Upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) - genomförande av direktiv 2001/84/EG

Promemorians huvudsakliga innehåll

Med uttrycket ”droit de suite” eller följerätt avses att upphovsmannen har rätt till särskild ersättning när ett exemplar av hans eller hennes konstverk säljs vidare. En sådan rätt för upphovsmannen finns sedan tidigare i svensk rätt men däremot inte i alla medlemsstater inom EU. Bland de medlemsstater som tillerkänner upphovsmannen en sådan rätt finns olikheter i lagstiftningen. I synnerhet visar sig sådana olikheter vad gäller vilka verk som omfattas av rätten, vilka som är ersättningsberättigade och med vilka belopp ersättningen skall utgå. Eftersom följerätten har direkt betydelse för den som vill sälja ett konstverk kan förekomsten eller frånvaron av en sådan rätt bidra till snedvridning av konkurrensen och omlokalisering av försäljningar inom gemenskapen. Detta är bakgrunden till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt). I promemorian lämnas förslag till hur direktivet skall genomföras i svensk rätt. Samtidigt föreslås också vissa andra ändringar som inte direkt följer av direktivet, men som har ett nära samband med de frågor direktivet behandlar.

Direktivet syftar också till att förbättra de ekonomiska villkoren för bildkonstnärer och formgivare inom gemenskapen genom att ge dem en del i det ekonomiska utbyte handeln med deras konstverk ger upphov till. Det är av betydelse för samhället att bildkonstnärer och formgivare får goda förutsättningar för sin kreativa verksamhet. Detta gynnar samhället i stort. Samtidigt måste hänsyn tas till dem som verkar på

konstmarknaden som säljare, köpare och förmedlare vid försäljningar av konstverk. Bestämmelserna om följerätt måste stå i ett rimligt förhållande till dessa aktörers verksamhet så att den inte onödigt försvåras. Följande förslag lämnas i promemorian.

Det föreslås för det första att de försäljningar som kan grunda rätt till ersättning utvidgas till att avse även försäljningar från en privatperson till en köpare som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden. Försäljningar från en privatperson (och utan medverkan av yrkesmässig förmedlare) till ett museum, som inte bedriver en vinstgivande verksamhet och är öppet för allmänheten undantas däremot från följerätten.

Ersättningen skall som idag i första hand betalas av säljaren. Det föreslås dock att köparen skall betala ersättningen om säljaren inte är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden. Förmedlas en privatpersons försäljning av någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden skall dock ersättningen, som enligt gällande rätt, betalas av denne.

Reglerna om vilka verk som skall omfattas av följerätt ändras så att följerätten omfattar vidareförsäljningar av originalkonstverk. Med originalkonstverk avses i första hand konstverk skapade av konstnären själv. Det kan här vara fråga om t.ex. målningar, collage, teckningar, grafik, litografier, skulpturer, vävda tapeter eller bonader, keramiska föremål, glasföremål eller fotografier. För det andra avses med originalkonstverk exemplar av konstverk som framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med dennes tillstånd. Konstverk i form av uppförda byggnader undantas som i dag från följerätten.

Upphovsmannens ersättning skall även fortsättningsvis beräknas på försäljningspriset exklusive mervärdesskatt. Ersättningen skall dock inte som enligt nuvarande ordning alltid utgå med fem procent på försäljningspriset i sin helhet. I stället föreslås att ersättningen skall utgå med allt lägre procentsatser vid ökande försäljningspris. Vidare föreslås att ersättning inte i något fall skall utgå med mer än 12 500 euro.

Även i fortsättningen skall endast organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området kunna kräva in ersättning. Organisationen skall som tidigare kräva in ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Det föreslås att den ersättningsberättigades fordran på organisationen skall preskriberas efter tio år, dock endast under förutsättning att organisationen vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade. Slutligen föreslås att om den ersättningsberättigades fordran bortfaller till följd av preskription skall beloppet endast få användas till stöd för upphovsmän verksamma inom bild- och brukskonstområdena.

Lagändringarna föreslås träda ikraft den 1 januari 2007.

Promemorians huvudsakliga innehåll

1¶Promemorians lagförslag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 26 j § skall upphöra att gälla, dels att 49 a, 60 och 61 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 26 j § skall sättas närmast före

26 n §,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 26 n–26 p §§, av följande lydelse.

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (EGT L 272,13.10.2001, s. 32, CELEX 32001L0084). Senaste lydelse av 26 j § 1995:1273.

1. ett konstverk som har utförts av konstnären själv, eller 2. exemplar av konstverk som har framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller

med dennes tillstånd.

Upphovsmannen har inte rätt till ersättning om 1. försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tjugondel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

2. försäljningen avser ett alster av byggnadskonst, eller 3. försäljningen sker från en privatperson till ett museum som är öppet för allmänheten och som inte bedriver en vinstgivande verksamhet, dock endast om försäljningen skett utan att en förmedlare som är yrkesmässigt verksam på

konstmarknaden medverkat.

Endast en person som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden är ersättningsskyldig. Om en sådan person deltagit vid försäljningen som säljare, förmedlare eller köpare skall denne betala ersättningen. Har flera sådana personer deltagit vid försäljningen skall ersättningen betalas av säljaren, eller, om

denne inte är ersättningsskyldig, förmedlaren.

26 o § Ersättningen enligt 26 n § skall beräknas på försäljningspriset exklusive mervärdesskatt och tas ut med 1. fem procent av den del av försäljningspriset som inte

överstiger 50 000 euro,

2. tre procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 50 000,01 och 200 000

euro,

3. en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 200 000,01 och 350 000

euro,

4. en halv procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 350 000,01 och

500 000 euro,

5. 0,25 procent av den del av försäljningspriset som

överstiger 500 000 euro.

Ersättning beräknad enligt första stycket skall högst utgå

med 12 500 euro.

Rätten till ersättning är

personlig och kan inte överlåtas. Efter upphovsmannens död är,

utan hinder av 10 kap. 3 § första

stycket äktenskapsbalken,

föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på

rätten.

26 p § Endast organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området har rätt

att kräva in ersättningen.

Organisationen skall kräva in ersättningen och betala beloppet

till den ersättningsberättigade,

efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum, är

fordringen preskriberad.

Den som är ersättningsskyldig skall på begäran av organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående

kalenderåren.

Den ersättningsberättigades fordran på organisationen preskriberas tio år efter tillkomsten, dock endast om organisationen vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade. Bortfaller den ersättningsberättigades fordran på organisationen till följd av preskription får organisationen endast använda det aktuella ersättningsbeloppet för ändamål som syftar till att

stödja upphovsmän till sådana verk som avses i 26 n § första

stycket.

49 a § Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt

att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det år då bilden framställdes.

Bestämmelserna i 2 § andra– Bestämmelserna i 2 § andra– fjärde styckena, 3, 7–9, 11 och fjärde styckena, 3, 7–9, 11 och 11 a §§, 12 § första och fjärde 11 a §§, 12 § första och fjärde styckena, 16–20 a och 23 §§, 24 styckena, 16–20 a och 23 §§, 24 § första stycket, 25–26 b, 26 e, § första stycket, 25–26 b, 26 e, 26 j–28, 31–38, 41, 42, 42 a–42 26 k–28, 31–38, 41, 42, 42 a–42 f och 50–52 §§ skall tillämpas f och 50–52 §§ skall tillämpas på bilder som avses i denna på bilder som avses i denna paragraf. Är en sådan bild paragraf. Är en sådan bild föremål för upphovsrätt, får föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras denna rätt också göras gällande. gällande.

60 § Bestämmelserna om upphovsrätt tillämpas på 1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga

vistelseort i Sverige,

2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket,

3 Senaste lydelse 2005:757. 4 Senaste lydelse 1998:1552.

3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

4. här uppfört byggnadsverk, 5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på

annat sätt är fast förenat med marken.

Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som verkets producent.

Bestämmelserna i 26 j och Bestämmelserna i 26 k–26 p 26 k §§ tillämpas på verk av §§ tillämpas på verk av den den som är svensk medborgare som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Sverige.

Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.

Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

61 §

Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk

5 Senaste lydelse 1998:1552.

medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.

Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige.

Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder

1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller

2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller

3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.

Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

Av bestämmelserna i 45 § Av bestämmelserna i 45 § tillämpas hänvisningen till 26 k tillämpas hänvisningen till 26 § endast på framföranden som k–26 m §§ endast på har gjorts av någon som är framföranden som har gjorts svensk medborgare eller som av någon som är svensk har sin vanliga vistelseort i medborgare eller som har sin Sverige. Av bestämmelserna i vanliga vistelseort i Sverige. Av 46 § tillämpas hänvisningen till bestämmelserna i 46 § 26 k § endast på upptagningar tillämpas hänvisningen till vars framställare är svensk 26 k–26 m §§ endast på medborgare eller svensk upptagningar vars framställare

juridisk person eller har sin är svensk medborgare eller vanliga vistelseort i Sverige. Av svensk juridisk person eller har bestämmelserna i 49 a § sin vanliga vistelseort i Sverige. tillämpas hänvisningen till 26 j Av bestämmelserna i 49 a § och 26 k §§ endast på tillämpas hänvisningen till fotografiska bilder vars 26 k–26 p §§ endast på framställare är svensk fotografiska bilder vars medborgare eller har sin framställare är svensk vanliga vistelseort i Sverige. medborgare eller har sin

vanliga vistelseort i Sverige.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 2. De nya bestämmelserna skall även tillämpas på verk och

prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

2¶Ärendet

Upphovsrättslagen ger en upphovsman vissa grundläggande ekonomiska och ideella rättigheter till det verk han eller hon skapat. Utöver dessa grundläggande rättigheter finns i upphovsrättslagen bestämmelser om rätt till särskild ersättning. En sådan rätt till särskild ersättning har upphovsmän m.fl. – eller deras efterträdande rättsinnehavare – när exemplar av konstverk säljs vidare efter den första överlåtelsen av exemplaret. Rätten betecknas i regel med det franska uttrycket ”droit de suite” eller det svenska uttrycket följerätt. Regler om följerätt infördes i Sverige den 1 januari 1996 och regleras i 26 j § upphovsrättslagen (SOU 1990:30, prop. 1994/95:151, bet. 1995/96:LU1, rskr. 1995/96:34 och SFS 1995:1273). Paragrafen har varit oförändrat sedan dess tillkomst.

Europaparlamentet och rådet antog den 27 september 2001 ett direktiv som syftar till att harmonisera följerätten inom EU, nämligen direktiv 2001/84/EG om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (EGT L 272, 13.10.2001, s. 32). Direktivet finns i svensk och engelsk lydelse som bilaga 1. Eftersom uttrycket följerätt används i direktivet kommer detta uttryck fortsättningsvis att användas i denna promemoria.

Direktivet publicerades i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 13 oktober 2001. Enligt direktivet skulle medlemsstaterna ha satt i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet före den 1 januari 2006.

Syftet med direktivet är att harmonisera medlemsstaternas bestämmelser om följerätt. Enligt direktivet har skillnader med

avseende på förekomsten och tillämpningen av följerätten i medlemsstaterna en direkt negativ återverkan på hur den inre marknaden för konstverk fungerar. I denna promemoria diskuteras och lämnas förslag om hur direktivet om följerätt skall genomföras i svensk rätt. Dessutom behandlas en fråga som har samband med preskription av ersättningsberättigade upphovsmäns fordringar. Vissa frågor som rör förvaltningen av följerätten men där direktivet inte kräver lagändringar har inte varit möjliga att behandla i detta lagstiftningsärende. Dessa frågor får därför tas upp vid ett senare tillfälle.

3¶Gällande rätt

3.1¶Grundläggande drag i upphovsrättslagen

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket. De upphovsrättigheter en upphovsman har till sitt verk består av den ekonomiska och den ideella rätten. Rättigheterna uppkommer när verket skapas och varar normalt i 70 år efter upphovsmannens död.

Den ekonomiska rätten har två delar, nämligen rätten att framställa exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten (2 § upphovsrättslagen). Verket görs tillgängligt för allmänheten när det överförs till allmänheten, framförs eller visas offentligt och när exemplar av verket sprids till allmänheten. Också den ideella rätten består av två delar (3 § upphovsrättslagen). För det första har upphovsmannen rätt att i den omfattning och på det sätt god sed kräver bli angiven när exemplar av hans eller hennes verk framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. För det andra har han eller hon rätt att motsätta sig såväl att verket ändras så att hans eller hennes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks som att verket görs tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang så att hans eller hennes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks.

Den ekonomiska rätt en upphovsman har till sitt verk har på olika sätt inskränkts genom bestämmelser i 2 kap. upphovsrättslagen. Syftet med dessa inskränkningar är att uppnå en rimlig balans mellan upphovsmannens rättigheter och

allmänhetens befogade intresse av att fritt kunna använda ett upphovsrättsligt skyddat verk.

En betydelsefull rättighet inom ramen för rätten att göra ett verk tillgängligt för allmänheten är spridningsrätten. Denna innebär att upphovsmannen ensam bestämmer om och på vilka villkor ett exemplar av hans eller hennes verk får spridas till allmänheten (2 § tredje stycket 4 upphovsrättslagen). Exempelvis innebär detta att upphovsmannens tillstånd krävs för att ett exemplar av ett verk skall få bjudas ut till försäljning eller hyras ut. Spridningsrätten sträcker sig emellertid inte hur långt som helst. Upphovsmannen kan således – med vissa undantag – inte hindra en vidarespridning sedan ett exemplar med hans eller hennes samtycke väl överlåtits inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (19 § första stycket upphovsrättslagen). Spridningsrätten har vad gäller det överlåtna exemplaret med ett annat ord konsumerats, dvs. förbrukats.

Reglerna om konsumtion av spridningsrätten innebär att ett exemplar av ett verk fritt kan spridas bland allmänheten genom försäljning, om upphovsmannen en gång har överlåtit exemplaret. Däremot finns specialregler vad gäller möjlighet att hyra ut och låna ut exemplar av verk som överlåtits. Regeln om att spridningsrätten konsumeras så att vidareöverlåtelse är tillåten gäller för alla upphovsmän, men slår särskilt hårt mot bildkonstnärer. Detta eftersom deras möjlighet till ekonomiskt utbyte av sitt skapande många gånger ligger i att sälja ett enda originalexemplar.

Bland annat för att råda bot på dessa förhållanden och ge bildkonstnärer en andel i det ekonomiska utbyte handeln med deras verk ger upphov till har regler om följerätt införts. I förarbetena angavs att det fanns tungt vägande kulturpolitiska skäl för att införa följerätt (prop. 1994/95:151 s. 17). Samtidigt, anfördes det vidare, fanns även upphovsrättsliga argument till stöd för detta (a. prop. a. s). Det argument som framfördes var att ett exemplar av ett verk när det säljs vidare görs tillgängligt för en ny personkrets som kan tillgodogöra sig verket direkt. Det kunde därför på goda grunder göras gällande att bildkonstnärer – precis som t.ex. en kompositör av ett

musikaliskt verk vid förnyade offentliga framföranden av verket – skall ha en rätt till ersättning när deras verk görs tillgängliga för allmänheten genom vidareförsäljning.

3.2¶EG-regler och internationella konventioner

Det upphovsrättsliga området är till stor del harmoniserat inom EU. Följerättsdirektivet utgör det sjunde direktivet på området för upphovsrätt. De övriga är (1) direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, 17.5.1991, s. 42), (2) direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, 27.11.1992, s. 61), (3) direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, 6.10.1993, s. 15), (4) direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EGT L 290, 24.11.1993, s. 9), (5) direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, 27.3.1996, s. 20) och (6) direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).

Det finns därutöver inom det upphovsrättsliga området ett flertal konventioner till vilka Sverige är anslutet. Det upphovsrättsliga regelverket vilar alltså i stor utsträckning på internationella regler. Till följd av detta äger upphovsrättslagen vidare i betydande utsträckning tillämpning också på verk och prestationer med ursprung utomlands. En närmare reglering av i vilken utsträckning sådant skydd ges åt utländska medborgare finns i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).

Bland konventionerna på det upphovsrättsliga området kan framförallt Bernkonventionen nämnas. Till denna konvention är för närvarande ca 150 stater anslutna. Dessa stater bildar en

union för skydd av upphovsmäns rättigheter till deras litterära och konstnärliga verk (artikel 1). Konventionen vilar på tre grundläggande principer. Den första av dessa principer är rätten till s.k. nationell behandling. Med detta menas att verk som har sitt ursprung i en av medlemsstaterna skall, utöver de rättigheter som regleras specifikt i Bernkonventionen, ges samma skydd som medlemsstaten ger verk skapade av dess egna medborgare (artikel 5.1). Den andra principen är att skyddet för verk skall uppstå automatiskt och utan några formaliteter (artikel 5.2). Det skall alltså inte krävas någon form av registrering eller liknande för att skyddet skall uppkomma. Slutligen skall skyddet vara oberoende av om skydd finns i verkets ursprungsland eller inte (artikel 5.2).

Det finns i Bernkonventionen också regler om följerätt (artikel 14 ter). I bestämmelsen ges för det första en definition av vad som avses med följerätt. Det anges således att det skall vara fråga om en rätt för upphovsmannen till en andel i försäljningspriset vid vidareförsäljning av exemplar av verket (artikel 14 ter 1). Rätten får inte överlåtas utan tillkommer upphovsmannen personligen. En medlemsstat kan emellertid bestämma att rätten vid upphovsmannens bortgång kan övergå till annan på annat sätt än genom normala arvsregler. Exempelvis kan bestämmas att rätten skall övergå till en fond. De verk som omfattas av bestämmelsen i artikel 14 ter anges inte närmare än att det skall vara fråga om originalkonstverk samt författares och kompositörers originalmanuskript.

Genom reglerna i 14 ter 2 undantas följerätten från kravet på nationell behandling. En upphovsman från ett konventionsland kan påkalla följerätt endast om det land han eller hon tillhör också har bestämmelser om följerätt. Vidare gäller att rätten kan göras gällande endast i den omfattning som medges av lagstiftningen i det land där anspråket framställs. Endast om s.k. materiell reciprocitet föreligger behöver således följerättsersättning ges åt personer från andra konventionsstater. Slutligen följer av artikel 14 ter 3 att det är upp till de enskilda konventionsstaterna att bestämma ersättningsnivåer och hur reglerna om insamling av ersättningen skall vara utformade.

I samband med att Världshandelsorganisationen (World Trade Organisation, WTO) bildades år 1994 antogs inom organisationen en immaterialrättslig överenskommelse, Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter. Avtalet är känt som TRIP:s-avtalet och omfattar för närvarande cirka 150 länder. Avtalet har ratificerats av Sverige och trädde i kraft år 1996. Även den Europeiska gemenskapen är part till avtalet. TRIP:s-avtalet (som bl.a. finns publicerat i prop. 1994/95:35 del C s. 103 f.f.) innehåller 73 artiklar uppdelade på sju delar som i sin tur är uppdelade i avsnitt.

Del I (artiklarna 1–8) innehåller allmänna bestämmelser med grundläggande principer. Där ges uttryck för två av de huvudprinciper avtalet vilar på, nämligen nationell behandling och mest gynnad nationsbehandling. Den förstnämnda är densamma som återfinns i t.ex. Bernkonventionen, dvs. utländska personer hemmahörande i en annan stat som är avtalspart får inte behandlas sämre än landets medborgare avseende tillgång till skydd och rättsmedel (artikel 3). Den andra principen innebär i korthet att alla de fördelar som medges rättssubjekt från annan stat även skall medges WTOmedlemmars rättssubjekt (artikel 4). Av den inledande delen av avtalet framgår även att bestämmelserna i avtalet är av minimikaraktär. Medlemmarna kan alltså införa regler som ger ett mer omfattande skydd än avtalet.

I del II (artiklarna 9–14) finns bestämmelser om upphovsrätt och till upphovsrätten närstående rättigheter. Inledningsvis ges bestämmelser om vad medlemmarna har att iaktta i förhållande till Bernkonventionen (artikel 9). Där framgår bl.a. att medlemmarna skall ha lagstiftning som står i överensstämmelse med artikel 1–21 i Bernkonventionen, dvs. bl.a. artikel 14 ter om följerätt.

3.3¶Följerättens utformning i svensk rätt

Bestämmelser om följerätt finns i 26 j § upphovsrättslagen. Paragrafen omfattar fem stycken.

I första stycket av paragrafen föreskrivs att upphovsmannen har en rätt till ersättning när ett exemplar av ett konstverk som har överlåtits säljs vidare inom upphovsrättens giltighet av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet. Med konstverk avses alster av bild-, bruks-, eller byggnadskonst samt fotografiska verk, (1 § första stycket 5 och 6 upphovsrättslagen). Ersättning skall också utgå i andra fall än när säljaren är näringsidkare, om försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. I den sistnämnda situationen skall ersättningen betalas av den näringsidkare som förmedlar köpet. I övriga fall är det säljaren som har att betala ersättningen. I den avslutande meningen i första stycket anges att ersättningen skall vara fem procent av försäljningspriset exklusive mervärdesskatt.

I 26 j § andra stycket upphovsrättslagen finns en uppräkning av tre situationer när upphovsmannen inte har rätt till ersättning trots att förutsättningarna i första stycket är uppfyllda. För det första skall ersättning inte utgå om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tjugondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättning skall vidare inte utgå om exemplaret av konstverket är ett alster av byggnadskonst. Slutligen anges att ersättning inte skall utgå om konstverket är ett alster av brukskonst som har framställts i flera identiskt lika exemplar.

Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas, vilket följer av 26 j § tredje stycket upphovsrättslagen. Efter upphovsmannens bortgång är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på rätten. Det finns inte några begränsningar i möjligheten att disponera över rätten genom testamente.

Paragrafens fjärde stycke innehåller bestämmelser om rättens administration. Rätten till ersättning tillkommer upphovsmannen och gäller som huvudregel endast mot säljaren. Kravet på ersättning kan göras gällande endast av organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. Av rättspraxis följer att det inte finns något hinder mot att det

samtidigt kan finnas flera olika organisationer som är berättigade att framställa krav (NJA 2000 s. 445). Upphovsmannen får inte själv kräva in ersättningen utan detta måste ske genom organisationen. En fordran på ersättning är preskriberad om organisationen inte kräver säljaren eller förmedlaren på ersättning inom tre år från utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum.

I paragrafens femte och sista stycke finns regler om skyldighet för den som är ersättningsskyldig att redovisa försäljningar. Sådan redovisning kan endast begäras av organisation som enligt fjärde stycket administrerar rätten till ersättning. I redovisningen skall anges de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående kalenderåren. Fullgörande av redovisningsskyldigheten kan säkerställas t.ex. med handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller genom ett vitesföreläggande av domstol.

Den organisation som framförallt krävt in ersättning är Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS). I bilaga 2 finns bland annat en redovisning av statistik avseende den ersättning som betalats in till föreningen under åren 2000-2005. Under perioden inkasserade BUS sammantaget 64 650 000 kr i följerättsersättning. Det framgår vidare att merparten av ersättningen inkasserades från de större auktionshusen och då främst Bukowskis och Stockholms Auktionsverk. Under den tiden bestämmelserna om följerätt varit i kraft, dvs. från år 1996, har sammantaget cirka 85 700 000 kr inkasserats av BUS. Under en period inkasserade även en annan organisation – Konstnärernas Intresseförening DUR i Sverige – följerättsersättning om totalt ytterligare cirka 7 600 000 kr. Enligt uppgift från BUS görs ett avdrag med tjugo procent för föreningens omkostnader avseende administration av följerätten från den betalning som sker till ersättningsberättigade upphovsmän.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt)

I avsnittet ges en övergripande beskrivning av direktivets bestämmelser. En mer detaljerad genomgång av respektive bestämmelse sker i anslutning till överväganden om behov av lagändringar i avsnitt 5.

Direktivet innehåller 13 artiklar. Till detta kommer 30 stycken i ingressen till direktivet. Texten i ingressen, preambeltexten, är förstås inte rättsligt bindande på samma sätt som artiklarna. Den är däremot viktig för tolkningen av direktivets bestämmelser.

Artikel 1 och 2 innehåller bestämmelser om följerättens innehåll och vilka konstverk som omfattas av rätten. Med följerätt avses enligt direktivet en oförytterlig rätt för upphovsmannen till ett originalkonstverk att erhålla en ersättning varje gång detta vidareförsäljs (artikel 1.1.). Skyddstiden för följerätten motsvarar den tid som det upphovsrättsliga skyddet gäller, dvs. som huvudregel 70 år efter upphovsmannens bortgång (artikel 8.1). Ersättningen skall grundas på försäljningspriset exklusive skatt vid all vidareförsäljning av verket efter upphovsmannens första överlåtelse (artikel 5 och 1.1). Ersättningen skall tillfalla upphovsmannen till verket och efter dennes bortgång efterträdande rättsinnehavare (artikel 6.1). Från vilket försäljningspris följerätten skall börja gälla är det upp till medlemsstaterna att bestämma. Inte något fall får dock detta minimipris överstiga 3 000 euro (artikel 3).

Följerätten skall gälla vid all vidareförsäljning av originalkonstverk där yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden deltar som säljare, köpare eller förmedlare

Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning… Ds 2006:16

(artikel 1.2). Exempelvis gäller följerätten vid försäljningar genom auktionskammare eller av konsthandlare och konstgallerier. Ersättningen skall primärt betalas av säljaren, men det står medlemsstaterna fritt att föreskriva att någon annan av dem som nämns i artikel 1.2 ensam eller tillsammans med säljaren skall ansvara för betalningen (artikel 1.4).

Direktivet medger ett undantag från följerätten. I artikel 1.3 anges att medlemsstaterna får föreskriva att följerätt inte skall gälla vidareförsäljning i visst fall. Förutsättningarna för detta är att säljaren har förvärvat konstverket direkt av upphovsmannen mindre än tre år före vidareförsäljningen och att vidareförsäljningspriset inte överstiger 10 000 euro.

Med originalkonstverk avses enligt direktivet konstverk som utförts av konstnären själv eller exemplar som anses som originalkonstverk (artikel 2.1). Som exempel på verk som utgör konstverk nämns i artikeln målningar, collage, teckningar, grafik, litografier, skulpturer, vävda tapeter eller bonader, keramiska föremål, glasföremål och fotografier. I artikel 2.2 regleras vilka exemplar av konstverk som skall anses som originalkonstverk trots att det inte rör sig om ett enda originalkonstverk som utförts av konstnären själv. Där anges att exemplar av konstverk som framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med dennes tillstånd skall anses som originalkonstverk. I bestämmelsen anges också att sådana exemplar i normalfallet skall vara numrerade, signerade eller på annat sätt vederbörligen godkända av konstnären.

Den ersättning konstnären har rätt till enligt artikel 1 skall bestämmas utifrån försäljningspriset före skatt och skall tas ut med vissa procentsatser beroende på priset storlek (artikel 4 och 5). Procentsatserna är enligt artikel 4 följande.

– fyra procent av den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro,

– tre procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 50 000,01 och 200 000 euro,

– en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 200 000,01 och 350 000 euro,

Ds 2006:16 Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning…

– 0,5 procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 350 000,01 och 500 000 euro, samt

– 0,25 procent av den del av försäljningspriset som överstiger 500 000 euro.

Från föreskriften att ersättningen skall vara fyra procent på den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro finns ett undantag i artikel 4.2. Genom undantaget är det möjligt för medlemsstaterna att bestämma denna procentsats till fem procent i stället för fyra procent.

Som nämnts tidigare har medlemsstaterna rätt att fastställa från vilket försäljningspris följerätten skall börja gälla upp till ett belopp om 3 000 euro. Om medlemsstaten bestämmer ett lägsta försäljningspris till ett belopp som understiger 3 000 euro skall ersättning enligt artikel 4.3 utgå med minst fyra procent på mellanskillnaden. Om exempelvis det lägsta försäljningspriset bestämts till 1 500 euro skall således ersättning utgå med minst fyra procent på de 1 500 euro som utgör mellanskillnaden mellan 1 500 och 3 000 euro.

Som nämnts tillfaller den ersättning som skall utgå till följd av följerätten upphovsmannen till verket och efter upphovsmannens bortgång efterträdande rättsinnehavare (artikel 6). De medlemsstater som vid direktivets ikraftträdande, dvs. den 13 oktober 2001, inte tillämpade någon följerätt får under en viss övergångsperiod underlåta att tillämpa följerätten till förmån för efterträdande rättsinnehavare (artikel 8.2). I artikel 8.3 finns ytterligare föreskrifter med övergångsbestämmelser för de länder som inte tillerkände upphovsmän en följerätt när direktivet trädde i kraft.

Vad gäller förvaltningen av följerätten får medlemsstaterna föreskriva obligatorisk eller frivillig kollektiv förvaltning, vilket följer av artikel 6.2.

I artikel 7.1 finns bestämmelser om i vilken utsträckning följerätten skall gälla till förmån för upphovsmän och deras efterträdande rättsinnehavare i tredje land, dvs. länder utanför gemenskapen. Upphovsmän från sådana länder skall omfattas av direktivet och den berörda medlemsstatens lagstiftning endast om lagstiftningen i det land i vilket upphovsmannen är

Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsmannens rätt till ersättning… Ds 2006:16

medborgare tillåter skydd för följerätten i det landet för upphovsmän från medlemsstaterna. För följerättens tillämpning i förhållande till upphovsmän och deras efterträdande rättsinnehavare från tredje land gäller enligt direktivet således ett krav på ömsesidighet (reciprocitet).

Av artikel 7.2 följer att kommissionen skall upprätta en vägledande förteckning över vilka länder som uppfyller dessa förutsättningar. Medlemsstaterna får vidare jämställa upphovsmän som inte är medborgare i en medlemsstat, men har sin vanliga vistelseort där, med sina egna medborgare (artikel 7.3).

De som är ersättningsberättigade enligt artikel 6 skall ha rätt att få uppgifter om försäljningar från yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden som omfattas av artikel 1.2. De uppgifter som får begäras in är sådana som är nödvändiga för att säkerställa utbetalning av ersättning avseende vidareförsäljning (artikel 9).

Av direktivets slutbestämmelser (artikel 10-14) följer bl.a. att direktivet skall tillämpas på de originalkonstverk som per den 1 januari 2006 skyddas av upphovsrätt eller som vid den tidpunkten uppfyller kriterierna för skydd enligt bestämmelserna i detta direktiv och att direktivet skulle ha varit genomfört före den 1 januari 2006.

5¶Genomförande av direktivet

5.1¶Allmänt

Direktivet har antagits med stöd av artikel 95 i fördraget. Den artikeln ger EG möjlighet att anta gemensamma regler som syftar till att undanröja hinder mot den fria rörligheten av varor och tjänster inom den inre marknaden. I direktivets ingresstycke 11 anges att en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om följerätt bidrar till att uppnå målen om en inre marknad och till att en ordning införs som säkerställer att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. Det anförs också att en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om följerätt bidrar till att dessa mål uppnås.

Direktivet avser alltså att harmonisera följerätten så att den inte motverkar en handel med varor och tjänster över medlemsstaternas gränser eller snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. Detta anförs också i flera stycken i ingressen till direktivet. Bland annat tas problemet med att följerätten kan snedvrida konkurrensen upp i stycke 9 i ingressen. Där anförs att konkurrensvillkoren på den inre marknaden påverkas i hög grad av om följerätt tillämpas eller inte, eftersom förekomsten av en skyldighet att betala på grundval av följerätten, eller avsaknaden av en sådan skyldighet, utgör en faktor som måste beaktas av var och en som önskar sälja ett konstverk. Följerätten kan därför bidra till såväl snedvridning av konkurrensen som omlokaliseringar av försäljningen inom gemenskapen. Marknaden för modern och samtida konst är också starkt präglad av en internationalisering, vilket bidrar till att

utformningen av regler om följerätt får ett betydande genomslag på var försäljningar av konstverk sker.

I stycke 15 i ingressen till direktivet anges vidare att det inte är nödvändigt att harmonisera alla bestämmelser i medlemsstaternas lagar om följerätt. För att kunna lämna så stort utrymme som möjligt för nationell beslutanderätt räcker det med att begränsa harmoniseringen till att omfatta de nationella bestämmelser som har de mest direkta återverkningarna på hur den inre marknaden fungerar. Direktivet uppfyller således enligt stycke 16 i ingressen i sin helhet subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i fördraget.

Slutligen kan nämnas att det i stycke 5 i direktivet framhålls att gemenskapen enligt artikel 151.4 i fördraget skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget. I den nämnda artikeln i fördraget förskrivs att den kulturella mångfalden särskilt skall beaktas för att respektera och främja kulturell mångfald. Följerätten kan bidra till detta syfte.

Ett EG-direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås men överlåter åt staterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Sveriges medlemskap i EU förbinder oss vidare att verka för en enhetlig tolkning och tillämpning av EG-rätten.

Direktivet syftar till att harmonisera medlemsstaternas bestämmelser om följerätt. Med följerätt avses enligt direktivet en oförytterlig rätt för upphovsmannen till ekonomisk ersättning vid vidareförsäljning av upphovsrättsligt skyddade originalkonstverk (se artikel 1.1 och stycke 1 i ingressen till direktivet). Det klargörs också i ingressen (stycke 19) att den harmonisering direktivet medför inte gäller författares och kompositörers originalmanuskript. Direktivet harmoniserar endast bestämmelser om följerätt avseende verk skyddade av egentlig upphovsrätt. Däremot harmoniseras inte motsvarande regler för närstående rättigheter. När det gäller närstående rättigheter är alltså medlemsstaterna fria att ha de regler de själva önskar. Av bestämmelserna i direktivet är flera tvingande. Så är bland annat fallet med artikel 1.1, artikel 2 och artikel 4. I vissa

fall ges dock i direktivet möjlighet till alternativa lösningar av en viss fråga. Således har medlemsstaterna viss valfrihet när det gäller att bestämma det lägsta pris från och med vilket en försäljning omfattas av följerätten (artikel 3.2).

5.2¶Vilka konstverk skall omfattas av följerätt?

5.2.1¶Nuvarande ordning

Regler om följerätt infördes i svensk rätt den 1 januari 1996. Bestämmelserna finns i 26 j § upphovsrättslagen.

Följerätten utgör i korthet en individuell ersättningsrätt för upphovsmannen eller dennes efterträdande rättsinnehavare vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk, som sker inom upphovsrättens giltighetstid. Rätten omfattar förutom konstverk även fotografiska bilder (49 a § fjärde stycket upphovsrättslagen). Rätten tillkommer upphovsmannen och kan inte överlåtas. Efter upphovsmannens död är dock regler om bodelning, arv och testamente tillämpliga på rätten.

Följerätten omfattar konstverk och fotografiska bilder (26 j § första stycket första meningen och 49 a § fjärde stycket upphovsrättslagen). För rätt till ersättning krävs således att det rör sig om försäljning av antingen ett exemplar av ett konstverk eller ett exemplar av en fotografisk bild. Med konstverk avses i upphovsrättslagens mening alster av bild-, bruks- och byggnadskonst. Som exempel på konstverk kan nämnas målningar, teckningar, grafik eller fotografiska verk, glas, keramik, möbler, textilier och uppförda byggnadsverk. Med fotografisk bild avses enligt 49 a § andra stycket upphovsrättslagen inte enbart fotografier utan även fotografiska bilder som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi. Bestämmelsen i 49 a § omfattar i huvudsak två situationer. För det första är det den situationen när en fotografisk bild inte uppnår kravet på originalitet och därför inte skyddas som konstnärligt verk enligt 1 § upphovsrättslagen. För det andra kan det förekomma fall när

bilden som sådan i och för sig uppnår verkshöjd men där någon annan än fotografen är att anse som upphovsman till bilden, t.ex. den som arrangerat ett motiv. I sådana situationer har fotografen enligt 49 a § upphovsrättslagen ett eget skydd vid sidan om det upphovsrättsliga skyddet (se t.ex. Henry Olsson, Upphovsrättslagstiftningen: En kommentar, Norstedts, Stockholm, 1996, s. 326 f.).

Från följerätten har undantagits vissa typer av konstverk. Rätt till ersättning på grund av följerätt föreligger sålunda enligt 26 j § andra stycket 2 upphovsrättslagen inte vid vidareförsäljningar av alster av byggnadskonst (dvs. uppförda byggnader). Rätt till ersättning föreligger heller inte vid vidareförsäljning av alster av brukskonst som har framställts i flera identiskt lika exemplar (26 j § andra stycket 3 upphovsrättslagen). Skälen för det förstnämnda undantaget är att priset på byggnader främst beror på annat än den konstnärliga utformningen (prop. 1994/95:151 s. 20). Det sistnämnda undantaget motiverades av att det inte ansågs som rimligt att följerättsersättning skulle utgå när industriellt tillverkad brukskonst såldes vidare. Bortsett från de nu nämnda undantagen omfattar rätten till ersättning alla slags konstverk.

Det finns inget generellt krav på vidareförsäljningen skall avse ett original. Både originalexemplaret och serier av detta kan alltså omfattas av följerätt. Syftet med att inte inskränka följerätten till original är enligt förarbetena att undvika de problem som hänger samman med att avgöra om ett verksexemplar är ett original eller inte (prop. 1994/95:151 s. 20).

För brukskonst finns emellertid en bestämmelse som kan sägas utgöra ett visst krav på att det skall röra sig om ett originalverk. Som nämnts gäller för brukskonst nämligen att följerätten inte omfattar ett alster av brukskonst som framställts i flera identiska exemplar. Några närmare uttalanden om hur denna bestämmelse skall tillämpas gjordes inte i motiven till lagstiftningen. Inte heller finns någon klarläggande rättspraxis avseende just denna fråga.

5.2.2¶Överväganden

Förslag: I lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk tas in ett krav på att det skall vara fråga om ett originalkonstverk för att följerättsersättning skall utgå. Vidare tas direktivets definition av vad som utgör eller får anses utgöra ett originalkonstverk in i lagen. Det innebär att det i lagen anges att originalkonstverk är konstverk som utförts av konstnären själv eller exemplar av konstverk som framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med dennes tillstånd.

Skälen för förslaget: I ingressen till direktivet anges i stycke 21 att de kategorier av konstverk som omfattas av följerätten bör harmoniseras. Enligt artikel 1.1 i direktivet skall följerätten avse originalkonstverk. Vad som är att anse som originalkonstverk i direktivets mening följer av artikel 2. Som exempel på vilka typer av konstverk som omfattas räknas i artikel 2.1 upp konstverk (på engelska används uttrycket ”works of graphic or plastic art”) som målningar, collage, teckningar, grafik, litografier, skulpturer, vävda tapeter eller bonader, keramiska föremål, glasföremål och fotografier. I artikel 2.1 anges därefter att ett originalkonstverk skall vara framställt av konstnären själv eller så skall det vara fråga om exemplar som anses som originalkonstverk. I artikel 2.2 anges att ett exemplar av ett konstverk skall anses som originalkonstverk om det har framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med dennes tillstånd. I artikeln anges vidare att i normalfallet skall sådana exemplar vara numrerade, signerade eller på annat sätt vederbörligen godkända av konstnären.

I den följande framställningen behandlas först frågan om vilka typer av konstverk som skall omfattas av följerätten och därefter kravet på att det skall vara ett originalkonstverk samt vad som är ett originalkonstverk eller ett därmed likställt verk.

Frågor om efter vilka principer litterära och konstnärliga verk delas in i mer uppdelade verkskategorier har med undantag för datorprogram lämnats utanför en EG-rättslig harmonisering. Än mindre berör de direktiv och andra internationella

överenskommelser som förekommer på det upphovsrättsliga området vad som ryms i begreppet konstverk. Det går därför inte att dra några mer bestämda slutsatser om vilka föremål följerätten enligt direktivet omfattar enbart utifrån den omständigheten att direktivet innehåller det språkliga uttrycket konstverk. Här kan också framhållas att valet av det språkliga uttrycket konstverk inte heller tillkommit under överväganden grundande på definitionen av begreppet konstverk i nationell rätt. Att låta tolkningen av uttrycket konstverk i direktivet bestämmas utifrån innehållet i motsvarande begrepp i gällande svensk rätt leder därför fel. Det är i stället naturligt att utgå från att begreppet konstverk i direktivet kan vara sådana typer av verk som i artikel 2.1 anges som exempel på verk som utgör konstverk. Av uppräkningen framgår att med konstverk avses inte enbart bildkonstverk som målningar och teckningar, utan även sådant som typiskt sett utgör brukskonst enligt gällande svensk rätt. T.ex. nämns keramiska föremål och glasföremål. Det kan också noteras att det vare sig i artikel 2, direktivet i övrigt eller i ingressen till direktivet ställs något krav på att ett konstverk inte får fylla också ett nyttosyfte för att det skall kunna omfattas av följerätten. Man kan därmed dra slutsatsen att precis som enligt gällande svensk rätt omfattas såväl alster av bildkonst, inklusive fotografiska verk, som alster av brukskonst.

De olika slags konstverk som räknas upp i artikel 2.1 utgör inte en uttömmande förteckning av vilka slags konstverk som kan omfattas av följerätten. Bland de uppräknade konstverkstyperna finns angivet konstverk framställda med olika typer av teknik och i olika sorts material. Detta sammantaget med att uppräkningen inte är uttömmande leder till slutsatsen att direktivet inte begränsar följerätten till att gälla konstverk framställda med en viss teknik eller i ett visst material. Detsamma gäller i den nuvarande svenska bestämmelsen om följerätt. Även på denna punkt överensstämmer alltså svensk rätt med direktivet.

Även om förteckningen i artikel 2.1 inte är uttömmande bör dock vissa slutsatser kunna dras av den även i fråga om vad som inte räknas upp i förteckningen. Där finns nämligen inte något

exempel som ger anledning att tro att direktivet är avsett att omfatta alster av byggnadskonst. Inte heller i övrigt i direktivet eller dess ingress finns någon antydan om att det varit meningen att byggnadsverk skall omfattas av följerätt. Undantaget i svensk rätt vad gäller alster av byggnadskonst kan därför kvarstå oförändrat.

I stycke 19 i ingressen till direktivet anges i förtydligande syfte att den harmonisering som direktivet medför inte gäller författares och kompositörers originalmanuskript. Motsvarande gäller redan enligt svensk rätt, dvs. dessa typer av verk omfattas inte av följerätten.

Enligt 49 a § upphovsrättslagen gäller följerätten även fotografier i andra fall än när dessa direkt på grund av upphovsrättsligt skydd omfattas av följerätt. Direktivet harmoniserar endast följerätten såvitt avser upphovsrättsligt skyddade verk (se t.ex. artikel 1.1 samt stycke 1 i ingressen till direktivet). Vad som skall gälla för närstående rättigheter berörs inte av direktivet. Sverige är därför oförhindrat att behålla regler om följerätt avseende fotografier även i fall dessa inte omfattas av följerätten direkt till följd av upphovsrättsligt skydd. De ändringar som föreslås i det följande avseende följerätten bör även gälla fotografier som skyddas av 49 a § upphovsrättslagen.

Av det föregående har framgått att direktivet inte kräver någon ändring av vilka typer av verk och prestationer skyddade av närstående rättigheter som skall omfattas av följerätt. På en annan punkt överensstämmer dock inte gällande svensk rätt med direktivet. Direktivet anger att följerätten skall omfatta originalkonstverk (artikel 1.1). I artikel 2.1 och 2.2 anges därefter vad som avses med uttrycket originalkonstverk. Där framgår att det dels är fråga om originalverk av konstnären själv, dels fråga om kopior av verk som framställts i ett begränsat antal exemplar av konstnären själv eller med hans eller hennes tillstånd. I det senare fallet anges att sådana exemplar normalt skall vara numrerade, signerade eller på annat sätt vederbörligen godkända av konstnären. Gällande svensk rätt uppställer inte något krav på att det skall vara fråga om originalkonstverk. Däremot finns en begränsning av likartad karaktär när det gäller brukskonst. Ett

undantag från följerätten gäller nämligen för brukskonst som framställts i flera identiskt lika exemplar. Den svenska begränsningen går emellertid längre än direktivets bestämmelse. Någon begränsning som utesluter all brukskonst som framställts i identiskt lika exemplar tillåter alltså inte direktivet.

Av det anförda följer att svensk rätt måste justeras för att stämma överens med direktivet. Som föremål för följerätten bör i den svenska lagen anges originalkonstverk. Direktivets definition av originalkonstverk bör tas in i den svenska lagen. Där bör alltså anges att med originalkonstverk avses dels konstverk som utförts av konstnären själv, dels konstverk som framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med dennes tillstånd. Slutligen bör undantaget från följerätten avseende alster av brukskonst som framställts i flera identiskt lika exemplar tas bort (26 j § andra stycket 3 upphovsrättslagen).

De ändringar som nu föreslagits får följande verkningar. Som nämnts har det tidigare inte i svensk rätt funnits något generellt krav på att det skall vara fråga om ett originalkonstverk för att följerättsersättning skall utgå. Inte heller har det funnits något krav på att alster av bildkonst, t.ex. grafiska blad, endast får ha framställts i ett begränsat antal exemplar för att omfattas av följerätten. Oavsett i vilket antal exemplar ett alster av bildkonst har framställts så har alltså tidigare en vidareförsäljning av ett exemplar grundat en rätt till ersättning. I förhållande till gällande rätt leder därför de nya bestämmelserna till en snävare tillämpning med avseende på alster av bildkonst.

För brukskonst har däremot enligt svensk rätt tidigare gällt snävare regler. Alstret har inte omfattats av följerätt om det har framställts i flera identiskt lika exemplar. Direktivet behandlar som framgått alster av bildkonst och alster av brukskonst lika när det gäller frågan om vad som är eller skall anses vara originalkonstverk. Även om ett alster av brukskonst har framställts i flera identiska exemplar skall det således omfattas av följerätten förutsatt att antalet är begränsat. Detta är också innebörden av de nu föreslagna direktivanpassade svenska reglerna. För brukskonsten innebär således lagändringarna en viss utvidgning av tillämpningsområdet för följerätten.

Direktivet anger, som nämnts, att konstverk som framställs i ett begränsat antal exemplar normalt skall vara numrerade, signerade eller på annat sätt vederbörligen godkända av konstnären. Självfallet kan det från område till område variera vad som avses med ett begränsat antal. Det är också olika hur man går till väga när det gäller sådant som signering och numrering. Inom vissa områden sker t.ex. signering av varje exemplar och utgivning sker i en numrerad upplaga. Direktivet öppnar dock för att det kan finnas andra sedvanor på andra områden. Att avgöra vad som är ett begränsat antal exemplar är i slutänden en fråga för rättstillämpningen och ytterst för EGdomstolen.

5.3¶Vilka försäljningar skall omfattas av följerätt?

5.3.1¶Nuvarande ordning

Som nämnts i avsnitt 5.2.1 är följerätten en individuell rätt till ersättning för upphovsmannen vid vidareförsäljning av konstverk (och motsvarande för fotografer, se 49 a § upphovsrättslagen). Rätten är personlig och kan inte överlåtas (26 j § första och tredje stycket upphovsrättslagen).

Följerätten omfattar endast vidareförsäljningar av exemplar av konstverk. Med vidareförsäljning avses samtliga de försäljningar som sker efter den första överlåtelsen av konstverket. Den första försäljningen direkt från konstnären omfattas inte av följerätten. Om upphovsmannen säljer det egna verket till ett galleri eller en konsthandel utlöser det alltså inte någon skyldighet att betala följerättsersättning. Däremot kommer en sådan skyldighet att inträda så snart galleriet eller konsthandeln i sin tur säljer konstverket vidare.

Den första äganderättsövergången skall, som nyss sagts, ske genom en överlåtelse för att det i nästa led skall bli fråga om en vidareförsäljning. Exemplaret i fråga skall alltså tidigare ha övergått till en ny ägare genom köp, byte eller gåva (prop. 94/95:151 s. 37). Äganderättsövergångar i form av förvärv

genom bodelning, arv eller testamente omfattas således inte av begreppet överlåtelse i 26 j § upphovsrättslagen. Ett konstverk som någon fått i arv efter upphovsmannen kan alltså överlåtas av arvtagaren utan att försäljningen utgör en vidareförsäljning som grundar rätt till följerättsersättning.

En grundläggande förutsättning för rätt till följerättsersättning är att det är fråga om en vidareförsäljning som sker eller förmedlas av en näringsidkare i hans eller hennes yrkesmässiga verksamhet (26 j § första stycket upphovsrättslagen). Försäljningar privatpersoner emellan eller från en privatperson till en näringsidkare omfattas alltså inte av följerätten förutsatt att försäljningen inte förmedlats av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.

En näringsidkare kan förmedla ett köp t.ex. som agent eller mäklare. Om näringsidkaren handlar som kommissionär, vilket ofta är fallet vid auktion, föreligger inte något förmedlingsfall. Näringsidkaren är då i paragrafens mening att betrakta som säljare och är redan av det skälet ersättningsskyldig (prop. 94/95:151 s. 37).

Ersättningen skall betalas av säljaren om denne är en näringsidkare som säljer konstverket i sin yrkesmässiga verksamhet. Om säljaren är privatperson och en förmedlare medverkat är det förmedlaren som skall betala ersättningen.

De svenska reglerna om följerätt är endast tillämpliga vid vidareförsäljning som sker i Sverige.

5.3.2¶Överväganden

Förslag: Dagens bestämmelse om att följerättsersättning endast utgår om vidareförsäljning sker eller förmedlas av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet ändras. I stället anges i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att följerättsersättning skall utgå så snart någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden

deltar som köpare, säljare eller förmedlare vid

vidareförsäljningen. Det föreskrivs att det i första hand är säljaren som är betalningsskyldig. För fall då säljaren är privatperson föreskrivs att om en yrkesmässig förmedlare deltagit är denne betalningsskyldig, i annat fall är det den yrkesmässige köparen som är skyldig att betala.

I upphovsrättslagen föreskrivs att upphovsmannen inte har rätt till ersättning om ett museum som inte bedriver en vinstgivande verksamhet och är öppet för allmänheten köper ett exemplar av ett originalkonstverk från en privatperson utan medverkan av en yrkesmässig förmedlare.

Bedömning: Det finns inte något behov av att i svensk rätt införa det undantag från följerätten för försäljningar som sker inom tre år från en överlåtelse av upphovsmannen och där priset är mindre än 10 000 euro som direktivet medger i artikel 1.3.

Skälen för förslaget och bedömningen: Direktivet föreskriver att medlemsstaterna till förmån för upphovsmannen till ett originalkonstverk skall införa en följerätt (artikel 1.1). Följerätten definieras i artikeln som en för upphovsmannen oförytterlig rätt som upphovsmannen inte kan avstå från till ersättning grundad på försäljningspriset vid all vidareförsäljning av verket efter upphovsmannens första överlåtelse. I stycke 1 i ingressen till direktivet framhålls att följerätten inom området upphovsrätt är en inte överlåtbar och oförytterlig rätt som ger upphovsmannen till ett originalkonstverk rätt till en ekonomisk del i senare vidareförsäljningar av det berörda verket. I stycke 2 i ingressen till direktivet klargörs att föremålet för följerätten är

verket i dess materiella form, dvs. det medium i vilket det skyddade verket ingår.

Direktivet tar sin utgångspunkt i att följerätten är dels en rätt för upphovsmannen till en ekonomisk andel vid vidareförsäljningar av ett exemplar av hans eller hennes konstverk (stycke 1 i ingressen till direktivet), dels en integrerad del av upphovsrätten (stycke 4 i ingressen till direktivet). I gällande svensk rätt ges upphovsmannen och dennes efterträdande rättsinnehavare en sådan rätt (26 j § upphovsrättslagen). I det avseendet uppfyller alltså svensk rätt direktivets krav.

Det är endast vidareförsäljningar av ett exemplar av ett konstverk som kan grunda en rätt till följerättsersättning. Den första överlåtelsen av konstverket omfattas således inte av följerätten (jfr artikel 1.1 och stycke 1 och 2 i ingressen till direktivet). Någon närmare definition av vad som skall anses utgöra en första överlåtelse lämnas inte i direktivet. En rimlig tolkning av uttrycket är dock att äganderättsövergångar i form av köp, byte och gåva omfattas. Däremot bör rimligen förvärv genom bodelning, arv eller testamente falla utanför. Som framgått av redovisningen av gällande rätt avses med överlåtelse i svensk rätt äganderättsövergångar som sker i form av köp, byte eller gåva. Gällande svensk rätt stämmer alltså även på denna punkt överens med vad som föreskrivs i direktivet. Följerätten skall enligt direktivet gälla vid all vidareförsäljning där yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden deltar som säljare, köpare eller förmedlare (artikel 1.2). Som exempel anges i artikeln att det kan vara fråga om auktionskammare, konstgallerier eller konsthandlare. Gällande svensk rätt anger i stället som förutsättning att vidareförsäljningen eller förmedlingen skall ske av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet (26 j § första stycket upphovsrättslagen). Såväl kretsen av personer som definitionen av hur deras yrkesmässiga koppling till konstmarknaden skall se ut avviker således i viss utsträckning från gällande svensk rätt. Vad först gäller definitionen av hur den yrkesmässiga kopplingen skall se ut framstår det visserligen som troligt att den som är yrkesmässigt

verksam med att köpa och sälja konstverk normalt gör detta i egenskap av näringsidkare. Trots att det mot denna bakgrund framstår som troligt att gällande rätt redan är i överensstämmelse med direktivet kan det finnas anledning att språkligt följa direktivet. Det bör således föreskrivas att det är vidareförsäljningar av konstverk där någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden deltar som kan omfattas av följerätt.

Direktivet ger som exempel på sådana aktörer som kommer att omfattas auktionskammare, konstgallerier och, i allmänhet, alla konsthandlare (artikel 1.2). I övrigt finns inte några tolkningsuttalanden i direktivet eller ingressen till direktivet om när någon skall anses vara yrkesmässigt verksam på konstmarknaden.

Det kan förekomma att någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden, t.ex. en gallerist eller konsthandlare, i vissa situationer egentligen agerar i egenskap av privatperson. Man kan t.ex. tänka sig att en gallerist eller en konsthandlare köper ett konstverk till sitt eget hem eller för att ge bort i gåva. Direktivet anger inte uttryckligen vad som skall gälla i dessa situationer. Det framstår inte som rimligt om dessa typer av transaktioner skulle föranleda att följerättsersättning skall utgå. I stället borde endast fall då agerandet sker inom ramen för den yrkesmässiga verksamheten omfattas. Detta är dock ytterst en fråga för rättstillämpningen att avgöra och då i sista hand EG-domstolen.

Som framgått kräver direktivet att följerättsersättning skall utgå så snart någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden deltar som säljare, förmedlare eller köpare (artikel 1.2). I ingressen till direktivet anges vidare att följerätten bör utvidgas till att omfatta all vidareförsäljning med undantag av sådan vidareförsäljning som äger rum direkt mellan privatpersoner utan medverkan av personer som är yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden (stycke 18). Enligt svensk rätt utgår ersättning om den yrkesmässigt verksamma personen/näringsidkaren är säljare eller förmedlare vid köpet. Däremot följer av 26 j § upphovsrättslagen att försäljningar som sker från en privatperson inte utlöser en rätt till ersättning för

upphovsmannen annat än i fall då försäljningen förmedlats av en näringsidkare. Försäljningar från en privatperson till en yrkesmässig säljare omfattas alltså inte av följerätten enligt nuvarande ordning. Denna begränsning i följerätten är oförenlig med direktivet. De svenska bestämmelserna om följerätt måste därför ändras så att rätten utvidgas till att omfatta även vidareförsäljningar från en privatperson utan medverkan av yrkesmässig förmedlare till någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden. T.ex. skall en försäljning av ett konstverk som sker från en privatperson till en konsthandel eller ett galleri kunna grunda en rätt till ersättning.

En fråga som aktualiseras när följerätten utvidgas till att omfatta även försäljningar från privatpersoner är vem som skall betala ersättningen. En grundläggande utgångspunkt för följerätten är att det är säljaren som skall betala ersättningen, vilket också framgår av artikel 1.4 i direktivet. Detta talar för att ålägga den privatperson som är säljare att betala ersättningen. Något som talar för en sådan ordning är även att köparen annars blir tvungen att betala följerättsersättning två gånger; först när konstverket köps in från en privatperson sedan när det säljs vidare. Det senare är dock ett hanterbart problem. En köpare som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden får antas ha möjlighet att förhandla om priset så att han eller hon kompenseras för följerättsersättningen i fall då säljaren är en privatperson. Svårigheterna att administrera följerätten skulle öka om privatpersoner skulle åläggas en skyldighet att betala ersättningen. En privatperson som inte dagligen ägnar sig åt att köpa och sälja konst kan inte förväntas ha samma praktiska kunskaper av att hantera ersättningsfrågor som en yrkesmässigt verksam aktör på konstmarknaden har. Ett alternativ skulle kunna vara att föreskriva att det i dessa situationer visserligen är köparen som är skyldig att redovisa ersättningen men att denne har rätt att kräva tillbaka ersättningen från säljaren. Detta alternativ framstår dock som onödigt krångligt när parterna lika gärna bör kunna lösa situationen genom att köparen bevakar att det pris han eller hon betalar blir rimligt med hänsyn till att han eller hon även skall betala följerättsersättning. Vad gäller

direktivet så utgår detta visserligen från att det är säljaren som skall betala ersättningen men det ges möjlighet till undantag från denna regel i artikel 1.4. Sammanfattningsvis framstår det som lämpligast att föreskriva att det är köparen som skall betala följerättsersättningen i fall då försäljning sker från en privatperson till en person som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden, om inte en professionell förmedlare medverkat vid försäljningen. I övrigt bör samma regler som i dag gälla beträffande vem som är betalningsskyldig för följerättsersättningen.

I stycke 18 i ingressen till direktivet anges att följerätten inte bör utvidgas till att omfatta vidareförsäljningar från privatpersoner till museer som inte bedriver vinstgivande verksamhet och som är öppna för allmänheten. Det kan diskuteras huruvida museer enligt gällande rätt rent generellt kan anses vara yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden, om man med detta avser att det skall vara fråga om näringsverksamhet. T.ex. bedrivs statliga och kommunala museer utan vinstintresse och är öppna för allmänheten. På det upphovsrättsliga området har dock uttrycket näringsverksamhet fått en vidsträckt betydelse och har ansetts innefatta även budgetstyrd och skattefinansierad verksamhet (NJA 1988 s. 715). För att vara helt säker på att undvika en sådan utvidgning av följerätten som stycke 18 i ingressen till direktivet uttalar inte är önskvärd finns det därför skäl för att i klargörande syfte i upphovsrättslagen ta in ett uttryckligt undantag i följerätten för vidareförsäljningar som sker från privatpersoner till museer som inte bedriver vinstgivande verksamhet och är öppna för allmänheten. Undantaget bör förstås endast gälla om inte en person som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden deltagit som förmedlare vid köpet.

Som nämnts tidigare ger direktivet medlemsstaterna en möjlighet att under vissa förutsättningar undanta vidareförsäljningar som sker inom tre år efter den första överlåtelsen av konstverket (artikel 1.3). Den situation som åsyftas i bestämmelsen beskrivs närmare i stycke 18 i ingressen till direktivet. Där sägs att när det gäller den speciella situation

som uppstår när konstgallerier förvärvar konstverk direkt av upphovsmannen får medlemsstaterna från följerätten undanta sådan återförsäljning av konstverk som sker av galleriet inom tre år. Det följer vidare av det aktuella stycket i ingressen att konstnärens intressen skall beaktas genom att undantaget är begränsat till vidareförsäljningar där priset inte överstiger 10 000 euro. Uttalandena i ingressen ger vid handen att den möjlighet till undantag från följerätten som ges i artikel 1.3 skall vara begränsad till vissa försäljningar från konstgallerier. Något uttalanden om vad som utgör ett konstgalleri finns inte i direktivet. Innebörden av begreppet konstgalleri kan också växla över tid och är till stor del beroende på vad som är den förhärskande uppfattningen i respektive bransch. Allmänt kan dock sägas att konstgallerier i regel samarbetar med nu levande svenska och utländska konstnärer och genom regelbunden utställningsverksamhet ger spridning åt deras konst. Till skillnad från detta är konsthandeln mer inriktad mot en handel med äldre konst.

Enligt gällande svensk rätt görs ingen åtskillnad mellan vad som är ett konstgalleri respektive en konsthandel. Försäljningar av konstverk som sker av ett konstgalleri eller en konsthandel – oavsett om de förvärvat ett konstverk direkt från upphovsmannen eller inte – kan grunda rätt till följerättsersättning om det är fråga om en vidareförsäljning. Konstgallerier i Sverige bedrivs dock enligt uppgift ofta på det sättet att galleristen inte först köper konstverket av upphovsmannen eller agerar i egenskap av kommissionär. I stället får upphovsmannen tillgång till galleriets lokaler mot en viss provision till galleristen på de försäljningsavtal konstnären ingår med köparen av hans eller hennes konstverk. Eftersom galleriet normalt inte förvärvat konstverket är det inte heller fråga om en vidareöverlåtelse när någon i dessa fall köper ett konstverk hos ett galleri. Detta får i sin tur till konsekvens att svenska konstgallerier normalt inte är skyldiga att betala följerättsersättning. Att införa ett undantag av det slag direktivet ger möjlighet till skulle därför troligen inte få betydelse annat än

i några fåtal fall. Det framstår därför inte som motiverat att införa ett undantag av det slag som anges i artikel 1.3.

5.4¶Beloppsgränser och procentsatser

5.4.1¶Nuvarande ordning

Av 26 j § första stycket sista meningen upphovsrättslagen följer att följerättsersättningen skall vara fem procent av försäljningspriset exklusive mervärdesskatt. Vid försäljning på auktion beräknas ersättningen enligt uppgift från Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, BUS, på det s.k. hammarslagspriset, dvs. priset före auktionsfirmans provision. Om ett konstverk säljs för 100 000 kr exklusive mervärdesskatt uppgår alltså konstnärens följerättsersättning till 5 000 kr. Det finns ingen övre gräns för ersättningens storlek utan ersättning utgår enligt den nämnda procentsatsen oavsett försäljningspriset storlek.

Det föreskrivs vidare i 26 j § andra stycket 1 att ersättning skall utgå endast om försäljningspriset överstiger en tjugondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Uttrycket basbelopp är numera ersatt med uttrycket prisbasbelopp. För år 2006 är prisbasbeloppet 39 700 kr, vilket innebär att ett konstverk måste säljas till ett pris som överstiger 1 985 kr för att försäljningen överhuvudtaget skall omfattas av följerätten.

5.4.2¶Överväganden

Förslag: Följerättsersättningens storlek ändras. I stället för dagens bestämmelse om en ersättning om fem procent på försäljningspriset oavsett prisets storlek införs en differentierad ersättning där den procentsats med vilken

ersättning skall utgå sjunker med stigande

försäljningsprisnivå. Ersättning skall fortsättningsvis utgå

med fem procent av den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro, tre procent i skiktet 50 000,01 – 200 000 euro, en procent i skiktet 200 000,01 – 350 000 euro, 0,5 procent i skiktet 350 000,01 – 500 000 euro samt 0,25 procent på den del av försäljningspriset som överstiger 500 000 euro. Vidare föreskrivs att ersättning högst skall utgå med 12 500 euro.

Bedömning: Rätt till följerättsersättning bör även fortsättningsvis endast föreligga om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt överstiger en tjugondel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Även bestämmelsen om att ersättningen skall beräknas på försäljningspriset exklusive mervärdesskatt bör kvarstå oförändrad.

Skälen för förslaget och bedömningen: Artiklarna 3–5 i direktivet innehåller bestämmelser om dels minimipris, dvs. det lägsta försäljningspris som måste uppnås för att försäljningen skall omfattas av följerätt, dels hur ersättningen skall beräknas.

Från vilket försäljningspris skall en försäljning av ett konstverk

omfattas av följerätten?

När det gäller minimipris så ger direktivet medlemsstaterna en viss frihet att i nationell rätt fastställa storleken på detta (artikel 3.1). I direktivet föreskrivs dock att minimipriset aldrig får överstiga 3 000 euro (artikel 3.2). Medlemsstaterna får däremot i nationell rätt sätta lägre minimipris om de så önskar.

I stycke 22 i ingressen anges som skäl för en miniminivå från vilken en försäljning kan omfattas av följerätt att en sådan bidrar till att undvika oproportionerligt höga uttags- och förvaltningskostnader i förhållande till konstnärens vinst. Det sägs vidare i stycket att subsidiaritetsprincipen gör det lämpligt att låta medlemsstaterna – i syfte att gynna nya konstnärer – fastställa en lägre beloppsgräns än gemenskapens. Det konstateras att eftersom beloppen det då rör sig om är av så ringa

storlek får detta undantag troligtvis inte någon avgörande effekt på en väl fungerande inre marknad.

Det lägsta försäljningspris från vilket en försäljning alltid skall omfattas av följerätten är av gemenskapen alltså satt till 3 000 euro. Detta belopp överstiger betydligt den miniminivå som gäller i Sverige i dag, som är en tjugondel av ett prisbasbelopp, dvs. 1 985 kr för år 2006. Sverige kan emellertid enligt direktivet bestämma en nationell lägsta nivå som understiger gemenskapens.

Storleken på det belopp som sätts som minimigräns för avgiftsgrundande försäljningspris har stor betydelse. T.ex. kommer i dag en relativt hög andel av den följerättsersättning som betalas från försäljningar där försäljningspriset är relativt lågt. I en i ärendet inlämnad skrivelse från föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) anges att under år 2003 avsåg drygt åttio procent försäljningar upp till ett pris av 30 000 kr. Ett högt belopp som minimigräns skulle därför kunna resultera i en inte obetydlig minskning av den ersättning som tillfaller konstnärer på grundval av reglerna om följerätt.

Den nuvarande nivån om en tjugondel av ett prisbasbelopp har etablerats på den svenska konstmarknaden under de tio år reglerna om följerätt varit i kraft. Det har inte framkommit att det minimibelopp som tillämpats har haft några märkbart negativa konsekvenser för den svenska konstmarknaden. Erfarenheterna från den ordning som hittills har tillämpats i Sverige talar därför inte för en höjning av den minimigräns som hittills gällt i Sverige.

Flera av de skäl som tidigare anförts i svenska förarbeten till stöd för den valda storleken på minimibeloppet sammanfaller med det som i ingressen till direktivet anförs som riktlinjer vid bestämmande av en miniminivå. Så är fallet med vad som i ingressen anges om syftet att motverka onödigt höga uttags- och förvaltningskostnader i förhållande till den ersättning konstnären kan få. Detsamma gäller vad som anges om målsättningen att nya konstnärer skall gynnas av följerättsersättningen. Dessa riktlinjer är alltjämt av relevans för bestämmande av storleken på miniminivå.

Den svenska konstmarknaden, liksom motsvarande marknader i de övriga nordiska länderna, är förhållandevis liten i förhållande till många länder i övriga Europa. För att följerättsersättningen skall ge åsyftat stöd åt konstnärer finns därför anledning att inte höja den gräns som hittills tillämpats i Sverige till gemenskapens nivå om 3 000 euro. Särskilt som det finns en risk för att detta kunde leda till en betydande försämring för nya konstnärer. Det finns också jämförbara andra länder som bestämt minimibeloppet till ett belopp som är lägre än gemenskapens minimibelopp. I Danmark och Finland har exempelvis nivån satts till 300 respektive 255 euro.

Skrivningarna i direktivets ingress applicerade på förhållandena på den svenska konstmarknaden talar för ett bibehållande av den nuvarande nivån på minimibeloppet, dvs. motsvarande en tjugondel av ett prisbasbelopp. Det kan framhållas att direktivet ändå generellt kommer att medföra lägre uttag av följerättsersättning. Detta dels eftersom procentsatserna med vilket ersättningen skall utgå sjunker i takt med storleken på försäljningspriset, dels eftersom direktivet anger ett högsta belopp för vad som får utgå i följerättsersättning (se vidare nedan). Frågan är då hur miniminivån bör regleras i den svenska lagen. Det lägsta försäljningspris som enligt gällande rätt måste uppnås för att en försäljning skall omfattas av följerätt är, som tidigare nämnts, i dag knutet till prisbasbeloppets utveckling. Detta innebär att minimipriset med automatik justeras uppåt i takt med den allmänna prisutvecklingen. I direktivet föreskrivs i stället ett fixerat belopp som inte får överskridas som lägsta försäljningspris. Det kan därför framstå som tveksamt att låta det svenska minimibeloppet med automatik följa den allmänna prisutvecklingen i landet. Det framstår dock som högst osannolikt att prisbasbeloppet skulle utvecklas på ett sätt som gör att en tjugondel av detta belopp skulle överstiga 3 000 euro. Det finns betydande fördelar med att behålla den nuvarande regleringen av från vilket minimipris en försäljning skall kunna omfattas av följerätten. Denna nivå är etablerad och känd på

marknaden. Beloppet kommer dessutom automatiskt att justeras uppåt så att nivån även framöver framstår som rimlig.

Även i direktivet uttrycks önskemål om att hitta sätt att hålla beloppsgränser à jour med utvecklingen. I stycke 26 i ingressen till direktivet framhålls att det är önskvärt att införa en möjlighet för periodiska justeringar av beloppsgränser och procentsatser. Kommissionen ges därför i uppdrag att utarbeta periodiska rapporter om den faktiska tillämpningen av följerätten i medlemsstaterna och om vilken inverkan detta har på gemenskapens konstmarknad samt att i förekommande fall föreslå ändringar av direktivet. Mot bakgrund av det nu anförda och då det inte framstår som sannolikt att prisutvecklingen i Sverige skulle bli sådan att den svenska följerättsbestämmelsen på denna punkt kommer att stå i strid med direktivet bör den nuvarande ordningen för fastställande av miniminivån bibehållas. Om det skulle visa sig att prisutvecklingen ändå blir sådan att gränsvärdet om 3 000 euro riskerar att överskridas får förstås frågan övervägas på nytt.

Hur skall följerättsersättning beräknas?

Till att börja med kan konstateras att det i artikel 5 anges att det försäljningspris som avses i artikel 3 och 4 skall vara försäljningspriset före skatt. Med skatt avses här mervärdesskatt. Även enligt 26 j § första stycket upphovsrättslagen skall ersättningen beräknas på försäljningspriset exklusive mervärdesskatt. Någon ändring i gällande rätt på den punkten är således inte nödvändig.

I artikel 4.1.a–4.1.e anges hur följerättsersättningen skall beräknas. Där anges att ersättningen skall vara:

(a) fyra procent av den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro,

(b) tre procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 50 000,01 och 200 000 euro,

(c) en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 200 000,01 och 350 000 euro,

(d) 0,5 procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 350 000,01 och 500 000 euro, samt

(e) 0,25 % av den del av försäljningspriset som överstiger 500 000 euro.

Genom undantag från artikel 4 punkt 1 a får dock en medlemsstat tillämpa en procentsats på fem procent för den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro (artikel 4.2). Vidare anger direktivet att om en medlemsstat angett ett minimiförsäljningspris för att följerättsersättning skall utgå som understiger 3 000 euro får ersättningen på beloppet mellan miniminivån och 3 000 euro inte vara lägre än fyra procent (artikel 4.3).

Direktivet fastställer en översta gräns för hur stor följerättsersättningen får vara. Enligt artikel 4.1 får den totala ersättningen inte överstiga 12 500 euro.

I stycke 23 i ingressen till direktivet anges att det i största möjliga utsträckning behövs enhetliga procentsatser för att den inre marknaden för modern konst och samtidskonst skall fungera väl. För att uppnå syftet att tillgodose olika intressen på marknaden för originalverk är det enligt stycke 24 i ingressen önskvärt med ett system med avtagande procentsatser för olika prisskikt.

Enligt gällande svensk rätt utgår ersättningen med fem procent av försäljningspriset (exklusive mervärdesskatt) oavsett till vilket belopp försäljningspriset uppgått. Denna reglering överensstämmer alltså inte med vad direktivet förskriver. Det måste därför i svensk rätt införas en fallande skala av procentsatser motsvarande den som finns i direktivet. Vidare måste ett högsta belopp som kan utgå i följerättsersättning införas i upphovsrättslagen. I enlighet med vad direktivet föreskriver bör detta belopp anges till 12 500 euro.

Av den redovisning som lämnats av BUS och som finns intagen i bilaga 2 framgår att en betydande del av de ersättningsgrundande försäljningar som sker i Sverige sker till priser som understiger 50 000 euro. För att bestämmelserna om följerätt skall tillgodose de syften de grundas på bör Sverige utnyttja undantaget i artikel 4.2 och alltså föreskriva att

följerättsersättning på belopp upp till 50 000 euro skall vara fem procent. Detta skulle också överensstämma med den ordning som hittills tillämpats i Sverige.

Med utgångspunkt i ett försäljningspris om 600 000 euro skulle därmed ersättningen bli 9 500 euro enligt följande beräkning. Beloppen är avrundade till närmaste hundratal.

(a) 2 500 euro (fem procent av 50 000), (b) 4 500 euro (tre procent av den del av försäljningspriset

som ligger mellan 50 000,01 och 200 000 euro),

(c) 1 500 euro (en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 200 000,01 och 350 000 euro),

(d) 750 euro (0,5 procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 350 000,01 och 500 000 euro), och

(e) 250 euro (0,25 procent av 100 000). Enligt dagens svenska bestämmelser skulle ett försäljningspris

på 600 000 euro i stället ge en följerättsersättning på 30 000 euro. Införandet av direktivet kommer således att medföra en inte obetydlig sänkning av de belopp som utgår i följerättsersättning när försäljningspriset överstiger 50 000 euro. Vad gäller försäljningspris upp till 50 000 euro kommer ersättningen att bli oförändrad i förhållande till dagens svenska regler.

Omräkning av belopp i euro till svenska kronor

I direktivet bestäms i artiklarna 1.3, 3.2, 4.1 och 4.3 olika gränsvärden i valutan euro. Någon särskild reglering för de medlemsstater som inte deltar i den europeiska valutaunionen EMU och därför inte har infört den gemensamma valutan euro finns inte. Direktivet ger överhuvudtaget ingen vägledning till hur de medlemsstater som inte har euro som nationell penningenhet skall förfara. Sverige är inte medlem i EMU. Vid ett genomförande av direktivet uppkommer därför två frågor. Skall det i upphovsrättslagen anges belopp i den gemensamma valutan euro och hur skall i så fall en omräkning ske till svenska kronor när detta är nödvändigt?

Eftersom direktivet föreskriver gränsvärden i euro och det inte anges något alternativ till att ange dem i valutan euro talar det mesta för att det även i svensk lag skall anges belopp i euro. Detta har också skett tidigare. T.ex. kan hänvisas till 8 kap. 6 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrättigheter och 2 kap. 1 § med flera ställen i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. De beloppsgränser som skall gälla för regleringen av följerätten i upphovsrättslagen bör också anges i euro.

När olika gränsvärden bestäms i euro uppkommer frågan om hur omräkning av dessa belopp till svenska kronor skall ske. Det måste dock först bestämmas vad det är som skall utgöra utgångspunkt för en omräkning. Ett alternativ är att omräkna försäljningspriset till euro och sedan tillämpa den eller de relevanta procentsatserna för att på så sätt nå fram till det belopp som utgör följerättsersättningen i euro. Därefter får omräkning ske till svenska kronor om inte den organisation som är behörig att motta betalning godtar betalning i euro.

En annan möjlighet är också att de olika gränsvärden som gäller i euro omräknas till svenska kronor. Därefter får relevant procentsats tillämpas på försäljningspriset. I detta fall behöver således inte någon omräkning ske av försäljningspriset utan endast av de olika gränsvärden som gäller. Denna lösning framstår som mest lätthanterlig. Det framstår emellertid inte som nödvändigt att införa några uttryckliga regler om detta i lagtexten.

Tidpunkten för när omräkningen mellan euro och svenska kronor skall ske bör vara dagen för fordrans uppkomst. Det blir alltså kronans värde i förhållande till euron den dagen som blir utgångspunkten. Skyldigheten att betala följerättsersättning uppkommer vid tidpunkten för den ersättningsgrundande försäljningen och enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer skall ersättningen betalas genast. En omräkning för att bestämma beräkningen av ersättningen skall alltså ske med utgångspunkt i dagen för försäljningen.

Vad gäller omräkningskurs är det lämpligt att välja den växelkurs mellan euro och kronor som Europeiska centralbanken (ECB) har fastställt vid tiden för fordrans uppkomst, dvs.

försäljningstidpunkten. Om denna dag inte är svensk bankdag, bör i stället den växelkurs som fastställs närmast föregående svenska bankdag komma till användning.

5.5¶Ersättningsberättigade och följerättens giltighet i tiden

5.5.1¶Nuvarande ordning

I 26 j § första stycket upphovsrättslagen föreskrivs att rätten till följerättsersättning tillkommer upphovsmannen till konstverket. Vidare följer av paragrafens tredje stycke att rätten till ersättning är personlig och att den inte kan överlåtas. Efter upphovsmannens bortgång gäller emellertid för rätten till ersättning sedvanliga regler om bodelning, arv och testamente (26 j § tredje stycket upphovsrättslagen). Följaktligen kan rätten att få ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk genom bodelning eller arv övergå till upphovsmannens efterlevande och genom testamente till hans eller hennes testamentstagare.

Giltighetstiden för rätten till följerättsersättning motsvarar upphovsrättens giltighetstid. Upphovsrätten gäller under upphovsmannens levnad och som huvudregel sjuttio år efter dennes bortgång (26 j § första stycket och 43 § upphovsrättslagen).

I situationer där upphovsmannens namn inte satts ut eller där en pseudonym som inte är allmänt känd använts gäller en skyddstid på 70 år (44 § första stycket upphovsrättslagen). Skyddstiden i dessa situationer, dvs. när upphovsmannens identitet inte är känd, räknas dock från det att verket blev offentliggjort. Om upphovsmannen inom den nu angivna tiden avslöjar sin identitet kommer skyddstiden att beräknas på sedvanligt sätt, dvs. sjuttio år efter upphovsmannens bortgång.

De nu redovisade bestämmelserna om skyddstiden för upphovsrättsligt skyddade verk är utformade i enlighet med rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om

harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter. Särskilt kan hänvisas till artikel 1 i det nämnda direktivet.

För fotografiska bilder som skyddas enligt 49 a § upphovsrättslagen är skyddstiden bestämd till 50 år från det att bilden framställdes. Således skall följerättsersättning utgå på vidareförsäljningar som sker under denna tidsperiod, förutsatt att övriga villkor för en sådan rätt är uppfyllda.

5.5.2¶Överväganden

Bedömning: Några ändringar i bestämmelserna om följerätt i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är inte nödvändiga med anledning av artikel 6.1 om ersättningsberättigade följerättsinnehavare eller artikel 8.1 om skyddstid för följerätten i direktivet.

Skälen för bedömningen: I artikel 6.1 i direktivet anges vilka som är ersättningsberättigade följerättsinnehavare. Skyddstiden för följerätten regleras i artikel 8.1 i direktivet.

Ersättningsberättigade följerättsinnehavare är enligt artikel 6.1 upphovsmannen och efter upphovsmannens död dennes efterträdande rättsinnehavare om inte annat följer av artikel 8.2. I artikel 8.2–8.4 finns bestämmelser som gäller för medlemsstater där någon följerätt inte tillämpades vid direktivets ikraftträdande. Bestämmelserna innebär i korthet att dessa medlemsstater under en viss övergångsperiod kan undanta efterträdande rättsinnehavare från rätt till ersättning på grund av följerätten. Eftersom Sverige vid direktivets ikraftträdande hade regler om följerätt aktualiseras inte en tillämpning av de aktuella bestämmelserna för svenskt vidkommande.

I stycke 27 i ingressen till direktivet anges att det måste fastställas vilka de ersättningsberättigade följerättsinnehavarna är, samtidigt som subsidiaritetsprincipen iakttas. Det framhålls också att det inte är lämpligt att genom detta direktiv ingripa i medlemsstaternas lagstiftning om arvsrätt, men att efterträdande

rättsinnehavare måste kunna få full ersättning även efter upphovsmannens bortgång.

Artikel 6.1 föreskriver således att följerättsersättningen skall tillfalla upphovsmannen till verket och efter dennes bortgång hans eller hennes efterträdande rättsinnehavare. Någon närmare definition av vilka som kan vara efterträdande rättsinnehavare ges inte i direktivet. Vilka dessa är kommer i stället att fastställa genom medlemsstaternas nationella bestämmelser om arv.

Även om direktivet inte harmoniserar medlemsstaternas arvsrättsliga reglering med avseende på följerätten är det dock klart att efterträdande måste kunna få full ersättning enligt följerätten även efter upphovsmannens bortgång. Exakt vilka dessa efterträdande rättsinnehavare är bestäms dock genom nationella regler. Enligt gällande svensk rätt omfattas rätten till följerättsersättning av reglerna om bodelning, arv och testamente. De efterlevande som följerätten härigenom övergår till har full rätt till ersättning under skyddstiden för det aktuella verket. Bestämmelsen i artikel 6.1 i direktivet stämmer således väl överens med vad som gäller enligt 26 j § första och tredje styckena upphovsrättslagen. Någon ändring av de svenska bestämmelserna är därför inte nödvändig med anledning av direktivet.

Av artikel 8.1 följer att skyddstiden för följerätten skall överensstämma med den som fastställs i artikel 1 i direktiv 93/98/EEG. I stycke 17 i ingressen till det nu aktuella direktivet anges att skyddstiden är 70 år efter upphovsmannens död och att endast moderna och samtida konstverk sålunda kommer att omfattas av följerätten.

Enlig gällande rätt utgår följerättsersättning på försäljningar av exemplar av konstverk som sker inom upphovsrättens giltighetstid (26 j § första stycket upphovsrättslagen). Upphovsrättens giltighetstid motsvarar i Sverige vad som föreskrivs i artikel 1 i direktiv 93/98/EEG. Svensk rätt stämmer alltså överens med artikel 8.1 i det nu aktuella direktivet och behöver således inte ändras.

5.6¶Förvaltning av ersättningen och rätten att få uppgifter

5.6.1¶Nuvarande ordning

Av upphovsrättslagen följer att det endast är organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området som får kräva in följerättsersättning (26 j § fjärde stycket upphovsrättslagen). Förvaltningen av följerätten är således kollektiv, men rätten till ersättning tillkommer emellertid upphovsmannen själv. Bestämmelsen innebär att den upphovsman som är berättigad till följerättsersättning aldrig själv – trots att rätten är personlig – kan rikta ett krav mot den näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet sålt vidare eller förmedlat en vidareförsäljning av ett exemplar av hans eller hennes verk.

I motiven till bestämmelsen anfördes att det inte var realistiskt att överlåta till den enskilde konstnären eller, efter hans död, rättsinnehavarna att kräva in ersättningen (prop. 1994/95:151 s. 21). Det anfördes vidare att en upplåtelse till en organisation att bevaka, kräva in och betala ut ersättningen medförde en samordning som besparade konsthandeln ett stort antal ersättningskrav. När det gäller upphovsmännens organisationer framhölls även att de hade stor erfarenhet av att effektivt administrera ersättningssystem som rör ett mycket stort antal användare.

Den organisation som får kräva in ersättningen skall företräda ett flertal svenska upphovsmän på området. Härigenom uppnås enligt motiven att organisationen blir legitimerad att kräva in ersättningen oavsett om den ersättningsberättigade är medlem i organisationen eller inte (prop. 1994/95:151 s. 21). Utöver ett angivande av att bestämmelsen utformats efter mönster av dåvarande 26 i § upphovsrättslagen om avtalslicens (numera 42 a § upphovsrättslagen) behandlas inte närmare i motiven till bestämmelsen i 26 j § fjärde stycket upphovsrättslagen vad som avses med ”organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området”. I rättspraxis har dock bland annat

slagits fast att bestämmelsen innebär att organisationen måste företräda ett relativt stort antal upphovsmän på området och att den inte utesluter att det samtidigt kan finnas fler organisationer som samtidigt är berättigade att kräva in följerättsersättning (NJA 2000 s. 445).

Den som är ersättningsskyldig skall enligt 26 j § femte stycket upphovsrättslagen på begäran av organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående kalenderåren. För det fall en viss säljare eller förmedlare skulle vägra att fullgöra förpliktelsen att redovisa ersättningsgrundande försäljningar kan organisationen säkerställa sin rätt enligt vanliga regler, t.ex. med handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller genom ett vitesföreläggande av domstol (prop. 1994/95:151 s. 22). Motsvarande reglering finns i bestämmelserna om s.k. kassettersättning i upphovsrättslagen (26 m § andra stycket upphovsrättslagen).

5.6.2¶Överväganden

Bedömning: Någon ändring i bestämmelserna om följerätt i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är inte nödvändig till följd av bestämmelserna om förvaltning av följerätten i artikel 6.2 i direktivet. Inte heller är någon ändring nödvändig med anledning av bestämmelserna i artikel 9 om den ersättningsskyldiges redovisningsskyldighet avseende ersättningsgrundande försäljningar.

Skälen för bedömningen

Följerättens förvaltning

Artikel 6.2 i direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att föreskriva obligatorisk eller frivillig kollektiv förvaltning av följerätten. Det anges vidare i stycke 28 i ingressen till direktivet att medlemsstaterna är ansvariga för att fastställa regler för tillämpning av följerätten, särskilt med avseende på hur denna förvaltas. Vidare anges i det nämnda stycket att en lösning kan vara förvaltning genom en insamlingsorganisation. Medlemsstaterna bör enligt samma stycke säkerställa att insamlingsorganisationerna fungerar på ett öppet och effektivt sätt samt att det i förekommande fall sker uttag och utbetalning av belopp avsedda för upphovsmän som är medborgare i andra medlemsstater.

Direktivet ger alltså uttryckligen stöd för en ordning med kollektiv förvaltning, som får vara antingen obligatorisk eller frivillig. Det får antas att det med kollektiv obligatorisk förvaltning åsyftas en situation där enbart en organisation har rätt att kräva in ersättningen för att sedan betala ut den till ersättningsberättigade upphovsmän. I motsats härtill torde med frivillig förvaltning avses en situation där organisationen endast kan kräva in ersättning för de upphovsmän som är medlemmar i organisationen. Upphovsmän som inte är medlemmar har i dessa fall rätt att själva kräva in ersättning som tillkommer dem.

Enligt 26 j § upphovsrättslagen förvaltas följerätten av organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän inom området. Det är endast sådana organisationer som har möjlighet att kräva in ersättning från den som är ersättningsskyldig. Organisationen är sedan skyldig att, med avdrag för en skälig ersättning för sina omkostnader, betala ut ersättningen till upphovsmannen. Upphovsmannen kan alltså aldrig själv rikta något krav mot t.ex. en säljare. I Sverige tillämpas således en obligatorisk kollektiv förvaltning av följerätten.

Direktivet ger inga föreskrifter om hur den kollektiva förvaltningen närmare skall utformas. I stället följer av stycke 28

i ingressen att det är upp till medlemsstaterna att fastställa regler för hur förvaltningen av följerätten skall gå till. Direktivet lägger alltså inte något hinder i vägen mot att, som enligt gällande rätt, överlämna förvaltningsuppgifterna till organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. Bestämmelserna i gällande rätt om hur följerätten skall förvaltas faller således inom ramen för vad som föreskrivs i artikel 6.2 i direktivet. Det är därför inte nödvändigt med någon ändring i gällande rätt på grund av direktivet i detta avseende.

I förevarande ärende har det inkommit en framställning (Ju 2005/224/L3) från Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) med begäran om att bestämmelsen utformas så att man löser de problem som kan uppstå till följd av att flera organisationer än en kan vara verksamma samtidigt med att driva in följerättsersättning. Regler motsvarande den nu aktuella bestämmelsen i 26 j § upphovsrättslagen finns bland annat i upphovsrättslagens bestämmelser om avtalslicenser. Där föreskrivs att avtal skall ingås med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området (42 a § första stycket upphovsrättslagen). Även för kassettersättningen finns en motsvarande bestämmelse. I 26 m § första stycket upphovsrättslagen anges att kassettersättning endast får krävas in av organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter på området. I samband med genomförandet av direktiv 2001/29/EG Upphovsrätten i informationssamhället uttalades i motiven bland annat att det vid en kommande översyn av upphovsrättslagen kommer att bli aktuellt med en översyn av denna avgränsning av den organisation som kan vara part i ett avtal om en avtalslicens respektive berättigad att driva in kassettersättning (prop. 2004/05:110 s. 144 och 247). De frågor det gäller kräver relativt ingående analyser och noggranna överväganden som det inte finns möjlighet att genomföra i detta lagstiftningsärende. I stället bör de övervägas i ett särskilt lagstiftningsärende.

Redovisningsskyldigheten för ersättningsgrundande försäljningar

Av artikel 9 följer att medlemsstaterna skall föreskriva att de som har rätt att kräva in ersättning också skall ha en möjlighet att från yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden få in de uppgifter som är nödvändiga för att säkerställa utbetalning av ersättning avseende vidareförsäljningen. Med yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden avses aktörer som omnämns i artikel 1.2, dvs. säljare, köpare eller förmedlare som är yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden.

I stycke 30 i ingressen till direktivet anges att medlemsstaterna bör införa lämpliga förfaranden för kontroll av överlåtelser så att den faktiska tillämpningen av följerätten kan garanteras på ett praktiskt sätt. En konsekvens av detta är enligt förevarande stycke i ingressen att upphovsmannen eller dennes ombud skall erhålla alla slags erforderliga uppgifter från den fysiska eller juridiska person som är skyldig att betala ersättningen. Om kollektiv förvaltning har föreskrivits i nationell rätt får även föreskrivas att det endast är de organisationer som är ansvariga för förvaltningen som har rätt att erhålla uppgifter.

Det är enligt gällande svensk rätt endast organisation som har rätt att kräva in följerättsersättning som även kan begära ut uppgifter om en vidareförsäljning (26 j § femte stycket upphovsrättslagen). Att en organisation har denna möjlighet att begära ut uppgifter om en vidareförsäljning faller som framgått inom ramen för direktivet (artikel 9 jämförd med artikel 6.2).

Syftet med en bestämmelse om att den ersättningsskyldige skall lämna ut uppgifter om en ersättningsgrundande försäljning är att följerätten på ett praktiskt sätt skall kunna garanteras. I gällande rätt finns en skyldighet för en ersättningsskyldig att avge redovisning. Denna skyldighet att avge redovisning är inte straffsanktionerad. I motiven till bestämmelsen anfördes att det inte fanns tillräckliga skäl att låta skyldigheten att avge en redovisning vara straffsanktionerad (prop. 1994/95:151 s. 22).

Vad gäller själva skyldigheten att betala följerättsersättning framhölls i motiven att en underlåtenhet att betala ersättningen inte innebar intrång i den till verket knutna upphovsrätten (a.

prop. s. 22). Det bedömdes i förarbetena att det knappast fanns något större behov av särskilda straffbestämmelser i saken och det framhölls vidare också att det allmänt sett vore olämpligt att bestraffa en underlåtenhet att uppfylla en rent civilrättslig förpliktelse, dvs. att betala en fordran. Motsvarande skäl för att inte straffsanktionera skyldigheten att betala och lämna ut uppgifter anfördes i samband med att regler om kassettersättning infördes i upphovsrättslagen (prop. 1997/98:156 s. 35 f.).

I den tidigare nämnda framställningen från BUS finns en begäran om dels att redovisningsskyldigheten och betalningsskyldigheten skall straffsanktioneras, dels att en utvidgning av redovisningsskyldigheten skall ske till att avse alla försäljningar av konstverk. BUS har pekat på problem med att få in redovisning från konsthandlare trots att dessa utåt sett förefaller handla med konstverk i den prisklass som utlöser skyldighet att betala följerättsersättning. Enligt BUS skulle det underlätta om redovisningsskyldighet förelåg även för icke ersättningsgrundande försäljningar. Vidare har BUS anfört att en sanktionsbestämmelse skulle kunna utgöra ett väl fungerande påtryckningsmedel mot den redovisningsskyldige.

Det kan konstateras att möjligheterna att säkerställa betalning skulle förbättras i någon grad om betalningsskyldigheten och redovisningsskyldigheten straffsanktionerades. Även en utsträckning av redovisningsskyldigheten till att omfatta försäljning av konstverk i stort oavsett om de formellt omfattas av följerätten eller inte skulle kunna bidra i den riktningen. En sådan reglering skulle emellertid innebära att insynen i den ersättningsskyldiges verksamhet skulle omfatta även andra försäljningar än de som omfattas av följerätten. Vidare skulle det innebära att en i grunden rent civilrättslig förpliktelse skulle sanktioneras med straff. Precis som anfördes vid införandet av följerättsersättningen framstår det som mindre lämpligt. De problem BUS pekat på är förstås besvärande. Trots dessa problem är det dock inte lämpligt att tillgripa den föreslagna typen av drastiska åtgärder. De skäl som tidigare anförts mot att

straffsanktionera betalningsskyldigheten och skyldigheten att redovisa försäljningar har fortfarande styrka.

Sammantaget finns det mot bakgrund av det sagda inte tillräckliga skäl för att införa regler om straff för underlåtenhet att betala ersättning, något som inte heller krävs till följd av direktivet. Motsvarande gäller i fråga om straffsanktion för skyldigheten att redovisa ersättningsgrundande försäljningar.

De uppgifter som de yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden skall tillhandahålla är sådana uppgifter som är nödvändiga för att säkerställa utbetalning av ersättningen avseende vidareförsäljningen. De uppgifter som är nödvändiga är de som rör försäljningar som grundar en rätt till ersättning. Enligt gällande rätt har den organisation som kan kräva in ersättning också rätt att få uppgifter om sådana försäljningar. Om uppgifterna inte lämnas frivilligt kan handräckning alternativt vitesföreläggande av domstol begäras. Det finns således enligt gällande rätt en skyldighet för en ersättningsskyldige att redovisa försäljningar som grundar rätt till ersättning för upphovsmannen. Denna skyldighet kan ytterst tvingas fram genom rättsliga åtgärder. Det framstår varken som nödvändigt eller lämpligt att utsträcka redovisningsskyldigheten till att avse även andra försäljningar.

De möjligheter som enligt gällande rätt finns för att kontrollera överlåtelser som grundar en rätt till ersättning är alltså tillräckliga för att på ett praktiskt sett garantera följerätten. Det finns således inte anledning till förändringar av gällande rätt till följd av artikel 9 i direktivet.

5.7¶En redaktionell fråga

Förslag: Den nuvarande 26 j § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk delas upp på tre nya paragrafer. Dessa nya paragrafer får beteckningarna 26 n, 26 o och 26 p §§. Före 26 n § placeras den rubrik som enligt gällande rätt kommer närmast före 26 j §.

Skälen för förslaget: I gällande rätt återfinns regleringen av följerätten i 26 j § upphovsrättslagen. Redan i dag är den paragrafen väl omfångsrik, den innehåller hela fem stycken. Med de lagändringar som föreslås i detta lagstiftningsärende måste ytterligare författningstext föras in i upphovsrättslagen. Det är inte lämpligt att bygga ut den existerande paragrafen ytterligare. I stället bör bestämmelserna om följerätt delas upp på tre paragrafer. Bestämmelserna bör placeras i paragrafer som finns i anslutning till varandra. Av utrymmesskäl kan dessa inte placeras i anslutning till den existerande 26 j §. Dagens 26 j § bör därför upphävas och de nya paragraferna placeras i 26 n, 26 o och 26 p §§ upphovsrättslagen. Rubriken bör flyttas till närmast före 26 n §.

5.8¶Internationell tillämpning

5.8.1¶Nuvarande ordning

I 60 § upphovsrättslagen finns bestämmelser om vilken anknytning till Sverige som måste föreligga för att ett litterärt eller konstnärligt verk direkt skall omfattas av skyddet enligt upphovsrättslagen. Paragrafen innehåller också bestämmelser om vad som gäller för följerätten i förvarande avseende. Närmare bestämt föreskrivs i 60 § tredje stycket upphovsrättslagen att 26 j § tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.

Bestämmelserna i 60 § upphovsrättslagen reglerar inte i vilken utsträckning lagen är tillämplig på verk och prestationer med ursprung i utlandet. Regler om detta finns i stället i 62 § upphovsrättslagen och i de föreskrifter som regeringen utfärdat med stöd av den bestämmelsen. Dessa föreskrifter av regeringen finns samlade i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).

Av 1 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen framgår att medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (ett EES-land) alltid skall

behandlas som svenska medborgare vid tillämpningen av upphovsrättslagen. Konstverk skapade av en medborgare i ett annat land inom EES, som säljs vidare i Sverige, omfattas således av de svenska reglerna om följerätt.

För verk av den som är medborgare i eller har sin vanliga vistelseort i ett annat land än Sverige, men inom Bernunionen, tillämpas bestämmelserna om följerätt om det landet har en ersättningsordning som avses i 14 ter Bernkonventionen (2 § tredje stycket internationella upphovsrättsförordningen). Av artikel 14 ter (2) följer att bestämmelserna om följerätt i konventionen är undantagna från principen om nationell behandling. För följerätten gäller enligt artikel 14 ter (2) i stället att ett konventionsland inte behöver ge verk av utländska medborgare den rätt som verk av landets egna medborgare har, om inte den utländske medborgarens land ger motsvarande rättigheter. I stället för nationell behandling får det alltså ställas krav på s.k. reciprocitet.

Bestämmelserna i 26 j § upphovsrättslagen skall vidare tillämpas på verk av den som är medborgare i eller har sin vanliga vistelseort i ett annat land än Sverige som tillhör Världshandelsorganisationen (WTO), om det andra landet har genomfört en sådan ersättningsordning som avses i artikel 14 ter i Bernkonventionen (18 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen). Även för konstnärer som är medborgare i ett annat WTO-land än Sverige gäller således ett krav på reciprocitet.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att reglerna om rätt till följerättsersättning skall tillämpas på ett konstverk som säljs vidare i Sverige om upphovsmannen är medborgare i

– Sverige eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

– ett land inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

– ett land annat än Sverige som ingår i Bernunionen eller Världshandelsorganisationen förutsatt att detta land ger motsvarande rätt till ersättning, dvs. reciprocitet måste föreligga.

5.8.2¶Överväganden

Bedömning: Direktivets bestämmelser om internationell tillämplighet av följerättsersättningen i artikel 7 kan genomföras i svensk rätt genom förordningsändringar i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).

Skälen för bedömningen: Artikel 7 i direktivet innehåller bestämmelser om ersättningsberättigade följerättsinnehavare som är medborgare i tredje land. Enligt bestämmelsen skall medlemsstaterna föreskriva att upphovsmän som är medborgare i tredje land, och deras efterträdande rättsinnehavare, skall omfattas av följerätten enligt direktivet och den berörda medlemsstatens lagstiftning. Lagstiftningen i det tredje land i vilket upphovsmannen eller dennes efterträdande rättsinnehavare är medborgare måste dock tillåta skydd av följerätten i det landet för upphovsmän och deras efterträdande rättsinnehavare från medlemsstaterna. Direktivet ställer således ett krav på reciprocitet i tillämpningen när det gäller konstverk skapade av upphovsmän som är medborgare i tredje land. Enligt artikel 7.2 i direktivet skall kommissionen publicera en vägledande förteckning över de tredje länder som uppfyller kravet på reciprocitet.

Medlemsstaterna får enligt artikel 7.3 i direktivet jämställa upphovsmän som inte är medborgare i en medlemsstat men som har sin vanliga vistelseort i den medlemsstaten med sina egna medborgare för att skydda följerätten.

De medlemsstater som vid direktivets ikraftträdande inte hade regler om följerätt kan under viss tid undanta efterträdande rättsinnehavare från rätten till ersättning även om kravet på reciprocitet skulle vara uppfyllt (artikel 7.1 och artikel 8.2). Eftersom Sverige vid ikraftträdandet av direktivet hade regler om följerätt blir det inte aktuellt att tillämpa detta undantag från följerätten för svenskt vidkommande.

I stycke 6 i ingressen till direktivet anges att nationella bestämmelser med krav på ömsesidighet, dvs. reciprocitet, inte får åberopas för att vägra medborgare från andra medlemsstater

rättigheter som ges år det egna landets medborgare. Detta följer också av rättspraxis från EG-domstolen beträffande tillämpningen av icke-diskrimineringsprincipen i artikel 12 i fördraget (dom av den 20 oktober 1993 i de förenade målen C- 92/92 och C-326/92, Phil Collins m.fl.).

Vidare följer av stycke 29 i ingressen att rätten till ersättning enligt följerätten bör begränsas till medborgare i gemenskapen och till utländska upphovsmän vars hemländer ger motsvarande skydd åt upphovsmän som är medborgare i medlemsstaterna. I samma stycke anges också att medlemsstaterna bör ha rätt att utvidga rätten till utländska upphovsmän som har sin hemvist i berörd medlemsstat. Sådana utländska upphovsmän som har hemvist i en medlemsstat kan alltså enligt direktivet jämställas med medlemsstatens egna medborgare. Det innebär att den svenska bestämmelsen i 60 § tredje stycket upphovsrättslagen om att följerätten även skall tillämpas på verk av den som inte är medborgare i Sverige men har sin vanliga vistelseort här står i överensstämmelse med direktivet.

Av redovisningen av gällande rätt framgår att en medborgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet alltid skall behandlas som om han eller hon var svensk medborgare (1 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen). Gällande rätt överensstämmer således med kravet på icke diskriminering i artikel 12 i fördraget varför det inte finns något behov av ändring i gällande rätt i detta avseende.

Som påpekats tidigare gäller följerätten i förhållande till utländska upphovsmän som inte har sin vanliga vistelseort i Sverige endast under två förutsättningar. Den första förutsättningen är att upphovsmannen är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i ett annat land än Sverige som ingår i Bernunionen eller Världshandelsorganisationen. Den andra förutsättningen är att det land i vilket upphovsmannen är medborgare har genomfört en sådan ersättningsordning som avses i artikel 14 ter Bernkonventionen, dvs. att det föreligger reciprocitet. (Se 2 § tredje stycket och 18 § andra stycket internationella upphovsrättsförordningen.)

I direktivet föreskrivs att upphovsmän i tredje land – och deras efterträdande rättsinnehavare – under vissa förutsättningar skall omfattas av följerätten enligt direktivet och den berörda medlemsstatens lagstiftning om följerätt. Med tredje land avses länder utanför EU. Direktivet begränsar inte tillämpningen av reglerna om följerätt till konstverk skapade av upphovsmän som är medborgare i länder inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller som ingår i Bernunionen eller Världshandelsorganisationen (WTO). En sådan begränsning är inte förenlig med artikel 7 i direktivet. Internationella upphovsrättsförordningen bör därför ändras så att även konstverk skapade av upphovsmän som är medborgare i andra länder än sådana som ingår i EES-området, Bernunionen eller Världshandelsorganisationen omfattas av reglerna om följerättsersättning. Förutsättningen för att konstverk skapade av upphovsmän från ett tredje land skall omfattas av reglerna om följerätt är dock att reciprocitet föreligger. Som redogjorts för tidigare finns enligt gällande rätt ett krav på reciprocitet för att en utländsk upphovsman som inte är medborgare i något land inom EES-området skall ha rätt till ersättning om hans eller hennes konstverk säljs vidare i Sverige. Detta krav bör även fortsättningsvis gälla och utsträckas till upphovsmän som inte är medborgare i något av länderna inom EES-området. Enligt 62 § upphovsrättslagen får regeringen bland annat under förutsättning av ömsesidighet meddela föreskrifter om upphovsrättslagens tillämplighet med avseende på andra länder. Den utvidgning av upphovsrättslagens tillämpningsområde som bör ske för att svensk rätt skall stå i överensstämmelse med direktivet kan således genomföras genom ändringar i internationella upphovsrättsförordningen som regeringen beslutar om. Några lagändringar behövs alltså inte i denna del.

6¶Preskription av fordran på följerättsersättning

6.1¶Nuvarande ordning

Följerätten är utformad som en individuell ersättningsrätt knuten till upphovsrätten och den upphovsrättsliga skyddstiden.

Rätten till ersättning uppstår när ett konstverk som omfattas av regleringen säljs vidare. Den fordran som uppkommer kan göras gällande endast av organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän (26 j § fjärde stycket upphovsrättslagen). Konstnären kan alltså inte på egen hand kräva in ersättning från den som är ersättningsskyldig. I stället är organisationen skyldig att kräva in ersättningen och betala ut den insamlade ersättningen till den ersättningsberättigade konstnären. Organisationen får göra ett skäligt avdrag på det belopp som betalas ut för sina omkostnader (26 j § färde stycket).

Skyldigheten att betala ersättningen åvilar näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet säljer vidare ett konstverk eller förmedlar en sådan försäljning av ett konstverk. Enligt vad som föreslås i denna promemoria (avsnitt 5.3.2) kommer fortsättningsvis denna skylighet att åvila den som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden oavsett om denne är köpare, säljare eller förmedlare. Har flera sådana personer deltagit vid försäljningen åvilar skyldigheten i första hand säljaren och i andra hand förmedlaren.

När en ersättningsgrundade vidareförsäljning ägt rum skall enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer ersättningen betalas genast eller senast vid anfordran. För anspråket mot näringsidkaren gäller enligt upphovsrättslagen en speciell regel

om preskription. Om organisationen framställer ett krav på betalning senare än tre år efter det att försäljningen ägde rum är fordringen preskriberad (26 j § fjärde stycket upphovsrättslagen). I paragrafen finns inga särskilda bestämmelser om preskription såvitt avser det anspråk en upphovsman eller i förkommande fall dennes efterträdande rättsinnehavare har mot den organisation som krävt in följerättsersättningen.

6.2¶Överväganden

Förslag: En uttrycklig regel om preskription avseende den ersättningsberättigades fordran på ersättning gentemot upphovsrättsorganisationen införs i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Enligt den nya preskriptionsregeln preskriberas en sådan fordran tio år efter tillkomsten, dock endast under förutsättning att organisationen vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade. Vidare föreskrivs att om ersättningsbeloppet blir föremål för preskription får organisationen endast använda det aktuella ersättningsbeloppet för ändamål som syftar till att stödja upphovsmän till sådana verk som omfattas av följerätten, dvs. alster av bildkonst och brukskonst, och framställare av fotografiska bilder.

Skälen för förslaget: En fråga som direktivet inte tar ställning till är i vilken mån upphovsmannens anspråk på den organisation som mottagit betalningen preskriberas och vad sådana medel i sådant fall får användas till. Med preskription avses att en fordran upphör att gälla efter viss lagbestämd tidsfrist om borgenären under denna tid inte agerat på något sätt. Det är i huvudsak två skäl som brukar anföras till stöd för regler om preskription. Det är dels svårigheterna att efter lång tid föra bevisning om ett rättsförhållande, dels olägenheten för gäldenären att under obestämd tid bevara bevis om rättsförhållandet. Ett rättsförhållande bör således enligt allmänna

principer inte kunna hållas svävande under hur lång tid som helst.

Allmänna bestämmelser om preskription finns i preskriptionslagen (1981:130). Lagen är enligt 1 § tillämplig på alla slags fordringar, oavsett om de avser pengar, varor, tjänster eller andra prestationer (prop. 1979/80:119 s. 88). Det saknar betydelse om fordringen grundas på avtal, på en handling som inte har samband med ett avtalsförhållande eller direkt på lag eller annan författning eller oskriven rätt.

Utanför lagens tillämpningsområde faller sakrättsliga anspråk, t.ex. sådana som avser äganderätt, nyttjanderätt m.m. och rättigheter som inte är av obligationsrättslig karaktär, som t.ex. upphovsrätt (prop. 1979/80:119 s. 88). Däremot faller obligatoriska anspråk som grundar sig på upphovsrätt inom lagens tillämpningsområde. Ett krav på skäligt vederlag till följd av upphovsrättsintrång enligt 54 § första stycket upphovsrättslagen faller således inom preskriptionslagens tillämpningsområde.

Med preskription avses att en borgenär förlorar rätten att kräva ut sin fordran (8 § första stycket). En fordran preskriberas som huvudregel tio år efter tillkomsten (2 § första stycket). För konsumentfordringar är tiden dock tre år (2 § andra stycket) räknat från fordringens tillkomst.

Preskriptionslagens bestämmelser gäller endast om inte annat föreskrivs i annan lagstiftning. Föreskrifter som innehåller särskilda preskriptionsbestämmelser, s.k. specialpreskription, återfinns i flera olika författningar. Bland annat finns det i upphovsrättslagen särskilda preskriptionsbestämmelser som avviker från de allmänna bestämmelserna i preskriptionslagen i vissa avseenden (42 a § fjärde stycket och 26 j § fjärde stycket upphovsrättslagen). De nu nämnda bestämmelserna i upphovsrättslagen reglerar dock inte uttömmande alla frågor kring preskription av de fordringar som omfattas av desamma. I de situationer där en bestämmelse om specialpreskription endast reglerar vissa frågor om preskription bör i regel de allmänna bestämmelserna om preskription kunna tillämpas på övriga frågor (prop. 1979/80:119 s. 83).

I 42 a § fjärde stycket upphovsrättslagen finns allmänna bestämmelser om avtalslicenser. Med avtalslicens avses bestämmelser om att en part kan träffa avtal om användning av verk med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området och därigenom få rätt att använda också verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen. För att avtalslicens skall gälla måste alltså avtal ha ingåtts med en organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området. De utomstående upphovsmännens intressen tillgodoses genom vissa skyddsregler i lagtexten, t.ex. bestämmelser om rätt till ersättning. Av 42 a § fjärde stycket upphovsrättslagen framgår att detta krav på ersättning gentemot den organisation som ingått avtalet preskriberas om upphovsmannen inte framställer ett krav till organisationen inom tre år från det att verket utnyttjades. Införandet av denna kortare preskriptionsfrist motiverades av en önskan att underlätta tillämpningen av reglerna om avtalslicens (prop. 1979/80:132 s. 89).

För följerätten gäller att den organisation som är behörig att kräva in ersättningen måste framställa sitt krav mot den ersättningsskyldige näringsidkaren senast inom tre år från utgången av det år då försäljningen ägde rum (26 j § fjärde stycket upphovsrättslagen). Framställs inte ett sådant krav inom denna tid preskriberas fordran på följerättsersättning. Följden av detta blir att den ersättningsberättigade upphovsmannen går miste om sin ersättning.

Upphovsrättsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande från år 1990 att även upphovsmannens krav mot organisationen skulle preskriberas efter tre år från utgången av det år då den ersättningsgrundande vidareförsäljningen skedde (25 a § i utredningens lagförslag, SOU 1990:30 s. 45 f.). Som skäl för den förslagna bestämmelsen anfördes att en viss kortare preskriptionstid för krav på ersättning skulle underlätta tillämpningen av regelverket (a. bet. s. 612). Vidare angavs att preskriptionstidens längd – tre år från utgången av det år då vidareförsäljningen skedde – överensstämde med den tid som genomgående föreslagits i samband med förslagen om

avtalslicenser. De bestämmelser om avtalslicenser, som åsyftades av Upphovsrättsutredningen, återfinns numera i kapitel 3 a i upphovsrättslagen.

Regeringens proposition med förslag till regler om följerätt kom inte att innehålla någon bestämmelse om att upphovsmannens anspråk på den organisation som krävt in ersättningen skulle kunna preskriberas efter en viss kortare tid (prop. 1994/95:151). Någon närmare motivering varför så skedde lämnades inte i propositionen. Under riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes emellertid ett flertal motioner med yrkanden om att upphovsmannens fordran på följerättsersättning skulle preskriberas på det sätt upphovsrättsutredningen föreslagit (bet. 1995/96:LU 1 s. 23). Lagutskottet avstyrkte dock de yrkanden som framställdes i de nämnda motionerna med hänvisning till följande skäl.

Den organisation som inkasserar ersättningen för de ersättningsberättigades räkning kommer att vara redovisningsskyldig med avseende på mottagna belopp gentemot ersättningsberättigade rättighetshavare. I ett sådant uppdragsliknande förhållande bör det enligt utskottet inte komma ifråga att införa en preskriptionsregel (bet. 1995/96:LU 1 s. 23 f.).

I Danmark har däremot i bestämmelserna om följerätt tagits in regler om preskription avseendet det anspråk upphovsmannen har på organisationen. Ett sådant anspråk preskriberas inom tre år från tillkomsten av fordringen, dvs. den ersättningsgrundande vidareförsäljningen.

Någon svensk rättspraxis som behandlar möjligheterna till preskription av upphovsmannens fordran på utbetalning av följerättsersättning från organisationen finns inte. Den organisation som företrädesvis tagit emot betalning av följerättsersättning, Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS), har gett uttryck för osäkerhet huruvida den fordran upphovsmannen har på organisationen preskriberas eller inte. Följden av detta har blivit att – i de fall där den ersättningsberättigade upphovsmannen eller dennes arvingar trots grundliga efterforskningar inte har kunnat letas upp – har

fordringsförhållandet ändå inte avvecklats. Under de tio år bestämmelserna om följerätt varit i kraft har de belopp där den ersättningsberättigade inte kunnat sökas upp blivit betydande. Dessa belopp kan också antas öka över tid.

Vad gäller relationen mellan upphovsmannen och den inkasserande organisationen rör det sig, som också Lagutskottet var inne på, om ett uppdragsliknande förhållande. Det är troligt att den specialregel om preskription som finns för ett visst slag av uppdragsförhållanden, nämligen sysslomannaskap, i 18 kap. 9 § handelsbalken är analogt tillämplig på detta förhållande. Det innebär att upphovsmannen eller annan ersättningsberättigad har ett år på sig att klandra organisationens sätt att utföra uppdraget. Ettårsfristen räknas från det att slutredovisning avlämnats. I de fall organisationen inte kan hitta den ersättningsberättigade börjar denna frist aldrig löpa. Denna preskriptionsregel löser alltså inte problemet med att följerättsersättning som insamlats inte kan delas ut utan samlas på hög av organisationen.

Den ettåriga preskriptionsfristen avseende sysslomans förvaltning tar emellertid endast sikte på klander avseende just förvaltningen. Eventuella penningfordringar som en uppdragsgivare har på sysslomannen är normalt föremål för sedvanlig tioårspreskription enligt preskriptionslagen. När det gäller frågan om preskriptionslagens bestämmelser är tillämpliga även på den fordran som en upphovsman (eller dennes efterföljande rättsinnehavare) har på följerättsersättning gentemot organisationen kan konstateras att situationen är speciell såtillvida att upphovsmannen oftast inte har någon kännedom om att han eller hon har en sådan fordran om inte organisationen har informerat om detta. Även om preskriptionslagens bestämmelser sannolikt ändå är tillämpliga finns det därför anledning att införa en specialregel för dessa fall. En sådan specialregel bör gå ut på att fordran preskriberas tio år efter tillkomsten men endast under förutsättning att organisationen vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade.

Vidare bör i lagen anges för vilka ändamål medel som inte utkrävts inom en preskriptionsfrist får användas. Mot bakgrund

av utformningen av följerätten och de syften som bär upp reglerna bör ändamålet vara att stödja upphovsmän till verk som omfattas av följerätt, dvs. alster av bildkonst och brukskonst (samt fotografer, se 49 a § upphovsrättslagen). Inom ramen för detta ändamål ligger också en möjlighet att betala ut ersättning till berättigade upphovsmän eller deras arvingar även om deras anspråk preskriberats. Det finns alltså inget hinder mot att organisationen på frivillig väg, trots att preskription inträtt, tillmötesgår sådana krav.

7¶Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Förslag: Ändringarna i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall träda i kraft den 1 januari 2007. De skall även tillämpas på verk och prestationer som kommit till före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Skälen för förslaget: Artikel 10 i direktivet innehåller bestämmelser om tillämpningen i tiden av direktivet.

Enligt artikel 10 skall direktivet tillämpas på alla originalkonstverk enligt artikel 2 som den 1 januari 2006 fortfarande skyddades av medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt eller som vid denna tidpunkt uppfyllde kriterierna för skydd enligt bestämmelserna i direktivet.

Direktivet skulle enligt artikel 12.1 ha varit genomfört den 1 januari 2006. Eftersom direktivets genomförande alltså är försenat är det angeläget att de nya och ändrade bestämmelserna träder i kraft snarast möjligt. De nya bestämmelserna bör kunna träda i kraft den 1 januari 2007.

Det är en allmän princip inom upphovsrätten att nya regler tillämpas också på verk och prestationer skyddade av närstående rättigheter som har tillkommit före ikraftträdandet av de nya reglerna. Denna princip avspeglas i artikel 10 i direktivet och bör gälla även i fråga om de nu föreslagna lagändringarna. Verk och fotografiska bilder som har tillkommit före ikraftträdandet och som alltjämt skyddas av upphovsrätt alternativt av en närstående rättighet bör således omfattas av de ändrade reglerna om följerätt.

En annan princip som vanligen tillämpas vid ändringar i upphovsrättslagen är att nya upphovsrättsliga regler inte bör tillämpas såvitt gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Även denna princip bör

tillämpas nu. Det bör således föreskrivas att äldre bestämmelser skall tillämpas när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

8¶Ekonomiska och andra konsekvenser

Bedömning: De föreslagna lagändringarna medför inte några ökade kostnader för det allmänna.

Skälen för bedömningen: Bestämmelser om följerätt har funnits i drygt tio år. Under denna tid har bestämmelserna inte lett till mer än ett fåtal tvister. Inte heller har reglerna inneburit ett behov av ingripanden från det allmänna. Det finns inte någon anledning att räkna med att de nu lämnade lagförslagen skall innebära en förändring i detta avseende och leda till ett ökat antal tvister eller ett behov av insatser från myndigheter. Lagförslagen medför således inte några ökade kostnader eller ökat resursbehov för det allmänna.

Bestämmelser om följerätt har däremot förstås ekonomiska konsekvenser för den som skall sälja ett konstverk som omfattas av rätten. De föreslagna ändringarna innebär ingen nämnvärd förändring av kretsen av verk som omfattas av följerätten. Dessa förändringar föranleder således inte några ökade kostnader för enskilda. Eftersom även försäljningar där endast köparen är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden kommer att omfattas sker i det hänseendet en viss ökning av kostnader för enskilda och av intäkter för upphovsmännen. Vad gäller de föreslagna ändringarna om att ersättningen skall utgå med lägre procentsatser desto högre försäljningspriset är kommer detta i stället att minska intäkterna för upphovsmännen i fråga om konstverk till relativt höga försäljningspriser och i motsvarande mån minska kostnaderna för dem som skall betala följerättsersättning. Samma konsekvens får förslaget om ett

högsta belopp som behöver betalas av en ersättningsskyldig. Sammantaget blir bedömningen att lagförslagen inte bör medföra totalt sett ökade kostnader för enskilda.

Förslagen bedöms inte medföra några nämnvärda konsekvenser för brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet. Inte heller medför förslagen några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, för sysselsättningen och offentlig service i olika delar av landet, för jämställdheten mellan kvinnor och män, för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen eller för miljön (jfr 15 § kommittéförordningen, 1998:1474).

9 Författningskommentar

26 n § Om ett exemplar av ett originalkonstverk som har överlåtits säljs vidare inom upphovsrättens giltighetstid och någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden är säljare, förmedlare eller köpare vid försäljningen har upphovsmannen rätt till ersättning. Med originalkonstverk avses 1. ett konstverk som har utförts av konstnären själv, eller 2. exemplar av konstverk som har framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med dennes tillstånd. Upphovsmannen har inte rätt till ersättning om 1. försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tjugondel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. försäljningen avser ett alster av byggnadskonst, eller 3. försäljningen sker från en privatperson till ett museum som är öppet för allmänheten och som inte bedriver en vinstgivande verksamhet, dock endast om försäljningen skett utan att en förmedlare som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden medverkat. Endast en person som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden är ersättningsskyldig. Om en sådan person deltagit vid försäljningen som säljare, förmedlare eller köpare skall denne betala ersättningen. Har flera sådana personer deltagit vid försäljningen skall ersättningen betalas av säljaren, eller, om denne inte är ersättningsskyldig, förmedlaren.

Författningskommentar Ds 2006:16

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i och omfattningen av följerätten.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.1, 5.2 och 5.4. I första stycket anges vilka vidareförsäljningar som kan grunda

en rätt till ersättning. I jämförelse med den nuvarande lydelsen av 26 j § första stycket upphovsrättslagen har följerätten utvidgats till att omfatta även försäljningar som sker från en privatperson utan medverkan av förmedlare. Endast vidareförsäljningar där någon på konstmarknaden yrkesmässigt verksam aktör deltar i egenskap av säljare, köpare eller förmedlare grundar en rätt till ersättning. Det saknar därvidlag betydelse om det är fråga om en fysisk eller juridisk person, utan avgörande är om aktören är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden. Försäljningar som en privatperson själv gör av sin konstsamling till en annan privatperson omfattas alltså inte av följerätten. Någon som visserligen är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden kan ibland tänkas handla i egenskap av privatperson. Tidigare framgick tydligt av lagtexten att sådana försäljningar inte omfattades. Den rimliga tolkningen även av den ändrade lagtexten är att följerättsersättning i sådana fall inte skall utgå. Om en konsthandlare t.ex. köper en målning avsedd som gåva eller för användning i det egna hemmet, av en annan privatperson bör det alltså inte vara fråga om en vidareförsäljning som omfattas av upphovsmannens rätt till ersättning. Den slutliga prövningen av detta blir dock en fråga för domstol och i slutänden EG-domstolen.

Formerna för vidareförsäljningen eller förmedlingen av en sådan saknar betydelse för bestämmelsernas tillämplighet. Således saknar det betydelse på vilket sätt ett avtal om försäljning ingås. T.ex. omfattas förmedling som sker via Internetauktioner av bestämmelserna på samma sätt som auktioner som sker i närvaro av budgivare.

De konstverk som kan grunda rätt till ersättning är enligt första stycket originalkonstverk. Med originalkonstverk avses enligt bestämmelsen dels konstverk som utförts av konstnären själv, dels exemplar av konstverk som framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med dennes tillstånd. Sådana

exemplar skall i normalfallet vara numrerade, signerade eller på annat sätt vederbörligen godkända av konstnären (artikel 2.2 i direktivet). Med konstverk avses såväl alster av bildkonst som alster av brukskonst.

I andra stycket föreskrivs vissa undantag från följerätten. Från följerätten undantas för det första försäljningar där försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tjugondel av ett prisbasbelopp. Denna bestämmelse överensstämmer med vad som tidigare föreskrivits i 26 j § andra stycket 1. Det har endast gjorts en redaktionell ändring genom att uttrycket basbelopp har ersatts av uttrycket prisbasbelopp. I andra stycket 2 undantas vidareförsäljningar av alster av byggnadskonst. Detta motsvarar vad som tidigare reglerats i 26 j § andra stycket 2. Slutligen undantas i andra stycket 3 från följerätten försäljningar som sker från en privatperson till ett museum som är öppet för allmänheten och som inte bedriver en vinstgivande verksamhet, dock endast om försäljningen skett utan att en förmedlare som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden medverkat.

Av tredje stycket följer vem som skall betala ersättningen. Denna fråga har tidigare reglerats i 26 j § första stycket. Då gällde att det i första hand var säljaren som var betalningsskyldig, i andra hand förmedlaren men aldrig köparen. Nu föreskrivs att även köparen i visst fall är skyldig att betala ersättningen. Om säljaren är en privatperson och köparen är någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden, t.ex. en konsthandel, skall köparen betala följerättsersättningen. Detta gäller dock endast i fall då en yrkesmässig förmedlare inte har medverkat.

26 o § Ersättningen enligt 26 n § skall beräknas på försäljningspriset exklusive mervärdesskatt och tas ut med 1. fem procent av den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro, 2. tre procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 50 000,01 och 200 000 euro,

Författningskommentar Ds 2006:16

3. en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 200 000,01 och 350 000 euro, 4. en halv procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 350 000,01 och 500 000 euro, 5. 0,25 procent av den del av försäljningspriset som överstiger 500 000 euro. Ersättning beräknad enligt första stycket skall högst utgå med 12 500 euro. Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas. Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på rätten.

Första stycket innehåller bestämmelser om hur ersättningen skall beräknas. Den har närmare behandlats i avsnitt 5.3 i den allmänna motiveringen. Bestämmelserna innebär att ersättningen inte som tidigare skall beräknas med fem procent på försäljningspriset oavsett dess storlek. I stället kommer skilda procentsatser att tillämpas beroende på storleken av försäljningspriset. Om t.ex. ett konstverk säljs för ett belopp i svenska kronor som motsvarar 50 000 euro skall ersättning utgå med fem procent av detta belopp. Är försäljningspriset i stället 60 000 euro skall ersättning tas ut med fem procent på beloppet upp till 50 000 euro och med fyra procent på det belopp som överstiger 50 000,01 euro.

Av andra stycket följer att den ersättningsskyldige aldrig skall behöva betala mer än 12 500 euro Inte förrän försäljningspriset uppgår till 1 800 000 euro eller mer slår dock denna begränsning till.

I tredje stycket finns regler om att följerätten är personlig och inte kan överlåtas samt om bodelning, arv och testamente. Dessa motsvarar helt vad som tidigare föreskrivits i 26 j § tredje stycket.

26 p §

Endast organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen skall kräva in ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum, är fordringen preskriberad. Den som är ersättningsskyldig skall på begäran av organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående kalenderåren. Den ersättningsberättigades fordran på organisationen preskriberas tio år efter tillkomsten, dock endast om organisationen vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade. Bortfaller den ersättningsberättigades fordran på organisationen till följd av preskription får organisationen endast använda det aktuella ersättningsbeloppet för ändamål som syftar till att stödja upphovsmän till sådana verk som avses i 26 n § första stycket.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6 i den allmänna motiveringen.

I första och andra stycket återfinns regler som helt motsvarar de regler som tidigare fanns i 26 j § fjärde och femte styckena.

I tredje stycket har införts en bestämmelse om preskription avseende upphovsmannens eller dennes efterföljande rättsinnehavares fordran mot organisationen. Där anges att en sådan fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, dock endast om organisationen vidtagit rimliga åtgärder för att finna den ersättningsberättigade. Bland sådana rimliga åtgärder ingår förstås försök att spåra arvingar eller testamentstagare till upphovsmannen. Vidare har införts vissa begränsningar av det sätt på vilket en organisation får använda följerättsersättning som blivit föremål för preskription. Medel som blivit föremål för

Författningskommentar Ds 2006:16

preskription får av organisationen endast användas till ändamål som främjar upphovsmän till sådana konstverk som kan omfattas av följerätt. Det kan således röra sig om bildkonstnärer, formgivare, fotografer (såväl upphovsmän som framställare enligt 49 a §) med flera.

49 a § Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas. Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi. Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det år då bilden framställdes. Bestämmelserna i 2 § andra–fjärde styckena, 3, 7–9, 11 och

11 a §§, 12 § första och fjärde styckena, 16–20 a och 23 §§, 24 § första stycket, 25–26 b, 26 e, 26 k–28, 31–38, 41, 42, 42 a–42 f och 50–52 §§ skall tillämpas på bilder som avses i denna paragraf. Är en sådan bild föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.

Paragrafen innehåller regler om närstående rättigheter för fotografer. Det har endast gjorts en redaktionell ändring i bestämmelsen. I fjärde stycket har en hänvisning till de tre föreslagna nya bestämmelserna 26 n–26 p §§ som ersätter 26 j § tagits in. Detta som en följd av att 26 j § förslås bli upphävd och ersatt av de tre föreslagna nya bestämmelserna i upphovsrättslagen.

60 § Bestämmelserna om upphovsrätt tillämpas på 1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, 2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket,

3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige, 4. här uppfört byggnadsverk, 5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenat med marken. Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som verkets producent. Bestämmelserna i 26 k–26 p §§ tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige. Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

Endast redaktionella ändringar har gjorts i paragrafen. Dessa består i att de tidigare hänvisningarna i tredje stycket till bestämmelserna i 26 j och 26 k §§ om följerätt respektive kassettersättning har ändrats till en hänvisning till 26 k – 26 p §§ där bestämmelserna om kassettersättning och följerätt numera är placerade.

61 § Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person

Författningskommentar Ds 2006:16

eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i

48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar. Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige. Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder 1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller 2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller 3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige. Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands. Av bestämmelserna i 45 § tillämpas hänvisningen till 26 k–

26 m §§ endast på framföranden som har gjorts av någon som är svensk medborgare eller som har sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 46 § tillämpas hänvisningen till

26 k–26 m §§ endast på upptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin

vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 26 k–26 p §§ endast på fotografiska bilder vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.

Endast redaktionella ändringar har gjorts i paragrafen. Dessa består i att de tidigare hänvisningarna i sista stycket till bestämmelserna i 26 j § om följerätt respektive 26 k § om kassettersättning har ändrats. Vad gäller kassettersättningen hänvisas numera i stället till 26 k – 26 m §§ där dessa bestämmelser numera är placerade. För följerättens del hänvisas i stället till 26 n – 26 p §§ där bestämmelserna om följerätt numera återfinns.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 2. De nya bestämmelserna skall även tillämpas på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. 3. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

Bestämmelserna träder enligt punkt 1 i kraft den 1 januari 2007.

Enligt punkt 2 kommer de ändrade bestämmelserna om följerätt att tillämpas på samtliga de verk som vid ikraftträdande tidpunkten är skyddade av upphovsrätt eller fotografiska bilder som vid denna tidpunkt omfattas av skydd enligt 49 a § upphovsrättslagen.

Av punkt 3 följer att äldre bestämmelser kommer att vara fortsatt tillämpliga när det gäller vidareförsäljningar som ägt rum före ikraftträdandet.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt)

THE EUROPEAN EUROPAPARLAMENT PARLIAMENT AND THE OCH EUROPEISKA COUNCIL OF THE UNIONENS RÅD HAR EUROPEAN UNION, ANTAGIT DETTA

DIREKTIV

Having regard to the Treaty med beaktande av Fördraget establishing the European om upprättandet av Europeiska Community, and in particular gemenskapen, särskilt artikel Article 95 thereof, 95 i detta,

Having regard to the med beaktande av proposal from the kommissionens förslag , Commission ,

Having regard to the med beaktande av opinion of the Economic and Ekonomiska och sociala

7 2 Social Committee , kommitténs yttrande ,

Acting in accordance with i enlighet med förfarandet i the procedure laid down in artikel 251 i fördraget , mot Article 251 of the Treaty , and bakgrund av det gemensamma

6 OJ C 178, 21.6.1996, p. 16 and OJ C 125, 23.4.1998, p. 8. 1 EGT C 178, 21.6.1996, s. 16 och EGT C 125, 23.4.1998, s. 8. 7 OJ C 75, 10.3.1997, p. 17. 2 EGT C 75, 10.3.1997, s. 17. 8 Opinion of the European Parliament of 9 April 1997 (OJ C 132, 28.4.1997, p. 88), confirmed on 27 October 1999, Council Common Position of 19 June 2000 (OJ C 300, 20.10.2000, p. 1) and Decision of the European Parliament of 13 December 2000 (OJ C

in the light of the joint text utkast som godkändes av approved by the Conciliation förlikningskommittén den 6 Committee on 6 June 2001, juni 2001, och

Whereas: av följande skäl:

(1) In the field of copyright, (1) Rätten till ersättning vid

the resale right is an vidareförsäljning av originalunassignable and inalienable konstverk (följerätten) inom right, enjoyed by the author of området upphovsrätt är en icke an original work of graphic or överlåtbar och oförytterlig rätt plastic art, to an economic som ger upphovsmannen till interest in successive sales of ett originalkonstverk rätt till the work concerned. en ekonomisk del i senare

vidareförsäljningar av det berörda verket. (2) The resale right is a right (2) Följerätten är en

of a productive character avkastningsbringande rätt som which enables the author/artist gör det möjligt för to receive consideration for upphovsmannen/konstnären successive transfers of the att få ersättning för senare work. The subject-matter of överlåtelser av verket. the resale right is the physical Föremålet för följerätten är work, namely the medium in verket i dess materiella form, which the protected work is dvs. det medium i vilket det incorporated. skyddade verket ingår.

(3) The resale right is (3) Syftet med följerätten är intended to ensure that att tillförsäkra upphovsmännen authors of graphic and plastic till konstverk en andel av det works of art share in the ekonomiska utbyte deras economic success of their originalkonstverk ger upphov

232, 17.8.2001, p. 173). Decision of the European Parliament of 3 July 2001 and Decision of the Council of 19 July 2001. 3 Europaparlamentets yttrande av den 9 april 1997 (EGT C 132, 28.4.1997, s. 88), bekräftat den 27 oktober 1999, rådets gemensamma ståndpunkt av den 19 juni 2000 (EGT C 300, 20.10.2000, s. 1) och Europaparlamentets beslut av den 13 december 2000 (EGT C 232, 17.8.2001, s. 173). Europaparlamentets beslut av den 3 juli 2001 och rådets beslut av den 19 juli 2001.

original works of art. It helps till. Denna rätt bidrar till att to redress the balance between återställa den ekonomiska the economic situation of jämvikten mellan upphovsmän authors of graphic and plastic till konstverk respektive andra works of art and that of other upphovsmän som uppbär creators who benefit from ersättning för senare successive exploitations of utnyttjande av sina verk. their works.

(4) The resale right forms an (4) Följerätten utgör en integral part of copyright and integrerad del av is an essential prerogative for upphovsrätten och är en viktig authors. The imposition of förmånsrätt för such a right in all Member upphovsmännen. Införandet av States meets the need for en sådan rätt i samtliga providing creators with an medlemsstater tillgodoser adequate and standard level of behovet av att ge upphovsmän protection. en rimlig och enhetlig

skyddsnivå.

(5) Under Article 151(4) of (5) Enligt artikel 151.4 i the Treaty the Community is fördraget skall gemenskapen to take cultural aspects into beakta de kulturella aspekterna account in its action under då den handlar enligt andra other provisions of the Treaty. bestämmelser i fördraget.

(6) The Berne Convention (6) I Bernkonventionen för for the Protection of Literary skydd av litterära och and Artistic Works provides konstnärliga verk föreskrivs att that the resale right is available följerätten endast kan göras only if legislation in the gällande om lagstiftningen i country to which the author upphovsmannens hemland belongs so permits. The right medger det. Följerätten är is therefore optional and således fakultativ och omfattas subject to the rule of av regeln om ömsesidighet. reciprocity. It follows from the Det följer av Europeiska case-law of the Court of gemenskapernas domstols Justice of the European rättspraxis avseende Communities on the tillämpningen av icke-

application of the principle of diskrimineringsprincipen i non-discrimination laid down artikel 12 i fördraget, såsom in Article 12 of the Treaty, as framgår av domen av den 20 shown in the judgment of 20 oktober 1993 i de förenade October 1993 in Joined Cases målen C-92/92 och C-326/92, C-92/92 and C-326/92 Phil Phil Collins m.fl. , att Collins and Others , that nationella bestämmelser som domestic provisions containing innehåller klausuler om reciprocity clauses cannot be ömsesidighet inte kan åberopas relied upon in order to deny för att vägra medborgare från nationals of other Member andra medlemsstater States rights conferred on rättigheter som tilldelas landets national authors. The egna medborgare. Tillämpning application of such clauses in av sådana klausuler i the Community context runs gemenskapssammanhang counter to the principle of strider mot principen om equal treatment resulting from likabehandling som grundas på the prohibition of any förbudet mot all discrimination on grounds of diskriminering på grund av nationality. nationalitet.

(7) The process of (7) Internationaliseringen av internationalisation of the gemenskapsmarknaden för Community market in modern modern och samtida konst, and contemporary art, which is vilken numera sker allt now being speeded up by the snabbare på grund av den nya effects of the new economy, in ekonomin, i ett rättsläge då få a regulatory context in which stater utanför EU erkänner few States outside the EU följerätten gör det absolut recognise the resale right, nödvändigt för Europeiska makes it essential for the gemenskapen att på det European Community, in the externa planet inleda external sphere, to open förhandlingar i syfte att göra negotiations with a view to artikel 14 b i making Article 14b of the Bernkonventionen tvingande. Berne Convention

9 [1993] ECR I-5145. 4 1993 Rec. I-5145.

compulsory.

(8) The fact that this (8) Det faktum att denna international market exists, internationella marknad finns, combined with the lack of a och att det inte finns någon resale right in several Member följerätt i flera medlemsstater States and the current disparity samt att de nationella system as regards national systems som erkänner den rätten för which recognise that right, närvarande skiljer sig åt, gör make it essential to lay down det absolut nödvändigt att transitional provisions as fastställa regards both entry into force övergångsbestämmelser, både and the substantive regulation avseende följerättens of the right, which will ikraftträdande och dess preserve the competitiveness materiella reglering genom of the European market. vilka den europeiska

marknadens konkurrenskraft kommer att bevaras. (9) The resale right is (9) För närvarande

currently provided for by the innehåller flertalet av domestic legislation of a medlemsstaternas nationella majority of Member States. lagstiftningar bestämmelser Such laws, where they exist, om följerätt. Dessa display certain differences, bestämmelser företer, i de fall notably as regards the works de förekommer, vissa covered, those entitled to olikheter, särskilt när det gäller receive royalties, the rate vilka verk som omfattas av applied, the transactions rätten, ersättningsberättigade subject to payment of a följerättsinnehavare, tillämplig royalty, and the basis on which procentsats, vilka överlåtelser these are calculated. The som omfattas av rätten samt application or non-application beräkningsgrunden för of such a right has a significant ersättningen. Konkurrensimpact on the competitive villkoren på den inre environment within the marknaden påverkas i hög grad internal market, since the av om en sådan rätt tillämpas existence or absence of an eller inte, eftersom föreobligation to pay on the basis komsten av en skyldighet att

of the resale right is an element betala på grundval av which must be taken into följerätten, eller avsaknaden av account by each individual en sådan skyldighet, utgör en wishing to sell a work of art. faktor som måste beaktas av This right is therefore a factor var och en som önskar sälja ett which contributes to the konstverk. Denna rätt kan creation of distortions of därför bidra till såväl competition as well as snedvridning av konkurrensen displacement of sales within som omlokaliseringar av the Community. försäljningen inom

gemenskapen.

(10) Such disparities with (10) Sådana skillnader med regard to the existence of the avseende på förekomsten och resale right and its application tillämpningen av följerätten i by the Member States have a medlemsstaterna har en direkt direct negative impact on the negativ återverkan på hur den proper functioning of the inre marknaden för konstverk internal market in works of art fungerar enligt artikel 14 i as provided for by Article 14 fördraget. Artikel 95 i of the Treaty. In such a fördraget utgör den lämpliga situation Article 95 of the rättsliga grunden i ett sådant Treaty constitutes the fall. appropriate legal basis.

(11) The objectives of the (11) Gemenskapens mål Community as set out in the enligt fördraget innefattar att Treaty include laying the lägga grunden till en allt fastare foundations of an ever closer sammanslutning mellan de union among the peoples of europeiska folken, stärka Europe, promoting closer förbindelserna mellan relations between the Member gemenskapens medlemsstater States belonging to the samt säkerställa ekonomiska Community, and ensuring och sociala framsteg i their economic and social medlemsstaterna genom progress by common action to gemensamma åtgärder för att eliminate the barriers which undanröja de barriärer som divide Europe. To that end the delar Europa. För detta Treaty provides for the ändamål föreskrivs i fördraget

establishment of an internal att en inre marknad skall market which presupposes the upprättas, vilket förutsätter att abolition of obstacles to the hindren för den fria free movement of goods, rörligheten för varor, friheten freedom to provide services att tillhandahålla tjänster och and freedom of establishment, den fria etableringsrätten and for the introduction of a upphör, samt att en ordning system ensuring that som säkerställer att competition in the common konkurrensen på den inre market is not distorted. marknaden inte snedvrids Harmonisation of Member införs. Harmonisering av States’ laws on the resale right medlemsstaternas contributes to the attainment lagstiftningar om följerätt of these objectives. bidrar till att dessa mål uppnås.

(12) The Sixth Council (12) Genom rådets sjätte Directive (77/388/EEC) of 17 direktiv 77/388/EEG av den 17 May 1977 on the maj 1977 om harmonisering av harmonisation of the laws of medlemsstaternas lagstiftning the Member States relating to rörande omsättningsskatter turnover taxes - common Gemensamt system för system of value added tax: mervärdeskatt: enhetlig

10 5 uniform basis of assessment , beräkningsgrund införs progressively introduces a gradvis ett gemenskapssystem Community system of för skatter som bl.a. är taxation applicable inter alia to tillämpligt på konstverk. works of art. Measures Enbart åtgärder på confined to the tax field are skatteområdet är inte not sufficient to guarantee the tillräckliga för att garantera en harmonious functioning of the väl fungerande konstmarknad. art market. This objective Detta mål kan inte uppnås utan cannot be attained without en harmonisering av harmonisation in the field of följerätten. the resale right.

10 OJ L 145, 13.6.1977, p. 1. Directive as last amended by Directive 1999/85/EC (OJ L 277, 28.10.1999, p. 34). 5 EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 1999/85/EG (EGT L 277, 28.10.1999, s. 34).

(13) Existing differences (13) De olikheter i de between laws should be gällande lagstiftningarna som eliminated where they have a leder till att den inre distorting effect on the marknadens funktion snedfunctioning of the internal vrids bör undanröjas och market, and the emergence of uppkomsten av nya sådana any new differences of that olikheter förhindras. Det är kind should be prevented. emellertid inte nödvändigt att There is no need to eliminate, undanröja eller hindra or prevent the emergence of, uppkomsten av olikheter som differences which cannot be inte kan förväntas ha expected to affect the återverkningar på den inre functioning of the internal marknaden. market.

(14) A precondition of the (14) En förutsättning för att proper functioning of the den inre marknaden skall internal market is the existence kunna fungera väl är att of conditions of competition konkurrensvillkoren inte snedwhich are not distorted. The vrides. Olikheter mellan de existence of differences nationella bestämmelserna om between national provisions on följerätt skapar snedvridning the resale right creates av konkurrensen och omlokadistortions of competition and lisering av försäljningen inom displacement of sales within gemenskapen samt leder till att the Community and leads to konstnärer behandlas olika unequal treatment between beroende på var deras verk artists depending on where säljs. Denna fråga har därför their works are sold. The issue transnationella aspekter som under consideration has inte på ett tillfredsställande therefore transnational aspects sätt kan regleras genom which cannot be satisfactorily åtgärder från medlemsstaternas regulated by action by Member sida. Att inte vidta några States. A lack of Community gemenskapsåtgärder skulle action would conflict with the strida mot fördragets krav på requirement of the Treaty to att snedvridning av correct distortions of konkurrensen och ojämlik competition and unequal behandling skall korrigeras.

treatment.

(15) In view of the scale of (15) Med hänsyn till de divergences between national stora olikheterna mellan de provisions it is therefore nationella bestämmelserna är necessary to adopt det därför nödvändigt att vidta harmonising measures to deal harmoniseringsåtgärder för att with disparities between the rätta till olikheter i laws of the Member States in medlemsstaternas lagstiftning areas where such disparities are på de områden där det är liable to create or maintain troligt att sådana olikheter distorted conditions of skapar eller bevarar snedvridna competition. It is not however konkurrensvillkor. Det är dock necessary to harmonise every inte nödvändigt att provision of the Member harmonisera alla bestämmelser States' laws on the resale right i medlemsstaternas lagar om and, in order to leave as much följerätt och, för att kunna scope for national decision as lämna så stort utrymme som possible, it is sufficient to limit möjligt för nationell the harmonisation exercise to beslutanderätt, räcker det med those domestic provisions that att begränsa harmoniseringen have the most direct impact on till att omfatta de nationella the functioning of the internal bestämmelser som har de mest market. direkta återverkningarna på

hur den inre marknaden fungerar. (16) This Directive complies (16) Detta direktiv uppfyller

therefore, in its entirety, with således i sin helhet the principles of subsidiarity subsidiaritets- och proportioand proportionality as laid nalitetsprinciperna i artikel 5 i down in Article 5 of the fördraget. Treaty.

(17) Pursuant to Council (17) Enligt bestämmelserna i Directive 93/98/EEC of 29 rådets direktiv 93/98/EEG av October 1993 harmonising the den 29 oktober 1993 om term of protection of harmonisering av skyddstiden copyright and certain related för upphovsrätt och vissa

11 6 rights , the term of copyright närstående rättigheter uppgår runs for 70 years after the skyddstiden för upphovsrätt author’s death. The same till 70 år efter period should be laid down for upphovsmannens död. Samma the resale right. Consequently, skyddstid bör föreskrivas för only the originals of works of följerätten. Endast moderna modern and contemporary art eller samtida originalverk may fall within the scope of kommer sålunda att omfattas the resale right. However, in av följerätten. För att göra det order to allow the legal möjligt för de medlemsstater systems of Member States som då detta direktiv antas inte which do not, at the time of tillämpar följerätt till förmån the adoption of this Directive, för konstnärer att införa denna apply a resale right for the rätt i sina respektive benefit of artists to rättssystem och dessutom göra incorporate this right into det möjligt för de ekonomiska their respective legal systems aktörerna i dessa medlemsand, moreover, to enable the stater att successivt anpassa sig economic operators in those till denna rätt samtidigt som de Member States to adapt bibehåller sin ekonomiska gradually to the livskraft, bör de berörda aforementioned right whilst medlemsstaterna emellertid ges maintaining their economic en begränsad övergångsperiod viability, the Member States under vilken de kan välja att concerned should be allowed a inte tillämpa följerätten till limited transitional period förmån för dem som efter during which they may choose konstnärens död är not to apply the resale right for rättsinnehavare. the benefit of those entitled under the artist after his death.

(18) The scope of the resale (18) Följerätten bör right should be extended to all utvidgas till att omfatta all acts of resale, with the vidareförsäljning med undanexception of those effected tag av sådan vidareförsäljning directly between persons som äger rum direkt mellan

11 OJ L 290, 24.11.1993, p. 9. 6 EGT L 290, 24.11.1993, s. 9.

acting in their private capacity privatpersoner utan medverkan without the participation of an av personer som är art market professional. This yrkesmässigt verksamma på right should not extend to acts konstmarknaden. Rätten bör of resale by persons acting in inte utvidgas till att omfatta their private capacity to vidareförsäljning från museums which are not for privatpersoner till museer som profit and which are open to inte bedriver vinstgivande the public. With regard to the verksamhet och som är öppna particular situation of art för allmänheten. När det gäller galleries which acquire works den speciella situation som directly from the author, uppstår när konstgallerier Member States should be förvärvar konstverk direkt av allowed the option of upphovsmannen, bör exempting from the resale medlemsstaterna ha rätt att right acts of resale of those från följerätten undanta sådan works which take place within återförsäljning av konstverk three years of that acquisition. som sker inom tre år efter The interests of the artist förvärvet. Dessutom bör should also be taken into konstnärens intressen beaktas account by limiting this genom att detta undantag exemption to such acts of begränsas till att omfatta sådan resale where the resale price vidareförsäljning där priset vid does not exceed EUR 10000. vidareförsäljningen inte

(19) It should be made clear överstiger 10000 euro. that the harmonisation (19) Det bör klargöras att brought about by this den harmonisering som detta Directive does not apply to direktiv medför inte gäller original manuscripts of writers författares och kompositörers and composers. originalmanuskript.

(20) Effective rules should (20) Det bör införas be laid down based on effektiva regler som grundas på experience already gained at erfarenheter på nationell nivå national level with the resale av följerätten. Följerättsright. It is appropriate to ersättningen bör beräknas som calculate the royalty as a en procentandel av percentage of the sale price and försäljningspriset och inte på

not of the increase in value of ett konstverks ökade värde i works whose original value has förhållande till ursprungsincreased. värdet.

(21) The categories of works (21) De kategorier av of art subject to the resale konstverk som omfattas av right should be harmonised. följerätten bör harmoniseras.

(22) The non-application of (22) Genom att inte tillämpa royalties below the minimum följerättsersättning vid försäljthreshold may help to avoid ningsbelopp som understiger disproportionately high den lägsta beloppsgräns som collection and administration fastställs kan man bidra till att costs compared with the profit undvika oproportionerligt for the artist. However, in höga uttags- och förvaltningsaccordance with the principle kostnader i förhållande till of subsidiarity, the Member konstnärens vinst. I enlighet States should be allowed to med subsidiaritetsprincipen establish national thresholds bör emellertid medlemslower than the Community staterna ha rätt att fastställa threshold, so as to promote nationella beloppsgränser som the interests of new artists. är lägre än gemenskapens Given the small amounts beloppsgräns för att gynna nya involved, this derogation is not konstnärer. Med tanke på likely to have a significant beloppens ringa storlek får effect on the proper detta undantag troligtvis inte functioning of the internal någon avgörande effekt på en market. väl fungerande inre marknad.

(23) The rates set by the (23) De procentsatser som different Member States for har fastställts av de olika the application of the resale medlemsstaterna för right vary considerably at tillämpning av följerätten present. The effective varierar för närvarande functioning of the internal betydligt. För att den inre market in works of modern marknaden för modern konst and contemporary art requires och samtidskonst skall kunna the fixing of uniform rates to fungera väl är det nödvändigt the widest possible extent. att i största möjliga

utsträckning fastställa enhetliga procentsatser. (24) It is desirable to (24) I syfte att tillfredsställa

establish, with the intention of alla de olika intressena på reconciling the various marknaden för originalverk är interests involved in the det önskvärt att det inrättas ett market for original works of system med avtagande art, a system consisting of a procentsatser för olika tapering scale of rates for prisskikt. Det är viktigt att several price bands. It is minska risken för important to reduce the risk of omlokalisering av försäljning sales relocating and of the och kringgående av circumvention of the gemenskapens regler om Community rules on the resale följerätten. right.

(25) The person by whom (25) Den ersättning som tas the royalty is payable should, ut med stöd av följerätten bör i in principle, be the seller. princip betalas av säljaren. Member States should be given Medlemsstaterna bör ges the option to provide for möjlighet att medge undantag derogations from this principle från denna princip med in respect of liability for avseende på vem som är payment. The seller is the ansvarig för betalningen. person or undertaking on Säljaren är antingen den person whose behalf the sale is eller det företag i vars namn concluded. försäljningen genomförs.

(26) Provision should be (26) Det är önskvärt att made for the possibility of införa en möjlighet för periodic adjustment of the periodiska justeringar av threshold and rates. To this beloppsgränser och end, it is appropriate to entrust procentsatser. För detta to the Commission the task of ändamål bör kommissionen drawing up periodic reports on ges i uppdrag att utarbeta the actual application of the periodiska rapporter om den resale right in the Member faktiska tillämpningen av States and on the impact on följerätten i medlemsstaterna the art market in the och om vilken inverkan detta

Community and, where har på gemenskapens appropriate, of making konstmarknad samt att i proposals relating to the förekommande fall föreslå amendment of this Directive. ändringar av detta direktiv.

(27) The persons entitled to (27) Det måste fastställas receive royalties must be vilka de ersättningsberättigade specified, due regard being had följerättsinnehavarna är, to the principle of subsidiarity. samtidigt som subsidiaritets- It is not appropriate to take principen iakttas. Det är inte action through this Directive lämpligt att genom detta in relation to Member States' direktiv ingripa i medlemslaws of succession. However, staternas lagstiftning om those entitled under the author arvsrätt. Efterträdande must be able to benefit fully rättsinnehavare måste dock from the resale right after his kunna få full ersättning enligt death, at least following the följerätten efter expiry of the transitional upphovsmannens död, period referred to above. åtminstone efter det att ovan

nämnda övergångsperiod löpt ut. (28) The Member States are (28) Medlemsstaterna är

responsible for regulating the ansvariga för att fastställa exercise of the resale right, regler för tillämpningen av particularly with regard to the följerätten, särskilt med way this is managed. In this avseende på hur denna respect management by a förvaltas. I detta avseende är collecting society is one förvaltning via en possibility. Member States insamlingsorganisation en should ensure that collecting lösning. Medlemsstaterna bör societies operate in a säkerställa att insamlingsorgatransparent and efficient nisationerna fungerar på ett manner. Member States must öppet och effektivt sätt. also ensure that amounts Medlemsstaterna måste även intended for authors who are säkerställa uttag och nationals of other Member utbetalning av belopp avsedda States are in fact collected and för upphovsmän som är distributed. This Directive is medborgare i andra

without prejudice to medlemsstater. Detta direktiv arrangements in Member påverkar inte States for collection and medlemsstaternas system för distribution. uttag och utbetalning.

(29) Enjoyment of the resale (29) Rätten till ersättning right should be restricted to enligt följerätten bör begränsas Community nationals as well till medborgare i gemenskapen as to foreign authors whose och till utländska upphovsmän countries afford such vars hemländer ger protection to authors who are motsvarande skydd åt nationals of Member States. A upphovsmän som är Member State should have the medborgare i medlemsstaterna. option of extending enjoyment En medlemsstat bör ha rätt att of this right to foreign authors utvidga denna rätt till who have their habitual utländska upphovsmän som residence in that Member har sin hemvist i den State. medlemsstaten.

(30) Appropriate procedures (30) Lämpliga förfaranden for monitoring transactions för kontroll av överlåtelser bör should be introduced so as to införas, så att ensure by practical means that medlemsstaternas faktiska the resale right is effectively tillämpning av följerätten skall applied by Member States. kunna garanteras på ett This implies also a right on the praktiskt sätt. Detta innebär part of the author or his även att upphovsmannen eller authorised representative to dennes ombud skall ha rätt att obtain any necessary erhålla alla slags erforderliga information from the natural uppgifter från den fysiska eller or legal person liable for juridiska person som är skyldig payment of royalties. Member att betala ersättningen. States which provide for Medlemsstater som föreskriver collective management of the om kollektiv förvaltning av resale right may also provide följerätten får även föreskriva that the bodies responsible for att endast de organisationer that collective management som är ansvariga för denna should alone be entitled to kollektiva förvaltning skall ha obtain information, rätt att erhålla uppgifter.

HAVE ADOPTED THIS HÄRIGENOM DIRECTIVE: FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

CHAPTER I KAPITEL I

SCOPE RÄCKVID

Article 1 Artikel 1

Subject matter of the resale right Följerättens innehåll

1. Member States shall 1. Till förmån för provide, for the benefit of the upphovsmannen till ett author of an original work of originalkonstverk skall art, a resale right, to be defined medlemsstaterna införa en as an inalienable right, which följerätt som definieras som en cannot be waived, even in oförytterlig rätt som advance, to receive a royalty upphovsmannen inte kan avstå based on the sale price från, inte ens på förhand, och obtained for any resale of the som innebär rätt till ersättning work, subsequent to the first som är grundad på transfer of the work by the försäljningspriset vid all author. vidareförsäljning av verket

efter upphovsmannens första överlåtelse. 2. The right referred to in 2. Den rätt som avses i

paragraph 1 shall apply to all punkt 1 skall gälla vid all acts of resale involving as vidareförsäljning vid vilken sellers, buyers or yrkesmässigt verksamma på intermediaries art market konstmarknaden deltar, såsom professionals, such as säljare, köpare eller förmedlare, salesrooms, art galleries and, in till exempel auktionskammare, general, any dealers in works konstgallerier och, i allmänhet, of art. alla konsthandlare.

3. Member States may 3. Medlemsstaterna får provide that the right referred föreskriva att den rätt som

to in paragraph 1 shall not avses i punkt 1 inte skall gälla apply to acts of resale where vidareförsäljning när säljaren the seller has acquired the har förvärvat konstverket work directly from the author direkt av upphovsmannen less than three years before mindre än tre år före that resale and where the resale vidareförsäljningen och då price does not exceed EUR vidareförsäljningspriset inte 10000. överstiger 10000 euro.

4. The royalty shall be 4. Ersättningen skall betalas payable by the seller. Member av säljaren. Medlemsstaterna States may provide that one of får föreskriva att en annan av the natural or legal persons de fysiska eller juridiska referred to in paragraph 2 personer som avses i punkt 2 other than the seller shall alone än säljaren, skall vara ensam be liable or shall share liability ansvarig för betalningen av with the seller for payment of ersättningen, eller dela det the royalty. ansvaret med säljaren.

Article 2 Artikel 2

Works of art to which the resale Konstverk som följerätten avser

right relates

1. For the purposes of this 1. I detta direktiv avses med Directive, ”original work of originalkonstverk: konstverk art” means works of graphic or såsom målningar, collage, plastic art such as pictures, teckningar, grafik, litografier, collages, paintings, drawings, skulpturer, vävda tapeter eller engravings, prints, lithographs, bonader, keramiska föremål, sculptures, tapestries, ceramics, glasföremål och fotografier, glassware and photographs, såvida de har utförts av provided they are made by the konstnären själv eller det rör artist himself or are copies sig om exemplar som anses considered to be original som originalkonstverk. works of art.

2. Copies of works of art 2. Exemplar av konstverk covered by this Directive, som omfattas av detta direktiv

which have been made in och som har framställts i limited numbers by the artist begränsat antal av konstnären himself or under his authority, själv eller med dennes tillstånd, shall be considered to be skall anses som original works of art for the originalkonstverk i detta purposes of this Directive. direktiv. Sådana exemplar skall Such copies will normally have i normalfallet vara numrerade, been numbered, signed or signerade eller på annat sätt otherwise duly authorised by vederbörligen godkända av the artist. konstnären.

CHAPTER II KAPITEL II

PARTICULAR SÄRKSKILDA PROVISIONS BESTÄMMELSER

Article 3 Artikel 3

Threshold Beloppsgräns

1. It shall be for the Member 1. Det är upp till States to set a minimum sale medlemsstaterna att fastställa price from which the sales ett lägsta försäljningspris från referred to in Article 1 shall be och med vilket försäljning subject to resale right. enligt artikel 1 skall omfattas

av följerätten.

2. This minimum sale price 2. Det lägsta may not under any försäljningspriset får inte i circumstances exceed EUR något fall överstiga 3000 euro. 3000.

Article 4 Artikel 4

Rates Procentsatser

1. The royalty provided for 1. Den ersättning som avses in Article 1 shall be set at the i artikel 1 skall fastställas till

following rates: följande procentsatser:

(a) 4 % for the portion of a) 4 % av den del av the sale price up to EUR försäljningspriset som inte 50000; överstiger 50000 euro,

(b) 3 % for the portion of b) 3 % av den del av the sale price from EUR försäljningspriset som ligger 50000,01 to EUR 200000; mellan 50000,01 och 200000

euro,

(c) 1 % for the portion of c) 1 % av den del av the sale price from EUR försäljningspriset som ligger 200000,01 to EUR 350000; mellan 200000,01 och 350000

euro,

(d) 0,5 % for the portion of d) 0,5 % av den del av the sale price from EUR försäljningspriset som ligger 350000,01 to EUR 500000; mellan 350000,01 och 500000

euro,

(e) 0,25 % for the portion of e) 0,25 % av den del av the sale price exceeding EUR försäljningspriset som 500000. överstiger 500000 euro.

However, the total amount Totalt får dock inte of the royalty may not exceed ersättningen överstiga 12500 EUR 12500. euro.

2. By way of derogation 2. Genom undantag från from paragraph 1, Member punkt 1 får en medlemsstat States may apply a rate of 5 % tillämpa en procentsats på 5 % for the portion of the sale price för den del av referred to in paragraph 1(a). försäljningspriset som avses i

punkt 1 a.

3. If the minimum sale price 3. Om det lägsta fastställda set should be lower than EUR försäljningspriset understiger 3000, the Member State shall 3000 euro skall medlemsstaten also determine the rate även fastställa den procentsats applicable to the portion of the som skall tillämpas på den del sale price up to EUR 3000; this av försäljningspriset som ligger rate may not be lower than 4 mellan detta pris och 3000 %. euro; denna procentsats får

inte vara lägre än 4 %.

Article 5 Artikel 5

Calculation basis Beräkningsunderlag

The sale prices referred to in Det försäljningspris som Articles 3 and 4 are net of tax. avses i artiklarna 3 och 4 skall

vara priset före skatt.

Article 6 Artikel 6

Persons entitled to receive Ersättningsberättigade royalties följerättsinnehavare

1. The royalty provided for 1. Den ersättning som avses under Article 1 shall be payable i artikel 1 skall tillfalla to the author of the work and, upphovsmannen till verket subject to Article 8(2), after och, efter upphovsmannens his death to those entitled död, efterträdande under him/her. rättsinnehavare, om inte annat

följer av artikel 8.2.

2. Member States may 2. Medlemsstaterna får provide for compulsory or föreskriva obligatorisk eller optional collective frivillig kollektiv förvaltning av management of the royalty den ersättning som avses i provided for under Article 1. artikel 1.

Article 7 Artikel 7

Third-country nationals entitled Ersättningsberättigade to receive royalties följerättsinnehavare som är medborgare i tredje land

1. Member States shall 1. Medlemsstaterna skall provide that authors who are föreskriva att upphovsmän nationals of third countries som är medborgare i tredje

and, subject to Article 8(2), land och, om inte annat följer their successors in title shall av artikel 8.2, deras enjoy the resale right in efterträdande rättsinnehavare accordance with this Directive skall omfattas av följerätten and the legislation of the enligt detta direktiv och enligt Member State concerned only den berörda medlemsstatens if legislation in the country of lagstiftning endast om which the author or his/her lagstiftningen i det land i vilket successor in title is a national upphovsmannen eller dennes permits resale right protection efterträdande rättsinnehavare in that country for authors är medborgare tillåter skydd av from the Member States and följerätten i det landet för their successors in title. upphovsmän från

medlemsstaterna och deras efterträdande rättsinnehavare. 2. On the basis of 2. På grundval av

information provided by the information från medlems- Member States, the staterna skall kommissionen så Commission shall publish as snabbt som möjligt soon as possible an indicative offentliggöra en vägledande list of those third countries förteckning över de tredje which fulfil the condition set länder som uppfyller det out in paragraph 1. This list villkor som anges i punkt 1. shall be kept up to date. Denna förteckning skall hållas

uppdaterad.

3. Any Member State may 3. Varje medlemsstat får treat authors who are not jämställa upphovsmän som inte nationals of a Member State är medborgare i en but who have their habitual medlemsstat men som har sin residence in that Member State vanliga vistelseort i den in the same way as its own medlemsstaten med sina egna nationals for the purpose of medborgare för att skydda resale right protection. följerätten.

Article 8 Artikel 8

Term of protection of the resale Skyddstiden för följerätten

right

1. The term of protection of 1. Skyddstiden för the resale right shall följerätten skall överenscorrespond to that laid down stämma med den som fastställs in Article 1 of Directive i artikel 1 i direktiv 93/98/EEC. 93/98/EEG.

2. By way of derogation 2. Trots vad som sägs i from paragraph 1, those punkt 1 skall de medlemsstater Member States which do not som inte tillämpar följerätten apply the resale right on (the den [tidpunkt för entry into force date referred ikraftträdandet enligt artikel to in Article 13), shall not be 13] under en period som löper required, for a period expiring ut senast den 1 januari 2010 not later than 1 January 2010, inte vara skyldiga att tillämpa to apply the resale right for the följerätten till förmån för benefit of those entitled under efterträdande rättsinnehavare the artist after his/her death. efter konstnärens död.

3. A Member State to which 3. En medlemsstat för vilken paragraph 2 applies may have punkt 2 är tillämplig kan ges up to two more years, if ytterligare två år, om det är necessary to enable the nödvändigt för att ge de economic operators in that ekonomiska aktörerna i Member State to adapt medlemsstaten möjlighet att gradually to the resale right gradvis anpassa sig till system while maintaining their följerättssystemet samtidigt economic viability, before it is som de behåller sin required to apply the resale ekonomiska livskraft, innan right for the benefit of those det krävs att den tillämpar entitled under the artist after följerätten till förmån för his/her death. At least 12 efterträdande rättsinnehavare months before the end of the efter konstnärens död. Senast period referred to in paragraph tolv månader innan den period 2, the Member State concerned som avses i punkt 2 löper ut shall inform the Commission skall den berörda giving its reasons, so that the medlemsstaten informera Commission can give an kommissionen med angivande

opinion, after appropriate av sina skäl, så att consultations, within three kommissionen, efter lämpligt months following the receipt samråd, kan avge ett yttrande of such information. If the inom tre månader efter det att Member State does not follow informationen mottagits. Om the opinion of the medlemsstaten inte följer Commission, it shall within kommissionens yttrande skall one month inform the den inom en månad meddela Commission and justify its kommissionen detta och decision. The notification and motivera sitt beslut. justification of the Member Medlemsstatens meddelande State and the opinion of the och motivering liksom Commission shall be published kommissionens yttrande skall in the Official Journal of the offentliggöras i Europeiska European Communities and gemenskapernas officiella forwarded to the European tidning och översändas till Parliament. Europaparlamentet.

4. In the event of the 4. Om internationella successful conclusion, within förhandlingar om att utvidga the periods referred to in följerätten på internationell Article 8(2) and (3), of nivå avslutas framgångsrikt international negotiations inom de perioder som avses i aimed at extending the resale artikel 8.2 och 8.3 skall right at international level, the kommissionen lägga fram Commission shall submit lämpliga förslag. appropriate proposals.

Article 9 Artikel 9

Right to obtain information Rätt att erhålla uppgifter

The Member States shall Medlemsstaterna skall provide that for a period of föreskriva att de three years after the resale, the ersättningsberättigade enligt persons entitled under Article artikel 6 under en period av tre 6 may require from any art år efter vidareförsäljningen får market professional mentioned från de i artikel 1.2 angivna

in Article 1(2) to furnish any yrkesmässigt verksamma på information that may be konstmarknaden begära in alla necessary in order to secure de uppgifter som är payment of royalties in respect nödvändiga för att säkerställa of the resale. utbetalning av ersättningen

avseende vidareförsäljningen.

CHAPTER III KAPITEL III

FINAL PROVISIONS SLUTBESTÄMMELSER

Article 10 Artikel 10

Application in time Tillämpning i tiden

This Directive shall apply in Detta direktiv skall tillämpas respect of all original works of på alla originalkonstverk enligt art as defined in Article 2 artikel 2 som den 1 januari which, on 1 January 2006, are 2006 fortfarande skyddas av still protected by the medlemsstaternas lagstiftning legislation of the Member om upphovsrätt eller som vid States in the field of copyright denna tidpunkt uppfyller or meet the criteria for kriterierna för skydd enligt protection under the bestämmelserna i detta provisions of this Directive at direktiv. that date.

Article 11 Artikel 11

Revision clause Översynsklausul

1. The Commission shall 1. Senast den 1 januari 2009 submit to the European och därefter vart fjärde år skall Parliament, the Council and kommissionen till Europathe Economic and Social parlamentet, rådet samt Committee not later than 1 Ekonomiska och sociala January 2009 and every four kommittén överlämna en

years thereafter a report on the rapport om genomförandet implementation and the effect och effekterna av detta of this Directive, paying direktiv, i vilken särskild particular attention to the uppmärksamhet ägnas gemencompetitiveness of the market skapsmarknadens konkurrensin modern and contemporary kraft när det gäller modern och art in the Community, samtida konst, särskilt especially as regards the gemenskapens situation i position of the Community in förhållande till relevanta relation to relevant markets marknader där följerätten inte that do not apply the resale tillämpas samt främjandet av right and the fostering of konstnärligt skapande samt artistic creativity and the formerna för förvaltning i management procedures in the medlemsstaterna. Rapporten Member States. It shall skall särskilt ta upp följerättens examine in particular its impact återverkningar på den inre on the internal market and the marknaden samt följderna av effect of the introduction of införandet av följerätten i de the resale right in those medlemsstater som i sin Member States that did not nationella lagstiftning inte apply the right in national law tillämpade denna rätt före prior to the entry into force of ikraftträdandet av detta this Directive. Where direktiv. I förekommande fall appropriate, the Commission skall kommissionen överlämna shall submit proposals for förslag till anpassning av lägsta adapting the minimum beloppsgräns och procentthreshold and the rates of satserna för ersättningen med royalty to take account of hänsyn till förändringar i changes in the sector, branschen, förslag angående proposals relating to the det högsta belopp som anges i maximum amount laid down in artikel 4.1, liksom alla andra Article 4(1) and any other förslag den bedömer vara proposal it may deem nödvändiga för att göra detta necessary in order to enhance direktiv effektivare. the effectiveness of this Directive.

2. A Contact Committee is 2. En kontaktkommitté

hereby established. It shall be inrättas härmed. Kommittén composed of representatives of skall bestå av företrädare för the competent authorities of medlemsstaternas behöriga the Member States. It shall be myndigheter. En företrädare chaired by a representative of för kommissionen skall vara the Commission and shall ordförande i kommittén, som meet either on the initiative of skall sammanträda antingen på the Chairman or at the request ordförandens initiativ eller på of the delegation of a Member begäran av en medlemsstats State. delegation.

3. The task of the 3. Kommittén skall ha Committee shall be as follows: följande uppgifter:

- to organise consultations - Att arrangera samråd om on all questions deriving from alla frågor som är förknippade application of this Directive, med tillämpningen av detta

- to facilitate the exchange direktiv. of information between the - Att underlätta Commission and the Member informationsutbytet mellan States on relevant kommissionen och developments in the art market medlemsstaterna om den in the Community. relevanta utvecklingen på

gemenskapens konstmarknad.

Article 12 Artikel 12

Implementation Genomförande

1. Member States shall bring 1. Medlemsstaterna skall into force the laws, regulations sätta i kraft de lagar och andra and administrative provisions författningar som är necessary to comply with this nödvändiga för att följa detta Directive before 1 January direktiv före den 1 januari 2006. They shall forthwith 2006. De skall genast inform the Commission underrätta kommissionen om thereof. detta.

When Member States adopt När en medlemsstat antar these measures, they shall dessa bestämmelser skall de

contain a reference to this innehålla en hänvisning till Directive or shall be detta direktiv eller åtföljas av accompanied by such reference en sådan hänvisning när de on the occasion of their official offentliggörs. Närmare publication. The methods of föreskrifter om hur making such a reference shall hänvisningen skall göras skall be laid down by the Member varje medlemsstat själv utfärda. States.

2. Member States shall 2. Medlemsstaterna skall till communicate to the kommissionen överlämna Commission the provisions of texterna till de bestämmelser i national law which they adopt nationell lagstiftning som de in the field covered by this antar inom det område som Directive. omfattas av detta direktiv.

Article 13 Artikel 13

Entry into force Ikraftträdande

This Directive shall enter Detta direktiv träder i kraft into force on the day of its samma dag som det publication in the Official offentliggörs i Europeiska Journal of the European gemenskapernas officiella Communities. tidning.

Article 14 Artikel 14

Addressees Adressater

This Directive is addressed Detta direktiv riktar sig till to the Member States. medlemsstaterna.

Done at Brussels, 27 Utfärdat i Bryssel den 27 September 2001. september 2001.

For the European Parliament På Europaparlamentets vägnar The President N. Fontaine

N. Fontaine Ordförande

På rådets vägnar For the Council C. Picqué The President Ordförande C. Picqué

BUS verksamhet

Hantering av droit de suite (dds) medel, en sammanfattning.

Nedan framgår hur BUS arbetet bedrivits och resultatet av detta. Redovisningen baseras på statistik för åren 2000, 2001, 2002, 2003, 2004 och delvis 2005.

1. Inkassering och utbetalning kr, totalt

År Inkasserat, kr Utbetalt, kr Utbetalt, %

Sedan droit de suite infördes, 1996 och t.o.m. 2005 har BUS totalt inkasserat 85,7 Mkr. Därutöver inkasserade föreningen DUR under åren 1996 -1998 ca 10,9 Mkr varav ca 3,3 Mkr återredovisades till handeln och ingår i BUS inkassering ovan. Totalt torde således 93,3 Mkr inkasserats från handeln.

I snitt har ca 10,8 Mkr inkasserats per år under perioden 2000- 2005.

1 DUR är en organisation, som bildades av företrädare för konsthandeln som ett alternativ till BUS. DUR har inte bedrivit någon inkasserande verksamhet sedan 1998.

Bilaga 2 Ds 2006:xx

Inkassering sker från ett stort antal kunder. Men de betydande beloppen kommer från de stora auktionshusen, främst Bukowskis och Stockholm Auktionsverk, vilka står för ca hälften av BUS totala inkassering. Auktionshusen har tre månaders kredit för betalning till BUS varför stora delar av de ersättningar BUS inkasserar ett år hänför sig till försäljningar föregående år.

2. Redovisning

Redovisningstidpunkt Avser inbetalningar gjorda

31 mars (senast) 1 juli – 31 december (året innan) 30 september (senast) 1 januari – 30 juni (innevarande år)

Försäljning Inkassering Redovisning

April → Juli → Mars

Nov → Februari/ → September /Dec Mars

Att ett årsskifte inträffar mellan utbetalningarna förklarar huvudsakligen varför utbetalning och inkassering skiljer sig åt de olika åren (se särskilt 2002 där utbetalningen var större än inkasseringen). En annan förklaring är att det kan ta tid att finna upphovsmän eller rättsinnehavare, varför utbetalningen tillfälligt skjuts framåt

Icke redovisad ersättning hänför sig huvudsakligen till avlidna svenska upphovsmän.

2 Om upphovsmannen begär det sker utbetalning omgående sedan BUS mottagit ersättningen.

Ds 2006:xx Bilaga 2

3. Inkassering och fördelning

3.1 År 2003

Försäljningspris Inbetald % Upphovs- Utrop %

30 001 – 475 000 5 243 950 53,7 319 1 155 12,1 475 001 – 1 840 000 900 963 9,2 16 24 0,3 1 840 001 – 3 220 000 400 000 4,1 3 3 0 3 220 001 – 4 600 00 202 500 2,1 1 1 0

Summa 9 770 785 100 9 555 100

Försäljningspris: Avser det pris till vilket ett verk, som är berättigat till droit de suite försålts, det s.k. hammarslagspriset exkluderat moms och auktionsföretagets avgifter. Kolumnen följer de prisspann som EUs direktiv föreskriver: upp till 50 000 euro, 50 001 – 200 000 euro, 200 001 – 350 000 euro samt 350 000 – 500 000 euro. Inget verk har under 2003 sålts över 500 000 euro, vilket är det översta spannet enligt direktivet.

Det första prisbandet (d v s upp till € 50 000) har delats upp i fem olika intervall, (syftet är att underlätta en diskussion om var minimipriset lämpligast placeras, om det ska ändras i svensk lag). Det första beloppet, 1 930, kr motsvarar 1/20 av basbeloppet år 2003, vilket var för det året lägsta försäljningspris, som utlöste droit de suite.

Inbetald dds: Anger hur mycket som totalt inkasserats i respektive prisspann med 5 % ersättning. En procentuell andel av vad som totalt inkasserats anges i kolumnen bredvid.

Bilaga 2 Ds 2006:xx

Upphovsmän: Anger antalet upphovsmän vars verk sålts i det angivna prisspannet, t.ex. såldes 750 upphovsmäns verk i spannet 5 001 – 10 000 kr. En och samma upphovsman kan förekomma i olika prisspann eftersom verk av samme upphovsman kan säljas i nivåerna 1 930 kr – 3 000 kr, 3 001 – 5 000 kr etc. Kolumnerna här innehåller unika upphovsmän i varje prisspann, men det går inte att addera kolumnerna för att få fram totalt antal berörda upphovsmän år 2003 .

Utrop: talar om det antal verk som ropades ut och såldes i det aktuella prisspannet, t.ex. såldes 2 067 verk i prisspannet 5 001 – 10 000 kr. Den efterföljande procentsatsen anger andelen verk av totalt antal verk som försålts det året.

3.2 År 2004

Försäljnings- Inbetald % Upphovs- Utrop %

475 001 –

1 840 000 1 203 575 11 23 30 0,3

1 840 001 –

3 220 000 560 000 5 5 5 0

3 220 001 –

4 600 00 587 500 5 3 3 0

Summa 11 200 465 100 11 253 100

Detta innebär att fler upphovsmän får droit de suite från mer än ett verk enligt nedan: I spannet 1 930-3 000 får 936 upphovsmän ersättning för 2,3 verk, dvs. ca 266 kr vardera. 3 001-5 000 830 2,6 482 5 001-10 000 750 2,8 944 0 000 – 30 000 573 3,5 2 907 30 001-475 000 319 3,6 16 439 475 000- 1 840 000 16 1,5 56 310

Ds 2006:xx Bilaga 2

4. Inkassering och redovisning, unika upphovsmän

4.1 År 2003

Inkassering, antal Redovisning, antal

Le- Av- S:a Le- Av- S:a

vande liden vande liden Svensk 805 794 1 599 Svensk 335 359 694 Ut- Ut- 198 34 232 ländsk 199 39 238 ländsk

Summa 1 004 833 1 837 Summa 533 393 926

Antalet enskilda (unika) upphovsmän för vilka droit de suite inkasserades år 2003 var 1 837 st. och av dessa var 1 599 presumerade svenska upphovsmän och 238 utländska. Redovisning skedde samma år till 926 upphovsmän, dvs. den redovisning som avsåg inkassering under år 2003 och som redovisades i september 2003 och mars år 2004.

Inkassering, 1000-tal kr Redovisning, 1000-tal kr

Lev- Av- S:a Lev- Av- S:a ande liden ande liden

Svensk 1460 6540 8000 Svensk 1045 5935 6980 Ut- Utländsk 1661 109 1770 ländsk 1659 106 1765

Summa 3121 6649 9770 Summa 2704 6041 8745

4 I vårt sökarbete utgår vi ifrån att upphovsmannen är ”svensk” och ”levande” tills annat framkommit. Nationalitet och status i tabellen bygger alltså på antaganden.

Bilaga 2 Ds 2006:xx

4.2 År 2004

Inkassering, antal Redovisning, antal

Lev- Av- S:a Lev- Av- S:a

ande liden ande liden Svensk 976 942 1918 Svensk 362 389 751

Ut- 204 100 304 Utländsk ländsk 196 93 289

Summa 1180 1042 2222 Summa 558 482 1040

Inkassering, 1000-tal kr Redovisning, 1000-tal kr

Lev- Av- S:a Lev- Av- S:a

ande liden ande liden Svensk 1939 6888 8827 Svensk 1353 6105 7458 Ut- Utländsk 795 1577 2732 ländsk 754 1528 2282

Summa 2734 8465 11199 Summa 2107 7633 9740

5. Inkasserad ersättning, ej redovisad

Ej redovisat, kvarstående hos BUS:

5.1¶Inkasseringsåret 2003 (kvarstår 2004-04-01)

Antal unika upphovsmän I 1000-tal kr

Lev- Av- S:a Lev- Av- S:a

ande liden ande liden Svensk 470 435 905 Svensk 415 606 1021 Ut- Utländsk 1 5 6 ländsk 2 3 5

Summa 471 440 911 Summa 417 609 1026

Ds 2006:xx Bilaga 2

5.2¶Inkasseringsåret 2004 (kvarstår 2005-04-01)

Antal unika upphovsmän I 1000-tal kr

Lev- Av- S:a Lev- Av- S:a

ande liden ande liden Svensk 618 565 1183 Svensk 586 782 1368 Ut- Utländsk 22 12 34 ländsk 40 48 88

Summa 640 577 1217 Summa 626 830 1456

5.3¶År 2003 inkasserad ersättning som kvarstår för redovisning per 2004-04-01

Försäljnings- Inbetald % Upphovs Utrop % pris, kr dds, kr -män, , antal antal*

1 930 - 3 000 66 824 6,6 408 (939) 577 32,0 3 001- 5 000 85 977 8,4 324 (830) 461 25,6 5 001- 10 000 128 315 12,5 281 (750) 382 21,2 10 000 - 30 000 220 948 21,5 171 (573) 286 15,9 30 001 – 475 000 393 300 38,4 65 (319) 93 5,2 475 001 – 1 840 000 130 000 12,7 2 (16) 3 0,2 1 840 001 - 4 600 000 0 0 0 (4) 0 0

Summa 1 026 364 100,0 1 802 100,0

*Siffrorna inom parentes anger totala antalet upphovsmän för vilka droit de suite inkasserats inom intervallet. Upphovsmännen är unika inom varje intervall, men kan samme upphovsman återfinnas i flera intevall.

Inbetald dds: 50 % av inbetald ersättning ligger under respektive över ett försäljningspris om 30 000 kr.

Utrop: 80 % av antalet verk har försålt till ett pris under 30 000 kr

Bilaga 2 Ds 2006:xx

Upphovsmän: 81 % av antalet upphovsmän återfinns under ett försäljningspris om 30 000 kr om dessa fördelar sig jämt över intervallen.

5.4¶År 2004 inkasserad ersättning som kvarstår för redovisning per 2005-04-01

Försäljnings- Inbetald % Upphovs- Utrop, % pris, kr dds, kr män, antal* antal

1 930 - 3 000 105 894 7 530 (1181) 796 32,8 3 001- 5 000 119 158 8 431 (987) 644 27 5 001- 10 000 175 527 12 341 (829) 523 22 10 000 - 30 000 246 005 17 212 (654) 317 13 30 001 – 475 000 475 550 33 99 (353) 131 5 475 001 – 1 840 000 125 500 9 4 (23) 4 0,2 1 840 001- 4 600 000 211 250 14 2 (8) 2

Summa 1 458 884 100 2 417 100

*Siffrorna inom parentes anger totala antalet upphovsmän för vilka droit de suite inkasserats inom intervallet. Upphovsmännen är unika inom varje intervall, men kan samme upphovsman återfinnas i flera intervall.

5.5¶Ackumulerad, Ej redovisad (per 01-04 - 2005) droit de suite, inkasserad åren 2000-2004

Försäljningspris, Inbetald Upphovs- Utrop, antal

Ds 2006:xx Bilaga 2

30 001 – 475 000 1 420 186 282 394 475 001 – 1 840 000 304 750 6 8 1 840 000 – 4 600 000 211 250 2 2

Summa 4 389 450 8 654

5.6¶Ackumulerad Ej redovisad droit de suite (per 01-04- 2005) inkasserad åren 2000, 2001, 2002, 2003 och 2004

I 1000-tal kr

Stockholm 2006-03-27