RH 2018:44

De tilltalade har genom olaga tvång försökt att förmå målsäganden, en företrädare för ett transportbolag, att till dem betala en fordran avseende s.k. svart lön som en av dem haft på bolaget. Den omständigheten att en av de tilltalade haft en överenskommelse med bolaget om svart lön har inte ansetts medföra att dennes fordran på bolaget varit av sådan beskaffenhet att den inte erkänns av rättsordningen. Om de tilltalade försökt att få betalt från bolaget för denna fordran, skulle det fullbordade brottet därför inte ha inneburit någon förmögenhetsöverföring. Eftersom de tilltalade försökt att förmå målsäganden personligen att betala bolagets skuld, har de emellertid gjort sig skyldiga till försök till utpressning.

Uppsala tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot E.A., F.T. och S.D. för försök till grov utpressning (E.A. och F.T.) och för bl.a. medhjälp till försök till grov utpressning (S.D.) enligt följande gärningsbeskrivning.

F.T. och E.A. har tillsammans och i samförstånd under tiden 30 november 2016–8 januari 2017 i bl.a. Enköping försökt förmå T.F. att till dem betala 90 000 kr, dels genom att E.A. i telefonsamtal och sms uttalat hot med innebörd att målsäganden och hans familj skulle skadas om han inte betalade, dels genom att en yxa placerats utanför målsägandens bostad samt E.A. i ett telefonsamtal därefter uttalat att målsäganden eller hans hustru skulle få en yxa i huvudet. Hoten har varit ägnade att hos målsäganden framkalla allvarlig fruktan för egen och annans säkerhet till person. S.D. har främjat gärningen genom att förmedla och upprätthålla kontakt och mellan F.T. och E.A. samt tillhandahålla bil och medfölja vid besök i målsägandens bostad.

Om brottet hade fullbordats borde det ha bedömts som grovt eftersom hotet påtagligt förstärkts i och med förekomsten av en yxa.

Det fanns fara för att brottet skulle fullbordas. Om så hade skett skulle det ha inneburit vinning för F.T., E.A. och S.D. och skada för målsägan-den.

F.T., E.A. och S.D. begick gärningen med uppsåt.

Lagrum: 9 kap. 4 § andra stycket och 11 § samt 23 kap.1 och 4 §§brottsbalken.

T.F. yrkade att de tilltalade solidariskt skulle betala skadestånd till honom med 20 000 kr avseende kränkning, jämte ränta.

De tilltalade förnekade gärningarna och bestred skadeståndsyrkandet.

Tingsrätten (rådmannen Eva-Lotta Johansson med nämndemän) fann i dom den 16 mars 2017 åtalet styrkt samt att gärningarna var att bedöma som försök till utpressning respektive medhjälp till försök till utpressning av den s.k. normalgraden. I domskälen angavs bl.a. följande.

DOMSKÄL

- - -

Tingsrättens bedömning

Kontakterna med T.F.

F.T., E.A. och S.D. har åkt hem till T.F. eftersom F.T. ansett att T.F. haft en skuld till honom. När de inte anträffat T.F. hemma har F.T. och E.A. via B.F. hälsat T.F. att han måste ringa upp. Så har också skett och T.F. har pratat med F.T. och E.A., som presenterat sig som Samir, och upplevt sig hotad. Han har vid tingsrätten inte kunnat återge vad som sagts och har under förundersökningen lämnat olika uppgifter. Samtalet har varat i 14 minuter och T.F. har berättat att han under samtalet med E.A. uppfattat att samtalet förts via högtalartelefon. F.T. har sagt att han varit utanför bilen under E.A:s samtal med T.F. och får stöd in denna del av vad E.A. berättat. S.D. har dock sagt att ingen lämnat bilen. Det är oklart hur det förhållit sig och tingsrätten får därvid utgå från att F.T. varit utanför bilen under E.A:s samtal med T.F. T.F. har upplevt att han och familjen blivit hotad och blivit rädd. Han har kontaktat polis samma dag och anmält att han blivit pressad på pengar och att hans familj blivit hotad. Tingsrätten finner genom detta visat att T.F. blivit utsatt för i vart fall underförstådda hot. Att notera är att E.A. presenterat sig som Samir och att F.T. fram till polisens utredning trott att det varit E.A:s namn.

Dagarna efter denna händelse har det fortsatt att ringa på T.F:s telefon men han har inte svarat. Han har i stället ringt polis och tilläggsanmälningar har skrivits. Av telefonlistor framgår att T.F. under perioden den 1 december 2016-den 8 januari 2016 fått 27 samtal och sms från ett telefonnummer som slutar på 0739. Av de sms som skickats till T.F. har sex stycken återfunnits vid en undersökning av T.F:s telefon. I det första sms:et, mottaget den 1 december 2016 kl. 12:09, har skrivits " Ring upp mig nu!” och när T.F. frågat "Vem?" har svaret lytt: "Samir! Gå inte på mina nerver mannen o ring mig." (kl. 12.10) Senare samma dag har T.F. fått meddelandena:

"Om du är en man kom ut vi ska snacka som två män. Jag kommer aldrig o släppa dig din vidriga bedragare vänta bara. Jag vet vad din fru heter o hela din familj. Nån av dem kommer o sotta för dina skulder. Lita på mig." (kl. 12.18)

"Du kan inte gömma dig hela ditt liv jag hittar dig. Om du inte betalar inom två dagar då vill jag inte ha pengar då ska jag ha din hälsa din lilla råtta. Jag kommer göra så många så håll dig likvärd din ålder." (kl. 15.21)

Den 3 december kl. 22.29 har T.F. från samma nummer fått meddelandet:

"vi har varit på platsen i tid o väntat på dig i 20 minuter du kom inte ditt som du har lovat. Sen kollade vi förby dig o du var inte hemma med din brevlåda vad full med reklam. Vill du leka en sån lek vänta på konsekvenserna nu!"

Den 5 januari 2016 har det från nummer 0739 lämnats ett meddelande i T.F:s röstbrevlåda. Meddelandet har spelats in av T.F. och spelats upp i rätten. Röstmeddelandet har lytt enligt följande.

"Tjena T, det är Samir. Jag har kommit ut nu. Jag har varit på semester ett tag. Jag har inte glömt dig, jag hoppas att du har hittat överraskningen utanför din dörr. Nästa gång ska jag sätta en yxa i huvudet på dig eller din fru, din fitta. Sluta gömma dig som en jävla fucking råtta och kom fram. Jag kommer inte att lämna dig ifred. Varje dag när du går ut, du ska kolla bakom din rygg. Jag kommer till Enköping och jag kommer att vara där hela dagarna och spana efter dig, din hora."

Den 8 december 2016 har T.F:s son hittat en yxa på trappan till huset. T.F. och B.F. har inte känt igen yxan och inte kunnat koppla den till någon person.

T.F. har under angiven brottstid mottagit samtal även från ett telefonnummer som slutar på 9399 och är registrerat på F.T. Det är samma telefonnummer som B.F. fått på en lapp den 30 november 2016 och T.F. ringt upp.

T.F. har berättat om hur han uppfattat samtalen, meddelandena och att en yxa lagts utanför familjens hus som hot och det finns ingen anledning att betvivla riktigheten i hans uppgifter. En yxa har tagits i beslag hos T.F. den 8 december 2016. Tingsrätten finner att T.F. har varit utsatta för hot med innebörd att han och hans familj skulle skadas. De har varit ägnade att hos T.F. framkalla allvarlig fruktan för egen och annans säkerhet till person. Hoten har skett i syfte att förmå T.F. att betala 90 000 kr vilket F.T. ansett sig ha en fordran på. Tingsrätten återkommer till frågan om brottet kan utgöra försök till utpressning på så sätt att kravet på förmögenhetsöverföring är uppfyllt. Frågan är först om det är visat att det är F.T. och E.A. som tillsammans och i samförstånd genom hot försökt förmå T.F. att betala och om S.D. främjat deras gärning. Av vikt i denna bedömning är den skriftliga utredningen avseende använda telefonnummer. Det har inte säkrats några andra spår i utredningen.

Centralt i målet är telefonnumret som slutar på 0739. Numret har enligt inhämtade telefonlistor inte använts för några andra kontakter än med T.F. och för dessa kontakter har redogjorts ovan. Numret 0739 är kopplat till ett kontantkort som någon gång suttit i en iPhone som den 23 januari 2017 tagits i beslag från E.A. Kortet har därefter suttit i en Samsung E1080 som inte anträffats. I Samsung-telefonen har suttit sammanlagt 18 telefon-nummer och ett av dessa nummer (6716) har uppgetts av E.A. för polis den 10 februari 2015. Ett annat telefonnummer (2696) har använts av S.D. i samband med åtalspunkten två i domsbilaga 2. S.D. har under denna åtalspunkt uppgett att han använt SIM-kortet med numret 6296 i en telefon som E.A. ordnat till honom.

Kontantkortet 0739 fylldes på den 1 december 2016 genom en voucher som såldes på ICA Skiljebo i Västerås samma dag kl. 11.29 och den 5 januari 2017 genom en voucher som såldes på ICA Skiljebo i Västerås samma dag kl. 15.40. Av övervakningsbilder har framgått att E.A. har varit i butiken vid båda tillfällena och att S.D. har varit i butiken i samband med försäljningen av den andra vouchern.

Sammanfattningsvis är således numret 0739 kopplat till ett kontantkort som använts under en begränsad tid och enbart i kontakter med T.F. Det har startats av E.A. och fyllts på en gång efter det genom en voucher som köpts av E.A. Telefonnumret har suttit i en Samsung-telefon som inte anträffats men som tidigare använts av 18 telefonnummer varav ett har kopplats till E.A. och ett till S.D.

Användandet av telefonnumret 0739 och de hot som har framställt per sms och röstmeddelande är kopplat till en tidsperiod som infallit i anslutning till att F.T. sökt T.F. i hans bostad och per telefon krävt T.F. på betalning. E.A. har varit med vid besöket och att så har varit fallet har enligt F.T:s under förundersökningen lämnade uppgifter berott på att han bedömt möjligheterna att få betalt obefintliga utan vidtagande av andra metoder. Han har på olika sätt uttryckt att det varit fråga om indrivning och i telefonsamtal benämnt E.A. som indrivare. Det kan enligt tingsrättens mening hållas för visst att det i detta läge stått klart för F.T. att hot skulle kunna användas. Av samtliga tilltalades uppgifter har framkommit att F.T. under färden till T.F. berättat om sina svårigheter att få betalt och att han upplevt sig som lurad. E.A. har inte tidigare känt F.T. men har presenterats för honom under färden till T.F. och också agerat på F.T:s vägnar genom att följa med till T.F. och ta över samtalet med honom. T.F. har inte betalat och hoten mot honom har fortsatt och kulminerat genom att en yxa place-rats vid hans hem och meddelandet i röstbrevlådan. Hoten har skett via ett och samma telefonnummer och detta telefonnummer kan kopplas till E.A. I meddelandena till T.F. har avsändaren presenterat sig som Samir och det är det namnet F.T. haft på E.A. Det är inte rimligt att tro att någon annan person än E.A. fortsatt hoten mot T.F. efter det första besöket i T.F:s bostad och telefonsamtalet med honom. Det gäller trots att varken telefon-kort till 0739 eller använd telefon anträffats. På grund av vad som anförts om F.T:s inblandning samt insikt om risken av att hot skulle användas och syftet med dem finner tingsrätten att även han är att anse som gärnings-man, tillsammans och i samförstånd med E.A.

Åklagaren har påstått att S.D. främjat F.T:s och E.A:s gärning genom att förmedla och upprätthålla kontakten mellan F.T. och E.A. samt tillhandahålla bil och medfölja vid besök i T.F:s bostad. S.D. har varit med till T.F:s bostad och har tillhandahållit bil för färden. S.D. har känt till att syftet med resan varit att F.T. skulle få betalt och att F.T. under lång tid försökt få dessa pengar. Det är vidare visat att E.A. följt med på resan sedan han tillfrågats av S.D. och att F.T. inte varit bekant med E.A. sedan tidigare. F.T. har inte känt till E.A:s riktiga namn och har inte haft några kontaktuppgifter till honom. F.T. har berättat att han har skickat sitt konto-nummer till S.D. den 2 december 2016 efter att ha fått veta att T.F. skulle betala och detta sms har återfunnits i F.T:s telefon. S.D. har angett att sms:et gällt något annat men inte preciserat vad. Tingsrätten finner hans uppgift motbevisad av F.T:s uppgifter och det faktum att kontonumret sänts i anslutning till att det från telefonnumret 0739 sänts ett meddelande till T.F. om ett uteblivet möte. Tingsrätten finner således att S.D. agerat på det sätt som åklagaren påstått. Han har således fysiskt främjat F.T:s och E.A:s brott och på så sätt typiskt underlättat det. Han har i detta i vart fall haft likgiltighetshetsuppsåt i förhållande till de hot som riktats mot T.F.

Försök till grov utpressning

Den som genom olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade eller någon i vars ställe denne är, döms enligt 9 kap. 4 § brottsbalken, om inte brottet är att anse som rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två år. Om brottet är grovt döms för grov utpressning till fängelse i lägst ett och högst sex år.

Som framgått ovan har tingsrätten funnit att F.T. och E.A. tillsammans och i samförstånd genom hot försökt förmå T.F. att betala en skuld som uppstått i kontakter mellan F.T. och J.H. som företrädare för Hulk Transport AB. Detta är att anse som ett otillbörligt tvång vilket krävs för att ett utpressningsbrott ska bli aktuellt. För ansvar för försök till uppressning krävs emellertid även att det förelegat en risk för förmögenhetsöverföring, dvs. vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne. Av 23 kap 7 § brottsbalken framgår att vinning för annan än gärningsmannen är att jämställa med vinning för gärningsmannen, om han avsiktligen bereder den andre vinning.

F.T. har berättat att han under 2014 kommit överens med J.H. som företrädare för Hulk Transport AB och eventuellt Kazal om att starta en filial i Västerås, ett bemanningsföretag för utförande av transporter. Jobb har utförts för bland annat Vestmannalast och fakturor har utställts i Hulk Transport AB:s och Kazal AB:s namn. F.T. har berättat att bolaget faktu-rerat över en miljon kronor. På fakturorna har en box-adress förekommit och även den adress som varit T.F:s hemadress. F.T. har haft kontakt med J.H. som han trott företrätt och innehaft bolagen men sedan gjort slagningar på bolagen och sett att T.F. varit dess ställföreträdare. F.T. har emellertid träffat sina överenskommelser med J.H. genom ett första möte som har skett under 2014 på en bensinstation. Överenskommelsen mellan F.T. och J.H. har varit att F.T., som då haft sjukpension, skulle få en månadslön på 25 000 kr som inte skulle redovisas av någon av parterna. F.T. har sammanställt sina krav och kommit fram till en summa på 176 782 kr av vilken han fått 85 000 kr. Enligt F.T. har Hulk Transport AB således en skuld till honom på 91 000 kr och denna skuld har han vid upprepade tillfällen försökt få J.H. att betala. Den 30 november 2016 har F.T., enligt egna uppgifter, känt till att Hulk Transport AB varit under rekonstruktion och att J.H. frihetsberövats såsom misstänkt för brott. F.T. har i detta läge sökt bolaget på en adress i Stockholm och därefter försökt få T.F. att på Hulk Transport AB:s vägnar betala skulden till honom. F.T. har inte tidigare sökt T.F. och T.F. har såvitt framkommit inte känt till skulden. F.T. har åberopat fakturor, körsedlar och vittnesförhör med M.L. och tingsrät-ten finner att utgångspunkten i bedömningen av att om det förelegat en risk för förmögenhetsöverföring är att F.T. haft en fordran avseende s.k. svart lön på Hulk Transport AB på 91 000 kr.

Att genom olaga tvång förmå någon att betala en skuld han inte är skyldig att betala innebär förmögenhetsöverföring. F.T. och E.A. har under tiden den 30 november 2016- 8 januari 2017 försökt förmå T.F. att betala 90 000 kr till F.T. Kravet har framställt mot T.F. sedan F.T. uttömt andra möjligheter att få betalt. F.T. har inte haft någon möjlighet att använda ordinära metoder eftersom hans fordran avsett svart lön. Han har av samma skäl inte kunnat vända sig till Hulk Transport AB som varit under rekonstruktion för att få betalt. F.T:s fordran har således inte varit av den beskaffenheten att den kunnat åtnjuta något skydd från rättsordningen och redan på grund därav är kravet på förmögenhetsöverföring i bestämmelsen om utpressning uppfyllt. Tingsrätten finner vidare att kravet har framställts mot T.F. personligen, även om han förklarat för B.F. att det gällt företaget, och T.F. har inte haft någon skyldighet att betala en skuld som ådragits bolaget. Till dessa omständigheter har samtliga inblandade haft i vart fall likgiltighetsuppsåt.

På grund av vad som sålunda anförts och då fara för brottets fullbordan har förelegat döms F.T. och E.A. för försök till utpressning och S.D. för medhjälp till försök till utpressning.

Åklagaren har gjort gällande ett fullbordat brott skulle ha bedömts som grovt brott eftersom hotet påtagligt förstärkts i och med förekomsten av en yxa. Tingsrätten finner att hotet har förstärkts genom att en yxa lagts utanför T.F:s bostad och hotet i det inspelade telefonsamtalet kopplats till yxan men anser trots detta att ett fullbordat brott inte skulle ha betecknats som grovt. Bakgrunden till denna bedömning är vad som angetts i förarbetena till 9 kap. 4 § andra stycket brottsbalken i dess lydelse efter den 1 juli 2016 (prop. 2015/16:113 s. 83) om när ett hot ska anses påtagligt ha förstärkts med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp. Av dessa framgår att ett vapen bör ha funnits med vid gärningstillfället och typiskt sett ha hanterats på ett särskilt hotfullt sätt, i vart fall om det inte rört sig om skjutvapen eller sprängämnen. Så har inte varit fallet här.

Skadestånd

T.F. har utsatts för en allvarlig kränkning genom det brott de tilltalade döms för. Gärningen har varit relativt utdragen i tid och hotet mot honom har förstärkt genom att en yxa placerats utanför hans bostad. Mot bakgrund av den praxis som finns på området gällande kränkningsersättning vid försök till utpressning bedömer tingsrätten att ett skäligt belopp för den kränkning T.F. har utsatts för är 10 000 kr.

- - -

Påföljd

E.A. förekommer under 12 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast den 4 februari 2013 av Västmanlands tingsrätt för narkotikabrott till fängelse tre månader. Påföljden har verkställts genom intensivövervakning och prövotiden efter villkorlig frigivning gick ut den 10 januari 2016. I ett yttrande från kriminalvården har frivården bedömt att E.A. lever under någorlunda socialt ordnade förhållanden men att en återfallsrisk inte kan uteslutas. E.A. har ansett sig vara i behov av stöd i form av övervakning för att få verktyg till att avhålla sig från kriminalitet och komma tillrätta med sin psykiska hälsa. Frivården har föreslagit att E.A. döms tills skydds-tillsyn med föreskrift om deltagande i något av frivårdens KBT program.

E.A. döms nu för försök till utpressning. Tingsrätten finner att straffvärdet är fängelse sex månader och att brottet är av sådan art att vad frivården föreslagit inte kan anses utgöra särskilda skäl att frångå ett fängelsestraff. Påföljden bestäms därför till fängelse sex månader.

S.D. förekommer under sex avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast den 22 december 2014 av Västmanlands tingsrätt för brott mot knivlagen till dagsböter och dessförinnan den 1 augusti 2011 av Svea hovrätt för olaga hot till villkorlig dom med samhällstjänst. Av ett yttrande från Kriminalvården framgår att S.D. synes leva under relativt ordnade former och att det inte framkommit något stödbehov. Han har bedömts lämplig för samhällstjänst och samtyckt till sådan påföljd.

S.D. döms nu för olaga hot, ofredande och medhjälp till försök till utpressning. Straffvärdet för brottsligheten bedöms till fängelse tre månader. Framför allt brottet medhjälp till försök till utpressning är ett brott av sådan art att fängelse ska vara den normala påföljden. Tingsrätten finner inte att en villkorlig dom med ett förordnande om samhällstjänst är tillräcklig för att bryta denna presumtionen. Förutsättningar för skyddstillsyn föreligger inte. Påföljden bestäms därför till fängelse tre månader.

F.T. förekommer under 14 avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast den 30 augusti 2012 av Västmanlands tingsrätt för bidragsbrott och urkundsförfalskning till skyddstillsyn. Påföljden undanröjdes genom slutligt beslut den 30 juni 2014 av samma tingsrätt och ny påföljd bestämdes till villkorlig dom och böter. Av ett yttrande från Kriminalvården har framkommit att förutsättningar för frivårdspåföljd saknas eftersom F.T. inte anser sig vara i behov av stöd.

F.T. döms nu för försök till utpressning. Tingsrätten finner att straffvärdet är fängelse sex månader och att brottet är av sådan art att fängelse ska vara den normala påföljden. Påföljden bestäms därför till fängelse sex månader.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde F.T. och E.A. för försök till utpressning och bestämde påföljden för var och en av dem till fängelse 6 månader.

Tingsrätten dömde S.D. för (bl.a.) medhjälp till försök till utpressning till fängelse 3 månader.

F.T., E.A. och S.D. förpliktades att solidariskt med varandra utge skadestånd till T.F. med 10 000 kr jämte ränta.

F.T. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom och lämna T.F:s skadeståndsyrkande utan bifall. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle lindra straffet.

E.A. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom och lämna T.F:s skadeståndsyrkande utan bifall. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn eller i vart fall sätta ned fängelsestraffet längd.

Hovrätten

S.D. överklagade tingsrättens dom, såvitt avser denna del, endast i fråga om påföljd och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst. För det fall hovrätten, beträffande åtalet för försök till utpressning m.m., fann att någon förmögenhetsöverföring inte skulle ha skett om brottet hade fullbordats, gjorde han gällande att detta borde beaktas även avseende åtalet mot honom (avseende medhjälp till försök till utpressning) på grund av bestämmelsen om genombrottsrekvisit i 51 kap. 23 a § rättegångsbalken eller i vart fall vid rubriceringen av gärningen.

Åklagaren och T.F. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Åklagaren justerade i hovrätten gärningsbeskrivningen avseende åtalet för försök till utpressning m.m., första stycket, på följande sätt.

"… hos målsäganden framkalla allvarlig fruktan för egen och annans säkerhet till person. F.T. har i vart fall förmått E.A. att hota målsäganden. S.D. har främjat gärningen genom att förmedla och upprätthålla kontakt mellan… ".

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ulrika Stenbeck Gustavson och Göran Nilsson, tf. hovrättsassessorn Joakim Lindqvist, referent, samt nämndemännen Ellinor Moberg och Gunnar Melin) anförde i dom den 31 maj 2018 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Skuld och skadestånd

Åtalet avseende försök till utpressning m.m. (F.T. och E.A.)

Utredningen i hovrätten är densamma som vid tingsrätten. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det är bevisat att F.T. och E.A. tillsammans och i samförstånd genom hot om brottslig gärning försökt förmå T.F. att till dem betala 90 000 kr. De har således genom olaga tvång försökt förmå T.F. till handling på sådant sätt som kan grunda ansvar för utpressningsbrott.

Ansvar för försök till utpressning förutsätter därutöver att det fullbordade brottet (liksom vid bedrägeri) skulle ha inneburit en förmögenhetsöverföring, bestående i vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade eller någon i vars ställe denne är. Med vinning för gärningsman-nen likställs att denne avsiktligen bereder någon annan vinning (23 kap. 7 § brottsbalken). I likhet med tingsrätten finner hovrätten att utredningen i målet är sådan att utgångspunkten för bedömningen av frågan om förmögenhetsöverföring är att F.T. haft en fordran om 91 000 kr avseende svart lön på bolaget Hulk Transport AB, för vilket T.F. var ställföreträdare och firmatecknare.

Att förmå någon att betala en verklig skuld, som denne är skyldig att betala, innebär inte någon förmögenhetsöverföring. Gäldenären tvingas då att betala ut en summa pengar men befrias i gengäld från sin skuld. (Se Bäcklund m.fl., Brottsbalken m.m., kommentaren till 9 kap. 4 §, Zeteo 2018-04-25). Detta förutsätter dock att det är fråga om en sådan skuld som erkänns av rättsordningen. Att genom olaga tvång förmå någon att betala t.ex. ett oskäligt högt skadestånd, en spelskuld, en ogiltig fordran eller ersättning för en prostituerads tjänster utgör således utpressning. Vidare har i rättspraxis ansetts att bl.a. skulder som härrör från handel med narkotika inte erkänns av rättsordningen (se t.ex. Svea hovrätts domar den 20 december 2013 i mål B 10418 13 och den 20 december 2017 i mål B 10294-17). Utpressning begås också i det fall någon tvingar t.ex. en anhörig till den som är skyldig att betala en skuld att erlägga beloppet, förutsatt att den an-hörige inte har någon rättslig skyldighet att betala (se Jareborg m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2 uppl. 2015, s. 265). Att genom olaga tvång förmå någon att betala en skuld som denne inte är skyldig att betala innebär alltså en förmögenhetsöverföring.

I enlighet med bedömningen ovan, har hovrätten i det nu aktuella fallet att utgå från att F.T. haft en fordran på bolaget Hulk Transport AB avseende svart lön och att det är denna fordran som han och E.A. tillsammans och i samförstånd försökt att framtvinga betalning för. Det finns därför anledning att ta ställning till om denna fordran, som tingsrätten funnit, är av sådan beskaffenhet att den inte bör erkännas av rättsordningen.

Utgångspunkten bör vara att varje arbetsprestation har ett ekonomiskt värde, i vart fall om arbetet inte är olagligt eller osedligt (jfr Friberg, Brottsbalk, kommentaren till 9 kap. 1 §, Lexino 2018 s. 406, angående utförande av arbete som disposition vid bedrägeribrott).

Frågor som anknyter till rättsordningens syn på ersättning för svartarbete har i andra sammanhang berörts i några avgöranden från Högsta domstolen.

I rättsfallet NJA 1992 s. 299 fann Högsta domstolen att en särskild överenskommelse, som direkt syftar till att skatt ska undandras genom oriktig uppgift till skattemyndigheten, får anses civilrättsligt ogiltig enligt allmänna rättsgrundsatser. En förutsättning för att en domstol av sådan orsak ska vägra ta befattning med ett yrkande ansågs emellertid vara att det otillbörliga syftet uppenbart framgår antingen av grunderna för yrkandet eller av utredningen i målet. Eftersom detta inte var fallet skulle målet inte avvisas utan prövas i sak.

I NJA 2002 s. 322 var frågan om ett bolags talan skulle avvisas därför att ett entreprenadavtal innehöll en överenskommelse om att hälften av arbetskostnaderna skulle betalas av beställaren på ett sådant sätt att betalningen inte skulle bli känd för skattemyndigheten. Högsta domstolen kom fram till att talan inte skulle avvisas och anförde bland annat följande. Den svenska skattelagstiftningen sanktioneras genom framför allt bestämmelser om straff och skattetillägg samt att bestämmelserna kompletteras med bl.a. en omfattande kontrollapparat som ska säkra regelefterlevnaden genom en hög upptäcktsrisk. Det framstår med hänsyn härtill inte som nödvändigt att de skatterättsliga reglerna dessutom måste sanktioneras genom att tvister om avtal, som innehåller bestämmelser som syftar till att ge parterna eller någon av dem möjlighet att på ett otillåtet sätt undgå beskattning av resultatet av avtalet, förvägras domstolsprövning i sin helhet eller till den del avtalet strider mot skattereglerna. Vidare framhölls att det inte är möjligt för enskilda att med bindande verkan träffa avtal om hur det ekonomiska resultatet av ett avtal som de ingår skall deklareras till skattemyndigheten, och att parternas överenskommelse inte hindrade svaranden från att deklarera på ett riktigt sätt för sina inkomster från entreprenaden. Högsta domstolen erinrade också om att svensk rätt intar en relativt liberal hållning till avtal som strider mot lag och goda seder. Rättsfallet har i doktrin ansetts innebära att avtalet om svartbetalning inte bedömdes vara ett s.k. pactum turpe, dvs. ett avtal som är ogiltigt på grund av att dess innehåll strider mot lag eller goda seder (se Adlercreutz m.fl., Avtal, 14 uppl., Zeteo 2017-08- 28, s. 100 f. och not 17).

I NJA 2004 s. 682 var frågan om en uppdragstagare hade rätt till en högre ersättning än det pris som avtalats med hänvisning till att parterna kommit överens om svartarbete. Enligt uppdragstagaren hade uppdragsgivaren, i strid med överenskommelsen, begärt kvitto för arbetet. Uppdragstagaren ansåg sig då nödgad att deklarera intäkten och begärde därför högre ersättning än den som var avtalad. Högsta domstolen erinrade om att det inte är möjligt för enskilda att med bindande verkan träffa avtal om hur det ekonomiska resultatet av ett avtal som de ingår skall deklareras till skattemyndigheten. Vidare anfördes att anspråket på högre ersättning i realiteten innebar ett anspråk på kompensation för att uppdragstagaren ansett sig förhindrad att genomföra ett planerat skatteundandragande. Ett sådant anspråk förtjänade enligt Högsta domstolen inte rättsordningens stöd och talan ogillades.

I rättsfallet NJA 2006 s. 491, som handlade om skadebegreppet vid bedrägeri, hade den tilltalade i uppdrag att för en kommuns räkning anlita personal till kommunens städverksamhet. Kommunen vilseleddes att betala ut bruttolöner till personer som inte utfört något arbete åt kommunen, varefter nettolönebeloppen överlämnades till den tilltalade. Den tilltalade invände att kommunen inte lidit någon skada eftersom han använt dessa belopp för att anlita svart arbetskraft som utförde arbetet. Hovrätten fann att svart arbete saknar legalt marknadsvärde och inte omfattas av rättsordningens skydd samt därför inte kan ersätta lagenligt arbete, varför kommunen i stället för det lagenliga arbete som kommunen hade betalat för fått någonting utan värde och därigenom orsakats skada. Högsta domstolen anförde att hovrättens ståndpunkt inte kunde godtas. På grund av att den ersättning kommunen betalat inte motsvarades av de faktiska kostnaderna för det utförda arbetet ansågs skada ändå ha uppkommit.

Hovrättens slutsatser av de rättsfall m.m. som nu redovisats är att svart arbete inte utan vidare kan anses sakna legalt marknadsvärde och att en fordran på svart lön inte är av sådan beskaffenhet att den inte erkänns av rättsordningen.

Det arbete som F.T. utfört för Hulk Transport AB, dvs. att köra lastbil, är inte olagligt eller osedligt. Utgångspunkten måste därför vara att hans arbetsprestation haft ett legalt ekonomiskt värde. Även om F.T. och bolaget kommit överens om att ersättning för hans arbete skulle utbetalas som svart lön, vilket måste antas innebära bl.a. att F.T. inte avsett att deklarera inkomsterna till skattemyndigheten, har avtalet inte enbart syftat till att undandra skatt från skattemyndigheten. F.T. måste vidare ha varit oförhindrad att deklarera sina inkomster på ett riktigt sätt. Den omständigheten att överenskommelsen avsett svart lön kan därför inte anses medföra att F.T:s fordran på Hulk Transport AB varit av sådan beskaffenhet att den inte erkänns av rättsordningen.

Av detta följer att det fullbordade brottet inte skulle ha inneburit någon förmögenhetsöverföring, om F.T. och E.A. försökt att få betalt från Hulk Transport AB för F.T:s fordran. Hade de däremot vänt sig direkt mot T.F., för att förmå denne att personligen betala bolagets skuld, skulle det fullbordade brottet ha inneburit en förmögenhetsöverföring i förhållande till denne.

F.T. har själv uppgett att han vid tillfället inte hade fått lön utbetald under en längre tid, samt att han var medveten om att Hulk Transport AB var under rekonstruktion och att den ende företrädare för bolaget han tidigare haft kontakt med, J.H., var frihetsberövad såsom misstänkt för brott. Av hans egna uppgifter framgår vidare att han, eftersom bolaget var under rekonstruktion och det rörde sig om svart lön, inte kunde använda sig av normala vägar för att få betalt. F.T. måste enligt hovrättens mening har insett att hans möjligheter att få betalt från bolaget var närmast obefintliga.

F.T. har vidare uppgett att han var mycket angelägen om att få sina pengar samt att han ville ställa någon till svars och söka upp någon ansvarig.

T.F. har berättat att han, vid det initiala telefonsamtalet med F.T., påtalade för denne att om bolaget hade en skuld så skulle detta skötas genom bolaget och dess advokat, men att F.T. i stället krävde att han skulle betala och uppgav att en indrivare hade anlitats. T.F. har också berättat att han under det fortsatta samtalet med E.A. påtalade att bolaget var under rekon-struktion och hade skulder, och att han inte kunde betala.

De SMS och det röstmeddelande som E.A. därefter skickat till T.F. innehåller explicita hot som varit tydligt riktade mot T.F. personligen och mot dennes familj. Innehållet i meddelandena talar för att det var T.F. som förutsattes betala och att det var T.F. som ansågs ha en skuld. Något bolag nämns alls inte, och ingenting i innehållet tyder på att det var från bolaget betalningen skulle ske.

Sammantaget och mot den bakgrunden framstår det som praktisk taget uteslutet att det förhållit sig på något annat sätt än att F.T. tagit hjälp av E.A. och att de genom olaga tvång försökt att förmå T.F. personligen att betala Hulk Transport AB:s skuld till F.T. De omständigheterna att T.F. varit bolagets ställföreträdare och att F.T:s fordran ursprungligen härrört från bolaget, samt att T.F. nämnt för sin fru att det hela hade något med bolaget att göra, medför inte någon annan bedömning. F.T. och E.A. måste vidare ha insett att T.F. inte hade någon rättslig skyldighet att betala.

Det sagda leder till slutsatsen att om brottet hade fullbordats skulle det ha inneburit vinning för F.T. och E.A. och skada för T.F. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det funnits fara för brottets fullbordan. F.T. och E.A. ska därför dömas för försök till utpressning. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras i de delarna.

Det finns inte skäl att pröva frågan om S.D., som överklagat domen bara beträffande annat än denna fråga, ska dömas för den åtalade gärningen.

S.D. har inte överklagat tingsrättens dom angående skadestånd i denna del. I fråga om F.T. och E.A. ska betala skadestånd till T.F. gör hovrätten inte någon annan bedömning än tingsrätten.

- - -

Påföljd

När det gäller F.T. och E.A. instämmer hovrätten i tingsrättens bedömningar, både i fråga om valet av påföljd och straffens längd. Tingsrättens dom i de delarna ska därför inte ändras.

När det gäller S.D. gör hovrätten följande bedömning. Den brottslighet S.D. har gjort sig skyldig till är delvis av sådan art att påföljden normalt ska bestämmas till fängelse om det inte finns särskilda skäl mot det. Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar tre månaders fängelse. Enligt hovrättens mening medför dock inte brottslighetens art och straffvärde att en icke frihetsberövande påföljd i förening med samhällstjänst är utesluten. S.D. synes leva under ordnade förhållanden. Han har samtyckt till och bedömts lämplig för samhällstjänst. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst motsvarande brottslighetens straffvärde. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

DOMSLUT

F.T.

1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

- - -

E.A.

1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

- - -

S.D.

1. Hovrätten - - - ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att påföljden bestäms till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 3 månader ha dömts ut.

- - -

Hovrättsrådet Göran Nilsson var skiljaktig i frågan om F.T. och E.A. försökt få betalt för sin fordran från bolaget eller direkt från T.F. Han ansåg det inte visat att de haft uppsåt till att försöka förmå T.F. att betala det angivna beloppet och ansåg därför att en betalning inte skulle innebära en förmögenhetsöverföring. Han ville i stället döma dem för olaga hot och bestämma påföljden för var och en av dem till fängelse 4 månader. I övrigt var han ense med majoriteten.