Kungi. Maj:ts proposition nr 260-

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 10, 16, 20, 26, 35, 36, 38 och 39 §§ lagen den

28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand­

lingar1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

10

Handlingar rörande polismyndig­

hets, tullmyndighets eller

allmän

åklagares verksamhet till förekom­

mande eller beivrande av brott må

ej utlämnas, såvida skäligen kan be­

faras, att utlämnande skulle motver­

ka brotts upptäckande eller brott­

måls utredning eller åtgärder till fö­

rekommande av brott eller ock vara

menligt för rikets säkerhet eller för

enskild person; dock må handling ej

i något fall hemlighållas längre tid

än sjuttio år från dess datum, och

vare Konungen obetaget att, där sär­

skilda omständigheter det påkalla,

medgiva utlämnande utan hinder av

vad ovan stadgas.

16

För statlig eller kommunal statistik

lämnade uppgifter,

som

avse namn-

(Föreslagen lydelse:)

§■

Handlingar rörande polismyndig­

hets, tullmyndighets eller åklagares

verksamhet till förekommande eller

beivrande av brott

sd ock handlingar

rörande användning av tvångsmedel i

brottmål

må ej utlämnas, såvida skä­

ligen kan befaras, att utlämnande

skulle motverka brotts upptäckande

eller brottmåls utredning eller åtgär­

der till förekommande av brott eller

ock vara menligt för rikets säkerhet

eller för enskild person; dock må

handling ej i något fall hemlighållas

längre tid än sjuttio år från dess da­

tum, och vare Konungen obetaget att,

där särskilda omständigheter det på­

kalla, medgiva utlämnande utan hin­

der av vad ovan stadgas.

Vad i första stycket är stadgat om

åklagare skall ej äga tillämpning å

riksdagens ombudsmän.

§•

För statlig eller kommunal stati­

stik lämnade uppgifter

och myndig-

1 Senaste lydelse av 20 § se SFS 1946:449.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 260-

(Gällande lydelse:)

35

BB-

Handlingar innefattande domstols

beslut

i där anhängiggjort mål eller

ärende samt protokoll och anteckning­

ar, som

förts vid fattande av sådant

beslut,

må ej utlämnas förrän beslutet

är i vederbörlig ordning avkunnat el­

ler expedierat.

36

Har allmän underrätt, polisdomstol

eller krigsrätt handlagt mål inom

stängda dörrar, eller har förhör inom

stängda dörrar hållits inför hovrätt,

må protokoll över sådan handlägg­

ning samt därvid till domstolen in­

givna handlingar icke utan dess till­

stånd utlämnas, innan målet blivit

skilt från domstolens handläggning.

När domstolen skiljer målet från sig,

äger den förordna, att dylika proto­

koll och ingivna handlingar ej heller

därefter må utlämnas förrän viss tid,

i intet fall längre än sjuttio år, för­

flutit från dagen för förordnandet;

därvid må dock, om det med hänsyn

till målets beskaffenhet finnes lämp­

ligt, föreskrivas, att utlämnande före

den sålunda bestämda tidpunkten må

ske med enskilda parters samtycke.

Fullföljes till hovrätt mål, i vilket

Handlingar rörande någons ansö­

kan om inträde i advokatsamfun­

det eller hans rätt att vara advokat

eller rörande disciplinärt förfarande

mot advokat må, i vad de angå hans

ekonomiska ställning eller innefatta

upplysningar, vilkas offentliggörande

kan lända annan till men, icke utan

samtycke av den handlingen sålunda

angår utlämnas tidigare än sjuttio år

efter handlingens datum.

§•

Dom eller annat beslut av domstol

i där anhängiggjort mål eller ärende

samt protokoll och anteckningar, som

hänföra sig till beslutet,

må ej utläm­

nas förrän beslutet

avkunnats eller

expedierats.

(Föreslagen lydelse:)

§■

Har förhandling i mål vid domstol

hållits inom stängda dörrar, må pro­

tokoll över sådan förhandling jämte

annan dylik uppteckning samt därvid

företedda handlingar icke utan dom­

stolens tillstånd utlämnas, innan må­

let blivit skilt från dess handläggning.

Domstolen äger ock i avbidan på så­

dan förhandling besluta att handling­

ar, som inkomma i målet, icke utan

dess tillstånd må utlämnas; har för­

handling hållits inom stängda dörrar,

må sådant beslut meddelas beträf­

fande handlingar, som därefter in­

komma.

Förekommer, då domstolen skiljer

målet från sig, handling som enligt

första stycket ej må utlämnas, äger

domstolen förordna att handling som

nu sagts så ock dom eller beslut, som

avkunnats inom stängda dörrar, ej

6

Kungl. Maj ds proposition nr 260-

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

38 §.

Där det------------- handlingars utlämnande.

39

Vad i denna lag stadgas länder ej

i annat fall än i 12 § första stycket

eller 1A § andra stycket sägs

till in­

skränkning i sökandes, klagandes el­

ler andra parters rätt att i mål och

ärenden hos domstol eller annan

myndighet utbekomma

protokoll

och

andra handlingar.

Kan handling, som ej må utlämnas

till envar, antagas vara av betydelse

som bevis i rättegång eller för för­

undersökning i brottmål, äger dom­

stol, där rättegången föres eller fråga

som hör till förundersökningen må

upptagas, förordna att handlingen

skall tillhandahållas domstolen eller

undersökningsledaren. Vad nu sagts

gälle dock ej handlingar, som avses

i 1

—5

§§ samt 31 och 33 §§. Är hand­

lingens innehåll sådant att den som

utfärdat handlingen ej enligt 36 kap.

5 § andra, tredje eller fjärde stycket

rättegångsbalken må höras som vitt­

ne därom, må handlingen ej företes

i rättegången eller vid förundersök­

ningen. Ej heller må, med mindre

synnerlig anledning förekommer där­

till, handlingen företes i rättegången

eller vid förundersökningen, om där­

igenom yrkeshemlighet skulle uppen­

baras.

§•

Vad i denna lag stadgas länder ej

till inskränkning i sökandes, klagan­

des eller andra parters rätt att i mål

och ärenden hos domstol eller annan

myndighet utbekomma

dom, beslut

och andra handlingar.

Finnes av hänsyn till allmänna el­

ler enskilda intressen vara av synner­

lig vikt att innehållet i annan hand­

ling än dom eller beslut icke uppen­

baras, må dock med stöd av stadgan­

de i denna lag utlämnande av sådan

handling till parten vägras; vid ut­

lämnande skola erforderliga förbehåll

göras.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 18 april 1947.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anielson, Y^ougt, Z^etterberg,

N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne, K^ock.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartemen­

ten samt t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Danielson, anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om

ändrade be­

stämmelser rörande hemlighållande av rättegångshandlingar m. m.

samt an­

för följande.

Processlagberedningen har i sitt den 17 mars 1944 avgivna betänkande med

förslag till lag om införande av nya RB m. in. (SOU 1944:9, 10) föreslagit

ändringar i vissa delar av lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkning­

ar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Till detta ändringsförslag

ansluter sig ett förslag till lag om inskränkningar i vissa fall av offentlig­

heten vid domstol beträffande allmänna handlingar. Beredningens förslag in­

nefattar vissa av rättegångsreformen omedelbart föranledda ändringar i 10,

26 och 36 §§ 1937 års lag. Dessutom har beredningen till undersökning upp­

tagit frågan om befogenhet för domstol att, då det erfordras i bevissyfte, er­

hålla tillgång till allmänna handlingar, som icke äro offentliga, samt fram­

lagt vissa av undersökningen föranledda förslag. Vid genomförande av 1937

års lagstiftning om allmänna handlingars offentlighet blev denna fråga icke

närmare reglerad; det förutsattes dock att frågan borde lösas i samband med

rättegångsreformen.

Ytterligare utredning av de frågor beredningen sålunda behandlat har ut­

förts inom justitiedepartementet och framlagts i en den 15 mars 1947 dag-

tecknad promemoria. Vid promemorian finnas fogade förslag till ändring i

10, 26, 35, 36, 38 och 39 §§ 1937 års lag samt förslag till lag om inskränk­

ning av offentligheten vid domstol beträffande allmänna handlingar.

över promemorian jämte därvid fogade lagförslag ha efter remiss yttran­

den avgivits av rikets hovrätter, arbetsdomstolen, styrelsen för föreningen

Sveriges häradshövdingar, styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare samt

styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Yttranden över vissa delar av pro­

memorian ha avgivits av justitiekanslersämbetet, överståthållarämbetet, läns­

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

ning enligt 37 och 38 §§ 1937 års lag besluta om utlämnande av handling,

som eljest är hemlig. 1 37 § avses sådana fall, då handling är hemlig enligt

Kungl. Maj ds förordnande eller enligt beslut av annan statsmyndighet än

sådan som lyder under riksdagen; även beträffande handling, vars hemlig­

hållande grundar sig omedelbart på stadgande i lagen men som kan utläm­

nas med dylik myndighets tillstånd, kan Kungl. Maj:t enligt samma lagrum

tillåta utlämnande. I övrigt gäller enligt 38 § att Kungl. Majd alltid kan för­

ordna om utlämnande av handling, då det finnes erforderligt för tillvara­

tagande av allmän eller enskild rätt. Av 39 § framgår att bestämmelserna om

hemlighållande av allmänna handlingar i regel icke inskränka den rätt sö­

kande, klagande eller andra parter eljest äga att i mål och ärenden hos dom­

stol eller annan myndighet utfå protokoll och andra handlingar.

Bestämmelserna i 1937 års lag avse endast allmän handlings utlämnande

till enskilda; i vad mån sådan handling skall tillhandahållas annan myndig­

het än den, som förvarar handlingen, besvaras icke i lagen. Föreskrifter där­

om finnas meddelade endast för vissa särskilda fall. I övrigt torde av myn­

digheternas skyldighet att bistå varandra i allmänhet följa att de, åtminstone

i viss utsträckning, böra tillhandagå varandra med handlingar, även om des­

sa äro hemliga. Hänsyn får dock härvid tagas till handlingens beskaffenhet

och omständigheterna i övrigt. I fråga om handlingars tillhandahållande åt

domstol måste beaktas att handlingarnas innehåll därigenom kan bli offent­

ligt.

De regler som gälla om hemlighållande av domstolshandlingar intaga i vis­

sa hänseenden en särställning. Vid de allmänna underrätterna och vissa and­

ra domstolar skall förhandlingen, utom i vissa undantagsfall, vara offentlig.

Härav följer att protokollet över den offentliga förhandlingen med de hand­

lingar som intagits däri icke kan vara hemligt. Sekretessen i fråga om dom-

stolsprotokoll måste således anknyta till de fall, då handläggning sker inom

stängda dörrar. I 36 § 1937 års lag, vilket stadgande äger tillämpning å all­

män underrätt, polisdomstol och krigsrätt samt högre rätt, skiljes mellan

protokoll å ena sidan och andra hos domstolen förvarade handlingar å andra

sidan. Huvudregeln är alt protokollet må hemlighållas endast i den män det

avser handläggning inom stängda dörrar eller, såvitt angår protokoll vid

högre rätt, då sådan handläggning ägt rum vid lägre rätt. Har handläggning­

en i målet däremot varit offentlig, skall protokollet vara offentligt, även om

en däri intagen handling eller protokollets innehåll i övrigt skulle kunnat

föranleda hemlighållande enligt annat stadgande i 1937 års lag. Härvid bort­

ses från att enligt 35 § den tidpunkt då protokollet blir offentligt framflyttas

för att innehållet i dom eller beslut, som ännu ej avkunnats eller expedierats,

icke skall röjas. Beträffande allmän handling, som ingivits till domstolen men

ej influtit i protokollet, gälla däremot de särskilda sekretessbestämmelserna i

1937 års lag utan inskränkning. Har således en polisrapport eller ett läkar­

utlåtande endast delvis intagits i domstolens offentliga protokoll, blir endast

denna del offentlig; återstoden av rapporten eller utlåtandet kan vara sekre-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

årig och om vissa yrkeshemligheter. Ett särskilt undantag från regeln om

rättegångs offentlighet finnes i lagen om krigsdomstolar och rättegången

därstädes. Enligt denna skall offentligheten vara utesluten —- förutom i förut

angivna fall — även där i krig eller, då rikets krigsmakt eller del därav för

annat ändamål än övning ställes eller är ställd på krigsfot, offentlighet anses

vara hinderlig för krigsföretagens framgång eller menlig för krigsmaktens

säkerhet.

Bestämmelserna om handläggning av mål inom stängda dörrar innebära

att allenast den del av målet, under vilken sekretesskyddade omständigheter

beröras, bör handläggas på sådant sätt. En uppdelning av handläggningen bör

således ske och övriga delar av målet handläggas offentligt.

Domstolens beslut att handlägga mål inom stängda dörrar kan enligt

gällande rätt icke särskilt överklagas. Däremot torde överrätt, då talan dit

fullföljes i målet i övrigt, äga taga under omprövning även frågan om offent­

lighetens uteslutande vid underrätten. Finner överrätten att offentligheten

uteslutits på otillräckliga skäl, synes den vara befogad att återförvisa målet

till underrätten för ny handläggning. Rättelse kan även komma till stånd

därigenom att överrätten håller offentligt förhör med parterna.

Det må anmärkas att frågan om fullföljd av talan mot domstols beslut

att hålla förhandling inom stängda dörrar är föremål för utredning. I skri­

velse den 17 maj 1944, nr 284, har nämligen riksdagen anhållit, bland annat,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående rätt för part att

föra särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat om måls hand­

läggning inom stängda dörrar, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen må föranleda. Skrivelsen har överlämnats till 1943 års

sekretessutredning för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess upp­

drag.

Enligt 36 § 1937 års lag gäller att ej heller domstols förordnande angående

hemlighållande av handlingar får särskilt överklagas. Såsom förut anförts

skall överrätt, då målet eljest fullföljes dit, pröva förordnandet. Fullföljes

ej talan i målet, blir domstols förordnande om hemlighållande av allmän

handling att anse som ett lagakraftvunnet beslut. Någon ny prövning av de

förhållanden som legat till grund för förordnandet kan ej från domstolens

sida äga rum, även om dessa förhållanden väsentligt ändrats. Däremot äger

Kungl. Maj:t enligt 37 § 1937 års lag medgiva utlämnande utan hinder av

domstolens förordnande.

Av processlagberedningens förslag föranledda frågor.

De av processlagberedningen framlagda förslagen hänföra sig till hemlig­

hållande av handlingar rörande förundersökning i brottmål, av handlingar

rörande tillsynen över advokatväsendet samt av domstolshandlingar. Vidare

behandlas i förslaget frågan om allmänna handlingars tillhandahållande åt

domstol och vad därmed äger samband. Jag övergår nu till att närmare be­

handla dessa frågor var för sig.

Departements­

chefen.

att detta sekretesskydd efter uppdelningen skulle bortfalla. Ämbetet anför

härom vidare:

Hädanefter skulle det således bliva möjligt för envar a-tt erhålla tillgång

till dessa handlingar, även om det skäligen kunde befaras, att utlämnande

exempelvis skulle motverka brottmåls utredning eller vara menligt för rikets

säkerhet eller för enskild person. Det synes betänkligt, såväl ur allmän som

ur enskild synpunkt, om det i 10 § stadgade sekretesskyddet skulle helt och

hållet saknas i fråga om handlingar rörande ämbetsbrott av förevarande äm­

betsmän, medan ett motsatt förhållande skulle råda beträffande handlingar

rörande ämbetsbrott av andra ämbetsmän. En sådan av förslaget om justilie-

kanslersämbetets omorganisation härflytande konsekvens, som icke i och för

sig är påkallad av förslaget, förefaller böra undvikas och bestämmelsen i

10 § sekretesslagen följaktligen undergå ändring. Ur de synpunkter justitie-

kanslersämbetet har att företräda torde sådan ändring enklast kunna ske

genom att ordet allmän utginge ur uttrycket allmän åklagare, eventuellt ock­

så genom att justitiekanslem infördes bland de i lagrummet uppräknade

myndigheterna.

Stadgandet i 10 § 1937 års lag bör kompletteras på sätt processlagbered­

ningen föreslagit. Dessutom synes vad justitiekanslersämbetet anfört moti­

vera en ändring av stadgandet. Jag ämnar senare under denna riksdag an­

mäla förslag om en uppdelning av justitiekanslersämbetets nuvarande arbets­

uppgifter på sätt de sakkunniga föreslagit. Vissa därav påkallade lagändring­

ar ha redan förelagts riksdagen genom proposition angående ändring i nya

RB m. m. (nr 108). Sedan uppdelningen genomförts, blir justitiekanslem icke

längre att anses som allmän åklagare och således 10 § 1937 års lag enligt sina

ordalag icke tillämplig å handlingar rörande dennes verksamhet till förekom­

mande eller beivrande av brott. En sådan ändring av sekretessbestämmelser­

nas tillämplighet synes böra undvikas. Dessa böra gälla även i fråga om sär­

skild åklagare; undantag torde dock böra göras för riksdagens ombudsmän.

Lagrummet bör alltså ändras på det sättet att det göres tillämpligt i fråga om

åklagare i allmänhet och att riksdagens ombudsmän särskilt undantagas.

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 260.

Handlingar rörande tillsynen över advokatväsendet.

Enligt 8 kap. nya RB skall för riket finnas ett allmänt advokatsamfund;

advokat är den som är ledamot av detta samfund. Tillsyn över advokatvä­

sendet utövas av samfundets styrelse, som har att besluta om inträde i och

uteslutning ur samfundet samt om disciplinära åtgärder mot advokat. Viss

tillsyn över advokatväsendet utövas även av justitiekanslem. Han äger en­

ligt 6 § nämnda kapitel hos styrelsen påkalla åtgärd mot advokat, som

åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara advokat; enligt 8 §

äger han ock hos högsta domstolen föra talan mot styrelsens beslut i fråga

om disciplinärt förfarande mot advokat. Då styrelsen avslagit någons ansö­

kan om inträde i samfundet eller uteslutit någon därur, må denne hos högsta

domstolen föra talan mot beslutet.

Processlagberedningen återger ett uttalande inom beredningens rådgivande

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 260.

ekonomi genom revision av dennes bokföring eller på annat sätt. Uppenbart

är att ett offentliggörande av dylika undersökningar i åtskilliga fall skulle

kunna vålla honom skada, som ej vore motiverad av ärendets beskaffenhet.

Det synes även stå i överensstämmelse med de sekretessregler som gälla för

taxeringsärenden och andra liknande fall att medgiva hemlighållande av de

nu avsedda undersökningarna. Skillnad kan härvid ej göras mellan å ena

sidan ärenden, som avse inträde i advokatsamfundet, och å andra sidan

ärenden rörande advokats rätt att fortfarande vara advokat eller rörande

disciplinärt förfarande mot advokat. Även för sistnämnda grupper av ären­

den gäller det redan anförda. I varje fall synas skäl föreligga att hemlighålla

handlingarna i dylika ärenden, så länge ärendena handläggas av justitie-

kanslern. I vad mån de skola hemlighållas, sedan de inkommit till högsta

domstolen och där företetts vid förhandling, blir beroende på om förhand­

lingen hålles offentligt eller inom stängda dörrar. Såsom av det följande

framgår föreslår jag att förhandhng vid domstol skall kunna hållas inom

stängda dörrar för att skydda hemlig handling. Det ligger dock alltid i dom­

stolens hand att pröva de föreliggande omständigheterna och att, om till­

räckliga skäl att undandraga handlingen från offentligheten ej föreligga,

hålla förhandlingen offentligt. Även när domstolen skiljer målet från sig,

skall den pröva, om handling, som då är hemlig, fortfarande skall hemlig­

hållas. Det torde alltså ej kunna befaras att den nu föreslagna sekretessregeln

skall leda till ett för vidsträckt hemlighållande av handlingar, som företetts

vid föi-handling i högsta domstolen.

Det ligger i sakens natur att förhållandet mellan advokaten och hans hu­

vudman måste vara grundat på förtroende. De upplysningar huvudmannen

lämnar advokaten bör denne ej ha rätt att yppa utan huvudmannens sam­

tycke. Detsamma gäller i viss mån även i fråga om andra personer, med vilka

advokaten i sin verksamhet träder i förbindelse, exempelvis vid förliknings-

förhandlingar. Grundsatsen att advokaten har tystnadsplikt beträffande dy­

lika förhållanden har kommit till uttryck i nya RB:s bestämmelser om skyl­

dighet att vittna och att förete skriftliga handlingar. Enligt 36 kap. 5 § må

advokat i regel ej höras som vittne angående något, som på grund av denna

hans ställning förtrotts honom eller han i samband därmed erfarit. Av 38

kap. 2 § följer att advokaten ej heller är skyldig att i rättegång förete skrift­

lig handling, om dess innehåll kan antagas vara sådant att han ej må höras

som vittne därom. På grund av vad nu anförts finner jag uppenbart att en

viss begränsning av allmän handlings offentlighet i ärenden angående inträde

i advokatsamfundet eller rätt att vara advokat eller disciplinärt förfarande

mot advokat måste ske till skydd för andras enskilda angelägenheter. Skyd­

det i sådant hänseende synes dock böra begränsas på sätt i promemorian

föreslagits. Även i denna del biträder jag alltså det förslag som framställts i

promemorian.

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

17

Domstolsliaudlingar.

I fråga om de i 36 § 1937 års lag meddelade bestämmelserna om hemlig­

hållande av domstolshandlingar innefattar processlagberedningens förslag

vissa ändringar av principiell betydelse. Beredningen anför att den nuva­

rande begränsningen till vissa angivna domstolar icke bör bibehållas. Hand­

läggning inom stängda dörrar kan nämligen förekomma även vid andra

särskilda domstolar än de i lagrummet nu angivna, exempelvis vid vatten­

domstol eller i arbetsdomstolen. Till skillnad från vad nu gäller skall ock

förhandling regelmässigt hållas i högre rätt. Beredningen föreslår därför att

stadgandet skall vara tillämpligt på alla mål som handläggas av domstol.

Beredningen framhåller vidare att under det nya rättegångsförfarandet

handlingar som företetts i målet icke såsom hittills skola tagas till protokol­

let utan komma att läggas till akten; protokollering av sådana handlingar

torde i regel icke ifrågakomma. Handlingar, som ingivits eller eljest varit för

domstolen tillgängliga vid förhandling, borde på grund av denna omläggning

jämställas med protokoll och detta vare sig handlingarna nu intoges i proto­

kollet eller icke. Vidare framhåller beredningen att enligt nya RB dom och

i vissa fall beslut skola uppsättas särskilt. Beredningen föreslår därför att den

särställning i fråga om sekretess, som hittills tillkommit domstolens proto­

koll, skall avse även beslut och dom samt handlingar, som företetts vid för­

handling i mål vid domstol. Vissa jämkningar av stadgandets lydelse ha av

beredningen företagits för att bereda skydd åt handlingar, som inkomma före

eller efter förhandling inom stängda dörrar, samt för att tydligare utmärka

att sekretessen avser ej blott handlingar, som vid förhandling ingivits av par­

terna, utan även handlingar, som förut inkommit till domstolen och seder­

mera åberopas vid förhandlingen.

En förutsättning för hemlighållande av domstolshandlingar enligt bered­

ningens förslag är, liksom i gällande rätt, att förhandling hållits inom stäng­

da dörrar. Bestämmelser om de fall då offentligheten får uteslutas vid för­

handling finnas upptagna i 5 kap. nya RB. Huvudregeln är liksom nu att för­

handling vid domstol skall vara offentlig. Härifrån kan undantag ske, om det

kan antagas att vid förhandlingen skall förekomma något, som är stötande

för anständighet och sedlighet, eller att till följd av offentligheten något kan

uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främ­

mande makt. Förhandling inom stängda dörrar kan även ske för att skydda

yrkeshemlighet samt i ytterligare några närmare angivna fall. I övrigt hänvi­

sas till vad som eljest finnes föreskrivet om förhandling inom stängda dör­

rar; de förut angivna inskränkningarna till skydd för enskilda intressen

komma således i huvudsak att kvarstå. De nya reglerna om offentlighet vid

domstol innebära ej några väsentliga ändringar i jämförelse med vad nu gäl­

ler. Bestämmelserna få dock ökad betydelse genom att förhandling i mål vid

domstol kommer att äga rum i större omfattning. Sålunda kan förhandling

i brottmål äga rum redan under förundersökningen. För delta fall finnes ett

Biliang till riksdagens protokoll 19-17. 1 samt. Nr 200.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

särskilt undantag upptaget i lagen, enligt vilket offentligheten skall uteslutas

om den misstänkte begär det eller rätten finner att offentligheten skulle vara

till men för utredningen. I högre rätt kommer vidare muntligt förfarande att

anlitas i större omfattning än för närvarande.

Det vid promemorian fogade förslaget till ändrad lydelse av 36 § bygger

i huvudsak på vad beredningen föreslagit. Vissa jämkningar och tillägg ha

dock gjorts.

För att protokoll över förhandling i mål vid domstol samt handlingar, som

företetts vid förhandlingen, skola få hemlighållas fordras även enligt det

vid promemorian fogade förslaget att förhandlingen hållits inom stängda

dörrar. Möjlighet skall dock föreligga för domstolen att i avbidan på sådan

förhandling besluta, att handlingar, som inkomma i målet, icke utan dess

tillstånd få utlämnas; då förhandling hållits inom stängda dörrar, skall dom­

stolen äga meddela sådant beslut beträffande handlingar, som därefter in­

komma. Enligt förslaget skall domstolen, då den skiljer målet från sig, pröva,

huruvida och i vilken omfattning utlämnande av handling, som då är hem­

lig, därefter må äga rum; domstolen äger meddela förordnande om fortsatt

hemlighållande av sådan handling samt av dom eller beslut, som avkunnats

inom stängda dörrar. I promemorian framhålles att sådant förordnande en­

ligt gällande rätt endast kunde innehålla att handlingarna skola hemlig­

hållas viss tid från förordnandet. Resultatet härav kunde emellertid bli att

skilda sekretesstider och olika förutsättningar för utlämnande komme att

gälla i fråga om handlingar, som förvarades hos domstolen, och de exemplar

av samma handlingar, som funnes hos annan myndighet. För att olägen­

heterna härav skola kunna undvikas föreslås i promemorian att domstolen

erhåller möjlighet att i sitt förordnande föreskriva att eljest gällande sekre­

tessbestämmelser skola tillämpas beträffande viss handling.

I promemorian erinras om att ett av domstol meddelat, lagakraftvunnet

förordnande om hemlighållande av handlingar icke kunde av domstolen om­

prövas, även om de förhållanden som legat till grund för förordnandet vä­

sentligt ändrats. Detta förhållande hade visat sig medföra olägenheter. Un­

der krigsåren 1939—1945 ha domstolarna i ett stort antal fall handlagt mål

om spioneri, olovlig underrättelseverksamhet och andra därmed jämförliga

brott inom stängda dörrar samt förordnat om hemlighållande av handlingar

i dessa mål. Sedan ändrade förhållanden inträtt och de uppgifter, som för­

anlett hemlighållandet, i åtskilliga fall på annat sätt bringats till offentlig­

heten, hade det ansetts påkallat att sekretessen hävdes i ett stort antal av

dessa mål. Då domstolarna icke ägde befogenhet att pröva dylik fråga

hade någon annan utväg ej stått till buds än att Kungl. Maj:t med tillämp­

ning av 37 § 1937 års lag förordnat om utlämnande. För detta ändamål

hade särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet biträtt med utredning.

Praktiska skäl syntes emellertid tala för att en sådan prövning borde kunna

företagas av domstol, som handlagt målet. Bestämmelserna borde därför

givas sådan avfattning att domstolen även efter det förordnande om hem­

lighållande vunnit laga kraft kunde tillåta utlämnande av handlingar. Denna

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

Departements­

chefen.

lagrummet angivna handling, som ej finge utlämnas till annan, åberopades

vid förhandling inför domstolen, denna borde äga förordna att vad i lagrum­

met vore för där avsedda fall stadgat skulle äga tillämpning i fråga om

handlingen. Härom anför styrelsen i huvudsak att handlingar kunde åbe­

ropas vid förhandling på sådant sätt att anledning till förordnande om hand­

läggning inom stängda dörrar kunde av part åberopas eller eljest av dom­

stolen beaktas, först sedan handlingen blivit föredragen vid offentlig för­

handling. Domstolen kunde även begå misstag vid sitt bedömande och först

under förhandlingens gång eller därefter, före målets avgörande, vinna klar­

het om att målet, såvitt anginge hemlig handling, bort handläggas inom

stängda dörrar.

Beträffande detaljerna i förslaget ha vissa erinringar gjorts.

Hovrätten

över Skåne och Blekinge

framhåller att det kan synas tveksamt, huruvida

bland de handlingar som ej må utan domstolens tillstånd utlämnas, enligt

ordalagen inrymmas också memorialanteckningar och utskrift av utsaga, som

upptagits stenografiskt eller på fonetisk väg.

Styrelserna för föreningarna

Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare

anföra att den föreslag­

na bestämmelsen om skyldighet för domstol att, då den skiljer målet från

sig, pröva huruvida och i vilken omfattning utlämnande av handlingar där­

efter må äga rum, syntes innebära att domstolen i mål som handlades inom

stängda dörrar alltid skulle meddela beslut i frågan, även då fortsatt hem­

lighållande av handlingar icke erfordrades. Enligt styrelsernas mening vore

detta i sistnämnda fall onödigt.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshöv­

dingar

finner önskvärt att uttrycket »företedda handlingar», vilket enligt

hävdvunnen terminologi avsåge handlingar, som företetts vid förhandlingen

men ej ingivits eller ock omedelbart återställts, utbyttes mot »tillgängliga

och i målet åberopade» eller något liknande. Styrelsen ifrågasätter även om

det ej borde i lagen uttryckligen angivas att domstols förordnande om hem­

lighållande av handlingar skall bvgga på de i 1—34 §§ 1937 års lag för varje

fall angivna grunderna.

Såväl enligt det nu gällande stadgandet i 36 g 1937 års lag som enligt pro­

cesslagberedningens förslag är en förutsättning för hemlighållande av dom-

stolshandlingar att offentligheten vid förhandling i målet varit utesluten.

Handlingar, som hänföra sig till offentlig förhandling, få således icke hem­

lighållas. Visserligen kunde det göras gällande att de skäl som påkalla offent­

lighetens uteslutande vid förhandling och hemlighållande av handlingar icke

överensstämma. Förhandling inom stängda dörrar kan sålunda i vissa fall

vara motiverad för annat ändamål än för att skydda hemliga uppgifter, exem­

pelvis i mål angående brott av underårig. I dylikt fall saknas ofta anledning

att jämväl hemlighålla handlingarna i målet. Erfarenheten torde även visa

att i familjerättsliga mål, som på parts begäran handlagts inom stängda dör­

rar, hemlighållande av handlingarna i regel icke påkallats. Å andra sidan fö­

religga ej skäl att göra undantag från offentlighetsprincipen i större omfatt­

ning, då det gäller utlämnande av handlingar, än i fråga om förhandlingen i

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

som beredningen föreslagit, domstolen böra äga befogenhet att i avbidan på

förhandling inom stängda dörrar meddela beslut om hemlighållande av hand­

lingar, som inkomma i målet. Det ligger i sakens natur att sådant beslut ej

skall meddelas annat än då det är anledning antaga att förhandlingen i må­

let skall bli hemlig. Utgör parts begäran en förutsättning för att förhandling

skall få hållas inom stängda dörrar, bör domstolen följaktligen i regel ej med­

dela dylikt beslut annat än på yrkande av part. I vissa fall torde även, såsom

beredningen framhållit, skrifter inkomma efter det förhandling hållits. Har

denna varit hemlig, kan det finnas anledning att skydda även dylika skrif­

ter; beslut därom bör alltså få meddelas. De beslut som nu avses bli endast

provisoriska; företes handlingarna därefter vid offentlig förhandling, få dessa

ej vidare hemlighållas.

Liksom enligt nu gällande bestämmelse bör domstolen, då den skiljer må­

let från sig, ha att pröva, om de handlingar som då ej få utlämnas även i fort­

sättningen skola hemlighållas, samt meddela erforderligt förordnande därom.

Sådan prövning skall alltid ske, då hemliga handlingar föreligga; uppenbar­

ligen är det ej nödvändigt att redovisa denna prövning i dom eller slutligt

beslut annat än då förordnande om fortsatt hemlighållande meddelas. För

undvikande av missförstånd synas dock bestämmelserna härom böra något

jämkas. Domstolens beslut om fortsatt hemlighållande skall i regel grunda

sig på de omständigheter, som föranlett offentlighetens uteslutande vid för­

handlingen. Härvid kunna ej blott eljest gällande bestämmelser i 1937 års

lag utan även andra förhållanden beaktas. I förstnämnda fall synes domsto­

len, såsom i promemorian föreslagits, böra erhålla möjlighet att i sitt förord­

nande om fortsatt hemlighållande av handling föreskriva att bestämmelse i

1—34 §§ eller föreskrift, som meddelats med stöd därav, skall tillämpas i

fråga om handlingen.

Vad i promemorian föreslagits om utlämnande av handling med domsto­

lens tillstånd, även sedan domstolen skilt målet från sig, och om tillämplig­

heten av förordnande enligt 2 § 4 mom. tredje stycket tryckfrihetsförord­

ningen anser jag böra genomföras. Den i promemorian föreslagna övergångs­

bestämmelsen för att möjliggöra utlämnande med domstolens tillstånd av

handlingar som omfattas av äldre förordnanden finner jag vara av praktiska

skäl motiverad.

Med den anordning av sekretessen som sålunda föreslås förfaller behovet

av det nu gällande stadgande, som möjliggör för domstol att föreskriva att

utlämnande av handling före den eljest bestämda tidpunkten må ske med

enskilda parters samtycke. Uppenbart är dock att parts samtycke i vissa

fall bör utgöra en förutsättning för att domstolen skall lämna tillstånd till

utlämnande.

Förordnande av domstol om hemlighållande av handlingar bhr att anse

som ett beslut i rättegång; av 49 och 53 kap. nya RB följer att särskild talan

mot dylikt beslut icke är tillåten. Liksom enligt gällande bestämmelser bör

dock förordnandet av högre rätt omprövas, då målet eljest dit fullföljts. Vid

behandlingen av 3 kap. 6 § nya RB bär lagrådet erinrat att i högsta domsto-

24

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

riksbankens valutapolitik och riksgäldskontorets upplåning. 1 fråga om så­

dan handling skulle avgörandet om handlingens tillhandahållande allt­

jämt ankomma på myndighet, som har sig anförtrott att tillvarataga de

sekretesskyddade intressena. Vidare göres, i överensstämmelse med vad en­

ligt nya RB gäller om företeende av handlingar såsom bevis i andra fall, un­

dantag till skydd för den tystnadplikt som enligt 36 kap. 5 g andra, tredje

eller fjärde stycket åligger advokater, läkare m. fl., och såsom regel även till

skydd för yrkeshemlighet; handlingarna skola enligt förslaget ej få före­

tes som bevis.

För att de intressen sekretessen avser att skydda såvitt möjligt skola kunna

tillvaratagas, även då domstolen förordnat om tillhandahållande av hemlig

handling, föreslår processlagberedningen särskilda anordningar. Vissa be­

gränsningar skulle sålunda gälla i parts rätt att utfå handlingar. Enligt 39 §

1937 års lag skall vad i lagen stadgas i regel icke lända till inskränkning i

sökandes, klagandes och andra parters rätt att i mål och ärenden hos dom­

stol eller annan myndighet utbekomma protokoll och andra handlingar. I

vad mån part har sådan rätt besvaras dock icke i 1937 års lag. Av allmänna

regler torde emellertid följa att part äger utfå protokoll samt erhålla del

av andra handlingar, som ligga till grund för domstols avgörande. Dessa

regler torde i viss omfattning äga tillämpning även å förvaltningsförfarandet.

Beredningens förslag innebär att den i 39 § uttalade grundsatsen skall gälla

endast i fråga om protokoll, beslut eller dom. Andra handlingar, som enligt

1937 års lag ej må utlämnas, skall parten kunna utfå, allenast om det prövas

kunna ske utan fara för missbruk; härvid skola erforderliga förbehåll göras.

Vidare föreslår beredningen att i särskild lag skola upptagas bestämmelser,

enligt vilka förhandling i mål vid domstol skall kunna hållas inom stängda

dörrar, i vad förhandlingen angår företedd allmän handling, som är hemlig.

I lagen skulle även stadgas att om sådant förordnande meddelades eller

förhandling i målet ej hölls, handlingen ej finge intagas i protokoll. Den

finge ej heller i protokollet anmärkas eller eljest bringas till parts eller annans

kännedom i vidsträcktare mån än som erfordrades på grund av handlingens

åberopande. Detsamma skulle gälla i fråga om dom samt beslut, som med­

delades skilt från protokollet.

Det vid promemorian fogade förslaget överensstämmer i nu avsedda de­

lar i huvudsak med vad processlagberedningen föreslagit. Bestämmelser

upptagas sålunda om befogenhet för domstol att förordna om tillhanda­

hållande av allmän handling, som är hemlig, i den utsträckning beredningen

föreslagit. Vidare föreslås begränsning i parts rätt att utfå andra handlingar

än protokoll, beslut eller dom. I promemorian framhålles att vissa betänk­

ligheter kunde anföras mot en sådan begränsning. Det kunde synas otill­

fredsställande att parten icke i full utsträckning skulle utfå handlingar, varå

avgörandet i mål eller ärende grundats. Även om parten under förhand­

lingen fått de! av vad som åberopas till bevis i målet, kunde det för bedö­

mande av fråga om fullföljd och för förberedande av talan i högre rätt vara

av vikt för parten att äga tillgång till handlingarna.

A

andra sidan skulle

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 260-

eller andra viktiga allmänna intressen. Beträffande sådana handlingar kunde

det vara betänkligt, om kontrollen över handlingarna fråntoges den myndig­

het som har att tillvarataga de sekretesskyddade intressena. Den av bered­

ningen anvisade utvägen, vilken innebär en uppdelning av de hemliga hand­

lingarna med hänsyn till det allmännas intresse av sekretessens bibehållande,

synes tillgodose båda de nu angivna synpunkterna. Jag finner alltså den av

beredningen föreslagna huvudregeln om befogenhet för domstol att förordna

om tillhandahållande av allmän handling, som är hemlig, böra förordas

tramtör det i promemorian diskuterade alternativet, vilket icke innefattar

dylik befogenhet.

I beredningens förslag göres undantag från domstolens befogenhet i fråga

om två grupper av handlingar. Den första gruppen omfattar vissa hand­

lingar, beträffande vilka det allmännas intresse av sekretessens bibehållande

kan vara särskilt starkt. I fråga om sådan handling får förordnande om till­

handahållande ej meddelas av domstolen; det ankommer på den myndighet

som har sig anförtrott att tillvarataga de sekretesskyddade intressena att be­

döma om handlingen kan tillhandahållas såsom bevis i rättegång. Den

andra gruppen omfattar handlingar med sådant innehåll att den som utfär­

dat handlingen enligt vissa närmare angivna bestämmelser i rättegångsbal­

ken icke må höras som vittne därom. Ej heller i dessa fall bör domstolen, om

det framgår av omständigheterna att en dylik handling föreligger, meddela

förordnande om dess tillhandahållande. Såsom processlagberedningen fram­

hållit i sitt betänkande torde det dock stundom framgå först sedan hand­

lingen infordrats att hinder av nu antydd beskaffenhet möter. I sådant fali

bör handlingen icke få företes i rättegången eller vid förundersökningen.

Såväl sammanhanget som de föreslagna formuleringarna torde med tillräck­

lig tydlighet utvisa att det härvid endast är fråga om handling som domstolen

infordrat; i vad mån handling eljest må företes regleras ej i 1937 års lag.

En jämförelse med de i 36 kap. nya RB meddelade bestämmelserna torde giva

vid handen att handling som nu avses stundom kan företes, om part lämnar

sitt medgivande därtill. Att domstolen, då handling infordras för att begagnas

vid förundersökning i brottmål, äger föreskriva att handlingen i första hand

skall tillhandahållas domstolen för att denna skall få tillfälle att granska

handlingen, innan denna utlämnas till undersökningsledaren, framgår av de

föreslagna bestämmelserna.

För att domstolen skall kunna anförtros att i den omfattning som nu an­

givits förordna om tillhandahållande av allmänna handlingar torde såsom

beredningen förutsätter vissa särskilda anordningar vara erforderliga. Dylika

anordningar kunna vara påkallade även för andra fall, då hemliga hand­

lingar företes vid förhandling inför domstol. I främsta rummet kommer här­

vid i fråga att utvidga möjligheterna att hålla förhandling inom stängda

dörrar. Behovet av en dylik utvidgning blir mer framträdande om de änd­

ringar i 36 § 1937 års lag, för vilka tidigare redogjorts, genomföras. För

närvarande föreligger nämligen en möjlighet att tillgodose sekretesskyddet

genom att handlingar, som äro hemliga, ej intagas i protokoll utan läggas till

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

sekretesskyddade, vissa handlingar rörande statlig eller kommunal myndig­

hets ekonomiska verksamhet, vilka äro sekretesskyddade enligt 34 § 1937

års lag.

En viss utsträckning av möjligheten att hålla förhandling inom stängda

dörrar till skydd för hemlig handling, som företes vid förhandlingen, synes

således vara påkallad. Skäl kunna anföras för att bestämmelser härom, så­

som i vissa yttranden påyrkats, icke böra upptagas i särskild lag utan in­

föras i nya RB. Mot en sådan anordning talar emellertid att bestämmelserna

i viss mån böra få provisorisk karaktär. För närvarande pågår arbete med

revision av tryckfrihetsförordningen, vid vilket även de grundläggande be­

stämmelserna om allmänna handlingars offentlighet behandlas. Sedan detta

arbete slutförts, torde även de därtill anslutande sekretessbestämmelserna

böra underkastas en allmän översyn. Det kan därför icke vara lämpligt att

för närvarande införa hithörande regler i nya RB.

Vad angår förutsättningarna för att förhandling skall få hållas inom

stängda dörrar till skydd för hemlig handling ansluter jag mig till vad i pro­

memorian anförts; endast då det är av synnerlig vikt att skydda hemliga

uppgifter bör den nu föreslagna bestämmelsen få tillämpas för att utesluta

offentligheten vid förhandling. En viss jämkning av ordalagen i bestämmel­

sen synes böra ske för att denna skall bli tillämplig i alla fall då förhandling

hålles vid domstol, således även i ärenden.

Vad därefter angår frågan om de ytterligare anordningar, som äro erfor­

derliga för att skydda hemliga handlingar, då de företes vid domstol, synas

de av hovrätten över Skåne och Blekinge anförda betänkligheterna mot att

inskränka parts rätt att utfå handlingar i viss män vara berättigade. Det

kan dock ej bortses från att möjligheten att i viss utsträckning begränsa

partens rätt i förevarande hänseende kan utgöra en väsentlig förutsättning

för att hemlig handling skall kunna tillhandahållas rättsskipningen. Det bör

därför ligga i domstols eller annan myndighets hand att göra en avvägning

mellan partens intresse att utfå handlingen och sekretessintresset. Utlämnan­

de till part bör därvid framstå som det normala. Dom eller beslut bör ej få

undanhållas parten på grund av dess hemliga natur. Då det av hänsyn till

allmänna eller enskilda intressen finnes vara av synnerlig vikt att innehållet

i annan handling icke uppenbaras, bör däremot utlämnande till part få vägras

med stöd av sekretessbestämmelse. Skillnad synes härvid icke böra göras

mellan protokoll och andra handlingar; även i fråga om protokoll kan på

grund av däri återgivna muntliga uttalanden ett starkt sekretessbehov göra

sig gällande. Det må emellertid framhållas att en sådan begränsning av parts

rätt att utfå handlingar icke innebär någon inskränkning i domstolens eller

myndighetens skyldighet att vid förhandling eller annan handläggning låta

parten erhålla kännedom om alla omständigheter som åberopas till bevis.

Tvärtom är det av vikt att denna princip noga iakttages; endast i den mån

så sker kan man bortse från de betänkligheter som kunna anföras mot att

partens rätt att utfå handlingar begränsas.

Såsom processlagberedningen föreslagit böra, då part ej vägras att utfå de

handlingar som nu avses, erforderliga förbehåll likväl göras vid utlämnandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

31

Möjligheten att utlämna handlingar med förbehåll, vars brytande medför

straff, begränsar behovet att helt vägra utlämnande; såsom i promemorian

framhållits torde utlämnande med förbehåll stundom kunna ske till advo­

kat som företräder parten.

Det föreslagna undantaget från parts rätt att utfå handlingar torde kunna

tillämpas i de fall som för närvarande finnas angivna i 39 §; dessa undantags­

fall behöva således icke särskilt nämnas i paragrafen.

Skola såsom nu förordats enahanda regler gälla i fråga om utlämnande

till part av protokoll och andra handlingar, bortsett från dom och beslut,

förfalla i huvudsak de skäl, som föranlett särskilda bestämmelser om hem­

lig handlings intagande i protokoll med mera. Redan av de i nya RB med­

delade bestämmelserna om domstols protokoll framgår att handlingar, som

företes i rättegång, i allmänhet icke skola intagas i protokoll. Att innehållet

i hemlig handling, som åberopas till bevis, skall bringas till parts kännedom

i den utsträckning som erfordras på grund av dess åberopande har redan

anförts; i övrigt skall i viss utsträckning utlämnande till part kunna vägras.

Det ligger i sakens natur att i viss omfattning innehållet kan få bringas även

till annans kännedom, exempelvis då vittne eller sakkunnig hörs angående

de i handlingen berörda förhållandena. Vad slutligen angår dom och beslut

kan visserligen den nu föreslagna bestämmelsen i 39 § 1937 års lag medföra

att innehållet i hemlig handling, om det redovisas i domen eller beslutet,

blir i skrift tillgängligt för parten, oaktat utlämnande av handlingen anses

böra vägras. Det torde dock i regel vara möjligt att avfatta dom och beslut

på sådant sätt att uppgifter, vars hemlighållande är av synnerlig vikt, icke

onödigtvis röjas. Särskilda bestämmelser härom torde icke vara erforder­

liga. På grund av det nu anförda synes andra stycket i det vid promemorian

fogade förslaget till lag om inskränkning av offentligheten vid domstol be­

träffande allmänna handlingar kunna utgå.

Vad angår domstols befogenhet att förordna om tillhandahållande av

självdeklarationer och andra till ledning vid taxering avlämnade uppgifter

torde några särbestämmelser knappast vara påkallade. Den av överståthål-

larämbetet för skyddande av dylika handlingar anvisade utvägen, att i mål

om falsk eller vårdslös deklaration endast utdrag av självdeklaration skulle

företes, skulle visserligen i fråga om dylika handlingar göra bestämmelse

om uteslutande av offentligheten vid förhandling onödig. Det kan dock knap­

past anses att företeende av hela deklarationen i dylikt mål alltid är obehöv­

ligt; att åklagaren till domstolen ingiver hela deklarationen i huvudskrift

eller avskrift, även då endast vissa delar därav åberopas, torde ofta framstå

som en naturlig åtgärd. Så länge deklarationen kvarligger hos domstolen,

gälla därå bestämmelserna i 36 §, varför tillämpning av eljest gällande se­

kretessbestämmelser blir utesluten, om förhandlingen hållits offentligt. För

självdeklarationer och andra taxeringsuppgifter samt för deklarationer och

uppgifter, som ligga till grund för beräkning av arvsskatt eller gåvoskatt,

gälla för närvarande vissa särskilda regler, som innebära bland annat att

dessa handlingar, då de åberopas vid domstol, i regel ej få offentligen före­

dragas eller i protokoll, utslag eller annan expedition intagas eller omnämnas

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 260-

i vidare män än som oundgängligen erfordras. Även om underlåtenhet att in­

taga dylik handling i protokoll efter de ändringar i 1937 års lag som nu fö­

reslås icke medför att eljest gällande sekretessbestämmelser kunna tilläm­

pas, torde bestämmelserna dock i viss mån kunna fylla en uppgift för att

skydda handlingarnas innehåll, då tillräckliga skäl icke anses föreligga för

förhandling inom stängda dörrar i fråga om dessa. Det torde i varje fall

ej vara nödvändigt att i förevarande sammanhang ändra dessa bestämmelser.

Såsom processlagberedningen framhållit synes frågan om editionsplikt be­

träffande allmänna handlingar falla inom sekretesslagstiftningens område.

Däremot torde bestämmelser om offentlighetens uteslutande vid domstol

hänföra sig till det i allmän lag reglerade processuella förfarandet och ej

kunna meddelas annat än i den ordning § 87 mom. 1 regeringsformen före­

skriver.

I förevarande sammanhang synes en redaktionell jämkning av 35 § böra

vidtagas. De föreslagna lagändringarna böra träda i kraft den 1 januari 1948,

samtidigt med nya RB.

Övriga lagstiftningsfrågor.

1 ett den 11 december 1946 avgivet betänkande (SOU 1946: 90) ha 1946

års lönestatistiksakkunniga framlagt förslag till utvidgning av den offentliga

lönestatistiken samt uttalat att förslaget borde föranleda ändring i 16 § 1937

års lag.

Enligt 16 § 1937 års lag gäller att för statlig eller kommunal statistik läm­

nade uppgifter, som avse namngivna enskilda personer, bolag eller andra en­

skilda samfälligheter, ej må utlämnas förrän tjugu år från uppgiftens datum

förflutit, därest ej den som däri avses samtycker till ett tidigare utlämnande

eller ock, med hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål för vilket den

åstundas och omständigheterna i övrigt, trygghet kan anses vara för han­

den, att utlämnandet ej kommer att missbrukas till hans skada. Vid utläm­

nande böra erforderliga förbehåll göras.

De sakkunniga anföra i betänkandet att den offentliga lönestatistiken bör

kunna praktiskt utnyttjas såsom informationsmaterial dels för förhandlingar

om löneavtal, dels för den allmänna ekonomiska och sociala politiken. Då

den nuvarande, huvudsakligen på frivilligt lämnade uppgifter från arbets­

givare baserade statistiken är otillräcklig för dessa ändamål, föreslå de sak­

kunniga att den hos socialstyrelsen upprättade lönestatistiken skall på när­

mare angivet sätt utvidgas och att skyldighet skall stadgas för arbetsgivare

att på anmodan från socialstyrelsen lämna uppgifter rörande enskilda lön­

tagares arbetstids- och löneförhållanden. De sakkunniga anföra vidare att

inom den ekonomiska och sociala statistiken för närvarande icke offentlig­

göras uppgifter beträffande enskilda, namngivna företag. För att det löne-

statistiska materialet skall kunna till fullo utnyttjas i förhandlingsarbetets

intresse bör enligt de sakkunnigas mening socialstyrelsen beredas möjlighet

att efter framställning från partsorganisation, förlikningsman eller myndig­

het verkställa lönestatistiska undersökningar beträffande särskilda företag.

34

Kungl Maj:ts proposition nr 260.

redan med lagrummets nuvarande lydelse. Svaret på denna fråga blir bero­

ende av vad som i detta sammanhang är alt hänföra till sådant missbruk

som avses i lagrummet. Det kan väl göras gällande att ett åberopande av

vissa statistiska sakuppgifter rörande särskilda företag vid avtalsförhand­

lingar ur allmän synpunkt icke kan anses som ett missbruk. Å andra sidan

kan det ej bortses från att de nuvarande reglerna om sekretesskydd, liksom

vissa andra därmed jämförliga bestämmelser, torde bygga på uppfattningen

att till skada är att hänföra varje ekonomisk förlust, som kan för närings­

idkare eller annan som avses i uppgifterna uppkomma genom åberopande av

dessa, samt att ett sådant åberopande av uppgifterna är att anse som miss­

bruk. Uppenbarligen skulle denna tolkning lägga hinder i vägen för uppgif­

ternas användande på sätt de sakkunniga tillänmat. Enligt sekretessutred­

ningens mening torde därför till förebyggande av ovisshet rörande lagrum­

mets innebörd bestämmelser i ämnet böra meddelas.

Beträffande utformningen av den ifrågasatta lagändringen anför sekretess­

utredningen:

En tänkbar utväg vore att sekretesskyddet helt upphävdes, såvitt fråga

är om lönestatistiska uppgifter. Det kan göras gällande att det skulle vara

meningslöst att bibehålla ett sekretesskydd för primärmaterialet, om motsva­

rande uppgifter ingå i bearbetningar som sakna sådant skydd. Häremot kan

emellertid framhållas att det icke torde vara erforderligt att i bearbetningarna

medtaga allt vad primäruppgifterna innehålla. De sakkunniga förutsätta att

undersökningar icke skola göras så detaljerade att enskilda arbetstagares

löneförhållanden röjas. Dessutom synas de sakkunniga utgå från att löne­

statistiska undersökningar bli erforderliga endast i begränsad omfattning.

Skäl kunna alltså föreligga att bibehålla sekretesskydd för primärmaterialet.

Sekretesskyddet måste emellertid begränsas på sådant sätt att det icke lägger

hinder i vägen för upprättande och utlämnande av de föreslagna lönestatis­

tiska utredningarna. För detta syfte torde vara tillräckligt att utlämnande av

bearbetningar i de fall och i den ordning Konungen bestämmer medgives till

förening av arbetsgivare eller arbetstagare för begagnande i samband med

avtalsförhandlingar. I detta sammanhang torde dock lagrummets nuvarande

lydelse böra något jämkas, så att av lagrummet klart framgår att det även

avser bearbetningar av primärmaterialet, vilka upprättats hos myndigheten.

Vad i lagrummet är stadgat om förbehåll torde böra göras tillämpligt även

i fråga om utlämnande enligt den nytillkomna bestämmelsen.

De sakkunnigas förslag och de åtgärder som i anledning därav böra vid­

tagas har behandlats av chefen för finansdepartementet i yttrande till stats­

rådsprotokollet den 11 april 1947 vid anmälan av proposition till riksdagen

angående förbättrad lönestatistik. Chefen för finansdepartementet tillstyrkte

att socialstyrelsen, på sätt de sakkunniga föreslagit, skulle erhålla möjlighet

att upprätta lönestatistiska undersökningar beträffande särskilda företag.

Den därav föranledda frågan om ändring i 1937 års lag skulle dock upptagas

i nu förevarande sammanhang.

I det av chefen för finansdepartementet avgivna yttrandet anföres vidare att

de anställda i visst företag, såsom i betänkandet föreslagits, borde beredas till­

fälle att genom ombud granska lönestatistisk uppgift beträffande förelaget, in­

nan uppgiften insändes. Om de anställda icke erhållit tillfälle till sådan gransk­

ning, borde socialstyrelsen äga rätt att utlämna uppgifter för granskning, i

den mån det funnes erforderligt och arbetsgivaren ej anfört tillräckliga skäl

däremot. Vid ändringen i 1937 års lag borde jämväl delta önskemål beaktas.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Bilaga A.

Processlagberedningens förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 10, 28, 36, 38 och 39 §§ lagen den 28 maj 1937

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10

§.

Handlingar rörande polismyndighets, tullmyndighets eller allmän åklaga­

res verksamhet till förekommande eller beivrande av brott så ock handlingar

rörande användning av tvångsmedel i brottmål må ej utlämnas, såvida skä­

ligen kan befaras, att utlämnandet skulle motverka brotts upptäckande eller

brottmåls utredning eller åtgärder till förekommande av brott eller ock vara

menligt för rikets säkerhet eller för enskild person; dock må handling ej

i något fall hemlighållas längre tid än sjuttio år från dess datum, och vare

Konungen obetaget att, där särskilda omständigheter det påkalla, medgiva

utlämnande utan hinder av vad ovan stadgas.

26 §.

Handlingar som —-------- därtill samtycker.

Beträffande handlingar--------— deras datum.

Till myndighet inkomna eller där upprättade handlingar rörande någons

ansökan om inträde i advokatsamfundet eller eljest hans rätt att vara advo­

kat eller rörande disciplinärt förfarande mot advokat må, i vad de angå hans

ekonomiska ställning eller andras enskilda förhållanden, ej tidigare än sjut­

tio år efter handlingens datum utlämnas i vidare mån än handlingens ända­

mål kräver eller den handlingen sålunda angår därtill samtycker.

36 §.

Har i mål, som handlägges av domstol, förhandling hållits inom stängda

dörrar, må protokoll över sådan förhandling samt därvid företedda hand­

lingar icke utan domstolens tillstånd utlämnas, innan målet blivit skilt från

domstolens handläggning. Förekommer anledning, att förhandling i målet

skall äga rum inom stängda dörrar, må domstolen i avbidan på sådan för-

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

Bilaga B.

Processlagberedningens förslag

1

till

Lag

om inskränkning i vissa fall av offentligheten vid domstol beträffande

allmänna handlingar.

Härigenom förordnas som följer.

Företes i mål vid domstol allmän handling, som enligt vad därom är stad­

gat ej må till envar utlämnas, äge domstolen förordna, att förhandling i vad

den angår sådan handling skall hållas inom stängda dörrar. Meddelas så­

dant förordnande eller hålles ej förhandling i målet, må handlingen ej intagas

i protokoll. Ej heller må den i protokollet anmärkas eller eljest bringas till

parts eller annans kännedom i vidsträcktare mån än som erfordras på grund

av handlingens åberopande. Vad nu sagts om protokoll gälle ock dom samt

beslut, som meddelas skilt från protokollet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1947.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, G^jöres, D^anielson, V^ougt, Z^etterberg,

N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg, W^eijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handels­

departementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetter­

berg, lagrådets den 8 maj 1947 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18

april 1947 remitterade förslaget till

lag om inskränkning av offentligheten

vid domstol beträffande allmänna handlingar.

Med förmälan, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, hemställer före­

draganden, att det vid statsrådsprotokollet för den 18 april 1947 fogade för­

slaget till

lag angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om in­

skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

ävensom det av

lagrådet granskade lagförslaget måtte genom proposition föreläggas riksda­

gen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin­

sen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4710U