RH 2006:22
Sedan mål om betalningsförläggande vid kronofogdemyndighet överlämnats till tingsrätt och käranden därefter återkallat sin talan, yrkade svarande part där ersättning för kostnader. - Hovrätten fann, med hänvisning till bestämmelserna i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken jämte lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, att det saknades laglig rätt för svarande part att erhålla ersättning för ombudskostnader avseende förfarandet hos kronofogdemyndigheten. - Kostnad för rådgivning vid tingsrätten fann hovrätten vara ersättningsgill endast om kostnaden motsvarade ett verkligt utlägg för parten.
Tingsrätten
Södra Roslags tingsrätt
I mål om betalningsföreläggande vid en kronofogdemyndighet ansökte Svea Inkasso Aktiebolag om förpliktande för K.U. att till bolaget betala dels kostnad för inkasso med 160 kr, dels ersättning för vissa andra kostnader med 640 kr. - K.U. bestred bolagets yrkanden, varefter ärendet på bolagets begäran överlämnades till prövning vid Södra Roslags tingsrätt.
Vid tingsrätten vidhöll bolaget till en början sitt betalningskrav gentemot K.U. Sedermera återkallade bolaget sin talan.
K.U. yrkade vid tingsrätten ersättning för rättegångskostnader av bolaget med 1 085 kr, varav 625 kr för yttranden till tingsrätten, 300 kr för ombudsarvode och 160 kr för sitt bestridande.
Bolaget medgav endast att ersätta K.U. för styrkt rättslig rådgivning. - K.U. genmälde att hon hade belastats för rättsliga rådgivningar motsvarande vad hon hade yrkat.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Bo Lövén) anförde i beslut den 22 april 2005:
SKÄL
Eftersom bolaget har återkallat sin talan vid tingsrätten skall målet skrivas av. Bolaget skall då, enligt huvudregeln, ersätta K.U. för hennes kostnader i målet. Hon har rätt till ersättning för skälig kostnad som varit påkallad för tillvaratagande av hennes rätt såväl i målet om betalningsföreläggande som vid tingsrätten. - Enligt begränsningsregeln i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken får ersättning för rättegångskostnad endast avse bl.a. rättslig rådgivning med belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. Denna bestämmelse är tillämplig oavsett om det är rådgivning enligt rättshjälpslagen eller annan juridisk rådgivning. Enligt den angivna paragrafens sjätte stycke gäller vidare - om målet till en början har handlagts i annan ordning - att ersättning för kostnad som avser den tidigare handläggningen utgår enligt de kostnadsregler som gäller för denna.
Med beaktande av gällande ersättningsbestämmelser anser tingsrätten att K.U. har rätt till ersättning dels för ombudskostnaden i målet om betalningsföreläggande med 340 kr, dels för kostnaden för rådgivning i målet här med ett skäligt belopp, motsvarande hälften av den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme eller 630 kr. Sistnämnda kostnad anser tingsrätten ha varit påkallad för att ta tillvara K.U:s rätt.
SLUT
Bolaget skall ersätta K.U:s kostnader med sammanlagt 970 kr.
Hovrätten
Bolaget överklagade tingsrättens beslut och yrkade befrielse från skyldighet att ersätta K.U. för rättegångskostnader. Som skäl för sitt yrkande anförde bolaget att det inte var lagligen möjligt att bifalla K.U:s kostnadsyrkanden; i vart fall hade hon inte visat att hon verkligen haft de uppgivna kostnaderna.
K.U. bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller, referent, och Linda Hallstedt samt tf. hovrättsassessorn Annika Stålnacke) anförde i beslut den 4 april 2006:
SKÄL
Ersättning för rättegångskostnad skall enligt 18 kap. 8 § rättegångsbalken fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande och talans utförande. En förutsättning för rätt till ersättning är dock att kostnaden har varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Bestämmelsen i 18 kap. 8 § gäller dock inte tvistemål om mindre värden, varom nu är fråga. För sådana mål gäller i stället regeln i 18 kap. 8 a § samma balk, som innebär att ersättningen är begränsad till vissa kostnadsslag och i vissa fall till schablonbestämda belopp. Av sjätte stycket i paragrafen framgår vidare att - om målet har inletts genom en ansökan om betalningsföreläggande och handläggs som ett tvistemål efter överlämnande till tingsrätten - ersättning för kostnader i det tidigare förfarandet betalas enligt de regler som gäller för det förfarandet. Det finns i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning ingen bestämmelse som gör det möjligt att, i ett fall som det föreliggande, tillerkänna en svarande part ersättning för ombudskostnader. K.U. kan därför lagligen inte tillerkännas ersättning för sådana kostnader avseende förfarandet hos kronofogdemyndigheten.
När det gäller K.U:s yrkande om ersättning för kostnaden för rådgivning vid tingsrätten sägs i 18 kap. 8 a § andra stycket 1 rättegångsbalken att ersättning för sådan kostnad i och för sig kan utgå med ett belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. En sådan rådgivningsavgift är emellertid ersättningsgill endast om den motsvarar ett verkligt utlägg för parten. Eftersom K.U. inte har visat att hon haft någon sådan kostnad, kan hennes yrkande i den delen inte heller bifallas.
SLUT
Med ändring av tingsrättens beslut befriar hovrätten bolaget från skyldigheten att utge ersättning för K.U:s rättegångskostnader.
Hovrättens beslut meddelat: den 4 april 2006.
Mål nr: Ö 3944-05.
Lagrum: 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.