RH 2006:8

Salems kommun (kommunen) ansökte hos Lantmäterimyndigheten i Stockholms län om att få inrätta en gemensamhetsanläggning för vägändamål över U s:19 samt att kommunens fastighet för allmän plats (U 1:935) skulle erhålla andel i anläggningen för att säkerställa allmänhetens rätt till gångväg. Om kommunens yrkande inte kunde bifallas, yrkade kommunen i andra hand att rättigheten skulle bildas som servitut till förmån för kommunens fastighet för allmän plats (U 1:935). För området gäller en detaljplan, som antogs den 22 februari 1996. Enligt planen skall den aktuella vägen (Sörlidenvägen), som är belägen på kvartersmark, vara tillgänglig för gemensamhetsanläggning och allmän gångtrafik (gx- område). Den föreslagna gemensamhetsanläggningen är i huvudsak belägen på marksamfälligheten U s:19. Av ägarna till övriga fastigheter, som skulle vara med i gemensamhetsanläggningen och som var närvarande på det första lantmäterisammanträdet, motsatte sig alla utom en inrättande av gemensamhetsanläggning och upplåtelse av servitut.

I beslut den 15 mars beslöt lantmäterimyndigheten att ställa in förrättningen.

Stockholms tingsrätt, fastighetsdomstolen

Kommunen överklagade och vidhöll i fastighetsdomstolen sina yrkanden hos lantmäterimyndigheten. A.B. m.fl. delägare i U s:19 bestred ändring av lantmäterimyndighetens beslut.

Fastighetsdomstolen (rådmännen Anna Britta Malmström Öhman, referent, och Agneta Almqvist samt fastighetsrådet Christer Svenson) anförde i utslag den 23 februari 2002:

BEDÖMNING

I detaljplanen har angetts att marken längs Sörlidenvägen skall vara tillgänglig för gemensamhetsanläggning och allmän gångväg. Hela området utgör enligt detaljplanen kvartersmark för enskilt bebyggande. Utlagda s.k. g-områden i detaljplan är avsedda att utnyttjas för enskilda ändamål inom kvartersmark. Ansvaret för utbyggnad och skötsel åvilar den anläggningssamfällighet som bildas för ändamålet. Utlagda s.k. x-områden är avsedda att tillgodose allmänna behov på kvartersmark. Ansvaret för utbyggnad och skötsel ligger på den som är huvudman för den allmänna anläggningen, i det här fallet kommunen.

I den kommunala planeringen kan finnas önskemål om att kombinera de båda slagen av markreservationer. Ambitionen brukar uttryckas i planerna genom bestämmelsekombinationen gx. Bestämmelsekombinationen får anses allmänt tveksam men har i föreliggande fall godtagits genom detaljplanens antagande.

Kommunen har gjort gällande att man är skyldig att se till att gällande plan genomförs. I planen har förutsatts att allmänheten skall ha tillgång till gångtrafik längs Sörlidenvägen. Lämpligheten av detta anser kommunen är prövad i planprocessen. Gemensamhetsanläggning får emellertid enligt 5 § anläggningslagen inte inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. Avsteg från 5 § får göras om ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen medger det. Sådant medgivande saknas. Det enskilda intresset att ordna utfart för fastigheterna vid Sörlidenvägen synes vara tillgodosett genom den marksamfällighet som bildats för ändamålet

Bestämmelsen om gemensamhetsanläggning för det aktuella området har tillkommit för att lösa utfartsfrågorna för de åtta fastigheter som har andel i marksamfälligheten. Det finns inget i planen som anger att en gemensamhetsanläggning jämväl skall omfatta möjligheten att knyta ihop ett gångvägssystem för allmänheten mellan Bergviksvägen och Sten Bergmans väg via Sörlidenvägen. Tvärtom är det så att den tänkta förbindelsen från Sörlidenvägen till Sten Bergmans väg enligt plankartan inte innefattar en g-bestämmelse utan endast en x-bestämmelse.

G-bestämmelsen längs Sörlidenvägen kan således inte anses utgöra ett planmässigt stöd för att inrätta en gemensamhetsanläggning som har andra syften än att lösa utfartsfrågorna för fastigheterna längs Sörlidenvägen. För kommunens fastighet är det inte av väsentlig betydelse att ha del i gemensamhetsanläggning med det senare syftet.

Den yrkade gemensamhetsanläggningen med deltagande av den kommunala fastigheten kan således inte inrättas.

Kommunen har i andra hand yrkat att med servitutsrätt få disponera Sörlidenvägen (U s:19) för gångtrafik. Kommunens fastighet omfattar allmän platsmark, huvudsakligen väg- och naturmark. Enligt 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen får servitut endast bildas för fastighet för vilken servitutet är av väsentlig betydelse för fastighetens ändamålsenliga användning. Detta gäller dock inte om bestämmelser om bildande av servitut har meddelats i en fastighetsplan. Fastighetsplan föreligger inte.

Huvudmannaskapet för såväl Sörlidenvägen som den södra änden av Sten Bergmans väg är enskilt medan kommunen synes vilja vara huvudman för en gångförbindelse som sammanbinder de vägar för vilka kommunen är huvudman. Vägarna på den kommunala fastigheten syftar till att möjliggöra körbar utfart från bostäderna i det aktuella området. Syftet med vägarna uppnås även om de inte är sammanlänkade i södra delen genom ett gångvägssystem. Det kan därmed inte anses vara av väsentlig betydelse för kommunens fastighet att ett servitut för gångtrafik upplåts på marksamfälligheten U s:19.

AVGÖRANDE

Överklagandet lämnas utan bifall

Svea hovrätt

Kommunen överklagade i Svea hovrätt och vidhöll sin vid fastighetsdomstolen förda talan. A.B. m.fl. delägare i U s:19 bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Rose Thorsén, fastighetsrådet Anders Dahlsjö och hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent) anförde i utslag den 23 september 2003:

SKÄL

Hovrätten ansluter sig till fastighetsdomstolens bedömning såvitt gäller inrättande av gemensamhetsanläggning för vägändamål.

Kommunen har i andra hand yrkat att det för kommunens fastighet U 1:935 skall bildas ett servitut med rätt att nyttja U s:19, Sörlidenvägen, för gångtrafik. För inrättande av servitut krävs enligt 14 kap. 1 § jordabalken att ändamålet med servitutet är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning och är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten. Vid inrättande av fastighetsbildningsservitut krävs dessutom enligt 7 kap. l § fastighetsbildningslagen att servitutet är av väsentlig betydelse för den härskade fastigheten.

Kommunens fastighet för allmän plats syftar bl.a. till att tillhandahålla ett lämpligt kommunikationssystem. Detta system skall möjliggöra körbar utfart från bostäder i det aktuella området men också innefatta bl.a. sammanhängande vägar för gångtrafik. För att få till stånd ett lämpligt gångvägssystem inom aktuellt område är det ändamålsenligt att den kommunala fastigheten ges möjlighet att nyttja Sörlidenvägen. Ett sådant varaktigt och funktionellt samband mellan nyttigheten på den tjänande fastigheten och utnyttjandet av den härskande fastigheten som krävs för bildande av servitut föreligger därför i och för sig. Utöver detta krävs att servitutet är av väsentlig betydelse för den kommunala fastigheten. Hovrätten bedömer att U 1:935 för sin ändamålsenliga användning i sådan hög grad är beroende av att kunna utnyttja den anslutande fastigheten U s:19 för gångtrafik att väsentlighetsvillkoret är uppfyllt. Förutsättningar för att inrätta servitut med stöd av 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen föreligger därför.

AVGÖRANDE

Med upphävande av fastighetsdomstolens utslag och lantmäterimyndighetens beslut visar hovrätten målet åter till lantmäterimyndigheten för bildande av servitut till förmån för fastigheten U 1:935, att nyttja marksamfälligheten U s:19 för allmän gångväg.

Hovrättens utslag meddelat: den 23 september 2003.

Mål nr: Ö 6754-02.

Lagrum: 1, 5, 12 §§anläggningslagen (1973:1149); 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Rättsfall: NJA 1978 s. 57; NJA 1991 s. 177; NJA 1997 s. 491.

Litteratur: Prop.1973:160 s.151-152 och 178; Landahl-Nordström, Fastighetsbildningslagen, En kommentar, 2 uppl. s.302-304.