RH 2008:60
Tryckfrihetsmål. En lokalt känd journalist och företagare har genom hemsidan fru.nu på Internet förmedlat kontakt mellan kvinnor i Uzbekistan och svenska män. Publicering av en insändare innehållande uppgift som varit ägnad att utsätta företagaren för andras missaktning har ansetts försvarlig med hänsyn till intresset av att fritt få framföra kritiska åsikter om förmedlingsverksamheten.
Bakgrund
I maj 2001 uppmärksammades att R.R. hade en hemsida på Internet med adressen ”fru.nu”. På hemsidan fanns presentationer i ord och bild av kvinnor från Uzbekistan som ville komma i kontakt med svenska män. Ett antal artiklar, debattinlägg och insändare angående R.R. och hemsidan publicerades i Östersund-Posten (ÖP) och på tidningens hemsida under tiden den 22 maj till och med juni 2001.
Östersunds tingsrätt
R.R. gjorde med hänvisning till vissa delar av nämnda artiklar, debattinlägg och insändare gällande att han blivit utsatt för tryckfrihetsbrott i form av grovt förtal alternativt förtal och väckte i mars 2007 talan mot B.S. och Östersunds-Postens Tryckeri Aktiebolag (svarandena) med yrkande om skadestånd.
Målet handlades som ett tryckfrihetsmål och vid muntlig förberedelse i målet konstaterades att Östersunds-Postens Tryckeri Aktiebolag, som är ÖP:s ägare, och B.S., som var anmäld ansvarig utgivare för ÖP när skrifterna utgavs, var tryckfrihetsrättsligt ansvariga i målet. Vidare konstaterades, efter begäran av svarandena, att jury skulle medverka vid prövningen av målet.
Juryn besvarade frågan huruvida en åberopad publiceringen i ÖP den 5 juni 2001, en insändare undertecknad S.F., utgjorde tryckfrihetsbrott i form av förtal med ja. Samtliga frågor i anslutning till övriga publiceringar besvarades av juryn med nej.
Tingsrätten (lagmannen Göran Ingebrand, lagmannen Lars-Olof Andersson, referent, och tingsfiskalen Fredrik Nydén) konstaterade i dom den 12 november 2007 inledningsvis att käromålet till de delar som det grundade sig på påstådda tryckfrihetsbrott beträffande vilka juryn besvarat tingsrättens frågor med nej skulle ogillas och anförde därefter följande:
Vid detta utslag från juryn har tingsrätten att pröva endast frågan huruvida R.R. är berättigad till skadestånd av svarandena på den grunden att den åberopade texten i insändaren undertecknad S.F., som publicerats i ÖP den 5 juni 2001, utgör tryckfrihetsbrott i form av förtal jämlikt 7 kap. 4 § 14 tryckfrihetsförordningen (TF).
Vid avgörande huruvida ett uttalande i tryckt skrift utgör förtalsbrott enligt TF gäller, till skillnad från prövning av förtalsbrott som grundas enbart på 5 kap. 1 § brottsbalken, vissa särskilda regler. Således anges i 1 kap. 1 § andra stycket TF, att tryckfrihetens syfte är att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Genom tryckfriheten skall spridningen av åsikter och informationer säkras. I 7 kap. 4 § första stycket TF stadgas att det i 1 kap. TF angivna syftet med en allmän tryckfrihet skall beaktas vid prövningen av om ett tryckfrihetsbrott föreligger. I 1 kap. 4 § TF finns också en portalparagraf, den s.k. instruktionen, som tingsrätten måste beakta. Där erinras om att tryckfriheten utgör grundvalen för ett fritt samhällsskick och att uppmärksamhet skall fästas mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, mera på syftet än på framställningssättet samt att man i tvivelsmål hellre skall fria än fälla.
En grundförutsättning för att förtalsbrott skall föreligga är att det lämnats en uppgift och icke blott ett värdeomdöme. Vad som utgör en uppgift i detta sammanhang är något som kan avgöras först efter en närmare undersökning av de bakomliggande omständigheterna. Att utifrån t. ex. moraliska eller ideologiska utgångspunkter värdera, kritisera eller diskutera andras göranden och låtanden kan aldrig i sig utgöra förtal. Detta får anses gälla även om den som uttalar sig har en sådan ställning eller sammanhanget är sådant att andra kan komma att påverkas till att ringakta den berörde genom det de läst eller hört. Framställningens syfte måste enligt angiven bestämmelse i 1 kap. 4 § TF beaktas. Har syftet inte varit att lämna nedsättande uppgifter, utan att värdera, kritisera eller diskutera någons handlingar får detta betydelse genom att rena värdeomdömen inte skall bedömas som förtal.
I den nu aktuella debattartikeln/insändaren har inledningsvis beskrivits att det i många länder pågår förtryck och utnyttjande av människor i stor skala och att en del av denna verksamhet kalls ”trafficking” samt därefter anförts att det som R.R. gjort ”är något som jag faktiskt anser falla inom den här verksamheten”. I och för sig skulle detta uttalande kunna ses som en sådan uppgift som avses i bestämmelserna om förtalsbrott. Insändaren är dock en följd av den artikel som ÖP publicerat tidigare och som enligt juryn inte innefattar något förtal. Enligt tingsrätten kan debattören inte ha haft annat syfte med sin insändare än att redogöra för sin personliga värdering av den verksamhet som ÖP rapporterat om i sin artikel. Insändarens ställningstagande såsom artikeln måste tolkas, dvs. att han anser att R.R:s agerande är att likställa med trafficking, kan således inte anses innefatta något lämnande av en uppgift utan enbart ett värdeomdöme om den aktuella verksamheten. På grund härav kan den åberopade publiceringen inte anses utgöra förtal.
Av anförda skäl finner tingsrätten att käromålet i dess helhet skall ogillas.
Käromålet ogillas.
Hovrätten
R.R. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans skadeståndstalan avseende debattinlägget den 5 juni och att han således skulle tillerkännas skadestånd för kränkning på grund av förtal med 75 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen.
B.S. och Östersunds-Postens Tryckeri Aktiebolag bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsråden Marie Norberg och Irja Öhrnell, referent, samt adjungerade ledamoten f.d. kammarrättslagmannen Stina Zackari) anförde i dom den 15 maj 2008 följande.
DOMSKÄL
Svarandeparterna har gjort gällande att frågan om förtal har ägt rum ska bedömas inte enbart utifrån texten i den aktuella insändaren utan att man vid prövningen även måste ta hänsyn till att ÖP låtit publicera ett stort antal artiklar med olika uppfattningar i debatten om R.R:s förmedlingsverksamhet. Hovrätten kan inte dela den uppfattningen. Även om ÖP i skilda tryckta skrifter (tidningar) har låtit publicera ett antal artiklar med olika synsätt och angreppsvinklar i den aktuella debatten är det för förtalsfrågan avgörande om det i den åberopade tryckta skriften har förekommit något som utgör förtal av R.R. eller inte (se NJA 1976 s. 150 och H-G Axberger, Tryckfrihetens gränser, s. 230 f.).
Hovrättens prövning av förtalsfrågan ska alltså ske på grundval av vad som anges i den åberopande insändaren. Denna har följande lydelse:
”Vi är inte så dumma som du tror R.R.!
I många länder pågår förtryck och utnyttjande av människor i stor skala. En del av denna verksamhet kallas ”trafficking” och med det menas handel med kvinnor. Dessa kvinnor lockas med falska förespeglingar om en bättre framtid än vad som är möjligt för dem i sitt hemland.
Den här verksamheten finns i olika former. Allt ifrån män som regelbundet tar hit kvinnor som de skiljer sig ifrån och skickar tillbaka innan de har rättighet att som ogift stanna kvar i Sverige, till ren prostitution och ett liv med drogberoende.
Det som R.R. nu gjort genom att hjälpa män i Jämtland att finna kvinnor i bland annat före detta Östeuropa är något som jag faktiskt anser falla inom den här verksamheten.
Det gör att ingen bör vara förvånad över de starka reaktionerna som väckts i länet.
Bakgrunden till den reaktionen är naturligtvis vad vi ser pågå omkring oss i Sverige och i Europa i övrigt.
De kvinnor som R.R. medverkar till att annonsera ut kommer, om de reser hit, att befinna sig i en mycket utsatt situation.
De kan när som helst under de två första åren här bli skickade tillbaka allt efter sin mans godtycke.
Om inte R.R. tar tillbaka sina uttalanden i den här frågan så förstår han inte vad han deltar i, eller också tror han att vi andra är för dumma för att begripa vad som pågår.”
R.R. har påstått att han genom innehållet i insändaren beskylls för att bedriva trafficking och handel med kvinnor. Enligt hovrättens mening kan innehållet emellertid inte uppfattas på det sättet. Skribenten talar i det andra stycket av insändaren om olika former av ”verksamhet” som innebär ett utnyttjande av människor. Han övergår därefter till att säga att en del av den verksamheten kallas trafficking, varefter han beskriver andra former av sådan verksamhet. Slutligen uttrycker han att det R.R. nu gjort anser han ”falla inom den här verksamheten”. Texten kan därmed enligt hovrättens mening inte ges den innebörden att R.R. påstås ägna sig åt trafficking eller handel med kvinnor.
Enligt hovrättens mening får innebörden av insändaren i stället uppfattats så att den verksamhet som R.R. bedriver genom den aktuella hemsidan innebär att kvinnor från före detta Östeuropa utnyttjas i stor skala. Även om skribentens uttalande kan sägas utgöra ett värdeomdöme är det grundat på faktiska förhållanden och har en sådan bestämdhet att det otvivelaktigt innebär att R.R. utpekas som klandervärd i sitt levnadssätt (jfr NJA 1987 s. 336). Uppgiften är också ägnad att utsätta honom för andras missaktning.
Enligt 5 kap. 1 § andra stycket brottsbalken ska den som lämnar en sådan uppgift inte dömas för förtal om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken. Bestämmelsen syftar till att reglera den intressekollision som kan uppstå mellan på ena sidan behovet av att skydda den enskilde mot kränkande uttalanden och på andra sidan behovet av en vidsträckt yttrandefrihet i olika samhälleliga frågor (se prop. 1962:10 B s. 144). Den yttrandefrihet som lagstiftaren på detta sätt velat värna om innefattar en frihet att kritiskt granska och värdera alla dem som frivilligt träder fram på den offentliga scenen, t.ex. politiska och religiösa företrädare, vissa offentliga tjänstemän, artister, konstnärer m.fl. Hit hör även privata företagare som vänder sig till konsumenter med olika erbjudanden eller produkter (se H-G Axberger, a.a. s. 237 f.).
Den förmedlingsverksamhet som R.R. har bedrivit har skett utifrån hemsidan fru.nu på Internet och riktat sig till svenska män som velat få kontakt med kvinnor från framför allt Uzbekistan. Hemsidan har varit tillgänglig för allmänheten och R.R. har därmed erbjudit sina tjänster offentligt till vem som helst som velat anta erbjudandena. Enligt vad som upplysts i målet är R.R. en i Jämtland känd journalist och företagare som ofta medverkat i radio, TV och tidningar. På hemsidan har foton lagts ut av kvinnorna där vissa av dem visat sig med åtsittande kläder, djupa urringningar, stay-up strumpor eller nattlinnen. Även om förmedlingsverksamheten varit helt ideell och i sig inte innefattat något brottsligt är det förståeligt om den hos allmänheten lätt kommit att uppfattas som ett försök att utnyttja eller driva handel med kvinnor från ett fattigt land i Centralasien. Verksamheten har därmed sammantaget haft en sådan karaktär att intresset av att fritt få framföra kritiska åsikter och att få dem publicerade i tidningen väger mycket tungt.
Hovrätten finner vid en samlad bedömning att tidningens och allmänhetens intresse av att få framföra kritik och synpunkter på den av R.R. bedrivna förmedlingsverksamheten måste tillåtas väga över R.R:s anspråk på att få vara skyddad mot kränkande uttalanden. Hovrätten finner således att det varit försvarligt av ÖP att publicera den aktuella insändaren. Vid sådant förhållande ska R.R:s talan om skadestånd på grund av förtal ogillas.
DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Hovrättens dom meddelad: den 15 maj 2008.
Mål nr: T 1284-07.
Lagrum: 7 kap. 4 § 14 tryckfrihetsförordningen; 5 kap. 1 § andra stycket brottsbalken.
Rättsfall: NJA 1976 s. 150; NJA 1987 s. 336.
Litteratur: Prop. 1962:10 del B s. 144; Hans-Gunnar Axberger, Tryckfrihetens gränser, Stockholm 1984.