RH 2019:41

Fråga om bevisbördans placering och vilket beviskrav som gäller då en bostadsrättshavare ansöker hos bostadsrättsföreningen om tillstånd till en åtgärd som innefattar ingrepp i lägenhetens bärande konstruktion. Det har ansetts ankomma på bostadsrättshavaren att lägga fram teknisk utredning som utgör ett tillräckligt gott underlag för en noggrann tillståndsprövning av bostadsrättsföreningens styrelse.

Stockholms tingsrätt

K.L. och T.A.L. (makarna L.) är innehavare av en bostadsrättslägenhet i en fastighet som ägs av Bostadsrättsföreningen Väduren nr 15 (föreningen) i Stockholm. Lägenheten består av fyra rum och kök och är belägen på sjunde våningen i ett niovåningshus. Makarna L. ansökte hos föreningens styrelse om att få genomföra vissa förändringar i lägenheten. Ansökningen avslogs delvis av styrelsen.

De åtgärder som styrelsen inte godkände var dels upptagning av en ny dörröppning längs en vägg mellan kök och sovrum, dels utökning av öppningen i en vägg mellan sovrum/matrum och vardagsrum från 155 cm till 225 cm. Båda åtgärderna skulle innebära att det gjordes ingrepp i byggnadens bärande konstruktion. Tvisten i målet rörde huruvida dessa åtgärder skulle vara till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen.

Makarna L. yrkade att tingsrätten skulle fastställa att de hade rätt att göra de ändringar som omfattades av deras ansökan hos föreningen i enligt med en planlösningsförändring och ett utlåtande samt en konstruktionsritning som bifogades. Till stöd för sin talan anförde makarna L. att den planerade ombyggnationen inte var till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen samt att styrelsen därför inte hade rätt att vägra att ge tillstånd till åtgärderna.

Föreningen bestred käromålet och anförde följande. De ansökta åtgärderna är till påtaglig skada och olägenhet för föreningen. Styrelsen har därför rätt att neka tillstånd till åtgärderna. Åtgärderna innebär en risk för ras, sättnings- och sprickbildningsskador på föreningens byggnad i och utanför makarna L:s lägenhet. Detta är till påtaglig skada och olägenhet för föreningen. Därtill saknas tillräckligt underlag för att bedöma riskerna för skador och olägenheter. Utredningarna som krävs för att kunna bedöma vilka skaderisker som föreligger och hur de kan undvikas innebär i sig påtaglig skada och olägenhet för föreningen. I vart fall utgör risken för skador och den omständigheten att det saknas tillräcklig utredning tillsammans sådan påtaglig skada eller olägenhet som ger föreningen rätt att neka tillstånd till åtgärderna.

Föreningen anförde vidare till utveckling av sin talan följande.

Under år 2010 färdigställdes en påbyggnad om sex lägenheter ovanpå huset i vilket makarna L:s lägenhet är belägen. Inför det projektet anlitade föreningen en konstruktör som bl.a. gjorde en lastnedräkning och kontrollerade bärförmågan i vissa utsatta väggar och pelare i byggnaden. Hans slutsats var att påbyggnaden var genomförbar utan särskilda förstärkningsåtgärder av befintlig stomme. Trots detta uppstod vid påbyggnadsarbetet sprickor i byggnaden, vilket gjorde att arbetet måste avbrytas. Några av dessa sprickor åtgärdades, några finns fortfarande kvar.

År 2012 skulle en mindre renovering av garaget i byggnaden genomföras. Inför det arbetet gjordes en kontroll av byggnadens bärande konstruktion. Vid kontrollen upptäcktes omfattande dolda skador i form av att huvudarmeringen i stora ytor av betongen var bortrostad. Mot bakgrund härav tvingades föreningen att totalrenovera garaget. Den konstruktör som genomförde utredningen år 2010 hade inte förutsett detta.

Makarna L:s ansökan om förändringsåtgärder i bärande konstruktion avslogs mot bakgrund av denna historik och den osäkerhet som föreligger avseende byggnadens bärighet i och med att huset redan byggts på samt att bjälklaget i källarplanen år 2012 visat sig vara i betydligt sämre skick än ritningar och beräkningar visat. Föreningen svarar för det yttre underhållet i fastigheten, bl.a. stomkonstruktionen. Om ras, sättnings- eller sprickbildningsskador uppkommer i byggnaden på grund av makarna L:s rivning är detta skador som föreningen måste åtgärda, vilket skulle medföra påtaglig skada och olägenhet för föreningen.

Den utredning som makarna L. själva åberopat är enligt uppgift från sakkunniga på området otillräcklig för en säker bedömning av riskerna vid aktuella ingrepp. Bristerna i de av makarna L. åberopade utredningarna utgörs främst av det faktum att konstruktörerna inte granskat byggnaden på plats och inte heller redovisat de beräkningar som lett fram till deras slutsatser. Den ytterligare utredning som krävs är i huvudsak lastnedräkningar, dimensionsberäkningar, konsekvensanalys och kontroll av armering i bjälklag och bärande väggar utanför lägenheten. Därtill måste utredning göras i alla medlemmars lägenheter, i synnerhet i de som ligger ovanför och under makarna L:s lägenhet, för kontroll av att det inte har gjorts ändringar i dessa lägenheter som inte framgår av byggnadsritningarna.

Föreningen har efterfrågat ytterligare utredning från makarna L. Det måste ligga på den ansökande parten att förebringa en fullgod utredning. Om föreningen måste genomföra den omfattande utredning som krävs, och som kommer att krävas varje gång en ny bostadsrättshavare ansöker om hålupptagning, skulle det ta stora resurser i anspråk, såväl ekonomiska som fysiska. Det skulle vara till skada och olägenhet för föreningen.

Makarna L. anförde till utveckling av sin talan följande.

Styrelsens vägran att godkänna åtgärderna grundar sig i ett principbeslut om att avslå alla ansökningar om ingrepp i bärande konstruktion. Det bestrids att åtgärderna skulle medföra risk för ras, sättnings- eller sprickbildningsskador. Byggnaden, vars stomme är väggar av armerad platsgjuten betong, har en överkapacitet i bärigheten. Överkapaciteten kvarstår trots den påbyggnad som gjorts på byggnaden.

Det bestrids att det skulle finnas sprickor i betongen till följd av den tidigare påbyggnaden. Om sådana har funnits har de åtgärdats. Det bestrids vidare att det skulle finnas ett samband mellan förändringsåtgärder i bärande konstruktion och sprickbildning.

Det vitsordas att garaget i byggnaden tidigare varit i dåligt skick. Detta har dock inte berott på påbyggnationen utan på att garaget under lång tid exponerats för fukt och vägsalt från bilar. Garaget renoverades under år 2013; bärande betong har restaurerats, återställts och förstärkts. Det finns nu inga som helst brister i byggnaden.

De planerade åtgärderna skulle inte påverka husets bärförmåga. Varken i lägenheterna under eller över makarna L:s har det utförts förändringsåtgärder i bärande konstruktioner. Det framgår av tidigare gjorda beräkningar på byggnaden att husets känsliga del finns mellan våning ett och två, där husets bärande funktion bestående av pelare övergår i väggar. Makarna L:s lägenhet är belägen flera våningar upp i byggnaden. Av konstruktionsritningar som lämnats in i målet framgår att bärigheten i lägenheten dessutom skulle förbättras av åtgärderna till följd av montering av stödjande balkar.

Den utredning som makarna L. tagit fram för ombyggnationen är tillräcklig för att kunna utföra förändringsåtgärderna på ett för lägenheten och byggnaden säkert sätt. Utförandena är fackmannamässiga.

Parterna åberopade viss skriftlig bevisning. Makarna L. åberopade partsförhör under sanningsförsäkran med K.L. och sakkunnigförhör med konstruktörerna V.G. och C.H. Föreningen åberopade vittnesförhör med tidigare styrelseledamöterna J.S. och A.B. samt sakkunnigförhör med konstruktörerna H.N. och B.W.

Domskäl

Tingsrätten (chefsrådmannen Lars Lundgren, rådmannen Karin Palmgren Goodhe och tingsfiskalen Madeleine Nilsson) anförde i dom den 6 december 2016 följande.

DOMSKÄL

Enligt 7 kap. 7 § första stycket bostadsrättslagen (1991:614) får en bostadsrättsinnehavare inte utan styrelsens tillstånd i lägenheten utföra bl.a. åtgärd som innefattar ingrepp i en bärande konstruktion. Enligt andra stycket i nämnda lagrum får styrelsen inte vägra att medge tillstånd till en sådan åtgärd om åtgärden inte är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen. Enligt förarbetena till bestämmelsen måste styrelsen ha tungt vägande skäl för att vägra ge tillstånd till åtgärd i en bärande konstruktion (prop. 2002/03:12 s. 115).

Det är i målet ostridigt att de av makarna L. önskade åtgärderna utgör ingrepp i en bärande konstruktion. Frågan i målet är om åtgärderna är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen.

Inledningsvis konstaterar tingsrätten att bevisbördan för att åtgärderna innebär påtaglig skada eller olägenhet för föreningen ligger på föreningen (se Svea hovrätts dom i mål nr T 697-15). Föreningen ska visa att ännu inte utförda åtgärder riskerar att medföra påtaglig skada eller olägenhet i form av ras, sättnings- eller sprickbildningsskador. Det har i rättspraxis uttalats att det, då det åligger en part att påvisa orsakssamband mellan uppkommen skada och omständighet, kan vara motiverat att sänka beviskravet något på grund av de särskilda svårigheter som är förenade med att framlägga en fullständig bevisning om sådant orsakssamband. Beviskravet har i dessa fall formulerats på så sätt att parten måste göra det klart mer sannolikt att orsaksförloppet varit det som den skadelidande påstått än att något av de sakförhållanden som hans motpart åberopat utgör skadeorsaken (se tex. NJA 1993 s. 764, RH 2000:65 och Ekelöf, Rättegång IV, 7 uppl., s. 127 ff.). Även mot bakgrund av de inneboende svårigheter som finns i att visa att en framtida åtgärd skulle medföra risk för viss skada är en bevislättnad för föreningen befogad. När det gäller föreningens påstående om att ombyggnadsåtgärderna medför risk för ras, sättnings- eller sprickbildningsskador till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen finner tingsrätten därför att föreningen måste göra det klart mer sannolikt att sådana skador riskerar att uppstå på grund av ombyggnationen än att så inte är fallet.

Föreningen har anfört att det är byggnadens historik, och då särskilt två händelser, som gör att det föreligger särskild risk för skador i byggnaden. Den ena händelsen är den påbyggnad som gjordes år 2010, under vilken det uppstod sprickor i byggnaden. Den andra händelsen är renoveringen av garaget år 2012 under vilken det visade sig att bjälklaget i källarplanen var i betydligt sämre skick än vad man tidigare trott. Föreningen har i denna del åberopat en bärighetsutredning, daterad 2008-05-26, som upprättades inför påbyggnaden och av vilken bl.a. framgår att påbyggnaden bedömdes kunna genomföras utan särskilda förstärkningsåtgärder av befintlig stomme. Föreningen har vidare åberopat vittnesförhör med J.S. och A.B. som båda lämnat uppgifter om att påbyggnaden trots detta skulle ha resulterat i viss sprickbildning. Föreningen har också åberopat en ansökan om slutbesked från Stockholms Betongkonsult, daterad 2012-10-11, som upprättades i samband med renoveringen av garaget i byggnaden. Av denna framgår att kraftupptagande armering i garaget var i sämre skick än förväntat och att huvudarmeringen i stora ytor var bortrostad. Vidare framgår av dokumentet att det arbetet som utfördes innebar att stora delar av bjälklaget mellan garageplanen gjöts om i sin helhet, att arbetet inte innebar några förändringar i bärande konstruktion, att uttjänt material byttes ut och att förändringarna enbart innebar en förstärkning.

Till styrkande av att det saknas tillräckligt underlag för att bedöma riskerna för skador och olägenheter i den utredning makarna L. tagit fram har föreningen åberopat sakkunnigutlåtanden från – och förhör med – H.N. och B.W. Dessa har båda uppgett att det föreligger brister i de utlåtanden som makarna L. presenterat, eftersom utlåtandena inte innehåller några beräkningar till stöd för slutsatserna. De har också båda uppgett att en utredning av byggnaden måste göras på plats och att det inte är tillräckligt att studera handlingar om huset för att med säkerhet utesluta riskerna med ansökta åtgärder. H.N. har vidare i huvudsak uppgett följande. Den av makarna L. åberopade konstruktionsritningen, inklusive arbetsordningen, ser i och för sig fackmannamässig ut, men det saknas uträkningar som förklarar slutsatserna i den. Risken för ras i byggnaden är liten, men det är vanligt vid arbeten av aktuellt slag att sprickor uppstår. Sprickor är svåra att laga och lagningarna håller sällan länge. Kakel och klinker är spröda material som lätt spricker. B.W. har särskilt framhållit att varje ingrepp i byggnaden utgör en försvagning av byggnadens bärkapacitet och att det därför är av vikt att veta om intilliggande lägenheter genomfört ingrepp i bärande konstruktion. H.N. och B.W. har båda påpekat att de själva inte genomfört utredningar om de aktuella förändringsåtgärdernas påverkan på byggnadens bärighet och risker för ras, sättnings- eller sprickningsskador, eftersom det inte ingått i deras uppdrag.

Makarna L. har till stöd för sin talan åberopat bl.a. sakkunnigutlåtanden från – och förhör med – konstruktörerna V.G. och C.H. Dessa har båda intygat att den konstruktionsritning som upprättats av V.G. och som ligger till grund för yrkandena i målet, är fackmannamässigt utförd och att den uppfyller regelverkens krav på stadga, bärighet och beständighet. Båda har intygat att aktuella förändringsåtgärder inte påverkar husets bärighet och att de således inte kommer medföra risk för ras- eller sättningsskador i byggnaden. C.H. har utvecklat detta enligt följande. Husets stomme består av platsgjutna armerade betongväggar. Huset hade lika gärna, utan att det hade varit risk för ras, kunnat vara konstruerat med gipsväggar och i stället haft pelare som bärande instrument. Då man valt att bygga huset med betongväggar innebär det en överkapacitet i byggnadens bärighet och stabilitet. Överkapaciteten består trots den påbyggnad i lättbetong som gjorts på byggnaden. Den förändring i lasterna som aktuella hålupptagningar skulle innebära är försumbara och kommer inte att påverka byggnadens bärighet eller stabilitet.

När det gäller risk för sprickbildning med anledning av de ansökta åtgärderna har V.G. och C.H. uppgett att sprickor kan uppstå p.g.a. ovarsamhet vid själva utförandet, men att arbetsordningen i konstruktionsritningen är utformad på ett sätt som ska minimera risken för sprickbildning samt att stödjande balk ska sättas in för att undvika sprickbildning. C.H. har utvecklat detta enligt följande. All betong spricker. Vid en viss storlek blir sprickorna synliga och då även störande. Sprickorna gör dock ingen skill-nad i betongens bärighet. Det går inte att garantera att det inte blir sprick-bildningar vid åtgärder i byggnaden, oavsett om det gäller arbete i bärande konstruktion eller inte. Risken för synliga sprickor är ändå ganska liten om arbetet utförs varsamt.

C.H. har uppgett att det inför ändringsarbeten i bärande konstruktion är viktigt att ta hänsyn till eventuella andra redan gjorda ändringar i bärande konstruktion i omkringliggande lägenheter. Han har uppgett att byggnaden i förevarande fall är väldokumenterad.

V.G. har uppgett att han besökt makarna L:s lägenhet, dock ej intilliggande lägenheter.

Makarna L. har till stöd för att ändringsåtgärder i bärande konstruktion inte utförts i omkringliggande lägenheter åberopat ritningar från Stadsbyggnadskontoret. K.L. har därtill i förhöret med honom uppgett att han talat med grannarna i ovan- och underliggande lägenheter och av dem fått bekräftat att sådana åtgärder inte utförts och inte heller planeras i deras lägenheter. Han har också uppgett att han i kontakt med Stadsbyggnads-kontoret efterfrågat ansökningar dit om sådana åtgärder.

TINGSRÄTTENS BEDÖMNING

Risk för ras och sättningsskador

Varken makarna L:s eller föreningens sakkunniga har uppgett att de aktuella håltagningarna skulle vara förenade med en faktisk risk för ras eller sättningsskador i eller utanför lägenheten. Övrig bevisning ger inte heller något som helst stöd för föreningens påståenden i den delen. Det kan tilläggas att det i och för sig inte är till fullo utrett huruvida ingrepp i bärande konstruktion skett i kringliggande lägenheter. Föreningen har inte påstått att det gjorts sådana förändringar, men har gjort gällande att det föreligger en osäkerhet om hur det förhåller sig med den saken. Makarna L. får anses ha lagt fram den utredning de har haft möjlighet att åberopa till stöd för att så inte är fallet. Eventuella brister i den delen får falla tillbaka på föreningen som, på grund av att den har större möjligheter att utföra utredning hos de boende i byggnaden, även får ha bevisbördan i det avseendet. Föreningen har således inte gjort klart mer sannolikt att det till följd av de begärda åtgärderna föreligger risk för ras eller sättningsskador till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen än att så inte är fallet. Utredningen i målet talar snarast mot ett orsakssamband. Även om beviskravet hade satts ännu lägre hade föreningen således inte uppfyllt sin bevisskyldighet.

Risk för sprickbildningsskador

Genom den av parterna åberopade bevisningen framgår att det inte är ovanligt att synliga sprickor uppstår vid sådana åtgärder som det i målet är fråga om, men att detta i första hand beror på utförandet av åtgärderna. Mot bakgrund av vad de sakkunniga har uppgett om att sprickbildningar inte innebär någon förändring i betongens bärighet och att synliga sprickor kan minimeras genom att åtgärderna utförs enligt den konstruktionsritning och den arbetsordning som åberopats finner tingsrätten att det inte är klart mer sannolikt att risk för sådan sprickbildning som är till påtaglig skada och olägenhet för föreningen föreligger än att det inte gör det.

Påstådda brister i utredningen

Tingsrätten konstaterar att makarna L. har åberopat utlåtanden från tre konstruktörer jämte fackmannamässiga konstruktionsritningar. Föreningen har ändå nekat att medge tillstånd till de ansökta åtgärderna med hänvisning till 7 kap. 7 § bostadsrättslagen. Som tingsrätten inledningsvis konstaterat ligger det vid nu angivet förhållande på föreningen att visa att förändringsåtgärderna är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen. Föreningen är således skyldig att lägga fram en utredning som i tillräcklig mån styrker detta. Själva utförandet av en sådan utredning kan således inte i sig vara till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen.

Sammanfattning

Bedömningen ovan innebär att föreningen inte har gjort klart mer sannolikt att det till följd av de begärda åtgärderna föreligger risk för sådana skador som är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen än att så inte är fallet. Bedömningen innebär också att föreningens utredningsskyldighet i sig inte kan vara till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen. Käromålet ska därför bifallas i dess helhet.

– – –

DOMSLUT

1. Tingsrätten fastställer att T.A.L. och K.L. har rätt att ändra hålupptagningen mellan kök och sovrum och att de har rätt att ändra hålupptagningen mellan blivande matrum och vardagsrum i bostadsrättslägenhet nr – – – i Stockholm – – –.

Föreningen överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla makarna L:s käromål. Makarna L. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Parterna åberopade samma omständigheter och utvecklade sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten.

Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson och Åsa Bokström, referent, samt tf. hovrättsassessorerna Ronja Wildenstam och Måns Norman anförde i dom den 6 oktober 2017, såvitt nu är av intresse, följande.

DOMSKÄL

– – –

Utgångspunkter för bedömningen

Av 7 kap. 7 § första och andra styckena bostadsrättslagen framgår att en bostadsrättshavare inte får utföra åtgärd som innefattar ingrepp i en bärande konstruktion utan styrelsens tillstånd och att styrelsen inte får vägra att medge tillstånd till en sådan åtgärd om den inte är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen. I motiven till paragrafen anges endast att styrelsen måste ha tungt vägande skäl för att vägra ge tillstånd till en åtgärd i en bärande konstruktion (se prop. 2002/03:12 s. 115) men det saknas tydliga uttalanden där om bevisbördans placering och vilket beviskrav som gäller då en bostadsrättshavare på förhand ansöker om tillstånd till ett sådant ingrepp. Det saknas även vägledande praxis i dessa frågor.

Med den utformning som bestämmelsen nu har instämmer hovrätten i vad tingsrätten anfört om att det är föreningen som har bevisbördan för att en åtgärd innebär en påtaglig skada eller olägenhet för föreningen. Hovrätten ansluter sig även till det tingsrätten har anfört om att beviskravet i nu aktuellt fall bör formuleras så att föreningen måste göra det klart mera sannolikt att ras-, sättnings- eller sprickbildningsskador som är till påtaglig skada eller olägenhet för föreningen riskerar att uppstå som en följd av de begärda åtgärderna, än att så inte är fallet.

En förutsättning för att det ska bli aktuellt att pröva om en viss åtgärd riskerar att leda till skada är emellertid att det finns ett underlag som gör det möjligt att göra en sådan bedömning. Hovrätten prövar därför först den av föreningen i andra hand framförda invändningen om att det saknas ett tillräckligt underlag för att bedöma riskerna för skador och olägenheter och att detta i sig är en påtaglig skada och olägenhet för föreningen. I det sammanhanget måste hovrätten ta ställning till om det är makarna L. eller föreningen som ska lägga fram teknisk utredning i fråga om de begärda åtgärderna och, för det fall det ankommer på makarna L. att lägga fram sådan utredning, om föreningen kan ställa vissa kvalitativa krav på utredningen innan den tar ställning till om tillstånd ska ges eller inte. Inte heller dessa frågor har behandlats i motiven till 7 kap. 7 § bostadsrättslagen eller i tidigare praxis.

Ett ingrepp i en bärande konstruktion i en fastighet kan vara tekniskt komplicerat och det ligger därför i sakens natur att sådan åtgärd måste grunda sig på en gedigen utredning. Till detta kommer att en fastighet många gånger representerar stora ekonomiska värden för såväl bostadsrättshavarna som bostadsrättsföreningen. Enligt hovrättens mening framstår det inte som rimligt att en bostadsrättsförening – vars uppgift är att tillgodose samtliga medlemmars intressen – ska tvingas utföra i många fall mycket tidsödande och kostsamma utredningar i en enskild föreningsmedlems intresse för att kunna ta ställning till en tillståndsansökan. Det måste därför ankomma på bostadsrättshavaren att lägga fram teknisk utredning som utgör ett tillräckligt gott underlag för en noggrann tillståndsprövning av styrelsen. Vidare är det rimligt att styrelsen kan ställa krav på att utredningen är sådan att bostadsrättsföreningen har möjlighet att kontrollera att konstruktionsritningar och annat material håller en godtagbar kvalitet samt att åtgärderna kan genomföras utan risk för skador på fastigheten eller andra olägenheter. Detta gäller särskilt eftersom det kan antas att bostadsrättsföreningens möjligheter att begära skadestånd av bostadsrättshavaren för det fall ett ingrepp medför skador på fastigheten begränsas om den gett tillstånd till ingreppet. Dessutom kan en enskild styrelseledamot enligt 10 kap. 1 § bostadsrättslagen och 13 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar åläggas ett skadeståndsansvar om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bostadsrättsföreningen.

Makarna L:s utredning

Av bilaga till tingsrättens dom framgår vilka åtgärder som makarna L. har ansökt om tillstånd för. Det är dels fråga om en vidgning av en befintlig öppning mellan vardagsrummet och matrummet från 155 cm till 225 cm, dels upptagande av en ny dörröppning och igensättning av den gamla i väggen mellan ett av sovrummen och det nuvarande köket.

Beträffande makarna L:s ansökan om att få flytta dörröppningen mellan det nuvarande köket och sovrummet intill har, förutom en planlösningsritning, ett s.k. konstruktörsutlåtande eller intyg från R.S. Byggkonsult och en sektionsindelad ritning över fastigheten avseende positionen på den tilltänkta åtgärden getts in. Det finns inte någon konstruktionsritning som avser detta ingrepp. Intyget eller konstruktörsutlåtandet från R.S. avser en konstruktionslösning som han själv föreslagit och som inte är aktuell i målet. Värdet av utlåtandet vid en tillståndsprövning får därför anses vara mycket begränsat. Detsamma gäller V.G:s sakkunnigutlåtande – – – som också hänför sig till R.S:s konstruktionslösning. Enligt vad V.G. uppgett vid förhöret i tingsrätten innebär den ombyggnation som makarna L. vill genomföra i denna del inte någon förändring i fråga om väggens bärförmåga eftersom ingreppet är så litet. Att ingreppet i och för sig inte är ett stort förändringsarbete har bekräftats av H.N. Han har dock poängterat att det saknas nödvändiga beräkningar för att bedöma konsekvenserna av att flytta dörren, bl.a. därför att den valda konstruktionen kan leda till en lastspridning som inte är analyserad. Enligt hovrättens mening har föreningen därigenom visat att den utredning som makarna L. lagt fram som underlag för sin begäran om tillstånd i denna del inte är tillräcklig.

När det gäller vidgningen av öppningen mellan vardagsrummet och matrummet har makarna L. till den föreslagna planlösningsritningen fogat en konstruktionsritning med arbetsordning från Algeba Byggkonsulter AB. Enligt V.G., som gjort utredningen för Algeba Byggkonsulter AB:s räkning, grundar sig denna på handlingar från Stadsbyggnadsnämnden, O.K:s utredning från 2008 och ett platsbesök i prövningslägenheten.

Som tingsrätten anfört har såväl V.G. som C.H. intygat att Algeba Byggkonsulter AB:s konstruktion är fackmässig. Frågan är emellertid om konstruktionsritningen grundat sig på ett tillräckligt säkert underlag.

Föreningen har gjort gällande att man inte kan utgå från att handlingarna hos Stadsbyggnadsnämnden är kompletta eftersom det i andra lägenheter kan ha förekommit håltagningar som inte är kända och som kan ha påverkat bärighetsförmågan i fastigheten. Enligt hovrättens mening har utredningen emellertid inte gett annat än begränsat stöd för den farhåga som föreningen haft i detta hänseende. J.S. har i sitt vittnesmål berättat att föreningen under den period som han varit styrelseledamot i föreningen, dvs. från maj/juni 2012 till våren 2016, tagit emot tre ansökningar från lägenhetsinnehavare som velat göra ombyggnationer liknande den som makarna L. ansökt om. En av lägenheterna är belägen över makarna L:s, medan två ligger i våningsplanet under makarna L:s lägenhet. Ansökning-arna har inte beviljats. De uppgifter som J.S. lämnat talar snarast emot att det har gjorts håltagningar i andra lägenheter som kan ha betydelse för tillståndsprövningen i makarna L:s fall. Såvitt har framkommit har tidigare håltagning endast skett i makarna L:s lägenhet.

Föreningen har vidare anfört att O.K:s utredning från 2008 inte är tillförlitlig eftersom den inte grundar sig på någon undersökning av fastigheten på plats. Detta har, enligt föreningen, erfarenheterna efter påbyggnaden av vindsvåningen i fastigheten och renoveringen av garaget visat. J.S. och A.B. har berättat att det uppstått sprickor i fastigheten efter påbyggnaden. Hovrätten har ingen anledning att ifrågasätta den uppgiften i och för sig. Huruvida sprickorna berodde på konstruktionsfel eller på fel i utförandet är dock oklart. Några slutsatser om kvaliteten på O.K:s utredning kan därför inte dras utifrån de sprickor som uppstått i fastigheten.

Det är ostridigt att det vid renoveringen av garaget visade sig att bjälklagen i parkeringsplanet var betydligt svagare än väntat beroende på salt- och fuktangrepp i armeringen. K.L. har vidare berättat att det visat sig att det fanns sprickor i tätskiktet i badrummet när han skulle renovera det. Även A.B. har berättat om att föreningsmedlemmar har funnit oväntat tunna bjälklag i badrummen. Dessa omständigheter ger stöd för föreningens påstående om att det krävs kontroller lokalt i fastigheten innan det görs ett ingrepp i fastigheten.

Enligt vad O.K. angett i sin utredning har han gjort kontroller av den mest belastade väggskivan och två pelare liksom bärförmågan i väggskivorna i plan 4 och pelarna i plan 3. Att det är just dessa delar i fastigheten som är de mest känsliga har C.H. bekräftat. H.N. har i sitt vittnesförhör uppgett att han inte har anledning att ifrågasätta att O.K. har gjort beräkningar eftersom denne uttalat sig om fastighetens kapacitet. H.N. har dock lyft fram att det saknas uppgifter om vilka beräkningar som har gjorts. Även om det således gjorts beräkningar av bärigheten i fastighetens svagaste del, saknas möjlighet att kontrollera om O.K:s uppgifter om överkapacitet i fastigheten är riktiga. Enligt hovrättens mening går det inte heller att bortse från att O.K:s utredning är relativt gammal. Enligt B.W. har nya byggnormer i form av Europeiska konstruktionsstandarder införts efter år 2008, som bl.a. innebär att beräkningar ska göras av s.k. egentyngder, snölaster och fortskridande ras.

V.G. har visserligen i ett utlåtande i augusti 2016 anfört att ritningen som Algeba Byggkonsulter AB utfört uppfyller dimensioneringskraven vad avser bärförmåga, stadga och beständighet. B.W. har dock framhållit att det inte går att bedöma dimensioneringen om det inte finns beräkningar till grund för denna.

Någon ny undersökning av fastigheten genom platsbesök eller kontroller i intilliggande lägenheter har inte gjorts. Enligt utlåtandet från N. Teknik saknas det vidare i utredningen uppgifter om lastnedräkningar och dimensioneringsberäkningar av nya och befintliga konstruktioner. B.W. har uppgett att det behövs beräkningar av hur ett ingrepp påverkar bärförmågan lokalt och totalt i fastigheten. Han har också påpekat att det helt saknas uppgifter om väggarnas stabilitet sidledes, vilket enligt honom är viktigt eftersom väggarna har en stabiliserande funktion mot horisontalkrafter, såsom vind.

Sammantaget innebär det ovan anförda att föreningen visat att den utredning som makarna L. fogat till sin tillståndsansökan inte är tillräckligt robust för att föreningen ska kunna ta ställning till eventuella risker med de ingrepp i fastigheten som makarna L. vill göra. Bristerna gäller framför allt det förhållandet att det inte har genomförts några nya kontroller i fastigheten och beräkningar avseende fastighetens bärförmåga. Det saknas också uppgifter om vilka beräkningar som legat till grund för de föreslagna åtgärderna. Bristerna innebär en påtaglig olägenhet liksom en påtaglig risk för skada för föreningen. Föreningen har därför enligt hovrättens mening haft rätt att avslå makarna L:s ansökan om tillstånd. Makarna L:s käromål ska således ogillas. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

– – –

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten ogillar T.A.L:s och K.L:s käromål.

– – –