2.1. Organisation av den etiska prövningen av djurförsök

Mitt ställningstagande: Centrala försöksdjursnämndenförstärks och omorganiseras samt öve'rta'r vissa uppgifter som tidigare åvilat lant- bruksstyrelsen. Lekmannarepresentationen i de djurförsöksetiska nämnderna förstärks. - ' "

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt ställningsta- gande. I fråga om de etiska nämnderna föreslår utredningen att propor- tionen mellan de olika.ledamotskategorierna skall vara oförändrad. - 79

• Sida 80
•  Original

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker att centrala för- söksdjursnämnden övertar visSa uppgifter från lantbruksstyrelsen. Några remissinstanser anser att lekmannarepresentationen i de etiska nämnderna bör förstärkas.

Skälen för mitt ställningstagande; Jag har i lagrådsremissen (avsnitt 2.2.6) redovisat mina förslag angående användning av djur för vetenskap- ligt ändamål. Eftersom djurförsök tilldrar sig ett stort allmänt intresse vill jag för riksdagens information i korthet ange hur jag anser att den etiska prövningen av djurförsök lämpligen bör organiseras.

Centrala försöksdjursnämnden

Lantbruksstyrelsen är central myndighet i frågor som gäller för- söksdjursverksamheten. Det innebär att lantbruksstyrelsen har ansvaret för frågor om tillstånd enligt djurskyddslagen till djurförsök och till desti- nationsuppfödning av försöksdjur. Vidarelmeddelar styrelsen detaljföre- skrifter för den etiska prövning som skall ske enligt djurskyddslagen samt förordnar ledamöter, ordförande och vice ordförande i de djurförsöksetis- ka nämnderna. .

Utredningen om etiska frågor'i samband med djurförsök har i betänkan- det (Ds Jo 1986: 3) Etisk prövning av djurförsök föreslagit en uppdelning av ansvaret för verksamheten med djurförsök. Utredningen vill göra en åt- skillnad mellan å ena sidan det allmänna tillsynsansvaret enligt djurskydds- lagen och å andra sidan frågor som mera direkt hör samman med de djurförsöksetiska problemställningarna. Av de sistnämnda frågorna bör enligt utredningen de som sammanhänger med de etiska nämndernas ären- dehandläggning flyttas över från lantbruksstyrelsen till den centrala för- söksdjursnämnden.

Jag vill i den delen anföra följande. Genom att ge den centrala för- söksdjursnämnden ett samlat ansvar för de frågor som direkt hör samman med de etiska nämndernas verksamhet skapas förutsättningar för en dis- kussion som kan koncentreras till problemen kring den etiska prövningens inriktning och organisation. Jag biträder följaktligen utredningens förslag.

Det utvidgade ansvarsområdet för centrala försöksdjursnämnden bör omfatta den normgivning som behövs för de etiska nämndernas verksam- het. Den centrala försöksdjursnämnden bör dessutom i samarbete med lantbruksstyrelsen sammanställa statistik rörande' försöksdjursförbruk- ningen. Jag delar utredningens mening att lantbruksstyrelsen även i fort- sättningen bör handlägga frågor om tillstånd till djurförsök, om godkännan- de av lokaler för försöksdjur och om tillstånd till uppfödning av försöks- djur.

Utredningen har förordat att berörda högskolestyrelser inom universi- tets- och högskoleområdena åläggs uppgiften att utse ledamöter, ordföran- de och vice ordförande i de djurförsöksetiska nämnderna. Utredningen har dock anfört att uppgiften lika väl kan åläggas centrala försöksdjursnämn- den. För egen del anser jag att' det är viktigt att den etiska prövningen får-' en enhetlig organisation. Det är därför naturligt att ledamöterna liksom ordföranden och vice ordföranden i de etiska nämnderna utses av den

• Sida 81
•  Original

centrala försöksdjursnämnden efter förslag av berörda organ. Centrala försöksdjursnämnden bör även verka för en enhetlig behandling av ,de ärenden som prövas äv de etiska nämnderna. Den centrala nämnden-bör också ha ansvaret för att ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna får erforderlig utbildning och information.

Jag delar utredningens mening att den centrala försöksdjursnämnden med anledning av de utökade arbetsuppgifterna bör förstärkas och till viss del omorganiseras. Det bör emellertid ankomma på nämnden själv att inom

ramen för de medel som anvisas på lämpligt sätt genomföra de organisato- . riska förändringar som behövs.

Ett gott hälsotillstånd hos försöksdjuren leder till en minskad förbruk— ning av sådana djur. De-hälsoinventeringar i försöksdjursbesättningar som påbörjats i landet är värdefulla. Jag anser att friska försöksdjur är ett från djurskyddssynpunkt självklart 'etiskt krav._ Att djuren är friska främjar också forskningens intressen. Enligt vad jag erfarit pågår både hos berörda statliga organ och inom läkemedelsindustrin arbete med att utöka och bredda hälsoinventeringsprogrammen. Det-är angeläget att centrala för- söksdjursnämnden noga följer utvecklingen och i samråd med andra myn- digheter och andra berörda intressenter verkar för att hälsoförhållandena för försöksdjuren får en från djurskyddssynpunkt tillfredsställande lös- ning.

Djurförsöksetiska nämnderna En djurförsöksetisk nämnd med uppgift att pröva användningen av djur i djurförsök finns i varje högskoleregion. .

En ansökan om att få använda djur till djurförsök prövas först av en tremannagrupp. Gruppen består av representanter för de personkategorier som ingår i den djurförsöksetiska nämnden. Om gruppen är enig o'm,att försöket är godtagbart från etisk synpunkt får försöket påbörjas omedel- bart. Ärendet anmäls senare vid nämndens sammanträde. Jag delar utred- ningens uppfattning att det är en svaghet med den dubbla prövningen. För att stärka nämndernas ställning bör beslutsfunktionen förbehållas själva nämnden. Försök skall som jag anfört i lagrådsremissen (avsnitt.2.2.6) heller inte få påbörjas innan nämnden tagit ställning till ansökan.

Jag anser emellertid att tremannagruppernas verksamhet .har varit av värde när det gäller att förbereda ärendena. Nämnden bör därför i fortsätt- ningen vid behov utse en grupp som bereder ärendet innan det föredras i nämnden. Beredningsgruppen kan för att förenkla handläggningen i nämn- ' den även avge förslag till beslut.

Jag har föreslagit attde djurförsöksetiska nämndernai fortsättningen skall pröva i huvudsak alla-ansökningar om djurförsök. Arbetsbelast-ningen för de enskilda nämnderna kommer därför att öka. För att inte arbetsbör- dan skall bli för tung på en enskild nämnd bör det i vissa högskoleregioner kunna inrättas flera nämnder. Jag anser att det bör ankomma på den centrala försöksdjursnämnden att se till att antalet etiska nämnder blir tillräckligt så att det finns kapacitet för prövningen i de olika regionerna. Det är också angeläget att arbetet organiseras så att handläggningen av ärendena kan ske snabbt.

• Sida 82
•  Original

Nämnderna bör också enligt min mening sammanträda oftare än tidigare för att förkorta handläggningstiden. Nämnderna bör sammanträda minst en gång i kvartalet för att kunna utföra en snabb handläggning av ärendena. Det bör ankomma på ordföranden i nämnden att vid behov hålla extra sammanträden.

Jag delar utredningens mening att det vid lantbruksstyrelsen gemensam- ma sekretariatet för nämnderna bör avskaffas. Vid varje nämnd bör i stället finnas en arvoderad sekreterare.

Utredningen föreslår att sammansättningen av de djurförsöksetiska nämnderna skall vara oförändrad. Nämnden skulle liksom hittills bestå av lekmän, forskare och försöksdjurspersonal, där varje grupp är företrädd av lika många representanter. Förslaget har mött viss kritik av remissinstan- serna. För egen del anser jag att lekmannainflytandet i nämnderna bör förstärkas. Därigenom kan man få en mera allsidig belysning av nödvän- digheten av och den etiska problematiken kring ett djurförsök. I varje nämnd bör liksom tidigare ingå representanter för lekmän, forskare och försöksdjurspersonal. Proportionerna mellan de representerade kategori- erna bör enligt min mening vara sådan att av nämndens ledamöter är hälften lekmän. Med lekmän avser jag såväl representanter för djurskydds- organisationer som för allmänintresset. Majoriteten av lekmännen bör utgöras av representanter för allmänintresset. Den andra hälften bör vara forskare och representanter för personal som handhar försöksdjur. Bland forskarrcpresentanterna bör om möjligt ingå forskare med kunskap om alternativa metoder. Ordföranden och vice ordföranden bör vara opartiska och företrädesvis ha erfarenhet av dömande verksamhet. Ordförande, vice ordförande och ledamöter bör såsom jag tidigare' anfört utses av centrala försöksdjursnämnden.

För att få en snabb men ändå korrekt bedömning av— ansökningar om djurförsök bör nämnderna inte vara för stora. Jag bedömer att. antalet ledamöter i en nämnd, om nämnden skall fungera tillfredsställande, inte bör överstiga fjorton personer med ordförandena inräknade. När nämnden fattar beslut bör den bestå av en ordförande och ett lika stort antal repre- sentanter för forskare och försöksdjurspersonal som antalet lekmän. Det bör ankomma på centrala försöksdjursnämnden att närmare utforma reg- -

lerna för nämndernas sammansättning.

Förslaget att minska antalet ledamöter och öka antalet lekmän i de djurförsöksetiska nämnderna kräver enligt min mening viSsa utbildningsin- satser. Lantbruksstyrelsen har anvisat 100000 kr. innevarande budgetår för planerad kursverksamhet för nämndledamöter. När de nya nämnderna är utsedda bör centrala försöksdjursnämnden anordna utbildning för leda— möterna för att säkra en korrekt och snabb handläggning av ansökningar- na. Jag kommer i det följande att ta upp frågan om kostnaderna för utbildningen.

• Sida 83
•  Original

2.2. Användning av köttmjöl i foder

Mitt förslag: Foder som används till andra djur än pälsdjur skall inte få innehålla köttmjöl från självdöda djur eller från sjukligt förändra- de delar från slaktade djur.

Lantbruksstyrelsens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Lantbruksstyrelsen föreslår dock inte något undantag för foder till päls- djur.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker lantbruksstyrel- sens förslag. Samtidigt framhåller flera remissinstanser att det är viktigt att hanteringen av självdöda djur sker på ett tillfredsställande sätt och så att sjukdomsövervakningen inte försämras.

Skälen för mitt förslag: Enligt 35 lagen (1985: 295) om foder gäller bl. a. att ett foder inte får ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det är skadligt eller annars otjänligt för djuret. Fodret får inte heller vara sådant att det gör livsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda. _

Hösten 1985 uppmärksammades att det vid tillverkningen av köttmjöl för foderändamål bl. a. användes självdöda djur.

Lantbruksstyrelsen utfärdade den 19 december 1985 närmare föreskrif- ter för foder i en särskild kungörelse (LSFS 1985: 35) om foder. Kungörel- sen trädde i kraft den 1 januari 1986 och i den föreskrevs att köttmjöl och andra produkter från döda husdjur utom fisk inte fick användas som foder. om inte djuren genomgått besiktning. I viss utsträckning har styrelsen därefter dispensvägen medgett att foder till pälsdjur får innehålla sådant köttmjöl. '

I den debatt som uppstod hösten 1985 ställde fodertillverkarna omgåen- ' de krav på att självdöda djur inte skulle få ingå i köttmjöl. Slakteriorganisa- tionen har dock fortsatt att ta om hand självdöda djur på olika uppsam- lingsplatser. Från uppsamlingsplatserna transporteras djuren vidare för konvertering. Konvertering av självdöda djur sker för närvarande endast på två platser i landet, i Stenstorp och i Visby. Det köttmjöl som framställs vid anläggningen i Stenstorp exporteras i huvudsak till Finland. Mindre , volymer säljs till svenska pälsdjursuppfödare eller används som jordför- bättringsmedel. -

Före den 1 januari 1986 då de självdöda djuren kunde användas till _ köttmjöl utan inskränkningar togs djuren om hand av slakterierna till låg eller ingen kostnad för djurägarna. Det nya förfarandet innebär att det - numera kan kosta den enskilde djurägaren mellan 600 och 700 kr. att få ett större djur omhändertaget. Följden av detta har blivit att tillförseln av självdöda djur till uppsamlingsplatser och konverteringsanläggningar har minskat kraftigt och att nedgrävningen av självdöda djur har ökat.

En särskild arbetsgrupp inom lantbruksstyrelsen har analyserat de effek- ter som uppkommit till följd av förbudet att använda självdöda djur till köttmjöl i foder. Arbetsgruppen har i oktober 1987 avlämnat en rapport Utredning om köttfodermjöl.

Arbetsgruppen har genomfört bakteriologiska och kemiska analyser av

• Sida 84
•  Original

köttmjölet och kommit till den slutsatsen att det inte finns stöd för ett antagande att foder. som innehåller köttmjöl från självdöda djur. skulle vara skadligt eller otjänligt för djur. Därmed skulle enligt arbetsgruppen 35 lagen om foder inte medge ett fortsatt förbud mot användningen av sådant köttmjöl i foder. Arbetsgruppen anser också att det finns olägenheter med ett förbud både genom att ett större antal djur tas om hand på ett olämpligt sätt och genom att färre djur blir föremål för obduktion.

Lantbruksstyrelsen har efter det att arbetsgruppen avlämnat sin rapport utfärdat ett antal nya kungörelser om foder för olika djurslag. Dessa författningar har ersatt den'tidigare nämnda kungörelsen'. De nya föreskrif- terna upptar inte något förbud mot att använda köttmjöl från självdöda djur i foder. '

Lantbruksstyrelsen har med överlämnande av arbetsgruppens rapport i skrivelse till regeringen föreslagit att lagen om foder ändras så att den medger förbud mot foder som innehåller produkter av självdöda djur.

Lantbruksstyrelsen har som skäl för sitt-förslag framfört att det i frågor om bl.a. livsmedelskvalitet. djurhållning och djurskydd numera ofta görs värderingar som är av etisk och estetisk karaktär. När det kom till allmän- hetens kännedom att självdöda djur användes till framställning av köttmjöl blev reaktionen mycket stark. Senare har också andra köttmjölsråvaror ifrågasatts. Det gäller t. ex. kött och organ som på grund av sjukliga förändringar kasseras vid slakt. De' industriföretag inom näringen som sysslade med köttmjölsframställning reagerade mycket snabbt på opi- nionsyttringarna och slutade leverera köttfodermjöl från självdöda djur till svensk foderhandel. Avsikten är nu att i svensk fodertillverkning endast använda köttmjöl som framställts från helt okontroversiell råvara. företrä- desvis från köttrester på styckningsben ur normalslaktmaterial.

Med hänsyn till den starka'reaktion som uppkom mot köttmjöl av bl. a. självdöda djur anser lantbruksstyrelsen att det är angeläget att på etiska och estetiska grunder förhindra användningen av sådant köttmjöl i foder också i fortsättningen.

Enligt lantbruksstyrelsens förslag skall produkter som härrör från själv- döda däggdjur eller fåglar eller från kasserade- sjukliga förändringar på slaktade djur inte få ingå i foder. Fiskmjöl skall i'den mån det är oskadligt däremot få användas. Något undantag för foder'till pälsdjur föreslås inte.

Lantbruksstyrelsens skrivelse har remissbehandlats. Remissyttranden' över skrivelsen-har avgetts av socialstyrelsen, konsumentverket. statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet. statens veterinärmedicinska anstalt, Dagligvaruleverantörers förbund, Föreningarna Djurens 'Vänners riksorganisation, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Nordiska samfundet mot plågsamma djurför- sök, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska kennelklubben, Svenska kommunförbundet och Sveriges veterinärförbund. Flertalet remissinstan- - ser är positiva till det föreslagna förbudet.

Även jag anser att lagen om foder .bör kompletteras med ett sådant förbud som lantbruksstyrelsen föreslagit. Detta innebär bl. a. att förbudet inte skall omfatta fiskmjöl. Till skillnad från lantbruksstyrelsen anser jag dock att förbudet inte bör omfatta foder för pälsdjur. De etiska och esteti-

• Sida 85
•  Original

ska värderingar som utgör grund för ett förbud gör sig inte gällande med samma tyngd i fråga om foder till sådana djur.

Förbudet bör gälla användandet av foder som innehåller sådana produk- ter som det nu är fråga om. Det innebär att förbudet kommer att gälla också importerat foder. Det får ankomma på lantbruksstyrelsen att be- stämma hur importkontrollen skall gå till.

Enligt överenskommelse om tekniska handelshinder (TBT) inom GATT samt beslut i EFTA: s råd rörande procedur'för notifiering av tekniska föreskrifter föreligger i nformationsl och konsultationsskyldighet i fråga om tekniska föreskrifter som har betydelse för den internationella handeln". I den mån Sveriges internationella förpliktelser så påkallar kommer.försla'- " get till ändring av lagen om foder att notifieras genom kommerskollegiums försorg. '

En fråga som måste lösas i samband med att ett förbud införs är hur ett omhändertagande av självdöda djur i fortsättningen skall ske.

Det finns för närvarande inga bestämmelser som reglerar hur omhänder- tagandet, skall gå till. Den skyldighet som finns enligt renhållningslagen (1979: 596) för kommunen att svara för bortforsling m. nr. av avfall avser bara hushållsavfall. Dit kan inte räknas djur som självdött ijordbruke't.

Med stöd av 65 renhållningslagen 'kan regeringen föreskriva att 'också annat avfall än hushållsavfall skall forslas bort genom kommunens försorg. Ligger ansvaret för bortforslingen på kommunen får av'fallet, enligt 75

renhållningslagen, inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt slutligt

omhändertas av fastighetsinne'havaren. Arbetsgruppen konstaterar i sin utredning att man inte funnit några" allvarliga olägenheter av den ökade nedgrävningen av självdöda djur. På längre sikt bedöms dock vissa miljöproblem kunna uppstå i djurtäta regio-I

ner.

Flera remissinstanser ser emellertid betydligt allvarligare på konsekven- serna av ökad nedgrävning. Det framhålls att det både från allmänhygie- nisk och livsmedelshygienisk synpunkt är ett problem att kadaver inte skickas till konverteringsanläggningar. Smitta kan spridas genom att djur- kropparna grävs ned. Det framhålls vidare att djuren är ett viktigt obduk- tionsmatcrial och att nedgrävning av djuren'kan få negativa konsekvenser för landets smittskydd eftersom underlaget för sjukdomsövervakning minskar med minskad odektionsverksamhet.

Även jag anser att det är otillfredsställande att ett förbud 'mot köttmjöl ' från självdöda djur får den effekten att nedgrävningen av sådana djur ökar. Detta skulle medföra alltför stora risker i olika avseenden bl. a. för miljön.

Enligt min mening bör en ökad uppsamling av djuren ske på frivillig väg genom slakteriernas försorg. Såväl Lantbrukarnas riksförbund som Sveri- ges slakteriförbund och Köttbranschens riksförbund har förklarat Sig be- redda att ombesörja uppsamli'ngen av djuren. De merkostnader för omhäri- _ dertagandet av djuren som det föreslagna förbudet medför skall emellertid inte belasta den enskilde lantbrukaren. Kostnaden får' 1 stället tas upp i samband med jordbruks'prisöverläggningarna. '

• Sida 86
•  Original

2.3. Prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning i samband med slakt m.m.

Mitt förslag: En lagändring skall göras som gör det möjligt att — på samma sätt' som i fråga om slaktsvin — kombinera en kommande hälsokontroll av nötkreatur med en särskild avgift vid slakt av djur som inte omfattas av kontrollen. Mitt ställningstagande: Prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbe- siktning vid slakt kommer att ske i enlighet med en överenskommel- se som jordbruksnämnden har träffat med branschorganisationerna Sveriges slakteriförbund och Köttbranschens riksförbund. I första hand bör erfarenheterna av detta frivilliga avdragssystem avvaktas innan ställning tas till om ett lagreglerat avdrags- eller avgiftssystem bör införas.

Bakgrund till mitt förslag och mitt ställningstagande: Regeringen uppdrog år 1986 åt statens jordbruksnämnd att komma in med förslag om kvalitets- betalning inom jordbruksprisregleringen. I rapporten Betalning för bra matkvalitet som lämnades 'i mars l987£föreslog jordbruksnämnden att prisavdrag skulle införas för vissa besiktningsanmärkningar för nöt och svin i syfte att påskynda ansträngningarna att åstadkomma en god djur- miljö. Jordbruksnämnden inkom i december 1987 med preciseringar i fråga om vilka besiktningsanmärkningar som bör föranleda avdrag, avdragens storlek samt system för avdrag.

Jordbruksnämnden anser att följande anmärkningar vid' veterinärbesikt- ningen bör kunna föranleda avdrag. nämligen — bölder på nöt och svin. ' — leverskador på nöt och svin, — ledinflammationer på nöt och svin. — smutsiga hudar på nöt och _ — sammanväxta brösthinnor på sv_in._ _ .

PrisavdragsbeIOppet bör utgå från värdeminskning samt från slakteriets kostnader för hantering av slaktkropparna och för administration, vilket innebär att avdragsbeloppet skall stanna inom slakteriet.

Om avdraget inte ger avsedd effekt bör det enligt jordbruksnämnden kunna kompletteras med ett ytterligare avdrag som bedöms tillräckligt högt för att reducera skadorna t-ill en önskvärd nivå. Detta innebär totalt ett högre avdragsbelopp än vad som motsvarar slakteriernas kostnader. Endast den del av avdraget som motsvarar slakteriets kostnader bör då stanna i slakteriet. Överskjutande del bör tillföras köttprisregleringen och kunna användas för gemensamma åtgärder inom branschen i syfte att förbättra djurhälsan. Också svansskador på svin, som inte minskar slakt- kroppens värde, bör kunna föranleda avdrag i ett sådant system'.

Jordbruksnämnden har nu träffat en överenskommelse med branschor- ganisationerna Sveriges slakteriförbund och Köttbranschens riksförbund. Enligt överenskommelsen skall organisationerna genom avtal med sina medlemsföretag verka för att företagen fr.o.m. den 1 januari 1988 till-

• Sida 87
•  Original

lämpar ett system med avdrag som motsvarar slakteriernas kostnader. Jordbruksnämnden föreslår att detta system som inte kräver lagstöd skall få tillämpas försöksvis fram till den 1 juli 1989. Inför ett beslut rörande tiden efter den 1 juli 1989 skall systemet utvärderas. Är parterna då ense bör överenskommelsen kunna förlängas. Visar det sig att systemet inte fungerar enligt förväntningarna bör detta kunna ersättas av ett lagreglerat system med sanktionsmöjlighet gentemot slakteriföretagen. Om det vidare visar sig att frekvensen skador inte minskar i önskad omfattning bör ett ytterligare avdrag, utöver det avdrag som motiveras av slakteriets kostna- - der, då kunna införas.

Under år 1987 har enligt lagen (1985: 342) om kontroll av husdjur m. m, en organiserad hälsokontroll för slaktsvin byggts upp. Slakteriförbundet är huvudman för denna hälsokontroll. Kontrollen grundar sig på att slaktsvinsbesättningarnas hälsotillstånd fortlöpande registreras av besikt- ningsveterinären vid slakterierna som ett moment i köttbesiktningen. In- formationen vidarebefordras till hälsokontrollen.

Enligt 55 lagen om kontroll av husdjur m. 111. får regeringen, om det finns en hälsokontroll anordnad för slaktsvin, föreskriva att en avgift får tas 'ut vid slakt av svin från sådana besättningar som inte omfattas av kontrollen och i vilka sjukdomar i särskilt hög grad förekommer. Regeringen får överlåta åt innehavare av slakteri att uppbära en avgift av den som lämnar svinen till slakt. '

Lantbruksstyrelsen hari en framställning den 9 december 1987 hemställt att regeringen bemyndigar lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter om att sådan avgift får tas ut. _

Skälen för mitt förslag och mitt ställningstagande: För att få belyst hur jordbruksnämndens resp. lantbruksstyrelsens förslag förhåller sig till var- andra och vilka konsekvenser resp. förslag skulle få, har synpunkter på förslagen genom en muntlig utfrågning men också skriftligen inhämtats från lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt, Kött- branschens riksförbund, Sveriges slakteriförbund, Lantbrukarnas riksför- bund, Sveriges veterinärförbund och Kooperativa förbundet.

En bred majoritet av de tillfrågade myndigheterna och organisationerna anser att kostnadsmotiverade prisavdrag är väl förenliga med lantbrukssty- relsens förslag till regeringen. Det råder enighet om att branschöverens- kommelsen är tillräckligt långtgående med hänsyn till nuvarande kunska- per och erfarenheter vad gäller sambandet mellan djurmiljö och uppvisade slaktskador. Samtliga tillfrågade instanser motsätter sig ett längre gående system med avdragsbelopp som inte är kostnadsmotiverade. I huvudsak tre skäl anförs för denna ståndpunkt.

Ett av skälen som anförs är att det för närvarande inte finns tillräckligt med kunskap och erfarenhet på området. Orsakssammanhangen' när det -

gäller djurmiljö och hälsa är ofta mycket komplicerade. En dålig djurmiljö behöver inte sätta några spår i en djurkropp medan en exemplariskt skött besättning inte utgör någon garanti mot sjukdomar och skador. Det är därför i hög grad osäkert om ett system med ej kostnadsbetingade avdrag kan tillämpas rättvist. Väsentliga rättssäkerhetsaspekter skulle därför kun- na komma att åsidosättas.

• Sida 88
•  Original

Det andra skälet som anförs för att inte gå längre än till ett kostnadsmo- tiverat avdrag är att det för närvarande inte finns en adekvat rådgivning till - djurägarna. Enligt de tillfrågade instanserna bör man inte ha ett ekono- miskt bestraffningssystem så länge det inte finns någon hjälp att erbjuda: Det tredje skälet som myndigheterna och organisationerna anger är att ej kostnadsrelaterade avdrag skulle minska motivet för djurägarna att kvarstå i eller ansluta sig till den hälsokontroll som finns anordnad för slaktsvin. Många möjligheter finns att förbättra omsorgen om djuren. Syftet med jordbruksnämndens förslag är just att påskynda ansträngningarna att åstadkomma en god djurmiljö. God omsorg om djuren bör medföra friskare djur och därmed högre köttkvalitet vilket i sin tur bör leda till ökad

konsumtion samt ett bättre ekonomiskt utbyte för uppfödarna. Det finns ' - '

alltså ett samband mellan omsorg om djuren, köttkvalitet och ekonomi. De hittills vunna efarenhetema av hälsokontrollen för slaktsvin är goda. Jag har ingen erinran mot lantbruksstyrelsens begäran om ett bemyndigan- de som gör det möjligt för styrelsen att meddela föreskrifter om en särskild avgift för djurägare som står utanför kontrollen och som även har en hög ' sjukdomsfrekvens bland sina djur. Jag avser därför att återkomma till regeringen i denna-fråga. De möjligheter som hälsokontrollen inrymmer är emellertid inte tillräckliga. Dessutom omfattar hälsokontrollen endast slaktsvin. Någon motsvarighet finns ännu inte för nötkreatur.

Det är mot denna bakgrund myckettillfredsställande att det har träffats en överenskommelse mellan köttbranschen och jordbruksnämnden om prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning. Anslutningen till av- talet är enligt uppgift nästan 100-procentig. Avtalet visar att branschen är . beredd att ta ansvar fördjurens skötsel och miljö.. Överenskommelsen innebär inte oväsentliga förbättringar. Flertalet'slakterier gjorde visserli- gen även tidigare prisavdrag. De'motsvarade dock vanligen endast delvis slakteriets kostnader. v'arför nivån på avdragen var avsevärt lägre än enligt avtalet. Avdragen var dessutom inte enhetliga. De användes tidigare också

som ett konkurrensmedel mellan slakterierna. Slakterier som var angeläg- - na om att behålla eller få nya leverantörer avstod från' att göra avdrag mot -'

den enskilde producenten för att i stället fördela kostnaden jämnt mot samtliga producenter. Detta kunde alltså innebära att- lantbrukaren fick lika mycket betalt för sin gris oberoende av om den var helt skadefri eller om den hade vissa skador. Eftersom prisavdragen enligt avtalet skall- riktas mot producenten kommer-uppfödare med friska djur att gynnas på bekost- nad av djurägare med sjuka djur. En effekt av systemet blir också att betalningsförmågan för friska djur höjs. Framför allt stimulerar systemet uppfödarna till att ta itu med de faktorer som kan ge skador eller defekter.

Jordbruksnämnden har lagt fram ett förslag till ett författningsreglerat avdragssystem som skulle innebära att en- sanktionsavgift tas ut vid leve— rans av skadade djur. Genom den samförståndslösning som jordbruks- nämnden träffat med branschen har förutsättningarna för ett sådant system delvis förändrats. Jag har redan framhållit att jag ser det som mycket positivt att branschen på det här sättet-frivilligt är beredd att verka fören utveckling mot en bättre djurmiljö. Om man kan uppnå ett lika bra resultat i ett frivilligt system som i 'ett tvingande system byggt på föreskrifter så är

• Sida 89
•  Original

det förra givetvis att föredra. Ett ändamålsenligt utformat avtal och en i nuläget positiv inställning är emellertid inte tillräckligt för att goda resultat skall uppnås. För detta krävs också att viljan att leva upp till avtalsinnehål- let är god även fortsättningsvis under avtalsperioden. Det är självfallet av största vikt att slakterierna iakttar det avtal som man har med sin bransch- organisation och inte, t. ex. i en situation då det råder brist på slaktdjur. skaffar sig konkurrensfördelar genom att underlåta att göra de avtalade prisavdragen. Även jordbruksnämnden och livsmedelsverket har emeller- - tid ett ansvar för tillämpningen. jordbruksnämnden inte bara som avtals- part utan även som kontrollant av att avtalet efterlevs och livsmedelsver- ket för att tillämpningen blir enhetlig och därmed rättvis. Jag vill-också peka på vikten av att dessa myndigheter kontinuerligt och uppmärksamt följer tillämpningen av avtalet samt att tillämpningen utvärderas..

' Om det emellertid mot förmodan visar sig att överenskommelsen blir ett '

bristfälligt styrinstrument när det gäller att förbättra djurhållningen. kom- mer jag att ompröva mitt ställningstagande och i stället verka för en tvingande reglering. .

När det gäller jordbruksnämndens förslag att införa bestämmelser som gör det möjligt att göra avdrag för ej kostnadsrelaterade slaktskador. i realiteten en sanktionsavgift. vill jag säga följande. De farhågor som finns när det gäller svårigheterna att bedöma samband mellan dålig djurmiljö och skador på djurkroppar bör på sikt kunna undanröjas genom ökad kunskap om sambanden. När det gäller vissa skador. t. ex. smutsiga hudar. torde. sambandet redan i dag vara helt klart. Ett forsknings- och utvecklingsarbe- te pågår i fråga om produktionsformernas förhållande till djurens hälsa. Sådan verksamhet bedrivs bl.a. vid lantbruksuniversitetet och inom ra- men för skogs- och jordbrukets forskningsråds program för nya produk- tionsformer. Också inom föreningsrörelsen sker ett utvecklingsarbete. Det är angeläget att-denna kunskapsuppbyggnad intensifieras. Jag har dock tagit intryck av vad som anförts när det gäller de påstådda riskerna för olikartad tillämpning och bristande rättssäkerhet. Bestämmelser med så väsentliga brister skulle inte' leda till önskade mål. Risken är tvärtom stor för att de skulle motverka sitt syfte. Jag är därför inte beredd att nu föreslå riksdagen bestämmelser om ett prisavdrag som innebär att man tar ta ut en avgift för ej kostnadsrelaterade slaktskador.

Jag vill emellertid passa på att ta upp en annan fråga som har samband med prisavdragsfrågan. Jag har i det föregående nämnt att det för nötkrea- tur inte finns någon motsvarighet till den organiserade hälsokontrollen för slaktsvin. Med hänsyn till de goda erfarenheter som finns av hälsokontrol- len för slaktsvin anser jag det vara mycket angelägetatt vi så snart som möjligt kan få en liknande hälsokontroll för nötkreatur. Enligt vad jag har erfarit pågår också ett arbete inom lantbruksstyrelsen för att få till stånd en sådan kontroll. Därmed aktualiseras frågan om inte ett lagstöd bör införas som gör det möjligt för regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen att, på motsvarande sätt som gäller för slaktsvin. vid slakt av nötkreatur ta ut en avgift från sådana besättningar som inte omfattas av kontrollen och i vilka sjukdomar förekommer i särskilt hög grad. Ett sådant styrmedel för att främja anslutningen till hälsokontrollen

• Sida 90
•  Original

kan komma att behövas också när det gäller nötkreatur. Enligt min mening är det angeläget att vi vidtar de förberedelser som behövs för att en avgiftsskyldighet skall kunna tillämpas även på nötsidan utan onödiga dröjsmål. Jag föreslår därför att det bemyndigande som finns i Så lagen ( 1985: 342) om kontroll av husdjur m. m. vidgas till att gälla också nötkrea- tur.

Lantbruksstyrelsens förslag till djurskyddslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l & Bestämmelserna i denna lag avser följande slag av djur som hålls i .fångenskap. nämligen däggdjur. fåglar, reptiler. groddjur och akvarie- fiskar. . ' .

Omjakt finns-särskilda bestämmelser.

Allmänna bestämmelser

2 & Djur skall behandlas väl och skyddas mot smärta. ångest och annat lidande. '

I 3—13åå ges närmare bestämmelser om djurs vård och behandling i . vissa fall.

35 Stall eller andra förvaringsutrymmen för djur skall ge tillräckligt. utrymme och skydd. Regeringen får meddela bestämmelser om förpröv- ningsskyldighet och andra från djurskyddssynpunkt påkallade föreskrifter om sådana förvaringsrum." -

45 En djurart som normalt inte hålls som husdjur i riket får hållas i fångenskap endast i djurparker eller liknande anläggningar. Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från första stycket."

5 & Sjuka eller skadade djur skall tas om hand för nödvändig vård så snart det är möjligt, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att de bör avlivas omedelbart.

6 & Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedel- bart, får en veterinär eller polisman och i trängande fall varje person genast avliva djuret. _

När djuret är avlivat skall ägaren eller innehavaren eller. om detta inte är möjligt, polismyndigheten underrättas av den som avlivat djuret. ,

7 & Operativa ingrepp av någon betydelse eller andra behandlingar i syfte att bota sjuka eller skadade" djur skall utföras av veterinär, om behandling--

en orsakar lidande'som inte är obetydligt. Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för kupering eller annan stympning av djur. ' '

8 & Husdjur som skall slaktas skall vara bedövade när blodet avtappas. Fjäderfä och kaniner får dock avlivas utan föregående bedövning'genom att huvudet hastigt skiljs från kroppen.

• Sida 94
•  Original

Bilaga 1

9 & Regeringen bemyndigas att meddela bestämmelser om offentlig fö- revisning av djur, tävling med djur och användning av djur för film eller televisionsinspelning, om den finner sådana föreskrifter påkallade från djurskyddssynpunkt.

10 5 Djur som skall delta i tävling på tävlingsbana får inte utsättas för sådana ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka djuren under tävlingen.

11 & Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om skyldighet för den som anordnar offentlig förevisning av djur eller tävling med djur att anlita veterinär för tillsyn över förevisningen eller tävlingen och att utge ersätt- ning för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkt.

125 Djur får inte användas för vetenskaplig forskning, undervisning, sjukdomsdiagnostik eller framställning av läkemedel, om inte den planera- de användningen av djuren prövats från etisk synpunkt. Vid sådan verksamhet som avses i första stycket får endast användas djur, som har fötts upp för detta ändamål. Lantbruksstyrelsen lämnar tillstånd till sådan uppfödning. Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från första stycket eller andra stycket första meningen samt bestämmelser i övrigt som är påkallade från djurskyddssynpunkt.

13 & Regeringen får föreskriva att den som yrkesmässigt eller i större omfattning upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmälan om verksamheten.

Regeringen får även föreskriva att hundar yrkesmässigt eller annars i större omfattning inte får uppfödas eller mottas för inackordering utan tillstånd.

14 & Regeringen får meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet. Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela sådana bestämmelser som avses i första stycket samt 3, 4 och 7— 13 åå.

Tillsyn

15 & Lantbruksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet. Hälsovårdsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom kommunen.

Hälsovårdsnämnden skall ensam eller gemensamt med hälsovårdsnämn- den i en angränsande kommun eller kommuner ha en djurskyddsinspektör anställd.

Vid tillsynen medverkar även distrikts- och besiktningsveterinärer enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

16 å För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till tillträde till byggnader, lokaler, anläggningar och områden där djur hålls och får där göra undersökningar och ta prover.

.94

• Sida 95
•  Original

Bilaga 1

Tillsynsmyndigheten har också rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Föreläggande och förbud

17 å Hälsovårdsnämnden får meddela de förelägganden och förbud Som behövs för att denna lag eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får nämn- den sätta ut vite. Frågan om utdömande av vite prövas av allmän domstol. Vitet får ej förvandlas.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt en bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen och efterkommer han inte hälsovårdsnämndens föreläggande om rättelse, får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad. Ar fara i dröjsmål, får' sådant förordnande också meddelas utan föregående föreläggande.

18 & Länsstyrelsen har samma befogenheter som enligt 17å tillkommer hälsovårdsnämnden.

19 å- Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela bestämmelser om undantag från lagens tillämpning på försvarsmak- ten.

20 & Underlåter någon att följa ett beslut som en tillsynsmyndighct har meddelat enligt 17 å och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssyn- punkt eller har någon allvarligt försummat tillsynen och värden av djur eller har någon misshandlat djur. får länsstyrelsen meddela honom förbud att handha djur eller visst slag av djur. Är han ägare av djuret eller djuren får länsstyrelsen dessutom ålägga honom att göra sig av med djuret eller djuren och förbjuda honom att anskaffa djur eller visst slag av djur. Förbud enligt denna paragraf skall avse viss tid eller gälla tills vidare.

Omhändertagande av dj ur

21 & Utsätts ett djur otillbörligt för smärta, ångest eller annat lidande och sker inte rättelse efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden eller länsstyrel- sen, får länsstyrelsen förordna att djuret skall omhändertas genom polis- myndighetens försorg.

Om ägaren till djuret inte kan anträffas eller om det bedöms utsiktslöst att nå rättelse eller om det i övrigt är nödvändigt från djurskyddssynpunkt, får länsstyrelsen eller polismyndigheten förordna att ett djur, utan hinder av vad i första stycket sagts om rättelse efter tillsägelse. omedelbart skall omhändertas. Meddelar polismyndigheten ett sådant beslut skall det un- derställas länsstyrelsen. som snarast skall avgöra om beslutet skall bestå eller inte.

Länsstyrelsen får även förordna att ett djur skall omhändertas genom polismyndighetens försorg, om djurägaren underlåter att följa beslut som meddelats enligt 17 eller 20 å.

225 När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skall i beslutet fastställas om djuret eller djuren skall säljas. omhändertas tills vidare eller avlivas.

• Sida 96
•  Original

Bilaga 1

Ansvar rn. m.

23 5 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter

1. mot 2 å första stycket, 3—5 åå, 6å andra stycket, 7 å. 8 och 10 åå samt 12å första och andra styckena,

2. en bestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag.

3. sådant föreläggande eller förbud som avses i 20 å. Ansvar enligt första stycket inträder-inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens förslag beträffande ny djurskyddslagstiftning

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av rikspolisstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse. socialstyrelsen. statskontoret, riksrevi- Sionsverket, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ). statens livsme- delsverk, fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). centrala försöksdjurs- nämnden, länsstyrelserna i Stockholms. Östergötlands, Kalmar, Malmö- hus. Kopparbergs och Västerbottens län samt statens kulturråd, Medicins- ka forskningsrådet (MFR). Naturvetenskapliga forskningsrådet. Svenska kommunförbundet. Svenska djurskyddsföreningen. Lantbrukarnas riks- förbund tLRF), Cirkusakademien. Föreningarna djurens vänners riksorga- nisation, Läkemedelsindustriföreningen, Nordiska samfundet mot plåg- samma djurförsök, Aktiebolaget Trav och Galopp. Ridfrämjandet, Svens- ka galoppsportens centralförbund. Svenska kennelklubben (SKK), Svens- ka travsportens centralförbund (STC). Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och Sveriges veterinärförbund.

Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttranden från universite-. ten i Stockholm, Uppsala, Linköping. Lund, Göteborg och ,Umeå samt Karolinska-institutet. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttran- den från hälsovårdsnämnderna i Linköpings och Norrköpings kommuner samt från polismyndigheten i Linköping. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från lantbruksnämnden i Kalmar län och hälsovårds- nämnderna i Oskarshamns och Västerviks kommuner samt skrivelse från Lantbrukarnas länsförbund i norra och södra Kalmar län. Länsstyrelsen i. Malmöhus län har bifogat yttranden från Helsingborgs och Sjöbo kommu- ner. Svenska kennelklubben har bifogat yttranden från Svenska taxklub— ben och Svenska grythundsklubben.

Dessutom har yttranden inkommit från Biologsamfundet. Sveriges Her- petologiska riksförening. Karlshamnskretsen av Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Sveriges akvarieföreningarsriksförbund. N aturhis- toriska riksmuseet, Svenska teaterförbundet samt enskilda personer.

Bilaga 2.

2.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Djurskyddsfrågor är mycket omdisku- terade inom de flesta grupper i samhället och åsikterna om regler och åtgärder är mycket skiftande. Bedömningar är ofta subjektiva och känslo- mässiga med utgångspunkt från mänskliga värderingar även avseende djur- typer, som till sitt levnadssätt och uppträdande långt avviker från mänskli- ga beteenden. Tradition spelar också stor roll. 'Det är därför angeläget att såväl lagstiftning och följdbestämmelser som åtgärder i form av tillsyn och ingripanden är förankrade med oväld i breda politiska organ och myndig- heter med övergripande funktioner tillräckligt fria från ensidiga intressein- riktningar. Lokala variationer och värderingar i sakprövningar måste und- vikas. Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas dels om .inte en bredare sammansatt utredningsgrupp borde ha gjort översynen av djurskyddslag- stiftningen. dels om de föreslagna omfattande bemyndigandena för lant- bruksstyrelsen är rätt avvägda. Dessutom ifrågasätterr-länsstyrelsen starkt förslaget att lantbruksnämnden. som är ett sektorsorgan med huvudsakli- gen jordbruksekonomisk inriktning, skall ges djurskyddsmyndighets ställ- ning med föregripande godkännande funktioner. Länsstyrelsen återkom- mer till detta längre fram i sin redogörelse vid granskningen av detaljerna i förslagen (se nedan 3. 15— 17.15).

Det synes vara en fördel med en ramlagstiftning med följdbestämmelser under förutsättning att lämpliga avvägningar görs'från början så att de praktiska konsekvenserna av bemyndiganden inte sncdinriktar lagstift- ningens huvudsyften. I lagen bör därför — efter inledande bestämmelser med definitioner —— införas ett kapitel med grundläggande bestämmelser som är klara och fasta. Detta kapitel kan innehålla'en- del av det som nu återfinns under Allmänna bestämmelser och under förutsättning att ramar- na för bemyndiganden att göra avvikelser för detta kapitel hålls begränsa- de. Likaså bör en del av nu gällande bestämmelser av grundläggande typ om djur i arbete. fängsling_samt vissa preciseringar av åtgärder bibehållas.

2.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Lantbruksstyrelsens initiativ till en omredigering och översyn av ifrågavarande lagstiftning är lovvärt. Försla- get innebär en enhetligare och därmed mera överskådlig och lättfattlig utformning av föreskrifterna. Det ger samtidigt möjligheter att anpassa lagstiftningen till nyare förhållanden och att rätta till bestämmelser som i nuvarande lagstiftning är mindre lämpligt utformade. Länsstyrelsen ställer sig därför mycket positiv till en modernisering av lagstiftningen och anser att den föreslagna redaktionella utformningen är bra. I fråga om detaljer i den föreslagna utformningen förekommer vissa oklarheter. Kompletteringar i några avsnitt är önskvärda för att kongruens med nuvarande lagstiftning skall uppnås och framtida misstolkningar und- vikas. Länsstyrelsen vill även föreslå en skärpning av lagen i något fall.

2.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsenhemställer att lantbruks- styrelsens förslag till ny djurskyddslagstiftning avvisas med undantag av förslaget till ändring av 17å i nu gällande lag. Djurskyddslagstiftningen bör

• Sida 103
•  Original

Bilaga 2

bli föremål för en förutsättningslös allsidig översyn i form av en parlamen- tariskt tillsatt offentlig utredning.

Därest länsstyrelsens krav på en särskild utredning inte vinner gehör vill länsstyrelsen anföra följande beträffande förslagen till djurskyddslag och djurskyddsförordning (se nedan 3. 17—24. 17).

2.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: -— .— — Länsstyrelsen är mycket positiv till det framlagda förslaget och finner det angeläget att genomföra.-Den nu ' befintliga rika floran av författningsbestämmelser rörande hållande och hantering av djur är enligtlänsstyrelsens uppfattning i hög grad svåröver- skådlig. Förslagets uppläggning — att samla alla övergripande bestämmel- ser i en ramlag och detaljföreskrifterna i en förordning samt i eventuella ytterligare bestämmelser. utfärdade av lantbruksstyrelsen — bör kunna bidra till att skapa Större klarhet. Alltför många centrala bestämmelser har dessutom visat sig svåra att tolka. Detta har medfört att berörda myndighe- ter ofta känner stor tveksamhet rörande möjligheterna att vidta mera kännbara ingripanden. Förhoppningsvis råder det nu framlagda förslaget bot på detta. Tillsynsmyndigheternas befogenheter föreslås vidgade i en del viktiga hänseenden. vilket länsstyrelsen givetvis hälsar med tillfreds-' ställelse. . I djurskyddslagen återfinns för närvarande sådana grundläggande be- stämmelser som de om foder och vatten till djuren. förbud att anstränga

och straffa djur, bindning och fängsling av djur etc. I det nu framlagda. förslaget ingår dessa bestämmelser varken i djurskyddslagen eller djur- skyddsförordningen. "Enligt länsstyrelsens mening är angivna regler av sådan central betydelse —-om de än kan synas tämligen självklara — att de bör placeras i vart fall i förslaget till djurskyddsförordning. Om bestämmel- serna tas in i en författning av lägre dignitet är risken stor att allmänheten tolkar ändringen så att man inte längre ser lika allvarligt på just dessa frågor. .

I det följande kommenterar länsstyrelsen vissa. detaljer i förslaget (se nedan 4.18—24.18). '

2.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Den förändring i förenklande syfte av gällande djurskyddslagstiftning som föreslås anser länsstyrelsen behöv-- lig. Lagen och den till denna knutna förordningen blir betydligt lättare att hantera än de bestämmelser som nu finnes. Länsstyrelsentillstyrker för- .. slaget i dess helhet. - .t.

2.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Den reservationen får göras att det nu inte är möjligt att definitivt uttala sig om 'hur föreslagna bestämmelser kommer att fungera. Detaljföreskrifter saknas i viss utsträckning och kom- mer enligt framställningen att införas i lantbruksstyrelsens kungörelser-i anslutning till djurskyddslagen." Vad de kommer att innehålla är självfallet av stor betydelse för den praktiska tillämpningen. Det är ju också en- konsekvens av att använda tekniken med en ”ramlag”. Det kan också ifrågasättas om inte en bredare förankring i den allmänna

• Sida 104
•  Original

Bilaga 2

opinionen borde sökas för utformning av kungörelserna än vad som nu synes bli fallet.

2.21 Statens kulturråd: Kulturrådet kan konstatera. att lantbruksstyrel- sens framställning inte innehåller några reella ändringar av de nuvarande bestämmelserna om offentlig djurförevisning i djurparker och liknande anläggningar. Inte heller kulturrådct har något önskemål om sådana änd- ringar och instämmer till följd därav i denna del av lantbruksstyrelsens förslag. Rådet kommer med anledning därav att i det följande uteslutande uppehålla sig vid de föreslagna ändringarna med avseende på djurförevis-- ning i cirkusar, varietéer och liknande företag. Dessa ändringar innehåller betydande skärpningar i förhållande till gällande bestämmelser. — — — Lantbruksstyrelsen synes i sina nu framlagda förslag i mycket ringa grad — om ens alls , ha beaktat cirkusarnas problem och det därmed förenade hotet mot en hel konstart. — — —

2.22 Medicinska forskningsrådet: MFR finner det befogat med en översyn av djurskyddslagen och välkomnar sammanfattningen av nu gällande. över många författningar spridda. bestämmelser.

Sammanfattningsvis finner MF R att framställningen har stora förtjänster men bör bli föremål för överarbetning inom de påtalade paragraferna innan den läggs till grund för regeringens beslut.

2.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsrådet finner det myc— ket tillfredsställande att den för närvarande i många skilda författningar spridda regleringen av djurskyddsfrågor nu överses och samlas. Förslaget att kräva särskild utbildning för den som skall syssla med djurförsök är

mycket välmotiverat. En sådan utbildning kommer emellertid att kräva ' rätt stora insatser i form av organiserad undervisning på skilda orter. Rådet finner det väl motiverat att de lokala myndigheterna föreslås få större möjligheter att ingripa när det gäller bestämmelsernas efterlevnad. Det finns därför all anledning tillstyrka förslaget om inrättande av djur- skyddsinspektörstjänster. ' Förslaget präglas liksom tidigare författningar rörande djurskyddsfrågor av en mycket mer liberal inställning till djurhållningen inom animaliepro- ; duktionen än till hanteringen av sådana djur som används för forsknings- och undervisningsändamål. trots att försöksdjuren såväl ekonomiskt som antalsmässigt endast utgör en mindre del av den totala djurhållningen i landet. Även djurhållningen inom cirkusar och liknande verksamheter är föremål för en liknande detaljreglering. Skillnaderna kan belysas med följande exempel. Fisk för konsumtion inom livsmedelshanteringen kan fullt legalt fångas under stort motstånd av djuren. som eventuellt också suttit fångna i redskapen i timmar, och därefter lämnas att självdö i farkos— ten. Om fisken i stället fångas, snabbt avlivas och konserveras i formalin för att användas för undervisningsändamål krävs etisk prövning. Detta ger lagen en något absurd prägel och kan omöjligen stå i samklang med

• Sida 105
•  Original

Bilaga 2

lagstiftarnas avsikt. Enligt rådets mening finns det anledning att i största möjliga utsträckning ha gemensamma eller åtminstone likartade bestäm— melser för alla former av djurhållning.

Rådet kommer i fortsättningen (se nedan 3.23— 14.23) att begränsa sig till sådana frågor som ligger inom dess kompetensområde. dvs. försöksdjurs- frågor samt sådana frågor som rör den vetenskapliga synen på djurskydds- lagens innehåll.

2.24 Svenska kommunförbundet: Nuvarande djurskyddslag avser vård och behandling av husdjur och av andra djur som hålls i fångenskap medan förslaget har begränsats till följande slag av djur som hålls i fångenskap: däggdjur, fåglar. reptiler. groddjur och akvariefiskar. Inom storskalig animalieproduktion och industrifiske. vid jakt och ska- dedjursbekämpning. i storskogsbruk. inom djursport och vid djurförsök förekommer det att djur usätts för lidande eller oaktsam behandling som ej synes rimma med det allmänna synsätt. de önskemål och riktlinjer som formar eller återspeglas i skolans läroplaner och olika insatser för skyddet av djur och natur. Den svåra frågan hur man bör behandla och nyttja vilda och "tama" djur måste alltid hållas aktuell. Den bör därför reflekteras i djurskyddslagens allmänna syfte och omfattning, t.ex. genom att lagen inleds med en portalparagraf som anger att skyddet av djuren (vilda och tama) är en uppgift för alla och att det krävs av envar att behandla djuren med hänsyn och varsamhet.

Cirka 1/4-del av textmassan i lagförslaget talar om regeringens befogen- heter. '

Enligt styrelsen bör denna typ av ramlagstiftning kunna förenklas ytterli— gare. t.ex. genom att regeringens befogenheter komprimeras till ett fristå- ende avsnitt. ' '

Med utgångspunkt i de regler och den praxis som nu gäller vid behand- ling av djur inom storskalig animalieproduktion och djursport ifrågasätter styrelsen rimligheten i de krav och restriktioner som' föreslås gälla vid offentlig förevisning av djur på cirkus.

Enligt styrelsen behöver förslaget överarbetas i väsentliga delar. Med hänvisning till den kritik som ofta riktas mot djurskyddstillsynens bristan- de resurser anser styrelsen att frågan om tillsynsverksamhetens mål, orga- ' nisation, omfattning, resurser och resultat bör belysas. Erfarenheter från distrikts- och besiktningsveterinärernas medverkan i tillsynsarbetet bör utvärderas. Vidare bör prövas om nuvarande utbildningsvägar och infor- mationsinsatser behöver kompletteras.

Styrelsen vill föreslå att den kommunala sektorn ges tillfälle att medver— ka i en sådan utredning. '

2.25 Svenska djurskyddsföreningen: Svenska djurskyddsföreningen har med tillfredsställelse noterat det omfattande arbete, som lagts ned inom lantbruksstyrelsen under senare år vad avser lagstiftning och följdförfatt-

• Sida 106
•  Original

Bilaga 2

ningar inom djurskyddets område. Föreningen anser, att den huvudsakli- gen redaktionella och tekniska översyn av djurskyddslagstiftningen, som föreliggande framställning innebär. är väl motiverad. Föreningen tillstyr- keri princip förslaget. men vill göra följande påpekandentse nedan 3.25— 22.25).

2.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF ser med tillfredsställelse att djur- skyddsbestämmelserna aktualiseras och förenklas. Det är samtidigt posi- tivt att den nya djurskyddslagen är tänkt som en ramlag vilken bara ska innehålla övergripande bestämmelser. tillsynsmyndigheternas befogenhe- ter samt straffbestämmelser. LRF anser det önskvärt att denna förenkling. bibehålls även i kommande följdförfattningar och att man här liksom på andra håll strävar efter en målmedveten minskninglav allt detaljreglerande. Tyvärr har de goda intentionerna inte helt följts i den nya djurskydds- lagen. Den innehåller detaljbestämmelser samtidigt som lantbruksstyrel- sen får ökade möjligheter att utfärda detaljföreskrifter. LRF kan förstå att vissa saker kan behöva regleras i detalj men vänder sig ändå med skärpa mot det alltmer tilltagande detaljreglerandet som berör animalieproduktionen.

De allra flesta av landets animalieproducenter sköter sina djur på ett helt tillfredsställande sätt och helt enligt djurskyddslagens bestämmelser. De är helt på det klara med betydelsen av en riktig och djurskyddsmässig hante- ring av djuren. Detta är för övrigt en förutsättning för att få ekonomi i produktionen. .

LRF vill på intet sätt försvara dem som höggradigt vanvårdar djur eller skadar dem genom misshandel m. m. Likaså kan det förekomma att äga- rens ålder. sjukdom. narkomani eller alkoholism gör honom olämplig att ha hand om djur. Det är då nödvändigt att myndigheterna snabbt kan ingripa för att bespara djuren onödigt lidande. Men den oklara formuleringen som förekommer i vissa paragrafer kan i ogynnsammalfall innebära en icke obetydlig risk för godtycke vid handläggning av vissa ärenden. En större stringens i formuleringarna skulle undvika tolkningsproblem och godtycke vid tillämpningen.

Hälsovårdsnämnderna har tillsynen över en rad för lantbruket viktiga frågor. Förutom miljöskydds- och djurskyddslagstiftningarna ska de besik- tiga av lantbruksnämnderna förprövade djurstallar samt se till att gällande bestämmelser angående arbetarskyddet följs.

I förslagen till djurskyddslag och djurskyddsförordning får tillsynsmyn- digheterna större befogenheter än tidigare. Härigenom ställs allt större krav på dem att ha tillräcklig utbildning i och kunskap om såväl djurens beteende som animalieproduktionens ekonomiska villkor. LRF vill-i detta sammanhang hänvisa till den skrivelse daterad den 23 april 1982 till statsrå- det och chefen för jordbruksdepartementet angående utbildning av hälso- vårdsinspektörer. LRF framför där att jordbruksdepartementet vidtar er— forderliga åtgärder för att snarast möjliggöra en vidareutbildning av yr? kesverksamma hälsovårdsinspektörer på lantbruksområdet.

Lantbruksnämnderna har en omfattande kompetens inom lantbruksom-

• Sida 107
•  Original

Bilaga 2-

rådet. De lämnar råd och anvisningar till lantbrukarna om produktionstek- niska frågor samt utformning av byggnader m.m. LRF anser att lantbruks- nämndernas kompetens när det gäller djurskyddsfrågor borde utnyttjas bättre än vad som sker i dag. Ett samråd mellan lantbruksnämnderna och resp. hälsovårdsnämnd inom länet skulle även ge en enhetligare tillämp- ning av djurskyddsreglerna. Neddragning av .de statliga anslagen till lant- bruksverket får inte omöjliggöra att lantbruksnämnderna fortsättningsvis kan ha ansvaret för dessa viktiga samordningsuppgifter.

2.28 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Det har tacksamt no- terats att lantbruksstyrelsens förslag till ny djurskyddslag och djurskydds- förordning innehåller nyheter, ändringar. och i.vissa fall skärpningar av tidigare bestämmelser. Så t. ex. får det ses som synnerligen betydelsefullt att begreppet ”så vitt möjligt” föreslås utgå ur za djurskyddslagen. då dessa ord helt sätter meningens övriga fordran "att djur skall skyddas mot lidande" ur spel. Vidare är det för djurskyddsorganisationerna en glädjan- de nyhet att man äntligen erkänner. att djur inte endast förmår känna kroppslig smärta. utan även ångest och annat lidande. Under vår mångåri- ga verksamhet inom djurskydd har vi gång efter annan med förundran fått konstatera hur oändligt litet kunskaper om djur forskarna besitter. trots att de bedriver djurexperimentell forskning. Därför är lantbruksstyrelsens förslag om obligatorisk utbildning för. alla som sysslar med försöksdjurs- hantering verkligen räl befogat. Det är även viktigt att bestämmelserna om bedövning av slaktdjur in- rangcras i djurskyddslagen. då det till Sverige inflyttar allt fler och fler människor från sådana länder där humanitet mot djur är fullständigt okän- da begrepp. Slutligen stöder vi Iantbruksstyrelsen helt och fullt i förslaget att elefanter och sjölejon bör förbjudas medfölja ambulerande cirkusar. Om man bortser från det djurplågeri som sker vid dressyren innan djuren förmåtts utföra de "konster" som är helt onormala för arterna. så får cirkusdjuren aldrig tillfälle till någon motion i ordets verkliga betydelse. Vidare finns 'det inga skäl för att denna medeltida "nöjesform" skall få fortsätta då det finns fina naturfilmer att tillgå, där djurenlkan beskådas i. sin rätta miljö.

2.29 Läkemedelsindustriföreningen: Läkemedelsindustriföreningen till-_ styrker det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget om ny djurskyddslag och djurskyddsförordning. — — — (se även 14.29).

2.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi anser att alla djur har ett egenvärde. Det innebär att varje enskilt djur skall ha rätt att leva sitt liv under betingelser som i så stor utsträckning som möjligt tillfredsställer dess fysiska och beteendemässiga behov. I dag exploateras alla djurarter av människamGraden av exploatering är avhängig av den nytta djuren .

anses ha för människan. . . .

. Djur skall inte hållas i fångenskap utom i undantagsfall. [ sådana fall måste det ske under former som utgår från djurens behov. De skall heller inte dödas utom i undantagsfall. Avlivning måste ske med minsta möjliga obehag för djuren. '

• Sida 108
•  Original

Bilaga 2

Beträffande husdjursuppfödningen innebär det att den industriella stor- driftsuppfödningcn av djur och den nuvarande organisationen av slakterier inte bör få förekomma.

Beträffande djurförsök menar vi att alla plågsamma djurförsök är oac- ceptabla. De enda djurförsök vi finner acceptabla är sådana där djuren efter ingreppet kan återgå till ett normalt liv i sin gamla miljö.

Beträffande djurparker anser vi att endast sådana. där djuren får röra sig fritt över mycket stora områden, bör fålförekomma. Endast djur som naturligt finns i den svenska faunan bör få vistas i djurparker.

Beträffande cirkus anser vi att djur över huvud taget inte hör hemma där, liksom ej heller på scen vid teaterföreställningar, i TV-studior etc.

Beträffande pälsdjursuppfödning anser vi att den'bör förbjudas helt. då den utöver lidande för djuren innebär proteinslöseri och bara leder till produktion av lyxvaror. - Beträffande hållande av sällskapsdjur. där missförhållanden ofta är svå- rare att upptäcka än inom institutionaliserad djurhållning, anser vi att stor restriktivitet bör råda av seende tillgängligheten av sällskapsdjur. T. ex. bör djur, som inte hör hemma i den svenska faunan. inte få införas i Sverige. och försäljning av djur i zoologiska affärer bör-förbjudas.

Det är i sammanhanget viktigt att påpeka. att import av produkter (kött, skinn. kemikalier m. m.). som tillkommit genom en behandling av djur som inte är tillåten i Sverige, bör förbjudas och ersättas med inhemska produk- ter. .

Djurskyddslagen skall ha som utgångspunkt att skydda djuren mot över- grepp från människan. Föreliggande förslag till ny djurskyddslag och ny djurskyddsförordning har i högre grad än gällande lag utgått från djurens behov. Dock anser vi det vara en stor brist. att förbud mot burhönshållning och pälsdjursuppfödning inte föreslagits.

Sammanfattningsvis anser vi att föreliggande förslag till ny djurskydds- '

lag och djurskyddsförordning innehåller många förbättringar jämfört'me'd

nu gällande lag. men att det är långt kvar till det idealtillständ. där djurens rättigheter är tillfredsställande tillgodosedda. I dagens läge yrkar vi — att lagen och förordningen ägnar mer uppmärksamhet åt problemen i samband med djurfabriker. — att burhönshållning förbjuds och ersätts med etologiskt riktig hönshåll- ning, ' — att djurförsök för framställning av lyxprodukter förbjuds. — att alla djurförsök måste genomgå etisk förhandsprövning. — att lekmannainflytandet i de djurförsöksetiska nämnderna stärks. samt — att lantbruksstyrelsens förslag om förbud att förevisa elefanter och sjölejon på cirkus på det allvarligaste beaktas. -

2.31 Svenska kennelklubben: Svenska kennelklubben är av den uppfatt- ningen, att detär bra med uppdelning i ramlag och förordning som föreslås. Med detta förslag har dock lantbruksstyrelsen som tillsynsmyndighet fått mycket stor handlingsfrihet genom att det är-denna instans som skriver tillämpningsbcstämmelserna. SKK hävdar bestämt. att innan tillämpnings-

• Sida 109
•  Original

Bilaga 2 -

bestämmelserna vinner laga kraft, skall de remissbehandlas. De kan an- nars få vittgående konsekvenser för djurägarna utan att dessa fått tillfälle att yttra sig. '

Av stor praktisk betydelse för SKK och djurägarna är t. ex. kap. 1. å4 i den föreslagna djurskyddsförordningen, i vilken stadgas att "kupering eller annan stympning av ett djur får inte företagas annat än på grund av medicinska skäl om inte lantbruksstyrelsen medger annat". Med nuvaran- de skrivning har lantbruksstyrelsen att med sina tillämpningsföreskrifter bestämma. vilka djur som får kastreras. kuperas samt på vilka djur sporrar får bontagas osv. Av den anledningen kan SKK ej godkänna skrivningen av 54 i kap. ] djurskyddsförordningen utan att först få ett klarläggande från lantbruksstyrelsen avseende de undantag styrelsen har tänkt föreslå.

SKK hälsar med tillfredsställelse förslaget om de skärpningar och ökade befogenheter. som ges ftillsynsmyndigheter att delegera snabba ingripan- den vid missförhållanden till myndigheter på olika nivåer utan långa utred- ningar dessförinnan.

SKK vill även speciellt stödja förslaget om förbud mot doping och inrättandet av en speciell djurskyddsinspektör med den utbildning som föreslås. Denna inspektör kan med fördel samarbeta med SKK: s-ke'nnel— konsulenter vad gäller hundhållning.

Vad gäller se djurskyddslagen bör om varje person medges rätt att avliva även andras djur utförliga anvisningar utfärdas till allmänheten.

SKK kan inte förstå den skillnad som lantbruksstyrelsen gjort på häst och hund i s 13 djurskyddslagen men ställer sig'positiv till tillståndstvång.

Slutligen vill SKK göra jordbruksdepartementet uppmärksam på att lagen ej torde kunna träda i kraft förrän tillämpningsföreskrifter finnes färdiga och godkända och enligt SKK:s mening remissbehandlade. Utan tillämpningsföreskrifter är t. ex. kastrering av katt. häst och svin förbjuden den dag lagen träder i kraft.

2.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Det ambitiösa arbete som under senare tid pågått och pågår inom lantbruksstyrelsen att revidera och modernisera inom djurskyddets område gällande lagstiftning med åt- följande kungörelser och förordningar har med största intresse emottagits av riksförbundet. Under en period av år har olika framställningar gjorts till regeringen och till lantbruksstyrelsen med förslag till ändringar rcsp. kom- plettering av gällande författningsbestämmelser där dessa enligt riksför- bundets uppfattning varit ofullständiga. eller ej följt med samhällets för- ändringar. resp. skapat problem vid den praktiska tillämpningen. Med tillfredsställelse konstateras att nu flertalet av dessa framställningar och påpekanden — som givetvis ej endast kommit från riksförbundets sida — tagits under övervägande och föranlett förslag till ändringar i författnings- komplexet kring djurskyddet. Utgående från den grundsyn som lantbruks- styrelsen redovisar i motiveringen till sitt nu avgivna förslag till ny djur- skyddslag och djurskyddsförordning ställer sig riksförbundet positivt till det avgivna förslaget och de 10 huvudpttnkter som redovisas i förslaget. I några fall kommer emellertid vissa erinringar. kompletteringar och änd- ringsförslag att framföras (se nedan 3.33—24.33). _

• Sida 110
•  Original

' Bilaga 2

2.34 Sveriges veterinärförbundz'l lantbruksstyrelsens allmänna motive- ringar till förslaget framhålls att den nuvarande lagen är svåröverskådlig genom att den ändrats ett flertal gånger. Veterinärförbundet delar denna uppfattning och välkomnar därför en översyn. Ett mera direkt och klarare språk är önskvärt för att underlätta den nuvarande lagens tolkning. Sam- manförandet av olika lagar och kungörelser till en lag med tillhörande förordning bidrar också till att- denna målsättning nås. Förbundet vill" framhålla att redan en redaktionell ändring kräver stor omsorg för att inte något av lagens innehåll skall gå förlorat eller ändras utan att detta var-

avsikten. .

Förslaget innehåller vidare som det sägs i kommentaren "flera nyheter. ändringar och vissa skärpningar av tidigare bestämmelser". Förbundet delar lantbruksstyrelsens uppfattning att en del av gällande bestämmelser inte är anpassade till dagens situation och att därför en total översyn av djurskyddslagstiftningen är nödvändig. Förbundet efterlyser även i försla- get synpunkter på den viktiga etiska frågan om sambandet människa-djur. - Vilket ansvar har vi som utnyttjare av djuren gentemot det enskilda djuret? Synpunkter på inriktning och mål i denna centrala fråga saknas helt.

En omfattande bearbetning av djurskyddslagstiftningen sker för närva- rande på internationellt plan. Det är viktigt att vår egen lagstiftning ankny- tes till detta arbete. En nordisk samordning av djurskyddslagstiftningen bör därför snarast påbörjas om resultat skall'kunna uppnås inom rimlig tid. Det är förbundets uppfattning att djurskyddslagstiftningens krav i intet fall får understiga vad som föreskrives i internationella konventioner. Snarare bör Sverige inta en ledande ställning på det här området. Erfarenheter har emellertid visat att detzftnns avsevärda skillnader i uppfattning mellan företrädare för olika typer avdjurhållning och företrädare för rena djur- skyddsintressen i vårt samhälle.

Med hänsyn till omfattningen av detta lagberedningsarbete kan det antas kräva ganska lång tid. En 'statlig utredning bör därför snarast tillsättas av regeringen och få i uppdrag att inkomma med förslag. Därvid bör det material som tagits fram'av lantbruksstyrelsen utgöra en bra utgångspunkt för utredningsarbetet. Det är nämligen väsentligt att'en så genomgripande ändring som nu föreslås redan på utredningsstadiet förankras så brett som möjligt. Djurskyddslagstiftningen berör i stort sett 'alla människor. En mängd olika myndigheter och enskilda personer skall tillämpa djurskydds- lagstiftningen i det praktiska livet. Det är därför-synnerligen angeläget att denna lagstiftning är så klar och entydig som möjligt. När inte själva lagstiftningen kan ge ett detaljerat svar. bör förarbetena vara så utförliga och genomarbetade att dessa kan ge vägledning. Veterinärförbundet anser inte att det föreliggande förslaget till ny djurskyddslag och djurskyddsför- ordning uppfyller de nämnda kraven.- Sveriges veterinärförbund ifrågasät- ter således starkt om lantbruksstyrelsens förslag till ändringar i djur- skyddslagstiftningen för närvarande bör genomföras. Bristerna i den nuva- rande lagstiftningen ärinte större än att den kan fortsätta att gälla ytterliga- re några år under den tid som behövs för nämnda utredningsarbete. I det fall veterinärförbundets önskemål om en särskild utredning inte vinner

• Sida 111
•  Original

Bilaga 2

gehör, vill förbundet anföra följande beträffande förslagen till djurskydds- lag och djurskyddsförordning.

Den kanske största förändringen i förslaget är att lantbruksstyrelsen ges ökade befogenheter att utfärda detaljföreskrifter. Sådana föreligger ännu inte. Då åtskilliga detaljföreskrifter brutits ut ur den nuvarande lagen. avses dessa ingåi lantbruksstyrelsens kommande kungörelser tillsammans med de nya föreskrifter, som lantbruksstyrelsen kan komma att utfärda. - Lagens innehåll-kommer i hög grad att bestämmas av dessa föreskrifter. Det är synnerligen svårt "att ta ställning till lantbruksstyrelsens framställ- ning innan samtliga tillämpningskungörelser åtminstone i sina huvuddrag föreligger. '

I den mån delegation meddelas lantbruksstyrelsen är det viktigt att inte partsintressen får för stor genomslagskraft. Det ligger i sakens natur att jordbruksnäringens intressen är starkt företrädda inom lantbruksverket. Villkoren för vår animalieproduktion påverkas starkt av rent ekonomiska faktorer. De krav som bör ställas på animalieproduktionen ur djurskydds- synpunkt hänger däremot starkt samman med samhällsintressen. ambi- tionsnivå och etiska värderingar. Besluten bör därför flyttas upp till rege- ringsnivå för att få en riktig avvägning.

Vad beträffar sällskapsdjur. sportdjur och vilt gäller till en del samma bedömning som ovan. Partsinflytandet är dock mindre påtagligt. Delega- tion bör därför kunna. ske i större utsträckning. givetvis förutsatt att berörda organisationer får tillfälle till yttrande över kommande föreskrif— ters innehåll.

IQ-

• Sida 123
•  Original

nämligen att endast privatpersoner inte får hålla djur i fångenskap. medan lagtexten tycks inkludera förbud även för institutioner. Där bör därför stå "liknande anläggningar (t.ex. för djurförsök)".

Även ur andra synpunkter är gränsdragningen mellan vilka djur som får ' hållas i fångenskap och inte något godtycklig. Husdjur som tillhör vår svenska tradition inom området är sålunda tillåtna exempelvis på cirkus. men däremot inte sådana djur som hålles som husdjur i andra länder. Eventuellt lidande för djuren tordeju inte vara beroende av i vilket land de hålles som husdjur. .

Kommentaren till 54 djurskyddslagen innehåller en uppräkning av djur- arter som räknas som husdjur. Dels är listan ofullständig. dels'är arterna inte klart definierade. Ur vetenskaplig synpunkt kan nämligen gäss och duva omfatta åtskilliga arter. likaså är det svårt att klart definiera vad som menas med burfåglar. Avses sådana fåglar som normalt brukar hållas i bur eller vilt levande fåglar som av någon anledning sättes i bur? Beteckningen vita råttor bör ändras till enbart råttor. eftersom det gäller ett stort antal raser som inte alla är albinos. Vidare'torde rödräv. som saknas i förteck- ningen", vara ungefär lika vanliga i rävfarmer som blå- och silverräv, vilka nu finns nämnda i texten.

Det är tveksamt vad som menas med "i fångenskap". Avses även infångande av djur för märkning (ringmärkning, fastsättande av radiosän- dare etc.). vilket kan inkludera bedövning och förvaring under några timmar eller något dygn för efterkontroll?

6.25 Svenska djurskyddsföreningen: Förslaget synes innebära förbud mot att ta hand om skadade vilda djur och fåglar. Eftersom det finns samman- slutningar, som har sådan verksamhet på sitt program och med framgång driver denna. bör av lagen framgå, att det är tillåtet att ta hand om skadade vilda djur och fåglar. Jämför även med vad som säges i 55 om sjuka och skadade djur.

6.27 Cirkusakademien: Cirkusakademien har vidare stora betänkligheter mot den i 45 förslaget till djurskyddslag intagnabestämmelsen, som ger djurparker och liknande anläggningar (framför allt terrarier) ett förmodli- gen i hela världen unikt monopol att hålla sig med djurarter som normalt . inte är husdjur i riket. Ett införande av denna bestämmelse skulle alltså få till följd att alla privatpersoner förbjuds att ta sig att ett i naturen påträffat djur som blivit skadat eller att införskaffa ett i andra länder än Sverige vanligt husdjur. Den omständigheten att lantbruksstyrelsen beräknas få en befogenhet att meddela undantag från den föreslagna förbudsbestämmel- sen torde inte utgöra någon som helst garanti för att sådana undantag verkligen kommer att medges. Rent skrämmande cynisk ter sig mot denna bakgrund lantbruksstyrel- sens inställning att — utan tvekan med hänsyn till kommersiella intressen — tillåta var och en i vårt land att hålla sig med sådana burdjur som "smågnagare (marsvin. hamster. vita råttor, möss. ökenråttor). burfåglar samt blå— och silverräv, mink och chinchilla". _ Cirkusakademiens främsta anmärkning mot den föreslagna bestämmel-

ha '.'—I

• Sida 124
•  Original

Bilaga 2

sen i 45 djurskyddslagen är emellertid att den hindrar alla cirkusar att utan lantbruksstyrelsens medgivande, som alltså aldrig är garanterat, hålla sig med ett stort antal djur som varken för närvarande eller enligt förslaget till en ny djurskyddsförordning (4 kap. 45) är förbjudna att visas på cirkus. Denna olägenhet måste enligt akademiens uppfattning under alla förhållan- _ den undanröjas genom att cirkusarna i lagtexten uttryckligen likställs med djurparker eller liknande anläggningar.

6.28 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Enligt lantbrukssty- relsens bedömning skall de djurarter som normalt hålles inom riket som husdjur även inkludera blå- och silverräv, samt mink; Det finns inga skäl.- mer än möjligt ekonomiska,'för att det skall vara tillåtet att uppföda räv och mink i trånga burar — en djurhållning som helt avviker från det normala för arterna. Därför anser vi "att detta skall förbju- das. '

6.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Det obestämda "lik- nande anläggningar" bör strykas-. Terrarier och zooaffärer är oftast ingen god djurmiljö. Djurparker måste, för att över huvud taget accepteras. -' underkastas mycket strängare regler vad avser en etologiskt riktig miljö för djuren. ' Rävar. minkar och chinchillor bör inte få hållas i fångenskap. även om de "normalt" gör det. Det är inte acceptabelt att inskränka djurens rörel- sebehov bara för att producera lyxvaror. Ej heller bör exotiska sällskaps- djur, inkl. burfåglar, få hållas inom landet. '

6.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Vad lantbruksstyrelsen skriver i motiveringen till denna paragraf finner riksförbundet vara av utomordentlig betydelse och instämmer helt i vad där ahföres.

6.34 Svenska veterinärförbundet: Paragrafen är så strikt formulerad att den måste ge upphov till tolkningssvåiigheter. Fasan räknas inte till husdjur men föds ju ofta upp för att släppas; oljeskadad fågel tas in för att botas osv. Skall regeringen behöva ge tillstånd till detta? Elefanter, kameler, lamadjur etc. är ju sedan många århundraden'husdjur i andra'länder. - Problem med transport etc. då det gäller dessa djur måste kunna-regleras på annat sätt. '

5 5 Sjuka eller skadade djur skall tas om hand för nödvändig vård så snart det är möjligt, om inte sjukdomen eller skadan-är så svår att de bör avlivas omedelbart.

7.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: För att undvika att bestämmelsen för tankarna till sådant omhändertagande av djur som avses i 215 bör- uttrycket "tas om hand" bytas ut mot "beredas".

7.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 55 i lagförslaget anges att sjuka eller skadade djur skall tas om hand för erforderlig vård. Vern eller vilka denna

• Sida 125
•  Original

Bilaga 2

skyldighet åvilar framgår varken av-_den föreslagna bestämmelsen eller dess motsvarighet i nu gällande djurskyddslag. Någon ledning i motiven står inte heller att finna. Inte heller framgår vem som har kostnadsansvaret för den erforderliga vården. Det bör här också framhållas att'i 235 __i förslaget föreslås. utan närmare motivering. att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bl. a. 55 skall straffas med böter. Mot bakgrund av det anförda är stadgandets utformning otillfredsställande och bör bli föremål för ytterligare överväganden.

7.13 Statensveterinärmedicinska anstalt: I 54 begränsas möjligheterna att hålla andra djur än sådana som normalt utgör husdjur i fångenskap annat än i djurparker eller liknande anläggningar. I sina specialmotiveringar till detta stadgande framhåller lantbruksstyrelsen att vilt djur alltsålicke får tas om hand av privatpersoner och hållas i fångenskap om inte lantbrukssty- relsen medger undantag. Ä andra sidan skall sjuka eller skadade djur enligt ' 55 tas om hand för nödvändig vård- så snart det är möjligt, om inte sjukdomen eller skadan är_så svår att de bör avlivas omedelbart. Det är emellertid'erfarenhetsmässigt mycket vanligt att privatpersoner omhän- dertar främst unga. skadade. individer av fåglar. harar. ekorrar o.d. som påträffas i naturen. och vårdar dem i hemmet. Dessa djur förblir oftatama och kvarstannar i många fall i den omhändertagande familjens bostads- miljö. Här skapar med andra ord förslaget möjligheter till att man genom åtlydande av 55 bryter_mot den 54. Denna olägenhet kunde möjligen undanröjas genom att man i 51 inför en klar definition av begreppet fångenskap. '

7.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: [ paragrafen finns en språklig felsyftning. Sista raden bör för att ej kunna missförstås lyda "så svår att djuren bör avlivas omedelbart".

7.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser att paragraferna 5 och 6 'är motsägelsefulla och i vissa fall kan "motverka varandra. Får man exempel- vis ta hand om skadat vilt och ge det vård hemma på gården eller måste djuret omedelbart fraktas till ett djursjukhus där det på grund av bristande resurser blir avlivat.

7.28 Föreningarna djurens-vänners riksorganisation: — — — Begreppet "så snart som möjligt" är diffust och bör ersättas med orden "utan dröjsmål".

7.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: "Så snart det är möjligt" är vagare än "utan dröjsmål" (gällande lag). Det senare bör stå kvar.

6 5 Påträjjas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas' omedelbart. får en veterinär eller polisman och i trängande fall varje person genast avliva djuret.

När djuret är avlivat skall ägaren eller innehavaren eller, om detta inte är möjligt. polismyndigheten underrättas av den sorti avlivat djuret. _

• Sida 126
•  Original

Bilaga 2

8.11 Kammarrätten i Sundsvall: Beträffande'65 i förslaget anges i motiven att den motsvarar 205 i gällande lag. Vid en jämförelse mellan lagförslaget och nu gällande lag finner man dock att två sakliga förändringar vidtagits. Dels har ordet "synnerligen" i lokution "synnerligen trängande" tagits bort och dels har i förslaget också uteslutits kravet på att ägarens eller innehavarens mening om möjligt skall inhämtas före det djuret dödas. Enligt motiven till motsvarande nu gällande bestämmelse betingades stad— gandets utformning av en önskan att så långt möjligt förhindra missbruk. Den nu föreslagna bestämmelsen utvidgar rätten för envar att döda sjuka eller skadade djur utan ägarens medgivande. Några skäl för denna föränd- ring har inte angivits. Kammarrätten finner det tveksamt om någon ändring är påkallad i nu aktuellt avseende.

8.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: — — —— Till de i 15 uppräknade djurslagen. från däggdjur ned till akvariefiskar, hänvisas sedan i lagtexten allmänt som djur. Som en konsekvens av att de senare enligt 1 5 begränsas till att gälla djur som normalt hålles i fångenskap kommer bestämmelserna i 65 väl att omfatta akvariefiskar men icke trafikskadat vilt, vilket senare torde vara det vanligaste objektet för veterinärs eller polis ingripande då sjuka eller skadade djur påträffas.

8.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Formuleringen i nuvarande 205 med bland annat orden "uppenbarligen" och "synnerligen" bör bibehållas för att undvika att bestämmelsen utnyttjas "i fel riktning". l paragrafen bör införas att djurägaren om möjligt bör underrättas redan före avlivandet. .

8.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: I motsvarande bestämmelse i gällande djurskyddslag är det särskilt föreskrivet följande: "Om så kan ske. bör ägarens eller innehavarens mening inhämtas." Denna föreskrift återfinns inte i lagförslaget. Motivering härtill saknas. Bestämmelsen bör enligt länsstyrelsens mening kvarstå i lagen.

8.26 Lantbrukarnas riksförbund: Paragrafen är'oklart skriven och kan ge upphov till tolkningsproblem. Hur ska en enskild person kunna avgöra vad som är trängande fall?

8.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Förslaget innebär en klar förbättring i förhållande till gällande bestämmelser.

8.34 Sveriges veterinärförbund: Djurägaren måste, om så är möjligt, kon- taktas redan innan djuret avlivas. Rättssäkerheten kan annars komma i fara.

7 5 Operativa ingrepp av någon betydelse eller andra behandlingar i syfte att bota sjuka eller skadade djur skall utföras av veterinär. om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt.

Regeringen far meddela bestämmelser som förbjuder eller ställer upp särskilda villkorfo'r kupering eller annan stympning av djur.

• Sida 127
•  Original

Bilaga 2

9.6 Universitets- och högskoleämbetet: Texten i denna paragraf verkar skriven i huvudsak med tanke på animalieproduktionens djur. sällskaps- djur och omhändertagna djur. De djur som används som försöksdjur har efter anmälan eller etisk prövning försatts i en annan 'situation och det är därför många gånger försöksledaren eller medhjälpare som snabbt och anpassat kan bidraga med riktiga åtgärder. 1 det förslag till konventionstext, som ovan nämnts (se 1.6), används uttrycket "competent person". UHÄ föreslår att paragrafens första stycke kompletteras enligt följande: "Operativa ingrepp av någon betydelse eller andra behandlingar i syfte att bota sjuka eller skadade djur skall utföras av veterinär eller särskilt sakkunnig. om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt". l specialmotiveringarna till lagen bör utvecklas att "särskilt sakkunnig" avser försöksledare eller annan medverkande vid djurförsök.

9.11 Kammarrätten i Sundsvall: Lagförslagets 75 motsvarar enligt moti- ven 9— 11 55 i nu gällande lag. Där ges i 95 bestämmelser om kastrering, i 105 om kupering av svans på hästar och andra djur och i 10a5 om

. stämbandsoperation av hund. I 11 5 slutligen ges en bestämmelse av mera allmän innebörd. I 75 i lagförslaget har dessa detaljbestämmelser tagits bort och återfinns i stället i första kapitlet i den föreslagna förordningen. Lagtextens första stycke har enligt kammarrättens mening fått en sådan utformning att den kan tolkas som om den bara har avseende på botande av sjuka eller skadade djur. Vid denna tolkning är det tveksamt om exem- pelvis kastrering av djur omfattas av den nya lagstiftningen. allra helst som det i 75 2 st i lagförslaget och i 1 kap. 45 i förordningen använda begreppet "stympning" inte utan vidare också behöver innebära kastrering. Lagför- slaget synes därför böra omformas.

9.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Föreskrifter om i vilka fall behandling eller operation skall utföras av veterinär är svåra att formulera. De nu föreslagna bestämmelserna är bättre än i den tidigare lagens 5 1 1. Frågan är dock hur såväl allmänhet som experter ochjurister drar gränsen mellan ett obetydligt och inte obetydligt lidande. [ andra stycket talas om kupering eller annan stympning av djur. Ordet stympning är för drastiskt och innebörden är inte heller helt klar. Föreslås en lydelse som: Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för kupering eller annat operativt ingrepp som ej är föranlett av medicinska skäl. Föreskrifterna i 75 måste i förordningen åtföljas av bestämmelser som närmare reglerar vad som avses med såväl första som andra stycket.

9.17. Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslaget innebär att t. ex. svanskupering av hund inte får företas om inte lantbruksstyrelsen medger annat. Vad lantbruksstyreIsen har för åsikt i denna fråga framgår ej av styrelsens framställning. Detsamma gäller kastrationsbestämmelser för djur. Läns- styrelsen anser att deSSa bestämmelser har sådan betydelse att de skall återfinnas i lagen eller förordningen.

• Sida 128
•  Original

9.26 Lantbrukarnas riksförbund: Paragrafen är oklart skriven. Vad menas med "operativa ingrepp av någon betydelse". Var går gränsen mellan- olika former av operativa ingrepp. Likaså undrar LRF hur man avgör "om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt".

9.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Formuleringarna "av någon betydelse" och "som inte är obetydligt" är vaga och lämnar öppet för godtycke. Därför bör de strykas.

9.34 Sveriges veterinärförbund: Föreskrifter om i vilka fall behandling eller operation skall utföras av veterinär är svåra att formulera. De nu föreslag- na bestämmelserna är bättre än i den tidigare lagens 11 5. Frågan är dock hur allmänheten och myndigheter drar gränsen mellan ett obetydligt och inte obetydligt lidande. . 1 andra stycket talas om kupering eller annan stympning av djur. Ordet stympning förefaller väl drastiskt och innebörden är väl inte heller helt klar. Föreslås en lydelse som: Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller föreskriver särskilda villkor för kupering eller annat opera- tivt ingrepp som inte är föranlett av medicinska skäl. . Föreskrifterna i paragrafen måste i förordningen åtföljas av bestämmel- ser som närmare reglerar vad som avsesimed såväl första som andra stycket.

8 5 Husdjur som skall slaktas skall vara bedövade när blodet avtap- pas. Fjiiderjii och kaniner får dock avlivas utan föregående bedövning genom att huvudet hastigt skiljs från kroppen.

10.6 Universitets- och högskoleämbetet: När det gäller vetenskapliga ända- mål kan det vara av avgörande betydelse för utvärderingen av ett försök vilken-metod som används när ett djur avlivas. Textförslaget är emellertid skrivet med tanke i första hand på avlivning av animalieproduktionens djur. . . . UHÄ anser det mot denna bakgrund värdefullt om paragrafen kunde kompletteras med ett nytt stycke med följande lydelse: "Avlivning av försöksdjur skall anpassas såväl till djurslag som till försökets ändamål".

10.8 Fiskeristyrelsen: Beträffande slakt omfattar förslagets 85 endast hus- djur. Fiskeristyrelsen anser dock att föreskrifter för- slakt av fisk i bl.a. odlingsanläggningar kan vara befogat. Sådana anvisningar bör i så fall utarbetas i samråd med fiskeristyrelsen. '

10.11 Kammarrätten i Sundsvall: 8 5 i lagförslaget innehåller bestämmelser om slakt av husdjur. Den föreslagna lagstiftningen innehåller emellertid inga bestämmelser om avlivning av djur i annat fall. Sådana bestämmelser och föreskrifter har ansetts nödvändiga enligt den nu gällande ordningen. . Några skäl till varför bestämmelser i detta avseende skall'utelämnas i den nya lagstiftningen har inte redovisats. Frågan bör därför ytterligare över- vägas. '

l 8

• Sida 129
•  Original

Bilaga 2

10.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Bestämmelserna om .slakt säger att fjäderfä och kanin får avlivas utan föregående bedövning genom att huVu- det hastigt skiljs från kroppen. Detta bör endast vara tillåtet vid avlivning av enstaka av dessa djur'och inte om det rör sig om hundratalet eller flera i en följd. Exempelvis skulle minkfarmer som inköper överåriga värphöns kunna använda en roterande sågklinga som avskiljer huvudet snabbt och .. därmed lösa avlivningen på ett enkelt sätt. Frågan har också ställts om - kassodlade fiskar får buksnittas utan att-Vara bedövade och avlivade.

10.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Undantaget från krav på bedöv- ning vid slakt av fjäderfä och kaniner kan ifrågasättas. I synnerhet när det . är fråga om kaniner syneshalshuggning utan föregående bedövning inne- bära stor risk för felgrepp som kan medföra lidande för djuret. Om undan- taget över huvudtaget skall vara kvar, bör formuleringen vara sådan att krav på bedövning gäller generellt. men att undantag kan medges för vissa djurslag under vissa angivna omständigheter.

10.17 Länsstyrelsen i Kalmarlän: Paragrafen bör, enligt länsstyrelsens mening. ändras så att det avlivningssätt som beskrivs av fjäderfä och kaniner enbart gäller enstaka djur.

10.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Lydclsen bör ändras så att krav ställs _ på att blodavtappning skall ske i omedelbar anslutning till att djuret be- dövats.

10.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Bestämmelserna i denna-para- graf är inte anpassade för djur i försöksverksamhet. Den mest humana metoden vid avlivning av smågnagare är exempelvis halskotedislokalisa- tion utan föregående bedövning. Paragrafen bör därför kompletteras med ett avsnitt om avlivning av djur,i vetenskaplig verksamhet.

10.25 Svenska djurskyddsföreningen: Metoden att avliva kanin genom att huvudet hastigt skiljs från kroppen kan tillåtas endast under förutsättning att särskild anordning av typ-giljotin användes. Utan giljotinutrustning är, metoden svår att utföra och är dessutom ur estetisk synpunkt olämplig. Metoden användes numera praktiskt taget aldrig.

10.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Det är bra att lagen föreskriver att der skall bedövas före slakt. Avlivning av djur bör endast . få ske på ett för djuret icke smärtsamt sätt. På så sätt följs.25 djurskydds- . lagen. Bedövning före slakt bör gälla alla djur utan undantag för fjäderfä och'kaniner. Genom bedövningen kan djuret fixeras. och därmed kan skador på grund av rörelser från'djuret i dödsögonblicket undvikas. Hänsyn bör också tas till hur djur behandlas i samband med slakt. Paragrafen bör därför stadga att djur ej får stressas inför slakten.- Ett exempel på sådan stress är rendrivning med helikopter.

• Sida 130
•  Original

Bilaga 2 -

10.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Förslaget att de grund- läggande bestämmelserna i slaktlagen intages i djurskyddslagen bedömer Riksförbundet som utomordentligt viktigt och hälsar det med tillfredsstäl- lelse.

10.34 Sveriges veterinärförbund: Bestämmelserna om slakt säger att fjä- derfä och kanin får avlivas utan föregående bedövning genom att huvudet hastigt skiljs från kroppen. Detta bör endast vara tillåtet vid avlivning av enstaka antal av dessa djur.

9 5 Regeringen bemyndigas att meddela bestämmelser om offentlig förevisning av djur, tävling med djur och användning av djur för film eller televisionsinspelning, om den finner sådana föreskrifter påkallade från djurskyddssynpunkt.

11.9 Statens naturvårdsverkleet bör påpekas att 4 och 955 delvis täcker varandra då exempelvis djurpark ofta är avsedd för offentlig förevisning av djur. Vilka konsekvenser en sådan överlappning får har inte berörts.

11.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Bra att restriktioner när det gäller offentlig förevisning av djur (inkl. filmning) införs. I princip anser vi dock att offentlig förevisning av djur och tävlingar med djur inte bör få förekomma.

10 5 Djur som skall delta i tävling på tävlingsbanafår inte utsättasför sådana ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka djuren under tävlingen.

12.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Paragrafen är i sin nuvarande utformning svår att tillämpa och bör om möjligt förtydligas. Det kan vidare ifrågasättas om inte tillämpningsområdet bör utvidgas till att avse även djur som skall delta i uppvisningar, utställningar. 'pr'emieringar o.d.

12.11 Kammarrätten i Sundsvall: Såvitt angår det i 105 i lagförslaget införda förbudet mot doping vill kammarrätten ifrågasätta om förbudet bör begränsas till att avse enbart tävlingar.

12.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Förutom ingrepp eller preparat bör också begreppet åtgärd införas. Att bremsa en häst strax före en tävling för att få den lugn, vissa former av uppkäkning, tungband etc. borde kunna hänföras till detta begrepp.

12.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I 105 införs bestämmelser om doping, vilka saknar motsvarighet i nuvarande lag. Länsstyrelsen instäm- mer i att doping är ett djurskyddsproblem och tillstyrker därför att företeel- sen regleras i djurskyddslagen. Emellertid måste konstateras att avgräns- ningen av begreppet doping är svår. Klargörande tillämpningsbestämmel- ser är därför nödvändiga. Inom framför allt hästsportorganisationerna

• Sida 131
•  Original

Bilaga 2

finns i dag frivilliga restriktioner inom området. Erfarenheterna härifrån bör vara en grund att bygga vidare på. '

12.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Paragrafens utformning torde kunna ge upphov till tolkningssvårigheter genom att enbart begreppet ingrepp skrivs in i lagen. Är exempelvis bremsning av travhäst i omedelbar anslutning till en tävling i syfte att minska hästens galoppbenägenhet. ett ingrepp? Läns— styrelsen anser att paragrafen bör kompletteras med begreppet åtgärd _— ett begrepp som lantbruksstyrelsen för övrigt använder i sin motivering till förslaget.

12.25 Svenska djurskyddsföreningen: Svenska djurskyddsföreningen in- stämmer helt i lantbruksstyrelsens uppfattning att doping är ett djur- skyddsproblem och hälsar med största tillfredsställelse. att bestämmelser härom införes i den nya djurskyddslagen. Utöver för tävlande djur bör även offentligt förevisade djur omfattas av 5 10.

12.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Bra att doping förbjuds. Det bör gälla även den s.k. animalieproduktionens djur.

12.32 Svenska travsportens centralförbund: I 105 djurskyddslagen finnes bestämmelser om att djur som skall tävla inte får utsättas för sådana ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka djuret under tävlingen. ' ' STC har i 554, Reglemente för Svensk Travsport, regler avseende doping. — — _. I specialmotiveringarna till förslaget sägs att mot bakgrund av do- pingämnenas verkan och biverkningar är doping enligt LBS bedömning ett djurskyddsproblem. Enligt travsportens regler får-häst ej tillföras angivna medel som kan antas påverka prestationsförmågan i lopp. I detta fall tas ej hänsyn till överansträngning, överbelastning eller biverkningar. För att så långt möjligt samordna samhällets och sportens regler avseen- de doping hemställer STC att förbundet får möjlighet medverka när lant- bruksstyrelsen utarbetar närmare föreskrifter i frågan.

12.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Riksförbundet delar lantbruksstyrelsens redovisade uppfattning och bedömer att doping är ett djurskyddsproblem och att därför grundläggande bestämmelser därom in- tages i djurskyddslagen. Riksförbundet vill dock framhålla att detta skall gälla ej endast djur som skall deltaga i tävling på tävlingsbana utan jämväl gälla vid offentlig förevisning av djur. Tillägg härom bör göras i denna 5.

12.34 Sveriges veterinärförbund: Förbundet finner det tillfredsställande att denna paragraf om bl.a. dopingförbud införs. Förutom ingrepp eller prepa- rat bör också begreppet""åtgärd" införas. Att bremsa en häst strax före en tävling för att få den lugn. vissa former av uppkäkning. tungband etc. borde kunna hänföras till detta begrepp. 1 djurskyddsförordningen bör

• Sida 132
•  Original

Bilaga 2

föreskrivas-en minsta tid (eller hänvisas till tidsföreskrifter) som bör förfly— ta efter ett ingrepp eller medicinering innan behandlat djur'åter kan tillåtas delta i tävling..

II _6 Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om skyldighet för den som anordnar foentlig förevisning av djur eller tävling med djur att anlita veterinär för tillsyn över.förevisningen-eller tävlingen och att utge ersättning för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkt.

13.8 Fiskeristyrelsen: —- — — Vid många av de större fiskodlingarna har man publika utrymmen där verksamhet visas uppoch ofta illustreras den med akvarier och vissa odlingsenheter. Enligt förslagets ll äskall den som anordnar sådan visning vara skyldig att anlita veterinär för tillsyn. De odlingar som har denna verksamhet är som regel anslutna till tiskhälso-

kontrollen. vilket torde vara en tillräcklig garanti för att hanteringen av flSk. sköts på ett tillfredsställande sätt.

13.21 Statens kulturråd: Kulturrådet har i och för sig inte något att erinra mot ett i 11.6 djurskyddslagen intaget bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter för den som anordnar offentlig förevisning av djur. att anlita veterinär för tillsyn över förevisningen och att utge ersättning-för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkt. . Rådet motsätter sig emellertid bestämt att ettlsådant bemyndigande. ger upphov till krav på en kostnadskrävande rutinbesiktning på varje eller snart sagt varje plats som gästas av en turnerande cirkus.

13.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Enligt förslaget skall veterinär anlitas för nödvändig tillsyn av djur som skall förevisas eller deltaga i tävling. Det kan övervägas om det inte finns anledning att även anlita beteendevetenskaplig expertis som ofta kan avslöja psykiskt lidande hos djuren. '

13.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Biträder förslaget.

13.34 Sveriges veterinärförbund: Förbundet ifrågasätter om det måste ståi djurskyddslagen att en veterinär skall ha betalt för vidtagna åtgärder. Förbundet räknar med att detta är en självklarhet.

12 55 Djurfår inte användas för vetenskaplig forskning, undervisning, sjukdomsdiagnostik eller fram ställning av läkemedel. om inte den planera— de användningen av djuren prot att fran etisk synpunkt.

Vid sådan verksamhet sani I'm-ses i första stycket får endast ant-ändas djur, som har fötts upp för detta ändarna]. L(mtbruksstyrelsen lämnar tillstånd till sådan uppfödning. .

Regeringen får meddela bestämmelser om undantag fran första stycket eller andra stycket forsta meningen samt bestämmelser i. övrigt som är påkallade från djurskyddssynpunkt.

.. .

• Sida 133
•  Original

14.6 Universitets- och högskoleämbetet: Medicinska ' forskningsrådets (MFR) försöksdjursnämnd fungerade redan i'början av 1970-talet som etisk nämnd för MFR- området. Nämnden utarbetade en s.k. kategorikatalog omfattande sex klasser. där Olika typer av försök beskrevs. Med ledning av denna kunde sedan nya försök bedömas.

Vid den genomförda provperioden för etisk'bc'dömning inom Uppsalare- gionen 1976—1979 använde man sig av'denna kategorik'atalog. Man enades

Prop. 1987/88:93 Bilaga 2"

därvid om att försök inom kategorierna 1—3 skulle endast anmälas. medan . ' försök inom kategorierna 4—6 skulle förprövas av nämnden.

Det förslag som lantbruksstyrelsen utarbetade för de etiska nämnderna '

och den åtgärdslista som togs fram baserades i huvudsak på erfarenheter som vunnits inom MFR:s försöksdjursnämnd och under försöksperioden i Uppsala. Ätgärdslistan kom dock bara att omfatta fem grupper. där försök inom grupperna ] och2 skulle anmälas och försök inom grupperna 3'—5 skulle förprövas av' nämnderna. . Lantbruksstyrelsen har' 1 sitt förslag frångatt' den näm'rida indelningen 1 fem åtgärdsgrupper för' bedömning av planerade djurförsök mom de etiska ' nämnderna så till vida att prövning av samtliga försök förutsätts.

UHÄ finner det inte motiverat att frångå den uppläggning söm skapades' under den första provverksamhcten i Uppsala med en ärendegrup'pl för anmälan och en för prövning. UHÄ anser i enlighet härmed att man fortfarande skall kunna endast anmäla sådana försök som enligt MFR: s försöksdjursnämnds indelning föll' ino'm kategorierna 1—3 medan försök inom kategorierna 4— 6 alltid skall prövas.

Meningen maste vara att skapa förhållanden som blir bättre för de djur som måst'c användas, inte en administrativt komplicerad apparat som fördröjer och försvårar arbetet.

l förslagets andra stycke anges att endast djur s'om fötts upp för ändamå- let får användas s.k. destinationsuppfödning. Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från krav på destinationsuppfödding.

Fragan om destinationsuppfödning finns för närvarande reglerad' 1 lant- bruksstyrelsens författningssamling (LSFS l979:29 saknr L 26). '

I likhet med MFR:s försöksdjursnämnd anser UHÄ att undantag från kravet på destinationsuppfödning bör baseras på en positiv förteckning. Denna bör omfatta:

Ryggradslösa djur Rundmunnar. fiskar '(broskfiskar och b'cnliskar), groddjur; kräldjur och fåglar

Däggdjur a'v husdjurstyp såsom mus råtta, hamster ökenråtta, marsVin. " kanin. hund och katt

UHÄ anser det inte självklart att frågan om tillstånd för destinationsupp— födning skall handläggas av lantbruksstyrelsen. Kontrollen av destina- tionsuppfödares anläggningar och skötsel skall givetvis handhas av styrel- . sen, men tillståndsgivningen bör mycket väl kunna hanteras av CFN med dess arbetsutskott för försörjnings-. kvalitets- 'och hälsofrågor. I vart fall bör lantbruksstyrelsen åläggas att samråda med CFN. , _ '

;.

• Sida 134
•  Original

Bilaga 2

14.8 Fiskeristyrelsen: I förslaget beträffande användning av djur för veten- skapligt ändamål (12 5) föreskrivs en obligatorisk prövning av alla djurför— sök. Dessutom får endast sådana djur användas som fötts upp för ändamå- let. Den försöksfisk som används inom fiskeriforskningen kommer anting- en från odlingar eller naturvatten. Den del av verksamheten som avser FoU-arbete inom fiskodling innefattar huvudsakligen försök inom område- na odlingsteknik, foder och sjukdomar. Vid styrelsens laboratorier an- vänds fisk huvudsakligen för beteendestudier. Inriktningen på verksamhe- . ten medför att det sällan förekommer operativa ingrepp på försöksfisken, vilket innebär att det kan förefalla onödigt att ha en generell prövning av alla fiskförsök.

14.9 Statens naturvårdsverk: Lagrummet reglerar djuranvändning vid vis- sa verksamheter. som dock inte är heltäckande. Exempelvis berörs inte verkets åliggande att testa och godkänna fångstredskap eller undersök- ningar i övrigt med syfte att åstadkomma en djurvänligare jakt eller för att klarlägga populationsreglerande faktorer m.m. Det framgår inte av förar- betena om sådan djuranvändning avsiktligt lämnats oreglerad. Detta är för övrigt ytterligare ett exempel på att förhållandet mellan djurskyddslagen och jaktlagstiftningen behöver övervägas. Enligt förarbetena innebär förslaget även en skärpning i den etiska prövningen. Enligt verkets mening är nu gällande ordning fullt tillfredsstäl- lande från djurskyddssynpunkt. såvitt avser faunavården. Den vetenskap- liga forskning som bedrivs inom denna kan omöjligt vara hänvisad enbart till djur som uppfötts för ändamålet.

14.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Djurförsök förekommer även inom områden som inte nämns i paragrafen. t.ex. den kosmetiska indu- strin. Till de i första stycket angivna verksamheterna bör därför — såsom är fallet i nuvarande lagstiftning — läggas "eller annat härmed jämförligt ändamål". ' De etiska nämnderna har enligt 3 kap. 3 & djurskyddsförordningen endast en rådgivande funktion. Hovrätten förutsätter emellertid att djurförsök inte kommer till stånd annat än efter godkännande från vederbörande nämnd.

14.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: & 12 avser djurs användning för vetenskaplig forskning. undervisning, sjukdomsdiagnostik eller framställ- ning av läkemedel. Paragrafens första stycke fastslår kravet på etisk pröv- ning av sådan verksamhet. 1 andra stycket fastslås kravet för s. k. destina- tionsuppfödning. Det synes SVA mera logiskt att dessa krav framförs i omvänd ordning. '

14.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: 1 andra stycket föreslås att endast djur som uppfötts för försöksdjursändamål får användas för försök m.m. Samma bestämmelse gäller även för närvarande. Principen är i och för sig riktig men den innebär att en institution formellt inte kan köpa får, getter, nöt osv. som skall användas enbart för blodavtappning eller utfodringsför-

• Sida 135
•  Original

Bilaga 2

sök om inte uppfödningen är godkänd för detta speciella ändamål. Det kan ifrågasättas om en sådan administrativ omgång är berättigad. Det föreslås därför en liberalisering av detta tillståndstvång i andra stycket. Att omedel- bart börja tillämpa möjligheten till undantag enligt tredje stycket kan också övervägas men 'det borde bli klarare och vara enklare att modifiera grundtexten i andra stycket.

14.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Den föreslagna formuleringen i första stycket. som innebär strängare krav på etisk prövning ären förbätt- ring jämfört med nu gällande lag. Dock kan en differentiering mellan fiskar och övriga ryggradsdjur i'samband med etisk prövning vara nödvändig. Ur etisk synpunkt finns det nämligen inga starka skäl att betrakta_"fiskar" som högre stående varelser än vissa ryggradslösa djur, t.ex. bläckfiskar och högre kräftdjur. Möjligen bör också fiskar undantas från kraven på atti vetenskaplig verksamhet endast användas för ändamålet uppfödda djur. Destinationsuppfödning av fisk är nämligen utom för vissa kommersiellt viktiga arter (laxtiskar, gräskarp) inte möjlig inom överskådlig framtid. Samma resonemang torde gälla groddjur och reptiler. Dessutom kan mycket stora problem komma att uppstå inom ekologisk och jämförande fysiologisk forskning liksom experimentell verksamhet i fält. där ett mycket stort antal arter studeras. Det är önskvärt med en generell bestämmelse som möjliggör studium av vilt levande djurarter.

14.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser att paragrafen är oklart skriven. Att djur inte får användas i undervisning utan att det först prövats från etisk synpunkt kan i vissa fall slå helt fel. I princip förbjuder paragra- fen, som den nu är skriven. skolklasser att göra studiebesök i ladugårdar osv. .

Likaså undrar LRF varför det är fel att använda djur för sjukdomsdiag- nostik innan det prövats från etisk synpunkt. Möjligen kan vi förstå skriv- ningen om det står utveckling av sjukdomsdiagnostik. .

LRF är positiv till möjligheten att lantbruksstyrelsen kan undanta vissa typer av försök. t. ex. utfodringsförsök m.fl.. från obligatorisk prövning.

14.29 Läkemedelsindustriföreningen: Enligt förelagda förslag skall alla djurförsök oavsett om djuren orsakas smärta. ångest. lidanden eller ej prövas ur etisk synpunkt. Detta innebär en väsentlig skärpning av nuva- rande lagstiftning med betydande problem i form av bl. a. förseningar av projekt.

14.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi föreslår följande tillägg: "Om ändamålet med det planerade djurförsöket kan uppnås på annat sätt, får djurförsök inte förekomma. Plågsamma djurförsök får inte förekomma för något ändamål. Djurförsök för testning och framställning av lyxprodukter. typ kosmetika m. m., får inte förekomma." Vidare skall undantag inte medges. Alla försök skall bedömas av den etiska nämnden. Om försök av viss typ är så enkla som det påstås. bör det ju inte ta lång tid att behandla ärendet.

• Sida 136
•  Original

Bilaga 2

14.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: 1 "särskild ordning har Riksförbundet beretts tillfälle avge yttrande över lantbruksstyrelsens för-' slag till kungörelse med föreskrifter för de djurförsöksetiska nämnderna. ] princip har därvid framlagt förslag biträtts. Redovisningen i lantbruksstyf relsens motivering till 125'djurskyddslagen ger en kortfattad resumé'av förslaget.

13 5 Regeringen fårföreskriva att den som yrkesmässigt eller i större omfattning upplåter hästar eller.'am-'änder-hästar'i ridskoleverksamhet skall göra anmälan om verksamheten. _

Regeringen får även föreskriva att hundar yrkesmässigt eller annars i större omfattning inte får uppfödas eller mottas för- inaekordering utan .

tillst'änd.

15.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Stadgandet i andra stycket bör lämpligen utvidgas till att avse även katter och andra husdjur. .

15.11 Kammarrätten i Sundsvall: När det gäller 135 i lagförslaget vill kammarrätten endast påpeka att första stycket inte helt korresponderar med 1 5 i den föreslagna förordningen.

15.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Sedan 1978 gäller att den 'som: yrkesmässigt upplåter hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmälan här- om. Erfarenheterna har emellertid visat 'att sådan anmälan sällan görs. Sanktionsmöjligheter för försummelse saknas. Bestämmelsen har därför - mycket litet värde. Från hälsovårdsnämnderna har ofta framhållits att - tillståndsplikt bör gälla för ridskoleverksamhet analogt med vad som gäller . för yrkesmässig hundhållning. Länsstyrelsen delar denna uppfattning. I fråga om yrkesmässig hundhållning har- i den föreslagna lagtexten omfattningen begränsats till att gälla uppfödning och inackordering, där-' emot inte försäljning såsom fallet är i nugällande lag. Länsstyrelsen anser dock att yrkesmässig försäljning bör vara tillståndspliktig även i fortsätt— ningen. '

15.25 Svenska djurskyddsföreningen: Svenska djurskyddsföreningen ifrå- gasätter om inte tillstånd b'ör erfordras-för att få använda-hästar-i ridsko- leverksamhet och inte endast anmälan.

15.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF kan inte se något skäl ur djur- skyddssynpunkt att häst- och hunduppfödning måste anmälas. Paragrafen är onödig och skapar bara onödig byråkrati. Dessutom är paragrafen oklan skriven. Var går gränsen för uppfödning - av hundar i större omfattning? 15.30 Nordiska samfundet mot plågsamma'djurförsök: Biträder förslaget.

15.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Med vetskap om: de

mången gång primitiva och otillfredsställande förhållanden under vilka-.

• Sida 137
•  Original

Bilaga 2

hästar användes i s. k. ridskoleverksamhet finner Riksförbundet det vara väl motiverat att för sådan-verksamhet skall krävas tillstånd och ej endast anmälan. Verksamheten innehåller fier djurskyddsproblem än s.k. ken- nelverksamhet för vilken tillstånd fordras.

14 ä' Regeringen får meddela ytterligare bestämmelser omdjurskyd— det. . . . . . . '

Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela såda- na bestämmelser som avses i första stycket samt 3. 4 och 7—1355.

16.9 Statens naturvårdsverk: Denna paragraf ger regeringen mycket långt- gående befogenheter utan att avsikten med paragrafen närmare analyse- rats. Innebörden är sålvidsträckt. att den praktiskt taget tar över alla de . instruktioner s'om eljest finns inbyggda i |agförslaget.'En närmare redogö- relse för avsikten med bestämmelsen hade varit önskvärd.

16.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Befogenheten för regeringen att meddela ytterligare bestämmelser-om djurskyddet bör i princip vara preci- serad i lagen. Om likväl en 'generalfullmakt av här föreslaget innehåll anses böra utfärdas. bör övriga delegationsbestämmelser utgå. Om bestämmel- serna skall tas med i lagen bör de i möjligaste mån sammanföras på ett ställe. lämpligen i förevarande paragraf. Detta gäller särskilt stadgandet i - 19 å. som fått en olycklig placering.

16.15 Länsstyrelsen i Stockholms länz'Läns'styrelsen har redan tidigare i denna skrivelse anmält betänkligheter mot att djurskyddslagen kommer att

' . innehållaoprecisa och långtgående bemyndiganden. De bestämmelser som

avses i andra stycket måste vara okontroversiella och entydiga inom djurskyddslagstiftningens principer. De måste också innan de'-meddelas vara förankrade hos vederbörliga tillsynsmyndigheter på alla nivåer. Ordet '”förvaltni'ngsmyndighet" behöver utbytas mot. orden "tillsynsmyndighet enligt denna lag”. ' '

16.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: l4ä ger regeringen befogenheter att meddela ytterligare bestämmelser om' djurskyddet. Befogenheten kan överlåtas åt förvaltningsmyndighet. Denna befogenhet bör innefatta rätt att generellt förbjuda viss form av djurhållning, viss typ av inredning. etc. som erfarenhetsmässigt ger hög skade- eller sjukdomsfrekvens. Bestäm- melsen är välkommen, men det bör framgå av lagtexten eller åtminstone genom ett klargörande uttalande att bestämmelsen har bl. a. denna inne- börd. '

16.34 Sverigesveterinärförbund: Formuleringen i andra stycket kan leda till en alltför lättvindig delegering av'åsyftande ärenden.'Möjligen kan man i djurskyddsförordningen'delegera vissa mindrelkontroversiella uppgifter till förvaltningsmyndighet. ' '

• Sida 138
•  Original

Bilaga 2

17 och 18 Tillsyn (IS—16515)

15 & Lantbruksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet. Hälsovårdsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom kommunen. '

Hälsovårdsnämnden skall ensam eller gemensamt med hälsovårds- nämnden i en angränsande kommun eller kommuner ha en djurskyddsin- spektör anställd.

Vid tillsynen medverkar även distrikts- och besiktningsveterinär enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

17.3 Socialstyrelsen: Enligt 15 å — — — skall hälsovårdsnämnden ensam eller gemensamt med hälsovårdsnämnden i angränsande kommun eller kommuner ha en djurskyddsinspektör anställd. Socialstyrelsen anser att djurskyddet är en naturlig del av hälsovårdsnämndens arbetsuppgifter och förutsätter att resurser för denna tillsyn vägs mot resurser för andra till- synsområden. En särbehandling av djurskyddstillsynen och kanske t. o. m. anställning av särskilda befattningshavare. som huvudsakligen skall arbeta med djurskydd, anser styrelsen därför olämplig.

17.7 Statens livsmedelsverk: Att utnyttja besiktningsveterinärerna i tillsy- nen av djurskyddsbestämmelserna är naturligt och rationellt. såväl när det gäller den direkta tillsynen av djurskyddet inom en slakterianläggning som kontroll av djurens'tillstånd vid ankomsten till slakteriet. Därigenom kan eventuell vanvård vid uppfödning eller transport avslöjas. ' Livsmedelsverket skall enligt 38 % livmedelsförordningen (19712807, omtryckt 1981: 1372) pröva frågor om godkännande av bl. a. offentliga slakthus och kontrollslakterier. Stallutrymmen för de djur som införes till slakteriet utgör en integrerad del i slakterianläggningen. Dessa utrymmen har hittills bedömts i nära samråd med lantbruksstyrelsen och det är angeläget att den ordningen kan bibehållas också i fortsättningen. Livsme-' delsverket skulle även anse det vara en fördel, om samrådsförfarandet i detta speciella fall mellan de berörda myndigheterna reglerades antingen i djursskyddsförordningen eller i lantbruksstyrelsens kommande tillämp- ningsföreskrifter till förordningen.

17.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten anser att stadgandet i 15 få fjärde stycket bör överföras till 16 5.

17.11 Kammarrätten i Sundsvall: 1 15% i lagförslaget regleras hur tillsynen av den nya lagen skall ske. Bestämmelsen motsvarar i stort sett 14.5 1 mom. i nu gällande lag. Dock har möjligheten för lantbruksstyrelsen att meddela erforderliga råd och anvisningar till ledning för övriga tillsynsor- gan tagits bort utan motivering. Enligt kammarrättens mening kan det vara värdefullt för övriga tillsynsmyndigheter om lantbruksstyrelsen även fort- sättningsvis ges möjlighet att meddela råd och anvisningar.

• Sida 139
•  Original

Bilaga 2

17.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: I %% 15 och 16 stadgas om djur- skyddstillsyn och beskrivs de rättigheter som olika myndigheter har som bakgrund för denna verksamhet. Det synes rimligt att här också infördes bestämmelser om vilka skyldigheter dessa myndigheter har att iaktta i fråga om hänsynstagande till djurägares önskemål eller stadgande om att regeringen bemyndigar lantbruksstyrelsen eller annan myndighet att utfär- da föreskrifter i detta syfte.

17.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Vid formuleringen av denna paragraf har lantbruksstyrelsen tagit modell delvis — men endast delvis — efter annan lagstiftning. Länsstyrelsen föreslår att principerna görs lika såtillvi- da att andra meningen i första stycket formuleras: Länsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet.

17.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: 1 den föreslagna texten till 155 sägs att hälsovårdsnämnden skall ha en djurskyddsinspektör anställd. Det- ta torde innebära krav på viss utbildning och kompetens hos tjänsteman— nen i fråga. Förslaget innebär således en viss skärpning gentemot nuvaran- de förhållanden, där det föreskrivs att nämnden skall utse en eller flera tillsyningsmän för djurskyddstillsyn. utan särskilda krav på kompetens. Länsstyrelsen tillstyrker gärna att kompetenskravet kommer till uttryck i lagtexten och förutsätter att förändringen inte kommer att innebära ökade kostnader för kommunerna. Det bör inte vara omöjligt för två eller flera kommuner att ha en gemen- sam djurskyddsinspektör även om de inte gränsar till varandra. Vidare kan det för de största kommunerna finnas behov av flera djurskyddsinspektö- rer. Eftersom föreslagen formulering i andra stycket inte ger dessa möjlig-, heter, bör det skrivas annorlunda.

17.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Polismyndighetens handräckningsskyl- dighet bör preciseras och begränsas till de fall där förrättningarna för sitt genomförande kräver tillgång till vissa fysiska maktmedel. Behov att bistå tillsynsmyndigheterna med handräckning torde föreligga endast i de situa- tioner där det kan bli fråga om att bereda tillsynspersonalen tillträde till lokal eller område där djur finns eller att ge företrädare för aktuella myn- digheter personligt skydd (ifr 15 & gällande djurskyddslag).

17.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Paragrafen innebär en viktig förbätt- ring av den lokala tillsynsmyndighetens kompetens. I paragrafens tredje stycke sägs att även distrikts- och besiktningsveterinärer medverkar vid tillsyn "enligt vad som är särskilt föreskrivet". Besiktningsveterinärens roll i tillsynsarbetet när det gäller anmälningsplikt är klart och entydigt definierad i livsmedelsverkets kungörelse (SLV 1974: 1). Liksom Helsing- borgs kommun anser länsstyrelsen det vara angeläget att bestämmelserna utformas så, att samtliga veterinärkategoriers medverkan i djurskyddsar- betet — och därmed förenad anmälningsplikt — regleras.

17.19 Länsstyrelsen 'i' Kopparbergs län: Länsstyrelsen har den erfarenheten att i de kommuner där sakkunnig djurskyddstillsyningsman finnes åtskilli-

• Sida 140
•  Original

ga fall av åsidosättande av djurskyddsbestämmelserna kunnat rättas 'till utan att förelägganden eller liknande åtgärder-behövt vidtagas. Det är viktigt att hos tillsynsmyndigheten finnes särskilt utbildade personer för rådgivning och vägledning åt djurägarna. 'Genom att hälsovårdsnämnder- nas arbetsbörda är stor är det nödvändigt att viss person får ansvaret'för djurskyddstillsynen. I annat fall kan denna riskeras bli. allvarligt eftersatt.

17.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Bestämmelsen om djurskyddsin- spektör hälsas med tillfredsställelse men kommerfgivetvis'att-bli mycket -- ' omdebatterad. För att minska belastningen på. hälsovårdsnämnderna har statskontoret bl.a. i en utredningspromemoria den-22 mars 1982 om statlig styrning av kommunal miljö- och' hälsovård. föreslagit att'denna tillsy'ns- uppgift skulle fullgöras av distriktsveterinärerna, ett förslagsom härifrån med skärpa avvisats.

17.24 Svenska kommunförbundet: Enligt '.förslaget skall'länsstyrelsen. ut- öva tillsynen inom länet och hälsovårdsnämnden utöva den omedelbara tillsynen inom kommunen. Vidare föreslås et't stadgande om att hälso-'

vårdsnämnden "ensam eller gemensamt'med hälsovårdsnämnden i en ' angränsande kommun” skall ha en djurskyddsinspektör anställd. ' Styrelsen kan ej tillstyrka vare sig innehåll eller utformning av dessa tillsynsbestämmelser. Länsstyrelsens'uppgift bör förtydligas. bika's'å krä- ver begreppet "omedelbar tillsyn" en kommentar. Slutligen kan styrelsen ej godta en sådan direkt statlig styrning av 'den'kommunala verksamheten ' ' som förslaget ger uttryck för. Det bör ankomma på den enskilda hälso- vårdsnämnden att med utgångspunkt i lokala förutsättningar lätaforganise- ra tillsynen och nyttja de kontrollresurser som motiveras av växlande ' förhållanden.

17.25 Svenska djurskyddsföreningen: Även andra veterinärk'ategorier än

distrikts- och besiktningsveterinärer bör kunna biträda vid tillsynsfunk- - ' tionen.

17.26 Lantbrukarnas riksförbund: Genom att tillsynsmyndigheterna i för- slaget får vidgade befogenheter förutsätter LRF att den personal som ska svara för tillsynen får tillräcklig utbildning i 'och kunskap om såväl djurens beteende som animalieproduktionens ekonomiska villkor. Vi hänvisar här till vad vi tidigare framfört angående utbildning och lantbruksnämndernas samordningsuppgifter. - '

17.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Beträffande andra - stycket bör det anges en gräns uppåt för hur'stort område (grundat-på befolkningsunderlag, djurunderlag och geografisk utsträckning) som skall ' '- tillåtas ha en gemensam djurskyddsinspektör. -

17.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Riksförbundet vill un-= derstryka vikten av bestämmelserna-i andra stycket-i denna &. Riksförbundet vill även beträffande tredje stycket i'd'enna'å .framhålla-

"-140

• Sida 141
•  Original

Bilaga 2

det angelägna i att en översyn göres av. gällande föreskrifter rörande olika veterinärkategoriers medverkan i djurskyddstillsynen. Veterinäryrkets .. specialisering har medfört att fler kategorier än.besiktningsveterinärer-och distriktsveterinärer synes böra medverka med uppgifter i tillsynsarbetet.

17.34 Sveriges veterinärförbund: Föreskrift för lantbruksstyrelsen att med- dela råd och anvisningar har fallit bort. I nuvarande lag återfinns detta i - 14å. Såvida denna skyldighet för lantbruksstyrelsen inte kananses vara .

underförstådd bör lagen kompletteras på denna punkt.

16 ä' För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till tillträ- de till byggnader. lokaler. anläggningar och områden där djur hålls och får där' göra undersökningar 'och ta prov er.

'IiIls)nsmyndigheten har också rätt att p'å begäran få de upplysningar och handlingar som behövsför tillsynen.

18.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: I — — — paragrafen upprepas i första stycket ordet och stavelsen "till” på ett störande sätt-. Hovrätten föreslår att stycket formuleras på följande sätt: "För tillsyn . .. rätt att få tillträde . . . prover". '

18.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 16 å i lagförslaget regleras tillsynsmyn-. dighetens möjligheter att utöva tillsyn. Enligt nu gällande lag finns rätt att besiktiga djuren. Det kan knappast. finnas anledning att'inte-bibehålla denna rätt i en ny lagstiftning. 'Den föreslagna lagtexten synes emellertid inte innefatta sådan rätt.' . 1 16.5 2 st. i lagförslaget ges myndigheten rätt att bl.a. få ta del av de handlingar som behövs för tillsynen; Mot rättigheten som sådan har kam- marrätten inte några invändningar. Bestämmelsen kan emellertid rent all- mänt få tämligen ingripande följder. För att inte rättssäkerhetenlskall

trädas för när torde bestämmelsen böra kringgärdas med föreskrifter som -

reglerar förfarandet.

18.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: De ökade befogenheterna vad gäller tillträde och upplysningar som förslaget i 165 erbjuder är av stort värde för tillsynsmyndigheterna och tillstyrks därför av länsstyrelsen.

18.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län. _16 och 17 '(och 18)åå innebär en angelägen utvidgning av tillsynsmyndigheternas befogenheter. 18.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förs'lageni 16-och 17 åå tillstyrkes. Befogenheterna bör kunna leda till effektivisering av tillsynen.

18.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser paragrafen oklart skriven. Vi tar för givet att tillsynsmyndigheten enbart kan kräva upplysningar av ägaren själv och inte av tredje man. exempelvis husdjursförening'en.

• Sida 142
•  Original

18.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Det är viktigt att även industrins (och FOA: s) sekretessbelagda ansökningar/anmälningar samt alla inköps- och försöksjournaler är tillgängliga. "

19—21 Föreläggande och förbud (17—20 åå)

Lantbruksstyrelsens promemoria 1983-03-24

'Djurskyddstillsyn, dopingkontroll m. m. vid vissa tävlingsbanor och vid träningscamper

Förslag till ny djurskyddslag

Lantbruksstyrelsen har i framställning till regeringen 1982—05—10 om ny djurskyddslag föreslagit att i lagen intas förbud mot att djur som skall delta i tävling på tävlingsbana utsätts för sådana ingrepp eller tillförs sådana ämnen som kan påverka djuren under tävlingen. Styrelsen föreslog vidare att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om skyldighet för den som anordnar offentlig tävling med djur att anlita veterinär för tillsyn över- tävlingen och att utge ersättning för åtgärder som påkallas från djurskydds- synpunkt.

Tillsyn

Idjurskyddslagen (1944:219) stadgas i 145 1 mom. att hälsovårdsnämnden utövar tillsynen över djurens vård och behandling.

I kungörelsen (1959:486) om offentlig förevisning av djur stadgas i 4a5 att vid offentlig tävling med djur på tävlingsbana skall finnas en av lant- bruksstyrelsen förordnad veterinär. Denne skall dels besiktiga banan före tävlingen, dels närvara vid densamma. Han har befogenhet att. om djur utsätts eller befaras kunna bli utsatt för djurplågeri, med omedelbar verkan förbjuda att tävlingen hålls eller fortsätts eller att visst djur får delta i tävlingen.

Tillsynen genom särskilt förordnad veterinär fungerar i stort bra under själva tävlingen. Däremot fungerar för närvarande inte tillsynen av djurens skötsel och vård under träningen.

Doping

Styrelsen föreslog som ovan nämnts att i den nya djurskyddslagen intas förbud mot doping. Med doping avses ett ingrepp eller en åtgärd som kan orsaka ökning eller minskning av ett djurs prestationsförmåga, ändra dess temperament eller i anslutning till tävling påverka en sjukdomsprocess. Sådana otillåtna ingrepp är exempelvis nervsnitt, akupunktur, ultraljuds- behandling m. m. Otillåtna åtgärder är bl. a. att tillföra djuret vissa ämnen eller använda läkemedel som påverkar djuret under tävlingen. Då flera av de ifrågakommande ämnena har en smärtlindrande effekt, sätts den skyddsmekanism som smärtfömimmelsen utgör ur funktion. Under täv- lingen kan då den sjuka muskeln, den inflammerade leden, den skadade senan, hoven eller annan kroppsdel överansträngas eller överbelastas. Efterverkningarna kan härigenom bli svåra och läkningsprocessen för- dröjd. En annan effekt är de biverkningar som vissa dopingmedel har och som kan vara av olika svårighetsgrad.

• Sida 154
•  Original

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning är. med hänsyn till de ovan relate- rade effekterna på ett djur. doping att anse som ett djurskyddsproblem. Ett förbud mot doping blir mer eller mindre verkningslöst om det inte kan kontrolleras. Lantbruksstyrelsen anser att det är mycket viktigt att" denna kontroll kan sättas in så tidigt som möjligt och så att den verkar i . förebyggande syfte. Tillsynen och kontrollen måste därför så långt det är möjligt skeföre tävlingen dvs. i stallar och på träningscamper. En kontroll

som sker endast vid tävlingen blirju — vid positivt dopingprov — endast ett " konstaterande av att doping redan skett'. Detta 'är inte tillfredsställande från djurskyddssynpunkt. .

För att denna tillsyn skall fungera effektivt är det har enligt styrelsens bedömning nödvändigt med ändrade tillsynsrutiner.

permanent tävlingsbana med totalisatorspel och vid träning för sådan tävling skall åvila lantbruksstyrelsen i stället för hälsovårdsnämnden. För" den omedelbara tillsynen skall för detta ändamål finnas hos styrelsen heltidsanställda veterinärer. här benämnda tävlingsveterinärer. Kompe- tenskraven för dessa veterinärer får närmare utredas.

Ändring i djurskyddslagen

155 i förslaget till ny djurskyddslag innehåller bestämmelser o'm tillsyn. Styrelsen föreslår med hänvisning till ovanstående följande ändrad lydelse av denna paragraf. "15 5 Lantbruksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevna- den av denna lag och bestämmelser som här meddelats med'stöd av 'lagen

samt meddelar allmänna råd för övriga tillsynsmyndigheteri Länsstyrelsen ' ' utövar den närmare tillsynen inom länet. Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom kommunen. utom beträffande tillsy- nen vid offentlig tävling med djur på tävlingsbana med totalisatorspel och vid träning för sådan tävling. Denna tillsyn utövas direkt av lantbrukssty- relsen.

Vid tillsynen medverkar distrikts-, besiktnings- och tävlingsveterinärer enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Polismyndigheten skall vid tillsynen lämna det' biträde som behövs.

Ny tillsynsorganisation

Lantbruksstyrelsen utfärdar för närvarande tillsvidareförordnanden för" banveterinärer vid de permanenta banorna-och-fastställer "grunderna för ersättning till dem. Ersättningen utbetalas av tävlingsarrangören till veteri- nären. Detta förhållande upplevs understundom av banveterinärerna som att de inte är helt fria från ett jävsförhållande gentemot tävlingsarrangören. '

Styrelsen anser det nödvändigt att dessa veterinärer för att kunna sköta ovan nämnda tillsynsverksamhet, innefattande "även dopingkontroll', har en helt fristående ställning gentemot sportens organisationer. En jämförel— ' se kan här göras med besiktningsveterinärernas ställning gentemot slakte- riorganisationerna. Dessa veterinärer var tidigare avlönade 'av slakterier-

• Sida 155
•  Original

Bilaga 3

ganisationerna. Numera är de .— för att inget jävsförhållande skall kunna uppkomma = anställda och avlönade av livsmedelsverket med medel som . av slakteriorganisationerna inlevereras till verket.. '

Styrelsen föreslår att liknande anställnings- och avlöningsförhållanden införs för tävlingsveterinärerna vid permanenta tävlingsbanor med totali- satorspel. Dessa veterinärer heltidsanställs hos lantbruksstyrelsen och avlönas av styrelsen med medel som av hästsportorganisationerna inleve- reras till styrelsen. . .

När det gäller veterinärer vid ryttartävlingar och andra tävlingar utan totalisatorspel avser styrelsen att även framledes förordna dessa veterinä- rer i varje särskilt fall efter framställning från tävlingsarrangören. Ersätt- ning utbetalas då av arrangören direkt till veterinären. Styrelsen fastställer storleken på sådan ersättning.

Antalet tävlingsdagar vid de permanenta banorna för trav och galopp är något under 1 000 per år. Styrelsen föreslår att landet indelas i fem områ- den (pooler). Antalet tävlingsdagar varierar mellan 160 och 233. För att fylla behovet av veterinärer under tävlingsdagarna behövs det tre veterinä- rer i varje pool. Dessa veterinärerskall därutöver sköta tillsynsuppgifter på träningscamper m.m. '

Styrelsen har' 1 detta sammanhang' ännu inte kunnat beräkna volymen av denna insats. då antalet träningscamper och storleken på dessa för varje pool inte nu är känt av styrelsen.

En närmare redovisning från sportens organisationer är härvidlag nöd—.- .- vändig. Viss arbetstid får också beräknas tas i anspråk för utredningsarbe- te i dopingärenden, fortbildning m.m.

I förslaget till ny djurskyddslagstiftning har lantbruksstyrelsen föreslagit att styrelsen bemyndigas att utfärda instruktion för tävlingsveterinär. Så- dan instruktion är nu under utarbetande inom styrelsen i samråd med

representanter för veterinärerna och hästsportorganisationerna. lnstruk- ' tionen kommer att anpassas till den här föreslagna organisationen.-. Tävlingarna äger rum på lör-. sön- och helgdagar samt vardagar på kvällstid. Obekväm arbetstid bör av sociala skäl kompenseras med viss ledighet. Hur stor denna blir kan styrelsen inte nu ange.".Det blir — liksom löneplaceririgen — en förhandlingsfråga. Varje tävlingsdag — oavsett om tävlingen äger rum på dagtid eller kvällstid — bör räknas som hel tjänstgö- ringsdag. Utöver tiden för själva tävlingen tillkommer restiden till och från tävlingsbanan. Dessa restider kommer att variera väsentligt 1nom de olika-

poolerna.

Kostnaderna för denna organisation torde preliminärt' 1 nuvarande pen- ningvärde beräknas till 15x300 000— — 4.5 milj. kr. per år. Styrelsen har vid denna beräkning utgått från en placering i lönegrad F 25 —26. Sociala avgifter, rese- och traktamentsersättning ingår i ovanstående belopp. Be- räkningarna är approximativa i avsaknad på exakta beräkningsgrunder för resekostnader och eventuella vikariekostnader'.

Ansvarsnämnd

Lantbruksstyrelsen förutsätter att det skall finnas en från sporten friståen- de -ansvarsnämnd uppbyggd enligt de principer. som redovisas av policy-

• Sida 156
•  Original

Bilaga 3

gruppen för dopingfrågor. Nämnden föreslås av policygruppen vara spor- tens dömande instans i dopingfall inom trav-, galopp- och ridsport.

I nämnden bör enligt styrelsens bedömning ingå en ledamot som är lagfaren och erfaren i domarvärv. en veterinär med särskild sakkunskap i dopingfrågor, en ledamot från var och en av hästsportens centralorganisa- tioner samt en ledamot från lantbruksstyrelsen. Den lagfarne ledamoten bör vara ordförande. Nämnden bör dessutom ha en lagfaren sekreterare. Ordföranden, den sakkunnige veterinären liksom representanten för lant- bruksstyrelsen och suppleanter för dessa bör utses av lantbruksstyrelsen. Ledamöter från trav-, galopp- och ridsportens centralförbund bör utses av resp. förbundsstyrelse.

Utrednings- och expertgrupp

Till anvarsnämndens biträde erfordras — som policygruppen föreslår — dels en utredningsgrupp.'dcls en expertgrupp. Arbetsgrupperna bör ha de uppgifter som policygruppen skisserar på s. 39 i "Förslag till åtgärder inom trav- och galoppsporten”. l utredningsgruppen bör ingå en av tävlingsvete- rinärerna från den pool, där utredning sker.

Besvär

Lantbruksstyrelsen kan inte biträda policygruppens förslag att ansvars- nämndens beslut skall kunna överklagas till sportens skiljedomstol. Om besvärsrätt över huvud taget skall finnas över ansvarsnämndens beslut måste även besvärsinstansen ha en från sporten'helt fristående ställning.

Brott mot djurskyddslagen

Ansvarsnämndens och dess utrednings- resp. expertgrupps handlingar och rapporter bör — under förutsättning att nämnden ges en helt fristående ställning — även kunna ligga till grund för prövning om överträdelse föreligger mot bestämmelserna i djurskyddslagen om förbud mot doping.

Kostnader

Samtliga kostnader för ansvarsnämnden, utrednings- och expertgrupperna bestrids av hästsportorganisationerna.

• Sida 157
•  Original

Bilaga 4

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens förslag beträffande ny tillsynsorganisation vid vissa tävlingsbanor och vid träningscamper m. m.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av statskontoret. hovrät- ten över Skåne och Blekinge. kammarrätten i Sundsvall. Sveriges lant- bruksuniversitet. länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län. Svenska kommunförbundet. Svenska djurskyddsföreningen. Föreningarna djurens vänners riksorganisation. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund. Sveriges veterinärförbund, AB Trav och Galopp. Svenska travsportens centralförbund och Svenska galoppsportens centralförbund.

Dessutom har yttrande inkommit från Svenska ridsportens centralför- bund.

I följande sammanställning återges yttrandena i regel i oavkortat skick. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från Sydöstra Sveriges Travsällskap. Kalmar Travtränarförening, Kalmar Allmänna Djurskydds- förening. hälsovårdskontoret i Kalmar kommun och klinikchefen Rolf Fagerberg.

Remissyttrandena

Statskontoret: Statskontoret tillstyrker förslaget att ansvaret för tillsynen vid offentlig tävling förs över från resp. hälsovårdsnämnd till lantbrukssty- relsen.

Statskontoret delar vidare styrelsens uppfattning att hästsportorganisa- tionerna skall bära det fulla ekonomiska ansvaret för tillsynen. Däremot kan statskontoret inte finna tillräckliga skäl för att inom lantbruksstyrelsen inrätta en särskild organisation med heltidsanställda veterinärer för denna tillsyn.

Lantbruksstyrelsens uppgifter bör vara begränsade till att avse övergri- pande tillsyn över djurskyddet vid tävlingar samt att utfärda tillämpnings- föreskrifter och allmänna råd för denna tillsyn.

I hästsportorganisationernas ansvar bör enligt statskontoret ingå att se till att såväl tävlings- som träningsverksamheten bedrivs på ett ur djur- skyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Det bör inte vara en uppgift för statens tjänstemän att fullgöra den löpande, omedelbara tillsynen. Som lantbruksstyrelsen framhåller är det dock inte lämpligt att de enskilda tävlingsarrangörerna engagerar veterinärer för djurskyddstillsynen.

Ett alternativ som inte belysts i lantbruksstyrelsens förslag är att lägga ansvaret för den löpande tillsynsverksamheten på ett fristående organ, exempelvis Trav och Galopp AB. som har ansvaret för att sköta övriga för hästsporten gemensamma frågor av policy- och förvaltningskaraktär.

• Sida 158
•  Original

Bilaga 4

Statskontoret har inget att erinra mot förslaget till ansvarsnämnd. Hovrätten över Skåne och Blekinge: Förslaget till ändrad lydelseav 15% i förslaget till ny djurskyddslag synes främst syfta till en effektivare kontroll och tillsyn av det i 105 nämnda lagförslag intagna' förbudet mot doping. Mot åtgärder i angivet syfte har hovrätten, som delar lantbruksstyrelsens bedömning att doping är ett djurskyddsproblemfinte något att erinra. Det kan emellertid ifrågasättas å ena sidan om det föreligger behov av utökad kontroll och tillsyn samt å andra sidan — om sådant behov anses föreligga — om förslaget är tillräckligt långtgående.

I hovrättens yttrande den 29 september 1982 över lantbruksstyrelsens framställning om ny djurskyddslagstiftning framhölls bl. a. (s. 1—2) att det sakliga innehållet i förslaget i åtskilliga avseenden var påfallande knapp-' händigt motiverat. Samma anmärkning kan riktas mot det nu föreliggande kompletteringsförslaget, särskilt mot bakgrund av att lantbruksstyrelseh så sent som i maj 1982. då styrelsen gjorde sin framställning, inte föreslog någon ändring av tillsynsorganisationen. Förslaget ger t'. ex. — utan att redovisa några siffror — intrycket att doping är vanligt förekommande. Den i förslaget omnämnda policygruppen för dopingfrågor anger emellertid i sin rapport (5. 16) antalet upptäckta fall av doping i Sverige till fem under 1981 och åtta—tio under 1982. vilket skall ses i relation till antalet starter. drygt 100000 per år, och antalet dopingprov. omkring 2000 per år. Även om man kan utgå från att en del fall undgår upptäckt talar inte de nämnda siffrorna för att- doping är något stort djurskyddsproblem. Inte heller det i förslaget angivnajävsförhållandet framstår som särskilt allvarligt eftersom det nuvarande systemet skall bibehållas vid tävlingar utan totalisatorspel. Slutligen får det anses anmärkningsvärt att övriga ändringar i förhållande till det ursprungliga förslaget. särskilt borttagandet av andra stycket, inte berörs med ett ord. På grund av det anförda är hovrätten inte övertygad om att en ny tillsynsorganisation vid vissa tävlingar för en beräknad kostnad av 4,5 milj. kr. per år är motiverad. Däremot föreligger enligt hovrättens mening behov av djurskyddsinspektörer även i framtiden.

Det föreslagna förbudet mot doping avser ”djur som skall delta i tävling på tävlingsbana" medan kompletteringsförslaget begränsas till djur som deltar i eller tränas för offentlig tävling ”på tävlingsbana med totalisator-- spel". Förslaget är således inte konsekvent. Motivering för den angivna begränsningen saknas helt." ' . Vad som i kompletteringsförslaget anförs om trav- och galoppsportens interna behandling av dopingfrågor anser hovrätten sig-inte böra anlägga synpunkter på. '

Sammanfattningsvis anser hovrätten inte att tillräckliga skäl förebragts för ändring av den nuvarande tillsynsorganisationen. Om'ändring likväl anses böra ske föreslår hovrätten att djurskyddsinspektörer enligt andra stycket i den tidigare föreslagna lydelsen av 155 bibehålls. Vad angår sista stycket i paragrafen har hovrätten i sitt ovannämnda yttrande föreslagit att detta stycke överförs till påföljande paragraf. Ändring av 155 föranleder vidare följdändringar i 4 kap. 2 & förslaget till ny djurskyddsförordning.

Kammarrätten i Sundsvall: Den föreslagna kompletteringen innebär i huvudsak att tillsynen enligt djurskyddslagen vid trav- och galopptävlingar

• Sida 159
•  Original

Bilaga 4

och vid träning inför sådana tävlingar skall utövas av lantbruksstyrelsen. - Prop. 1987/88:93 Kammarrätten finner inte någon anledning till invändningar mot den sålun- da föreslagna ändringen av 15 å i lagförslaget.

I den nu föreliggande promemorian diskuteras vidare bl. a. frågan om en särskild ansvarsnämnd som skall vara dömande instans i dopingärenden. Kammarrätten delar de åsikter som lantbruksstyrelsen redovisat såväl angående ansvarsnämndens sammansättning och funktion som i fråga om besvär över nämndens beslut.

Vad som i övrigt upptagits i promemorian rör inte sådana frågor-som kammarrätten har att ta ställning till.

Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbruksstyrelsens intention att utvidga djurskyddstillsynen i hästsporten till att omfatta även perioder mellan tävlingstillfällena är att anse som angelägen. Det är självfallet så att täv-l lingshästen även i träningssituationen kan bli föremål för vanvård eller utsättas för behandling eller bli utnyttjad på ett sätt som ej är-i överens- stämmelse med samhällets djurskyddsuppfattning. En sådan otillbörlig behandling innefattar också tillförsel av läkemedel eller farmakologiskt aktivt-ämne som ej indicerats av sjukdom eller-bristtillstånd hos hästen. Vidare innefattas vidtagande av åtgärd i syfte att möjliggöra tränings- eller tävlingsarbete trots föreliggande sjukdom eller skada. De sistnämnda åt- gärderna benämns sammanfattningsvis doping.

Lantbruksstyrelsens förslag att förbud mot doping intas i den nya djur- skyddslagen finner vi riktigt och väl motiverat. Definitionen av begreppet doping är emellertid oklar i lantbruksstyrelsens förslag. Andra meningen i stycket under rubriken doping bör ändras till: "Med doping avses ett ingrepp eller ofysiologisk åtgärd sjukdomsprocess". Annars skulle åtgärder som träning, uppvärmning, vissa accepterade utselnings- eller hovbeslagsåtgärder etc. vara att betrakta som doping. då de som syfte har att bl. a. öka hästens prestationsförmåga.

KompletteringSförslagets innebörd att förbud mot doping även skall omfatta hästar i träning kräver ändrad lydelse av det ursprungliga försla- gets 5 10, eftersom träningssituation ej är nämnd. Paragrafens lydelse bör dock vara sådan att den ej innebär att hästar i träning undandrages medi— cinskt motiverad behandling. Denibör samtidigt innebära att åtgärd eller användande av läkemedel eller ämnen, som genom smärtlindring eller på annat sätt möjliggör fysisk ansträngning trots föreliggande skada eller sjukdom. förhindras. Den bör vidare innebära förbud mot sådan åtgärd eller användning av läkemedel eller ämnen som genom biverkningar eller på annat sätt verkar skadliga på den friska hästen i träning.

Förslaget om ändrad lydelse av ti 15 i djurskyddslagen innebärande att den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av denna lag i vad avser djur i träning eller tävling utövas direkt av lantbruksstyrelsen finner vi riktigt och välmotiverat. Vi anser det dock angeläget påpeka svårigheten att i nuläget beräkna omfattningen av de insatser den praktiska tillsynen av efterlevna- den i stallar och på träningscamper kräver, då dessa till antal och lokalisa- tion för närvarande är ofullständigt kända. Det är därför viktigt att tillsyns- organisationen inte underdimensioneras.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Huvudsyftet med det kompletterande

• Sida 160
•  Original

Bilaga 4

förslaget synes vara att kunna inrätta en organisation omfattande ca 15 statligt anställda kontrollveterinärer vilkas uppgifter skulle bli att dels vara banveterinärer under tävlingar. dels i kontrollsyfte besöka träningscamper och stallar.

Lantbruksstyrelsen synes dock ha bedömt risken för doping av tävlings- hästar som ett alltför stort problem i förhållande till andra för dessa djur tveksamma förhållanden under uppfödning, skötsel och träning. Det torde utan tvekan vara av värde att ett antal specialutbildade veterinärer får möjlighet att opartiskt granska och medverka i tillsynen av inte bara risken för doping utan hela hanteringen av dessa djur.

Djurskyddet är emellertid i Sverige en angelägenhet som i hög grad berör varje människa och därmed hela samhället. Det är angeläget att samhället genom sina olika politiska organ på alla nivåer dels bestämmer ramarna för våra värderingar av hur djur skall hållas och utnyttjas i fångenskap, dels deltar aktivt i tillsyn och bedömningen av alla förhållanden i djurhållning- en.

Att djurskyddsfrågor har hög angelägenhetsg'rad hos många människor framgår bl. a. av det stora intresse som riksdagsledamöterna varje år ägnar djurskyddsfrågor. Hos hälsovårdsnämnderna finns motsvarande stora en- gagemang.

Bedömningen av frågor om djurskyddstillsyn får enligt länsstyrelsens uppfattning aldrig bli endast tjänstemanna- eller expertstyrd. Det är ange- läget att djurskyddsfrågorna är brett samhälleligt förankrade på alla nivåer.

De lokala och regionala tillsynsmyndigheternas möjligheter till ingripan- de genom föreläggande och förbud är noga reglerade i djurskyddslagstift- ningen. Motsvarande möjligheter bör inte ges till endskild tjänsteman av föreslagen typ i all synnerhet som lantbruksstyrelsen, och således även dess tjänstemän, enligt lagstiftningen inte har dessa befogenheter. Även om det teoretiskt skulle kunna åstadkommas genom ändring i lagstiftning- en anser länsstyrelsen det nödvändigt att formerna för tillsyn och ingripan- den då det gäller tävlingsdjur följer samma principer som gäller för djur- skyddstillsynen i sin helhet.

Länsstyrelsen motsätter sig därför bestämt förslaget att miljö- och hälso- skyddsnämndema skulle undantas från den omedelbara djurskyddstill- synen i vissa fall. Skälen till länsstyrelsens inställning är inte bara de ovan angivna. Det är angeläget att de allmänna skötsel- och hanteringsformerna för dessa sporthästar ses i relation till annan djurhållning i omgivningen. En liten grupp experttjänstemän som bara ser verksamheten i en viss specialiserad form av hantering kommer fort att tappa relationerna till formerna för övrig djurhållning.

Därför får denna expertkontroll enbart bli ett komplement till de i dag gällande gängse och allmänt samhälleliga formerna för djurskyddstillsyn.

Ett annat skäl för att inte koppla bort de lokala myndigheternas tillsyns- möjligheter är risken för att de föreslagna veterinärerna, när de ändå ofta kommer att finnas på plats i stallarna, blir konsulterade i rent veterinärme- dicinska frågor och ombedda att göra behandlingar. Även om sådant inte avses vara tillåtet är det av psykologiska skäl lämpligt med insyn i verk- samheten lokalt. För att få en sådan insyn i stallarna är det angeläget att de

• Sida 161
•  Original

..Bilaga 4

vanliga djurskyddstillsynsmyndigheterna får behålla obegränsade tillsyns- möjligheter. Lantbruksstyrelsen börd-anslutning till en förväntad instruktion för de

föreslagna veterinärerna utarbeta en lämplig mall för systematisk samver- .

kan mellan dessa och tillsynsmyndigheterna. Även om huvudprincipen bör vara att ingripanden skall beslutas av lokal eller regional myndighet bör veterinärerna givetvis ha möjlighet att med omedelbar verkan avbryta pågående missförhållande eller förbjuda resp. avbryta tävling eller visst djurs deltagande. ' _

Länsstyrelsen förutsätter att besvär över veterinärs beslut enligt ovan hanteras som övriga besvär enligt djurskyddslagstiftningen. Lantbrukssty- relsen har gjort vissa jämförelser mellan de föreslagna veterinärerna-och livsmedelsverkets besiktningsveterinärer för köttbesiktning. Som ytterli- garejämförelse kan då nämnas att besvär över besiktningsveterinärs beslut anföres hos länsstyrelsen.

Beträffande den föreslagna veterinärgruppens storlek synes den vara väl stor och framför allt kostsam. Visserligen skall kostnaderna i sin helhet bäras av hästsporten men det kan ifrågasättas om inte andra kontrollåtgär- . der såsom ett ökat antal dopingprov. forskning om nya kontrollmetoder, utbildning och information borde få en proportionellt större del av tillgäng- liga medel. Det kan också ifrågasättas om inte en del av kostnaderna kan användas för att ersätta miljö- och hälsoskyddsnämndema för viss syste- matisk tillsyn på samma sätt som är reglerat för den offentliga kontrollen av livsmedel. Det torde förutsätta att anvisningar utfärdas för sådan syste- matisk tillsyn; ett system som i samverkan med en något mindre omfattan- de verksamhet från den föreslagna .veterinärgruppen sannolikt skulle avse- värt förbättra den allmänna. totala djurskyddstillsynen över dessa djur.

Länsstyrelsen vill framhålla att om en ansvarsnämnd inrättas som dö- mande instans i dopingfrågor skall. den av rättssäkerhetsskäl vara helt fristående från sporten. Länsstyrelsen förutsätter att det oavsett detta skall - vara varje tillsynsmyndighet obetaget att vidta de åtgärder och göra de förelägganden som erfordras för efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen samt att — som ovan nämnts —. 'de sedvanliga besvärsvägarna skall stå till buds. '

Länsstyrelsen i Kalmar län: — — —

I sin framställning till jordbruksdepartementet framhåller lantbrukssty- relsen att nuvarande 'tillsynssystcm genom särskilt förordnad veterinär fungerari stort bra under själva tävlingen. Däremot fungerar inte tillsynen av djurens skötsel och vård under träningen. Länsstyrelsen kan instämmai denna bedömning. Lantbruksstyrelsens förslag att 15 st. heltidsanställda- veterinärer, till en årlig kostnad på ca 4,5 milj. kr. som skall bestridas- av hästsportens egna organisationer, skall anställas kan dock ej anses stå i rimlig proportion till de djurskyddsproblem som föreligger. Utan att ha tillgång till ett utförligt faktamate1iall bedömer länsstyrelsen att ett kost- nadsuttag av denna storleksordning kan ha en menlig inverkan på de s. k. ATG-klinikerna. utbildningen av veterinärer med specialistkompetens på hästens sjukdomar, forskningen som bedrives rörande dopingmedel m.m. med åtföljande negativa konsekvenser ur djurskyddssynpunkt. Länsstyrel-

• Sida 162
•  Original

Bilaga 4

sen vill dock ej helt avstyrka lantbruksstyrelsens förslag. Sålunda bör en tjänst med särskilda kompetenskrav rörande djurskyddslagstiftning, kun- skap om hästens sjukdomar och hästsport inrättas vid lantbruksstyrelsen. "tjänsteinstruktionen bör bl. a. omfatta kursverksamhet för banveterinärer, medverkan i kursverksamhet för tränare, samordning och inspektion av banveterinärernas verksamhet. information om gällande karenstider m.m. till praktiserande veterinärer och samordning mellan banveterinärerna och hästsportorganisationerna.

Länsstyrelsen bedömer det angeläget att banveterinärerna instruktions- mässigt åläggs en bättre insyn vad gäller förhållandena i stallar och trä- ningscamper. I analogi med 9.5. allmänna veterinärinstruktionen, bör av tjänsteinstruktionen framgå att banveterinär är skyldig att till hälsovårds- nämnden och länsstyrelsen anmäla missförhållande som berör djurskyddet därest rättelse ej sker på tillsägelse.

I syfte att undanröja de farhågor för jävsförhållande som påtalats av lantbruksstyrelsen bör banveterinärerna erhålla ersättning från lantbruks- styrelsen med medel som tävlingsarrangören inlevererar till verket.

Som ytterligare åtgärd i syfte att förebygga doping av tävlingshästar, anser länsstyrelsen att antalet dopingprov väsentligt bör ökas. Denna utökning bör även omfatta s.k. prerace tests.

Länsstyrelsen tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag beträffande en från sporten fristående ansvarsnämnd och att det till denna nämnd knyts dels en utredningsgrupp, dels en expertgrupp. Med hänsyn bl.a. till de påfölj- der som policygruppen föreslår är det angeläget att nämndens ledamöter utses av från sporten helt fristående myndigheter exempelvis lantbrukssty- relsen/domstolsverket, så att berättigade krav på hög rättssäkerhet tillför- säkras.

Svenska kommunförbundet: I fråga om tillsynsverksamhetens organisa- tion, omfattning och resurser hänvisar styrelsen till sitt yttrande 1982-09-03 över förslaget till ny djurskyddslag och djurskyddsförordning.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit'att doping skall anses vara ett djur- skyddsproblem och att bestämmelser om förbud mot doping tas in i djur- skyddslagen. En från trav- och' galoppsporten fristående ansvarsnämnd föreslås vara dömande i dopingfall. Styrelsen finner inga skäl som talar mot att även dopingfall skall handläggas vid allmän domstol.

Svenska djurskyddsföreningen: — — — Djurskyddsföreningen finner — — — förslaget väl motiverat, att tillsynen skall åvila lantbruksstyrelsen i stället för lokal hälsovårdsnämnd och utövas av heltidsanställda, från sportens organisationer helt fristående tävlingsveterinärer med special- kompetens. Djurskyddsföreningen vill därmed tillstyrka lantbruksstyrel- sens förslag till ändrad lydelse av & 15 i förslaget till ny djurskyddslag.

Djurskyddsföreningen finner också lantbruksstyrelsens förslag synnerli- gen angeläget, att kontrollen sättes in så tidigt som möjligt, så att den får förebyggande effekt. och att sålunda tillsyn och kontroll måste ske i stallar och på träningscamper. Detta förslag. att förbud mot doping även skall omfatta hästar i träning. medför att lydelsen av 510 måste ändras, då i nuvarande förslag endast avses djur, som skall delta i tävling på tävlingsba- na.

• Sida 163
•  Original

Bilaga 4

0

Vad det slutligen gäller ansvarsnämnden skall den vara helt fristående från sporten och nämndens beslut skall inte kunna överklagas till sportens skiljedomstol. Med den sammansättning som nämnden enligt förslaget kommer att få. skall det enligt Djurskyddsföreningens mening inte finnas någon besvärsrätt över nämndens beslut.

Föreningarna djurens vänners riksorganisation: För ett antal år sedan gjordes en utredning i Djurens Vänners regi som visade att tillsyn i prakti- ken inte förekom vid träning o.d. Samtliga tillfrågade hälsovårdsnämnder förklarade sig inte ha tid med sådan djurskyddstillsyn. Vi vann dock inget gehör vid hänvändelse till jordbruksdepartementet. Mot den bakgrunden finner vi att föreliggande framställning från lantbruksstyrelsen har en myc- ket angelägen aktualitet ur djurskyddssynpunkt. Vi delar således tillfullo lantbruksstyrelsens konstaterande nu, att tillsynen inte fungerar beträffan- de djurens skötsel och vård under träningen.

Förslaget att lantbruksstyrelsen skall handha tillsynen i berörda fall, i stället för hälsovårdsnämnden, finner vi välgrundat och även att tillsynsve- terinärerna får anställnings- och avlöningsförhållanden på sätt lantbruks- styrelsen föreslår med hänsyn till jävsaspekter. Däremot anser vi inte att det finns grundad anledning att skilja tillsynsverksamheten så att ryttartäv- lingar m.m. utan totalisatorspel får separat organisation. Av banveterinä- rer anförda önskemål. till vilket lantbruksstyrelsen hänvisar. om fri ställ- ning ur jävssynpunkt är för sådan tävling lika angelägen. De föreslagna tävlingsveterinärerna bör därför även ha tillsynen för övrig tävlingsverk-

samhet och avlönas av lantbruksstyrelsen på arrangörernas bekostnad. Vi -

förordar således i stället en enhetlig och jävsfri tillsynsfunktion för samtli- ga fall där veterinär skall förordnas.

I utredningsförslaget betonas dopingkontrollen, medan knappast något sägs om tillsynen av djurens vård och behandling i övrigt. När lantbruks- styrelsen nu föreslås bli särskild tillsynsmyndighct — i stället för hälso- vårdsnämnd — förutsätter vi att lantbruksstyrelsen också får samma befo- genheter som hälsovårdsnämnd formellt haft att bl. a. vitesförelägga. samt att det i den instruktion som avses gälla för tävlingsveterinärer också klart skall framgå att tillsynen skall omfatta djurens vård och behandling i sin helhet. Utredningsförslaget är på dessa punkter betänkligt dunkelt. Före- kommande dopingfall föreslås handhas av en ”ansvarsnämnd" — men av vem och hur skall i så fall förelägganden m.m. lämnas beträffande t. ex. inträffade fall av piskning av djur eller beträffande extrema och plågsamma utselningsdetaljcr (tungband, vissa pådrivningsredskap m. m.), vars före- komst inte minst banveterinär Erik Furuby påtalat vid upprepade tillfäl- len? Om tillsynen inte bara skall bli ett spel för galleriet måste hithörande frågor lösas, men av lantbruksstyrelsens framställning framgår inte om och hur man avser att lösa dylikt.

Vi menar att det inte föreligger något behov av separat s.k. ansvars- nämnd för tillsynsfrågor m. nr. inom rid-, trav— och galoppverksamheten.

Den konstruktion som ”ansvarsnämnden" har fått är ägnad att sätta samhällets gängse rättssystem ur funktion utan bärande skäl och kommer inte att vinna allmänt förtroende; de myndigheter och allmänna domstolar som finns här i stället anlitas.

• Sida 164
•  Original

Bilaga 4

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi anser att många företeelser inom dagens hästsport, och då speciellt doping, är att betrakta som ren rovdrift med djur. Vi delar därför givetvis åsikt att doping är att betrakta som ett djurskyddsproblem. Speciellt viktigt är att dopingkontrol- len kan skeföre tävlingen. Efteråt ärju-skadan redan skedd.

Vi noterar med tillfredsställelse lantbruksstyrelsens förslag om en från hästsportens organisationer helt fristående tillsynsorganisation. Vi tror också att effektiviteten förbättras om tillsynen utövas-direkt av styrelsen.

Beträffande ansvarsnämnd anser vi liksom lantbruksstyrelsen, att det skall finnas en från sporten fristående nämnd. Givetvis måste eventuell besvärsinstans ha en mot sporten helt fristående ställning. Om ansvars- nämnden får en helt fristående ställning. bör naturligtvis nämndens utlå- tande kunna ligga till grund för prövning enligt djurskyddslagen.

Slutligen finner vi det mycket rimligt att hästsportorganisationerna be- strider kostnaderna för ansvarsnämndens'utredningar.

Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Riksförbundet tillstyrker den föreslagna ändringen av 15å djurskyddslagen.

Beträffande organisationen av denna tillsyn kan riksförbundet i princip biträda det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget om hos styrelsen heltidsanställda veterinärer. ansvariga för verksamheten inom vart och ett av de fem områden (pooler) i vilket landets tävlingsbanor avses indelas. Organisationens utformning torde-emellertid böra bli föremål för ytterliga- re överväganden i några hänseenden. De aktuella veterinärerna synes ej böra benämnas tävlingsveterinärer utan förslagsvis statsinspektörer. De- ras antal måste vara sådant att under inga förhållanden verksamheten äventyras. Det synes riksförbundet dock nödvändigt att förhållandena till såväl miljö- och hälsovårdsnämnd som länsstyrelse klart regleras så att resp. ansvarsområde ej skär varandra och att erforderliga samrådsmöjlig- heter sker där så erfordras. Stor vikt bör läggas på en hög kompetens hos dessa veterinärer, samt att de är helt oberoende i förhållande till hästägare och tävlingsdjur. '

Vad frågan om ansvarsnämnd angår biträder riksförbundet att det skall finnas en fristående sådan enligt de principer som redovisats av Policy- gruppen för dopingfrågor. [ansvarsnämnden synes dock lämpligen böra ingå även en representant för djurskyddsorganisationerna eventuellt kan därvid den ene av sportens representanter utgå.

En utrednings- och expertgrupp erfordras på sätt som redovisats i försla- get. Riksförbundet har haft möjlighet att vid en särskild konferens där dessa frågor behandlades bli väl insatt i den aktuella problematiken och har inget att invända mot de i lantbruksstyrelsensPM framförda förslagen i - dessa hänseenden. Det framstår dock för riksförbundet som klart olämpligt att ansvarsnämndens beslut skall kunna överklagas till sportens skilje- domstol. Riksförbundets åsikt är att besvärsrätt icke skall finnas över beslut i ansvarsnämnden.

Eventuellt brott mot bestämmelserna i djurskyddslagen om förbud mot doping skall kunna lagligen beivras med stöd av ansvarsnämndens utred- ningar resp. expertgruppens handlingar och rapporter.

• Sida 165
•  Original

Anställningsförhållandena för den personal som skall ingå i den föreslag- na organisationen bör utgå enligt det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget. Dvs. likartade förhållanden skall gälla som nu råder beträffande veterinärer i slakteriorganisationen. Kostnaderna för ansvarsnämnd, ut- redning- och expertgrupp bör dock kunna bestridas direkt av hästorganisa-- tionerna.

Sveriges veterinärförbund: Sveriges" veterinärförbund har tidigare till- styrkt att det i förslaget till ny djurskyddslag intas förbud mot doping. Förbundet delar lantbruksstyrelsens uppfattning när det gäller vikten av att väsentligt ökade resurser satsas på förebyggande insatser i dopingbe- kämpandet. "

Förbundet vill i sammanhanget erinra om betänkandet "Sporthästar och djurskydd" som överlämnades'till lantbruksstyrelsen 1978 av förre över- veterinären Gösta Ganting. I betänkandet lades bl. a. fram förslag om att ' banveterinärerna skulle överföras i statlig tjänst. I sitt remissyttrande över- betänkandet framförde förbundet att banveterinärorganisationen även bor- .

de omfatta djurskyddsfrågor för sporthästar i allmänhet. Förutsättningar - ' borde därmed skapas för en organisation med ett antal offentliganställda veterinärer som skulle få i uppgift att svara för djurskyddet vid hästsport- tävlingar av olika slag samt stallhygienfrågor m. m. i anslutning härtill. Mot denna bakgrund hälsar förbundet nu med tillfredsställelse förslaget om att . inrätta ett antal heltidsanställda s.k. tävlingsveterinärer, som även skall få i uppgift att utöva tillsyn och kontroll i stallar och på träningscamper.

Tillsynen av sporthästar behöver förbättras. En rad missförhållanden har avslöjats på träningscamper, hos amatörtränare och i vissa tävlings- stallar i landet. Förekomst av doping av tävlingshästar har gett upphov till stora problem. Förbundet tillstyrker därför varmt att det kommer till stånd en förbättrad tillsyn i enlighet med förslaget och att lantbruksstyrelsen blir ansvarig för denna tillsyn. För detta ändamål måste sådana veterinära heltidstjänster som föreslås inrättas. Enligt förbundets uppfattning bör dessa tjänster ha statsinspektörsstatus. Förbundet förutsätter att de kom- petenskrav som måste ställas på dessa tjänstemän utformas i samråd med förbundet.

Förbundet tillstyrker den föreslagna ändringen av 155 i förslaget till ny djurskyddslag. Förbundet anser det angeläget att det etableras ett nära samarbete mellan tävlingsveterinärerna och. hälsovårdsnämnderna och/el- ler länsstyrelserna. Den föreslagna lagändringen får med andra ord inte innebära något hinder häremot.

Av det ovan anförda framgår att förbundet anser att banveterinärerna bör vara fristående från sportens organisationer och följdaktligen anställda av lantbruksstyrelsen. Förbundet stöder grundtanken i att landet bör upp- delas i ett antal områden (pooler) inom vilka tävlingsveterinärerna skall- vara verksamma. Som lantbruksstyrelsen framhåller krävs det emellertid ' att ytterligare information och material insamlas innan organisationen och - detaljerna i verksamheten regleras. Förbundet tillstyrker således det fram--

lagda principförslaget.

• Sida 166
•  Original

Bilaga 4

Enligt förbundets uppfattning torde det vara nödvändigt att den nya tillsynsorganisationen byggs upp successivt under flera års tid främst för att underlätta rekryteringen och kompetensuppbyggnaden hos de veterinä- rer som är intresserade av tjänsterna. Erfarenheter från en försöksverk- samhet bör även inhämtas innan den nya organisationen slutligt uformas.

Förbundet delar lantbruksstyrelsens uppfattning beträffande ansvars- nämndens ställning och sammansättning samt även de synpunkter och förslag som styrelsen framfört under de resterande avsnitten i promemo- rian. Förbundet har i samband med sitt remissyttrande över policygrup- pens rapport framfört liknande synpunkter till de berörda hästsportorgani- sationerna.

AB Trav och Galopp (ATG), Svenska galoppsportens centralförbund (SGC) och Svenska travsportens centralförbund (STC): ATG/SGC/STC vill först konstatera att lantbruksstyrelsen gjort en framställning med ändring- ar av långtgående karaktär utan grundlig utredning och utan kontakt med trav- och galoppsportens organisationer. Vi saknar beträffande de före- slagna åtgärderna för djurskyddstillsyn närmare utredning om behov, orga- nisation, anspråk på kompetens, rekryteringsmöjligheter, tjänstgöringsför- hållanden etc. Ej heller har gjorts något studium av hur man som ett alternativ skulle kunna vidareutveckla befintlig organisation, vilket troli- gen på ett både mer effektivt och mindre kostsamt sätt skulle lösa de problem som skisserats.

Trav- och galoppsportens organisationer vill mot bakgrund av det under- lag som presenterats och de konsekvenser som skulle uppstå bestämt avstyrka lantbruksstyrelsens framställning. Vi förutsätter att det nu inte vidtas några åtgärder utan tillfredsställande utredningar, där trav- och galoppsportens organisationer bereds tillfälle — och även är beredda — att medverka.

Beträffande vissa i promemorian angivna synpunkter önskar ATG/ SGC/STC ytterligare anföra följande.

Skötsel

Skötsel och vård av trav- och galopphästar är enligt organisationernas mening mycket god inte bara under tävling utan även under träning.

För varje tävlingshäst finns en ansvarig tränare som måste ha tränarli- cens.

De professionellt tränade hästarna i banornas stallar och på camper får en yrkesmässigt god omvårdnad liksom veterinär behandling och tillsyn.

De amatörtränade hästarna är till övervägande delen uppstallade i stallar med endast ett fåtal hästar. Vederbörande hästägare handhar vanligen själva skötsel och vård av sina hobbyhästar. Det stora intresse de har för sin hobby och det höga djurvärde som hästarna har, medför att dessa hästar oftast får en exemplarisk omvårdnad.

Den vid varje travbana tillsatta licenskommittén kontrollerar även ama-

• Sida 167
•  Original

Bilaga 4

törtränade hästars uppstallningsplatser, träningsförhållanden, utrustningar samt de licenssökandes kunskaper i hästvård, utfodring, hygien samt reg- lemente. Veterinär adjungeras vid behov till denna grupp. Inom galopp- sporten finns en för hela landet gemensam licenskommitté.

Doping

Beträffande dopingkontrollen i samband med tävlingar har långtgående åtgärder föreslagits i trav- och galoppsportens policygrupp för dopingfrå- gor. När det gäller träning kan anledning för doping överhuvudtaget antas vara väsentligt mindre. Att lösa en dopingkontroll av hästar i träning på av lantbruksstyrelsen föreslaget sätt synes ej vare sig lämpligt eller erforder- ligt. I stället bör genom en utveckling av nuvarande organisation en stick- provskontroll kunna företas som utnyttjar de analysresurser som byggts upp. '

Av särskild vikt i samband med dopingproblematiken är att det företas begränsningar i den veterinära förskrivningen av preparat. Veterinär bör bli skyldig att ange för vilken häst ett preparat utskrivits.

Tillsynsorganisation

Som angivits i ingressen finner organisationerna att utredning saknas på praktiskt taget alla områden i avseende på den föreslagna tillsynsorganisa- tionen. Trav- och galoppsporten kan dessutom med nuvarande skatte- skalor ej bära en utökad kostnad från banveterinärorganisationens 1,4— 1,5 milj. kr. 1982 till av lantbruksstyrelsen mycket löst skisserade 4,5 milj. kr.

I stället för den föreslagna organisationen bör nuvarande system med särskilt förordnade banveterinärer förbättras genom utbildningsinsatser och genom praktikantplatser för veterinärstuderande. Nuvarande tillsvida- reförordnande bör ändras till treårsförordnande fram till 67 års ålder och därefter ges ettårsförordnande efter särskild prövning. Beträffande arvo— desfrågan är det av stor vikt att dessa bestäms vid förhandlingar, där arbetsgivaren företräds av statens arbetsgivarverk.

Trav- och galoppsportens organisationer vill särskilt påpeka att beträf- fande övriga sporthästar ej föreslås någon ändring av nuvarande organisa- tion av veterinärtillsyn. trots att denna" ofta torde vara mindre intensiv än i fråga om trav- och galopphästar.

Ansvarsnämnd

Sportens organisation har ej fattat beslut om ansvarsnämnd för handlägg- ning av dopingärenden. Frågan handhas för närvarande av en särskild beredningsgrupp. I detta sammanhang bör påpekas att den eventuella nämnden skall fatta avgöranden efter av sportens organisationer utfärdade reglementen. '

• Sida 168
•  Original

'-- Bilaga 5

- Bilaga 5

1.21. Centrala försöksdjursnämnden: Utredningens överväganden och för- slag stöds av CFN. Vissa kompletterande kommentarer och synpunkter önskar dock nämnden framföra. '

1.22 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Det är viktigt och nödvändigt att försöksdjur används i olika vetenskapliga sammanhang men samtidigt är det angeläget att användningen av dem begränsas och att alternativa metoder används i möjligaste mån.

1.23 Statskontoret: Utredningen hyser den uppfattningen att djurförsöken är nödvändiga även i framtiden för den biologiska och medicinska forsk- ningen, men pekar på flera faktorer som samverkar till en minskning av djurförsöken. Denna bedömning delas av statskontoret.

1.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker [beredningens förslag].

1.26 Centralorganisationen SACO/SR — —- — kan i huvudsak tillstyrka för- slagen.

1.27 Föreningarna djurens vänners riksorganisation — — — allt fler männi- skor — — — ifrågasätter djurförsökens påstådda nytta och berättigande

Enligt de direktiv som utredningen arbetat efter var ett av huvudskälen

• Sida 175
•  Original

Bilaga 6

hur djurförsöken skulle kunna begränsas. Därför får det betecknas som förvånande att det inte föreslås att djurförsök på lägre utbildningsnivå blir totalförbjudet.

1.28 Landstingsförbundet: — — —

— — - Det torde i dag råda bred enighet om att djurförsök bör begränsas och att den etiska prövningen är viktig. Förbundet delar helt dessa uppfatt- ningar men vill samtidigt understrykaatt djurförsök ofta har varit och alltjämt är en förutsättning för den medicinska utvecklingen. Djurförsöken måste föregås av en noggrann prövning av såväl etiska aspekter som djurskyddssynpunkter. ] det sammanhanget är det också angeläget att pröva alternativa försöksmetoder. Varje djurförsök måste ge väsentlig information som inte kan erhållas på annat sätt. — — —

1.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök — — — vi finner med tillfredsställelse att utredningens förslag på flera väsentliga punkter stäm- mer överens med de förslag som vi lämnade i vårt remissyttrande över det förslag till kungörelse med föreskrifter om de djurförsöksetiska nämnderna (420 5425/83), som lantbruksstyrelsen utan föregående utredning lade fram 1983.

Dock anser vi att utredningen varit bristfällig i flera avseenden.

Vi anser att utredningens sammansättning har gjort att ämnet inte har blivit tillräckligt penetrerat.

— — — Utredningen är så ovetenskapligt gjord, att man bara på grundval av den inte kan dra många slutsatser.

En [av] brist[erna] är den ständiga sammanblandningen av lägesbeskriv- ning och förslag. Vår representant framhöll redan vid första sammanträ-

det, att utredningen givetvis inte kan komma med förslag innan en läges- -

beskrivning, baserad på utredningsresultat. är gjord. — - — trots att utredningsbetänkandct i många avseenden är svagt, anser vi att flera av dess förslag är- bra.

1.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund — — — utredningen [de- lar] in försöksdjursverksamheten dels i biomedicinsk grundforskning och dels i test- och utprovningsverksamhet. Man konstaterar att det är främst inom test- och utprovningsverksamheten som icke-djurbaserade metoder kan utvecklas. medan den biomedicinska forskningen inom vida områden inte kan ersätta djurexperiment med modelltester från icke-djurförsök.

Man uttrycker förhoppningen att de myndigheter som (nu) föreskriver djurförsök för produktgodkännande bör se över sina krav, och ”där möj- lighet finns i stället föreskriva tester som ej är direkt djurbaserade". Denna inställning, liksom indelningen i två huvudanvändningsområden för för- söksdjur. stöds av SDR.

SDR anser att det är av stor vikt att barn och ungdom tidigt lär sig respekt för allt liv. Därför bör användning av djur i undervisning, så vitt

• Sida 176
•  Original

Bilaga 6

möjligt, ersättas av modeller. film- eller videomaterial o.d.. vilketju också framhålles i utredningens betänkande." 1.34 Sveriges industriförbund: Sveriges kemiska industri/(antar — — —

Mot bakgrund av ovanstående vill Kemikontoret slå fast att behovet av djurförsök. per se. för bedömning av kemiska, naturliga såväl som synteti- ska, produkters eventuella farlighet, alternativt säkerhet, för människa är mycket djupt förankrat. såväl i en rad lagstiftningar som i mer generella värderingar. Vilka försök och tester som behöver utföras för att ge me- ningsfyllda resultat, hur de skall utföras, när de skall utföras och av vem de skall utföras är sedan en annan fråga som dock till-största delen ligger utanför den aktuella utredningen. '

— — — Kemikontoret [vill] — — — peka på en bister verklighet där de s.k. alternativa metoderna hittills endast i en mycket marginell omfattning kunnat ersätta konventionell djurtestning. Dessa metoder har främst bidra- git till att komplettera djurtestningen och därvid för att öka kunskaperna om de toxiska effekternas'verkningsmekanismer, något som på sikt kan tänkas väsentligt minska behovet av intakta försöksdjur.

1.35 Linköpings kommun: Miliö- och häIsoskyddskontoret — — — tillstyr- ker utredningen i sin helhet med [vissa] undantag.

1.36 Göteborgs kommun — — — instämmer i allt väsentligt i utredningens

förslag. — — — 1.37 Umeå kommun: Miljö- och hälsoskyddskontoret _— — — vill i likhet

med utredningen speciellt framhålla det önskvärda i att i första hand ersätta LD 50-tcst med andra test eller helt utesluta akuta toxicitetstester för vissa substanser och att Sverige i internationella sammanhang bevakar denna fråga. 1.38 Stockholms kommun: Miljö- och Irälsoskyddsnr'imnden — —' — För- valtningen instämmer i det angelägna i att en begränsning av användningen av försöksdjur sker och att alternativa metoder utvecklas och prövas. 1.40 Djurförsöksetiska nämnden-i Linköping: Vi finner det förslag som utredningsmannen har lämnat genomtänkt och anser att utbildnings- och forskningsnämnden bör stödja det förslag som har lagts fram med smärre justeringar. 1.42 Djurförsöksetiska nämnden i Umeå — — — utredningen [delar] in för- söksdjursverksamheten dels i biomedicinsk grundforskning och dels i test- och utprovningsverksamhet. Man konstaterar att" det är främst inom det senare området som icke-djurbaserade metoder kan utvecklas, medan den biomedicinska forskningen inom vida områden inte kan ersätta djurexperi- ment med modelltester från icke-djurförsök;

Man uttrycker förhoppningen att de myndigheter som (nu) föreskriver

• Sida 177
•  Original

Bilaga 6

djurförsök för produktgodkännande bör se över sin krav, och ”där möjlig- het finns i stället föreskriva tester som ej är direkt djurbaserade”. Denna inställning, liksom indelningen i två huvudanvändningsområden för-för- söksdjur, delas av ume-nämnden.

Utredningen föreslår att djur i undervisningen skall ersättas med model- ler. Detta är ett klart tveksamt förslag. Vi har på några generationer snabbt tappat en naturlig kontakt med djur. Dagens ungdom ser djur huvudsakli- gen i form av sällskapsdjur. Det vore olyckligt om skolan förstärkte en sådan klan konstlad inställning till djur genom övergång till ren modell- verksamhet. Denna aspekt måste vägas mot det uttalade kravet att minska djuranvändningen, och en lämplig kompromiss åstadkommas.

1.44 Ordföranden i djurförsöksetiska nämnden i Göteborg: Mitt allmänna intryck av utredningen är att den speglar missnöjet med nuvarande förhål- landen inom de djurförsöksetiska nämnderna. De förslag som läggs fram är emellertid dåligt underbyggda och ger ringa förhoppningar om att föreslag- na förändringar leder till tänkta förbättringar. Mitt intryck är att eftersom det finns ett missnöje med nuvarande arbetsordning måste en förändring göras. Jag är dock tveksam till om detta är skäl nog, speciellt som föreslag- na förändringar leder till större arbetsinsats från nämndledamöter, mer pappersarbete och byråkrati och betydligt ökade kostnader.

Prop. 1987/88:93—

• Sida 197
•  Original

Bilaga 6

motiv för ett"-bibehållande av den etiska prövningen som en rådgivande funktion. SEN-stödjer detta förslag. , '

Nämnden stödjer utredningens förslag att alla djurförsök skall genomgå en etisk prövning. '

Utredningen har även tagit upp gränsdragningsproblemen mellan den etiska prövningens räckvidd- och tillsynsmyndigheternas verksamhet. CFN anser i likhet med utredningen att den etiska prövningen bör innefatta djurens vård och förvaring under försöket samt omedelbart före och efter försöket. — — —

Nämndens medel anslås för närvarande under nionde huvudtiteln F 16. '

Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder.Administrationen av CFN:s per- sonal och ekonomi sköts av lantbruksstyrelsen (LBS). Nämnden anser det- är angeläget att samma ordning bibehålles även efter en omorganisation.

Kostnaderna för CFN:s kansli har i utredningen angivits till_ca 300000 kr. Merkostnaden är beräknad .på utgifterna för 1 handläggartjänst och 1/2 assistenttjänst". _ .

— — — Merkostnaden i det nya kansliet med 3 heltidstjänster har av CFN beräknats till ca 450000 kr. .

Kostnaden för de djurförsöksetiska nämnderna har av utredningen be-

. _ räknats till 600000 kr. inkl. utbildnings- och informationsinsatser. Hur

stort belopp utredningen avsatt för utbildning och information framgår ej. CFN anser att ett minimum för detta anslag är 175000 kr.

3.22 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: — — — .

Vad beträffar förslaget till .prövningsplikt för alla försök där djur an- vänds, vill SJFR påpeka att en viss risk föreligger — — — att djurförsök som kräver en ingående behandling i nämnderna kan komma att "försvin- na” i mängden av, ur etisk synpunkt. triviala djurförsök. Då detär mycket viktigt att försök inte påbörjas förrän de etiska nämnderna prövat ansökan. bör handläggningstiden kunna förkortas genom att bedömningen av — — — enklare djurförsök delegeras till nämndens ordförande.

SJFR tillstyrker förslaget till finansiering av verksamheten — — —. Vidare tillstyrker SJFR förslaget att de etiska nämnderna har en rådgi- vande funktion. — — — '

3.23 Statskontoret: — — — Utredningen föreslår att de etiska nämnderna även i fortsättningen. skall ha en rådgivande och således ej beslutande funktion. Vidare anser utred-

ningen att den nuvarande indelningen mellan anmälningspliktiga försök" och försök som skall tas upp i en ansökan om etisk prövning ändras så att . samtliga djurförsök prövas=i vederbörande nämnd. Enklare försök skall dock kunna undantas från prövningsplikten. [Denna bedömning delas av statskontoret]

— — -— förslaget att varje nämnd bör utse en sekreterare och att uppdra- gen i nämnderna arvoderas. [tillstyrks av statskontoret]

14 Riksdagen [987/88. I saml. Nr 93

• Sida 198
•  Original

Bilaga 6

Utredningen beräknar kostnaderna vid nämnderna för sammanträdesar- voden, resekostnader. ordförande- och sekreterararvoden m.m. till högst ca 600000 kr. samt CFN:s kanslikostnader till ca 300000 kr. — — — Av utredningen framgår inte hur stor del av kostnaderna vid Iantbruksstyrel— sen som avser styrelsens arbete med att utse ledamöter i nämnderna. Denna kostnad. kommer emellertid enligt statskontorets uppfattning. att övervältras på högskolestyrelserna.

Statskontoret anser att den etiska prövningen av djurförsök är ett lång- siktigt åtagande från statens sida som kräver en fast finansieringsform. Verket avstyrker därför förslaget med diskussioner och överläggningar mellan berörda parter och förordar en avgiftsbeläggning. Det bör — — — vara möjligt att konstruera en — — — schablonavgift som både består av en fast avgift och som tar hänsyn till antal och slag av djur som används. En sådan taxa skulle även ge CFN ett instrument när det gäller planering och begränsning av djurförsöken. Givetvis skall en sådan taxa fastställas så att även kostnader för kontroll och uppbörd blir täckta.

3.27 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: — — — Glädjande nog förordar utredningen att även nu endast anmälningsplikti- ga djurförsök skall bli föremål för etisk prövning — — — — — —_ Alla försök blir föremål för etisk prövning, således även de som utredningen undantagit. — — — '

I likhet med utredningen anser vi att sekretesskyddade ansökningar bör handläggas — — — och prövas på samma sätt som nu sker. Dock bör lekmannen i en sådan bedömningsgrupp alltid väljas från djurskyddsorga- nisationerna.

Även när det gäller jävsituationer bör sådana ärenden behandlas enligt nuvarande förfaringssätt.

Beträffande finansieringssättet av det framlagda projektet anser vi att utredningens förstahandsalternativ förefaller vara det mest lämpliga.

3.29 Läkemedelsindustriföreningen: — — —

LIF vill framhålla att man i [fråga om prövning av djurförsök i] förslaget går längre än Europakonventionen som enbart kräver särskild prövning för de djurförsök som faller under kategori B. Detta bör vara fallet även i Sverige. LIF anser även att förslaget får allvarliga konsekvenser genom att det förlänger handläggningstiden för försök enligt kategori A. — — — '

LIF anser det "ej vara etiskt försvarbart att kostnaderna för bedömning- arna skall bestridas av den instans som skall bedömas. Om kostnadsbe- läggning införes måste betalningssystemet vara enkelt och ej ge upphov till stor och krånglig administration. LIF kan ej instämma i att betala kostna- der för CFN: s centrala kansli.

• Sida 199
•  Original

Bilaga 6

LIF anser det vara principiellt fel att den etiska bedömningen kostnads- belägges.

LIF tillstyrker att nämnden skall ha en rådgivande funktion. Sekretess- möjlighetens nödvändighet understrykes och vi föreslår att ordföranden i regionala nämnden ges befogenhet att bevilja sekretess.

3.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: — — — Vi kan se vissa skäl, som talar emot att de etiska nämnderna blir beslutande, dock ej de skäl som kommer fram i betänkandet. Vi har således inget emot att nämnderna även i fortsättningen blir rådgivande men tycker det är'bra att utredningen framhåller att försöksledarna förutsätts följa nämndens utlåtanden.

Vi har länge hävdat, att samtliga planerade djurförsök bör prövas av en etisk nämnd. Därför finner vi utredningens förslag om slopande av indel- ningen mellan ansökningar och anmälningar mycket positivt. Vi anser inte att några "enklare försök" — — — skall få undantas prövning. Det är alltför subjektivt och oprecist och underminerar huvudprincipen. — — —

Vi är också mycket positiva till utredningens förslag att giltighetstiden av nämndens ställningstagande skall tidsbegränsas. — — —

Beträffande jäv håller vi fast vid vad jordbruksministern uttalade i den förut nämnda riksdagsdebatten 1983—11—23. varför vi förutsätter attjävi- ga personer inte deltar i beslut som gäller deras industrier eller institutio- ner. — — —

Beträffande sekretess anser vi, att inget skall kunna hemlighållas för ledamöterna i etiska nämnden. — — —

Vi har inget emot att kostnaderna finansieras på det sätt som utredning- en föreslagit. Dock anser vi att utredningen kunde ha tittat närmare på Schweiz' och Storbritanniens förslag till och skäl för avgiftsbeläggning

resp. skatt. — -— —

3.31 Svenska djurskyddsföreningen: — — —

Den hittillsvarande uppdelningen av ärendena i anmälningsärenden och ansökningsårenden bör avskaffas såsom utredningen föreslår. Alla försök skall underkastas etisk prövning. Dock bör undantag ske för försök enligt regeringsbeslut eller gällande lag. då nämnderna inte kan påverka dessa försök. Den etiska prövningen bör innefatta en helhetsprövning av försö- ket. alltså en bedömning av djurens vård och förvaring under försöket liksom postoperativ vård och avlivning.

Svenska Djurskyddsföreningen anser liksom utredningen. att ledamöter- na skall ha rätt att uppbära reseersättning och traktamente samt i förekom- mande fall ersättning för förlorad arbetsinkomst. Då sammanträdena hållas under arbetstid, bör sammanträdesarvoden inte utgå.

• Sida 200
•  Original

Bilaga 6

— — — I ansökan om försök bör framgå. att försöksledaren förvissat sig om att försöket inte tidigare utförts eller håller på att utföras på annat håll

3. 33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund. — — —

SDR. s uppfattning beträffande de etiska nämndernas rättsliga status är i linje med utredningens förslag. De etiska nämnderna bör även i fortsätt- ningen ha en rådgivande funktion.

Att samtliga försökstyper omfattas av prövningsplikten är enligt SDR. s uppfattning positivt. — — —

Utredningens förslag att tidsbegränsa ett godkännande av .försök är också väsentligt. Försök som pågått i max. tre år bör omprövas i nämnden.

— '— — Värdet av utbildning har inte nog beaktats, som en viktig del i utvecklingen av djurskyddet och den etiska standarden inom djurförsöks- området.

3.34 Sveriges industriförbund: Sveriges kemiska industrikonmr — — — Det — —- — anförda innebär att. enligt Kemikontorets uppfattning. en anmälningsplikt skall kvarstå för vissa typer av försök, eller att dessa skall .

kunna utföras utan vare sig anmälningsplikt eller prövning men i stället underkastas en generell kontroll via en aktiv granskning och övervakning ' av laboratoriernas verksamhet då det- gäller dessa försök eller tester. - Erforderliga statistiska uppgifter etc. skall givetvis inhämtas via rapporte- - ring från laboratorierna.

Beträffande kostnaderna för den etiska prövningen föreslår utredningen att dessa skall täckas genom bidrag från berörda statliga organ Och från läkemedelsindustrin och "övriga berörda-industrier" med hälften från vardera staten och industrin.

Kemikontoret kan av flera skäl inte ansluta sig till detta förslag. — — —

— — — finner Kemikontoret inte stöd för tanken att industrin, vare sig läkemedelsindustrin eller "övrig berörd industri". skall medverka till fr— nansiering av kostnaderna för den etiska prövningen så som föreslagits i utredningen. I första hand bör finansieringen ske via budgetmedel. 'Om" av särskilda skäl en sådan finansiering ej är genomförbar bör 1 andra hand ett avgiftssystem prövas.

3.35 Linköpings kommun: Miljö- och hälsoskyddskontorer-"— — — Nämnden anser att de etiska nämnderna med en rådgivande funktion har en viktig roll framför allt i preventivt syfte. — — —

3.37 Umeå kommun: Miljö— och hä[so.s'kyddskon'toret — — — Utredningen föreslår att-nämndens utlåtande även fortsättningsvis skall vara rådgivande.

• Sida 201
•  Original

_ Bilaga 6

.Miljö- och hälsoskyddskontoret instämmer i utredningens förslag.

Utredningen föreslår att den nuvarande indelningen i anmälningsären- den och ärenden som är föremål för etisk prövning skall upphöra och att samtliga försök skall prövas innan de får påbörjas. Utredningen föreslår också en tidsgräns på tre år för giltigheten av en ansökan.

Utredningen har berört frågan om prövningens räckvidd vad gäller dju- rens vård och förvaring m.m. och funnit att den nuvarande ordningen med kommunal tillsyn och kontroll av försöksdjuren och deras miljö enligt djurskyddslagen även fortsättningsvis ska åvila miljö- och hälsoskydds— nämnden.

Mot detta har miljö- och hälsoskyddskontoret intet att erinra.

Utredningens förslag till förändring i beslutsprocessen med en stor ök- ning av belastningen på nämndernas plenarsammanträden och begränsning i antalet ledamöter kommer att ställa utomordentligt stora krav på ledamö- terna. Stora risker finns att principiellt viktiga eller ur etisk synvinkel tveksamma ansökningar följer med i den stora flod av rutinärenden och inte får den uppmärksamhet som är önskvärd. '

Utredningen föreslår att handläggningen av sekretesskyddade ärenden ska följa samma regler som för närvarande.

Miljö- och hälsoskyddskontoret har — —- — inget att erinra mot förslaget.

3.38 Stockholms kommun: Miljö— och lra'lsoskya'dsnämna'en — —' —

Utredningen framhåller att en förstärkning av kommunernas resurser för tillsynsarbetet framstår som önskvärt men att det dock i första hand bör ankomma på de berörda kommunerna att bedöma behovet av en sådan förstärkning liksom formerna för deras finansiering. Förvaltningen vill bestämt hävda att detta är av ett allmängiltigt intresse varförlstatliga medel bör utgå för finansiering av utökad tillsynsverksamhct.

3.40 Djurförsöksetiska nämnden i Linköping: — — ——

Beträffande förslaget- att uppdelningen mellan anmälningsärenden och" ansökningsårenden avskaffas. vill vi framhålla att detta kan få negativa konsekvenser för behandlingen i de djurförsöksetiska nämnderna. — — — Vi anser att uppdelningen i anmälningsärenden och ansökningsårenden bör finnas kvar. ' '

Vad som gäller djurhållningen i direkt anslutning till djurförsöket instäm- mer vi med utredningen att detta skall ingå i den etiska bedömningen.

Vad gäller den ersättning som ordförande, sekreterare och ledamot skall erhålla för handläggning och förberedelse av' ärenden anser vi att den bör ökas avsevärt. Som ett-alternativ kan den institution/avdelning där be'rörda personer är verksamma erhålla ersättningen. '

3.41 Djurförsöksetiska" nämnden i Lund/Malmö: — — —

Vi är överens med utredningens förslag att samtliga försökstyper skall 'behandlas av nämnden,-dvs. ett slopande av nuvarande indelning i aninäl- ningar och ansökningar.

• Sida 202
•  Original

Bilaga 6

Vi ansluter oss till utredningens förslag att försök inte får påbörjas förrän nämnden prövat det.

Vid bedömning av försök skall man ta hänsyn till djurens hela situation. — — — Nämnden skall ges möjlighet att'beakta dessa frågor.

Arvode skall utgå till den som så önskar. I de fall arvode utgår skall det finnas möjlighet till full kostnadstäckning. 3. 42 Djurförsöksetiska nämnden i Umeå: — — —.

I linje med utredningens förslag anser ume- -nämnden att de etiska nämn- derna även i fortsättningen bör ha en rådgivande funktion.

Prövningens räckvidd m. m.

Utredningens förslag att (åter-)införa en tidsgräns på tre år för giltigheten av en ansökan förefaller motiverad. — — —.

Utredningen har berört frågan om prövningens räckviddsåvitt avser djurens vård och förvaring m. m.. .och funnit att den nuvarande ordningen med kommunal (MI-IN) tillsyn och kontroll över försöksdjuren (liksom över sällskapsdjur och djur i animalieproduktion) enligt djurskyddslagen bör bibehållas. Denna bedömning delas av ume—nämnden.-

Detta förhindrar inte, som också utredningen konstaterar. att den etiska nämnden anlägger synpunkter på vård och förvaring av djur i experiment, exempelvis den postoperativa vården och smärtlindring.

Ume-nämnden anser att det är utomordentligt viktigt att systemet med en rådgivande etisk prövning av djurförsöksverksamheten får sådana handläggningsrutiner att det uppfattas i positiv anda av de forskningsan- svariga. Detta gäller inte minst frågan om handläggningstider för ärenden som rimligen är okontroversiella ur etisk synpunkt.

3.43 Djurförsöksetiska nämnden i Stockholm: — — — ..

Utredningens syn att nämndens funktion bör vara rådgivande precis som de humanetiska nämnderna, är — — — principiellt riktigt. — — —

Utredningen framlägger två förslag. vilka ovillkorligen leder till starkt ökad arbetsbelastning på nämndernas medlemmar; nämligen 1) införandet av nämndprövning av-nuvarande anmälningsärenden och 2) tremanna- grupp-prövningens ersättande av prövning i en till omfånget reducerad nämnd.

Första förslaget mer än fördubblar antalet ärenden. Dess allmänetiska konsekvenser borde beaktats eftersom anmälningsärendenas huvudmassa rör avlivning av djur för uttagande av organ. — — —

Ett genomförande av utredningens andra förslag förutsätter en föränd- ring av arvoderingsprineiperna i enlighet med utredningens förslag. — —, — Ett fullständigt genomförande av utredningens två förslag borde leda till inrättandet av fyra nämnder i stockholmsregionen annars är det svårt att

• Sida 203
•  Original

Bilaga 6

åstadkomma tillräcklig säkerhet i den etiska prövningen och ett tillräckligt smidigt administrativt system. Alternativet är givetvis att delar av den förstärkning utredningen föreslår skall föras till CFN decentraliseras till stockholmsregionen. Av nämnda skäl kan utredningens kostnadsberäk- ning ifrågasättas. Möjligen är den något för låg.

Utredningens förslag innebär givetvis en väsentlig kostnadsstegring i förhållande till nuläget. Avgiftsbeläggning skulle för den offentliga delen av försöksdjursverksamheten endast innebära ytterligare en rundgång av me- del och utökade administrativa kostnader. — — —

Sannolikt skulle en administrativ förstärkning av de lokala nämnderna ge betydligt större effekt på prövningens säkerhet och effektivitet än ytterligare förstärkning av CFN:s kansliresurser.

3.44 Ordföranden i djurförsöksetiska nämnden i Göteborg: — — —

Jag vill varmt tillstyrka att indelningen mellan anmälan och ansökan bibehålles som tidigare. Om man vill göra en förändring kan man i så fall bättre precisera vilka ärenden som skall bli föremål för anmälan. resp. ansökan. — — —

Beträffande förslaget att inget försök får påbörjas förrän nämnden har godkänt det. så innebär det enligt min bedömning ingen förändring vad gäller kvalitet. Det leder enbart till fördröjning och längre sammanträden.

Jag är förvånad över förslaget att låta stat och industri dela lika på kostnader för djurförsöksetiska nämnderna och för centrala försöksdjurs- nämnden. Jag finner dettaacceptabelt endast om antalet ärenden fördelar — sig mellan universitet och industri på detta sätt. Min erfarenhet från Göte- borg är att industrin har betydligt färre ärenden än hälften.

• Sida 204
•  Original

" Bilaga 7

Bilaga 7 Prop. 1987/88:93

De remitterade _)?irslagen

] Förslag till Djurskyddslag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde ] & Denna lag avser vård och behandling av husdjur. Den avser också _

andra djur om de hålls i fångenskap.

Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas 2 & Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjuk— . dom.

3 5 Djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn._

Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt utrymme och skydd samt hållas rena.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om

1. stall och andra förvaringsutrymmen för djur,

2. skyldighet att låta förpröva sådana utrymmen. och

3. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.

4 & Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel. ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att-bete sig naturligt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om hur sådanadjur skall hållas och skötas.

5 5 Djur får inte överansträngas. Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret.

6 & Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind.

Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om hur djur får hållas bundna.

7 & Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrel- sen får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för att hålla djur i fångenskap.

8 & Vid transport av djur skall transportmedlet vara lämpligt för ändamå- let och ge djuret skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och liknande. I den utsträckning det behövs skall djuren hållas skilda från varandra.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om transport av djur.

• Sida 205
•  Original

Bilaga 7

9 5 Ett sjukt eller skadat djur sk'all snarast ges nödvändig vård. om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret avlivas omedelbart.

Operativa ingrepp m. m. 10 S Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på djur i andra fall än när det är befogat av veterinärmedicinska skäl.

Första stycket gäller inte djur som används för sådana "ändamål som avsesi 19 få första stycket. .

Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, Iantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på djur samt föreskrifter om undantag från första stycket 1 fråga om djur som avses i 4 5

' . eller om det finns särskilda skäl.

11 5 För operativa ingrepp på djur skall en veterinär anlitas. Detsamma gäller vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa. lindr'a eller bota sjukdom eller skada hos ett djur. om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt.

Första stycket gäller inte om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte hinner anlitas.

I fråga om djur som används för ändamål som avses i 19 5 första stycket får ingreppet eller behandlingen också utföras av den som har föreskriven utbildning. ' . .

Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

12 & Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. lantbruksstyrel- sen får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för

1. användning av genteknik på djur,

2. tillförsel av hormoner eller andra ämnen till djur för att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa. lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom, eller

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden.

Första stycket 2 gäller inte ämnen som omfattas av lagen (1985z295) om foder. -

Slakt m. m.

13 5 När djur förs till slakt och när de slaktas. skall de skonas från obehag och lidande. '

14 & Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av. Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.

Första stycket första meningen gäller inte om ett djur till följd av sjuk- dom eller olycksfall måste slaktas genast.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbrtrksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket första meningen för fjäderfä pch kaniner. '

15 & Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrel- sen får meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur 1 andra fall. -

• Sida 206
•  Original

Bilaga 7

Tillståndsplikt för viss djurhållning

16 & Tillstånd till verksamheten skall den ha som yrkesmässigt eller i större omfattning

l. föder upp eller säljer htlndar eller tar emot htrndar för förvaring och utfodring,

2. upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet. eller

3. föder upp pälsdjur. Frågor om tillstånd prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. som också får återkalla ett beviljat tillstånd.

Tävling med dj ur och förevisning av djur 17 5 Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande. Detsamma gäller vid film- eller televisionsinspelning och föreställning eller annan förevisning som anordnas för allmänheten.

Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan användning av djur.

18 5 Ett djur som tränas för eller deltar i tävling på tävlingsbana får inte utsättas för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurets prestationsförmåga eller temperament.

De otillåtna åtgärderna anges i.verkstälIighetsföreskriftcr av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. av lantbruksstyrelsen.

Användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m.

19 & Djur får inte utan regeringens eller. om regeringen bestämmer det. lantbruksstyrelsens tillstånd användas för vetenskaplig forskning eller un— dervisning. sjukdomsdiagnos. framställning av läkemedel eller andra kemi- ' ska produkter eller för andra jämförliga ändamål. om djuren utsätts för

operativt ingrepp. insprutning eller blodavtappning eller annat lidande.

Vid verksamhet som avses i första stycket får endast djur som fötts upp för ändamålet användas. Sådan uppfödning får inte ske utan tillstånd av lantbruksstyrelsen. .

Ett tillstånd enligt första eller andra stycket får återkallas. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i andra stycket.

20 5 Om ett tillstånd enligt 19 ä' första stycket beviljas, skall det finnas en av Iantbruksstyrelsen godkänd föreståndare som ansvarar för verksamhe- ten. '

Den som använder djur i verksamhet som avses i 19 & första stycket, deltar i sådan användning av djur eller vårdar djuren skall ha den utbild- ning som fordras. .

Närmare föreskrifter om utbildningen meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

21 & Användning av djur för ändamål som avses i 19.5 första stycket skall prövas från etisk synpunkt innan användningen påbörjas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om prövningen samt föreskrifter om undantag från denna.

22 ä 1 10 och 11 åå finns särskilda bestämmelser och undantag för djur

• Sida 207
•  Original

Bilaga 7

som används för sådana ändamål som avses i 19 & första stycket. Regeringen _eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från lagens bestämmelser.

23 & Den som använder djur för sådana ändamål som avses i 19 & första stycket skall lämna de uppgifter om användningen som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn m. m.

24 & Lantbruksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevna- den av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Lantbruksstyrelsen samordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet. och lämnar vid behov råd och hjälp i denna verksamhet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har föreskrivit att tillsynen skall utövas på något annat sätt.

Tillsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som regering- en bestämmer.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

25 & Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrel- sen får föreskriva att det får tas ut avgift för tillsynen och i ärenden enligt denna lag. -

26 5 En tillsynsmyndighct får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. -

I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten 'sätta ut vite.

Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta att felet skall avhjälpas på hans bekostnad. I bråds- kande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.

27 5 För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträ- de till områden. anläggningar. byggnader. lokaler och andra utrymmen där djur hålls och att där besikta djuren. göra undersökningar och ta prover.

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

28 & Bestämmelserna i 24, 26 och 27 åå gäller inte djur som används inom försvarsmakten.

Förbud att ha hand om djur 29 & Länsstyrelsen får meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av djur för den som

1. inte följer ett beslut som en tillsynsmyndighct har meddelat enligt 26 å och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt.

2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur. eller

3. har misshandlat ett djur. Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen dessutom ålägga honom att göra sig av med det och förbjuda honom att

• Sida 208
•  Original

Bilaga 7

skaffa djur över huvud taget eller ett visst slag av djur. Förbudet kan avse viss tid eller gälla tillsvidare.

Omhändertagande av djur m'. m.

30 & Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas" omedelbart, får en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon annan genast avliva djuret.

Den som har avlivat djuret skall underrätta ägaren eller innehavaren av djuret om detta. Om dessa inte kan nås skall polismyndigheten underrät- tas. '

31 & Länsstyrelsen får besluta att ett djur skall tas 'om hand genom . polismyndighetens försorg om -

l. djuret otillbörligt utsätts för lidande och om detta inte rättas till efter tillsägelse av tillsynsmyndigheten, --

2. ett beslut som meddelats enligt 26% inte 'följ's och beslutet är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, eller

3. ett beslut som meddelats enligt 29 5 inte följs.

32 & Utan hinder av" vad i 31 5 1 föreskrivs om rättelse efter tillsägelse får länsstyrelsen. en tillsynsmyndighct eller polismyndigheten besluta att ett djur omedelbart skall omhändertas om

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt. 2 .ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssyn- punkt.

Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslu- tet underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fort- sätta att gälla.

33 & Sedan ett djur har omhändertagits får ägaren inte förfoga över det utan tillstånd av länsstyrelsen.

34 5 När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur. skall det i beslutet fastställas om djuret skall säljas eller avlivas.

Om länsstyrelsen har beslutat att djuret skall säljas och om det visar sig att beslutet inte kan verkställas. får länsstyrelsen i stället besluta att djuret skall avlivas.

"Djuret skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg. .

35 5 Kostnader som uppkommer på grund av åtgärder enligt 31 och 32 åå får förskotteras av allmänna medel.

Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 5, skall kostnaden slutligt betalas av den mot vilken åtgärden har riktats. om det inte finns särskilda skäl.

får kostnad som slutligt skall betalas av ägaren tas ut ur köpesumman.

Ansvar och överklagande m.m.

36 & Till böter eller Fängelse 1 högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet .

1. brytermot3, 5. 6. 8—11. 14,16—19eller'215.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom polismyndighetens försorg,

• Sida 209
•  Original

Bilaga 7

2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag.

3. underlåter att följa ett sådant föreläggande eller bryter mot ett sådant förbud som avses i 29 5.

I ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om den skyldige kan dömas till ansvar för gärningen enligt brottsbalken.

37 5 Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt 36 ..5 för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. '

38 & Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna 'lag eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regering-

' en.

39 & 'Beslut som avses i 29. 31 och 32 åålgäller omedelbart. om inte myndigheten bestämmer nagot annat.

En tillsynsmyndighct får även i annat fall bestämma att ett beslut skall . gälla' även om det överklagas.

.Denna lag träder i kraft den I juli 1988 då lagen (1944: 219) om djurskydd samt lagen (1937: 313) angående slakt av husdjur skall upphöra att gälla.

2. Den upphävda lagen om djurskydd gäller fortfarande i fråga om överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

3. Beslut om förelägganden, förbud eller tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet skall anses vara meddelat med stöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar nagot annat.

4. Om det 1 lag eller annan författning hänvisas till en bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse 1 denna lag, tillämpas 1 stället den nya bestämmelsen.