RH 2007:85

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Dag Engström samt nämndemännen Lars Berglund, Helen Edlund och Alireza Mosahafi) anförde i dom den 23 oktober 2006 bl.a. följande.

DOMSKÄL

M.B. har erkänt gärningarna. Erkännandet stöds av övrig utredning. Tingsrätten finner därför åtalet styrkt. Gärningarna ska bedömas som åklagaren angett, dock att innehavet av Subutextabletterna (punkten 3) ska bedömas som ett ringa narkotikabrott.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer M.B. för olovlig körning, grovt brott, rattfylleri och tre fall av narkotikabrott, ringa brott, till fängelse en månad och förklarar villkorligt medgiven frihet förverkad.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Ingrid Olsson, f.d. kammarrättsrådet Margareta Östberg, tf. hovrättsassessorn Lena Holmqvist, referent, samt nämndemännen Nils-Gustaf Rasmusson och Ulrika Karlsson) anförde i dom den 25 maj 2007 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Utredning m.m.

Åklagaren har till stöd för sitt ändringsyrkande i fråga om brottsrubricering anfört bl.a. följande. Subutex innehåller det narkotikaklassade preparatet buprenorfin som tillhör gruppen opiater. Buprenorfin är i farlighetshänseende närmast jämförbart med metadon. I likhet med metadon används Subutex i medicinska sammanhang vid behandling mot opiatmissbruk. Tabletterna intas då oralt. Vid missbruk intas Subutex oralt, genom injektion eller genom snusning (s.k. snortning/sniffning). Effekten blir högre vid intravenöst intag och vid sniffning än vid oralt intag. En tablett Subutex à 8 mg kan därför vid missbruk användas till flera doser. En missbruksdos buprenorfin anses vid intravenös tillförsel vara 2 mg, vilket innebär att en tablett Subutex à 8 mg motsvarar fyra missbruksdoser. Mot bakgrund av buprenorfinets farlighet kan ett narkotikabrott bestående i innehav av fyra tabletter Subutex à 8 mg, motsvarande 16 missbruksdoser, inte bedömas som ringa.

M.B. har genom sin försvarare anfört bl.a. följande. Med missbruksdos brukar avses den dos som hos en icke tillvand person framkallar ett märkbart rus. Subutex intas knappast av personer som inte är tillvanda genom missbruk av heroin eller andra opiater. Det är därför konstlat att föra resonemang kring missbruksdoser hos icke tillvanda personer vid Subutex. Under alla förhållanden bör gränsen mellan ringa och icke ringa narkotikabrott inte dras på grundval av en sådan beräkning som åklagaren gör. Såvitt han har sig bekant varierar domstolars rubricering av narkotikabrott bestående i innehav av så få som fyra tabletter Subutex à 8 mg.

M.B. har när han hörts i hovrätten uppgett bl.a. följande. När han tidigare genomgick behandling med Subutex var dosen tre tabletter per dag, och tabletterna smältes under tungan. Han hade varit drogfri under den fängelsevistelse som avslutades genom att han den 29 april 2006 frigavs villkorligt, men efter frigivningen mådde han dåligt och tog till droger. Bl.a. använde han Subutex, som han intog flera gånger per dygn, kanske en halv tablett per gång. Han brukade inta Subutex på olika sätt, genom att smälta tabletterna under tungan, genom snusning eller genom injicering. Han hade inte planerat hur han skulle inta de i målet aktuella fyra tabletterna. Enligt hans uppskattning skulle dessa ha räckt ca två dagar.

Åklagaren har som ny skriftlig bevisning i hovrätten åberopat identifiering av beslagtagna tabletter, två utlåtanden angående buprenorfin av fil.kand. Jonas Hartelius daterade den 22 december 2003 respektive den 16 oktober 2006 samt delar av rapporten Farlighetsbedömning av narkotika (RättsPM 2005:17) som författats av Jonas Hartelius med anledning av ett uppdrag från Åklagarmyndigheten. Jonas Hartelius har även hörts muntligen vid hovrättens huvudförhandling, sedan hovrätten på åklagarens hemställan förordnat honom som sakkunnig.

I Jonas Hartelius utlåtande den 22 december 2003 sägs bl.a. följande. Buprenorfin förekommer som läkemedelsberedning under bl.a. varunamnet Subutex. Buprenorfin är en syntetisk opioid (opiat) som används medicinskt för smärtlindring och för substitutionsbehandling av heroinberoende. Under senare år har ett flertal rapporter förekommit om att buprenorfin missbrukats intravenöst, främst av heroinmissbrukare. Buprenorfin bör vid farlighetsbedömningar anses vara lika farligt som metadon. En missbruksdos buprenorfin bör anses vara högst 8 mg vid intravenöst missbruk.

I utlåtandet den 16 oktober 2006 sägs bl.a. följande. De senaste åren har några rapporter och bedömningar sammanfattat nya rön om risker med buprenorfin samt aktuella doser vid missbruk. I fråga om de doser som verkligen konsumeras av missbrukare föreligger nya uppgifter baserade på kliniska erfarenheter i flera olika länder. Noteras bör att dessa uppgifter baseras på erfarenheter hos missbrukare som utvecklat tolerans efter ett omfattande missbruk av andra opiater (främst heroin). Det torde vara sällsynt att missbrukare använder buprenorfin som första opiat. Experimentella undersökningar av minsta rusgivande dos hos en s.k. naiv person (en person som ej utvecklat tolerans till medlet) möter etiska och praktiska hinder. Missbruket kan vid okontrollerad handel snabbt nå stor omfattning. Buprenorfin har också vid injektion i den form som vanligen tillföres (pulveriserade och upplösta Subutex- tabletter) visat sig kunna framkalla allvarliga vävnadsskador. Aktuella kliniska och andra uppgifter tyder på att en rimlig skattning av en missbruksdos buprenorfin är 2 mg netto vid intravenös tillförsel. Sammanfattning: Aktuella rapporter tyder på att buprenorfin har stor potential för missbruk. En missbruksdos buprenorfin bör anses vara 2 mg netto vid intravenös tillförsel.

Jonas Hartelius har när han hörts muntligen uppgett bl.a. följande. Buprenorfin påverkar det centrala nervsystemet. Det fungerar på samma receptorer som morfin, heroin och metadon. När preparatet används i medicinska sammanhang sker intaget oralt, vilket medför en långsam upptagning och omsättning. En del metaboliseras i levern. Injektion och rökning ger de snabbaste effekterna. Toleransutvecklingen är mycket stor vid opiatmissbruk. Missbrukare kan därför konsumera mycket stora doser. En rimlig skattning av en missbruksdos för en icke tillvand person är idag 2 mg. En dos av den storleken skulle ge en tydlig effekt hos en sådan person. Dosering vid behandling varierar mycket. Dödsfall har förekommit i samband med intag av Subutex. Det är svårt att efter ett dödsfall konstatera hur mycket som intagits. Han vågar inte uttala sig om storleken av en dödlig dos för en icke tillvand person.

Hovrättens bedömning

Frågan är då om M.B:s innehav av fyra tabletter Subutex à 8 mg skall bedömas som narkotikabrott av normalgraden eller som ringa sådant brott.

Av 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) framgår att bedömningen av huruvida ett narkotikabrott är ringa skall ske med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter. Ett brott skall anses som ringa endast om det framstår som lindrigt med hänsyn till samtliga omständigheter, varvid arten och mängden narkotika har särskild betydelse (se prop. 1992/93:142 s. 16).

Det är, vid narkotikabrottslighet över huvud taget, vanligt att man vid rubricerings- och straffvärdebedömningar utgår från mängden hanterad narkotika i förening med det aktuella preparatets farlighet. Mängden narkotika beräknas då i regel utifrån hur många missbruksdoser som den hanterade narkotikan kan anses motsvara. Med missbruksdos avses vanligen den dos som hos en icke tillvand person framkallar ett märkbart rus.

Att ett preparat även har ett legalt användningsområde har i ett fall som gällde Rohypnol inte ansetts böra påverka bedömningen när det var fråga om befattning med stora mängder icke legalt förskriven narkotika (NJA 2003 s. 339).

Det finns beträffande Subutex inte någon stadgad praxis vad gäller beräkning av missbruksdoser, straffvärdering och brottsrubricering. En del hovrättsavgöranden före hösten 2006 har utgått från att en missbruksdos bör anses motsvara 2-3 tabletter à 8 mg buprenorfin. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i en dom den 19 mars 2004 i mål B 240-04 haft den utgångspunkten med stöd av Jonas Hartelius ovannämnda utlåtande den 22 december 2003 och har ansett att gränsen för grovt narkotikabrott vid ett rent mängdresonemang bör gå vid ca 1 200 missbruksdoser. Samma hovrätt har i en dom den 11 juli 2006 anfört att den praxis som utvecklats med utgångspunkt i 2004 års dom synes ha förlagt gränsen för grovt narkotikabrott till ca 3 600 tabletter à 8 mg och att hovrätten saknade skäl att frångå denna praxis (se RH 2006:74).

Från hösten 2006 finns ett par hovrättsavgöranden som beaktar Jonas Hartelius ovannämnda nya utlåtande den 16 oktober 2006. Svea hovrätt, avd. 1, har den 3 januari 2007 i mål B 8855-06 fastställt en från Stockholms tingsrätt överklagad dom den 8 november 2006 i vilken tingsrätten, med hänvisning till Jonas Hartelius nya utlåtande ansett att vid ett mängdresonemang en normal missbruksdos bör vara ca 2 mg netto buprenorfin och att den tilltalade skulle, för innehav av 384 tabletter Subutex à 8 mg motsvarande 1 536 missbruksdoser, dömas för grovt narkotikabrott. Hovrätten för Övre Norrland har i en dom den 22 december 2006 i mål B 813-06, med anledning av överklagande av en dom som meddelats av Skellefteå tingsrätt den 1 november 2006, tagit ställning till bl.a. tingsrättens rubricering av ett flertal gärningar som avsåg hantering av olika antal tabletter Subutex à 8 mg. Som mest avsåg gärningen innehav delvis i överlåtelsesyfte av 98 tabletter. Ett fall avsåg emellertid innehav av två tabletter, vilket narkotikabrott tingsrätten bedömt som ringa. Ett annat fall avsåg innehav av fyra tabletter. Det fallet liksom fall med flera tabletter hade tingsrätten bedömt som narkotikabrott av normalgraden. Av tingsrättens dom framgick att tingsrätten vid bedömningen av straffvärdet av olovligt innehav av Subutex utgått från att en normal missbruksdos buprenorfin uppgick till 2-3 tabletter à 8 mg såsom i ovannämnda dom från 2004. I hovrätten åberopade åklagaren bl.a. Jonas Hartelius utlåtande den 16 oktober 2006, och denne hördes också muntligen. Hovrätten anförde i sina domskäl att en omvärdering måste ske av vad som tidigare ansetts vara en normal missbruksdos och att denna dos borde bestämmas till omkring 2 mg. Vidare anförde hovrätten att med hänsyn till Subutex farlighet i jämförelse med heroin gränsen för grovt brott kunde vid ett rent mängdresonemang bestämmas till omkring 1 200 missbruksdoser, vilket med en till 2 mg bestämd missbruksdos som utgångspunkt innebar att gränsen för grovt brott skulle gå redan vid ett innehav av ca 300 tabletter à 8 mg, samt att ringa brott vid ett mängdresonemang, med hänsyn till preparatets farlighet och stora potential för ett omfattande missbruk, kunde komma i fråga endast om innehavet utgjordes av ett fåtal tabletter. Hovrätten ändrade inte tingsrättens rubricering av någon av de gärningar som avsåg Subutex.

Även om det skulle kunna anses vara påkallat med ytterligare bedömningsunderlag liksom med uttalanden från flera än Jonas Hartelius finner hovrätten inte skäl att nu frångå den allmänna inställning som hovrätten gav uttryck åt i domskälen till domen den 22 december 2006. Eftersom viss osäkerhet fortfarande råder kring storleken av en missbruksdos Subutex kan det dock tills vidare, åtminstone vid bedömningen av om ett narkotikabrott är ringa eller inte, finnas anledning att oftare än beträffande andra preparat vara återhållsam med rena mängdresonemang.

Omständigheterna i det aktuella fallet är inte sådana att M.B:s narkotikabrott bestående i innehav av fyra tabletter Subutex à 8 mg kan anses som ringa. Han skall därför dömas för narkotikabrott av normalgraden.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i ansvarsdelen på så sätt att hovrätten bedömer gärningen under åtalspunkt 3 som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64). Vad tingsrätten förordnat i fråga om påföljd står fast.

Hovrättens dom meddelad: den 25 maj 2007.

Mål nr: B 825-06.

Lagrum: 1 och 2 §§narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: RH 2006:74; RH 2007:45.

Litteratur: Sterzel-Borgeke, Studier rörande påföljdspraxis m.m., 3 uppl., 2005, s. 494 f.