RH 2012:145

Heroin, 841 g; Kokain, 237 g

Hovrätten: Genom tingsrättens dom är avgjort att L ska dömas för den gärning som tingsrätten funnit honom skyldig till. Gärningen ska rubriceras som tingsrätten gjort (grov narkotikasmuggling).

Högsta domstolen har i ett flertal rättsfall under senare tid behandlat bl.a. frågan om betydelse av sort och mängd vid straffvärdebedömningen i narkotikamål. I rättsfallet NJA 2011 s. 357 uttalade Högsta domstolen att arten och mängden av narkotikan i och för sig är en viktig faktor vid straffvärdebedömningen i narkotikamål (p. 22). När det gäller de övre delarna av straffskalan för grovt brott får tabeller för straffmätningen utifrån art och mängd anses fylla en begränsad funktion (p. 28). I NJA 2012 s. 144 uttalade Högsta domstolen att enbart mängden i allmänhet inte bör föranleda bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott. Det bör dock framhållas att den betydelse som tillmäts mängden narkotika måste variera något med preparatets farlighet (p. 18).

Högsta domstolen har i flera avgöranden även pekat på faktorer som påverkar straffvärdet vid sidan av sorten och mängden narkotika. Som försvårande omständigheter har bl.a. lyfts fram att hanteringen avsett och syftat till en förhållandevis omfattande handel med narkotika, att gärningsmannen haft en framträdande roll i organisationen, att gärningsmannen har haft insikt i organisationens storlek och inriktning och att gärningsmannen har haft vinning av sin brottslighet. Som förmildrande omständigheter har beaktats att brottsligheten har haft samband med gärningsmannens eget missbruk, att gärningsmannen haft en mindre roll och att det inte funnits något vinstsyfte (se bl.a. NJA 2011 s. 357, NJA 2011 s. 675 I och II, NJA 2011 s. 799, NJA 2012 s. 70 och NJA 2012 s. 115).

L har som kurir hanterat 841 g heroin och 237 g kokain. I mildrande riktning talar den omständigheten att L inte tagit några egna initiativ vid transporten utan endast följt de anvisningar som han har fått. Redan den omständigheten att L:s hantering avsett en stor mängd narkotika av mycket farligt slag gör emellertid att straffvärdet för gärningen är högt. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att såsom försvårande omständigheter även ska beaktas att det varit fråga om införsel av narkotika till Sverige, att L fört in narkotikan på ett förslaget sätt och att narkotikan var avsedd för försäljning i Sverige. Utredningen visar att det varit fråga om internationell narkotikahandel och det framstår som uppenbart att brottsligheten krävt en omfattande organisation både i utlandet och i Sverige. Även om det inte är utrett att L haft någon kännedom om hur organisationen varit upplagd eller vilken omfattning den haft råder det inte någon tvekan om att L måste ha förstått att han har handlat inom ramen för en internationell organiserad narkotikahandel av allvarligt slag. L har även fått ersättning för sitt uppdrag. Med hänsyn till det anförda ansluter sig hovrätten till den bedömning av straffvärdet som tingsrätten har gjort (fängelse 5 år). Som tingsrätten har funnit ska påföljden bestämmas till fängelse. Straffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet och tingsrättens dom ska därför inte ändras.