RH 2016:1

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Bertil Sundin) anförde i beslut den 9 januari 2014 bl.a. följande.

SKÄL

Omfattningen av domstolens prövning

Skiljenämnden har ansett att en åtgärd i form av ett editionsföreläggande är befogad med hänsyn till utredningen. För tingsrätten återstår att pröva om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden. Om så är fallet ska ansökan bifallas. Bedömningen får även anses innefatta åtgärdens proportionalitet. Prövningen är dock begränsad på så sätt att domstolen inte ska överpröva skiljenämndens bedömning av om åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen. Högsta domstolen har fastslagit att gränsen mellan rättens laglighetsprövning och den prövning som ska anses vara exklusivt förbehållen skiljenämnden bör dras så att rätten vid sin laglighetsprövning ska avgöra om hinder mot edition föreligger på samma sätt som när rätten har funnit att den begärda handlingen har betydelse som bevis (se NJA 2012 s. 289). Rättens prövning ska därför begränsas till om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden varvid bedömningen ska begränsas till: (i) en prövning av om skiljenämnden har gett sitt tillstånd till att yrkandet framställts; (ii) om yrkandet har ställts till rätt domstol; (iii) om det är så preciserat att det är möjligt att verkställa; (iv) om något av undantagen i 38 kap. 2 § andra och tredje styckena rättegångsbalken är tillämpligt; och (v) om det finns sekretessregler som förhindrar ett utlämnande av handlingarna.

Skiljenämnden har tillåtit GP&C att ansöka om edition vid tingsrätten. Det har inte framkommit annat än att yrkandet har ställts till rätt domstol. Vad tingsrätten således i första hand har att pröva är om handlingarna är tillräckligt preciserade och identifierade, om de innehåller yrkes- eller företagshemligheter och, för det fall de gör det, om det finns synnerlig anledning att ändå bifalla GP&C:s editionsyrkande.

Preciserade och identifierade handlingar

Ansökan om editionsföreläggande har utformats i enlighet med skiljenämndens beslut. Nämnden har genom beslutet funnit att de handlingar GP&C begärt att STT ska förete är tillräckligt bestämda. Det rör sig om kategorier av handlingar (orderbekräftelser, fakturor eller andra liknande handlingar), som identifieras med hänvisning till specificerade transpondrar, basstationer, kommunikationsdatorer, displaysystem samt mjukvara. Handlingarna är också tydligt avgränsade i tid. Tingsrätten finner att de angivna handlingarna mot bakgrund av det beskrivna bevistemat är tillräckligt väl beskrivna för att ett bifallande beslut ska kunna läggas till grund för verkställighet (se NJA 1998 s.590 I).

Yrkeshemligheter - synnerlig anledning

I skiljenämndens tillståndsbeslut har det noterats att nämnden konstaterat att det fall att den begärda informationen skulle innehålla affärs- eller yrkeshemligheter inte ändrar dess beslut att tillåta ansökan. Detta kan tolkas på olika sätt, vilket parterna också gjort gällande. Oavsett vilket har tingsrätten dock att självständigt pröva fråga om det på grund av att handlingarna innehåller företagshemligheter finns lagligt hinder mot att bevilja åtgärden.

STT har lämnat upplysningar om informationens art och innehåll i de begärda handlingarna och varför denna information är sådan att dess röjande är ägnat att skada STT i konkurrenshänseende. Det finns inte skäl att ifrågasätta dessa uppgifter. Delar av de begärda handlingarna får enligt tingsrättens bedömning därmed anses innehålla uppgifter som till karaktären är att bedöma som företagshemligheter och yrkeshemligheter. Vissa uppgifter i de begärda handlingarna har förvisso frivilligt offentliggjorts av STT men det innebär inte att handlingarna inte innehåller uppgifter som enskilt och/eller tillsammans utgör uppgifter vars röjande skulle innebära skada i konkurrenshänseende för STT.

Tingsrätten har därmed att pröva om det föreligger synnerlig anledning för att handlingarna ändå ska lämnas ut till GP&C. Vid den intresseavvägning som ska ske har tingsrätten främst att beakta de begärda handlingarnas betydelse som bevis å ena sidan och dess ekonomiska värde å andra sidan. Bedömningen av handlingarnas betydelse som bevis är som tidigare angetts förbehållen skiljenämnden. Eftersom skiljenämnden inte närmare redogjort för sin bedömning av bevisbetydelsen måste tingsrätten dock göra en självständig prövning utifrån skiljenämndens utgångspunkt att informationen har tillräcklig bevisbetydelse för att ansökan om edition ska tillåtas (om än precist tillräcklig) samt utifrån vad som i övrigt framkommit i ärendet.

Tingsrätten finner, i likhet med skiljenämnden, mot bakgrund av vad GP&C har anfört i ärendet att det kan antas att de begärda handlingarna kan ha betydelse för GP&C:s möjligheter att styrka de omständigheter som GP&C åberopat i skiljeförfarandet, dvs. omständigheter av betydelse för tolkningen av Produktdefinitionen alternativt omständigheter som visar Produktdefinitionens oskälighet. Det framstår inte heller som osannolikt att GP&C:s anspråk i dessa delar är berättigat. Det faktum att yrkandet avseende jämkning enligt 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) framställts vid ett sent skede i skiljeprocessen föranleder inte någon annan bedömning. STT:s uppgifter om den skada som bolaget skulle lida om handlingarna utlämnas är allmänt hållna. Det kan dock konstateras att yrkandet avser omfattande handlingar som åskådliggör STT:s historiska affärsstruktur och kunddatabas och som kan ge ledning om STT:s affärsstrategier m.m. Den skada som STT kan komma att lida genom utlämnandet av handlingarna är därmed inte obetydlig. Det bör dock beaktas att parterna inte är direkta konkurrenter och att ett utlämnande kan ske utan att handlingarna blir offentliga eller förlorar sitt skydd som företagshemlighet genom GP&C:s sekretessåtagande och genom utlämnande direkt till skiljenämnden. Den skada som STT därmed kan lida av ett utlämnande i enlighet med tingsrättens beslut är därmed begränsad. Trots att en betydande restriktivitet ska iakttas vid prövning av ett editionsföreläggande avseende yrkeshemligheter finner tingsrätten vid en sammantagen bedömning att GP&C:s intresse av att ta del av handlingarna väger tyngre än STT:s intresse att inte lämna ut dessa och att det finns synnerlig anledning att de lämnas ut. GP&C:s i förstahand framställda yrkande om edition ska därför bifallas.

Vite

Mot bakgrund av vad som förekommit i ärendet anser tingsrätten att editionsföreläggandet bör förenas med vite i enlighet med beslutet.

BESLUT

1. Tingsrätten förelägger Saab Transponder Tech AB att vid vite om 500 000 kr förete kopior, alternativt utskrifter, av fysiska eller elektroniska dokument i form av orderbekräftelser, fakturor eller andra liknande handlingar utvisande det pris som fakturerats kund vid samtliga försäljningar under perioden fr.o.m. den 31 maj 2001 t.o.m. den 28 juni 2012 som innefattat någon eller några av följande produkter:

A. Transpondrar för mobiler i system som nyttjar STDMA-tekniken, såsom R4 och R5 AIS transpondersystem (aktbil. 17-18) eller tidigare, senare eller andra typer av sådana transpondrar.

B. Hela eller delar av den utrustning som beskrivs för R40 AIS basstationer (aktbil. 19-20) eller tidigare, senare eller andra typer av basstationer i system enligt punkten A.

C. Kommunikationsdatorer av de slag som exempelvis illustreras i aktbil. 21 eller tidigare, senare eller andra typer av kommunikationsdatorer i system enligt punkten A.

D. I punkten 1.3 i parternas avtal (aktbil. 22-23) angivna displaysystem.

E. Mjukvara avsedd att användas tillsammans med utrustning enligt någon av punkterna A-D.

2. Handlingarna ska utlämnas till skiljenämnden senast tre månader från delgivning av beslutet.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Christine Lager, hovrättsrådet Patrik Schöldström, referent, och hovrättsassessorn Tove Bodegård) anförde i beslut den 10 november 2014 bl.a. följande.

SKÄL

Hovrätten prövar först frågan om processuell edition.

Av 26 § skiljeförfarandelagen framgår följande. Skiljenämnden ska lämna tillstånd till att en part hos tingsrätten ansöker om editionsföreläggande om skiljenämnden anser att sådant föreläggande är befogat med hänsyn till utredningen. Tingsrätten ska bifalla en sådan ansökan om det finns lagliga förutsättningar för det sökta föreläggandet.

En av dessa förutsättningar är att de handlingar som editionsansökningen avser inte utgör yrkeshemlighet eller, om så är fallet, att det finns synnerlig anledning att handlingarna ändå ska företes.

I frågan om nu begärda handlingar utgör yrkeshemlighet gör hovrätten väsentligen samma bedömning som tingsrätten, nämligen att editionsyrkandet avser omfattande handlingar som åskådliggör STT:s historiska affärsstruktur och kunddatabas och som kan ge ledning om STT:s affärsstrategier m.m. I likhet med tingsrätten drar hovrätten därför slutsatsen att de handlingar som GP&C:s editionsyrkande avser utgör STT:s yrkeshemlighet.

Med denna bedömning krävs synnerlig anledning för att handlingarna ska företes. Av NJA 2012 s. 289 framgår att de intressen som ska ställas mot varandra vid den bedömningen är handlingarnas betydelse som bevis å ena sidan och yrkeshemlighetens ekonomiska värde å den andra. Bedömningen av detta värde innefattar en bedömning av den skada som kan orsakas om handlingarna företes (se punkt 18 i Högsta domstolens nyssnämnda avgörande).

Skiljenämnden har inte redovisat sin bedömning av handlingarnas betydelse som bevis för GP&C:s talan. Det är inte fråga om en viss typsituation. Hovrätten måste därför göra en egen bedömning av handlingarnas bevisbetydelse, och då utgå från att bevisbetydelsen inte varit mer än precis tillräcklig för att skiljenämnden skulle ge GP&C tillstånd att ansöka om editionsföreläggande hos tingsrätten. (Se ibid. punkt 17.)

När det gäller handlingarnas bevisbetydelse gör hovrätten följande bedömning.

Bevisbetydelsen av handlingarna beror på den talan som parterna för i skiljeförfarandet. Handlingarna avser fakturor eller liknande handlingar som utvisar priser för vissa angivna produkter som STT fakturerat kunder vid samtliga försäljningar under perioden fr.o.m. den 31 maj 2001 t.o.m. den 28 juni 2012.

Om respektive parts talan i skiljeförfarandet har framkommit sammanfattningsvis följande.

GP&C för i skiljeförfarandet en fastställelsetalan, som något förenklad kan återges som följer. GP&C:s yrkande är att skiljenämnden ska fastställa:

I. att det enligt parternas avtal åligger STT att till GP&C utge löpande royalty beräknad på Net Sales Price, såsom detta definieras i ett av avtalen, för försäljning av produkter enligt en viss punkt i ett av avtalen, fram till den 28 juni 2012;

II. att denna royalty ska beräknas på all försäljning av transpondrar för mobiler som må ha ägt rum under nämnda tid;

III. att royaltyn dessutom ska beräknas på all försäljning som under nämnda tid må ha förekommit av all övrig utrustning som ingår i positionsindikerande system av närmare angivet slag; samt

IV. att royaltysatsen ska vara 10 procent.

STT bestrider GP&C:s talan, men för också en egen fastställelsetalan i skiljeförfarandet. STT:s yrkande i första hand är att skiljenämnden ska fastställa att ytterligare royalty enligt parternas avtal inte ska utgå för tiden efter år 2003. STT:s andrahandsyrkande är väsentligen att skiljenämnden ska fastställa att royalty inte ska utgå på vissa närmare angivna produkter.

Huvudfrågorna i skiljeförfarandet är såvitt framkommit om parternas avtal innebär att STT är skyldigt att utge royalty till GP&C och i så fall på vilka produkter och med vilken procentsats. De av GP&C begärda handlingarna avser tidsperioden från den dag parterna träffade det s.k. tilläggsavtalet den 31 maj 2001 till den dag parternas avtal löpte ut.

En central fråga i skiljeförfarandet avser tolkningen av produktdefinitionen. GP&C gör gällande en vidare tolkning, dvs. att fler produkter ska omfattas av parternas avtal och vara royaltyberättigade, medan STT gör gällande en snävare tolkning, dvs. att färre produkter ska omfattas. GP&C yrkar även att produktdefinitionen i allt fall ska jämkas enligt 36 § avtalslagen till att motsvara en sådan vidare tolkning som GP&C gör gällande.

GP&C har i hovrätten kort sammanfattat hur de efterfrågade handlingarna relaterar till bolagets grunder för sin talan i skiljeförfarandet samt vari bevisvärdet består. Sammanfattningen lyder:

(i) GP&C gör i skiljetvisten gällande att en utgångspunkt vid tolkningen av parternas avtal är att licensgivaren ska tillförsäkras en skälig andel av det värde exploateringen av tekniken genererar. De efterfrågade handlingarna relaterar till denna grund genom att informationen däri kan antas visa vilka värden exploateringen av den licensierade tekniken genererat.

(ii) Vidare gör GP&C i skiljetvisten gällande att den tolkning av Produktdefinitionen som GP&C förespråkar motiveras av värdet av den licens [STT]erhållit med stöd av parternas avtal. De efterfrågade handlingarna har sålunda bäring även på denna grund då de är ägnade att bidra till utredningen av teknikens värde.

(iii) Dessutom gör GP&C i skiljetvisten gällande att handlingarna har bevisbetydelse även för att visa att en licensavgift beräknad på den royaltybas som GP&C förespråkar utgör ett skäligt vederlag för [STT:s] licens att globalt exploatera samtliga utlicensierade patenträttigheter och all den know-how GP&C:s långvariga FoU-arbete genererat.

(iv) GP&C gör vidare i skiljetvisten gällande att de efterfrågade handlingarna har betydelse som bevis även för att styrka att en sådan snäv royaltybas som [STT] förespråkar inte återspeglar teknikens värde och leder till en orimlig föredelning av de intäkter som [STT:s] exploatering genererat samt att det således finns skäl att jämlikt 36 § avtalslagen jämka Produktdefinitionen för det fall [STT:s] tolkning skulle vinna gehör vid skiljenämndens prövning.

(v) Slutligen gör GP&C i skiljetvisten gällande att de efterfrågade handlingarna har bevisbetydelse även med avseende på vissa av de grunder som anförs till stöd för GP&C:s bestridande av [STT:s] yrkande om royaltybefrielse

[…].

Till att börja med konstaterar hovrätten att en del av den talan som GP&C för i skiljeförfarandet avser fastställelse av innehållet i parternas avtal samtidigt som de begärda handlingarna avser förhållanden som ligger i tiden efter träffande av samma avtal. GP&C har inte angett hur sådana senare förhållanden kan antas ha betydelse som bevis för innehållet i tidigare träffade avtal. Med andra ord har GP&C inte preciserat på vilket sätt STT:s faktiska försäljning efter avtalens träffande skulle kunna ha betydelse som bevis för att de dessförinnan träffade avtalen har det innehåll som GP&C gör gällande och yrkar fastställt. Vidare kan enligt hovrättens mening försäljningsvärdet av produkter som STT sålt efter avtalens träffande knappast ha betydelse för tolkningen av vilka produkter avtalen omfattar när det är tvistigt om produkterna omfattas av avtalen. Hovrättens slutsats är därför att bevisbetydelsen av de begärda handlingarna för denna del av GP&C:s talan är mycket liten.

När det gäller den del av GP&C:s talan som går ut på jämkning enligt 36 § avtalslagen framstår denna för hovrätten som tämligen outvecklad avseende de sakomständigheter som enligt GP&C ska utgöra skäl för jämkning - och det är ju endast åberopade och inte erkända sakomständigheter som behöver bevisas. Detsamma gäller den del av GP&C:s talan som avser bemötande av STT:s yrkande om royaltybefrielse. Till detta kommer att frågan, om försäljningsvärdet av produkter som sålts efter avtalens ingående kan vara skäl för jämkning av produktdefinitionen, i huvudsak är en rättslig bedömning.

Hovrättens slutsats av det anförda är att handlingarnas bevisbetydelse för den talan som GP&C för i skiljeförfarandet är mycket begränsad.

När det sedan gäller det ekonomiska värdet av STT:s yrkeshemlighet, och därmed den skada som STT skulle kunna åsamkas om aktuella handlingar lämnades ut, gör hovrätten följande bedömning.

Editionsyrkandet avser en stor mängd handlingar som åskådliggör STT:s historiska affärsstruktur med försäljningspriser, försäljningstidpunkter och kunddatabas som kan ge ledning om STT:s affärsstrategier m.m. Uppgifterna är av en karaktär och omfattning som typiskt sett medför stor skada för ett bolag om de röjs. Det saknas anledning att anta att sådan skada inte skulle uppstå i detta fall, oavsett att parterna för närvarande inte är direkta konkurrenter och att GP&C gjort ett sekretessåtagande för att hindra att handlingarna blir offentliga eller förlorar skydd som företagshemlighet, ett sekretessåtagande som dock inte synes hindra GP&C självt att utnyttja informationen i handlingarna.

GP&C:s yrkande innefattar möjligheten att de begärda handlingar ska utlämnas inte till bolaget, utan till skiljenämnden eller en revisor. På följande skäl saknas dock, enligt hovrättens mening, sådan möjlighet. Om handlingarna skulle utlämnas till skiljenämnden eller revisorn utan möjlighet för GP&C att få del av dem, vore edition meningslös eftersom GP&C då inte kan gå igenom handlingarna för att undersöka vilka redan åberopade och stridiga sakomständigheter som olika handlingar skulle kunna bevisa eller motbevisa. Om handlingarna i stället skulle utlämnas till skiljenämnden eller revisorn med möjlighet för GP&C att få del av dem hos skiljenämnden eller revisorn vore detta i praktiken likvärdigt med utlämnande direkt till GP&C. Skadebedömningen blir då också densamma. - Det kan tilläggas att det enligt hovrättens mening saknas laglig grund för att förordna att handlingarna ska utlämnas till en revisor. GP&C:s yrkande ska alltså inte bifallas på det sättet.

GP&C har yrkat att hovrätten i allt fall ska förelägga STT att förete maskerade versioner alternativt styrkta utdrag ur handlingarna varvid dock måste framgå ”[F]akturerade belopp, vad som sålts samt när försäljningen ägde rum”. Enligt hovrättens bedömning avser handlingarna även med detta innehåll yrkeshemligheter, vilket medför samma bedömning som ovan.

Vid en avvägning mellan den begränsade bevisbetydelse som hovrätten funnit att de begärda handlingarna har och den skada som ett utlämnande skulle kunna åsamka STT, finner hovrätten - med beaktande även av den betydande restriktivitet som enligt Högsta domstolen i NJA 2012 s. 289 ska iakttas vid prövningen av ett editionsyrkande avseende yrkeshemligheter - att det inte föreligger synnerlig anledning för handlingarnas utlämnande till någon del. Detta gäller även de försäljningar rörande vilka STT offentliggjort vissa uppgifter; hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att handlingarna avseende dessa försäljningar som helhet att är att betrakta som yrkeshemligheter.

Hovrätten övergår till frågan om materiell edition.

På följande skäl finner hovrätten att GP&C:s ansökan inte kan bifallas på den grunden att bolaget skulle vara berättigat till materiell edition i förhållande till STT.

Bestämmelsen i 38 kap. 3 § rättegångsbalken ger endast möjlighet att bifalla ett yrkande om materiell edition antingen i särskild rättegång där editionsfrågan är själva saken, dvs. en dispositiv tvistemålsprocess, eller som en rättegångsfråga i en redan pågående rättegång. Detta innebär att i ett domstolsärende som det förevarande kan ett editionsyrkande avseende materiell edition lagligen inte bifallas enligt detta lagrum även om GP&C i och för sig skulle vara berättigat till materiell edition. (Jfr Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål (2010) s. 198 ff.)

Den enda återstående möjligheten skulle då vara om bestämmelsen i 26 § andra stycket skiljeförfarandelagen gav möjlighet att bifalla ett sådant yrkande. Enligt hovrättens mening står det klart att så inte är fallet; det lagrummet avser endast processuell edition (jfr författningskommentaren i prop. 1998/99:35 s. 229 som nämner endast 38 kap. 2 § rättegångsbalken, dvs. bestämmelsen om processuell edition). Av skiljenämndens beslut framgår också att det av GP&C sökta och av skiljenämnden beviljade tillståndet avser endast processuell edition.

Överklagandet ska således bifallas.

BESLUT

1. Hovrätten upphäver punkterna 1 och 2 i tingsrättens beslut samt lämnar GP&C:s editionsyrkande utan bifall.

Hovrättens beslut meddelat: den 10 november 2014.

Mål nr: ÖÄ 978-14.

Lagrum: 26 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande; 38 kap.2 § andra och tredje styckena samt 3 §rättegångsbalken.

Rättsfall: NJA 2012 s. 289; NJA 1998 s.590 I.

Litteratur: Prop. 1998/99:35 s. 229; Westberg, Anskaffning av bevisning i dispositiva tvistemål (2010) s. 198 ff.