RH 2015:42
I den mån ett aktiebolags ansvar mot en borgenär bortfallit på grund av preskription, kan borgenären inte med framgång vända sig till den som är medansvarig för bolagets förpliktelser enligt 25 kap. 18 § eller 19 § aktiebolagslagen (2005:551). Medansvaret är således, i likhet med vad som gäller ansvar på grund av ett borgensåtagande, identiskt med bolagets och föremål för s.k. accessorisk preskription. Borgenären kan därför inte åstadkomma ett preskriptionsavbrott gentemot bolaget genom att vända sig mot en medansvarig styrelseledamot eller aktieägare personligen. Detta gäller även om bolaget har upplösts innan fordringarna har preskriberats mot detsamma. Hovrättens bedömning avser rättsläget före införandet av 25 kap. 20 a § aktiebolagslagen, som trädde ikraft den 1 maj 2013.
Nyköpings tingsrätt
Ljungbergs Boktryckeri AB (Ljungbergs) väckte talan mot M.C.S. och yrkade att tingsrätten skulle förplikta henne att solidariskt med M.S. enligt Stockholms tingsrätts dom den 24 oktober 2012, till Ljungbergs betala 608 376 kr jämte viss angiven ränta till dess betalning sker.
M.C.S. bestred käromålet. Hon vitsordade kapitalbeloppet och räntan som skäliga i och för sig.
Parternas grunder och utveckling av talan
Ljungbergs
Scapa förlag AB (Scapa) har köpt varor av Ljungbergs per den 29 december 2002 och per den 6 mars 2003 för ett belopp om 608 376 kr, men har inte betalat. Ljungbergs har fakturerat Scapa den 20 november 2002 och den 21 mars 2003.
M.C.S. var aktieägare och styrelsesuppleant med firmateckningsrätt, samt skötte ekonomi och bokföring i Scapa. Scapas egna kapital var förbrukat till mer än 50 % av registrerat aktiekapital redan under räkenskapsåret 1995. Scapa ansökte om anstånd med att lämna in årsredovisningen för 1995, genom att anmäla fortsatt bolagsstämma den 22 juli 1996. En kontrollbalansräkning upprättades den 31 augusti 1996, som visade att aktiekapitalet var förbrukat till mer än hälften. I årsredovisningen för räkenskapsåret 1995, som undertecknades av M.C.S., angavs att aktieägarna hade beslutat om fortsatt drift med personligt betalningsansvar för aktieägarna. Bolagets eget kapital återställdes därefter inte, enligt samtliga årsredovisningar, till registrerat aktiekapital under tiden fram till Scapas konkurs den 18 februari 2004 och ansvarsperioden avbröts inte. Ett misslyckat utmätningsförsök mot Scapa ägde rum den 22 mars 2001 avseende en skatteskuld om ca 800 000 kr som inte var upptagen i årsredovisningen för år 2000.
M.C.S. har med vetskap om Scapas likvidationsplikt deltagit i beslut att låta Scapa fortsätta sin verksamhet, i vart fall genom att vara passiv och inte avbryta verksamheten. Hon har därmed som aktieägare personligt ansvar för bolagets förpliktelser mot Ljungbergs, som är uppkomna under ansvarsperioden.
M.C.S.
De aktuella kraven är preskriberade. Konkursbouppteckningen i Scapas konkurs, i vilken Ljungbergs fordran fanns upptagen, kom in till tingsrätten den 26 mars 2004. Preskriptionsavbrott mot Scapa skedde genom edgångssammanträde den 2 april 2004 då M.S. angav att han inte hade något att erinra mot de skulder som fanns upptagna i bouppteckningen. Något preskriptionsavbrott har därefter inte skett mot Scapa. Talan mot M.C.S. väcktes den 3 april 2014, dvs. mer än tio år efter edgångssammanträdet. Den fordran som kan göras gällande mot aktieägare och styrelseledamot är accessorisk till huvudfordran och eftersom Scapas förpliktelser har bortfallit genom preskription kan inte heller medansvar komma ifråga.
Ljungbergs
Det bestrids att fordringarna är preskriberade.
Fordringarna är inte föremål för accessorisk preskription. Scapa är ett upplöst bolag och har inte kunnat bli föremål för preskriptionsavbrytande åtgärder. Accessorisk preskription är därmed inte tillämplig, jfr NJA 2005 s. 44.
Efter edgångssammanträdet den 2 april 2004 har preskriptionsavbrott skett hos huvudgäldenären Scapa genom påminnelser om huvudfordringarna i krav till M.C.S. och M.S., i deras ställning av tidigare ställföreträdare för bolaget, den 14 april 2009 och i ansökan om betalningsföreläggande den 12 maj 2009.
M.C.S.
Det vitsordas att angivna krav har tillställts M.C.S. och M.S., men det bestrids att dessa haft preskriptionsavbrytande verkan mot Scapa.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Maria Widebeck, f.d. rådmannen Sten Lundqvist och tingsnotarien Linn Sederström) anförde i dom den 16 januari 2015 bl.a. följande.
DOMSKÄL
M.C.S. har i första hand gjort gällande att Ljungbergs fordringar är preskriberade.
Det personliga betalningsansvaret för företrädare och aktieägare upphör numera enligt 25 kap. 20 a § aktiebolagslagen (ABL) att gälla, om inte talan om sådant ansvar väcks inom viss tid, primärt tre år från förpliktelsens uppkomst. Paragrafen trädde i kraft den 1 maj 2013. För förpliktelser som har uppkommit före den 1 maj 2013, upphörde det personliga betalningsansvaret för förpliktelsen den 1 maj 2014 såvida inte talan mot bolagets företrädare eller aktieägare väcktes dessförinnan, eller förpliktelsen hade preskriberats enligt allmänna preskriptionsregler (se övergångsbestämmelserna till 25 kap. 20 a § ABL).
Talan i detta mål väcktes den 3 april 2014 och för aktuella förpliktelser ska således preskriptionsfrågan bedömas enligt de allmänna preskriptionsreglerna.
En persons medansvar för en juridisk persons förpliktelser är accessoriskt; om den juridiska personens ansvar mot borgenären faller på grund av preskription, upphör även den medansvariges ansvar (se t.ex. Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag, s. 181 f.).
Det är ostridigt i målet att preskriptionsavbrott mot Scapa skedde vid edgångssammanträde den 2 april 2004 i Scapas konkurs. Av utredningen framgår att Scapas konkurs var en underskottskonkurs och bolaget upplöstes därmed i och med att konkursen avslutades år 2004. Talan i detta mål väcktes mer än tio år efter edgångssammanträdet.
Ljungbergs har, med hänvisning till rättsfallet NJA 2005 s. 44, gjort gällande att bestämmelsen om accessorisk preskription inte är tillämplig i detta fall, eftersom gäldenärsbolaget, Scapa, var upplöst innan fordringarna preskriberades mot bolaget.
Högsta domstolen ansåg i det angivna rättsfallet, som gällde borgen, att regeln om accessorisk preskription i 8 § andra stycket preskriptionslagen, inte var avsedd för fallet då huvudgäldenären var ett upplöst bolag som inte kunde bli föremål för krav eller andra preskriptionsavbrytande åtgärder i normal ordning. Högsta domstolen hänvisade till att regelns syfte, dvs. att huvudgäldenären ska vara skyddad även mot regresskrav från borgensmannen, då inte gör sig gällande.
Det kan ifrågasättas om avgörandet ska anses ha någon betydelse för accessorisk preskription av aktiebolagsrättsligt medansvar, eftersom syftet med denna inte är regressaspekten. Preskriptionen följer istället av medansvarets konstruktion; medansvaret är identiskt med bolagets ansvar.
Härtill kommer följande. Sedan den 1 januari 2006 har preskriptionsavbrytande åtgärder kunnat vidtas hos ett genom underskottskonkurs upplöst bolag med stöd av 25 kap. 50 § ABL. Av regeln följer att ett sådant bolag kan återuppstå genom beslut om likvidation, om det uppkommer behov av en likvidationsåtgärd, t.ex. mottagande av ett preskriptionsavbrytande krav.
NJA 2005 s. 44 bör av nämnda skäl inte vara utslagsgivande i detta mål (jfr NJA 2014 s. 107, p. 8, samt Lindskog i JT 2005/2006 s. 980 f., Preskription, tredje uppl. 11 § 2.1.4 not 61 och Lagen om handelsbolag och enkla bolag andra uppl. 2:45 - 4.2.2 not 9). För bifall till talan krävs således att preskriptionsavbrott mot Scapa har skett med mindre än tio års mellanrum.
Ljungbergs har påstått att preskriptionsavbrott skedde hos Scapa genom krav till M.C.S. och M.S. år 2009. Eftersom bolaget då var upplöst, kunde bolaget emellertid inte motta krav genom M.C.S. eller M.S.; deras uppdrag som företrädare för bolaget upphörde när detta upplöstes. År 2009 kunde alltså preskriptionsavbrott ske hos Scapa endast med tillämpning av 25 kap. 50 § ABL; så skedde inte.
Ljungbergs fordringar på Scapa preskriberades således tio år efter den 2 april 2004. Eventuellt medansvar upphörde när denna preskription inträdde. M.C.S:s invändning om preskription är bärkraftig. Käromålet ska ogillas. Det saknas anledning att pröva övriga förutsättningar för bifall till käromålet.
DOMSLUT
Käromålet ogillas.
Hovrätten
Ljungbergs överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla bolagets vid tingsrätten förda talan.
M.C.S. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.
PARTERNAS TALAN
Ljungbergs
Bolaget har i preskriptionsfrågan anfört bl.a. följande: Det är tveksamt om behov av att vidta en preskriptionsbrytande åtgärd kan anses utgöra ett behov av en likvidationsåtgärd enligt 25 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551). I vart fall skulle det vara oproportionerligt att föranstalta om likvidation för att en borgenär ska kunna göra ett meningslöst preskriptionsavbrott mot ett upplöst bolag. Såvitt gäller borgen finns en särskild lagregel om accessorisk preskription; detta bör vara förklaringen till att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2014 s. 107 fann att det numera saknas anledning att avvika från vad som stadgas. I fråga om medansvar enligt aktiebolagslagen finns ingen särskild bestämmelse om accessorisk preskription. En rimlig ordning är att borgenären, efter det att bolaget upplösts, kan åstadkomma preskriptionsavbrott genom att vända sig till den medansvarige, såsom Högsta domstolen fann i rättsfallet NJA 2005 s. 44.
M.C.S.
I frågan om preskription inträtt har M.C.S. anfört bl.a. följande: Med beaktande av att borgenären enligt de regler som ska tillämpas i målet hade tio år på sig för att göra gällande att medansvar enligt aktiebolagslagen förelåg och att fordran numera kan göras gällande gentemot ett upplöst bolag med stöd av bestämmelsen i 25 kap. 50 § aktiebolagslagen saknas skäl att göra avsteg från vad som gäller beträffande accessorisk preskription. Efter införande av bestämmelsen i 25 kap. 20 a § aktiebolagslagen upphör medansvar om talan inte väcks inom tre år från det att bolagets förpliktelse uppkom. Eftersom detta ansvar upphör långt innan huvudfordran preskriberas kommer det att saknas anledning att göra preskriptionsavbrott hos ett upplöst bolag för att vidmakthålla krav mot den medansvarige.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Ulla Bergendal, referent, och Omi Söderblom Mohammar samt tf. hovrättsassessorerna Eric Åmell och Fredrik Bergman) anförde i dom den 2 juli 2015 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Styrelseledamöter och aktieägare kan enligt bestämmelserna i 25 kap.aktiebolagslagen bli medansvariga för bolagets förpliktelser. I den mån bolagets ansvar mot borgenären bortfallit på grund av preskription kan borgenären inte med framgång vända sig till den medansvarige. Medansvaret är således, i likhet med vad som gäller ansvar på grund av ett borgensåtagande, föremål för accessorisk preskription (Stefan Lindskog, Preskription, 3 uppl., s. 82). Till skillnad från borgensansvaret är medansvar enligt aktiebolagslagen däremot inte föremål för självständig preskription. Medansvaret är i stället helt identiskt med huvudgäldenärens ansvar (NJA 2004 s. 3 och Stefan Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag, s. 182 f.). Krav som riktas till en medansvarig personligen har inte preskriptionsbrytande verkan gentemot bolaget eftersom skulden är bolagets och inte den medansvariges. Borgenären behöver inte heller rikta krav mot någon annan än huvudgäldenären; någon preskriptionsbrytande åtgärd mot den medansvarige behövs inte för att kravet mot denne ska vidmakthållas (a.a. s. 180).
I rättsfallet NJA 2005 s. 44, som gällde borgen, ansåg Högsta domstolen att bestämmelsen om accessorisk preskription i 8 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130) inte var tillämplig när gäldenärsbolaget upplösts genom konkurs innan fordringen preskriberats mot bolaget. Huruvida Högsta domstolens ställningstagande i nämnda rättsfall alltjämt ska anses vägledande i fråga om borgen kan i och med införandet av 25 kap. 50 § aktiebolagslagen ifrågasättas på de skäl som tingsrätten har anfört (NJA 2014 s. 107 p. 8, se även Stefan Lindskog, Kan ett genom konkurs upplöst aktiebolag aldrig återuppstå?, JT 2005-06 s. 980 f.).
Hovrätten delar tingsrättens bedömningar att allmänna preskriptionsregler är tillämpliga i målet, att den i målet aktuella fordran gentemot det upplösta bolaget är preskriberad enligt dessa regler samt att en styrelseledamots eller en aktieägares medansvar är identiskt och accessoriskt med bolagets. Medansvar enligt aktiebolagslagen är alltså ännu närmare knutet till huvudgäldenärens ansvar än ett borgensansvar. Som tingsrätten framhållit finns numera möjlighet att åstadkomma preskriptionsavbrott hos ett upplöst bolag. Hovrätten delar mot denna bakgrund även tingsrättens bedömning att en borgenär inte kan åstadkomma ett preskriptionsavbrott gentemot bolaget genom att vända sig mot en medansvarig styrelseledamot eller aktieägare personligen, även om bolaget har upplösts innan fordringarna har preskriberats mot detsamma.
Vad Ljungbergs har anfört beträffande rimligheten och proportionaliteten av ett sådant förfarande som stadgas i 25 kap. 50 § aktiebolagslagen föranleder inte hovrätten att göra någon annan bedömning.
Tingsrättens dom ska alltså fastställas.
DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Hovrättens dom meddelad: den 2 juli 2015.
Mål nr: T 1437-15.
Lagrum: 8 § andra stycket preskriptionslagen (1981:130); 25 kap.18, 19, 20 a och 50 §§aktiebolagslagen (2005:551).
Rättsfall: NJA 2004 s. 3; NJA 2005 s. 44; NJA 2014 s. 107.
Litteratur: Stefan Lindskog, Kapitalbrist i aktiebolag, 2008, s. 180 f.; Stefan Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2:a uppl., 2010, 2:45 - 4.2.2 not 9; Stefan Lindskog, Preskription, 3:e uppl., 2011, s. 82 och s. 528 not 61; Stefan Lindskog, Kan ett genom konkurs upplöst aktiebolag aldrig återuppstå?, JT 2005-06 s. 980 f.