RH 2008:76
Fråga om uppsåtsbedömning vid åtal för försök till mord (knivstick i magen), särskilt med avseende på s.k. likgiltighetsuppsåt. Tingsrätten biföll åtalet för försök till mord, medan hovrätten dömde för grov misshandel.
Gotlands tingsrätt
Åklagaren åtalade M.P. för bl.a. försök till mord enligt följande gärningsbeskrivning.
M.P. har den 14 april 2008 på (bostadsadress), Gotlands kommun, försökt att beröva B.P. livet genom att sticka honom med en kniv i buken.
Försöket misslyckades eftersom kniven missade vitala organ men fara för att brottet skulle fullbordas förelåg.
M.P:s handlande orsakade ett sticksår i buken med en avskuren bukmuskel som följd samt smärta och blödning.
M.P. förnekade den med åtalet för försök till mord avsedda gärningen.
Förhör hölls med B.P. och M.P. samt vittnet, läkaren T.H.
Som skriftlig bevisning lades fram rättsintyg avseende B.P:s skador och analysbesked rörande M.P:s alkoholpåverkan. Uppspelning skedde av vissa larmsamtal och syn hölls på ett antal fotografier.
Tingsrätten (lagmannen Mikael Mellqvist samt nämndemännen Inger Fridblom och Elisabeth Feurst) - som med avseende på en annan åtalspunkt dömde M.P. för ofredande - anförde i dom den 13 juni 2008 avseende åtalet för försök till mord bl.a. följande.
DOMSKÄL
Utredningen i tingsrätten
Hörda personer har berättat följande.
B.P.
Han arbetar på sjön i sex veckor i stöten och är sedan hemma i sex veckor. Han festar, dvs. dricker alkohol, en hel del när han är hemma. M.P. dricker också en hel del alkohol. De har ett stormigt förhållande. M.P. är en ”go tös”, men får sina utbrott. Då kastar hon saker och han kan då vara tvungen att hålla i henne för att lugna ned henne. Hon kan också ta fram knivar och hota med att skära sig. Han har flera gånger fått gömma knivar.
- - -
Den 14 april 2008 var han på lasarettet för att undersöka sig. När han kom hem sade han något som missuppfattades, som vanligt, av M.P. Han for i väg och lade ut nät. När han kom hem tog han en pilsner. Han somnade i soffan. Han hörde att det skramlade i köket och fann M.P. med en kniv i höger hand beredd att skära sig. Han begärde att få kniven av M.P. Hon vägrade. Han tog något steg fram för att ta kniven från henne. I stället reste hon sig och stack kniven i magen på honom. Blodet sprutade. Hon sade ”gud, vad har jag gjort”. Han höll för såret och märkte att blodflödet avtog. Han torkade upp blodet. Så småningom kom ambulansen.
M.P.
När B.P. är hemma från sjön dricker såväl han som hon rätt mycket alkohol. Även i övrigt dricker hon dagligen alkohol.
- - -
Den 14 april 2008 åkte B.P. på morgonen ut på sjön för att vittja strömmingsgarnen. När han kom hem åkte han och Å (en granne) i väg för att sälja strömmingen. Vid niotiden kom de tillbaka. Å gick in till sig. B.P. fick 300 kr av M.P. för att betala läkaren med vid det läkarbesök B.P. skulle göra. Vid halvfyratiden kom B.P. tillbaka. Han var arg. B.P. blev under eftermiddagen/kvällen fullare och fullare. Hon funderade på att ta upp frågan om skilsmässa med B.P. Hon ringde bl.a. upp vissa advokater och konfronterade B.P. med frågan. B.P. blev rasande. Han stod och gapade på henne. Hon stod vid diskbänken och tog fram en kniv och B.P. ropade ”skär dig då, det är det enda du kan”. Hon visste inte vad hon skulle göra. Han fortsatte att skrika ”stick då, stick då, för fan”. Samtidigt som B.P. tog ett steg framåt satte hon fram kniven och stack honom i magen och slängde kniven i vasken. Hon gav B.P. en handduk så att han kunde stoppa blodflödet. Hon tänkte ringa polis och ambulans, men B.P. sade ”du ringer fan i mig ingenstans”. Hon ringde i alla fall. B.P. torkade upp blod från golvet.
T.H.
- - -
Av rättsintyget framgår att sårkanalen inte nådde in i bukhålan; det återstod någon halvcentimeter. Där finns organ, bl.a. tarmar, som är vitala. Hade en tarm skadats hade sannolikt en operation krävts. För att med en kniv penetrera huden krävs en viss kraft. För att kniven därefter ska sjunka djupare in krävs inte så mycket kraft. Det krävs också att kniven hålls fixerad när den möter kroppen. Huruvida kroppen har rört sig mot en fast fixerad kniv eller om kniven huggits mot en stillastående kropp går i det aktuella fallet inte att uttala sig om.
- - -
Tingsrättens bedömning
Enligt M.P:s egna uppgifter har hon medvetet riktat en kniv mot B.P. så att den senare har blivit knivstucken på sätt som påstås i åtalet. Huruvida M.P. fört sin arm bakåt och huggit framåt så att kniven har trängt in i B.P:s mage eller om hon har hållit sin arm/hand helt stilla och B.P. har rört sig framåt så att kniven har trängt in spelar vid bedömningen av åtalet mindre roll, om ens någon. Det är tillräckligt - för en fällande dom - att M.P. aktivt och medvetet har använt kniven på ett sådant sätt att den orsakat angivna skador på B.P. Hon kan inte undgå ansvar även om det skulle vara så att B.P. genom en rörelse framåt har bidragit till effekten. Om en sådan rörelse skulle ha förekommit är det i vart fall utrett att M.P. medvetet har hållit kniven i ett fast och fixerat läge. Redan detta är ett sådant uppsåtligt handlande som kan innebära ansvar för åtalat brott.
M.P:s handlande vid tillfället är alltså sådant att ansvar för försök till mord kan aktualiseras. Och detta handlande har tveklöst den subjektiva täckning som krävs för att handlandet ska bedömas som försök till mord.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer M.P. för försök till mord och ofredande till fängelse fem år.
Hovrätten
M.P. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för försök till mord eller, i andra hand, göra en mildare bedömning av den gärningen än vad tingsrätten gjort samt, oavsett om så blev fallet, mildra påföljden.
Åklagaren samt B.P., som även i hovrätten biträdde åtalet, bestred ändring.
B.P. och M.P. hördes även i hovrätten. Förhöret vid tingsrätten med läkaren T.H. återgavs genom uppspelning av ljudfil. Den bevisning och utredning som med avseende på åtalet för försök till mord förebragtes vid tingsrätten lades i huvudsak fram också i hovrätten.
Domskäl
Hovrätten (t.f. hovrättslagmannen Lars Lundgren, hovrättsrådet Peter Borgström, referent, och t.f. hovrättsassessorn Maria Åström samt nämndemannen Irene Arell) anförde i dom den 13 oktober 2008 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Utredningen i hovrätten
När det gäller vad som inträffat den 14 april 2008 har B.P. och M.P. båda här berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i den delen antecknats i tingsrättens dom.
B.P. har här tillagt bl.a. följande. Före den med åtalet för försök till mord avsedda händelsen hade han under den aktuella dagen druckit en kvarting sprit jämte öl. - När han gick fram emot M.P. för att ta av henne kniven, drog han upp skjortan på höger sida av magen för att klia sig, möjligen efter ett insektsbett. M.P. reste sig då upp från en stol och stack till honom med kniven i magen utan att han hann reagera. Han gick alltså inte in i kniven. När knivsticket utdelades, stod han helt stilla på ett avstånd av en och en halv meter från henne. Efter att ha dragit ut kniven slängde hon den i vasken. - Han tycker inte att det hela var så farligt och han erhöll bara ett litet ärr på magen.
M.P. har här tillagt bl.a. följande. Vid det aktuella tillfället var hon berusad. - I samband med att hon stod i begrepp att skära sig själv vände hon kniven mot B.P. för att skydda sig, när denne som tidigare gett henne stryk närmade sig. Hon satt inte ner på en stol under någon del av händelseförloppet utan stod hela tiden upp och höll kniven i höger hand med armen riktad snett mot B.P. Denne gick då rakt in i den utsträckta kniven, som trängde in i buken. Hon såg att kniven gick in i magen på B.P. och drog tillbaka kniven, ”när det tog emot”. Det inträffade var en olyckshändelse. - Att hon vid telefonsamtal med polisen och i inledande polisförhör uppgav att hon stuckit kniven i B.P. beror på att hon ju höll kniven i handen när händelsen inträffade.
Åklagaren har vid förhöret med M.P. konfronterat henne med valda delar av utskrifter av vissa telefonsamtal och två inledande polisförhör, som hållits i nära anslutning till händelsen. Hovrätten återkommer nedan till vilka närmare uppgifter M.P. lämnat i dessa sammanhang.
- - -
Hovrättens bedömning
M.P. har i hovrätten vitsordat att B.P. vid det med åtalet avsedda tillfället erhöll ett sticksår i buken av en kniv, som hon höll i handen, men förnekat att hon uppsåtligen och aktivt skulle ha stuckit kniven i magen på B.P. och bestritt att hon haft uppsåt att döda eller ens skada denne.
När det gäller frågan om huruvida M.P. uppsåtligen stuckit B.P. med kniven i magen gör hovrätten följande bedömning.
I ett samtal med polisen den 14 april 2008 har M.P. enligt förebragt utskrift uppgett att hon ”har stuckit kniven i honom”.
Enligt utskrift av ett förhör med M.P., som inleddes sent på kvällen den 14 april 2008, har hon uppgett bl.a. följande.
”Under kvällen 2008-04-14 satt M.P. och B.P. i köket och pratade om skilsmässa och pengar. B.P. lyssnade inte på M.P. M.P. bestämde att hon skulle skära sig själv. B.P. sa att hon är känd för att skära sig. B.P. sa att hon skulle skära honom i stället. De stod upp i köket. M.P. höll en kökskniv i sin högra hand och höll den mot sin vänstra arm. När B.P. sa: ´Stick mig, stick mig!´ så gjorde hon det. Hon stack B.P. med kniven i hans högra sida.”
Vidare har hon enligt utskrift av ett förhör som hölls med henne på kvällen den 15 april 2008 uppgett bl.a. följande.
”Runt 20.15-tiden är de tillsammans i köket i bostaden. M.P. uppger att de båda irriterar varandra. M.P. tar fram en kökskniv från en låda och säger till B.P. att hon tänker skära sig själv. Han säger då att hon ska sticka honom i stället. M.P. känner sig provocerad då B.P. flera gånger upprepar att hon ska sticka honom med kniven.
Vidare berättar M.P. att hon frågar B.P. om det verkligen är det han vill. När han därefter upprepar att hon ska sticka kniven i honom så gör hon det. M.P. sticker kniven i sidan på B.P:s mage. Hon uppger att hon inte tog i hårt.”
M.P:s här lämnade uppgifter om att B.P. gick rakt in i den utsträckta kniven och att det inträffade var en olyckshändelse ter sig mot bakgrund av ovan refererade uppgifter och med hänsyn till övriga omständigheter som en efterhandskonstruktion. Enligt hovrättens uppfattning tillåter utredningen ingen annan slutsats än att M.P. vid det med åtalet aktuella tillfället uppsåtligen stuckit B.P. med en kniv i magen. Utredningen visar vidare att hennes handlande resulterat, förutom i smärta och blödning, i ett sticksår med en drygt 4,4 centimeter djup sårkanal som dock inte nådde in i bukhålan.
Av det rättsintyg som utfärdats beträffande B.P. framgår - utöver vad som upptagits i tingsrättens dom - att den aktuella skadan inte innebar livshot, att några kvarstående men inte uppkom och att kniven sannolikt inte penetrerade alla lager i bukväggen.
När det gäller M.P:s straffrättsliga ansvar för det inträffade gör hovrätten följande prövning.
Till att börja med kan konstateras att det förhållandet att skadan rent faktiskt inte innebar något livshot - närmast till följd av att kniven mera av en slump inte kom att träffa något livsviktigt organ - ej hindrar att det i gärningsögonblicket förelegat en objektiv risk för fullbordat mord- eller dråpbrott (Lena Holmqvist o.a., Brottsbalken, Del II, 2005, s. 23:13).
När det gäller M.P:s uppsåt att vid gärningens begående beröva B.P. livet har tingsrätten - som dömt M.P. för försök till mord - inte uttalat annat än att hennes ”handlande … tveklöst (har) den subjektiva täckning som krävs för att handlandet ska bedömas som försök till mord”.
En huvudfråga vid den fortsatta prövningen är självfallet om M.P., när hon utdelade knivsticket, hade uppsåt att beröva B.P. livet. Hovrätten gör härvidlag följande bedömning.
Åklagaren har vid slutförandet av sin talan i målet förklarat att han inte anser att det från M.P:s sida förelegat annat än ett s.k. likgiltighetsuppsåt att beröva B.P. livet. I linje med åklagarens uppfattning kan inte anses att utredningen ger stöd för att M.P. vid gärningens begående avsåg att beröva B.P. livet eller för att hon då föreställde sig att en dödlig effekt av hennes handlande skulle vara praktiskt taget oundviklig (s.k. insiktsuppsåt).
När det gäller möjligheten att med tillämpning av ett s.k. likgiltighetsuppsåt döma M.P. till ansvar för försök till mord eller till dråp anför hovrätten följande.
Så kallat likgiltighetsuppsåt kan föreligga om gärningsmannen insett att det förelåg en viss, oftast hög, risk för att effekten skulle inträda och inträdet av effekten inte skulle ha utgjort ett tillräckligt skäl för gärningsmannen att avstå från gärningen; denne kan då sägas ha förhållit sig likgiltig inför effektens inträde. I fråga om s.k. effektdelikt (dvs. brott där en viss effekt, orsakad av den brottsliga handlingen, ingår i brottsbegreppet), förutsätter ansvar för försöksbrott att gärningsmannen haft åtminstone likgiltighetsuppsåt i förhållande till det fullbordade brottets effekt, inte blott i förhållande till faran för denna effekt. Att gärningsmannen allmänt sett haft anledning att räkna med en viss effekt är inte tillräckligt för att s.k. likgiltighetsuppsåt skall föreligga.
I föreliggande fall har i efterhand klarlagts att sannolikheten för att knivsticket rent faktiskt skulle leda till B.P:s död var obefintlig och det framstår inte som självklart att M.P. i gärningsögonblicket haft insikt om att en viss objektiv dödsrisk då förelåg. Under alla förhållanden har det inte framkommit omständigheter som tillåter slutsatsen att M.P. skulle ha varit likgiltig inför effekten av sitt handlande. I sammanhanget kan vidare anmärkas att det anses föreligga en presumtion mot förekomsten av s.k. likgiltighetsuppsåt vid insikt om en risk som inte är avsevärd.
Sammantaget utvisar framkomna omständigheter inte att M.P. vid gärningens begående haft sådant uppsåt som innebär att hon kan dömas för försök till mord eller till dråp. Åklagarens gärningspåstående ger emellertid utrymme för att döma för grov misshandel. Hovrätten finner att M.P:s handlande är att bedöma som grov misshandel.
- - -
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom enligt följande.
a) Hovrätten dömer enligt 3 kap. 6 § brottsbalken M.P. för grov misshandel i stället för försök till mord.
b) Påföljden för den samlade brottsligheten bestäms till fängelse 1 år och 8 månader.
Nämndemannen Anders Thuresson var skiljaktig och anförde följande.
Då det endast utretts
a) att B.P. och M.P. befunnit sig vid diskbänken i köket
b) att situationen i kombination med bägges missbruksproblem och M.P:s psykiska dito eskalerat
c) att M.P. endast hållit, ej stött eller fört kniven mot B.P.
och då det ej kan uteslutas att B.P. rört sig mot M.P. och därvid träffats av kniven torde händelseförloppet betraktas som en olyckshändelse och åtalet för försök till mord i allo ogillas.
Hovrättens dom meddelad: den 13 oktober 2008.
Mål nr: B 5127-08.
Lagrum: 3 kap. 6 § brottsbalken.
Rättsfall: NJA 2005 s. 732; NJA 2004 s. 479; NJA 2004 s. 176; NJA 2002 s. 449.
Litteratur: Lena Holmqvist o.a., Brottsbalken, En kommentar, kap. 1-12, s. 1:15-1:17.