RH 2001:64

Åklagaren åtalade F.H. för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) med följande gärningsbeskrivning: F.H. har den 5 mars 2001, då denne var intagen på kriminalvårdsanstalten Hall/Håga inom Södertälje kommun, i sitt bostadsrum olovligen innehaft 0,16 g cannabis, som är narkotika.

F.H. förnekade gärningen.

Södertälje tingsrätt (2001-07-26, tingsfiskalen Åsa Andersson samt nämndemännen Salwa Barsoum, Laila Hjortsberg och Åke Dahlén) dömde F.H. för narkotikabrott enligt 1 § 6 narkotikastrafflagen till fängelse i 14 dagar.

I sina domskäl anförde tingsrätten följande:

---

Åklagaren har anfört att den aktuella narkotikan hittades fasttejpad under ett bord i F.H:s rum på kriminalvårdsanstalten Hall.

Närmare hörd över åtalet har F.H. uppgett i huvudsak följande. Narkotikan som hittades i hans rum tillhörde inte honom. Någon annan måste ha placerat den där. Rummen är alltid olåsta på dagarna och vem som helst kan därför komma in där. Dessutom blev hans rum aldrig visiterat innan han flyttade in där, vilket var någon månad före den aktuella händelsen. Samma dag som visitationen skedde hade dessutom en kille som just blivit förflyttad från den drogfria avdelningen varit inne och vänt i hans rum. Killen verkade virrig och lade först ett kuvert under en duk på ett bord. Han slängde omedelbart tillbaka kuvertet till killen och sade åt denne att han inte ville ha något sådant på sitt rum.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Att den aktuella narkotikan återfanns i F.H:s rum talar med styrka för att den också tillhörde honom. Det har inte framkommit några omständigheter som med någon sannolikhet tyder på att det skulle ha förhållit sig på annat vis. Åtalet är därmed styrkt och F.H. skall dömas för narkotikabrott.

Innehav av en så liten mängd cannabis som det här rör sig om skulle normalt ha rubricerats som ringa narkotikabrott. Med hänsyn till att innehavet ägde rum på en kriminalvårdsanstalt skall brottet emellertid i enlighet med gällande praxis bedömas som narkotikabrott av normalgraden och påföljden bestämmas till fängelse (se NJA 1982 s. 325). Eftersom det endast är fråga om en ringa mängd cannabis kan fängelsestraffets längd stanna vid 14 dagar.

---

F.H. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas eller att fängelsestraffet i vart fall skulle sättas ned. Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (2001-12-14, hovrättsråden Göran Rosenberg, referent, och Lii Orlov-Lempert, tf. hovrättsassessorn Feryal Mentes samt nämndemännen Sune Björklund och Marthine Elfvin) dömde F.H. för narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen och bestämde påföljden - även för brott enligt en annan överklagad dom - till fängelse i ett år och två månader.

I sina domskäl anförde hovrätten följande:

Utredningen här ger inte anledning att göra någon annan bedömning i skuldfrågan än den tingsrätten har gjort. Åtalet är således styrkt.

Beträffande brottsrubriceringen gör hovrätten följande bedömning.

När fängelse år 1985 infördes i straffskalan för brott enligt 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) behandlades frågan om rubriceringen av befattning med små mängder narkotika i kriminalvårdsanstalt särskilt (se prop. 1984/85:46 s. 15 f.). I lagmotiven angavs att det, när det gällde helt små mängder narkotika, kunde te sig mindre naturligt att rubricera gärningen som normalgraden av narkotikabrott, även om givetvis det förhållandet att brottet hade begåtts inom en kriminalvårdsanstalt ofta måste inverka på rubriceringsfrågan som en försvårande omständighet. Enligt lagmotiven blev det emellertid i fortsättningen möjligt att, om en samlad bedömning talade för att ett brott av det aktuella slaget skulle anses som ringa, döma för den lägre graden och, när det ansågs motiverat, ändå bestämma påföljden till ett kort frihetsstraff.

Fråga om rubriceringen av befattning med små mängder narkotika i en kriminalvårdsanstalt behandlades inte vid den påföljande ändringen i 2 § narkotikastrafflagen år 1988 (jfr prop. 1987/88:71 s. 21). När nämnda paragraf nästa gång - och då paragrafen fick sin nuvarande utformning - år 1993 var föremål för ändringar uttalades i lagmotiven (se prop. 1992/93:142 s. 17) att, i enlighet med rådande synsätt, hantering av narkotika på kriminalvårdsanstalt borde bedömas strängt oavsett om narkotika var avsedd för eget bruk eller inte samt att dåvarande praxis här även fortsättningsvis torde kunna vara vägledande.

Förevarande fall bör enlig hovrättens mening bedömas mot bakgrund av dessa motivuttalanden. Den mängd cannabis som F.H. innehaft på kriminalvårdsanstalten har varit - även betraktad som enbart en dos för eget bruk - mycket begränsad. Det har inte från åklagarens sida gjorts gällande - och inte heller i målet framkommit - några försvårande omständigheter vid innehavet utöver det förhållandet att innehavet ägt rum på en kriminalvårdsanstalt. Hovrätten anser på grund av det anförda att gärningen, som utgör ett sådant brott som avses i 1 § narkotikastrafflagen, skall bedömas enligt 2 § samma lag som ringa brott. Tingsrätten dom skall ändras i enlighet härmed.

Målnummer B 6087-01