RH 2022:4

Vid husrannsakan hos två personer hittades kontanter som togs i beslag. En tredje person påstod att kontanterna var hans. Alla tre åtalades för penningtvättsbrott. Mot de två första personerna men inte mot den tredje personen framställde åklagaren ett yrkande om att kontanterna skulle tas i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.

Uppsala tingsrätt

Bakgrund

Vid husrannsakan hos T.V.V. och K.T. hittades 80 500 kr och 3 610 euro i kontanter. Kontanterna togs i beslag. Z.T. gjorde därefter anspråk på kontanterna under påstående att de tillhörde honom.

Åklagaren åtalade T.V.V. och K.T. för grovt penningtvättsbrott och i andra hand näringspenningtvätt, ringa brott, avseende kontanterna. Åklagaren åtalade även Z.T. för penningtvättsbrott, med påstående att han felaktigt gett sken av att kontanterna var hans. Åklagaren framställde även ett yrkande mot T.V.V. och K.T. om att kontanterna skulle tas i förvar med stöd av lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. Ett sådant yrkande om förvar framställdes dock inte mot Z.T.

Tingsrätten dömde T.V.V. och K.T. för näringspenningtvätt, ringa brott, och beslutade att kontanterna skulle tas i förvar. Z.T. frikändes från åtalet.

I brottmålet i tingsrätten framställde Z.T. ett yrkande om bättre rätt till kontanterna mot T.V.V. och K.T.

T.V.V. och K.T. medgav Z.T:s yrkande.

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Oskar Nellström) anförde i dom den 25 februari 2021 följande i fråga förvartagande och bättre rätt till kontanterna.

DOMSKÄL

– – –

Förverkande/förvarande av – – – kontanterna

Det följer av tingsrättens bedömning i skuldfrågan avseende åtalspunkterna 7–8 att åklagarens förverkandeyrkanden enligt 9 § 1 penningtvättsbrottslagen respektive 36 kap. 1 b § brottsbalken ska ogillas. Däremot finns det förutsättningar att ta – – – kontanterna i förvar. – – – kontanterna ska därför inte längre vara föremål för beslag.

Yrkandet om bättre rätt

Eftersom T.V.V. och K.T. medgett Z.T:s yrkande om bättre rätt till kontanterna, ska yrkandet bifallas till följd av deras medgivanden. Det ska dock framhållas att tingsrätten inte prövat om Z.T. styrkt sin rätt till pengarna eftersom yrkandet bifalls på grund av medgivande. Beslutet om att bifalla Z.T:s yrkande har inte heller någon sakrättslig verkan i förhållande till staten (se tingsrättens beslut ovan om förvar).

DOMSLUT

T.V.V.

– – –

Yrkandet om förverkande av i beslag tagna kontanter – – – avslås. Beslaget hävs. Egendomen tas i stället i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. – – –

K.T.

– – –

Yrkandet om förverkande av i beslag tagna kontanter avslås. Beslaget hävs. Kontanterna tas i stället i förvar enligt lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. – – –

Z.T.

– – –

Z.T:s yrkande om att han ska förklaras äga bättre rätt än T.V.V. och K.T. till i beslag tagna kontanter – – – bifalls till följd av T.V.V:s och K.T:s medgivanden.

Svea hovrätt

Z.T. överklagade tingsrättens beslut om att kontanterna skulle tas i förvar. Fråga uppkom om Z.T. hade rätt att klaga på beslutet. Z.T. och åklagaren yttrade sig.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Anders Perklev, hovrättslagmannen Lars Dirke och hovrättsrådet Patrik Schöldström, referent) anförde i beslut den 1 juli 2021 följande.

SKÄL

Rätten att överklaga i brottmål tillkommer i första hand parterna i frågan vid tingsrätten, men i vissa fall får även annan föra talan mot domen (NJA II 1943 s. 655).

Åklagarens yrkande om tagande i förvar av kontanterna har inte riktats mot Z.T., och tingsrättens bifall till yrkandet har inte heller avsett honom. Han har därför inte rätt att överklaga beslutet på den grunden att han varit part i frågan i tingsrätten. När det gäller om han får överklaga beslutet på annan grund gör hovrätten följande överväganden.

Tingsrättens förklaring att Z.T. har bättre rätt till kontanterna än K.T. och T.V.V saknar betydelse. Enligt hovrättens mening borde tingsrätten inte tagit upp yrkandet om bättre rätt till prövning eftersom det framställdes i ett brottmål mellan medtilltalade. I vilket fall som helst har förklaringen endast civilrättslig verkan mellan parterna, och medför därför inte rätt för Z.T. att överklaga beslutet om tagande i förvar. Det kan tilläggas att Z.T. inte skulle vara berättigad att överklaga beslutet såsom självständig intervenient (NJA 1991 s. 496). Vidare har Högsta domstolen funnit att den mot vilken en talan om förverkande inte förts saknar rätt att överklaga domen (NJA 1996 s. 556).

En talan om förverkande förs mot den som egendomen tillhör. En talan om tagande i förvar av egendom förs mot den som frågan ”angår” (se 2 § andra stycket lagen om visst stöldgods m.m.). Det kan t.ex. vara någon som påstår sig beröras av frågan, även om egendomen inte påträffats hos den personen (se prop. 1974:124 s. 53). I nu aktuellt fall borde därför, som hovrätten ser det, åklagaren även ha framställt yrkandet om förvar av kontanterna mot Z.T. Avsaknaden av ett sådant yrkande och motsvarande beslut av tingsrätten ger emellertid inte Z.T. rätt att överklaga. Z.T. kan få sin påstådda äganderätt till de i förvar tagna kontanterna prövad enligt bestämmelserna i lagen om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. vilka tillgodoser hans rättigheter enligt EKMR [den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna]. Vad Z.T. i övrigt har anfört medför ingen annan bedömning.

Hovrättens slutsats är således att Z.T. inte har rätt att överklaga tingsrättens beslut att ta kontanterna i förvar. Hans överklagande ska därför avvisas.

BESLUT

Hovrätten avvisar överklagandet.