RH 2008:4

Fotograf M.E. Aktiebolag (M.E. AB) väckte talan mot Hamar Arbeiderblad AS (Arbeiderbladet) och yrkade att tingsrätten skulle förplikta Arbeiderbladet att till M.E. AB betala 15 110 kr utgörande ersättning och skadestånd för upphovsrättsligt intrång i rätt som tillkom M.E. AB. M.E. AB åberopade som grund för sin talan att Arbeiderbladet utan tillstånd av M.E. AB publicerat en bild på Kikki Danielsson i sin tidning och på sin ”Internetsajt” och därigenom gjort sig skyldig till otillåten exemplarframställning samt otillåtet tillgängliggörande. M.E. AB gjorde också gällande rätt till skadestånd på grund av att Arbeiderbladet i strid mot upphovsrättslagen underlåtit att namnge fotografen till bilden.

Arbeiderbladet yrkade i första hand att talan skulle avvisas och bestred i andra hand käromålet. Arbeiderbladet hävdade att norsk rätt skulle tillämpas om målet togs upp till prövning i sak.

M.E. AB bestred avvisningsyrkandet och gjorde gällande att svensk lag skulle tillämpas i målet.

Parterna anförde i huvudsak följande såvitt nu är av intresse.

M.E. AB: Den otillåtna publiceringen av bilden har skett på Internet. Det rör sig därför om global publicering som kan ses överallt i världen och orsaka stor spridning och skada. M.E. AB lider stor skada av publiceringen såväl i Sverige som i Norge och överallt där Internet kan tas emot. Talan får väckas i Sverige både med stöd av rättegångsbalken och Luganokonventionen. Huddinge tingsrätt har i ett mål som avsåg stulna bilder publicerade på Internet uttalat bl.a. följande: ”Enligt 10 kap. 8 § rättegångsbalken får talan i anledning av skadegörande handling bl.a. väckas vid rätten i den ort där handlingen företogs eller skadan uppkom. Enligt lagrummets förarbeten har käranden valrätt mellan domstolen i den ort där själva handlandet ägt rum och domstolen i den ort där den omedelbara effekten av handlandet uppkommit. Enligt tingsrättens mening är den omedelbara effekten av att en bild olovligen publicerats på Internet att rättsinnehavarens förmögenhet skadas. En sådan skada får anses inträffa i den ort där rättighetshavaren har sitt hemvist.” Luganokonventionen som Sverige och Norge är anslutna till reglerar också var käranden kan ansöka om stämning. Om skadan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden gäller enligt punkt 3 i konventionen att talan kan väckas där skadan inträffat och enligt EG- domstolen kan käranden välja mellan domstolen i orten där den skadebringande handlingen skett och domstolen i orten där skadan uppkommit. Också Brysselkonventionen och Bernkonventionen anger att svensk domstol är behörig i ett fall som detta.

Arbeiderbladet: Platsen för utgivningen av Arbeiderbladet är Hamar. Tidningen kommer ut sex dagar i veckan som morgontidning. Tidningens geografiska spridningsområde utgörs av vissa delar av Hedmarks fylke. Tidningens upplaga uppgår till 28 118 exemplar.

Omkring den 1 april 2005 mottog Arbeiderbladet på vanligt sätt pressmaterial angående Kikki Danielssons senaste cd-utgåva. Detta erhölls från skivbolaget Tylden & Co AS. I överensstämmelse med praxis på Arbeiderbladets kulturavdelning anmäldes cd-utgåvan av en av tidningens musikanmälare. Detta skedde i tidningen som gick i tryck den 5 april 2005. I enlighet med sedvana på Arbeiderbladet presenterades ett faksimil av cdfodralet som illustration till anmälan. Samtidigt som anmälan skedde i tidningens pappersutgåva publicerades samma material i ”nettavisen”.

Tingsrätten (rådmannen Olle Sörheim) anförde i sitt beslut den 18 juli 2007 följande:

SKÄL

En förutsättning för att tingsrätten skall få ta upp talan till prövning i sak är att svensk domsrätt föreligger.

Denna fråga regleras inte i ett fall som detta i rättegångsbalken. M.E. AB är ett svenskt rättssubjekt med hemvist i Sverige och Arbeiderbladet ett norskt rättssubjekt med hemvist i Norge. Svensk domstols behörighet i tvister av internationell karaktär inom privaträttens område regleras, såvitt avser förhållandet mellan Sverige och Norge, i första hand av den s.k. Luganokonventionen. Reglerna i konventionen är i stort sett identiska med reglerna i Bryssel I - förordningen som reglerar motsvarande rättsliga förhållande mellan länderna inom Europeiska Gemenskapen. Reglerna brukar gemensamt kallas Bryssel-Luganoreglerna. EG-domstolen är främste uttolkare av hur Bryssel-Luganoreglerna skall tillämpas.

Huvudregeln enligt Bryssel-Luganoreglerna är att talan mot den som har hemvist i berörd stat skall väckas vid domstol i den staten. Det finns vissa undantagsregler som ger käranden rätt att väcka talan mot svaranden vid domstol i den egna staten. I artikel 5.3 i Luganokonventionen föreskrivs att talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden; talan kan i sådant fall väckas vid domstolen i den ort där skadan inträffade. Samma regel återfinns i artikel 5.3 i Bryssel I - förordningen, dock att regeln numera kompletterats så att det efter inträffade tillagts eller kan inträffa.

Talan i förevarande mål avser skadestånd utanför avtalsförhållanden. Fråga är således om artikel 5.3 i Luganokonventionen är tillämplig. Av avgörande betydelse vid denna bedömning är hur begreppet den ort där skadan inträffade skall förstås. I praktiken uppkommer tolkningsproblem när den skadegörande handlingen har företagits på en ort (handlingsorten) och skadan inträffat på en annan ort (effektorten).

Stig Strömholm berör tillämpning av artikel 5.3 i Bryssel-Luganoreglerna i verket Upphovsrätt och internationell privaträtt (Stockholm 2001). Stig Strömholm framhåller bl.a. att EG-domstolen i ett ledande fall uttalat att undantagsregeln i bl.a. artikel 5 måste tolkas restriktivt eftersom det rör sig om en avvikelse från principen om behörighet för domstolen i svarandens hemviststat (s. 121).

Det ligger nära till hands att jämföra synen på ifrågavarande upphovsrättsliga fråga med synen på motsvarande fråga inom det varumärkesrättsliga området.

Ulf Maunsbach tar upp frågan om tillämpning av artikel 5.3 i Bryssel- Luganoreglerna på det varumärkesrättsliga området i sin avhandling Svensk domstols behörighet vid gränsöverskridande varumärkestvister - särskilt om Internetrelaterade intrång (Lund 2005). Det redogörs för EG- domstolens syn på begreppet den ort där skadan inträffade i vissa rättsfall (s. 134 f.) De omnämnda rättsfallen är dock inte varumärkesrelaterade. Rättsfallen ger bl.a. uttryck för att artikel 5 i Bryssel-Luganoreglerna motiveras av ett särskilt nära samband mellan tvisten och domstolsorten. Det framhålls att det är möjligt att väcka talan hos domstol både på handlingsorten och effektorten, dock att domstol på effektorten anses vara bäst lämpad att pröva de skador som uppkommit där.

Ulf Maunsbach tar särskilt upp varumärkesrättsliga Internetrelaterade aspekter (avhandlingen s. 146 ff.). Det framgår att det föreligger vissa rättsliga oklarheter och problem när varumärkesrättsliga åtgärder företas på Internet. Det skulle enligt honom få svårartade konsekvenser om all form av potentiellt skadegörande informationsspridning på Internet kan ge upphov till domsrätt enligt artikel 5.3 i Bryssel- Luganoreglerna. Det vore därför rimligt att i någon mån diskutera begränsningar av effektforumets räckvidd (s. 148). När det gäller det sistnämnda hänvisas till WIPO:s rekommendation om varumärkesanvändning på Internet (Joint Recommendation Concerning Provisions on the Protection of Marks, and Other Industrial Property Rights in Signs, on the Internet). Rekommendationen är inte bindande för de berörda länderna. En av de grundläggande principerna enligt rekommendationen är att användningen av ett kännetecken på Internet kan avgränsas till de länder där den specifika användningen har kommersiell effekt (s. 149 f.). Med sådan effekt avses att någon i näringsverksamhet vidtar åtgärder som är riktade till staten i fråga. I rekommendationen anges exempel på omständigheter som har betydelse för frågan om huruvida kommersiell effekt föreligger. Ulf Maunsbach anser att rekommendationen bör få betydelse i rättstillämpningen trots att den inte är bindande (s. 151).

Tingsrättens närmare bedömning

Tidningen (pappersutgåvan). Tidningen utges i Norge. Den skadebringande handlingen som kan ha företagits har därför skett i Norge. Den skada som kan ha uppkommit har också inträffat i Norge. Detta innebär att artikel 5.3 i Luganokonventionen inte kan grunda svensk domsrätt.

Internettidningen (Nettavisen). Intrång genom åtgärder på Internet bör i princip behandlas lika på hela det immaterialrättsliga området. Tingsrätten finner därför att ledning för bedömningen bör sökas inom det varumärkesrättsliga området där det till skillnad från det upphovsrättsliga området finns en internationell rekommendation i frågan i form av WIPO:s nämnda rekommendation. Tingsrätten anser att rekommendationen anvisar en rimlig begränsning av effektforumets räckvidd vid bedömning av forumfråga enligt artikel 5.3 i Luganokonventionen. På varumärkesområdet handlar det om huruvida användningen har kommersiell effekt i staten där skadan påstås ha inträffat. På det upphovsrättsliga området bör frågan vara om åtgärden på Internet varit riktad till denna stat.

Nettavisen kan inte anses vara riktad till läsare i Sverige. Nettavisen måste antas vara riktad till läsare i Norge, i synnerhet till läsare i Arbeiderbladets spridningsområde i Hedmark. Tingsrätten finner därför att någon skada inte kan ha uppkommit i Sverige i den mening som avses i artikel 5.3 i Luganokonventionen.

Tingsrätten finner på grund av det anförda att svensk domsrätt inte föreligger. Käromålet skall därför avvisas.

SLUT

Tingsrätten avvisar käromålet.

M.E. AB överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens avvisningsbeslut samt återförvisa målet till tingsrätten. Arbeiderbladet bestred ändring.