RH 2006:37

En arbetslöshetskassa har väckt talan mot en av sina medlemmar om betalning på grund av ett lagakraftvunnet beslut om återkrav. Allmän domstol, i vilken kravet drivits som tvistemål, har ansetts skyldig att göra en fullständig prövning av arbetslöshetskassans krav.

Ystads tingsrätt

B.S. var medlem i Arbetslöshetskassan för service och kommunikation. Sedan årsskiftet 1992/93 uppbar han arbetslöshetsersättning. Den 20 november 2001 beslutade kassan med stöd av 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) att återkräva 151 419 kr av utgiven ersättning. Kassans beslut vann laga kraft.

Sedan B.S. underlåtit att följa beslutet, ansökte arbetslöshetskassan om betalningsföreläggande. B.S. bestred ansökan, och målet överlämnades till tingsrätten. Kassan vidhöll därvid sitt krav på 151 419 kr. B.S. bestred käromålet.

Som grund för käromålet åberopade arbetslöshetskassan att B.S. felaktigt uppgett att han var arbetslös, trots att han arbetade heltid som egen företagare, och att han på grund därav fått ersättning, som han inte var berättigad till.

B.S. gjorde gällande att han uppburit ersättningen i god tro. Därvid åberopade han att han av en representant för sin fackförening, vilken han uppfattat som företrädare för kassan, fått besked om att han fick utföra ifrågavarande arbete som egen företagare, samtidigt som han uppbar arbetslöshetsersättning.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Thomas Främby) anförde i dom den 13 februari 2004:

DOMSKÄL

Enligt 47 § ALF skall en ansökan om arbetslöshetsersättning göras hos en arbetslöshetskassa. Enligt 61 § ALF skall en arbetslöshetskassas beslut i ärenden om arbetslöshetsersättning omprövas av kassan om den enskilde begär det. Enligt 49 § ALF får en arbetslöshetskassas beslut överklagas till förvaltningsdomstol. Genom dessa bestämmelser har arbetslöshetskassorna anförtrotts en ställning liknande den som tillkommer en förvaltningsmyndighet. En arbetslöshetskassas beslut i ett ärende om arbetslöshetsersättning är således slutgiltigt, i den mån beslutet inte överklagas.

När en lag på detta sätt anvisar ett bestämt administrativt beslutsförfarande för avgörande av frågor som skall prövas av lagen, är allmän domstol inte behörig att överpröva ett beslut som har meddelats av en förvaltningsmyndighet inom ramen för dess beslutanderätt.

Om, så som i det förevarande fallet, en fullgörelsetalan förs vid allmän domstol för att utverka en verkställbar dom i en fråga som har avgjorts av en behörig förvaltningsmyndighet, har domstolen att lägga myndighetens beslut till grund för sin dom. Det ankommer således inte på tingsrätten att pröva om myndighetens beslut är skäligt eller lämpligt. (Se Hovrättens för Nedre Norrland dom den 18 november 1997, mål T 54-97.)

Arbetslöshetskassan har i det förevarande fallet grundat sitt krav på ett beslut om återkrav av arbetslöshetsersättning jämlikt 68 ALF. Beslutet faller inom området för arbetslöshetskassans beslutanderätt. B.S. har inte bestritt arbetslöshetskassans påstående att han inte har begärt omprövning av beslutet eller överklagat detsamma. Tingsrätten har sålunda att utgå från B.S. är skyldig att återbetala det belopp som han enligt arbetslöshetskassans beslut har erhållit för mycket i arbetslöshetsersättning. B.S. har inte anfört något som kan befria honom från den återbetalningsskyldighet som ålagts honom i arbetslöshetskassans beslut. Käromålet skall därför bifallas.

DOMSLUT

B.S. skall till Arbetslöshetskassan för service och kommunikation utge 151 419 kr.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

B.S. överklagade och yrkade i första hand att hovrätten skulle undanröja tingsrättens dom och återförvisa målet för fortsatt handläggning. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle ogilla käromålet. Arbetslöshetskassan bestred ändring.

Till stöd för att målet skulle återförvisas till tingsrätten anförde B.S. följande. Tingsrätten har i strid med gällande praxis underlåtit att pröva målet i sak. När en förvaltningsmyndighet som i detta fall meddelat ett icke verkställbart beslut på återbetalning av offentliga medel och vänder sig till allmän domstol för att erhålla en exekutionstitel, skall domstolen, om invändning görs, pröva återbetalningsfrågan i sak.

I frågan om återförvisning anförde arbetslöshetskassan följande. Tingsrätten har handlagt målet i behörig ordning. Det saknas därför skäl att undanröja tingsrättens domslut och återförvisa målet. Omständigheterna i det enskilda fallet och tvistefrågans art kan, så som tingsrätten funnit, leda till att allmän domstol inte har behörighet att överpröva beslut som meddelats av en förvaltningsmyndighet inom ramen för dess beslutanderätt.

I själva saken åberopade parterna samma omständigheter som vid tingsrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Per Eriksson samt hovrättsråden Lars Clevesköld och Marianne Lejman, referent) anförde i dom den 9 juni 2006:

DOMSKÄL

Arbetslöshetskassans lagakraftvunna beslut är inte verkställbart. För att beslutet skall kunna verkställas krävs att det fastställs av en domstol eller att det meddelas utslag i mål om betalningsföreläggande. Allmän förvaltningsdomstol kan efter överklagande fastställa beslutet. Om, som fallet är i detta mål, beslutet inte har överklagats, är kassan hänvisad till att få sitt krav på återbetalning fastställt genom att ansöka om betalningsföreläggande hos kronofogdemyndigheten eller genom att väcka talan hos allmän domstol. Förs talan i allmän domstol, skall målet handläggas med tillämpning av de regler som gäller för tvistemål, i vilka förlikning om saken är tillåten. Dessa regler medger inte att domstolen begränsar sin prövning på det sätt som tingsrätten har gjort. I stället skall domstolen - i enlighet med stadgad praxis - göra en fullständig och förutsättningslös prövning av det rättmätiga i kassans anspråk (se Fitger, Rättegångsbalken, Del 1, s. 10:38b ff., och där anmärkta rättsfall samt Högsta domstolens redovisning i NJA 2001 s. 22).

Tingsrättens underlåtenhet att pröva målet i sak är att anse som ett grovt rättegångsfel. Detta kan emellertid utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. Skäl saknas därför att undanröja den överklagade domen och återförvisa målet till tingsrätten.

Hovrätten prövade därefter målet i sak. Därvid fann hovrätten att utredningen entydigt gav vid handen att B.S. felaktigt uppburit ersättning från arbetslöshetskassan på det sätt som kassan hade gjort gällande. Hovrätten fann vidare att B.S:s påstående om att han skulle ha varit i god tro då han orättmätigt uppbar ersättning måste lämnas utan avseende.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 9 juni 2006.

Mål nr: T 685-04.

Lagrum: 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Rättsfall: NJA 2001 s. 22; Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 17 juli 2003 i mål T 362-00; Svea hovrätts dom den 17 januari 2006 i mål T 4028-05.

Litteratur: Fitger, Rättegångsbalken, Del 1, s. 10:38 ff.