RH 2007:23
Allmän domstol (tingsrätt) avvisade talan om skadestånd då den fann att talan skulle prövas av fastighetsdomstol. Hovrätten, som konstaterade att analog tillämpning av vissa bestämmelser i plan- och bygglagen hade åberopats till grund för talan men att något uttryckligt yrkande grundat på ersättningsreglerna i denna lag inte hade framställts, fann emellertid att allmän domstol (tingsrätt) var behörig att pröva saken, varför målet återförvisades till tingsrätten.
Sollentuna tingsrätt
K.D. yrkade vid tingsrätten att Järfälla kommun skulle förpliktas att betala skadestånd till henne med 13 miljoner kr, vilket belopp avsåg lösen för expropriation av en henne tillhörig fastighet. Därefter yrkade hon istället att tingsrätten skulle fastsälla att kommunen var ersättningsskyldig gentemot henne för förlust som uppkommit genom att kommunen sakrättsligt inskränkt hennes rådighet över fastigheten. Hon uppgav slutligen till precisering av sin talan följande. Hon har i första hand rätt till ersättning av Järfälla kommun enligt en analog tillämpning av bestämmelserna i 14 kap. 5 § plan- och bygglagen. Förslaget den 5 mars 1987 till underlag för dispositionsplan för Ormbackaområdet har medfört en rådighetsinskränkning beträffande fastigheten J.S. 3:531 till följd av att förslaget i praktiken kom att tillämpas som en detaljplan. Hon har härigenom orsakats en ersättningsgill skada. Situationen är att jämställa med det fall att en detaljplan ändras eller upphävs före genomförandetidens utgång till skada för fastighetsägaren. I andra hand har hon rätt till ersättning av Järfälla kommun enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Järfälla kommun har genom att upprätta förslaget till dispositionsplan samt genom efterföljande underlåtenhet att upprätta en detaljplan för området enligt plan- och bygglagens bestämmelser genom fel och försummelse i myndighetsutövningen orsakat K.D. en ersättningsgill skada. Förslaget till dispositionsplan orsakade skada genom att det i praktiken kom att tillämpas som om det vore en detaljplan.
Järfälla kommun bestred K.D:s talan.
Sedan tingsrätten tagit upp frågan om Sollentuna tingsrätt var behörig domstol yttrade parterna sig i frågan. K.D. anförde därvid att tingsrätten var rätt domstol. Kommunen anförde: Mot bakgrund av att K.D. har åberopat 14 kap. 5 § plan- och bygglagen anser kommunen att Sollentuna tingsrätt inte är rätt forum.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Staffan Wahlqvist) anförde i beslut den 15 mars 2006 följande.
SKÄL
K.D:s talan förutsätter tillämpning av 14 kap. 5 § plan- och bygglagen. Enligt 15 kap. 1 § samma lag skall expropriationslagen (1972:719) tillämpas i mål om ersättning i fall som avses i bl.a. 14 kap. 5 § plan- och bygglagen. I 5 kap. 1 § expropriationslagen föreskrivs att första domstol i expropriationsmål är fastighetsdomstol. Såsom kommunen anfört är Sollentuna tingsrätt inte behörig att pröva tvisten utan rätt domstol är fastighetsdomstolen, dvs. i förevarande fall Stockholms tingsrätt. Käromålet skall därför avvisas.
SLUT
Tingsrätten avvisar käromålet.
Hovrätten
K.D. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten med undanröjande av tingsrättens beslut skulle fastställa att tingsrätten var rätt forum. I andra hand yrkade hon att hovrätten skulle hänskjuta målet till annan behörig tingsrätt.
Kommunen bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Persson samt hovrättsråden Lars Hesser, referent, och Ulla Bergendal) anförde i beslut den 13 juni 2006 följande.
SKÄL
Frågan om tingsrätten är behörig domstol skall avgöras med utgångspunkt i hur käranden själv kvalificerar sin talan (jfr NJA 2004 s. 743). Det förhållandet att käranden till stöd för sin talan hänvisar till bestämmelser i lagstiftning som normalt tillämpas av specialdomstol, medför inte automatiskt att allmän domstol blir obehörig att pröva talan. K.D. har anfört att hennes talan i första hand grundas på en analog tillämpning av vissa bestämmelser i plan- och bygglagen. Något yrkande grundat uttryckligt på ersättningsreglerna i plan- och bygglagen har hon dock inte framställt. Det föreligger därför inget hinder mot att tingsrätten prövar K.D:s talan enligt de regler och grunder allmän domstol har att tillämpa.
SLUT
Med undanröjande av tingsrättens beslut visar hovrätten målet åter till tingsrätten för erforderlig prövning.
Hovrättens beslut meddelat: den 13 juni 2006.
Mål nr: Ö 3079-06.
Lagrum: 10 kap. 17 § rättegångsbalken; 5 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719).
Rättsfall: NJA 2004 s. 743.