NJA 2004 s. 682

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Ann-Christine Lindblom och Erik Göransson samt tingsfiskalen Per Lennerbrant) anförde i dom den 22 november 1999, såvitt har betydelse för huvudkäromålet:

Bakgrund m.m.

M.-A.I. köpte år 1997 den obebyggda fastigheten Gamla Uppsala 93:3, med adress Geres väg 8 i Uppsala, för att där uppföra ett bostadshus. Företaget Trivselhus fick uppdraget att bygga huset. M.-A.I. fick emellertid Trivselhus tillåtelse att bryta ut vissa delar av entreprenaden och låta andra, fristående entreprenörer, utföra dessa arbeten. Sålunda utförde G.H. (Mur & Byggfirma G.H.) vissa röjnings- och projekteringsarbeten på fastigheten. G.H. utförde även vissa inomhusarbeten.

Parterna är oense om vilket pris som avtalats för det arbete som G.H. utfört (huvudkäromålet). G.H. menar att parterna avtalat om löpande räkning medan M.-A.I. påstår att de avtalat om fast pris - - -.

Yrkanden m.m.

- - -.

G.H. har yrkat att M.-A.I. skall förpliktas utge 80 762 kr 50 öre jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 16 december 1997 till dess betalning sker. Han har vidare yrkat ersättning för inkassokostnad med 90 kr.

M.-A.I. har bestritt käromålet och endast vitsordat ränteyrkandet som skäligt i och för sig.

Sakframställningar och rättsliga grunder

- - -.

G.H. har till utvecklande av sin talan anfört följande. M.-A.I. kontaktade honom under våren 1997 och ville ha hjälp med röjning och projektering av fastigheten. M.-A.I. berättade att det pris som Trivselhus hade begärt var för högt och han ville därför ha hjälp av G.H. med att ”köra svart” samt för att kunna utnyttja G.H:s byggmästarrabatter och övriga kontakter. G.H. var tveksam men gick till slut med på att utföra arbetet på löpande räkning för 125 kr per timme och att det skulle ske svart, dvs. att G.H. inte skulle redovisa intäkterna i sin deklaration. M.- A.I. skulle betala alla materialkostnader och övriga entreprenörer direkt, dvs. utan att G.H. agerade mellanhand. Det var aldrig tal om att arbetet skulle utföras mot fast pris och G.H. har inte lämnat något sådant anbud. I samband med att arbetena avslutades ville G.H. ha vissa kostnader ersatta av M.-A.I. Denne vägrade dock att betala med hänvisning till att kostnaderna var avdragsgilla. M.-A.I. krävde för egen del kvitto för vissa betalningar som han gjort. G.H. insåg då att han skulle bli tvungen att deklarera för de inkomster han fått från M.-A.I. Han bestämde sig därför för att frångå deras tidigare överenskommelse och utställde en faktura med ett timpris som beräknats så att intäkterna kunde redovisas i deklarationen.

G.H. påbörjade röjningen av fastigheten den 25 maj 1997 och han höll på med det arbetet till mitten av juli då de egentliga grundläggningsarbetena utfördes. Den sista gjutningen gjordes den 10 september 1997 och huset levererades dagen därpå. Därefter utförde han inomhusarbeten, bl.a. läggning av klinker och kakel. Den 15 november 1997 utförde han det sista arbetet. Han har totalt nedlagt 497 timmar, varav 300 timmar har avsett grundläggnings- och röjningsarbeten. Resterande del är inomhusarbeten.

G.H:s son, R.H., samt R.P. har utfört arbeten på fastigheten. Även de har arbetat på löpande räkning och mot svart betalning. R.H. har för sitt arbete erhållit 6 687 kr 50 öre. G.H. känner inte till exakt hur mycket som R.P. har fått men det är i vart fall avsevärt mindre än 35 100 kr. Pengarna har i bägge fallen betalats direkt av M.-A.I. till R.H. respektive R.P. utan G.H:s medverkan.

M.-A.I. har löpande betalat dellikvider. Dessa har erlagts vid de tidpunkter som anges i fakturan av den 16 november 1997. Vissa tillfällen misstämmer dock på någon dag. M.-A.I. har betalat 62 125 kr för utförda arbeten och 14 515 kr som ersättning för vissa kostnader. Det senare beloppet skall inte avräknas från fakturabeloppet. Det totala beloppet som M.-A.I. utgett uppgår till 76 640 kr.

I målet finns ingivet ett av båda parter undertecknat entreprenadavtal, daterat den 17 oktober 1997. Bakgrunden till dess tillkomst är följande. G.H. hade före detta datum utfört alla grundläggningsarbeten och M.-A.I. hade betalat samtliga materialleverantörer. G.H. minns inte klart när avtalet tecknades. Han har dock en diffus minnesbild av att M.-A.I. bad honom att skriva under en handling. Detta skedde intill fastigheten i ljuset av en gatlykta. Undertecknandet kan dock ha skett tidigast omkring den 20 oktober 1997 eftersom G.H. var på älgjakt den 17 oktober 1997. G.H. har vilseletts att underteckna avtalet. Det måste ses som ett skenavtal och är därmed ogiltigt.

Rättsliga grunder. Parterna har träffat avtal om att G.H. skulle utföra arbeten på M.-A.I:s fastighet på löpande räkning för 125 kr per timme. Ersättningen skulle vara ”svart”. Överenskommelsen bygger således på brottsliga förutsättningar och är inte bindande för parterna. G.H. har därför haft rätt att ensidigt frånträda avtalet. Det timpris han begärt (230 kr) är skäligt.

Om G.H. är bunden av avtalet av den 17 oktober 1997 så skall det i första hand anses ogiltigt med tillämpning av 30 § avtalslagen. I andra hand skall det jämkas bort i sin helhet med tillämpning av 36 § avtalslagen med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt.

M.-A.I. har till utvecklande av bestridandet anfört följande. I den produktionskostnadskalkyl som han fick av Trivselhus beräknades det totala priset för husbygget till 1,9 milj. kr. Av detta belöpte 202 000 kr på grundläggningskostnader. Han fick kontakt med G.H. som erbjöd sig att utföra grundläggningsarbetena för 140 000 kr ”svart” eller 170 000 kr ”vitt”. M.-A.I. accepterade det senare anbudet. Eftersom de kände varandra lite grand upprättades inget skriftligt avtal. Under entreprenadens gång påpekade hans kontaktman på Trivselhus, G.W., att giltigheten av vissa garantiåtaganden förutsatte att det fanns skriftliga avtal med entreprenörerna. Han upprättade därför skriftliga avtal med alla sina entreprenörer, däribland G.H. Avtalet av den 17 oktober 1997 undertecknades visserligen i ljuset av en gatlykta men G.H. var väl medveten om vad han skrev under. Det är inte riktigt att alla materialkostnader var betalade vid den här tidpunkten. Anledningen till att priset ökats till 204 000 kr var att materialkostnaderna blivit mycket högre än beräknat och att källaren hade gjorts större än vad som ursprungligen planerats.

M.-A.I. har betalat 76 640 kr till G.H. för utfört arbete. Beloppet skall avräknas från den summa som anges på fakturan. Kostnadsersättningen om 14 515 kr har han betalat därutöver.

M.-A.I. har betalat sammanlagt 219 313 kr för material, inkluderande bl.a. jord, transport, byggmaterial och betong. Därutöver har han erlagt 76 640 kr till G.H., 12 000 kr till R.H. och 35 100 kr till R.P., eller totalt 343 053 kr. R.H. och R.P. utförde sådant arbete som omfattades av avtalet med G.H. Pengarna till dem utbetalades via G.H.

Rättsliga grunder. Parterna har träffat avtal om att arbetena skulle utföras mot fast pris om 204 000 kr. M.-A.I. har betalat ett belopp som till och med överstiger kontraktssumman. Det bestrids att avtalet av den 17 oktober 1997 kan jämkas eller lämnas utan avseende med tillämpning av 30 eller 36 §§avtalslagen.

Om tingsrätten skulle finna att parterna avtalat om löpande räkning enligt G.H:s påstående, skall G.H. vara bunden av den överenskommelsen, oavsett om G.H. avsett att redovisa pengarna eller inte. G.H. har inte rätt att ensidigt frånträda avtalet, särskilt inte när han ingått det med en konsument. Det vitsordas i och för sig att 230 kr är marknadsmässigt pris för det arbete som G.H. utfört.

- - -.

Domskäl

Parterna har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har hållits med R.H., A.M.H. (G.H:s fästmö), R.P., P.B. (bekant till parterna) och G.W. Viss skriftlig bevisning har åberopats.

- - -.

Parterna har olika uppfattning i frågan om G.H:s arbete skulle utföras mot fast pris eller löpande räkning. Det åligger enligt praxis G.H. att visa att fast pris inte avtalats (NJA 1951 s. 1 och 1975 s. 280).

Parterna har var för sig intygat att fast pris inte avtalats respektive att så skett. Det finns inte anledning att enbart utifrån deras egna berättelser sätta större tilltro till den ene än den andre. R.H. och A.M.H. har båda uppgett att arbetet skulle utföras mot löpande räkning på sätt som G.H. beskrivit. Deras uppgifter baseras emellertid på vad G.H. berättat för dem och de är båda närstående till honom. Uppgifterna kan därför inte tillmätas annat än ett begränsat bevisvärde.

Vad som däremot måste ges stor betydelse är vissa delar av vad G.W. berättat. G.W. har uppgett att han ombads av M.-A.I. att upprätta ett skriftligt entreprenadkontrakt för avtalet med G.H. med en fast kontraktssumma och att detta skedde sedan M.-A.I. fått klart för sig att vissa garantiåtaganden inte gällde för arbeten som utförts på löpande räkning. G.W. har uppgett att han upprättade avtalet och att han som kontraktssumma angav den kostnad för grundläggningsarbeten som motsvarade vad Trivselhus ursprungligen hade räknat fram, cirka 204 000 kr.

En annan omständighet som - om M.-A.I:s version av vad som avtalats är riktig - är mycket förbryllande, är att M.-A.I. enligt vad han själv berättat har betalat totalt mer än 343 000 kr, trots att han enligt avtalet endast var skyldig att betala 204 000 kr. Det framstår som helt orimligt att han skulle betala drygt 140 000 kr utan att han var tvungen att göra det.

Sammantaget talar så pass mycket emot M.-A.I:s ståndpunkt att tilltro får sättas till G.H:s uppgifter om vad som avtalats. Tingsrätten finner därför utrett att parterna avtalat om att G.H. skulle utföra arbetet på löpande räkning för 125 kr per timme. Avtalet av den 17 oktober 1997 måste ha upprättats för skens skull.

M.-A.I. har vid denna bedömning invänt att G.H. skall vara bunden av uppgörelsen om att utföra arbetet för 125 kr per timme. Tingsrätten gör i denna del följande överväganden. Frågan om G.H. mottagit s.k. svarta pengar är ett förhållande som, oavsett vad parterna avtalat, uteslutande disponeras av G.H. själv. Intäkterna från M.-A.I. blir svarta pengar först i den stund som G.H. väljer att inte redovisa dem för skattemyndigheterna. M.-A.I. kan inte påverka detta. Avtalet kan därför inte sägas vila på brottsliga förutsättningar. I vart fall medför dessa omständigheter inte att G.H. ensidigt haft rätt att ändra avtalsvillkoren på så sätt att han kan ta ut en högre timersättning än vad som ursprungligen överenskommits. Att i ett fall som det förevarande tillåta näringsidkaren att ensidigt, och när han så finner lämpligt, frånträda avtalet vore dessutom en gynnsam ordning för uppkomsten av avtal som i förlängningen kan leda till brott mot skattereglerna. Detta bör motverkas av rättsordningen. Det finns inte heller något skyddsvärt intresse hos en näringsidkare som ingår avtal med avsikten att inte redovisa intäkterna för staten. Sammantaget anser tingsrätten att G.H. är bunden av avtalet att utföra arbetet för 125 kr per timme.

Enligt G.H:s egen redogörelse har han nedlagt 497 timmars arbete på M.-A.I:s fastighet. Den totala summan han har att fordra uppgår således till 62 125 kr (497 tim x 125 kr). Detta belopp har M.-A.I. enligt vad G.H. själv påstått redan betalat. Huvudkäromålet skall därför ogillas.

- - -.

Domslut

Domslut

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsråden Christina Jacobsson och Mikael Mellqvist samt hovrättsassessorn Susanne Gerland, referent) anförde i dom den 23 mars 2001:

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten åberopat samma omständigheter till stöd för sin talan och utvecklat sin talan på samma sätt som vid tingsrätten med följande förtydliganden och tillägg.

G.H: Det muntliga entreprenadavtal som träffades mellan parterna om arbete på löpande räkning, 125 kr per timme och ”svart”, avsåg arbete med mark och grund. När dessa arbeten var i stort sett klara ombads han av M.-A.I. att sätta kakel och lägga klinker inomhus. Han accepterade detta och parterna kom överens om att han skulle utföra dessa arbeten på samma villkor som de enats om i det muntliga entreprenadavtalet. Av det totala antalet nedlagda arbetstimmar, 497 timmar, avsåg 296,5 timmar mark- och grundläggningsarbeten och 200,5 timmar inomhusarbeten. Av de sistnämnda timmarna avsåg en tredjedel, cirka 70 timmar, arbete med korrigering av grunden sedan huset rests. När parterna träffade avtal om ”svart” ersättning innebar detta bl.a. att de kom överens om att inte skriva några papper. M.-A.I. frångick överenskommelsen genom att begära att han skulle kvittera utbetald ersättning i en anteckningsbok. M.-A.I. kunde då anmäla honom till skattemyndigheten.

M.-A.I: Han fick förhållandevis tidigt information av G.W. om att entreprenadavtal måste vara skriftliga. Av olika skäl tog det lång tid innan entreprenadavtalet skrevs under, eftersom han skulle träffa avtal med alla entreprenörer. Det överenskomna priset avsåg mark- och grundläggningsarbeten samt materialkostnader. Han betalade materialkostnaderna när han fick räkningar av G.H. Av detta drog han slutsatsen att G.H. ville ha det så. Inomhusarbetena avsåg dels åtgärdande av fel avseende grundläggningsarbetena, bl.a. slipning av ojämn grund, vilka ingick i entreprenaden, dels arbete med kakel och klinker. Någon uttrycklig överenskommelse om de sistnämnda arbetena träffades inte utan G.H. bara fortsatte med dessa arbeten och begärde sedan ersättning för dem. M.-A.I. motsatte sig inte detta.

Förnyade förhör har hållits med G.H. och M.-A.I. Vittnesförhören med A.M.H., R.H., R.P. och P.B. har förebringats genom banduppspelning. G.W:s uppgifter har redovisats så som de antecknats i tingsrättens dom.

Hovrättens bedömning

Parterna har olika uppfattning i frågan om G.H:s arbete skulle utföras mot fast pris eller på löpande räkning.

M.-A.I. har gjort gällande att parterna träffat avtal om fast pris, först muntligen ett pris om 170 000 kr sedan skriftligen ett pris om 204 000 kr. Såsom tingsrätten funnit är det flera omständigheter som talar mot M.-A.I:s ståndpunkt avseende priset och det skriftliga entreprenadkontraktet.

G.H. har lämnat en sammanhängande och trovärdig redogörelse för händelseförloppet och vad parterna enligt honom kommit överens om. G.H:s uppgifter stöds av vad A.M.H. uppgett om att G.H. berättat för henne att han kommit överens med M.-A.I. om att utföra arbetet mot ”svart” ersättning. Mycket talar för att en så låg ersättning som 125 kr per timme för att utföra mark- och grundläggningsarbeten är just en ”svart” ersättning, särskilt som parterna enligt tingsrättens dom är ense om att 230 kr per timme är ett marknadsmässigt pris för det arbete som G.H. har utfört.

Sammanfattningsvis finner hovrätten, i likhet med tingsrätten, att större tilltro får sättas till G.H:s uppgifter än till M.-A.I:s om vad som avtalats. Hovrätten finner således utrett att det skriftliga entreprenadkontraktet av den 17 oktober 1997 upprättats för skens skull och att parterna i stället träffat avtal om att G.H. skulle utföra mark- och grundläggningsarbeten på löpande räkning för 125 kr per timme. Vidare finner hovrätten visat att denna ersättning skulle vara ”svart”, dvs. att det mellan parterna förutsattes att ersättningen inte skulle redovisas för skattemyndigheterna.

Parterna har något olika uppfattning i frågan om hur de kom att träffa avtal om att G.H. skulle utföra även inomhusarbeten men de är överens om att dessa skulle ske på samma villkor som mark- och grundläggningsarbetena. I enlighet med det ovan anförda får anses utrett att även dessa arbeten skulle ske på löpande räkning för 125 kr per timme ”svart”. Avtalet vad avser ersättningen måste enligt hovrättens mening anses vila på brottslig förutsättning och är därför inte bindande i den delen. Avtalet är således ofullständigt. Hovrätten har därför att fylla ut parternas avtal i denna del.

Det är ostridigt att G.H. har utfört arbete under 497 timmar. Den av G.H. yrkade timkostnaden om 230 kr exkl. mervärdesskatt, som har vitsordats av M.-A.I, är skälig.

M.-A.I. har gjort gällande att han, utöver materialkostnader och ersättning till R.H. och R.P., betalat 76 640 kr till G.H. för utfört arbete. Det finns dock ingen anledning att ifrågasätta G.H:s uppgifter om att 14 515 kr av det erlagda beloppet avsåg ersättning för vissa kostnader. Det får därför anses visat att G.H. mottagit 62 125 kr för utfört arbete, vilket belopp ej inkluderar mervärdesskatt. M.-A.I. skall därför till G.H. betala 80 762 kr, varav 52 185 kr avser återstående del av ersättning för arbete (497 timmar à 105 kr [230 kr ./. 125 kr]) och 28 577 kr avser mervärdesskatt på det totala beloppet om 114 310 kr. Om yrkad ränta råder inte tvist. G.H:s talan skall således bifallas.

Hovrättens domslut

- - -.

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Victor, Dahllöf, Calissendorff, referent, och Widebeck) meddelade den 1 december 2004 följande dom:

Domskäl

Vid avtal mellan två personer om att den ene skall utföra visst arbete för den andre har uppdragstagaren rätt till skälig ersättning i den mån visst pris inte följer av avtalet. I de fall som parterna överenskommit om ett pris som är lägre än vad som kan anses vara skälig ersättning kan detta bero på att uppdragstagaren utgått från vissa faktiska förutsättningar som för honom utgjort skäl att gå med på en lägre ersättning. Det kan förekomma att sådana förutsättningar tas in i avtalet som villkor för prissättningen. Även om så inte skett kan förutsättningen ha varit så väsentlig och synbar att den skall beaktas vid tillämpningen av avtalet. Om en förutsättning av det slag som nu berörts visar sig ha varit oriktig eller om den efter avtalets ingående brister kan uppdragstagaren ha rätt att med frångående av det avtalade priset erhålla högre ersättning för det utförda arbetet.

Den i HD dispenserade frågan avser i vad mån en rätt att för utfört arbete erhålla högre skälig ersättning istället för ett avtalat pris kan föreligga även i det fall en bristande förutsättning hänför sig till en uttrycklig eller underförstådd överenskommelse att fråga skulle vara om s.k. svartarbete i den meningen att uppdragsgivaren inte skulle påfordra kvitto för arbetet och uppdragstagaren inte deklarera för intäkten.

I NJA 2002 s. 322 framhöll HD bl.a. att det inte är möjligt för enskilda att med bindande verkan träffa avtal om hur det ekonomiska resultatet av ett avtal som de ingår skall deklareras till skattemyndigheten. Den i den dispenserade frågan angivna förutsättningen att intäkterna inte skulle deklareras har därför endast betydelse på så sätt att den begränsar prövningen till sådana fall där förutsättningen att kvitto inte skulle lämnas har sin bakgrund i uppdragstagarens avsikt att inte deklarera intäkten.

Ett i ett sådant fall framställt anspråk på högre ersättning än den som avtalats när uppdragsgivaren begär kvitto innebär i realiteten ett anspråk på kompensation för att uppdragstagaren ansett sig förhindrad att genomföra ett planerat skatteundandragande. Ett sådant anspråk förtjänar inte rättsordningens stöd. En uppdragsgivares överträdelse av ett villkor eller en förutsättning för visst pris som syftar till att möjliggöra ett planerat skatteundandragande, kan således inte medföra att uppdragstagaren därigenom får rätt till en högre ersättning.

Följande kan tilläggas i fråga om konsumentförhållanden. En konsument har med stöd av 40 § konsumenttjänstlagen (1985:716) en tvingande rätt till en specificerad räkning för en tjänst utförd av en näringsidkare. Redan med hänsyn till denna rätt står klart att en begäran om kvitto inte berättigar näringsidkaren att frångå avtalat pris.

HD finner mot den angivna bakgrunden att den som träffat avtal med annan om arbete som skulle utföras åt denne för visst pris, vilket förutsatt att kvitto inte skulle lämnas och att intäkter inte skulle deklareras, inte är berättigad att påfordra betalning för arbetet med högre skäligt belopp, när kvitto krävs för betalningen.

Vid denna bedömning av den dispenserade frågan skall prövningstillstånd lämnas i målet i övrigt.

G.H:s talan grundas på att det avtalade priset förutsatt att han skulle begå ett brott genom att inte deklarera intäkten, och att han, när han såg sig tvingad att deklarera intäkten på grund av M.-A.I:s åtgärd att begära kvittering på gjorda betalningar, skall vara berättigad att erhålla ett högre pris. Som framgått ovan kan ett sådant anspråk inte vinna rättsordningens stöd. Det saknas under sådana förhållanden anledning att ta ställning till M.-A.I:s invändning att parterna inte avtalat om ersättning enligt löpande räkning som G.H. påstått utan om visst fast pris.

G.H:s talan avser i grunden frågan om ersättning för visst utfört arbete. Hans talan bör därför inte avvisas utan ogillas (jfr NJA 2002 s. 322).

Med ändring av hovrättens domslut punkt 1 skall därför tingsrättens domslut punkt 1 fastställas.

- - -.

Domslut

Domslut

HD förklarar att den som träffat avtal med annan om arbete som skulle utföras åt denne för visst pris, vilket förutsatt att kvitto inte skulle lämnas och att intäkter inte skulle deklareras, inte är berättigad att påfordra betalning för arbetet med högre skäligt belopp, när kvitto krävs för betalningen.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt.

Med ändring av hovrättens dom i själva saken fastställer HD tingsrättens domslut, punkt 1.

- - -.