RH 2020:3
Den som har brukat narkotika som tidigare har utgjort en del av eget innehav ska dömas endast för innehavet även när innehavaren helt har förbrukat något av flera preparat.
Hudiksvalls tingsrätt
Åklagaren yrkade bl.a. att J.E. skulle dömas för tre fall av ringa narkotikabrott
enligt följande gärningsbeskrivningar.
Åtalspunkten 1
J.E. har olovligen innehaft 0,80 gram amfetamin, som är narkotika. Det hände den 20 oktober 2018 på Postplan, Ljusdal, Ljusdals kommun. J.E. begick gärningen med uppsåt.
Åtalspunkten 2
J.E. har olovligen använt preparat innehållande alprazolam och
tetrahydrocannabinol, som är narkotika. Det hände någon gång mellan den 17
oktober 2018 och den 20 oktober 2018 i Ljusdals kommun, eller på annan
plats i Sverige. J.E. begick gärningen med uppsåt.
Åtalspunkten 3
J.E. har olovligen innehaft 4,39 gram cannabis och 0,74 gram amfetamin, som är narkotika. Det hände den 30 november 2018 på – – –, Delsbo, Hudiksvalls kommun.
J.E. begick gärningen med uppsåt.
J.E. erkände gärningen i åtalspunkten 1. Han erkände också gärningen beträffande tetrahydrocannabinolen i åtalspunkten 2 och beträffande cannabisen i åtalspunkten 3. Han förnekade uppsåtligt intag av alprazolam och uppgav att han inte visste varför det fanns i hans urin vid provtagningstillfället. Han förnekade också uppsåtligt innehav av amfetamin i åtalspunkten 3 eftersom det inte var hans utan kvarglömt av någon hemma hos honom efter en fest för en tid sedan.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande beredningsjuristen Dennis Jernberg) anförde i dom den 2 april 2019 följande.
DOMSKÄL
Åtalspunkten 1 – J.E. ska dömas för innehav av 0,80 gram amfetamin
J.E:s erkännande får stöd av den övriga utredningen och åtalet är därmed styrkt. J.E. ska därför dömas för ringa narkotikabrott, i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning under åtalspunkten 1.
Åtalspunkten 2 – bruket ska konsumeras av innehavet i åtalspunkten 1
Genom J.E:s erkännande och den övriga utredningen är det styrkt att han brukade tetrahydrocannabinol på den tid och plats som åklagaren har påstått. Påvisandetiden för alprazolam i urin är däremot inte utredd. Brukande av alprazolam inom angiven tid, som J.E. har förnekat, är därför inte styrkt.
J.E. ska dock inte dömas särskilt för bruket av tetrahydrocannabinol. Högsta domstolen har nämligen i NJA 2017 s. 415 fastslagit att den som har brukat narkotika som tidigare har utgjort en del av ett eget innehav av narkotika endast ska dömas för innehavet. Att åtalen i åtalspunkterna 1 och 2 omfattar olika slag eller mängd av narkotika kan inte leda till att det är fråga om olika gärningar, eftersom annat inte är visat än att J.E. mottog all narkotika vid ett och samma tillfälle (jfr NJA 2007 s. 557). Bruket av tetrahydrocannabinol i åtalspunkten 2 ska därför konsumeras av innehavet av amfetamin i åtalspunkten 1, vilket innebär att J.E. bara ska dömas för ett fall av ringa narkotikabrott när det gäller åtalspunkterna 1 och 2.
Åtalspunkten 3 – J.E. ska dömas för innehavet
Genom J.E:s erkännande och utredningen i övrigt är det styrkt att han uppsåtligen innehade cannabisen på den tid och plats som åklagaren har gjort gällande. När det gäller amfetaminet är det utrett att det fanns hemma hos J.E. under drygt en veckas tid (J.E. var dock borta på arbete större delen av veckan) samt att han kände till både att det fanns där och att det var amfetamin. Med innehav i narkotikastrafflagens mening avses i princip att någon har narkotika i sin besittning på så sätt att han eller hon har möjlighet att utöva faktisk rådighet över den (se NJA 2003 s. 473). Även om det inte var J.E. som var ägaren till amfetaminet har han inför och vid den tid åtalet avser haft den omedelbara rådigheten över narkotikan. Han ska därför dömas för innehav i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning under åtalspunkten 3.
Straffet bestäms till 25 300 kr i böter
Med beaktande av praxis bestäms den samlade påföljden till 110 dagsböter, och med hänsyn till vad som är känt om J.E:s personliga och ekonomiska förhållanden bestäms storleken på varje dagsbot till 230 kr. Han ska alltså betala 25 300 kr i böter.
– – –
DOMSLUT
Tingsrätten dömde J.E. för ringa narkotikabrott vid två tillfällen till 110 dagsböter om 230 kr.
Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma J.E. för ytterligare ett fall av ringa narkotikabrott (åtalspunkten 2) och bestämma antalet dagsböter till 120.
J.E. hördes inte av.
Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling.
Hovrätten (hovrättsråden Fredrik Johnsson och Per-Anders Svensson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Hedwig Kagmark) anförde följande.
DOMSKÄL
J.E. åtalades vid tingsrätten för att olovligen ha innehaft 0,80 gram amfetamin den 20 oktober 2018. Han åtalades också för att olovligen ha använt preparat som innehöll tetrahydrocannabinol (THC) någon gång mellan den 17 oktober 2018 och den 20 oktober 2018.
Tingsrätten dömde J.E. för innehavsbrottet men ansåg att bruket av preparat med THC konsumerades av innehavet av amfetamin. J.E. dömdes dessutom för innehav av narkotika vid ett annat tillfälle, men den gärningen är inte föremål för hovrättens prövning.
Frågan i hovrätten är om J.E. ska dömas särskilt för bruket av preparat med THC.
Högsta domstolen har kommit fram till att befattning med en viss leverans eller ett visst parti av narkotika utgör samma gärning och att olika slags befattningar med den aktuella leveransen eller partiet inte utgör olika gärningar (se rättsfallet NJA 2007 s. 557). En helt annan fråga är vad som är ett respektive flera brott när någon överträder flera straffbelagda beteenden i narkotikastrafflagen. I den juridiska litteraturen är den dominerande uppfattningen att varje form av olaglig befattning med viss narkotika utgör ett eget brott (se bl.a. Ulväng, Brottslighetskonkurrens, s. 313 f., Andersson m.fl., Narkotikabrotten, s. 153 f., Träskman, Narkotikastraffrätten, s. 230, och SOU 2014:43 s. 51 ff.). Detta innebär att den som exempelvis förvärvar, transporterar, förpackar, förvarar och överlåter ett parti narkotika i princip gör sig skyldig till fem olika brott. Men det medför inte att en domstol ska döma för samtliga enskilda brott när narkotika från en leverans eller ett parti hanteras på olika sätt. En viss hantering kan i stället anses medbestraffad eller konsumerad genom en fällande dom som innefattar en annan olaglig befattning med samma narkotika. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2017 s. 415 ansett att den som döms för innehav av viss narkotika inte även ska dömas för bruk av narkotika från samma innehav och i rättsfallet NJA 2017 s. 872 punkten 8 ansett att den som har framställt narkotika inte ska dömas för innehav och bruk av samma narkotika.
I 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) räknas det i sex punkter upp olika slags befattningar med narkotika som kriminaliseras som narkotikabrott. Ordningen i uppräkningen bygger på att de allvarligaste momenten i princip räknas upp först. Högsta domstolens senare tillämpning av konsumtionsprinciperna för narkotikabrott tyder på att en domstol i stället för att döma för varje brott i princip ska döma för den allvarligaste hanteringen, dvs. i huvudsak den som räknas upp först i bestämmelsen. Även om domslutet i ett sådant fall i formell mening bara kommer att ta upp ett visst led i en narkotikahantering kan övriga delar av hanteringen beaktas på så sätt att dessa utgör försvårande moment när domstolen bedömer brottslighetens straffvärde.
Av punkten 12 i rättsfallet NJA 2017 s. 415 framgår tydligt att den som har brukat narkotika som tidigare har utgjort en del av eget innehav endast ska dömas för innehavet. Även om det handlar om flera olika preparat som samtidigt finns på olika platser betraktas det som ett innehav (jfr Ulväng, a.a., s. 232). Något undantag har inte gjorts för den situationen att innehavet har avsett olika preparat och personen endast brukat något av dessa. Det finns knappast heller något rationellt skäl för ett sådant undantag. Det är vidare tydligt att Högsta domstolen ansett att det saknar betydelse att åtalet för innehav inte omfattar den brukade mängden. Om något av preparaten inte har innehafts eller preparaten innehafts vid olika tider kommer saken i ett annat läge.
I målet finns det inte några uppgifter om när eller hur J.E. haft tillgång till amfetaminet respektive preparatet med THC. Som tingsrätten har kommit fram till får domstolen då utgå från att preparaten tillhörde samma parti. Det är också naturligt att den som brukar ett narkotikapreparat innehaft det före brukandet. Med hänsyn till tidsutrymmet får det också förutsättas att J.E. innehaft preparaten samtidigt. Detta leder till att J.E. inte ska dömas särskilt för bruket av preparatet med THC.
DOMSLUT
Hovrätten fastställde tingsrättens dom.