RH 2018:1

Borås tingsrätt

Åklagaren åtalade B.S.P. och H.P. för djurplågeri i sex fall, avseende att de tillsammans och i samförstånd genom vanvård bestående i bl.a. under-målig fodertillgång och bristande tillsyn, hade utsatt hästar på en häst-gård för lidande. Åklagaren åtalade även B.S.P. och H.P. för brott mot djurskyddslagen i vissa hänseenden. Åklagaren gjorde gällande att B.S.P. och H.P. hade ett gemensamt ansvar för djurhållningen på gården. B.S.P. och H.P. förnekade gärningarna.

Tingsrätten (rådmannen Karin Torle samt nämndemännen Kjell Karlsson, Monika Hägg och Doris Lindgren) dömde den 28 februari 2017 B.S.P. för brott mot djurskyddslagen i ett fall men ogillade åtalet i övrigt. Tingsrätten fann att det inte var utrett att B.S.P. och H.P. hade haft ett gemensamt djurhållningsansvar för samtliga hästar på gården. Enligt tingsrätten hade de var och en haft ansvar för vissa hästar, men det var inte styrkt att någon av dem uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom vanvård hade utsatt dessa hästar för lidande. De kunde därför inte dömas för djurplågeri. Inte heller ansåg tingsrätten att de kunde dömas för brott mot djurskyddslagen förutom avseende B.S.P. genom att hon hade över-trätt ett mot henne meddelat förbud att bl.a. ha hand om hästar.

Tingsrätten uttalade följande i frågan om ett gemensamt djurhållningsan-svar.

DOMSKÄL

- - -

Enligt 3 § djurskyddslagen ska djur ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. Där sägs också att stall och andra förvaringsutrymmen för djur samt hägn ska ge djuren tillräckligt utrymme och skydd. Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska hållas rena.

Enligt 6 § får djur inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind.

Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende vi-sar tecken på ohälsa, ska djuret enligt 9 § snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart.

Av 16 § 2 framgår också att tillstånd krävs för den som yrkesmässigt eller i större omfattning håller, föder upp, upplåter eller säljer hästar eller tar emot hästar för förvaring eller utfodring eller använder hästar i ridskoleverksamhet.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot nämnda bestäm-melser döms till böter eller fängelse i högst två år. Om brottet har begåtts med uppsåt och avsett en förpliktelse av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, döms till fängelse i högst två år. Om gärningen är att anse som ringa skall inte dömas till ansvar. Till ansvar enligt bestämmel-sen i djurskyddslagen döms inte heller om gärningen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken.

Bestämmelsen om djurplågeri finns i 16 kap. 13 § brottsbalken. Där sägs att om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.

I ovan nämnda bestämmelser i djurskyddslagen respektive bestäm-melsen om djurplågeri sägs inte vem det åligger att t.ex. sörja för att ett sjukt djur får nödvändig vård. I förarbetena (prop. 1987/88:93 s. 55) har sagts att det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på någon annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna iakttas. Departementschefen sade också i detta sammanhang att skyldigheten enligt lagen inte kunde sträcka sig längre än till den kretsen, jämför även rättsfallet RH 1994:1. I brottsbalkskommentaren till bestämmelsen om djurplågeri sägs också att brottet kan begås genom underlåtenhet och att gärningsmannen måste ha en rättsplikt (garantställning), som t.ex. ägare eller skötare har, för att bli ansvarig (Zeteo - en kommentar på internet 16:13).

Det är utrett att H.P. och B.S.P. gemensamt startat en stuteriverksamhet och tagit med sig hästar som de ägt. På gården fanns då också B.S.P:s söners hästar. Från tid till annan har även M.E:s hästar vistats där och B.S.P. har även träffat avtal om att ta hästar på foder. Utredningen visar att B.S.P:s hälsa har sviktat och att hennes möjlighet att rent faktiskt delta i skötseln har minskat över tid. Tingsrätten har enligt det som tidigare sagts uppfattat att H.P. från början av år 2012 då han fått vetskap om B.S.P:s djurförbud ensam tagit på sig ansvaret för de hästar som familjemedlemmarna har ägt. Vad som gällt M.E:s hästar eller de hästar B.S.P. tagit på foder har inte blivit klarlagt. Det är därmed inte utrett att B.S.P. och H.P. har haft ett gemensamt djurhållningsansvar för samtliga hästar på gården.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle döma B.S.P. och H.P. för djurplågeri och för brott mot djurskydds-lagen i enlighet med åtalet. B.S.P. och H.P. motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Charlotte Hallén och Johanna Hagman, refe-rent, tf. hovrättsassessorn Carina Ekengren samt nämndemännen Ann-brith Svensson och Maggie Robertsson) dömde B.S.P. och H.P. för djurplågeri och för brott mot djurskyddslagen i huvudsak i enlighet med åta-let.

Hovrätten anförde följande i frågan om ett gemensamt djurhållningsansvar.

DOMSKÄL

Hovrätten tar inledningsvis ställning till vem som hade ansvaret för djur-hållningen på gården. Åklagaren har gjort gällande att B.S.P. och H.P. hade ett gemensamt ansvar för denna.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens slutsatser i fråga om vem det åligger att se till att de bestämmelser som finns kring djurhållning iakttas. Det är således ägaren och den som på någon annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för detta. Brott mot djurskyddslagen och djurplågeri kan begås genom såväl aktiva handlingar som underlå-tenhet.

Som tingsrätten har anfört visar utredningen att B.S.P. och H.P. år 2010 gemensamt bosatte sig på - - -, Ulricehamns kommun, och startade ett stuteri avseende Shetlandsponnys. Båda tog med sig hästar till gården. B.S.P. var ägare till åtminstone en häst och H.P. till flera hästar. Det är också klarlagt att B.S.P. under den aktuella tidsperioden ingick flera fodervärdsavtal och köpeavtal avseende hästar. Det har genom utdrag från Internetsidan - - - framkommit att B.S.P. och H.P. tillsammans bjöd in till en s.k. familjedag på gården under våren 2012 med bl.a. utställningskurser och erbjudanden om körning med häst. Under perioden tog såväl B.S.P. som H.P. emot kontrollanter från länsstyrelsen på gården. Dessa omständigheter talar starkt för att B.S.P. och H.P. bedrev hästverk-samheten på gården gemensamt.

Enligt uppgifter från B.S.P. och H.P. skötte H.P. den dagliga driften av verksamheten medan B.S.P. hade hand om det administrativa. I målet har emellertid ett flertal omständigheter kommit fram som talar för att B.S.P. hade en betydligt större roll än den hon själv berättat om. På sätt som närmare beskrivs under åtalspunkten 1 är det klarlagt att även B.S.P. deltog i den dagliga skötseln av hästarna. Hon har även själv berättat att hon deltog i hästutställningar. Vidare har samtliga hörda personer från läns-styrelsen berättat att de uppfattade B.S.P. som drivande i verksamheten och tydligt delaktig i djurhållningen. Djurskyddskontrollanten L.W. har beskrivit henne som väldigt insatt i hästhållningen. Även flera övriga vittnen som har hörts i målet uppfattade B.S.P. som ansvarig för verksamheten på gården. Exempelvis har S.H., som köpte en häst av B.S.P., berättat att det var B.S.P. som tog emot betalning för hästen och att det inte rådde någon tvekan om att det var hon som ansvarade för hästarna. Vidare har A-C.E. uppgett att hon köpte en häst av B.S.P. och H.P. och att det var B.S.P. som visade hästen för försäljning även om H.P. skrev under avtalet. Veterinären Y.T.H. har berättat att hon vid sitt besök på gården i december 2012 hade blivit utringd av B.S.P., att hon vid tillfället träffade både B.S.P. och H.P. och att det var B.S.P. som var den dominerande och den som höll i hästen. Det står mot denna bakgrund klart att både B.S.P. och H.P. deltog aktivt i verksamheten.

Hovrätten finner således utrett att B.S.P. och H.P. startade hästverksamheten gemensamt och drev denna tillsammans. De deltog båda aktivt i verksamheten och innehade och förfogade över de hästar som vistades på gården. Hovrätten anser att det därmed är klarlagt att B.S.P. och H.P. i vart fall inledningsvis var djurhållare av de hästar som vistades på gården och därmed hade ett gemensamt ansvar för att reglerna kring djurhållningen uppfylldes.

B.S.P. och H.P. har anfört att de på grund av H.P:s sjukdom överlät ansvaret för djurhållningen på M.E. och på B.S.P:s söner som bodde på gården. Det är utrett att H.P. i början av år 2013 diagnosticerades med cancer och att han opererades i november samma år. Han fick även omfattande cytostatikabehandling och strålterapi på sjukhus och var period-vis inlagd.

M.E. har bestritt att hon var ansvarig djurhållare på gården. Enligt henne var hon behjälplig där från tid till annan men hon var inte där dagligen och inte heller varje vecka. Hon har berättat att hon arbetade i Kungsbacka och i Göteborg i en omfattning om åtminstone 60 procent och att hon hade egna hästar att sköta om i Kungsbacka. Med hänsyn bl.a. till att det är ostridigt att M.E. bodde i Göteborg under den aktuella perioden saknas det anledning att ifrågasätta M.E:s uppgifter. Det innebär att det kan uteslutas att M.E. hade hand om den dagliga skötseln av hästarna. Hon kan därmed inte ha varit ansvarig djurhållare på gården. Vad som framkommit om att M.E. erbjudits att ta över gården under våren 2014 ledde uppenbarligen inte fram till något beslut och saknar be-tydelse för bedömningen av djurhållaransvaret under den aktuella perio-den.

Vad gäller påståendet om att B.S.P:s söner skulle ha skött om verksamheten kan konstateras att de är födda år 1995 respektive år 1997 och alltså var mycket unga under den aktuella tidsperioden. Bara en av söner-na blev myndig under perioden. Enligt L.W. uppgav den äldste sonen för henne i samband med en kontroll att han inte var ansvarig för hästarnas skötsel utan att ansvaret låg på B.S.P. och H.P. Enligt polisen L-Å.K. var situationen på gården kaotisk när han kom dit i januari 2014. Sönerna berättade då för honom att B.S.P. tvingade dem att sköta hästarna, att hon hade tagit emot för många hästar så att situationen blivit ohållbar, men att hon inte ville lyssna på det. Mot denna bakgrund kan det uteslutas att sönerna, även om de var behjälpliga på gården, hade ett ansvar för djur-hållningen.

Det ovan anförda leder till slutsatsen att varken M.E. eller B.S.P:s söner kan ha övertagit ansvaret för djurhållningen på gården. Detta måste B.S.P. och H.P. också ha insett. Båda två har berättat att det började gå sämre i slutet av år 2013 och att M.E. och sönerna inte klarade av att han-tera hästhållningen. H.P. har visserligen på grund av sin sjukdom inte be-funnit sig på gården hela tiden. Han har dock inte saknat möjlighet att iaktta missförhållandena. Enligt egen uppgift bodde han på gården under hela år 2013 bortsett från när han var inlagd på sjukhus. Han har i och för sig berättat att han efter operationen i november 2013 bodde hos en be-kant under sex månader och bara kom hem någon enstaka gång och att han först i juni 2014 flyttade tillbaka till gården. Av utredningen framgår dock att han befann sig på gården i vart fall emellanåt under denna period. Han deltog bl.a. vid länsstyrelsens kontroll den 30 januari 2014. Av förhöret med A-C.E. framgår att han även i mars 2014 var på gården och skrev köpekontrakt samt transporterade en häst till Borås.

H.P. har inte heller kunnat förutsätta att B.S.P. övertog ansvaret för djur-hållningen på egen hand. L.W. har berättat att han sedan första kontrollen år 2012 var medveten om B.S.P:s djurförbud och att han tyckte det var tramsigt. H.P. kände alltså väl till B.S.P:s djurförbud och förelades dess- utom av länsstyrelsen i augusti 2013 att se till att hon inte tog någon del i skötseln eller hanteringen av hästarna.

B.S.P:s och H.P:s invändning om att de överlåtit ansvaret för djurhåll-ningen på annan kan således inte vinna bifall. Det innebär att B.S.P. och H.P. gemensamt ska hållas ansvariga för djurhållningen på gården under hela den åtalade perioden.

Hovrätten fann därefter att såväl de objektiva som subjektiva förutsätt-ningarna för djurplågeri var uppfyllda beträffande både B.S.P. och H.P. Hovrätten dömde även både B.S.P. och H.P. för brott mot djurskyddsla-gen i huvudsak i enlighet med åtalet.

Hovrättens dom meddelad: den 25 oktober 2017.

Mål nr: B 2159-17.

Lagrum: 16 kap. 13 § brottsbalken; 36 § djurskyddslagen (1988:534).

Rättsfall: NJA 2006 s. 339; RH 1994:1.

Litteratur: Prop. 1987/88:93 s. 55; Berggren m.fl., Brottsbalken (1 juli 2017, Zeteo), kommentaren till 16 kap. 13 §.