RH 2012:74
Kommuns talan mot bidragstagare enligt 9 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) ledde till att förvaltningsrätten ålade bidragstagaren att återbetala av kommunen utbetalt ekonomiskt bistånd enligt samma lag. Av kommunen senare väckt talan mot bidragstagaren om återbetalning av samma bistånd har avvisats, även till den del den gällt vid förvaltningsrätten inte yrkad dröjsmålsränta.
Helsingborgs tingsrätt
D.S. åtalades för bidragsbrott som avsåg att han under tiden december 2008-november 2009 i ett tiotal ansökningar om ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen lämnat oriktiga uppgifter eller inte anmält ändrade förhållanden som han varit skyldig att anmäla och på så sätt framkallat fara för att ersättning felaktigt betalades ut till honom eller att ersättning betalades ut med för högt belopp. Helsingborgs kommun förde i samband med åtalet talan om skadestånd jämte dröjsmålsränta mot D.S. Kommunens talan grundades på brottet.
D.S. förnekade brott och bestred kommunens talan men vitsordade det yrkade skadeståndet.
Tingsrätten (tingsfiskalen Johanna Helevirta samt nämndemännen Christina Nilsson, Ali Jalalian och Stefan von Geijer) dömde den 31 oktober 2011 på anförda skäl D.S. för bidragsbrott och förpliktade honom att till kommunen betala det yrkade skadeståndet med ränta.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
D.S. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och till följd därav också ogilla kommunens talan. Åklagaren och kommunen motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Björn R. le Grand och Katarina Adolfson, tf. hovrättsassessorn Lisa Eriksson, referent, samt nämndemännen Gunnar Hokfelt och Göran V Johansson) fastställde i dom den 9 maj 2012 tingsrättens domslut i ansvarsdelen men undanröjde tingsrättens dom i skadeståndsdelen och avvisade kommunens talan.
Hovrätten anförde i skadeståndsfrågan följande domskäl.
I hovrätten har upplysts att Utvecklingsnämnden i Helsingborgs kommun redan innan skadeståndstalan väcktes vid tingsrätten i Förvaltningsrättens i Malmö mål nr 13401-10 E och 13512-10 E mot D.S. och hustrun S.S. fört talan om återkrav enligt 9 kap. 1 § första stycket och 9 kap. 3 §socialtjänstlagen (2001:453) av de 153 273 kr som kommunen fört talan om även i detta mål. Något ränteyrkande framställdes dock inte.
Förvaltningsrätten biföll i dom den 13 april 2011 kommunens talan och ålade således makarna S. att solidariskt till kommunen återbetala 153 273 kr. Domen överklagades inte av D.S. i rätt tid.
Genom förvaltningsrättens lagakraftvunna dom är rättskraftigt avgjort att D.S. ska återbetala de 153 273 kr till kommunen. Domen är verkställbar. Yrkandet om ränta hade kunnat framställas i rättegången vid förvaltningsdomstolen (se RÅ 2004 ref. 54). Det förelåg därför hinder för tingsrätten att ta upp kommunens talan. Tingsrättens dom i denna del ska undanröjas och kommunens skadeståndstalan avvisas.
Hovrättens dom meddelad: den 9 maj 2012.
Mål nr: B 3296-11.
Lagrum: 17 kap. 11 § tredje stycket rättegångsbalken; 9 kap 1 § och 3 §socialtjänstlagen (2001:453).
Rättsfall: RÅ 2004 ref. 54.