RH 2007:45

Åklagaren åtalade J.B., född 1977, för medhjälp till bedrägerier, brott mot alkohollagen samt för narkotikabrottslighet enligt - såvitt nu är av intresse - följande gärningsbeskrivningar:

1. Narkotikabrott. J.B. har den 18 augusti 2006 på Sjömansgatan och på Borggatan i Skelleftehamn olovligen innehaft en tablett zolpidem, 16,68 gram cannabis, 19 tabletter subutex 8 mg innehållande buprenorfin, 21 tabletter oxycontin innehållande oxykodon, som är narkotika.

2. Narkotikabrott, ringa brott. J.B. har omkring den 27 augusti 2006 på okänd plats i Skellefteå olovligen brukat preparat innehållande buprenorfin och tetrahydrocannabinol, som är narkotika

3. Narkotikabrott, ringa brott. J.B. har omkring den 5 september 2006 på okänd plats i Skellefteå olovligen brukat preparat innehållande buprenorfin och tetrahydrocannabinaol, som är narkotika.

4. Narkotikabrott, ringa brott. J.B. har den 5 september 2006 i sin bostad i Skelleftehamn olovligen innehaft två tabletter subutex 8 mg innehållande buprenorfin och en liten mängd cannabis , som är narkotika.

5. Narkotikabrott. J.B. har den 8 september 2006 på Sjömansgatan 12 C i Skelleftehamn olovligen innehaft 24 tabletter subutex 8 mg innehållande buprenorfin och 2.78 gram cannabisharts, som är narkotika.

6. Narkotikabrott. J.B. har den 1 oktober 2006 på Borggatan i Skelleftehamn olovligen innehaft sju tabletter subutex innehållande buprenorfin och 9.13 gram cannabisharts som är narkotika.

7. Narkotikabrott. J.B. har den 2 oktober 2006 på Brädgårdsvägen i Skelleftehamn olovligen innehaft fyra tabletter subutex 8 mg innehållande buprenorfin, som är narkotika

8. Narkotikabrott. J.B. har den 4 oktober 2006 i en bil som framfördes på E4:an i Skellefteå olovligen och delvis i överlåtelsesyfte innehaft 98 tabletter subutex 8 mg innehållande buprenorfin och 4,68 gram cannabisharts, som är narkotika.

9. Narkotikabrott. J.B. har den 25 november 2005 på Kaptensgatan i Skelleftehamn olovligen innehaft 67 tabletter subutex 8 mg innehållande buprenorfin, som är narkotika.

10. Narkotikabrott, ringa brott. J.B. har den 25 november 2005 eller någon dag dessförinnan på okänd plats olovligen brukat preparat innehållande buprenorfin och tetrahydrocannabinol, som är narkotika.

11. Narkotikabrott, ringa brott. J.B. har den 29 november 2005 eller någon dag dessförinnan på okänd plats olovligen brukat preparat innehållande buprenorfin och tetrahydrocannabinol, som är narkotika.

12. Narkotikabrott. J.B. har den 5 mars 2006 på Varvsgatan i Skellefteå olovligen innehaft 21 tabletter subutex 8 mg innehållande buprenorfin, som är narkotika.

J.B. erkände till största delen innehav och bruk av narkotika i enligt gärningsbeskrivningarna. Han förnekade dock innehav av 24 tabletter subutex under punkt 5 ovan samt bestred överlåtelsesyfte såvitt avsåg innehavet av 98 tabletter subutex under punkt 8 ovan.

Tingsrätten (rådmannen Christel Lundmark samt nämndemännen Gerd Holmström, Elsy Larsson och Ulf Lundberg) fann att J.B. skulle dömas för narkotikabrott enligt punkterna 1, 6, 7, 8, 9 och 12 samt för ringa narkotikabrott enligt punkterna 2, 3, 4, 5 - här ogillades innehav av 24 tabletter Subutex - samt 10 och 11. Tingsrätten anförde i dom den 1 november 2006 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Tingsrätten delar Kriminalvårdens bedömning när det gäller förutsättningarna för vård. Eftersom förutsättningarna för tillräckligt ingripande vård saknas samt med beaktande av straffvärdet av de gärningar som J.B. nu fälls till ansvar för och hans återfall i brott kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Tingsrätten har vid bedömningen av straffvärdet för olovligt innehav av Subutex utgått från Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 19 mars 2004, varav framgår att en normal missbruksdos buprenorfin bedöms vara två till tre tabletter à 8 mg, samt Skellefteå tingsrätts dom den 17 februari 2006 i mål B 69-06. Fängelsestraffets längd bestäms vid en samlad bedömning till ett år och sex månader.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer J.B. för medhjälp till bedrägeri, narkotikabrott, narkotikabrott, ringa brott, samt brott mot alkohollagen och bestämmer påföljden till fängelse 1 år 6 månader.

Åklagaren yrkade, såvitt nu är av intresse, att hovrätten skulle skärpa fängelsestraffet

J.B. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för narkotikabrott såvitt avsåg innehav av narkotika i överlåtelsesyfte samt, oavsett utgången i ansvarsdelen, att hovrätten skulle nedsätta det av tingsrätten ådömda straffet.

Part bestred motparts ändringsyrkande.

Hovrätten (hovrättspresidenten Anders Iacobæus, hovrättsrådet Susanne Möller, referent, hovrättsrådet Kristina Johnsson samt nämndemännen Ella Sigfridsson och Hans-Inge Smetana) fann i dom den 22 december 2006 liksom tingsrätten styrkt att J.B. hanterat 218 tabletter subutex à 8 mg i enlighet med gärningsbeskrivningarna. I fråga om rubriceringen av brotten och påföljden anförde hovrätten följande:

DOMSKÄL

Skuld- och rubriceringsfrågor

Narkotikabrott, domsbilaga 1 åtalspunkt 1-8, domsbilaga 2, åtalspunkt 1-3 och 5 (punkterna 1-12 ovan)

I enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i skuldfrågan i dessa delar, har J.B. gjort sig skyldig till tolv fall av narkotikabrott.

Åklagaren har såvitt avser gärningarnas rubricering och deras straffvärde som ny muntlig bevisning i hovrätten åberopat sakkunnigförhör med fil.kand. Jonas Hartelius och vidare som ny skriftlig bevisning åberopat två utlåtanden av Jonas Hartelius, daterade den 22 december 2003 respektive den 16 oktober 2006, delar av Åklagarmyndighetens RättsPM 2005:17 samt tre rättsfall från Högsta domstolen i Finland, HD:2006:58, HD:2006:60 och HD:2006:25, vilka gäller bedömningen av Subutex och dess farlighet.

Sammanfattningsvis framgår av Jonas Hartelius utlåtande den 22 december 2003 och av Åklagarmyndighetens RättsPM 2005:17 i de delar som åberopats i hovrätten, att buprenorfin/Subutex i farlighetshänseende bör likställas med metadon och hänföras till den farligaste klassen av narkotika i likhet med övriga opiater samt att uppgifterna om missbruksdoser får anses osäkra men att en missbruksdos vid intravenöst bruk i vart fall kan bestämmas till högst 8 mg för etablerade missbrukare, troligen mindre för personer som inte utvecklat tolerans. Av RättsPM 2005:17 framgår att uppgifterna angående normal missbruksdos går kraftigt isär.

Av Jonas Hartelius utlåtande daterat den 16 oktober 2006 framgår att ytterligare kunskap om Subutex och om hur preparatet används har tillkommit de senaste åren. I utlåtandet redovisas bl.a. resultat av rapporter och utredningar från flera länder. Enligt dessa rapporter varierar missbruksdoserna mellan 0,6 mg upp till 2 mg. I Jonas Hartelius utlåtandet redovisas vidare att det i en serie domar från Finlands Högsta domstol (2006) refererats expertunderlag som tyder på att en engångsdos buprenorfin vid behandling (dvs. i medicinskt bruk) är 0,8-4 mg samt att man kan få ut 8-10 engångsdoser ur en tablett (à 8mg), dock att i missbrukssammanhang fyra doser ansågs vara det vanliga uttaget av en tablett. Av de av åklagaren åberopade rättsfallen från Finlands Högsta domstol framgår vidare att expertutlåtandena utgörs av yttranden från Rättsmedicinska fakulteten vid Helsingfors Universitet och Folkhälsoinstitutet samt att dessa yttranden begärdes in av Finlands Högsta domstol för bedömningen av Subutex egenskaper, farlighet, hur beroendeframkallande det är samt hur det brukas och doseras.

Jonas Hartelius har vidare uppgett följande. Han har varit sakkunnig bl.a. i Högsta domstolen och Arbetsdomstolen och har haft omkring 25 uppdrag där han i domstolarna redovisat aktuella rön om olika narkotikaklassade preparat och hur de skall bedömas. - Mellan åren 2003 och 2006 har det skett en påtaglig kunskapsutveckling på området när det gäller buprenorfin som ingår i Subutex. Såvitt avser farligheten av preparatet är bedömningen inte annan än vad som framkommit i hans utlåtande från 2003. Det är fråga om ett syntetiskt opiat som används som ersättningsmedel för heroin och kan släcka begäret efter heroin. Buprenorfin har en långsammare omsättning och inte lika ”vassa” effekter och preparatet är att jämföra med metadon i farlighetshänseende. Subutex är bl.a. lika beroendeframkallande som metadon. Missbruket har i Sverige ännu inte så stor omfattning. I Finland däremot har en påtaglig ökning skett och preparatet har där i stort sett ersatt heroinet i missbruksledet. Det är ett preparat som har stor potential för omfattande missbruk. Detta har man sett även i Georgien där på grund av bristande kontroll medlet har fått en mycket snabb spridning. De risker som är förknippade med ett missbruk är liknande dem som gäller för metadon även om Subutex inte i lika stor utsträckning som metadon kan ge allvarliga förgiftningsfall och dödsfall är sällsynta. Däremot har det rapporterats om svåra biverkningar vid intravenöst bruk då slaggprodukterna i den krossade tabletten sätter igen venerna varvid vävnadsskador, tromboser och andra skador uppstår. Vid överdos har också rapporterats om andningsstillestånd som kan leda till döden. - Kärnan i det av honom senast upprättade utlåtandet är frågan om hur stor en missbruksdos Subutex är. Han bygger sina slutsatser på bl.a. utredningar från Indien, Singapore och Georgien där ett omfattande missbruk av Subutex förekommer. Utredningarna utgörs av dokumentation från ”missbruksverkligheten”, dvs. fältundersökningar, och det har upprättats register över dessa. Vidare bygger de domar från Högsta domstolen i Finland som han hänvisar till på vetenskapligt material vari man redovisar nya skattningar av missbruksdosen. Uppgifterna om vilka doser som konsumeras bland missbrukare baseras på erfarenheter hos missbrukare som utvecklat tolerans efter ett omfattande missbruk av andra opiater, främst heroin. Det torde vara sällsynt att missbrukare debuterar med preparatet buprenorfin. Erfarna missbrukare har uppgett att tabletterna om 8 mg som tradition delas. Vanligt är att en tablett delas i fyra delar, krossas och löses upp samt injiceras. Vid ett intag intravenöst är det fråga om en mycket kort anslagstid, cirka 15 sekunder, vid ett intag genom näsan några minuter och vid oralt intag ytterligare långsammare. Vid ett oralt intag metaboliseras också en del via levern och effekten blir mindre. Vid legalt bruk är det stora individuella skillnader i doseringen och upp till 25 mg kan förekomma såsom dagsdosering. Det är då emellertid uteslutande fråga om ett oralt intag och det ingår i träningen att avstå från vanan att använda spruta. Hans uppfattning är att en engångsdos avseende intravenöst intag nu måste bestämmas väsentligt lägre än den tidigare föreslagna nivå som grundade sig på utredningar som fanns tillängliga för några år sedan. En dos genom intravenöst intag, den i missbruksledet vanligaste formen av intag, torde kunna bestämmas till 2 mg eller ¼ tablett om 8 mg. Efter hand gör en minskad effekt att missbrukaren kompenserar genom att höja doseringen. Ett intag om 12 mg som engångsdos (dvs. 1,5 tabletter om 8 mg) ligger högt men kan ligga inom den tänkbara nivån i fall då toleransen mot medlet höjts. Det finns en rapport från Indien där fråga var om ett intag om 24 mg per dag intravenöst, detta är i sammanhanget en hög dos. En mycket grov skattning kan ge vid handen att det är möjligt med ett så högt intag som 25 mg per dag under en kortare tid.

Hovrättens bedömning

Det finns endast få avgöranden i Sverige som gäller preparatet buprenorfin som ingår i Subutex. I den av tingsrätten omnämnda domen från Hovrätten för Skåne och Blekinge förs ett principiellt resonemang beträffande Subutex. Hovrätten anför bl.a. att Subutex är något mindre farligt än metadon, att en missbruksdos tills vidare bör anses motsvara 2-3 tabletter à 8 mg buprenorfin samt att gränsen för grovt brott vid ett rent mängdresonemang bör gå vid cirka 1 200 missbruksdoser. Uttalandena byggde på slutsatser i det av åklagaren även nu åberopade utlåtandet av Jonas Hartelius den 22 december 2003.

När det gäller frågan hur de åtalade gärningarna skall bedömas och straffvärdet av dessa, är den innehavda mängden i relation till preparatets farlighet av betydelse (se prop. 1980/81:76 s. 212 och prop. 1992/93:142 s. 16f.). Såvitt avser hur mängden narkotika skall preciseras, kan utgångspunkt tas i antalet missbruksdoser (jfr NJA 2002 s. 365 och NJA 2003 s. 339). Vad som kan anses utgöra en missbruksdos är således av betydelse och med begreppet avses vanligen den dos som hos en icke tillvand person framkallar ett märkbart rus (jfr NJA 1997 s. 193). Om en sådan dos inte kan bestämmas, måste emellertid enligt hovrättens uppfattning dosen uppskattas med hänsyn taget till vad som är utrett genom tillgängliga uppgifter från missbrukare. Det kan i sammanhanget anmärkas att vad som utgör en missbruksdos inte kan jämföras med de doser som genom legal förskrivning brukas av patienter då fråga där är uteslutande om ett oralt intag anpassat efter individen.

Av Jonas Hartelius nu lämnade uppgifter, baserade på rapporter om kliniska erfarenheter, får anses klarlagt att det de senaste åren framkommit nya rön om riskerna med buprenorfin och om aktuella doser vid missbruk. Av uppgifterna och av vad som framkommer i hans utlåtande av den 16 oktober 2006, i utlåtandet från 2003 och i Åklagarmyndighetens RättsPM 2005:17, framgår att Subutex i farlighetshänseende kan jämställas med metadon, eller är något mindre farligt. Av rättsfallet NJA 1996 s. 478 kan vidare den slutsatsen dras, att metadon anses ungefär hälften så farligt som heroin, en slutsats som bygger på att den dödliga dosen för metadon är dubbelt så hög som för heroin.

Subutex har således sedan flera år bedömts tillhöra den farligaste klassen av narkotiska preparat. Av den i hovrätten framlagda utredningen framgår att medlet har en stor potential för ett omfattande missbruk, att det är lika beroendeframkallande som metadon och vidare att intag ofta sker intravenöst vilket kan orsaka svåra skador i form av vävnadsdöd och tromboser. Även om svåra förgiftningsfall och dödsfall är sällsynta såvitt gäller Subutex, har det inte i målet framkommit något som innebär att Subutex skall bedömas som mindre farligt än vad som tidigare ansetts. Genom utredningen får vidare anses visat att fråga är om ett preparat som företrädesvis missbrukas av personer som redan är toleranta mot opiater genom intravenöst bruk. Det måste vidare, mot bakgrund av de rapporter som framlagts om hur Subutex används, med tillräcklig styrka anses klarlagt att en omvärdering måste ske av vad som tidigare har ansetts vara en normal missbruksdos och att denna dos bör bestämmas till omkring 2 mg.

När det gäller heroin, som anses som bland de farligaste preparaten, har Högsta domstolen konstaterat att ringa brott är uteslutet om innehavet avser mer än en obetydlig mängd. En mängd motsvarande drygt tre doser (0,17 gram) för en person utan tolerans för heroin har bedömts som narkotikabrott av normalgraden (jfr NJA 1997 s. 193). Gränsen till grovt brott vid ett rent mängdresonemang ligger beträffande heroin vidare vid 20-25 gram eller ungefär 500 missbruksdoser.

Med hänsyn taget till Subutex farlighet i jämförelse med heroin, kan gränsen för grovt brott såvitt gäller Subutex, vid ett rent mängdresonemang bestämmas till omkring 1 200 missbruksdoser. Med en till 2 mg bestämd missbruksdos som utgångspunkt, innebär detta att gränsen för grovt brott skulle gå redan vid ett innehav av omkring cirka 300 tabletter om 8 mg. Vid ett mängdresonemang kan vidare - med hänsyn till preparatets farlighet och stora potential för ett omfattande missbruk - ringa brott komma i fråga endast om innehavet utgörs av ett fåtal tabletter.

Mot bakgrund av vad ovan anförts beträffande Subutex och - såvitt avser övrig narkotika - på de av tingsrätten anförda skälen, skall de gärningar som J.B. inte har överklagat i skuldfrågan, bedömas såsom tingsrätten angivit.

Vad gäller åtalet i domsbilaga 1, åtalspunkt 8 (punkten 8 ovan), saknas anledning att göra annan bedömning än den tingsrätten gjort såvitt avser överlåtelsesyftet. J.B. skall således anses övertygad om att ha innehaft 98 tabletter Subutex delvis i överlåtelsesyfte. Åtalet avseende narkotikabrott är således styrkt i enlighet med gärningsbeskrivningen. Brottet är inte ringa.

Påföljdsfrågan

J.B. döms i hovrätten för bl.a. medhjälp till bedrägerier i sju fall, alla avseende belopp som inte är obetydliga, samt för tolv fall av narkotikabrott varav sex fall av ej ringa brott och sex fall av ringa brott.

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga.

J.B. har sammanlagd hanterat 218 tabletter Subutex, vid två av tillfällena har mängderna varit 67 respektive 98 tabletter. Han har således hanterat relativt stora mängder mycket farlig narkotika vid ett flertal tillfällen varav vid ett tillfälle delvis i överlåtelsesyfte. Då hovrätten, mot bakgrund av den utredning som förekommit här, gör bedömningen att fråga är om ett avsevärt större antal missbruksdoser än vad tingsrätten ansett, är straffvärdet av de narkotikabrott, ej ringa brott, som J.B. har gjort sig skyldig till högre än vad tingsrätten kommit fram till. Fängelsestraffet skall därför bestämmas till ett något längre straff än vad tingsrätten bestämt. Hovrätten finner vid en samlad bedömning, med beaktande av det fängelsestraff han ådömts enligt hovrättens dom den 13 oktober 2006, att straffet skall bestämmas till en tid om ett år och nio månader.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i ansvarsdelen på så sätt att hovrätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 stycket 2 p och 34 kap. 3 §brottsbalken bestämmer påföljden till fängelse 1 år 9 månader.

Hovrättens dom meddelad: den 22 december 2006.

Mål nr: B 813-06.

Lagrum: 1 § och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 1996 s. 478; NJA 1997 s. 193; NJA 2003 s. 365; NJA 2003 s. 339.

Litteratur: Prop. 1980/81:76 s. 212; prop. 1992/93:142 s. 16f.