RH 2004:61
Synnerliga skäl har ansetts föreligga att - på grund av kollusionsfara - häkta en för mord misstänkt 16-åring.
Åklagaren yrkade att J.A. - som var 16 år gammal - skulle häktas såsom på sannolika skäl misstänkt för mord. Som särskild häktningsgrund åberopade åklagaren kollusionsfara.
J.A. bestred häktningsyrkandet och anförde: Han medger att det föreligger sannolika käl för brott, dock inte för mord. Det föreligger inte synnerliga skäl för häktning. Det är inte uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Han har inte någon erinran mot den särskilda häktningsgrunden kollusionsfara.
Sollentuna tingsrätt (2004-09-15, rådmannen Staffan Wahlqvist) biföll häktningsyrkandet och anförde följande i sitt beslut.
J.A. är på sannolika skäl misstänkt för mord den 11 september 2004 i Sollentuna. Det finns risk för att den misstänkte genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning. För brottet är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och det är inte uppenbart att skäl till häktning saknas. Det är uppenbart att betryggande övervakning för närvarande inte kan anordnas. Synnerliga skäl för häktning föreligger. På grund härav förklarar tingsrätten J.A. häktad. Åklagarens begäran att få meddela restriktioner bifalles.
J.A. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att bli försatt på fri fot. Till stöd för sitt överklagande anförde han bl.a. följande.
Sannolik brottsmisstanke föreligger, dock inte för mord. Det finns inte synnerliga skäl för häktning och det är inte heller uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Han mår mycket dåligt till följd av frihetsberövandet och vistelsen i häkte riskerar att medföra allvarliga men för honom. Hans försvarare har varit i kontakt med föreståndaren för ett särskilt ungdomshem enligt 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och denne har förklarat att han kan beredas en plats på hemmet. En vistelse på ett sådant hem är mindre skadlig för honom än en vistelse på häktet och den skulle inte äventyra förundersökningen. Han är beredd att frivilligt underkasta sig erforderliga instruktioner för det fall övervakning ordnas.
Åklagaren bestred ändring och anförde till stöd härför bl.a. följande.
Det rör sig om ett synnerligen allvarligt brott. I utredningen skall ett flertal personer höras och det vore förödande för utredningen om kontakt kom till stånd mellan J.A. och dessa. På ett särskilt ungdomshem skulle J.A., för att förundersökningen inte skall äventyras, behöva hållas isolerad och hans tillgång till information från media begränsas. Med hänsyn till behovet av att J.A:s kontakter med omvärlden begränsas är det uppenbart att betryggande övervakning för närvarande inte kan ordnas på annat ställe än på häktet. Han har varit i kontakt med företrädare för socialtjänsten i Sollentuna och han har för avsikt att under nästa vecka ompröva frågan om placering på en institution är tillräcklig.
Svea hovrätt (2004-09-17, hovrättsråden Bertil Ahnborg, referent, och Marianne Wasteson samt adjungerade ledamoten Vibeke Sylten) avslog överklagandet och anförde i sitt beslut följande.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att J.A. är på sannolika skäl misstänkt för mord. För brottet är inte föreskrivit lindrigare straff än fängelse i två år och det är inte uppenbart att skäl till häktning saknas. Det finns risk för att J.A. genom att undanröja bevis eller på något annat sätt kan försvåra sakens utredning. Beträffande frågan om synnerliga skäl för häktning föreligger enligt 23 § lagen (1964:167) om unga lagöverträdare och om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas enligt 24 kap. 4 § rättegångsbalken gör hovrätten följande bedömning.
De angivna begränsningarna i möjligheterna att häkta personer under 18 år ger uttryck för att häktning alltid kan befaras medföra allvarligt men för den misstänkte i dessa fall och att häktning av underåriga därför endast skall tillgripas i sällsynta undantagsfall (se bl.a. prop. 1964:10 s. 163). Av 26 § förundersökningskungörelsen (1947:948) framgår att det i fall som avses i 24 kap. 4 § rättegångsbalken åligger åklagaren att, så snart det kan ske, försöka ordna nödvändig övervakning. Möjligheterna att åstadkomma en betryggande övervakning med mindre ingripande åtgärder än häktning torde dock ofta vara mindre när det är fråga om kollusionsfara än när andra häktningsskäl är för handen. Ett omhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga kan inte alltid anses vara tillräckligt när det finns risk att den misstänkte undanröjer bevis eller försvårar sakens utredning genom att exempelvis kontakta personer som skall höras i utredningen.
I förevarande fall rör det sig om ett mycket allvarligt brott och risken för att utredningen försvåras om restriktionerna inte effektivt upprätthålls framstår som överhängande. Hovrätten finner mot denna bakgrund att det för närvarande får anses uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas på annat sätt än genom häktning och att synnerliga skäl finns för att J.A. skall vara häktad. Hovrätten avslår därför överklagandet.