RH 2015:9

Örebro tingsrätt

Kedjeåsens Fisk AB innehar enskild fiskerätt i Kviddtjärn, Karlskoga kommun. Bolaget upplåter rätt till fiske i vattnet, bl.a. mot fiskekort, som fiskaren kan köpa i en automat på platsen. Vid parkeringsplatsen i anslutning till sjön finns skyltar som anger att endast flugfiske är tillåtet. Bolagets kontrollanter ertappade T.A. och T.S. med att fiska med kastspö. Endast T.S. hade fiskekort.

Åklagaren väckte åtal mot T.A. och T.S. med följande gärningsbeskrivning. T.A. och T.S. har den 4 oktober 2013 olovligen fiskat i enskilt fiskevatten - T.A. genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet fiska utan fiskekort och bruka otillåten fiskeutrustning (kastspö) samt T.S. genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet bruka otillåten fiskeutrustning (kastspö).

Både T.A. och T.S. förnekade brott, T.A. under hänvisning till att han inte hade fiskat och T.S. med invändningen att han inte var medveten om att han inte fick fiska med kastspö.

Tingsrätten (tingsfiskalen Jenny Lundberg samt nämndemännen Jessica Carlqvist, Barbro Klaeson och Daniel Spiik) tog upp bevisning i form av förhör med T.A. och T.S. samt vittnesförhör med de båda kontrollanterna och anförde i dom den 25 april 2014 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Tingsrätten finner det utrett att T.A. har fiskat utan fiskekort och att åtalet således är styrkt i denna del. Vad gäller frågan om T.A. och T.S. har fiskat olovligen genom att använda otillåtna redskap konstaterar tingsrätten att det inte framgår i målet vilka regler som återgetts på det fiskekort som T.S. hade och inte heller om de skyltar som satts upp på platsen har stöd i lag. Det kan således inte anses klarlagt att T.A. och T.S. fiskat olovligen, när de använt sig av kastspön. T.A. och T.S. ska således inte fällas till ansvar för olovligt fiske genom att ha använt otillåten fiskeutrustning.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer T.A. för brott mot fiskelagen till dagsböter och frikänner T.S.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma T.A. till ett strängare straff och att T.S. skulle dömas för brott mot fiskelagen i enlighet med åtalet. Hon begärde vidare att hovrätten fullt ut skulle pröva åtalet mot T.A.

Varken T.A. eller T.S. hördes av i hovrätten.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Friedner, referent, Helen Svensson och Ulrik Lönnmyr), som avgjorde målet utan huvudförhandling med stöd av 51 kap. 13 § andra stycket 5 rättegångsbalken, anförde i dom den 5 februari 2015 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Lika med tingsrätten finner hovrätten att T.A. ska dömas för brott mot fiskelagen på så sätt att han har fiskat i enskilt vatten utan lov. Därutöver gäller målet i hovrätten om T.A. och T.S. ska dömas för att ha använt otillåten fiskeutrustning (kastspö).

Åklagaren har som grund för åtalet hänvisat till 37 § första stycket 1 fiskelagen (1993:787), där det stadgas att den som med uppsåt eller av oaktsamhet utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt ska dömas till böter eller fängelse. Hovrätten kan inte se att det skulle kunna komma i fråga att tillämpa någon annan straffbestämmelse. Inte heller synes regeringen eller Havs- och vattenmyndigheten ha för detta fall utnyttjat sina bemyndiganden att utfärda närmare föreskrifter om tillåtna redskap som följer av 19 § fiskelagen respektive 2 kap. 7 § förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Avgörande i målet blir därför om straffbestämmelsen i 37 § fiskelagen kan anses omfatta användningen av fiskeredskap som fiskerättsinnehavaren bestämt vara otillåtna.

Redan av allmänna principer för rättsstater följer att en straffbestämmelse ska framgå tydligt av lagstiftningen för att få tillämpas. Det finns alltså, som tingsrätten har angett, anledning till tvekan om den angivna bestämmelsen i 37 § fiskelagen även avser den situation som nu är i fråga, nämligen brott mot ett av fiskerättsinnehavaren uppställt villkor, i detta fall vilka fiskeredskap som var tillåtna. Bestämmelsen innehåller ingen antydan om att brott mot sådana villkor skulle vara straffbara.

Fiskelagens förarbeten ger ingen ledning i frågan. Däremot har riksdagen tagit ställning till en ändring av dåvarande 30 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden. I denna bestämmelse föreskrevs före år 2011 att brott mot sådana regler i fiskevårdsföreningens stadgar eller som enligt fiskestämmans beslut gällde för fisket inom området föranledde straff. Denna straffbestämmelse ersattes emellertid genom lagen (2010:1874) om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden av en kontrollavgift för den som bryter mot reglerna. I samband med ändringen anförde regeringen att riksdagen eller regeringen kan delegera till en myndighet att föreskriva om olika handlingssätt faller in under en straffbestämmelse. Däremot ansåg regeringen det vara en mindre lämplig ordning att ett enskilt subjekt som en fiskevårdsförening fick utfärda sådana handlingsregler. Den tidigare straffbestämmelsen upphävdes därför (se prop. 2009/10:227 s. 49).

Hovrätten delar den mening som kommit till uttryck i det beskrivna lagstiftningsarbetet, nämligen att ett enskilt subjekt - som en fiskevårdsförening eller en fiskerättsinnehavare - inte lagligen kan fylla ut en straffbestämmelse med de handlingsregler som kan föranleda straff. Sådana regler måste utfärdas av ett offentligt organ.

Mot denna bakgrund instämmer hovrätten i tingsrättens mening att T.A:s och T.S:s handlande att fiska med otillåtna redskap inte är straffbart.

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning om T.A:s straff för att han har fiskat utan lov.

Tingsrättens dom ska således fastställas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 5 februari 2015.

Mål nr: B 1589-14.

Lagrum: 1 kap. 1 § brottsbalken; 37 § fiskelagen (1993:787).

Litteratur: Prop. 1993/94:130 s. 13 ff.; Prop. 2009/10:227 s. 49; Petter Asp m.fl., Kriminalrättens grunder 2:a uppl. (Uppsala 2013) s. 45 ff.; Lena Marcusson, Offentlig förvaltning utanför myndighetsområdet (Uppsala 1989) s. 384 ff.; Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform 3:e uppl. (Lund 1999) s. 34 ff.; Håkan Strömberg, Några reflexioner om normgivningsmakten i nya regeringsformen, i Förvaltningsrättslig Tidskrift 1976 s. 71.