RH 2018:18

Vid den åldersbedömning som överförmyndaren och domstolarna har att självständigt göra i ärenden enligt lagen om god man för ensamkommande barn bör den åldersbedömning som Migrationsverket har gjort vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd frångås endast om det läggs fram konkret utredning som ger anledning att ifrågasätta Migrationsverkets slutsats. Även fråga om sammanträde i hovrätten.

Stockholms överförmyndarnämnd

I beslut den 21 januari 2016 förordnade Stockholms överförmyndarnämnd god man för H.Q. enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Sedan det från Migrationsverket hade inkommit uppgift om att H.Q. var över 18 år gammal beslutade överförmyndarnämnden den 4 januari 2018 att godmanskapet skulle upphöra.

H.Q. överklagade överförmyndarens beslut och yrkade att godmanskapet skulle bestå. Han anförde att han var under 18 år.

Tingsrätten (tingsfiskalen Mushka Pistol) avslog i beslut den 22 februari 2018 H.Q:s överklagande och anförde bl.a. följande.

SKÄL

Enligt 5 § tredje stycket lagen om god man för ensamkommande barn upphör godmanskapet utan särskilt beslut när den enskilde fyllt 18 år. Enligt 5 § första stycket 4 kan överförmyndaren besluta att godmanskapet ska upphöra om det är uppenbart att god man av någon anledning inte längre behövs. Överförmyndarnämnden har fattat ett sådant beslut då H.Q. genom att skrivas upp i ålder har gått från att anses som omyndig till att anses som myndig.

H.Q. har i sitt överklagande anfört att han är född den 28 februari 2001. Han har dock inte lämnat in någon bevisning till stöd för att så är fallet. Under sådana omständigheter kan inte tingsrätten frångå den bedömning av H.Q:s ålder som Överförmyndarnämnden gjort. Då H.Q. därmed ska anses vara myndig finns inte längre förutsättningar för godmanskap enligt lagen om god man för ensamkommande barn. Överklagandet ska därmed avslås.

Hovrätten

H.Q. överklagade tingsrättens beslut och yrkade även i hovrätten att god-manskapet skulle bestå. Han vidhöll att han var under 18 år. Han begär-de vidare att hovrätten skulle hålla sammanträde i ärendet och åberopade viss muntlig bevisning till styrkande av att han var under 18 år. I ärendet inhämtades Migrationsverkets beslut och Migrationsdomstolens dom i H.Q:s asylärende. Av dessa framgick att H.Q. hade genomgått en medicinsk åldersbedömning samt att Migrationsverket och Migrationsdomstolen hade funnit att H.Q. inte hade gjort sin underårighet sannolik och därför prövat hans ansökan enligt den ordning som gäller för vuxna.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Katarina Påhlsson samt hovrättsråden Göran Nilsson och Karin Annikas Persson, referent) anförde i beslut den 9 maj 2018 bl.a. följande.

SKÄL

Enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn får ansökan om god man göras av Migrationsverket och av socialnämnden i den kommun där barnet vistas. Överförmyndaren får också självmant ta upp frågan (3 §). Om en god man har förordnats och en senare bedömning mynnar ut i att huvudmannen är 18 år eller äldre bör överförmyndaren fatta ett beslut om att godmanskapet ska upphöra. Ett sådant beslut ska motiveras och parterna ska underrättas om beslutet och om hur det kan överklagas (jfr JO:s beslut den 8 juni 2017, dnr 6581-2016).

Enligt 13 kap. 17 § utlänningslagen (2005:716) ska Migrationsverket, om det finns skäl att ifrågasätta att den som ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande är under 18 år, göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Enligt samma paragraf ska ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om uppehållstillstånd. I asylprocessen har en asylsökande som påstår sig vara underårig bevis-bördan för att göra sin uppgivna ålder sannolik. En utlänning kan normalt sett inte endast genom muntliga uppgifter göra sin uppgivna ålder sannolik. Det är inte heller möjligt att avgöra en asylsökandes ålder genom att göra en bedömning av hans eller hennes utseende. En muntlig förhandling är därmed vanligtvis inte en meningsfull utredningsmetod vad gäller att bedöma den sökandes ålder. (Se Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2014:1.)

Det finns ingen särskild reglering som innebär att den åldersbedömning som Migrationsverket gör inom ramen för asylprocessen har rättsverkan utanför den processen, t.ex. inom överförmyndarens verksamhetsområde. Utgångspunkten är i stället att varje myndighet som kommer i kontakt med ensamkommande asylsökande barn självständigt har att ta ställning till en asylsökandes ålder inom ramen för sin verksamhet och utifrån det regelverk som styr denna. I praktiken har dock Migrationsverkets beslut om ålder många gånger stor betydelse vid den åldersbedömning som den andra myndigheten själv ska göra. Detta torde i synnerhet gälla om en medicinsk åldersbedömning också har gjorts i asylärendet. I de flesta fall blir alltså Migrationsverkets beslut om ålder i praktiken styrande även för andra myndigheter vid mottagandet av den asylsökande. Denna ordning har av regeringen ansetts vara godtagbar. (Se prop. 2016/17:121 s. 13.)

Det sagda innebär att i ärenden om god man enligt lagen om god man för ensamkommande barn har Migrationsverkets åldersbedömning i de flesta fall mycket stor betydelse vid den åldersbedömning som överförmyndaren och domstolarna själva har att göra i sådana ärenden. För att Migrationsverkets bedömning ska frångås bör det krävas att det läggs fram konkret utredning som ger anledning att ifrågasätta Migrationsverkets slutsats. Det gäller i synnerhet om en medicinsk åldersbedömning har gjorts i asylärendet.

H.Q. har åberopat förhör med sig själv, sin gode man och sin kurator för att motbevisa Migrationsverkets slutsats att han är över 18 år. Enligt bevisuppgiften ska de höras om sin uppfattning om H.Q:s ålder. Det är alltså inte fråga om sakkunnigförhör. På samma sätt som i asylprocessen anser hovrätten att sådan muntlig bevisning som H.Q. åberopat inte är en meningsfull utredningsmetod för att bedöma hans ålder. Förhören med honom själv, S.E. och J.P. skulle alltså uppenbart bli utan verkan. De ska därför avvisas med stöd av 23 § lagen (1996:242) om domstolsärenden och 35 kap. 7 § 3 rättegångsbalken.

Vid detta förhållande, och då det inte heller annars finns skäl att hålla sammanträde i ärendet, ska H.Q:s begäran om sammanträde i ärendet avslås.

H.Q. har därutöver inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående att Migrationsverkets bedömning är felaktig. Det har inte heller i övrigt framkommit något som ger anledning att ifrågasätta Migrationsverkets och Migrationsdomstolens slutsats att H.Q. är över 18 år. Hans överklagande ska därför avslås.

BESLUT

1. Hovrätten avvisar den av H.Q. åberopade bevisningen i form av förhör med honom själv, S.E. och J.P.

2. Hovrätten avslår H.Q:s begäran om sammanträde.

3. Hovrätten avslår överklagandet.

Hovrättens beslut meddelat: den 9 maj 2018.

Mål nr: ÖÄ 2502-18.

Lagrum: 5 § lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

Rättsfall: MIG 2014:1; JO:s beslut den 8 juni 2017 i ärende nr 6581-2016.

Litteratur: Prop. 2016/17:121 s. 13.