Ds 2017:67
Lönegaranti och utbetalande myndighet
1. Sammanfattning
Promemorian innehåller förslag till ändringar i lönegarantilagen (1992:497). I lönegarantilagen anges i dag att det är länsstyrelsen som har till uppgift att betala ut garantibelopp. I promemorian föreslås att lönegarantilagen ändras så att det inte längre i lagen anges vilken myndighet som har denna uppgift. Det föreslås att det i lagen i stället anges att den myndighet som regeringen bestämmer betalar ut garantibelopp (utbetalande myndighet). I lagen föreslås även vissa följdändringar med anledning av detta.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.
2. Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)
Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497)
1
dels att 22 § ska upphöra att gälla,
dels att 6 a, 11, 12, 14, 15, 17, 18 och 24–26 §§ ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 a §
2
Regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt denna lag.
Den myndighet som regeringen bestämmer betalar ut garantibelopp (utbetalande myndighet).
11 §
3
Om bevakning förekommer i konkursen, ska förvaltaren snarast underrätta länsstyrelsen om sådana fordringar som omfattas av garantin och som enligt förvaltarens bedömning är klara.
Om bevakning förekommer i konkursen, ska förvaltaren snarast underrätta den
utbetalande myndigheten om
sådana fordringar som omfattas av garantin och som enligt förvaltarens bedömning är klara.
Underrättelse om övriga fordringar som omfattas av garantin ska lämnas utan dröjsmål sedan fordringarna har blivit utdelningsgilla.
1 Senaste lydelse av 22 § 2012:83. 2 Senaste lydelse 2012:83. 3 Senaste lydelse 2012:83.
12 §
Om förvaltaren, sedan han
har lämnat underrättelse enligt
11 § första stycket, får upplysningar enligt 10 § eller om
han på annat sätt får kännedom
om något förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, skall han snarast underrätta länsstyrelsen.
Om förvaltaren, efter att ha lämnat en underrättelse enligt 11 § första stycket, får upplysningar enligt 10 § eller på annat sätt får kännedom om något förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt, ska förvaltaren snarast underrätta
den
utbetalande myndigheten.
14 §
Den förvaltare, som efter att ha lämnat en underrättelse enligt 11 § avser att göra en förskottsbetalning till arbetstagaren enligt 13 §, skall underrätta länsstyrelsen innan betalningen görs.
Den förvaltare, som efter att ha lämnat en underrättelse enligt 11 § avser att göra en förskottsbetalning till arbetstagaren enligt 13 §,
ska
underrätta
den utbetalande
myndigheten innan betalningen
görs.
15 §
Förvaltaren
skall
för
arbetstagarens räkning bevaka fordringar som enligt hans bedömning är klara.
Bevakningen får ske genom att förvaltaren lämnar rätten två kopior av en sådan underrättelse som han har lämnat länsstyrelsen enligt 11 § och anger att den avser bevakning.
Förvaltaren
skall
genast
underrätta arbetstagaren om bevakningen.
Förvaltaren
ska
för
arbetstagarens räkning bevaka fordringar som enligt hans eller
hennes bedömning är klara.
Bevakningen får ske genom att förvaltaren till rätten lämnar två kopior av en sådan underrättelse som han eller hon har lämnat till den utbetalande
myndigheten enligt 11 § och
anger att den avser bevakning.
Förvaltaren
ska
genast
underrätta arbetstagaren om bevakningen.
17 §
4
Om förvaltaren eller rekonstruktören finner att fordran ska betalas enligt garantin, ska han eller hon samma dag som beslutet meddelas sända en underrättelse om beslutets innehåll till
länsstyrelsen.
Om förvaltaren eller rekonstruktören finner att fordran ska betalas enligt garantin, ska han eller hon samma dag som beslutet meddelas sända en underrättelse om beslutets innehåll till den
utbetalande myndigheten.
18 §
5
Om förvaltaren eller rekonstruktören, efter att ha fattat beslut om betalning enligt garantin, får upplysningar enligt 10 § eller på annat sätt får kännedom om något förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av rätt till betalning enligt garantin,
skall förvaltaren eller rekonstruktören snarast ompröva
sitt beslut avseende garantibelopp som ännu inte har betalats ut.
Om omprövningen medför att utbetalning enligt garantin
skall ske med ett annat belopp
än tidigare, skall förvaltaren eller rekonstruktören samma dag sända en underrättelse om beslutets innehåll till
länsstyrelsen.
Om förvaltaren eller rekonstruktören, efter att ha fattat beslut om betalning enligt garantin, får upplysningar enligt 10 § eller på annat sätt får kännedom om något förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av rätt till betalning enligt garantin, ska
han eller hon snarast ompröva
sitt beslut avseende garantibelopp som ännu inte har betalats ut.
Om omprövningen medför att utbetalning enligt garantin
ska ske med ett annat belopp än
tidigare, ska förvaltaren eller rekonstruktören samma dag sända en underrättelse om beslutets innehåll till den
utbetalande myndigheten.
4 Senaste lydelse 2012:83. 5 Senaste lydelse 2005:273.
24 §
6
Innan garantibelopp betalas ut skall länsstyrelsen verkställa skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall innehållas på grund av beslut om utmätning av lön. Dessutom skall avräkning göras för förskottsbetalning som skett enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672) och som avser fordringar som omfattas av garantin.
Innan garantibelopp betalas ut
ska den utbetalande
myndigheten verkställa skatte-
avdrag samt avdrag med belopp som ska innehållas på grund av beslut om utmätning av lön. Dessutom ska avräkning göras för förskottsbetalning som skett enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672) och som avser fordringar som omfattas av garantin.
25 §
7
Innan garantibelopp för fordran på uppsägningslön betalas ut skall arbetstagaren till
länsstyrelsen lämna en försäkran
på heder och samvete om sina anställnings- och avlöningsförhållanden under uppsägningstiden.
Innan garantibelopp för fordran på uppsägningslön betalas ut ska arbetstagaren till
den utbetalande myndigheten
lämna en försäkran på heder och samvete om sina anställnings- och avlöningsförhållanden under uppsägningstiden.
Om arbetstagaren under uppsägningstiden inte utför arbete för konkursgäldenären, gäldenären vid företagsrekonstruktion eller någon annan och inte heller driver egen rörelse, får garantibelopp för fordran på uppsägningslön betalas ut endast om arbetstagaren visar att han eller hon för den tid fordran avser har varit anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen.
26 §
8
Anser länsstyrelsen
att
uppgifterna som arbetstagaren har lämnat i en försäkran enligt 25 § kan påverka frågan till
Om den utbetalande myndigheten anser
att
uppgifterna som arbetstagaren har lämnat i en försäkran enligt
6 Senaste lydelse 1995:310. 7 Senaste lydelse 2005:273. 8 Senaste lydelse 2005:273.
vilken del arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av rätt till betalning enligt garantin, skall länsstyrelsen skyndsamt sända kopia av försäkran till förvaltaren eller rekonstruktören.
I sådana fall får garantibelopp för fordran på uppsägningslön inte betalas ut innan förvaltaren eller rekonstruktören har omprövat sitt tidigare ställningstagande i frågan om lönegaranti eller underrättat
länsstyrelsen om att uppgifterna i
försäkran inte ger anledning till en ny bedömning.
25 § kan påverka frågan till vilken del arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av rätt till betalning enligt garantin, ska
den
utbetalande myndigheten
skyndsamt sända en kopia av försäkran till förvaltaren eller rekonstruktören.
I sådana fall får garantibelopp för fordran på uppsägningslön inte betalas ut innan förvaltaren eller rekonstruktören har omprövat sitt tidigare ställningstagande i frågan om lönegaranti eller underrättat den
utbetalande myndigheten om att
uppgifterna i försäkran inte ger anledning till en ny bedömning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
3. Lönegaranti och utbetalande myndighet
Vad är statlig lönegaranti?
Statlig lönegaranti är ett skydd för arbetstagare som innebär att staten, upp till ett visst belopp, svarar för betalning av vissa löne- och pensionsfordringar hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs i Sverige eller i annat nordiskt land, är föremål för företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion eller i ett annat land i EU eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) än Sverige är föremål för ett sådant insolvensförfarande som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens, lönegarantidirektivet. En arbetstagares rätt till lönegaranti regleras i lönegarantilagen (1992:497), som också innehåller ett genomförande av bestämmelser i lönegarantidirektivet.
Beslut om lönegaranti fattas av konkursförvaltare, rekonstruktörer eller Kronofogdemyndigheten medan utbetalning av garantibelopp sköts av länsstyrelsen. När det gäller konkurser med bevakningsförfarande meddelar konkursförvaltaren dock inget formligt beslut om lönegaranti. I dessa fall underrättar konkursförvaltaren länsstyrelsen om lönefordringar som enligt dennes uppfattning är klara och länsstyrelsen fattar i praktiken beslut i samband med utbetalning av garantibelopp (se Danhard, Erik, KonkursArbetsrätt, femte upplagan, 2013, s. 339).
Utbetalning av lönegarantimedel
Länsstyrelsen har till uppgift att betala ut lönegarantimedel. Det är för närvarande sju länsstyrelser som har denna uppgift. Länsstyrelsens uppgift är att verkställa konkursförvaltares eller rekonstruktörers beslut om lönegaranti, dvs. betala ut garantibelopp. Myndigheten har med andra ord en rent verkställande uppgift som ska ske med skyndsamhet (se JO 2007-10-30, dnr 766-2006).
Länsstyrelsen har enligt lönegarantilagen även andra uppgifter som är kopplade till utbetalningsfunktionen. Länsstyrelsen ska vid konkurser med bevakningsförfarande ta emot underrättelse från förvaltaren om sådana fordringar som omfattas av garantin och som enligt förvaltarens bedömning är klara. Vid sådana konkurser ska länsstyrelsen även ta emot underrättelse från förvaltaren om denne får upplysningar eller kännedom om något förhållande som påverkar frågan till vilken del arbetstagarens fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt. Länsstyrelsen ska också ta emot underrättelse från förvaltaren om denne avser att göra en förskottsbetalning till arbetstagaren vid konkurser med bevakningsförfarande. Länsstyrelsen ska vidare ta emot underrättelse från förvaltaren eller rekonstruktören om beslut att fordran ska betalas enligt garantin och ta emot underrättelse från förvaltaren eller rekonstruktören om de efter omprövning av sitt beslut finner att utbetalning enligt garantin ska ske med ett annat belopp än tidigare. Därutöver har länsstyrelsen till uppgift att verkställa skatteavdrag samt avdrag med belopp som ska innehållas på grund av beslut om utmätning av lön och göra avräkningar för förskottsbetalning som skett enligt konkurslagen (1987:672). Länsstyrelsen ska också hantera försäkran från arbetstagaren om dennes anställnings- och avlöningsförhållanden under uppsägningstiden och eventuellt intyg om att denne är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och ta kontakt med konkursförvaltare eller rekonstruktör om uppgifterna i en försäkran från en arbetstagare skulle kunna påverka rätten till betalning enligt garantin.
4. Utbetalande myndighet ska bestämmas av regeringen
Förslag: Lönegarantilagen ska inte längre ange vilken
myndighet som betalar ut garantibelopp. I stället ska det i lönegarantilagen införas en bestämmelse som anger att regeringen bestämmer vilken myndighet som betalar ut garantibelopp (utbetalande myndighet). De bestämmelser i lagen som innehåller en hänvisning till länsstyrelsen ska ändras till att avse den utbetalande myndigheten.
Skälen för förslaget
Lönegarantilagen bör inte ange vilken myndighet som betalar ut garantibelopp
Uppgiften att betala ut lönegarantimedel ligger sedan 2012 på sju länsstyrelser och verksamheten regleras i lönegarantilagen och lönegarantiförordningen (1992:501). Fram till 2012 hade lönegarantiärenden handlagts på samtliga 21 länsstyrelser. I förarbetena till den ändring som ledde till att hanteringen koncentrerades till sju länsstyrelser anfördes att en uppgift normalt utförs bättre ju mer frekvent den görs och att arbetet som regel kan antas bli bättre utfört om flera personer arbetar med samma frågor så att de har möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra (prop. 2011/12:31 s. 45). Vidare anfördes att ärendena, eftersom de utgör myndighetsutövning, bör utföras på ett likformigt sätt över hela landet.
Redan vid införandet av lönegarantilagen, som ersatte den tidigare lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs, diskuterades frågan om var utbetalningsfunktionen skulle placeras.
I förarbetena angavs att den inte borde ligga hos länsstyrelsen utan i stället föras över till annan myndighet (prop. 1991/92:139 s. 37). Skälet till detta var att länsstyrelserna i övrigt inte har någon anknytning till konkursförfarandet. Det konstaterades dock att frågan krävde ytterligare utredning och utbetalningsfunktionen kom därför att ligga kvar hos länsstyrelsen tills vidare.
Frågan om var utbetalningsfunktionen bör finnas har därefter varit föremål för diskussion i en rapport och två utredningar, slutrapport från Samverkan mellan myndigheter mot ekonomisk brottslighet (SAMEB) i Stockholms län av den 30 november 2011, Statens regionala förvaltning (SOU 2012:81) och Kvalificerad välfärdsbrottslighet (SOU 2017:37). Gemensamt för dessa är att de bland annat har lagt fram förslag om att en annan myndighet än länsstyrelsen ska hantera utbetalningarna. De föreslagna myndigheterna har varit myndigheter på nationell nivå. Som skäl har anförts att det finns fördelar i att minska antalet aktörer i hanteringen. Några av de fördelar som förts fram är följande. Ett samlat ansvar på nationell nivå ger möjlighet att bygga upp en god kompetens, minska sårbarheten i verksamheten och förbättra effektiviteten i handläggningen. Det möjliggör även en samlad ansats mot brottsliga angrepp. Ett nationellt myndighetsansvar ger också bättre förutsättningar att åtgärda problem med missbruk av lönegarantin.
Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att utvärdera om utbetalning av garantibelopp och tillhörande uppgifter bör centraliseras till en nationell myndighet. Bakgrunden till detta arbete är att det bedöms kunna finnas effektiviseringsvinster samt ökad möjlighet att motverka fel och fusk i utbetalningen av lönegarantin med en sådan centralisering, något som också påpekats i de utredningar och den rapport som tidigare nämns.
Det följer av 22 § lönegarantilagen att länsstyrelsen betalar ut garantibelopp. Det är lämpligare att regeringen kan bestämma vilken myndighet som ska ha denna uppgift, jfr 12 kap. 1 § regeringsformen. Det ger en större flexibilitet och förenklar förfarandet om regeringen skulle vilja lägga denna uppgift på någon annan myndighet. Mot denna bakgrund bör lönegarantilagen ändras så att det inte längre i lagen anges vilken myndighet som har till uppgift att betala ut garantibelopp. Vilken myndighet som har
till uppgift att betala ut garantibelopp bör i fortsättningen i stället regleras i förordning.
Av den nuvarande upplysningsbestämmelsen i 6 a § lönegarantilagen följer att regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt lagen. Eftersom det i lagen inte längre ska anges vilken myndighet som betalar ut garantibelopp bör paragrafen ändras. Bestämmelsen i 6 a § lönegarantilagen bör i stället ange att det är den myndighet som regeringen bestämmer som betalar ut garantibelopp.
Eftersom lönegarantilagen inte längre ska ange vilken myndighet som betalar ut garantibelopp behövs inte 22 § längre. Bestämmelsen bör därför upphävas.
Följdändringar
Länsstyrelsen nämns i flera bestämmelser i lönegarantilagen utöver 6 a och 22 §§, nämligen 11, 12, 14, 15, 17, 18 och 24–26 §§. I samtliga av dessa bestämmelser nämns länsstyrelsen på grund av dess uppgift att vara utbetalande myndighet. Som exempel på uppgifter enligt bestämmelserna kan nämnas skyldighet att verkställa skatteavdrag samt avdrag med belopp som ska innehållas på grund av beslut om utmätning av lön och att göra avräkningar för förskottsbetalning som skett enligt konkurslagen.
Som en konsekvens av förslaget att lönegarantilagen inte ska ange vilken myndighet som betalar ut garantibelopp bör ändringar göras även i de ovan nämnda bestämmelserna. Bestämmelserna bör ändras på det sättet att ordet länsstyrelsen byts ut mot den utbetalande myndigheten. Det bör även göras vissa språkliga ändringar, till exempel att göra vissa bestämmelser könsneutrala och i övrigt göra vissa språkliga moderniseringar.
5. Ikraftträdande och behovet av övergångsbestämmelser
Förslag: De föreslagna ändringarna i lönegarantilagen ska träda i
kraft den 1 januari 2019.
Bedömning: Det finns inget behov av övergångs-
bestämmelser.
Skälen för förslaget och bedömningen: Lagändringarna bör träda i
kraft så snart som möjligt. Det bedöms att lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 januari 2019.
Det bedöms inte finnas något behov av övergångsbestämmelser eftersom lagändringarna endast är av lagteknisk karaktär.
6. Konsekvensbeskrivning
I lönegarantilagen anges i dag att det är länsstyrelsen som betalar ut garantibelopp. Det är inte nödvändigt att i lag ange vilken myndighet som har denna uppgift. De föreslagna ändringarna i detta avseende i lönegarantilagen syftar till att regeringen ska kunna bestämma vilken myndighet som har till uppgift att betala ut garantibelopp. Dessa lagändringar ger upphov till vissa följdändringar i lönegarantilagen. Ändringarna har beskrivits i avsnitt 4.
De föreslagna ändringarna i lönegarantilagen är enbart lagtekniska. Förslagen har därför inga direkta konsekvenser i sig. Faktiska konsekvenser uppkommer först i samband med en eventuell verksamhetsflytt från länsstyrelsen till en annan myndighet. Dessa konsekvenser får bedömas inom ramen för arbetet med en sådan verksamhetsflytt.
Eftersom lagändringarna enbart är lagtekniska bedöms de inte heller strida mot det EU-rättsliga regelverket avseende lönegaranti och bedöms även i övrigt vara förenliga med EU-rätten och övriga internationella åtaganden. Av samma skäl bedöms förslagen inte heller leda till några konsekvenser för kommuner eller landsting. Inte heller väntas förslagen leda till några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, brottsligheten, det brottsförebyggande arbetet, sysselsättning i olika delar av landet, offentlig service i olika delar av landet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. Förslagen väntas inte heller leda till några konsekvenser för miljön.
7. Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)
6 a §
Förslaget behandlas i avsnitt 4.
Ändringen innebär att det i paragrafen anges att den myndighet som regeringen bestämmer betalar ut garantibelopp i stället för en upplysning om att regeringen meddelar föreskrifter om vilka länsstyrelser som ansvarar för uppgifter enligt lagen.
22 §
Förslaget behandlas i avsnitt 4.
Paragrafen upphävs med anledning av att det inte längre i lagen ska anges vilken myndighet som betalar ut garantibelopp.
11, 12, 14, 15, 17, 18 och 24–26 §§
Förslagen behandlas i avsnitt 4.
I paragraferna görs följdändringar med anledning av ändringen i 6 a § och av att 22 § upphävs. Ändringarna innebär att ordet länsstyrelsen ersätts med den utbetalande myndigheten.
I övrigt görs vissa språkliga ändringar i paragraferna som inte innebär någon ändring i sak.
