RH 2002:60
Vållande till kroppsskada i samband med snöbollskrig har i visst fall inte ansetts medföra rätt till kränkningsersättning.
Åklagaren åtalade J.E. för misshandel, alternativt vållande till kroppsskada under följande påstående: J.E. har den 9 november 2001 i en korridor i en skola i Huskvarna, Jönköpings kommun, uppsåtligen kastat en snöboll mot M.S-J. Snöbollen träffade M.S-J. i ansiktet, varvid han föll till marken och för en kort stund förlorade medvetandet. J.E. har uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogat M.S-J. smärta, näsblod, skavning och tårighet från vänster öga, ögonlockssvullnad, skrapdefekter på hornhinnan, blödning i främre ögonkammaren, contusionsödem på ögonbotten samt synförsämring.
M.S-J. yrkade ersättning för kränkning med 10 000 kr med ränta.
J.E. förnekade misshandel eftersom han inte haft för avsikt att träffa och skada M.S-J. med snöbollen. Han uppgav att han avsett att med snöbollen träffa annan - T.G. - som strax dessförinnan ”myllat” honom och förnekade vållande till kroppsskada, eftersom han ej gjort sig skyldig till straffbar oaktsamhet. Han bestred skadeståndsskyldighet och yrkade i andra hand att skadeståndet skulle jämkas.
Jönköpings tingsrätt (2002-07-08, rådmannen Agneta Frick samt nämndemännen Benny Larsson, Sara Wänerholm och Samuel Kakem) ogillade åtalet och lämnade med hänvisning därtill yrkandet om ersättning för kränkning utan bifall.
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma J.E. för misshandel, alternativt vållande till kroppsskada, och bifalla det enskilda anspråket.
J.E. bestred ändring.
Göta hovrätt (2002-09-24, hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Ulf Johansson, referent, tf. hovrättsassessorn Magnus Johansson samt nämndemännen Kerstin Jonsson och Agneta Sundin) ändrade endast på så sätt tingsrättens dom att J.E. dömdes för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § brottsbalken till trettio (30) dagsböter.
I domskälen anförde hovrätten följande.
Utredningen i målet visar inte annat än att J.E. och T.G. varit inblandade i snöbollskrig på skolgården och att J.E., efter att ha blivit "mulad", förföljt T.G. in i skolan med avsikt att kasta en snöboll mot denne.
Det är emellertid inte - vilket åklagaren påstått - visat att det rått någon mera påtaglig osämja mellan J.E. och T.G. Ej heller är det visat att det rört sig om annat än en ordinär snöboll, d.v.s. en snöboll vari inte fanns uppblandat grus eller stenar, kastad med måttlig kraft. Slutligen är klarlagt att M.S-J. inte tagit någon del i snöbollskriget på skolgården.
För att ansvar för misshandel skall komma ifråga krävs att gärningsmannen haft uppsåt att tillfoga målsäganden kroppsskada. Utredningen ger vid handen att J.E. träffat och skadat M.S-J. med en snöboll, men att avsikten med hans handlande var att träffa T.G. Utredningen i målet visar inte att J.E. skulle ha handlat som han gjort även för det fall han varit säker på att han därigenom skulle ha orsakat skadorna på M.S-J. Åtalet för misshandel kan följaktligen inte vinna bifall (jfr även RH 2001:2). - Genom att inne i skolbyggnaden - där ett flertal elever uppehöll sig - kasta den snöboll som kom att träffa och skada M.S-J. har J.E. emellertid enligt hovrättens mening handlat oaktsamt. Hans oaktsamhet har innefattat ett medvetet risktagande och orsakat M.S-J. en allvarlig kroppsskada, låt vara att det inte är klarlagt om skadan blir bestående. Han kan vid sådana förhållanden, även med beaktande av den försiktighet som bör iakttas vid tillämpning av oaktsamhetsrekvisitet (jfr NJA 1991 s. 163), inte undgå ansvar för vållande till kroppsskada. Påföljden kan stanna vid ett måttligt bötesstraff bestämt under hänsynstagande till J.E:s ålder och inkomstförhållanden.
Kränkningsersättning kan utgå i vissa särskilda fall vid brott som inte är uppsåtliga. Det framgår av Högsta domstolens avgöranden NJA 1997 s. 315 och 1997 s. 572. I det förstnämnda fallet dömde Högsta domstolen ut kränkningsersättning till en skadelidande, när skadevållaren gjort sig skyldig till grovt vållande till kroppsskada samt grovt rattfylleri och smitning. Domstolen uttalade att kränkningsersättning kan bestämmas även vid oaktsamhetsbrott, om omständigheterna vid brottet är så försvårande att den skadevållandes handlande närmar sig en uppsåtlig gärning och därmed har samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den skadelidandes integritet. I förevarande fall kan enligt hovrättens mening omständigheterna vid brottet inte anses så försvårande eller innefatta ett sådant angrepp på M.S-J:s integritet att rätt till kränkningsersättning föreligger. M.S-J:s yrkande om skadestånd skall vid denna bedömning lämnas utan bifall.