RH 2009:65

Sedan det befunnits att en skada i visst fall i och för sig uppkommit i följd av trafik enligt 8 § trafikskadelagen (1975:1410) har krav mot trafikförsäkringen ogillats med hänvisning till att kravet på adekvans mellan trafik och skada inte varit uppfyllt.

Stockholms tingsrätt

BAKGRUND

Den 4 mars 2003 eldhärjades en byggnad på fastigheten Södertälje Företagaren 2, som ägdes av Svenska Volkswagen AB (Volkswagen). Fastigheten utgjordes av ett inhägnat och låst industriområde. Din Bil Sverige AB (Din Bil) är återförsäljare av Volkswagenbilar i Sverige och hyrde lokaler, bl.a. en tvätthall, på fastigheten Södertälje Företagaren 2 av Volkswagen. Tvätthallen användes bl.a. för att iordningställa bilar som nyligen hade skeppats från Tyskland till Sverige och Södertälje. Den 4 mars 2003 arbetade bolaget Bilförädlingsgruppen i Nykvarn AB (Bilförädlingsgruppen) på uppdrag av Din Bil med att iordningställa nya bilar för försäljning. Arbetet innebar bl.a. att inne i tvätthallen avfetta bilarna från det tjocka lager av vax som finns på nytillverkade bilar. Avfettningsproceduren går till så att bilen översköljs med ljummet vatten, varefter ett avvaxningsmedel - i det här fallet en produkt med namnet Mac 65 - appliceras. Sedan högtryckstvättas bilen med vatten som är kokande från början, men som håller en temperatur om 80-90 grader Celsius när det kommer ut ur munstycket. Bilen sköljs till slut av ännu en gång med ljummet vatten.

Den som utförde avvaxningsproceduren vid det aktuella tillfället var en av Bilförädlingsgruppens anställda, P-A.I. Han tvättade två bilar åt gången i bilhallen. Han hade vaxat av två bilar innan han hämtade den aktuella bilen, en Volkswagen Golf från uppställningsplatsen. Han parkerade den inne i tvätthallen. I samband med att han kom tillbaka efter att ha hämtat en fjärde bil uppstod brand i anslutning till Golfen. Branden var kraftig och spred sig snabbt. Brandkåren lyckades begränsa branden, men tvätthallen var övertänd inom två-tre minuter och byggnaden nr 803 på fastigheten kom att totalförstöras.

I tvätthallen fanns en tvättränna där vatten och förbrukat avvaxningsmedel m.m. skulle rinna ner och forslas vidare via en ränna. Tvättrännan var konstruerad som en ”låda” som var tio meter lång, 0,9 meter bred och 0,5 meter djup. Lådan var placerad under golvnivå. Upptill var den försedd med ett galler. Den aktuella dagen var det stopp i tvättrännan och vattnet kunde inte rinna undan. Vattnet var därför i golvnivå i stället för att, vilket skulle ha varit fallet om tvättrännan hade fungerat på avsett sätt, hålla sig cirka en halv meter under golvnivå.

Den direkta brandorsaken kunde inte fastställas. Parterna i målet är dock överens om att bilen på något sätt var tändkälla till branden.

Fastigheten var försäkrad i If Skadeförsäkring AB (If) och If har utgett ersättning till Volkswagen motsvarande det omstämda beloppet.

Volkswagen hade tecknat en s.k. flytande trafikförsäkring hos Trygg- Hansa Försäkringsaktiebolag (Trygg-Hansa), vilket innebär att det finns en försäkring för ett bilbestånd som med tiden kan förändras; försäkringsgivaren vet i ett sådant fall inte exakt vilka bilar som är försäkrade. Den aktuella bilen var förregistrerad, vilket innebär att ett registreringsnummer var under utarbetande, och avställd. Volkswagen hade en giltig saluvagnslicens enligt 18 § lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Vid tidpunkten för körningen från uppställningsplatsen till tvätthallen fanns det dock inte någon s.k. saluvagnsskylt på bilen.

Lokalerna har inte återuppbyggts, utan Volkswagen har låtit uppföra en liknande byggnad på annan ort.

YRKANDEN OCH GRUNDER

If har yrkat att Trygg-Hansa ska förpliktas att till If utge 39 803 310 kr jämte ränta beräknad enligt 4 och 6 §§räntelagen från den 2 mars 2004 till dess att betalning sker.

Trygg-Hansa har bestritt käromålet, men vitsordat 20 778 742 kr som skäligt i sig, liksom ränteberäkningen.

If

Branden har uppkommit i följd av trafik med den aktuella bilen. Det föreligger adekvat kausalitet mellan trafiken och skadan. Eftersom bilen omfattades av en flytande trafikförsäkring hos Trygg-Hansa ska Trygg- Hansa utge trafikskadeersättning enligt 11 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410) för de skador som branden har orsakat. If har inträtt i Volkswagens rätt till trafikskadeersättning och ersättningen ska därför utges till If. Trafikförsäkring ska enligt 2 § första stycket trafikskadelagen finnas för ett fordon som brukas i trafik. Bilen brukades i trafik och omfattades därför av trafikförsäkringen. Den omständigheten att bilen inte brukades med en saluvagnsskylt innebär inte att försäkringen inte gäller. Om tingsrätten finner att försäkringsvillkoren ska tolkas på det sätt som Trygg-Hansa gör gällande ska de inte tillämpas, eftersom de i så fall är ogiltiga eller oskäliga.

Trygg-Hansa

Skadan har inte uppkommit i följd av trafik med den aktuella bilen. Det saknas i vart fall orsakssamband mellan trafiken och skadan, varför trafikskadeersättning ändå inte ska utgå. Någon ersättning ska under alla förhållanden inte utgå, eftersom bilen inte omfattades av den flytande trafikförsäkringen då bilen dels var avställd och därför inte omfattades av någon trafikförsäkringsplikt, dels inte framfördes med erforderlig saluvagnsskylt och därför inte brukades enligt gällande rätt, vilket krävs enligt försäkringsvillkoren. Försäkringsvillkoren är varken ogiltiga eller oskäliga.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

If

Bilen har brukats som ett fordon och har alltså varit i trafik. Den omfattades av den flytande trafikförsäkringen.

Den direkta brandorsaken har inte kunnat fastställas. Branden startade dock i bilens motorutrymme och spred sig vidare. Branden kan ha uppstått genom att katalysatorn har blivit överhettad på grund av tomgångskörning och antänt de lättantändliga gaserna från rengöringsmedlet. Den kan också ha uppstått antingen på grund av det tekniska felet på denna specifika bilmodells tändningssystem eller genom att de brandfarliga ångorna i lokalen har antänts av naturlig gnistbildning i en felfri bil under tomgångskörning. Alla tänkbara brandorsaker är dock hänförliga till den aktuella bilen och det faktum att den nyss hade körts. Oavsett om bilens motor stängdes av eller inte när den ställdes inne i tvätthallen så har skadan uppkommit i följd av trafik. Det som gav upphov till branden i bilen inträffade vid en tidpunkt då bilen kördes; branden började alltså när bilen fortfarande kördes. Att branden blev synlig för P-A.I. först vid en senare tidpunkt har ingen betydelse. Alternativt har skadan uppkommit på grund av att bilen har körts. Om det förhåller sig så att bilens varma delar har antänt branden så är det också att anse som en skada som har uppkommit i följd av trafik. Även elektriska fel har med bilens brukande i trafik att göra. Oavsett vilken bedömning man gör i detta hänseende är det således fråga om en skada i följd av trafik. Mac 65 har brandklass III, vilket innebär att det är långt ifrån så brandfarligt som bensin. Den omständigheten att vattennivån i tvättrännan var ovanligt hög påverkade förmodligen det snabba brandförloppet.

Det krävs och föreligger adekvat kausalitet mellan trafiken och skadan. Om en skada för en tänkt försäkringsgivare har framstått som en möjlig följd av körningen anses adekvat kausalitet föreligga. Så är fallet här.

Det yrkade beloppet fördelar sig enligt följande.

Då bilen brukades i trafik fanns det en plikt att hålla den trafikförsäkrad, även om den var avställd. Det har också funnits en gällande trafikförsäkring för den aktuella bilen. I försäkringsvillkoren stadgas i punkten B.1 att försäkringen gäller för fordon i trafik, som är avställda eller oregistrerade och som försäkringstagaren äger eller som han har tagit emot i kommission från importör, tillverkare, generalagent och återförsäljare när de brukas enligt gällande rätt, t.ex. med saluvagnsskylt. I punkten B.2 i) stagas att försäkringen inte gäller för fordon som används i strid med gällande rätt i fråga om brukande av avställt eller oregistrerat fordon. Bestämmelsen hänvisar till punkt B.3.7.2, där det stadgas att vid skador i samband med att trafikförsäkringen, på grund av bestämmelserna i trafikskadelagen, tas i anspråk för fordon som anges i stycke B.2 gäller trafikförsäkringen med en extra självrisk om 30 procent av basbeloppet utöver gällande självrisk. Försäkringen gäller alltså även om fordonet brukas i strid med gällande rätt, men med en högre självrisk. Trafikskadelagen är tvingande och kan inte avtalas bort eller inskränkas med rättsverkan mot tredje man. Om villkoren ska tolkas på så sätt att Trygg-Hansa har avtalat bort rätten till ersättning i de fall då ett fordon har brukats utan saluvagnsskylt så ska det villkoret inte tillämpas, eftersom det är ogiltigt. Villkoret ska i vart fall jämkas bort eller tolkas till förmån för den skadelidande, eftersom det är oskäligt och otydligt.

Fordonet har emellertid i detta fall brukats i enlighet med gällande rätt, trots att det inte hade någon saluvagnsskylt. Vid brukande uteslutande inom inhägnat område, vilket det var fråga om här, behövs ingen saluvagnsskylt, enligt vad som stadgas i 12 och 13 §§ lagen (2001:558) om vägtrafikregister. Reglerna om saluvagnslicens tar sikte på körningar utanför inhägnat område. Saluvagnslicensen och rättigheten att köra bilen kan inte vara bundna till skylten. Stadgandet i 14 kap. 3 § första stycket förordningen (2001:650) om vägtrafikregister om att bilar som brukas med stöd av en saluvagnslicens måste ha en saluvagnsskylt är bara en ordningsregel. Vanliga trafikförsäkringar skulle gälla även i ett fall då en bil tappat sin registreringsskylt, vilket visar hur orimligt Trygg-Hansas resonemang är.

Under alla förhållanden har Trygg-Hansa inte visat att P-A.I. uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att hänga upp skylten, vilket innebär att det inte är fråga om ett brott.

Trygg-Hansa

P-A.I. stängde av motorn när han parkerade Golfen i tvätthallen. Under hela bilen finns en s.k. hasplåt, vilket innebär att man inte under bilen kan se en brand i motorutrymmet.

Enligt 2 § första stycket trafikskadelagen omfattas inte avställda fordon av skyldigheten att hålla trafikförsäkring för fordonet. I ett sådant fall är, enligt 16 § andra stycket trafikskadelagen, Trafikförsäkringsföreningen ansvarig. Den aktuella bilen var avställd och omfattades därmed inte av den flytande trafikförsäkringen. Trygg- Hansa kan således inte förpliktas utge någon trafikskadeersättning.

Branden har inte uppkommit i följd av trafik med bilen. En förutsättning för att så ska anses vara fallet är att skadan har ett samband med hur en bil normalt brukas. I det här fallet stod bilen på området enbart för att den skulle rekonditioneras. Körningen in i rekonditioneringshallen kan inte anses som ett normalt brukande av bilen. Bilen har över huvud taget inte varit i trafik, med hänsyn till att den stod på en rekonditioneringsanläggning och att den kördes bara en kort sträcka inom ett inhägnat område.

Under alla förhållanden saknas orsakssamband mellan framförandet av bilen och branden. Brandorsaken har inte kunnat fastställas. Det har dock inte varit något fel på själva bilen. Branden har enligt Trygg- Hansas mening uppkommit genom att de brandfarliga ångorna från tvättrännan, där det hade samlats brandfarliga vätskor upp till golvnivå, kommit i kontakt med bilens motor och då uppnått en tillräckligt hög temperatur för att orsaka brand. Det är alltså bilen som är tändmotorn. Det är emellertid inte bilen som har orsakat branden, utan den har orsakats av den höga nivån av vatten blandat med avvaxningsmedel som avgav brandfarliga ångor. Bilen var en nödvändig betingelse för att branden skulle uppkomma, men det var inte bilen, utan de brandfarliga ångorna, som orsakade branden. Bilen kördes in i en exceptionellt brandfarlig miljö. Trygg-Hansa har inte haft anledning att räkna med att bilen skulle rekonditioneras på det sättet.

Enligt punkten B.1 i försäkringsvillkoren gäller försäkringen om bilen brukas enligt gällande rätt. Fordonet kunde i det här fallet inte brukas på annat sätt än i enlighet med saluvagnslicensen. Ett fordon som brukas med stöd av en saluvagnslicens ska, enligt 14 kap. 3 § första stycket förordningen (2001:650) om vägtrafikregister, vara försett med en saluvagnsskylt. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid med den bestämmelsen döms enligt 17 kap. 1 § första stycket 3 samma förordning till penningböter. Det utgör alltså ett brott att framföra ett fordon utan erforderlig saluvagnsskylt. Detta innebär att bilen inte har brukats enligt gällande rätt. Eftersom det inte behövs någon trafikförsäkring för ett fordon som är avställt så innehåller Trygg-Hansas försäkringar en klausul om att bilar som brukas med stöd av en saluvagnslicens ska ha en saluvagnsskylt. Då den aktuella bilen vid tillfället för körningen inte hade någon saluvagnsskylt kan alltså, oavsett vilken bedömning man gör i övrigt, ingen ersättning utgå.

Det vitsordas att If har betalat ut försäkringsersättning motsvarande det omstämda beloppet.

Skälet till att det i punkten B.3.7.3 i försäkringsvillkoren stadgas en förhöjd självrisk om trafikförsäkringen på grund av bestämmelserna i trafikskadelagen tas i anspråk för fordon som anges i stycke B.2 är att det inte ska löna sig för den som brukar ett fordon trots att försäkringen inte gäller.

13 § första stycket 1 i lagen om vägtrafikregister är inte tillämplig, eftersom bilen efter iordningställandet inte skulle användas inom inhägnat område.

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Joakim Munter och Karin Palmgren Goodhe samt tingsfiskalen Johan Welander) anförde i dom den 4 juni 2008 följande.

DOMSKÄL

Enligt 2 § trafikskadelagen ska trafikförsäkring finnas för motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret och som inte är avställt samt för annat motordrivet fordon som brukas här i landet. Bestämmelsen ska läsas på så sätt att försäkringsplikten omfattar dels motordrivna fordon som är registrerade och inte avställda, dels varje annat fordon - dvs. t.ex. ett fordon som är avställt - som används här i trafik (se prop. 1975/76:15 s. 105 och jfr NJA 1980 s. 295, där en person dömdes för att inte ha hållit ett avställt fordon trafikförsäkrat när detta användes i trafik).

Enligt 8 § trafikskadelagen utgår trafikskadeersättning för person- eller sakskada som uppkommer i följd av trafik här i landet med motordrivet fordon. Om sådan sakskada som är aktuell i det här målet uppkommer i följd av trafik utgår trafikskadeersättning från trafikförsäkringen för fordonet.

Bilen i fråga har genom körningen från uppställningsplatsen till tvätthallen brukats som ett fordon och har i vart fall vid den tidpunkten varit i trafik. Den omständigheten att bilen var avställd innebär, i enlighet med vad som har sagts ovan, inte att det inte behövde finnas någon trafikförsäkring för den. Bilen har således omfattats av den flytande trafikförsäkring som Volkswagen hade tecknat med Trygg-Hansa.

Tingsrätten väljer att avvakta med att pröva Trygg-Hansas invändning att bilen inte brukades i enlighet med gällande rätt och att försäkringen därför inte gällde. Tingsrätten tar i stället först ställning till om det är fråga om en skada i följd av trafik.

För att en skada ska anses ha uppkommit i följd av trafik med ett fordon krävs att bilen har befunnit sig i trafik vid skadetillfället, dels att det föreligger adekvat kausalitet mellan skadan och trafiken. Det krävs härvidlag att skadan har ett samband med hur fordonet normalt brukas (se bl.a. NJA 2007 s. 997).

Det har inte kunnat utredas hur branden uppstod. Det är dock ostridigt att bilen var tändkällan och att branden uppstod i anslutning till den aktuella bilen när denna stod parkerad inne i tvätthallen. Det är vidare ostridigt att bilen strax dessförinnan hade körts en kortare sträcka, att tvätthallens tvättränna var ur funktion, vilket innebar att det stod vatten blandat med bl.a. avfettningsmedel upp till golvnivå, samt att minst två bilar dessförinnan hade avfettats med hjälp av vatten som höll 80-90 grader Celsius.

If har som möjlig orsak till branden angett att den kan ha uppstått genom ett tekniskt fel på bilen. I den utredning från tyska Volkswagen som If har åberopat anges att tändspolarna och katalysatorn har undersökts och att de inte uppvisade några konstigheter samt att även andra fel på själva bilen kan uteslutas. T.B. har ifrågasatt den slutsatsen, med hänsyn till att bilen var så utbränd att den inte kunde undersökas. Han har uppgett att en s.k. tändspolebrand inte kan uteslutas i det här fallet. Det rör sig dock om ett antagande utifrån iakttagelser beträffande andra bilar av samma märke. T.B. har, som framgått, inte undersökt den aktuella bilen. Sammantaget konstaterar tingsrätten att det inte har presenterats någon utredning som ger vid handen att det skulle ha förelegat något sådant tekniskt fel på den aktuella bilen som hade kunnat ge upphov till en brand.

Frågan är då om det finns någon annan möjlig orsak till branden.

Det kan till att börja med konstateras att det saknas anledning att ifrågasätta P-A.I:s uppgifter om att han stängde av bilens motor när han parkerade den inne i tvätthallen. Hans uppgifter ger också vid handen att bilen inte tomgångskördes dessförinnan.

C.T. har uppgett bl.a. följande. De avfettningsprodukter som användes i det här fallet antänds inte om de inte förvärms; om man tillför hett vatten - överstigande 60 grader Celsius - avger de dock brännbara ångor som kan antändas. För att en brand ska uppstå krävs att det föreligger en viss temperatur och att bränsleluftblandningen inte innehåller för lite vätska. Tändkällan kan i det här fallet vara en gnista eller en het yta. Det behövs ingen glödvärme för att en het yta ska antända de brandfarliga ångorna, utan det räcker med 300-400 grader Celsius. När bil nummer tre - den aktuella bilen - kördes in i hallen fanns det en brännbar ångluftsblandning i rummet från de två bilar som hade tvättats tidigare. Utifrån vad P-A.I. har uppgett står det klart att branden har startat i motorutrymmet. Den omständigheten att det var stopp i tvättrännan hade avgörande betydelse för brandens utveckling. Det kan också förhålla sig så att det är det som har orsakat branden. Bilen har dock varit tändkällan.

För att tända en brand i vätskan i tvättrännan krävs en gnista eller en låga, det räcker inte med att en brinnande cigarrett kastas ner i vattnet. Om det i stället hade börjat brinna i själva rännan hade branden startat genom att lågor hade slagit upp mot bilen. I sitt skriftliga utlåtande anför C.T. att det upphettade vattnet, som innehöll bl.a. avvaxningsmedel och paraffin, täckte golvet under bilarna i tvätthallen och det faktum att man trots detta utförde avvaxningen tyder på en total okunnighet om de produkter som användes och om vilken fara som förelåg när den stillastående och upphettade vätskeblandningen utvecklade brännbara och antändbara ångor. Han anför också att den aktuella tvättningen aldrig borde ha utförts under rådande förhållanden. Vidare skriver han, som svar på frågan i vilken mån den omständigheten att det var stopp i avrinningsrännan kan ha haft betydelse för branden och brandförloppet, att det när den aktuella bilen kördes in i tvätthallen och sannolikt via däcken kom i direktkontakt med vätska fanns alla möjligheter för stänk att nå katalysatorn; även en elektrisk gnista kan dock initiera en brand i ett motorutrymme som är fyllt med brännbara ångor. Han skriver att det är just detta som har orsakat branden.

T.B. har uppgett att tändspolen eller en gnistbildning från bilen är själva tändkällan - eftersom det inte finns några andra tändkällor i en tvätthall - men att han inte kan uttala sig om vad som har antänts. Han har vidare uppgett att en tändkälla inte behöver vara så kraftfull, utan att omständigheterna i övrigt påverkar brandförloppet.

Tingsrätten finner att den utredning som har åberopats visar att det är klart mer sannolikt att branden har uppstått genom att ångorna från det brandfarliga och upphettade avvaxningsmedlet i tvättrännan har antänts genom en gnistbildning från bilen eller genom att ångorna kommit i kontakt med någon het yta på bilen än att den har uppkommit på något annat sätt, t.ex. genom ett tekniskt fel på bilen. Tingsrätten finner vidare, särskilt med hänsyn till vad C.T. har uppgett, att den omständigheten att tvättrännan var full upp till golvnivå med vatten blandat med det brandfarliga avfettningsmedlet - möjligen till och med så mycket att den aktuella bilens däck kom i kontakt med vätskan - med all sannolikhet har haft en avgörande betydelse för brandens uppkomst och utveckling.

Bilen stod stilla vid den tidpunkt då branden uppstod. Även skador som uppkommer när ett fordon står helt stilla kan emellertid vara föranledda av trafik med fordonet. I det här fallet har tingsrätten funnit att det är klart mer sannolikt än andra förklaringar att det var en het yta på eller gnistbildning från bilen som medförde att den kunde bli en tändkälla. Båda dessa omständigheter är hänförliga till att bilen nyss hade körts. Det finns således ett orsakssamband mellan trafiken och skadan; om bilen inte hade körts in i tvätthallen så skulle branden inte ha uppstått. Skadan måste på grund av vad som nu har sagts anses ha uppkommit i följd av trafik med bilen.

Tingsrätten har härefter att ta ställning till om det föreligger adekvat kausalitet mellan trafiken och skadan (se prop. 1975/76:15 s. 113). If har formulerat kravet på så sätt att adekvat kausalitet ska i ett fall som detta anses föreligga beträffande skador som för en tänkt försäkringsgivare har framstått som en möjlig följd av bilens framförande. Den adekvata kausaliteten ska i enlighet med vad If har anfört bedömas utifrån vad en tänkt försäkringsgivare skulle ha haft anledning att utgå från vid försäkringsavtalets tecknande.

Även om tvättrännan var ur funktion på det sätt och med de konsekvenser som beskrivits ovan måste körningen in i tvätthallen anses utgöra ett normalt brukande av bilen.

Resonemanget ovan angående den icke fungerande tvättrännans betydelse för brandens uppkomst leder emellertid till slutsatsen att branden med all sannolikhet inte skulle ha uppstått om tvättrännan hade fungerat på avsett sätt. Detta kan också formuleras på så sätt att om bilen hade körts in för avvaxning i en tvätthall med en normalt fungerande tvättränna skulle den inte ha orsakat någon brand. Även om bilen har varit tändkällan är det således förhållandena inne i tvätthallen som har varit den egentliga orsaken till branden. Skadan i form av en omfattande brand kan inte - utifrån försäkringsgivarens perspektiv - anses som en påräknelig, förutsebar eller typisk följd av att en normalt fungerande bil körs in i en tvätthall för avvaxning. Det kan således inte anses föreligga adekvat kausalitet mellan trafiken och skadan.

På grund av vad som nu har sagts ska käromålet ogillas. Det saknas därmed anledning att pröva Trygg-Hansas invändning om att bilen inte har framförts i enlighet med gällande rätt och att försäkringsersättning på den grunden inte ska utgå.

DOMSLUT

Käromålet ogillas

Hovrätten

If överklagade och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Trygg-Hansa bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz, hovrättsråden Ingemar Persson och Roland Halvorsen samt t.f. hovrättsassessorn Louise Petrelius, referent) anförde i dom den 20 februari 2009 följande.

DOMSKÄL

Hovrätten instämmer inledningsvis i tingsrättens bedömning att den ifrågavarande bilen var i trafik och att den omfattades av en s.k. flytande trafikförsäkring som Volkswagen hade tecknat med Trygg-Hansa. Branden har alltså uppkommit i följd av trafik, se 8 § trafikskadelagen.

Hovrätten prövar härefter om ersättningsansvar för den aktuella skadan, som Trygg-Hansa anfört, ska falla bort på grund av allmänna principer om bristande adekvans.

Att allmänna skadeståndsrättsliga principer, t.ex. om att ansvar kan bortfalla på grund av bristande adekvans, kan tillämpas på trafikskadelagens ersättningsregler framgår av trafikskadelagens förarbeten, se prop. 1975/76:15 s. 113. Departementschefen uttalade där att de grundsatser om adekvat kausalitet som utvecklats inom skadeståndsrätten bör tillämpas även när det gäller trafikskadeersättning. Lagrådet förklarade sig vidare understryka de uttalanden som gjordes i remissprotokollet och i trafikskadeutredningens betänkande (SOU 1974:87) Trafikskadeersättning av innebörd, att allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser kan tillämpas på trafikskadeersättning, se a. prop. s. 250 och Nordenson, Trafikskadeersättning, 1977, s. 131. För att det ska vara fråga om en skada i följd av trafik för vilken trafikskadeersättning utgår enligt 8 § trafikskadelagen måste således dels kravet på faktisk kausalitet mellan trafik och skada, dels kravet på adekvans vara uppfyllda, se även Radetzki, Vad innebär uttrycket skada i följd av trafik vid tillämpning av trafikskadelagen?, SvJT 2008 s. 376 ff.

Såvitt utredningen visar i målet var - som också tingsrätten funnit - den primära orsaken till den omfattande branden att avloppet i tvättrännan var igensatt. Oaktat det förhållandet att bilen varit tändkällan och således utgjort en nödvändig betingelse för skadan, anser hovrätten i likhet med tingsrätten att skadan inte är av sådan art att den för Trygg-Hansa, vid tidpunkten för tecknandet av försäkringen, framstått som en möjlig följd av trafik med bilen. Kravet på adekvans är således inte uppfyllt. Tingsrättens domslut ska därmed fastställas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 20 februari 2009.

Mål nr: T 5561-08.

Lagrum: 8 § trafikskadelagen (1975:1410).

Rättsfall: NJA 2007 s. 997.

Litteratur: Prop. 1975/76:15 s. 113; SOU 1974:87 Trafikskadeersättning; Nordenson, Trafikskadeersättning, 1977 s. 131; Radetzki, Vad innebär uttrycket skada i följd av trafik vid tillämpning av trafikskadelagen?; SvJT 2008 s. 376 ff.