HSLF-FS 2015:15

HSLF-FS

2015:15

Utkom från trycket

den 4 november 2015

Gemensamma författningssamlingen

avseende hälso- och sjukvård,

socialtjänst, läkemedel, folkhälsa m.m.

ISSN 2002-1054, Artikelnummer 2015-10-13

Utgivare: Rättschef Pär Ödman, Socialstyrelsen

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd

om vissa åtgärder i hälso- och sjukvården vid

dödsfall;

beslutade den 6 oktober 2015.

Socialstyrelsen föreskriver följande med stöd av 2 § 1 och 4 och 4 § 5

förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrel-

sen att meddela föreskrifter m.m. samt 19 § begravningsförordningen

(1990:1147) och beslutar följande allmänna råd.

Föreskrifterna och de allmänna råden är utarbetade efter samråd

med Polismyndigheten, Rättsmedicinalverket och Skatteverket.

Tillämpningsområde

1 § Dessa föreskrifter ska tillämpas i verksamhet som omfattas av

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Ledningssystem

2 § Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS

2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete framgår

att varje vårdgivare ansvarar för att det finns sådana processer och

rutiner som behövs för att säkerställa att verksamheten uppfyller de

krav som ställs i dessa föreskrifter.

Allmänna råd

Processer och rutiner för de åtgärder som behöver vidtas vid ett

dödsfall bör utarbetas i samarbete med andra aktörer som t.ex. so-

cialtjänsten, Polismyndigheten, Skatteverket, Rättsmedicinalverkets

rättsmedicinska avdelningar, huvudmännen för begravningsverk-

samheten och företrädare för begravningsbyråerna.

Fastställande av dödsfall

3 § Enligt 2 § lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av

människans död ankommer det på läkare att i överensstämmelse med

vetenskap och beprövad erfarenhet fastställa att döden har inträtt.

HSLF-FS

2015:15

2

Dokumentation av dödsfall

4 § Den läkare som vid ett dödsfall har fastställt att döden inträtt ska

i den avlidnes patientjournal ange

1. när och på vilket sätt döden fastställts, och

2. om och i så fall hur den avlidne identifierats.

Identitetsband

5 § Den läkare som har fastställt att döden inträtt ska ansvara för

att en avliden vars identitet är känd förses med ett identitetsband eller

motsvarande, om ett sådant saknas.

Allmänna råd

Om personnummer saknas, bör den avlidnes namn samt samord-

ningsnummer eller födelsedatum anges på identitetsbandet. Bandet

bör fästas runt den avlidnes hand- eller fotled.

Övrig dokumentation

6 § Den läkare som har fastställt att döden inträtt och i och med det

har ansvar för att utfärda dödsbevis och dödsorsaksintyg enligt 15 och

16 §§ begravningsförordningen (1990:1147) samt i förekommande fall

göra en polisanmälan enligt 4 kap. 4 § första stycket begravningslagen

(1990:1144) ska i den avlidnes patientjournal ange vem som har åtagit

sig att fullgöra en sådan uppgift om han eller hon inte själv fullgör den.

7 § Den läkare som har utfärdat ett dödsbevis eller ett dödsorsaks-

intyg enligt 4 kap. 2 § begravningslagen (1990:1144) ska behålla en

kopia av beviset eller intyget. Kopian ska utgöra en journalhandling.

Information till närstående

8 § Av 2 § förordningen (1996:933) om verksamhetschef inom hälso-

och sjukvården framgår att verksamhetschefen ska ansvara för att när-

stående omedelbart underrättas när en patient avlider.

Allmänna råd

Närstående bör om de så önskar även få besked om dödsorsaken,

under förutsättning att det inte finns hinder enligt offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) eller tystnadsplikt enligt 6 kap. 12 § pa-

tientsäkerhetslagen (2010:659). Om dödsorsaken inte är känd och

besked därför inte kan lämnas i samband med underrättelsen om

dödsfallet, bör de närstående informeras om vem de kan vända sig

till för att få besked.

HSLF-FS

2015:15

3

Yttre undersökning

Undersökningens omfattning

9 § Den läkare som enligt 15 § begravningsförordningen (1990:1147)

ska göra en yttre undersökning av en avliden ska klarlägga om det

finns skäl att anmäla dödsfallet till Polismyndigheten.

Läkaren ska undersöka kroppens hela hudyta, ögonens bindehin-

nor, öron- och näsöppningarna samt munhålan. Om undersökningen

görs på den plats där kroppen påträffades, ska läkaren om möjligt även

inspektera kroppens läge.

Allmänna råd

Om det vid undersökningen konstateras att det finns skäl för polis-

anmälan, bör den avlidnes kläder och andra föremål på platsen där

kroppen påträffades inte röras mer än nödvändigt. Om kläder mås-

te tas av eller klippas upp, bör man undvika att förstöra spår av t.ex.

knivhugg. Kläder och andra föremål bör sparas så att de på begäran

kan lämnas till polisen.

10 § Läkaren ska vid undersökningen av den avlidne efterforska om

denne har något explosivt implantat, såvida detta inte redan är känt.

Dokumentation

11 § I den avlidnes patientjournal ska anges

1. vilken läkare som har utfört undersökningen,

2. tidpunkten för undersökningen, samt

3. vilka fynd som har gjorts.

Allmänna råd

Om det finns skäl för polisanmälan, bör det anges i patientjournalen

vilka åtgärder som har vidtagits

– på platsen där kroppen efter den avlidne påträffades, och

– efter att kroppen flyttats till t.ex. ett sjukhus eller en rättsmedi-

cinsk avdelning.

12 § Om undersökningen av den avlidne inte har kunnat slutföras

på platsen där kroppen påträffades, ska det vidare i patientjournalen

anges

1. att kroppen har flyttats,

2. vilken läkare som har slutfört undersökningen, och

3. vid vilken tidpunkt undersökningen har slutförts.

HSLF-FS

2015:15

4

Om kroppen efter den avlidne har överlämnats till Rättsmedicinalver-

ket för rättsmedicinsk undersökning, ska detta anges i patientjourna-

len.

Polisanmälan

Kriterier för polisanmälan

13 § Enligt 4 kap. 4 § första stycket begravningslagen (1990:1144)

ska den läkare som fastställt att döden har inträtt eller som i annat fall

ska utfärda dödsbeviset snarast möjligt anmäla dödsfallet till Polis-

myndigheten om förhållandena vid ett dödsfall är sådana att det kan

finnas skäl för en rättsmedicinsk undersökning enligt lagen (1995:832)

om obduktion m.m.

14 § En anmälan till Polismyndigheten ska göras i följande fall.

1. Om ett dödsfall har eller kan ha orsakats av yttre påverkan, dvs.

skada eller förgiftning tillfogad

– av någon annan person än den som har avlidit,

– genom olycksfall, eller

– genom självmord

och inte enbart av sjukdom.

2. Om det är svårt att avgöra om ett dödsfall har orsakats av yttre

påverkan

– när någon anträffas död och tidigare sjukdom eller sjukdomsbild

inte kan förklara dödsfallet, dvs. vid helt oväntade dödsfall hos bå-

de barn och vuxna,

– när en missbrukare anträffas död, eller

– vid framskriden förruttnelse.

3. Om ett dödsfall kan misstänkas ha samband med fel eller försum-

melse i hälso- och sjukvården.

4. Om en avliden inte har kunnat identifieras.

15 § En läkare ska vid bedömningen av om en polisanmälan ska

göras alltid beakta

1. vad som har framkommit vid den yttre undersökningen av den av-

lidne,

2. förhållanden och fynd på platsen där kroppen efter den avlidne

påträffades,

3. uppgifter från den avlidnes patientjournal och närstående om tidi-

gare sjukdom eller sjukdomsbild, samt

HSLF-FS

2015:15

5

4. övriga relevanta omständigheter vid dödsfallet.

Läkaren ska rådfråga Polismyndigheten i de fall han eller hon är osä-

ker på om en polisanmälan ska göras eller inte. Om Polismyndigheten

har rådfrågats, ska det dokumenteras i den avlidnes patientjournal.

Klinisk obduktion

16 § Om det vid en klinisk obduktion enligt 6 § lagen (1995:832)

om obduktion m.m. kommer fram omständigheter som talar för att

en polisanmälan ska göras, ska den läkare som utför obduktionen

ansvara för detta. Obduktionen ska avbrytas i avvaktan på besked från

Polismyndigheten om rättsmedicinsk undersökning.

Dokumentation

17 § Den läkare som har gjort en polisanmälan ska i den avlidnes

patientjournal ange

1. tidpunkten för när anmälan gjordes,

2. när och på vilket sätt dödsbeviset lämnades till Polismyndigheten,

samt

3. tidpunkten för när läkaren underrättades om Polismyndighetens be-

slut i de fall myndigheten beslutade att inte göra en rättsmedicinsk

undersökning.

Allmänna råd

När ett dödsbevis lämnas till Polismyndigheten enligt 4 kap. 4 §

andra stycket begravningslagen (1990:1144) bör en kopia av döds-

beviset samtidigt skickas till Skatteverket.

Avlägsnandet av explosiva implantat

18 § Om en avliden har ett explosivt implantat, ska den läkare som

utför den kliniska obduktionen av den avlidne ansvara för att implan-

tatet avlägsnas i samband med obduktionen.

19 § Om ett explosivt implantat har avlägsnats vid en klinisk obduk-

tion eller vid ett ingrepp med syfte att ta ut icke-biologiskt material

enligt 23 § lagen (1995:832) om obduktion, ska den läkare som har

beslutat om obduktionen eller ingreppet ansvara för att Skatteverket

snarast underrättas.

Omhändertagande på bårhus och vid transport dit

20 § Av 6 kap. 8 § patientsäkerhetslagen (2010:659) framgår att den

som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ska fullgöra sina uppgifter

med respekt för den avlidne samt att närstående ska visas hänsyn och

omtanke.

HSLF-FS

2015:15

6

Allmänna råd

Vårdgivaren bör fastställa

– vem som ansvarar för att en avliden förs till ett bårhus, och

– vilken information om en avliden som ska lämnas till transport-

och bårhuspersonalen.

Vårdgivaren bör se till att det finns rutiner för

– hur en avliden ska omhändertas vid transport till bårhus,

– hur förväxlingar av avlidna ska förhindras i samband med trans-

port, på bårhus samt vid utlämnande från bårhus,

– hur egendom som följer med en avliden ska förtecknas och om-

händertas, och

– hur obehöriga ska förhindras att göra intrång i bårhuslokalerna

eller i fordon under transport till och från bårhus.

Vårdgivaren bör

– se till att kroppen efter en avliden förvaras på ett lämpligt sätt för

att undvika att behov av balsamering av sanitära skäl uppstår,

– kontrollera att en rättsmedicinsk undersökning eller klinisk ob-

duktion som har planerats även har genomförts innan kroppen

efter en avliden lämnas ut,

– dokumentera vem som hämtar en kropp efter en avliden och om

denne är en närstående eller en representant för en begravnings-

byrå,

– se till att den som hämtar en kropp efter en avliden visar sin legi-

timation och med en namnteckning bekräftar att han eller hon

har tagit emot kroppen och eventuellt medföljande egendom, och

– underrätta Skatteverket i de fall en kropp efter en avliden inte har

hämtats från bårhuset och det finns risk för att kroppen inte kom-

mer att kremeras eller gravsättas senast en månad efter dödsfal-

let.

Balsamering

21 § Av 24 § obduktionslagen (1995:832) framgår att kroppen efter

en avliden får balsameras om det av sanitära skäl är nödvändigt för att

kroppen ska kunna bevaras till dess kremering eller gravsättning äger

rum eller kroppen ska tas i anspråk för anatomisk dissektion.

Allmänna råd

Efter en obduktion av en avliden bör den läkare som har utfört ob-

duktionen ta initiativ till att kroppen, om det behövs av sanitära

skäl, balsameras omedelbart.

HSLF-FS

2015:15

7

22 § I hälso- och sjukvården ska patientjournal föras vid balsame-

ring. I journalen ska anges

1. vem som har utfört balsameringen och när den gjordes,

2. vem som har beslutat om balsamering av sanitära skäl enligt 24 §

första stycket lagen (1995:832) om obduktion, eller

3. vem som har begärt balsamering enligt 24 § andra stycket samma

lag.

Undantagsbestämmelse

23 § Socialstyrelsen kan medge undantag från bestämmelserna i

dessa föreskrifter, om det finns särskilda skäl.

1. Denna författning träder i kraft den 1 januari 2016.

2. Genom författningen upphävs Socialstyrelsens föreskrifter och

allmänna råd (SOSFS 1996:29) Vissa åtgärder inom hälso- och

sjukvården vid dödsfall.

Socialstyrelsen

OLIVIA WIGZELL

Jenny Gaudio

HSLF-FS

2015:15

8

HSLF-FS kan laddas ned eller beställas via

Socialstyrelsens publikationsservice

webb: www.socialstyrelsen.se/publikationer

e-post: publikationsservice@socialstyrelsen.se

Edita Bobergs AB, Falun, 2015