RH 2008:17

Fråga om val mellan tidsbestämt och livstidsstraff för mord. Omständigheterna vid brottet har ansetts vara så försvårande som krävs för att döma till livstids fängelse.

Gävle tingsrätt

Åklagaren åtalade T.E. och P.W. för mord samt J.P. för medhjälp till mord på M.S. den 2 maj 2006 vid Gässlingevägen inom Hofors Kommun, allt enligt en gärningsbeskrivning som i skilda moment även innefattade påståenden om olaga frihetsberövande, olaga hot, grov misshandel och skyddande av brottsling. Gärningsbeskrivningen hade i de centrala delarna - punkt c - följande innehåll: T.E., P.W. och J.P. har därefter gemensamt och i samråd och/eller samförstånd fortsatt bemäktigandet av M.S. genom att vårdslöst köra henne frihetsberövad i bilens bagagelucka till Gässlingevägen varefter, sedan M.S. släppts ur bagageluckan och blivit sittande på vägen, T.E. och P.W. gemensamt och i samråd och/eller samförstånd tillfogat M.S. såväl frakturer som kraftigt blodvite från ansiktet och dess skelett genom att med en yxa hugga henne i huvudet. Härefter har M.S., under stark dödsångest och i syfte att rädda sitt liv, springande flytt från platsen och T.E. och P.W. sprungit ikapp henne samt hindrat hennes flykt i ett vattensankt skogsparti väster om Gässlingevägen. Sedan har T.E. och P.W. gemensamt och i samråd och/eller samförstånd tilldelat M.S. ytterligare ett kraftigt yxhugg i huvudet och genom skallbenet, varvid hon omedelbart tappat medvetandet, och slutgiltigt berövat henne livet genom att trycka ned hennes andningsorgan, näsa och mun, under vatten där hon berövats för livet nödvändigt syre.

T.E. erkände viss medverkan men förnekade i övrigt vad åklagaren lagt honom till last. P.W.och J.P. bestred ansvar för mord respektive medhjälp till mord.

Som utredning upptogs förhör med de tilltalade och vittnen samt sakkunnigbevisning.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande lagmannen Karl-Axel Bladh) anförde i dom den 29 november 2007:

- - -

En samlad bedömning av det nu sagda leder alltså fram till slutsatsen att T.E. tillfogade M.S. skador i ansiktsskelettet genom att hugga henne med en yxa.

- - -

Tingsrätten finner det således tillförlitligen utrett att det var T.E. som tilldelade M.S. ett kraftigt yxhugg i huvudet.

- - -

Tingsrätten finner mot bakgrund av rättsläkarens uppgifter och vad som i övrigt framkommit att M.S:s död inte orsakats genom drunkning utan genom yxhugget i huvudet.

- - -

Det är uppenbart att gärningsmomentet att M.S. berövades livet genom ett yxhugg i huvudet inte täcks av åklagarens gärningsbeskrivning.

Med hänsyn till det sätt på vilket åklagaren bestämt sin talan är tingsrätten följaktligen enligt 30 kap. 3 § rättegångsbalken förhindrad att pröva frågan om T.E. gjort sig skyldig till mord genom det slag mot huvudet som lett till M.S:s död.

- - -

Åklagaren har - - - i gärningspåståendet beskrivit hur bl.a. T.E. tillfogat M.S. svår kroppsskada. Det framgår också att gärningen varit livsfarlig. Förutsättningarna för att döma T.E. för grov misshandel får således anses föreligga.

- - -

Tingsrätten har alltså funnit att T.E. skall dömas för grov misshandel, P.W. för olaga frihetsberövande, olaga hot och skyddande av brottsling, grovt brott, samt J.P. för skyddande av brottsling, grovt brott.

T.E. förekommer i belastningsregistret under 14 avsnitt och han har dömts huvudsakligen för våldsbrott, tillgreppsbrott och narkotikabrott. Av personutredningen framgår att det inte finns skäl att särbehandla T.E. i påföljdshänseende. Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga. Det är svårt att föreställa sig ett allvarligare misshandelsbrott än det T.E. gjort sig skyldig till. Påföljden bör bestämmas till straffmaximum, tio års fängelse.

- - -

DOMSLUT

Tingsrätten dömer T.E. enligt 3 kap. 6 § brottsbalken för grov misshandel till fängelse tio år. P.W. döms enligt 4 kap. 2 § första stycket och 5 § första stycket samt 17 kap. 11 § andra stycketbrottsbalken för olaga frihetsberövande, olaga hot och skyddande av brottsling till fängelse tre år sex månader, varjämte villkorligt medgiven frihet förklaras helt förverkad. J.P. döms enligt 17 kap. 11 § andra stycket brottsbalken för skyddande av brottsling till fängelse ett år.

Hovrätten

Samtliga parter överklagade tingsrättens dom. Därvid yrkades i första hand från åklagarens sida att T.E. och P.W. skulle dömas för mord till livstids fängelse och från T.E:s sida att åtalet mot honom skulle ogillas. Frikännande dom yrkades i första hand även av P.W. i viss del och av J.P. I andra hand yrkades bl.a. från åklagarens sida att P.W. skulle dömas för medhjälp till mord alternativt medhjälp till grov misshandel. Part bestred motparts ändringsyrkande.

Åklagaren justerade åtalet genom att i slutet av punkten c i gärningsbeskrivningen ändra lydelsen enligt följande: ”- - - har T.E. och P.W. gemensamt och i samråd och/eller samförstånd tilldelat M.S. ytterligare ett kraftigt yxhugg i huvudet och genom skallbenet, varefter T.E. och P.W. gemensamt och i samråd och/eller samförstånd har tryckt ned henne i den vattensjuka marken. - I första hand har M.S. avlidit genom kvävning eller drunkning då hon tryckts ned i den vattensjuka marken. I andra hand har M.S. avlidit genom en kombination av kvävning och/eller drunkning och/eller yxhugg genom skallbenet. Som ett tredje alternativ har M.S. avlidit i anledning av yxhugget genom skallbenet. Som ett fjärde alternativ har M.S. avlidit av kvävning i anledning av det inledande yxhugget eller inledande yxhuggen alternativt i anledning av en kombination av kvävning och någon av ovan angivna orsaker.”

I hovrätten förebringades i huvudsak samma utredning som vid tingsrätten och hölls syn på olika platser.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsrådet Solveig Östbye Laitinen, referent, adjungerade ledamoten f.d. lagmannen Rolf Hammar samt två nämndemän) anförde i dom den 26 februari 2008:

DOMSKÄL

- - -

Sammanfattningsvis kommer hovrätten fram till följande när det gäller händelseförloppet före mordet. - - - Det är under alla förhållanden utrett att P.W. och T.E. i vart fall från Hofors haft en gemensam avsikt att köra ut M.S. i skogen för att skrämma henne, skada henne eller möjligen mörda henne. Både P.W. och T.E. har hotat henne i bilen på skogsvägen mot Korsåsvägen och P.W. har vid Korsåsvägen tvingat ner henne i bagageutrymmet.

Händelserna på mordplatsen - - - Genom vad sålunda framkommit - - - finner hovrätten följande utrett.

P.W. har kört bilen från Korsåsvägen till Gässlingevägen. När de kom fram till vägbommen vid Gässlingevägen har P.W. stannat bilen och med hjälp av en yxa försökt att öppna vägbommen. Yxan har gått sönder och P.W. har då gett upp sitt försök att öppna bommen. Istället har han gått tillbaka till bilen och släppt ut M.S. ur bagageutrymmet. I det läget har en mobiltelefon hittats i bagageutrymmet och en diskussion uppstått dels om hur mobiltelefonen hamnat i bagageutrymmet och dels om M.S. möjligen kunde ha larmat polisen. M.S. har i det skedet stått på skogsvägen invid de andra tre. Hon har skakat kraftigt av rädsla och hon har hotat med att anmäla det inträffade till polisen. P.W. har sagt åt M.S. att röra på sig och hon har börjat gå nedför skogsvägen. Strax därefter har T.E. gått efter M.S. och beordrat henne att sätta sig ned på vägen. När M.S. satt på vägen med huvudet vänt mot honom har T.E. slagit ett till två slag med yxan mot huvudet på henne. Av slagen har M.S. börjat blöda och hon har därefter flytt in i skogen med T.E. springande efter sig. T.E. har ropat ”stoppa henne” och P.W. har då kommit till undsättning i skogen. P.W. har sträckt ut sina armar och hindrat M.S. att komma vidare. I den situationen har T.E. kommit upp bakom M.S. och utdelat ett kraftigt yxhugg som träffat M.S. i huvudet. M.S. har fallit baklänges ned på den vattendränkta skogsmarken. När M.S. legat ned i vattnet har T.E. ställt sig på hennes ansikte och trampat ner henne i den vattensjuka marken. P.W. har samtidigt hållit sina händer vid M.S:s midja och tryckt ned henne mot marken under trettio till fyrtio sekunder. T.E. har i samband därmed ropat: ”Dö din djävla subba” och ”Det var en seglivad djävel”. Härefter har P.W. gått fram till J.P. som stått vid bilen. P.W. har tvingat J.P. att bevittna M.S:s dödskamp och sagt till henne: ”Om du tjallar händer samma sak med dig.” Efter cirka tio minuter har T.E. ropat att han behövt hjälp med att flytta kroppen. T.E. och P.W. har burit M.S:s kropp och lagt den i bilens bagageutrymme.

Åklagaren har påstått att P.W. och T.E. gemensamt och i samråd har berövat M.S. livet. - - - Hovrätten kan alltså inte finna annat utrett i denna del än att det är T.E. ensam som tagit initiativ till det våld som strax därefter skulle leda till mord. - - -

Den rättsliga bedömningen av T.E:s handlande på mordplatsen m.m.

T.E. har tilldelat M.S. flera yxhugg, varav det sista yxhugget som penetrerade skallbenet har förorsakat en livshotande skada på henne. Enligt rättsläkaren L.E. leder en sådan skallskada till döden inom cirka tio minuter, om den skadade inte får adekvat vård på sjukhus. T.E. har vidare ställt sig på M.S:s ansikte och under cirka tio minuter trampat ner henne i den vattensjuka skogsmarken. L.E. har emellertid på grund av kroppens beskaffenhet när obduktionen utfördes inte kunnat uttala sig om huruvida M.S. drunknade eller inte. Oavsett hur det förhåller sig med den saken står det klart att det är T.E. som genom sina handlingar har utfört mordet på M.S. T.E. skall alltså dömas för mord.

- - -

Påföljdsfrågan

Påföljden för mord är fängelse i tio år eller livstid. Enligt Högsta domstolens uttalanden i rättsfallen NJA 1999 s. 531 och 2007 s. 194 ska valet mellan ett tidsbestämt straff och ett livstidsstraff grundas på en samlad bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall, varvid livstidsstraffet bör förbehållas de allvarligare fallen. Till de allvarligare fallen hör bl.a. mord som utförts med stor brutalitet, mord som innefattar moment som gör att det framstår som särskilt grovt eller där det annars föreligger försvårande omständigheter (se t.ex. NJA 1996 s. 509 och 1999 s. 531).

Vid bedömande av mordet på M.S. utifrån dessa utgångspunkter beaktar hovrätten följande. Redan det förhållandet att M.S. med våld hade tvingats ner i bagageutrymmet på T.E:s bil och i hög fart körts till mordplatsen måste ha varit en utomordentligt skräckfylld upplevelse för henne. Av J.P:s uppgifter framgår också att M.S. skakade i hela kroppen av rädsla när hon släpptes ut ur bagageutrymmet på Gässlingevägen. T.E. har i den situationen uppmanat M.S. att sätta sig på vägen, varefter han tilldelat henne åtminstone ett kraftigt hugg med yxan i ansiktet. När M.S. sedan blödande och allvarligt skadad flydde in i skogen har T.E. följt efter och tilldelat henne ett ytterligare hugg som träffat henne i huvudet. Av utredningen synes framgå att yxan fastnade i huvudet på M.S. och att hon därefter drogs ned i den vattendränkta skogsmarken. T.E. har därefter ställt sig på M.S:s ansikte och under ca tio minuter trampat ner henne i vattnet till dess att hon avled. Vad som sålunda framkommit visar att mordet utförts med stor brutalitet och grymhet. Det har också varit fråga om ett förhållandevis utdraget händelseförlopp som säkerligen inneburit svår dödsångest för M.S. Omständigheterna är enligt hovrättens mening så allvarliga att T.E. bör dömas till livstids fängelse.

P.W. ska dömas för medhjälp till mord, olaga hot och olaga frihetsberövande. - - - Hovrätten finner att straffvärdet av de gärningar som P.W. skall dömas för är mycket högt. Påföljden bör bestämmas till fängelse i tio år.

- - -

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom i fråga om ansvar

- dömer hovrätten T.E. enligt 3 kap. 1 § brottsbalken för mord till livstids fängelse

- dömer hovrätten P.W. enligt 3 kap. 1 § jämte 23 kap. 4 §, 4 kap. 2 § första stycket och 4 kap.5 § första stycketbrottsbalken för medhjälp till mord, olaga frihetsberövande och olaga hot till fängelse tio år. Hovrätten har därvid även tillämpat reglerna i 34 kap. 1 § första stycket andra punkten och 3 § andra stycketbrottsbalken. Tidigare villkorligt medgiven frihet förklaras helt förverkad.

- ogillar hovrätten åtalet mot J.P.

Hovrättens dom meddelad: den 26 februari 2008.

Mål nr: B 1293-07.

Lagrum: 3 kap. 1 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1996 s. 509; NJA 1999 s. 531; NJA 2007 s. 194.