NJA 2012 s. 289

Fråga om omfattningen av domstolens prövning av en ansökan om editionsföreläggande i ett skiljeförfarande. Även prövning av invändning att efterfrågade handlingar innehåller yrkeshemligheter. I förfarandet inför domstolen har 18 kap. 1 § RB tillämpats analogt.

I ett skiljeförfarande mellan Euroflon Tekniska Produkter Aktiebolag och B.A., som var ensam ägare och styrelseledamot i Flexiboys i Motala AB, yrkade Euroflon att B.A. skulle förpliktas att till Euroflon utge 1 500 000 kr jämte viss ränta på grund av brott mot en konkurrensbegränsningsklausul i ett aktieöverlåtelseavtal mellan Euroflon och B.A. Euroflon påstod att B.A. i förhållande till fyra namngivna bolag hade bedrivit verksamhet som stod i strid med konkurrensbegränsningsklausulen.

Skiljemannen beslutade att ge Euroflon tillstånd att hos behörig allmän domstol framställa yrkande om edition mot Flexiboys avseende vissa angivna fakturor.

Linköpings tingsrätt

I en ansökan till Linköpings tingsrätt yrkade Euroflon att tingsrätten skulle besluta att Flexiboys till Euroflon skulle tillhandahålla Flexiboys utställda fakturor med angivna fakturanummer genom att handlingarna utlämnades till skiljemannen. Euroflon yrkade att förordnandet skulle förenas med vite. Vidare yrkade Euroflon ersättning för rättegångskostnader.

Flexiboys bestred yrkandet och yrkade för egen del ersättning för rät-tegångskostnader.

Euroflon anförde följande grunder och omständigheter till stöd för sitt yrkande. Flexiboys gör gällande att de handlingar som editionsyrkandet omfattar helt saknar betydelse för den talan som Euroflon bedriver i skiljetvisten. Euroflon bestrider detta påstående. Tvärtom har det under skiljeprocessens gång visat sig att B.A. kunnat presentera ytterligare fakturor från Flexiboys utvisande att brott mot konkurrensklausulen begåtts allteftersom Euroflon kunnat föra annan bevisning om samma omständighet. Flexiboys har till stöd för påståendet att editionsyrkandet har till syfte att ge Euroflon bevisning för ytterligare brott mot konkurrensklausulen bifogat Euroflons käromål i skiljeprocessen. Käromålet föregicks av skriftväxling mellan parterna liksom Euroflons påkallande av skiljeförfarande, daterat den 21 januari 2010, och B.A:s yttrande över detta. I yttrandet över påkallandeskriften bestred B.A. att han vidtagit åtgärder som kunde innefatta brott mot konkurrensklausulen, förutom såvitt avsåg en åtgärd i förhållande till Euroflons kund Slangservice. Euroflon fick i samband med det tillgång till två av Flexiboys fakturor till Slangservice. Förutom denna affär med Slangservice skulle B.A., enligt egen utsago, inte ha haft någon kontakt med Euroflons kunder. Efter att Euroflon givit in käromål i skiljeprocessen och däri redogjort för sin kännedom om B.A:s ytterligare avtalsbrott gav B.A. in ytterligare kopior av fakturor, bland annat sex fakturor avseende Slangservice. Dessa fakturor bör ostridigt ha funnits till hands redan vid tidpunkten för B.A:s tidigare ingivna yttrande över påkallandeskriften. Euroflon har under processens gång erfarit att B.A. gjort sig skyldig till ytterligare brott mot konkurrensklausulen. Allteftersom Euroflon redogjort för sin kännedom härom och grunden därför har B.A. alltså presenterat fakturor som visat på detta. Det är Euroflons uppfattning att det finns ytterligare fakturor från Flexiboys som visar på brott mot konkurrensklausulen. Fakturornas eventuella bevisvärde ska emellertid inte beaktas vid tingrättens prövning av Euroflons ansökan om edition. Tingsrätten ska endast pröva om det föreligger lagliga förutsättningar att bevilja ansökan. Det är skiljemannen som i den pågående skiljeprocessen ska pröva bevisvärdet. Av Euroflons ansökan om edition framgår att samtliga lagliga förutsättningar för att tingsrätten ska kunna bifalla ansökan föreligger. Av skiljemannens beslut framgår vidare att skiljemannen först uppmanat Flexiboys att utge handlingarna och därefter bifallit Euroflons ansökan om att få vända sig till allmän domstol. Eftersom det föreligger lagliga förutsättningar för ansökan ska den bifallas.

Flexiboys anförde följande grunder och omständigheter till stöd för sitt bestridande. B.A. har i skiljetvisten vidgått att han i förhållande till bolagen Slangservice och Lundgrens har vidtagit åtgärder som i och för sig torde innefatta brott mot konkurrensförbudet, men han har på andra grunder bestritt käromålet i dess helhet. I skiljetvisten har Euroflon begärt att B.A. ska ge in ett stort antal fakturor utställda av Flexiboys. B.A. har därvid gett in 18 fakturor: 6 avseende Slangservice och 12 avseende Lundgrens. Dessa fakturor är samtliga fakturor som Flexiboys har utställt till de fyra bolag som B.A. påstås ha bedrivit otillåten verksamhet gentemot. Editionsyrkandet avser ett stort antal handlingar av en viss kategori och som inte är begränsat till i skiljetvisten anförda grunder för talan. En grundläggande tanke med editionsinstitutet är att part ska få tillgång till handlingar för att styrka viss i målet förd talan. Ett beslut om edition får således inte innebära och ha till syfte att handlingar med helt okänt innehåll för sökanden lämnas ut för att sökanden därefter ska precisera bevistema och åberopa rättsfakta i en pågående tvist. Det rättsfaktum som ska bevisas med viss handling måste ha konkretiserats och varje handling som omfattas av editionsyrkandet måste ha ett noga beskrivet bevistema. Editionsinstitutet får alltså inte användas för att utreda om grund föreligger att åberopa andra rättsfakta än sådana som redan förts fram i målet (så kallade ”fishing expeditions”). Det är uppenbart att editionsyrkandet träffar handlingar som helt saknar betydelse för den talan som Euroflon bedriver i skiljetvisten. Av en av Euroflons inlagor i skiljetvisten framgår vidare med all önskvärd tydlighet att editionsyrkandet har till syfte att ge Euroflon bevisning för ytterligare brott mot konkurrensbegränsningsklausulen. Där anges bland annat följande: ”Av Flexiboys fakturor bör det framgå vilka produkter bolaget sålt och vilka kunderna är. Euroflon bör därför med stöd av fakturorna kunna bedöma om och i vilken mån Flexiboys verksamhet konkurrerar med Euroflons.” Vidare anges att ”Euroflon har fått information om att Flexiboys bedriver omfattande med Euroflon (och tidigare Flexitube) konkurrerande verksamhet. Det är därför sannolikt att ytterligare av Flexiboys fakturor utvisar att verksamhet som strider mot konkurrensklausulen i avtalet har bedrivits”. Bevistema för var och en av de handlingar som Euroflon begär att få ut och koppling till i skiljetvisten åberopade rättsfakta har överhuvudtaget inte angivits. Syftet med editionsyrkandet är således inte att få tillgång till bevis för det brott mot konkurrensbegränsningsklausulen som påstås i skiljetvisten utan att undersöka om det finns underlag för att utvidga talan till att avse andra brott mot nämnda klausul. Det kan under alla omständigheter inte komma ifråga att Flexiboys föreläggs att ge ut handlingar gällande affärsrelationer med tredje man som helt saknar betydelse för den talan som förs i skiljetvisten enbart på den grunden att Euroflon är intresserat av att veta om det finns möjlighet att utvidga sin talan till att avse andra verksamheter. Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreligger inte lagliga förutsättningar att bifalla editionsyrkandet. - Vidare krävs synnerlig anledning för att ett yrkande om edition ska bifallas om innehållet i handlingen är en yrkeshemlighet. De fakturor som Euroflon efterfrågar är inte utställda till något av de fyra bolag som yrkandet i skiljetvisten avser. Fakturorna innehåller i stället information om vilka övriga kunder som Flexiboys har och detaljerad information om vilka priser som Flexiboys tillämpar mot dessa kunder. Båda dessa uppgifter är information som Flexiboys håller hemlig och vars röjande skulle vara ägnat att medföra skada för Flexiboys. Kundstorlek, kundvolym och priser avseende vissa specifika försäljningar är typiskt sett yrkeshemligheter i varje företags rörelse och hemlighållandet av dessa uppgifter är av mycket stor betydelse för Flexiboys möjlighet att konkurrera inom sitt verksamhetsområde. Det föreligger inte synnerlig anledning till bifall till ansökan. Flexiboys är dessutom inte part i skiljeavtalet eller i skiljetvisten. Flexiboys har inte fått möjlighet att yttra sig till skiljenämnden inför nämndens beslut att lämna Euroflon tillåtelse att vid allmän domstol ansöka om edition. Om den av Euroflon framförda uppfattningen skulle gälla medför det att Flexiboys genom ett beslut av skiljenämnd som bolaget inte utsett och inte kan vidta åtgärder mot vid hot om tvångsåtgärder blir skyldigt att utge handlingar innefattande yrkeshemligheter till tredje man. Att B.A. gett in fakturor i skiljetvisten kan inte tas till intäkt för att Flexiboys övriga kunder, priser m.m. inte är yrkeshemligheter. Vidare är innebörden av ”underförstådd tystnadsplikt” okänd för Flexiboys. Editionsyrkandet ska sammanfattningsvis lämnas utan bifall.

Euroflon genmälde i huvudsak följande såvitt avsåg frågan huruvida handlingarna skulle kunna komma att röja yrkeshemligheter. Euroflon bestrider att fakturorna är att anse som yrkeshemligheter. Skulle fakturorna vara att anse som företagshemligheter föreligger ändå synnerliga skäl att bifalla yrkandet. B.A. har i det pågående skiljeförfarandet givit in 19 av Flexiboys fakturor. Av dessa fakturor framgår såväl kundernas namn som vilka varor eller tjänster Flexiboys sålt och vilka belopp Flexiboys fakturerat för varorna eller tjänsterna. Inga av dessa uppgifter har tagits bort eller strukits över i de fakturor som givits in. B.A. har således inte vid det pågående skiljeförfarandet ansett att dessa fakturor utgör företagshemligheter i förhållande till Euroflon. Det förhållandet att Flexiboys redan har lämnat ut 19 fakturor till Euroflon talar för att fakturorna inte är att anse som Flexiboys företagshemligheter. Den omständigheten att Flexiboys först i sitt slutliga yttrande till tingsrätten gjort gällande att fakturorna är att anse som företagshemligheter talar dessutom för att Flexiboys i vart fall inte tidigare varit av den uppfattningen att fakturorna var företagshemligheter. Skiljenämnden har funnit att de handlingar editionsyrkandet avser har, eller kan ha, betydelse som bevis i skiljetvisten. Skiljenämnden har därvid anfört att om de aktuella handlingarna förväntas få ett ringa bevisvärde i sig eller i relation till de fakturor som redan ingivits i skiljeärendet, bör tillstånd inte lämnas. Skiljenämnden har först uppmanat Flexiboys att överlämna fakturorna och därefter, när Flexiboys inte hörsammade anmaningen, givit Euroflon tillstånd att ansöka om edition vid tingsrätten. Dessa omständigheter talar för att i vart fall skiljenämnden, som är väl insatt i tvisten, har bedömt att fakturorna kan antas ha ett bevisvärde i tvisten. Om de handlingar editionsyrkandet avser är att anse som företagshemligheter föreligger ändå synnerliga skäl att bifalla yrkandet. B.A. har genom sitt bolag, Flexiboys, bedrivit med Euroflon konkurrerande verksamhet under tid då han varit bunden av en konkurrensklausul. Konkurrensklausulen som tagits in i överlåtelseavtalet har varit av avgörande betydelse för Euroflons förvärv av Flexitube. Det förhållandet att B.A. och Flexiboys inte frivilligt lämnat in även de fakturor som editionsyrkandet avser talar för att dessa fakturor visar på ytterligare brott mot konkurrensklausulen. Flexiboys torde inte lida någon skada av att Euroflon tar del av även återstående del av fakturorna. Skulle Flexiboys lida skada av att fakturorna lämnas ut torde denna vara ytterst begränsad. Under alla förhållanden framstår Euroflons intresse av att fakturorna utlämnas som mycket större än Flexiboys intresse av att inte behöva röja innehållet i fakturorna. Fakturorna har ett högt bevisvärde i tvisten. Euroflons yrkande att handlingarna ska utlämnas till skiljenämnden i stället för att ges in till tingsrätten har sin grund i att det föreligger en underförstådd tystnadsplikt för parter i ett skiljeförfarande. Genom Euroflons ansökan om edition vid tingsrätten har omständigheterna i skiljeförfarandet blivit offentliga. Euroflons hemställan om att fakturorna ska utlämnas direkt till skiljemannen ska endast uppfattas som ett försök att begränsa denna offentlighet och inte som ett erkännande av Euroflon att fakturorna är att anse som företagshemligheter. Det är riktigt att Flexiboys inte är part i skiljetvisten. B.A. är dock ensam styrelseledamot och ensam aktieägare i Flexiboys. Han är också bolagets ende firmatecknare. B.A. har alltsedan bolaget bildades ensam haft kontrollen över Flexiboys, och har alltjämt ensam kontroll över bolaget. Flexiboys är ett enmansbolag och har inga anställda förutom B.A. Flexiboys kontor finns i B.A:s bostad. Editionsyrkandet kan därmed inte anses ha framställts utan Flexiboys kännedom.

I egenskap av part i skiljetvisten bereddes B.A. tillfälle att yttra sig.

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Henrik Månsson) anförde följande i beslut den 22 november 2010.

Tingsrättens skäl

Om en part vill att det ska föreläggas en part eller någon annan att som bevis tillhandahålla en skriftlig handling får parten enligt 26 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande, efter tillstånd av skiljemännen, göra ansökan om det hos tingsrätten. Finns det lagliga förutsättningar för åtgärden ska tingsrätten enligt samma bestämmelse bifalla ansökan.

Skiljemannen har i beslut den 9 augusti 2010 gett Euroflon tillstånd att hos behörig allmän domstol framställa yrkande om edition mot Flexiboys avseende de fakturor som anges i beslutet.

Skiljemannen har i beslutet den 9 augusti 2010 konstaterat att de aktuella handlingarna har, eller kan ha, betydelse som bevis i skiljetvisten. Av 26 § lagen om skiljeförfarande framgår att tingsrätten inte har att göra någon prövning av bevisningens betydelse i tvisten. Prövningen är alltså begränsad på så sätt att domstolen inte ska ompröva skiljenämndens bedömning i detta avseende. Vad Flexiboys anfört om att fakturorna saknar relevans som bevisning är därför inte något som kan medföra att yrkandet om edition avslås. Vad Flexiboys anfört om att bolaget inte har fått yttra sig till skiljenämnden påverkar inte denna bedömning.

Domstolen ska däremot pröva frågan om huruvida editionsyrkandet är tillräckligt bestämt för att kunna ligga till grund för ett verkställbart beslut. Preciseringsskyldigheten kan fullgöras på två sätt, antingen genom att handlingarna identifieras eller genom att sökanden noga beskriver bevistemat till vilket handlingarna ska hänföra sig (se Lars Heuman, Editionsförelägganden i civilprocesser och skiljetvister, Del I, JT 1989-90, s. 13). Euroflons editionsyrkande avser 40 fakturor vilka har specificerats med fakturanummer. Det kan med hänsyn härtill inte råda någon tvekan om att handlingarna är tillräckligt specificerade och att yrkandet är tillräckligt bestämt.

Av 38 kap. 2 § andra stycket RB, jämfört med 36 kap. 6 § andra och tredje stycket RB, framgår att innehavare av skriftlig handling är skyldig att tillhandahålla handling varigenom yrkeshemlighet skulle uppenbaras endast om det finns synnerlig anledning. Begreppet yrkeshemlighet överensstämmer i allt väsentligt med begreppet företagshemlighet i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, vilken ger skydd för sådana kunskaper som har betydelse för en näringsidkare när han eller hon konkurrerar på marknaden med de konkurrensmedel som är förenliga med kravet på en sund konkurrens (se NJA 1995 s. 347). Detta kommer till uttryck bland annat genom ett krav på att företagshemligheten ska avse information som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande skulle vara ägnat att medföra skada för honom eller henne i konkurrenshänseende (1 § lagen om skydd för företagshemligheter). Flexiboys har gjort gällande att uppgifter om kunder, kundstorlek, kundvolym och priser typiskt sett utgör yrkeshemligheter i varje företags rörelse och att hemlighållandet av dessa uppgifter är av mycket stor betydelse för bolagets möjlighet att konkurrera inom sitt verksamhetsområde. Även om det huvudsakligen saknas utredning såvitt avser informationens ekonomiska värde för Flexiboys verksamhet delar tingsrätten bedömningen att uppgifterna om kunder, kundstorlek, kundvolym och priser utgör yrkeshemligheter. Frågan är då om det likväl finns synnerlig anledning att Flexiboys ska tillhandahålla handlingarna.

Vid bedömningen av om det finns synnerlig anledning ska en avvägning framförallt ske mellan Flexiboys intresse av att skydda yrkeshemligheten och Euroflons intresse av att åberopa handlingen som bevis. Härvidlag kan konstateras att det är fråga om ett relativt begränsat antal handlingar. Det har av utredningen framkommit att Flexiboys i handläggningen av skiljetvisten redan har gett in ett antal fakturor med uppgifter om exempelvis kunder och priser. Vidare är editionsyrkandet utformat så att fakturorna ska utges direkt till skiljemannen och inte till tingsrätten, vilket innebär att de inte blir allmänna handlingar. Detta torde begränsa en eventuell skada. Vad gäller handlingarnas bevisvärde kan konstateras att parterna har olika uppfattningar. Euroflon gör gällande att fakturorna har ett högt bevisvärde i skiljetvisten. Skiljemannen har uttalat att fakturorna har, eller kan ha, betydelse som bevis. Detta är anledningen till att han beslutade att ge Euroflon tillstånd att hos allmän domstol framställa yrkande om edition. Vidare kan konstateras att Euroflons grund för käromålet i skiljetvisten är att B.A. genom Flexiboys brutit mot en konkurrensklausul genom att bedriva konkurrerande verksamhet och att nu aktuella fakturor, enligt ansökan om edition, avser visa på brott mot konkurrensklausulen. Tingsrätten gör mot bakgrund av vad som framkommit bedömningen att fakturorna är av stor betydelse för Euroflons bevisföring i skiljeförfarandet.

Vid en samlad bedömning framstår det inte som sannolikt att ett utlämnande av de aktuella fakturorna skulle medföra skada av någon större betydelse för Flexiboys. Vid en avvägning mot det intresse Euroflon kan bedömas ha i målet av att få del av handlingarna får synnerlig anledning för det begärda föreläggandet anses föreligga. Euroflons ansökan ska därför bifallas.

Tingsrätten anser att skäl föreligger att förena editionsföreläggandet med vite. Vitesbeloppet bestäms till 25 000 kr.

Vid denna utgång ska Flexiboys ersätta Euroflon för dess rättegångskostnader. Yrkat belopp i denna del får anses skäligt och ska utgå.

Domslut

Tingsrättens avgörande

1.

Flexiboys i Motala AB förelades vid vite om 25 000 kr att senast den 22 december 2010 till Euroflon Tekniska Produkter Aktiebolag tillhandahålla Flexiboys i Motala AB utställda fakturor med avgivna fakturanummer genom att handlingarna utlämnades till skiljemannen.

2.

Flexiboys skulle ersätta Euroflon för dess rättegångskostnader med 30 700 kr jämte ränta - - -.

Göta hovrätt

Flexiboys överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle lämna Euroflons editionsyrkande utan bifall och tillerkänna Flexiboys ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten.

Euroflon bestred ändring.

Parterna yrkade ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Carl-Gustav Ohlson, Martin Andersson, referent, och Charlotta Sundin) anförde följande i beslut den 8 mars 2011.

Hovrättens skäl

Enligt 26 § första stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande får en part - efter tillstånd av skiljemännen - ansöka hos tingsrätten om att en part eller någon annan ska föreläggas att som bevis tillhandahålla en skriftlig handling (edition). Anser skiljemännen att åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen, ska de enligt den nämnda bestämmelsen lämna sådant tillstånd. Om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden, ska tingsrätten enligt bestämmelsen bifalla ansökan.

Som tingsrätten har konstaterat har skiljemannen den 9 augusti 2010 gett Euroflon tillstånd att vid behörig allmän domstol ansöka om edition såvitt avser de fakturor som omfattas av tingsrättens beslut. Av skiljemannens beslut framgår att skiljemannen har gjort bedömningen att fakturorna ”har, eller kan ha, betydelse som bevis i skiljetvisten”.

Rätten ska alltså pröva om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden. Den närmare innebörden av denna laglighetsprövning är inte alldeles given. Klart är att rätten ska pröva bl.a. om de skriftliga handlingar som är föremål för editionsyrkandet är så identifierade att verkställighet är möjlig. Rätten ska vidare pröva om sekretessregler hindrar bifall till editionsyrkandet (se Stefan Lindskog, Skiljeförfarande, En kommentar, 2005, s. 750). Frågan är emellertid om det ligger utanför ramen för domstolens prövning - som tingsrätten har angett - att ta ställning till om de skriftliga handlingarna kan antas ha betydelse som bevis i skiljetvisten (s.k. bevisbetydelse).

Lydelsen av 26 § lagen om skiljeförfarande kan tyckas ge vid handen att domstolen ska pröva denna fråga om bevisbetydelse och att domstolen således inte är bunden av skiljemännens ställningstagande i detta avseende. Att ett bifall till editionsyrkandet förutsätter att de skriftliga handlingarna kan antas ha betydelse som bevis framgår nämligen av lag - 38 kap. 2 § första stycket RB - och frågan om bevisbetydelse skulle därför kunna omfattas av den laglighetsprövning som rätten ska göra (jfr Lars Heuman, Skiljemannarätt, 1999, s. 483). I doktrinen hävdas emellertid att rätten inte ska överpröva skiljemännens bedömning i fråga om bevisbetydelse (se Stefan Lindskog, a.a., s. 750 f., Lars Heuman, Juridisk Tidskrift 1989-90, s. 258, och Thorsten Cars, Lagen om skiljeförfarande, En kommentar, 1999, s. 122).

Lagförarbetena ger däremot inte något entydigt svar på frågan om domstolen är bunden av skiljemännens bedömning av frågan om bevisbetydelse. I förarbetena till 1929 års lag om skiljemän - där motsvarigheten till nuvarande 26 § dock ursprungligen endast avsåg förhör vid domstol, och följaktligen inte editionsyrkanden - angav den sakkunnige att rätten närmast har att undersöka om jäv eller annat laga hinder möter mot förhöret (se NJA II 1929 s. 37 f.). När bestämmelsen sedermera kom att omfatta även editionsyrkanden vid domstol, angavs dock att frågan om editionsskyldighet bör bedömas efter samma grunder som skulle ha tillämpats om tvisten varit föremål för rättegång (se NJA II 1947 s. 231). Detta uttalande ger emellertid inte någon självklar ledning i frågan om bevisbetydelsen av de efterfrågade handlingarna ska prövas både vid skiljemännens tillståndsgivning och i samband med rättens beslut i editionsfrågan (jfr Lars Heuman, Juridisk Tidskrift 1989-90, s. 5).

Väl kan sägas att 26 § lagen om skiljeförfarande till övervägande del har ansetts ge uttryck för den innebörd som tingsrätten har tillmätt den, nämligen att det i princip ligger utanför ramen för domstolens prövning att ta ställning till om de skriftliga handlingarna kan antas ha betydelse som bevis i skiljetvisten. En sådan ståndpunkt är väl förenlig med de grunder som skiljemannainstitutet vilar på och de syften som motiverar skiljeförfarandets existens. Detta gör sig gällande i synnerhet när editionsyrkandet riktar sig mot den som är part i skiljetvisten.

Inte desto mindre gör sig emellertid även andra aspekter gällande, när det är fråga om editionsyrkanden som riktar sig mot tredje man. Här måste beaktas att ett editionsföreläggande mot tredje man regelmässigt innebär ett ingrepp i dennes civila rättigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (jfr Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 uppl. 2007, s. 143 ff.). Det innebär att tredje man enligt konventionen ska kunna få sin sak prövad inför domstol (jfr Hans Danelius, a.a., s. 135). Det nu sagda leder till att den aktuella regleringen i 26 § lagen om skiljeförfarande ska tillämpas på ett sätt som är förenligt med Europakonventionen. En sådan tillämpning innebär att domstolen har att göra en intresseavvägning som är baserad på Europakonventionens principer om proportionalitet och om rätt till en reell prövning inför domstolen.

I förevarande fall är det fråga om en avvägning mellan de intressen som sökanden, Euroflon, respektive tredje man, Flexiboys, har. Närmare bestämt är det fråga om en avvägning mellan Euroflons intresse av att kunna göra gällande sin rätt gentemot motparten i skiljetvisten, B.A., och det intresse som tredje man, Flexiboys, har att bevara yrkeshemligheter. I detta hänseende tillhandahåller RB en särskild reglering, nämligen 38 kap. 2 § andra stycket sista meningen jämförd med 36 kap. 6 § andra och tredje styckena. Som tingsrätten funnit får de aktuella fakturorna anses innehålla sådana yrkeshemligheter som omfattas av dessa bestämmelser. Enligt bestämmelserna får domstolen ålägga någon att förete handling som innehåller yrkeshemligheter endast om det finns synnerlig anledning till det.

Vid denna prövning måste naturligen beaktas i vilken mån tredje man är att se som närstående i förhållande till sökandens motpart i skiljetvisten. Att det föreligger ett sådant förhållande mellan Flexiboys och B.A. får anses vara ostridigt. I själva avvägningen ska hänsyn tas till förhållandet mellan tvisteföremålets värde och yrkeshemlighetens värde. Därutöver ska emellertid även göras en avvägning mellan å ena sidan yrkeshemlighetens värde och å andra sidan dess betydelse som bevis och sannolikheten för att sökandens materiella yrkande kommer att bifallas (jfr Lars Heuman, Juridisk Tidskrift 1989-90, s. 38, och Lars Welamson, Svensk Juristtidning 1982, s. 150, samt rättsfallen NJA 1977 s. 254 och 1986 s. 398).

För att kunna antas ha betydelse som bevis måste de handlingar som editionsyrkandet avser vara knutna till ett visst i tvisten aktualiserat bevistema. Begär sökanden att få ut handlingar med vars hjälp sökanden kan spåra upp bevisrelevanta dokument, vittnen eller andra upplysningskällor kan inte handlingarna på den grunden anses ha sådan betydelse som bevis som ska tillmätas betydelse i sammanhanget. Detsamma gäller handlingar som sökanden begär att få ut i syfte att kunna precisera och ändra grunderna för sin talan, om inte handlingarna ändå har bevisbetydelse på sätt som har utvecklats av sökanden. (Jfr Lars Heuman, Juridisk Tidskrift 1989-90, s. 25 f.) Av rättsfallet NJA 2002 s. 41 framgår att handlingar kan anses sakna betydelse som bevis när det rättsfaktum som ska bevisas inte har påståtts och konkretiserats av den part som har åberopsbördan.

I detta fall framgår av handlingarna att de rättsfakta som Euroflon har åberopat som grund för sitt yrkande i skiljetvisten har konkretiserats till att avse kontakter som B.A. genom Flexiboys har haft med fyra namngivna bolag. Vidare framgår av handlingarna att Flexiboys har gett in sammanlagt nitton fakturor avseende dessa bolag och att Flexiboys har hävdat att man därmed har företett samtliga fakturor som har ställts ut till de fyra bolag som B.A. påstås ha bedrivit otillåten verksamhet gentemot. Sistnämnda påstående har inte motsagts av Euroflon. Euroflons editionsyrkande innebär dock att Flexiboys ska föreläggas att förete - utöver de fakturor som Flexiboys redan företett - samtliga fakturor som bolaget under en viss tid har ställt ut till sina kunder. Med hänsyn till det som tidigare sagts kan dessa handlingars betydelse som bevis i den föreliggande tvisten ifrågasättas. Vid prövningen av huruvida det finns synnerlig anledning att Flexiboys ska behöva avslöja berörda yrkeshemligheter är även av betydelse frågan om hur välgrundat Euroflons påstående om brott mot den ifrågavarande konkurrensklausulen är. I ärendet har emellertid inte presenterats några närmare uppgifter om hur Flexiboys kan antas ha brutit mot den åberopade konkurrensklausulen i avseende på de fakturor som omfattas av editionsyrkandet.

Mot bakgrund av det sagda och med hänsyn till att yrkeshemligheter generellt sett har fått ett allt större ekonomiskt värde inom den alltmer konkurrensinriktade affärsverksamheten, anser hovrätten vid en avvägning mellan de olika intressen som är i fråga, att vad Euroflon anfört inte innebär att det kan anses föreligga synnerlig anledning att Flexiboys ska åläggas att förete de ifrågavarande fakturorna. Euroflons editionsyrkande kan därför, såsom det har framställts, inte bifallas.

Vid denna utgång i ärendet har Euroflon att ersätta Flexiboys rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten. Den ersättning som Flexiboys har yrkat för kostnader vid tingsrätten är skälig. Euroflon har vitsordat som i och för sig skälig den ersättning som Flexiboys har yrkat för kostnader i hovrätten.

Domslut

Hovrättens avgörande

Med ändring av tingsrättens beslut lämnade hovrätten Euroflons editionsyrkande utan bifall.

Med ändring av tingsrättens beslut i fråga om rättegångskostnader befriade hovrätten Flexiboys från skyldigheten att ersätta Euroflon för rättegångskostnader vid tingsrätten samt förpliktade hovrätten Euroflon att betala Flexiboys rättegångskostnader vid tingsrätten med 20 500 kr avseende ombudsarvode samt ränta på beloppet - - -.

Hovrätten beslutade att Euroflon skulle betala Flexiboys rättegångskostnader i hovrätten med 11 000 kr avseende ombudsarvode samt ränta på beloppet - - -.

Euroflon skulle stå för sina rättegångskostnader i hovrätten.

Högsta domstolen

Euroflon överklagade och yrkade att HD, med ändring av hovrättens beslut, skulle fastställa tingsrättens beslut.

Euroflon yrkade vidare att HD skulle befria bolaget från skyldigheten att ersätta Flexiboys för dess rättegångskostnad i hovrätten samt tillerkänna Euroflon ersättning för rättegångskostnad där.

Flexiboys motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.

Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Ulf Lundqvist, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Mellan Euroflon Tekniska Produkter AB (Euroflon) och B.A. pågår skiljeförfarande rörande vite för påstådda tre överträdelser av en klausul om konkurrensbegränsning. På yrkande av Euroflon har skiljemannen meddelat tillstånd för Euroflon att vända sig till allmän domstol med sitt yrkande om editionsföreläggande för tredje man. Bolaget i fråga, Flexiboys i Motala AB (Flexiboys), ägs av B.A. som är ensam styrelseledamot för bolaget. Sedan Flexiboys motsatt sig att lämna ut begärda handlingar har Euroflon yrkat att Flexiboys ska föreläggas att utge dokumenten.

Tingsrätten biföll yrkandet om edition och fann i sammanhanget att vikten av Flexiboys affärshemligheter inte hindrade ett utgivande av handlingarna. Hovrätten avslog yrkandet bl.a. med motiveringen att fråga var om att efterforska uppgifter för eventuellt andra överträdelser än de som görs gällande i skiljetvisten och att Flexiboys, som inte är part i tvisten, har rätt till en rättvis rättegång.

Frågan i målet gäller det rättsskydd som tredje man bör ha vid prövning av yrkande om edition, som prövas av allmän domstol efter tillstånd meddelat av skiljeman.

I ett skiljeförfarande gäller liksom i dispositiva tvistemål att parterna sörjer för bevisningen. Om part inte frivilligt lämnar ut uppgift avseende tvisten kan under vissa villkor skiljeman besluta om att part i detta syfte får ansöka om åtgärd vid allmän domstol. Enligt 26 § lagen om skiljeförfarande (1999:116) förutsätter sådant tillstånd att åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen. Av bestämmelsen framgår vidare att tingsrätten ska bifalla ansökan om det finns lagliga förutsättningar. Syftet med 26 § är att främja ett utredningsintresse i målet där det av ordalagen står klart att åtgärden ska avse tillhandahållandet av bevis. Ändamålet är inte att generera information om okända omständigheter för att grunda nya anspråk.

Ett motsvarande synsätt finns rörande reglerna om processuell edition i 38 kap. 2 § RB. Av praxis framgår att ett beslut om edition förutsätter ett preciserat bevistema rörande saken (relevans) och att det blir ett tillskott av bevisvärde, som främjar sökandens utsikter till materiell framgång i tvisten. Något syfte att söka efter omständigheter som kan grunda anspråk finns inte. Samma perspektiv återkommer f.ö. i immaterialrättslig lagstiftning rörande informationsförelägganden och intrångsundersökningar.

Principiellt vilar denna lagstiftning och praxis på legalitetsprincipen, som bl.a. innebär att intrång i en juridisk eller fysisk persons rättssfär från det allmännas sida kräver klart och tydligt lagstöd. Av betydelse för den enskildes rättsskydd är vidare bestämmelserna i 2 kap. 11 § andra stycket RF om en rättvis rättegång, som får särskild tyngd i de fall då den som berörs av åtgärden inte är part i tvisten.

Av klagandens egna uppgifter i skiljetvisten framgår att ändamålet med yrkandet om edition mot Flexiboys är att utreda i vilken omfattning B.A. brutit mot konkurrensklausulen. Med ledning av de handlingar som önskas åtkommas sägs vidare att Euroflon därefter ska bedöma om och i vilken mån ett åsidosättande skett. Ändamålet med editionen är således att forska efter nya omständigheter, som möjligen skulle kunna ge anledning till ytterligare vite utöver vad som gjorts gällande i tvisten. Detta ligger emellertid utanför ramen för processen. De omständigheter som ska styrkas med editionen är alltså inte kända. Därmed saknas en nödvändig och tillräcklig grad av precision och relevans för att yrkandet om edition ska kunna bifallas.

Grundlagsskyddet för den enskilde får vidare betydelse som en gräns mot att parterna i skiljetvisten disponerar över Flexiboys rättigheter till bolagets nackdel. Huruvida parterna disponerar över rättsanvändningen i civilmål behöver inte besvaras generellt här, men det står klart att 2 kap. 11 § andra stycket RF ger Flexiboys rätten till en rättvis rättegång. I denna rätt ingår en prövning av villkoren för edition som om yrkandet hade framställts i tvist som väckts vid allmän domstol.

Överklagandet ska därför lämnas utan bifall.

Vid denna utgång ska Euroflon ersätta Flexiboys kostnader i HD med 8 800 kr avseende arvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för HD:s avgörande till dess full betalning sker. Yrkat belopp är skäligt.

Domslut

HD:s avgörande

HD lämnar överklagandet utan bifall.

Euroflon Tekniska Produkter AB ska ersätta Flexiboys i Motala AB dess kostnader i HD med 8 800 kr avseende arvode jämte ränta - - -.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Johnny Herre, Ingemar Persson och Martin Borgeke) meddelade den 10 maj 2012 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1.

Mellan Euroflon och B.A. pågår ett skiljeförfarande. Euroflon har i skiljetvisten yrkat att B.A. ska förpliktas att betala 1,5 miljoner kr till Euroflon och har som grund för yrkandet gjort gällande att B.A. brutit mot en konkurrensbegränsningsklausul i ett aktieöverlåtelseavtal mellan Euroflon och B.A. Enligt klausulen har B.A. åtagit sig att varken direkt eller indirekt bedriva eller på annat sätt främja verksamhet som konkurrerar med den som bedrivs av Euroflon. Euroflon har i skiljeärendet påstått att B.A. - genom det av honom ägda och kontrollerade bolaget Flexiboys - i förhållande till vissa angivna bolag har bedrivit verksamhet som står i strid med klausulen.

2.

Skiljemannen har gett Euroflon tillstånd att hos behörig domstol framställa yrkande om edition mot Flexiboys avseende vissa av Flexiboys utställda fakturor (nr 34, 37, 38, 40, 42, 43, 45-48, 50, 52-56, 58-60, 62, 63, 66-69, 71, 73-79, 82, 84-86, 88, 89 och 92) sedan skiljemannen konstaterat att handlingarna har eller kan ha betydelse som bevis i skiljeförfarandet.

3.

Om en part i en skiljetvist vill att det ska föreläggas en part eller någon annan att som bevis tillhandahålla en skriftlig handling får parten, enligt 26 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande, efter tillstånd av skiljenämnden göra ansökan om det hos tingsrätten. Anser skiljenämnden att åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen, ska den lämna tillstånd till ansökan. Tingsrätten ska bifalla ansökan om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden.

Parternas argumentation

4.

Euroflon har anfört i huvudsak följande. Under skiljeprocessens gång har B.A. gett in fakturor utställda av Flexiboys på olika företag efter hand som Euroflon har åberopat bevisning om att B.A. har brutit mot konkurrensbegränsningsklausulen i förhållande till dessa företag. Euroflons uppfattning är att det finns ytterligare fakturor som visar på brott mot klausulen. Fakturorna utgör inte yrkeshemligheter. I de fakturor som Flexiboys redan har gett in framgår såväl kundernas namn som vilka varor eller tjänster som Flexiboys har sålt och vilka belopp som har fakturerats. Dessa uppgifter är därmed redan röjda. Även om fakturorna skulle utgöra yrkeshemligheter finns det med hänsyn till det sagda synnerlig anledning att de lämnas ut. B.A. äger Flexiboys och är ensam styrelseledamot i bolaget. Editionsyrkandet riktar sig därför endast i formell mening mot ett bolag som inte är part i skiljeförfarandet. I realiteten riktar det sig mot B.A.

5.

Flexiboys har genmält i huvudsak följande. B.A. har i skiljetvisten erkänt att han i förhållande till vissa bolag har vidtagit åtgärder som innefattar brott mot konkurrensförbudet, men han har på andra grunder bestritt käromålet. I skiljetvisten har B.A. gett in 19 fakturor som Flexiboys har ställt ut på de bolag avseende vilka Euroflon har gjort gällande att brott mot konkurrensbegränsningsklausulen har förekommit. Några andra fakturor har inte ställts ut till dessa bolag. Editionsyrkandet avser alltså fakturor som har ställts ut till andra företag. Syftet med yrkandet är därmed inte att få bevisning för omständligheter som Euroflon lägger till grund för sitt yrkande i skiljetvisten utan att undersöka om det finns anledning att utvidga den förda talan. Editionsyrkandet utgör därmed en ”fishing expedition” och ska redan av detta skäl avslås. Dessutom innehåller fakturorna yrkeshemligheter i form av uppgifter om vilka priser som Flexiboys tillämpar i förhållande till de aktuella kunderna. Ett röjande av dessa uppgifter skulle vara ägnat att medföra skada för Flexiboys. Kundstorlek, kundvolym och priser avseende vissa specifika försäljningar är typiskt sett yrkeshemligheter i varje företags rörelse och hemlighållandet av dessa uppgifter är av mycket stor betydelse för Flexiboys möjlighet att konkurrera inom sitt verksamhetsområde. Det förhållandet att editionsyrkandet riktar sig mot tredje man och inte mot motparten i skiljetvisten är ytterligare ett skäl att avslå det.

Omfattningen av domstolens prövning

6.

Enligt 26 § lagen om skiljeförfarande ska skiljenämnden lämna tillstånd till en ansökan till rätten om skiljenämnden anser att åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen. Skiljenämndens bedömning ska avse om åtgärden har betydelse som bevis. Vägledning för denna bedömning ges i regleringen i 38 kap. 2 § RB (se t.ex. Lars Heuman, Skiljemannarätt, 1999, s. 471 ff., och Stefan Lindskog, Skiljeförfarande, En kommentar, 2 uppl. 2012, avsnitt 26-4.1.4), liksom i artikel 3 i IBA Rules on the Taking of Evidence in International Arbitration från år 2010. För att en skriftlig handling ska anses ha betydelse som bevis krävs att det kan antas att handlingen medför ett bevisvärdemässigt tillskott. Skiljenämnden, som synes kunna vara relativt generös vid sin bedömning, kan avslå en framställning om bevismedlet angår en omständighet som saknar relevans eller om saken är tillräckligt utredd redan genom tidigare åberopad bevisning. Däremot har skiljenämnden inte rätt att avslå en framställning i de fall där bevisupptagning vid domstol är befogad. Eftersom rätten ska göra en laglighetsprövning (se p. 8 och 11) ska i normalfallet skiljenämnden också, för att undvika beslut som blir meningslösa, göra en sådan prövning.

7.

Om skiljenämnden inte ger en part tillstånd att ansöka om edition är domstolen förhindrad att pröva en ansökan om edition, om en sådan ändå görs. Om skiljenämnden däremot ger en part tillstånd betyder det att skiljenämnden ska ha gjort bedömningen att de handlingar som avses med editionsyrkandet har betydelse som bevis i skiljetvisten och normalt också att de lagliga förutsättningarna för edition föreligger. Domstolen ska i dessa fall pröva de lagliga förutsättningarna för åtgärden.

8.

Enligt förarbetena till skiljeförfarandelagen bör det, sedan skiljenämnden har gett en part tillstånd och parten därefter har ansökt hos rätten om edition, åligga domstolen att bedöma enbart om det föreligger något lagligt hinder mot att bevilja ansökan. Domstolen ska därför inte pröva om åtgärden kan anses befogad eller liknande. (Se prop. 1998/99:35 s. 117 och s. 226 f.)

9.

I doktrinen råder närmast enighet om att rätten inte ska överpröva skiljenämndens bedömning att det är befogat att besluta om edition. Rättens prövning ska enligt denna uppfattning inte ta sikte på skiljenämndens bedömning av att handlingarna har betydelse som bevis. I stället ska rätten acceptera skiljenämndens bedömning men alltså pröva åtgärdens laglighet (se t.ex. Heuman, a.a., s. 483, densamme, Editionsförelägganden i civilprocesser och skiljetvister, Del II, JT 1989-90, s. 258, Lindskog, a.a., avsnitt 26-4.2, Thorsten Cars, Lagen om skiljeförfarande, En kommentar, 1999, s. 122, Bengt Olsson och Johan Kvart, Lagen om skiljeförfarande, En kommentar, 2000, s. 113 f., Fredrik Andersson, Therese Isaksson, Marcus Johansson och Ola Nilsson, Arbitration in Sweden, 2011, avsnitt 48.3.1, och Finn Madsen, Skiljeförfarande i Sverige, 2 uppl. 2009, s. 228; jfr dock Kaj Hobér, International Commercial Arbitration in Sweden, 2011, p. 6.177, som hävdar att domstolen måste pröva frågan om bevisbetydelsen, om skiljenämnden inte har gjort en noggrann prövning av om förutsättningarna för edition är uppfyllda).

10.

Ofta har parterna utsett skiljemän med särskild sakkunskap på det område som tvisten rör. En domstols överprövning av skiljenämndens beslut att handlingen har betydelse som bevis skulle innebära att skiljenämnden för sin materiella prövning kan betas möjligheten att ta hänsyn till ett material som den bedömt vara av betydelse. En sådan prövning kan sålunda vid ett beslut att edition inte ska ske inverka på skiljenämndens materiella prövning. Själva syftet med editionsföreläggandet är emellertid att de handlingar som avses med detta ska ge skiljenämnden tillgång till bevisfakta för den materiella prövning som åligger nämnden. Editionsföreläggandet syftar alltså till att säkerställa effektiviteten i skiljeprocessen och ska inte utgöra underlag för någon framtida prövning av rätten. Detta talar för att den i lagförarbetena och doktrinen förhärskande uppfattningen är riktig. I samma riktning talar det förhållandet att rätten normalt inte har tillgång till allt processmaterial i skiljeförfarandet och därför normalt saknar förutsättningar för att kunna bedöma om begärda handlingar kan ha betydelse. Det är inte heller lämpligt, särskilt inte från sekretessynpunkt, om det för förfarandet i domstol skulle krävas att sökanden ger in sådant underlag om tvisten som kan behövas för att en fullständig bedömning av bevisupptagningens betydelse och relevans ska kunna göras.

11.

I rättens prövning av om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden ska otvivelaktigt ingå en bedömning av om skiljenämnden har gett sitt tillstånd till att yrkandet framställs, om yrkandet har ställts till rätt domstol, om det är så preciserat att det är möjligt att verkställa, om något av undantagen i 38 kap. 2 § andra och tredje styckena RB om närstående, befattningshavare och minnesanteckningar är tillämpligt och om det finns sekretessregler som förhindrar ett utlämnande av handlingarna (se t.ex. 36 kap. 5 § RB; jfr även prop. 1998/99:35 s. 116 f.).

12.

Gränsen mellan rättens laglighetsprövning och den prövning som ska anses vara exklusivt förbehållen skiljenämnden bör dras så, att rätten vid sin laglighetsprövning ska avgöra om hinder mot edition föreligger på samma sätt som när rätten har funnit att den begärda handlingen har betydelse som bevis. När skiljenämnden sålunda har funnit att handlingen har sådan betydelse bör domstolens prövning inskränka sig till förhållanden av det slag som har angetts i punkt 11. Frågan, om skiljenämnden genom ett beslut att tillåta edition har agerat felaktigt i något hänseende, får därmed avgöras inom den ram för prövningen som tillhandahålls av skiljeförfarandelagen.

Prövningen i detta fall

13.

Skiljemannen har tillåtit att Euroflon ansöker om edition vid domstol. Annat har inte framkommit än att Euroflon har vänt sig till rätt domstol. Yrkandet är så preciserat att det kan verkställas. Eftersom domstolen inte ska pröva skiljemannens ställningstagande att den av Euroflon begärda editionen är befogad blir frågan då om fakturorna, så som Flexiboys har påstått, utgör yrkeshemligheter (se 38 kap. 2 § andra stycket tredje meningen och 36 kap. 6 § andra stycket RB) och om det har någon betydelse för bedömningen att editionsyrkandet avser handlingar hos tredje man.

14.

Enligt vad Processlagberedningen uttalade (se NJA II 1943 s. 472) omfattar yrkeshemlighet fabrikationssätt, anordning, affärsförhållande eller annat som kan anses som något för ett visst affärsföretag ”egendomligt” och beträffande vilket innehavaren har ett skäligt anspråk på att det inte uppenbaras. Beredningen hänvisade i det sammanhanget till lagen (1931:152) med vissa bestämmelser om illojal konkurrens. Den lagen har ersatts av lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Den i 1990 års lag intagna definitionen av företagshemligheter överensstämmer ofta med begreppet yrkeshemlighet enligt 1931 års lag (jfr SOU 1983:52 s. 41 f., 284 ff. och 294 ff. samt prop. 1987/88:155 s. 37; jfr även Reinhold Fahlbeck, Lagen om skydd för företagshemligheter, 2 uppl. 2004, s. 223 ff.). I rättsfallet NJA 1995 s. 347 har begreppet företagshemlighet angivits ha en i vart fall inte vidare innebörd än uttrycket yrkeshemlighet (se Peter Fitger, Rättegångsbalken, supplement 71, oktober 2011, s. 36:27 a-b). I 1990 års lag (se 1 §) definieras företagshemligheter som sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. I detta ligger att hemligheten ska ha ett ekonomiskt värde för näringsidkaren (se rättsfallet NJA 1992 s. 307).

15.

Bedömningen av om viss information om affärsförhållanden utgör en yrkeshemlighet är uppenbarligen förenad med betydande svårigheter, särskilt i ett fall som detta där någon har motsatt sig ett editionsyrkande. Prövningen får ju ske utan att domstolen har tillgång till handlingarna och utan att den information som påstås utgöra yrkeshemligheter har redovisats. Vad domstolens bedömning då får ta sikte på är om handlingarna, mot bakgrund av vad som påstås i målet, kan antas innehålla skyddad information.

16.

Flexiboys har i denna del anfört att fakturorna innehåller uppgifter om kunder, kundstorlek, kundvolym och priser. Ett röjande av information av detta slag är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för näringsidkaren. Det kan också antas att fakturorna innehåller information av detta slag. De innehåller därmed yrkeshemligheter (se NJA 1986 s. 398 och NJA 1988 s. 652). Detta innebär att Flexiboys inte kan tvingas att lämna ut fakturorna om det inte finns synnerlig anledning.

17.

De intressen som främst ställs mot varandra vid bedömningen av om det finns synnerlig anledning att de begärda handlingarna lämnas ut är deras betydelse som bevis å ena sidan och yrkeshemlighetens ekonomiska värde å den andra. Bedömningen av handlingens bevisbetydelse bör också vid denna intresseavvägning vara förbehållen skiljenämnden (se p. 12). Har emellertid skiljenämnden inte närmare redovisat sin bedömning av handlingens betydelse som bevis måste domstolen, som ska väga betydelsen av handlingen mot den skada som kan uppkomma, göra en egen bedömning. I vissa typsituationer framgår det trots avsaknaden av motivering från skiljenämndens sida vilken betydelse som bevis de begärda handlingarna har. Domstolen kan i dessa fall lägga denna till grund för bedömningen. När så inte är fallet finns det inte anledning för domstolen att utgå från annat än att betydelsen inte varit mer än precis tillräcklig för skiljenämndens beslut att lämna tillstånd till parts ansökan i domstol.

18.

I det här aktuella fallet får den bedömningen göras att fakturorna har stor betydelse som bevis beträffande frågan i vilken utsträckning som B.A. direkt eller indirekt har bedrivit verksamhet som konkurrerar med Euroflons verksamhet. Samtidigt förefaller den skada som kan uppkomma för Flexiboys klart begränsad. Ett utlämnande synes därför inte medföra en sådan skada att den med hänsyn till Euroflons intresse av att få del av handlingarna medför ett lagligt hinder mot edition.

19.

Editionsyrkandet riktar sig mot en tredje man, något som typiskt sett kan påverka bedömningen av om det finns synnerlig anledning att medge edition. Med hänsyn till att B.A. är ensam ägare och ende styrelseledamoten i Flexiboys och till den starka koppling som Flexiboys därför har till B.A. bör dock ingen särskild vikt tillmätas detta förhållande, särskilt inte när B.A. har åtagit sig gentemot Euroflon att inte direkt eller indirekt bedriva konkurrerande verksamhet. Det är också så att utlämnandet av fakturorna ska ske till skiljemannen, vilket betyder att de inte blir offentliga.

20.

Det sagda innebär, trots att betydande restriktivitet ska iakttas vid prövningen av ett editionsyrkande avseende yrkeshemligheter, att det inte finns några hinder mot att bifalla Euroflons yrkande om edition. Därmed ska hovrättens beslut upphävas och tingsrättens beslut fastställas. Dock ska den ändringen av tingsrättens beslut göras att tillhandahållandet av fakturorna ska ske inom tre veckor från dagen för HD:s be-slut.

Rättegångskostnader

21.

I en process av förevarande slag - som gäller frågan om en tredje man på talan av en part i en rättegång är skyldig att förete skriftliga handlingar i rättegången - är RB:s bestämmelser om rätt till ersättning för rättegångskostnader inte direkt tillämpliga. Och bestämmelserna i 38 kap. 7 § RB reglerar endast tredje mans rätt till ersättning när han har fullgjort en editionsskyldighet.

22.

Om en tredje man medger partens talan och tillhandahåller handlingarna, saknas skäl att ålägga honom att ersätta parten för dennes kostnader. Annorlunda förhåller det sig om tredje mannen bestrider att han är skyldig att förete handlingarna. Om parten då vidhåller sitt yrkande, uppstår en situation med två motstående parter som i hög grad liknar en vanlig rättegång. Det finns då anledning att analogt tilllämpa i vart fall vissa av RB:s kostnadsregler.

23.

I tingsrätten bestred Flexiboys Euroflons editionsyrkande och inledde därmed den process i vilken Euroflon nu slutligen har fått bifall till sin talan. I enlighet med denna utgång bör Flexiboys förpliktas - med analog tillämpning av 18 kap. 1 § RB - att ersätta Euroflon för sådana rättegångskostnader som har uppkommit efter Flexiboys bestridande. Skäligt belopp för processen vid tingsrätten kan bedömas vara 25 000 kr.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut i själva saken fastställer HD punkten 1 i tingsrättens beslut med den ändringen att fakturorna ska lämnas ut till skiljemannen inom tre veckor från dagen för HD:s beslut.

HD ändrar hovrättens beslut i fråga om rättegångskostnader dels så att HD befriar Euroflon Tekniska Produkter Aktiebolag från skyldigheten att ersätta Flexiboys i Motala AB för rättegångskostnad vid tingsrätten och förpliktar Flexiboys att ersätta Euroflon för rättegångskostnad där med 25 000 kr, avseende ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 22 november 2010 tills betalning sker, dels så att HD befriar Euroflon från skyldigheten att ersätta Flexiboys för rättegångskostnad i hovrätten och förpliktar Flexiboys att ersätta Euroflon för rät-tegångskostnad där med 15 900 kr, avseende ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 8 mars 2011 tills betalning sker.

HD förpliktar Flexiboys att ersätta Euroflon för rättegångskostnad i HD med 22 000 kr, avseende ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för HD:s beslut tills betalning sker.

Referenten, justitierådet Severin Blomstrand, var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande.

1.

Om en part i ett skiljeförfarande vill att det ska föreläggas en part eller någon annan att som bevis tillhandahålla en skriftlig handling, får parten efter tillstånd av skiljemännen ansöka om det hos tingsrätten, se 26 § lagen om skiljeförfarande. I paragrafen föreskrivs vidare dels att skiljemännen ska lämna tillstånd till ansökningen, om de anser att åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen, dels att tingsrätten ska bifalla ansökningen, om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden.

2.

Kompetensfördelningen mellan skiljemännen och tingsrätten bestäms alltså i paragrafen så att skiljemännen ska avgöra om åtgärden är befogad med hänsyn till utredningen och tingsrätten ska avgöra om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden. När skiljemännen har lämnat en part tillåtelse att ansöka om ett editionsföreläggande, ska domstolen endast pröva om det finns något hinder enligt lag mot åtgärden.

3.

Enligt 38 kap. 2 § RB är den som innehar en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis skyldig - med vissa undantag - att förete den. En utgångspunkt är att den som vill få till stånd ett editionsföreläggande ska ange en viss handling och vad han vill styrka med den. I den mån handlingen inte kan exakt identifieras, kan det räcka att parten anger att yrkandet om editionsföreläggande avser en viss kategori av handlingar eller alla handlingar som är av betydelse för ett noga beskrivet bevistema. (Se NJA 1998 s. 590.) En part ska inte kunna få bifall till ett editionsföreläggande, om syftet är att få tillgång till handlingar som kan lämna honom upplysningar om hur talan lämpligen bör utformas, vilka alternativa yrkanden som bör framställas eller vilka grunder som bör åberopas (se Per Olof Ekelöf m.fl., Rättegång IV, 7 uppl. 2009, s. 264 f., och Lars Heuman, Editionsförelägganden i civilprocesser och skiljetvister, Del I, Juridisk Tidskrift 1989-90, s. 25 f.).

4.

Normalt bör domstolen godta skiljemännens bedömning att de handlingar som avses med editionsyrkandet har betydelse som bevis i skiljetvisten. Om det emellertid framgår i domstolens ärende att editionsyrkandet endast syftar till att komma åt handlingar som kan underlätta för sökanden att lägga upp sin talan (s.k. fishing expedition), saknas en laglig förutsättning för ett editionsföreläggande och domstolen ska inte tillåta åtgärden.

5.

Det aktuella skiljeförfarandet är helt och hållet inhemskt och ger inte anledning att överväga om tillämpningen behöver modifieras med hänsyn till att ett skiljeförfarande kan ha internationella inslag (jfr Heuman, a.a., s. 4 f.).

6.

I sin framställning till skiljemannen i editionsfrågan angav Euroflon inte något bevistema för de efterfrågade fakturorna. Syftet angavs i stället vara att Euroflon ville utreda i vilken omfattning motparten bedrivit konkurrerande konsultverksamhet och när den påbörjats samt att Euroflon med stöd av fakturorna skulle kunna bedöma om och i vilken mån Flexiboys verksamhet konkurrerade med Euroflons.

7.

Redan av Euroflons begäran om editionsföreläggande framgår således att den endast avser en sådan ”fishing expedition” som det saknas lagliga förutsättningar för och som rätten därför inte ska tillåta.

Enligt min mening ska överklagandet avslås.

Överröstad i denna del är jag ense med majoriteten i frågan om rättegångskostnader.

HD:s beslut meddelat: den 10 maj 2012.

Mål nr: Ö 1590-11.

Lagrum: 26 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande samt 18 kap. 1 §, 36 kap. 6 § och 38 kap. 2 § RB.

Rättsfall: NJA 1986 s. 398, NJA 1988 s. 652, NJA 1992 s. 307 och NJA 1995 s. 347.