NJA 1999 s. 531

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Hansson) anförde i dom d 18 febr 1999 under rubriken Domskäl inledningsvis bl a följande: I målet är följande ostridigt.

K.J. är sedan ungdomen missbrukare av såväl alkohol som narkotika. Han har under tiden 1973-1995 vid 19 tillfällen dömts för förmögenhetsbrott och narkotikabrott. För några år sedan kom han till insikt om att han måste bryta detta mönster och lämnade Göteborgsområdet där han dittills bott och flyttade till Skåne. I Svensköp fick han en stödfamilj och fick senare eget boende. Midsommarafton 1998 åkte han med sin moped, en Puch Maxi, till Hörby där han köpte hembränd sprit. I sin bostad drack han ensam under midsommaraftonen en mängd sprit och tittade på video. Efter midnatt tog han åter sin moped och körde till Tollarp. Avsikten med mopedfärden var att stjäla och att sedan omsätta det tillgripna i pengar. Han var klädd i jacka, byxor, skor och en baseballkeps. Han medförde också en kniv i en slida. I Tollarp kom han in via Kungsvägen. Han kom till Semaforgatan 2. I huset bodde då L.O. tillsammans med G.J.. De hade varit borta på midsommarafton men kommit hem vid midnatt och gått till sängs. K.J. upptäckte att nyckeln satt i källardörren och gick nedför trappan dit. Dörren var olåst och han gick in i huset. Där tillgrep han en plånbok tillhörig L.O. och en handväska tillhörig G.J.. Plötsligt märkte han att någon vaknat i huset och han försökte springa därifrån samma väg som han kommit, nämligen genom källaren. Där sprang han emellertid fel och L.O. kom ifatt honom där nere. För att skrämma L.O. tog han då fram kniven som han hade med sig och visade den för L.O. samtidigt som han "vrålade". K.J. sprang uppför källartrappan inne i huset igen men dörren drogs igen av G.J. och först efter en kamp lyckades han få upp den och komma ut. Han sprang ut genom ytterdörren och ute på garageuppfarten till huset kom han i handgemäng med L.O. som jagade honom. När K.J. förstått att han skadat L.O. allvarligt tog han sin moped och körde tillbaka till sin bostad. På vägen hemåt kastade han kniven.

L.O. var 176 cm lång och K.J. är 189 cm lång.

TR:n behandlade härefter åtalspunkterna 1 och 2 och fann därvid åtalet styrkt utom i vad avsåg olaga hot.

TR:n anförde vidare i domskälen: Mord och grov stöld (åtalspunkt 3). K.J. har erkänt att han gjort sig skyldig till grov stöld. Han har bestritt ansvar för mord men vitsordat att han vållat L.O:s död. K.J. har därför - i första hand - erkänt att han gjort sig skyldig till grov misshandel och grovt vållande till annans död. I andra hand har han medgett ansvar för grovt rån och grovt vållande till annans död. I sista hand har han medgett ansvar för dråp.

En kniv, en baseballkeps, skisser, kartor och fotografier har företetts av åklagaren. Han har som skriftlig bevisning åberopat protokoll över teknisk undersökning vid länskriminalen och SKL samt obduktionsprotokoll. På åklagarens begäran har förhör ägt rum med L.O:s sambo, G.J., med en av rätten förordnad sakkunnig, överläkaren G.S. och med kriminalinspektören R.J. K.J. har som skriftlig bevisning åberopat ett glasögonrecept utfärdat för G.J. d 4 febr 1998.

G.J. har i huvudsak berättat följande. Hon hade tillsammans med L.O. firat midsommarafton hos goda vänner i Olseröd. L.O. hade tagit en snaps till sillen och hon körde därför bilen hem. De var hemma kring midnatt och låg sedan vakna en stund. Hon hörde i vart fall klockan slå ett. Plötsligt vaknade de sedan av något ljud. Det lät som om någon i huset drog ut lådor och öppnade dörrar. L.O. och hon steg upp nästan samtidigt men L.O., som låg närmast dörren, kom först ut ur sovrummet. Hon hörde honom säga något i stil med "vad i helvete gör Du". Det lät som om L.O. snubblade men han fortsatte ut genom ytterdörren och mot den yttre källartrappan. Hon såg en stor person som en skugga försvinna förbi garderoberna och ned via den inre källartrappan. Sedan kom personen rusande upp igen, "helt vansinnig". Mannen kom farande uppför trappan vrålande. Hon blev rädd och försökte stänga källardörren. Eftersom hon inte lyckades hålla emot fick han upp dörren och hon trillade kanske baklänges och mannen for förbi ut genom ytterdörren. Var L.O. befann sig då vet hon inte men efter en liten stund kom han uppför den inre källartrappan, passerade henne och sprang ut genom ytterdörren. Den främmande mannen borde under tiden ha hunnit en bit från yttertrappan. Hon följde efter L.O. ut på trappan. Då såg hon L.O. stå vid en moped som ställts på garageuppfarten. På andra sidan gatan stod mannen. Han hade hennes väska. Hon såg att det var samme man som varit inne i huset. Han var lika stor, hade samma jacka på sig och han lät likadant. Han skrek och gormade. Till L.O. sa hon "Han har min väska". L.O. sa då att hon skulle ta det lugnt "när han lämnar väskan får han mopeden". Hon sprang in i huset och ut i köket där hon ur ett köksskåp tog ett stekjärn. Med detta rusade hon ut igen. Hon såg då L.O. ligga framstupa på marken medan mannen körde med sin moped till höger på Semaforgatan där han sedan gjorde en vänstersväng och kom tillbaka. Hon sprang fram och tog tag i sin väska som mannen höll i sin vänstra hand.

Axelremmen gick av och hon fick tillbaka sin väska. När hon sedan kom tillbaka till L.O. - som hon först trodde hade träffats av ett slag i magen och därför mådde illa - såg hon att han var skadad. Det var något vått vid honom och hon hörde hur blodet "pumpade" ut ur honom. Hon fick inte någon kontakt med L.O.. Hon blev fruktansvärt rädd. Hon rusade in i huset och låste källardörren och ytterdörren. Både hon och L.O. hade hela tiden varit helt nakna. I samband med att hon ringde efter polis klädde hon på sig något. Hon var hela tiden mycket rädd att mannen skulle komma tillbaka och skada henne.

K.J. har i huvudsak uppgett följande. Det är riktigt att han ställt sin moped på garageuppfarten till huset på Semaforgatan 2. Han såg att nyckeln satt i källardörren och gick ned för att gå in i huset den vägen. Från källaren tog han sig upp i huset och på någon hallmöbel såg han en plånbok som han tog. I gången mot sovrumsdörren, som stod öppen, såg han en väska. När han tog den uppstod troligen något ljud som väckte dem som bodde i huset. Han rusade ned i källaren för att ta sig ut samma väg som han kommit in men hittade inte vägen ut i källaren. I stället mötte han L.O. i källaren. För att skrämma denne tog han fram sin kniv och bara skrek "vansinnigt, rätt ut". L.O. lät sig inte skrämmas och han sprang därför uppför källartrappan igen. Efter en viss kamp lyckades han få upp dörren och springa ut genom ytterdörren. Han hade ställt sin moped på dess stöd med framhjulet riktat in mot garaget på uppfartens vänstra sida i körriktningen. Han tänkte bara på att han måste bort därifrån och var nästan framme vid mopeden när L.O. kom ifatt honom. Ett tumultartat handgemäng vidtog mellan dem. Någon annan än L.O. såg han inte då men efter ett tag såg han i ögonvrån en kvinna på trappan. Han såg henne där vid tre tillfällen. När han sprang ut ur huset stoppade han ner kniven men tog upp den igen för att skrämmas när han försökte hålla L.O. ifrån sig på garageuppfarten. Under handgemänget tappade han vid ett tillfälle kniven men lyckades få tag i den igen. Plötsligt hörde han "det otäcka ljudet" från L.O., som föll ihop. Han förstod då att han skadat denne allvarligt. Han tog sin moped. Den gick inte igång utan han fick leda den ut från tomten. På gatan satte han sig upp på mopeden och fick igång den. När han körde därifrån hade kvinnan kommit ut och lyckades slita väskan ifrån honom. Han körde hem. Han har inte något minne av att han använt kniven till att hugga eller sticka L.O. med. Han befann sig i ett paniktillstånd och tänkte inte en rationell tanke. Det var otäckt, overkligt och fruktansvärt. Han hade i källaren tagit upp kniven för att skrämma L.O. och det var i samma avsikt som han tog fram den på nytt när L.O. hunnit upp honom vid mopeden. Han gjorde sig av med kniven på den plats där polisen sedan fann den efter hans anvisningar. Skorna och jackan gjorde han sig av med. Byxorna har han tvättat många gånger. Baseballkepsen som låg kvar på garageuppfarten är hans. När han var på hemväg märkte han att han tappat den. Först på lördagskvällen fick han på TV-nyheterna veta att L.O. var död. Han kunde länge inte sova utan sprit och har mått mycket dåligt efter händelsen.

Genom den åberopade sakkunnigutredningen är utrett att L.O. tillfogats i vart fall två skador som varit direkt dödande och att de skulle ha lett till döden även om de drabbat en ung och i övrigt frisk person. Det har också framgått att L.O. uppvisat en skada i huvudet som troligen uppkommit genom att han fallit mot en möbel och att det förklarar de blodspår som funnits inne i huset. Vidare framgår av utredningen att L.O. uppvisat ett stort antal skador orsakade av kniv och att flera av dem inte varit "lindriga" eftersom de gått genom revben och även skadat skallbenet.

TR:n gör följande bedömning. K.J. har erkänt grov stöld. Genom erkännandet, som vinner stöd av utredningen är åtalet härför styrkt. Han har angående L.O:s död förnekat att han uppsåtligen skulle ha förorsakat detta. G.J. och K.J. har i sina respektive berättelser redogjort för händelseförloppet inne i huset i huvudsak på samma sätt. G.J. har inte varit åsyna vittne till det handgemäng som ägde rum ute på uppfarten och som ledde till L.O:s död. G.J. och K.J. har beträffande förspelet till den kamp som kom att utspela sig vid mopeden lämnat olika berättelser. TR:n finner G.J. trovärdig även om hon, som befunnit sig i affekt och därefter förmodligen i chocktillstånd, kan minnas fel i detaljer. K.J. har själv berättat att han inte tänkt en "rationell tanke" och att han kom i panik och bara ville bort från huset. Han var också mycket påverkad av alkohol. TR:n finner därför skäl att fästa större tilltro till den version av händelseförloppet som lämnats av G.J. än den som lämnats av K.J.. Oavsett hur det gått till före handgemänget är det emellertid så att till detta saknas vittnen. K.J. har medgett att han använt kniven och att det är han som orsakat att L.O. tillfogats de skador denne enligt obduktionsprotokollet uppvisat. Det är således visat att K.J. berövat L.O. livet. Med hänsyn till vad som framkommit om antalet knivhugg/stick och de skador som de orsakat och om det våld som utövats finner TR:n att K.J. måste ha förstått att hans handlande skulle leda till L.O:s död och att han i vart fall varit helt likgiltig för effekten av det våld han utövade mot L.O.. K.J. måste således anses ha handlat med uppsåt att beröva L.O. livet. Åtalet är styrkt.

Den som berövar annan livet döms för mord, såvida inte brottet med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest är att anse som mindre grovt. K.J. har på natten, i avsikt att stjäla, olovligen berett sig tillträde till den bostadsfastighet där L.O. och hans sambo G.J. låg och sov. När K.J. överraskats av dem har han blivit panikslagen och, som han själv uttryckt det, bara velat därifrån. Han har vid två tillfällen i avsikt att skrämma L.O.. tagit fram den kniv han haft på sig. Ute vid mopeden, som var hans försäkring att kunna ta sig från Tollarp till sitt hem, har han inte tvekat att använda kniven mot L.O. som var mycket mindre och äldre än han själv samt vid tillfället helt naken. Inte ens sedan K.J. under tumultet tappat kniven har han besinnat sig utan åter tagit kniven som tillhygge och utdelat stick som träffat L.O.. Dessa omständigheter gör att gärningen enligt TR:ns mening inte kan bedömas som mindre grov. Brottet skall därför rubriceras som mord.

Påföljden. K.J. förekommer under 20 avsnitt i kriminalregistret. I målet har läkarintyg enligt 7 § personutredningslagen (1991:2041) inhämtats. Undersökande läkaren har i intyget gjort bedömningen att någon allvarlig psykisk störning inte förelåg vid gärningstillfället och att så inte heller var fallet vid undersökningstillfället. Han har vidare som sin mening angett att det ur psykiatrisk synpunkt inte finns anledning att föreslå någon särbehandling vad gäller påföljden för gärningen. Annan påföljd än fängelse är således inte aktuell.

K.J. skall nu dömas för grov stöld vid två tillfällen, en misshandel samt mord. Straffet för mord är fängelse 10 år eller livstid. Vid bedömningen om straffet skall bestämmas till ett tidsbestämt straff eller på livstid har de omständigheter som beaktats vid bedömningen om gärningen är att anse som mord eller dråp betydelse. Det är då särskilt att beakta att K.J. om natten olovligen tagit sig in i en bostad där de boende låg och sov och att hans avsikt var att stjäla. När han upptäckts söker han komma därifrån och det är i samband med att han försöker dölja och komma undan ansvar för stölden som han berövar L.O. livet i dennes eget hem. Sättet att döda L.O. är också hänsynslöst och besinningslöst. Med hänsyn till dessa omständigheter och då inga förmildrande omständigheter kan anföras skall påföljden bestämmas till fängelse på livstid.

Domslut

Domslut. TR:n dömde K.J. enligt 3 kap 1 §, 3 kap 5 § och 8 kap 4 § BrB för mord, misshandel och grov stöld till fängelse på livstid.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Adj led fd hovrättslagmannen Aspelin, med vilken hovrättspresidenten Broome förenade sig, var skiljaktig och yttrade: Såvitt utredningen visar har K.J. inte varit inställd på att bruka grovt våld när han begav sig till L.O:s och G.J:s bostad men hamnat i panik när han överraskats och utövat dödsmisshandeln sannolikt när han hindrats från att ta tillbaka mopeden. Vidare beaktar jag att K.J. tilldelat L.O. knivhuggen och knivsticken under helt kort tid samt inte kan sägas ha visat särskild grymhet. På grund härav bör straffet vara tidsbestämt. Med ändring av TR:ns dom bestämmer jag påföljden till fängelse 10 år.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR:n Svensson och Blomstrand var skiljaktiga och anförde: HovR:n har funnit att K.J. skall dömas för mord, misshandel och grov stöld. Han har överklagat endast beträffande påföljden. Någon omständighet som avses i 51 kap 23 a § RB jämförd med 55 kap 15 § 2 samma balk föreligger inte. HD:s prövning begränsas i enlighet härmed till brottsrubricering, påföljdsval och straffmätning. Frågan i målet är därvid hur man skall bedöma åtalspunkten 3 enligt vilken K.J. med knivhugg dödat L.O..

När en tjuv i samband med ett inbrott dödar någon som försöker avstyra inbrottet eller återta det stulna får omständigheterna anses vara sådana att gärningen även om den varit oplanerad eller eljest mindre grov regelmässigt skall rubriceras inte som dråp utan som mord. Domstolarnas brottsrubricering skall därför godtas.

Straffet för mord är fängelse i 10 år eller på livstid. Vid valet mellan dessa alternativ bör beaktas att inbrottsmomentet vägs in redan vid brottsrubriceringen. Vid prövningen av huruvida den nu aktuella gärningen, som mord betraktad, förskyller livstids fängelse eller om straffet kan stanna vid ett tidsbestämt fängelsestraff, bör utgångspunkten vara att livstidspåföljden förbehålls de kvalificerade morden. Till dessa hör mord som planerats, utförts med särskild grymhet, skördat mer än ett offer eller som eljest innefattat moment som gör att mordet framstår som särskilt grovt.

Av utredningen i målet framgår att K.J. ertappats på bar gärning i samband med ett inbrott nattetid i L.O:s villa och att han därvid omedelbart tagit till flykten och lyckats ta sig ut ur huset med stöldgods i handen. Sedan L.O. avskurit K.J:s möjligheter att ta sig tillbaka till hemmet drygt två mil bort genom att ta hand om K.J:s moped har K.J. gripit till kniv för att återta fordonet. Han har därvid visat stor hänsynslöshet genom att tilldela den mindre, 25 år äldre, obeväpnade och nakne L.O. ett tiotal knivstick, varav två med säkerhet dödande. Händelseförloppet har emellertid varit snabbt och K.J., som blivit överrumplad av L.O:s dödsföraktande försvar av sitt hem och sin egendom, har handlat oöverlagt när han utdelade de fatala knivhuggen som ledde till att L.O. förlorade medvetandet inom loppet av någon minut och dog. Vid en samlad bedömning kan gärningen inte anses innefatta en sådan särskild grymhet eller sådana andra kvalificerande moment att den förskyller livstids fängelse.

På grund av det anförda skall påföljden bestämmas till fängelse i 10 år.

HD:s dom meddelades d 17 aug 1999 (mål nr B 2189-99).

nr Ö 1836-99).