Prop. 1973:15

Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av vissa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15 år 1973 Prop. 1973: 15

Nr 15

Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av vissa internatio- nella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område, m. m.; given Stockholms slott den 2 februari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL Ll DBOM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I. propositionen läggs fram förslag att riksdagen skall godkänna den i Paris är 1971 reviderade Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och den vid samma tillfälle reviderade Världskonven- tionen om upphovsrätt. Vidare läggs fram förslag till lag om- ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild. Den nya lagstiftningen föranleds dels av tillträdet till Paristexten av Bcrnkonventionen, dels av att nya regler ansetts erforderliga beträffande upphovsrätt till allmänna handhngan

I fråga om Bernkonventionens materiellträttsliga delar gäller att Sve- rige sedan år 1961 är bundet av den text som konventionen erhöll vid en revisionskonferens i Bryssel är 1948. I förhållande till Brysseltexten innehåller den nya texten —— som i denna del är identisk med den som antogs vid en revisionskonferens i Stockholm år 1967 ändrade regler bl.a. i fråga om konventionens tillämpningsområde, upphovsmannens rätt att mångfaldiga sitt verk och filmavtal. För Sveriges anslutning till konventionen i dessa delar krävs vissa mindre ändringar i den gällande upphovsrättsliga lagstiftningen.

1971 års revision av Bcrnkonventionen och Världskonventionen av- såg framför allt att i konventionerna införa särskilda regler om utveck- lingsländernas rättigheter för att ge dessa länder möjlighet att tillämpa ett mindre omfattande upphovsrättsligt skydd än som föreskrivs i kon-

] Riksdagen 1973. [ sum/. Nr 15

Prop. 1973: 15 2

ventionernas huvudtexter. Sålunda ger reglerna utvecklingsländerna möj- lighet att under vissa förutsättningar meddela tvångslicens avseende översättning eller mångfaldigande av verk.

I propositionen föreslås vidare nya regler i fråga om upphovsrätten till handlingar som upprättats av myndighet. Sådana handlingar är i dag, med undantag för vissa officiella kartor, inte föremål för upphovs- rätt. Det föreslås nu som huvudregel att bara författningar, beslut och yttranden av myndighet skall helt undantas från upphovsrätt. Övriga av myndighet upprättade handlingar föreslås skola få ett visst skydd. Detta innebär att handlingarna i fråga skall få återges fritt men att upphovs- mannens s.k. ideella rätt skall iakttas. För vissa grupper av verk inom denna kategori föreslås emellertid ett fullständigt upphovsrättsligt skydd, vilket innebär att handlingarna inte får återges utan samtycke av rättsin- nehavaren. Vidare föreslås bl. a. regler i den upphovsrättsliga lagstift- ningen om att allmän handling alltid utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas på sätt tryckfrihetsförordningen föreskriver.

Prop. 1973: 1.5

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

dels att 8, 9, 19, 21, 24, 25, 39, 45—49, 58, 60 och 61 55 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a &, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 5. Ett verk anses offentliggjort, då det lovligen gjorts tillgängligt för all- mänheten.

Verket anses utgivet, då exem- plar därav lovligen förts i handeln eller eljest blivit spridda till all- mänheten.

9

Handlingar, upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 5 tr_vckfrihetsförordningen, äro icke föremål för upphovsrätt.

Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gäl- lande till officiell karta, upprättat! inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrel- sen.

Verket anses utgivet, då exem— plar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller el- jest blivit spridda till allmänheten.

Författningar, beslut av myn- dighet, av svensk myndighet av- givna yttranden samt officiella översättningar av sådana texter äro icke föremål för upphovsrätt.

Utan hinder av vad sålunda är stadgat må upphovsrätt göras gäl- lande till officiell karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk i den mån sådant verk in- går i handling som avses i första stycket. Alster av bildkonst, musi- kaliskt verk och diktverk må dock återgivas utan upphovsmannens samtycke. För sådant återgivande tiger upphovsmannen rätt till er- sättning, såvida icke verket återgi- ves i samband med myndighets verksamhet. Ersättning utgår ej heller om verket återgives i sant- lvand med redogörelse för mål eller ärende i vilket verket förekommit och det sker endast i den mnfntt- ning som betingas av ändamålet

Prop. 1973: 15

Nuvarande lydelse

19

Har utgiven mindre dikt eller del av dikt blivit tonsatt, må den som text till det musikaliska ver- ket återgivas i samband med not- skrift och framföras offentligt, så- framt ej förbud däremot utsatts vid utgivandet. För återgivande eller framförande som nu sagts äger diktens upphovsman rätt till ersättning.

Föreslagen lydelse

med redogörelsen.

Vid återgivande enligt andra stycket äga bestämmelserna i 26 5 motsvarande tillämpning.

&.

Då ett musikaliskt verk framföres med text, må till bruk för åhörarna texten återgivas i konsertprogram eller dylikt.

21

Vid återgivande genom ljudra- dio, television eller film av dags- händelse må korta avsnitt av verk som framföres eller visas såsom ett led i dagshändclscn medtagas.

24 5.

Vad som muntligen eller skriftli- gen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representa- tion eller vid offentlig överlägg- ning om allmänna angelägenheter må återgivas utan upphovsmans samtycke; dock att utlåtanden, så- som bcvis åberopade skrifter och

&.

Vid information om dagshän- delse genom ljudradio, television, direkt överföring eller film må verk som synes eller höres under dagshändclsen återgivas i den om- fattning som betingas av informa- tionssyftet.

__

Annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 5 första stycket må återgivas utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock icke offi- ciell karta, teknisk förebild, verk som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, mu- sikaliskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndig- hets försorg tillhandahålles all— mänheten.

Vad som muntligen eller skrift- ligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal represen- tation eller vid offentlig överlägg— ning om allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upp- hovsmans samtycke; dock att utlå- tanden, såsom bevis åberopade

Prop. 1973: 15

Nuvarande lydelse

dylikt må återgivas allenast i sam- band med redogörelse för mål el- ler ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföranden.

Föreslagen lydelse

skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogö— relse för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina an— förandcn.

Allmän handling skall utan hin— der av upphovsrätt tillhandahållas i den ordning 2 kap. tryckfrihets— förordningen stadgar.

25 5.

Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket utgivits, må exemplar, som överlå- tits eller omfattas av utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentligt. Verket må ock medta- gas vid inspelning av film eller te- levisionsprogram, om återgivning- en är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller pro— grammets innehåll.

Sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket utgivits, må exemplar, som överlå— tits eller omfattas av utgivningen, spridas vidare samt verket visas offentligt på annat sätt än genom film eller i television.

Konstverk som avses i första stycket må medtagas vid inspelning och visning av film eller televi- sionsprogram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller program- mets innehåll.

Konstverk, som ingår i en samling eller som utställes eller utbjudes till salu, må avbildas i katalog eller meddelande om utställningen eller för— säljningen. Konstverk må även eljest avbildas, om det är stadigvarande anbragt på eller vid allmän plats utomhus.

Byggnad må fritt avbildas. Byggnad må fritt avbildas.

39 %.

Överlåtelse av rätt till inspelning av litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten. Vad sålunda stad- gats gäller icke musikaliskt verk.

Överlåtelse av rätt till inspelning av litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom fil- men på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten samt att i filmen återgiva talade inslag i text eller översätta dem till annat språk. Vad sålunda stadgats gäller icke musikaliskt verk.

45 5. En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film el-

Prop. 1973: 15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ler annan anordning, genom vilken det kan återgivas och ej heller ut- sändas i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ej må framförande. som upptagits på anordning varom i första styc- ket sägs, utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan, förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum.

Beträffande upptagning, utsänd- ning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i 3 ä', 11 5 första stycket, 14 5 första stycket.120 och 21 gg, 22 5 första stycket, 27—29 samt 41 och 42 55 sägs äga motsvarande till- lämpning.

Beträffande upptagning, utsänd- ning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i 3 och 9 55, 11 5 första stycket, 14 % första stycket, 17, 20 och 21 åå, ..2 & första stycket, 24, 24 a, 27—— 29 samt 41 och 42 ååå sägs äga motsvarande tillämpning.

46 %

Grammofonskiva eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, må ej utan framställarens samtycke eftergöras förrän tjugufem år förflutit efter det år. då upptagningen ägde rum. Såsom eftergörande anses även att upptagningen överföres från en sådan anordning till en annan.

Beträffande förfarande, som en- ligt denna paragraf är beroende av framställates samtycke, skall vad i 1l % första stycket, 14 5 första stycket, 17 och 21 %% samt 22 första stycket sägs äga motsvaran- de tillämpning.

Beträffande förfarandc, som en- ligt denna paragraf är beroende av framställates samtycke, skall vad i 9 97, 11 5 första stycket, 14 S, förs- ta stycket, 17 och 21 SS?” _2 % första stycket samt 24 och 24 a 579 sägs äga motsvarande tillämpning.

47 %

Användes anordning som i 46 % sägs vid ljudradio- eller televisionsut— sändning, skall, om utsändningen äger rum inom tid som i nämnda para— graf stadgas, ersättning utgå till framställaren ävensom till utövande konstnär, vars framförande upptagits på anordningen. Hava två eller flera konstnärer samverkat vid framförandet, kan dem tillkommande rätt endast göras gällande av dem gemensamt. Gentemot radio- eller televisionsföretaget göres utövande konstnärs rätt gällande genom fram- ställarcn.

Bestämmelserna i 14 % första stycket samt 20 och 21 åå skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Be— träffande utövande konstnärs rätt skola jämväl föreskrifterna i 27— 29, 41 och 42 %% i motsvarande mån gälla.

Bestämmelserna i 9 5, 14 & förs- ta stycket samt 20, 21 och 24 55 skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärs rätt skola jämväl föreskrifterna i 27—29, 41 och 42 åå i motsvaran- de mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm,

Prop. 1973: 15 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 &.

Ljudradio- eller televisionsutsändning må icke utan radio- eller tele- visionsföretagets samtycke återutsändas eller upptagas på anordning, genom vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller televisionsutsändning återgivas för allmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal.

Ej mä utsändning, som upptagits på anordning varom i första styc— ket sägs, utan radio- eller televisionsföretagets samtycke överföras från en sådan anordning till en annan förrän tjugufem år förflutit efter det år, då utsändningen ägde rum.

Vad i 11 & första stycket, 14 5 första stycket, 17, 20 och 21 55 samt 22 5 första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf.

Vad i 9 5, 11 5 första stycket, 14 5 första stycket, 17, 20 och 21 åå, 22 & första stycket samt 24 och 24 a 595 sägs skall äga motsvaran- de tillämpning i fall som avses i denna paragraf.

49 &. Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 11 % första stycket och 14 & sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras gäl— lande.

Vad i 9 5, 11 % första stycket samt 14, 24 och 24 (1 M sägs skall äga motsvarande tillämpning be- träffande arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras gällande.

58 %.

Rätt domstol i mål om ljudra- dio- eller televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms rådhusrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 1.4 5 andra stycket, 16 5, 19 5 första stycket, 22 å andra stycket eller 47 %.

60

Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på verk av den som är svensk medborgare eller har sitt hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller flyk— ting, som här i riket har sin van- liga vistelseort, ävensom eljest på verk, som först utgivits i Sverige, på här utfört byggnadsverk och på konstverk, som infogats i här belä— gen byggnad.

Rätt domstol i mål om ljudra— dio- eller tclevisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 9 59 and- ra stycket, 14 å andra stycket, 16 få 22 å andra stycket eller 47 å.

5.

Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på

]. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

2. verk som först utgivits i Sve- rige eller samtidigt i Sverige och utom riket,

3. _ft'lnzverk vars producent har sitt Säte eller sin vanliga vistelse- ort i Sverige, '

Prop. 1973: 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. här uppfört byggnadsverk,

5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på an- nat sätt iir fast förenat med mar- ken.

Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ("igt rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands. Vid tillämp- ning av första stycket 3. anses, där ej arznat visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exem- plar av filmverkct som verkets pro- ducent.

Vad i 50 och 51 55 stadgas äger tillämpning på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

61 &. Föreskrifterna i 45—48 åå äro tillämpliga på framförande, ljudupp- tagning samt ljudradio— och televisionsutsändning, som äger rum i Sve- rige.

Vad i 49 & stadgas är tillämp- ligt på arbete, framställt av svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som har hen-z— vist i Sverige eller av sådan stats- lös eller flykting, som här i riket har sin vanliga vistelseort, så ock eljest på arbete som först utgivits i Sverige.

Vad i 49 & stadgas är tillämp— ligt pä arbete, framställt av svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som här har sin vanliga vistelseort, så ock el— jest på arbete som först utgivits i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1. juli 1973. Den nya lagen skall tillämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet, dock med följande undantag:

1.) Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag får fritt spridas och visas.

2) Har någon före ikraftträdandet tillverkat trycksats, kliehé, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1975 och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Vad sålunda stadgas om verk skall äga motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning som avses i 45—48 åå ävensom på arbete som avses i 49 å.

Prop. 1973: 15

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom förordnas, att 8, 12, 20 och 22 55 lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sg.

Vid återgivende genom televi- sion eller film av dagshändelse må fotografisk bild som visas såsom ett led i dagsbändelsen medtagas.

Vid information om dagshän- delse genom television, direkt överföring eller film må fotogra- fisk bild som synes under dagshän- delscn återgivas i den omfattning som betingas av informationssyf— tet.

12 &. l rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse må fotografisk bild fritt utnyttjas.

I fråga om rätten till fotogra- fisk bild skall vad i 9 och 24 3553” lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande till- lämpning, varvid dock vad som där sägs om alster av bildkonst i stället skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller veten- skapligt värde.

Allmän handling skall utan ill/I- der av rätt till fotografisk bild till- handahållas i den ordning 2 kap. tryckfrilietsftfirordningen stadgar.

20 5.

Rätt domstol i mål om televi— sionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms rådhusrätt. Samma lag vare i mål om ersätt- ning som avses i 7 eller 9 &.

ulx)

Denna lag äger tillämpning pa fotografisk bild, framställd av den som är svensk medborgare eller

Rätt domstol i mål om televi- sionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms tingsrätt. Sam- ma lag vare i mål om ersättning som avses i 7 eller 9 5 eller 12 5 andra stycket.

zg.

Denna lag äger tillämpning på ]. fotografisk bild, framställd av den som är svensk medborgare

Prop. 1973: 15

Nuvarande lydelse

har hemvist i Sverige eller av så— dan statslös eller flykting, som här i riket har sin vanliga vistelseort, ävensom eljest på fotografisk bild, som först utgivits i Sverige.

10

Föreslagen lydelse eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

2. fotografisk bild, som först ut- givits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket,

3. fotografisk bild som infogats i här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenad med marken.

Vid tillämpning av första styc— ket 2. anses samtidig utgivning ha ägt mm, om den fotografiska bilden utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utom- lands.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973. Den nya lagen skall tillämpas även på fotografisk bild som fram- ställts före ikraftträdandet, dock med följande undantag:

]) Exemplar av fotografisk bild, som framställts med stöd av äldre lag, får fritt spridas och visas.

2) Har någon före ikraftträdandet tillverkat kliché eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga viss fotografisk bild, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1975 och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Prop. 1973: 15 11

Utdrag av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 februari 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODH— NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå- dets övriga ledamöter fråga om godkännande av vissa internationella överenskommelser på den intellektuella äganderättens område m.m. och anför.

1 Inledning

Bestämmelser om den rätt som tillkommer författare, kompositörer och andra konstnärer m.fl. finns i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen, URL). Till den- na ansluter sig lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild (foto- grafilagen, FotoL). [ fråga om hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, dvs. allmänna handlingar, finns hos oss dessutom vissa bestämmelser av betydelse i upphovsrättsligt hänseende i tryckfri- hetsförordningen (TF).

1960 års upphovsrättslagstiftning tillkom i nordiskt samarbete. La- gar som i det väsentliga överensstämmer med URL och FotoL genom- fördes år 1.961 iDanmark, Finland och Norge..

Upphovsrätten är ett område med stark internationell prägel. Av grundläggande betydelse för rättsområdets gestaltning i internationellt hänseende är den år 1886 tillkomna Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. En redogörelse för huvuddragen av denna konvention i dess lydelse efter 1948 års revision har lämnats i prop. 1960: 134. De till konventionen anslutna staterna bildar en union för ömsesidigt skydd av litterära och konstnärliga verk. Till Bern- unionen är f.n. ett sextiotal stater anslutna, däribland de nordiska sta- terna. Bland dem står utanför märks Förenta staterna och Sovjet- unionen.

Prop. 1973: 15 12

Bcrnkonventionen har reviderats och kompletterats vid olika diplo- matiska konferenser. Sådana har tidigare ägt rum i Paris är 1896, Berlin år 1908, Bern år 1914, Rom är 1928 och Bryssel år 1948.

Sverige inträdde i Bernunionen år 1904 genom anslutning till den ur- sprungliga konventionen jämte Paristextcn. Den nuvarande svenska upphovsrättslagstiftningen bygger på Brysseltexten, av vilken Sverige är bundet sedan den 1 juli 1961.

Av betydelse i internationellt sammanhang är förutom Bernkonven- tionen också den år 1952 ingångna Världs/conventional om upphovs- rätt. Till denna konvention, som trätt i kraft år 1955, är f.n. ett sextio- tal stater anslutna. Sverige anslöt sig till konventionen år 1961. Kon- ventionen kan sägas ha ett dubbelt syfte. Det ena är att göra det möj- ligt för länder, vilkas interna lagstiftning inte uppfyller Bcrnkonventio- nens krav på upphovsrättsligt skydd, att vinna anslutning till en inter- nationell reglering i ämnet. Det andra och kanske mera väsentliga syf— tet är att överbrygga vissa motsättningar som finns på området mellan Bernunionens medlemsstater och de amerikanska staterna. De sist- nämnda kräver i regel som förutsättning för skydd att officiell registre- ring skett av verket eller att andra liknande formaliteter fullgjorts, nå- got som är främmande för Bernkonventionens system. En närmare re- dogörelse för Världskonventionen har lämnats i prop. 1960: 134.

Vid en konferens i Stockholm år 1967 reviderades Bernkonventionen på nytt. Revisionen avsåg ändringar dels i konventionens materiella regler (art. 1—20), dels i konventionens administrativa bestämmelser och slutbestämmelser (art. 22—38). De sistnämnda ändringarna hade samband med ändringar som samtidigt företogs i flera andra konven— tioner på den intellektuella äganderättens område och innebar bl.a. bildandet av världsorganisationen för den intellektuella äganderättten (WIPO eller OMPI). En närmare redogörelse för de nya administrativa bestämmelserna har lämnats i prop. 1969: 34.

I anslutning till ändringarna i Bcrnkonventionen antogs vid Stock- holmskonfercnsen även ett tilläggsprotokoll till konventionen rörande utvecklingsländerna (u-landsprotokollet). Även för detta har redo- gjorts i prop. 1969: 34. Här skall endast nämnas att enligt protokollet utvecklingsländerna ges rätt att i vissa avseenden göra förbehåll om att tillämpa mindre långtgående skyddsbestämmelser än vad Bcrnkonven- tionens huvudtext föreskriver. Protokollet utgör en integrerande del av konventionen och medlemsländerna kan, utan att vara bundna av pro- tokollet, avge särskild förklaring om att ändå tillämpa protokollet eller medge att det tillämpas.

1 den nämnda propositionen 1969: 34 föreslogs att riksdagen skulle dels godkänna Stockholmstexten av Bcrnkonventionen med undantag av de materiella bestämmelserna, dels godkännaatt Sverige avgav så- dan särskild förklaring om tillämpning av u-landsprotokollet som nyss

Prop. 1973: 15 13

nämnts. Frågan om tillträde till de materiella bestämmelserna och till u-landsprotokollet borde enligt propositionen tas upp i ett senare sam— manhang. Riksdagen biföll propositionen. Sverige har sedermera ra- tificerat Stockholmstexten med undantag av art. 1—20 samt avgett förklaring enligt u-landsprotokollet. Ratifikationsinstrumentet jämte en sådan förklaring deponerades den 12 augusti 1969.

Sedan erforderligt antal stater ratificerat eller anslutit sig till de ad- ministrativa bestämmelserna i Stockholmstexten, har dessa trätt i kraft i början av år 1970. Däremot har de materiella bestämmelserna ännu inte trätt i kraft.

Det visade sig tämligen snart efter Stockholmskonferensen att bara ett fåtal stater var beredda att ratificera eller ansluta sig till u-lands- protokollet. De flesta högt utvecklade länderna, vilkas verk används i stor omfattning i utvecklingsländcrna, ställde sig utanför tillämp- ningen av protokollet. Detta gällde t. ex. i fråga om Storbritannien och Frankrike. Samtidigt framkom önskemål om en revision av den dittills inte reviderade Världskonventionen om upphovsrätt för att även inom ramen för denna konvention finna en allmänt godtagbar lösning med avseende på utvecklingsländernas behov. Dessa båda omständigheter gjorde det nödvändigt att företa en allmän omprövning av utvecklings- ländernas ställning i de internationella upphovsrättsliga relationerna. Efter ett omfattande förberedelsearbete hölls därför en diplomatisk kon— ferens i Paris sommaren 1971 som resulterade i en revision av både Bcrnkonventionen och Världskonventionen om upphovsrätt. De nya texterna är dagtecknade den 24 juli 1971 och undertecknades av Sveri- ge samma dag.

Vid Pariskonferensen lämnades de materiella bestämmelserna i art. l—20 i Stockholmstexten av Bernkonvemionen utan ändring medan vissa nya regler infördes i de administrativa bestämmelserna och slut- bestämmelserna. Till Paristexten fogades vidare ett bihang med be- stämmelser om utvecklingsländernas rättigheter (u-landsbihanget). Des- sa bestämmelser medger mindre omfattande undantag frän det upp- hovsrättsliga skyddet än vad u-landsprotokollet till Stockholmstexten gör. Sedan Paristexten'trätt i kraft -— vilket ännu ej skett — är det i princip inte tillåtet att ratificera eller ansluta sig till tidigare texter av konventionen.

Vad gäller Världskonventionen om upphovsrätt resulterade Paris- konferensen i vissa ändringar i syfte att också inom ramen för tillämp- ningsområdet för denna konvention lösa utvecklingsländernas problem. Lösningen överensstämmer i princip med den som antogs för Bern— konventionens del.

Paristexten av Bernkonventionen jämte bihanget rörande utvecklings- länderna samt den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

Prop. 1973: 15 14

jämte tilläggsprotokoll 1 och 2 torde i fransk och engelsk version jämte översättning till svenska få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga I och 2.

Mot bakgrunden av den utveckling som sålunda skett på det interna- tionella planet uppkommer frågan om ratificering för svensk del av Paristexten av Bcrnkonventionen jämte u-landsbihanget och av den i Paris reviderade Världskonventionen om upphovsrätt.

Såvitt avser tillträde till den reviderade Världskonventionen om upp- hovsrätt och till de administrativa bestämmelserna och slutbestämmel- serna i Bernkonventionen samt u-landsbihanget till denna krävs inte några ändringar i den svenska lagstiftningen. Sådana blir däremot nödvändiga vid ett tillträde till de materiella bestämmelserna av Bem- konventionens Paristext.

Som tidigare nämnts har de nya materiella bestämmelserna i Bern- konventionen vilka antogs vid Stockholmskonferensen oförändrade ta— gits in i Paristextcn av denna konvention. Frågan om vilka ändringar i den svenska lagstiftningen som erfordras för att Sverige skall kunna tillträda de nya materiella bestämmelserna har utretts av en arbetsgrupp inom justitiedepartementet, i det följande kallad utredningen.1 Utred- ningen lade i februari 1970 fram en promemoria (Stencil Ju 1970: 1) med förslag till vissa ändringar i URL och FotoL samt i tillämpnings- kungörelsen (1964: 107) till dessa lagar (TK). Förslaget i vad avser lag- ändringar torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3. Utredningen har under arbetets gång samrått med delegerade från Danmark, Finland och Norge. Inget av dessa länder har ännu till- trätt de nya materiella konventionsbestämmelserna.

Efter remiss har yttranden över 1970 års departementspromemoria avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Kungl. biblioteket, Nationalmuseum, universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, forsk- ningsbiblioteksrådet, statens konstråd, kommittén för television och ra- dio i utbildningen (TRU-kommittén), Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Pressens samarbets- nämnd som företrädare för Publicistklubben, Svenska journalistförbun- det och Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivare- förening, Sveriges författareförening, Fria litterära yrkesutövares central- organisation (FLYCO) för egen del och som företrädare för delorga— nisationerna Minerva, Förening för Sveriges vetenskapliga och popu- lärvetenskapliga författare, Sveriges ungdomsförfattareförening och Sve- riges översättareförening, Konstnärliga och litterära yrkesutövares sam- arbetsnämnd (KLYS), Konstnärernas riksorganisation (KRO), Svenska musikförläggareförcningen, Föreningen svenska tecknare, Föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå (Stim) u. p. a. —— som

1 Justitierådet "l'orwald Hesser, professorn Svante Bergström och professorn Stig Strömholm.

Prop. 1973: 15 15

även företrätt de till Stim anslutna organisationerna, Föreningen Svens- ka tonsättare, Föreningen Svenska populärauktorer t'Skap) och Svens- ka musikförläggareföreningen 11 p. 3. —— Svenska artisters och musikers intresseorganisation (Sami), Svenska musikerförbundet, Svenska teater- förbundet, vilka tre sistnämnda organisationer har avgett gemensamt yttrande, Teatrarnas riksförbund, Svenska bokförläggareföreningen, AB Allmänna förlaget, Föreningen Sveriges filmproducenter, Sveriges Ra- dio, Svenska gruppen av the International Federation of the Phono- graphic Industry, Tidningarnas Telegrambyrå AB och Svenska fotogra- fernas förbund.

Universitetskanslersämbetet har vid sitt remissutlåtande fogat yttran- den från rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, tekniska högskolan i Stock- holm, Chalmers tekniska högskola samt handelshögskolan i Göteborg ävensom av rektorsämbetena infordrade yttranden, vid universiteten i Uppsala och Stockholm från vederbörande juridiska fakulteter, vid uni- versitetet i Lund från juridiska fakulteten samt från utbildningsnämn- derna inom samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet samt inom sektionerna för maskinteknik och kemi vid tekniska högskolan i Lund, vid universitetet i Göteborg från samhällsvetenskapliga fakulte- ten samt vid tekniska högskolan i Stockholm från sektionen för lant— mäteri och från överbibliotekarien. Svenska reklambyråförbundct har inkommit med vissa synpunkter.

Nordiska departementsöverläggningar har ägt rum i Oslo den 26 ja— nuari 1972 för behandling av bl. a. frågan om vilka ändringar som bör göras i den upphovsrättsliga lagstiftningen för tillträde till de nya mate- riella bestämmelserna i Bcrnkonventionen.

Offentlighetskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1967: 28) Tryckfrihet och upphovsrätt behandlat ett annat problem som rör upp- hovsrätten, nämligen frågan om upphovsrätt till allmänna handlingar. Betänkandet innefattar förslag till ändrad lydelse dels av vissa bestäm— melser i URL och FotoL, dels av 1 kap. 8 & TF. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

Remissyttranden över betänkandet har avgetts av justitiekanslern, Göta hovrätt, socialstyrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar sjöfartsstyrelsen, statskontoret, universitetskanslersämbetet, skolöversty- relsen, lantbruksstyrelsen, rikets allmänna kartverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), statens provningsanstalt, statens institut för kon- sumentfrågor, arbetsmarknadsstyrelsen, statens avtalsverk, läromedels- utredningen, TKU-kommittén, lantmäteristyrelsen, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stads- förbundet, Pressens samarbetsnämnd som företrädare för Publicistklub-

Prop. 1973: 15 16

ben, Svenska journalist-förbundet och Svenska tidningsutgivarcföreningen, Sveriges författarcförening, FLYCO för egen del och som företrädare för Sveriges författareförening och Minerva, Förening för Sveriges ve— tenskapliga och populärvetenskapliga författare, Stim u. p. a., Svenska musikförläggareföreningen u. p. a., Svenska bokförläggareföreningen, Tidningarnas Telegrambyrå AB som helt anslutit sig till yttrandet av Pressens samarbetsnämnd — och Svenska fotografernas förbund.

Universitetskanslersämbctet har vid sitt remissutlåtande fogat ytt- randen från konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, karolinska institutet, handelshögskolan i Göte- borg. tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola ävensom av konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stock- holm infordrade yttranden från vederbörande juridiska fakulteter samt av konsistoriet vid universitetet i Göteborg infordrade yttranden från överbibliotekarien vid universitetet samt från medicinska, humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna.

Den tidigare nämnda utredningen har mot bakgrunden av de inkomna remissyttrandena gjort en översyn av offentlighetskommitténs förslag. En av luftfartsverket i januari 1968 ingiven framställning om upphOVS- rättsligt skydd för flygkartor m.m. har också beaktats under utred— ningsarbetet. Utredningens överväganden har redovisats i en i oktober 1969 framlagd promemoria (Stencil Ju 1969: 28) med förslag till vissa ändringar i URL och FotoL avseende upphovsrätten till allmänna hand- lingar. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 5.

Jag anhåller nu att få ta upp dels frågan om Sveriges tillträde till Paristexten av Bernkonventionen och till den reviderade Världskonven- tionen om upphovsrätt, dcls frågan om upphovsrätt till allmänna hand- lingar.

2 Huvuddragen i gällande rätt

I 1 kap. URL finns bestämmelser om upphovsrättens föremål och innehåll. Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt tiil verket (1 5). Olika exempel ges på verk som är föremål för rätten. I de tio följande paragraferna regleras rättens innehåll. I fråga om upphovsrättens praktisk-ekonomiska sida anges att upphovs- mannen i princip äger uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av detta och genom att göra verket tillgängligt för allmänheten (2 å). Beträffande upphovsmannens ideella och per— sonliga intressen föreskrivs att upphovsmannen skall anges i överens— stämmelse med vad god sed kräver, när exemplar av verket framställs eller verket görs tillgängligt för allmänheten. Vidare stadgas att ett

Prop. 1973: 15 17

verk inte får ändras eller göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsman- nen (3 5).

Den som översätter eller bearbetar ett verk eller överför det till an- nan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna gestalt. Han får dock inte förfoga däröver i strid mot upphovsrätten till origi- nalverket (4 5).

I olika hänseenden knyter lagen särskilda rättsverkningar till att ett verk offentliggörs eller utges. I lagen har därför tagits in en definition av dessa begrepp. Ett verk anses offentliggjort, när det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten och det anses utgivet när exemplar därav lovligen har förts i handeln eller på annat sätt blivit spridda till allmänheten (8 å). I fråga om allmänna handlingar gäller som huvud- regel att handlingar som har upprättats hos myndighet inte är föremål för upphovsrätt (9 5).

Upphovsmannens principiella ensamrätt att förfoga över verket har emellertid inte kunnat upprätthållas undantagslöst. 1 2 kap. URL finns regler som i olika avseenden inskränker upphovsrätten till förmån för huvudsakligen religiösa, kulturella eller i övrigt samhälleliga ändamål. Flertalet av dessa inskränkande regler kan bara tillämpas på verk som har offentliggjorts eller, i andra fall, utgetts. I de flesta av de situa- tioner som nämns i 2 kap. kan verk nyttjas fritt utan upphovsmannens samtycke. Så är fallet exempelvis beträffande den s.k. citaträtten (14 & första stycket), pressens lånerätt ("15 5 första stycket) och rätten att ta med verk i radio-, televisions- eller filmrcportage (21 5). Samma är förhållandet beträffande den under vissa förutsättningar medgivna rätten till ljudupptagning inorn undervisningsverksamhet (17 å), rätten att —— frånsett uthyrning till allmänheten av noter — sprida och offent- ligt visa exemplar av utgivet verk (23 å) och den härmed i huvudsak likartade regeln beträffande konstverk (25 5).

I några fall har upphovsmannen rätt till ersättning för det nyttjande som kan ske utan hans samtycke. Som exempel kan nämnas den ersätt- ningsrätt som tillkommer upphovsman vid ett sådant nyttjande av hans verk, som under vissa förutsättningar medges i samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning (16 å) och då dikter används som sångtexter (1.9 & första stycket).

För vissa fall har bestämmelserna utformats så, att ett fritt nyttjan- de av verket kan omintetgöras genom att upphovsmannen meddelar förhandsförbud. Sålunda gäller pressens lånerätt inte om förbud mot eftertryck är utsatt och rätten att använda dikter som sångtexter bort- faller om förbud däremot meddelas vid utgivandet.

De nu angivna bestämmelserna är i stort sett betingade av samhäl- leliga intressen. Lagen innehåller emellertid också en bestämmelse som inskränker upphovsmannens rätt till förmån för enskilt bruk som gäller

2 Riksdagen 1973. ] .raml. Nr 15

Prop. 1973: 15 18

framställning av enstaka exemplar av ett offentliggjort verk (11 %).

I 3 och 4 kap. URL ges regler om upphovsrättens övergång och om dess giltighetstid. I sistnämnda hänseende gäller i princip en skyddstid intill utgången av femtionde året efter upphovsmannens dödsår (43 å).

I 5 kap. URL finns regler om vissa rättigheter som är besläktade med upphovsrätten. Bestämmelser finns sålunda om skydd för utövan- de konstnärer (45 å), för framställarc av grammofonskivor och andra ljudupptagningar (46 å) och för radio- och televisionsföretag (48 5). Vidare finns en spccialregel om skydd för den som har framställt ka- talog eller dylikt arbete (49 5).

I 6 kap. URL finns bl. a. regler om förbud mot att återge verk på sätt som kränker den andliga odlingens intressen (51 5). I 7 kap. finns regler om bl. a. ansvar och ersättningsskyldighet.

8 kap. URL innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsomräde. Huvudprincipen beträffande upphovsrätten är att lagen är tillämplig på verk av den som är svensk medborgare eller som annars har viss i lagen närmare angiven anknytning till Sverige samt på verk som först har utgetts i Sverige (60 å). Beträffande de närstående rättigheterna i 5 kap. URL gäller som huvudprincip att lagen tillämpas på framföran- de, ljudupptagning och radio- och televisionsutsändning som äger rum i Sverige. För andra fall än dem som omfattas av de nu nämnda prin- ciperna gäller att skyddet kan, under förutsättning av ömsesidighet, utsträckas genom föreskrifter av Kungl. Maj:t (62 å). Så har skett i viss omfattning genom tillämpningskungörelsen till URL och FotoL (TK). I anslutning till Bernkonventionen gäller sålunda principiellt URL:s skyddsregler i fråga om exempelvis verk av utländsk upphovsman som först har getts ut i annat unionsland och beträffande outgivet verk av medborgare i sådant land (1 5 1 mom. TK). Skydd enligt URL gäller i princip också för verk som omfattas av Världskonventionen om upp- . hovsrätt (2 ?; 1 mom. TK).

Fotografisk bild är inte föremål för upphovsrätt enligt URL. I stället gäller bestämmelserna i FotoL. Rätten till fotografisk bild förut- sätter, till skillnad från upphovsrätten till andra slag av bilder, inte att bilden kan betecknas som ett verk. Den som har framställt fotografisk bild har som regel uteslutande rätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden och att visa den offentligt (1 5). Rätten till fotografisk bild innefattar också vissa ideel- la moment (2 5). Skyddstiden är i regel 25 år från det år då bilden framställdes. Har bilden konstnärligt eller vetenskapligt värde, s.k. kvalificerat fotografi, gäller dock samma skyddstid som om bilden hade varit skyddad enligt URL (15 & FotoL).

Vad gäller upphovsrätt till allmänna handlingar är att märka att det enligt TF står varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som i förordningen är meddelade till skydd för en-

Prop. 1973: 15 19

skild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsik— ter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst (1 kap. 1 $). Varje svensk med- borgare skall äga fri tillgång till allmänna handlingar med de inskränk- ningar som är angivna i den s.k. sekretesslagen (2 kap. 1 €). Allmänna handlingar är alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade hand- lingar, vare sig de har inkommit till myndigheten eller blivit upprätta- de där. Vad i 2 kap. sägs om handling skall även avse karta, ritning eller bild (2 kap. 2 å). Särskilda definitioner ges på begreppen stats- och kommunalmyndighct (2 kap. 3 5).

I TF finns ett förbehåll om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller framställare av fotografisk bild. Förbud gäller mot att återge litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen. Om detta gäller vad i lag föreskrivs (1 kap. 8 5). Med hänvisningen åsyftas URL och FotoL.

Beträffande handlingar som är upprättade hos myndighet gäller som tidigare nämnts, att de som regel inte är föremål för upphovsrätt. Så— dan kan dock göras gällande till officiell karta som är upprättad inom vissa särskilt angivna myndigheter (9 & URL).

Övriga allmänna handlingar omfattas däremot som regel av upphovs- rätt. Denna är dock inskränkt genom en föreskrift att vad som muntli— gen eller skriftligen anförs inför myndighet eller i statlig eller kom- munal representation eller vid offentlig överläggning i allmänna ange- lägenheter får återges utan upphovsmannens samtycke (24 & URL). Från denna föreskrift finns emellertid i sin tur vissa undantag. Bestäm- melsen i 24 & URL syftar i första hand på handlingar som har getts in till myndighet av enskilda.

FotoL innehåller inte någon särskild regel om allmänna handlingar. Härav torde följa att rätt enligt denna lag kan göras gällande till foto— grafisk bild som utgör allmän handling, vare sig den har upprättats hos eller kommit in till en myndighet.

3. Ratificering av Bernkonventionens Paristext och den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

3.1. Översikt över konventionsbestämmelsema

3.1.1 Paristextcn av Barnkonventionen

3.1.1.1 De materiella bestämmelserna (art. 1—20)

Vid Stockholmskonferensen gjordes åtskilliga ändringar i Bcrnkon- ventioncns materiella bestämmelser, upptagna i art. 1—20. I det föl— jande lämnas en redogörelse för de nya bestämmelserna och deras förhållande till Brysseltexten av vilken Sverige f.n. är bundet. Som

Prop. 1973: 15 20

förut nämnts har bestämmelserna i oförändrat skick tagits in i Paris- textcn. För enkelhetens skull hänvisas i fortsättningen bara till Paristex- ten.

I art. ], som är likalydande i Brysseltexten och Paristexten, före- skrivs att de länder för vilka konventionen gäller bildar en union för skydd av upphovsmännens rättigheter.

Art. 2.1. innehåller i båda texterna en definition av uttrycket litte— rära och konstnärliga verk. Uttrycket innefattar enligt artikeln alla alster på det litterära, vetenskapliga och konstnärliga området, oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommit till uttryck. I artikeln ges exempel på olika verk som omfattas av definitionen. I Paristexten har den ändringen gjorts i förhållande till Brysseltexten att med filmverk har likställts verk som ”kommit till uttryck” (i stället för Brysscltextens snävare ”tillkommit”) genom ett med kinematografi likartat förfarande. På samma. sätt har med fotografiska verk likställts verk som kommit till uttryck genom ett med fotografi likartat förfarande. Vidare har skyddet utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och panto- mimer.

Art. 2.2. är ny och innehåller att unionsländerna kan föreskriva att litterära och konstnärliga verk eller en eller flera grupper av verk inte skall åtnjuta skydd om de inte tagits upp på ett materiellt underlag.

Art. 2.3. i Paristexten (art. 2.2. i Brysseltexten) innehåller att översätt- ningar, bearbetningar, musikaliska arrangemang och andra omarbet— ningar skyddas som originalverk.

I art. 2.4. i Paristextcn ges unionsländcrna rätt att i sin lagstiftning bestämma vilket skydd som skall tillkomma officiella texter på lag- stiftningens, förvaltningens och rättskipningens område samt officiella översättningar av sådana texter. Motsvarande bestämmelse i art. 2.2. i Brysscltcxten omfattar bara översättningar av officiella texter av rättslig eller administrativ art.

Art. 2.5. i Paristexten som föreskriver skydd för samlingar av verk och art. 2.6. i samma text, där det sägs att de i art. 2. nämnda verken åtnjuter skydd i alla unionsländcr, är likalydande med Brysseltexten (art. 2.3. och 2.4.).

I art. 2.7. i Paristexten (art. 2.5. i Brysseltexten) ges unionsländerna rätt att i den interna lagstiftningen fastställa tillämpningsomrädet för lagar om verk av brukskonst samt om industriella mönster och modeller. I arr. 2.8. undantas från skydd enligt konventionen nyhetsmeddelandcn och vanliga tidningsmeddclanden. Artikeln motsvaras i Brysseltexten av art. 9.3.

Arr. Zbis i konventionen innehåller regler om skydd för tal, föredrag och liknande verk. I art. Zbis. I., som är likalydande i Brysseltexten och Paristextcn. ges unionsländerna rätt att från skydd enligt art. "2 helt

Prop. 1973: 15 ' 21 eller delvis undanta politiska tal samt anföranden inför rätta. Art. Zbis. 2. innehåller i Brysseltextcn en bestämmelse enligt vilken det förbe- hålls unionsländernas lagstiftning att bestämma de villkor under vilka föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art får återges i pressen. I Paristexten har predikningar uteslutits och det villkoret har tillfogats att anförandet måste ha framförts offentligt. Inte bara åter— givande i pressen utan också radiosändning, trådöverföring till allmän- heten och offentligt framförande omfattas vidare av bestämmelsen en- ligt Paristexten. Slutligen har tillagts att nyttjandet skall vara rättfärdi- gat av det informationssyfte som avses. Art. Zbis. 3. är likalydande i Brysseltexten och Paristexten och ger upphovsmannen ensamrätt att föranstalta om samlingar av verk som avses i artikeln.

Art. 3 i Paristexten innehåller regler om anknytningsmoment som skall föreligga för att skydd skall åtnjutas enligt konventionen. Enligt Brysseitexten (art. 4) gäller i detta hänseende att upphovsman som till— hör unionsland åtnjuter skydd för icke publicerade verk och verk som först har publicerats i unionsland. Skydd åtnjuts alltså inte för verk som först har publicerats utanför unionen och detta även om upphovs- mannen tillhör unionsland.

Vid Stoekholmskonferensen preciserades de angivna reglerna på en del punkter. Anknytningsmomenten utvidgades i vissa hänseenden och be- stämmelserna omgrupperades. Den viktigaste nyheten består i att upp- hovsman som är medborgare i unionsland alltid åtnjuter skydd för sitt verk, och detta även om verket först ges ut utanför unionen.

Art. 3.1. i Paristexten innehåller som huvudregel att upphovsmän som tillhör ett unionsland åtnjuter skydd enligt konventionen för verk vare sig verket har publicerats eller ej. Upphovsmän som inte tillhör unionsland åtnjuter skydd för verk som de först publicerar antingen i unionsland eller samtidigt i unionsland och land utanför unionen. I art. 3.2. jämställs vid tillämpningen av konventionen upphovsman som inte tillhör unionsland men som har sin vanliga vistelseort i sådant land med upphovsman som tillhör detta land. Art. 3.3. i Paristexten innehåller en definition av publicerade verk (”osuvres publiées”). Enligt * verk som är utgivna (”editées") oberoende av det sätt på vilket de särskilda exemplaren har framställts. En förutsättning är dock att exemplaren i tillräckligt antal gjorts tillgängliga för allmänheten. Definitionen har ändrats i vissa hänseenden i den nya texten. För att ett verk skall anses publicerat räcker det inte med att det är utgivet utan dessutom krävs att utgivningen har skett med upphovsmannens samtycke. Vidare har uttrycket ”i tillräckligt antal” exemplar ändrats så att exemplaren skall ha ”gjorts tillgängliga på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt”. Enligt art. 3.4. i Paris- Brysseltexten (art. 4.4.) avses i princip med ”wuvres publiées'

Prop. 1973: 15 22

texten, som motsvaras av art. 4.3. sista meningen i Brysseltexten, anses ett verk publicerat samtidigt i flera länder om det har utkommit i två eller flera länder inom 30 dagar efter dess första publicering.

Art. 4 i Paristexten innehåller speciella regler om anknytningsmo— menten när det gäller filmverk, byggnadsverk och verk av grafisk eller plastisk konst som utgör del av byggnad. Även om inte villkoren i art. 3 är uppfyllda åtnjuts skydd enligt konventionen för filmverk under förutsättning att verkets producent har sitt säte eller sin sedvan- liga vistelseort i ett unionsland, för byggnadsverk om det är uppfört i unionsland och för de nyssnämnda konstverken om de utgör del av bygg— nad som är belägen i unionsland. Regeln om filmverk saknar motsva- righet i Brysseltexten, medan reglerna för de övriga verken utgör en ut- vidgning av en föreskrift i Brysseltexten (art. 4.5.) som dock bara har till syfte att fastställa hemland i fall då skydd åtnjuts enligt nationali- tetskriteriet.

Bestämmelser om skyddets omfattning finns i art. 5 i Paristextcn. I Brysseltexten är motsvarande regler fördelade på art. 4, 5 och 6. I art. 4 regleras skyddet för upphovsman tillhörande unionsland när det gäller opublicerade verk eller verk som han först publicerar i unions- land. Principen är enligt art. 4.1. att upphovsman i annat unionsland än verkets hemland, varmed avses det land där verket först publicera- des, resp. om verket inte publicerats, det land som upphovsmannen tillhör, åtnjuter s.k. nationell behandling, dvs. samma rättigheter som landets egna upphovsmän, samt de rättigheter som är särskilt före- skrivna i konventionen (minimirättigheter). Art. 4.2. innehåller princi- perna om det automatiska skyddet, dvs. att rättigheterna är oberoende av formaliteter, och om det oberoende skyddet, dvs. att rättigheterna åtnjuts oberoende av om skydd finns i verkets hemland. I art. 5 bestäms omfattningen av det skydd som upphovsman tillhörande unionsland åtnjuter i annat unionsland, där verket först publicerades, dvs. verkets hemland. Upphovsmannen skall där åtnjuta nationell behandling. Art. 6 behandlar skyddet för upphovsman som inte tillhör unionsland men som först publicerar verk i sådant land. Upphovsman skall i det land där den första publiceringen sker åtnjuta nationell behandling och i andra unionsländer de minimirättigheter som konventionen föreskriver.

I den nya konventionstexten har bestämmelserna disponerats om bl. a. med hänsyn till att som nämnts tillämpningsområdet för konventionen utvidgats så att medborgarskap i unionsland alltid medför skydd oavsett var verket först publicerats.

I art. 5.1. i Paristexten finns en generell regel om skyddet i annat unionsland än verkets hemland. Upphovsmännen tillförsäkras i sådant land dels nationell behandling, dels därutöver de rättigheter som sär- skilt tillkommer dem i kraft av konventionen, dvs. vissa minimirättighe- ter. Art. 5.2. i Paristexten innehåller principerna om det automatiska

Prop. 1973: 15 23

skyddet och om det oberoende skyddet (art. 4.2. i Brysseltexten). Arr. 5.3. behandlar skyddet i verkets hemland. Detta skydd bestäms av den inhemska lagstiftningen. Om upphovsmannen inte tillhör detta land, skall han dock där ha samma rättigheter som inhemska upphovsmän, dvs. nationell behandling. Art. 5.4. i Paristextcn innehåller definitioner av verks hemland. Bestämmelserna härom i Brysseltexten (art. 4.3. och 4.5.) har ändrats i vissa hänseenden väsentligen beroende på att kon- ventionens tillämpningsområde utvidgats. Enligt Paristexten gäller i huvudsak följande reglering. För verk som först publicerats i unions- land är detta land hemland. Har verk publicerats samtidigt i flera unionsländer med olika skyddstid anses dock som hemland det bland dessa länder som har den kortaste Skyddstiden. Har verk publicerats samtidigt i ett land utanför unionen och i ett unionsland, anses sist- nämnda land som hemland. Om verk är opublicerat eller först har publi— cerats utanför unionen utan samtidigt publicering i unionsland, anses som verkets hemland det unionsland som upphovsmannen tillhör. I fråga om filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelse- ort i ett unionsland gäller dock att detta land anses som verkets hem— land. Beträffande byggnadsverk som uppförts i unionsland eller vissa konstverk som utgör de] av byggnad, som är belägen i unionsland, är detta land att anse som hemland.

Arr. 6 i Paristexten innehåller vissa bestämmelser om möjlighet för unionsland att i vissa fall inskränka skyddet för verk av upphovsman som inte tillhör unionsland.

I art. 6bis. ]. finns i både Brysseltexten och Paristexten en bestämmel- se om skydd för upphovsmannens ideella rätt till sitt verk (”droit moral”). Upphovsmannen behåller oberoende av sina ekonomiska rättig- heter till ett verk och oberoende av om dessa rättigheter överläts rätten att anges som upphovsman till verket. Han har också rätt att motsätta sig varje förvanskning, ändring eller annat förfarande med verket som är till men för hans ära eller anseende. Av art. 6bis. 2. i Bryssel- texten följer att denna rätt skall åtnjutas minst under upphovsmannens livstid. Enligt samma artikel i Paristexten skall rätten i princip gälla under hela Skyddstiden. I art. 6bis. 3. i båda texterna sägs att de rätts- liga åtgärder som krävs för att skydda rättigheterna i artikeln regleras av lagstiftningen i det land där skydd påkallas.

Konventionens bestämmelser om s'kyddstid finns i art. 7. Art. 7.1. innehåller i båda texterna den grundläggande bestämmelsen att skyddet skall bestå under upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död.

I art. 7.2. i Paristexten finns en nyinförd regel om alternativ skydds— tid för filmverk. Enligt denna regel får unionsländerna bestämma att skyddstiden för sådana verk i princip skall gå ut 50 år efter det att verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmän- heten. Art. 7.3. i Paristexten innehåller vidare bestämmelser om anony-

Prop. 1973: 15 24

ma och pseudonyma verk som i huvudsak motsvarar art. 7.4. i Bryssel- texten. Skyddstiden för sådana verk skall dock enligt Paristexten i prin- cip upphöra 50 år efter den tidpunkt då verket lovligen gjordes till— gängligt för allmänheten. Vidare har tillagts en regel om att unions- länderna inte är skyldiga att skydda anonyma eller pseudonyma verk beträffande vilka man har skälig anledning anta att deras upphovsman är död sedan 50 år.

Art. 7.4. i Paristexten innehåller en ny bestämmelse om Skyddstiden för fotografiska verk och verk av brukskonst. Enligt Brysseltexten (art. 7.3.) bestäms Skyddstiden för sådana verk —— liksom för filmverk i princip av lagen i det land där skydd påkallas. Enligt Paristexten är det förbehållet unionsländerna att bestämma Skyddstiden för fotografiska verk och verk av brukskonst i den mån dessa skyddas som konstverk. Minimitiden är dock 25 år från verkets tillkomst. I art. 7.5. i Paris- texten finns regler om utgångspunkten för beräkningen av skyddsti- den. Bestämmelsen motsvarar art. 7.6. i Brysseltexten men har under- gått vissa i huvudsak redaktionella ändringar. Enligt Paristexten börjar Skyddstiden löpa omedelbart efter den händelse som utgör utgångs- punkten för beräkningen. Skyddstidens längd räknas dock från och med den 1 januari året efter det denna händelse inträffade. Enligt art. 7.6. i Paristexten kan unionsländerna bestämma längre skyddstid än den som anges i art. 7. I art. 7.7. ges vissa möjligheter för unionsländer som är bundna av Romtexten och har kortare skyddstider än de som nu anges i art. 7 att behålla dessa tider vid ratificering av eller anslut- ning till Stockholms— eller Paristexterna.

Art. 7.8. i Paristexten innehåller en bestämmelse om s.k. skyddstids— jämförelse och innebär att skyddstiden alltid bestäms av lagen i det land där skydd påkallas men att den, om inte detta lands lagstiftning innehåller annat, inte skall överskrida den skyddstid som gäller i verkets hemland. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak art. 7.2. i Brysseltexten.

I art. 7 bis, som gavs en något annorlunda lydelse vid Stockholms- konferensen, finns bestämmelser om Skyddstiden i fall då upphovsrät— ten gemensamt tillhör flera som samarbetat vid tillkomsten av ett verk. Enligt Paristexten gäller att bestämmelserna i art. 7 tillämpas även vid gemensam upphovsrätt varvid dock skyddstid som följer efter dödsfall räknas från den sist avlidne medarbetarens död.

En specialregel om skydd för postuma verk, intagen i art. 7.5. i Brysseltexten, slopades vid Stockholmskonferensen.

Art. 8 i Parlstexten behandlar översättningsrätten och har samma lydelse som i Brysseltexten.

Art. 9, som reglerar rätten till mångfaldigande av verk, har ändrats. Enligt Brysseltexten gäller i huvudsak att verk som publicerats i tid— ningar eller tidskrifter i något av unionens länder inte får återges i öv" riga länder utan upphovsmannens samtycke (art. 9.1.). Aktuella artiklar

Prop. 1973: 15 25

i ekonomiska, politiska eller religiösa frågor får dock återges i pressen, om inte förbehåll har gjorts (art. 9.2.). Konventionsskydd tillkommer inte dagsnyheter eller notiser som bara har karaktären av vanliga tid- ningsmeddelanden (art. 9.3.).

I Paristexten har upphovsmannen generellt getts uteslutande rätt att låta mångfaldiga sina verk på vad sätt eller i vilken form det vara må. Bestämmelsen om detta finns i arr. 9.1. I art. 9.2. ges möjligheter till vissa undantag från denna regel. Unionsländerna får sålunda i sin lag— stiftning tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall under förutsättning att sådant mångfaldigande inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovs- mannens legitima intressen. I m't. 9.3. sägs att varje ljud-_ eller bildupp— tagning anses som mångfaldigande i konventionens mening.

Art. 10.1. innehåller regler om citaträtten. Enligt Brysseltexten gäller i detta hänseende att korta citat ur tidnings- och tidskriftsartiklar är tillåtna, även i form av pressöversikter, i alla unionsländer. I Paris- texten har citaträtten getts en mera allmän innebörd. Citat ur ett verk som lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten är enligt denna text tillåtna på villkor att de står i överensstämmelse med god sed och sker i den omfattning som rättfärdigas av "ändamålet. Vidare anges att citat även innefattar lån ur tidnings- och tidskriftsartiklar i form av press- översikter.

I art. 10.2. regleras rätten att använda verk för undervisningsända— mål. Bestämmelserna om detta i Brysseltexten ger möjlighet att reglera rätten att, i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet, göra lån ur verk dels för publikationer som är avsedda för undervisning eller är av vetenskaplig karaktär, dels för samlingar av läsestycken. I Paristexten omfattar motsvarande möjlighet rätten att fritt nyttja verk för att genom skrifter eller radioutsändningar eller ljud- eller bildupptagningar illustrera undervisning. Som förutsättning gäller att nyttjandet står i överensstämmelse med god sed.

Arr. 10.3. har i huvudsak samma lydelse i Brysseltexten och Paris- textcn och föreskriver att citat och nyttjande som avses i artikel 10 skall åtföljas av uppgift om källan samt om upphovsmannens namn, om detta förekommer däri.

Pressens lånerätt regleras i art. 10bis. ]. i Paristextcn. Bestämmel- sen motsvarar i huvudsak art. 9.2. i Brysseltexten men har i Paristex- ten utvidgats till att gälla inte bara mellan pressorgan inbördes utan också i relationerna press—rundradio och rundradio—rundradio. Enligt Paristexten kan unionsländernas lagstiftning tillåta mångfaldigande ge- nom pressen och radioutsändning eller trådöverföring till allmänheten av tidnings- och tidskriftsartiklar i aktuella ekonomiska, politiska eller religiösa frågor samt radioprogram av samma karaktär. En förutsätt— ning är dock att uttryckligt förbehåll mot mångfaldigandet, framföran—

Prop. 1973: 15 26

det eller överföringen inte har gjorts. Vid återgivande skall alltid källan tydligt anges.

l arr. 10 bis. 2. i Paristexten finns bestämmelser om rätten att ta med verk i vissa reportage. I Brysseltexten (art. 10bis) gäller i detta hän- seende att det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma de villkor under vilka det skall vara tillåtet att inspela, återge och of- fentligt framföra ”korta avsnitt” ur verk i samband med redogörelser för dagshändelser på fotografi eller film eller i radio. Motsvarande be- stämmelse i Paristexten har delvis ett annat innehåll. Ändringarna innebär i huvudsak att nyttjandet bara får avse verk som syns eller hörs under dagshändelsens gång. Vidare får användningen ska bara i den omfattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses, varvid Brysseltextens begränsning till ”korta avsnitt” har utgått. Slut- ligen har bestämmelsen utsträckts till att gälla också trådöverföring.

Art. 1] innehåller i båda texterna bestämmelser om upphovsmäns rätt att i fråga om dramatiska, musikaliskt-dramatiska och musikaliska verk låta offentligt framföra verken och att överföra sådant framföran— de till allmänheten. I jämförelse med Brysseltexten har i Paristexten tillagts att rätten till offentligt framförande gäller oavsett vilka medel eller metoder som används.

Arr. llbis har samma lydelse som i Brysseltexten och handlar om upphovsmans uteslutande rätt att i fråga om litterära och konstnärliga verk låta utsända verken i radio eller att offentligt framföra verken i television samt att låta offentligt återge radioutsändning av verken.

Arr. ]] ter innehåller en bestämmelse som ger upphovsman till litte- rärt verk uteslutande rätt att låta offentligt uppläsa verket. I Paris- texten har i jämförelse med Brysseltexten tillagts att rätten gäller oav- sett vilka medel eller metoder som' används och även omfattar över- föring av sådan uppläsning till allmänheten med vilket hjälpmedel det vara må. Vidare har i art. 11ter i Paristexten tillagts en punkt 2. enligt vilken upphovsman i fråga om översättningar av verk har samma rätt som nyss sagts.

l art. 12, som har samma lydelse som i Brysseltexten, ges upphovs- man uteslutande rätt att låta bearbeta, arrangera eller på annat sätt om- forma sitt verk.

I arr. 13 i Paristexten finns vissa bestämmelser bl. a. om tvångslicens beträffande inspelning av musikaliska verk. Enligt Brysseltexten gäller som huvudregel att upphovsman till musikaliska verk har uteslutande rätt att låta överföra sina verk på anordningar, med vilka de kan åter- ges mekaniskt, och att med hjälp av sådana anordningar låta offentligt utföra sålunda överförda verk (art. 13.1.). Varje unionsland har dock rätt att uppställa förbehåll och villkor för utövningcn av dessa rättig— heter. Verkan av sådana villkor och förbehåll är dock bl.a. begrän- sad till det land som har uppställt dem (art. 13.2.). I Paristexten har

Prop. 1973: 15 27

Brysseltextens art. 13.1. utgått eftersom dess innehåll täcks, såvitt an- går mångfaldigande av art. 9.1. och 9.3. och såvitt angår offentligt framförande av art. 11. Brysseltextens art. 13.2. har ändrats något samt tagits upp som art. 13.1 . i Paristextcn. Ändringarna innebär bl.a. att regeln om unionsländernas rätt att uppställa förbehåll och villkor ut- vidgats till att gälla även den rätt till inspelning som tillkommer sådan upphovsman till beledsagande text som redan tidigare lämnat till- stånd till upptagning av texten tillsammans med musiken. I art. 13.2. i Paristexten finns vissa övergångsbestämmelser rörande upptagningar som gjorts i enlighet med Rom- och Brysseltexterna. I art. 13.3. i Paris- texten sägs att upptagningar som utan vederbörandes samtycke införts till ett land där de inte är tillåtna kan tas i beslag där. I sak motsvaras artikeln av art. 13.3. i Brysseltexen.

Upphovsmans rätt att utnyttja sina verk för film regleras i art. 14. Enligt art. 14.1. i Brysseltexten gäller att upphovsman äger uteslutande rätt att låta bearbeta och återge sina verk genom film, att låta sprida de bearbetade eller återgivna verken och att låta offentligt visa och framföra dessa verk. I Paristexten har tillagts att upphovsmannen äger rätt att genom tråd överföra det filmatiserade verket till allmänheten. I art. 14.2. i Paristexten, som motsvarar art. 14.3. i Brysseltexten, föreskrivs att tillstånd från originalverkets upphovsman krävs för be— arbetning i varje annan konstnärlig form av filmalster som bygger på litterära eller konstnärliga verk. Enligt art. 14.3. i Paristexten är be— stämmelserna i art. 13.1. om musikaliska verk inte tillämpliga i fall som avses i art. 14. Regeln motsvaras i princip av art. 14.4. i Bryssel— texten.

Art. 14bis i Paristexten innehåller bestämmelser dels om vilka rättig— heter som innefattas i upphovsrätt till filmverk, dels om vissa avtals- förhållanden. Art. 14bis. ]. föreskriver att filmverk skyddas som origi- nalverk utan att därigenom inskränkning görs i de rättigheter som tillkommer upphovsmän till verk som må ha blivit bearbetade eller återgivna. I princip åtnjuter den som innehar upphovsrätten till film- verk samma rättigheter som upphovsmännen till ett originalverk, däri- bland även de rättigheter som anges i art. 14. Dessa bestämmelser motsvaras i huvudsak av art. 14.2. i Brysseltexten men innebär vissa förtydliganden. Art. 14bis. 2.a. i Paristexten har inte någon motsvarig- het i Brysseltexten. Den ger lagstiftningen i det land där skydd på- kallas rätt att bestämma vilka personer som är innehavare av upphovs- rätt till filmverk.

Paristextens huvudbestämmelser om filmavtal finns i art. 14bis. 2.b., som tillkom vid Stockholmskonferensen. I artikeln föreskrivs att i de unionsländer, vilkas lagstiftning bland rättsinnehavare till film räknar upphovsmän som lämnat bidrag till filmverkets framställning, skall des- sa upphovsmän inte kunna motsätta sig vissa närmare angivna åtgärder

Prop. 1973: 15 . 28

beträffande verket. De kan sålunda inte motsätta sig filmverkets mång- faldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänhe- ten med tråd, utsändning genom radio eller återgivande till allmänheten. Inte heller kan de motsätta sig återgivande av talade inslag i text (”sous-titrage”) eller översättning av dem till annat språk (”doublage”). Som förutsättning gäller i samtliga fall att upphovsmännen har åtagit sig att lämna bidrag till filmverkets framställning och att ingen över- enskommelse av motsatt eller särskilt innehåll har träffats. Till dessa bestämmelser anknyter vissa regler i art. 14bis. 2.6. enligt vilka det an- kommer på lagstiftningen i det land där filmverkets producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort att bestämma om åtagande att lämna bidrag till filmverkets framställning skall vara skriftligt avtal eller inne- fattas i en därmed likvärdig skriftlig handling. I lagstiftningen i det land där skydd påkallas kan emellertid bestämmas att sådant åtagande måste ha viss form. Land som gör bruk av denna rätt skall avge för- klaring härom till generaldirektören för WIPO. Denne skall genast underrätta alla andra unionsländer därom. ]. art 14bis. 2.d. definieras "överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll” som varje inskrän- kandc villkor som kan vara fogat till ett åtagande att lämna bidrag till filmverk.

Som nämnts innebär art. 14bis. 2.b. betydande inskränkningar i fråga om upphovsmännens rätt att bestämma över filmens exploatering. I art. 14bis. 3. finns ett undantag från denna regel. Där föreskrivs att bestämmelserna i 14 bis. 2.b inte äger tillämpning på upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska verk som skapats särskilt för framställningen av filmverket. Inte heller gäller de för filmverkets hu- vudregissör. En förutsättning är i samliga fall att den inhemska lagstift— ningen inte föreskriver annat. Unionsland, som i sin lagstiftning inte har regler om tillämpning av art. 14bis. 2.b. på huvudregissören, skall avge en förklaring därom till generaldirektören för WIPO. Denne skall underrätta alla andra unionsländer om förklaringen.

Art. 14zer i Paristexten, som motsvarar art. 14bis. i Brysseltexten, innehåller regler om rätt för upphovsman till del i köpesumma vid vidareförsäljningar av vissa originalverk, s. k. ”droit de suite".

] art. 15 finns vissa presumtionsregler om vem som skall anses som upphovsman till verk. I Paristexten har bl. a. införts en ny presumtions- regel beträffande filmverk, intagen i art. 15.2. Enligt denna skall till dess motsatsen bevisats den fysiska eller juridiska person, vars namn på brukligt sätt har angetts på filmverket, anses som verkets producent. I Paristexten har vidare införts en regel i art. 15.4. om möjlighet att utse viss myndighet att företräda upphovsmannen beträffande icke publi- cerat verk, vars upphovsman är okänd men beträffande vilken det finns skälig'anledning att anta att han tillhör ett unionsland. Bestäm- melsen avser att skapa möjligheter till skydd för bl. a. folklore.

Prop. 1973: 15 29

Art. 16 innehåller bestämmelser om beslag av olovligen eftergjorda verk m.m. Vid Stockholmskonferensen gjordes vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell karaktär i artikeln.

Art. 17—20 är likalydande i Brysseltexten och Paristextcn. I arr. 17 föreskrivs att konventionsbcstämmelserna inte inskränker regeringarnas rätt att i vissa speciella fall bl.a. förbjuda att verk eller alster sprids, framförs eller utställs. Art. 18 innehåller bl.a. bestämmelser om att konventionen är tillämplig på alla verk som vid konventionens ikraft- trädande ännu inte blivit allmän egendom i sitt hemland på grund av att Skyddstiden löpt ut. Art. 19 och art. 20 ger bl. a. föreskrifter om möjlighet att åberopa mer vittgående bestämmelser som kan finnas i visst unionslands lagstiftning och att ingå särskilda mellanstatliga över- enskommelser som ger upphovsmännen mer vittgående rättigheter än konventionen.

3.1.1.2 De administrativa bestämmelserna och slutbestämmelserna (art. 21—38)

Art. 21 i Brysseltexten innehåller vissa föreskrifter om ”Byrån för den internationella unionen för skydd av litterära och konstnärliga verk”. I Stockholmstexten innehåller artikeln en hänvisning till att sär- skilda bestämmelser om utvecklingsländerna har tagits in i u-landspro- tokollet och en föreskrift om att protokollet i princip utgör en integre- rande del av konventionstexten. I Paristexten har hänvisningen till pro- tokollet ersatts av en hänvisning till det bihang som innehåller bestämmelser om utvecklingsländcrna. Bihangct utgör en integrerande del av Paristexten.

I. art. 28—30, 34 och 37 har gjorts ändringar framför allt i fråga om den nya konventionstextens ikraftträdande och möjligheterna att an- sluta sig till den. För dessa ändringar redogörs i det följande. I vissa andra artiklar, nämligen 27.3, 31, 32.2, 32.3, 36.2. och 38 har gjorts vissa ändringar av väsentligen redaktionell karaktär delvis föranledda av de bestämmelser om utvecklingsländerna som tagits upp i bihanget. Art. 22—26, 27.1., 27.2., 32.1., 33, 35 och 36.1. har inte ändrats i för- hållande till Stockholmstexten. Beträffande innehållet i de artiklar som inte ändrats eller som ändrats väsentligen redaktionellt hänvisas till redo- görelsen i prop. 1969: 34.

I art. 28.1 .a. sägs att varje unionsland som har undertecknat Paris- textcn kan ratificera den och att varje unionsland som inte har under- tecknat den kan ansluta sig till den. Unionsland kan enligt art. 28.11). i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument förklara att ratificeringen eller anslutningen inte avser art. 1—21 och bihanget. Har landet avgett förklaring enligt art. VI.1. i bihanget om att det, till dess det blir bundet av nyssnämnda bestämmelser, avser att tillämpa reglerna i bi- hanget eller godtar att de tillämpas kan dock bara art. 1—20 uteslutas

Prop. 1973: 15 30

från ratificeringen eller anslutningen. Unionsland som sålunda har gjort förbehåll mot tillämpningen av vissa bestämmelser kan senare förklara att landet utsträcker verkan av sin ratificering eller anslutning även till dessa. Sådan förklaring skall deponeras hos generaldirektören för WIPO.

I art. 28.2.a. finns bestämmelser om Paristextens ikraftträdande. Art. 1—21 och bihanget träder i kraft tre månader efter det att minst fem unionsländer har ratificerat eller anslutit sig till Paristexten jämte bi- hanget utan att avge förklaring enligt art. 28.1.b. och dessutom Amerikas förenta stater, Frankrike, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt. Ikraftträdandet enligt art. 28.2;a. får enligt art. 28.2.b. verkan beträffande de unions- länder som senast tre månader före ikraftträdandet har deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument. För andra unionsländer som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten utan att avge förklaring enligt art. 28.1.b. gäller enligt art. 28.2.c. att art. 1—21 och bihanget träder i kraft tre månader efter den dag då underrättelse på visst sätt lämnats om att landet deponerat ratifikations- eller anslutningsinstru- ment eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet. Be- stämmelserna i art. 28.2.a.—c. påverkar enligt art. 28.2.d. inte möjlighe- ten att avge förklaringar enligt art. VI i bihanget.

Vad som nu sagts om bundenhet av artiklarna 1—21 och bihanget gäller enligt art. 28.3. i princip även beträffande artiklarna 22—38. I fråga om unionsland, som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten med eller utan förklaring enligt art. 28.1.b., träder dessa artiklar i kraft tre månader efter den dag då underrättelse på visst sätt lämnats om att landet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet.

Land utanför unionen kan enligt art. 29.1. ansluta sig till Paristexten och bli medlem av unionen. För sådant land träder enligt art. 29.2.a. texten i kraft tre månader efter det att underrättelse på visst sätt lämnats om att anslutningsinstrumentet har deponerats eller på den senare dag som kan ha angetts i instrumentet. Om ikraftträdandet med tillämpning av art. 29.2.a. sker innan art. 1—21 och bihanget har trätt i kraft enligt art. 28.2.a. blir landet enligt art. 29.2.b. under mellantiden bundet av art. 1—20 i Brysseltexten.

I art. 29bis föreskrivs för land som inte är bundet av art. 22—28 i Stockholmstexten att ratificering av eller anslutning till Paristexten i princip är likvärdig med ratificering av eller anslutning till Stockholms- texten i det hänseendet att landet härigenom ges möjlighet att tillträda konventionen om upprättande av WIPO.

Ratificering av eller anslutning till Paristexten medför enligt art. 30.1. i princip automatiskt godkännande av alla klausuler samt tillträde till alla förmåner enligt konventionen. Unionsland som ratificerar eller ansluter sig till Paristexten är dock enligt art. 30.2.a. i princip berättigat

Prop. 1973: 15 31

att behålla de förmåner som följer av förbehåll som landet har gjort tidigare, om förklaring därom ges när ratifikations- eller anslutnings- instrumentet deponeras. I art. 30.2.1). ges land utanför unionen, som ansluter sig till Paristexten, viss möjlighet att förbehålla sig att, åt- minstone tillfälligt, ersätta art. 8 i Paristexten om rätt till översättning med bestämmelserna i art. 5 i 1896 års Paristext av konventionen.

Sedan art. 1—21 och bihanget har trätt i kraft är det enligt art. 34 —— med det undantag som kan följa av art. 29bis inte tillåtet att ratifice- ra eller ansluta sig till tidigare akter av konventionen eller att avge förklaring om tillämpning av det vid Stockholmstexten fogade u—lands- protokollet. Paristexten är enligt art. 37.1. deponerad hos generaldi- rektören för WIPO.

3.1.1.3 Bihanget rörande utvecklingsländerna

Den utbyggnad av Bcrnkonventionen som har skett särskilt genom revisionskonferenserna i Bryssel och Stockholm har medfört en väsent- lig förstärkning av det upphovsrättsliga skyddet samtidigt som skydds- systemet blivit mera omfattande och komplicerat. Utvecklingsländer som vill delta i det internationella samarbetet på upphovsrättens om— råde kan därför tveka att inträda i unionen eller, om de redan är medlemmar, att tillträda de senaste texterna. För att underlätta för sådana länder att inträda eller kvarstå i unionen utarbetades vid Stock- holmskonferensen det särskilda u-landsprotokollet. Detta öppnar som förut nämnts möjlighet för utvecklingsländerna att göra förbehåll om ett mindre omfattande skydd än som fÖI'CSkI'iVS i Bernkonventionens huvudtext.

Som nämnts inledningsvis visade det sig tämligen snart efter Stock- holmskonferensen nödvändigt att ompröva utvecklingsländernas ställ— ning i de internationella upphovsrättsliga relationerna. Bestämmelser om dessa länders rättigheter har vid Pariskonferensen tagits upp som ett bihang till konventionstcxten. De väsentliga skillnaderna mellan u-landsprotokollet och u-landsbihanget framgår av följande redogörelse.

Bihangets tillämpningsområde. Bestämmelser om tillämpningsområdet finns i art. I. De stämmer i stora drag överens med motsvarande regler i u-landsprotokollet (art. 1). Skillnaderna är väsentligen av re- daktionell art men omfattar även en del materiella ändringar.

Enligt art. 1.1. i bihanget kan varje land, som enligt Förenta nationer- nas (FN:s) generalförsamlings praxis är att betrakta som utvecklingsland och som med hänsyn till sin ekonomiska situation och sina sociala eller kulturella behov inte anser sig kunna ge skydd åt alla de rättigheter som anges i Paristexten, förklara att det kommer att begagna sig av de förmå— ner som anges i art. II (översättningsrätten) eller 111 (rätten till mång- faldigande) eller båda dessa bestämmelser. Förklaringen avges genom särskilt meddelande antingen i samband med att landet ratificerar eller

Prop. 1973: 15 32

ansluter sig till Paristexten eller också vid något senare tillfälle. För— klaringen deponeras hos generaldirektören för WIPO. Enligt art. 1.2. gäller varje sådan förklaring i princip till utgången av den på visst sätt beräknade tioårsperiod under vilken den avgetts. Tioärsperioderna räk— nas med början från det art. 1—21 i Paristexten samt bihanget har trätt i kraft. Motsvarande tioårsperioder enligt u—lands'protokollet (art. 1) räknas från det landet blivit bundet av art. 21 i Stockholmstexten. Både bihanget till Paristexten och u-landsprotokollet ger möjligheter till förlängning av den tid för vilken förmånerna skall få åtnjutas. Upp- hör landet att vara utvecklingsland enligt FN:s praxis upphör enligt ari. I.3. också rätten att påkalla tillämpning av bihanget antingen vid utgång- en av löpande tioårsperiod eller också tre år efter det att landet har slu- tat att betraktas som utvecklingsland. Den frist som löper ut senast skall tillämpas. En motsvarande bestämmelse finns i u-landsprotokollet (art. 4) men förmånerna upphör där när sex år gått från det att generaldi- rektören för WIPO lämnat underrättelse om ändringen i FN:s praxis. Lager av exemplar som har framställts med stöd av licens meddelad på grund av bihanget får enligt art. 1.4. i bihanget fortfarande spridas till dess lagret är slut. Enligt art. 1.6. får den omständigheten att ett land utnyttjar någon av förmånerna enligt bihanget inte medföra att ett annat land ger verk för vilka utvecklingslandet är hemland ett lägre skydd än det som det andra landet är förpliktat att ge enligt art. 1—20 i konventionen.

Undantagsreglerna enligt u-landsprotokollet berör frågor om skydds- tidens längd, översättning, mångfaldigande, återgivande genom radio samt allt slags utnyttjande inom undervisningsväsendet. I u-landsbi- hanget till Paristexten saknas direkt motsvarighet till de två sistnämnda slagen av undantagsregler. Inte heller finns några bestämmelser om undantag beträffande skyddstidens längd. De materiella bestämmelserna i bihanget avser i princip bara översättningsrätten och rätten till mång- faldigande. De stämmer i dessa hänseenden delvis överens med reglerna i u—landsprotokollet men innefattar också väsentliga skillnader.

Öl'ersäTillingA'rätten. Enligt art. 8 i konventionen äger upphovsman under hela den tid hans rättigheter till originalverket består ensam rätt att översätta eller låta översätta verket.

U-landsprotokdlet innehåller en bestämmelse om att ensamrätten till översättning upphör om upphovsmannen inte har gjort bruk av den inom viss tid (art. 1.b.i.). Denna bestämmelse saknar motsvarighet i bi- hanget till Paristexten. Både detta och u—landsprotokollet innehåller däremot regler om ett tvångslicenssystem avseende översättningsrätten.

Land som har förklarat att det kommer att begagna sig av förmåner— na enligt art. II i bihanget får enligt arr. II.] . ersätta ensamrätten till översättning med ett system med icke tidsbegränsade licenser som inte kan överlåtas och som inte ger ensamrätt. En förutsättning för att sådan

Prop. 1973: 15 33

.licens skall få beviljas är enligt art. 11.2. att den som innehar över— sättningsrätten ännu vid utgången av tredje året —— eller den senare tidpunkt som anges i utvecklingslandets lagstiftning _— från verkets första publicering inte har publicerat någon översättning av detta i tryckt eller liknande form på ett språk i allmänt bruk inom utveck— lingslandet i fråga. Licensen utfärdas av behörig myndighet i utvecklings— landet och kan beviljas varje medborgare i landet. Den aVScr över— sättning till det nämnda språket och publicering av översättningen i tryckt eller liknande form. Licens kan också beviljas om alla upplagor— na i den översättning som publicerats på språket i fråga är utgångna. Bestämmelser liknande de nu nämnda finns även i u-landsprotokollet (art. 1.b.ii.). Skall översättningen ske till ett språk som inte är i allmänt bruk i ett eller flera utvecklade unionsländer, ersätts enligt art. 11.3. i bihanget treårsperioden av en period om ett år. Med samtycke av alla de utvecklade unionsländer inom vilka samma språk är i allmänt bruk kan varje utvecklingsland, i fråga om översättningar till detta språk, ersätta treårsperioden med en kortare period om lägst ett år. Detta gäller dock inte översättningar till engelska, franska eller spanska. Sådan överenskommelse skall meddelas till generaldirektören för WIPO. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser om förkortning av tre— årsfristen finns inte i u-landsprotokollet.

Enligt art. 11.4. gäller att om innehavaren av översättningsrätten under en viss tilläggspcriod (6 resp. 9 månader) publicerar en översättning på det språk som licensansökan avser, får licens inte meddelas. Inte heller denna bestämmelse har någon direkt motsvarighet i u-landsproto— kollet.

Licens får enligt arr. 11.5. i bihanget bara meddelas för undervis— nings- eller forskningsändamål. Denna begränsning i licensbestämmelser— na saknar motsvarighet i u-landsprotokollet.

Utfärdad licens upphör enligt art. 11.6. om innehavaren av översätt— ningsrätten publicerar en översättning av verket på samma språk och med väsentligen samma innehåll som den som publicerats med stöd av licensen. En förutsättning är att priset för den nya översättningen är jämförligt med det som är normalt i landet i fråga för motsvarande verk. Exemplar som framställts med stöd av licensen före dess upp— hörande får dock fortfarande spridas. Även u-landsprotokollet inne— håller vissa sådana regler (art. 1.b.vii. och viii.). Reglerna täcker i hu— vudsak samma situation men är något annorlunda konstruerade.

Består verk huvudsakligen av illustrationer, får enligt art. 11.7. licens för översättning av texten och mångfaldigande av bilderna meddelas bara om också villkoren i art. III är uppfyllda.

Licens får enligt arr. 11.8. inte meddelas, om upphovsmannen har dra— git tillbaka samtliga exemplar av verket från den allmänna handeln. Motsvarande gäller enligt u—landsprotokollet (art. 1.b.vi.).

Prop. 1973: 15 34

Arr. 11.9. innehåller bestämmelser om licens för radioföretag med säte i utvecklingsland att översätta bl. a. verk som publicerats i tryckt eller liknande form. För att sådan licens skall få meddelas krävs att vis— sa villkor är uppfyllda. Bl. a. gäller att översättningen skall vara avsedd enbart för utsändningar för undervisning eller spridning av vetenskap- lig eller teknisk information för experter inom ett bestämt yrke samt att översättningen faktiskt bara används för sådant ändamål och utan vinstsyfte. Dessa regler om radioföretags rätt saknar motsvarighet i u- landsprotokollet.

Rätten till mångfaldigande. Som förut nämnts ger art.9. i konventio- nen upphovsmannen i princip uteslutande rä-tt att mångfaldiga eller låta mångfaldiga sina verk.

U-landsprotokollet innehåller i princip samma tvångslicenssystem i fråga om mångfaldiganderätten som gäller beträffande översättnings- rätten (art. 1.c.). Den begränsningen föreskrivs dock att licens för mång— faldigande bara kan meddelas för undervisningsändamål och kulturella ändamål. Art. 111 i bihanget till Paristexten innehåller föreskrifter om ett liknande tvångslicenssystem avseende mångfaldiganderätten. Det skil- jer sig dock på några punkter både från motsvarande system enligt u— landsprotokollet och från systemet i art. II. Sålunda skall syftet med li- censen enligt art. [11.2. vara att tillgodose undervisningens behov. I princip får licens enligt art. 1113. inte meddelas förrän minst fem år förflutit från den första publiceringen av det verk som licensansökan aVSer. Beträffande verk i bl.a. naturvetenskapliga eller teknologiska ämnen är tiden dock tre år och för verk av typen romaner, diktsam- lingar eller dramatiska eller musikaliska verk samt för konstböcker är tiden sju år. Art. [11.4. innehåller vissa bestämmelser om tilläggsfrist för meddelande av licens av samma principiella innehåll som bestäm- melserna i art. II.4.

Förfarandet vid meddelande (ll-' licens m.m. Art. IV. ] . och 2. i bi- hanget anger bl. a. vissa formella förutsättningar för att licens skall få meddelas. I huvudsak motsvarande regler finns i u-landsprotokollet (art. 1.b.ii. och iii. resp. 1.c.i. och ii.). Den som begår licens enligt be- stämmelserna i bihanget skall bl. a. visa antingen att han har begärt men inte fått tillstånd av rättsinnehavaren att göra och publicera en översättning resp. mångfaldiga och publicera en upplaga eller att han efter rimliga efterforskningar inte har kunnat anträffa honom. I sist- nämnda fall skall sökanden i rekommenderad försändelse skicka kopior av ansökan till den förläggare vars namn finns angivet på verket och till vissa nationella eller internationella informationscentraler.

Enligt art. 1V.3. skall upphovsmannens namn anges på alla översatta eller mångfaldigade exemplar som publiceras med stöd av licens enligt art. II eller III. Vidare skall verkets namn anges. Motsvarande gäller enligt u-landsprotokollet (art. 1.b.v. och 1.c.iv.).

Prop. 1973: 15 35

Enligt art. IV.4. omfattar licens enligt art. II eller III inte utförsel av exemplar. Licensen gäller bara publicering av översättningen resp. det mångfaldigade verket inom det lands område där licensen har be- gärts. Som utförsel anses under vissa förutsättningar dock inte det fall att ett regeringsorgan eller annat allmänt organ i ett land där licens har beviljats sänder exemplar till ett annat land. Enligt u-landsprotokollet (art. 1.b.v. resp. 1.c.iv.) är bestämmelserna om distribution av exemplar mellan olika länder konstruerade på ett något annorlunda sätt. Sålunda gäller att införsel får ske bara om importlandets lag innehåller bestäm- melser om motsvarande tvånglicenser och inte förbjuder importen.

Enligt art. 1V.6. skall på det nationella planet åtgärder vidtas så att rättsinnehavaren erhåller en ersättning som är skälig och motsvarar vad som normalt brukar utgå enligt på frivillig väg ingångna licensavtal mellan personer i de två berörda länderna. Vidare skall betalningen och överföringen av ersättningen säkerställas. På det nationella planet skall också vidtas lämpliga åtgärder för att garantera en korrekt översätt— ning av verket resp. ett korrekt mångfaldigande av upplagan. I huvud- sak motsvarande bestämmelser finns i u-landsprotokollet (art. 1.b.iv. resp. 1.c.iii.).

Särskilda bestämmelser om bihangets tillämpning. Enligt art. V.]. kan land som är behörigt att förklara att det påkallar tillämpning av förmånerna enligt art. II beträffande översättningsrätten i stället avge förklaring enligt art. 30.2.a. eller 30.2.b. i konventionen, dvs. ange att det önskar behålla de förmåner som följer av förbehåll som landet ti- digare gjort eller att det vill begagna sig av vissa bestämmelser beträf- fande översättningsrätten i 1896 års Paristext av konventionen. Dessa regler avser att göra det möjligt för utvecklingsland att i stället för tvångslicenssystemet tillämpa det s.k. tioårssystemet, som innebär att ensamrätten till översättning upphör om inte upphovsmannen har an- vänt sig av den inom tio år från verkets första publicering. Valet är i princip oåterkalleligt. Land som har begagnat sig av förmånerna en- ligt a-rt. II kan därför inte sedermera avge förklaring som nyss sagts och har landet avgett förklaring enligt art. 30.2., får det inte sedermera begagna sig av förmånerna enligt art. II.

I art. VI finns bestämmelser som gör det möjligt för unionsland att under tiden till dess landet blir bundet av art. 1—21 och bihanget avge vissa förklaringar om tillämpningen av bihanget. Är landet ett utveck- lingsland, som skulle vara behörigt att få utnyttja de förmåner som art. II och 111 ger, kan det förklara att det avser att tillämpa dessa artiklar eller en av dem på verk, vars hemland medger sådan tillämpning eller som är bundet av art. 1—21 och bihanget. Annat unionsland kan för- klara, att det medger att de länder, som har avgett förklaring enligt vad som nyss har sagts eller som har lämnat meddelande enligt art. I, tillämpar bihanget på verk beträffande vilka landet är hemland. Varje

Prop. 1973: 15 36

förklaring enligt art. VI.1. skall enligt art. Vl.2. ske skriftligen och de- poneras hos generaldirektören för WIPO. Förklaringen får verkan från den dag den deponeras.

3.1.2. Den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

Världskonventionen har som tidigare nämnts inte förut reviderats. Vid Pariskonferensen 1971 gjordes ingen ändring i art. 1, som inne- håller en allmän bestämmelse varigenom fördragsslutande stat förbin- der sig att ge ett tillräckligt och verksamt skydd för upphovsrätt, eller i art. III som ger föreskrifter om vissa formaliteter.

Art. II handlar om konventionens tillämpningsområde med hänsyn till verkens ursprung. Huvudregeln är att fördragsslutande stat är plik— tig att skydda dels verk av medborgare i annan fördragsslutande stat vare sig de publicerats eller ej, dels verk som först publicerats i för- dragsslutande stat. Verken skall ges samma skydd som verk av statens egna medborgare, dvs. nationell behandling. Vid Pariskonferensen till- lades att sådant verk också skall åtnjuta det skydd som tillkommer det i kraft av själva konventionen.

Om Skyddets materiella innehåll meddelas i den ursprungliga konven- tionen endast knapphändiga föreskrifter. Förutom den allmänna bestäm- melsen i art. I finns bestämmelser om minsta skyddstid i art. IV. Om upphovsmans uteslutande rätt att översätta och' publicera översättning— gar av skyddat verk samt att låta andra översätta och publicera över- sättningar av sådant verk ges vidare bestämmelser i art. V.

Vid Pariskonferensen fogades till konventionen en art. IVbis. Enligt denna skall rättigheterna enligt art. I innefatta de grundläggande rättig- heter som säkerställer upphovsmännens ekonomiska intresse, däribland ensamrätten att låta mångfaldiga ett verk, att låta offentligt framföra det och att låta utsända det i radio. Fördragsslutande stat får dock ge- nom sin lagstiftning medge vissa undantag, vilka emellertid inte får in- kräkta på andan och föreskrifterna i konventionen. En rimlig grad av skydd skall alltid beredas för de rättigheter för vilka undantag har medgetts.

I art. V som handlar om ensamrätten till översättning m.m. finns regler som ger fördragsslutande stat möjlighet att inskränka denna rätt genom tvångslicens. Vissa begränsningar föreskrivs dock. Sålunda får tvångslicens inte meddelas förrän sju år har gått från verkets första publicering utan att någon översättning har publicerats på ett språk i all- mänt bruk i staten (art. V. 2.a.). Den som söker licens skall styrka an— tingen att han har begärt men vägrats tillstånd av rättsinnehavaren att göra och publicera översättningen eller att han, trots att han har gjort vad som skäligen kunnat krävas av honom, inte har kunnat anträffa rättsinnehavaren (art. V. 2.b.). På motsvarande villkor kan licens med- delas, om alla tidigare upplagor av en redan publicerad översättning är

Prop. 1973: 15 37

utgångna. Rättsinnehavaren skall tillförsäkras skälig ersättning motsva- rande vad som är internationellt brukligt (art. V. 2.d.). I princip är li- censens verkan begränsad till den stat som har meddelat den (art. V. 2.e.) och licens får inte meddelas, när upphovsmannen har dragit till- baka samtliga exemplar av verket från handeln (art. V. 2.f.).

Vid Pariskonferensen infördes i konventionen tre nya artiklar, Vbis, Vtcr och unater som ger utvecklingsländer möjlighet att inskränka ensamrätten till mångfaldigande genom ett tvångslicenssystem och att i fråga om översättningar meddela tvångslicens under mindre restriktiva förutsättningar än enligt art. V.

I art. Vbis anges vissa allmänna förutsättningar för att tvångslicens skall få meddelas i utvecklingsland. Dessa är likartade med dem som gäller enligt art. IV i bihanget till Paristexten av Bernkonventionen för tvångslicenser som avses där.

Arr. Vler innehåller bestämmelser om vissa särskilda förutsättningar under vilka utvecklingsland kan meddela tvångslicens avseende över- sättningar. I princip är dessa regler mindre restriktiva än de allmänna bestämmelserna om sådan licens i art. V och de är i huvudsak likartade med dem i art. II i bihanget till Bernkonventionens Paristext.

I art. unater finns föreskrifter om möjlighet för utvecklingsland att meddela tvångslicens avseende mångfaldigande av verk. Dessa före- skrifter liknar motsvarande regler i art. III och art. IV i bihanget till Paristexten av Bcrnkonventionen. Sålunda är de materiella förutsätt- ningarna för att licens skall få meddelas och de tidsfrister som skall tillämpas desamma som enligt bihanget. Liksom enligt detta upphör i princip licensen, om rättsinnehavaren saluför en upplaga av verket i staten i fråga.

Art. VI—XXI har, bortsett från vissa jämkningar av väsentligen re- daktionell karaktär, i huvudsak samma innehåll som tidigare. Mellan stat som har tillträtt den reviderade konventionen och stat som är bunden av den ursprungliga texten skall enligt art. IX. 4. den senare gälla. Stat, som bara har tillträtt den ursprungliga texten, kan dock förklara att den medger tillämpning av den reviderade konventionen på verk av med- borgare i den staten eller verk som först publicerats där. En i art. XI föreskriven kommitté av reger'mgsrepresentanter skall enligt den revi- derade konventionen bestå av 18 i stället för som förut 12 medlemmar. En i samband med revisionen antagen resolution beträffande denna artikel innehåller vissa närmare föreskrifter om kommitténs samman- sättning.

Om förhållandet till Bcrnkonventionen finns vissa bestämmelser i art. XVII, som inte har ändrats, och i en till denna artikel fogad tilläggs- deklaration. Bestämmelserna innebär i huvudsak att Världskonventio- nen inte är tillämplig mellan länder som är bundna av Bernkonventio— nen, såvitt angår verk vilka enligt Bcrnkonventionen har något av dessa

Prop. 1973: 15 38

länder som hemland. Utträder ett unionsland ur Bernunionen, skall i princip verk med hemland i detta land inte åtnjuta skydd enligt Världs— konventionen i övriga unionsländer. Enligt den reviderade tilläggsde- klarationen är dock denna bestämmelse under vissa förutsättningar inte tillämplig på utvecklingsland som träder ut ur Bernunionen.

Till den reviderade Världskonventionen är knutna två tilläggsproto- koll avseende skydd för verk av statslösa och flyktingar resp. verk publicerade av vissa internationella organisationer. Protokollen har i huvudsak samma innehåll som motsvarande äldre tilläggsprotokoll.

3.2 1970 års departementspromemoria

3.2.1 Promemorians räckvidd m. m.

Den i promemorian redovisade utredningen avser i första hand vilka ändringar som krävs i den svenska lagstiftningen om upphovsrätt för en ratificering av de vid Stockholmskonferensen år 1967 vidtagna änd- ringarna i art. 1—20 i Bcrnkonventionen. Utredningen har därjämte haft att beakta Vissa framställningar till Kungl. Maj:t om ändringar i nämnda lagstiftning, bl.a. rörande avgifter på bandspelare och ton- band samt visning av konstverk i television. På ett par punkter har utredningen ansett sig ha haft anledning lägga fram förslag som inte omedelbart betingas av de vid Stockholmskonferensen gjorda ändring- arna i Bernkonventionen men som dock står i sådant samband med dessa att det förefallit utredningen lämpligt att behandla dem i detta sammanhang.

Som tidigare påpekats är Stockholms- och Paristexterna identiska så- vitt avser art. 1—20 i Bcrnkonventionen. Trots att promemorian for- mellt bygger på Stockholmstexten, är den således relevant också i vad avser bedömningen av vilka lagstiftningsåtgärder som behöver vidtas vid en svensk ratificering av Paristexten.

I fråga om redovisningen av materialet har utredningen efter över- vägande funnit att den enklaste metoden varit att gå igenom konven- tionen artikel för artikel i de delar som avses även om detta på ett par ställen medfört att det sakliga sambandet kommit att brytas. Utred- ningen har dock inte funnit anledning att närmare beröra art. 1, 8 och 12, som lämnats orubbade i förhållande till Brysseltexten, och art. 16— 20, som är av konventionsteknisk natur eller i övrigt av sådant inne— håll att de inte behöver beaktas i intern svensk lagstiftning.

3.2.2. Skyddade verk (art. 2)

I art. 2.1. finns en katalog över skyddade verk. I promemorian erin- ras om att skyddet i den nya texten har utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och pantomincr och att det vidare har klar- lagts, att med filmverk och fotografiska verk jämställs verk som kommit

Prop. 1973: 15 39

till uttryck genom ett likartat förfarande. Enligt 1 % URL åtnjuts skydd för verk oavsett på vilket sätt detta kommit till uttryck. Vad angår foto- grafiska verk gäller enligt 1 % FotoL att som fotografisk bild skall an- ses även vad som framställs genom ett med fotografi likartat förfarande. Detta uttryck får enligt promemorian anses lika omfattande som den nya konvcntionsbestämmclsen. De företagna konventionsändringarna påkallar enligt promemorian inte någon ändring i den svenska lagstift- ningen. '

I art. 2.7. har intagits en bestämmelse om att unionsländerna kan fö- reskriva att litterära och konstnärliga verk eller en eller flera grupper av sådana verk inte skall åtnjuta skydd om de inte har upptagits på ett materiellt underlag. Utredningen anmärker att i svensk och övrig nordisk lagstiftning undantagslöst gäller att ett verk skyddas även om det inte upptagits på sådant underlag. Emellertid kan läget vara sådant att vissa verk över huvud taget inte kan existera annat än i materiell form och att skydd för verket i ”ofixerad” form av denna anledning inte kan förekomma. Den mest praktiska och på sina håll omtvistade frågan är huruvida filmverk skall anses tillhöra denna kategori. Utred- ningen anser att det med tclevisionsteknikens tillkomst är möjligt att låta ett filmverk framträda även i ofixerad form. Den sekvens av bilder som vid direktsänd television framträder på mottagarapparaternas bild- rutor kan vara av sådan kvalitet att den är att anse som ett verk i upp- hovsrättslig mening. Enligt utredningen ligger det härvid närmast till hands att anse produkten utgöra ett filmverk och det är även naturligt att en bildsekvens av denna art skall åtnjuta skydd. Det saknas därför enligt utredningen anledning att utnyttja den nyinförda möjligheten att utesluta ofixerade filmverk från skydd.

I detta sammanhang tar utredningen också upp frågan om uttrycket filmverk i olika bestämmelser i URL kan anses omfatta också ofixera- de filmverk. Utredningen konstaterar att frågan inte torde ha uppmärk- sammats vid URL:s tillkomst men att den sannolikaste tolkningen är att uttrycket i princip får anses täcka även ofixerade filmverk. Utredningen anför att man kan överväga att klargöra förhållandet genom ett tillägg i lagtexten men stannar dock för att inte föreslå ändringar i denna del. Övriga jämkningar i art. 2 är enligt utredningen utan betydelse för svensk rätt.

3.2.3. Anknytningsmoment för skydd, regler om hemland m.m. (art. 3—6)

I art. 3—6 ges bestämmelser om konventionens tillämpningsområde med hänsyn till verkens ursprung. Utredningen redogör först för mot- svarande reglering i Brysseltexten. Art. 4—6 i denna text, på vilka nu- varande svenska bestämmelser i 60 & URL går tillbaka, innebär i stort sett att konventionen skyddar verk som äger viss närmare angiven an-

Prop. 1973: 15 40

knytning till medlemsland i Bernunionen. För skyddade verk gäller skil- da materiella skyddsbestämmelser för land som enligt speciella regler anses som verkets hemland och för övriga unionsländer. I fråga om anknytningsmomenten är av betydelse dels om upphovsmannen är med— borgare i unionsland, dels om verket för första gången har getts ut i unionsland. Utgivningen är så till vida avgörande att skydd alltid åtnjuts för verk som först utgivits i unionsland och oberoende av upphovsman- nens nationalitet. Omvänt gäller att skydd aldrig åtnjuts för verk som först getts ut utanför unionen. Nationaliteten har betydelse bara i fråga om outgivna verk. För sådana verk åtnjuts skydd, om upphovsmannen tillhör unionsland.

Utredningen erinrar därefter om att flera sakliga ändringar gjordes i dessa bestämmelser vid Stockholmskonferensen. I fråga om anknyt- ningsmomenten är den viktigaste nyheten att verk, vars upphovsman är medborgare i unionsland, alltid skall åtnjuta skydd. Den praktiskt vikti- gaste effekten härav är att upphovsman som är medborgare i unions- land inte längre förlorar skydd för ett verk, som först ges ut utanför unionen. Vid sidan av nationalitetskriteriet behålls utgivningen så- som anknytningsmoment för fall där upphovsmannen inte tillhör unions- land (art. 3.1 .b.). Med medborgare i unionsland jämställs den som har sin vanliga vistelseort i sådant land (art. 3.2.). I fråga om utgivnings- kriteriet har en tidigare specialregel om s.k. samtidig utgivning när- mare preciserats (art. 3.4.). Skydd skall med tillämpning av detta kri- terium ges inte bara för verk som först getts ut i unionsland utan även för verk som getts ut samtidigt i unionsland och i land utanför unionen, varvid samtidig utgivning anses ha ägt rum om verket utkommit i två eller flera länder inom 30 dagar efter dess första publicering.

Speciella anknytningsmoment har införts för filmverk, byggnadsverk och konstverk (art. 4). Även om inte nationalitets- eller utgivningskrite- rierna är uppfyllda, skall skydd enligt konventionen inträda dels för upphovsmän till filmverk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland, dels för upphovsmän till byggnadsverk, som uppförts i ett unionsland, eller till verk av grafisk eller plastisk konst, vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland.

Vid genomgången av de ändringar som i detta avseende gjorts i kon- ventionstexten uttalar utredningen till en början att nationalitetskriteriet redan finns intaget i 60 & URL och att detta förhållande därför inte påkallar någon ändring i paragrafen.

Enligt den nya texten jämställs med medborgare i unionsland den som har sin vanliga vistelseort där. I 60 & gäller en motsvarande regel endast för statslösa och flyktingar. Utredningen föreslår därför att en mot konventionstexten svarande utvidgning görs i 60 5. Den nuvarande regeln om skydd för verk vars upphovsman har hemvist i Sverige, före- slås utgå i samband härmed.

Prop. 1973: 15 41

Såvitt gäller regeln om s.k. samtidig utgivning uttalar utredningen att bestämmelsen i Brysseltexten ansetts gälla bara till förmån för upp- hovsman som är medborgare i unionsland. På grund av denna begräns- ning har någon däremot svarande bestämmelse inte upptagits i 60 5. Eftersom regeln i den nya konventionstexten gäller generellt föreslår ut- redningen att i 60 5 skall tas upp en motsvarande bestämmelse.

Konventionens tillämpningsområde har som nämnts utvidgats bl.a. genom att speciella anknytningsmoment införts för vissa verkskatego- rier. Utredningen berör först regleringen av filmverk. Även om natio— nalitets- eller utgivningskriteriet inte är uppfyllt, gäller enligt den nya konventionstexten som huvudprincip att unionsland skall ge skydd åt filmverk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i unionsland. I promemorian föreslås att en motsvarande regel tas in i 60 5. I samband härmed bör enligt utredningen i paragrafen även tas in den presumtionsregel som finns i art. 15.2. och som innebär att, om inte annat visas, som producent skall anses den vars namn på sedvan- ligt sätt har utsatts på exemplar av filmverket.

Även beträffande vissa konstverk gäller enligt konventionen speciella anknytningsmoment. Regeln härom har i den nya konventionstexten un- derkastats en jämkning som enligt utredningen närmast är redaktionell. Enligt den nya texten är regeln tillämplig inte bara på konstverk som infogats i byggnad utan också på konstverk som infogats i annan med marken fast förenad anordning. I promemorian föreslås att denna jämk- ning beaktas vid utformningen av 60 5.

I promemorian tas i detta sammanhang också upp till behandling vissa andra frågor som enligt utredningen påkallar uppmärksamhet. Till en början erinrar utredningen om att 60 % URL anger tillämpnings- området för lagens regler om upphovsrätt. Frågan vilka rättsregler som skall tillämpas beträffande upphovsrättsliga avtal besvaras inte av lag- texten. Enligt utredningen torde principiellt härvid den svenska inter- nationella privaträttens regler vara tillämpliga. Härav skulle följa att frågan om tolkningen och verkan av t. ex. ett i främmande stat ingånget förlagsavtal blir att bedöma enligt reglerna i det främmande landet och detta även om det verk som avtalet omfattar åtnjuter skydd enligt 60 &. Trots att svåra gränsdragningsfrågor här kan uppstå, är det enligt utredningens mening inte erforderligt eller ens lämpligt att i lagen söka reglera svensk rätts tillämpning i sådana fall.

Utredningen tar i samband med behandlingen av föreskrifterna i art. 3—6 också upp bl. a. frågan om förhållandet mellan skyddsbestämmel- serna i konventionen och i URL särskilt i fall då ett verk, utan att ha hemland i Sverige enligt definitionen i art. 5.4., likväl faller under URL på grund av bestämmelserna i 8 kap. (60—62 55) om tillämpningsom— rådet för denna lag. Det är härvidlag att märka att enligt art. 5.1 . upp- hovsmän obligatoriskt åtnjuter inte bara s.k. nationell behandling i

Prop. 1973: 15 42

andra unionsländer än hemlandet utan också de rättigheter som särskilt tillkommer dem på grund av bestämmelserna i själva konventionen. Ut- redningen uttalar i denna fråga att det med hänsyn till URL:s innehåll i allmänhet inte uppstår några svårigheter, eftersom URL på praktiskt taget alla punkter ger samma skydd som Bcrnkonventionen eller ett mera omfattande skydd. På en punkt måste dock enligt utredningen en reservation göras i detta avseende, nämligen beträffande den reglering av avtal om medverkan vid filminspelning som upptagits i art. 14bis i den nya texten, bl.a. frågan om krav på skriftlighet vid sådana avtal. Utredningen har funnit dessa frågor böra lösas inom ramen för TK och föreslår i detta hänseende vissa ändringar och kompletteringar av 1 % denna kungörelse.

I 61 å andra stycket URL regleras tillämpningsområdet för bl. a. be— stämmelserna i 49 5 om skydd för vissa katalogarbeten m.m. I 61 å andra stycket sägs bl. a. att 49 5 är tillämplig på arbete som har fram- ställts av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort här i riket. För att åstadkomma likformighet med 60 % föreslår utredningen att bestämmelsen ersätts med en regel om att 49 5 är tillämplig på arbete, framställt av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige.

22 & FotoL innehåller bestämmelser om FotoLzs tillämpningsområde. De motsvarar bestämmelserna i 60 & URL. Utredningen uttalar att de nya regler som föreslås införda i 60 & URL i och för sig bör ha mot- svarande tillämpning i fråga om fotografisk bild. Enligt utredningen förefaller det dock knappast nödvändigt att återge dessa bestämmelser i FotoL. Utredningen föreslår i stället att man i 22 & FotoL gör en hän- visning till 60 5 URL i dess helhet.

I 23 & FotoL ges möjlighet för Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om FotoLzs tillämpning med avseende på annat land m. m. Bestämmel- sen motsvarar 62 & URL. Utredningen uttalar att man i 23 % FotoL bör använda samma teknik som föreslagits beträffande 22 & FotoL. Båda hänvisningarna bör då enligt utredningen samordnas och upptas i 22 åFotoL, vilket medför att 23 & kan utgå.

När det gäller sättet att ange tillämpningsområdet för URL föreslår en av utredningsmännen, professorn Bergström, i ett särskilt yttrande att konventionens regler härom skall föras över till URL i principiellt oför- ändrad form. En sådan lösning medför enligt Bergström väsentliga lag- tekniska fördelar, bl. a. därigenom att vissa regler inte behöver återges två gånger, dvs. dels i 60 5 URL, dels i TK. Vidare skulle man med en sådan konstruktion lättare kunna undvika tolkningstvister rörande kon- ventionens bestämmelser om tillämpningsområdet. Bergström är vidare kritisk i fråga om den s. k. skyddstidsjämförelsen. Den nuvarande regeln härom i 1 & 3 mom. TK, vilken enligt utredningens förslag lämnas orub- bad, innebär att skydd enligt svensk lag inte skall åtnjutas i fall då den

Prop. 1973: 15 43

i verkets hemland stadgade Skyddstiden redan har gått ut. Bergström erinrar om att regeln bara träffar verk av utländska medborgare och att den innebär att en svensk upphovsman, vars verk har hemland i ett land med kortare skyddstid, ändå i Sverige får åtnjuta den i Sverige gällande längre Skyddstiden. En utländsk medborgare i samma situa- tion är utesluten från skydd i vårt land. Bergström ifrågasätter bl. a. om en sådan regel är förenlig med konventionens grundprincip om nationell behandling. Han föreslår att man i 60 & URL föreskriver att, om den i verkets hemland föreskrivna Skyddstiden har gått ut, skydd skall åtnjutas i Sverige om upphovsmannen är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller i annat unionsland med samma eller längre skyddstid. Professorn Strömholm har i ett särskilt yttrande i sak anslutit sig till Bergströms uppfattning i fråga om skyddstidsjämförelsen.

I (ir-1.3.3. finns en definition av begreppet publicerade verk (”(euvres publiées”). Enligt Brysseltexten avses härmed verk som är utgivna, obe- roende av det sätt på vilket de särskilda exemplaren framställts, under förutsättning att exemplaren i tillräckligt antal gjorts tillgängliga för allmänheten. Vid Stockholmskonferensen ändrades definitionen. Som villkor för att verket skall anses publicerat har uppställts att utgiv- ningen skall ha skett med upphovsmannens samtycke. Vidare har ”i tillräckligt antal exemplar” utgått och ersatts med att exemplaren skall ha gjorts tillgängliga ”på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt”. I 8 & URL finns defini- tioner av offentliggjort verk och utgivet verk. Ett verk är offentliggjort när det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Verket anses ut- givet när exemplar därav lovligen förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Utredningen erinrar om att definitionen av of- fentliggjort verk inte har någon direkt motsvarighet i Brysseltexten men att definitionen av begreppet publicering (”publication”) nära motsva- rar vad som innefattas i det svenska begreppet utgivning. Utredningen uttalar att definitionen av begreppet publicerade verk i den nya konven- tionstexten synes påkalla att ordet ”lovligen” i definitionen av utgivet verk i 8 & URL byts ut mot ”med upphovsmannens samtycke”. Enligt utredningen är visserligen de båda uttrycken synonyma såvitt angår svensk rätt, eftersom ett verk inte lovligen kan ges ut utan upphovs- mannens samtycke. Med hänsyn till förhållandena i utlandet föreslår utredningen dock att det nuvarande uttrycket förtydligas. Den nya de- finitionen i konventionen påkallar enligt utredningen i övrigt ingen änd— ring i lagrummet.

3.2.4. Upphovsmannens ideella rätt (art. 6bis)

I arr. 6bis ges föreskrifter om upphovsmannens ideella rätt dvs. hans rätt att bli angiven som upphovsman till verket och att motsätta sig att detta utsätts för kränkande behandling. Dessa bestämmelser är

Prop. 1973: 15 44

enligt Brysseltexten obligatoriska endast för upphovsmannens livstid men skall enligt den nya texten gälla hela Skyddstiden. Utredningen konstaterar att motsvarande regel redan gäller enligt 3 & URL och att någon ändring av lagen inte behövs.

3.2.5. Skyddstiden (art. 7 och 7bis)

I art. 7, som behandlar Skyddstiden, har införts nya bestämmelser för filmverk, fotografiska verk och verk av brukskonst. Enligt Brysseltex- ten är dessa verk undantagna från den skyddstid om 50 år från upphovs- mannens död som annars gäller. Enligt den nya texten skall emeller- tid huvudregeln i princip gälla även för filmverk, dock att unionslän- derna kan bestämma Skyddstiden till 50 år från det verket med upp— hovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för allmänheten. För foto- grafiska verk och verk av brukskonst har införts en minimitid om 25 år från verkets tillkomst. Utredningen konstaterar att den i 43 & URL angivna vanliga Skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död gäller även för filmverk och verk av brukskonst samt att Skyddstiden för foto- grafier i allmänhet är 25 år från det bilden framställdes. Detta innebär enligt utredningen att den nya textens krav på skyddstid för filmverk, fotografiska verk och verk av brukskonst är uppfyllda och inte föranle- der någon lagstiftningsåtgärd. '

Övriga jämkningar i art. 7 påkallar enligt utredningen inte någon lagstiftningsåtgärd. Detsamma gäller bestämmelserna i art. 7bis om skyddstid när upphovsrätt tillkommer flera gemensamt.

3.2.6. Rätten till mångfaldigande, allmänna bestämmelser (art. 9)

I art. 9 har gjorts den ändringen att upphovsman, i motsats till vad som gällt tidigare, fått generell ensamrätt att mångfaldiga sitt verk (art. 9.1.). Härtill ansluter en undantagsregel enligt vilken unionsländerna får tillåta mångfaldigande i vissa fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen (art. 9.2.). Vidare anges att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande enligt konven- tionen (art. 9.3.).

I utredningens promemoria påpekas att både huvudregeln i art. 9.1. och bestämmelsen i art. 9.3. redan har motsvarigheter i URL (2 5) och att någon ändring i den svenska lagstiftningen därför inte påkallas av konventionens nya lydelse i dessa delar.

Beträffande undantagsbestämmelsen i art. 9.2. anför utredningen att regeln uppställer relativt snäva gränser för unionsländernas möjligheter att inskränka upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. Det är därför nödvändigt att undersöka, om den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen är förenlig med den nya konventionstexten och alltså

Prop. 1973: 15 45

pröva om lagens undantag från upphovsmannens ensamrätt att mång- faldiga sitt verk fyller villkoren i art. 9.2.

Bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätten ges i 2 kap. URL och de bestämmelser som kan vara aktuella i detta sammanhang finns i 9, 11 och 12 åå, 14 å andra stycket, 15 5 andra stycket, 16—19 55 samt 24 och 25 åå.

9 och 24 %% URL reglerar frågan om upphovsrätt till allmänna hand— lingar. Dessa bestämmelser har av utredningen behandlats i samband med översynen av offentlighetskommitténs tidigare nämnda betänkan- de (SOU 1967: 28).

11 % URL handlar om rätt att framställa exemplar av skyddat verk för enskilt bruk. Utredningen erinrar om att under förarbetena till art. 9.2. som ett huvudexempel på konventionsregelns tillämpning nämnts framställning för enskilt bruk. Vidare framhåller utredningen att det i praktiken, särskilt inom undervisningsväsendet, har framträtt vissa ten- denser till missbruk av den frihet att mångfaldiga skyddade verk som 11 & medger. Bestämmelsens syfte bör enligt utredningen komma till klarare uttryck för att utesluta missförstånd och missbruk i framtiden. Utredningen föreslår som den enklaste och principiellt mest tilltalande utvägen att utforma lagtexten i nära anslutning till art. 9.2. Härigenom kan inga tvivel resas om att 11 5 är förenlig med konventionen och på grundval av den nya texten kan utvecklas en praxis som anknyter till internationellt erkända normer.

I 5 % FotoL föreskrivs att enstaka exemplar av fotografisk bild får framställas för enskilt bruk. Utredningen erinrar om att fotografisk bild skyddas enligt Bcrnkonventionen men att ett unionsland bara är förpliktat att skydda sådan bild som uppfyller kraven på ett verk i upp- hovsrättslig mening. Bild av sistnämnda slag omfattas av 15 å andra stycket FotoL där en särskild längre skyddstid föreskrivs för sådan bild, ”som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde”. 5 & FotoL motsvarar 11 & URL och enligt utredningen bör de ändringar som föreslagits be- träffande 11 & URL under alla förhållanden gälla även för fotografisk bild som åtnjuter skydd enligt Bernkonventionen. Av praktiska skäl bör dock samma regler om mångfaldigande för enskilt bruk gälla för alla typer av fotografisk bild. Utredningen förordar därför att 5 5 FotoL ändras i enlighet med vad som föreslagits beträffande 11 & URL.

I ett särskilt yttrande förordar justitierådet Hesser att 11 & URL t.v. får kvarstå i oförändrat skick. Han påpekar att man i Danmark, Finland och Norge torde vara inställd på att bestämmelsen bör ses över i sam- band med en kommande revision av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Vad Hesser uttalat i anslutning till 11 & URL äger motsvarande tillämp- ning beträffande 5 5 FotoL.

URL:s regler i 12 & (fotokopiering i arkiv och bibliotek), 14 å andra stycket (användning av konstverk i kritisk eller vetenskaplig framställ-

Prop. 1973: 15 46

ning), 15 å andra stycket (återgivning av konstverk i pressen i vissa fall), 18 & (framställning av blindböcker etc.), 19 å andra stycket (användan- de av tonsatt text i konsertprogram) och 25 & (visning och avbildning av konstverk i vissa fall m.m.) är enligt utredningen förenliga med art. 9.2. Vissa ändringar föreslås emellertid i 25 & på grund av art. 11bis och' förslagen berörs i samband med denna artikel.

17 % URL innehåller bestämmelser om ljudupptagning för undervis- ningsbruk.

Utredningen erinrar om att de bestämmelser om ensamrätt för upp- hovsman att bestämma om ljudupptagning av sitt verk som finns i kon- ventionens Brysseltext avser endast musikaliska verk. För litterära verk —— och skolornas inspelningsverksamhet avser i huvudsak sådana verk finns inga bestämmelser i Brysseltexten. Vid Stockholmskonferen- sen infördes i art. 9.1. en generell rätt för upphovsman att bestämma om mångfaldigande av sitt verk och i art. 9.2. en regel om möjlighe- ter att föreskriva undantag härifrån. Utredningen påpekar att stadgan- det i art. 9.1. är generellt och alltså avser också ljudupptagning av lit- terära verk. Enligt utredningens mening är det en förutsättning för att 17 å skall kunna kvarstå efter ett svenskt tillträde till den nya texten, i varje fall med verkan även mot utländska upphovsmän, att stadgan- det bedöms vara förenligt med undantagsregeln i art. 9.2. Utredningen konstaterar i denna fråga att 17 & fått en vidsträckt tillämpning. Så- lunda mångfaldigas skolradioprogrammen i stor upplaga av de s.k. AV-centralerna för distribution av bandkopior till skolorna. Utredning- en pekar i detta sammanhang även på den verksamhet, som bedrivs av TRU-kommittén. De av denna framställda programmen är till en del av- sedda för Sveriges Radios skolradioverksamhet men också bl.a. för vuxenutbildning. En vanlig form för att tillgodogöra programmen för vuxenutbildningen är att dessa sänds i radio och inspelas inom folkbib- lioteken, varefter bandkopiorna ställs till intresserades förfogande för självstudium på platsen eller i andra lokaler. Utredningen uttalar att i upphovsrättsligt hänseende 17 5 över huvud taget inte är tillämplig i fråga om inspelning av televisionsprogram. Den anmärker vidare att TRU-kommittén angett att 17 & inte heller är tillämplig i fråga om in- spelning av ljudradioprogram, när den sker för vuxenutbildning i nyss angiven form. Skälet skulle enligt TRU-kommittén vara att det här inte är fråga om "undervisningsverksamhet". Denna bedömning torde enligt utredningen vara riktig. Med hänsyn till dessa begränsningar i möjligheterna att tillämpa 17 5 har TRU-kommittén fått lösa hithöran- de problem avtalsvägcn. TRU-kommittén utverkar i sina avtal att de medverkande överlåter sin upphovsrätt till kommittén i erforderlig ut- sträckning så att denna i sin tur kan medge mottagarna av sändningar- na att inspela dessa. Avtalet täcker all inspelning för utbildningsbehov, alltså även sådana inspelningar som i och för sig skulle vara fria enligt

Prop. 1973: 15 47

17 5. Vid bestämmande av ersättningarna till de medverkande tar man hänsyn till den överlåtelse av upphovsrätt som avtalen innehåller.

Utredningen anser med hänsyn till nu angivna omständigheter att mångfaldigande av den typ som avses i 17 & numera har ett inte obetyd- ligt ekonomiskt värde för upphovsmännen. Detta värde kan förväntas öka ytterligare. Enligt utredningen torde det därför kunna slås fast, att sådant mångfaldigande inte kan föras in under art. 9.2. 17 å i sin nuva- rande utformning står enligt utredningen följaktligen i strid med denna bestämmelse. Paragrafen kan därför i varje fall inte tillämpas mot ut- ländska upphovsmän. Utredningen finner att dessa förhållanden starkt talar för att paragrafen bör upphävas. Utredningen anför ytterligare ett skäl för denna ståndpunkt. Den framhåller att de program som fram- ställts av TRU-kommittén fritt kan inspelas för vuxenutbildning, efter- som avtal föreligger. Program som framställs av Sveriges Radios skol- programavdelning får däremot inte inspelas för sådant ändamål, efter- som avtal inte föreligger och 17 5 inte är tillämplig. Frågan om inspel- ning är tillåten eller inte beror således på denna distinktion, som för allmänheten kan vara svår att förstå. Det är därför av intresse för all- mänheten att enhetlighet uppnås. Detta kan bara ske, om man beträf- f ande Sveriges Radios program följer TRU-kommitténs exempel och av— talsvägen tillförsäkrar mottagarna frihet att mångfaldiga inspelningarna för de ändamål som här avses. Om frågan sålunda löses avtalsvägen blir enligt utredningen 17 & obehövlig även för radions del.

Såvitt gäller enskilda inspelningar som görs av lärare torde enligt utredningen mångfaldiganderätten enligt 11 & URL vara tillräcklig, detta så mycket mera som man vid bandinspelning regelmässigt bara framställer ett enda exemplar och man sålunda slipper att ta ställning till den svårbedömda frågan om vilken kvantitativ begränsning som 11 & innebär. Uppspelning av band i en skolklass torde inte kunna anses vara ett sådant ”annat ändamål” som förbjuds i 11 &.

Utredningen föreslår av nu anförda skäl att 17 & skall upphävas. Om paragrafen ändock anses böra behållas torde det enligt utredning- en i varje fall vara uteslutet att utvidga den till att avse även inspel- ning av televisionssändningar eftersom detta skulle innebära en direkt försämring av de rättsliga positioner som upphovsmännen redan upp- nått.

Utredningen anmärker avslutningsvis att de delegerade från övriga nordiska länder inte har ansett att förhållandena i dessa länder är så— dana att där gällande bestämmelser i ämnet bör ändras.

I 19 & URL finns bl.a. regler om tvångslicens för tonsättning. Be- stämmelserna härom finns i första stycket. I andra stycket ges rätt att återge text till musikaliskt verk i konsertprogram eller dylikt. Utred- ningen framhåller att frågan om bestämmelserna i 19 5 första stycket är helt förenliga med Bernkonventionen torde ha varit tveksam redan

Prop. 1973: 15 48

vid URL:s tillkomst. De tvivel som således kunnat råda har enligt ut- redningen i varje fall inte förringats sedan i art. 9.1. i den nya kon- ventionstexten införts den generella regeln om upphovsmannens en- samrätt att mångfaldiga sitt verk. Enligt utredningen får emellertid be- stämmelsen oberoende av denna omständighet betecknas som dubiös i sakligt avseende och dessutom föråldrad. Den tillämpas praktiskt taget aldrig och i varje fall inte i sådan omfattning att en tvångslicens är motiverad. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen utgår. Mot- svarande ståndpunkt har intagits av de delegerade från Danmark och Finland. I den norska upphovsrättslagen saknas bestämmelse av detta slag.

Enligt utredningen torde bestämmelsen i paragrafens andra stycke om återgivande av text i konsertprogram m.m. kunna stödjas på art. 9.2. i den nya konventionstexten. Bestämmelsen bör enligt utredningens mening kvarstå.

Under förutsättning att bestämmelsen om pressens lånerätt i 15 & första stycket utgår och detsamma sker med 19 & första stycket uppnår man, framhåller utredningen, den principiellt tilltalande situationen att lagen blir befriad från alla bestämmelser där upphovsmannen kan häv- da sin upphovsrätt bara genom att nedlägga ett förhandsförbud mot utnyttjande av hans verk.

3.2.7. Citaträlten (art. 10.1.)

I arr. 10.1. regleras citaträtten. Som tidigare nämnts avser bestäm— melsen enligt Brysseltexten bara citat ur pressartiklar men har vid Stockholmskonferensen fått en mer generell syftning. Utredningen an- för att den nya avfattningen närmast återgår på ett av Sverige i pro- grammet till konferensen framlagt förslag som utformats i anslutning till motsvarande bestämmelser i svensk och övrig nordisk lagstiftning. Genom att förslaget godtogs av konferensen kan de nämnda bestäm- melserna — i Sverige 14 5 första stycket URL behållas oförändrade.

3.2.8. Lånerätten för undervisningsändamål (art. 10.2.)

I art. 10.2. ges föreskrifter om lånerätt för vissa publikationer avsedda för undervisning. Enligt Brysseltexten ges som tidigare nämnts helt all- mänt unionsländerna rätt att i den omfattning som rättfärdigas av ända- målet göra lån för publikationer som är avsedda för bl.a. undervis- ningen. Utredningen konstaterar att lånerätten är mindre omfattande enligt den nya texten genom att i denna föreskrivits att rätten endast får avse nyttjande av verk för belysning av undervisning genom skrif- ter. Dessutom har tillagts det villkoret att nyttjandet skall stå i över- ensstämmelse med god sed. Å andra sidan har en viss utvidgning skett genom att rätten nu skall gälla även undervisning genom radioutsänd- ning eller ljud- eller bildupptagning.

Prop. 1973: 15 49

16 & URL återgår delvis på art. 10.2. i Brysseltexten. Paragrafen skil- jer sig dock från denna konventionstext bl. a. genom att den avser en— dast utgivning av samlingsverk ”sammanställt ur verk från ett större antal upphovsmän”. Å andra sidan avser den samlingsverk inte bara - för undervisning utan också för gudstjänst. Utredningen pekar även på att upphovsmannen enligt 16 å i motsats till Brysseltexten har tillerkänts rätt till ersättning när hans verk återges med stöd av detta lagrum.

För att kunna bedöma om 16 %, såvitt avser verk för bruk vid under- visning, är förenlig med den nya konventionstexten undersöker utred— ningen till en början innebörden av det nyinförda villkoret att lånet skall avse verk som nyttjas för ”belysning” av undervisning genom skrifter m.m. Termen ”belysning” (”illustration”) är enligt utredningen oklar. En snäv tolkning är, menar utredningen, att verken endast får användas i form av ett slags utvidgade citat eller som belägg t. ex. för en tes som framförs i en huvudtext. Utredningen förfäktar dock att det finns fog för en vidare tolkning så att verket får användas så snart man vill illu- strera något som kanske bara behöver anges i rubriken eller i ett förord, t. ex. att man utger en antologi med rubriken ”Svensk 1900-talslittera- tur”. I varje fall finns fog för denna tolkning när utgivningsrätten, såsom i svensk lag, är förenad med ersättning. Visst stöd kan 16 5 enligt utredningen också anses ha i art. 9.2. i den nya texten (”ej in- trång i verkets normala nyttjande och ej heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen”). Utredningen anför att denna konventionsbestämmelse får anses ha ett något vidare tillämpningsom— råde än eljest när fråga är om lån mot ersättning.

Utredningen berör härefter frågan om begreppet ”undervisning” i 16 & överensstämmer med innebörden av motsvarande uttryck i art. 10.2. Utredningen hänvisar härvid dels till den rapport, som upprättats i an- ledning av Stockholmskonferensen, dels till vissa uttalanden i motiven till URL (SOU 1956: 25 s. 215 och 232). Med ledning av motiven kon- staterar utredningen att begreppet omfattar förutom undervisning i sko- lor, universitet och andra undervisningsanstaltcr framför allt två kate- gorier. Den ena är sådan undervisning i radio som är direkt riktad till skolor och universitet och den andra är den del av folkbildningsverk- samheten som bedrivs i studiecirklar eller liknande organiserade grup— per. Enligt utredningen faller utanför begreppet undervisning dels bildande eller i övrigt instruktiva program för radiopubliken, dels folk- bildningsverksamhet utanför studiecirklar och andra dylika grupper. Med denna tolkning torde enligt utredningen begreppet ”undervisning” överensstämma med motsvarande uttryck i art. 10.2.

Villkoret att utnyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed torde enligt utredningen tillgodoses genom de särskilda villkor som upp- ställts i den svenska lagtexten.

Vad beträffar undantaget i 16 5 för samlingsverk till bruk vid guds—

50

tjänst påpekar utredningen att stöd saknas härför i art. 10.2. Utredningen menar dock att man i viss mån kan hänvisa till den tidigare omnämnda art. 9.2. Enligt utredningen kan användning av dylika samlingsverk of- tast sägas falla vid sidan av ”normal” exploatering och inte heller i övrigt oskäligt inkräkta på upphovsmannens ensamrätt till sitt verk.

Av anförda skäl finner utredningen sig inte föranlåten att föreslå någon ändring i 16 5.

3.2.9. Pressens lånerätt (art. 10bis.1.)

Art. 10bis. ] . innehåller bestämmelser om pressens lånerätt. I URL finns motsvarande bestämmelser i 15 5. I dess första stycke föreskrivs att i tid— ning eller tidskrift får ur annan tidning eller tidskrift tas in artikel i re- ligiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, om inte förbud mot eftertryck är utsatt. I andra stycket finns särskilda bestämmelser om rätten att under vissa förutsättningar återge konstverk i pressen.

I utredningens promemoria påpekas att Sverige redan i programmet till Stockholmskonferensen, på grundval av en gemensam uppfattning h0s tidningsutgivare och' journalister, föreslog att den artikel i konven- tionen som handlade om pressens lånerätt skulle slopas. Utredningen förordar nu att 15 & första stycket upphävs i likhet med vad som redan skett i Danmark i samband med 1960 års upphovsrättsliga lagstiftning. Något hinder med hänsyn till art. 10bis. 1. i den nya texten kan inte anses föreligga, eftersom denna bestämmelse inte är tvingande. 15 5 andra stycket om rätt att avbilda konstverk i pressen bör däremot en- ligt utredningen kvarstå.

3.2.10. Reportagerätten (art. 10bis. 2.)

I art. 10bis. 2. finns bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa re- portage. Utredningen anmärker att den nya texten innebär tre ändringar i jämförelse med vad som gäller enligt Brysseltexten. Den första är att inskränkningen till ”korta avsnitt” har utgått och närmast ersatts med en föreskrift om att bara sådant utnyttjande får ske ”som rättfärdigas av det informationssyfte som avses”. Den andra ändringen är att stad- gandet har utsträckts till att gälla även trådsändning. Slutligen får utnytt- jande med stöd av bestämmelsen bara gälla verk som ses eller hörs un- der dagshändelsens gång.

I 21 & URL sägs att vid återgivande genom ljudradio, television eller film av dagshändelse får korta avsnitt av verk som framförs eller visas som ett led i dagshändelsen tas med.

Utredningen uttalar som sin uppfattning att den sist nämnda ändringen i konventionstexten redan torde vara tillgodosedd i lagtexten genom er- den ”såsom ett led i dagshändelsen”. De båda övriga ändringarna bör emellertid enligt utredningen införas i 21 & URL. Vad beträffar den första av dessa ändringar föreslår utredningen att man dels inför den nya

Prop. 1973: 15 51

begränsningen att lagrummet bara är tillämpligt vid nyhetsförmedling, dels anger att verk får tas med i den omfattning som betingas av ända— målet. Begränsningen till trådsändning bör enligt utredningen ske genom att man använder termen ”direkt överföring” (jfr 45 & URL). Samtidigt föreslår utredningen att orden ”korta avsnitt” utgår.

Enligt 8 & FotoL är det tillåtet att vid återgivande genom television eller film av dagshändelse ta med fotografisk bild som visas som ett led i dagshändelsen. Utredningen erinrar om att denna bestämmelse motsva— rar 21 & URL och därför bör ändras i överensstämmelse med denna.

3.2.1] Rätten till offentligt framförande m. m. (art. 1] och ]] ter).

Art. ]] och ]] ter innehåller bestämmelser om upph'ovsmans ensamrätt att bl. a. offentligt framföra och uppläsa sina verk. Bestämmelserna har förtydligats i vissa hänseenden i den nya konventionstexten. Motsvarande bestämmelser i 2 & URL är enligt utredningen så utformade att konven- tionsändringarna inte påkallar någon ändring i den svenska lagstiftning- en.

3.2.12 Rätten till radio- och televisionsutsändning m.m. (art 11bis).

I art. ]] bis finns bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att låta ut- sända sitt verk i radio eller offentligt framföra verket i television samt att återge radioutsändning av verket. Bestämmelserna har inte ändrats vid Stockholmskonferensen. Utredningen har emellertid med hänvisning till den tekniska utveckling som skett på området ändå velat ta upp frågan huruvida motsvarande svenska lagbestämmelser, nämligen 23 och 25 åå URL, på ett par punkter är helt förenliga med konventionen. Såvitt av- ser 23 5, enligt vilken visning av litterära och musikaliska verk i viss omfattning fritt kan ske i television, konstaterar utredningen dock att spörsmålet ännu inte synes ha nämnvärd praktisk betydelse. Utred- ningen anser att en närmare undersökning av denna fråga bör anstå till en framtida revision av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Beträffande 25 & anmärker utredningen att bestämmelser om visning av konstverk på utställning saknas i såväl Brysseltexten som den nya texten. Beträf- fande visning i television gäller att konventionen ger upphovsmannen en- samrätt att utsända sitt verk i radio, vilket uttryck avser alla slags verk och även omfattar television. Denna rätt kan dock inskränkas genom tvångslicens. Det anses att också andra undantag kan få förekomma om deras praktiska betydelse är liten eller ingen. Enligt utredningen torde det vara med tillämpning härav som man i URL ansåg sig kunna frige visning av konstverk i television.

Utredningen erinrar vidare om att Föreningen svenska tecknare m. fl. i framställning till Kungl. Maj:t anfört att det strider mot Bcrnkonven- tionen att konstverk kan visas i television utan att upphovsmannen läm- nat medgivande eller får ersättning och att därför viss ändring bör gö-

Prop. 1973: 15 52

ras i 25 5. Enligt föreningen kan inget annat stadgande i konventionen åberopas än art. 11bis. 2. och denna bestämmelse föreskriver ersättning.

Utredningen ansluter sig till uppfattningen att bestämmelsen i 25 5 inte är förenlig med art. 11bis i Bcrnkonventionen såvitt den friger vis- ning av konstverk i television. Även om det tidigare kunde hävdas att detta undantag var av mindre vikt, har utvecklingen på televisionsområ- det enligt utredningen medfört att en sådan uppfattning inte längre är realistisk. Utredningen anser därför att bestämmelsen i vad avser vis— ning av konstverk i television bör ändras. Härvid skiljer utredningen på två fall av visning, nämligen det då exemplar av verket visas i direkt- sändning och' det då visning sker av en film på vilken verket har upp- tagits. För det första fallet bör man enligt utredningen anknyta till mot- svarande reglering i 9 é FotoL. Enligt denna bestämmelse får svenskt televisionsföretag som Kungl. Maj:t bestämmer mot ersättning visa of- fentliggjord fotografisk bild, om fotografen inte meddelat förbud mot visningen eller det i övrigt föreligger särskild anledning att anta att han motsätter sig visningen. Visning genom film undantas dock. Detta un-- dantag, som således hänför sig till det andra här avsedda fallet, bör en- ligt utredningen införas i 25 å och bör omfatta all film och således inte bara televisionsfilm. Härigenom vinner man även" överensstämmelse med art. 14.1. i Bcrnkonventionen. När det gäller att bedöma den praktiska effekten av en sådan undantagsbestämmelse erinrar utredningen om att konstverket kan upptas på film bara efter upphovsmannens med— givande. Har emellertid sådant medgivande lämnats omfattar detta enligt 39 5 att filmen får visas offentligt på biograf, i television eller annorledes, allt dock under förutsättning att annat inte har avtalats eller får anses vara avtalat. Utredningen erinrar även om att den föreslag- na regleringen inte förändrar televisionsföretagets rätt till s. k. efemära in- spelningar enligt 22 5 första stycket URL.

Såvitt gäller annan visning än genom film eller i television föreslår ut- redningen ingen ändring. Inte heller finns det enligt utredningen anled- ning att ändra den nuvarande bestämmelsen att konstverk får tas med vid inspelning av film eller televisie-nprogram om återgivningen är av un- derordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Om bestämmelsen om visning av konstverk genom film eller i television ändras i enlighet med förslaget krävs dock en redaktionell omformulering av nuvarande andra punkten. Slutligen föreslår utredningen att en be- stämmelse, som enligt vad tidigare nämnts svarar mot 9 & FotoL, införs i 25 ?; URL.

3.2.13 Tvångslicens för inspelning av musikaliska verk (art. 13).

Art. 13.1 . innehåller i Brysseltexten bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att inspela musikaliskt verk och framföra sådant verk offentligt med hjälp av inspelning. Som förut nämnts har denna artikel utgått. Till

Prop. 1973: 15 53

art. 13.1. har vid Stockholmskonferensen i stället med vissa jämkningar överförts en i Brysseltextens art. 13.2. intagen bestämmelse om bl.a. tvångslicens beträffande inspelning av musikaliska verk. Ändringen på— verkar enligt utredningen inte den svenska lagstiftningen.

3.2.14 Rätten till filminspelning m. m. (art. 14 och 14bis).

Art. 14 i Brysseltexten innehåller bestämmelser om upphovsmans rätt att utnyttja sitt verk för film m. m. Vid Stockholmskonferensen har fråge- komplexet blivit föremål för en genomgripande överarbetning. Utred- ningen uttalar att reglerna har förtydligats på vissa punkter och i sam- band därmed disponerats på ett mera tillfredsställande sätt än tidigare. Bestämmelserna har delats upp på två artiklar, art. 14 och art. 14bis. Systemet har även kompletterats genom att man reglerat rättsverkningarna av vissa avtal i syfte att i rättsligt hänseende förenkla det internationella filmutbytet. Till art. 14 har förts bestämmelser om de rättigheter som tillkommer upphovsman till verk som läggs till grund för filminspelning. Till art. 14bis har förts dels regler om vilka rättigheter som innefattas i upphovsrätt till filmverk, dels den nyss nämnda regleringen av vissa avtalsförhållanden.

Utredningen uttalar att ändringarna i de bestämmelser som tagits upp i art. 14 väsentligen är av redaktionell art. Man har dock gjort det ma- teriella tillägget att i filmatiseringsrättigheterna även tagits in rätt att ge— nom tråd överföra filmverket till allmänheten. Enligt utredningens me— ning påkallar ändringarna inte någon ändring i den svenska lagen. I an- slutning till genomgången av de nya reglerna om filmavtal erinrar utred- ningen om bestämmelsen i 39 & URL som är av samma typ som art. 14bis. 2.b. Den svenska bestämmelsen innebär att överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgäng— ligt för allmänheten. Musikaliskt verk är dock undantaget. Bestämmelsen kan, menar utredningen, förefalla mera begränsad än konventionsregeln eftersom den inte uttryckligen omnämner insättande av texter på annat språk eller översättning av talade inslag till annat språk. Utredningen uttalar emellertid i denna fråga att det torde vara klart att överlåtelse även omfattar rätt att framställa det antal exemplar som behövs för att verket skall kunna göras tillgängligt för allmänheten. Det ligger enligt ut- redningen också i sakens natur att de översättningar, som är nödvändiga för detta ändamål måste få företas. Det torde därvid vara likgiltigt om översättning sker genom insättande av texter på annat språk (”sous-tit- rage”, ”subtitling”) eller översättning av talade inslag till annat språk (”doublage”, ”dubbing”).

Utredningen påpekar vidare att den väsentliga skillnaden mellan kon— ventionsregeln och 39 & URL är att den förstnämnda bara avser avtal om medverkan vid inspelning av filmverk medan den svenska bestämmel-

Prop. 1973: 15 54

sen även avser avtal mellan filmproducent och upphovsman till verk som skapats före filminspelningen och i efterhand utnyttjas som underlag för denna (preexistenta verk). Utredningen konstaterar att konventionen i fråga om preexistenta verk ger staterna frihet att uppställa de regler som kan anses lämpliga med hänsyn till nationella förhållanden. Beträffande den andra gruppen av avtal, dvs. sådana som avser medverkan vid inspel- ning av filmverk, anför utredningen att överensstämmelse i stort sett rå— der mellan konventionsregeln och 39 å URL. Konventionen beaktar visser- ligen det förhållandet att sådana avtal i vissa länder skall ingås skriftligen men uppställer inte något krav på skriftlighet. Utredningen anser att det inte finns anledning att här göra någon ändring i den svenska lagen. Av vad tidigare anförts i fråga om tillämpningsområdet för art. 3—6 i kon- ventionen framgår emellertid att reglerna om filmavtal kräver vissa kom- pletteringar av TK.

I 30 % URL finns regler om avtal rörande offentligt framförande av verk. Dessa regler gäller dock inte filmverk. För dessa gäller i stället re- geln i 39 å och de särskilda bestämmelserna i 40 5 om s.k. inspelnings- plikt. Utredningen förordar som tidigare nämnts att bildsekvenser vid direktsänd television skall kunna anses som ofixerat filmverk. Detta med- för att 30 & URL inte kan tillämpas på verket. Å andra sidan gäller be- stämmelserna i 39 och 40 55 bara verk som inspelats eller skall inspelas. Detta innebär att avtal om utnyttjande av ofixerade filmverk inte regle— ras i lagen. Utredningen anser emellertid inte förhållandena vara sådana att någon särskild reglering behövs.

Utredningen finner sammanfattningsvis att varken reglerna i art. ]4 eller i art. 14bis påkallar ändringar i URL.

3.2.15 Vissa presumtionsregler m. m. (art. 14ter och 15).

I art. 14ter ges unionsland möjlighet att införa bestämmelser om att vid försäljning av vissa originalverk en del av försäljningssumman skall till- komma upphovsmannen. Bestämmelsen som oförändrad har tagits upp i den nya texten är utan betydelse för svensk lagstiftning. ' Art. 15 innehåller vissa presumtionsregler om vem som skall anses som upphovsman till visst verk m. m. Vid Stockholmskonferensen komplettera- des artikeln med bestämmelser om vem som skall anses som producent av ett filmverk och om behörig representant för anonym upphovsman i vissa fall. Som tidigare nämnts medför enligt utredningen den förstnämnda kompletteringen att man i 60 & URL tar in en motsvarande presumtions- regel. Den andra ändringen föranleddes främst av önskemål från utveck- - lingsländernas sida och avser närmast folkloristiska verk. Enligt utred- ningens mening är någon motsvarande regel i svensk lagstiftning inte påkallad för svenska förhållanden.

Prop. 1973: 15 55

3216. Sammanfattning av föreslagna lagändringar m. m.

Sammanfattningsvis krävs alltså enligt utredningens mening ändringar i 8, 11, 21, 25 och 60 åå URL för att Sverige skall kunna tillträda art. 1—20 i den reviderade Bcrnkonventionen. I anslutning till ändringen av 60 å bör också 61 å URL jämkas. Enligt utredningens mening bör där- jämte 17 å och 19 å första stycket URL upphävas. Detsamma gäller 15 å första stycket URL, ehuru detta inte direkt påkallas av ändringarna i Bcrnkonventionen.

Mot de föreslagna ändringarna i 11, 21 och 60 åå URL svarande jämkningar bör enligt utredningen samtidigt företas i 5, 8 och 22 åå FotoL. Den ändring som föreslås beträffande 22 å FotoL medför enligt utredningen att 23 å samma lag bör upphävas.

Slutligen krävs vissa ändringar och kompletteringar av TK. Utredningen erinrar om att i 45—48 åå URL, som behandlar de s.k. närstående rättigheterna, förekommer hänvisningar till vissa paragrafer i 2 kap. som nu föreslås ändrade. Detta medför enligt utredningen att be- stämmelserna i 45—48 åå i motsvarande mån blir modifierade. Detta bringar dem dock inte i strid med 1961 års Romkonvention om skydd för utövande konstnärer m. fl., på vilken bestämmelserna delvis återgår. Mo- difikationerna möter enligt utredningen inte heller av andra skäl några be- tänkligheter.

Också i 49 å URL, som innehåller bestämmelser om skydd för vissa katalogarbeten m. m., förekommer hänvisningar till bestämmelser i 2 kap. "som föreslås ändrade. De ändringar som förslaget sålunda medför också för denna paragrafs del, vållar enligt utredningen inte heller några be- tänkligheter.

3.2.17 Övergångsbestämmelser

Beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till ändringarna i URL anför utredningen att de bör utformas efter samma principer som ligger till grund för motsvarande bestämmelser i URL. Den nya lagen bör alltså förklaras tillämplig även på verk som tillkommit före ikraftträdan- det. Utredningen erinrar om att förslaget i vissa avseenden ger ett mera omfattande skydd än gällande lag. Enligt utredningen bör förklaras att exemplar av verk som har framställts med stöd av äldre lag fritt får spridas och visas. Vidare bör enligt utredningen gälla att om någon före ikraftträdandet har tillverkat trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga vissa verk, han får använda det för detta ändamål under viss övergångstid och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Utredningen framhåller vidare att vad som i övergångshänseende före- slås om verk också bör äga motsvarande tillämpning på framförande, ljud- upptagning samt ljudradio- och televisionssändning som avses i 45— 48 åå liksom också på arbete som avses i 49 å URL.

Prop. 1973: 15 56

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till ändringarna i FotoL bör enligt utredningen utformas på samma sätt som motsvarande bestäm- melser i förslaget till ändring av URL.

3.3 Remissyttrandena över 1970 års departementspromemoria

3.3.1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser ansluter sig till de förslag som lagts fram i promemorian eller lämnar dem utan erinran. Ett par remissinstanser ställer sig dock tveksamma till om en ratificering bör ske nu av den reviderade Bcrnkonventionen. Stim ifrågasätter bl. a. om inte detta bör anstå till dess det gemensamma nordiska arbetet på ändringar i upp- hovsrättslagstiftningen är avslutat. Föreningen Sveriges filmproducen- ter uttalar sig kritiskt mot den utformning som art. 14bis fått i den reviderade konventionen ”med inkonsekventa gränsdragningar, med undantag och undantag från undantagen” och framhåller att artikeln måste föranleda komplikationer och svårigheter i det internationella filmutbytet. Starka skäl talar därför enligt föreningen för att Sverige inte bör ratificera art. 1—20 i den nya konventionstexten.

I fråga om de i promemorian framlagda förslagen till lagändringar m.m. uttalar Teatrarnas riksförbund allmänt att förslagen i huvudsak går ut på att förbättra upphovsmännens ställning. Riksförbundet har inte någon erinran mot den rent tekniska genomgången av lagbestämmelser- na men anför att det hade varit önskvärt att hänsynen till upphovsmän- nen i promemorian mera hade balanserats genom ett klarare framhävan- de av det kulturella och kommersiella livets krav på effektivitet och smidighet. Redan den nuvarande lagstiftningen innehåller exempel på bestämmelser som genom detaljrikedom eller omständlighet för— hindrar eller hotar att förhindra ett ur allmän synpunkt önskvärt an— vändande av upphovsrättsliga verk. Enligt riksförbundet finns det därför anledning till stor varsamhet vid utvidgandet av det upphovsrättsliga skyddet. Balanserande värderingar av detta slag saknas enligt riksförbun- det i promemorian. Liknande synpunkter anförs av Svenska arbetsgivare- föreningen.

3.3.2 Vissa särskilda frågor

Såvitt gäller den i art. 2. 2. införda möjligheten att utesluta verk i ofixerad form från upphovsrättsligt skydd förklarar sig KLYS dela utredningens uppfattning att ”den sekvens av bilder som vid direktsänd television framträder på mottagarapparaternas bildrutor” kan vara att anse som verk, vilket bör kunna åtnjuta upp- hovsrättsligt skydd. Även om skydd kan ges för sådana verk av KLYS benämnda TV-verk —— är därmed dock inte sagt vilket skydd

Prop. 1973: 15 57

som skall ges. Skydd för TV-verk ger sålunda inte i och för sig enligt KLYS fog för att tillämpa URL:s regler för filmverk på TV-verk. KLYS anser att utredningen inte har angett några skäl för sin uppfatt- ning att TV-verk skall falla under ”filmverk” i URL och menar att den nya konventionstexten inte motiverar ett ställningstagande i frågan.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om inte en enligt a rt. 7. 2. angiven alternativ skyddstid för filmverk —- 50 år från det verket gjordes tillgängligt för allmänheten _ borde införas i den svenska lagstiftningen. Som skäl härför anför hovrätten att ett filmverk mer och mer framstår som ett grupparbete av flera upphovsmän. Enligt hovrät- ten förefaller det lämpligare att Skyddstiden knyts till verkets offentlig- görande än till viss person och detta även om Skyddstiden på grund här- av regelmässigt kommer att förkortas.

Beträffande redogörelsen i anslutning till art. 1 0.2. om låne- rätten till förmån för vissa samlingsverk enligt 1 6 å U R L anför TRU-kommittén att den nya konventionstexten av— ser en längre gående lånemöjlighet för publikationer för undervisnings— ändamål än som inryms i 14 å första stycket (citaträtten) och 16 å första stycket URL. Kommittén ifrågasätter därför en lämplig utvidgning av de svenska bestämmelserna inom ramen för konventionstexten utan att för den skull upphovsmännens intressen behöver trädas för nära. Här— vid betonar kommittén särskilt att återgivningsrätten enligt 16 å redan nu är förenad med rätt till ersättning. KLYS finner sig däremot inte kunna godta utredningens tolkning av Bernkonventionen för bedöm- ning av om 16 å URL är förenlig med konventionen. Den franska tex- ten i art. 10.2. har översatts med ”för belysning av undervisning genom skrifter” etc. KLYS menar att utredningen i sin tolkning sammanfört ”undervisning” med ”genom skrifter” till ett uttryck. Detta är inkorrekt enligt KLYS, som gör gällande att den rätta innebörden i stället måste vara att rätt till fritt nyttjande föreligger för ”belysning av undervis- ning", vare sig undervisning sker genom skrifter eller på annat angivet sätt. Nyttjandet skall vidare stå i överensstämmelse med god sed. Utgiv- ning av en antologi med rubriken ”Svensk 1900-talslitteratur” kan enligt KLYS med en rättvisande tolkning av art. 10.2. inte rymmas under be- stämmelsen. En sådan utgivning måste anses ha ett vidare syfte än att ske för belysning av undervisning.

Sveriges författareförening uttalar sig i detta avsnitt kritiskt beträf- fande utredningens uttalanden om s a ml in g 5 v e r k ti 11 b r u k vid g u d st j äns t. Ett nyttjande av sådana verk saknar stöd i art. 10.2. Föreningen kan inte heller dela utredningens uppfattning att det här gäller verk som oftast faller vid sidan av ”normal” exploatering och där nyttjandet inte heller i övrigt oskäligt inkräktar på upphovs- mannens legitima intressen utan skulle kunna ske med visst stöd av art. 9.2. Tvärtom anser föreningen att verk som är lämpliga att ta in i här

Prop. 1973: 15 53

aktuella samlingsverk oftast inte finner någon användning utanför detta mångfaldigande. Sålunda kan t. ex. skapare av sakral musik som regel inte räkna med ett mångfaldigande annat än just i dylika samlingsverk. Föreningen anför vidare att skälen till att gudstjänstlivet ägde behov av en tvångslicensiering motsvarande den för undervisningsväsendet var minst sagt bräckliga i förarbetena till URL. Anledning saknas enligt föreningen att i lagen tillgodose så speciella behov och man finner med hänsyn till dessa synpunkter att 16 å URL bör omredigeras i detta sam- manhang. KLYS framför liknande synpunkter.

i fråga om visningsrätten enligt art. 1 lbis av lit- terära och musikaliska verk gör KLYS gällande att så- dan visning i television för att uppfylla kraven i Bernkonventionen måste förenas med rätt till ersättning för upphovsmännen. 23 å URL bör där- för —— i enlighet med vad som nu gäller för bildkonstnärer enligt 25 å URL —— ändras för att bringas i överensstämmelse med konventionen. Sveriges författareförening intar liknande ståndpunkt i frågan.

Såvitt gäller redogörelsen för film r ä t t i g h etc r n a enligt a r t. 1 4 bis. 2. b. har vissa av utredningens uttalanden mötts av kritik från Sveriges författareförening. Som anmärkningsvärt betecknar föreningen uttalandet att det beträffande 39 å URL ligger ”i sakens natur” att de översättningar som är nödvändiga för att ett verk skall göras tillgängligt för allmänheten måste få företas. Enligt föreningens mening gör sig utredningen här skyldig till en glidning i betydelsen av uttrycket ”till- gänglig för allmänheten”. Lagens mening måste uppenbarligen vara att verket bringas ut till allmänheten. Om verket därvid förstås är en helt annan fråga som i vidare mening har samband med t. ex. språkgränser. Att en oöversatt svensk film som visas i Paris i den meningen är ”otill- gänglig” för allmänheten betyder givetvis inte att den ej gjorts tillgäng- lig för samma publik i URL:s mening. Såvitt gäller översättning av talade inslag till annat språk, s.k. dubbing, anför föreningen att sådan kräver en anpassning av den utländska texten inte bara till original- texten utan också till den talande skådespelarens munrörelser och övriga mimik. Detta kan medföra att man betydligt avlägsnar sig från original- texten och en sådan bearbetning inryms enligt föreningen uppenbarligen inte under 39 å URL. KLYS framför liknande synpunkter.

Frågan om filmrättigheterna enligt 39 å URL tas i detta sammanhang upp av juridiska fakulteten vid Lunds universitet, som anför att upphovsmän till musikaliska verk enligt 39 å URL har erhållit en privilegierad ställning i förhållande till andra upphovsmän. Fakulteten anför vidare att de försök som gjordes under förarbetena till Stockholmskonferensen att införa en motsvarande privilegierad ställ- ning också i konventionstexten stötte på motstånd. Upphovsmännen till de musikaliska verken tillerkändes i detta avseende inte bättre ställ- ning än huvudregissörer och upphovsmännen till scenariotexter och

Prop. 1973: 15 59

dialoger, allt såvitt gäller verk som skapats för framställning av film— verk och där den nationella lagstiftningen inte stadgar annat. Fakulteten hemställer med anledning härav att 39 & URL ändras så, att komposi- törens särskilda privilegium tas bort och att i stället bestämmelser införs som svarar mot konventionstexten. Regeln bör alltså enligt fakulteten få den generella innebörden att upphovsmän, som lämnat bidrag till ett filmverks framställning, inte skall kunna motsätta sig filmverkets mång- faldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänheten genom tråd, utsändning genom radio samt återgivande av texter på an- nat språk eller översättning av talade texter till annat språk. Detta skall gälla under förutsättning att upphovsmännen i fråga åtagit sig att läm- na bidrag som nu sagts och att ingen överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll träffats. Dessa bestämmelser skall dock inte tillämpas på upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska verk, som skapats särskilt för framställningen av filmverk, och inte heller på det- tas huvudregissör. Fakulteten uttalar vidare att, om 39 å URL också i fortsättningen skall anses gälla inte bara sådana upphovsmän som gjort prestationer avsedda direkt för filmverket utan också med avseende på förut existerande verk (preexistenta verk), musikaliska verk inte bland dessa bör ha en bättre ställning än andra upphovsrättsligt skyddade verk.

Fakulteten tar också upp till behandling en punkt i FotoL:s bestäm- melser som inte har föranlett förslag till ändring från utredningens sida, nämligen den som reglerar Skyddstiden för fotografiska alster med konstnärligt eller vetenskapligt vär- de (15 å andra stycket FotoL). Fakulteten uttalar härvid att det för ”verkshöjd” normalt inte krävs något konstnärligt eller vetenskapligt vär- de och att det brukar sägas att även dålig konst kan åtnjuta upphovs- rättsligt skydd blott den är tillräckligt individuellt präglad. Fakulteten finner det därför lämpligt att i detta sammanhang ändra bestämmel- serna i FotoL på denna punkt så att de överensstämmer med nämnda allmänna princip.

3 .3 .3 Föreslagna lagändringar m. m.

När det gäller bestämmelsernai 6 0 0 c h 6 1 ä 5 U R L 0 m la- gens tillämpningsområde har de föreslagna lösningarna på vissa punkter föranlett yttranden av några remissinstanser.

Sålunda är KLYS kritisk till utredningens uppfattning att det av 60 & första stycket skulle framgå att det endast är tillämpningsområdet för lagens regler om upphovsrätt som regleras i paragrafen och att den svenska internationella privaträttens regler skall tillämpas beträf- fande de regler i URL som rör upphovsrättsliga avtal (t.ex. 39 5). En sådan uppfattning förefaller enligt KLYS sakna stöd i förarbetena och framgår långt ifrån entydigt av lagtexten. Utredningens syn på innebörden av 60 & bör enligt KLYS ges ett tydligare uttryck än enbart

Prop. 1973: 15 60

motivuttalanden rörande uttrycket ”Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt . . .” KLYS framhåller vidare att utredningen inte närmare har belyst skillnaderna i rättslig effekt mellan den tolkning som utred- ningen valt och någon annan tolkning. Inte minst med hänsyn till regleringen av filmrätten hade det enligt KLYS varit av intresse, om utredningen närmare hade redovisat de olikheter i praktisk effekt som kan aktualiseras av vart och ett av tolkningsalternativen. Utredningens val av uppfattning är enligt KLYS av principiell betydelse och inte enbart en rättsteknisk fråga. Ett utförligt klargörande ter sig därför befogat.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet efterlyser i lagtexten eller åtminstone i motiven närmare riktlinjer för tolkningen av uttrycket ”vanliga vistelseort” och det sätt på vilket det skiljer sig från begreppet ”hemvist”, eftersom detta knappast torde vara klart enligt i Sverige förhärskande rättsligt språkbruk. Fakulteten frågar sig sålunda, om med uttrycket ”vanliga vistelseort” avses endast en rent faktisk vistelse under längre tid och att syftet att kvarstanna resp. återvända till tidigare vistelseland eller flytta till ett annat land inte skall tillmätas någon betydelse. Fakulteten berör även den föreslagna presumtionsregeln om vem som skall anses som producent av filmverk och uttalar att den avsedde filmproducenten vanligen torde vara en juridisk person. Fa- kulteten efterlyser även för sådant fall åtminstone i motiven vissa rikt— linjer för bestämningen av vad som i detta sammanhang menas med en filmproducents ”säte” och i varje fall vad som till skillnad därifrån menas med hans ”vanliga vistelseort”. Även Nationalmuseum berör frågan om uttrycket ”vanliga vistelseort” och ifrågasätter lämpligheten av att införa uttrycket i lagtexten, eftersom detta kan medföra risk för osäkerhet vid tillämpningen. Det är nämligen enligt museet bland konstnärer relativt ofta förekommande med dubbel bosättning i skilda länder mellan vilka man växlar på ett sådant sätt att båda länderna kan betecknas som ”vanlig vistelseort” i den mening som normalt språk- bruk inlägger i orden.

Några remissinstanser tar även upp frågan om s ky d d 5 tid sj äm- förelsen. Svea hovrätt ifrågasätter om den nuvarande regleringen i detta avseende är förenlig med grundprincipen om nationell behand- ling och anför, i likhet med den skiljaktiga meningen inom utred- ningen, att art. 7.8. i den nya konventionstexten inte synes ge stöd för inskränkning av denna princip. Även hovrätten för Västra Sverige och Sveriges författareförening intar en likartad ståndpunkt i frågan.

Hovrätten för Västra Sverige anmärker att transformeringen av ut- trycket ”un immeuble” i konventionens art. 4.b. och 5.4.c.2. bör erhålla samma lydelse i 60 5 första stycket punkt 5. URL och i 1 5 3 mom. sista stycket TK. I den mån de i den svenska texten använda uttrycken redan nu innefattar en ändring av tillämpningsområdet i förhållande

Prop. 1973: 15 61

till konventionstexten förordar hovrätten att bestämmelserna utsträcks att omfatta också sådana konstverk som exempelvis skulpturer inhugg- na i urberget.

Den föreslagna ändringen av definitionen av utgivet v e r k l 8 & U R L föranleder erinringar från några remissinstanser. Hovrätten för Västra Sverige uttalar att en ändring inte förefaller att ha någon funktion att fylla. Hovrätten framhåller vidare att kongruens behålls med ifrågavarande uttryck i paragrafens första stycke och 4 & FotoL om ändringen inte genomförs. Inte heller TRU-kommittén finner ändringen vara erforderlig särskilt som ”lovligen” enligt motiven till 8 & URL angetts vara liktydigt med samtycke av upphovsmannen. Sveriges advokatsamfund anser att uttrycket ”lovligen” bör behållas. Samfundet åberopar att ordet ”lovligen” införts på hemställan av lag- rådet i stället för det av auktorrättskommittén föreslagna ”lagligen” och bättre svarar mot gällande upphovsrättslig lagstiftning än utred- ningens förslag. Ett verk torde nämligen enligt URL kunna anses ut- givet även om utgivningen skett utan upphovsmannens samtycke. Så- ledes kan enligt samfundet konstverk intas i kritisk eller vetenskaplig framställning eller i skolböcker och därigenom utges utan upphovs- mannens tillstånd (14 och 16 55 URL). Som förutsättning för att detta skall kunna ske gäller bara att verket visats offentligt. Härtill kommer enligt samfundet att det från tolkningssynpunkt framstår som mindre lämpligt att beträffande begreppet offentliggörande behålla rekvisitet ”lovligen” medan man för utgivning inför en annan formulering sam- tidigt som utredningen, fastän knappast riktigt, framhåller att uttrycken är synonyma.

När det gäller bestämmelsen i 1 1 & URL om rätten till mångfaldigande för enskilt bruk ansluter sig så gott som samtliga remissinstanser till utredningens uppfattning att den— na rätt har missbrukats, särskilt inom undervisningsväsendet. Däremot råder det delade meningar om en lagändring är påkallad.

För en sådan lagändring uttalar sig i huvudsak de remissinstanser som företräder upphovsmännens intressen. Sveriges författareförening uttalar sålunda att föreningen i och för sig delar uppfattningen att sär- skilda regler behövs för att tillgodose bl. a. undervisningsväsendets be- hov. Föreningen finner emellertid att det inte kan betraktas som självklart att en sådan reglering skall ske genom URL. Härvid hänvisar föreningen till ett förslag som KLYS avgett i annat sammanhang och där man förutsatt att regleringen skall ske genom privaträttsliga avtal av kollektiv art. Enligt föreningen är det missbruk som nu förekommer klart i strid med de begränsningar som den nya konventionstexten föreskriver. Föreningen förordar därför att 11 & URL ändras i enlighet med utredningens förslag. Samma ståndpunkt intas av KLYS, FLYCO, KRO, Föreningen svenska tecknare, Sami, Svenska teaterförbundet,

Prop. 1973: 15 62

Svenska musikerförbundet och Svenska fotografernas förbund samt i princip även av Stim.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker ändringsförslaget men under- stryker samtidigt i enlighet med ett av juridiska fakulteten vid Stockholms universitet avgivet yttrande nödvändigheten av att ett avtal snarast träffas mellan upphovsmannaorganisationema och huvud- männen inom undervisningsområdet rörande kopiering av skyddat ma— terial. Samma åsikt uttalar rektorsämbetet vid Stockholms universitet och även utbildningsnämnden inom sektionen för kemi vid tekniska högskolan i Lund framför, såvitt gäller frågan om avtalsreglering, lik- nande synpunkter. Ändringsförslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran också av rektorsämbetena vid handelshögskolan i Göteborg och Chal- mers tekniska högskola, sektionen för lantmäteri vid tekniska högskolan i Stockholm samt av en ledamot av utbildningsnämnden inom sektionen för maskinteknik vid tekniska högskolan i Lund. Utom av nu angivna företrädare för undervisningsväsendet tillstyrks eller lämnas ändrings- förslaget utan erinran av statens konstråd, Svenska bokförläggareför- eningen, AB Allmänna förlaget och Föreningen Sveriges filmproducen- ter.

Ändringsförslaget avstyrks av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sve- rige, skolöverstyrelsen, T RU-kommittén, T eatrarnas riksförbund, Sve- riges radio, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen. Dessa remissinstanser anser i likhet med vad Hesser anfört i särskilt yttrande, att ändring av stadgandet inte nu påkallas av hänsyn till den nya konventionstexten och inte heller i övrigt bör företas i detta sam- manhang. Svenska reklambyråförbundet uttalar sig i samma riktning.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, i vars yttrande rektors- ämbetet vid universitetet instämmer, vill inte motsätta sig den före- slagna ändringen men delar Hessers i nyssnämnda yttrande uttalade mening att en utredning av problemkomplexet i dess helhet bör komma till stånd innan någon ändring vidtas. Rektorsämbetet vid Umeå uni- versitet, Kungl. biblioteket och forskningsbiblioteksrådet framför lik- nande synpunkter.

Utbildningsnämnden vid samhällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet avstyrker ändringsförslaget med angivande att de intressen nämnden har att bevaka bäst tillgodoses med nuvarande ordning.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet avstyrker ändringsförslaget men uttalar att 11 & snarast möjligt och lämpligen i detta sammanhang bör ses över. Rektorsämbetet vid Lunds universitet delar fakultetens synpunkter och tillägger att man vid preciseringen av området för mångfaldigande för enskilt bruk särskilt bör beakta den högre under- visningens behov av aktuellt undervisningsmaterial.

De remissinstanser som i sina yttranden har berört förslaget till

Prop. 1973: 15 63

ändring av 5 & FotoL hänvisar i denna fråga till den inställning som de intagit i fråga om förslaget till ändring i 11 % URL.

Utredningens förslag att bestämmelsen om p r e s s e n s 1 å n e r ä tt i 1 5 & URL skall upphävas tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Pressens samarbetsnämnd, i vars yttrande Tidningarnas arbetsgivareförening och Tidningarnas telegrambyrå in- stämmer, ansluter sig till utredningens förslag. Tidningarnas telegram— byrå redogör i sitt yttrande i korthet för den bevakning och förmedling av nyheter som företaget ombesörjer. Sålunda anförs att nyhetstjänsten ibland kan innefatta direkta citat ur artiklar som berör speciella om- råden. Det framstår enligt Tidningarnas telegrambyrå som angeläget att ändringsförslaget inte i något avseende kan ge stöd för en mera restrik- tiv hållning till den form av nyhetsförmedling som företaget bedriver.

Ett stort antal remissinstanser tillstyrker förslaget om upphävande av bestämmelsen om ljudupptagning för undervisnings- ä-ndamål i 17 & URL eller lämnar förslaget utan erinran. I huvudsak återges i dessa yttranden samma skäl som har anförts av utredningen.

Universitetskanslersämbetet förklarar sig principiellt tillstyrka att 17 & upphävs men motsätter sig att detta sker, innan avtal föreligger mellan berörda parter. Ett upphävande av paragrafen innan garantier lämnats för att undervisningsväsendet får motsvarande möjligheter till mång- faldigande inom ramen för en allmän avtalsreglering skulle enligt äm- betet innebära starkt försämrade villkor för undervisningsväsendet till förmån för upphovsmännen. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet uttalar att frågan om 17 5 skall bibehållas eller avskaffas bör tas upp i samband med den översyn av 11 & URL som fakulteten föreslagit.

Utbildningsnämnden vid samhällsvetenskapliga fakulteten i Lund, skolöverstyrelsen, TRU-kommittén och Sveriges Radio avstyrker utred- ningens förslag.

Skolöverstyrelsen erinrar i detta sammanhang inledningsvis om att tillkomsten av 17 5 visserligen innebar en nyhet i URL men att denna reglering i sak inte var ny utan bara innebar att man lagfäste en praxis som dessförinnan sedan länge funnits på skolområdet. Att be- stämmelsen togs in i lagen motiverades främst med att det ansågs vara ett starkt allmän-t intresse att främja verksamheten vid bl. a. AV- centralcr. En sådan verksamhet ansågs från såväl teknisk som ekono- misk synpunkt överlägsen deinspelningar som annars bara skulle kun- nat göras med stöd av 11 & URL. Styrelsen konstaterar att en synner- ligen snabb utveckling av landets AV-centraler kunnat ske under 1960-talet med stöd av de möjligheter som 17 & öppnat. Enligt styrelsens mening är det orimligt att nu plötsligt helt rycka undan grunden för en redan etablerad verksamhet av den omfattning som det här gäller.

Prop. 1973: 15 64

Med hänsyn till den expanderande undervisningen skulle skäl snarare kunna åberopas för att utvidga 17 5. Styrelsen erinrar vidare om att upphovsrättsliga frågor i anslutning till 17 & utreds inom AUU-sakkun- niga (sakkunniga för förhandling om avtalsreglering av upphovsrätts- liga frågor på undervisningsområdet). I avvaktan på dessas förslag av- styrker styrelsen att 17 & upphävs. Styrelsen finner vidare utredningens ställningstagande till frågan om att utvidga paragrafen till att avse även inspelningar av televisionssändningar beklagligt. Styrelsen uttalar i denna fråga att inslaget av television i undervisningen har undergått en explosionsartad utveckling. Många kommuner börjar nu utrusta sko- lorna med videobandspelare och internt distributionsnät för televisions— sändningar varjämte stora investeringar görs i televisionsmottagare. Med den begränsning i rätten att banda televisionsprogram som f. n. förelig— ger kan denna utrustning emellertid inte utnyttjas i en omfattning som motsvarar skolornas behov. Styrelsen finner därför att starka skäl talar för att inspelningsrätten enligt 17 & skall utvidgas att avse även tele- visionsprogram. Liknande synpunkter framförs även av Sveriges Radio som i anledning av den avtalsreglering som utredningen rekommenderar också framhåller vikten av att förhandlingarna förs mellan represen- tanter för skolväsendet å ena sidan och berörda upphovsmän å den andra sidan, eftersom företaget inte anser sig vara part i sammanhanget och därför inte heller skall svara för de ökade kostnaderna. Sveriges Radio betonar dock vikten av att dessa kostnader stannar på en rimlig nivå. För att försäkra sig om detta och för att ge skolorna tillgång till önskat material kan man enligt Sveriges Radio eventuellt överväga om inte ett system med tvångslicenser kan vara förenligt med Bern- konventionen.

Sveriges Radio berör i sitt yttrande också utredningens uttalanden om vuxenutbildningen. Företaget ifrågasätter om inte den hittillsvaran— de tolkningen av begreppet "undervisningsverksamhe ”, som tvingat TRU-kommittén att gå fram avtalsvägen, numera är otidsenlig och alltför snäv. Sveriges Radio pekar på den rätt till särskild prövning vid offentliga skolor som den enskilde studeranden vid vuxenutbild- ningen har. Om eterburen undervisning har gett underlag för kunskaper- na och möjlighet till särskild prövning finns, borde denna undervisning, om en organisatorisk kontroll kan skapas, enligt Sveriges Radio också anses ligga inom begreppet undervisningsverksamhet.

Med anledning av utredningens uttalande att mångfaldigande enligt 17 & URL inte är förenligt med art. 9.2. i den nya konventionstexten anför TRU-kommitte'n att dess avtalspraxis i fråga om bestämmande av honorar till medverkande mindre väl motsvarar den bild som ut- redningen gett åt den. I själva verket innesluter ingångna avtal endast i begränsad omfattning ersättning för avstådd förfoganderätt. Kommit- tén anför i denna del vidare:

Prop. 1973: 15 65

Från år 1968 har TRU ingått ca 1.40 avtal med manusförfattare (ämnesexperter) m.fl. Avtalen har gällt 1) Manus till kurspaket (tv- och/eller radioprogram samt stödmaterial), 2) Manus till tv- och/eller radioprogram, 3) Manus till stödmaterial, 4) Annan uppgift (t. ex. arbe- te utfört i egenskap av programproducent, regissör). Ungefär hälften av avtalen kan hänföras till kategori 1. Dessa 70-tal avtal är antingen anställningsavtal (hel- eller deltid tillsvidare viss tid) eller uppdrags- avtal med någon övervikt för de sistnämnda. Vid anställningsavtalen har honorar regelmässigt bestämts till visst belopp per månad motsva- rande ersättning för mistade löneförmåner jämte visst tillägg i över- ensstämmelse med vad som följer av kommittékungörelsen vid tjänst- ledighet för offentligt uppdrag. Inget av dessa avtal innefattar uttryckli- gen eller på annat sätt ersättning för ”överlåtelse av upphovsrätt” (strängt taget kan TRU i sin egenskap av myndighet själv inte vara bärare av upphovsrätt). Vid de ca 40 uppdragsavtalen under kategori 1. har honorar bestämts mestadels genom engångsersättning, i några fall ersättning per program eller per arbetsdag samt undantagsvis ersättning per arbetstimme. Vid beloppens fastställande har beaktats den paragraf i avtalet (& 3) som innehåller att TRU erhåller förfoganderätt till prestationerna. I åtta avtal samtliga avseende engagemang av uni- versitetslärare för manus till kurspaket för tv—program, visst antal dub- beltimmar, i ämnet hållfasthetslära har avtalats om särskild ersättning för nyttjanderätt enligt 5 3 (uppgiften hämtad från sammanställningar över engagemangsavtal tiden 1968—februari 1970). I dessa fall har honoraret utgått med 500 kr/arbetsdag och särskilda ersättningen med 300 kr/producerad dubbeltimme. Vad gäller de övriga av ovan angivna fyra kategorier förekommer som regel endast uppdragsavtal, varvid honorar oftast bestäms genom engångsersättning. Åtminstone beträffan- de kategori 2 har härvid hänt att visst beaktande av förfoganderätts- paragrafen skett. Beträffande kategori 4 har i ett fall en regissör erhållit visst belopp som ”ersättning för att TRU erhåller fri distributionsrätt förutom etervisning”. Avslutningsvis får nämnas att TRU i en del av nu berörda avtal överenskommit med vederbörande om vissa begräns- ningar tidsmässigt eller sakmässigt av sin förfoganderätt till prestatio- nerna. Sedan en tid har aktualiserats upptagande av förhandlingar mel- lan SACO resp. FLYCO och TRU rörande engagemang av manusför- fattare m.fl. (ämnesexperter). SACO har härvid under hand framfört ett bud innefattande på visst sätt fixerad ersättning även för upphovs- rätt.”

Kommittén ställer sig med hänsyn till vad som anförts tveksam till om mångfaldigande av den typ som avses i 17 % f.n. verkligen kan anses ha sådant ekonomiskt värde för upphovsmännen att paragrafen strider mot art. 9.2. Kommittén uttalar dock att utvecklingen kan sägas gå i den riktningen.

I fråga om det ytterligare skäl, som utredningen anfört för att slopa paragrafen, nämligen att få en enhetlig rätt att spela in program från TRU-kommittén och från Sveriges Radio, uttalar kommittén att utred- ningens resonemang förefallcr konstruerat. Fråga om 17 & bör upphävas bör enligt kommittén uteslutande bedömas från den avvägning som gjor- des när regeln kom till, dvs. avvägningen mellan den fria inspelningen

Prop. 1973: 1.5 66

som värdefullt hjälpmedel för undervisningen å ena sidan och upphovs- männens intresse å andra sidan. Kommittén tar även upp frågan om vuxenutbildningen och konstaterar att utredningen tillskrivit kommittén uppfattningen att sådan undervisning inte är ”undervisning” i URL:s mening när den sker i viss av utredningen närmare angiven form. Kommittén förklarar sig lämna därhän varifrån utredningen hämtat sitt uttalande och framför beträffande vuxenutbildningen synpunkter som i stort sett överensstämmer med vad Sveriges Radio uttalat i frågan. Kommittén anför anslutningsvis att 17 &" torde kunna behållas. Däremot ställer sig kommittén mera tveksam till om tillämpningsområdet för 17 å bör utvidgas till att även omfatta televisionssändningar men anser dock att frågan är förtjänt att prövas närmare.

Utredningens förslag om upphävande av 19 5 första sty e- ket URL angående tonsättares rätt att utnyttja dikt för kompositionsändamål har tillstyrkts eller lämnats utan er- inran av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Sveriges advokat— samfund påpekar dock att utredningen inte berört vissa praktiska kon— sekvenser som torde uppstå vid slopandet av bestämmelsen. Samfundet framhåller sålunda att vissångare och andra artister, i vilkas repertoar ingår tonsatta dikter, ställs inför problemet att inhämta tillstånd från författarna eller deras rättsinnehavare för att också i fortsättningen kunna framföra sina sånger vid risk att de annars gör sig skyldiga till intrång i författarnas upphovsrätt. Samfundet tillägger dock att problemet inte torde ha någon större praktisk omfattning, eftersom flertalet författare till tonsatta dikter enligt uppgift redan är registre- rade hos Stim. KLYS förklarar sig inte dela utredningens uppfattning att paragrafens andra stycke kan stödjas på art. 9.2. i den nya kon- ventionstexten.

När det gäller utredningens förslag till ändring av 2 1 & URL om rätt att ta med verk i vissa reportage har det stora flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Ett par remissinstanser kritiserar dock den föreslagna formuleringen på vissa punkter. Sålunda framhåller Sveriges Radio att begreppet ”ny- hetsförmedling” synes vara snävare än vad som menas med information och att ett användande av det förra uttrycket i lagtexten därför innebär större inskränkning än vad som avses i konventionen. Nyhetsförmed- ling leder tankarna till de speciella nyhetsprogram som dagligen sänds i radio och television. Sveriges Radio erinrar om att det förekommer ett stort antal andra program med informationsvärde och att sådana program ibland kan ligga betydligt senare i tiden än den händelse som avses med programmet. Sålunda kan man behöva tid för att analysera och kommentera ett händelseförlopp mera utförligt. Enligt Sveriges Radios uppfattning skulle det framstå som stridande mot konventionens

Prop. ] 973: 1 5 67

mening om man i sådana fall skulle behöva inhämta upphovsmannens tillstånd bara därför att programmet tekniskt sett inte kan rubriceras som ”nyhetsförmedling”. Sveriges Radio föreslår att detta uttryck tas bort och att lagtexten i stället utformas på följande sätt: ”Vid redo- görelse i ljudradio, television, direkt överföring eller film av dagshän- delse må verk som framföres eller visas såsom led i dagshändelsen medtagas i den omfattning som betingas av det informationssyfte som avses.” Föreningen Sveriges filmproducenter ifrågasätter om det är lämpligt att utesluta orden ”korta avsnitt av”. Uttrycket ”i den om- fattning som betingas av ändamålet” är enligt föreningen alltför menlöst för att kunna tjäna som ersättning och ett slopande av det förra ut— trycket kan få till följd att ändringen anses innebära att ett återgivande får ha betydande längd. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet ut- talar att införandet av uttrycket ”i den omfattning som betingas av än- damålet” innebär en ytterligare inskränkning i upphovsmännens rätt till förmån för massmedias verksamhet. Fakulteten understryker behovet av närmare riktlinjer i lagtext och/eller motiv för hur bestämmelsen skall tillämpas.

Rektor-sämbcret vid Umeå universitet tar i sammanhanget upp en fråga av mera allmän räckvidd. Ämbetet uttalar att lagstiftningen om ljudradio- och televisionsföretags handskande med visst material avser företag av typen Sveriges Radio och eventuella kommersiella företag som kan komma på området. En liknande produktion börjar emellertid också att bli aktuell inom lärosätena om än i mindre skala. Problemen om rätt att utnyttja externt producerad text och bild återkommer även inom detta område. En begränsning enbart till radio- och televisions- företag kan alltså enligt ämbetet i framtiden vålla svårigheter, när lärosätena vid produktion skall använda de tekniska resurser som ställs till deras förfogande. Ämbetet anför att lagtexten därför bör komplet- teras eller också bör frågan tas upp i tillämpningskungörelsen. '

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om det i lagtexten använda uttrycket ”framföres eller visas” överensstämmer med ”ses eller höres", vilket uttryck används i art. 10 bis.2. i den nya konventionstexten.

Förslaget till ändring av 8 5 F o t 0 L har berörts särskilt bara av Sveriges Radio som därvid hänvisar till sitt yttrande över förslaget till ändringi 21 & URL.

Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget till ändring av bestämmelsen om visning av konstverk i 25 & URL har så gott som samtliga antingen tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan erinran.

Förslaget att införa en bestämmelse som svarar mot regleringen i 9 & FotoL möts dock av kritik av ett par remissinstanser. Sveriges advokatsamfund påpekar till en början att utredningen härigenom i URL inför en bestämmelse enligt vilken upphovsmannen för att hävda

Prop. 1973: 15 68

sin rätt måste meddela ett förhandsförbud. Utredningen gör således avsteg från en i samband med 19 & URL uttalad princip om att lagen bör befrias från sådana bestämmelser. Även med bortseende från detta kan enligt samfundet ifrågasättas om den föreslagna ändringen bör genomföras. Det torde nämligen kunna diskuteras om det finns an- ledning att låta visning av konstverk i television följa samma regel som gäller för visning av fotografier. Inte heller av andra skäl torde det enligt samfundet finnas anledning att begränsa upphovsmannens rätt att förfoga över verket vid televisionsutsändningar. Samfundet för- ordar därför att den föreslagna bestämmelsen utgår. Televisionsföre- taget bör i förväg inhämta tillstånd att göra upp om ersättningsfrågoma. Möjlighet att träffa avtal härom med upphovsmannaorganisationerna torde föreligga. Föreningen Sveriges filmproducenter redovisar liknande synpunkter i frågan. För att tillgodose konstnärens rådighet över sina verk kan man enligt föreningen införa en regel av innebörd att vis- ningsrätt mot ersättning föreligger. om televisionsföretaget tillskrivit upphovsmannen under hans senast kända adress med begäran om rätt till visning och upphovsmannen inte inom viss tid därefter har avböjt framställningen.

Utredningens förslag till utformning av ik r a f t t r ä (1 a n d e - 0 c h övergångsbestämmelserna har inte föranlett någon erinran.

3.4 Föredraganden

3.4.1 Frågan om ratificering av Bernkonventionens Paristext och den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt

Det ligger i sakens natur att frågor rörande rätten till litterära och konstnärliga verk ofta spänner över de nationella gränserna och att det här föreligger ett framträdande behov att finna ändamålsenliga lös- ningar på det internationella planet. Det internationella samarbetet på detta område är också av gammalt datum. Av grundläggande bety- delse för utformningen av upphovsrätten på det internationella planet är den år 1886 tillkomna Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk som har vunnit bred anslutning, särskilt bland de euro-. peiska staterna men också bland många utomeuropeiska. Den år 1952 tillkomna Världskonventionen om upphovsrätt har också spelat en viktig roll genom att dels överbrygga vissa skiljaktigheter i rättssystemen mel- lan å ena sidan de till Bernkonventionen anslutna staterna och å andra sidan stater som står utanför denna konvention, bl.a. Förenta sta- terna, dels ge länder med ett ännu outvecklat upphovsrättsligt skydd möjlighet att bli delaktiga av en internationell gemenskap på området. Även på det nordiska planet förekommer sedan länge ett omfattande upphovsrättsligt samarbete. Den nuvarande lagstiftningen på detta om-

Prop. 1973: 15 69

råde i Danmark, Finland, Norge och Sverige, tillkommen i början av 1960-talet, är som ett resultat härav utformad på ett väsentligen likartat sätt.

Sverige, som anslöt sig till Bernkonventionen redan år 1904 och som är anslutet till Världskonventionen om upphovsrätt sedan år 1961, har sedan länge tagit aktiv del i strävandena att genom successiva revisio- ner av dessa konventioner anpassa den upphovsrättsliga regleringen till utvecklingen på de tekniska, sociala och kulturella områdena. Inte minst utvecklingsländernas särskilda problem har därvid kommit allt mer i blickpunkten under senare år. Den kanske mest betydelsefulla svenska in- satsen i detta hänseende gjordes i samband med den revision av Bem- konventionen som skedde vid en diplomatisk konferens i Stockholm år 1967. Den svenska regeringen var ansvarig för det program som låg till grund för denna revision. Revisionen innebar, förutom vissa änd- ringar av Bernkonventionens administrativa bestämmelser och slutbe- stämmelser, betydelsefulla ändringar av och tillägg till konventionens materiella bestämmelser, upptagna i art. 1—20. Ändringarna syftade väsentligen till att bygga ut och förstärka det upphovsrättsliga skyddet. Därjämte antogs ett särskilt protokoll rörande utvecklingsländerna, det s. k. u-lanclsprotokollet, avsett att göra det möjligt för dessa länder att i vissa hänseenden tillämpa mindre vittgående skyddsbestämmelser än som innefattas i själva konventionen.

Sverige ratificerade år 1969 Stockholmstexten av Bcrnkonventionen med undantag för de materiella bestämmelserna i art. 1—20. En ratifi- kation av dessa bestämmelser kunde inte ske samtidigt, eftersom det vi- sade sig nödvändigt att först utreda frågan vilka ändringar i vår upp- hovsrättsliga lagstiftning som krävdes för att bringa denna i överens- stämmelse med nämnda bestämmelser. I avbidan på att en sådan utred- ning kom till. stånd avgav Sverige med stöd av vissa särskilda bestäm- melser i konventionen och u-landsprotokollet en förklaring rörande pro- visorisk tillämpning av protokollet. Beträffande de närmare övervägan- den som gjordes i detta sammanhang ber jag att få hänvisa till prop. 1969: 34 s. 2031.

Under och närmast efter 1967 års Stockholmskonferens visade ut- vecklingen att bara ett fåtal länder var beredda att tillträda u-lands- protokollet. Det stod så småningom klart, att de flesta högt utvecklade länderna inte skulle komma att tillträda detta. Denna utveckling kom inte helt överraskande för oss. Även om protokollet överensstämmer i sina huvuddrag med det av svenska regeringen framlagda förslaget, går det på vissa viktiga punkter längre i utvecklingsländernas favör än vad som från början föreslogs från svensk sida. Detta gäller särskilt i fråga om Skyddstiden och rätten till utnyttjande av vissa verk inom undervis- ningsväsendet.

I det uppkomna läget beslöts att en ytterligare revision av Bernkonven-

Prop. 1973: 15 70

tionen skulle företas i syfte huvudsakligen att beträffande det upphovs- rättsliga skyddct i utvecklingsländerna få till stånd nya regler som kunde vinna bredare anslutning än vad som blivit fallet med dem som tillkom vid Stockholmskonferensen. En sådan revision gjordes på sommaren 1971 vid en diplomatisk konferens i Paris, i vilken Sverige deltog.

Vid Pariskonferensen antogs en ny text av Bcrnkonventionen, den s.k. Paristexten. De materiella bestämmelserna i art. 1—20 lämnades därvid orubbade i förhållande till Stockholmstexten. medan vissa nya regler infördes i de administrativa bestämmelserna och slutbestämmcl- serna. Till Paristexten är vidare fogat ett bihang med regler om u-län- dernas rättigheter som ersätter u-landsprotokollet i Stockholmstexten. Bihanget utgör en integrerande del av Paristexten av Bernkonventionen.

Art. 1—21 och bihanget till Paristexten träder enligt art. 28.2.a. i kraft tre månader efter det att minst fem unionsländer har ratificerat eller anslutit sig till texten och dessutom Frankrike. Förenta staterna, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den reviderade Världs- konventionen om upphovsrätt. Art. 22—38 träder enligt art. 28.3. för varje unionsland i kraft tre månader efter den dag då generaldirektören har lämnat meddelande om att landet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Paristexten av Bernkonventionen har undertecknats av 35 stater, däri- bland de nordiska länderna utom Island. Den har hittills ratificerats en- dast av Frankrike och Ungern.

Vid Pariskonferensen reviderades också Världskonventionen om upp- hovsrätt. Ändringarna avser att tillgodose u-ländernas behov av tillgång till verk framför allt inom utbildningsväsendet. De nya bestämmelserna överensstämmer i princip med bestämmelserna i bihanget till Paristexten av Bcrnkonventionen. Till Världskonventionen har fogats två protokoll angående skydd för verk av statslösa och flyktingar resp. skydd för verk som har publicerats av Förenta nationerna (FN) eller vissa andra in- ternationella organisationer. Protokollen är i huvudsak av samma inne- håll som två tilläggsprotokoll till den ursprungliga konventionen.

Den reviderade Världskonventionen träder enligt art. IX i kraft tre månader efter det att tolv ratifikations-, godkännande- eller anslutnings- instrument har deponerats. Den har undertecknats av ett trettiotal stater och har hittills ratificerats av Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien och Ungern.

De nya konventionstexterna och u-landsbihanget till Bcrnkonventio- nen innebär i huvudsak följande.

I Bernkonventionen har bestämmelserna om konventionens tillämp- ningsområde i vissa hänseenden utvidgats och förtydligats. Sålunda har i frågan om vilka slag av verk som åtnjuter skydd enligt konventionen införts delvis nya regler beträffande officiella texter samt tal, föredrag och liknande verk. Vidare har betydelsefulla ändringar gjorts i reglerna

Prop. 1973: 15 71

om de anknytningsmoment som skall föreligga för skydd enligt konven- tionen. Den viktigaste nyheten är att upphovsman som är medborgare i unionsland alltid skall åtnjuta skydd för sitt verk. I motsats till vad som föreskrivs i Brysseltexten av Bernkonventionen gäller detta också om verket först har getts ut utanför unionen.

Konventionen föreskriver skydd för upphovsmannens s. k. ideella rätt, dvs. bl. a. rätten att motsätta sig kränkande förfaranden beträffande verket. Reglerna härom har i den nya konventionstexten utvidgats till att gälla hela Skyddstiden. Denna omfattar liksom enligt Brysseltexten i princip upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död. Den nya tex- ten innehåller också vissa bestämmelser som gör det möjligt för unions- länderna att föreskriva en alternativ skyddstid för filmverk.

De viktigaste ändringarna gäller reglerna om upphovsmans rätt att mångfaldiga skyddat verk. Den nya texten ger i motsats till Brysseltexten upphovsmannen generell ensamrätt till mångfaldigande i vilken form det vara må. Som allmänt undantag föreskrivs dock att unionsländerna i sin lagstiftning får tillåta mångfaldigande av verk i vissa särskilda fall, om sådant mångfaldigande inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen.

I konventionen finns en rad speciella undantag från rätten till mång- faldigande, t. ex. bestämmelser om rätt att göra citat, rätt att använda verk för undervisningsändamål, s.k. lånerätt för pressen och rätt att ta med verk i vissa reportage. Dessa regler har underkastats vissa jämk- ningar.

I den nya texten har vidare tagits in bestämmelser om avtal om film- ning. vilka tidigare inte fanns i konventionen. Reglerna avser att under- lätta det internationella filmutbytet. Bestämmelserna innehåller bl.a. en allmän presumtionsregel om att upphovsmän som lämnat bidrag till framställningen av ett filmverk inte kan motsätta sig t.ex. mångfal- digande, spridning och offentligt framförande av verket. Vissa katego- rier av upphovsmän, t. ex. scenarioförfattare och huvudregissör, är dock undantagna från presumtionsregeln.

Bihanget rörande utvecklingsh'inderna utgör en integrerande del av Paristexten av Bcrnkonventionen. Det avser i princip att ge dessa länder möjlighet att inträda eller kvarstanna i unionen och tillträda Paristexten men samtidigt göra förbehåll om att de skall få tillämpa ett mindre om- fattande upphovsrättsligt skydd än vad konventionens huvudtext före- skriver. Sålunda ger bihanget utvecklingsländerna möjlighet att meddela tvångslicens avseende översättning eller mångfaldigande av verk, vars hemland är land som är bundet av bihanget eller som i särskild ordning har medgett att detta får tillämpas. Särskilda förutsättningar gäller för att sådan licens skall få meddelas. En viss tid, i princip tre resp. fem år, skall ha förflutit från verkets första publicering utan att någon översättning

Prop. 1973: 15 72

resp. någon upplaga av verket har publicerats i landet i fråga. Licens får bara meddelas för undervisningsändamål eller, såvitt gäller översättnings- licenser, undervisnings- och forskningsändamål. Bestämmelserna om tvångslicens stämmer i huvudsak överens med motsvarande bestämmelser i 1967 års u—landsprotokoll men är mindre långtgående. Protokollet inne- håller nämligen också regler om möjlighet att föreskriva kortare skydds- tid och att inskränka rätten till radioutsändning samt att allmänt utnyttja verk inom utbildningsväsendet. Dessa bestämmelser saknar motsvarighet i u-landsbihanget.

De ändringar som vid Pariskonferensen infördes i Världskonventionen innebär som nämnts i huvudsak att bestämmelser svarande mot Bern- konventionens u-landsbihang har tagits in i konventionen.

Beträffande det närmare innehållet i Paristexten av Bernkonventio- nen och den reviderade Världskonventionen hänvisas till den redogö- relse som har lämnats i det föregående (avsnitt 3.1).

Dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet under- strök i den förut nämnda prop. 1969: 34 (s. 30) att det fick ses som ett svenskt önskemål att de vid Stockholmskonferensen reviderade ma- teriella bestämmelserna i art. 1—20 i Bcrnkonventionen liksom u-lands- protokollet trädde i kraft så snart som möjligt. I fråga om art. 1—20 i Paristexten, vilka som tidigare nämnts är identiska med motsvarande artiklar i Stockholmstexten, äger denna synpunkt alltjämt giltighet. I det förändrade läge som numera föreligger med avseende på utvecklings- länderna torde Sverige gagna deras intressen mest effektivt genom att

medverka till att bihanget till Paristexten av Bcrnkonventionen liksom den reviderade Världskonventionen träder i kraft så snart som möjligt och vinner bredast möjliga anslutning. Sverige bör därför ratificera Paris- texten av Bcrnkonventionen samt den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt jämte dess protokoll.

Ratificering av de administrativa bestämmelserna och slutbestämmel- serna i Paristexten av Bernkonventionen och av den reviderade Världs- konventionen om upphovsrätt jämte protokoll föranleder inte några lagstiftningsåtgärder. Ett svenskt tillträde till de materiella bestäm- melserna i Paristexten av Bcrnkonventionen kräver emellertid att vissa av bestämmelserna i den. upphovsrättsliga lagstiftningen, som f. n. byg- ger på 1948 års Brysseltext av Bcrnkonventionen, anpassas till de nya konventionsbestämmclserna.

Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som fordras för att Sverige skall kunna tillträda de nya materiella bestämmelserna i Bcrnkonven- tionen har utretts av en särskilt tillkallad arbetsgrupp inom justitiede- partementet. Arbetsgruppen — som här benämns utredningen — har redovisat sina överväganden i en är 1970 avgiven departementsprome— moria. I promemorian föreslås vissa ändringar i upphovslrättslagcn (1960: 729, URL) och fotografilagen (1960: 730, FotoL) samt tillämp-

Prop. 1973: 15 73

ningskungörelsen (1964: 107, TK) till dessa lagar. Promemorian har remissbehandlats. Praktiskt taget alla remissinstanser har tillstyrkt att Sverige ratificerar de nya materiella bestämmelserna i Bcrnkonventio- nen. De framlagda förslagen till ändringar i den svenska lagstiftningen har också på de flesta punkter mottagits gynnsamt av remissinstansema.

Ett par remissinstanser har dock avstyrkt eller ifrågasatt om rati- ficering av de nya materiella bestämmelserna i art. 1—20 och därav påkallade lagstiftningsåtgärder bör ske, åtminstone f. 11. Stim har ifråga- satt, om man inte före ett ställningstagande bör avvakta resultatet av den översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen som pågår inom ramen för den år 1970 tillsatta samnordiska kommittén. Vidare har Föreningen Sveriges filmproducenter riktat kritik mot utformningen av art. 14bis, som rör bl.a. filmavtal. Föreningen anför att bestäm— melserna i artikeln "med inkonsekventa gränsdragningar, med undan- tag och undantag från undantagen” måste föranleda komplikationer och svårigheter i det internationella filmutbytet.

Vad angår synpunkten att man bör avvakta resultatet av den över- syn som f.n. sker på det nordiska planet av lagstiftningen om upp- hovsrätt, vill jag framhålla att det inte finns någon anledning anta att denna översyn kan komma att påverka bedömningen av frågan om ratificering av den reviderade Bernkonventionen. Jag vill i detta sam- manhang framhålla att frågan om ratificering diskuterades vid nor- diska departementsöverläggningar i Oslo i januari 1972. Det förelåg då enighet om att Danmark, Finland, Norge och Sverige bör tillträda Paristexten av Bcrnkonventionen så snart som möjligt och utan att re- sultatet av det pågående revisionsarbetet avvaktas. Det rådde också i allt väsentligt enighet om vilka ändringar i den upphovsrättsliga lag— stiftningen som bör vidtas i samband härmed. Jag anser därför inte att man behöver avvakta resultatet av översynen inom den samnordiska kommittén för att ta ställning till frågan om ratifikation av konven- tionen. Ratificering har som tidigare nämnts länge bedömts som ang-'— lägen från svensk synpunkt och ytterligare dröjsmål bör helst undvikas. Med hänsyn till kommitténs arbete bör emellertid revisionen av den upphovsrättsliga lagstiftningen nu begränsas till vad som är nödvändigt" för ett tillträde till Paristexten av Bcrnkonventionen. Bedömningen av frågor av mera allmän karaktär, såsom exempelvis det av någon re- missinstans berörda problemet om balansen mellan upphovsmännens intressen och det kulturella och kommersiella livets krav. bör sålunda anstå till dess att resultatet av kommitténs arbete föreligger. Samma ståndpunkt intogs från de övriga nordiska ländernas sida vid de nor— diska överläggningarna. Ett undantag från denna principiella begräns— ning är dock för svensk del påkallat i fråga om upphovsrätten till all- männa handlingar. Till denna särskilda fråga ber jag att få återkom- ma senare.

Prop. 1973: 15 74

Vad sedan angår utformningen av art. 14bis i den reviderade Bern- konventionen är kritiken enligt min mening överdriven. Filmproducent- föreningen har inte heller preciserat sin kritik mot artikeln. "Det är dock självklart att man inte kan ställa lika höga krav på preeision av en konventionstext som på intern lagstiftning, eftersom en konvention ut- gör en kompromiss inte bara mellan skilda sakliga intressen utan också mellan olika länders rättssystem. Under alla förhållanden är de svag- heter som eventuellt kan vidlåda denna bestämmelse inte av den bety- delse att de på ett avgörande sätt bör påverka frågan om' ratifikation av hela komplexet av materiella regler i konventionen.

Under åberopande av vad nu anförts förordar jag att Sverige rati— ficerar Paristexten av Bcrnkonventionen, däri inbegripet bihanget rö- rande u—länderna. och den i Paris är 1971 reviderade Världskonven- tionen om upphovsrätt jämte tilläggsprotokoll.

Jag tar i det följande upp frågan om de lagstiftningsåtgärder som på- kallas och vissa andra särskilda spörsmål som aktualiseras av nämnda ratifikationer. Såvitt avser Paristexten av Bcrnkonventionen följer jag därvid för överskådlighetens skull den i departementspromemorian valda metoden att gå igenom texten artikel för artikel.

3.4.2 Lagstiftning som f(u'ranleds av arr. 1—20 [ Paristexten

3.4.2.l Bestämmelser som lämnats oreviderade m. m.

Art. 1—20 innehåller som nämnts konventionens materiella bestäm- melser. Av dessa har art. 1, 8 och 12 inte ändrats och föranleder därför ej lagstiftningsåtgärder. Art. 16—20 har rent konventionsteknisk karak- tär och behöver inte återges i den interna svenska lagstiftningen.

3.422 Skyddade verk (art. 2)

[ art. 2.1. finns en katalog över skyddade verk. Skyddet har i Paris— texten utvidgats till att omfatta även ofixerade koreografiska verk och pantomimer. Vidare har det klarlagts att med filmverk och fotografiska verk likställs verk som kommit till uttryck genom ett likartat förfa- rande.

Enligt l & URL åtnjuts skydd för verk oavsett på vilket sätt detta kommit till uttryck. Vad angår fotografiska verk gäller enligt '.l & "FotoL att som fotografisk bild skall anses även vad som framställs genom ett med fotografi likartat förfarande. Detta uttryck får anses lika om- fattande som den nya konventionsbestämmelsen. I överensstämmelse med vad som har anförts i promemorian anser jag därför att de före- tagna konventionsändringarna inte påkallar någon ändring i den svenska lagstiftningen.

l art. 2.2. har tagits in en bestämmelse om att unionsländerna i sin lagstiftning kan föreskriva att litterära och konstnärliga verk eller en

Prop. 1973: 15 75

eller flera grupper av sådana verk inte skall åtnjuta skydd. om de inte har upptagits på ett materiellt underlag.

Enligt gällande svensk rätt åtnjuter ett verk skydd även om det inte har tagits upp på ett materiellt underlag. Som jag nyss nämnde före- skrivs i ".l & första stycket URL att den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, ”oavsett på vilket sätt ver- ket har kommit till uttryck”. Som praktiska exempel på s.k. ofixerade verk kan nämnas vissa koreografiska verk liksom den sekvens av bil- der som vid direktsändning i television framträder på mottagarappa— raternas bildrutor. Utredningen finner att det för svensk del saknas anledning att utnyttja möjligheten att utesluta ofixerade verk från skydd. "Förslaget har inte mötts med någon erinran under remissbehandlingen och jag finner också för egen del att det bör godtas.

Utredningen har i detta sammanhang diskuterat frågan om termen filmverk. när den förekommer på olika ställen i URL, skall anses om- fatta också ofixerade filmverk. Eftersom de olika kategorierna av verk avgränsas från varandra med hänsyn till sina inre egenskaper och inte med hänsyn till den yttre form i vilken de framträder. anser utred— ningen det vara mest sannolikt att termen i princip får anses täcka också ofixerade filmverk. Utredningen har övervägt om ett förtydli- gande av lagtexten bör göras men har stannat för att så inte bör ske. Jag delar denna uppfattning. Det har under remissbehandlingcn fram- gått att det kan vara något tveksamt om dessa typer av verk skall an- ses sorn filmverk. För egen del anser jag att det inte är lämpligt att binda rättsutveeklingen på denna punkt, bl. a. med hänsyn till att man i rättstillämpningen bör kunna beakta den rättspraxis som eventuellt kan utbildas utomlands.

i art. 2 har vidare införts ändrade bestämmelser om det skydd som skall tillkomma officiella texter. De nya reglerna är av betydelse för utformningen av 9 % URL. Jag kommer att beröra denna fråga i sam— band med förslaget till ändrade regler om upphovsrätt till allmänna handlingar (avsnitt 4.4.7").

Enligt arr. 2.7. skall verk, som i sitt hemland skyddas bara som möns- ter och modeller, i annat unionsland endast ges det särskilda skydd som i detta land tillkommer mönster och modeller. I den .nya konventions- texten har tillagts att om något sådant särskilt skydd inte förekommer i landet i fråga, verket skall skyddas som konstverk. Eftersom svensk rätt i mönsterskyddslagen (1970: 485) innehåller särskilda bestämmel- ser på detta område saknar bestämmelsen betydelse för vår del.

Arr. Zbir innehåller regler om skyddet för politiska tal och andra offentliga anföranden och ger i princip unionsländerna rätt att från skydd helt eller delvis undanta sådana verk. Även innehållet i denna artikel har betydelse för upphovsrätten till vissa allmänna handlingar och kommer att behandlas i det följande (avsnitt 4.4.7).

Prop. 1973: 15 76

3.4.2.3 Anknytningsmoment för skydd, regler om hemland m.m. (art. 3—6)

Konventionen innehåller vissa nya bestämmelser om konventionens tillämpningsområde med hänsyn till verkets anknytning till ett unions— land. Medan enligt Brysseltexten en upphovsman som tillhör unions- land åtnjuter skydd för opublicerade verk och verk som först publi- ceras i unionsland men däremot inte för verk som först publiceras utan- för unionen, har nu den viktiga ändringen vidtagits, att upphovsman som är medborgare i ett unionsland alltid åtnjuterskydd för sitt verk (arr. 3.1 .a.). Med medborgare i unionsland jämställs den som har sin vanliga vistelseort (”residence habituelle”) i s å d a nt land (art. 3.2.). Upphovsman som inte tillhör ett unions- land åtnjuter skydd enligt konventionen om verket p ubliceras fö r st i e tt u n io n sla n (1 eller samtidigt i ett land utanför unio— nen och i ett unionsland (art. 3.1.b.). Ett verk anses ha publicerats ”samtidigt” i flera länder om det utkommer i ett land inom 30 dagar från den första publiceringen i annat land (art. 3.4.).

De nya bestämmelserna kräver vissa ändringar, främst i 60 & URL, 22 & FotoL och l. 5 TK, vilka innehåller regler om tillämpningsområdet för URL och FotoL. ]. 60 % URL och 22 & FotoL regleras lagarnas till- lämpning ] fråga om verk eller fotografisk bild med viss närmare an- given anknytning till Sverige. I 60 & första stycket URL föreskrivs att vad som i lagen är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på verk av den som äl svensk medborgare eller har hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort i Sverige samt på verk som först har utgivits här. Motsvarande bestämmelser finns i 22 % FotoL. Med stöd av en fullmaktsbestämmelse i 62 & URL har Kungl. Maj:t i 1 & TK föreskrivit att URL vidare skall vara till- lämplig dels på verk av utländsk upphovsman, om verket först har ut- givits i främmande unionsland eller i land utanför unionen men sam- tidigt eller inom trettio dagar därefter i unionsland, dels på outgivet verk av medborgare i främmande unionsland. Vidare har med stöd av fullmaktsbestämmelse i 23 & FotoL föreskrivits i 6 & TK och 1 & TK äger motsvarande tillämpning i fråga om fotografisk bild.

[ promemorian konstateras att principen om att medborgarskap skall grunda skydd redan är uttalad i 60 & URL och att någon ändring i denna del därför inte är påkallad. Den nya konventionsregeln om att den som har vanlig vistelseort i unionsland är jämställd med medbor- gare i sådant land bör däremot föranleda vissa ändringar.

Utredningen föreslår att de nuvarande bestämmelserna om skydd för verk av den som har hemvist i Sverige och av statslösa och politiska flyktingar med vanlig vistelseort här ersätts av en generell regel om skydd åt verk av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige. Vidare

Prop. 1973: 15 " _ 77

föreslås att specialregeln om vad som skall anses som ”samtidig utgiv- ning” tas in i 60 % URL. Motsvarande bestämmelser bör gälla för foto- grafisk bild enligt 22 5 FotoL. Enligt promemorian är det dock inte nödvändigt att återge dessa i FotoL. Utredningen föreslår att i stället i 22 % FotoL en hänvisning tas in till 60 & URL. Motsvarande ändringar bör också göras i 1 % TK beträffande verk från andra unionsländer. I promemorian framhålls att det inte är nödvändigt att som f.n. i 1 5 TK upprepa bestämmelserna i 60 & URL. Det är enligt utred- ningen tillräckligt att i stadgandet förklara att URL:s bestämmelser om upphovsrätt skall gälla även för verk som inte har den anknytning till Sverige som avses i 60 %, om verket äger motsvarande anknytning till annat unionsland. Som tidigare nämnts föreskrivs i 6 % TK att 1 & skall ha motsvarande tillämpning på fotografisk bild.

Utöver vad som nu har anförts har i konventionstexten förts in vissa andra bestämmelser som torde föranleda ändringar i de nämnda svenska bestämmelserna. Konventionens tillämpningsområde har vidgats genom att det har införts speciella anknytningsmoment i fråga om film- verk, byggnadsverk och konstverk. Ävenomde tidi- gare nämnda nationalitets- och publiceringskriterierna inte är uppfyllda, skall skydd enligt konventionen inträda dels för upphovsmän till film- verk, vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland (art. 4.a.)_. och dels för upphovsmän till byggnadsverk upp— fört i unionsland och verk av grafisk eller plastisk konst vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland (art. 4.b.). Den sist- nämnda bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i den tidigare kon- ventionstexten men har utvidgats i förhållande till denna.

Vad först gäller filmverk föreslås i promemorian att en bestämmelse motsvarande konventionens art. 4.a. tas in i 60 & URL. I samband här- med bör också tas in en i art. 15.2. införd presumtionsregel att, om annat ej visas, som producent skall anses den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket. I fråga om byggnadsverk m.m. föreskrivs redan i 60 & URL att lagens regler om upphovsrätt är till- lämpliga på i Sverige utfört byggnadsverk och på konstverk som har infogats i här belägen byggnad. På motsvarande sätt föreskrivs i 1 & TK att bestämmelserna i URL skall gälla även byggnadsverk av ut- ländsk upphovsman, vilket har utförts i främmande unionsland, och verk av grafisk eller plastisk konst av utländsk upphovsman, vilket har infogats i byggnad belägen i främmande unionsland. På grundval av en redaktionell jämkning som skett i konventionstexten bör enligt ut- redningen regeln om konstverk i 60 % URL göras tillämplig inte bara på konstverk som har infogats i här belägen byggnad utan även på konstverk som har infogats i annan med marken fast förenad anord— ning. Utredningens tidigare nämnda förslag att i 22 % FotoL och 1 % TK föra in hänvisningar till de kriterier för tillämpningsområdet som

Prop. 1973: 15 78

anges i 60 & URL gäller också de nu nämnda bestämmelserna om film- verk, byggnadsverk och konstverk.

Utredningens förslag till de ändringar i den svenska lagstiftningen som föranleds av de nya reglerna om konventionens tillämpningsområde har tillstyrkts under remissbehandlingcn och jag finner också för egen del att de till övervägande del bör godtas. Jag anser det emellertid inte vara lämpligt att i 22 & FotoL ta in en bestämmelse om att 60 & URL skall äga motsvarande tillämpning i fråga om rätten till fotografisk bild. I varje lag bör självständigt anges dess tillämpningsområde. I sak samma regler som i 60 % första stycket URL bör därför tas in i 22 [ FotoL. Av samma skäl godtar jag inte heller utredningens förslag att fullmaktsbestämmelsen i 23 å FotoL skall ersättas av en hänvisning i 22 % till 62 & URL.

I detta sammanhang vill jag beröra en annan fråga som har aktua- liserats under utredningsarbetct, nämligen om man för framtiden bör behålla den lagtekniska lösningen att i URL och FotoL bara reglera lagarnas tillämpning på verk med svensk anknytning medan deras till- lämpning på verk med utländsk anknytning regleras i TK. En ledamot av utredningen, professorn Bergström, föreslår att URL:s konstruktion ändras så, att man i 60 % tar in Bernkonvcntioncns regler om tillämp- ningsområdet, inbegripet dess regler om vilket land som skall anses vara ett verks hemland. För såväl enskilda som domstolar bör enligt Bergström ett sådant system bli lättare att tillämpa. Man vinner också den lagtekniska fördelen att de materiella reglerna inte behöver återges två gånger, dels i URL och dels i TK. Vidare undviks på detta sätt lättare risken för tolkningar av Bernkonventionens bestämmelser om tillämpningsområdet som strider mot andra unionsländers tolkning- ar, vilka till övervägande del är grundade på en direkt tillämpning av konventionen. Bergström framhåller vidare att man med det system han förordar i framtiden kan införa särskilda regler beträffande verk med Sverige som hemland, t. ex. bestämmelser om att generella avtal med upphovsmannaorganisationer utsträcks till att gälla även icke medlemmar.

Enligt min mening skulle den av Bergström förordade lagtekniska lösningen innebära åtskilliga fördelar om man i detta sammanhang bara behövde ta hänsyn till Bcrnkonventionen. Det är emellertid att märka att URL:s regler också skall gälla beträffande verk med anknytning till land som är anslutet till Världskonventionen. Vissa av lagens be- stämmelser skall vidare tillämpas på televisionsutsändningar från län- der, som är anslutna till 1960 års europeiska konvention om skydd för televisionsutsändningar, och på framföranden, ljudupptagningar samt radio- och televisionsutsändningar som äger rum i länder anslutna till 1961 års konvention om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag (den s.k. Romkonventionen). Dessa

Prop. 1973: 15 79

frågor regleras nu i 2—5 åå TK, vilka inte berörs av Bergströms för- slag. Det är emellertid enligt min mening inte gärna möjligt att i URL reglera lagens tillämplighet på främmande verk med ursprung i Bern- unionsland och i TK behandla lagens tillämplighet på verk m.m. med anknytning till land som har anslutit sig till andra konventioner. En så— dan lösning är inkonsekvent och kan skapa förvirring. Skulle man, å andra sidan, konsekvent följa den av Bergström förordade systematiken och i URL reglera lagens tillämplighet inom ramen för tillämpnings- området för alla de nämnda konventionerna, blir lagens bestämmelser på denna punkt synnerligen omfattande och otympliga. Jag förordar därför att den nuvarande systematiken behålls oförändrad. Skulle det i framtiden bli aktuellt att införa särskilda bestämmelser i URL för verk med Sverige som hemland får frågan givetvis prövas på nytt. Det synes dock troligt att frågan då kan lösas utan att den nuvarande syste- matiken frångås.

Utöver de tidigare nämnda förslagen till lagändringar, som är kon- ventionsbetingade, föreslås i promemorian en ändring av 61 å andra stycket URL. Nämnda bestämmelse reglerar tillämpningsområdet för 49 5 om skydd för k a t alo g e r m.m. För att få likformighet med 60 & föreslås att bestämmelsen om att 49 5 skall tillämpas på arbete framställt av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som har sin vanliga vistelseort här ersätts med en regel om att 49 s är tillämplig på arbete framställt av den som har sin vanliga vistelseort här. Jag biträder detta förslag.

I 60 % URL regleras tillämpningsområdet för lagens bestämmelser om upphovsrätt. Frågan om svensk eller utländsk rätt skall tillämpas i fråga om u p p h 0 v 5 r ät t 5 l i g a a vt al med internationell an- knytning besvaras inte av lagtexten. I promemorian uttalas att denna fråga torde vara att lösa enligt den svenska internationella privaträttens regler. En remissinstans har kritiserat detta uttalande och framhållit att denna tolkning saknar stöd i förarbetena och inte framgår tydligt av lagtexten samt att ett klargörande på denna punkt är önskvärt.

För egen del vill jag framhålla att 60 & URL jämte de med stöd av 62 % URL utfärdade bestämmelserna i TK reglerar vilka verk som åt- njuter skydd enligt svensk lag. Bestämmelserna får emellertid inte tol— kas så, att de sätter eljest tillämpliga internationellt privaträttsliga reg— ler ur spel såvitt avser avtalsrättsliga frågor. Såsom utredningen påpe- kat kan det därför förekomma att utländsk lag skall tillämpas i stället för vissa av URL:s bestämmelser som reglerar avtalsrättsliga frågor, allt doek under förutsättning att frågan gäller ett verk som är skyddat enligt svensk lag. Liksom i annan privaträttslig lagstiftning gäller där— för den allmänna principen att tillämpningen av svensk lag är beroende av att de internationellt privaträttsliga reglerna leder till att svensk lag skall tillämpas på avtalsförhållandet. Det finns emellertid lika litet här

Prop. 1973: 15 80

som eljest i vår lagstiftning skäl att i lagen ge uttryck för denna all- männa princip.

] arr. 3.3. finns en definition av b e g r e p p e t ”p u b I i e e r a d e v e r k”. Ett verk anses publicerat, när det är utgivet, oberoende av det sätt på vilket de särskilda exemplaren har framställts. Enligt den nya konventionstexten krävs för att publicering skall anses ha skett att ut- givningen har skett ”med upphovsmannens samtycke” och att exempla- ren har ”gjorts tillgängliga på sådant sätt att, med beaktande av ver- kets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt”. Begreppet publicering motsvaras i URL närmast av utgivning. Enligt 8 % andra stycket URL anses ett verk vara utgivet när exemplar av verket lov- ligen har förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten.

l promemorian uttalas att den nya definitionen med hänsyn till för- hållandena i utlandet synes påkalla att ordet ”lovligen” i lagtexten byts ut mot ”med upphovsmannens samtycke”. I övrigt föranleder enligt promemorian ändringarna i artikeln inte någon ändring i den svenska lagen.

Ett par remissinstanser anser att den föreslagna ändringen inte be- hövs. Sveriges advokatsamfund menar att uttrycket ”lovligen” bör be- hållas. eftersom det enligt URL kan förekomma att ett verk kan anses utgivet utan upphovsmannens samtycke. Samfundet framhåller vidare att det från tolkningssynpunkt är mindre lämpligt att behålla rekvisitet ”lovligen” beträffande offentliggörande vilket regleras i 8 & första styc- ket URL, medan man för utgivande inför en annan formulering.

[ denna fråga vill jag först framhålla att begreppet publicering enligt Bernkonventionen har betydelse framför allt när det gäller att bestäm- ma hemland för verk. Vid diskussionerna under Stockholmskonferen- sen framgick att problemet väsentligen gällde huruvida publicering med stöd av tvångslicens skulle kunna utgöra publicering i konventionens mening. Syftet med konventionsändringcn torde framför allt ha varit att hindra att ett verk skall kunna ges anknytning till visst land utan att upphovsmannens samtycke föreligger. Framför allt i länder utanför Bernunionen torde publicering »— särskilt genom fonogram —— ske med stöd av tvångslicens. Sådan publicering får enligt min uppfattning an- ses utgöra utgivning enligt 8 & andra stycket URL i dess nuvarande lydelse. Verk som på detta sätt fått sin första publicering utanför Sve- rige kan alltså enligt 60 & URL komma utanför tillämpningsområdet för URL. Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Man bör därför utforma definitionen av begreppet utgivning i URL så, att den så nära som möjligt stämmer överens med begreppet publicering i Bernkon- ventionen. Som föreslagits i promemorian bör därför ordet ”lovligen” i 8 5 andra stycket URL bytas ut mot ”med upphovsmannens sam- tycke”. Däremot påkallar konventionsändringen inte någon ändring i definitionen av begreppet offentliggörande i 8 5 första stycket URL eller

Prop. 1973: 15 81

4 & FotoL, eftersom offentliggörande i princip inte har någon betydelse för uppkomsten av skydd.

Som uttalats i promemorian torde den nya definitionen av begreppet ”publicerat verk” i art. 3.3. i övrigt inte påkalla någon ändring i svensk lag.

3.424 Upphovsmannens ideella rätt (art. 6bis)

I art. 6bis finns bestämmelser om upphovsmannens ideella rätt, dvs. hans rätt att nämnas som upphovsman till verket och att motsätta sig varje förvanskning av verket eller liknande förfarande beträffande detta som är till men för hans ära eller anseende. Enligt Brysseltexten skall dessa rättigheter bestå minst under upphovsmannens livstid. Enligt den nya konventionstexten gäller som huvudregel att den ideella rätten skall bestå under hela Skyddstiden.

Motsvarande bestämmelse i 3 & URL och 2 & FotoL gäller redan nu för hela skyddstiden och någon ändring i den svenska lagen behövs där- för inte.

3.4.2.5 Skyddstiden (art. 7 och 7bis)

I art. 7 har införts nya bestämmelser om den tid under vilken film- verk, fotografiska verk och verk av brukskonst skall åtnjuta upphovs- rättsligt skydd. Enligt Brysseltexten är dessa verk undantagna från den vanliga Skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död. Enligt den nya konventionstexten gäller emellertid huvudregeln i princip även för filmverk, dock att unionsländerna kan bestämma tiden till 50 år från det verket med upphovsmannens samtycke gjordes tillgängligt för all- mänheten. För fotografiska verk och verk av brukskonst har införts en minimitid om 25 år från verkets tillkomst.

Beträffande filmverk och verk av brukskonst gäller enligt URL den i 43 & angivna vanliga Skyddstiden om 50 år från upphovsmannens död. Enligt 15 S, FotoL är Skyddstiden för fotografier i allmänhet 25 år från det bilden framställdes. Har fotografiet konstnärligt eller vetenskapligt värde, 5. k. kvalificerat fotografi, är Skyddstiden densamma som enligt URL. Den nya konventionstextens krav på skyddstid för filmverk, fo- tografiska verk och verk av brukskonst är alltså uppfyllda och kräver därför inte någon lagstiftningsåtgärd.

Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt, om man inte för film- verk bör införa den enligt den nya konventionstexten alternativt med- givna Skyddstiden om' 50 år från det verket gjordes tillgängligt för all- mänheten. Som skäl härför anförs att filmverk mer och mer framstår som ett grupparbete av flera upphovsmän och att det då förefaller lämp- ligare att knyta Skyddstiden till verkets offentliggörande än till tid- punkten för en viss persons död. En sådan regel skulle emellertid, som hovrätten själv framhåller, medföra att Skyddstiden regelmässigt kom-

6 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 15

Prop. 1973: 15 82

mer att förkortas. Enligt min mening är detta ett skäl mot en ändring i den nuvarande ordningen. En sådan är heller inte nödvändig för till- träde till den nya konventionstexten. Jag är därför inte beredd att nu förorda någon ändring i enlighet med hovrättens förslag. Jag utgår emellertid från att denna fråga övervägs under det pågående arbetet på en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen.

Som jag nyss nämnde åtnjuter s. k. kvalificerat fotografi, dvs. foto- grafi med konstnärligt eller vetenskapligt värde, samma skyddstid som verk enligt URL, dvs. 50 år från upphovsmannens död. Juridiska fakul— teten vid Lunds universitet har i sitt remissyttrande föreslagit att kvali- ficerat fotografi skall kunna anses föreligga även om inte något särskilt värde i angivet hänseende är förknippat med bilden. En sådan ändring skulle emellertid medföra ett ingrepp i lagstiftningen som inte påkal- las av ett tillträde till den nya konventionstexten och bör därför inte ske i detta sammanhang.

Jag vill i detta sammanhang även beröra frågan om s.k. :;kyddstids- jämförelse. Enligt art. 7.8. skall Skyddstiden alltid bestämmas av lagen i det land där skydd påkallas men Skyddstiden skall, om inte detta lands lagstiftning föreskriver annat, inte överskrida den skyddstid som gäller i verkets hemland. Häremot svarande bestämmelser finns i 1 & 3 mom. TK som föreskriver att skydd enligt svensk lag inte skall åt- njutas för utländsk medborgarc i fall då den i verkets hemland stad- gade Skyddstiden redan har gått ut. Svensk medborgare åtnjuter emel- lertid alltid skydd enligt svensk lag.

]" promemorian föreslås att nuvarande bestämmelser i TK skall be- hållas oförändrade. Två av utredningens ledamöter, professorerna Berg- ström och Strömholm, har emellertid föreslagit att regeln utformas så, att skyddstidsjämförelse skall göras bara när verkets upphovsman är medborgare i eller har sin vanliga vistelseort i land med längre skyddstid än den 50-åriga. Som skäl anförs att den nuvarande regeln medför att en svensk upphovsman, vars verk har sitt hemland i ett land med kortare skyddstid, ändå får åtnjuta 50—årig skyddstid i Sverige på grund av nationalitetsregeln i 60 & URL, medan en utländsk medbor- gare i samma siuation är underkastad den kortare Skyddstiden i ver- kets hemland. De två ledamöterna ifrågasätter, om denna regel är för- enlig med den i konventionen stadgade grundprincipen om nationell behandling. De föreslår i stället en bestämmelse av innehåll att, om skyddstiden har gått ut i verkets hemland, skydd enligt svensk lag skall åtnjutas, om upphovsmannen är medborgare eller har sin vanliga vis- telseort i Sverige eller i annat unionsland med samma eller längre skyddstid.

Som framgår av vad jag nyss sagt är enligt art. 7.8. skycldstidsjäm— förelse huvudregel och nationell behandling i detta hänseende är ga- ranterad endast om lagstiftningen i det land där skydd påkallas föreskri-

Prop. 1973: 15 83

ver sådan. Bestämmelsen i art. 7.8. måste alltså anses utgöra ett uttryck- ligt undantag från den princip om nationell behandling som föreskrivs i art. 5. Enligt min mening finns inte någon anledning att frångå den re- gel om skyddstidsjämförelse som gäller i dag. Jag förordar därför att Sverige utnyttjar rätten att begränsa Skyddstiden i hithörande fall i sam- ma omfattning som i gällande rätt. Bestämmelsen härom bör liksom nu lämpligen ingå i TK.

Bestämmelserna i art. 7 har i övrigt jämkats i vissa hänseenden, bl. a. genom att vissa förtydliganden har gjorts beträffande Skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk. Motsvarande lösningar finns redan i URL. Varken denna ändring eller övriga jämkningar i art. 7 föranleder någon ändring i den svenska lagstiftningen. .

]. arr. 7bis finns bestämmelser om skyddstid när upphovsrätt tillkom- mer flera personer gemensamt. Vissa omformuleringar i artikeln gjor- des vid Stockholmskonferensen. Inte heller dessa ändringar påkallar nå- gon ändring i den svenska lagstiftningen.

3.426 Rätten till mångfaldigande, allmänna bestämmelser (art. 9)

I arr. 9 har den betydelsefulla ändringen vidtagits att upphovsman, i motsats till vad som gäller enligt Brysseltexten, tillerkänts generell en— samrätt att mångfaldiga sitt verk (art. 9.1 .). Härtill ansluter en undan— tagsregel enligt vilken unionsländerna får tillåta mångfaldigande i vissa fall, om detta inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen (arr. 9.2.). Vidare anges att varje ljud- eller bildupptagning anses som mångfaldigande enligt konventionen (art. 9.3.).

Både huvudregeln i art. 9.1. och bestämmelsen i art. 9.3. har som uttalas i' promemorian redan motsvarigheter i 2 % URL och någon änd- ring i den svenska lagstiftningen är därför inte påkallad av konventio— nens nya lydelse i denna del. Undantagsbestämmelsen i art. 9.2. upp— ställer relativt snäva gränser för unionsländernas möjligheter att in- skränka upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk. I frågan huruvida den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen är förenlig med den nya konventionstexten vill jag anföra följande.

Reglerna om inskränkningar i upphovsrätten är intagna i 2 kap; URL och de bestämmelser som kan vara aktuella i detta sammanhang finns i 9, 1]. och 12 åå, 14 å andra stycket, 15 å andra stycket, 16—19 ås" samt 24 och 25 åå. Vad gäller 9 och 24 55 kommer jag att behandla dem senare i samband med frågan om upphovsrätt för allmänna hand- lingar. Jag vill här bara nämna att jag vid utformningen av dessa be- stämmelser har beaktat de krav som art. 9.2. uppställer och jag får i denna del hänvisa till avsnitt 4.4.2 och 4.4.7. I det följande skall jag i tur och ordning behandla de övriga bestämmelserna i 2 kap. URL och deras förenlighet med art. 9.2. i den nya lydelsen.

Prop. 1973: 15 84

Enligt 11 5 första stycket URL får enstaka exemplar av offentliggjort verk framställas för enskilt bruk. Vad som så- lunda framställs får inte utnyttjas för annat ändamål. I paragrafens andra stycke föreskrivs särskilda villkor för vissa specialfall. En mot— svarighet till bestämmelsen i första stycket finns i 5 & FotoL.

I promemorian uttalas att det i praktiken har framträtt vissa tenden— ser till missbruk av den rätt att mångfaldiga skyddade verk som 11 % första stycket URL medger. Särskilt inom undervisningsväsendet har stadgandet utnyttjats för mångfaldigande av skyddade verk genom sten- cilering eller andra tekniska metoder i en utsträckning som går vida utöver vad som var avsett vid stadgandets tillkomst. Internt mångfaldi— gat material hämtat från böcker, tidningar och uppslagsverk m.m. i upplagor som kan ha uppgått till ett par hundra exemplar har enligt promemorian i viss utsträckning fått ersätta tryckta läroböcker. Enligt utredningen kan missbruket till en del förklaras av att bestämmelsen på grund av sin utformning kan inbjuda till missförstånd. För att utesluta missförstånd och missbruk i framtiden bör bestämmelsen därför enligt promemorian omformuleras på ett sätt som i allt väsentligt stämmer överens med konventionstexten. Motsvarande ändring föreslås i 5 & FotoL. En ledamot av utredningen, justitierådet Hesser, anser emeller- tid att en revision av bestämmelserna inte har något närmare samband med ändringarna i Bernkonventionen utan bör göras i samband med den allmänna översynen av den svenska och nordiska lagstiftningen om upphovsrätt. Enligt Hessers mening uppfyller 11 % redan de krav som den nya konventionstexten ställer.

Nästan samtliga remissinstanser är ense om att rätten till mångfal- digande enligt 11 % första stycket URL missbrukats, särskilt inom un- dervisningsväsendet. Däremot råder det delade meningar om huruvida en lagändring i enlighet med majoritetens förslag är påkallad i detta sammanhang. .

Med den omfattning som t. ex. fotokopieringen har fått inom flera sektorer av samhällslivet är det tydligt att bestämmelserna i 11 % första stycket URL måste ses över. I överensstämmelse med vad som uttalas i direktiven till den nordiska kommittén för översyn av den upphovs- rättsliga lagstiftningen (l971 års riksdagsberättelse s. 77) anser jag att bestämmelsen i och för sig uppfyller de krav som den nya konventions- texten uppställer och att den därför inte behöver ändras för att Sve- rige skall kunna tillträda denna text. I avbidan på resultatet av denna ut- redning förordar jag därför att 11 5 första stycket URL liksom 5 & FotoL tills vidare behålls i sin nuvarande lydelse.

I fråga om 12 % (fotokopiering i arkiv och bibliotek), 14 5 andra stycket (användning av konstverk i kritisk eller vetenskaplig framställ- ning), 15 å andra stycket (återgivning av konstverk i pressen i vissa fall), 18 & (framställning av blindböcker etc.), 19 å andra stycket (an—

Prop. 1973: 15 85

vändande av tonsatt text i konsertprogram) och 25 & (visning och av- bildning av konstverk i vissa fall m. m.), allt i URL, uttalas i promemo- rian att bestämmelserna är förenliga med art. 9.2. Detta har inte mött någon erinran från remissinstansernas sida. Jag ansluter mig också för egen del till utredningens mening. Till 25 & återkommer jag emellertid i samband med redogörelsen för art. 11bis.

17 & URL innehåller bestämmelser om lj u d 11 p p t a g n i n g fö r u n d e r vi 5 n in g s b r u k. Exemplar av offentliggjort verk får fram— ställas genom ljudupptagning för tillfälligt bruk inom undervisningsverk- samhet. Vissa begränsningar stadgas dock i denna rätt.

I promemorian anförs att de bestämmelser om ensamrätt för upp- hovsman att bestämma om ljudupptagning av sitt verk som finns i konventionens Brysseltext avser endast musikaliska verk; för litterära verk finns ej några bestämmelser härom. Då skolornas inspelnings- verksamhet i huvudsak avser litterära verk, torde man därför vid URL:s tillkomst ansett sig ha haft rätt fria händer vid utformandet av den svenska bestämmelsen. Inspelningsvcrksamhct av detta slag torde för övrigt vid den tiden ha ansetts vara av så jämförelsevis ringa omfatt- ning att bestämmelsen, med den begränsning av rätten att använda in— spelat material som föreskrivits, ansetts utgöra en endast obetydlig in- skränkning i upphovsmannens principiella rätt. En förutsättning för att 17 & skall kunna kvarstå efter svenskt tillträde till Stockholmstex- ten i varje fall med verkan mot utländsk upphovsman — är att be- stämmelsen bedöms vara förenlig med art. 9.2.

Utredningen framhåller att bestämmelsen i 17 % numera har en vid- sträckt tillämpning. Särskilt skolradioprogram mångfaldigas i stor upp- laga av de inom skolväsendet upprättade s. k. AV-centralerna för distri- bution till skolorna. Programmen mångfaldigas också i stor utsträck- ning av lärarna i skolorna. Med hänsyn till vissa uttalanden under för- arbetena anses framställda ljudband kunna bevaras tipp till tre år. Ut- redningen pekar vidare på att den s.k. TRU-kommittén, som har till uppgift att bedriva försöksverksamhet med television och radio i un- dervisningsverksamhet, framställer program som är avsedda dels för Sveriges Radios skolradioverksamhet och dels för. vuxenutbildningen. Med hänsyn till att en del av dessa inspelningar faller utanför tillämp- ningsområdet för 17 5 har TRU-kommittén i sina avtal med de med- verkande i programmen utverkat att upphovsrätten överlåts på kom- mitten, så att den i sin tur kan medge mottagarna av sändningarna att inspela dessa. Dessa avtal täcker också sådana inspelningar som är fria enligt 17 &. Mot bakgrunden härav konstaterar utredningen att ett mångfaldigande av den typ som avses i 17 å numera har ett inte obe- tydligt ekonomiskt värde för upphovsmännen som kan förväntas öka. Med hänsyn härtill anser utredningen att 17 å i sin nuvarande form står i strid mot art. 9.2 i konventionen och att den därför bör upp-

Prop. 1973: 15 86

hävas. För en sådan lösning talar också enligt utredningen svårigheten för mottagare av program avsedda för vuxenutbildning vilka pro- gram torde falla utanför paragrafens tillämpningsområde att skilja mellan TRU—kommitténs program, som kan utnyttjas fritt på grund av att avtal med upphovsmännen föreligger, å ena sidan, och program framställda av Sveriges Radios skolprogramavdelning. beträffande vilka sådana avtal inte föreligger, å andra sidan.

Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget har de flesta, företrädesvis de som företräder upphovsmännen, antingen tillstyrkt för- slaget eller lämnat det utan erinran. En del instanser, särskilt de som företräder utbildningsväsendets intressen, har avstyrkt att förslaget ge- nomförs, i varje fall f. n. '

För egen del finner jag att de skäl som har anförts i promemorian för att slopa 17 % inte kan frånkännas betydelse. Uppenbart är att bestäm- melsen numera fått en vidsträckt tillämpning och att mångfaldigande som sker med stöd av den har ett visst ekonomiskt värde för upphovs- männen. I sammanhanget skall emellertid beaktas att lagrummet inne- håller bestämda begränsningar i rätten att mångfaldiga verk genom ljudupptagning. Sålunda får exemplar som framställts med stöd av pa- ragrafen inte utnyttjas på annat sätt än för tillfälligt bruk inom under- visningsverksamhet. Enligt departementschcfcns uttalande i propositio— nen med förslag till URL (prop. 1.960: 17 5. B]) avses med ”tillfälligt bruk” att inspelningen bara får användas vid något eller några tillfäl- len och att detta inte får ske inom alltför lång tid från det inspelningen företogs. Första lagutskottet, som inte yrkade på någon ändring i pa- ragrafens föreslagna lydelse, tillade i sitt utlåtande (lLU 1960: 41 s. 58) att bestämmelsen bör tolkas så, att inspelningen inte får ske för per- manent bruk men bör få bevaras åtminstone ”något år” samt att någon egentlig begränsning i antalet användningar inte bör anses gälla. Vid riksdagsbehandlingen gjorde departementschefen vissa uttalanden av innebörd att uttrycket ”något är” väl fick anses innebära att skolorna kan bevara inspelningarna ett par tre år utan risk att anses ha över- trätt stadgandet. Han framhöll vidare att permanenta inspelningar av aktualitetsprogram, såsom parlamentsdebatter etc., i stor utsträckning får göras enligt speciella regler i lagen.

Även om alltså vissa av de begränsningar i rätten att framställa ljud- upptagningar för undervisningsändamål som lagrummet anger kan vara något vaga är det dock självfallet betydelsefullt att de inte tappas bort vid den praktiska tillämpningen av bestämmelsen. Denna får inte användas som stöd för ren förlagsverksamhet. I sådan verksamhet får den upphovsrättsliga frågan lösas avtalsvägen. Under förutsättning att begränsningarna iakttas är emellertid enligt min mening bestämmelsen i och för sig inte oförenlig med art. 9.2. och den behöver då inte ändras för att Sverige skall kunna tillträda den nya konventionstexten. Emel-

Prop. 1973: 15 87

lertid bör, som uttalats i direktiven till kommittén för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen, hela frågan om paragrafens framtida bestånd och utformning övervägas under kommitténs fortsatta utred— ningsarbete (1971 års riksdagsberättelse s. 77).

19 % URL innehåller bestämmelser om tv å n g sl i e e n 5 f ö r to n s å ttn i n g m.m. Enligt första stycket gäller att utgiven mindre dikt eller del av dikt som blivit tonsatt får återges som text till det musikaliska verket i samband med notskrift och framföras offentligt, om inte förbud däremot utsatts vid utgivandet. Diktens upphovsman har rätt till ersättning för sådant nyttjande. När ett musikaliskt verk framförs med text, får denna enligt andra stycket till bruk för åhörarna återges i konsertprogram el. dyl.

I promemorian uttalas bl.a. att föreskriften i första stycket är för- åldrad och praktiskt taget'aldrig tillämpas eller tillämpas i så ringa om- fattning att en tvångslicens inte är motiverad. Det föreslås därför att bestämmelsen utgår. Föreskriften i andra stycket kan enligt promemo- rian stödjas på art. 9.2. i den nya konventionstexten och bör kvarstå.

De remissinstanser som yttrat sig över förslaget att upphäva första stycket i paragrafen har i princip tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran.

Jag delar de synpunkter beträffande paragrafens första stycke som har framförts i promemorian. Enligt min mening är bestämmelsen dess- utom knappast förenlig med konventionens art. 9.1. om upphovsman- nens rätt att bestämma över mångfaldigandet av sitt verk. För en del dikter kan nämligen användning som åsyftas här anses vara den nor- mala. Jag förordar därför att 19 & första stycket upphävs. I enlighet med vad som förordas i promemorian bör däremot andra stycket kvar- stå. Upphävandet av första stycket föranleder att 58 % justeras i enlig- het härmed.

3.4.2.7 Citaträtten (art. 10.1.)

Art. 10.1. reglerar citaträtten. Enligt Brysseltexten avser bestämmel- sen bara citat ur pressartiklar. I den nya konventionstexten har den emellertid fått en mer generell innebörd och innehåller nu att citat ur ett verk som lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten är tillåtna om de står i överensstämmelse med god sed och sker i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet. Det sägs vidare att citat också kan inne- fatta lån ur tidnings- och tidskriftsartiklar i form av pressöversikter. Föreskriften har avfattats i anslutning till ett svenskt förslag som ut- formats efter mönster av den svenska bestämmelsen i ämnet, nämligen 14 & första stycket URL. Denna bestämmelse kan därför behållas oför- ändrad. Jag vill emellertid erinra om att citaträtten skall göras till föremål för översyn enligt direktiven för den nordiska utredningen på upphovsrättens område.

Prop. 1973: 15 88

3.428 Lånerätten för undervisningsändamål (art. 10.2.)

Art. 10.2. reglerar lånerätten för vissa publikationer för undervis- ningsändamål. Bestämmelsen är i Brysseltexten tämligen vidsträckt och ger helt allmänt möjlighet att genom lagstiftning eller bilaterala avtal reglera rätten att, i den omfattning som rättfärdigas av ändamålet, göra lån dels för publikationer som är avsedda för undervisning eller har en vetenskaplig karaktär, dels för samlingar av läsestycken. I den nya konventionstexten har lånerättcn gjorts mindre omfattande genom att det har föreskrivits att den enbart får avse nyttjande av verk i syfte att ”illustrera” undervisningen (”by way of illustration”, ”a titre d”illustra- tion”; i promemorian översatt med ”belysa”). Dessutom har tillfogats villkoret att nyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed. Å andra sidan har det skett en utvidgning genom att rätten nu skall gälla illustration inte bara genom skrifter utan också genom radioutsändning eller ljud— och bildupptagning. Vidare har uttrycket ”göra lån” utbytts mot "fritt nyttja”.

De bestämmelser som närmast motsvarar art. 10.2. finns i 16 & URL. Där sägs att mindre delar av litterärt eller musikaliskt verk eller sådant verk av ringa omfång får återges i samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller undervisning. En förutsättning är att fem år förflutit efter det år då verket utgavs. Vidare sägs att konstverk får återges i anslutning till texten, om fem år förflutit efter det år då verket offentliggjordes. Har ett verk tillkommit för att brukas vid undervisning, får det dock inte tas med i samling för sådant ändamål. Upphovsmannen har rätt till er- sättning för återgivande som avses här.

Bestämmelsen i 16 'g' avser som nämnts samlingsverk. För en bedöm- ning av om bestämmelsen är förenlig med den nya konventionstexten är det nödvändigt att, såvitt avser publikationer för bruk i undervis- ningen, undersöka innebörden av det nya villkoret att nyttjandet får ske enbart som "'"'illustration" i undervisningen. Tolkar man uttrycket snävt, såsom förordas av en remissinstans. avses härmed bara ett slags utvidgade citat eller belägg för en tes el. dyl. som framförs i en huvud- text. Enligt vissa uttalanden i förarbetena till konventionstexten bör begreppet tolkas som innebärande en ”subsidiary reproduction”. Ett förslag att man i rapporten skulle uttala att begreppet bör tolkas restrik— tivt återspeglas inte i denna och rapporten ger inte heller i övrigt någon ledning för tolkningen på denna punkt. Enligt min mening bör man där- för kunna ansluta sig till den vidare tolkning som förordas av utred- ningen och sorn innebär att verk får användas för bruk vid undervis- ning så snart man vill illustrera något som bara behöver anges i rubri- ken eller i ett förord. Denna tolkning synes berättigad bl. a. med hän- syn till att tillämpningsområdet för art. "10.2. vid sidan av art. 10.1. om citaträtten eljest skulle bli mycket begränsad. Bakgrunden för bestäm-

Prop. 1973: 15 89

melsen om lånerätt i art. 10.2. måste dock uppenbarligen ha varit att regeln om citaträtt i art. 10.1. inte ansetts tillräcklig för att tillgodose undervisningsväsendets speciella behov av åskådningsmaterial och att man därför funnit det nödvändigt att på detta område medge ett längre gående utnyttjande av verk. Jag anser därför att det inte kan anses stå i strid mot konventionen att som det sägs i 16 & URL ”mindre delar av litterärt eller musikaliskt verk eller sådant verk av ringa omfång” får återges i samlingsverk. Så mycket mindre finns det fog att hysa betänkligheter på denna punkt som ett sådant utnyttjande enligt den svenska lagen är förenat med rätt till ersättning för upphovsmännen.

Begreppet undervisning i art. 10.2. i den nya konventionstexten om- fattar enligt rapporten från Stockholmskonferensen undervisning på alla nivåer i utbildningsanstalter och universitet, kommunala, statliga och privata skolor. Utbildning utanför sådana institutioner, t. ex. allmän undervisning som är tillgänglig för allmänheten men inte innefattas i de nämnda kategorierna, är enligt rapporten däremot utesluten från ar- tikelns tillämpning. I förarbetena till URL har innebörden av begrep- pet undervisning berörts i ctt par sammanhang (SOU 1956: 25 s. 215 och 232). Som utredningen anfört torde man av de uttalanden som där- vid gjordes av auktor-rättskommittén och som inte mötte någon gensaga vid den vidare behandlingen av förslaget, kunna dra den slutsatsen att begreppet undervisning enligt URL omfattar, förutom undervisning i skolor, universitet och andra undervisningsanstalter, dels undervisning i radio som direkt är angiven som riktad till skolor och universitet, dels sådan folkbildningsverksamhet som bedrivs i studiecirklar eller liknan- de organiserade grupper. Mcd denna tolkning stämmer begreppet en- ligt min mening överens med motsvarande uttryck i art. 10.2. Det kan här nämnas att begreppet också torde stämma överens med motsvaran- de uttryck i andra sammanhang, t.ex. i art. Vtcr i den reviderade Världskonventionen om upphovsrätt.

l art. 10.2. uppställs vidare som villkor att utnyttjandet skall stå i överensstämmelse med god sed. Detta krav tillgodoses av de särskilda villkor som uppställs för utnyttjandet i 16 & URL.

Sammanfattningsvis finner jag i likhet med utredningen att bestäm- melserna i 16 % URL om samlingsverk för undervisningen är fören- liga med den nya konventionstexten. Jag vill emellertid även här erinra om att dessa bestämmelser skall ses över enligt direktiven för den nor- diska kommittén på upphovsrättens område.

l 16 & URL görs som nämnts också undantag för samlingsverk för bruk vid gudstjänst. Detta undantag saknar enligt promemorian direkt stöd i art. 10.2. men kan i stället anses täckt av art. 9.2., eftersom an- vändningen oftast faller vid sidan av ”normal” exploatering och inte heller i övrigt oskäligt inkräktar på upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. Av nu anförda skäl föreslås i promemorian inte någon änd-

Prop. 1973: 15 90

ring i 16 % URL. Ett par remissinstanser har ställt sig kritiska till pro- memorians uttalanden i denna del och har framhållit att verk som är lämpliga att ta in i samlingsverk för gudstjänstbruk oftast inte finner någon användning utanför detta mångfaldigande. Som exempel nämns att skapare av sakral musik som regel inte kan räkna med att deras verk mångfaldigas annat än just i sådana samlingsverk. Det förordas därför att samlingsverk för gudstjänstbruk inte längre skall omfattas av 16 5.

Frågan om bestämmelsen i "16 &, såvitt avser samlingsverk för guds- tjänstbruk, är förenlig med Bernkonventionen diskuterades redan vid tillkomsten av URL (prop. 1960: 17 s. 127). Det framhölls av dåvarande departementschefen bl. a. att det är ett viktigt samhällsintresse att låne— rätt medges även i detta fall och att något hinder för tillträde till Bernkonvcntionens Brysseltext inte kunde anses föreligga på grund av bestämmelsen. För egen del anser jag denna vara förenlig även med .Bernkonventionens Paristext. Jag vill också i denna del erinra om att lånerätten är förenad med ersättning för upphovsmännen. Huruvida det kan finnas sakliga skäl för en begränsning av lånerätten för gudstjänst- ändamål bör emellertid övervägas under det fortsatta utredningsarbetet på det upphovsrättsliga området.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt anser jag i likhet med utred- ningen att art. 10.2. inte nu kräver någon ändring i den svenska lag- stiftningen. Med anledning av ett remissuttalande vill jag emellertid framhålla att en eventuell utvidgning av ]ånerätten såvitt avser under- visningsändamål bör övervägas under det fortsatta utredningsarbetct. varvid givetvis de i konventionen uppställda kraven skall beaktas.

3.4.29 Pressens lånerätt (art. 10bis. 1.)

Art. 10bis. I. innehåller regler om pressens lånerätt. Bestämmelsen ger i princip unionsländernas lagstiftning möjlighet att tillåta mångfal- digande genom pressen och radioutsändning eller trådöverföring till allmänheten av tidnings— och tidskriftsartiklar i aktuella ekonomiska, politiska eller religiösa frågor samt radioprogram av samma karaktär.

Motsvarande bestämmelser i svensk lag finns i 15 & URL. I dess första stycke föreskrivs att i tidning eller tidskrift får ur annan tid- ning eller tidskrift tas in artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dags- fråga, om inte förbud mot el'tertryck är utsatt.

I promemorian påpekas att Sverige i programmet till Stockholms- konferensen, på grundval av en gemensam uppfattning hos tidningsut- givare och journalister, förordade att art. 9.2. i Brysseltexten om pres- sens lånerätt skulle slopas. Vid Stockholmskonferensen beslöt man emellertid att bestämmelsen med vissa ändringar skulle behållas i den nya konventionstexten. Den är dock inte längre tvingande. I promemo—

Prop. 1.973: 15 91

rian förordas att man på det nationella planet vidhåller ståndpunkten i programmet och sålunda upphäver 15 & första stycket URL. Detta stämmer också med vad som redan skett i Danmark i samband med 1960 års upphovsrättsliga lagstiftning.

De remissinstanser som uttalat sig i frågan har tillstyrkt förslaget i promemorian eller lämnat det utan erinran.

_I propositionen med förslag till URL anförde departementschefen (prop. 1960: 17 s. 123) att svenska journalistförbundet i sitt remiss- yttrande uttalat stark kritik mot att en regel om pressens lånerätt skulle tas in i den nya upphovsrättsliga lagstiftningen. Han framhöll emeller- tid att rätten var fastslagen i Bernkonventionens Brysseltext och att han bl. a. på grund därav inte fann anledning att föreslå upphävande av denna rätt som funnits sedan lång tid tillbaka. Det tillades att om Bern— konventionens bestämmelser skulle komma att ändras, frågan självfallet fick omprövas.

I och för sig delar jag den i promemorian uttalade uppfattningen att 15 & första stycket URL kan upphävas. Något hinder häremot med hänsyn till Bernkonventionen föreligger numera inte. Man måste emel- lertid enligt min mening tillse att det samhälls- och informatiorrsintresse som bestämmelsen avser att gynna kommer att tillgodoses. Olika möj- ligheter finns i detta hänseende. t. ex. att frågan blir föremål för för- handlingar mellan berörda parter. Frågan om upphävande av bestäm- melsen bör enligt min uppfattning tas upp först sedan dessa möjlighe- ter undersökts närmare. Detta kan lämpligen ske inom ramen för det fortsatta utredningsarbetet på det upphovsrättsliga området. I avvaktan på resultatet härav bör 15 5 första stycket URL lämnas orubbad.

3.4.210 Reportagerättcn (art. 10bis 2.)

[ arr. 10bis. 2. finns bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa reportage. Enligt Brysseltexten får unionsländerna bestämma på vilka villkor det skall vara tillåtet att för sådana redogörelser för dagshän- delser, som lämnas med hjälp av fotografi, film eller radio, inspela, återge och offentligt framföra korta avsnitt av litterära eller konstnär- liga verk. Vid Stockholmskonferensen gjordes vissa ändringar i arti- keln. Enligt den nya lydelsen får bara verk som ses eller hörs under dagshändelsens gång användas i reportage. Vidare får användningen bara ske i den omfattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses. varvid Brysseltextens begränsning till ”korta avsnitt” har ut- gått. Slutligcn har bestämmelsen sträckts ut till att gälla också tråd- överföring.

Motsvarande bestämmelser i svensk lag finns i 21 & URL och 8 % FotoL. Vid återgivande genom ljudradio, television eller film av dags- händelse får enligt 21 % URL tas med korta avsnitt av verk som fram—

Prop. 1973: 15 92

förs eller visas som ett led i dagshändelsen. Bestämmelsen i 8 & FotoL har likartat innehåll.

Enligt promemorian är den nya bestämmelsen om att bara verk som ses eller hörs under dagshändelsens gång får användas i reportage re— dan tillgodosedd i den svenska lagstiftningen genom orden ”såsom ett led i dagshändelsen”. De båda andra ändringarna bör däremot enligt promemorian medföra vissa jämkningar i 21 & URL och 8 % FotoL. Begränsningen till utnyttjande som ”rättfärdigas av det informations- syfte som avses” synes med hänsyn till svensk lagstiftningsteknik bäst ske genom att lagrummen görs tillämpliga på nyhetsförmedling och att det anges att verk resp. fotografi får tas med i den omfattning som betingas av ändamålet, dvs. nyhetsförmedlingen. Begränsningen till ”korta avsnitt” i 21 & URL bör utgå. Utsträckningen till trådsändning bör enligt promemorian ske genom att man i bestämmelserna använder termen ”direkt överföring".

Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet instanser. Sveriges Radio framhåller emellertid att begreppet ”nyhetsförmedling” synes vara snävare än vad som menas med information och att program med informations- värde ibland kan ligga betydligt senare i tiden än då den händelse in- träffar som avses med programmet. Man framhåller att det måste vara i strid med konventionens mening, om man i sådana fall skulle behöva inhämta upphovsmannens tillstånd bara därför att programmet tek- niskt sett intc kan rubriceras som nyhetsförmedling. Vidare har ett par instanser anfört att innebörden av orden ”i den omfattning som betingas av ändamålet” är oklar. Ytterligare ett remissorgan ifrågasät- ter om uttrycket ”framföres eller visas” i den föreslagna lagtexten stäm- mer överens med uttrycket ”ses eller höres” i konventionstexten.

De synpunkter som Sveriges Radio har anfört förtjänar enligt min mening beaktande. Begreppet nyhetsförmedling synes vara snävare än vad som avses med redogörelser för dagshändelser enligt art. 10bis. 2. I programmet för Stockholmskonferensen nämndes det att motsvaran- de regel i Brysseltexten i första hand avser aktualitetsprogram som bara förmedlar några episoder av en händelse. Under förutsättning att begränsningarna iakttas bl.a. med avseende på avsnittets omfattning, ansågs det å andra sidan inte förbjudet att tillämpa bestämmelsen även på ”mer omfattande program”. Med hänsyn till vad som nu har an- förts bör enligt min mening uttrycket nyhetsförmedling inte användas i lagtexten. Bestämmelsen bör vara tillämplig inte bara på rena nyhets- program utan också t. ex. på kommenterande program av aktuella händelser. Detta medför bl. a. att utnyttjandet i och för sig inte behö- ver äga rum i omedelbar anslutning till den tidpunkt då ifrågavarande händelse inträffar. För att lagtexten så nära som möjligt skall stämma överens med konventionstexten bör den utformas så, att utnyttjandet

Prop. 1973: 15 93

får ske vid information om dagshändelse. I den svenska lagtexten an- vänds uttrycket ”verk som framföres eller visas”. För att få full över- ensstämmelse med konventionstexten och undanröja varje tvekan om tolkningen bör emellertid konventionens uttryck användas i lagtexten. Utnyttjandet får alltså avse verk som ses eller hörs under dagshändel- sens gäng. I likhet med vad som föreskrivs i konventionen bör om- fattningen av nyttjandet vidare begränsas till vad som betingas av in- formationssyftet. Uttrycket korta avsnitt i 21 & URL bör utgå. Som anfördes i programmet för Stockholmskonferensen kan detta uttryck inte tillämpas på t. ex. konstverk. Det får emellertid anses ligga i sa- kens natur att det informationssyfte som avses bara i undantagsfall motiverar annat än korta avsnitt.

Redogörelse för dagshändelse kan lämnas också genom t.ex. över- föring med tråd från en central anläggning till högtalare i andra loka- ler. Med hänsyn bl.a. till sådana fall bör som angetts i promemorian bestämmelserna i 21 & URL och 8 & FotoL ändras så, att de även om- fattar trådöverföring.

Rektorsämbetet vid Umeå universitet har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om rätten för lärosätena att i sin produktion av radio- och televisionsprogram utnyttja externt producerad text och bild. Denna fråga berör emellertid inte bara 21 & URL utan också andra bestäm— melser i lagen, t. ex. rätten att göra s.k. efemära inspelningar och att utsända verk enligt 22 å, och den har inte något samband med tillträ- det till den nya konventionstexten. Frågan bör därför övervägas vid det fortsatta utredningsarbetet på det upphovsrättsliga området.

3.4.2.11 Rätten till offentligt framförande m.m. (art. 11 och 11ter)

Art. ]] innehåller bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att of- fentligt framföra sina verk och överföra framförandet till allmänheten. A rt 11ter reglerar upphovsmans rätt att offentligt läsa upp sina verk. Dessa bestämmelser har i den nya konventionstexten förtydligats i vissa hänseenden. Bestämmelserna om upphovsmannens förfogande— rätt i 2 % URL är så utformade att de omfattar samtliga de befogen- heter som avses i artiklarna. Den nya lydelsen påkallar inte några änd— ringar i dcn svenska lagstiftningen.

3.4.2.12 Rätten till radio- och televisionsutsändning m.m. (art 11bis)

I arr. 11bis finns bestämmelser om upphovsmans ensamrätt att låta utsända sitt verk i radio eller offentligt framföra verket i television samt att återge radioutsändning av verket. Denna ensamrätt kan enligt artikeln inskränkas genom bestämmelser om tvångslicens i nationell lag- stiftning. Härigenom får intrång inte göras i upphovsmannens rätt till skälig ersättning. I promemorian framhålls att också andra undantag från huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt får förekomma om

Prop. 1973.: 15 94

deras praktiska betydelse är liten eller ingen. Bestämmelserna har inte ändrats i den nya texten och medför därför i princip inte något krav på ändring av den svenska lagstiftningen. Utredningen har emellertid funnit att det med hänsyn till den tekniska utvecklingen ändå kan ifrå- gasättas om vår lagstiftning på alla punkter är förenlig med konventio- nen. Detta gäller framför allt i fråga om 25 5 första stycket URL. En— ligt första stycket första punkten gäller att, sedan upphovsman över- låtit exemplar av konstverk eller verket getts ut, exemplar som överlå— tits eller omfattas av utgivningen får spridas vidare samt verket visas offentligt. Verket får enligt andra punkten också tas med vid inspel- ning av film eller televisionsprogram, om återgivningen är av under- ordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll.

I skrivelser till Kungl. Maj:t har Föreningen svenska tecknare m. 11. gjort framställning om ändring av första punkten i första stycket. För- eningen anför att det strider mot Bcrnkonventionen att konstverk kan visas i television utan att upphovsmannen lämnat medgivande eller får ersättning. För visning i television utan upphovsmannens samtycke kan intet annat stadgande i konventionen åberopas än art. 11bis. 2., och detta stadgande föreskriver ersättning. Föreningen hemställer om utred- ning av de berörda frågorna med syfte att ändra lagen så att bildkonst- närerna erhåller ersättning för utnyttjandet av deras verk.

Utredningen delar för sin del uppfattningen att bestämmelsen i 25 5 första stycket första punkten om frihet att visa konstverk i television med nutida utveckling på televisionsområdet inte är förenlig med art. 11bis i konventionstexten. Möjligen kunde det enligt utredningen tidi- gare hävdas att undantaget var av mindre vikt men en sådan uppfatt- ning är numera med hänsyn till utvecklingen på televisionsområdet orealistisk. Det föreslås därför att bestämmelsen ändras. Beträffande visning av exemplar i direktsändning föreslås i anslutning till 9 % FotoL att televisionsföretag mot ersättning skall få visa konstverk om detta inte sker genom film och upphovsmannen inte meddelat förbud mot visningen eller det i övrigt föreligger särskild anledning att anta att han motsätter sig denna. Visning av exemplar av överlåtet eller ut— givet konstverk genom film bör enligt promemorian följa samma reg- ler vare sig den sker genom television eller på annat sätt. Bestämmel- sen föreslås utformad så, att konstverk får tas med vid inspelning och visning av film eller televisionsprogram om återgivningen är av under- ordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll.

Vid remissbehandlingen har nästan samtliga remissinstanser som ytt- rat sig över förslaget tillstyrkt det eller lämnat det utan erinran. Sve- riges advokatsamfund anser emellertid att man i stället bör välja den lösningen att televisionsföretaget i förväg inhämtar tillstånd och gör upp om ersättningsfrågorna. Möjlighet bör finnas att ingå avtal härom

Prop. 1973: 15 95

med upphovsmannaorganisationerna. Liknande synpunkter anförs av Föreningen Sveriges filmproducenter.

Jag anser också för egen del att bestämmelsen bör ändras så att konstverk inte längre fritt får visas i television. Beträffande visning av konstverk bör som huvudregel liksom nu gälla att verk som avses i 25 % första stycket _ dvs. överlåtet exemplar av konstverk eller exemplar som omfattas av utgivning _- fritt får visas offentligt. Som framhållits av departementschefen i prop. 1960: 17 s. 167 innebär den nuvarande bestämmelsen att rätten gäller även visning som sker genom film och television men i praktiken är inskränkt genom att själva inspelningen av filmen eller —— i fall då utsändning av televisionsprogram sker med hjälp av inspelning _ av televisionsprogrammet är beroende av upp- hovsmannens samtycke. Sådan inspelning innebär nämligen framställ- ning av ”exemplar” av verket och sådant förfarande faller i princip under upphovsmannens ensamrätt.

Som föreslagits i promemorian bör från huvudregeln om den fria visningen undantas visning genom film eller i television och det torde vara lämpligt att låta visning genom film följa samma regler vare sig den avser vanlig film eller televisionsfilm. Detta medför bl.a. att la- gen kommer i bättre överensstämmelse med art. 14.1. enligt vilken upp- hovsman till verk generellt har rätt att låta bearbeta och återge verket genom film och att låta sprida sålunda bearbetade och återgivna Verk. Enligt den föreslagna regeln blir visning genom film eller i television alltså i princip alltid beroende av upphovsmannens samtycke. Detta kommer att gälla all visning genom film samt för televisionens del även direktsändning. Kravet på samtycke till visning genom film kommer i princip att gälla både om verket redan finns upptaget på eller utgör film eller förutsätter framställning av ett särskilt ”exemplar" av verket genom att det tas upp på filmen. För sistnämnda fall bör emellertid framhållas att upptagningen på film kräver samtycke och att överlå- telse av rätt till inspelning enligt tolkningsregeln i 39 % URL även om- fattar rätt att visa filmen.

Vissa undantag från kravet på upphovsmannens samtycke till visning av konstverk genom film eller i television är emellertid nödvändiga. Det torde då vara lämpligt att knyta an till den reglering som enligt 25 & första stycket andra punkten gäller för inspelning av film eller televisionsprogram. Detta skulle innebära att man friger visning genom dessa media, om återgivningen är av underordnad betydelse med hän- syn till filmens eller programmets innehåll. Några undantag därutöver bör enligt min mening inte göras. Vill ett televisionsföretag visa konst— verk i andra fall bör företaget lösa frågan om visning avtalsvägcn. Jag vill här påpeka att om upphovsmannen inte går med på att verket vi- sas mot ersättning, visning inte kan ske ens med den av utredningen fö-

Prop. 1973: 15 96

reslagna bestämmelsen. Jag är därför inte beredd att godta utredningens förslag om införande av en regel som motsvarar innehållet i 9 & FotoL.

I anslutning till art. 11bis har utredningen också tagit upp frågan om en ändring i den svenska lagstiftningen behövs såvitt gäller visning av litterära eller musikaliska verk i television. Enligt 23 % URL kan sådan visning i viss omfattning ske fritt. Utredningen finner emellertid att en undersökning av denna fråga, som ännu inte synes ha nämnvärd prak- tisk betydelse, bör anstå till en framtida revision av den upphovsrätts- liga lagstiftningen. I några remissyttranden kritiseras utredningens ställ- ningstagande i denna del på den grund att en sådan visning för att uppfylla konventionens krav måste förenas med ersättning för upp- hovsmännen.

Som jag tidigare nämnde anses det att undantag från den i art. 11bis stadgade huvudregeln om upphovsmannens ensamrätt att offentligt framföra ett verk i televisionen kan ske om deras praktiska betydelse är ringa. Visning av litterära eller musikaliska verk i television, t. ex. visning av manuskript, får anses vara en ren undantagsföreteelse. I lik- het med utredningen anser jag därför att någon ändring av 23 % URL inte är påkallad f.n. Frågan bör dock övervägas inom ramen för det pågående utredningsarbetet på upphovsrättsområdet.

3.4.2.]3 Tvångslieens för inspelning av musikaliska verk (art. 13.1.)

Art. 13.1. i dess lydelse enligt Brysseltexten innehåller bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att inspela musikaliskt verk och fram- föra sådant verk offentligt med hjälp av inspelning. Sedan vid Stock- holmskonferensen antagits generella bestämmelser om upphovsmannens ensamrätt att mångfaldiga sitt verk, har art. 13.1. blivit överflödig i vad den avser inspelning; som förut nämnts stadgar art. 9.3. i Stockholms- texten uttryckligen att varje ljud- eller bildupptagning anses som mång- faldigande enligt konventionen. I vad art. 13.1. avser offentligt framfö- rande täcks den redan av art. 11. Art. 13.1. har därför fått utgå. Såsom anförs i promemorian påverkar ändringen inte den svenska lagstift- ningen.

Till art. 13.1. har vid Stockholmskonferensen överförts en förut i art. 13.2. upptagen bestämmelse om tvångslicens beträffande inspelning av musikaliska verk. Vid konferensen modifierades bestämmelsen i vis- sa hänseenden. URL upptar emellertid inte någon motsvarighet till denna tvångslicens och ändringarna i konventionsartikeln är därför utan betydelse för den svenska lagstiftningen. Detsamma gäller en be- stämmelse i närmast följande moment i artikeln vilket reglerar vissa övergångsfrågor som uppstod i samband med att tvångslicensen på sin tid infördes i Bcrnkonventionen.

Prop. 1973: 15 97

3.4.2.14 Rätten till filminspelning m. m. (art. 14 och 14bis)

Konventionen innehåller skilda regler om de rättigheter som tillkom- mer upphovsman till sådant litterärt eller konstnärligt verk som läggs till grund för inspelning av en film och de rättigheter som tillkommer upphovsmannen till ett filmverk. Dessa bestämmelser, vilka tidigare fanns samlade i att. 14, har nu delats upp på två artiklar, art. 14 och art. 14bis. Vissa ändringar har vidtagits i samband härmed, huvudsak- ligen av redaktionell art. Systemet har vidare kompletterats med en reglering av rättsverkningarna av vissa filmavtal vilken syftar till att i rättsligt hänseende förenkla det internationella filmutbytet, särskilt på televisionens område. Dessa regler har tagits in i art. 14bis.

Den viktigaste ändringen i de bestämmelser som nu återfinns i art. 14 innebär att i filmatiseringsrättigheterna även har tagits in rätt att genom tråd till allmänheten överföra det inspelade filmverket. Som an- förs i promemorian är emellertid bestämmelsen i 2 & URL om upphovs- mans ekonomiska rättigheter så generellt avfattad att den omfattar även sådan överföring. Jag biträder därför uppfattningen att den nya konven- tionstexten i denna del inte påkallar någon ändring i svensk lag.

I art. 14bis återfinns som nämnts de nya bestämmelserna om vissa filmavtal. Bl. a. föreskrivs att i de unionsländer, vilkas lagstiftning bland rättsinnehavare till filmverk räknar upphovsmän som lämnat bidrag till filmverkets framställning, dessa upphovsmän inte kan motsätta sig film- verkets mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänheten med trådutsändning, utsändning genom radio samt åter- givande till allmänheten och inte heller återgivande av talade inslag i text eller översättning av dem till annat språk. En förutsättning är dock att upphovsmännen har åtagit sig att lämna bidrag som nu sagts och att ingen överenskommelse av motsatt eller särskilt innehåll har träffats (art. 14bis 2.b.).

I 39 & URL sägs att överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom filmen på bio— graf, i television eller på annat sätt göra verket tillgängligt för allmän- heten. Vad nu sagts skall inte gälla musikaliska verk. Enligt 27 & tredje stycket URL skall bestämmelsen tillämpas bara i den mån annat inte har avtalats.

Presumtionsregeln i konventionen avser i motsats till 39 & URL inte avtal mellan t. ex. filmproducent och upphovsman om utnyttjande av s. k. preexistenta verk, dvs. verk som skapats före filminspelningen och som skall användas som underlag för denna. I fråga om preexistenta verk torde varje stat ha rätt att ställa upp de regler som kan befinnas lämpliga med hänsyn till nationella förhållanden.

I fråga om den snävare grupp av avtal, som regleras i konventionen, dvs. avtal om medverkan vid inspelning av filmverk, krävs emellertid att

7 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 15

Prop. 1973: 15 98

39 ij URL överensstämmer med den nya konventionstexten. Bestämmel- sen i 39 & är mera generellt avfattad och nämner inte uttryckligen in- sättandet av texter på annat språk eller översättning av talade inslag till annat språk bland de rättigheter som presumeras omfattade av av- talet. I promemorian uttalas att det torde ligga i sakens natur att över- låtelse också omfattar rätt att företa de översättningar som är nödvän- diga för att verket skall kunna göras tillgängligt för allmänheten. Det framhålls att det bör vara likgiltigt, om översättningen sker genom in- sättande av texter på annat språk, ”sous-titrage” eller ”subtitling”, eller genom införande av talade inslag på annat språk, ”doublage” eller ”dubbing”.

Den uppfattning som uttalas i promemorian angående räckvidden av 39 & URL har kritiserats av Sveriges författareförening och KLYS, som menar att i uttrycket ”göra verket tillgängligt för allmänheten” inte kan rymmas sådana förfaranden som ”subtitling” och ”dubbing”.

Bestämmelsen i 39 % URL uppbärs av tanken att filmföretaget hos sig skall kunna samla olika rättigheter med avseende på filmverket så att företaget skall kunna exploatera detta utan att i varje Särskilt fall behöva inhämta tillstånd från rättsinnehavarna. Detta har i 39 % URL uttryckts så att företaget genom avtalet om rätt till filminspelning även får rätt att genom filmen göra verket tillgängligt för allmänheten.

Förarbetena till lagrummet klarlägger inte närmare hur långt film- företagets rätt enligt 39 & sträcker sig. Auktorrättskommittén uttalade (SOU 1.956: 25 s. 147) att upphovsmännens rätt omfattar, förutom vis- ning i biografer och television, principiellt också andra förfoganden över filmen, såsom mångfaldigande av filmen samt bearbetning och översättning (”dubbing”) av denna. Kommittén tog i sitt förslag upp en tolkningsregel av innehåll att överlåtelse av rätt att spela in ett verk på film även omfattar rätt att göra filmverket tillgängligt för allmän— heten. I motiven anförde kommittén att sådan överlåtelse får anses om- fatta, förutom rätt till visning på biograf och annan visning, även ”andra -— i praktiken mindre betydelsefulla —— moment i upphovsman- nens rätt, främst befogenheten att sprida kopior av filmen”. Beträffan— de motsvarande bestämmelse i förslaget till URL uttalas i propositionen (prop. 1960: 17 s. 210) bara att det ligger i sakens natur att ett film- företag, som är berättigat att visa en av företaget framställd film, också har rätt att framställa för visningen erforderliga kopior.

Enligt min uppfattning ger vad som nu anförts rum för viss tvekan om uttrycket ”göra verket tillgängligt för allmänheten” även kan anses omfatta rätt till ”subtitling” och ”dubbing”. Det torde emellertid vara rimligt att en tolkningsregel avseende filmavtal ges den innebörden att avtalet också omfattar sådana förfaranden. Detta torde f.ö. stämma överens med gängse praxis i branschen. Beträffande den snävare grup— pen av filmavtal, dvs. sådana som avser medverkan vid inSpelning av

Prop. 1973: 15 99

filmverk, är det som nämnts enligt den nya konventionstexten obliga- toriskt att tolkningsregeln skall ha detta innehåll. För att undanröja varje tvekan om omfattningen av bestämmelsen i 39 5 förordar jag där- för att i paragrafen direkt uttalas att avtal om filmning även omfattar rätt att i filmen återge talade inslag i text eller översätta dem till annat språk.

Jag skall här också något beröra frågan om filmavtal avseende musi- kaliska verk. Om inte annat sägs i den nationella lagstiftningen, skall enligt art. 14bis. 3. presumtionsregeln i art. 14bis.2.b. inte tillämpas på upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska verk som skapats särskilt för framställningen av filmverket samt på dettas hu- vudregissör. I 39 & URL görs undantag för musikaliska verk. Någon legal tolkningsregel finns alltså inte i svensk rätt för filmavtal avseende sådana verk.

I sitt remissyttrande har juridiska fakulteten vid Lunds universitet liemställt att den priviligierade ställning som upphovsmännen till mu- sikaliska verk har i 39 % genom att de inte omfattas av tolkningsregeln skall tas bort och att man i stället skall införa regler som svarar mot konventionstexten.

Bakgrunden till att 39 & gör undantag för musikaliska verk är de sär- skilda förhållandena på filmmusikens område (se prop. 1960: 17 s. 210 och SOU 1956: 25 s. 152 och 336). I regel har kompositörerna överlåtit sina inspelnings- och utföranderättigheter på särskilda organisationer och det har visat sig att dessa inte överlåter uppföranderätt på filmföre- tagen. Denna faktiska begränsning fann första lagutskottet vara så vik- tig att den borde komma till uttryck i lagtexten (1LU 1960: 41 s. 72). På utskottets förslag infördes undantaget för musikaliska verk i 39 5.

Som nämnts kan enligt konventionen nationell lagstiftning göra pre— sumtionsregeln i art. 14bis.2.b. tillämplig även på kompositörer. Huvud— regeln är emellertid att presumtionen inte gäller och i fråga om pre- existerande musikaliska verk finns över huvud taget inga tolkningsföre- skrifter i konventionen. Den nya konventionstexten påkallar alltså inte i och för sig någon ändring i 39 å när det gäller musikaliska verk. Inte heller synes några sakliga skäl f.n. tala för en sådan. Jag är därför inte beredd att lägga fram något förslag om ändring av 39 å i detta avseende.

Enligt art. 14bis.2.e. kan unionsland för giltighet av avtal om med- verkan vid inspelning av film föreskriva att avtalet skall upprättas skrift- ligen för att överlåtelsen av upphovsrätten skall medföra de tidigare nämnda rättsverkningarna. Jag delar utredningens uppfattning att det inte finns anledning att uppställa krav på skriftlighet i svensk rätt.

I 30 5 första stycket URL finns vissa regler om avtal om offentligt framförande. Dessa gäller dock enligt andra stycket inte för filmverk. För dessa gäller i stället särskilda regler i 39 5, som jag nyss berört,

Prop. 1.973: 15 ' 100

och i 40 5 om s.k. inspelningsplikt. Utredningen menar som jag tidi- gare nämnt att termen filmverk får anses täcka också ofixerade film- verk. Reglerna i 39 och 40 åå är å andra sidan bara tillämpliga på verk som inspelats eller skall inspelas. Avtal om utnyttjande av ofixerade filmverk saknar alltså reglering. Utredningen anser emellertid någon så- dan inte påkallad. Jag har i det föregående nämnt att det kan vara nå— got tveksamt om termen filmverk också kan anses täcka ofixerade verk men jag anser i vart fall i likhet med utredningen att någon särskild reglering inte är erforderlig beträffande ofixerade verk av den typ som det här gäller.

3.4.2.15 Vissa presumtionsregler m.m. (art. 15)

Vissa presumtionsregler om vem som skall anses som upphovsman till visst verk m.m. är intagna i art. 15. Vid Stockholmskonferensen kompletterades artikeln med regler dels om vem som skall anses som producent av filmverk, och dels om behörig representant för okänd upphovsman i vissa fall. Den första konventionsändringen bör, som jag tidigare föreslagit, medföra att en motsvarande regel tas in i 60 & URL (avsnitt 34.23). Den andra konventionsändringcn avser främst att skapa möjligheter till skydd av folkloristiska verk och innebär att unionsland för upphovsman som är okänd men som kan antas tillhöra ett unionsland kan utse behörig myndighet att företräda upphovsman- nen. I likhet med utredningen anser jag att någon motsvarande regel inte är påkallad för svenska förhållanden.

3.4.3 Vissa frågor rörande art. 21—38 i Bernkonventionens Paristext

Art. 21 föreskriver bl. a. att bihanget rörande utvecklingsländerna i princip utgör en integrerande del av Paristexten och art. 22—38 inne- håller administrativa bestämmelser och slutbestämmelser. I fråga om det närmare innehållet i dessa artiklar hänvisar jag till den redogörel- se för Paristexten som jag lämnat i det föregående. Jag vill här bara särskilt beröra en punkt som angår förhållandet mellan Paristexten av Bcrnkonventionen och tidigare texter av denna konvention.

Enligt art. 34 kan ingen stat tillträda äldre texter av konventionen efter det att Paristexten har trätt i kraft. I art. 32 föreskrivs att Paris— texten i princip ersätter tidigare texter i förhållandet mellan unions- länder som tillträder den, medan tidigare texter i princip fortfarande skall tillämpas mellan unionsländer som inte tillträtt Paristexten. I frå— ga om land utom unionen som ansluter sig till Paristexten gäller att det i princip är bundet bara av denna text och att det får tillämpa den även i förhållande till unionsland som inte är bundet av Paristexten. Bestämmelsen är baserad på en i rapporten från Stockholmskonferen- sen i detta sammanhang uttalad allmän princip att, eftersom det inte är fråga om olika konventioner utan om olika texter av samma konvention,

Prop. 1973: 15 101

vissa relationer måste finnas mellan unionsländerna även om de inte är bundna av samma text. Unionsland som är bundet av en tidigare text än Paristexten tillämpar i princip bara denna i förhållandet till länder som endast är bundna av Paristexten och detta skall enligt utt1ycklig före- skrift i art. 32.2. respekteras av land som bara tillträder Paristexten. Dessutom har tillagts en bestämmelse enligt vilken det land som är bun- det av en tidigare text får anpassa sin skyddsnivå till den som gäller en— ligt Paristexten. Denna bestämmelse har tillkommit av det skälet att i vissa hänseenden skyddsnivån i Paristexten är lägre än enligt tidigare texter. I anslutning till dessa bestämmelser gäller också en regel om att utvecklingsland som har valt att begagna sig av rättigheterna enligt bi- hanget får tillämpa detta också i förhållande till unionsland som inte är bundet av Paristexten, om detta land har medgett tillämpningen.

Såsom anfördes i prop. 1969: 34 (s. 15) beträffande motsvarande be- stämmelser i Stockholmstexten lämnar bestämmelserna inte något en- tydigt besked om huruvida unionsländer som inte har någon text ge- mensam likväl skall, såsom medlemmar av unionen, anses stå i kon- ventionsförhållande till varandra. Frågan var föremål för mycken de- batt under Stockholmskonferensen, varvid bl. a. från svensk sida häv- dades att själva medlemsskapet i unionen bringar vart och ett av unions- länderna i konventionsförhållande till vart och ett av de övriga, var- vid varje land i princip tillämpar den text av konventionen som landet senast har tillträtt, även om berörda stater inte har tillträtt någon text gemensamt.

Oavsett hur den nu berörda frågan är att lösa från rättsteoretisk syn- punkt torde den enligt min uppfattning sakna större praktisk betydelse för Sveriges del. I princip kommer nämligen skyddsnivån i URL även efter de ändringar som föranleds av tillträdet till Paristexten att mot— svara den som gäller enligt tidigare texter av konventionen och alltså uppfylla de krav som länder, vilka är bundna av en tidigare text, kan ställa på skyddet i Sverige.

Hänvisningar till PS2

4. Upphovsrätt till allmänna handlingar 4.1 Offentlighetskommittén

4.1.1 Bakgrunden till kommitténs uppdrag m. m.

Före tillkomsten av URL reglerades upphovsrätten till allmänna handlingar i 9 5 1) lagen (1919: 381) om rätt till litterära och musikaliska verk. I bestämmelsen uteslöts från skydd lagar, förordningar och kungö— relser samt offentliga myndigheters, riksdagens, beredningars och kom- mittéers liksom kyrkliga, kommunala och andra offentliga representa- tioners handlingar, protokoll, beslut och skrivelser ”så ock andra all- männa handlingar”. Enligt härskande uppfattning hindrade dock inte

Prop. 1973: 15 102

denna bestämmelse att upphovsrätt gjordes gällande till vissa allmän- na handlingar. Detta gällde främst handlingar som hade getts in till myndighet, t. ex. vetenskapliga skrifter som åberopades vid sökande av befattning (1944 års tryckfrihetssakkunnigas betänkande, SOU 1947: 60 s. 218, och auktorrätlskommitténs betänkande, SOU 1956: 25 s. 166). Ett speciellt undantag från bestämmelsen i 9 5 1) i 1919 års lag om rätt till litterära och musikaliska verk infördes vidare genom lagen (1956: 590) om skydd för vissa kartor. Genom denna lag gavs skydd åt offi- ciella kartor, upprättade inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen. I propositionen till lagen yttrade departements- chefcn (prop. 1956: 184 s. 16) bl.a. att statsverket från affärsmässiga synpunkter var i behov av upphovsrättsligt skydd för sin verksamhet för framställning av sådana kartor.

I auktorrättskommitténs förslag till lag om upphovsmannarätt till lit- terära och konstnärliga verk (SOU 1956: 25) reglerades rätten till verk som innefattas i allmän handling i 9 och 24 åå. Enligt 9 5 skulle för— fattningar samt beslut och yttranden av myndighet eller annat offentligt organ inte vara föremål för upphovsrätt. Sådan skulle däremot i prin- cip gälla för andra allmänna handlingar. Vissa inskränkningar i sist- nämnda princip gjordes dock genom bestämmelsen i 24 å i förslaget. Där angavs att förhandlingar i offentliga representationer, inför myn- digheter samt vid offentliga sammankomster för överläggning om all— männa angelägenheter fick återges utan upphovsmannens samtycke. Kommittén uttalade i motiven (s. 166) att man med den omfattning som statsverksamheten hade tagit i dåtida samhällsliv inte utan vidare borde ta undan samtliga allmänna handlingar från upphovsrätt och alltså generellt ge dem fria för eftertryck. Statliga organ ombesörjde enligt kommittén redan då i en omfattning som tidigare var okänd affärsmäs- siga och kulturella uppgiftcr som organisatoriskt och praktiskt bedrevs i former motsvarande den enskilda företagsamhetens. Beträffande 9 5 i förslaget uttalade kommittén att man, förutom att man genom den— samma tillgodosåg TF:s publicitetsintresse, också från rent upphovsrätts- liga synpunkter kunde motivera att författningar samt beslut och ytt- randen av myndigheter och andra offentliga organ undantogs från upp- hovrättsligt skydd. I fråga om 24 & anförde kommittén (s. 257) att det i vissa fall skulle leda till orimliga resultat att generellt från upphovs— rättsligt skydd ta undan allt vad som i TF:s mening utgjorde allmänna handlingar. Som exempel nämnde kommittén att om ett vetenskapligt arbete åberopadcs vid sökande av professur eller annan befattning och gavs in till den myndighet som handlade ärendet, arbetet därigenom blev att anse som allmän handling. Det skulle då med tillämpning av grund- principen stå fritt för envar att trycka av arbetet.

Auktorrättskommitténs förslag till lösning av frågan om upphovsrätt till allmänna handlingar godtogs av det stora flertalet remissinstanser.

Prop. 1973: 15 103

Några menade emellertid under åberopande av tryckfrihetsrättsliga synpunkter att sådana handlingar borde tas undan från upphovsrätt i större omfattning än kommittén förordat (prop. 1960: 17 s. 90 och 163). I det förslag till lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk som förelades 1960 års riksdag (prop. 1960: 17) anslöt sig bestämmel- serna om upphovsrätt till allmänna handlingar nära till vad auktorrätts— kommittén hade förordat.

Enligt 9 % i propositionen skulle författningar samt beslut och yttran- den av myndighet som avses i 2 kap. 3 & TF inte omfattas av upphovs— rätt. Andra handlingar som upprättats hos myndighet skulle däremot vara föremål för sådan rätt enligt vanliga regler. Departementschefen påpekade i sammanhanget att begreppet allmänna handlingar omfattade samtliga hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade handlingar, allt— så även olika tryckalster som publicerades i statens affärsmässiga eller kulturella verksamhet, såsom handböcker, kartor, kataloger, författnings- kommentarer o.d. I det förslag som remitterades till lagrådet hade 24 å en avfattning som i sak överensstämde med vad kommittén hade föreslagit. Lagrådet ansåg emellertid bl.a. att den i lagrådsremissen valda formuleringen inte gav tillräckligt stöd för en tillämpning som inne- bar att t. ex. som bevis åberopade böcker eller konstverk eller sakkun- nigutlåtanden skulle åtnjuta skydd. Lagrådet föreslog därför en annan avfattning av bestämmelsen och propositionen utformades i enlighet härmed. Enligt detta förslag skulle återgivande utan upphovsmannens samtycke få ske av vad som muntligen eller skriftligen anförs inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offent- lig sammankomst för överläggning om allmänna angelägenheter. Utlå— tanden, som bevis åberopade skrifter o.d. skulle dock få återges en- dast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekom- mit och i den omfattning som betingades av ändamålet med redogörel- sen. Upphovsmannen skulle vidare ensam äga rätt att ge ut samling av sina anföranden.

Första lagutskottet underströk (1LU 1960: 41 s. 44) vid riksdagsbe- handlingen av 9 % i propositionen av det var av omistligt värde att rätten att fritt återge offentliga handlingar inte inskränktes mer än vad som var oundgängligen erforderligt. Utskottet menade att den metod som hade föreslagits i propositionen för att införa skydd för vissa grupper av sådana handlingar innebar risk för att skyddet skulle komma att gälla även för handlingar för vilka skyddsbehov inte förelåg. Som huvudregel borde enligt utskottet i stället gälla att hos myndighet upprättade hand- lingar inte skulle vara föremål för upphovsrätt. Genom särskilda regler borde sedan skydd ges åt de grupper av handlingar, som kunde anses i behov därav. Vilka kategorier som därvid borde komma i fråga kunde emellertid enligt utskottet inte fastställas förrän efter ytterligare utred- ning. I lagen borde dock omedelbart tas upp en bestämmelse om att så-

Prop. 1973: 15 104

dana kartor som avsågs med 1956 års lag om skydd för vissa kartor skulle vara föremål för upphovsrätt. Propositionens reglering av hand- lingar som getts in till myndighet godtogs i princip av utskottet. En viss omformulering förordades dock av 24 å så att denna skulle komma att omfatta även diskussion i radio och television.

Utskottet lade i sitt utlåtande fram förslag till ny lydelse av 9 och 24 %% och föreslog vidare att riksdagen skulle hemställa om utredning, huruvida allmänna handlingar borde beredas upphovsrättsligt skydd i andra fall än som följde av utskottets förslag till avfattning av 9 &.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan och 9 och 24 %% URL avfattades i enlighet med riksdagens beslut.

Den 30 juni 1961 uppdrog Kungl. Maj:t åt offentlighetskommittén att verkställa utredning rörande upphovsrätt till handlingar, upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 & TF. I direktiven uttalades bl. a. att utredningen borde syfta till att, efter en noggrann kartläggning av den omfattning i vilken de olika statliga myndigheterna gav ut publika- tioner avsedda för avsättning hos allmänheten, pröva vilka publikationer som hade sådan karaktär att det kunde anses angeläget för statsverket att upphovsrättsligt skydd infördes. Samtidigt borde för varje särskilt fall övervägas om skydd kunde godtas med hänsyn till tryckfrihetsrättsliga principer. Motsvarande undersökning borde ske även på det kommuna— la området. Vidare borde kommittén överväga i vilken form eventuellt erforderliga bestämmelser borde meddelas samt om bestämmelserna skulle upptas i URL eller ges i särskild lagstiftning. Under utredningens gång överlämnades till kommittén för att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag en framställning av Sveriges geologiska undersökning (SGU) om sådan lagändring att upphovsrätt skulle kunna göras gällan- de beträffande officiell karta upprättad inom SGU.

Kommittén redovisade sina överväganden i dessa frågor genom över— lämnandct av det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1967: 28) Tryck- frihet och upphovsrätt.

4.1.2 Underlaget för kommitténs överväganden

På uppdrag av kommittén har en systematisk bearbetning gjorts av offentligt tryck som redovisas i betänkandet. Bearbetningen avser i hu- vudsak år 1963 och är begränsad till statligt tryck men omfattar också skrifter som har getts ut av akademierna. Till grund för systematiken har lagts en uppräkning av ämnesområdena som finns i auktorrättskorn- mittens förut nämnda betänkande. I bearbetningen tas upp 21 grupper av statligt tryck. I fråga om det närmare innehållet i bearbetningen hän- visas till betänkandet (SOU 1967: 28 s. 16—17).

I fråga om den statliga utgivningen av läroböcker erinrar kommittén om att man inom skolöverstyrelsen har inrättat en arbetsenhet som un- der namnet SÖ-förlaget* bl. a. ger ut läroböcker för det nya gymnasiet

* SÖ-förlaget har den'dl julill969 gått upp i Utbildningsföl laget Liber Aktiebolag.

Prop. 1973: 15 ' 105

i konkurrens med enskilda förlag. Planer finns också på att i någon form genom statliga insatser främja och ombesörja utgivning av akademisk kurslitteratur. Frågan om produktion av läroböcker och andra pedago- giska hjälpmedel för undervisningsväsendet över huvud taget utreds av läromedelsutredningen (1972 års riksdagsberättelse s. 259). En av dess uppgifter är att utreda frågan om inrättande av ett samhällsägt förlag för produktion av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel. Kom- mittén erinrar vidare om att skolöverstyrelsen och universitetskanslers- ämbetet under år 1966 låtit verkställa en utredning angående vissa upp- hovsrättsliga frågor i samband med undervisningen. I denna påpekas att enligt 9 & URL allt studiematerial som utges av t. ex. skolöverstyrelsen, skolmyndigheter på läns- eller kommunplanet, universitetskanslersäm- betet, universitet och högskolor eller dessas institutioner utgör allmän- na handlingar och därför kan utnyttjas fritt av envar. Detta medför en— ligt utredningen två allvarliga olägenheter. Den ena är att författarna inte får upphovsrättsligt skydd för sina prestationer vilket kan medföra att det kan bli svårt för myndighet som ger ut studiematerial i egen regi att få medverkan av lämpliga författare. Den andra olägenheten är att det kan bli svårt för en sådan myndighet att få tillgång till redan tryckt material för sina utgåvor, eftersom materialet genom att införas t. ex. i en lärobok som utges av myndigheten blir så att säga allmän egendom. I den till utredningen fogade skrivelsen anför skolöverstyrelsen och uni- versitetskanslersämbetet vissa kompletterande synpunkter på frågan om upphovsrätt till allmän handling. Man uttalar bl. a. att det, från de syn— punkter som dessa myndigheter har att beakta i sitt arbete, förefaller stötande att den gällande lagstiftningen skall anses innebära att verk som annars skulle ha varit skyddat av URL, i vissa fall kan inordnas under begreppet allmän handling och därigenom helt bli undandraget upphovsrättsligt skydd. Man framhåller att upphovsrätten avser ”verk” och denna rätt tillkommer ”den som skapat” det. Verk i URL:s me- ning bör rimligen inte kunna förlora hela sin begreppsmässiga innebörd genom att förvandlas till något helt annat, nämligen en handling, med hänvisning till att verket ”upprättats” inom eller inkommit till offentlig myndighet. Denna inadvertens bör enligt skrivelsen undanröjas genom att det slås fast, åtminstone som en huvudregel, att verk som avses i 1 % URL inte kan ordnas in under begreppet handling i TF:s mening.

I offentlighetskommitténs betänkande erinras vidare om statskontorets betänkande (SOU 1967: 5) Statlig publicering vari redovisats vissa ut- redningar rörande den statliga publikations- och tryckeriverksamheten. Som ett led i arbetet har statskontoret anordnat en rundfråga till samt- liga Kungl. Maj:t underställda myndigheter med undantag av de affärs- drivande verken och de militära myndigheterna. Statskontoret nämner att av enkäten inte har framkommit något som tyder på att upphovsrät- tens utformning skulle göra det svårt för myndigheterna att erhålla ma-

Prop. 1973: 15 106

nuskriptbidrag. Att upphovsrätt saknas för de handlingar som upprät- tats hos myndighet lär emellertid enligt statskontoret i några enstaka fall ha lett till att myndighet inte har kunnat välja den förläggare som har bedömts som förmånligast. Andra intressenter har nämligen kunnat ställa krav på tillgång till samma underlag för egen publicering. Detta har medfört att den önskvärde förläggaren inte längre har haft samma intresse av utgivningen.

Kommittén uttalar beträffande kommunalt tryck att en systematisk bearbetning liknande den som gjorts rörande det statliga trycket, inte verkställts med hänsyn bl. a. till de stora kostnaderna. Enligt kommit— tén finns det emellertid goda möjligheter att, på grundval av vad som kommit fram genom bearbetningen avseende det statliga trycket, ange de alster som skall skyddas med hjälp av mera allmänna kriterier. Enligt kommittén saknas sålunda anledning att räkna med att det skulle ligga till på annat sätt i fråga om kommunernas tryck.

4.1.3 Kommitténs överväganden

Kommittén uttalar inledningsvis att TF:s och URL:s regclkomplex kan sägas fullfölja det gemensamma syftet att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick och en andlig odling. En kollision kan dock upp- komma mellan principerna om allmänna handlingars offentlighet och upphovsmannens ensamrätt i fall då en allmän handling utgör litterärt eller konstnärligt verk.

I fråga om rätten att ta del av ett verk som blivit en allmän handling, uttalar kommittén att det är självklart att upphovsmannen i sådant fall inte kan bestämma över verket på det sättet att han inskränker denna grundlagsenliga rätt. Kommittén erinrar om att frågan i vad mån prin- cipen om allmänna handlingars offentlighet skall vika för privata intres- sen bestäms genom den s.k. sekretesslagen i vilken begränsningarna av offentlighetsprincipcn noga anges. Enligt kommittén bör inga ytterligare begränsningar få förekomma. Kommittén konstaterar att bestämmelsen i 1 kap. 8 & TF om förbehåll för den rätt som tillkommer upphovsman blev omarbetad i samband med tillkomsten av URL. Bestämmelsen är enligt kommitténs uppfattning emellertid inte otvetydig. Kommittén för- ordar att förbehållet på ungefär samma sätt som före URL:s tillkomst skall gälla bara rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling. En sådan justering innebär enligt kommittén att en myndighet inte un- der hänvisning till URL kan vägra att på begäran tillhandahålla avskrift av allmän handling. Någon erinran om detta i URL är enligt kommit- tén inte nödvändigt. Detta skulle få betydelse inte bara i fråga om hand- lingar i hävdvunnen mening utan också i fråga om "grammofonskivor och andra inspelningar i den mån dessa betraktas som handlingar. Rät- ten att ta del av allmän handling och att erhålla avskrift eller kopia därav kan således enligt kommittén få betydelse även vid tillämpningen av 45 och 46 åå URL.

Prop. 1973: 15 107

Kommittén framhåller vidare att 1 kap. 8 & TF i sin nuvarande lydelÄ se också innehåller ett förbehåll i fråga om förbud att återge verk på ett sätt, som kränker den andliga odlingens intressen. Här är det enligt kommittén fråga om ett ingripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefriheten att göra och det är också utan något för- behåll i TF klart att ett sådant ingripande kan göras i enlighet med lag. Detta förbehåll föreslås därför utgå.

Enligt kommitténs mening är stadgandet i 1 kap. 8 % TF även i övrigt alltför vidsträckt i sin nuvarande avfattning. I fråga om andra verk än sådana som är allmänna handlingar uppkommer enligt kommittén inte någon konflikt mellan TF:s principer och URL:s bestämmelser. Det är utan något uttryckligt stadgande självklart att de senare kan vara till- lämpliga.

Beträffande härefter rätten till offentliggörande finner kommittén att den ståndpunkt som första lagutskottet intog i sitt utlåtande över försla— get till URL i denna fråga är den riktiga. Kommittén menar att det inte kan vara riktigt att genom en generell regel i URL förvandla TF:s prin- cip om fri rätt att ge ut allmänna handlingar i tryck till ett undantag en- dast för vissa speciella fall. Den i grundlagen fastslagna rätten att fritt ge ut offentliga handlingar måste vara den viktigare. Kommittén föror- dar därför som huvudregel att upphovsmannen inte skall ha rätt att för- foga över sitt verk, om det är en allmän handling.

Huvudregeln bör enligt kommittén få tillämpning på den stora mäng— den av handlingar, som upprättas hos eller inkommer till myndigheter- na som ett led i deras verksamhet för förvaltning eller rättskipning. Inte bara de av auktorrättskommittén nämnda handlingstyperna -— författ— ningar, beslut och yttranden — utan också promemorior, andra utred- ningar och vidare partsinlagor, bevisutsagor och sakkunnigutlåtanden fyller en sådan funktion och tillkommer under sådana omständigheter att frågan om upphovsrätten vanligen inte kan få någon praktisk bety- delse.

Kommittén konstaterar i detta sammanhang att det emellertid kan fö- rekomma att en allmän handling är ett verk i URL:s mening. När det gäller sådana handlingar kan enligt kommittén skäl anföras för att göra undantag från huvudregeln och att alltså i viss omfattning bereda upp- hovsmannen skydd mot eftertryck. I all synnerhet gäller detta verk som har getts in till myndighet, t. ex. ett vetenskapligt arbete som åberopas i en professorskonkurrens. Det skulle, framhåller kommittén, i sådana och liknande fall vara ett kännbart och av tryckfrihetsrättsliga skäl knap- past motiverat intrång i upphovsmannens ställning, om han skulle gå miste om alla rättigheter till verket genom att detta gavs in till en myn- dighet. Enligt URL är handlingar som ges in till myndighet föremål för upphovsrätt enligt allmänna regler. Vissa begränsningar föreskrivs dock i 24 &. Kommittén uttalar att avfattningen av denna paragraf på några

Prop. 1973: 15 - 108

punkter kan inge tvekan men stannar dock för att inte föreslå någon ändring av URL:s regler om upphovsrätt till handlingar som har in- kommit till myndighet från enskild.

Vad angår handlingar som upprättats hos myndighet uttalar kommit- tén allmänt att det för större delen av de publikationer och skrifter som framställs hos myndigheterna saknas skäl att göra inskränkning i den princip om offentliggörande av allmän handling som TF innehåller. Så- lunda kan en vidsträckt spridning av ett verk, som av myndighet har framställts för publicering, motverkas genom upphovsrätt. Vidare kan enligt kommittén sägas att upphovsrätten här inte är så viktig som me- del att tillförsäkra upphovsmannen skälig avkastning. Om den som ska- par ett verk inom" en myndighet är tjänsteman hos myndigheten, får han ju lön för skaparmödan. Kommittén riktar emellertid uppmärk- samheten på fall då myndighet låter framställa och utge handböcker, läroböcker, lagkommentarer o.d. Detta sker f.n. utan upphovsrättsligt skydd. Kommittén uttalar att man på detta område inte kan bortse från att frånvaron av sådant skydd kan medföra vissa olägenheter. En en- skild utgivare skulle t. ex. kunna ge ut en ny upplaga av ett verk som är slutsålt och upphovsmannen skulle då inte vara skyddad. Detta har särskild tyngd då myndigheter driver förlagsverksamhet. Det är enligt kommitténs uppfattning rimligt att myndigheterna i sådana fall för att skydda sina ekonomiska intressen kan förhindra eftertryck.

En avvägning mellan principen om fritt offentliggörande av allmänna handlingar och URL:s regler om skydd för upphovsmannen kan enligt kommittén tänkas ske genom ett system med tvångslicenser. Detta skul— le innebära att det skulle stå envar fritt att återge en handling som har upprättats hos myndighet men att upphovsmannen skulle få rätt till ersättning. Kommittén tar upp denna fråga till närmare behandling och konstaterar att vissa omständigheter i och för sig talar till förmån för ett tvångslicenssystem. Främst skulle man härigenom uppnå säkerhet mot att upphovsrätten skulle komma att medföra något absolut hinder att publicera en allmän handling i fall där publicering är motiverad av hänsyn till meningsutbyte eller upplysning. Ett annat motiv är att man med tvångslicens smidigare än med en förfoganderätt kan anpassa vill- koren för publiceringen efter det ekonomiska intresse som föreligger hos upphovsmannen eller myndigheten. Kommittén finner emellertid vissa skäl som talar mot ett tvångslicenssystem. Främst gäller det hän— synen till upphovsmannen. En handling kan ha blivit tillgänglig enligt TF:s regler vid en tidpunkt då upphovsmannen ännu inte betraktar den som färdig för publicering. Upphovsmannen bör enligt kommittén själv få bestämma tid och plats för publicering. Det kan enligt kom- mittén vidare ifrågasättas, om ett tvångslicenssystem skulle ge tillräck- ligt skydd åt en av myndighet bedriven förlagsrörelse. Kommittén me- nar att det är tveksamt om en sådan förlagsrörelse i längden kan be-

Prop. 1973: 15 109

hålla en stab av skickliga författare bland sina uppdragstagare, om för- laget inte kan erbjuda starkare garantier mot att ett privat förlag publi- cerar deras verk än en rätt till ersättning som kanske är osäker. Kom- mittén konstaterar i anledning härav att ett system med tvångslicenser synes innebära ett större ingrepp i skyddet för upphovsmannen än vad som kan anses nödvändigt för att tillgodose tryckfrihetens krav. Kommittén vill därför inte förorda ett sådant system.

De intressen som står på spel bör enligt kommittén tillgodoses genom att man låter vissa grupper av handlingar vara föremål för upphovs- rätt enligt allmänna regler. Enligt kommitténs uppfattning bör upphovs- rätten härvid i huvudsak begränsas till sådana fall då ett verk har framställts för försäljning till allmänheten. Vare sig detta sker i större omfattning, såsom då myndighet driver förlagsrörelse för utgivning av skolböcker, eller myndigheten ger ut någon trycksak bara i mera en- staka fall, kan det enligt kommittén vara rimligt att detta sker på sam- ma villkor som annan likartad utgivning av tryckta skrifter. En regel om att upphovsrätt kan göras gällande i fall då ett verk har framställts för försäljning till allmänheten blir tillämplig i första hand när kostna- derna för verket avses bli täckta av intäkterna vid försäljningen. Inom en förlagsrörelse måste detta krav enligt kommittén tolkas så, att rö- relsen i stort skall finansieras med dessa intäkter. Regeln kan emeller- tid bli tillämplig också i fall då kostnaderna bara delvis avses bli täck- ta. Kommittén framhåller dock att det är uppenbart att ett verk inte kan anses framställt för försäljning bara på grund av att en avgift skall tas ut som motsvarar högst kostnaderna för distribution.

Kommittén föreslår på grund av det anförda att en hos myndighet upprättad handling skall vara föremål för upphovsrätt om den utgör ett verk som har framställts för försäljning till allmänheten.

Kommittén uttalar att upphovsrätt bör kunna hävdas också till andra verk i vissa noga angivna fall. Ett sådant fall föreligger enligt kommit- tén när en konstnär har gjort en illustration till en skrift som ges ut av myndighet. Denne har då inte haft skäl att räkna med annat än att illu- strationen skulle komma till just denna begränsade användning. Upp- hovsrätten bör enligt kommittén i ett sådant fall inte bero på om skrif- ten ges ut gratis eller mot ersättning. De skäl som i allmänhet talar för att myndigheternas handlingar skall få offentliggöras har vidare enligt kommitténs mening i mindre män tillämpning på illustrationer. Kommittén finner därför rimligt att upphovsrätt skall kunna göras gäl- lande i nu angivna fall. Regeln bör enligt kommittén utformas så, att den avser alster av bildkonst.

Kommittén tar också upp SGU:s tidigare nämnda framställning om att upphovsrätt skall kunna göras gällande beträffande officiell karta som upprättats inom SGU. Kommittén uttalar viss tvekan om sådan karta kan anses vara verk i URL:s mening men finner det dock rim-

Prop. 1973: 15 ltO

ligt att man anlägger samma betraktelsesätt på sådana kartor som på dem som enligt gällande lag kan erhålla upphovsrättsligt skydd. Kom- mittén föreslår därför att upphovsrätt skall kunna göras gällande även till SGU.-s officiella kartor.

Kommittén erinrar om att vissa typer av arbeten enligt URL anses förtjänta av ett visst skydd fastän de inte är verk i lagens mening. Så— lunda får enligt 49 % URL katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari ställts samman ett stort antal uppgifter, inte utan framställarens samtycke eftergöras förrän tio år förflutit efter det år när arbetet gavs ut. Undantag görs inte för handlingar som har upprättats hos myndig- het. Kommittén förordar att om sådant arbete har upprättats hos en myndighet, denna som regel inte skall få göra gällande ensamrätt till arbetet. Om emellertid arbetet har framställts för försäljning till allmän— heten, talar enligt kommittén samma skäl för en ensamrätt som dem som anförts för förslaget om upphovsrätt till verk som har skapats hos myndighet. Kommittén föreslår därför att ensamrätt som åsyftas i 49 55 URL skall kunna göras gällande till arbete som har upprättats hos myn- dighet för försäljning till allmänheten men inte i andra fall.

Kommittén berör också frågan om vem upphovsrätten skall tillkom- ma när det gäller handlingar upprättade hos myndighet. Det torde cn- ligt kommittén inte vara lämpligt att i lag ange några bindande regler härom. Är det fråga om en av myndighet bedriven förlagsverksamhet med författare som är knutna till myndigheten genom avtal, torde det i allmänhet te sig naturligt att förhållandet mellan myndighet och för- fattare regleras på samma sätt som är vanligt i branschen. Skapas ver- ket av en tjänsteman hos myndigheten, beror det på gällande föreskrif- ter om arbetet med verket skall anses ha tillhört hans tjänsteåliggan- den. Är så inte fallet, kan avtal ingås om förfoganderätten till verket på samma sätt som då detta har skapats av en utomstående.

I enlighet med de redovisade övervägandena föreslår kommittén ny lydelse av dels 1 kap. 8 & TF, dels 9 och 49 55 URL samt 12 & FotoL. '

Enligt den föreslagna lydelsen av 1 kap. 8 % TF får rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling genom lag begränsas av hänsyn till upphovsmannens eller framställarens rätt.

I 9 5 andra stycket URL har tagits upp de fall där enligt förslaget upphovsrätt får göras gällande till handling som är upprättad hos myn- dighet, dvs. när det gäller viss officiell karta, verk som framställts för försäljning till allmänheten samt alster av bildkonst. Kommittén anför i anslutning till ett uttalande i prop. 1956: 184 s. 18 att med officiell karta menas sådan karta som det enligt instruktion eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger ämbetsverk att upprätta och ge ut obero- ende av beställning. Utryckct ”alster av bildkonst” innefattar enligt kommittén måleri och skulptur men inte arkitektur och inte heller konstindustri eller konsthantverk. Kommittén hänför sig i detta avseende

Prop. 1973: 15 111

till vissa uttalanden av auktorrättskommittén i dess betänkande (SOU 1956: 25 s. 76).

I 49 5 första stycket URL, som innehåller vissa regler om kataloger, tabeller och andra sådana arbeten vari sammanställts ett stort antal uppgifter, föreslås införande av en bestämmelse enligt vilken skydd för sådant arbete som upprättats hos myndighet ges bara om arbetet fram- ställts för försäljning till allmänheten.

I 12 & FotoL görs enligt förslaget en hänvisning till 9 och 49 åå URL.

I fråga om övergångsbestämmelserna uttalar kommittén att förslaget innebär en vidgad möjlighet att göra gällande upphovsrätt. Detta stäm- mer enligt kommittén överens med vad som redan nu ter sig natur- ligt och de nya bestämmelserna bör därför gälla också i fråga om alster som har tillkommit före ikraftträdandet. Om någon har utnyttjat de nuvarande reglerna till att framställa exemplar av verk som den nya lagen inbegriper under upphovsrätten, bör han enligt kommittén ha rätt att sprida och visa dem. Likaså bör den som har gjort en trycksats eller liknande hjälpmedel få använda detta under en skälig övergångstid. Kommittén föreslår därför att samma principer skall tillämpas som vid URL:s ikraftträdande. Beträffande förslaget till ändring i FotoL utta— las att de nya reglerna bör gälla också fotografisk bild som har fram- ställts före ikraftträdandet.

4.2. Remissyttrandena över kommitténs förslag

Huvudprinciperna i kommitténs förslag godtas av flertalet remissinstanser. Förslaget har sålunda tillstyrkts eller läm- nats utan erinran av Göta hovrätt, socialstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, statens avtalsverk, LO, TCO, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och konsistorierna vid Umeå universitet samt vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. Flera remissinstanser, såsom televerket, statens järnvägar, sjöfartssty- relsen, skolöverstyrelsen och konsistoriet vid Göteborgs universitet samt samhällsvetenskapliga och nzatematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet förklarar sig inte ha något att erinra mot kommitténs huvudprinciper men önskar att skydd i vissa fall skall beredas utöver vad kommittén har föreslagit.

Endast en remissinstans, nämligen Svenska bokförh'iggarefäreningen, har helt avstyrkt förslaget. Föreningen anför bl. a. att det i praktiken är ogörligt att organisera en statlig utgivning så att den verkligen kon- kurrerar på lika villkor med andra bokförlags verksamhet. Risken är stor att statliga myndigheter eller bolags bokförlagsrörelse utvecklas till monopolföretag inom sina verksamhetsområden. Sådana monopol skul— le verka förkvävande på den rikt facetterade bokförlagsverksamhet Sve—

Prop. 1973: 15 112

rige nu har bl. a. tack vare vår hittills synnerligen tryckfrihetsvänliga lagstiftning. Föreningen anför vidare att de av kommittén föreslagna ändringarna knappast kan vara i upphovsmännens intresse bl.a. där- för att prissättningen på alstren blir mer eller mindre politiskt betingad och att royalty från myndighet därför inte är underkastad marknadens automatiska kontroll.

FLYCO tar upp frågan om inte problemet angående upphovsrätt till allmänna handlingar bör bli föremål för en mera genomgripande re- form. Man anför att det bara är undantagsvis som föreliggande upp- hovsrätt hindrar förmedling till allmänheten av innehållet i allmänna handlingar så att offentlighetsprincipen kränks. Förmedlingen sker i allmänhet i form av citat eller referat. Om man skulle välja att åter- vända till den i 1960 års proposition föreslagna lydelsen av 9 & URL skulle man, för att undanröja varje risk för en icke önskvärd begräns- ning av tryckfriheten, kunna kompensera begränsningen genom en sär- skild bestämmelse i 2 kap. TF. Denna skulle medge en mera vittgående rätt till återgivande ur allmänna handlingar, när ett sådant återgivande sker i uppenbart syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en all- sidig upplysning. FLYCO tillägger att detta uttalande inte innebär nå- gon slutgiltig ståndpunkt utan bara är avsett som ett inlägg i den ifrå- gavarande diskussionen.

Kommitténs uttalanden om rätten att ta del av ett verk s 0 m blivit en allmän h an dlin g berörs av justitiekanslern. Denne uttalar bl. a. att i den principiella frågan om förhållandet mellan den i 1 kap. 1 & TF stadgade rätten för envar att offentliggöra allmän- na handlingar, å ena, och upphovsmannens rätt att disponera över sitt verk, å andra sidan, bygger den gällande upphovsrättsliga lagstiftningen på att upphovsrätten med hänsyn till sin privaträttsliga karaktär inte omedelbart inskränks av TF:s bestämmelser. Det erfordras därför att det publicitetsintresse som ligger till grund för TF:s stadgande om rätt att offentliggöra allmänna handlingar tillgodoses genom särskilda regler i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Sådana regler finns f.n. i 9 och 24 åå URL. Kommitténs förslag stämmer till sin konstruktion överens med gällande lag i det att publicitetsintresset i fråga om de allmänna handlingar som är verk i URL:s mening alltjämt tillgodoses genom be- stämmelser i URL. Å andra sidan kan förslaget till ändrad lydelse av 1 kap. 8 5 andra stycket TF uppfattas som ett uttryck för en ändrad inställning i principfrågan i förhållande till gällande rätt men förslaget har inte av kommittén motiverats i enlighet därmed. Förslaget innebär att lagrummet, såvitt gäller rätten att offentliggöra allmänna handling- ar, får karaktär av undantagsstadgande i förhållande till 1 kap. 1 & TF. Sådan karaktär synes lagrummet inte ha enligt gällande rätt. Vidare har kommittén, såvitt gäller rätten att ta del av allmän handling, ansett sig kunna begränsa upphovsmannens rätt genom att låta undantagsstad-

Prop. 1973: 15 113

gandet i 1 kap. 8 % andra stycket TF avse bara rätten att offentliggöra allmän handling. För nämnda begränsning har således inte ansetts er- forderligt med något stadgande i URL. Med hänsyn till det sagda kan enligt justitiekanslern gentemot förslaget anmärkas att det inte är helt konsekvent i den berörda principfrågan och att det lämnar rum för tvekan vilken uppfattning som förslaget bygger på. Någon större olä- genhet härav torde väl inte uppkomma i den praktiska tillämpningen men det kan ändå vara skäl att söka undanröja oklarheten i detta hän- seende.

Förslaget till ändrad lydelse av 1 kap. 8 & TF tillstyrks eller lämnas utan erinran av statskontoret och Pressens sam- arbetsnämnd medan SACO och Svenska fotografernas förbund föror- dar en viss omformulering av bestämmelsen. SACO föreslår att stad- gandet i stället formuleras så, att publiceringsrätten får begränsas ge- nom lag till förmån för upphovsman eller framställare, eftersom dessas rätt enligt 86 & regeringsformen inte kan göras gällande utan just detta stöd i TF. Svenska fotografernas förbund hemställer att bestämmelsen omarbetas så, att fotografs uteslutande rätt enligt 1 & FotoL att fram- ställa exemplar av bild inte inskränks av TF. Svenska Iandstingsförbun- det ställer sig tveksamt till om någon ändring behöver göras i 1 kap. 8 & TF och anför att stadgandet genom sin placering i det kapitel som behandlar rätten att i tryckt skrift offentliggöra allmän handling svår- ligen kan utsträckas till att gälla även rätten att ta del av handling, vil- ken rätt avhandlas i 2 kap. TF.

Vad gäller avvägningen i materiellt hänseende mellan upphovsrätten och rätten att fritt offentliggöra allmänna handlingar har kommittén inte föreslagit någon ändring i förhållande till gällande rätt såvitt angår till myndighet inkomna handlingar. De remissinstanser som yttrat sig särskilt i denna fråga, nämligen justitiekmzslern och Pressens samarbetsnämnd har förklarat sig inte ha någon erinran mot kommitténs ställningstagande.

Vad härefter angår den närmare avvägningen mellan upphovsrätt och tryckfrihetsrätt i fråga om handlingar som upprättats hos myndighet har flera remissinstanser uttalat sig om vilka grupper av handlingar som bör få upphovsrättsligt skydd. Särskilt intresse har knutits till kommitténs förslag att verk som framställts för försäljning till al l m ä n h e t e n skall få sådant skydd.

Förslaget har i detta hänseende tillstyrkts eller lämnats utan erinran av justitiekanslern, lantbruksstyrelsen (såvitt gäller 9 5), SGU, statens institut för konsumentfrågor, arbetsmarknatlsstyrelsen, statens avtals- verk och, när det gäller det sakliga innehållet, även av SACO. Pressens samarbetsnämnd uttalar att om undantaget i tillämpningen framgent be- gränsas till statliga förlagsartiklar eller andra närstående typer av publi— kationer, det inte finns någon anledning att motsätta sig den föreslagna

8 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 15

Prop. 1973: 15 114

bestämmelsen från pressens sida. Skulle emellertid stadgandet kunna brukas till att åsätta olika allmänna handlingar som inte rätteligen är tänkta som försäljningsobjekt ett pris för att på så sätt hindra envar från att återge handlingen, finns anledning till erinran. Enligt nämnden före- ligger dock såvitt kan bedömas knappast någon större risk för en utveck— ling i sådan riktning. Lantmiiteristyrelsen förklarar sig inte yrka på nå- gon ändring i kommitténs förslag om det genom ett motivuttalande görs klart att upphovsrätt kan föreligga även om försäljningssyftet inte är det primära men verket faktiskt är till salu och sålunda tillgängligt för alla. Konsistoriet vid handelshögskolan i Göteborg förklarar sig utgå från att lagtextens krav på framställning för försäljning till allmänheten är uppfyllt redan i och med att bara ett fåtal exemplar tillhandahålls som bokhandelsupplaga och huvuddelen av exemplaren går åt i utbytesverk- samhet med andra institutioner. Med denna tolkning synes man enligt konsistoriet få en lämplig gränsdragning mellan upphovsrättsskyddade produkter och andra produkter av arbetet inom akademiska institutioner.

Flera remissinstanser anser att kriteriet täcker flera angelägna behov men att det inte är tillräckligt omfattande. Universitctskanslersänzbetet och skolöverstyrelsen uttalar sålunda att önskemålen om upphovsrättsligt skydd inom undervisningsområdet till en del blir tillgodosedda genom förslaget men att det inte är tillräckligt, eftersom det inte täcker fall då av myndighet framställd undervisningsmateriel tillhandahålls de stude- rande gratis. Dessa myndigheter hemställer om ett tillägg till 9 & så att skyddet även kommer att omfatta verk som framställts för att användas huvudsakligen i undervisning. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att en del av de nuvarande bristerna avhjälps genom förslaget men att gränsdrag- ningen inte är fullt rationell.

Flera remissinstanser ställer sig kritiska till förslaget på denna punkt. Statskontoret ifrågasätter om inte kommitténs förslag till lagbestämmelse kommer att låta undantagsregeln göra ett alltför stort intrång på huvud- regeln och därigenom åsidosätta det på TF grundade rättskravet. Här- till kommer att begreppet ”framställt för försäljning till allmänheten” inte är lätt att definiera på ett sätt som utesluter tveksamhet i de enskilda fallen. Risk finns att tillämpningen av bestämmelsen kommer att ytterli- gare förstärka den mot TF riktade tendensen. Statskontoret menar att någon utväg borde finnas att på ett mera restriktivt sätt avgränsa de all- männa handlingar som verkligen av affärsmässiga skäl är i oundgängligt behov av skydd genom URL. Enligt statskontorets mening bör kommit— téns förslag till lydelse av 9 och 49 åå URL kompletteras så, att skydd tillkommer bara alster som är framställt för vinstgivande försäljning till allmänheten. Härigenom skulle man nå full paritet med motsvarande för- hållanden inom den enskilda företagsverksamheten. En sådan bestäm— melse skulle också vara väsentligt lättare att tillämpa än den av kom- mittén föreslagna. Även konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska

Prop. 1973: 15 115

fakulteten vid universitetet antyder att införande av begreppet vinst- syfte i definitionen skulle underlätta tillämpningen av bestämmelsen.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, som vid sin gransk- ning av betänkandet framför allt uppmärksammat den högre utbildning- ens och forskningens behov, uttalar att kommitténs förslag till gränsdrag- ning mellan skyddade och inte skyddade verk inte kan anses stämma överens med målsättningarna inom vare sig tryckfrihetsrätten eller upp- hovsrätten. Fakulteten fortsätter.

Om hänsyn fortfarande tages endast till utbildningsområdet kan gi- vetvis ett offentligt debattintresse vara knutet även till exempelvis en lä- robok, som upprättats hos myndighet och tillhandahålles mot betalning. Särskilt markerat kan detta intresse bli, om läroboken av en eller annan anledning dragits ur marknaden, t. ex. en lärobok i sexualkunskap, som förmenas bygga på föråldrade idéer. Vill en tidning icke blott citera utan i sin helhet publicera texten i debattsyfte, bör upphovsrätten rimligen icke utgöra hinder härför. Å andra sidan påkallar intresset av fritt me- ningsutbyte och allsidig upplysning icke att en lärobok, som upprättats hos myndighet och tillhandahålles gratis, under alla omständigheter får mångfaldigas av vem som helst. Finns en upplaga fortfarande tillgäng— lig hos myndigheten, går det ju bra att rekvirera exemplar därifrån. Är exemplar icke längre tillgängliga, kan detta bero på att myndigheten an- ser en omarbetning nödvändig. Att en enskild då skall kunna i förvärvs— syfte tillhandahålla exemplar av den föråldrade upplagan, kan i varje fall icke grundas på något publicitetsintresse. Dessutom måste det över huvud medföra avsevärda tillämpningssvårigheter att draga gränsen vid att verket framställts för försäljning till allmänheten. Kommittén har själv understrukit dessa svårigheter, då man förmenar, att Statens Of— fentliga Utredningar, ehuru genomgående försålda till allmänheten, stundom för ett påfallande högt pris, dock icke skulle anses framställda för försäljning till allmänheten. Tydligen är det icke heller en viss upp- laga, utan verket såsom sådant, som skall vara framställt för försäljning. Om myndigheten senare, t. ex. vid utgivande av ett nytryck, bestämmer att det skall tillhandahållas utan avgift, skulle upphovsrätten dock be- stå. Slutligen förefaller det ur tryckfrihetssynpunkt mindre tilltalande, att myndigheten —-— som ju här utgör den kontrollerande -— skall genom egna beslut om avgift kunna utestänga verket från att tryckas av i det fria meningsutbytets intresse.

Fakulteten anför fortsättningsvis att någon meningsskiljaktighet inte råder om att författningar samt beslut och yttranden av myndighet över huvud inte bör vara föremål för upphovsrätt. Bestämmelser härom kan lämpligen finnas i 9 & URL. Vad i övrigt angår handlingar som är upp- rättade hos myndighet förefaller det klart att en generös tillämpning av citat- och referaträtten är fullt tillräcklig från tryckfrihetssynpunkt när det gäller verk som redan finns tillgängliga i tryck. Det är först när ett hos myndighet upprättat verk inte har offentliggjorts i tryck som be- fogenheten att trycka av innehållet får så stor vikt ur informations- och debattsynpunkt att en ”citaträtt” som omfattar hela verket blir av be- tydelse. Sker publiceringen inte i informations- eller debattavsikt utan i

Prop. 1973: 15 116

förvärvssyfte bör däremot rätt till eftertryck inte föreligga. Dessa syn— punkter bör kunna tillgodoses bl. a. genom att man i 24 % URL tar in en bestämmelse av innehåll att handlingar som är upprättade hos myn- dighet får återges utan upphovsmans samtycke, dock inte där återgi- vandet uppenbarligen sker i annat syfte än att säkerställa ett fritt me— ningsutbyte och en allsidig upplysning.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, som begränsat sig till frågan om konsekvenserna av förslaget för framställningen av undervis- ningsmateriel inom universitet och högskolor, bestrider att försäljnings- avsikten är ett lämpligt kriterium när det gäller verk inom undervis- ningsområdet. Fakulteten vill inte yrka på att kommitténs tillägg till 9 & URL skall slopas men förordar ett tillägg enligt vilket upphovsrätt skall kunna göras gällande till ”verk som framställts för att användas huvud- sakligen i undervisning”.

Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid univer- sitetet menar att den bästa lösningen skulle vara att använda sig av en enumerationsmetod för att ange vilka verk som skall ha skydd. Förslags- vis skulle sålunda upphovsrätt kunna göras gällande till läroböcker, handböcker (inklusive lagkommentarer), vetenskapliga arbeten och kar- tor, eventuellt till ytterligare en eller flera kategorier av verk som är att hänföra under 9 & URL.

Lantbruksstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget att skydd enligt 49 % URL för verk som framställts hos myndighet skall beredas bara om verket framställts för försäljning till allmänheten. Enligt styrelsens mening kan i särskilda fall skäl tala för att en myndighet bör kunna hindra en reproduktion i annan ordning än genom myndighetens egen försorg. Lantmäteristyrelsen anser sig av liknande skäl inte kunna till- styrka kommitténs förslag på denna punkt. Postverket påpekar att ver- ket i sin kommersiella verksamhet ger ut kataloger, tabeller m. in. som med verket konkurrerande företag självfallet inte bör få trycka av och distribuera i sin egen verksamhet. Verket framhåller att sådana tryck- alster i flertalet fall inte är åsatta något pris utan att ersättning för framställnings- och distributionskostnader i stället tas ut indirekt genom att viss hänsyn tas till dessa kostnader vid prissättningen av de tjänster som tryckalstret säljer. T RU-kommittén framhåller att stora delar av dess produktion troligen inte kommer att kunna anses framställda för försäljning till allmänheten och att- för dessa produkter upphovsrätt inte kan göras gällande enligt förslaget. TRU-kommittén finner det därför synnerligen angeläget att de tillägg Som kan komma att göras till 9 % URL utformas så, att också de produkter som TRU-kommittén enligt utredningsdirektiven skall producera ges upphovsrättsligt skydd.

FLYCO anför exempel på tillämpning av kommitténs förslag i olika tänkta fall och uttalar att den föreslagna gränsdragningen är otillfreds- ställande och troligen omöjlig att upprätthålla i praktiken. Genom kra-

Prop. 1973: 15 117

vet på försäljningsavsikt utestänger man en stor sektor av författarverk- samheten från upphovsrättsligt skydd. Organisationen hemställer att upphovsrätt i stället skall få göras gällande så snart den hos myndighet upprättade handling som upptar verket framställts för att ges ut, dvs. enligt 8 & URL för att föras i handeln eller på annat sätt spridas till all- mänheten. Därigenom skulle även verk som utdelas gratis eller säljs till allmänheten till ett symboliskt pris få skydd. Motsvarande ändring bör göras i förslaget till 49 & URL.

Stint, till vars yttrande Svenska musikförläggareföreningen 11. p. a. an- sluter sig, finner det vara oförenligt med upphovsmännens rättmätiga intressen att upphovsrätt skall kunna göras gällande bara till verk som framställts för försäljning till allmänheten. Denna gränsdragning kan inte accepteras. Man framhåller att situationen blir än allvarligare, om i en framtid kostnadsfritt studiematerial blir en realitet. Man hemställer därför att kommitténs förslag till ny lydelse av 9 & URL kompletteras så, att upphovsrätt skall kunna göras gällande även till verk som i form av handböcker, läroböcker, inspelningar eller annan form av studiemate- rial framställs av myndighet och av denna kostnadsfn'tt delas ut för an- vändning vid undervisning och utbildning.

Även Svenska bokförliiggareföreningen ställer sig kritisk till förslaget på denna punkt och menar att bestämningen ”som framställes för för- säljning till allmänheten” torde vara helt oanvändbar som rekvisit i sam- manhanget.

Utredningens förslag att skydd skall tillkomma vissa officiella kartor har föranlett uttalanden av en del remissinstanser. Sålunda har statskontoret, SGU och Pressens samarbetsnämnd tillstyrkt förslaget eller förklarat sig lämna detta utan erinran.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att med dess förslag till mera generell avfattning av 24 & URL det särskilda skyddet för officiella kartor kan utgå. Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid universitetet uttalar att den föreslagna särre- geln beträffande kartor inte synes ha motiverats på ett övertygande sätt. Vidare uttalas att kartor Väl i allmänhet inte äger tillräckligt individuell prägel för att erhålla upphovsrättsligt skydd men att skydd enligt 49 & URL ej sällan kan bli aktuellt.

Rikets allmänna kartverk och lantmäteristyrelsen finner det inte rim- ligt att lagstiftaren överlämnar åt domstolarna att avgöra, om ifråga- varande kartor är att betrakta som verk. Lantmäteristyrelsen framhåller att ett definitivt ställningstagande. i denna del behövs, särskilt som gäl- lande reglering av utgivningsrätten synes ha utgått från att upphovsrätt verkligen föreligger. Kartvcrket påpekar att kommittén i 49 & släppt kravet på verk och att motsvarande i klarhetcns och rättstillämpningcns intresse med än större skäl bör kunna göras i 9 5 då man ju där direkt anger vilka produkter det gäller. Verket framhåller vidare att enligt dess

Prop. 1973: 15 118

uppfattning kriterierna på vad som avses med verk framstår som allt- mer föråldrade i en tid då många verk som av tungt vägande skäl bör åtnjuta upphovsskydd framställs av grupper av individer med olika tek- niska hjälpmedel, ofta i synnerligen invecklade kombinationer. Verket förklarar sig dock inte kunna hävda annat än att de officiella kartorna är verk i URL:s mening. '

SGU uttalar att enligt dess mening geologiska kartor utan tvekan är att anse som verk eftersom de grundar sig på en vetenskaplig analys och tolkning av själva fältobservationerna och därmed fyller kraven på ori- ginalitet och självständighet. '

Kommitténs uttalande att begreppet ”arbete vari sammanställts ett stort antal uppgifter” anses kunna innefatta karta har föranlett en del kommentarer. Lantmäteristyrelsen framhåller att stadgandet med denna tolkning kan få avsevärd betydelse för vissa inom lantmäteriet samman- ställda kartor och att det med hänsyn till det ekonomiska intresset av att kunna skydda dessa produkter är viktigt att frågan blir fullt klarlagd. Styrelsen anser sig emellertid inte kunna tillstyrka förslaget att ensam- rätten enligt 49 5 för myndigheternas del skall begränsas till arbeten som framställts för försäljning till allmänheten. Rikets allmänna kartverk framhåller att skydd enligt 49 & URL är otillräckligt dels därför att skyddet löper ut efter tio är, dels därför att kartorna efter utgivningen revideras en eller flera gånger utan att huvudinnehållet ändras varför skyddet kan vara svårt att upprätthålla.

I en del yttranden begärs att skyddet skall utvidgas även till en del andra kartor än dem som kommittén angett. Sålunda hemställer lant— mäteristyrelsen att skydd skall beredas den s.k. fastighetskartan, dvs. den av kartverket upprättade ekonomiska kartan som av lantmäteriet hålls å jour beträffande fastighetsindelningen. Rikets allmänna kartverk framhåller att verket enligt sin instruktion mot full kostnadstäckning framställer s.k. fotogrammetriska produkter på beställning av myndig- heter och enskilda oeh att skyddet för dessa produkter inte är klart en- ligt kommitténs förslag. Kartverket hemställer att den begränsning som ligger i att försäljningen skall vara riktad till allmänheten skall utgå för dessa produkter.

En del remissorgan har uttalat sig om kommitténs förslag att skydd skall tillkomma al s te r a v b i 1 d k 0 n s t. Justitiekanslern anser det tveksamt om sådana verk kan vara att hänföra till handlingar som upp- rättats hos myndighet och SACO ifrågasätter om sådana alster bör er- hålla skydd. Enligt SACO borde på de av kommittén anförda skälen med lika fog också alster av litterärt skapande, t. ex. en dikt, skyddas. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet menar att med det för- slag till mera generell avfattning av 24 & URL som fakulteten för fram det särskilda undantaget för alster av bildkonst kan slopas. Pressens samarbetsnämnd finner däremot det föreslagna skyddet rimligt. Svenska

Prop. 1973: 15 119

fotografernas förbund gör en del påpekanden som redovisas i det föl- jande i anslutning till yttrandena över de föreslagna ändringarna i FotoL.

Några remissorgan har berört frågan om skydd för upphovs- mannens ideella rätt.

Justitiekanslern framhåller att det med hänsyn till i Bernkonventio— nen uppställda krav på minimirättigheter bör övervägas, om det inte är möjligt att på ett bättre sätt än enligt förslaget tillgodose upphovs-' mannens ideella rätt såvitt gäller upprättade handlingar. För dessa lär publicitetsintresset liksom i fråga om inkomna handlingar i och för sig inte kräva mera än en rätt att få återge handlingarna. Juridiska fa- kulteten vid Stockholms universitet anför liknande synpunkter och un- derstryker att art. 9.2. i Bernkonventionens Stockholmstext minst av allt ger stöd för att låta upphovsrätten helt falla bort beträffande vissa verk. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att från- varon av skydd innebär att en känd universitetslärare som utarbetat en skrift eller ett televisionsprogram måste finna sig i att skriften eller pro- grammet återges av någon utomstående under hans namn med änd- ringar som kanske är högst skadliga för hans vetenskapliga anseende. Konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid universi- tetet anför att den roll som den ideella rätten spelar i sammanhanget borde göras till föremål för särskild utredning.

FLYCO framhåller att ett särskilt problem föreligger i nuvarande läge. Varje allmän handling som enligt 9 & URL faller utanför upp- hovsrätten, står också utan skydd för den ideella rätten. Förvanskning- ar, felcitat och liknande kan sålunda inte påtalas. Detta måste vara ett synnerligen otillfredsställande resultat av omsorgen om tryckfriheten och om säkerställandet av korrekt information till allmänheten.

I det föregående har nämnts önskemålen från en del remissorgan om skydd även för andra kategorier av verk än dem som utredningen föreslagit. Även en del andra önske- mål i denna riktning har framförts. Televerket hemställer om skydd för sådana hos myndighet upprättade handlingar beträffande vilka från konkurrenssynpunkt behov föreligger för staten av skydd mot publice- ring i tryckt skrift utan framställarens samtycke. Verket nämner liksom statens järnvägar särskilt att konstruktionsritningar och arbetsbeskriv- ningar o.d. bör få skydd. Också i en del andra yttranden, t.ex. av postverket och sjöfartsstyrelsen, påpekas önskvärdheten av att upp- hovsrättsligt skydd bereds i något vidare omfattning än kommittén före- slagit, bl.a. för att man i annat fall får svårt att konkurrera med en- skilda företag som gör eftertryck och som inte belastas av t. ex. manu- skriptkostnader. Postverket nämner, utan att framställa något direkt yr- kande, att det skulle vara önskvärt med skydd enligt URL i vissa sam- manhang även för verk som inte framställts för försäljning till allmän- heten, t. ex. när det gäller bidrag till personaltidning.

Prop. 1973: 15 120

De av kommittén föreslagna ä n d r i n g a r n a i F o t 0 L tillstyrks eller lämnas utan erinran av statskontoret, postverket, arbetsmarknads- styrelsen, statens institut för konsumentfrågor och Pressens samarbets- nämnd. Televerket framställer önskemål om att ensamrätt skall kunna göras gällande även till fotografisk bild av vetenskapligt värde.

Lantmäteristyrelsen och rikets allmänna kartverk hemställer att den föreslagna ändringen i 12 & FotoL inte kommer till stånd eller ges en annan utformning. Styrelsen framhåller att fotografier knappast har samma betydelse från tryckfrihetssynpunkt som det skrivna ordet och att eftertryck av bilder i tryckta publikationer torde medföra risk för olämpliga förvanskningar. Styrelsen ifrågasätter om tillräckliga skäl an- förts för de föreslagna generella begränsningarna. Vidare framhålls att en konsekvens av förslaget synes kunna bli att Viktiga grupper av bilder förlorar nuvarande grundläggande skydd, särskilt flygbilder som framställts vid kartverket. Skyddsbehovet är uppenbart bl.a. av ekono- miska skäl och det synes tveksamt om bilderna är hänförliga till arbe- ten som avses i 49 & URL. Kartverket framhåller att den föreslagna ändringen av 12 & FotoL kan skapa tveksamhet om kartverkets rätt genom att skyddet görs beroende av 9 och 49 åå URL. Om man bort- ser från rena undantagsfall då en flygbild kan anses som alster av bild— konst, tordc nämligen karaktären av verk vara tveksam. Härigenom skulle enligt verket möjligheten till skydd enligt 9 & bortfalla och rät- ten i princip få grundas på 49 & URL, eftersom flygbilder får anses utgöra arbeten vari ett stort antal uppgifter sammanställts.

Svenska fotografernas förbund uttalar att de föreslagna hänvisning- arna i 12 % FotoL till vad som enligt URL skall gälla för officiell karta och verk som framställts för försäljning till allmänheten samt för verk som avses i 49 & URL inte skapar några tolkningssvårighctcr eller pro- blem vid tillämpningen. Sådana svårigheter kan däremot enligt förbun- det uppstå när det gäller hänvisningen till bestämmelserna om alster av bildkonst. Förbundet påpekar att kommittén uttalat att en tillämpning av den föreslagna bestämmelsen på fotografiska bilder torde leda till att ensamrätt, oberoende av vad som gäller på grund av övriga bestämmel- ser, kan göras gällande till fotografisk bild, vilken som sägs i 15 å andra stycket FotoL äger konstnärligt värde. Förbundet påpekar att en viss individuell prägel krävs för att ett verk skall få skydd enligt URL men att något enhetligt konstnärligt värde inte behöver finnas. Enligt 15 å andra stycket FotoL åtnjuter fotografi som har konstnärligt eller veten- skapligt värde längre skyddstid än andra fotografier. Förbundet påpe- kar att det vid tillkomsten av bestämmelsen framhölls att definitionen innefattade ett kvalitetskrav som var avsett att nära stämma överens med det som ligger till grund för det upphovsrättsliga begreppet verk. Eftersom detta begrepp inte innefattar något kvalitetskrav, kan det ifrågasättas om inte det riksdagsutskott på vars initiativ den längre

Prop. 1973: 1.5 121

Skyddstiden tillkom utgick från en snävare tolkning av begreppet verk än som egentligen varit avsikten. Förbundet hävdar att åtminstone var- je fotografisk bild som tagits av yrkesfotograf eller i övrigt för försälj- ningsändamål måste falla under 15 å andra stycket FotoL. Gränsdrag- ningen mellan 15 5 första och andra styckena FotoL torde enligt för- bundet medföra besvärande tolkningssvårigheter och stora praktiska svårigheter vid tillämpningen. Förbundet ansluter sig till kommitténs uttalande att undantagen i FotoL så nära som möjligt bör ansluta sig till dem i URL och menar att de skäl som enligt kommittén talar för undantagande av alster av bildkonst också talar för att fotografisk bild skall undantas oavsett om den hänför sig till 15 & första eller andra stycket FotoL. En uppdelning på det sätt som kommittén föreslagit medför enligt förbundet besvärliga gränsdragningsproblem.

En del remissorgan tar upp till behandling vissa särskilda frågor. Rö- rande spörsmålet vem upphovsrätten skall tillkomma uttalar socialstyrelsen att frågan om upphovsrätten skall tillkomma upp- hovsmannen själv eller anses överlåten på myndigheten bör vara en av- talsfråga. Televerket uttalar i denna fråga att rätten utan särskilt avtal får anses ha övergått till arbetsgivaren, om arbetet varit ett tjänste- åliggande. TCO framhåller att det beror på gällande tjänsteföreskrif— ter om arbetet med verket skall anses ha tillhört tjänstemans ålig- gande och att i annat fall avtal måste ingås om förfoganderätten på samma sätt som om verket skapats av utomstående. Statens avtalsverk anser i likhet med offentlighetskommittén att det inte torde vara lämpligt att i lag ange några bindande regler i ämnet medan konsistoriet vid Lunds universitet och juridiska fakulteten vid universitetet anser att lag- stiftning behövs för att reglera upphovsrättens övergång till arbetsgiva- ren.

Pressens samarbetsnämnd framhåller att frågan om vem som har upphovsrätten till allmän handling får lösas inom tjänstemannarätten. Nämnden påpekar emellertid att i en hos myndighet upprättad hand- ling som inte är avsedd för försäljning till allmänheten kan ha intagits ett verk eller en del av ett verk till vilket någon utomstående tredje man har upphovsrätt och att med den lösning, som kommittén har valt, den- ne trcdje man synes gå förlustig sin upphovsrätt om det inte är fråga om alster av bildkonst.

Stim påpekar att 9 % URL bara torde avse den egentliga upphovs- rätten men däremot inte de i 5 kap. URL nämnda n ärstående r ä t t i g h e t e r n a, eftersom detta inte uttryckligen nämnts i 45 och 49 %% URL. Eftersom begreppet handling även kan avse upptagningar etc., blir konsekvensen av kommitténs förslag beträffande en inspelning som ”upprättats” av en myndighet och som inte försäljs till allmänhe- ten att någon rätt inte kan göras gällande av upphovsmannen men väl

Prop. 1973: 15 122

av den utövande konstnären. Detta innebär en klar diskriminering av den som ursprungligen skapat verket.

4.3 1969 års departementspromcmoria

4.3.1 Principiella frågor om Skyddets utformning m. ut.

I promemorian lämnas inledningsvis en kort redogörelse för reglerna om skyddet för officiella texter m.m. i den nya texten av Bernkonven- tionen. Därefter behandlas frågan om ändringar i URL och FotoL och i ett följande avsnitt frågan om ändring i TF. Promemorian innehåller förslag till ändrad lydelse av 9, 24, 45, 46, 48 och 49 åå URL samt 12 & FotoL.

Vad först angår behovet av ändringar i URL uttalar utredningen att en utvidgning av skyddet för allmänna handlingar får anses vara en av statsmakterna redan godtagen riktlinje. Frågan gäller därför närmast i vilken utsträckning och enligt vilken lagteknisk metod detta bör ske. I sistnämnda hänseende bör man enligt utredningen helt allmänt accep- tera metoden att hos myndighet upprättade handlingar som huvud- regel förklaras vara fria för återgivning och att behovet av skydd för vissa grupper av handlingar tillgodoses genom särskilda undantagsbe- stämmelser. I fråga om den närmare utformningen av huvudregeln och undantagen bör man enligt utredningen emellertid också beakta de nya bestämmelser som infördes i Bernkonventionen vid Stockholmskonfe- rensen år 1967 och vissa förslag som har förts fram vid remissbehand- lingen.

Beträffande den nämnda huvudregeln om rätt till fri återgivning ut- talas i promemorian att offentlighetskommitténs förslag till reglering är adekvat i fråga om allmänna handlingar som har en speciell stats- och förvaltningsrättslig karaktär, nämligen sådana som i förarbetena till URL benämns författningar samt beslut och yttranden av myndighet eller annat offentligt organ. Regeln är emellertid enligt utredningen inte adekvat för andra allmänna handlingar. Den medför att upphovsman- nen blir helt avskuren från att göra gällande några som helst upphovs— rättsliga befogenheter med avseende på handlingen. Det tryckfrihets- rättsliga intresset kräver emellertid enligt promemorian inte mera än en bestämmelse som gör det möjligt att återge handlingen utan upp- hovsmannens samtycke, dvs. en bestämmelse som upphäver upphovs- mannens ensamrätt att förfoga över verket. Någon anledning att där- utöver begränsa hans i 3 & URL reglerade ideella rätt, dvs. rätten att bli angiven i förbindelse med verket och skyddet mot att verket utsätts för kränkande behandling, finns inte. Utredningen finner att dessa synpunkter leder till att man, i enlighet med vad juridiska fakulteten vid Stockholms universitet föreslagit vid remissbehandlingcn, bör dela

Prop. 1973: 15 123

upp reglerna om upphovsrätt till handlingar, som har upprättats hos myndighet, på två huvudbestämmelser.

Den ena huvudbestämmclsen bör enligt utredningen avse författning- ar samt beslut och yttranden av myndighet och bör innehålla att sådana handlingar inte är föremål för upphovsrätt. Bestämmelsen bör lämpli- gen tas in i 9 & URL.

Den andra huvudbestämmelsen bör enligt utredningen innehålla att andra hos myndighet upprättade handlingar än sådana som hänförts under 9 % URL inte skall vara föremål för förfoganderätt enligt 2 5 URL. Av denna formulering framgår att upphovsmannen har kvar sin ideella rätt enligt 3 & URL. Från regeln kan man sedan göra undantag som ger upphovsmannen en principiell förfoganderätt till vissa katego- rier av handlingar inom denna grupp. I promemorian uttalas att denna lösning i systematiskt hänseende innebär att skyddet för den senare gruppen av handlingar som är upprättade hos myndighet —- ”upprättade allmänna handlingar” blir av samma karaktär som det i 24 & regle- rade skyddet för handlingar som inkommer till myndighet —— ”inkomna allmänna handlingar”. Enligt promemorian är det därför naturligt att placera bestämmelsen i 24 å och att i största möjliga utsträckning ge likartade regler för alla allmänna handlingar som faller under 24 &.

4.3.2. Författningar samt beslut och yttranden av myndighet (9 5 URL)

I fråga om den föreslagna 9 & uttalar utredningen att den kan stödjas beträffande författningar på art. 2.4. i Bcrnkonventionen och i övrigt dels på denna artikel, dels på art. 9.2. Enligt art. 2.4. är det som tidi- gare nämnts förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma vilket skydd som skall tillkommaofficiella texterpå lagstiftningens,förvaltning- ens och rättskipningens område samt officiella översättningar av sådana texter. Art. 9.2. innehåller bestämmelser om att unionsländerna får till- låta mångfaldigande av annars skyddade verk under förutsättning att sådant mångfaldigande inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen. .

Föreskriften i 9 5 är enligt utredningen avsedd att omfatta handlingar som har en speciell stats- och förvaltningsrättslig karaktär. Utmärkan- de för sådana handlingar är att de återger myndigheternas överlägg- ningar och beslut. Utredningen anför olika exempel på sådana hand- lingar. Verk som avses med 9 % skall enligt den föreslagna" lagtexten inte vara föremål för upphovsrätt. Detta innebär att var och en kan för- foga över verken med uteslutande av upphovsmannens alla rättigheter enligt URL, dvs. både förfoganderätten enligt 2 & och den ideella rät- ten enligt 3 5. övriga upprättade allmänna handlingar faller enligt utred— ningens förslag utanför 9 & men regleras då i stället i den föreslagna

Prop. 1973: 15 124

24 %. Dit räknas enligt utredningen främst resultaten av en offentlig verksamhet som bedrivs på ett med privat verksamhet jämförligt sätt.

Enligt förslaget omfattar 9 5 i första hand svenska författningar och beslut och yttranden av svenska myndigheter. Därjämte kan den vid utsträckning av URL:s tillämpning med stöd av 625 i princip också bli tillämplig på offentliga aktstycken från annat land. Enligt utredning- en är det naturligt att utländska författningar och beslut av utländska myndigheter skall få återges fritt i Sverige. I fråga om yttranden av ut— ländska myndigheter anför utredningcn att det i många länder före— kommer att en myndighet, som publicerar t. ex. rapporter, utredningar och uppsatser, åtnjuter upphovsrättsligt skydd för dessa och att det inte är uteslutet att man i vissa fall kan vilja påkalla skydd i Sverige. Något större behov av att i Sverige medge fritt eftertryck i dessa fall torde enligt utredningen inte heller föreligga. Utredningen finner det därför riktigast att låta 9å inte omfatta yttranden av utländsk myndighet. I fråga om översättningar uttalar utredningen att huvudregeln i 9 5 skall gälla också översättningar av författningar och beslut i fall då översättningen ingår i en författning eller ett beslut eller i ett yttrande av svensk myndighet. I andra fall är emellertid en sådan översättning skyddad trots att originalverket saknar skydd. I fråga om officiella översättningar finner utredningen emellertid att ett behov ibland kan föreligga av att kunna återge dem fritt. I enlighet med vad som är till- låtet enligt art. 2.4. i Bernkonventionen föreslås därför att 9 5 skall gälla även officiella översättningar av sådana aktstycken.

4.3.3. Övriga allmänna handlingar m. m. (24 5 URL)

I fråga om 24 % erinras i promemorian om att paragrafen nu reglerar två från tryckfrihetsrättslig synpunkt olikartade kategorier av verk. Den ena består av inkomna allmänna handlingar och den andra av verk som visserligen inte har innefattats i allmän handling men som dock har med dessa så likartad karaktär att samma inskränkningar i det upphovs- rättsliga skyddet är påkallade, t. ex. muntliga anföranden inför myndig- het. Enligt promemorian bör i 24 & regleras ytterligare en kategori av verk, nämligen sådana som innefattas i annan upprättad allmän hand- ling än sådan som innehåller författning eller myndighets beslut eller yttrande. Skyddet för dessa verk och för de verk som nu omfattas av 24 & bör enligt promemorian vara likartat.

Enligt promemorian bör i 24 & första stycket tas upp som huvudregel att annat verk än som avses i 9 & och som innefattats i allmän handling inte skall vara föremål för förfoganderätt enligt 2 & URL. Härigenom görs klart att var och en kan utöva denna förfoganderätt men att upp- hovsmannens ideella rätt enligt 3 & är bevarad. Om från denna huvud- regel görs vissa undantag till förmån för upphovsmannen, kan enligt ut- redningens mening regleringen anses förenlig med Bernkonventionen.

Prop. 1973: 15 125

Dessa undantag bör enligt promemorian tas upp i 24 å andra stycket URL och avse vissa särskilda kategorier av verk. Sådana verk bör till- försäkras inte bara skyddet för ideell rätt enligt 3 5 utan i princip också skydd för förfoganderätten enligt 2 %. Med beaktande av vägande tryck- frihetsrättsliga intressen anser emellertid utredningen att den i den nu gällande lydelsen av 24 å URL föreskrivna rätten att återge vissa verk i samband med redogörelse för mål och ärende vari de förekommer bör omfatta också de kategorier av verk som enligt nyssnämnda undantags- bestämmelse i 24 5 andra stycket principiellt tillförsäkras fullt upphovs— rättsligt skydd. I denna fråga anför Hesser i ett särskilt yttrande att det inte föreligger något praktiskt behov av en sådan utvidgning. Vidare föreslår utredningen att man i 24 & URL tar upp en bestämmelse om att allmän handling vari upphovsrättsligt skyddat verk innefattas får utlämnas i den ordning 2 kap. TF föreskriver.

I likhet med offentlighetskommittén anser utredningen det vara lämpligt att man genom en uppräkning anger alla grupper av verk som skall vara föremål för ett vidsträcktare upphovsrättsligt skydd än en- ligt den föreslagna huvudregeln i 24 & första stycket URL. När det gäller frågan vilka verk som skall falla under denna undantagsbe- stämmelse enligt utredningens förslag placerad i 24 % andra stycket URL —— tar utredningen upp till behandling de olika grupper som of- fentlighetskommittén behandlat.

Utredningen finner i fråga om officiella kartor att skyddet bör ut- sträckas till samtliga officiella kartor.

Utredningen anmärker att vissa affärsverk under remissbehandling- en hemställt att också ritningar och andra tekniska förebilder som har framställts hos myndighet bör göras till föremål för skydd. Denna hemställan finner utredningen välgrundad.

Enligt offentlighetskommitténs förslag skall skydd tillkomma verk som framställts av myndighet för försc'iljning till allmänheten. Utred— ningen anmärker att förslaget har kritiserats av flera remissinstanser. Kritiken innebär väsentligen att försäljningskriteriet verkar på ett sätt som är godtyckligt från både tryckfrihetsrättsliga och upphovs— rättsliga synpunkter. Det har framhållits dels att det inte är tilltalande att en myndighet genom egna beslut om avgift skall kunna utestänga verk från att tryckas av, dels att vissa kategorier av verk, som Ofta tillhandahålls mot betalning och därför kan behöva skydd, ibland de- las ut gratis men trots detta bör vara skyddade. Utredningen menar att vad som sålunda anförts inte kan frånkännas beaktande och att det av offentlighetskommittén föreslagna stadgandet inte erbjuder en till- fredsställande lösning. Däremot bör enligt utredningen skydd ges åt ett par mer specificerade grupper inom området och skyddet bör här göras oberoende av försäljningsavsikten.

Den första gruppen som utredningen föreslår skola skyddas är verk

Prop. 1973: 15 126

som framställts hos myndighet och är avsett för undervisning. Utred- ningen framhåller att flera remissinstanser har föreslagit att denna grupp skall åtnjuta skydd. Det kan, menar utredningen, inte för den allmänna debattens skull föreligga något nämnvärt behov av att kunna trycka av läroböcker o.d. i deras helhet. Å andra sidan är skydd på- kallat inte bara av ekonomiska skäl utan också för att skydda upphovs- männen mot att framställningar, som de anser felaktiga eller föråld- rade, mot deras vilja sprids bland allmänheten. Med verk som avses här bör enligt utredningen jämställas verk som utgör resultatet av ve- tenskaplig forskning. Skälet härtill är bl. a. att det ofta är svårt att dra en klar gräns mellan sådana verk och verk som är avsedda för under- visning. Ofta torde också intresset av att skydda forskningsresultat mot vilseledande bearbetningar vara stort.

Den andra gruppen av handlingar som utredningen nämner är verk som genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Utredningen anför att det affärsdrivande verket här befinner sig i samma situation som motsvarande privata företag och bör ha samma möjligheter att ekonomiskt utnyttja utgivningen av sina produkter. Det föreslås därför att skydd bereds denna grupp av verk.

Utredningen diskuterar vidare om skydd i enlighet med vad som föreslagits av vissa remissinstanser bör beredas åt upp!ysningsskrifter av olika slag. I promemorian sägs att någon anledning att av ekonomiska hänsyn införa skydd för statens hithörande produkter knappast finns. När det gäller den omständigheten att privata upplagor kan bli behäf- tade med fel eller på annat sätt få en otillfredsställande utformning är enligt utredningen den sanering som utövas genom allmänhetens kritik tillräcklig. Utredningen vill därför inte förorda att någon inskränkning görs i rätten att återge allmänna handlingar som tjänar upplysnings- syfte.

Utredningen behandlar vidare offentlighetskommitténs förslag att skydd skall beredas alster av bildkonst som innefattas i allmän hand- ling. Utredningen framhåller att många hithörande alster i själva verket är att bedöma som sådana beskrivande teckningar som i upphovsrättslig mening inte är att anse som konstverk utan som litterära verk. Även om fråga undantagsvis är om konstnärligt alster bör emellertid detta enligt utredningens mening knappast medföra att andra regler skall gälla för dessa verk än för övriga bidrag till den publikation som det gäller. Be— träffande offentlighetskommitténs påpekande att konstnären i dessa fall bara räknar med att illustrationen skall komma till den begränsade användning som myndighetens eget nyttjande innefattar anför utred- ningen att detsamma i många fall gäller även upphovsmän till andra bidrag. Enligt utredningen bör vidare i sammanhanget beaktas att av offentligt organ ombesörjda fotograferingar och filmupptagningar i vissa.

Prop. 1973: 15 127

fall kan väntas ha så stort allmänt intresse att det bör vara fritt exempel- vis för pressen att publicera sådana fotografier och bilder ur sådana filmer i den mån en i ord skriven redogörelse i motsvarande fall skulle varit fri för återgivning. Frågan är enligt utredningen av större prak- tisk betydelse när det gäller FotoL men samma principiella lösning bör gälla i båda lagarna.

På grund av det anförda anser utredningen att skäl inte föreligger att föreslå särbestämmelser för alster av bildkonst. Utredningen anmärker emellertid att de i övrigt föreslagna undantagen självfallet är tillämpliga även på alster av bildkonst och till största delen torde täcka det prak- tiska behov som föreligger.

I promemorian anförs att utredningen har övervägt att bereda skydd åt musikaliska verk men avstått härifrån eftersom det, bortsett från koralböcker som är föremål för officiellt fastställande, är sällsynt att sådana verk återges i allmän handling.

I promemorian framhålls att vissa remissinstanser påpekat att ett verk som myndighet tar in i allmän handling med stöd av tvångslicens, t. ex. enligt 16 % URL, genom ett sådant förfarande blir så att säga all- män egendom och kan återges fritt. Denna lucka kommer enligt prome- morian i praktiken till stor del att täppas till genom att verk som framställs för undervisning underkastas det vidsträcktare upphovsrätts- liga skyddet. Det finns dock enligt promemorian andra fall som, även om de inte är särskilt vanliga, dock från principiell synpunkt bör regleras på ett för upphovsmannen rimligt sätt. En del exempel anförs, t. ex. det fallet att ett konstverk avbildas i en av myndighet utgiven tid- ning i samband med redogörelse för dagshändelse, att musikaliskt verk återges i ett av statlig myndighet utgivet samlingsverk till bruk vid gudstjänst eller att en bok eller tidskriftsartikel, utan att verket mång- faldigas, ges in i en rättegång som förts av statlig myndighet samt att verk av misstag införs i allmän handling. Enligt promemorian bör denna fråga regleras på ett för upphovsmannen rimligt sätt och det föreslås därför skydd för verk som innefattas i allmän handling utan upphovs- mannens samtycke. Hesser anför i denna del att det enligt hans mening inte är påkallat att bereda skydd åt verk som nu nämnts. Som skäl anger han bl. a. att skydd för sådana verk i vanliga fall kommer att åtnjutas enligt andra regler (att verket är avsett för undervisning eller tillhandahålls i samband med affärsverksamhet) och att övriga fall är så sällsynta att någon reglering inte behövs. Vidare anförs att den av majoriteten föreslagna bestämmelsen skapar rättsosäkerhet vid publice- ring av allmänna handlingar eftersom allmänheten många gånger inte kan veta om upphovsmannen lämnat samtycke eller ej.

Enligt nuvarande lydelse av 24 5 får ”vad som skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation” återges utan upphovsmannens samtycke. Från denna regel undantas vissa verk,

Prop. 1973: 15 128

nämligen ”såsom bevis åberopade skrifter och dylikt”. Utredningen för- ordar att sistnämnda bestämmelse med en mindre redaktionell jämkning tas in i andra stycket.

När det härefter gäller handlingar som inkommit till myndighet kan enligt promemorian tvekan uppstå om vad som gäller för verk som är föremål för yrkande i mål eller ärende, t. ex. en lärobok som ges in till den statliga läroboksnämnden för granskning. Det anförs att en vanlig uppfattning är att sådana verk är skyddade redan enligt gällande rätt, vilket enligt en mening skulle framgå av att 24 & friger endast vad som ”anföres” inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation. Enligt promemorian är det emellertid påkallat att lagens mening blir klargjord på ett bättre sätt. Med hänsyn härtill föreslås att skydd skall beredas för verk som enskild har gett in för godkännande eller antagan- de av myndighet. Hesser anser att detta förslag inte motsvarar något praktiskt behov och även synes ägnat att i onödan komplicera lagtexten. Enligt hans mening bör de nuvarande bestämmelserna i 24 5 om hand- lingar som kommer in till myndighet behållas oförändrade och de nya bestämmelser som förs in i paragrafen bara avse handlingar som upp- rättats hos myndighet.

I nuvarande 24 % upptas slutligen vissa verk som inte i'ntagits i någon allmän handling, nämligen verk som innefattas antingen i muntligt an- förande inför myndighet eller i slatlig eller kommunal representation eller :" muntligt eller skriftligt anförande vid annan offentlig överlägg- ning am allmänna angelägenheter. I promemorian föreslås att dessa verk skall regleras i 24 å som ett tredje stycke.

Upphovsman har enligt nuvarande lydelse av 24 & sista punkten rätt att ensam ge ut samling av sina anföranden. I förslaget i promemo- rian upptas en motsvarande bestämmelse som ett fjärde stycke i 24 5. Enligt promemorian är det enklast att låta bestämmelsen omfatta alla verk som regleras av 24 &. Hesser har avvikande mening på denna punkt.

I promemorian anförs vidare att den föreslagna huvudregeln och de därtill knutna undantagsbestämmelserna helt är avpassade för svenska förhållanden och inte bör kunna utsträckas till verk som innefattas i handling som är upprättad hos eller inkommen till utländsk myndighet. Sådana verk bör i stället åtnjuta skydd enligt allmänna regler. Denna begränsning framgår av att huvudregeln till vilken undantagsbestäm- melserna ansluter, förklarats gälla verk som innefattas i ”allmän hand— ling som avses i 2 kap. TF”.

4.3.4. Skiljaktig mening beträffande 24 5 URL

Som framgår av den lämnade redogörelsen har Hesser avvikande upp- fattning i vissa sakfrågor. Även beträffande själva uppbyggnaden av 24 å och vissa andra delar av innehållet i förslaget har han en annan

Prop. 1973: 15 129

mening än majoriteten. Enligt hans uppfattning motsvarar majoritetens förslag till omredigering inte något praktiskt behov och är dessutom ägnat att onödigtvis komplicera lagtexten. Vidare anförs att det finns risk för att de av majoriteten föreslagna reglerna kommer att medföra att upphovsrätt till handlingar som inkommer till myndighet går förlo— rad i större utsträckning än nu är fallet vilket är särskilt betänkligt, eftersom det här gäller rättigheter som tillkommer enskilda. Som nämnts är ett väsentligt skäl för majoritetens omredigering att man därigenom skulle söka uppnå en ensartad reglering för handlingar som upprättats hos myndighet och handlingar som inkommer till myndig- het. På denna punkt anför Hesser att någon enhetlighet inte går att ge- nomföra, eftersom i alla viktigare hänseenden olika regler måste ges för de olika grupperna. Att då ändå föra samman reglerna medför att lagtexten blir mer svåröverskådlig än om vardera huvudkategorin av allmänna handlingar behandlas för sig. Hesser föreslår i stället att 24 % disponeras så att första stycket innehåller regler om upprättade hand- lingar, andra stycket i princip nuvarande bestämmelser om inkomna allmänna handlingar och tredje stycket den tidigare nämnda bestäm— melsen om att allmän handling vari verket innefattas får utlämnas i den ordning 2 kap. TF föreskriver. Huvudregeln i första stycket föreslår han formulerad så att handlingarna i fråga får återges utan upphovs- mans samtycke.

4.3.5 Närstående rättigheter m. m.

Vad som föreslagits i fråga om upphovsrätt till litterära och konst- närliga verk bör enligt promemorian äga motsvarande tillämpning på vissa upphovsrätten närstående rättigheter i 5 kap. URL och på rätt till fotografisk bild. Utredningen åberopar att ett utslag av regeringsrätten från år 1965 (RÅ 1965 nr 25) torde få uppfattas så, att mekanisk eller elektrisk upptagning kan vara att anse som allmän handling redan enligt TF:s nuvarande lydelse. Med hänsyn härtill bör enligt promemorian i URL hänvisning göras till 9 och 24 åå i 45 & tredje stycket beträffande utövande konstnärers rätt, i 46 å andra stycket beträffande fonogram- framställares rätt och i 48 & tredje stycket beträffande radio- eller tele- visionsföretags rätt. I anslutning till offentlighetskommitténs förslag bör vidare motsvarande hänvisning införas även i 49 & URL beträffande rätt till katalogarbete etc. och i 12 & FotoL beträffande rätten till foto- grafisk bild.

4.3.6. Övergångsbestämmelser

När det gäller övergångsbestämmclserna uttalar utredningen att de förslag som offentlighetskommittén lagt fram bör godtas. De nya be- stämmelserna i URL bör alltså enligt utredningen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet men att i fråga om rätten

9 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 15

Prop. 1973: 15 130

att sprida och visa dessförinnan framställda verk och använda dessför- innan tillverkade klichéer o.d. samma regler bör tillämpas som vid URL:s ikraftträdande. Samma principer bör enligt utredningen tilläm- pas i fråga om rättigheter enligt 5 kap. URL och FotoL.

4.3.7. Fråga om ändring av 1 kap. 8 5 TF

I fråga om den ändring som offentlighetskommittén föreslagit av 1 kap. 8 & TF uttalar utredningen att förslaget innebär att grundlags— stadgandet ändras på tre punkter. Den första punkten gäller att förbe- hållet för upphovsmans eller fotografs rätt endast skall avse sådana verk som innefattas i allmän handling, den andra att förbehållet endast skall avse rätten att offentliggöra verk i tryckt skrift och den tredje att hänvisningen till bestämmelsen i 51 & URL om kränkning av den and- liga odlingens intressen skall utgå.

Utredningen hänvisar till att författningsrummet före 1960 års änd- ring innehöll en hänvisning till att vad i lag var stadgat skulle gälla om den uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk eller verk av bildande konst, som tillkom upphovs- mannen till sådant verk och att den mera allmänna avfattning av stad- gandet som infördes 1960 närmast avsåg att klargöra att vid sådant mångfaldigande även upphovsmannens ideella rätt skulle iakttas. Enligt utredningens mening hade man emellertid även i övrigt goda skäl för att ge bestämmelsen en mera generell lydelse. De grundläggande reg- lerna i 1 kap. 1 & TF om friheten att i tryckt skrift yttra tankar och åsikter och meddela uppgifter och underrättelser gör inte något undan— tag för fall när det material som skall tryckas är föremål för annans upphovsrätt. Efter orden ger dessa regler därför även rätt att trycka an- nans skyddade verk eller vidta sådana förberedande åtgärder för tryck— ning som t. ex. att överlämna annans manuskript till ett tryckeri. Efter- som 1 kap. 1 & TF dessutom uttryckligen föreskriver att tryckfriheten endast kan inskränkas genom bestämmelser som är ”i denna förordning” meddelade till skydd för bl. a. enskild rätt, bör enligt utredningens me- ning själva TF, såsom f. n. är fallet, innehålla en hänvisning till URL och FotoL även beträffande rätten till andra verk än sådana som inne- fattas i allmän handling.

Denna ståndpunkt innebär att den närmare avvägningen av förhål- landet mellan upphovsrätt och tryckfrihetsrätt får göras i URL. Att upphovsrätten härvid inte får utformas så att den kommer att in- skränka den grundlagsenliga rätten att ta del av allmän handling är självklart. I utredningens förslag till ny lydelse av 24 % URL har ock- så tagits upp en bestämmelse som skyddar sistnämnda rätt. Att såsom offentlighetskommittén föreslagit utforma även förbehållet i 1 kap. 8 & TF särskilt med tanke på detta spörsmål synes däremot enligt utred- ningen inte påkallat.

Prop. 1973: 15 131

Vad slutligen angår offentlighetskommitténs förslag att slopa hänvis- ningen till 51 & URL har denna som motivering anfört att det här är fråga om ett ingripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefriheten att göra och att det även utan något förbehåll i TF är klart att ett sådant ingripande kan göras i enlighet med lag. lnvändningen är delvis av samma art som den som kommittén riktat mot det nuvarande allmänna förbehållet i 1 kap. 8 % TF för upphovs- mans och fotografs rätt. I promemorian anförs att med den uppfattning som utredningen har redovisat i fråga om förbehållet i 1 kap. 8 % TF även hänvisningen till 51 & URL bör behållas och att i varje fall något skäl inte finns att låta hänvisningen utgå separat.

Även en ljud- och bildupptagning kan enligt utredningen i vissa fall anses utgöra allmän handling och därmed bli underkastad regleringen i TF. Denna kommer därvid ibland att få betydelse inte bara för upp- hovsmän och fotografer utan även för utövande konstnärer och vissa andra i 5 kap. URL nämnda rättighetshavare. I promemorian anförs att detta förhållande emellertid för närvarande inte synes påkalla någon ändring av 1 kap. 8 & TF. Om en revision av detta lagrum skulle bli aktuell längre fram i samband med ny lagstiftning angående allmänna handlingar bör dock i tydlighetens intresse det förbehåll för upphovs- mans rätt som lagrummet nu innehåller utvidgas till en generell hän- visning till URL varigenom hänvisningen även kommer att avse rättig- heter enligt 5 kap. URL.

Utredningen anser alltså att stadgandet i 1 kap. 8 & TF tills vidare kan stå kvar oförändrat, även om 9 och 24 55 URL ändras i enlighet med utredningens förslag.

4.4. Föredraganden

4.4.1. Bakgrunden till den föreslagna lagstiftningen

En grundläggande princip i svensk rätt är att var och en skall ha fri tillgång till allmänna handlingar och rätt att offentliggöra dem i tryckt skrift. Denna tryckfrihetsrättsliga princip har ansetts vara så betydelse- full-att den har slagits fast i grundlag.

Allmänna handlingar är i vissa fall av sådan beskaffenhet att de i och för sig uppfyller förutsättningarna för att betraktas som verk i upp— hovsrättsligt hänseende. Den upphovsrättsliga lagstiftningen ger som huvudregel upphovsmannen till ett verk ensamrätt att bestämma över dess publicering.

Tidigare hade den principiella motsättningen mellan dessa tryckfri- hetsrättsliga och upphovsrättsliga principer inte så stor praktisk bety- delse. De tryckfrihetsrättsliga principerna gavs emellertid företräde. Med några få undantag var allmänna handlingar uteslutna från upp-

Prop. 1973: 15 132

hovsrättsligt skydd och kunde fritt återges. Frågan kom emellertid så småningom i ett annat läge. Redan vid tiden för tillkomsten av URL framstod det inte längre som rimligt att allmänna handlingar generellt skulle vara fria för eftertryck. Statliga organ hade i en omfattning som tidigare var okänd börjat ombesörja affärsmässiga och kulturella upp- gifter i former som organisatoriskt: och praktiskt motsvarade den en- skilda företagsamhetens. Också i fråga om handlingar som enskilda personer gav in till myndigheter och som därigenom fick karaktären av allmänna handlingar i TF:s mening framträdde ett ökat behov av skydd.

Mot bakgrunden av de förhållanden som jag här i korthet har be— rört föreslog auktorrättskommittén i sitt betänkande (SOU 1956: 25) att man skulle bereda skydd för de här angivna allmänna och enskilda intressena. I betänkandet, och senare också i propositionen med för- slag till URL (prop. 1960: 17), utformades reglerna härom på olika sätt för handlingar som upprättats hos myndighet, i fortsättningen kallade upprätlade allmänna handlingar, och för handlingar som från enskilda inkommit till myndighet, i fortsättningen kallade inkomna allmänna handlingar. För den förstnämnda kategorin föreslogs som huvudregel att handlingarna skulle omfattas av upphovsrätt men att undantag skul- le gälla för författningar samt beslut och yttranden av myndighet. Be- träffande den andra kategorin föreslogs en reglering som väsentligen innebar att upphovsrätt i regel skulle gälla men att anföranden inför myndigheter m.m. skulle få återges utan upphovsmannens samtycke.

Vid riksdagsbehandlingen godtogs i allt väsentligt de föreslagna be— stämmelserna om upphovsrätt till inkomna allmänna handlingar. Dessa finns nu i 24 & URL. Däremot riktades det kritik mot propositioncns förslag till reglering av frågan om upphovsrätt till upprättade allmänna handlingar. I första lagutskottets utlåtande framhölls att, i motsats till vad som före-slogs i propositionen, som huvudregel borde gälla att så- dana handlingar inte skulle vara föremål för upphovsrätt. Från denna huvudregel fick sedan föreskrivas de undantag som behövdes. Utskot- tet ansåg dock att det inte utan ytterligare utredning kunde bedömas vilka slag av hos myndighet upprättade handlingar som borde beredas upphovsrättsligt skydd. I enlighet härmed föreslog utskottet att det i 9 & URL skulle föreskrivas att handlingar som upprättats hos myndig- het som avses i 2 kap. 3 % TF inte skulle vara föremål för upphovs- rätt. I överensstämmelse med vad som redan gällde gjordes i förslaget dock undantag för vissa kartor. Utskottsförslaget bifölls av riksdagen. Samtidigt beslöt riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om utred- ning huruvida allmänna handlingar borde erhålla upphovsrättsligt skydd i andra fall än som följde av 9 & URL i den av riksdagen be— slutade lydelsen.

Med anledning härav fick offentlighetskommittén år 1961 i uppdrag att verkställa en utredning rörande upphovsrätten till upprättade all-

Prop. 1973: 15 133

männa handlingar. Kommittén avlämnade år 1967 sitt betänkande i äm- net. Dess förslag innebär i huvudsak att man som huvudregel behåller den nuvarande bestämmelsen i 9 5 om att sådana handlingar i prin- cip inte är föremål för upphovsrätt. Undantag från huvudregeln före- slås emellertid för tre grupper av handlingar, nämligen vissa officiella kartor, verk som framställts för försäljning till allmänheten samt alster av bildkonst. Dessa kategorier av verk bör enligt förslaget omfattas av upphovsrätt. Någon ändring av nuvarande regler i 24 & URL om in- komna allmänna handlingar föreslås inte. Kommittén förordar slutli- gen en viss jämkning av 1 kap. 8 & TF.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har förslaget att det upp- hovsrättsliga skyddet skall utsträckas till att avse vissa handlingar som nu är oskyddade i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Bara en remissinstans, Svenska bokförläggareföreningen, har ställt sig prin- cipiellt ogillande till hela förslaget. Föreningen har uttalat att det före- ligger risk för att statliga myndigheter och bolag som driver förlags- verksamhet utvecklas till monopolföretag inom sina verksamhetsområ- den.

När det gäller den närmare avgränsningen av de slag av handlingar, som skall skyddas, har emellertid åtskilliga kritiska synpunkter fram— förts. Detta gäller i synnerhet utformningen av den föreslagna bestäm- melsen om upphovsrätt för verk som har framställts för försäljning till allmänheten. En del instanser menar att skyddet bör vidgas utöver vad som följer av förslaget och vidare har från vissa håll förordats en an- nan teknisk lösning än den som har tagits upp i betänkandet.

Mot bakgrunden av betänkandet och de däröver avgivna remissytt- randena har den inom justitiedepartementet tillkallade utredningsgrup- pen för upphovsrättfrågor i oktober 1969 lagt fram en promemoria med förslag till vissa ändringar i URL och FotoL. Enligt promemorian bör bestämmelserna om upphovsrätt till allmänna handlingar delas upp på två huvudstadganden. Det första bör avse sådana hos myndighet upprät- tade handlingar som över huvud ej bör vara föremål för upphovsrätt, nämligen handlingar som har en särskild stats- eller förvaltningsrättslig karaktär, såsom författningar samt beslut och yttranden av myndigheter. Denna bestämmelse bör tas in i 9 & URL. Beträffande övriga allmänna handlingar framhåller utredningen att det tryckfrihetsrättsliga intresset inte kräver mer än att handlingen skall kunna få återges utan upp- hovsmannens samtycke. Däremot finns i fråga om dessa handlingar en- ligt utredningen inte någon anledning att begränsa upphovsmannens ideella rätt, dvs. hans rätt att bli angiven i förbindelse med verket eller att ingripa när verket utsatts för kränkande behandling. Huvudregeln om att upphovsman inte har ensamrätt att förfoga över nu ifrågava- rande allmänna handlingar bör enligt promemorian tas upp i 24 &. I denna bör också tas in undantagsbestämmelscr som ger upphovsman-

Prop. 1973: 15 134

nen principiell förfoganderätt till vissa kategorier av handlingar. Utred- ningen föreslår att till denna grupp hänförs 1) officiella kartor, 2) tek- niska förebilder, 3) verk som är avsett för undervisning, 4) verk som utgör resultat av vetenskaplig forskning, 5) verk som genom myndig- hets försorg tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksam— het, 6) verk som utan upphovsmannens samtycke har tagits in i allmän handling, 7) verk som har ingivits för godkännande eller antagande av myndighet, samt 8) verk som har åberopats som bevis m. m. Vidare föreslås vissa regler om utlämning enligt 2 kap. TF av denna grupp av handlingar samt om rätten att utan upphovsmannens samtycke återge verk som innefattats i sådan allmän handling. Enligt utredningen bör de i 24 & föreslagna reglerna också gälla i fråga om verk som innefat— tats i muntliga anföranden inför myndighet m.m. Någon ändring av 1 kap. 8 & TF är enligt promemorian inte nödvändig. En ledamot av utred- ningsgruppen har i fråga om 24 & URL redovisat en avvikande upp- fattning, som skall beröras närmare i det följande.

4.4.2. Allmänna synpunkter

Sedan lång tid tillbaka bygger vår lagstiftning på detta område på principen att allmänna handlingar som upprättats hos myndighet inte är föremål för upphovsrätt. Denna princip slogs på nytt fast vid ge- nomförandet av URL år 1960. Någon anledning att nu ompröva detta principiella ställningstagande föreligger inte. Det utredningsarbete som har bedrivits på senare år har enbart syftat till att undersöka vilka slag av allmänna handlingar som bör undantas från den nyss angivna hu- vudregeln. Redan nu gäller undantag för vissa kartor. Som påpekades under tillkomsten av URL har emellertid den offentliga verksamhe- tens expansion medfört ett ökat behov av upphovsrättsligt skydd för vissa slag av upprättade allmänna handlingar. Hit hör t. ex. läroböcker, författningskommentarer, kataloger och liknande produkter, som fram- ställts i den offentliga verksamheten i former och på villkor som liknar privat företagsamhet. Oavsett om dessa produkter framställs inom den allmänna eller den enskilda sektorn föreligger här ett behov av skydd mot obehörigt utnyttjande, framför allt i form av förbud mot efter- tryck. Behovet av upphovsrättsligt skydd för offentliga förlagsproduk- ter har gjort sig särskilt starkt gällande på läroboksområdet. Det är uppenbart att det kan medföra svårigheter att anskaffa kvalificerade läroboksförfattare för den statliga förlagsverksamheten, om dessa går miste om det upphovsrättliga skydd som de åtnjuter vid utgivning av läroböcker från privatägda förlag. Men också i fråga om andra hand- lingar som tillkommer i framför allt den affärsmässigt bedrivna offent- liga verksamheten finns ett behov av upphovsrättsligt skydd. Som exempel kan nämnas konstruktionsritningar som utarbetats i de affärs- drivande verken.

Prop. 1973: 15 135

Svenska bokförläggareföreningens farhågor för att en utvidgning av det upphovsrättsliga skyddet skall leda till en monopolisering av förlags— verksamheten på vissa områden anser jag obefogade. Vad det här gäller är bara att ge den statliga utgivningen möjligheter att såvitt gäller det upphovsrättsliga skyddet arbeta under samma villkor som den enskilda verksamheten genom att förhindra ett obehörigt utnyttjande av dess alster.

I enlighet med vad som uttalades vid URL:s tillkomst bör emellertid det upphovsrättsliga skyddet av offentliga handlingar inte utsträckas utöver vad som är absolut nödvändigt. När det gäller de handlingar som är i behov av ett upphovsrättsligt skydd måste vidare lagstiftningen utformas på ett sådant sätt att den inte inkräktar på de genom TF skyddade intressena av en fri samhällsdebatt och en allsidig samhälls— information. Rätten att ta del av allmänna handlingar får därför inte påverkas av att en handling är föremål för upphovsrättsligt skydd. Det är främst ett obehörigt kommersiellt utnyttjande av handlingarna som skall förhindras.

En utgångspunkt vid utformningen av nya regler om upphovsrätt till allmänna handlingar bör vara att det görs en åtskillnad mellan hand- lingar som i princip skall vara helt uteslutna från upphovsrättsligt skydd och sådana handlingar, till vilka upphovsrätt i större eller mindre om- fattning skall kunna göras gällande.

Innan jag närmare behandlar frågan till vilka av dessa huvudgrupper olika slag av allmänna handlingar bör hänföras vill jag emellertid beröra en fråga av principiell betydelse. Offcntlighetskommitténs förslag inne- bär som nämnts att hos myndighet upprättade handlingar som huvud- regel helt utesluts från upphovsrätt men att undantag görs för vissa av de tidigare berörda statliga eller kommunala förlagsprodukterna. En konsekvens av den föreslagna regleringen är att upphovsmannen i fråga om sådana hos myndighet upprättade handlingar som omfattas av hu- vudregeln går miste inte bara om rätten att förfoga över verket utan också om den ideella rätten, dvs. rätten att bli angiven som upphovsman till verket och åtnjuta skydd mot att verket ändras eller återges på ett sätt som är kränkande för upphovsmannen. Detta förhållande har kriti- serats av flera remissinstanser, bl. a. justitiekanslern och de juridiska fa- kulteterna.

Även jag anser att upphovsmannens ideella rätt bör skyddas så långt det är möjligt. För upphovsmannen till ett verk, som i och för sig är av det slaget att det bör kunna återges fritt, t. ex. en utredning eller en upplysningsskrift, kan det många gånger vara ett betydelsefullt intresse att hans namn anges i samband med att verket återges. Detta gäller i syn- nerhet när sådana upphovsmän som är ekonomiskt beroende av sin ska- pande verksamhet, t. ex. free-lance journalister, anlitas i offentlig verk- samhet. Även om upphovsmannen inte kan motsätta sig att verket åter-

Prop. 1973: 15 1"6

ges, har han ett berättigat intresse av att detta inte sker på ett felaktigt eller förvanskat sätt.

Som har påpekats under remissbehandlingen torde Bcrnkonventionen inte medge att upphovsrätten helt utesluts beträffande alla de verk som här är i fråga. De handlingar som enligt Bcrnkonventionen kan helt ute- slutas från upphovsrättsligt skydd är ”officiella texter på lagstiftningens, förvaltningens och rättsskipningens område”. Det är nämligen överläm- nat åt unionsländerna att själva bestämma vilket skydd som skall till- komma sådana handlingar (art. 2.4.) vilket får anses innebära att de kan bestämma att något skydd över huvud inte skall tillkomma sådana hand— lingar. Möjligheterna att inskränka upphovsrätten till andra hos myndig- het upprättade handlingar regleras i art. 9.2. Enligt denna bestämmelse kan unionsländerna tillåta att litterära eller konstnärliga verk mångfal- digas i vissa särskilda fall, om mångfaldigandet inte gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intressen.

Enligt min mening medger konventionen att författningar samt beslut och yttranden av myndighet helt utesluts från upphovsrättsligt skydd. När det gäller myndighets yttranden kan det visserligen vara något tvek- samt, om dessa faller in under art. 2.4., men utformningen av bestäm- melsen ger dock enligt min mening utrymme för en sådan tolkning. I fråga om andra hos myndighet upprättade handlingar torde bestämmel- sen i art. 9.2. innebära att i varje fall upphovsmannens ideella rätt skall bevaras. Från tryckfrihetsrättsliga synpunkter är det inte nödvändigt att intrång kan ske i denna rätt. Vad som är påkallat för att en fri sam- hällsdebatt och en allsidig samhällsinformation skall säkerställas är att allmänna handlingar i så stor utsträckning som möjligt kan återges utan upphovsmannens samtycke.

Jag delar sålunda den i promemorian uttalade uppfattningen att bara vissa handlingar av stats- eller förvaltningsrättslig karaktär, nämligen författningar samt beslut och yttranden av myndighet, bör vara helt ute- slutna från upphovsrätt. För dessa slag av handlingar torde frågan om den ideella rätten i regel sakna betydelse. För övriga hos myndighet upprättade handlingar bör gälla att upphovsmannen är bevarad vid sin ideella rätt. Vissa sådana handlingar bör emellertid ha ett mera långt- gående upphovsrättsligt skydd. Till denna fråga återkommer jag i det följande (avsnitt 4.4.4).'

4.4.3 Författningar, beslut m. m.

I enlighet med vad jag nyss har anfört bör vissa handlingar av spe- ciell stats- eller förvaltningsrättslig karaktär helt uteslutas från upphovs- rätt och bestämmelser om detta tas in i 9 & URL. Beträffande dessa verk talar främst starka tryckfrihetsrättsliga skäl för att de tas undan från upp- hovsrättsligt skydd. Härför talar emellertid också vissa rent upphovs-

Prop. 1973: 15 137

rättsliga skäl. Som uttalas i auktorrättskommitténs betänkande (SOU 1956: 25 s. 166) utgör en lag, en dom, ett beslut eller annat yttrande av offentligt organ visserligen resultatet av en författande verksamhet, vil- ken i och för sig kan grunda upphovsrätt. I och med den stats- eller för- valtningsrättsliga akt varigenom texten blivit en lag, en dom osv. måste emellertid ett aktstycke av annan rättslig valör anses ha tillkommit än de litterära arbetsprodukter som är föremål för upphovsrätt. Som jag nyss förordat bör därför författningar samt beslut och yttranden av myndig- het inte vara föremål för upphovsrätt. Jag delar också utredningens upp— fattning att bestämmelsen bör vara tillämplig också på utländska för— fattningar och beslut som fattats av utländska myndigheter. I fråga om utländska myndigheters yttranden talar som utredningen anfört vissa skäl för att de ges upphovsrättsligt skydd i Sverige. I många länder är sådana yttranden skyddade och enligt utredningen torde något större be- hov av att här medge fritt eftertryck inte föreligga. Jag är beredd att godta denna ståndpunkt och förordar således att dessa yttranden ges skydd i Sverige.

I fråga om översättningar gäller som allmän upphovsrättslig princip att den som har översatt ett verk har upphovsrätt till verket i denna gestalt (4 & URL). Av den föreslagna huvudregeln i 9 & följer emellertid att översättningar, som ingår i en författning eller i beslut eller yttrande av myndighet, inte är föremål för upphovsrätt. Exempelvis får översätt- ning av en internationell konvention återges fritt om den har tagits in i en proposition. I andra fall skulle, om inte annat sägs, den som över- satt en författning, en dom etc. ha upphovsrätt till det översatta verket trots att originalet inte är skyddat. I likhet med vad som förordas i pro- memorian bör emellertid officiella översättningar av både svenska och utländska texter till författningar och myndigheters beslut liksom offi-l ciella översättningar av svenska myndigheters yttranden vara uteslutna från skydd. Med officiella översättningar avses sådana översättningar som har upprättats inom en myndighet.

Sammanfattningsvis innebär den av mig föreslagna huvudregeln i 9 5 att från upphovsrätt helt undantas författningar samt beslut av in- och utländska myndigheter samt yttranden av svenska myndigheter. Från skydd undantas vidare officiella översättningar av sådana handlingar.

Emellertid kan det i vissa mycket speciella fall förekomma att i för- fattningar eller beslut eller yttranden av myndigheter ingår verk, som framstår som en självständig litterär eller konstnärlig arbetsprednkt och ger uttryck för sin upphovsmans individualitet. Som exempel kan näm- nas att i ett betänkande läggs fram förslag till tonsatta eller inte ton- satta psalmer. Hit hör också det av offentlighetskommittén nämnda fallet att alster av bildkonst ingår i en upprättad allmän handling, t. ex. ett betänkande.

Enligt min mening kan man inte helt bortse från de upphovsrättsliga

Prop. 1973: 15 ' 138

intressen som kan föreligga i fråga om de verk som jag nu har berört. Det förtjänar därför att övervägas att ge ett visst upphovsrättsligt skydd i dessa fall. Självfallet måste därvid beaktas att särskilt tryckfrihetens och den allmänna debattens intressen tillgodoses. De kategorier av verk där skydd kan komma i fråga är enligt min uppfattning alster av bild- konst, musikaliska verk och diktverk. Därutöver kan av andra skäl övervägas att i detta sammanhang ge skydd också åt officiella kartor.

Vad angår alster av bildkonst kan i detta sammanhang som ett prak- tiskt fall nämnas omslagen till Statens offentliga utredningar vilka nu för tiden ofta utformas så att de utgör konstnärliga verk i URL:s mc- ning. Det kan ifrågasättas om inte sådana omslag får anses ingå i de betänkanden till vilka de hör. Offentlighetskommittén har föreslagit att alster av bildkonst som innefattats i upprättad allmän handling — däri inbegripet författningar, beslut och yttranden av myndigheter — skall skyddas. Som skäl anförs främst att en konstnär som t. ex. gjort en il- lustration till en av myndighet utgiven skrift inte haft skäl att räkna med annat än att illustrationen skall komma till just denna begränsade användning.

I departementspromemorian uttalas i samband med den föreslagna 24 & att offentlighetskommitténs förslag inte har väckt någon erinran vid remissbehandlingen men utredningen har ändå inte funnit skäl att föreslå sådant skydd. I promemorian anförs att de fall som det när- mast gäller är sådana där tecknare och andra konstnärer anlitas för att göra instruktiva teckningar för upplysningsskrifter etc. Det uttalas att många alster av detta slag snarare är att bedöma som litterära verk än som konstverk men att det även om det undantagsvis skulle vara fråga om konstverk, knappast finns någon anledning att andra regler skall gälla för dem än för övriga bidrag till den publikation som det är fråga om. Vad angår offentlighetskommitténs uttalande att konstnären i dessa fall bara räknar med att illustrationen skall komma till den begränsade användning som myndighetens eget nyttjande innefattar uttalas i pro- memorian att detsamma i många fall gäller också upphovsmän till andra bidrag. I sammanhanget anförs vidare att av offentligt organ ombe— sörjda fotograferingar och filmupptagningar i vissa fall kan väntas ha så stort allmänt intresse att det bör vara fritt exempelvis för pressen att publicera sådana bilder. Enligt promemorian har denna fråga visser- ligen större praktisk betydelse för FotoL än för URL men samma prin- cipiella lösning bör gälla i båda lagarna.

För egen del vill jag framhålla att alster av bildkonst numera före- kommer i inte oväsentlig omfattning i handlingar upprättade hos myn— digheter. Det är tänkbart att dessa alster i framtiden kommer att få ett vidare användningsområdc. Enligt min uppfattning är det rimligt att frågan om upphovsrätten till dessa alster, som ju i hög grad är uttryck för sin skapares individualitet, löses på ett sätt som är mera tillfreds-

Prop. 1973: 15 139

ställande för uppshovsmännen än f.n. Det är bl. a. angeläget att be- stämmelserna utformas så att upphovsmännen inte avskräcks från att erbjuda det allmänna sina tjänster. Något tryckfrihetsrättsligt motiverat intresse föreligger inte att helt utesluta dessa alster från upphovsrätt. Jag vill därför förorda att alster av bildkonst ges ett visst upphovs- rättsligt skydd också när de ingår i författning eller beslut eller ytt- rande av myndighet. Jag återkommer senare till frågan vilka särskilda inskränkningar i skyddet som är påkallade av hänsyn till allmänna in- tressen.

Vad angår förhållandet till FotoL vill jag erinra om att denna inte innehåller någon inskränkning i fotografens rätt i fråga om fotografier som är allmänna handlingar. För ett återgivande av dessa krävs alltså i princip fotografens samtycke. I det följande avser jag att föreslå att inskränkningarna bl. a. i de föreslagna 9 och 24 55 URL görs tillämp- liga oekså på fotografisk bild. Jag kommer i sammanhanget också att beröra förhållandet mellan fotografier och alster av bildkonst.

Vad sedan angår musikaliska verk anges i departementspromemorian i samband med den föreslagna 24 & URL att utredningen övervägt att föreslå skydd också för sådana verk. Man har emellertid funnit att, bortsett från koralböcker som fastställs officiellt, det är sällsynt att så- dana verk återges i allmän handling och utredningen har inte ansett det påkallat att föreslå några regler i ämnet.

Frågan om skydd för musikaliska verk som innefattas i allmän hand- ling berördes något i samband med 1960 års lagstiftning på upphovs- rättens område. Vissa remissinstanser ansåg att bl.a. musikaliska verk, som är föremål för offentlig myndighets beslut och fogas som bilagor till kungörelser, inte därigenom borde förlora upphovsrättsligt skydd. Det ansågs enligt dessa remissinstanser som en allvarlig konsekvens av auktorrättskommitténs förslag att exempelvis en koralbok, vilken ge— nom kungörelse anbefallts för användning i svenska kyrkan och som bilaga fogats till kungörelsen, inte skulle bli föremål för upphovsrätt (prop. 1960: 17 s. 92). Departementschefen fann dock inte anledning att göra något särskilt uttalande i frågan.

Enligt min uppfattning är det av huvudsakligen samma skäl som jag har anfört beträffande alster av bildkonst rimligt att frågan om upp- hovsrätten till de musikaliska verken löses på ett för upphovsmännen mera tillfredsställande sätt än f.n. Som ett aktuellt exempel på ett fall där frågan är av praktisk betydelse vill jag nämna att 1969 års psalm- kommitté har att utarbeta tillägg till den svenska psalmboken avseende såväl psalmtexter som psalmmelodier. Som framgått av det föregående blir utredningens betänkande att bedöma som yttrande av myndighet. Enligt min mening skulle det inte vara tillfredsställande om de i be- tänkandet intagna psalmmelodierna skulle kunna återges fritt utan att upphovsmännen blir berättigade till ersättning för utnyttjandet av ver-

Prop. 1973: 15 140

ken. Jag vill därför förorda att musikaliska verk ges ett visst upphovs- rättsligt skydd även om de omfattas av författning eller beslut eller yttrande av myndighet.

Vad jag nu har sagt har i princip tillämpning också på diktverk. Även sådana kan i undantagsfall ingå i en författning eller ett beslut eller yttrande av myndighet, t. ex. i det nyss nämnda fallet när ett betänkan- de innehåller psalmförslag eller när psalmbok fastställs av Kungl. Maj:t. Också på detta område föreligger ett behov av upphovsrättsligt skydd och jag förordar att erforderliga bestämmelser härom införs.

Vad angår officiella kartor föreskrivs nu i 9 5 andra stycket URL som ett undantag från regeln om att upprättade allmänna handlingar inte är upphovsrättsligt skyddade att upphovsrätt utan hinder därav får göras gällande till officiell karta upprättad inom rikets allmänna kartverk, sjökartcverket eller sjöfartsstyrclsen. Offentlighetskommittén har föreslagit att skydd enligt 9 % därutöver skall ges åt kartor upprät- tade inom SGU. Vid remissbehandlingen har föreslagits att också vissa andra officiella kartor skall åtnjuta upphovsrätt, t. ex. den s.k. fastig- hetskartan som framställs av fastighetsregistermyndigheterna. Vidare har luftfartsverket i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 januari 1968 hem- ställt att officiella kartor upprättade inom luftfartsverket får upphovs- rättsligt skydd. I promemorian anförs att skäl saknas att ta undan några officiella kartor från skydd och det föreslås därför att samtliga sådana kartor skall omfattas av upphovsrätt i de fall där de ingår i annan av svensk myndighet upprättad handling än författning eller myndighets be- slut eller yttrande.

Jag biträder för egen del förslaget att skydd skall ges åt alla katego— rier av officiella kartor. Enligt vad jag inhämtat tillkommer de enskil- da kartbladen av de officiella kartorna vanligen efter beslut av den upprättande myndigheten varigenom bladet i fråga godkänns. Det kom- mer då att omfattas av ett beslut av myndigheten och blir alltså utan skydd enligt den av mig föreslagna 9 & om inte särskilda regler härom ges. Bl. a. med hänsyn härtill vill jag förorda att skydd ges för officiella kartor som ingår i författning eller beslut eller yttrande av myndighet.

Upphovsrätten till ett verk innebär bl.a. att upphovsmannen har uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Ett införan- de av en oinskränkt ensamrätt när det gäller de nyss nämnda slagen av verk som ingår i författning eller myndighets beslut eller yttrande skulle innebära väsentliga inskränkningar i andras möjligheter att utnyttja verket. Detta gäller såväl allmänhetens som — i fall myndigheten inte själv innehar upphovsrätten — myndighets hantering av det skyddade materialet.

Upphovsrätten är visserligen inskränkt genom vissa generella bestäm— melser i 2 kap. URL som tillkommit främst av hänsyn till allmänna in-

Prop. 1973: 15 141

tressen. Sålunda får i viss omfattning citat göras ur offentliggjort verk, konstverk återges i kritisk eller vetenskaplig framställning eller avbil- das i tidning i samband mcd redogörelse för dagshändelser och mindre verk eller mindre delar av verk tas in i samlingsverk till bruk vid guds- tjänst eller undervisning. Ensamrätten till offentligt framförande är också inskränkt bl. a. så att sådant framförande alltid får ske vid guds- tjänst eller undervisning. Vidare föreligger generell rätt att referera in- nehållet i skyddat verk.

Vad angår de officiella kartorna omfattas stora grupper av upphovs- rätt redan nu och skall skyddas också enligt mitt förslag till 9 5. Några särskilda inskränkningar i det upphovsrättsliga skyddet utöver vad som följer av de nämnda reglerna i 2 kap. har hittills inte ansetts erforder- liga och kan inte heller anses påkallade i fortsättningen för officiella kartor.

När det gäller andra typer av verk som enligt mitt förslag skall ges skydd i 9 5 är emellertid enligt min mening de nyss angivna inskränk- ningarna inte tillräckliga för att tillgodose behovet av att kunna återge verken. Som exempel kan nämnas att en myndighet som avgett ett ytt- rande i vilket ett alster av bildkonst ingår, måste ha möjlighet att för- foga över materialet för fortsatt bearbetning av ämnesområdet eller för att ge ut en ny upplaga av yttrandet. Ett annat exempel föreligger när psalmförslag eller musikaliskt verk, som omfattas av en författning, skall tas in i ett samlingsverk till bruk vid gudstjänst. I detta fall finns visserligen möjlighet att använda regeln i 16 & URL enligt vilken mind- re delar av verk eller sådant verk av ringa omfång mot ersättning får tas in i sådant samlingsverk. En karenstid om fem år från utgivningen gäller emellertid och härigenom föreligger i realiteten ett hinder för det allmänna intresset av att kunna utnyttja ifrågavarande verk.

Ett sätt att lösa nämnda och närliggande problem är att införa en tvångslicens, dvs. ge envar rätt att mot ersättning utnyttja verken. Frågan om sådan licens avseende utnyttjande av verk som skapats av myndighet diskuterades från delvis andra utgångspunkter av offentlighetskommit- tén. Denna ville emellertid inte förorda något sådant system främst där- för att det skulle innebära ett större ingrepp i skyddet för upphovsmän- nen än vad som kunde anses nödvändigt för att tillgodose tryckfrihetens krav. Bl.a. anfördes att en handling kunde ha blivit tillgänglig enligt TF:s regler vid en tidpunkt då upphovsmannen ännu inte betraktade den som färdig för publicering. Det ansågs inte rimligt att den då skulle få bringas till offentligheten genom en tidigare publicering på grund av tvångslicens.

Enligt min uppfattning är det synnerligen viktigt att tillräckliga möj- ligheter verkligen finns att för olika ändamål nyttja de alster av bild- konst, musikaliska verk och diktverk som föreslås få skydd enligt undan- tagsbestämmelserna i 9å. Vad upphovsmännens intressen kräver är

Prop. 1973: 15 142

främst att ersättning utgår vid sådant nyttjande. Denna avvägning mel— lan allmänna och enskilda intressen kan enligt min mening tillgodoses genom en tvångslicensregel så att envar utan upphovsmannens samtycke men mot ersättning får återge de verk av ifrågavarande slag som är skyddade enligt 9 %. Någon särskild karenstid av det slag som gäller en— ligt 16% URL är enligt min mening inte nödvändig eller lämplig. De skäl mot en tvångslicens som offentlighetskommittén anfört saknar i stort sett relevans i detta sammanhang, eftersom det här väsentligen gäller verk som upphovsmannen redan har ansett färdiga för publice- ring. Jag vill därför förorda en regel om att alster av bildkonst, musika- liska verk och diktverk som är skyddade i 9 5 i princip får återges utan upphovsmannens samtycke och att upphovsmannen ges rätt till ersätt- ning för sådant återgivande. Tvist om ersättningen bör liksom t. ex. tvist om ersättning enligt 14% andra stycket avgöras av domstol. Forumbe— stämmelsen i 58 & URL bör gälla även sådana mål. Vid återgivande bör upphovsmannen vara tillförsäkrad samma ideella rättigheter som vid fria återgivanden enligt 2 kap. URL.

I vissa fall är det emellertid inte rimligt att ersättning skall utgå för det fria återgivandet. En sådan situation föreligger när myndighet återger verket som ett led i sin verksamhet. I den mån fråga inte är om ett kom- mersiellt utnyttjande av verket utan om användning av detta i samband med myndighetsutövning bör ersättning inte utgå. Eftersom det kan vara olika myndigheter som har att ta del i bearbetningen av samma material bör regeln gälla sådan användning hos myndigheter över huvud taget och inte bara nyttjande hos t. ex. den som ursprungligen avgett det yttrande vari verket innefattas. Rätten till återgivning som avses här bör däremot begränsas till myndigheter och inte tillkomma t. ex. enskilda organisationer. Med hänsyn till det anförda vill jag föreslå att återgivan- de utan ersättning skall få ske i samband med myndighets verksamhet. Det förutsätts att denna användning begränsas till myndighetens offent- ligrättsliga verksamhet och inte sker i affärssyfte.

För verk som får skydd i 9 5 kan i vissa situationer både möjligheten att fritt nyttja verket enligt 2 kap. URL och rätten att mot ersättning fritt återge det framstå som otillräckliga med hänsyn till den allmänna debattens intressen. Det kan ifrågasättas om inte särskilda möjligheter bör finnas att utan ersättning återge verken i debatt- och informations- syfte. Jag vill i sammanhanget framhålla att man i nuvarande 24% för en viss kategori av inkomna allmänna handlingar har en särreglering som avser att tillgodose dessa intressen. Enligt bestämmelsen får ut- låtanden, som bevis åberopade handlingar och dylikt i viss omfattning återges i redogörelse för mål eller ärende. I vad angår författningar samt beslut och yttranden av myndighet föreligger självfallet ett bety- dande allmänt debattintresse. För att tillgodose detta intresse vill jag förorda att från skyddsbestämmelsen i 95 URL, såvitt angår alster av

Prop. 1973: 15 143

bildkonst, musikaliska verk och diktverk, efter mönster av den nämnda regeln i 24 % görs det undantaget att skyddat verk får återges utan ersätt- ning i samband med redogörelse för mål eller ärende vari det förekom- mit. Liksom enligt den nuvarande regeln i 24% bör den begränsningen gälla att återgivandet får ske endast i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen.

4.4.4 Allmänna handlingar som inte är av slats- eller förvallningrrärtrlig karaktär

Frågan om upphovsrätt till allmän handling som inte utgör författ— ning, beslut och yttrande av myndighet bör, som tidigare anförts, regle— ras inom ramen för 24 & URL. Som framgått av redogörelsen för offent— lighetskommitténs betänkande Och departementspromemorian har olika meningar yppats om hur denna reglering bäst bör ordnas från lagteknisk synpunkt. För egen del vill jag i denna fråga anföra följande.

Inkomna allmänna handlingar är som huvudregel föremål för upp- hovsrätt. Vissa undantag härifrån föreskrivs emellertid i 24 & URL. En- ligt denna får vad som muntligen eller skriftligen anförs inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överlägg- ning om allmänna angelägenheter återges utan upphovsmannens sam- tycke. I fråga om utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter o. d. före- skrivs emellertid att de får återges bara i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilka de förekommit och i den omfattning som be- tingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsmannen äger vidare en- sam rätt att ge ut samling av sina anföranden.

Någon kritik mot dessa regler har såvitt känt inte framförts. Offent- lighetskommitténs förslag att reglerna skall behållas i oförändrat skick har inte mött erinringar vid remissbehandlingen. Vad angår det i departe- mentspromemorian särskilt berörda fallet angående verk som har getts in för godkännande eller antagande av myndighet får sådant verk anses skyddat redan enligt gällande rätt. Jag anser därför för egen del att nå- gon ändring av bestämmelserna inte är påkallad.

Till de nu nämnda reglerna i 24 % bör lämpligen fogas de bestämmel- ser som krävs i fråga om andra hos myndighet upprättade handlingar än dem som avses i den föreslagna 9 &. I enlighet med vad jag tidigare har anfört (avsnitt 4.4.2) bör i fråga om dessa handlingar som huvud- princip gälla att de skall anses vara föremål för upphovsrätt men att de utan hinder därav får återges utan upphovsmannens samtycke.

Vid sådant återgivande skall som förut nämnts upphovsmannens ideella rätt enligt 3 & iakttas, dvs. hans namn skall anges i den omfatt- ning och på det sätt som god sed kräver och verket får inte ändras eller göras tillgängligt för allmänheten på ett sätt som är kränkande för upphovsmannen. Det säger sig självt att god sed i fråga om sådana handlingar som det här gäller inte alltid kräver att namnet på upphovs-

Prop. 1973: 15 144

mannen anges. Framhållas bör att den ideella rätten inte kan överlåtas. Den kan däremot enligt 35 tredje stycket efterges såvitt gäller en till art och omfattning begränsad användning av verket, t. ex. en viss upp— laga (jämför prop. 1960: 17 s. 72). Vidare bör märkas att reglerna i 26 S om vissa särskilda ideella rättigheter vid återgivande enligt 2 kap. URL blir tillämpliga. Enligt dessa regler gäller att källan skall nämnas i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att verket inte utan upphOVSmannens samtycke får ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen. Dessa rättigheter kan fritt överlåtas och efter- ges.

Som framgått av vad jag tidigare anfört föreligger det i fråga om vissa upprättade allmänna handlingar ett behov av ett mera omfattande upphovsrättsligt skydd än som skulle följa av den nyss förordade hu- vudregeln. Från huvudregeln bör därför undantag göras för de kate- gorier av verk beträffande vilka ett fullständigare upphovsrättsligt skydd är påkallat.

I departementspromemorian förordas i överensstämmelse med vad offentlighetskommittén föreslagit att man genom en uppräkning i lag— texten anger vilka grupper av verk som inte skall få återges fritt. Fler- talet av de remissinstanser som har yttrat sig över offentlighetskom- mitténs förslag ansluter sig också till denna principiella uppfattning. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet förordar emellertid att man skall ange de skyddade kategorierna genom en allmän formel av innehåll att upprättade allmänna handlingar inte får återges utan upp- hovsmannens samtycke, där återgivandet uppenbarligen sker i annat syfte än att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplys- ning.

Eftersom huvudregeln för upprättade allmänna handlingar är att de får återges fritt, är det enligt min mening inte minst av tryckfrihets- rättsliga skäl viktigt att undantagen från huvudregeln anges klart och otvetydigt. Detta låter sig knappast göra genom en allmän formel. Jag anser därför att i lagtexten direkt bör anges vilka slag av Verk som är föremål för skydd. Detta ligger även i linje med riksdagens uttalanden om skyddet för upprättade allmänna handlingar under förarbetena till 1960 års lagstiftning.

När det härefter gäller frågan om vilka kategorier av verk som skall åtnjuta fullt skydd föreslås i promemorian att officiella kartor skall vara föremål för upphovsrätt. Jag biträder förslaget och vill i öv- rigt beträffande de officiella kartorna hänvisa till vad jag har uttalat härom i avsnittet om författningar, beslut m. rn. (avsnitt 4.4.3).

I promemorian föreslås vidare att skydd skall tillkomma ritningar och andra tekniska förebilder. Förslaget grundar sig på önskemål från vissa affärsverk. Jag anser förslaget välgrundat och biträder det därför.

Offentlighetskommittén har föreslagit att skydd skall beredas verk

Prop. 1973: 15 145

som framställts av myndighet för försäljning till alln-zänheten. Förslaget i denna del har emellertid kritiserats från flera håll vid remissbehand- lingen. Den väsentligaste invändningen är att en sådan regel verkar på ett sätt som är godtyckligt från både tryckfrihetsrättsliga och upp- hovsrättsliga synpunkter. Det kan, å ena sidan, inte vara rimligt att en myndighet genom att försälja en skrift till allmänheten förhindrar ett fritt återgivande av den, om skriftens innehåll är sådant att den bör kunna återges fritt. Å andra sidan bör upphovsmannen inte gå miste om sin rätt att förfoga över verket enbart av det skälet att handlingen tillhandahålls gratis. Jag delar därför uppfattningen att den av offent- lighetskommittén föreslagna lösningen inte är tillfredsställande. Vissa mera specificerade grupper av verk av det slag som åsyftas med offent— lighetskommitténs förslag bör emellertid, såsom har förordats i pro- memorian, beredas skydd.

Som en första grupp i detta sammanhang nämns i promemorian verk som är avsett för undervisning. Flera remissinstanser har i sina yttran- den över offentlighetskommitténs betänkande förordat att skydd skall ges åt sådana verk. Också för min del anser jag att verk av denna ka- raktär bör ges fullt upphovsrättsligt skydd. På undervisningsområdet driver det allmänna en omfattande förlagsverksamhet, och det saknas skäl att i upphovsrättsligt avseende behandla offentliga förlagsproduk— ter på detta område annorlunda än verk från den enskilda läromedels- produktionen. Härtill kommer behovet av att kunna bevaka sådana in- tressen som inte direkt täcks av den ideella rätten, t. ex. att kunna mot- verka att föråldrade eller felaktiga framställningar sprids. Något legi— timt behov att kunna trycka av eller på annat sätt mångfaldiga exem- pelvis läroböcker i deras helhet kan inte anses föreligga vare sig av hän- syn till den allmänna debatten eller i övrigt. De möjligheter 2 kap. URL ger att citera och referera verk torde vara tillräckliga. Med hänsyn till vad jag nu anfört förordar jag att upphovsrätt skall åtnjutas för verk som framställts hos myndighet och som är avsett för undervisning.

I enlighet med vad som föreslås i promemorian bör inte heller verk som utgör resultatet av vetenskaplig forskning kunna återges fritt. Det- ta motiveras bl.a. av svårigheterna att dra en klar gräns mellan denna kategori av verk, å ena, och verk avsedda för undervisning, å andra sidan. Skyddsintresset är dessutom likvärdigt i båda fallen. Härtill kom- mer intresset av att förhindra vilseledande bearbetningar av vetenskap- liga verk.

Som en tredje grupp av skyddsvärda verk inom det område som of- fentlighetskommittén avsett att täcka med begreppet ”verk som fram- ställts för försäljning till allmänheten” anges i promemorian verk som tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. I prome- morian anförs att myndighet, när det gäller affärsmässiga produkter,

Prop. 1973: 15 -:- 146

har ett legitimt behov av att kunna kontrollera deras förekomst och utnyttjande på marknaden.

Enligt min mening talar starka skäl för att bereda skydd för sådana verk som avses här. Framför allt är det av betydelse att ett affärsdri- vande organ får samma möjligheter som ett enskilt företag att genom upphovsrättsligt skydd skaffa sig kontroll över spridningen av sina pro- dukter och därigenom också täckning för sina kostnader. Myndigheter- na är givetvis oförhindrade att, om så skulle anses lämpligt, efterge sin upphovsrätt och tillåta eftertryck. Stor generositet kan i detta hän- seende förväntas i sådana fall då information är påkallad för att belysa viktiga samhällsfrågor. Jag förordar i enlighet med det sagda att skyd- det sträcks ut till att omfatta också verk varav exemplar tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet.

Under remissbehandlingen av offentlighetskommitténs betänkande har från vissa håll framförts förslag om att skydd skall ges åt upplys— ningsskrifter. Enligt promemorian saknas emellertid skäl att sådana skrifter inte skall få mångfaldigas också av andra än den myndighet som publicerat skriften. Varken ekonomiska hänsyn eller intresset av att hindra spridning av felaktiga upplysningar talar enligt promemorian för att sådana verk bör skyddas. Utredningen avstyrker därför försla- gen. För min del biträder jag detta ställningstagande och vill alltså inte föreslå att skydd införs för upplysningsskrifter.

Som jag nämnt i samband med behandlingen av författningar, beslut 111. m. (avsnitt 4.4.3) har offentlighetskommittén föreslagit att alster av bildkonst som innefattas i upprättad allmän handling skall skyddas. I departementspromemorian uttalas att förslaget inte rönt någon erinran vid remissbehandlingen men utredningen har ändå inte funnit skäl att föreslå något sådant skydd. I fråga om de närmare motiven för utred- ningens ställningstagande hänvisar jag till den redogörelse som jag har lämnat i nyssnämnda sammanhang.

De skäl som jag har åberopat för skydd av sådana alster av bild— konst som innefattas i författningar eller beslut eller yttrande av myn- dighet har tillämpning också på sådana alster som tagits in i andra. upp- rättade allmänna handlingar. En del av de fall då konstverk ingår i myndigheters handlingar kommer visserligen att täckas av andra av mig föreslagna skyddsbestämmelser, t.ex. när det gäller läroböcker eller verk som tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Även för övriga fall föreligger emellertid ett behov av skydd för bild- konst. Det skulle dessutom framstå som inkonsekvent att ge skydd när konstverk ingår i t. ex. en myndighets yttrande men inte när det ingår i en av samma myndighet upprättad kommentar i samma ämne. Of- fcntlighetskommitténs förslag om skydd för alster av bildkonst har i huvudsak godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Vad jag nu har anfört utgör enligt min mening vägande skäl för att sådana

Prop. 1973: 15 147

alster ges skydd Också när de ingår i annan upprättad allmän hand- ling än sådan som omfattas av den föreslagna 9 5, och jag biträder därför kommitténs förslag i denna del. Beträffande förhållandet till FotoL hänvisar jag till vad jag har anfört härom vid 9 5.

I promemorian anges att utredningen övervägt att föreslå skydd ock- så för musikaliska verk som ingår i upprättad allmän handling. Som jag har nämnt i samband med behandlingen av författningar, beslut m. m. (avsnitt 4.4.3) har utredningen emellertid funnit att, bortsett från koralböcker som fastställs officiellt, det är sällsynt att Sådana verk åter— ges i allmän handling och utredningen har inte ansett det påkallat att föreslå några regler i ämnet.

De synpunkter som jag har anfört i fråga om skyddet för musika- liska verk vilka omfattas av författning etc. har i princip giltighet också när sådana verk tas in i annan av myndighet upprättad handling. Lik- som när det gäller alster av bildkonst skulle det framstå som inkonse— kvent att ge skydd i det förra fallet men inte när verket mångfaldigas i t. ex. en av myndighet utgiven handbok. Jag förordar därför att musi- kaliska verk ges skydd också när de ingår i annan upprättad allmän handling än sådan som omfattas av den föreslagna 9 %.

Vad som nu har anförts är tillämpligt också på diktverk. Skydd bör därför ges åt sådana verk i samma omfattning som skydd tillkommer alster av bildkonst och musikaliska verk.

Bland undantag från huvudregeln har i promemorian också tagits upp verk som innefattats i allmän handling utan upphovsmannens sam- tycke. I promemorian anförs en del situationer då detta kan inträffa och upphovsmannen alltså sätts ur stånd att skydda sin rätt. Främst åsyftas fall där en myndighet med stöd av tvångslicens enligt någon av bestämmelserna i 2 kap. URL har tagit in ett verk i en allmän hand- ling. Som förut nämnts är utredningen inte enig på denna punkt. En ledamot anser inte att någon sådan regel behövs.

För egen del är jag tveksam om behov föreligger av den bestämmelse som utredningsmajoriteten föreslagit. I de flesta fall torde nämligen verken i praktiken få skydd genom någon annan av de föreslagna be- stämmelserna, exempelvis skyddet för verk som framställts för under- visningsändamål eller tillhandahålls allmänheten i samband med affärs- verksamhet. Fall där den av utredningens majoritet åsyftade situationen kan inträffa torde därför vara sällsynta. Från allmänhetens synpunkt skulle en bestämmelse som den föreslagna vidare skapa en viss osäker- het, eftersom det kan vara svårt att utan vidare veta om upphovsman- nens samtycke inhämtats eller ej. Med hänsyn till vad nu sagts bör en- ligt min mening den av utredningsmajoritcten föreslagna bestämmelsen inte införas.

I olika situationer kan det föreligga ett berättigat behov av att kunna återge skyddat verk. För att tillgodose detta behov gäller som tidigare

Prop. 1973: 15 148

nämnts vissa bestämmelser i 2 kap. URL om inskränkningar i upphovs- rätten. Det kan ifrågasättas om man beträffande verk som innefattas i allmän handling men som skall beredas upphovsrättsligt skydd behöver mera vittgående undantagsbestämmelscr. I promemorian föreslås att den nuvarande särskilda rätten att ta med utlåtanden, som bevis åbero- pade skrifter o. d. i redogörelse för mål eller ärende skall gälla också för de hos myndighet upprättade handlingar som skall åtnjuta skydd enligt den föreslagna 24 & URL. Som skäl åberopas främst att tryckfri- hetsrättsliga intressen kan ha sådan vikt att den rätt att referera och citera som finns för alla verk kan vara otillräcklig i särskilda och vik- tiga fall. En ledamot av utredningen menar att utvidgningen är onödig, därför att något legitimt behov inte kan anses föreligga att i vidare om- fattning än som följer av nu gällande bestämmelser i 2 kap. URL åter- ge statliga förlagsprodukter.

Undantagsbestämmelsen i 24 & URL om rätt att ta med utlåtanden etc. i redogörelser för mål eller ärende vari de förekommit avser främst att göra det möjligt att återge handlingar i ett mål eller ärende in ex- tenso i t.ex. en facktidskrift (jfr SOU 1956: 25 s. 258). De nya kate- gorier av verk som enligt mitt förslag skall beredas skydd i 24 ?; URL har emellertid till stor del karaktären av statliga förlagsprodukter. Nå- got större behov av att kunna återge dessa i sin helhet torde inte före- ligga. För den allmänna samhällsdebatten torde den allmänna rätten att referera och citera som finns beträffande alla verk vara fullt tillräck— lig. Jag är därför inte beredd att förorda något sådant undantag från det upphovsrättsliga skyddet som utredningens majoritet föreslår.

I promemorian förordar utredningens majoritet att den nuvarande regeln i 24 5 om rätt för upphovsman att ensam ge ut samling av sina anföranden skall utvidgas till att gälla alla verk som omfattas av den föreslagna 24 &. Något behov härav föreligger emellertid inte enligt min mening och jag är därför inte beredd att godta förslaget.

De nu föreslagna reglerna om verk som innefattas i allmän handling avser främst svenska förhållanden och bör i princip bara avse svenska myndigheters handlingar. Detta bör emellertid inte utesluta att vissa av de föreslagna bestämmelserna kan bli tillämpliga också på handlingar som härrör från myndighet i land med vilket Sverige har ingått över- enskommelse om ömsesidigt upphovsrättsligt skydd enligt 62 & URL (jfr SOU 1956: 25 s. 259).

Hänvisningar till PS3

Sammanfattningsvis innebär förslaget i fråga om andra hos svensk myndighet upprättade handlingar än författningar, beslut eller yttranden av myndighet, att upphovsmannens ideella rätt till verket bevaras men att handling, vari verket ingår, får återges fritt, dock med följande un— dantag. Officiella kartor, tekniska förebilder, verk som är avsedda för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliska verk, diktverk och verk, varav exemplar tillhan-

Prop. 1973: 15 149

dahålls i samband med affärsverksamhet, skall vara föremål för upp- hovsrätt även när de utgör eller ingår i allmän handling som upp- rättats hos myndighet. Sådana verk får således inte återges eller mång- faldigas utan upphovsmannens samtycke i vidare mån än som följer av de nu gällande bestämmelserna i 2 kap. URL. De nu förordade reglerna i fråga om upprättade allmänna handlingar bör tas upp i 24 & URL. De nuvarande reglerna i denna paragraf om inkomna allmänna hand- lingar bör behållas oförändrade.

4.4.5 Närstående rättigheter m. m. och rätt till fotografisk bild

I promemorian förordas att vad som har föreslagits i fråga om upp- hovsrättsliga verk skall äga motsvarande tillämpning på vissa upphovs- rätten närstående rättigheter m.m. enligt 5 kap. URL och på fotogra- fisk bild. Med hänsyn till att mekanisk eller elektrisk upptagning kan vara att anse som allmän handling bör enligt promemorian en hänvis- ning till 9 och 24 åå URL införas i bestämmelserna i 5 kap. URL om utövande konstnärers, fonogramframställares och radio- eller televisions- företags rättigheter. Vidare föreslås i promemorian att en motsvarande hänvisning skall göras i 49 & URL beträffande rätt till katalog, tabell eller annat dylikt arbete samt i 12 & FotoL beträffande fotografisk bild.

En genomgående princip i fråga om de s.k. närstående rättigheterna är att sådana förfaranden är tillåtna som är medgivna när det gäller upphovsrättsligt skyddade verk. Det är sålunda tillåtet att t. ex. kopiera en grammofonskiva, en radioutsändning eller en inspelning av en ut- övande konstnärs framförande av ett verk om motsvarande förfarande beträffande ett upphovsrättsligt skyddat verk skulle vara fritt (jfr SOU 1956: 25 s. 381 och 389). Enligt min mening bör denna princip göras tillämplig även när det gäller förfoganden över inspelning som är att anse som allmän handling. Jag biträder därför i princip promemorians förslag att hänvisning till de för allmänna handlingar föreslagna regler- na i URL görs i bestämmelserna om utövande konstnärers, fonogram- framställarcs och radio- och televisionsföretags rätt, dvs. i 45, 46 och 48 55 URL. Hänvisning till 9 och 24 55 bör dessutom göras i 47 5. Enligt denna har den som framställt en grammofonskiva eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, och den utövande konstnär, vars framförande upptagits på anordningen, rätt till ersättning när skivan eller anordningen används i ljudradio- eller televisionsutsändning. I förarbetena till lagrummet nämns att rätt till ersättning inte bör före— ligga om utsändningen sker under sådana förhållanden att det är fritt att därvid återge upphovsrättsligt skyddat verk (prop. 1960: 17 s. 150). I enlighet härmed har från ersättningsrätt undantagits fall när utsänd- ningen är att anse som citat (14 & första stycket), när den sker under sådana förhållanden att motsvarande offentliga framförande är fritt

Prop. 1973: 15 150

(20 å) och när den avser återgivande av korta avsnitt i samband med redogörelse för dagshändelse (21 å). Enligt min uppfattning är det rim- ligt att ersättning inte heller skall utgå när utsändning avser inspelning som enligt de i URL föreslagna reglerna för allmänna handlingar inte alls är skyddad eller där skyddet är inskränkt så att den får återges fritt. I 47 å bör därför tas in en bestämmelse om att vad i 9 och 24 åå sägs skall äga motsvarande tillämpning.

I detta sammanhang bör påpekas att en förutsättning för att URL:s regler om de närstående rättigheterna skall vara tillämpliga är att rät— tigheten i fråga faller inom URL:s tillämpningsområde enligt bestäm- melserna i 61 å URL och i TK. Dessa bestämmelser bygger på den s. k. territorialitetsprincipen, dvs. skydd ges åt ljudupptagning etc. som ägt rum i Sverige resp. i land anslutet till den s. k. Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställan: av fonogram samt radio- företag. Detta innebär t.ex. att skydd enligt URL för närstående rät- tigheter är uteslutet om en svensk myndighet ”upprättar” en inspel- ning av ett musikaliskt verk i ett främmande land som inte har tillträtt Romkonventionen. Däremot kan upphovsrätten i detta fall vara skyd- dad, eftersom frågan om tillämpningen av URL:s upphovsrättsliga reg- ler avgörs enligt andra kriterier.

I 49 å URL ges skydd för vissa alster såsom kataloger och tabeller, vilka inte är att anse som verk i URL:s mening. Sådana alster bör i den mån de är innefattade i allmän handling följa samma regler som upphovsrättsligt skyddade verk, vilka ingår i allmän handling. Som förordats i promemorian bör därför en hänvisning till nämnda regler göras också i 49 å URL.

Fotografisk bild kan självfallet ingå i eller utgöra en allmän handling. I dag gäller inte någon inskränkning i fotografens rätt i fråga om så- dana bilder. Om ett av myndighet utgivet verk innehåller fotografier medför därför gällande regler att verket som sådant får utnyttjas fritt men att tillstånd krävs för att få mångfaldiga bilderna. Lantmäteristy- relsen har i sitt remissyttrande över offentlighetskommitténs förslag framhållit att fotografier knappast har samma betydelse från tryckfri- hetssynpunkt som det skrivna ordet och att eftertryck av bilder i offent- liga publikationer i vissa fall kan medföra risk för olämpliga förvansk- ningar. Enligt min mening är det emellertid rimligt att samma reglering gäller för fotografisk bild som utgör eller är innefattad i allmän hand— ling som i motsvarande fall gäller för ett litterärt eller konstnärligt verk. Jag är medveten om att en sådan regel kan medföra att vissa grupper av fotografiska bilder förlorar sitt skydd. Det är emellertid enligt min upp- fattning angeläget att skyddet för upphovsrätt och fotografirätt utfor- mas på samma sätt i fråga om allmänna handlingar. Jag vill vidare på- peka att detta medför bl. a. att skydd kommer att beredas t. ex. för foto- grafier, varav exemplar tillhandahålls allmänheten i samband med affärs— verksamhet.

Prop. 1973: 15 151

En oinskränkt hänvisning i 12 & FotoL till de för allmänna hand- lingar föreslagna reglerna i 9 och 24 åå URL skulle innebära bl. a. att fotografirätt kan göras gällande till fotografi som utgör alster av bild- konst. Offentlighetskommittén har uttalat att en tillämpning av den av kommittén föreslagna bestämmelsen i 9 5, andra stycket 3. om alster av bildkonst på fotografiska bilder torde leda till att ensamrätt kan göras gällande till vissa av de bilder som omfattas av 15 å andra styc- ket FotoL, nämligen bilder som har konstnärligt värde.

Svenska fotografernas förbund har i sitt remissyttrande över offent- lighetskommitténs förslag anfört bl. a. att en sådan regel skulle med- föra tolkningssvårighetcr. Alster av bildkonst behöver enligt förbundet inte ha något egentligt konstnärligt värde utan bara uppfylla det krav på individualitet, som är en förutsättning för att det skall anses som ett verk. I fråga om de fotografier som avses i 15 å andra stycket FotoL gäller däremot ett värdekriterium.

En hänvisning till reglerna i 9 och 24 55 URL om skydd för alster av bildkonst medför enligt min uppfattning dels att skydd kommer att ges för en vidare grupp av fotografier än dem som har konstnärligt värde, dels att fotografier med vetenskapligt värde ställs utan skydd enligt denna bestämmelse. En sådan ordning synes inte lämplig. Härtill kommer att det torde medföra åtskilliga svårigheter att avgränsa om- rådet för de kategorier av fotografier som skall anses motsvara alster av bildkonst. Jag vill därför förorda att de bestämmelser i 9 och 24 55 som avser alster av bildkonst endast görs tillämpliga på sådana foto- grafier som har konstnärligt eller vetenskapligt värde.

4.4.6 Upphovsrättens subjekt

I flera remissyttranden har berörts frågan huruvida upphovsrätten till verk som det här gäller skall tillkomma myndigheten eller den an-

ställde som skapat verket. Jag anser i likhet med vad som uttalats i offentlighetskommitténs betänkande och med beaktande av de skif- tande förhållanden som här råder att det inte är lämpligt att reglera denna fråga genom lagstiftning. Med ledning av de bestämmelser eller avtal som reglerar anställnings- eller uppdragsförhållandet får avgöras huruvida den rätt som primärt tillkommer upphovsmannen skall anses ha övergått på vederbörande myndighet.

4.4.7 Förhållandet till internationella överenskommelse/'

Den nu föreslagna regleringen innebär i vissa avseenden intrång i upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. Vid behandlingen av vissa spe- ciella frågor har i det föregående nämnts att regleringen av dessa an- passats till Bernkonventionens krav. Jag hänvisar särskilt till vad som tidigare anförts beträffande art. 2.4., enligt vilken officiella texter av legislativ, administrativ eller judiciell att kan uteslutas från upphovs-

152

rättsligt skydd (avsnitt 4.4.2). Här skall något beröras frågan om kon- ventionens krav i övrigt är uppfyllda i den nuvarande eller nu före- slagna lagstiftningen.

Art. 2bis. 1. i Bcrnkonventionen ger unionsländerna rätt att från skydd helt eller delvis utesluta politiska tal samt anföranden inför rätta. Art. 2bis. 2. innehåller i Brysseltexten en bestämmelse enligt vilken det förbehålls unionsländernas lagstiftning att bestämma de vill- kor under vilka föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art skall få återges i pressen. Vid Stockholmskonferensen uteslöts predik- ningar från uppräkningen och det tillades att föredrag etc. skulle vara offentligen framfört samt att inte bara återgivande i pressen utan också radiosändning, trådöverföring till allmänheten och offentligt framfö— rande skulle omfattas av bestämmelsen. Vidare tillades att nyttjandet skulle vara rättfärdigat av det informationssyfte som avsågs. Art. 2bis. 3. är oförändrad från Brysseltexten och ger upphovsmannen ensamrätt att föranstalta om samlingar av verk som avses i artikeln. Som tidigare nämnts gcr art. 9.1. upphovsmannen principiell ensamrätt att mång- faldiga sitt verk. Undantag härifrån får enligt art. 9.2. dock göras, om därigenom inte görs intrång i det normala utnyttjandet av verket och man inte heller oskäligt inkräktar på upphovsmannens legitima intres- sen.

24 & URL ger varken i sin nuvarande eller i den nya lydelse som jag föreslår rätt till fritt återgivande av predikningar. Den föreslagna åter- givningsrätten i övrigt enligt paragrafen är visserligen inte som i kon- ventionen uttryckligen begränsad till att omfatta bara press, radio och television m. m. och den är inte förbunden med något villkor om att ändamålet skall-vara att informera allmänheten. Detta torde dock inte vara av någon större praktisk betydelse, eftersom återgivningen i de allra flesta fall får antas ligga inom ramen för det i konventionen angivna informationssyftet. Det bör i detta sammanhang påpekas att den fria återgivningen enligt nuvarande 24 5 inte har ansetts oförenlig med Brysseltextens villkor om att återgivningen skall ske i pressen.

Huvudregeln i den föreslagna 24 5 om rätt till åter-givande utan upphovsmannens samtycke gör i vissa avseenden intrång i upphovs- mannens cnsamrätt till sitt verk. Den förordade regleringen innebär emellertid också ett omfattande skydd för upphovsmännen. Enligt min mening blir därigenom regleringen som helhet väl förenlig med Bcrn- konventionen. Inte heller står de föreslagna bestämmelserna i konflikt med Världskonventionen om upphovsrätt.

Sverige har den 28 juni 1962 ratificerat den s.k. Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag. Denna ger i art. 15.2. i princip fördragsslutande stat möjlighet att i sin lagsitftning föreskriva samma slag av inskränkningar i skyddet för utövande konstnärer, fonogramframställare och radio-

Prop. 1973: 15 153

företag som den staten föreskriver i fråga om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Som förut nämnts föreslår jag att reglerna i 9 och 24 55 URL görs tillämpliga också på dessa s.k. närstående rättigheter. De inskränkningar som innehavarna av dessa därigenom får vidkännas i sin rätt täcks av den nämnda bestämmelsen i Rom- konventionen.

4.4.8 Förhållandet till TF

I 1 kap. 1 & TF föreskrivs att det skall stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i TF till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Enligt 2 kap. 1 & TF skall varje svensk medborgare äga fri tillgång till allmänna handlingar med de inskränkningar som föreskrivs i den s. k. sekretesslagen. All— männa handlingar är enligt 2 kap. 2 % första stycket TF alla hos stats- ellcr kommunalmyndighet förvarade handlingar, vare sig de inkommit till myndigheten eller blivit upprättade där. Detta gäller också kartor, ritningar och bilder.

I 1 kap. 8 5 andra stycket TF finns ett förbehåll om den rätt som tillkommer upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk eller fram- ställare av fotografisk bild och om förbud att återge litterärt eller konstnärligt verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intres- sen; härom ”gälle vad i lag är stadgat”.

Offentlighetskommittén betonar att det är självklart att upphovsman- nen, sedan hans verk blivit allmän handling, inte kan bestämma över verket på det sättet att han inskränker den grundlagsenliga rätten att ta del av handlingen. Kommittén uttalar att bestämmelsen i 1 kap. 8 & TF i samband med tillkomsten av URL blev omarbetad så, att den i detta hänseende inte är otvetydig. Enligt kommittén bör bestämmelsen för- tydligas och i väsentlig överensstämmelse med vad som gällde före URL:s tillkomst ges det innehållet att rätten att i tryckt skrift offentlig— göra allmän handling genom lag får begränsas av hänsyn till upphovs- mannens eller framställarens rätt. En sådan justering skulle enligt kom- mittén också innebära att en myndighet inte under hänvisning till URL kan vägra att på begäran tillhandahålla avskrift av allmän handling.

I dcpartemcntspromemorian förordas däremot att den ifrågavarande bestämmelseni 1 kap. 8 & TF t. v. lämnas orubbad, även om 9 och 24 %% URL ändras i enlighet med vad utredningen föreslår.

För egen del vill jag först erinra om att 1 kap. 8 5 andra stycket TF före 1960 års ändring innehöll en hänvisning till vad i lag var föreskrivet om den uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litte- rära och musikaliska verk eller verk av bildande konst som tillkom upphovsmannen till sådant verk. I samband med 1960 års upphovsrätts-

Prop. 1973: 15 154

lagstiftning fick bestämmelsen en mera generell lydelse. Avsikten här- med angavs i förarbetena närmast vara att klargöra att vid mång- faldigande även upphovsmannens ideella rätt skulle iakttas (prop. 1960: 17 s. 350). Med denna rätt sammanhänger enligt samma uttalande frå- gan om förbudet i 51 & URL mot att återge verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen. Också beträffande detta för- bud togs därför in ett förbehåll i ]. kap. 8 & TF.

Offcntlighetskommitténs förslag innebär att det nuvarande generella förbehållet i 1 kap. 8 % TF för upphovsmannens och fotografens rätt uttryckligen anges gälla bara verk eller fotografi som innefattas i all- män handling och inskränks till att bara avse rätten att offentliggöra ver- ket resp. fotografiet i tryckt skrift men däremot inte t. ex. rätten att ut- lämna verk som innefattas i allmän handling. I departementsprome— morian uttalas att den grundläggande regeln i 1 kap. 1 & TF om rätten att i tryckt skrift yttra tankar och åsikter samt meddela uppgifter och underrättelser inte gör något undantag för det fall att det material som skall tryckas omfattas av annans upphovsrätt. Eftersom tryckfriheten får inskränkas bara genom regler i själva TF måste enligt promemorian TF innehålla en hänvisning till URL och FotoL också beträffande rät- ten till andra alster än sådana som innefattas i allmän handling.

Det är en grundläggande princip att den tryckfrihetsrättsliga lagstift- ningen inte griper in i gällande privaträttsliga regler eller rättsgrund- satser (sc prop. 1.956: 184 s. 16 och 1960: 17 s. 93). Samtidigt gäller att tryckfriheten får inskränkas bara genom regler som är meddelade i själva TF. I denna infördes därför redan vid dess tillkomst en hänvis- ning till allmän lag för att klargöra att upphovsrätten kan inskränka tryckfriheten. Enligt min mening är det naturligt att förbehållet i TF generellt hänvisar till den upphovsrättsliga lagstiftningen, dvs. URL och FotoL, alltså även beträffande andra alster än sådana som inne- fattas i allmän handling.

Den närmare avvägningen mellan tryckfrihetsrätt och upphovsrätt bör göras i den upphovsrättsliga lagstiftningen. Denna får därvid själv- fallet inte utformas så, att den inskränker den grundlagsenliga rätten att ta del av allmän handling. Detta kräver att det i URL görs för- behåll för denna rätt. Det bör alltså föreskrivas, att allmän handling utan hinder av upphovsrätt alltid skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF anger. Bestämmelsen bör avse alla slag av allmänna hand- lingar, både sådana som omfattas av 9 5 och sådana som avses i 124 5. De hänvisningar till reglerna om upphovsrätt till allmänna handlingar, som enligt vad jag nyss har sagt skall göras i 45, 46, 48 och 49 55 URL samt 12 & FotoL, bör avse också denna bestämmelse som lämp- ligen tas upp i en ny 24 a 5 i URL.

Genom den föreslagna 24 a & tillgodoses det tryckfrihetsrättsliga intresset av att allmän handling alltid skall få tillhandahållas enligt TF.

Prop. 1973: 15 155

Någon anledning finns då inte att av hänsyn till dessa intressen begränsa upphovsmannens rätt i övrigt, dvs. att inskränka räckvidden av förbehållet i 1 kap. 8 % TF till att bara avse offentliggörande i tryckt skrift.

Offentlighetskommittén föreslår också att hänvisningen i 1 kap. 8 & andra stycket TF inskränks på så sätt att 51 & URL inte omfattas av densamma. Som skäl åberopar kommittén att det här är fråga om in- gripande från andra utgångspunkter än dem som har med yttrandefri- heten att göra och att det även utan något förbehåll i TF är klart att sådant ingripande kan göras enligt lag. I promemorian förordas emel— lertid att någon ändring inte görs i detta hänseende. För egen del an— sluter jag mig till denna uppfattning.

Offentlighetskommittén har anfört att också ljud- och bildupptagning i vissa fall kan anses utgöra en allmän handling och därmed bli under- kastad TF:s reglering. Denna kan därför få betydelse även för vissa rättighetsinnehavare som nämns i 5 kap. URL. I promemorian uttalas att detta förhållande f.n. inte synes påkalla någon ändring av förbe— hållet i 1 kap. 8 & TF.

Detta förbehåll avser enligt ordalagen bara den rätt som tillkommer upphovsman till verk eller framställare av fotografisk bild men däremot inte den rätt som tillkommer innehavare av närstående rättigheter eller framställare av sådant alster som avses i 49 % URL. Reglerna i TF om rätten till fri tillgång till allmänna handlingar etc. kolliderar så— lunda med vad som föreskrivs i URL om de befogenheter som tillkom- mer de nämnda rättighetsinnehavarna. Till en del är emellertid kol- lisionen praktiskt sett löst genom att inspelning resp. alster som avses i 49 S,, som framställts hos myndighet, enligt de av mig föreslagna hän- visningarna till de nya bestämmelserna i 9, 24 och 24 a åå URL i prin- cip får återges fritt och skall utlämnas enligt reglerna i 2 kap. TF. Kollisionen blir aktuell bara i de fall då inspelningen resp. alstret inte får återges fritt. Vad beträffar alster som avses i 49 & vill jag framhålla att dessa i dag i princip alltid skyddas även när de har framställts hos myndighet, eftersom 49 5 inte innehåller någon inskränkning i fram- ställarens rätt av hänsyn till allmänna intressen. Något särskilt förbehåll i TF av hänsyn härtill har hittills inte ansetts nödvändigt. På grund av vad jag nu anfört och med hänsyn till frågans ringa praktiska betydelse anser jag i likhet med utredningen att de förhållanden som jag här har berört inte f.n. påkallar någon ändring i TF.

Hänvisningar till PS4

5. Övergångsbestämmelser

I de båda promemoriorna föreslås att övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i URL och FotoL utformas enligt samma principer som ligger till grund för motsvarande, nu gällande bestämmel-

Prop. 1973: 15 156

ser i URL. Förslaget innebär i huvudsak att de nya reglerna förklaras tillämpliga även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Enligt promemorian bör emellertid vissa undantag göras, eftersom de nya reglerna i vissa hänseenden ger ett mer omfattande skydd än gällande lag. Undantagen avser dels att exemplar av verk som har framställts med stöd av äldre lag fritt bör få spridas och visas, dels att den som före den nya lagens ikraftträdande har tillverkat trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mång- faldiga visst verk bör få använda det för detta ändamål under en viss övergångstid och fritt sprida och visa exemplar som han har framställt med dessa hjälpmedel. Vidare framhålls i promemorian att vad som sålunda föreslås om verk skall äga motsvarande tillämpning i fråga om framförande, ljudupptagning samt ljudradio- eller televisionssändning som avses i 45—48 åå URL liksom på arbete som avses i 49 & URL.

Förslagen har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till de av utredningen förordade reglerna.

6. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet. upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, och

2. lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild.

7. Speeialmotivering 7.1 Lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

8 5 andra stycket

I förevarande lagrum regleras frågan, när ett upphovsrättsligt verk skall anses vara utgivet.

Enligt gällande lydelse av 8 & andra stycket anses ett verk utgivet, då exemplar därav lovligen förts i handeln eller på annat sätt blivit sprid— da till allmänheten.

För att bringa bestämmelsen i full överensstämmelse med den nya lydelsen av art. 3.3. i Bcrnkonventionen föreslås i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen att ordet ”lovligen” byts ut mot orden ”med upphovsmannens samtycke”. Genom ändringen mar— keras att ett verk inte skall anses utgivet i lagens mening på grund av en spridningsåtgärd som vidtagits utan samtycke av upphovsmannen, t.ex. på grund av en tvångslicens. Detta är av betydelse främst med hänsyn till den rättsverkan som är förknippad med utgivning i fråga om bestämmande av hemland. Om t. ex. ett verk först distribuerats till all—

Prop. 1973: 15 157

mänheten i ett land utanför Sverige med stöd av i landet gällande be- stämmelser om tvångslicens, blir verket sålunda inte att anse som ut- givet i den mening som avses i den föreslagna lydelsen av 60 & första stycket 2. Detta innebär, bortsett från den särskilda frågan om sam— tidig utgivning, att om verket därefter ges ut i Sverige med upphovs— mannens samtycke och sådan utgivning inte tidigare skett utomlands, Sverige blir hemland för verket. Vidare klargörs genom ändringen att den omständigheten att ett utländskt konstverk utnyttjas enligt reglerna i 14, 15 eller 16 % URL inte innebär att verket därigenom får hemland i Sverige.

9 5

Enligt gällande lydelse föreskrivs i paragrafens första stycke att - handlingar som är upprättade hos myndighet som avses i 2 kap. 3 % TF inte är föremål för upphovsrätt. Undantag härifrån gäller enligt andra stycket för Visa officiella kartor.

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen bör i denna paragraf ges föreskrifter rörande sådana hos myndighet upprät— tade handlingar vilka i princip och med endast vissa specificerade un- dantag över huvud taget inte skall vara föremål för upphovsrätt, dvs. in- och utländska författningar, in- och utländska myndigheters beslut, svenska myndigheters yttranden samt officiella översättningar av så- dana texter. En huvudregel av innebörd att sådana handlingar inte är föremål för upphovsrätt har tagits in i första stycket. Frågan om upp- hovsrättsligt skydd för andra grupper av allmänna handlingar regleras enligt förslaget i 24 5.

Uttrycken ”författningar” samt ”beslut” och ”yttranden” avser att täcka sådana handlingar som återger myndigheternas överläggningar och beslut. Hit hör t. ex. lagar, kungörelser, domar och andra beslut, som meddelats av domstol, och beslut som fattats av förvaltningsmyndighet. Vidare omfattas myndigheters remissyttranden, berättelser, förslag och utlåtanden. Statliga kommittébetänkanden utgör en annan praktiskt viktig kategori av handlingar som avses med bestämmelsen. Proto— koll över förhandlingar i riksdagen och i kommunala organ omfattas också.

I fråga om författningar vill jag framhålla att uttrycket får anses täcka även t. ex. föreskrifter av förvaltningsmyndigheterna och kom— munala eller andra föreskrifter som tas in i länskungörelserna (jfr SOU 1970: 48 s. 15 och 17).

I promemorian berörs frågan hur man i upphovsrättsligt hänseende skall behandla sådant material, som ingår i ett beslut eller yttrande men som inte härrör från myndigheten själv utan har getts in av någon utomstående. Som utredningen anför faller sådant material i regel un— der 24 g och är i princip skyddat. Som exempel kan nämnas sakkun—

Prop. 1973: 15 158

nigutlåtande som har getts in i en rättegång. Utlåtandet som sådant om- fattas enligt 24 & av upphovsrätt men får i viss utsträckning återges i samband med en redogörelse för målet. Har domstolen i domen helt eller delvis tagit in utlåtandet är det en del av domen och behandlas på samma'sätt som denna. Till den del utlåtandet har återgetts kan någon upphovsrätt således inte göras gällande. Detsamma torde i regel böra gälla om ett utlåtande har fogats som bilaga t.ex. till ett kommitté— betänkande och betänkandet innehåller en hänvisning till bilagan. Har en myndighet däremot i ett remissyttrande hänvisat till en tidigare publi- cerad skrift och i upplysande syfte fogat ett exemplar av skriften vid yttrandet går upphovsrätten inte därmed förlorad. Som framhålls i pro- memorian kan vissa svårbedömda gränsfall förekomma, vilka det dock måste överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra.

Beslut eller yttranden av myndighet kan ibland hänvisa till kartor eller teckningar som upprättats i ärendet, t. ex. i ett stadsplane- eller ett lantmäteriärende Också dessa handlingar utesluts från skydd. Ytt— rande kan även ges i tabell— eller diagramform, t. ex statistiska uppgifter. Med yttrande av myndighet avses också särskilda yttranden av perso- ner som är knutna till myndigheten, t. ex. ett votum av en domstols- ledamot eller ett särskilt yttrande av en ledamot i en utredning.

I promemorian föreslås att bestämmelsen i 9 5 skall vara tillämp- lig på beslut ”av myndighet”. Eftersom föreskriften rör allmänna hand— lingar bör begreppet myndighet i princip tolkas i enlighet med 2 kap. 3 & TF där det närmare anges vad som menas med stats- och kom- munalmyndighet. Som jag nämnt i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4.3) är bestämmelsen i 9 % avsedd att tillämpas också på beslut av utländska myndigheter. Det kan självfallet i vissa fall vara tveksamt, om ett utländskt organ eller en utländsk institution är att anse som myndighet. Det kan vidare ifrågasättas om det är lämpligt att använda uttrycket ”myndighet”, som direkt anknyter till svenska förhållanden. Frågan berördes i 1960 års lagstiftningsärende (prop. 1960: 17 s. 380). I lagrådsremissen användes uttrycket ”myndighet eller annat offentligt organ” och motivet för denna formulering torde ha varit att bestäm- melsen på grund av internationell överenskommelse (jfr 62 & URL) kunde komma att bli tillämplig också på utländska myndigheters be— slut och yttranden. På lagrådets hemställan ändrades emellertid detta till ”myndighet som avses i 2 kap. 3 % TF”. Lagrådet ansåg att den omständigheten att tillämpningsområdet angavs genom en hänvisning till TF:s uppräkning av svenska myndigheter inte torde utesluta att be- stämmelsen i viss utsträckning kunde erhålla motsvarande tillämpning på verk av utländskt ursprung, om URL genom överenskommelse med annat land fick vidgad giltighet.

För egen del anser jag dock att det inte är nödvändigt att i bestäm- melsen uttryckligen hänvisa till den definition av begreppet myndighet

Prop. 1973: 15 159

som finns i 2 kap. 3 & TF. Även utan en sådan hänvisning torde det stå klart att begreppet skall tolkas med ledning av detta stadgande och den rättspraxis som har utbildats i anslutning till detta. En hänvisning till 2 kap. 3 & TF skulle dessutom vara förvillande, eftersom bestäm- melsen är avsedd att tillämpas också beträffande beslut av utländsk myndighet. Jag anser det inte heller lämpligt att genom tillägg av orden ”annat offentligt organ" eller liknande uttryck, som till sin innebörd är oklart, markera att bestämmelsen är tillämplig på beslut av utländska myndigheter. Det som är kännetecknande för myndighetsbegreppet, nämligen att det skall vara fråga om statligt eller kommunalt organ som har att fatta beslut självständigt, bör i stället vara avgörande vid bedömningen av om ett utländskt offentligt organ är att anse som myn- dighet (jfr olfentlighetskommitténs betänkande Offentlighet och sekre- tess, SOU 1966: 60 s. 130).

När det gäller yttranden av myndighet bör som tidigare anförts bara svenska myndigheters yttranden omfattas av bestämmelsen. I prome- morian föreslås att detta anges genom en hänvisning till 2 kap. 3 & TF. För min egen del anser jag det emellertid vara både enklare och tyd- ligare att i detta sammanhang ange att det är yttranden av ”svensk myndighet” som avses.

Bestämmelsen är tillämplig även om myndighets yttrande ges ut i utlandet, något som ibland förekommer när svenska myndigheter avger yttranden till internationella organisationer. Utländska myndigheters yttranden omfattas inte av bestämmelsen. Beträffande dessa gäller så- ledes de allmänna reglerna, vilket innebär att de åtnjuter skydd under förutsättning att de faller inom tillämpningsområdet för URL enligt 60 å URL eller enligt bestämmelserna i TK.

De typer av handlingar som anges i första stycket är enligt den där upptagna huvudregeln inte föremål för upphovsrätt i någon form. Detta innebär att var och en kan förfoga över dem med uteslutande av upphovsmannens alla befogenheter såväl förfoganderätten enligt 2 & URL som den ideella rätten enligt 3 & URL. Det är följaktligen tillåtet att exempelvis trycka av ett statligt betänkande eller att ge ut en doms- samling.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör vissa typer av verk åtnjuta skydd även om de ingår i sådan handling som avses i första stycket, nämligen officiell karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk. Bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket första punkten. Där föreskrivs att utan hinder av vad som sagts i första stycket upphovsrätt får göras gällande till verk som nyss nämnts i den mån de ingår i handling som avses i första stycket. Regeln innebär att upphovsman till sådant verk kan göra gällande såväl förfoganderätt till verket enligt 2 & URL som ideell rätt enligt 3 & URL.

Med officiella kartor bör i likhet med vad som uttalats i prop. 1956:

Prop. 1973: 15 160

184 s. 18 avses kartor som det enligt föreliggande instruktioner eller i öv- rigt enligt statsmakternas beslut åligger verk och myndigheter att upp- rätta och ge ut oberoende av beställning. Kartor utanför denna kate— gori, dvs. framför allt sådana som upprättas efter beställning, omfattas inte av den här föreslagna regeln. Jag vill emellertid framhålla att skydd för sådana kartor kan komma att åtnjutas enligt vissa bestämmelser som jag föreslår i 24 %, främst såsom verk som tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet.

Begreppet officiell karta kan inte anses omfatta t. ex. vanliga förrätt- ningskartor som upprättats inom fastighetsbildningsmyndigheterna för fastighetsbildnings- eller planändamål eller enligt expropriationslagen. Sådana kartor tillkommer på initiativ av annan än myndigheten, efter- som de upprättas vid förrättning som påbörjas efter ansökan.

Med anledning av uttalanden av en del remissinstanser vill jag slut— ligen framhålla att en förutsättning för att karta skall erhålla upphovs— rättsligt skydd givetvis är att den är att anse som verk i URL:s mening (prop. 1960: 17 s. 50). Är kartan inte att anse som sådant verk, kan för- hållandena i vissa fall vara sådana att den utgör arbete vari samman- ställts ett stort antal uppgifter. På sådant arbete äger i princip 49 ,S, URL tillämpning.

Alster av bildkonst omfattar måleri och skulptur men däremot inte arkitektur och inte heller konstindustri eller konsthantverk. Till bild- konst räknas även många andra slags teknik än de nämnda, såsom teck- ning, grafik etc. Väsentligt är emellertid att bara sådana verk omfattas av begreppet där bilden utgör framställningens egentliga syfte och där inte något nyttosyfte ingår (jfr SOU 1956: 25 s. 76).

Skydd föreslås vidare för musikaliskt verk som innefattas i handling som avsesi första stycket. Härmed syftas t. ex. på sådana fall då musi- kaliska verk ingår i eller är fogade till ett utredningsbetänkande.

Slutligen föreslås skydd för diktverk som innefattas i handling som sägs i första stycket. Termen ”diktverk” har samma innebörd som ut- trycket ”dikt” i 19 & första stycket URL.

Den upphovsrätt som tillkommer vissa verk enligt andra stycket första punkten är självfallet underkastad de allmänna inskränkningarna i 2 kap. URL. Därutöver behövs emellertid i vissa fall ytterligare in- skränkningar i upphovsmannens rätt. Som jag har närmare utvecklat i den allmänna motiveringen bör detta ske genom en tvångslicensregel. Bestämmelser härom har tagits in i andra stycket andra, tredje och fjärde punkterna. Huvudprincipen är enligt andra stycket andra punkten och första ledet av tredje punkten att alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk som är skyddat enligt första punkten skall mot ersättning få återges utan upphovsmannens samtycke. Rätten att återge verket inne- fattar både att det får mångfaldigas genom tryck, inspelning etc. och att det får göras tillgängligt för allmänheten t. ex. genom television, radio

Prop. 1973: 15 . 161

eller film. Mångfaldigade exemplar får spridas till allmänheten. Däremot är upphovsmannens ideella rätt enligt 3 & bevarad. Ersättningen får i händelse av tvist bestämmas av domstol.

Ersättningen skall dock enligt andra stycket tredje och fjärde punkter- na inte utgå när återgivandet sker i samband med myndighets verksam- het och inte heller när det sker i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilket verket förekommit och det sker endast i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Regeln har som jag nämnt i den allmänna motiveringen sin förebild i 24 & URL.

Regeln om myndighets rätt att återge verk avser att ge myndigheter möjlighet att utan ersättning utnyttja verken för sin verksamhet. Rätten ' tillkommer myndigheter över huvud taget och inte bara den myndighet vid vilken den allmänna handling upprättats i vilken verket ingår.

När ett verk återges enligt bestämmelserna i andra stycket skall upp- hovsmannens ideella rätt iakttas. Regler härom finns i tredje stycket. Där föreskrivs att vid återgivande enligt andra stycket bestämmelserna i 26 & URL skall äga motsvarande tillämpning. I 26 5 första stycket sägs att bestämmelserna i 2 kap. inte medför inskränkning i upphovs- mannens rätt enligt 3 & i vidare mån än att byggnad eller bruksföremål får ändras av ägaren utan upphovsmannens lov. Enligt 26 å andra styc- ket föreskrivs, att när ett verk med stöd av bestämmelserna i 2 kap. återges offentligt, källan skall nämnas i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Vidare får verket inte utan upphovsmannens samtycke ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen. Reg- lerna om skyldighet att uppge källan är väsentligen föranledda av att verket vid utnyttjanden enligt 2 kap. ofta återges i mer eller mindre om- fattande delar eller utdrag och att upphovsmannen har ett intresse av att uppgift lämnas om ur vilket verk partiet har tagits. Förbudet mot opå- kallade ändringar föranleds av att upphovsmannen vid fria utnyttjanden inte har möjlighet att bestämma om det sätt på vilket återgivningen skall ske. De överväganden som ligger bakom reglerna i 26 5 har giltighet också på utnyttjanden av sådana verk som har skydd enligt 9 5 andra stycket första punkten. Eftersom 26 5 enligt sin lydelse har tillämpning bara på utnyttjanden enligt 2 kap. har en direkt hänvisning till bestäm- melserna i 26 & gjorts i 9 % tredje stycket. Det. bör anmärkas att rättig- heterna enligt 26 å andra stycket i motsats till dem i 3 % fritt kan efter- ges och överlåtas. .

Slutligen bör nämnas att i den av mig föreslagna 24 a & tagits upp en bestämmelse om att allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF stadgar. Denna bestämmelse har tillämpning också på handlingar som avses i 9 g.

11 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 15

162

215

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att ta med verk i vissa reportage genom ljudradio, television eller film.

Enligt gällande lydelse får vid återgivande genom nämnda medier av dagshändelser tas med korta avsnitt av verk som framförs eller visas som ett led i dagshändelserna.

För att nå överensstämmelse med den nya lydelsen av art. 10bis. i Bcrnkonventionen har vissa ändringar gjorts i paragrafen. Sålunda har tillämpningsområdet ändrats från ”återgivande av dagshändelse” till ”in- formation om dagshändelse”. Detta uttryck får anses något vidare än det som nu används i lagtexten och omfattar t. ex. även program av kom- menterande karaktär. Vidare har uttrycket ”framföres eller "visas” bytts ut mot uttrycket ”höres eller synes”. Det nuvarande uttrycket för näm- ligen tanken närmast till åtgärder genom vilka verket görs tillgängligt för åskådaren, medan motsvarande uttryck i konventionen knyter an till hur denne uppfattar verket.

I lagtexten har vidare begränsningen till ”korta avsnitt” ersatts av ut— trycket ”i den omfattning som betingas av informationssyftet”. Också denna ändring är föranledd av den nya konventionstexten. Jag vill emel- lertid här än en gång framhålla att informationssyftet bara i undantags— fall motiverar annat än korta avsnitt.

Slutligen har paragrafen gjorts tillämplig också på trådöverföring. Detta har skett genom användning av samma uttryck som i 45 &, näm- ligen ”direkt överföring”. Härmed avses t. ex. ett sådant fall som att ett framträdande i en lokal genom tråd överförs till en annan lokal.

24 5

I paragrafens första stycke har tagits upp de regler som föreslås gälla för sådana hos myndighet upprättade handlingar som inte omfattas av 9 5 första stycket, dvs. andra allmänna handlingar än författningar, beslut eller yttranden av myndighet. Enligt gällande lydelse innehåller paragrafen bestämmelser om rätt till återgivning av vad som munt- ligen eller skriftligen anförs inför myndighet m.m. Som anförts i den allmänna motiveringen behålls dessa bestämmelser principiellt oföränd- rade. De har tagits upp i andra stycket av paragrafen med bara en redak- tionell jämkning.

Handling anses enligt 2 kap. 5 & TF upprättad när den expedierats eller, om expedition inte äger rum, när det ärende till vilket handlingen hänför sig blivit slutbehandlat.

I 24 5 första stycket första punkten URL föreskrivs till en början som huvudregel att annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 % första stycket får återges utan upphovsmannens samtycke. Enligt vad som anförts i den allmänna motiveringen innebär detta att upphovsmannen har kvar sin s.k. ideella rätt till verket. Detta innebär

- Prop. 1973: 15 163

enligt 3 5 att vid återgivande av verket upphovsmannens namn skall an- ges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att verket inte får ändras eller göras tillgängligt för allmänheten på ett sätt som är kränkande för upphovsmannen. Vidare blir reglerna i 26 å andra styc— ket tillämpliga. Enligt dessa skall vid återgivande enligt bl. a. 24 & käl- lan nämnas i samma omfattning som i fråga om upphovsmannens namn och Vidare får verket inte ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna användningen.

Från den nu angivna huvudregeln i första punkten görs i andra punk- ten undantag för vissa särskilda kategorier av handlingar som i princip inte är föremål för någon inskränkning i fråga om det upphovsrättsliga skyddet, dvs. som inte får återges utan samtycke.

Som en första kategori bland de handlingar som på grund av undan- tagsbestämmelsen i första stycket andra punkten tillförsäkras fullstän- ligt upphovsrättsligt skydd har tagits upp officiell karta. Som jag när- mare utvecklat vid 9 Q är det en förutsättning för skydd att kartan är att anse som ett verk i URL:s mening.

Den andra kategori som föreslås skola erhålla upphovsrättsligt skydd är teknisk förebild. Uttrycket bör, som framhålls i promemorian, tolkas på i huvudsak samma sätt som motsvarande uttryck i 3 & andra stycket lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Detta innebär att uttrycket omfattar, utom ritning, också t. ex. mönster, modell och scha- blon. Det bör emellertid även här framhållas att för upphovsrättsligt skydd krävs att fråga är om ett verk i URL:s mening.

I andra punkten föreslås vidare skydd för verk som framställts för zmdervisning. Bestämmelsen avser i första hand verk som tillkommit i ren förlagsverksamhct men äger i och för sig tillämpning även på verk som tillkommit i andra former. Kravet att verket skall ha framställts för undervisning innebär att verk som tillkommit utan detta begränsade syfte inte omfattas av bestämmelsen, även om verket faktiskt används för undervisning. Så blir t. ex. fallet med en av myndighet utgiven upp- lysningsskrift om sociala förmåner eller om nytillkommen lagstiftning. Å andra sidan bör inte kravet på att verket skall ha framställts för un- dervisning tolkas så snävt att från skydd utesluts alla verk som tillkom- mit under själva undervisningen. Vissa sådana verk, t. ex. elevproduk- tioner vid Dramatiska institutet, bör anses ingå i begreppet verk som framställts för undervisning, eftersom de i regel tillkommer under kon- tinuerlig medverkan av lärare och annan personal vid undervisnings- anstalten på sådant sätt att produkten i sig själv får anses ha fram- ställts för undervisningsändamål. Utanför det skyddade området bör däremot falla vanliga skoluppsatser o.d. Det är givet att vissa gräns- dragningsproblem här kan uppkomma. Dessa torde emellertid få över- lämnas till rättstillämpningen.

Begreppet undervisning har här samma innebörd som i 16 å, som

Prop. 1973: 15 154

handlar bl. a. om samlingsverk till bruk vid undervisning. Jag har tidi- gare i samband med behandlingen av art. 10.2. i Bcrnkonventionen (av- snitt 3.4.2.8) berört innebörden av uttrycket undervisning i 16 5. Som jag anfört där torde detta täcka, förutom undervisning i undervisnings- anstalter, dels radioundervisning som direkt är angiven som riktad till skolor och universitet, dels sådan folkbildningsverksamhet som bedrivs i studiecirklar eller liknande organiserade grupper. Begreppet undervis- ning kan också bli tillämpligt på statlig och kommunal fortbildnings- verksamhet.

Nästa kategori som föreslås skola erhålla skydd är verk som utgör resultat av vetenskaplig forskning. Jag vill först framhålla att föremål för skyddet inte är det vetenskapliga resultatet som sådant utan bara den litterära form i vilken det framlagts (SOU 1956: 25 s. 65). Forsk- ningsresultat läggs stundom fram i sådan form att de faller under den föreslagna 9 &, t. ex. när en vetenskaplig undersökning redovisas i ett utredningsbetänkande. I dessa fall åtnjuter verket således inte skydd. I begreppet ”vetenskaplig forskning” får anses ligga att det behandlade ämnet har en viss svårighetsgrad och att de där uppkommande frågorna behandlas med en viss självständighet. Som framhållits i departements- promemorian faller därför utanför begreppet t. ex. en enkel presentation av ett statistiskt material som utvalts och bearbetats efter gängse prin- ciper eller en populärvetenskaplig framställning av tidigare kända fakta eller idéer.

Även alster av bildkonst som tagits in i en av myndighet upprättad handling föreslås skola få skydd. Sådant förordas också för musikaliskt verk och diktverk som ingår i sådan handling. I fråga om dessa typer av verk vill jag i huvudsak hänvisa till vad jag anfört vid 9 5 andra stycket för-sta punkten. Skyddet för musikaliska verk och diktverk kan få be- tydelse för t. ex. Svenskt visarkivs samlingar av inspelningar. Även dia- lekt- och ortsnamnsarkivens inspelningar torde i viss omfattnnig få skydd enligt dessa regler.

Skydd ges vidare för verk varav exemplar i samband med affärs- verksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten.

Begreppet affärsverksamhet får anses omfatta, förutom sådana fall där verksamheten drivs i rent vinstsyfte, även de situationer där meningen bara är att verksamheten i stort sett skall bära sig. Bestämmelsen tar främst sikte på myndighet som direkt är affärsdrivande men den bör tillämpas också då bara en viss del av myndigheten driver affärsverk- samhet, t. ex. i form av förlagsrörelse eller på annat sätt. Det avgörande för bestämmelsens tillämpning är att alstret tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet. Är detta krav uppfyllt är det å andra sidan utan betydelse huruvida ersättning för exemplaren skall betalas. Bestämmelsen skall nämligen tillämpas även om själva exemplaren så— som fallet kan vara med vissa tidskrifter, tillhandahålls gratis t. ex. i samband med att man mot betalning anlitar myndighetens tjänster.

Prop. 1973: 15 165

I andra stycket har som tidigare påpekats tagits upp innehållet i den nuvarande 24 5 med en smärre redaktionell jämkning.

Att allmän handling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF stadgar framgår av 24 a & i mitt förslag.

24 a &

I denna paragraf föreskrivs att allmän handling utan hinder av upp— hovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF anger.

Sättet för tillhandahållande av allmän handling regleras främst i 2 kap. 8 % TF. Enligt denna bestämmelse skall allmän handling, som inte skall hållas hemlig, på begäran genast eller så snart ske kan utan avgift till- handahållas den som för läsning eller avskrivning på stället vill ta del därav. Han äger också mot fastställd avgift få avskrift av handlingen. Skyldighet att tillhandahålla handling på stället skall dock inte före— ligga om betydande hinder därför möter.

Regeln i 24 a & äger tillämpning både på allmänna handlingar som omfattas av 9 5 och på sådana som omfattas av 24 5. Genom en hän— visning i 49 & URL har den också gjorts tillämplig på handling som innehåller katalog, tabell eller annat dylikt arbete. När det gäller till- lämpningen av 24 a & på handlingar i egentlig mening torde den inte kräva några kommentarer utöver vad som anförts i den allmänna moti- veringen.

Som har anförts i den allmänna motiveringen är bestämmelsen till- lämplig också på inspelningar som är att anse som allmänna handlingar. Frågan uppkommer då på vilket sätt inspelningarna i enlighet med be- stämmelserna i 2 kap. TF skall tillhandahållas allmänheten. Problemet kan ha stor praktisk betydelse t. ex. när det gäller Svenskt visarkivs eller Dramatiska institutets inspelningar av t. ex. musikaliska eller drama- tiska verk. De sätt på vilka en inspelning av sådana allmänna handlingar kan tillhandahållas enligt 2 kap. TF torde vara uppspelning på stället samt framställning och utlämnande av kopia. I fråga om uppspelning — som närmast torde vara att anse som offentligt framförande —— innebär 24 a & bara en inskränkning i verkets upphovsmans ensamrätt att för- foga över verket. Offentligt framförande av en inspelning på annat sätt än genom radio- och televisionssändning är nämligen enligt URL inte underkastat den utövande konstnärens eller framställarens bestämmande. I fråga om kopiering av inspelningar har i princip den utövande konst- nären, den som framställt inspelningen och —— om inspelningen skett från en radio- eller televisionsutsändning —— sändarföretaget rätt att för- bjuda kopiering. Sådan rätt tillkommer i princip också upphovsmannen till det inspelade verket. Genom att 24 a & görs tillämplig också på ut- övande konstnärer m. fl. innehavare av s. k. närstående rättigheter, kom- mer bestämmelserna om dessa konstnärers rättigheter inte att utgöra hinder mot att inspelningar kopieras för att tillhandahållas i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. TF.

Prop. 1973: 15 166

25%

Paragrafen innehåller föreskifter om spridning och visning av konst- verk.

Enligt första stycket första punkten i den nu gällande lydelsen får, sedan upphovsmannen överlåtit exemplar av konstverk eller verket ut- givits, exemplar som överlåtits eller omfattas av utgivningen spridas vidare samt verket visas offentligt. Enligt första stycket andra punkten får verket också tas med vid inspelning av film eller televisionspro- gram, om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. I andra stycket ges regler om rätt att avbilda utställt eller saluhållet konstverk i katalog etc. och om rätt att avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt utomhus. Enligt tredje stycket får byggnad fritt avbildas.

Som anförts i den allmänna motiveringen bör från huvudregeln i första stycket första punkten om rätt till fri visning undantag göras för visning genom film eller i television. Vissa inskränkningar i upphovs- mannens ensamrätt i detta hänseende är emellertid påkallade. Det före- faller därvid lämpligt att knyta an till den reglering som enligt nuva- rande första stycket andra punkten gäller för inspelning av film eller televisionsprogram.

I enlighet med det anförda har som ett första stycke i paragrafen tagits upp den nuvarande bestämmelsen i första stycket första punkten om fri visning med det tillägget att visning genom film eller i television undantagits. Den praktiska konsekvensen av den nya regeln är att upp— hovsmannen i princip får ensamrätt att bestämma över sådana former för visning. Uttrycket ”genom film” omfattar visning av filmen så- väl på biograf som i television. Vidare innebär den föreslagna lydel- sen att all visning genom film i princip kräver tillstånd. Detta gäller vare sig verket redan finns inspelat på film eller om visningen förut- sätter att ett särskilt ”exemplar” av verket framställs genom att det tas upp på film. I sistnämnda fall gäller dock tolkningsregeln i 39 % att medgivande av rätt till inspelning även medför rätt till visning, om inte annat överenskoms. Någon ändring i detta hänseende avses inte med den föreslagna regeln i 25 & första stycket. Någon ändring i radio- eller televisionsföretags rätt att göra s.k. efemära inspelningar enligt 22 & åsyftas inte heller.

Uttrycket ”i television” kommer med hänsyn till vad som nu sagts huvudsakligen att omfatta direktsändning.

Upphovsrättsligt sett omfattar begreppet television bara sändning som sker genom radiovågor utan förmedling av tråd. Sådana fall, t.ex. konstauktioner, där bilder av saluhållna konstverk genom kabel direkt överförs till televisionsskärmar i en annan lokal, är därför inte televi- sion i URL:s mening. Enligt min mening talar starka sakliga skäl för

Prop. 1973: 15 167

att visning av konstverk skall vara fri, när den sker under sådana för- hållanden, eftersom den ju oftast bara avser att göra verken tillgäng- liga för en publik som av utrymmesskäl inte kan vara närvarande i själva den lokal där verken finns. Något hinder mot att frige sådan visning föreligger inte enligt Bcrnkonventionen. Av skäl som jag nu har anfört bör man därför inte begränsa möjligheterna till att genom direkt överföring fritt visa konstverk som avses i 25 & URL.

Som ett andra stycke i paragrafen har tagits upp den nuvarande be- stämmelsen i första stycket andra punkten med tillägget att även visning av film eller televisionsprogram, vari konstverket medtagits, får ske om återgivningen är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Ändringen får bl.a. den följden att konstverk som avses i paragrafen under den angivna förutsättningen får visas på film, däri inbegripet visning av film i television, även om samtycke inte föreligger enligt tolkningsregeln i 39 & URL. Har verket tagits upp på film med tillämpning av andra stycket, får det enligt den föreslagna be- stämmelsen också visas, eftersom både inspelning av filmen och visning av den förutsätter att återgivandet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller programmets innehåll. Den föreslagna bestäm- melsen ger vidare under angivna förutsättningar rätt till visning av konstverk i television även annorledes än genom film. I paragrafen har slutligen gjorts vissa rent redaktionella ändringar som är föranledda av den nya uppställningen av bestämmelserna.

39 &

Paragrafen innehåller en tolkningsregel avseende filmavtal. Enligt gällande lydelse av paragrafen omfattar överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film även rätt att genom filmen på biograf, i television eller på annat sätt. göra verket tillgängligt för allmänheten. Detta gäller dock inte musikaliskt verk. Be- stämmelsen är dispositiv.

För att undanröja varje tvekan om bestämmelsens räckvidd bör som förordats i den allmänna motiveringen uttryckligen anges att avtal om filmning också omfattar rätt till s.k. subtitling och dubbing. I överens- stämmelse härmed har i paragrafen tillagts att överlåtelsen av rätt till inspelning av verk på film även omfattar rätt att i filmen återge talade inslag i text eller översätta dem till annat språk. Bestämmelsen täcker dels sådana fall där tal återges som text på samma språk, dels sådana där tal översätts och återges som tal eller text på annat språk.

Bestämmelsen bör inte anses innefatta ett krav på att översättning som sker till annat språk skall vara ordagrann. I synnerhet när det gäller insättning av dubbat tal är det ofta nödvändigt att anpassa detta till aktörernas läpprörelser och det kan därför vara befogat att göra vissa avvikelser från ursprungstexten. Det dubbade talet får dock inte i

Prop. 1973: 15 168

så hög grad skilja sig från den ursprungliga texten att dess innebörd går förlorad.

45—49 55

I dessa paragrafer finns bestämmelser om skydd för s.k. närstående rättigheter. I 45 & regleras skyddet för utövande konstnärers rättighe- ter i samband med grammofoninspelningar m.m. och i 46 & finns reg- ler om skydd för framställare av grammofonskivor m.m. 47 & inne- håller bestämmelser om rätt till ersättning för utövande konstnärer och framställare av grammofonskivor m.m. när skivan används vid radio- eller televisionsutsändning. I 48 & finns regler om skydd för radio- eller televisionsföretags rätt och 49 5 innehåller bestämmelser om rätt till kataloger, tabeller och andra sådana arbeten, vari sammanställts ett stort antal uppgifter.

Som förordats i den allmänna motiveringen bör vad som föreslagits beträffande upphovsrätten till verk som innefattats i allmän handling erhålla motsvarande tillämpning på de närstående rättigheter som an- ges i 5 kap. I enlighet härmed har en hänvisning till 9, 24 och 24 a % in- förts i 45 å tredje stycket, 46 å andra stycket, 48 & tredje stycket och 49 å andra stycket. Vidare har en hänvisning till 9 och 24 55 införts i 47 5 andra stycket. Att hänvisning inte gjorts till 24 a % i den sist- nämnda bestämmelsen beror på att denna handlar om ersättningsrätt och därför inte kan beröras av regeln i 24 a 5 om utlämnande av all- män handling.

Vad först angår utövande konstnärers rätt bör det framhållas att en förutsättning för skydd enligt 45 5 över huvud taget är att framförandet avser ett verk i URL:s mening (prop. 1960: 17 s. 241). Den nu före- slagna hänvisningen innebär att i fall då själva inspelningen av ett så- dant verk utgör en allmän handling, den utövande konstnären inte kan göra gällande större rätt än vad en upphovsman skulle ha kunnat göra i motsvarande situation. Frågan om skydd skall ges eller inte beror på om inspelningen som sådan har karaktären av allmän handling och inte på karaktären hos det inspelade verket. Är t. ex. ett yttrande av myndighet inspelat under sådana förhållanden att inspelningen inte utgör allmän handling, åtnjuter självfallet den utövande konstnären skydd i vanlig ordning. Om man omvänt tänker sig fallet att en inspelning utgör en upprättad allmän handling av det slag som t. ex. enligt den föreslagna 9 5 inte åtnjuter skydd, så skyddas i princip inte inspelningen även om det inspelade verket i och för sig är skyddat.

Hänvisningen till 9 5 innebär att om t. ex. en myndighet har avgett ett yttrande i form av en inspelning den utövande konstnär som fram- fört det inspelade verket inte har skydd mot kopiering, dvs. mot att inspelningen överförs till annan inspelning. Inte heller har han ideellt skydd enligt 3 &. Avser framförandet ett verk som är skyddat enligt 9 5

Prop. 1973: 15 169

andra stycket skall däremot den utövande konstnären i princip åtnjuta vanligt skydd enligt 45 5. När det gäller redan upptagna framföranden är emellertid skyddet enligt 45 & begränsat till att han får motsätta sig kopiering. Enligt den föreslagna 9 5 andra stycket får emellertid kopiering ske utan samtycke. Verkan av hänvisningen blir därför i själva verket begränsad till att den utövande konstnären får ersättning i den omfattning som anges i 9 5 andra stycket. Ersättning utgår t. ex. inte när kopieringen sker i samband med myndighets verksamhet.

Konstnärens ideella rättigheter skall iakttas vid fri kopiering av skyd— dade inspelningar. Detta följer av hänvisningen i 9 & till bestämmel— serna i 26 &.

Hänvisningen till 24 5 innebär i fråga om inspelningar som är ”upp— rättade” inom myndighet att de som huvudregel får kopieras utan den utövande konstnärens samtycke. Om inspelningen har samma karaktär som de verk som har fullt skydd enligt 24 5 första stycket andra punk- ten, t. ex. om inspelningen har framställts för undervisning eller för att exemplar därav i samband med affärsverksamhet genom myndighets för- sorg skall tillhandahållas allmänheten, har emellertid den utövande konstnären skydd mot att inspelningen kopieras.

Av hänvisningen till 24 & följer vidare att den utövande konstnären har skydd i fråga om inspelningar som har getts in till myndighet. Un- dantag gäller om inspelningen t. ex. är att anse som ett anförande inför myndighet eller om inspelningen har getts in som bevis. I de fall som ' motsvaras av reglerna i 24 & får inspelningen i motsvarande omfattning återges, dvs. kopieras, utan samtycke.

'Hänvisning har vidare gjorts till 24 a & enligt vilken allmän hand— ling utan hinder av upphovsrätt skall tillhandahållas i den ordning 2 kap. TF föreskriver. Jag har vid 24 a & närmare berört förhållandet mellan denna bestämmelse och inspelningar.

Vad som nu sagts om skydd mot kopiering gäller i tillämpliga delar också i fråga om den rätt som framställare av grammofonskivor m.m. och radio- eller televisionsföretag har till inspelningar som utgör all- männa handlingar. Vad angår radio- eller televisionsföretags rätt kom- mer reglerna bara att gälla sådana fall där en radio- eller televisionsut- sändning har spelats in så att inspelningen utgör en allmän handling. Hänvisningar till 9, 24 och 24 a åå innebär att inskränkningarna i upp- hovsrätten enligt dessa paragrafer ges motsvarande tillämpning på de nämnda rättigheterna.

När det gäller ersättningsrätten för utövande konstnärer och fram- ställare av grammofonskivor m. m. enligt 47 5 innebär hänvisningen till 9 och 24 åå i huvudsak att ersättningsrätt inte föreligger vid utsändning av vissa inspelningar, nämligen sådana som är att anse som handlingar vilkas återgivande är fritt enligt de nämnda paragraferna.

Vad angår skyddet för katalogarbeten m.m. i 49 5 innebär hänvis-

Prop. 1973: 15 170

ningen till 9, 24 och 24 a åå att rätten till sådant arbete får vidkännas samma inskränkningar som i motsvarande fall skulle ha gällt för rätten till ett upphovsrättsligt skyddat verk.

58 å

I 58 å finns bestämmelser om att Stockholms rådhusrätt är exklusivt forum bl. a. för vissa mål om ersättning enligt URL.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör samma forum- regel gälla i mål om ersättning enligt den av mig föreslagna bestämmel— sen i 9 å andra stycket. En regel härom har införts i 58 å. I denna har vidare ordet ”rådhusrätt” utbytts mot ”tingsrätt” och — med anledning av att 19 å första stycket föreslås upphävt hänvisningen till detta lag- rum utgått.

60 å

I paragrafen ges bestämmelser om tillämpningsområdet för URL med hänsyn till verkens ursprung.

Enligt nu gällande lydelse av 60 å första stycket skall vad i URL före— skrivs om upphovsrätt tillämpas på verk av den som är svensk med- borgare eller har hemvist i Sverige, på verk av sådan statslös eller flyk- ting, som här har sin vanliga vistelseort, och i övrigt på verk som först ges ut i Sverige. Detsamma gäller i fråga om här utfört byggnads- verk och konstverk som infogats i här belägen byggnad. I 60 å and- ra stycket föreskrivs att reglerna i 50 och 51 åå skall äga tillämp- ning på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ur- sprung. Dessa regler avser skydd för titel, pseudonym och signatur samt skydd mot att verk återges på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen.

Som anförts i den allmänna motiveringen föranleder de ändrade an- knytningsmomenten i Paristexten av Bernkonventionen vissa ändringar i 60 å. Ändringarna innebär att man vid sidan av nationalitetskriteriet inför en allmän regel om att skydd skall tillkomma verk av den som har sin vanliga vistelseort i Sverige och att i paragrafen tas in bestäm- melser om s.k. samtidig utgivning som motsvarar reglerna om samtidig publicering i art. 3.1. och 3.4. i konventionen. Beträffande filmverk före- slås vidare att man i enlighet med den nya bestämmelsen i art. 4. a. i konventionen inför ett speciellt anknytningsmoment, som kan användas när inte nationalitets- eller utgivningskriteriet är uppfyllt. Detta innebär att skydd skall ges för upphovsmän till filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige. I anslutning härtill föreslås också att i 60 å tas in en presumtionsregel av innehåll att som produ- cent skall anses den vars namn på sedvanligt sätt har satts ut på exem- plar av filmverket. Slutligen föreslås vissa smärre jämkningar i fråga om anknytningsmomenten för byggnadsverk och konstverk i syfte att bringa bestämmelserna härom i full överensstämmelse med Paristexten av Bernkonventionen.

Prop. 1973: 15 171

De föreslagna ändringarna bör lämpligen föranleda en omredigering av paragrafen. I ett första stycke bör under särskilda punkter tas upp motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna i första stycket med de sakliga tillägg och ändringar som anknyter härtill. I ett andra stycke bör tas in vissa presumtionsregler om s.k. samtidig utgivning och om vem som är att anse som producent av filmverk. Som ett tredje stycke i para- grafen bör tas in bestämmelserna i nuvarande andra stycket.

I enlighet med det anförda tas i första stycket under punkt 1 upp be- stämmelse att URL:s regler om upphovsrätt är tillämpliga på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. I anslutning härtill har den nuvarande specialregeln om skydd för den som har hemvist här liksom den särskilda bestämmelsen om statslösa och flyktingar slopats.

Ett par remissinstanser berör uttrycket ”vanliga vistelseort” och me- nar att uttrycket kan vara oklart. Enligt min uppfattning är det dock inte möjligt att dra upp några bestämda riktlinjer för tolkningen av be- greppet. I sammanhanget måste betydelse tillmätas flera olika faktorer, såsom vistelsetidens längd, avsikten med vistelsen, styrkan av vederbö- randes anknytning till landet i fråga genom arbete, släktrelationer m. m. Spörsmålet torde få överlämnas till rättstillämpningen. Jag vill f.ö. er- inra om att hemvistsakkunniga överväger bl. a. hithörande frågor (riks- dagsberättelsen 1971 s. 221). En person kan självfallet byta sin vanliga vistelseort från tid till annan. När det gäller icke utgivna verk kan då ibland fråga uppstå, om verket med tillämpning av kriteriet om upphovs- mannens vanliga vistelseort kan anses ha fått sådan anknytning till Sverige att det skall skyddas enligt URL. En relevant tidpunkt i sam- manhanget torde därvid vara den då verket, utan att ha blivit utgivet, har gjorts tillgängligt för allmänheten. Har exempelvis så skett i Sverige utan upphovsmannens samtycke, bör denne kunna åberopa skydd enligt URL om han vid nämnda tidpunkt hade sin vanliga vistelseort här i landet.

Under punkt 2 har tagits upp de föreslagna reglerna om tillämpning av utgivningskriteriet. Enligt bestämmelsen skall skydd ges dels, liksom nu, åt verk som först getts ut i Sverige, dels åt verk som getts ut samtidigt i Sverige och utom riket. Med sistnämnda uttryck avses att markera att regeln gäller oberoende av om den andra staten erkänts av Sverige. Till föreskriften om samtidig utgivning anknyter en specialregel i andra styc- ket. I fråga om innebörden av begreppet utgivning hänvisar jag till vad jag har anfört vid 8 å andra stycket.

Under punkt 3 har tagits upp det speciella anknytningsmomentet för filmverk. Lagens bestämmelser om upphovsrätt görs där tillämpliga på filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sve- rige. Begreppet producent (”maker”, ”producteur”) torde i anslutning till internationell praxis i princip avse den fysiska eller juridiska person som tar initiativet till och svarar för filmen. Begreppet säte hänför sig

Prop. 1973: 15 172

till juridiska personer och begreppet vanlig vistelseort till fysiska perso-_ ner. I fråga om juridiska personer bör bestämningen i princip ske med hänsyn till på vilken plats styrelsen har sitt säte.

Under punkt 4 har tagits upp den nuvarande bestämmelsen om an- knytningsmoment för byggnadsverk. För att få full överensstämmelse med konventionstexten på denna punkt har den rent redaktionella änd- ringen gjorts att ordet ”utfört” bytts ut mot ”uppfört”.

Under punkt 5 har hänförts det speciella anknytningsmomentet be— träffande konstverk. Den föreslagna bestämmelsen innebär, att sådant verk ges skydd inte bara om det utgör del av här belägen byggnad utan också när det på annat sätt är fast förenat med marken. Detta får till följd att regeln blir tillämplig också på t. ex. statyer som är fast förenade med ett i marken anbragt fundament. Den torde även omfatta skulptu- rer och annat som huggits in direkt i berget.

I andra stycket första punkten föreslås en regel om vad som avses med samtidig utgivning. Enligt denna regel anses vid tillämpning av första stycket 2. samtidig utgivning ha ägt rum, om verket, efter utgiv- ning utomlands, inom 30 dagar därefter getts uti Sverige.

I andra stycket andra punkten föreskrivs att vid tillämpning av be— stämmelsen i första stycket 3. som producent av filmverk anses, där inte annat visas, den vars namn på vanligt sätt satts ut på exemplar av verket.

Tredje stycket motsvarar paragrafens nuvarande andra stycke.

61å

Paragrafen anger i första stycket tillämpningsområdet för URL:s regler i fråga om sådana s.k. närstående rättigheter som behandlas i 45—48 åå och innehåller i andra stycket motsvarande bestämmelser med avseende på kataloger, tabeller och andra dylika arbeten som behandlas i 49 å.

Enligt första stycket tillämpas föreskrifterna i 45—48 åå på framfö- rande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionssändning som äger rum i Sverige. Någon ändring föreslås inte i dessa bestämmelser.

I andra stycket anges, att vad som föreskrivs i 49 å är tillämpligt på arbete framställt av den som är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller av den som har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som här i riket har sin vanliga vistelseort samt i övrigt på ar- bete som först getts ut i Sverige. Som förordats i den allmänna motive- ringen bör orden ”har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flyk- ting, som här i riket har sin vanliga vistelseort” ersättas med ”här har sin vanliga vistelseort”. Bestämmelsen har avfattats i enlighet härmed. Ändringen avser att skapa likformighet med motsvarande bestämmelse i 60 å 1.

Prop. 1973: 15 173

7.2 Lagen om rätt till fotografisk bild 8 % Paragrafen innehåller f. n., att vid återgivande genom television eller film av dagshändelse fotografisk bild som visas som ett led i dagshän- delsen får tas med.

Bestämmelsen motsvarar i princip 21 å URL. I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen bör bestämmelserna utformas på ett likartat sätt. Liksom beträffande 21 å URL föreslås därför att tillämpningsområdet ändras från ”återgivande av” dagshändelse till ”in- formation om” sådan händelse. Som anförts vid 21 å URL får uttrycket ”information om” anses vara något vidare än det som nu används i lagtexten. Det bör sålunda anses täcka också program av något mer komrnenterande karaktär än ren nyhetsförmedling. Vidare har ordet ”visas” bytts ut mot ”synes”. Det nuvarande uttrycket för tanken till åtgärder genom vilka fotografiet görs tillgängligt för åskådaren, medan uttrycket ”synes” — som används i konventionen knyter bättre an till vad denne uppfattar av bilden.

Fotografiska bilder kan med nutida teknik överföras också genom tråd. Med hänsyn härtill har paragrafen liksom 21 å URL gjorts till- lämplig även på direkt överföring. Angående innebörden av detta ut— tryck hänvisas till vad som anförts vid 21 å URL.

12 å

Paragrafen innehåller f.n. föreskrifter om vissa inskränkningar i rätten till fotografisk bild. Sådan bild får sålunda fritt utnyttjas i rätts- vårdens och den allmänna säkerhetens intresse.

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har i ett nytt andra stycke i paragrafen tagits in en hänvisning till 9 och 24 åå URL samt föreskrivits, att vid tillämpning av dessa paragrafer vad där sägs om alster av bildkonst skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde. I ett tredje stycke har tagits in en regel om tillhandahållande av allmän handling enligt TF.

Hänvisningen till 9 å URL innebär, till en början, att fotografi, som intagits i en författning eller hör till en myndighets beslut eller yttran- de, i princip inte åtnjuter skydd enligt FotoL. Varken förfoganderätt enligt 1 å eller ideell rätt enligt 2 å kan sålunda göras gällande till så- dant fotografi. Eftersom hänvisningen omfattar också bestämmelserna i 9 å andra stycket URL kommer emellertid vissa undantag att gälla från denna huvudregel. Undantagsbestämmelserna i sistnämnda lagrum avser officiell karta, alster av bildkonst, musikaliskt verk och diktverk. En tillämpning av dessa regler beträffande fotografier torde över hu- vud taget kunna bli aktuell bara i fråga om officiell karta som fram- ställts på fotografisk väg eller fotografi som utgör alster av bildkonst. Av skäl som har utvecklats i den allmänna motiveringen bör emel-

Prop. 1973: 15 174

lertid undantagsregeln för alster av bildkonst vid lagrummets tillämp- ning i fråga om fotografier i stället avse fotografier med konstnärligt eller vetenskapligt värde och en uttrycklig regel därom har tagits in i andra stycket av nu förevarande paragraf i FotoL. Såvitt hänvisningen avser 9 å andra stycket URL medför den således att en officiell karta, som samtidigt utgör fotografi, eller ett fotografi av konstnärligt eller vetenskapligt värde åtnjuter skydd enligt FotoL, även om det ingår i sådan allmän handling som avses i 9 å första stycket URL, dock med den inskränkningen att fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde får återges utan framställarens samtycke. För sådant återgivande skall emellertid utgå ersättning, utom när återgivandet sker i samband med myndighets verksamhet eller i samband med redogörelse för mål eller ärende i vilket den aktuella handlingen förekommit. För åter— givande i samband med redogörelse för mål eller ärende skall dock ersättning utgå i den mån. återgivandet går utöver vad som betingas av ändamålet med redogörelsen. Uttrycket ”fotografisk bild, som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde” har samma innebörd här som i 15 å FotoL.

Hänvisningen till 9 å URL omfattar också tredje stycket av nämnda paragraf, vari hänvisas till 26 å URL. Sistnämnda paragraf innehåller vissa bestämmelser om att upphovsmannens ideella rättigheter skall re- spekteras, bl. a. när verk återges med stöd av 9 å andra stycket URL. En motsvarande tillämpning av 9 å tredje stycket URL beträffande foto- grafier innebär, att när fotografi återges med stöd av andra stycket av nu förevarande paragraf i FotoL, jämfört med 9 å andra stycket URL, framställarens ideella rättigheter enligt 2 å FotoL skall respekteras, att vid återgivandet källan skall anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver och att fotografiet inte får ändras i vidare mån än som krävs för det medgivna återgivandet. Det bör anmärkas, att dessa ideella rättigheter sträcker sig längre än vad som enligt 13 å FotoL gäller vid återgivande enligt 6—11 åå FotoL där det bara talas om att källan skall anges.

I det nya andra stycket av förevarande paragraf i FotoL hänvisas ock— så till 24 å URL. Hänvisningen innebär, att som huvudregel skall gälla, att fotografisk bild som innefattas i annan hos svensk myndighet upp- rättad handling än sådan som avses i 9 å första stycket URL i princip får återges utan framställarens samtycke. Exemplar av bilden får sålunda framställas fritt och bilden får fritt visas offentligt. Framställaren behål- ler dock sin ideella rätt enligt 2 å FotoL. Vid förfogande över bilden skall sålunda fotografen anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver, och bilden får inte ändras eller visas offentligt på ett sätt som är kränkande för framställarens anseende som fotograf. Att märka är att fotografens ideella rätt enligt 2 å FotoL, i motsats till motsvarande rättigheter enligt 3 å URL, kan fritt efterges och överlåtas.

Hänvisningen till 24 å URL omfattar också första stycket andra punk-

Prop. 1973: 15 175

ten av nämnda paragraf, dock med iakttagande av att vad där sägs om alster av bildkonst vid lagrummets tillämpning i fråga om fotografi i stället skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskap- ligt värde. Detta innebär att fullt skydd enligt FotoL tillkommer vissa kategorier av fotografiska bilder, även när de utgör eller ingår i sådan allmän handling som avses i 24 å URL. Det gäller fotografi som utgör officiell karta eller teknisk förebild, vidare fotografi som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde samt fotografisk bild varav exem- plar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg till— handahålls allmänheten.

Vad som här har sagts om tillämpning av 9 å URL och 24 å första stycket URL i fråga om fotografier har endast avseende på sådana foto— grafiska bildcr som utgör eller ingår i handlingar vilka upprättats hos myndighet. Fotografier som inkommit till myndighet berörs lika litet som litterära och konstnärliga verk av dessa bestämmelser i URL. Sådana fotografier behåller alltså sitt skydd enligt FotoL även sedan de inkom- mit till myndighet. Denna regel lider dock viss inskränkning till följd av att hänvisningen i nu förevarande lagrum till 24 å URL omfattar även andra stycket av nämnda paragraf. Vad där sägs om rätt att utan upp- hovsmannens samtycke återge verk, som utgör allmän handling, blir ge- nom hänvisningen tillämpligt på fotografiska bilder som inkommit till myndighet.

I ett tredje stycke har tagits in en bestämmelse om att allmän hand- ling utan hinder av rätt till fotografisk bild skall tillhandahållas i den ord— ning 2 kap. TF föreskriver. Bestämmelsen motsvarar den föreslagna nya bestämmelsen i 24 a å URL och innebär bl. a. att fotografi som utgör cllcr ingår i allmän handling — vare sig denna upprättats hos eller in- kommit till svensk myndighet fritt får kopieras och utlämnas. I fråga om bestämmelsens tillämpning hänvisar jag i övrigt till vad jag har an— fört vid 24 a å.

205

I 20 å FotoL föreskrivs att Stockholms rådhusrätt är exklusivt forum bl. a. i vissa mål om ersättning enligt denna lag.

Enligt den av mig föreslagna lydelsen av 12 å andra stycket FotoL föreskrivs, att bl. a. 9 å URL skall ha motsvarande tillämpning i fråga om rätten till fotografisk bild, dock att vad som sägs i 9 å URL om als- ter av bildkonst härvid i stället skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde. Hänvisningen innebär bl. a. att så- dant fotografi, om det ingår i t. ex. ett yttrande av myndighet, är före- mål för rätt enligt FotoL men att det får återges utan fotografens sam- tycke. Ersättning skall dock i princip utgå för sådant nyttjande. Ersätt- ningsfrågor enligt 9 å URL skall enligt den av mig föreslagna lydelsen av 58 å URL handläggas av Stockholms tingsrätt. Samma forumregel

Prop. 1973: 15 176

bör gälla för motsvarande ersättningsfrågor enligt FotoL. En. regel här- om har tagits upp i nu förevarande paragraf.

22 å Paragrafen innehåller bestämmelser om FotoL:s tillämpningsområde med hänsyn till fotografiernas ursprung.

FotoL äger enligt paragrafens gällande lydelse tillämpning på fotogra- fisk bild som framställts av den som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige eller av sådan statslös eller flykting som här har sin vanliga vistelseort samt i övrigt på fotografisk bild som först getts ut i Sverige.

I den allmänna motiveringen har jag beträffande FotoL:s tillämp- ningsområde förordat att i princip samma regler skall gälla som enligt 60 å URL. Skydd bör således ges för fotografi framställt av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, för foto- grafi som först getts ut i Sverige eller samtidigt i Sverige och i annat land samt för fotografi som fogats in i här belägen byggnad eller annan med marken fast förenad anordning. Beträffande samtidig utgivning bör samma trettiodagarsregel gälla som enligt URL.

Liksom när det gäller 60 å URL föranleder de föreslagna ändringarna en omredigering av paragrafen. I ett första stycke bör under särskilda punkter tas upp motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna i para- grafen med de sakliga tillägg och ändringar som anknyter härtill. I ett andra stycke bör tas upp en presumtionsregel rörande samtidig utgiv- ning.

I första stycket punkt ] görs FotoL:s bestämmelser tillämpliga på fotografisk bild framställd av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. I anslutning härtill har den särskilda regeln om skydd för den som har hemvist här och för statslös eller flyk- ting som har sin vanliga vistelseort i Sverige slopats.

I fråga om den närmare innebörden av de föreslagna ändringarna hänvisar jag till vad jag har anfört vid 60 å första stycket 1. URL.

Under punkt 2 föreskrivs att skydd skall tillkomma inte bara som nu fotografisk bild som först getts ut i Sverige utan också sådan bild som först getts ut samtidigt i Sverige och i annat land. Begreppet: utgivning torde böra tolkas på samma sätt som motsvarande uttryck i URL. Vad som avses med samtidig utgivning framgår av andra stycket.

Under punkt 3 har tagits upp regler om FotoL:s tillämplighet på foto- grafisk bild som fogats in i här belägen byggnad eller annan med marken fast förenad anordning. Bestämmelsen utgör en parallell till 60 å första stycket 5. URL och jag hänvisar därför i huvudsak till vad jag; har anfört vid sistnämnda lagrum. Eftersom fotografi i motsats till konstverk knap- past kan utgöra del av byggnad etc. annat än genom att fogas in i denna,

Prop. 1973: 15 177

används dock i nu förevarande bestämmelse uttrycket ”infogats” i stället för som i URL ”utgör del av”.

I andra stycket föreskrivs att vid tillämpning av första stycket 2. sam- tidig utgivning anses ha ägt rum, om den fotografiska bilden ges ut i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands.

Hänvisningar till S7

7.3. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1973. Både när det gäller de ändringar som är påkallade av den nya lydelsen av Bcrnkonventionen och de ändringar som avser rätten till verk inne- fattade i allmän handling bör som jag tidigare anfört gälla att de nya bestämmelserna bör tillämpas även på verk som tillkommit före ikraft— trädandet. Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag bör emellertid få fritt spridas och visas. Under en viss övergångstid bör det också vara tillåtet att använda trycksatser, klichéer och andra hjälp- medel som framställts före ikraftträdandet och att fritt sprida och visa sådant exemplar av verk som framställts genom sådana hjälpmedel. Övergångstiden bör i enlighet med vad som tillämpades vid URL:s ikraftträdande bestämmas till två och ett halvt år, dvs t. o. m. utgången av 1975.

Vad som nu sagts bör också äga tillämpning på ändringarna i regler- na om s.k. närstående rättigheter och i reglerna om arbeten som avses i 49 å URL samt på ändringarna i FotoL.

8. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t fö- reslår riksdagen att

dels antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2. lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild, dels godkänna

1. den i Paris den 24 juli 1971 reviderade Bcrnkonventionen den 9 september 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk,

2. den i Paris den 24 juli 1971 reviderade Världskonventionen om upphovsrätt den 6 september 1952 jämte tilläggsprotokoll 1 och 2.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten 12 Riksdagen 1973. I saml. Nr 15

Prop. 1973: 15

Bilaga ]

Berne Convention for the Pro- tection of Literary and Artistic Works

of September 9, 1886, completed at Paris on May 4, 1896, revised at Berlin on November 13, 1908, com— pleted at Berne on March 20, 1914, and revised at Rome on June 2, 1928, at Brussels on June 26, 1948, at Stockholm on July 14, 1.967, and at Paris on July 24, 1971

The countries of the Union, being equally ani- mated by the desire to pro- tect, in as effective and uni- form a manner as possible, the rights of authors in their literary and artistic works,

Rccognizing the impor- tance of the work of the Revision Conference held at Stockholm in 1967,

Have resolved to revise the Act adopted by the Stockholm Conference, while maintaining without change Articles 1 to 20 and 22 to 26 of that Act.

Consequently, the under- signed Plenipotentiaries, having presented their full powers, recognized as in good and due form, have agreed as follows:

Article ]

The countries to which this Convention applies con— stitute a Union for the pro- tection of the rights of au- thors in their literary and artistic works.

Convention de Berne pour la protection des muvres littéraires et artistiques

du 9 septembre 1886, complétée å Paris le 4 mai 1896, revisée å Berlin le 13 novembre 1908, comple- tée å Berne le 20 mars 1914 et revisée å Rome le 2 juin 1928, år Bruxelles le 26 juin 1948, 51 Stockholm le 14 juillet 1967 et är Paris le 24 juillet 1971

Les pays de l'Union, ega- lement animés du désir de protéger d”une maniere aussi eft'icace et aussi uniforme que possible les droits des auteurs sur leurs eeuvres littéraires et artistiques,

Reconnaissant Fimpen- tance des travaux de la Con-- férence de revision tenue är Stockholm en 1967.

Ont résolu de reviser ]*Aete par la Conference de Stockholm, tout en laissant sans ehangcment les articles 1 å 20 et 22 år 26 de cet. Acte.

En conséquence, les Pléni-- potentiaires soussignés, apres presentation de leurs pleins pouvoirs, reconnus en bonne et due forme, sont convenus de ce qui suit :

Article premier

Les pays auxquels s”appli-- que la présente Convention sont constitués å Pétat

.d'Union pour la protection

des droits des auteurs sur leurs oeuvres littéraires et artistiques.

(Översättning)

Bcrnkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk

av den 9 september 1886, kompletterad i Paris den 4 maj 1896, reviderad i Ber- lin den 13 november 1908, kompletterad i Bern den 20 mars 1914 och reviderad i Rom den 2 juni 1928, i Bryssel den 26 juni 1948, i Stockholm den 14 juli 1967 och i Paris den 24 juli 1971.

Unionsländerna, i lika mån besjälade av önskan att så effektivt "och enhetligt som möjligt skydda upp— hovsmännens rättigheter till deras litterära och konstnär- liga verk, har

med erkännande av bety- delsen av arbetet vid revi— sionskonferenscn i Stock- holm 1967,

beslutat att revidera den akt som antogs av konferen- sen i Stockholm, varvid dock artiklarna 1—20 och 22—26 i nämnda akt lämnats utan ändring.

Därför har underteckna— de ombud, efter att ha före— tett sina fullmakter, som be- funnits vara i god och be— hörig form, avtalat följande:

Artikel]

De länder, för vilka den- na konvention gäller, bildar en union för skydd av upp— hovsmäns rättigheter till de- ras litterära och konstnär- liga verk.

Prop. 1973: 15

Article 2

(1) The expression ”liter— ary, and artistic works” shall include every produc— tion in the literary, scien— tific and artistic domain, whatever may be the mode or form of its expression, such as books, pamphlets and other writings; lectures, addresses, sermons and other works of the same nature; dramatic or dra- matico-musical works; cho- reographic works and enter- tainments in dumb show; musical compositions with or without words; cinemat- ographic works to which are assimilatcd works ex- pressed by a process analo- gous to cinematography; works of drawing, painting, architecture, sculpture, en- graving and lithography; photographie works to which are assimilated works expressed by a process anal- ogous to photography; works of applied art; il- lustrations, maps, plans, sketches and three-dimen- sional works relative to ge- ography, topography, archi- tecture or science.

2) It shall, however, be a matter for legislation in the countries of the Union to prescribe that works in general or any specified categories of works shall not be protected unless they have been fixed in some material form.

(3) Translations, adapta— tions, arrangements of music and other alterations of a literary or artistic work

Article 2

1) Les termes (( oauvres littéraires et artistiques » comprennent toutes les pro- ductions du domaine litté- raire, scientifique et artisti- que, quel qu'en soit le mode en la forme dlexpression, telles que: les livres, bro- chures et autres écrits; les conferences, alloeutions, ser- monts et autres oeuvres de méme nature; les aeuvres dramatiques ou dramatico- musicales; les oeuvres ehoré- graphiques et les pantomi- mcs; les compositions musi- cales avec ou sans paroles; les oeuvres cinématographi- ques, auxquelles sont assi- milées les oeuvres exprimées par un procédé analogue ä la cinématographie; les (euvres de dessin, de pein- ture, diarehitecture, de sculpture, de gravure, de lithographie; les oeuvres photographiques, auxquelles sont assimile'es les oeuvres exprimées par un procédé analogue å la photographie; les (euvres des arts appli- qués; les illustrations, les cartes géographiques; les plans, croquis et ouvrages plastiques relatifs å la géo- graphie, å la topographie, å l”architecture ou aux scien- ccs.

2) Est toutefois réservée aux législations des pays de liUnion la faculté de pre- scrire que les oeuvres litté- raires et artistiques ou bien l'une ou plusieurs catégories d'entre elles ne sont pas protégées tant qulelles niont pas été fixées sur un sup- port matériel.

3) Sont protégés comme des oeuvres originales, sans prejudice des droits de llau— teur de l'oeuvre originale, les

Artikel.?

1. Uttrycket ”litterära och konstnärliga verk” innefat— tar alla alster på det litte- rära, vetenskapliga och konstnärliga området, oav- sett på vilket sätt och i vil- ken form de kommit till uttryck, såsom: böcker, små- skrifter och andra skrifter; föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma art; dramatiska eller musi- kaliskt-dramatiska verk; ko— reografiska verk och panto— mimer; musikaliska kompo- sitioner med eller utan ord; filmverk, med vilka jämstäl- les verk som kommit till ut- tryck genom ett med kine— matografi likartat förfaran- de; teekningar, verk av må- larkonst, byggnadskonst, bildhuggarkonst, grafik- konst; fotografiska verk, med vilka jämställes verk som kommit till uttryck ge- nom ctt med fotografi lik— artat förfarande; verk av brukskonst; illustrationer, geografiska kartor; planrit- ningar, skisser och plastiska verk som hänför sig till geo- grafien, topografien, bygg- nadskonsten eller vetenska— pen.

2. Det är likväl förbehål- let unionsländernas lagstift- ning att föreskriva, att litte— rära och konstnärliga verk eller en eller flera grupper av sådana verk icke skall åtnjuta skydd om de icke upptagits på ett materiellt underlag.

3. Lika med originalverk skyddas översättningar, be— arbetningar, musikaliska ar- rangemang och andra om-

Prop. 1973: 1.5

shall be protected as origi— nal works without prejudice to the copyright in the origi— nal work.

(4) It shall be a matter for legislation in the coun— tries of the Union to deter— mine the protection to be granted to official texts of & legislative, administrative and legal nature, and to of— ficial translations of such texts.

(S) Collections of literary or artistic works such as encyclopaedias and anthol— ogies which, by reason of the selection and arrange- ment of their contents, con- stitute intellectual creations shall be protected as such, without prejudice to the copyright in each of the works forming part of such collections.

(6) The works mentioned in this Article shall enjoy protection in all countries of the Union. This protec- tion shall operate for the benefit of the author and his successors in title.

(7) Subject to the provi- sions of Article 7(4) of this Convention, it shall be a matter for legislation in the countries of the Union to determine the extent of the application of their laws to works of applied art and industrial designs and mod- els, as well as the conditions under which such works, designs and models shall be protected. Works protected in the country of origin solely as designs and mod- els shall be entitled in an- other country of the Union only to such special protec- tion as is granted in that country to designs and mod-

traduetions, adaptations, ar- rangements de musique et autres transformations d'une oeuvre littéraire ou artisti- que.

4) Il est réservé aux légis- lations des pays de llUnion de déterminer la protection ä accorder aux textes offi- eiels diordre législatif, ad- ministratif ou judiciaire, ainsi qulaux traductions of- ficielles de ces textes.

5) Les recueils dloeuvres littéraires ou artistiques tels que les encyclopédies et anthologies qui, par le choix ou la disposition des matie— res, constituent des créa- tions intellectuelles sont pro- tégés comme telles, sans préjudice des droits des auteurs sur chacune des oeuvres qui font partie de ces recueils.

6) Les oeuvres mention- nées ci-dessus jouissent de la protection dans tous les pays de l'Union. Cette pro- tection s'cxerce au profit de l'autcur et de ses ayants droit.

7) Il est réservé aux légis- lations des pays de llUnion de regler le Champ d'appli- cation des lois concernant les oeuvres des arts appli— qués et les dessins et mo- deles industriels, ainsi que les conditions de protection de ces oeuvres, dessins et modeles, compte tenu des dispositions de Particle 7.4) de la présente Convention. Pour les oeuvres protégées uniquement comme dessins et modeles dans le pays d'origine, il ne peut étre réclamé dans un autre pays de l'Union que la protec- tion spéciale accordée dans ce pays aux dessins et mo-

arbetningar av litterära eller konstnärliga verk, dock utan att detta inskränker den rätt som tillkommer originalver- kets upphovsman.

4. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att bestämma vilket skydd som skall tillkomma offi- ciella texter på lagstift- ningens, förvaltningens och rättskipningens område ävensom officiella översätt- ningar av sådana texter.

5. Samlingar av litterära eller konstnärliga verk, så— som uppslagsböcker och an- tologier, vilka med hänsyn till urvalet och dispositio- nen av innehållet utgör in- tellektuella skapelser skyd- das såsom sådana, utan att detta inskränker den rätt som tillkommer upphovs- männen till de i samlingarna ingående verken.

6. Här ovan nämnda verk åtnjuter skydd i alla unions- länder. Skyddet gäller till förmån för verkets upphovs- man och hans rättsinneha- vare.

7. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att fastställa tillämpnings- området för lagar om verk av brukskonst samt om in- dustriella mönster och mo- deller ävensom att med iakt- tagande av vad som föreskri- ves i artikel 7: 4. i denna konvention bestämma under vilka villkor sådana verk, mönster och modeller skall skyddas. För verk, vilka i hemlandet skyddas endast såsom mönster och model- ler, kan i annat unionsland krävas endast det särskilda skydd som i detta land till- kommer mönster och model- ler, dock att om något så-

Prop. 1973: 15

els; however, if no such special protection is granted in that country, such works shall be protected as artistic works.

(8) The protection of this Convention shall not apply to news of the day or to miscellaneous facts having the character of mere items of press information.

Article 2bis

(1) It shall be a matter for legislation in the coun- tries of the Union to ex— clude, wholly or in part, from the protection pro— vided by the preceding Ar— ticle political speeches and speeches delivered in the course of legal proceedings.

(2) It shall also be a mat— ter for legislation in the countries of the Union to determine the conditions under which lectures, ad- dresses and other works of the same nature which are delivered in public may be reproduced by the press, broadcast, communicated to the public by wire and made the subject of public com— munication as envisaged in Article 11bis(1) of this Con- vention, when such use is justified by the informatory purpose.

(3) Nevertheless, the au— thor shall enjoy the exclu- sive right of making a col- lection of his works men- tioned in the preceding par— agraphs.

Article 3 (1) The protection of this Convention shall apply to: (a) authors who are na- tionals of one of the coun-

deles; toutefois, si une telle protection spéciale n'est pas accordée dans ce pays, ces oeuvres seront protégées comme oeuvres artistiques.

8) La protection de la présente Convention ne s'applique pas aux nouvelles du jour ou aux faits divers qui ont le caractcre de simples informations de presse.

Article 2bis

1) Est réservée aux légis- lations des pays de llUnion la faculté d'exclurc partielle- ment ou totalement de la protection prévue å l'article précédent les discours politi- ques et les discours pronon- cés dans les débats judi- ciaires.

2) Est réservée également aux législations des pays de [”Union la faculté de statuer sur les conditions dans les- quelles les conferences, allo- cutions et autres oeuvres de memo nature, prononcées en public, pourront ötre re- produites par la presse, ra- diodiffusées, transmises par fil au public et faire l*objet des communications publi- ques visées å Particle 11bis. 1) de la présente Conven- tion, lorsqulune telle utilisa- tion est justifiée par le but d”information å atteindre.

3) Toutefois, l'auteur jouit du droit exclusif de réunir en recueil ses oeuvres mentionnées aux alinéas pré- cédents.

Article 3 1) Som protégés en vertu de la présente Convention: a) les auteurs ressortissant å l'un des pays de l'Union,

dant särskilt skydd icke före- kommer i nämnda land, des- sa verk skall skyddas som konstverk.

8. Skydd enligt denna konvention äger icke rum i fråga om nyhetsmeddelan- den eller i fråga om notiser vilka endast har karaktären av vanliga tidningsmedde- landen.

Artikel 2bis

1. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att från det skydd som av- ses i föregående artikel helt eller delvis utesluta politis— ka tal samt anföranden in- för rätta.

2. Det är likaledes förbe— hållet unionsländernas lag- stiftning att bestämma de villkor under vilka offent- ligen framförda föredrag, tal och andra verk av samma art får återges i pressen samt göras till föremål för radiosändning, trådöverfö- ring till allmänheten eller sådant offentligt framföran- de som avses i artikel 11 bis: 1. i denna konvention, när sådant nyttjande är rättfär- digat av det informations- syfte som avses.

3. Upphovsmannen har likväl ensamrätt att föran- stalta om samlingar av såda- na vcrk som avses i före- gående stycken.

Artikel 3

1. Skydd enligt denna konvention åtnjutes av:

a) upphovsmän, som till- hör ett unionsland, med av—

Prop. 1973: 15

tries of the Union, for their works, whether published or not;

(b) authors who are not nationals of one of the countries of the Union, for their works first published in one of those countries, or simultaneously in a country outside the Union and in a country of the Union.

(2) Authors who are not nationals of one of the countries of the Union but who have their habitual res- idence in one of them shall, for the purposes of this Convention, be assimilated to nationals of that country.

(3) The expression "pub- lished works” means works published with the consent of their authors, whatever may be the means of manu- facture of the copies, pro- vided that the availability of such copies has been such as to satisfy the reason- able requirements of the public, having regard to the nature of the work. The performance of a dramatic, dramatico-musical, cinemat- ographic or musical work, the public recitation of a literary work, the commu- nication by wire or the broadcasting of literary or artistic works, the exhibition of a work of art and the construction of a work of architecture shall not con- stitute publication.

(4) A work shall be con- sidered as having been pub- lished simultaneously in several countries if it has been published in two or more countries within thirty days of its first publication.

pour leurs oeuvres, publiées ou non;

b) les auteurs ne ressor- tissant pas å l'un des pays de l'Union, pour les oeuvres qu'ils publient pour la pre- miere fois dans l'un de ces pays ou simultanément dans un pays étranger a I'Union et dans un pays de': l'Union.

2) Les auteurs ne ressor- tissant pas å l'un des pays de l'Union mais ayant leur residence habituelle dans l'un de ceux-ci sont, pour l'application de la présente Convention, assimilés aux auteurs ressortissant audit pays.

3) Par ((muvres pu- bliées », il faut entendre les muvres éditées avec le con- sentement de leurs auteurs, quel que soit le mode de fabrication des exemplaires, pourvu que la mise å dispo- sition de ces dcrniers ait été telle qu'elle satisfasse les besoins raisonnables du public, compte tenu de la nature dc l'oeuvre. Ne con— stituent pas une publication la representation d'une muvre dramatique, dramati- co-musicale ou cinémato- graphique, l'exécution d'une oeuvre musicale, le récita— tion publique d'une oeuvre littéraire, la transmission ou la radiodiffusion des (euvres littéraires ou artistiques, l'exposition d'une ceuvre d'art et la construction d'une oeuvre d'architccture.

4) Est considérée comme publiée simultanément dans plusieurs pays toute muvre qui a paru dans deux ou plusieurs pays dans les trente jours de sa premiere publication.

seende på deras verk, vare sig dessa publicerats eller ej,

b) upphovsmän, som icke tillhör något unionsland med avseende på de verk som de först publicerar an- tingen i ett av unionens län- der eller samtidigt i ett land utanför unionen och i ett unionsland.

2. Upphovsmän, som icke tillhör något unionsland men har sin vanliga vistel- seort i ett av unionens län- der, är vid tillämpningen av denna konvention jämställda med upphovsmän tillhöran- de detta land.

3. Med "publicerade verk" avses verk, som är utgivna med upphovsmannens sam- tycke, oberoende av det sätt på vilket exemplaren fram- ställts under förutsättning att exemplaren gjorts till- gängliga på sådant sätt att, med beaktande av verkets art, allmänhetens rimliga behov blir tillfredsställt. Som publicering anses icke fram- förande av ett dramatiskt el- ler musikaliskt-dramatiskt verk eller filmverk, utföran- de av ett musikaliskt verk, offentlig uppläsning av ett litterärt verk, överföring el- ler radiosändning av ett lit— terärt eller konstnärligt verk, utställande av ett konstverk och uppförande av ett bygg- nadsverk.

4. Ett verk anses samti- digt publicerat i flera län- der, då det utkommit i två eller flera länder inom tret- tio dagar efter dess första publicering.

Prop. 1973: 15

Article 4

The protection of this Convention shall apply, even if the conditions of Article 3 are not fulfilled, to:

(a) authors of cinemato- graphic works the maker of which has his headquarters or habitual residence in one of the. countries of the Union;

(b) authors of works of architecture erected in a country of the Union or of other artistic works incor- porated in a building or other structure located in a country of the Union.

Article 5

(1) Authors shall enjoy, in respect of works for which they are protected under this Convention, in coun- tries of the Union other than the country of origin, the rights which their re- spective laws do now or may hcreafter grant to their nationals, as well as the rights specially granted by this Convention.

(2) The enjoyment and the exercise of these rights shall not be subject to any formality; such enjoyment and such exercise shall be independent of the existence of protection in the country of origin of the work. Con- sequently, apart from the provisions of this Conven- tion, the extent of protec- tion, as well as the means of redress afforded to the author to protect his rights, shall be governed exclusive- ly by the laws of the coun-

Article 4

Sont protégés en vertu de la présente Convention, méme si les conditions pré- vues ä l'article 3 ne sont pas remplies,

a) les auteurs des oeuvres cinématographiques dont le producteur a son siege ou sa residence habituelle dans l'un des pays de l'Union;

b) les auteurs des oeuvrcs d'architecture édifiées dans un pays de l'Union ou des (ruvres des arts graphiques et plastiques faisant corps avec un immeuble situé dans un pays de l'Union.

Article5

1) Les auteurs jouissent, en ce qui concerne les oeuvres pour lesquellcs ils sont protégés en vertu de la présente Convention, dans les pays de l'Union autres que le pays d'origine de l'oeuvre, des droits que les lois respectives accordent actuellement ou accorderont par la suite aux nationaux, ainsi que dcs droits spéciale- ment accordés par la pré- sente Convention.

2) La jouissance et l'exer- cice de ces droits ne sont subordonnés å aucune for- malité; cette jouissance et cet exercice sont indépen- dants de l'existence de la protection dans le pays d'origine de l'oeuvre. Par suite, en dehors des stipu- lations de la présente Con- vention, l'étendue de la pro- tection ainsi que les moyens de recours garantis å l'au- teur pour sauvegarder ses droits se reglent exclusive- ment d'apres la legislation

Artikel 4

Skydd enligt denna kon- vention åtnjutes, även om de i artikel 3 angivna vill- koren icke är uppfyllda, av

a) upphovsmän till filtn- verk, vilkas producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett unionsland;

b) upphovsmän till bygg- nadsverk, som uppförts i ett unionsland, eller till verk av grafisk och plastisk konst vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett unionsland.

Artikel 5

1.1 fråga om de verk med avseende på vilka upp— hovsmännen är skyddade enligt denna konvention åt— njuter de i alla andra uni— onsländer än verkets hem- land såväl de rättigheter som varje lands lagar för närvarande tillerkänner eller framdeles kan komma att tillerkänna landets egna medborgare som de rättig— heter vilka särskilt tillkom- mer dem i kraft av denna konvention.

2. Rättigheterna åtnju— tes och utövas utan att någon formalitet behöver iakttagas och oberoende av om skydd finnes i verkets hemland. Där annat ej fö- reskrives i denna konven- tion, bestämmes följaktligen såväl skyddets omfång som de rättsliga åtgärder, vilka står ett verks upphovsman till buds för skydd av hans rättigheter, uteslutande ef- ter lagstiftningen i det land där skyddet påkallas.

Prop. 1973: 15

try where claimed.

(3) Protection in the country of origin is govern— ed by domestic law. How- ever, when the author is not a national of the coun- try of origin of the work for which he is protected under this Convention, he shall enjoy in that country the same rights as national authors.

(4) The country of origin shall be considered to be:

(a) in the case of works first published in a country of the Union, that country; in the case of works pub- lished simultaneously in several countries of the Union which grant different terms of protection, the country whose legislation grants the shortcst term of protection;

protection is

(b) in the case of works published simultaneously in a country outside the Union and in a country of the Union, the latter country;

(c) in the case of un- published works or of works first published in a country outside the Union, without simultaneous publication in a country of the Union, the country of the Union of which the author is a na- tional, provided that:

(i) when these are cine— matographic works the maker of which has his headquarters or his habit- ual residence in a coun- try of the Union, the country of origin shall be that country, and

(ii) when these are works of architecture erected in a country of

du pays ou la protection est réclamée.

3) La protection dans le pays d'origine est réglée par la legislation nationale. Toutefois, lorsque l'auteur ne ressortit pas au pays d'origine de l'oeuvre pour laquclle il est protégé par la présente Convention, il aura, dans cc pays, lcs mé-- mes droits que les auteurs; nationaux.

4) Est considéré comme pays d'originc :

a) pour les muvres pu-- bliées pour la premiere fois. dans l'un des pays de l'Union, ce dernier pays; toutefois, s'il s'agit d'(eu— vres publiées simultanément. dans plusieurs pays de l'Union admettant dcs du- rées de protection differen- tes, celui d'cntre cux dont la legislation accordc la du- rée de protection la moins longue;

b) pour les oeuvres pu- bliécs simultanément dans un pays étranger & l'Union et dans un pays de l'Union, ce dernier pays;

c) pour. les (euvres non publiécs ou pour les mu- vres publiées pour la pre- miere fois dans un pays étranger å l'Union, sans publication simultanée dans un pays de l'Union, le pays de l'Union dont l'auteur est ressortissant; toutefois,

i) s'il s'agit d'ocuvres cinématographiques dont le producteur a son siege ou sa résidence habituelle dans un pays de l'Union, le pays d'origine sera ce dernier pays, et

ii) s'il s'agit d'oeuvres d'architecture édifiées dans un pays de l'Union

3. Skyddet i verkets hem- land bcstämmes av den in- hemska lagstiftningen. När en upphovsman icke tillhör det land som är hemland för verk med avseende på vilket han åtnjuter skydd enligt denna konvention skall han dock i nämnda land ha samma rättigheter som inhemska upphovsmän.

4. Som hemland anses:

a) för verk som först publicerats i ett unionsland, detta land; i fråga om verk som publicerats samtidigt i flera unionsländer med olika skyddstid anses dock som hemland det bland des- sa ländcr som har den kor- taste Skyddstiden,

b) för verk som samti- digt publicerats i ett land utanför unionen och i ett unionsland, sistnämnda land,

e) för verk som icke publicerats eller som först publicerats i ett land utan- för unionen utan samtidig publicering i ett unions- land det unionsland upp- hovsmannen tillhör, dock att

i)i fråga om filmverk, vilkas producent har sitt säte eller sin vanliga vistel- seort i ett unionsland, sist- nämnda land anses som hemland, och

ii) i fråga om byggnads- verk, som uppförts i ett unionsland, eller verk av

Prop. 1973: 15

the Union or other artis- tic works incorporated in a building or other struc- ture located in a country of the Union, the country of origin shall be that country.

Article 6

(1) Where any country outside the Union fails to protect in an adequate man- ner the works of authors who are nationals of one of the countries of the Union, the latter country may re— strict the protection given to the works of authors who are, at the date of the first publication thereof, nation- als of the other country and are not habitually resident in one of the countries of the Union. If the country of first publication avails itself of this right, the other countries of the Union shall not be required to grant to works thus subjected to spe- cial treatment a wider pro- tection than that granted to them in the country of first publication.

(2) No restrictions intro- duced by virtue of the pre- ceding paragraph shall af- fect the rights which an au— thor may have acquired in respect of a work published in a country of the Union before such restrictions were put into force.

(3) The countries of the Union which restrict the grant of copyright in ac- cordance with this Article shall give notice thereof to the Director General of the World Intellectual Property Organization (hereinafter designated as "the Director

ou d'oeuvrcs des arts gra— phiques et plastiques fai- sant corps avec un im- meuble situé dans un pays de l'Union, lc pays d'ori- gine sera ce dernier pays.

Article 6

1) Lorqu'un pays étran- gcr å l'Union ne protege pas d'une maniere suffisante les oeuvres des auteurs qui sont ressortissants de l'un des pays de l'Union, ce dernier pays pourra restreindre la protection des (euvres dont les auteurs sont, au moment de la premiere publication de ces (ruvres, ressortissants de l'autre pays et n'ont pas leur residence habituelle dans l'un des pays de l'Union. Si lc pays de la premiere publication fait usage de cette faculté, les autres pays de l'Union ne seront pas tenus d'accordcr aux (euvrcs ainsi soumises å un traitement spécial unc protection plus large que celle qui leur est accordée dans le pays de la premiere publication.

2) Aucune restriction, établie en vertu de l'alinéa précédent, ne devra porter prejudice aux droits qu'un auteur aura acquis sur une oeuvre publiée dans un pays de l'Union avant la mise ä exécution de cette restric- tion.

3) Lcs pays de l'Union qui, en vcrtu du présent ar- ticle, restreindront la pro- tection des droits des auteurs, le notifieront au Directeur général de l'Orga- nisation Mondialc de la Pro- priété Intellectuellc (ci- apres désigné (( le Directeur

grafisk och plastisk konst, vilka utgör del av byggnad som är belägen i ett uni- onsland sistnämnda land an- ses som hemland.

Artikel 6

1. Om ett land utanför unionen icke på ett tillfreds- ställande sätt skyddar verk av upphovsmän tillhörande ett unionsland, äger sist— nämnda land inskränka skyddct för sådana verk, vilkas upphovsmän vid tiden för verkens första publice- ring tillhör det förstnämnda landet och icke har sin van— liga vistelscort i något uni- onsland. Om det land, där den första publiceringen ägt rum, gör bruk av denna rätt, är övriga unionslän- der icke pliktiga att åt verk, som sålunda behandlas på särskilt sätt, bereda ett längre gående skydd än det som verken erhåller i det land, där den första publi- ceringen ägde rum.

2.1nskränkning i skyd- det, som företages med stöd av vad som föreskrives un- der 1. skall icke lända till minskning i de rättigheter, Vilka en upphovsman för- värvat till ett verk som publicerats i ett unionsland innan inskränkningen trädde i kraft.

3. De unionsländer som med stöd av denna artikel inskränker det upphovs- rättsliga skyddet skall där- om skriftligen underrätta gcncraldirektören för världs— organisationen för den in- tellektuella äganderätten (i det följande betecknad "ge-

Prop. 1973: 15

General") by a written dec- laration specifying the countries in regard to which protection is restricted, and the restrictions to which rights of authors who are nationals of those countries are subjected. The Director General shall immediately communicate this declara- tion to all the countries of the Union.

Article Öbis

(1) Independently of the author's economic rights, and even after the transfer of the said rights, the author shall have the right to claim authorship of the work and to object to any distortion, mutilation or other modifi- cation of, or other deroga- tory action in relation to, the said work, which would be prejudicial to his honor or reputation.

(2) The rights granted to the author in accordance with the preceding para- graph shall, after his death, bc maintained, at least until the expiry of the economic rights, and shall be exercis- able by the persons or in- stitutions authorized by the legislation of the country where protection is claimed. However, those countries whose legislation, at the moment of their ratification of or accession to this Act, does not provide for the protection after the death of the author of all the rights set out in the preced- ing paragraph may provide that some of these rights may. after his death, cease to be maintained.

général») par une declara- tion écrite, ou seront indi- qués les pays vis-å-vis des- quels la protection est res- treinte, de méme que les restrictions auxquelles les droits des auteurs ressortis- sant ä ces pays sont soumis. Le Directeur général com- muniqucra aussitöt le fait å tous les pays de l'Union.

Article 6 bis

1) Indépendamment des droits patrimoniaux d'au- teur, et méme apres la ces- sion dcsdits droits, l'auteur conserve le droit de reven- diquer la paternité de l'oeu- vrc et de s'opposer å toute deformation, mutilation ou autre modification de cette oeuvre ou ä toute autre at- teinte å la méme (euvre, préjudiciables är son hon- neur en är sa reputation.

2) Les droits reconnus å l'auteur en vcrtu de l'alinéa 1) ci-dessus sont, apres sa mort, maintenus au moins jusqu'å l'extinction des droits patrimoniaux et exer- cés par lcs personnes ou in- stitutions auxquelles la lé- gislation nationale du pays ou la protection est récla- mée donne qualité. Toute- fois, les pays dont la légis- lation, en vigueur au mo- ment de la ratification du présent Acte ou de l'adhé- sion å celui-ci, ne contient pas des dispositions assu- rant la protection apres la mort dc l'auteur de tous les droits reconnus en vertu de l'alinéa 1) ci-dessus ont la faculté de prévoir que cer- tains de ces droits ne sont pas maintenus apres la mort de l'auteur.

neraldirektören"), varvid skall anges de länder gent- emot vilka skyddet in- skränkes samt de inskränk- ningar som göres i de till dessa länder hörande upp- hovsmännens rättigheter. Generaldirektören skall ge- nast underrätta övriga uni- onsländer om förhållandet.

Artikel 6bis

1. Oberoende av sina eko- nomiska rättigheter och även efter överlåtelse av dessa behåller upphovsman- nen rätten att anges som upphovsman till verket samt rätten att motsätta sig var— je förvanskning, stympning eller annan ändring i ver- ket eller varje annat för- farande med avseende på detta, som är till men för hans ära eller anseende.

2. De rättigheter som tillkommer upphovsmannen enligt 1. skall efter hans död alltjämt bestå minst intill ut- gången av Skyddstiden för de ekonomiska rättigheter— na och utövas av de perso- ner eller inrättningar som äger behörighet härtill en- ligt den nationella lagstift- ningen i det land där skyd- det påkallas. De länder, i vilka den lagstiftning som är i kraft vid tiden för ra- tificering av denna akt el- ler anslutning till denna icke omfattar bestämmelser som tillförsäkrar samtliga de under 1. erkända rättighe- terna skydd, äger likväl be- stämma, att vissa bland dessa rättigheter icke skall fortsätta att bestå efter upp- hovsmannens död.

Prop. 1973: 15

(3) The means of redress for safeguarding the rights granted by this Article shall be governed by the legisla- tion of the country where protection is claimed.

Article 7

(1) The term of protec— tion granted by this Con- vention shall be the life of the author and fifty years after his death.

(2) However, in the case of cinematographic works, the countries of the Union may provide that the term of protection shall expire fifty years after the work has been made available to the public with the consent of the author, or, failing such an event within fifty years from the making of such a work, fifty years after the making.

(3) In the case of a- nonymous or pseudonymous works, the term of protec- tion granted by this Con- vention shall expire fifty years after the work has been lawfully made avail— able to the public. However, when the pseudonym adopted by the author leaves no doubt as to his identity, the term of protec- tion shall be that provided in paragraph (1). If the au- thor of an anonymous or pseudonymous work dis- closes his identity during the above—mentioned period, the term of protection applic— able shall bc that provided in paragraph (1). The coun- tries of the Union shall not be required to protect anon- ymous or pseudonymous

3) Les moyens dc recours pour sauvegarder les droits reconnus dans le présent article sont réglés par la lé- gislation du pays oi1 la pro- tection est réclamée.

Article 7

1) La durée de la protec- tion accordée par la pré- sente Convention comprend la vie de l'auteur et cinqu- ante ans apres sa mort.

2) Toutefois, pour les (nuvrcs cinématographiques, les pays de l'Union ont la faculté de prévoir que la durée de la protection ex- pire cinquante ans apres que l'oeuvre aura été rendue ac- cessible au public avec le consentement de l'auteur, ou qu'ä défaut d'un tel événe- ment intervenu dans les cin- quante ans å compter de la realisation d'une telle (euvre, la durée de la protection ex- pire cinquante ans apres cette realisation.

3) Pour les oeuvres ano- nymes ou pseudonymes, la durée de la protection ac- cordée par la présente Con- vention cxpirc cinquante ans apres que l'oeuvrc a été licitement rendue accessible au public, Toutefois, quand le pseudonyme adopté par l'auteur ne laisse aucun doute sur son identité, la durée de la protection est celle prévue å l'alinéa 1). Si l'auteur d'une oeuvre ano- nyme ou pseudonyme révele son identité pendant la pé- riode ci-dessus indiquée, le délai de protection appli- cable est celui prévu å l'ali— néa 1). Les pays de l'Union ne sont pas tenus de proté- ger les (euvres anonymes ou pseudonymes pour lesquel- les il y a tout lieu de pre—

3. De rättsliga åtgärder, som fordras till skydd för de i denna artikel avsedda rättigheterna, regleras av lagstiftningen i det land där skydd påkallas.

Artikel 7

1. Detidenna konvention bestämda skyddet omfattar upphovsmannens livstid och består femtio år efter hans död.

2. I fråga om filmverk får unionsländerna likväl bestämma, att Skyddstiden skall utgå femtio år efter den tidpunkt då verket gjordes tillgängligt för all- mänheten med upphovsman- nens samtycke eller att, om denna händelse icke ägt rum inom femtio år från verkets tillkomst, skyddsti- den skall utgå femtio år efter tillkomsten.

3. I fråga om anonyma eller pseudonyma verk skall det i denna konvention be- stämda skyddet upphöra femtio år efter den tidpunkt då verket lovligen gjordes tillgängligt för allmänheten. Om den av upphovsman- nen valda pseudonymen icke lämnar rum för tvivel angående hans identitet, är Skyddstiden dock den som sägs under 1. Om upphovs- mannen till ett anonymt el- ler pseudonymt verk röjer sin identitet under den ovan angivna perioden skall till- lämpas den skyddstid som sägs under 1. Unionslän- derna är icke skyldiga att skydda anonyma eller pseu— donyma verk beträffande vilka det är skälig anledning förmoda att deras upphovs—

Prop. 1973: 15

works in respect of which it is reasonable to presume that their author has been dead for fifty years.

(4) It shall be a matter for legislation in the coun- tries of the Union to de- termine the term of protec- tion of photographie works and that of works of applied art in so far as they are pro- tected as artistic works; however, this term shall last at least until the end of a period of twenty-five years from. the making of such a work.

(5) The term of protec- tion subsequent to the death of the author and the terms provided by paragraphs (2), (3) and (4) shall run from the date of death or of the event referred to in those paragraphs, but such terms shall always be deemcd to begin on the first of Janu- ary of the year following the death or such event.

(6) The countries of the Union may grant a term of protection in excess of those provided by the preceding paragraphs.

(7) Those countries of the Union bound by the Rome Act of this Convention which grant, in their na- tional legislation in force at the time of signature of the present Act, shorter terms of protection than those provided for in the pre- ceding paragraphs shall have the right to maintain such terms when ratifying or ac- ceding to the present Act.

(8) In any case, the term shall be governed by the legislation of the country where protection is claimed, however, unless the legislation of that country

sumer que leur auteur est mort depuis cinquante ans.

4) Est réservée aux légis— lations des pays de l'Union la faculté de régler la durée de la protection des oeuvres photographiqucs et celle des ceuvres des arts appliqués protégées en tant qu'muvres artistiques; toutefois, cette durée ne pourra étre in- férieure å une période de vingt-cinq ans å compter de la réalisation d'une telle oeuvre.

5) Le délai de protection postérieur å la mort de l'auteur et les délais prévus aux alinéas 2), 3) ct 4) ci- dessus commcncent ä courir å compter de la mort ou de l'événement visé par ces alinéas, mais la durée de ces délais n'est calculée qu'å partir du premier jan- vier de l'armée qui suit la mort ou lcdit événcment.

6) Les pays dc l'Union ont la faculté d'accorder une durée de protection supérieure å celles prévues aux alinéas précédents.

7) Les pays de l'Union liés par l'Acte de Rome de la présente Convention e't qui accordent, dans leur lé» gislation nationale en vi-- gueur au moment de la signature du présent Acte, des durées inférieurcs å cel-- les prévues aux alinéas pré-- cédents ont la faculté de les maintenir en adhérant au présent Acte ou en le rati-- fiant.

8) Dans tous les cas, la. durée sera réglée par la loi. du pays ou la protection. sera réclamée; toutefois, ä moins que la législation de: ce dernier pays n'en décidc:

man är död sedan femtio år.

4. Det är förbehållet uni- onsländernas lagstiftning att bestämma Skyddstiden för fotografiska verk samt för verk av brukskonst i den mån dessa skyddas som konstverk; Skyddstiden får likväl ej understiga en tid av tjugofem år från sådant verks tillkomst.

5. Skyddstid, som följer efter upphovsmannens död samt skyddstid som avses under 2., 3. eller 4. börjar löpa från dödsdagen eller dagen för den händelse som avses i nämnda bestäm— melser, men skyddstidens längd räknas från och med den 1 januari året efter det, då dödsfallet eller nämnda händelse inträffade.

6. Unlonsländerna äger bestämma en längre skydds- tid än dcn som anges i den- na artikel.

7. De unionsländer som är bundna av denna kon- ventions Romakt och som i sin nationella lagstiftning vid tiden för undertecknan- det av nu ifrågavarande akt har kortare skyddstider än dem som anges i denna ar- tikel äger behålla dessa skyddstider vid ratificering av eller anslutning till nu ifrågavarande akt.

8. Skyddstiden bestäm- mes alltid av lagen i det land där skydd påkallas men skall, såvida detta lands lagstiftning ej före- skriver annat, ej överskrida

Prop. 1973: 15

otherwise provides, the term shall not exceed the term fixed in the country of ori- gin of the work.

Article 7bis

The provisions of the proceding Article shall also apply in the case of a work of joint authorship, provi- ded that the terms mea- sured from the death of the author shall be calculated from the death of the last surviving author.

Article 8

Authors of literary and artistic works protected by this Convention shall enjoy the exclusive right of mak- ing and of authorizing the translation of their works throughout the term of pro- tection of their rights in the original works.

Article 9

(l) Authors of literary and artistic works protected by this Convention shall have the exclusive right of authorizing the reproduction of these works, in any man- ner or form.

(2) It shall be a matter for legislation in the coun- tries of the Union to per- mit the reproduction of such works in certain special cases, provided that such reproduction does not con- flict with a normal exploi- tation of the work and does not unreasonably prejudice the legitimate interests of the author.

(3) Any sound or visual recording shall be consider-

autrement, elle n'excédera pas la durée fixée dans le pays d*origine de Poeuvre.

Article 7bis

Les dispositions de l”ar- ticle précédent sont égale- ment applicables lorsque le droit d'auteur appartient en commun aux collaborateurs d'une oeuvre, sous réserve que les délais consécutifs a la mort de l'auteur soient calculés å partir de la mort du dernier survivant des collaborateurs.

Article 8

Les auteurs d'(euvres lit- téraires et artistiques proté- gés par la présente Conven- tion jouissent, pendant toute la durée de leurs droits sur ]*(euvre originale, du droit exclusif de faire ou d*auto- riser la traduction de leurs oeuvres.

Article 9

1) Les auteurs d'oevres littéraires et artistiques pro- tégés par la présente Con- vention jouissent du droit exclusif d”autoriser la re- production de ces ozuvres, de quelque maniére et sous quelque forme que ce soit.

2) Est réservée aux légis- lations des pays de l'Union la faculté de permettre la reproduction desditcs (nu- vres dans certains cas spé- ciaux, pourvu qu'une telle reproduction ne porte pas atteinte å ]*exploitation nor- male de l'oeuvre ni ne cause un préjudice injustifié aux intéréts légitimes de l'au- teur.

3) Tout enregistrcment sonore ou visuel est consi-

den skyddstid som gäller i verkets hemland.

Artikel 7 bis

Vad som föreskrives i föregående artikel äger även tillämpning när upphovs- rätten gemensamt tillhör flera som samarbetat vid tillkomsten av ett verk, var- vid dock skyddstid, som löper från upphovsmannens död, räknas från den sist av- lidne medarbetarens död.

Artikel 8

Upphovsmän till litterära och konstnärliga verk, som skyddas av denna konven- tion, äger under hela den tid deras rättigheter till ori- ginalverken består uteslutan- de rätt att översätta eller låta översätta sina verk.

Artikel 9

1. Upphovsmän till litte- rära och konstnärliga verk, som skyddas av denna kon- vention, äger uteslutande rätt att låta mångfaldiga dessa verk på vad sätt eller i vilken form det vara må.

2. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att tillåta mångfaldigande av verk som sägs under 1. i vissa särskilda fall, förut- satt att sådant mångfaldi- gande ieke gör intrång i det normala utnyttjandet av verket och ej heller oskäligt inkräktar på upphovsman- nens legitima intressen.

3. Varje ljud- eller bild- upptagning anses som mång-

Prop. 1973: 15

ed as a reproduction for the purposes of this Convention.

Article 10

(1) lt shall be permissible to make quotations from a work which has already been lawfully made avail- able to the public, provided that their making is com- patible with fair practice, and their extent does not exceed that justified by the purpose, including quota— tions from newspaper ar- ticles and pcriodicals in the form of press summaries.

(2) lt shall be a matter for legislation in the coun- tries of the Union, and for special agreements existing or to be concluded between them, to permit the utiliza- tion, to the extent justified by the purpose, of literary or artistic works by way of illustration in publica- tions, broadcasts or sound or visual recordings for teaching, provided such uti- lization is compatible with fair practice.

(3) Whese use is made of works in accordance With the preceding paragraphs of this Article, mention shall be made of the source, and of the name of the author if it appears thereon,

Article 10bis

(1) lt shall be a matter for legislation in the coun- tries of the Union to permit the reproduction by the press, the broadcasting or the communication to the public by wire of articles published in newspapers or

déré comme une reproduc- tion au sens de la présente Convention.

Article 10

1) Sont licites les citations tirées d”une oeuvre, déjå ren- due licitement accessible au public, å condition qulelles soient conformes aux bons usages et dans la mesure justifie'e par le but å at- teindre, y compris lcs Oita-- tions d”articles de journaux et recueils périodiques sous forme de revues de presse.

2) Est réservé lleffet de la legislation des pays de: llUnion et des arrangements particuliers existants ou å. conclure entre eux, en ce qui concerne la faculté dluti- liser licitement, dans la me-- sure justifiée par le but ä atteindre, des oeuvres litté- raires ou artistiques å titre dlillustration de l?enseigne- ment par le moyen de pu- blications, d*émissions de radiodiffusion ou d'enre- gistrements sonores ou vi- sue-ls, sous réserve qu'une telle utilisation soit con- forme aux bons usages.

3) Les eitations et utilisa— tions visées aux alinéas pré- cédents devront faire men- tion de la source et du nom de llauteur, si ee nom figure dans la source.

Article 10bis

1) Est réservée aux légis- lations des pays de llUnion la faculté de permettre la reproduction par la presse, ou la radiodiffusion ou la transmission par fil au pu- blic, des articles d*actualité de discussion économique,

faldigande i denna konven- tion.

ArtikeIIO

1. Citat ur ett verk, som lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten, är tillåtna på villkor att de står i över- ensstämmelse med god sed och sker i den omfattning som rättfärdigas av ända- målet; citat innefattar även lån ur tidnings- och tid- skriftsartiklar i form av pressöversikter.

2. Unionsländerna får, genom sin lagstiftning eller genom sådana särskilda av- tal dem emellan som för närvarande gäller eller kan slutas i framtiden, bestäm- ma om rätten att i den om- fattning som rättfärdigas av ändamålet fritt nyttja litte- rära eller konstnärliga verk lån ur tidnings— och tid- för att genom skrifter eller radioutsändningar eller ljud- eller bildupptagningar illu- strera undervisning, förutsatt att sådant nyttjande står i överensstämmelse med god sed.

3. Citat och nyttjande som avses i denna artikel skall åtföljas av uppgift om källan samt om upphovs- mannens namn, om det fö- rekommer där.

Artikel 10bis

1. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att tillåta mångfaldigande genom pressen samt radio- sändning eller trådöverfö- ring till allmänheten av tid— nings— eller tidskriftsartik— lar i aktuella ekonomiska,

Prop. 1973: 15

pcriodicals on current eco- nomic, political or religious topics, and of broadcast works of the same charac- ter, in cases in which the re- production, broadcasting or such communication thereof is not expressly reserved. Nevertheless, the source must always be clearly in- dicated; the legal conse- quences of a breach of this obligation shall be deter- mined by the legislation of the country where protec- tion is claimed.

(2) It shall also be a mat- ter for legislation in the countries of the Union to determine the conditions under which, for the pur- pose of reporting current events by means of photo- graphy, cinematography, broadcasting or communi- cation to the public by wire, literary or artistic works seen or heard in the course of the event may, to the ex- tent justified by the infor- matory purpose, be repro- duced and made available to the public.

Article ]]

(1) Authors of dramatic, dramatico-musical and mu- sical works shall enjoy the exclusive n'ght of author- izing:

(i) the public perfor- mance of their works, in- cluding such public per- formance by any means or process;

(ii) any communication to the public of the per- formance of their works. (2) Authors of dramatic or dramatico-musical works shall enjoy, during the full

politique ou religieuse, pu— bliés dans'des journaux ou recueils périodiques, ou des oeuvres radiodiffusées ayant le méme caractere, dans les cas ou la reproduction, la radiodiffusion ou ladite transmission n'en est pas ex- pressément réservée. Toute- fois, la source dolt tou- jours étre clairement indi- quée; la sanction de cette obligation est déterminée par la législation du pays ou la protection est récla- mée.

2) Il est également réservé aux législations des pays de l'Union de régler les con- ditions dans lesquellcs, å lioccasion de comptes ren- dus des événements d'actua- lité par le moyen de la photographie ou de la cine— matographie, ou par voie de radiodiffusion ou de trans— mission par fil au public, les oeuvres littéraires ou artisti- ques vucs ou entendues au cours de l”éve'nement peu- Vent, dans la mesure justi- fiée par le but d'informa- tion å atteindre, étre repro- duites et rendues accessibles au public.

Article 11

1) Les auteurs d*teuvres dramatiques, dramatico-mu- sicales et musicales jouissent du droit exclusif d”autoriser: 1O la representation et llexé- cution publiques de leurs ecuvres, y compris la repré- sentation et llexécution pu- blique-s par tous moyens ou procédés; 2O la transmission publique par tous moyens de la representation et de l”exécution de leurs muvres.

2) Les mémes droits sont accordés aux auteurs d'ceu- vres dramatiques ou drama-

politiska eller religiösa frå- gor samt radioprogram av samma karaktär, om icke uttryckligt förbehåll gjorts mot att de mångfaldigas el- ler framföres genom radio- sändning eller överföring med träd. Källan skall dock alltid tydligt anges; den rättsliga påföljden för det fall att denna skyldighet ef- tersättes bestämmes enligt lagen i det land där skydd påkallas.

2. Det är även förbehål- let unionsländcrnas lagstift- ning att bestämma de vill- kor på vilka det skall vara tillåtet att i redogörelser för dagshändelser, som lämnas med hjälp av fotografi, film, radiosändning eller tråd- överföring till allmänheten, mångfaldiga och för allmän- heten göra tillgängliga litte- rära eller konstnärliga verk, som synes eller höres under dagshändelsen, i den om- fattning som rättfärdigas av det informationssyfte som avses.

Artikel]!

1. Upphovsmän till dra- matiska, musikaliskt-drama- tiska och musikaliska verk äger uteslutande rätt: 1) att låta offentligt framföra sina verk, oavsett vilka medel eller metoder som kommer till användning vid sådant framförande; 2) att med vilket medel det vara må låta överföra sådant fram- förande till allmänheten.

2. Samma rättigheter till- kommer upphovsmän till dramatiska och musikaliskt-

Prop. 1973: 15

term of their rights in the original works, the same rights with respect to trans- lations thereof.

Article 11bis

(1) Authors of literary and artistic works shall en- joy the exclusive right of authorizing:

(i) the broadcasting of their works or the com- munication thereof to the public by any other means of wireless diffu- sion of signs, sounds or images;

(ii) any communication to the public by wire or by rebroadcasting of the broadcast of the work, when this communication is made by an organiza— tion other than the ori- ginal one;

(iii) the public commu- nication by loudspeaker or any other analogous instrument transmitting, by signs, sounds or im- ages, the broadcast of the work. (_2) It shall be a matter for legislation in the coun- tries of the Union to deter- mine the conditions under which the rights mentioned in the preceding paragraph may be exerciscd, but these conditions shall apply only in the countries where they have been prescribed. They shall not in any circum- stances bc prejudicial to the moral rights of the author, nor to his right to ob- tain equitable remuneration which, in the absence of agreement, shall be fixed by competent authority.

(3) In the absence of any contrary stipulation, permis-

tico-musicales pendant toute la durée de leurs droits sur l'oeuvre orginale, en ce qui concerne la traduction de leurs muvres.

Article 11bis

1) Les auteurs dkeuvres littéraires et artistiques jouissent du droit exclusif d'autoriser: 1Q la radiodiffu- sion de leurs muvres ou la. communication publique de ces ozuvres par tout autre: moyen servant ä diffuser sans fil les signes, les sons ou les images; 2o toute com- munication publique, soit. par fil, soit sans fil, de l'oeu- vre radiodiffusée, lorsque cette communication est faite par un autre orga- nisme que celui (Porigine; 3'> la communication publique, par haut-parleur ou par tout autre instrument analo- gue transmetteur de signes, de sons ou d”images, de lloeuvre radiodiffusée.

2) 11 appartient aux légis- lations des pays de l'Union de régler les conditions d'exercice des droits visés par lialinéa 1) ci-dessus, mais ces conditions ntauront qu'un effet strietement limi- té au pays qui les aurait établies. Elles ne pourront en aucun cas porter atteinte au droit moral de l”auteur, ni au droit qui appartient å liauteur dlobtenir une ré- munération equitable fixée, ä défaut d”accord amiable, par Pautorité compétente.

3) Sauf stipulation con- traire, une autorisation ac-

dramatiska verk med avse- ende på översättningar av verken under hela den tid deras rättigheter till origi- nalverken består.

Artikel ]] bis

1. Upphovsmän till litte- rära och konstnärliga verk äger uteslutande rätt: 1) att låta utsända sina verk i ra- dio eller att offentligt fram- föra verken genom varje annan anordning för tråd- lös utsändning av tecken, ljud eller bilder; 2) att låta med eller utan tråd offent- ligt återge radioutsändning av verket, när återgivandet anordnas av annat företag än det ursprungliga; 3) att låta genom högtalare eller annan liknande anordning för överföring av tecken, ljud eller bilder offentligt återge radioutsändning av verket.

2. Det är förbehållet unionsländernas lagstiftning att fastställa villkoren för tillämpningen av de under 1. avsedda rättigheterna. Verkan av sådana villkor skall dock vara strängt be- gränsad till det land som uppställt dem. Dessa villkor får icke i något fall göra in- trång i upphovsmannens ideella rätt och ej heller i hans rätt att erhålla skälig ersättning, vilken i avsak- nad av överenskommelse bestämmes av behörig myn- dighet.

3. Där annat icke avta- lats, innefattar tillstånd som

Prop. 1973: 15

sion granted in accordance with paragraph (1) of this Article shall not imply per- mission to record, by means of instruments recording sounds or images, the work broadcast. l't shall, however, be a matter for legislation in the countries of the Union to determine the regulations for ephemeral recordings made by a broad- casting organization by means of its own facilities and used for its own broad- casts. The preservation of these recordings in official archives may, on the ground of their exceptional docu- mentary character, be au- thorized by such legislation.

Article 11 ter (1) Authors of literary works shall enjoy the ex- clusive right of authorizing: (i) the public recitation of their works, including such public recitation by any means or process; (ii) any communication to the public of the reci- tation of their works. (2) Authors of literary works shall enjoy, during the full term of their rights in the original works, the same rights with respect to translations thereof.

Article 12

Authors of literary or ar- tistic works enjoy the ex- clusive right of authorizing adaptations, arrangements and other alterations of their works.-

Article 13

(l) Each country of the Union may impose for it- self reservations and condi- tions on the exclusive right

cordée conformément å Palinéa 1) du présent ar- ticle n'implique pas l*autori- sation d”enregistrer, au moyen d'instruments portant fixation des sons ou des images, l'oeuvre radiodiffu- sée. Est toutefois réscrvé aux législations des pays de l'Union le régime des en- registrements éphémeres ef- fectue's par un organisme de radiodiffusion par ses propres moyens et pour ses emissions. Ces législations pourront autoriser la con- servation de ces enregistre- ments dans des archives of- ficielles en raison de leur caractere exceptionnel de documentation.

Article 11 ter

1) Les auteurs d'(euvres littéraires jouissent du droit exclusif d7autoriser: 1Q la récitation publique de leurs (euvres, y compris la récita- tion publique par tous moyens ou procédés; 2o la transmission publique par tOus moyens de la récita- tion de leurs oeuvres.

2) Les mémcs droits sont accordés aux auteurs d*0eu- vres littéraires pendant toute la durée de leurs droits sur Poeuvre originale, en ce qui concerne la traduction de leurs oeuvres.

Article 12

Les auteurs d'teuvres lit- téraires ou artistiques jouis- sent du droit exclusif d'au- toriser les adaptations, ar- rangements et autres trans- formations de leurs oeuvres.

Article 13 1) Chaque pays de l'Union peut, pour ce qui le concerne, établir des réser- ves et conditions relatives

givits enligt bestämmelserna under 1. icke tillstånd att överföra radioutsändning av verket på anordning för upptagning av ljud eller bilder. Det är dock förbe- hållet unionsländernas lag- stiftning att ge regler om efemära upptagningar, som göres av radioföretag med dess egna hjälpmedel och för dess egna utsändningar. Genom sådan lagstiftning får även medges att upptag- ningar, som äger ovanlig dokumentarisk karaktär, be- varas i officiella arkiv.

A rtikel ]] ter

1. Upphovsmän till litte- rära verk äger uteslutande rätt: 1) att låta offentligt uppläsa sina verk, oavsett vilka medel eller metoder som därvid kommer till an- vändning; 2) att med vilket hjälpmedel det vara må låta överföra sådan uppläsning till allmänheten.

2. Samma rättigheter till- kommer upphovsmän till litterära verk med avseende på översättningar av ver- ken under hela den tid de- ras rättigheter till original- verken består.

Artikel 12

Upphovsmän till litterära eller konstnärliga verk äger uteslutande rätt att låta be- arbeta, arrangera eller på an— nat sätt omforma sina verk.

Artikel 13

1. Varje unionsland kan för sitt vidkommande upp- ställa förbehåll och villkor beträffande den uteslutan—

Prop. 1973: 15

granted to the author of a musical work and to the author of any words, the re- cording together with the musical work has already been authorized by the lat- ter, to authorize the sound recording of that musical work, together with such words, if any; but all such reservations and conditions shall apply only in the countries which have im- posed them and shall not, in any circumstanccs, be prejudical to the right of these authors to obtain equitable remuneration which, in the absence of agreement, shall be fixed by competent authority. (2) Recordings of musical works made in a country of the Union in accordance with Article 136) of the Conventions signed at Rome on June 2, 1928, and at Brussels on June 26, 1948, may be reproduced in that country without the per— mission of the author of the musical work until a date two years after that country becomes bound by this Act.

(3) Recordings made in accordance with paragraphs (1) and (2) of this Article and imported without per- mission from the parties concerned into & country where they are treated as infringing recordings shall be liable to seizure.

Article 14

(1) Authors of literary or artistic works shall have the exclusive right of autho- rizing:

au droit exclusif de l'au- teur d'une oeuvre musicale: et: de l'auteur des paroles, dont l'enregistrement avec: l'ozuvre musicale a déjä été: autorisé par ce dernier,

d'autoriser l'enregistrcment:

sonore de ladite oeuvre mu- sicale, avec, le cas échéant, les paroles; mais toutes re- serves et conditions de cette

nature n,auront qu'un effet: strictemcnt limité au pays qui les aurait établies et ne pourront en aucun cas por-- ter atteinte au droit qui ap- partient å l'auteur d'obtenir une rémunération équitablc å défaut d'accord fixéc: amiable, par l'autorité com-- pétentc.

2) Les enregistrements d'muvres musicales qui au--* ront été réalisés dans un. pays de l'Union conformé-- ment å Particle 13.3) des. Conventions signées ä Rome le 2 juin 1928 et å Bruxelles. le 26 juin 1948 pourront, dans ce pays, faire l'objel: de reproductions sans lc:

consentement de l'auteur de jusqu'å l'expiration d'une période de deux années ä partir de la date 51 laquclle ledit pays. devient lié par le présent: l'oeuvre musicale Acte. 3) Les faits en vertu des alinéas 1) et 2) du présent article et: importés, sans autorisation

des parties intéressées, dans. un pays oil ils ne seraient. pas licites, pourront y étre saisis.

Article 14

1) Les auteurs d'(euvres littéraires ou artistiques ont le droit exclusif d'autoriser : 1O l'adaptation et la repro-

enregistrements:

de rätten för upphovsman till musikaliskt verk och för upphovsman till beledsa- gande text vilken redan ti- digare lämnat tillstånd till upptagning av texten till- sammans med musiken att låta utföra ljudupptagning- ar av nämnda musikaliska verk, i förekommande fall jämte texten. Verkan av så- dana förbehåll och villkor skall doek vara strängt be— gränsad till det land som uppställt dem och får icke i något fall göra intrång i upphovsmannens rätt att er- hålla skälig ersättning, vil— ken i avsaknad av överens- kommelse bestämmes av be- hörig myndighet.

2. Upptagningar av mu- sikaliska verk som utförts i ett unionsland i enlighet med artikel 13: 3. i de kon- ventioner som undertecknats i Rom den 2 juni 1928 och i Bryssel den 26 juni 1948 får inom vederbörande land bli föremål för mångfaldi- gande utan samtycke av upphovsmannen till det musikaliska verket under en tid av två år från den dag då vederbörande land blir bundet av denna akt.

3. Upptagningar, som ut- förts med stöd av bestäm- melserna under 1. och 2. och som utan vederbörandes medgivande införts i ett land, där de icke är till- låtna, kan där tagas i beslag.

Artikel 14

1. Upphovsmän till litte- rära eller konstnärliga verk äger uteslutande rätt: 1) att låta bearbeta och återge

Prop. 1973: 15

(i) the einematographic adaption and reproduc- tion of these works, and the distribution of the works thus adapted or re- produced;

(ii) the public perfor- mance and communica— tion to the public by wire of the works thus adapt- ed or reproduced. (2) The adaption into any other artistic form of a ci- nematographic production derived from literary or ar- tistic works shall, without prejudice to the authoriza- tion of the author of the cinemtographic production, remain subject to the autho- rization of the authors of the original works.

(3) The provisions of Ar- ticle 13 (1) shall not apply.

Article 14bis

(1) Without prejudice to the copyright in any work which may have been adapt- ed or reproduced, a eine- matographic work shall be protected as an original work. The owner of copy- right in a einematographic work shall enjoy the same rights as the author of an original work, including the rights referred to in the pre- ceding Article.

(2) (a) Ownership of coryright in a einemato- graphic work shall be a matter for legislation in the country where protection is claimed.

(b) However, in the countries of the Union which, by legislation, in- clude among the owners of copyright in a einemato- graphic work authors who

duction cinématographiques de ces ceuvres et la mise en circulation des (euvres ainsi adaptées ou reproduites; 2o la representation et liexé- cution publiques et la trans- mission par fil au public des oeuvres ainsi adaptées ou reproduites.

2) Uadaptation sous toute autre forme artistique des réalisations einematographi- ques tirées d'oeuvres litté- raires ou artistiques reste soumise, sans préjudice de liautorisation de leurs au- teurs, å l'autorisation des auteurs des oeuvres origina- les.

3) Les dispositions de Particle 13.1) ne sont pas applicables.

Article 14bis

1) Sans prejudice des droits de liauteur de toute oeuvre qui pourrait avoir été adaptée ou reproduite, Poeuvre cinématographique est protégée comme une oeuvre originale. Le titulaire du droit d,auteur sur Poeuvre cinématographique jouit des mémes droits que l'auteur diune oeuvre orginale, y compris les droits visés å l'article précédent.

2) a) La détermination des titulaires du droit d'au- teur sur P(euvre cinémato- graphique est réservée a la legislation du pays ou la protection est réclamée.

b) Toutefois, dans les pays de ]*Union ou la legislation reconnait parmi ces titu— laires les auteurs des con- tributions apportées åla réa- lisation de Pteuvre cinéma-

verken genom film samt att låta sprida sålunda bearbe- tade eller återgivna verk; 2) att låta offentligt framföra samt genom tråd till all- mänheten överföra sålunda bearbetade eller återgivna verk.

2. För bearbetning i var- je annan konstnärlig form av filmalster som bygger på litterära eller konstnärliga verk fordras tillstånd av ori- ginalverkets upphovsman utan att detta inskränker den rätt som tillkommer upphovsmannen till film- alstret.

3. Bestämmelserna i ar- tikel 13.1. äger icke tillämp- ning i fall som avses i den- na artikel.

Artikel 14bis

1. Utan inskränkning i de rättigheter som tillkommer upphovsman till verk som kan ha blivit bearbetat el- ler återgivet skyddas film- verk som originalverk. In- nehavaren av upphovsrät- ten till filmverket åtnjuter samma rättigheter som upp- hovsmannen till ett origi- nalverk, däri inbegripet de rättigheter som avses i fö- regående artikel.

2. 3) Det är förbehållet lagstiftningen i det land där skydd påkallas att bestäm- ma vilka personer som är innehavare av upphovsrätt till filmverk.

b) I de unionsländer, vil- kas lagstiftning bland rätts- innehavare till filmverk räk- nar upphovsmän som läm- nat bidrag till filmverkets framställning, kan dessa

Prop. 1973: 15

have brought contributions to the making of the work, such authors, if they have undertaken to bring such contributions, may not, in the absence of any con- trary or special stipulation, object to the reproduction, distribution, public perfor- mance, communication to the public by wire, broad- casting or any other com- munication to the public, or to the subtitling or dubbing of texts, of the work.

(c) The question whether or not the form of the un- dertaking referred to above should, for the application of the preceding subpara- graph (b), be in a written agreement or a written act of the same effect shall be a matter for the legislation of the country where the maker of the einemato- graphic work has his head- quarters or habitual resi- dence. However, it shall be a matter for the legislation of the country of the Union where protection is claimed to provide that the said un- dertaking shall be in a writ- ten agreement or a written act of the same effect. The countries whose legislation so provides shall notify the Director General by means of a written declaration, which will be immediately communicated by him to all the other countries of the Union.

(d) By "contrary or spe- cial stipulation” is meant any restrictive condition which is relevant to the aforesaid undertaking.

tographique, ceux—ci, s*ils se sont engagés å apporter de telles contributions, ne pour- ront, sauf stipulation con- traire ou particuliere, s'op- poser a la reproduction, la mise en circulation, la re- presentation et l*exécution publiques, la transmission par fil au public, la radio- diffusion, la communication au public, le sous-titrage et le doublage des textes, de llozuvre? cinématographique.

0) La question de savoir si la forme de Pengage- ment visé ci-dessus doit, pour l'application du sous- alinéa b) précédent, étre ou non un contrat écrit ou un acte écrit equivalent est re- glée par la legislation du pays de PUnion ou le pro- ducteur de l'reuvre cinéma- tographique a son siége ou sa résidence habituelle. Est toutefois réservée a la legis- lation du pays de PUnion oil la protection est réclamée la faculté de prévoir que cet engagement doit étre un contrat écrit ou un acte écrit equivalent. Les pays qui font usage de cette fa- culté devront le notifier au Directeur général par une declaration écrite qui sera aussitöt communiquée par ce dernier ä tous les autres pays de l'Union.

d) Par ((stipulation con- trairc ou particuliere », il faut entendre toute condi- tion restrictive dont peut étre assorti ledit engage- ment.

196 upphovsmän dock icke motsätta sig filmverkets

mångfaldigande, spridning, offentliga framförande, överföring till allmänheten med tråd, utsändning genom radio samt återgivande till allmänheten och ej heller återgivande av talade inslag i text eller översättning av dem till annat språk, allt dock under förutsättning att nämnda upphovsmän åtagit sig att lämna bidrag som nu sagts och ingen överenskom- melse av motsatt eller sär- skilt innehåll träffats.

c) Det ankommer på lag- stiftningen i det unionsland där filmverkets producent har sitt säte eller sin van- liga vistelseort att bestäm- ma om åtagande som avses under b) skall vara skrift- ligt avtal eller innefattas i en därmed likvärdig skriftlig handling. Emellertid kan i lagstiftningen i det unions- land där skydd påkallas bestämmas, att sådant åta- gande skall vara skriftligt avtal eller innefattas i en därmed likvärdig skriftlig handling. De länder som gör bruk av denna rätt skall skriftligen meddela general- direktören, varom denne ge- nast undcrrättar alla andra unionsländer.

d) Med ”överenskommel- se av motsatt eller särskilt innehåll” avses varje in- skränkande villkor som kan vara fogat till åtagande som nyss sagts.

Prop. 1973: 15

(3) Unless the national legislation provides to the contrary, the provisions of paragraph (2) (b) above shall not be applicable to authors of scenarios, dia- logues and musical works created for the makring of the einematographic work, or to the principal director thereof. However, those countries of the Union whose legislation does not contain rules providing for the application of the said paragraph (2) (b) to such director shall notify the Di- rector General by means of a written declaration, which will be immediately com- municated by him to all the other countries of the Union.

Article 14ter

(1) The author, or after his death the persons or in- stitutions authorized by na- tional legislation, shall, with respect to original works of art and original manu- scripts of writers and com— posers, enjoy the inalienable right to an interest in any sale of the work subsequent to the first transfer by the author of the work.

(2) The protection provid- ed by the preceding para- graph may be claimed in a country of the Union only if legislation in the country to which the author be- longs so permits, and to the extent permitted by the country where this protec- tion is claimed.

(3) The procedure for collection and the amounts

3) A moins que la légis- lation nationale n*en décide autrement, les dispositions de l'alinéa 2) b) ci-dessus ne sont applicables ni aux auteurs des scénariOS, des dialogues et des (euvres mu- sicales, créés pour la réali- sation de l'auvre cinémato— graphique, ni au réalisateur principal de celle-ci. Toute- fois, les pays de l*Union dont la legislation ne con- tient pas des dispositions prévoyant l'applieation de l'alinéa 2) b) précité audit réalisateur devront le noti- fier au Directeur général par une declaration écrite qui sera aussitöt communiquée par ce dernier ä tous les au— tres pays de llUnion.

Article 14ter

1) En ce qui concerne les (euvres diart originales et les manuscrits originaux des écrivains et eompositeurs, l'auteur — ou, apres sa mort, les personnes ou in— stitutions auxquelles la légis— lation nationale donne qua— lité jouit d'un droit in— aliénable å étre intéressé aux operations de vente dont liceuvrc est liobjet apres la premiere cession opérée par llauteur.

2) La protection prévue å l'alinéa ci-dessus n'est exi- gible dans chaque pays de l'Union que si la legislation nationale de liauteur admet cette protection et dans la mesure ou le permet la lé- gislation du pays ou cette protection est réclamée.

3) Les modalités et les taux de la perception sont

3. Om icke annat före- skrives i den inhemska lag- stiftningen äger bestämmel- serna under 2. b) icke till- lämpning på upphovsmän till scenariotexter, dialoger och musikaliska verk, som skapats särskilt för fram- ställningen av filmverket, och ej heller på dettas hu- vudregissör. Emellertid skall de unionsländer, vilkas lag- stiftning ej innehåller. be- stämmelser om tillämpning av stadgandena under 2. b) på huvudregissören, skrift- ligen meddela general- direktören, varom denne ge- nast underrättar alla andra unionsländer.

Artikel 14ter

1. I fråga om original- konstverk samt författares och kompositörers original- manuskript äger upphovs- mannen — eller, efter hans död, de personer eller in- stitutioner som den natio- nella lagstiftningen bestäm- mer en icke överlåtbar rätt till del i de försäljning- ar av verket, som företages sedan upphovsmannen själv avhänt sig detta.

2. Skydd som sägs under 1. kan påkallas endast om lagstiftningen i det land upphovsmannen tillhör medger sådant skydd och endast i den utsträckning, som medges av lagstiftning- en i det land där anspråk framställes.

3. Närmare regler om be- loppens erläggande och om

Prop. 1973: 15

shall be matters for deter- mination by national legis- lation.

Article 15

(1) In order that the author of a literary or ar- tistic work protected by this Convention shall, in the ab- sence of proof to the con- trary, be regarded as such, and consequently bc entitled to institute infringement proceedings in the countries of the Union, it shall be sufficient for his name to appear on the work in the usual manner. This para- graph shall be applicable even if this name is a pseud- onym, where the pseudonym adopted by the author leaves no doubt as to his identity.

(2) The person or body corporate whose name ap- pears on a einematographic work in the usual manner shall, in the absence of proof to the contrary, be presumed to be the maker of the said work.

(3) In the case of ano- nymous and pseudonymous works, other than those re- ferred to in paragraph (1) above, the publisher whose name appears on the work shall, in the absence of proof to the contrary, be deemed to represent the author, and in this capa- city he shall be entitled to protect and enforce the authors rights. The provi- sions of this paragraph shall cease to apply when the author reveals his identity and establishes his claim to authorship of the work.

(4) (a) In the case of un- published works where the

déterminés par chaque lé- gislation nationale.

Article 15

1.) Pour que les auteurs des oeuvres littéraires et ar- tistiques protégés par la pré- sente Convention soient, sauf preuve contraire, con- sidérés comme tels et admis en consequence devant les tribunaux des pays de PUnion å exercer des pour- suiles contre les contrefac— teurs, il suffit que le nom soit indiqué sur lleeuvre en la maniere usite'e. Le pré- sent alinéa est applicable, måme si ce nom est un pseudonyme, des lors que le pseudonyme adopté par Pau- teur ne laisse aucun doute sur son identité.

2) Est présumé producteur de l'teuvre cinématographi- que, sauf preuve contraire, la personne physique ou morale dont le nom est indi- qué sur ladite oeuvre en la maniere usitée.

3) Pour les oeuvres ano- nymes et pour les oeuvres pseudonymes autres que cel- les dont il est fait mention å Palinéa 1) ci-dessus, lléditeur dont le nom est indiqué sur l'ecuvre est, sans autre preuve, réputé représenter llauteur; en cette qualité, il est fondé å sauvegarder et är faire valoir les droits de celui-ci. La disposition du present alinéa cesse dette applicable quant l'auteur a révélé son identité et justi- fié de sa qualité.

4) a) Pour les oeuvres non publiées dont l'identité de

deras storlek ges i varje lands lagstiftning.

Artikel 15

1. För att upphovsmän till litterära och konstnär- liga verk, som skyddas ge- nom denna konvention, skall, till dess motsatsen be- visats, anses som upphovs- män och följaktligen äga att vid unionsländernas domsto- lar föra talan mot dem som olovligen cftergjort verken, är det tillräckligt att nam- net på sedvanligt sätt angi- vits på verket. Denna be- stämmelse är tillämplig även om namnet är en pseudo- nym, om den av upphovs- mannen antagna pseudony— men icke lämnar rum för tvivel angående hans identi- tet.

2. Till dess motsatsen be- visats skall den fysiska eller juridiska person, vars namn på brukligt sätt angivits på filmverk, anses vara verkets producent.

3. I fråga om anonyma verk och andra pseudony- ma verk än sådana som avses under ]. anses den förläggare, vars namn an- givits på verket, utan annat bevis företräda upphovs- mannen och i denna egen- skap vara behörig att till- varataga och göra gällande dennes rättigheter. Vad som sägs i detta stycke upphör att vara tillämpligt, när upp- hovsmannen röjer sin iden- titet och styrker sin egen- skap av upphovsman till verket.

4. a) För icke publicerade verk, vilkas upphovsman är

Prop. 1973: 15

identity of the author is un- known, but where there is every ground to presume that he is a national of a country of the Union, it shall be a matter for legis— lation in the country to designate the competent authority which shall rep— resent the author and shall be entitled to protect and enforce his rights in the countries of the Union.

(b) Countries of the Union which make such designation under the terms of this provision shall notify the Director General by means of a written declara- tion giving full information concerning the authority thus designated. The Direc- tor General shall at once communicate this declara- tion to all other countries of the Union.

Article 16

(1) lnfringing copies of a work shall be liable to sei- zure in any country of the Union where the work en- joys legal protection.

(2) The provisions of the preceding paragraph shall also apply to reproductions coming from a country where the work is not pro- tected, or has ceased to be protected.

(3) The seizure shall take place in accordance with the legislation of each country.

Article 17

The provisions of this Convention cannot in any way affect the right of the Government of each coun- try of the Union to permit, to control, or to prohibit, by legislation or regulation, the circulation, presentation, or

l'auteur est inconnue, mais pour lesquellcs il y & tout lieu de présumer que cet auteur est ressortissant d'un pays de l'Union, il est ré- servé a la legislation de ce pays la faculté de designer l'autorité compétente repré- sentant cet auteur et fon- dée å sauvegarder et å faire valoir les droits de celui-ci dans les pays de l'Union.

b) Les pays de l'Union qui, en vertu de cette dispo- sition, procéderont å une tclle (lésignation, le notific— ront au Directeur général par une declaration écrite oil seront indiqués tous ren- seigncments relatifs å l'auto- rité ainsi désignée. Le Direc- teur général communiquera aussitöt cette declaration å tous les autres pays de l'Union.

Article 16

]) Toute (euvre contre- faite peut étre saisie dans les pays de l'Union ou l'oeuvre originale a droit å la pro- tection légalc.

2) Les dispositions de l'alinéa précédent sont éga- lemcnt applicables aux re- productions provenant d'un pays ou l'eeuvre n'est pas protégée ou a cessé de l'étre.

3) La saisie a lieu confor— mément å la legislation de chaque pays.

Article 17

Les dispositions de la pré- sente Convention ne peu- vcnt porter prejudice, en quoi que ce soit, au droit qui appartient au Gouvernement de chacun des pays de l'Union de permettre, de surveiller ou d'intcrdire, par

okänd men beträffande vilka det är skälig anledning an- taga att upphovsmannen tillhör ett unionsland, är det förbehållet lagstiftningen i detta land att utse behörig myndighet som skall före- träda upphovsmannen och ha rätt att bevaka och utöva dennes rättigheter i unions- länderna.

b) De unionsländer som i kraft av detta stadgande utser myndighet att fullgöra uppgifter som nyss sagts skall lämna generaldirektö- ren skriftligt meddelande härom, i vilket alla uppgif- ter om den sålunda utsedda myndigheten skall finnas in- tagna. Generaldirektören skall genast underrätta alla andra unionsländer härom.

Artikel 16

1. Varje olovligen efter- gjort verk kan tagas i be- slag i de unionsländer, där originalverket har rätt till lagligt skydd.

2. Vad som sägs under 1. äger tillämpning även i fråga om exemplar, som härrör från ett land, där verket saknar skydd eller detta har upphört.

3. Beslag äger rum i över- ensstämmelse med varje lands lagstiftning.

Artikel 17

Bestämmelserna i denna konvention inskränker icke i något avseende rätten för varje unionslands regering att genom lagstiftnings- el- ler polisåtgärder tillåta, övervaka eller förbjuda att sådana verk eller alster spri—

Prop. 1973: 15

exhibition of any work or production in regard to which the competent author- ity may find it necessary to exercise that right.

Article 18

(1) This Convention shall apply to all works which, at the moment of its com- ing into force, have not yet fallen into the public do- main in the country of origin through the expiry of the term of protection.

(2) If, however, through the expiry of the term of protection which was previ— ously granted, a work has fallen into the public do- main of the country where protection is claimed, that work shall not be protected anew.

(3) The application of this principle shall be sub- ject to any provisions con- tained in special conven- tions to that effect existing or to be concluded between countries of the Union. In the absence of such provi- sions, the respective coun- tries shall dctermine, each in so far as it is concerned, the conditions of applica- tion of this principle.

(4) The preceding provi- sions shall also apply in the case of new accessions to the Union and to cases in which protection is extend- ed by the application of Ar- ticle 7 or by the abandon- ment of reservations.

Article 19 The provisions of this Convention shall not pre-

des mesures de législation ou de police intérieurc, la circulation, la representa-- tion, llexposition de tout ouvrage ou production å liégard desquels Pautorité compétente aurait å exet-- cer ce droit.

Article 18

i) La présente Conven— tion s'applique å toutes les oeuvres qui, au moment de son entrée en vigueur, ne sont pas encore tombées dans le domaine public de leur pays d”origine par l'ex-- piration de la durée de la protection.

'2) Cependant, si une ceuvre, par l'expiration de la durée de la protection qui lui était antérieurement re— connue, est tombée dans le domaine public du pays ou la protection est réclamée, cette muvre n”y sera pas pro-- tégée ä nouvcau.

3) Llapplication de ce principc aura lieu confor» mémcnt aux stipulations: contenues dans les convenn tions spéciales existantes ou å conclure ä cet effet entre pays de liUnion. A défaut; de scmblablcs stipulations. les pays respectifs régleronl, chacun pour ce qui le con-- cerne, les modalités rela—- tives a cette application.

4) Les dispositions qui précédent s'appliquent éga— lemcnt en oas de nouvelles accessions å l'Union et dans le cas ou la protection se- rait étendue par application de Particle 7 ou par aban- don de réserves.

Article 19 Les dispositions de la présente Convention n'em-

des, framföres eller utstäl- les i fråga om vilka behörig myndighet har att utöva så- dan rätt.

Artikel 18

1. Denna konvention är tillämplig på alla verk som vid tiden för dess ikraftträ- dande ännu icke blivit all- män egendom i sitt hem- land genom att Skyddstiden utlöpt.

2. Om emellertid ett verk, genom att den verket förut tillkommande Skyddstiden utlöpt, blivit allmän egen- dom i det land där skydd påkallas, blir verket icke ånyo föremål för skydd i nämnda land.

3. Tillämpningen av den- na grundsats skall äga rum enligt bestämmelser i de särskilda konventioner, som för detta ändamål är eller framdeles kan komma att slutas mellan unionsländer. Saknas sådana bestämmel— ser, skali vederbörande län- der, vart och ett för sitt vidkommande, fastställa sät— tet för grundsatsens tillämp- ning.

4. Föregående bestäm- melser skall även tillämpas då nytillträdande länder an- sluter sig till unionen samt i det fall då skyddet ut- sträckes enligt artikel 7 el- ler genom avstående från förbehåll.

Artikel 19 Bestämmelserna i denna konvention utgör icke hin-

Prop. 1973: 15

clude the making of a claim to the benefit of any greater protection which may be granted by legisla- tion in a country of the Union.

Article 20

The Governments of the countries of the Union re- serve the right to enter into special agreements among themselves, in so far as such agreements grant to authors more extensive rights than those granted by the Con- vention, or contain other provisions not contrary to this Convention. The provi- sions of existing agreements which satisfy these condi- tions shall remain appli- cable. Article 21

( ]) Special provisions re- garding developing coun- tries are included in the Appendix.

(2) Subject to the provi- sions cf Article 28 (1) (b), the Appendix forms an in- tegral part of this Act.

Article 23

(1) ((1) The Union shall have an Assembly consist- ing of those countries of the Union which are bound by Articles 22 to 26.

("b) The Government of each country shall be rep- resented by one delegate, who may be assisted by al— ternate delegates, advisors, and experts.

(c) The expenses of each delegation shall be borne by the Government which has appointed it. (2) ((1) The Assembly shall: (i) deal with all mat-

péchent pas de revendiquer l'application de dispositions plus larges qui seraient édictées par la legislation dlun pays de l'Union.

Article 20

Les Gouvernements des pays de l'Union se réservent le droit de prcndre entre eux des arrangements parti- culiers, en tant que ces ar- rangements conféreraient aux auteurs des droits plus étendus que ceux accordés par la Convention, ou qu'ils renfermeraient dlautres sti- pulations non contraires å la présente Convention. Les dispositions des arrange- ments existants qui répon- dent aux conditions préci- tées restent applicables.

Article 21

1) Des dispositions parti- culicres concernant les pays en voie de développement figurent dans l'Annexe.

2) Sous réserve des dis- positions de Particle 28.1) b), liAnnexe forme partie intégrante du préscnt Acte.

Article 22

1) a) LiUnion a une As- semblée composée des pays de l'Union liés par les ar- ticles 22 a 26.

b) Le Gouvernement de chaque pays est représenté par un délégué, qui peut étrc assisté de suppléants, de conseillers et d'experts.

c) Les dépenses de chaque delegation sont supportées par le Gouvernement qui Pa désignée.

2) a) L”Assemb1ée :

i) traite de toutes les

der mot att påkalla tillämp- ning av sådana mera vitt- gående bestämmelser som kan vara föreskrivna i visst unionslands lagstiftning.

Artikel 20

Unionsländernas rege— ringar förbehåller sig rätt att sinsemellan träffa sär— skilda överenskommelser, i den mån dessa tillerkänner upphovsmännen mera vid— sträckta rättigheter än dem som är bestämda i konven- tionen eller i övrigt inne- håller bestämmelser vilka icke strider mot denna kon- vention. Dc föreskrifter i gällande överenskommelser, som uppfyller nämnda be- tingelser, skall fortfarande äga tillämpning.

Artikel 21

1. Särskilda bestämmelser om utvecklingsländerna har intagits i bihanget.

2. Med förbehåll för be— stämmelserna i artikel 28: 1. b) utgör bihanget en inte- grerande del av denna akt.

Artikel 22

1. a) Unionen skall ha en församling bestående av de unionsländer som är bundna av artiklarna 22— 26.

b) Varje lands regering skall företrädas av ett om- bud, som kan bistås av bi- trädande ombud, rådgivare och sakkunniga.

c) Kostnaderna för varje delegation skall bäras av den regering som utsett de- legationen.

2. a) Församlingen skall

i) behandla alla frågor

Prop. 1973: 15

ters concerning the main— tenance and development of the Union and the im- plementation of this Con- vention;

(ii) give directions con— cerning the preparation for conferences of revi— sion to the International Bureau of Intellectual

- Property (thereinafter de- signated as "the Interna- tional Bureau") referred to in the Convention Establishing the World Intellectual Property Or- ganization (hereinafter designated as "the Orga— nization"), due account being taken of any com- ments made by those countries of the Union which are not bound by Articles 22 to 26;

(iii) review and approve the reports and activities of the Director General of the Organization con- cerning the Union, and give him all necessary in- structions concerning mat- ters within the competence of the Union;

(iv) elect the members of the Executive Com- mittee of the Assembly;

(V) review and approve the reports and activities of its Executive Com- mittee, and give instruc- tions to such Committee;

(vi) determine the pro- gram and adopt the trien- nial budget of the Union, and approve its final ac— counts;

(vii) adopt the financial regulations of the Union;

(viii) establish such committees of experts and working groups as may

questions concernant le maintien et le développe-- ment de l'Union et 1'ap-- plieation de la présente Convention;

ii) donne au Bureau international de la pro-- priété intellectuelle (ci-- aprés dénommé ale Bu-- reau international >>) vise dans la Convention insti- tuant l'Organisation Mon-- diale de la Propriété In-— tellectuelle (ci-apres dé-- nomme'e (( l'Organisa-- tion») des directives con-- cernant la preparation. des conferences de revi-- sion, compte étant du— ment tenu des observa- tions des pays de l'Union. qui ne sont pas liés par les articles 22 å 26;

iii) examine et ap- prouve les rapports et les aetivités du Directeur gé- néral de l'Organisation relatifs å l'Union et lui donne toutes directives utiles concernant les ques- tions de la competence de l'Union',

iv) élit les membres du Comité exécutif de l'As- semblée;

v) examine et approuve les rapports et les ac- tivités de son Comité exé- cutif et lui donne des di- rectives;

vi) arréte le pro- gramme, adopte le budget triennal dc l'Union et ap- prouve ses comptes de clöture;

vii) adopte le reglement financier de l'Union;

viii) crée les comités d'experts et groupes de travail qu'elle juge utiles

rörande vidmakthållandet och utvecklingen av unio— nen samt angående till- lämpningen av denna kon- vention,

ii) ge anvisningar åt den internationella byrån för intellektuell ägande- rätt (hädanefter kallad ”internationella byrån”), som avses i konventionen om upprättande av världsorganisationen för den intellektuella ägande- rätten (hädanefter kallad "organisationen”), röran- de förberedandct av revi- sionskonferenscr, varvid vederbörlig hänsyn skall tagas till de synpunkter som framlägges av de unionsländer vilka ej är bundna av artiklarna 22 ——26,

iii) granska och god- känna de verksamhetsbe- rättelser som avges av organisationens generaldi- rektör ävensom dennes åtgärder i avseende på unionen samt ge honom alla erforderliga instruk- tioner i frågor som faller inom unionens verksam- hetsområde,

iv) välja medlemmar till församlingens exeku- tivkommitté,

v) granska och godkän- na exekutivkommitténs verksamhetsberättelser och åtgärder samt ge kommittén instruktioner,

vi) fastställa unionens program och antaga dess treårsbudget samt god- känna dess räkenskaper,

(vii) antaga unionens räkenskapsrcglemente.

viii) upprätta sådana expertkommittéer och ar- betsgrupper som kan an-

Prop. 1973: 15

be necessary for the work of the Union;

(ix) determine which countries not members of the Union and which in- tergovernmental and in- ternational non—govern- mental organizations shall be admitted to its meet— ings as observers;

(x) adopt amendments 'to Articles 22 to 26;

(xi) take any other ap- propriate action designed to further the objectives of the Union;

(xii) exercise such other functions as are appro- priate under this Conven- tion;

(xiii) subject to its ac- ceptance, exercise such rights as are given to it in the Convention es- tablishing the Organiza- tion. (b) With respect to mat- ters which are of interest also to other Unions ad- ministered by the Organiza- tion, the Assembly shall make its decisions after hav- ing heard the advice of the Coordination Committee of the Organization.

(3) (a) Each country member of the Assembly shall have one vote.

(b) One-half of the coun- tries members of the As— .sembly shall constitute a quorum.

(c) Notwithstanding the provisions of subparagraph (b), if, in any session, the number of countries rep- resented is less than one- half but equal to or more than one-third of the coun- tries members of the As-

å la réalisation des objec- tifs de l'Union;

ix) décide quels sont les pays non membres de l'Union et quelles sont les organisations inter- gouvernementales et in- ternationales non gouvcr- nementales qui peuvent étre admis å ses réunions en qualité d'observateurs;

x) adopte les modifica- tions des articles 22 å 26;

xi) entreprend toute autre action appropriée en vue d'attcindre les objectifs de l'Union;

xii) s'acquitte de toutes autres tåches qu'implique la présente Convention;

xiii) exerce, s0us ré— serve qu'elle les accepte, les droits qui lui sont con- férés par la Convention instituant l'Organisation.

b) Sur les questions qui intéressent également d'au- tres Unions administrées par l'Organisation, l'Assem- blée statue connaissance prise de l'avis du Comité de coordination de l'Organisa- tion.

3) a) Chaque pays mem- bre de l'Assemblée dispose d'une voix.

b) La moitié des pays membres de l'Assemblée constitue le quorum.

c) Nonobstant les dispo- sitions du sous-alinéa b), si, lors d'une session, le nom- bre des pays représentés est inférieur å la moitié mais égal ou supérieur au tiers des pays membres de l'As- semblée, celle-ci peut pren-

ses påkallade för unio- nens arbete,

ix) bestämma vilka län- der utanför unionen och vilka mellanstatliga ocl: internationella icke statli- ga organisationer, som skall få vara närvarande som observatörer vid för— samlingens möten,

x) antagna ändringar av artiklarna 22—26,

xi) vidtaga varje annan lämplig åtgärd som avser att främja unionens syf- ten,

xii) utföra sådana and- ra uppgifter och åliggan- den som följer av denna konventions bestämmel- ser,

xiii) utöva sådana rät- tigheter som med dess godkännande tilldelas för- samlingen genom konven- tionen om upprättandet av organisationen.

b) 1 frågor av intresse även för andra av organi- sationen administrerade unioner skall församlingen fatta sina beslut efter att ha rådfört sig med organisa- tionens samordningskom- mitté.

3. a) Varje land som är medlem av församlingen skall ha en röst.

b) Församlingen är be- slutmässig, när hälften av antalet länder som är med- lemmar av denna är närva- rande.

c) Utan hinder av vad som sägs i b) får försam- lingen fatta beslut, om vid något möte antalet före- trädda länder är mindre än hälften men utgör en tredje- del eller mer av försam- lingens medlemsstater; med

Prop. 1973: 15

sembly, the Assembly may make decisions but, with the exception of decisions concerning its own proce— dure, all such decisions shall take effect only if the following conditions are fulfilled. The International Bureau shall communicate the said decisions to the countries members of the Assembly which were not represented and shall invite them to express in writing their vote or abstention within a period of three months from the date of the communication. If, at the expiration of this period, the number of countries having thus expressed their vote or abstention attains the number of countries which was lacking for at— taining the quorum in the session itself, such decisions shall take effect provided that at the same time the required majority still ob- tains.

(d) Subject to the provi- sions of Article 26 (2), the decisions of the Assembly shall require two-thirds of the votes cast.

(e) Abstentions shall not be considered as votes.

(1) A delegatc may rep- resent, and vote in the name of, one country only.

(g) Countries of the Union not members of the Assembly shall be admitted to its meetings as observers.

(4) (a) The Assembly shall meet once in every

third calender year in or- dinary session upon con— vocation by the Director General and, in the ab-

dre des decisions; toutefois, les décisions de l'Assem— blée, å l'exception de celles qui concernent sa proce- dure, ne deviennent exécu- toires que lorsque les con- ditions énoncées ci-apr€:s sont remplies. Le Bureau international communique lesdites decisions aux pays membres de l'Assemblée qui n'étaient pas représen- tés, en les invitant å expri- mer par écrit, dans un délai de trois mois å compter de la date de ladite communi- cation, leur vote ou leur abstention. Si, å l'cxpiration de ce délai, le nombre des pays ayant ainsi exprimé leur vote ou leur abstention est au moins égal au nom— bre de pays qui faisait dé:- faut pour que le quorum ffit atteint lors de la session, lesdites decisions deviennent exécutoires, pourvu qu'en méme temps la majorité nécessaire reste acquise.

d) Sous réserve des dis- positions de l'article 26.2), les décisions de l'Assemblée sont prises ä la majorité de; deux tiers des votes expri- més.

e) L'abstention n'est pas considérée comme un vote.

f) Un délégué ne peut représenter qu'un seul pays et ne peut voter qu'au nom de celui-ci.

g) Les pays de l'Union qui ne sont pas membres de l'Assemblée sont admis a ses réunions en qualité d'ob- servateurs.

4) a) L'Assembléc se réunit une fois tous les trois ans en session ordinaire, sur convocation du Directeur général et, sauf cas excep- tionnels, pendant la méme

undantag för beslut i dess egna procedurfrågor skall dylika beslut bli gällande endast om följande villkor uppfyllts. Den internatio- nella byrån skall meddela de av församlingens med- lemsstater som ej var före- trädda vid mötet sådana be— slut och skall inbjuda dem att skriftligen inom tre må— nader från meddelandets datum avge sin röst eller meddela, att de avstår från att rösta. Om vid utgång- en av nämnda tidsfrist an- talet länder som sålunda av- givit sin röst eller avstått från att rösta uppgår till minst det antal länder, som fattades vid sammanträdet i fråga för att beslutmäs- sighet skulle ha uppnåtts, skall dylika beslut bli gäl- lande om samtidigt det er- forderliga röstetalet fortfa— rande erhålles.

d) Med förbehåll för be- stämmelserna i artikel 26: 2. fordras för beslut av för- samlingen två tredjedels ma— joritet av avgivna röster.

e) Avstående vid röstning skall ej räknas som röst.

f) Ett ombud äger före- träda och rösta för endast ett land.

g) Unionsländer som ej är medlemmar av försam- lingen äger deltaga i dess möten som observatörer.

4. a) Församlingen skall sammanträda till ordinarie möte en gång vart tredje kalenderår på kallelse av generaldirektören och vid samma tidpunkt och på

Prop. 1973: 15

sence of exceptional cir- cumstances, during the same period and at the same place as the General Assembly of the Organization.

(b) The Assembly shall meet in extraordinary ses- sion upon convocation by the Director General, at the request of the Executive Committee or at the request of one-fourth of the coun- tries members of the As- sembly.

(5) The Assembly shall adopt its own rules of pro- cedure.

Article 23

(1) The Assembly shall have an Executive Com- mittee.

(2) ((1) The Executive Committee shall consist of countries eleeted by the Assembly from among countries members of the Assembly. Furthermore, the country on whose ter- ritory the Organization has its headquarters shall, sub- ject to the provisions of Ar- ticle 25 (7) (b), have an ex officio seat on the Com- mittee.

(b) The Government of each country member of the Executive Committee shall be represented by one delegate, who may be as- sisted by alternate delegates, advisors, and experts.

(c) The expenses of each delegation shall be borne by the Government which has appointed it.

(3) The number of coun- ties members of the Execu— tive Committee shall cor- respond to one-fourth of the number of countries mem- bers of the Assembly. In establishing the number of

période et au méme lieu que l'Assemblée générale de l'Organisation.

b) L'Assemblée se réunit en session extraordinaire sur convocation adressée par le Directeur général, ä la demande du Comité exécu— tif ou å la demande d'un quart des pays membres de l'Assemblée.

5) L'Assemblée adopte son réglement intérieur.

Article 23 1) L'Assemblée a un Co- mité exécutif.

2) a) Le Comité exécutif est composé des pays élus par l'Assemblée parmi les pays membres de celle—ci. En outre, le pays sur le ter- ritoire duquel l'Organisa- tion a son siege dispose, ex officio, d'un siege au Co- mité, sous reserve des dispo- sitions de l'article 25. 7)b).

b) Le Gouvernement de chaque pays membre du Comité exécutif est repré- senté par un délégué, qui peut étre assisté de sup- pléants, de conseillers et d'experts. c) Les dépenses de chaque délégation sont sup- portées par le Gouverne— ment qui l'a désignée.

3) Le nombre des pays membres du Comité exé- cutif correspond au quart du nombre des pays mem- bres de l'Assemblée. Dans le calcul des siéges å pour- voir, le reste subsistant

samma plats som organisa- tionens generalförsamling, om ej särskilda skäl föran- leder till annat.

b) Församlingen skall på kallelse av generaldirektö- ren sammanträda till extra ordinarie möte på begäran antingen av exekutivkom- mittén eller av en fjärdedel av de länder som är med- lemmar i församlingen.

5. Församlingen antager själv sin arbetsordning.

Artikel 23 1. Församlingen skall ha en exekutivkommitté.

2. a) Exekutivkommittén skall bestå av länder valda av församlingen bland dess medlemsstater. Det land, där organisationen har sitt säte, skall vidare ex officio vara medlem av kommittén under iakttagande av be— stämmelserna i artikel 25: 7. b).

b) Varje land som är medlem av exekutivkommit- tén skall företrädas av ett ombud, som kan bistås av biträdande ombud, rådgiva— re eller sakkunniga.

c) Kostnaderna för varje delegation skall bäras av den regering som utsett de— legationen.

3. Antalet länder som är medlemmar av exekutiv- kommittén skall svara mot en fjärdedel av antalet län— der som är medlemmar av församlingen. Vid beräk- ningen av antalet platser

Prop. 1973: 15

seats to be filled, remain— ders after division by four shall be disregarded.

(4) In electing the mem- bers of the Executive Com- mittee, the Assembly shall have due regard to an equitable geographical dis- tribution and to the need for countries party to the Special Agreements which might be established in re- lation with the Union to be among the countries con— stituting the Executive Com- mittee. ' (5) (a) Each member of the Executive. Committee shall serve from the close of the session of the As- sembly which elected it to the close of the next or- dinary session of the As- sembly.

(b) Members of the Ex— ecutive Committee may be re-elected, but not more than two-thirds of them.

(c) The Assembly shall establish the details of the rules governing the election and possible re—election of the members of the Ex- ecutive Committee.

(6) ((i) The Committee shall:

(i) prepare the draft agenda of the Assembly;

(ii) submit proposals to the Assembly respecting the draft program and triennal budget of the Union prepared by the Director General;

(iii) approve, within the limits of the program and the triennial budget, the specific yearly budgets and programs prepared by the Director General;

(iv) submit, with ap—

apres la division par quatre n'est pas pris en considera- tion.

4) Lors de l'élection des membres du Comité exé— cutif, l'Assemblée tien": compte d'une répartition géographique équitable e': de la nécessité pour les pays parties aux Arrangements particuliers qui pourraient étre établis en relation avec: l'Union d'étre parmi les pays constituant le Comité exécutif.

5) a) Les membres du. Comité exécutif restent en. fonctions å partir de la elö— ture de la session de l'As- semblée au cours de laquelle ils ont été élus jusqu'au terme de la session ordinaire suivante de l'Assemblée.

b) Les membres du Co- mité exécutif sont rééligibles dans la limite maximale des deux tiers d'entre eux.

c) L'Assemblée régle- mente les modalités de l'élection et de la réélection éventuelle des membres du Comité exécutif.

6) a) Le Comité exécutif :

i) prépare le projet d'ordre du jour de l'As- semblée;

ii) soumet å l'Assem- blée des propositions re- latives aux projets de programme et de budget triennal de l'Union pré- parés par le Directeur général;

iii) se prononce, dans les limites du programme et du budget triennal, sur les programmes et: budgets annuels préparés par le Directeur général;

iv) soumet å l'Assem-

skall vad som blir över ef— ter delning med fyra ej med- räknas.

4. Vid val av medlemmar av exekutivkommittén skall församlingen taga vederböru lig hänsyn till en rättvis geo— grafisk fördelning och nöd— vändigheten av att länder, vilka tillträtt de särskilda avtal som kan komma att upprättas inom unionens ram, kommer att ingå bland de medlemmar som bildar kommittén.

5. a) Medlemmarna av exekutivkommittén skall tjänstgöra från slutet av det församlingsmöte varunder de valdes till och med slu- tet av följande ordinarie för- samlingsmöte.

b) Högst två tredjedelar av medlemmarna av exeku— tivkommittén kan omväljas.

c) Församlingen skall fastställa närmare regler för val och eventuella omval av exekutivkommitténs med- lemmar.

6. a) Exekutivkommittén skall i) göra upp förslag till dagordning för försam- lingen,

ii) för församlingen framlägga förslag till unionens program och treårsbudget, vilka förbe- retts av generaldirektören,

iii) inom ramen för programmet och treårs- budgeten godkänna de av generaldirektören förbe- redda programmen,

iv) med erforderliga

Prop. 1973: 15

propriate comments to the Assembly the periodical reports of the Director General and the yearly audit reports on the ac- counts;

(v) in accordance with the decisions of the As- sembly and having regard to circumstances arising between two ordinary ses- sions of the Assembly, take all necessary mea— sures to ensure the exc- cution of the program of the Union by the Director General;

(vi) perform such other functions as are allocated to it under this Conven- tion.

(b) With respect to mat- ters which are of interest also to other Unions ad- ministercd by the Organiza- tion, the Executive Com— mittee shall make its deci- sions after having heard the advice of the Coordination Committee of the Organiza- tion.

(7) (a) The Executive Committee shall meet once a year in ordinary session upon convocation by the Director General preferably during the same period and at the same place as the Coordination Committee of the Organization.

(b) The Executive Com- mittee shall meet in extra- ordinary session upon con- vocation by the Director General, either on his own initiative, or at the request of its Chairman or one- fourth of its members.

(8) (a) Each country member of the Executive

Committee shall have one vote.

blée, avec les commen— taires appropriés, les rap-

ports périodiques du Di- recteur général et les rap- ports annuels de verifica- tion des comptes;

v) prcnd toutes mesu- res utiles en vue de l'exé- cution du programme de llUnion par le Directeur général, conformément aux décisions de l'As- semblée et en tenant compte des circonstances survenant entre deux scs- sions ordinaires de ladite Assemblée;

vi) s'acquitte de toutes autres tåches qui lui sont attribuées dans le cadre de la présente Conven- tion.

b) Sur les questions qui intéressent également dlau- tres Unions administrées par [*Organisation, le Comité exécutif statue connaissance prise de Pavis du Comité de coordination de 1,0rgani- sation.

7) a) Le Comité exécutif se réunit une fois par an en session ordinaire, sur con- vocation du Directeur géné- ral, autant que possible pen- dant la méme période et au meme lieu que le Comité de coordination de l*0rgani- sation.

b) Le Comité exécutif se réunit en session extraordi— naire sur convocation ad- ressée par le Directeur gé- néral, soit a l'initiative de celui-ci, soit a la demande de son président ou d*un quart de ses membres.

8) a) Chaque pays mem- bre du Comité exécutif dis— pose d”une voix.

kommentarer framlägga för församlingen general- direktörens periodiska verksamhetsberättelser och de årliga revisions- berättelserna, v) i enlighet med för- samlingens beslut och

med beaktande av mellan två ordinarie församlings- möten uppkommande om- ständigheter vidtaga alla erforderliga åtgärder för att unionens program be- hörigen fullgöres av gene- raldirektören,

vi) utföra sådana and- ra uppgifter och åliggan- den som tilldelas den en- ligt denna konventions bestämmelser.

b) I frågor, som är av in- tresse även för andra av or- ganisationen administrerade unioner, skall exekutivkom- mittén fatta sina beslut efter att ha rådfört sig med or- ganisationens samordnings- kommitté.

7. a) Exekutivkommittén skall sammanträda en gång om året till ordinarie möte på kallelse av generaldirek- tören och företrädesvis vid samma tidpunkt och på samma plats som organisa— tionens samordningskom- mitté.

b) Exekutivkommittén skall sammanträda till extra- ordinarie möte på kallelse av generaldirektören anting- en cfter beslut av denne el- ler på begäran av dess ord- förande eller av en fjärde- del av dess medlemmar.

8. a) Varje land som är medlem av exekutivkommit- tén skall ha en röst.

Prop. 1973: 15

(b) One-half of the mem- bers of the Executive Corn- mittee shall constitute & quorum.

(c) Decisions shall be made by a simple majority of the votes cast.

(d) Abstentions shall not be considered as votes.

(e) A delegatc may repre- sent, and vote in the name of, one country only.

(9) Countries of the Union not members of the Executive Committee shall be admitted to its meetings as observers.

(10) The Executive Com- mittee shall adopt its own rules of procedure.

Article 24

(1) (a) The administrative tasks with respect to the Union shall be performed by the International Bu- reau, which is a continua- tion of the Bureau of the Union united with the Bu- reau of the Union estab- lished by the International Convention for the Protec- tion of Industrial Property.

(b) In particular, the In- ternational Bureau shall provide the secretariat of the various organs of the Union.

(c) The Director General of the Organization shall be the chief executive of the Union and shall represent the Union.

(2) The International Bu- reau shall assemble and publish information con- cerning the protection of copyright. Each country of the Union shall promptly communicate to the Inter—

b) La moitié des pays membres du Comité exécutif constitue le quorum.

c) Les decisions sont pri-- ses a la majorité simple des votes exprimés.

d) L'abstention n”est pas considérée comme un vote.

e) Un délégué ne peut représenter qu'un seul pays et ne peut voter qu'au nom de celui-ci.

9) Les pays de l”Union qui ne sont pas membres du Co— mité exécutif sont admis å ses réunions en qualité d'observateurs.

10) Le Comité exécutif adopte son reglement inté- rieur.

Article 24 1) a) Les tåches adminis- tratives incombant ä 1*Union sont assurées par le Bureau international, qui succöde au Bureau de l'Union réuni avec le Bu— reau de 1”Union institué par la Convention internationale pour la protection de la propriété industrielle.

b) Le Bureau internatio- nal assure notamment le secrétariat des divers orga- nes de l'Union.

c) Le Directeur général de l*0rganisation est le plus haut fonctionnaire de l'U- nion et la représente.

2) Lc Bureau internatio- nal rassemble et publie les informations concernant la protection du droit d'au-- teur. Chaque pays de ltUnion communique aussi- töt que possible au Bureau

b) Exekutivkommittén är beslutmässig, när hälften av antalet länder som är med- lemmar av kommittén är närvarande.

c) Exekutivkommittén skall fatta sina beslut ge- nom en enkel majoritet av avgivna röster.

d) Avstående vid röstning skall ej räknas som röst.

e) Ett ombud äger före- träda och rösta för endast en stat.

9. Unionsländer som ej är medlemmar av exekutiv- kommittén får närvara vid dess möten såsom observa- törer. 10. Exekutivkommittén antager själv sin arbetsord- ning.

Artikel 24

1. a) Unionens förvalt- ningsåligganden skall utfö- ras av den internationella byrå som efterträder den unionsbyrå, vilken förenats med den unionsbyrå som in— rättats genom den interna- tionella konventionen för in- dustriellt rättsskydd.

b) Den internationella byrån skall speciellt utgöra sekretariat för unionens oli- ka organ.

c) Organisationens gene- raldirektör skall vara unio- nens högste verkställande tjänsteman och företräda unionen.

2. Den internationella by- rån skall samla och offent- liggöra upplysningar angå- ende skydd av upphovsrät- ten. Varje unionsland skall skyndsamt meddela den in- ternationella byrån alla nya

Prop. 1973: 15

national Bureau all new laws and official texts con- cerning the protection of copyright.

(3) The International Bu- reau shall publish a month- ly periodical.

(4) The International Bu- reau shall, on request, fur- nish information to any country of the Union on matters concerning the pro- tection of copyright.

(5) The International Bu- reau shall conduct studies, and shall provide services, designed to facilitate the protection of copyright.

(6) The Director General and any staff member de— signated by him shall partic- ipate, without the right to vote, in all meetings of the Assembly, the Executive Committee and any other committee of experts or working group. The Direc- tor General, or a staff mem— ber designated by him, shall be ex officio secretary of these bodies.

(7) (a) The International Bureau shall, in accordance with the directions of the Assembly and in cooper— ation with the Executive Committee, make the prep- arations for the confer- ences of revision of the provisions of the Conven- tion other than Articles 22 to 26.

(b) The International Bu- reau may consult with inter- governmental and interna- tional non-governmental or- ganizations concerning prep- arations for conferences of revision.

(c) The Director General and persons designated by

14 Riksdagen 1973. [ saml. Nr 15

international le texte de toute nouvelle loi ainsi que tous textes officiels concer- nant la protection du droit d'auteur.

3) Le Bureau internatio- nal publie un périodique mensuel.

4) Le Bureau internatio- nal fournit å tout pays de l'Union sur sa demande, des renseignemcnts sur les questions relatives a la pro— tection du droit d'auteur.

5) Le Bureau internatio- nal procede å des études et fournit des services destinés å facilitet la protection du droit d”auteur.

6) Le Directeur général et tout membre du person- nel designé par lui prennent part, sans droit de vote, å toutes les réunions de l'As- semblée, du Comité exécu- tif et de tout autre comité dlexperts ou groupe de tra- vail. Le Directeur général ou un membre du person- nel désigné par lui est d'of— fice secrétaire de ces orga- nes.

7) a) Le Bureau interna- tional, selon les directives de llAssembléc ct en coopé- ration avec le Comité exé- cutif, prépare les conferen- ces de revision des disposi- tions de la Convention autres que les articles 22 a 26.

b) Le _Bureau internatio- nal peut consulter des or- ganisations intergouverne- mentales et internationales non gouvernementales sur la preparation des conferen- ces de revision.

c) Le Directeur general et les personnes désignées

lagar och författningar an- gående skydd av upphovs- rätten.

3. Den internationella by- rån skall utge en månatlig tidskrift.

4. Den internationella by- rån skall på begäran av unionsland meddela upplys- ningar i frågor, som rör _ skyddet av upphovsrätten.

5. Den internationella by— rån skall utföra undersök- ningar och tillhandagå med tjänster, ägnade att under- lätta skyddet av upphovs- rätten.

6. Gcneraldirektören och varje av honom därtill ut- sedd tjänsteman skall utan rösträtt deltaga i alla möten, som hålles av församlingen, exekutivkommittén och var- je annan expertkommitté eller arbetsgrupp. General- direktören eller en av ho- nom utsedd tjänsteman skall ex officio vara dessa organs sekreterare.

7. a) Den internationella byrån skall i enlighet med av församlingen givna an- visningar och i samarbete med exekutivkommittén för- bereda konferenser rörande revision av andra bestäm melser i konventionen är artiklarna 22—26.

b) Den internationella by rån får rådföra med mel- lanstatliga organisationer och internationella icke statliga organisationer vid förberedandet av revisions- konferenser.

c) Generaldirektören och av honom därtill utsedda

Prop. 1973: 15

him shall take part, with- out the right to vote, in the discussions at these confer- ences.

(8) The International Bu- reau shall carry out any other tasks assigned to it.

Article 25

(1) (a) The Union shall have a budget.

(b) The budget of the Union shall include the in- come and expenses proper to the Union, its contribu— tion to the budget of ex- penses common to the Unions, and, where applic- able, the sum made avail- able to the budget of the Conference of the Orga- nization.

(c) Expenses not attribut- able exclusively to the Union but also to one or more other Unions admin- istered by the Organization shall be considered as ex- penses common to the Unions. The share of the Union in such common ex— penses shall be in proportion to the interest the Union has in them.

(2) The budget of the Union shall be established with due regard to the re- quirements of coordina— tion with the budgets of the other Unions administered by the Organization.

(3) The budget of the Union shall be financed from the following sources:

(i) contributions of the countries of the Union;

(ii) fees and charges due for services per- formed by the Interna- tional Bureau in relation to the Union;

par lui prennent part, sans droit de vote, aux delibera— tions dans ces conferences.

8) Le Bureau internatio- nal exécute toutes autres täches qui lui sont attri- b'uées.

Article 25

1) a) L'Union a un bud- get.

b) Le budget de l”Union comprend les recettes et les dépenses propres å l'Union, sa contribution au budget des dépenses communes aux Unions, ainsi que, les cas échéant, la somme mise a la disposition du budget de la Conference de l"Organisa- tion.

c) Sont conside'rées commes dépenses commu- nes aux Unions les dépenses qui ne sont pas attribuées exclusivement å llUnion mais également å une ou plusieurs autres Unions ad- ministrées par l'Organisa- tion. La part de l'Union dans ces dépcnses communes est proportionnelle ä l'intrét que ces dépenses présentent pour elle.

2) Le budget de l'Union est arrété compte tenu des exigences de coordination avec les budgets des autres Unions administrées par l'Organisation.

3) Le budget de l'Union est financé par les ressour- ces suivantes :

i) les contributions des pays de l'Union;

ii) les taxes et sommes dues pour les services rendus par le Bureau in- ternational au titre de 17Union;

personer skall utan rösträtt deltaga i överläggningarna vid dessa konferenser.

8. Den internationella by- rån skall utföra alla andra uppgifter som tilldelas den.

Artikel 25

1. a) Unionen skall ha en budget.

b) Unionens budget skall upptaga unionens egna in- komster och utgifter, dess bidrag till unionernas ge- mensamma utgiftsbudget liksom i förekommande fall det belopp som ställts till förfogande för budgeten för organisationens konferens.

c) Utgifter, som ej ute- slutande kan hänföras till unionen utan även till en eller flera andra unioner som administreras av orga- nisationen, skall anses som gemensamma för unionerna. Unionens andel i sådana ge- mensamma utgifter skall va- ra proportionell till det in- tresse som dessa utgifter har för unionen.

2. Unionens budget skall fastställas under vederbör- ligt hänsynstagande till be- hovet av samordning med budgeterna för de övriga unioner som administreras av organisationen.

3. Unionens budget skall finansieras genom följande inkomster:

i) unionsländernas bi— drag,

ii) avgifter och pålagor som uttages för tjänster utförda av den interna- tionella byrån för unio- nens räkning,

Prop. 1973: 15

(iii) sale of, or royal- ties on, the publications of the International Bureau concerning the Union;

(iv) gifts, bequests, and subventions;

(v) rents, interests, and other miscellaneous in- come. (4) (a) For the purpose of establishing its contribution towards the budget, each country of the Union shall belong to a class, and shall pay its annual contributions on the basis of a number of units fixed as follows:

Class I ............ 25 Class II ............ 20 Class III ............ 15 Class IV ............ 10 Class V ............ 5 Class VI ............ 3 Class VII .......... 1

(b) Unless it has already done so, each country shall indicate, concurrently with depositing its instrument of ratification or accession, the class to which it wishes to belong. Any country may change class. If it chooses & lower class,the country must announce it to the Assembly at one of its ordinary ses— sions. Any such change shall take effect at the beginning of the calendar year fol— lowing the session.

(c) The annual contribu- tion of each country shall be an amount in the same proportion to the total sum to be contributed to the an— nual budget of the Union by all countries as the num- ber of its units is to the total of the units of all contribut- ing countries.

iii) le produit de la vente des publications du Bureau international con- cernant l'Union et les droits afférents å ces pu- blications;

iv) lcs dons, legs et subventions;

v) les loyers, intéréts et autres revenus divers.

4) a) Pour déterminer sa part contributive dans le budget chaque pays de l”Union est rangé dans une classe et paie ses contribu- tions annuelles sur la base d7un nombre dlunités fixé

comme suit :

Classe I ............ 25 Classe II . .......... 20 Classe III .......... 15 Classe IV .......... 10 Classe V . .......... 5 Classe VI .......... 3 Classe VII ........ 1

b) A moins qulil ne liait fait précédemment, chaque pays indique, au moment du dépöt de son instrument de ratification ou d”adhé- sion, la classe dans laquelle il désire étrc rangé. Il peut Changer de classe. S'il choi- sit une classe inférieure, le pays doit en faire part å l'Assemblée lors d'une dc ses sessions ordinaires. Un tel changement prend effet au début de llannée civile suivant ladite session.

c) La contribution an— nuelle de chaque pays con- siste en un montant dont le rapport å la somme totale des contributions annuelles au budget de l”Union de tous les pays est le méme que le rapport entre le nom- bre des unités de la classe dans laquelle il est rangé

iii) försäljning av eller royalties från den inter- nationella byråns skrifter rörande unionen,

iv) gåvor, bidrag,

v) hyror, räntor och di- verse andra inkomster.

legat och

4. a) För bestämmande av varje unionslands bidrag till budgeten skall varje land tillhöra en viss klass och betala sina årliga bidrag på grundval av ett bestämt an- tal enheter enligt följande:

Klass I ............ 25 Klass II ............ 20 Klass III .......... 15 Klass IV .......... 10 KlassV ............ 5 Klass VI .......... 3 Klass VII .......... 1

b) Om ett land cj redan gjort det, skall landet, sam- tidigt som det deponerar sitt ratifikations- eller an- slutningsinstrument, uppge den klass i vilken det öns- kar ingå. Varje land kan byta klass. Om ett land be- slutar att ingå i en lägre klass, måste det tillkännage detta vid ett av försam- lingens ordinarie möten. En sådan ändring skall gälla från början av det kalender- år som följer på ett sådant möte.

0) Varje lands årliga bi- drag skall utgöras av ett be- lopp, som står i samma pro- portion till det sammanlag- da belopp med vilket alla länder bidrar till unionens årliga budget, som antalet av dess enheter står i för- hållande till det samman- lagda antalet av alla bi-

Prop. 1973: 15

(d) Contributions shall become due on the first of January of each year.

(e) A country which is in arrears in the payment of its contributions shall have no vote in any of the or- gans of the Union of which it is a member if the amount of its arrears equals or exceeds the amount of the contributions due from it for the preceding two full years. However, any organ of the Union may al- low such a country to con— tinue to exercise its vote in that organ if, and as long as, it is satisfied that the delay in payment is due to exceptional and unavoidable circumstances.

(f) If the budget is not adopted before the begin- ning of a new financial pe— riod, it shall be at the same level as the budget of the previous year, in accor- dance with the financial reg- ulations.

(5) The amount of the fees and charges due for services rendered by the In- ternational Bureau in rela- tion to the Union shall be established, and shall be reported to the Assembly and the Executive Commit- tee, by the Director Gene- ral.

(6) (a) The Union shall have a working capital fund which shall be constituted by a single payment made by each country of the Union. If the fund be— comes insufficient, an in— crease shall be decided by the Assembly.

(b) The amount of the initial payment of each

et le nombre total des uni— tés de l'ensernble des pays.

d) Les contributions sont dues au premier janvier de chaque année.

e) Un pays en retard dans le paiement de ses contribu- tions ne' peut exercer son droit de vote, dans aucun des organes de l'Union dont il est membre, si le montant de son arriéré est égal ou supérieur å celui des contributions dont il est re- devable pour les deux an- nées completes éeoulées. Ce- pendant, un tel pays peut étre autorisé å conserver l*exercice de sont droit de vote au sein dudit organe aussi longtemps que ce der- nier estime que le retard résulte de circonstances ex- ceptionnelles et inévitables.

f) Dans le cas ou le bud- get nlest pas adopté avant le début dlun nouvel exer- cice, le budget de Fannée précédente est reconduit se- lon les modalités prévues par le reglement financier.

5) Le montant des taxes et sommes ducs pour des services rendus par le Bu- reau international au titre de llUnion est fixé par le Directeur général, qui en fait rapport å llAssemblée et au Comité exécutif.

6) a) L'Union possede un fonds de roulement consti- tué par un versement uni- que effectué par chaque pays de l”Union. Si le fonds devient insuffisant, l*Assem- blée décide de son augmen- tation.

b) Le montant du verse— ment initial de chaque pays

dragsgivande länders enhe- ter.

d) Bidragen förfaller till betalning den 1 januari var- je år.

e) Ett land som ej i tid betalat sina bidrag skall ej ha rösträtt i något av unio- nens organ vari det är med- lem, om det oguldna belop— pet motsvarar eller översti- ger summan av de bidrag som är förfallna till betal- ning från landet i fråga för de föregående två hela åren. Emellertid kan varje sådant organ tillåta ett dylikt land att fortsätta att utöva sin rösträtt i organet i fråga, om och så länge som or- ganet är övertygat om att betalningsdröjsmålet härrör från utomordentliga och oundvikliga omständigheter.

f) Om budgeten ej anta- ges före början av en ny finansieringsperiod skall budgeten vara på samma nivå som föregående års- budget i enlighet med rä- kenskapsreglementets bc- stämmelser.

5. Storleken av de avgif- ter och andra pålagor, som uttages för tjänster som läm- nas av den internationella byrån för unionens räkning, fastställes av generaldirek- tören, som härom skall läm- na redogörelse till försam- lingen och exekutivkom- mittén.

6. a) Unionen skall ha en kapitalfond som skall bil- das genom en engångsbe- talning av varje unionsland. Om fonden blir otillräck- lig, skall församlingen be- sluta om en ökning av den- samma.

b) Storleken av varje lands första inbetalning till

Prop. 1973: 15

country to the said fund or of its participation in the increase thereof shall be a proportion of the contribu- tion of that country for the year in which the fund is established or the increase decided.

(c) The proportion and the terms of payment shall be fixed by the Assembly on the proposal of the Di- rector General and after it has heard the advice of the Coordination Committee of the Organization.

(7) (a) In the headquar- ters agreement concluded with the country of which the Organization has its head- quarters, it shall be provided that, whenever the working capital fund is insufficient, such country shall grant ad- vances.The amountof these advances and the conditions on which they are granted shall be the subject of separate agreements, in each case, between such country and the Organiza- tion. As long as it remains under the obligation to grant advances, such coun- try shall have an ex officio seat on the Executive Com- mittee.

(b) The country referred to in subparagraph (a) and the Organization shall each have the right to denounce the obligation to grant ad- vances, by written notifica- tion. Denunciation shall take effect three years after the end of the year in which it has been notified.

(8) The auditing of the accounts shall be effected by one or more of the coun- tries of the Union or by ex- ternal auditors, as provided in the financial regulations.

au fonds précité ou de sa participation å l'augmenta- tion de celui—ci est propor- tionnel å la contribution de ce pays pour l'année au cours de laquelle le fonds est constitué ou Paugmen- tation décidé.

c) La proportion et les modalités de versement sont arrétées par PAssemblée, sur proposition du Direc- teur général et aprés avis du Comité de coordination de [*Organisation.

7) a) LlAccord de siege conclu avec le pays sur le territoire duquel l”Organisa- tion a son siege prévoit que, si le fonds de roulement est insuffisant, ce pays accorde des avances. Le montant de ces avances et les conditions dans lesquellcs elles sont accordées font l”objet, dans chaque cas, d*accords sépa- rés entre le pays en cause et l'Organisation. Aussi longtemps qu*il est tenu dlaccorder des avances, ce pays dispose ex officio d'un siege au Comité exécutif.

b) Le pays visé au sous- alinéa a) et l'Organisation ont chacun le droit de dé- noncer Fengagement d7ac- corder des avances moyen- nant notification par écrit. La dénonciation prend effet trois ans apres la fin de Pannée au cours de laquelle elle a été notifiée.

8) La verification des comptes est assurée, selon les modalités prévues par le reglement financier, par un ou plusieurs pays de l'Union ou par des contröleurs ex-

denna fond eller av dess andel i en ökning av fonden skall stå i viss proportion till landets bidrag för det år fonden bildas eller ökning- en beslutas.

c) Proportionen och be- talningssättet skall faststäl- las av församlingen på för- slag av generaldirektören och efter att den rådfört sig med organisationens sam— ordningskommitté.

7. a) I det avtal (bead- quarters agreement), som organisationen sluter med det land inom vars område organisationen har sitt säte, skall bestämmas att, om ka— pitalfonden blir otillräcklig, nämnda land skall bevilja förskott. Storleken av dessa förskott och villkoren för beviljande skall vara före- mål för särskilda överens- kommelser i varje särskilt fall mellan vederbörande land och organisationen. Så länge som detta land har skyldighet att bevilja för- skott, skall det ex officio vara medlem av exekutiv— kommittén.

b) Det land som avses under a) och organisationen skall båda ha rätt att upp- säga skyldigheten att bevil- ja förskott, vilket skall ske skriftligen. Uppsägning skall bli gällande tre år efter ut- gången av det år under vil- ket uppsägningen meddela- des.

8. Revision av räkenska- perna skall verkställas av en eller flera av unionslän- derna eller av utifrån till- kallade revisorer på sätt som föreskrives i räkenskaps-

Prop. 1.973: 15

They shall be designated, with their agreement, by the Assembly.

Article 26

(1) Proposals for the amendment of Articles 22, ..3, 24, 25, and the present Article, may be initiated by any country member of the Assembly, by the Executive Committee, or by the Di- rector Gcneral. Such pro- posals- shall be communi— cated by the Director Gen- eral to the member coun— tries of the Assembly at least six months in advance of their consideration by the Assembly.

(2) Amendments to the Articles referred to in para- graph (1) shall be. adopted by the Assembly. Adoption shall require three-fourths of the votes cast, provided that any amendment of Ar- ticle 22, and of the present paragraph, shall require four-fifths of the votes east.

(3) Any amendment to the Articles referred to in paragraph ("l) shall enter into force one month after written notifications of ac- ceptance, effected in ac— cordance with their respec— tive constitutional pro- cesses, have been received by the Director General from three-fourths of the countries members of the Assembly at the time it adopted the amendment. Any amendment to the said Articles thus accepted shall bind all the countries which are members of the As- sembly at the time the amendment enters into force, or which become members thereof at a sub- sequent date, provided that

térieurs, qui sont, avec leur consentement, désignés par l'Assemblée.

Article 26

1) Des propositions de modification des articles 22, 23, 24, 25 et du présent ar-- ticle peuvent étre présen- tées par tout pays membre de l'Assemblée, par le Co-- mité exécutif ou par le Di- recteur général. Ces propo-- sitions sont communiquées par ce dernier aux pays membres de l'Assemblée six mois au moins avant d'étre soumises å l*examen de llAs— semblée.

2) Toute modification. des articles visés å l'alinéa 1) est adoptée par l'Assem- blée. L”adoption requiert les trois quarts des votes ex- primés; toutefois, toute modification de l'article 22 et du présent alinéa requiert les quatre cinquiemes des votes exprimés.

3) Toute modification des articles visés å l'alinéa 1) entre en vigueur un mois apres la réception par le Directeur général des notifi— cations écrites d'acceptation, effectuée en conformité avec leurs regles constitutionnel- les respectives, de la part des trois quarts des pays qui étaient membres de l'As- semblée au moment on la modification a été adoptée. Toute modification dcsdits articles ainsi acceptée lie tous les pays qui sont mem- bres de l”Assemble'e au mo- ment oil la modification entre en vigueur ou qui en deviennent membres å une date ultérieure; toutefois, toute modification qui aug— mente les obligations finan-

reglementet. Revisorerna skall efter eget samtycke ut- ses av församlingen.

Artikel 26

1. Förslag till ändringar av artiklarna 22, 23, 24, 25 och denna artikel kan fram— ställas av varje land som är medlem av församling- en, av exekutivkommittén eller av generaldirektören. Förslagen skall av general- direktören meddelas de län- der som är medlemmar av församlingen minst sex må- nader innan de skall be- handlas av församlingen.

2. Ändringar av de artik- lar som nämnes under 1. skall antagas av församling- en. Antagandet kräver tre fjärdedelar av avgivna rös- ter; dock kräver varje änd- ring av artikel 22 och av denna punkt 2 fyra femte- delar av de avgivna röster- na.

3. Varje ändring av de artiklar som avses under 1. skall träda i kraft en månad efter det att skriftligt med- delande om godkännande av ändringen, verkställt i enlighet med varje lands konstitutionella förfarande, har mottagits av generaldi- rektören från tre fjärdede— lar av de länder, som var medlemmar av församlingen vid den tidpunkt då änd- ringen antogs av denna. Varje sålunda godkänd änd- ring skall binda alla länder som är medlemmar av för- samlingen vid den tidpunkt då ändringen träder i kraft eller vilka blir medlemmar av den vid en senare tid- punkt. Dock skall ändring som ökar unionsländernas

Prop. 1973: 15

any amendment increasing the financial obligations of countries of the Union shall bind only those countries which have notified their acceptance of such amend- ment.

Article 27

(1) This Convention shall be submitted to revision with a view to the in- troduction of amendments designed to improve the sys- tem of the Union.

(2) For this purpose, con— ferences shall be held suc- cessively in one of the coun- tries of the Union among the delegates of the said countries.

(3) Subject to the provi- sions of Article 26 which apply to the amendment of Articles 22 to 26, any re- vision of this Act, including the Appendix, shall require the unanimity of the votes cast.

Article 28

(l) (a) Any country of the Union which has signed this Act may ratify it, and, if it has not signed it, may ac- cede to it. Instruments of ratification or accession shall be deposited with the Director General.

(b) Any country of the Union may declare in its in— strument of ratification or accession that its ratifica- tion or accession shall not apply to Articles 1 to 21 and the Appendix, provided that, if such country has previously made a declara- tion under Article VI (1) of the Appendix, then it may declare in the said instru- ment only that its ratifica-

cieres des pays de llUnion ne lie que ceux dlentre eux qui ont notifé leur accepta- tion de ladite modification.

Article 27

1) La présente Conven- tion sera soumisc å des re- visions en vue d'y intro- duire les améliorations de nature å perfectionner le systeme de l'Union.

2) A cet effet, des con- ferences auront lieu, suc— cessivement, dans liun des pays de l”Union, entre les délégués desdits pays.

3) Sous reserve des dis- positions de l'article 26 ap- plicables å la modification des articles 22 a 26, toute revision du présent Acte, y compris l”Annexc, requiert l'unanimité des votes expri- més.

Article 28

1) a) Chacun des pays de l”Union qui a signé le pré- sent Acte peut le ratifier et, slil ne l'a pas signé, peut y adhérer. Les instruments de ratification ou d'adhésion sont déposés aupres du Di- recteur général.

b) Chacun des pays de llUnion peut déclarer dans son instrument de ratifica- tion ou diadhésion que sa ratification ou son adhésion n*est pas applicable aux ar- ticles 1 21 21 ct å llAnnexe; toutefois, si ce pays a déjå fait une déclaration selon Particle VI. 1) de llAnnexe, il peut seulement déclarer dans ledit instrument que sa ratification ou son adhésion

finansiella åtaganden endast binda de länder som har lämnat meddelande om att de godkänt ändringen i frå- ga.

Artikel 27

1. Denna konvention skall underkastas revisioner i syf- te att införa sådana änd- ringar som är ägnade att förbättra unionens system.

2.. För sådant ändamå. skall tid efter annan konfe- renser hållas i något av unionsländerna mellan om- bud för dessa länder.

3. Med förbehåll för be- stämmelserna i artikel 26, vilka är tillämpliga på änd- ring av artiklarna 22—26, fordras enhällighet för änd- ring av denna konvention, inbegripet bihanget.

Artikel 28

1. a) Unionsland som un- dertecknat denna akt kan ratificera den, och unions- land som ej undertecknat akten kan ansluta sig till den. Ratifikations- och an- slutningsinstrumenten skall deponeras hos generaldirek- tören.

b) Unionsland kan i sitt ratifikations- eller anslut- ningsinstrument förklara, att ratificeringen eller anslut- ningen icke äger tillämpning på artiklarna 1—21 och bi— hanget; har landet redan av— givit förklaring enligt arti— kel VI: 1. i bihanget får det dock i instrumentet endast förklara att ratificeringen eller anslutningen icke om— fattar artiklarna 1—-20.

Prop. 1973: 15

tion or accession shall not apply to Articles 1 to 20.

(c) Any country of the Union which, in accordance with subparagraph (b), has excluded provisions therein referred to from the effects of its ratification or acces- sion may at any later time declare that it extends the effects of its ratification or accession to those provi- sions. Such declaration shall be deposited with the Direc- tor General.

(2) (a) Articles 1 to 21 and the Appendix shall en- ter into force three months after both of the following two conditions are fulfilled:

(i) at least five coun- tries of the Union have ratified or accedcd to this Act without making a declaration under para- graph (1) (b).

(ii) France, Spain, the United Kingdom of Great Britain and North- ern Ireland, and the United States of Amer- ica, have bccome bound by the Universal Copy- right Convention as re- vised at Paris on July 24, 1971. (b) The entry into force referred to in subparagraph (a) shall apply to those countries of the Union which, at least three months before the said entry into force, have deposited in- struments of ratification or accession not containing a declaration under para- graph (1) (b).

(c) With respect to any country of the Union not covered by subparagraph (b) and which ratifies or ac- cedes to this Act without

ne s*applique pas aux artic- les 1 51 20.

c) Chacun des pays de l”Union qui, conformément au sous-alinéa b), a exclu des effets de sa ratification ou de son adhésion les dis-- positions visées dans ledit sous-alinéa peut, å tout mo- ment ultérieur, déclarer qu'il étend les effets de sa ratification ou de son adhé- sion å ces dispositions. Une telle declaration est déposée aupres du Directeur géné- ral.

2) a) Les articles 1 år 21 et l”Annexe entrent en vi— gueur trois mois aprés que. les deux conditions suivan- tes ont été remplies :

i) cinq pays dc l'Union au moins ont ratifie le présent Acte ou y ont adhéré sans faire de dé- claration selon l'alinéa 1) b),

ii) l'Espagne, les Etats- Unis d'Amérique, la France et le Royaume- Uni de Grande-Bretagne et d'Irlande du Nord sont devenus liés par la Convention universelle sur le droit d'auteur, tclle qulelle a été revisée å Paris le 24 juillet 1971. 17) L”entrée en vigueur visée au sous-alinéa a) est effective å l"égard des pays de llUnion qui, trois mois au moins avant ladite en- trée en vigueur, ont déposé des instruments de ratifica- tion ou d”adhésion ne con— tenant pas de declaration selon l'alinéa 1) b).

c) A regard de tout pays de llUnion auquel le sous- alinéa b) nlest .pas applica— ble et qui ratifie le présent Acte ou y adhere sans faire

e) Unionsland, som i en- lighet med vad som sägs i b) i sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument gjort förbehåll mot tillämpningen av de bestämmelser som av— ses undcr b), kan när som helst senare förklara att det utsträcker ratificeringen el- ler anslutningen till att avse dessa bestämmelser. Sådan förklaring skall deponeras hos generaldirektören.

2. a) Artiklarna 1—21 och bihanget träder i kraft tre månader efter det att föl jan- de två villkor har upp- fyllts:

. i) minst fem unionslän-

der har ratificerat eller anslutit sig till denna akt utan att avge förklaring

enligt 1.b)_.

ii) Amerikas förenta stater, Frankrike, Spanien och Storbritannien har blivit bundna av den i Paris den 24 juli 1971 reviderade Världskonven- tionen om upphovsrätt.

b) Ikraftträdandet enligt 2) får verkan för de unions- länder som senast tre måna- der före ikraftträdandet har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument utan att avge förklaring enligt 1. b).

c) I fråga om unionsland på vilket bestämmelserna i b) icke är tillämpliga och som ratifieerar ' eller anslu- ter sig till denna akt utan

Prop. 1973: 15

making a declaration under paragraph (1) (b), Articles 1 to 21 and the Appendix shall enter into force three months after the date on which the Director General has notified the deposit of the relevant instrument of ratification or accession, unless a subsequent date has been indicated in the instrument deposited. In the latter case, Articles 1 to 21 and the Appendix shall en- ter into force with respect to that country on the date thus indicated.

(d) The provisions of subparagraphs (a) to (c) do not affect the application of Article VI of the Appen- dix.

(3) With respect to any country of the Union which ratifies or accedes to this Act with or without & dec- laration made under para- graph (1) (b), Articles 22 to 38 shall enter into force three months after the date on which the Director Gen- eral has notified the de— posit of the relevant in- strument of ratification or accession, unless a subse— quent date has been in- dicated in the instrument deposited. In the latter case, Article 22 to 38 shall enter into force with respect to that country on the date thus indicated.

Article 29

(1) Any country outside the Union may accede to this Act and thereby become party to this Convention and a member of the Union. Instruments of accession shall be deposited with the Director General.

de déclaration selon l'alinéa 1) b), les articles 1 a 21 et l”Annexe entrent en vigueur trois mois apres la date å laquclle le Directeur général a notifié le dépöt de liin- strument de ratification ou dladhésion considéré, å moins qu”une date posté- rieure n'ait été indiquée dans l'instrument déposé. Dans ce dernier cas, les ar- ticles 1 a 21 et l*Annexe entrent en vigueur å Fégard de ce pays a la date ainsi indiquée.

d) Les dispositions des sous-alinéas a) a e) niaffec- tent pas l'application de Particle VI de llAnnexe.

3) A l”égard de tout pays de l'Union qui ratifie le pré- sent Acte ou y adhere avec ou sans déclaration selon l'alinéa 1) b), les articles 22 a 38 entrent en vigueur trois mois apres la date 51 laquclle le Directeur général a no- tifié le dépöt de l'instru- ment de ratification ou d”adhésion considéré, å moins qu”une date posté- rieure n'ait été indiquée dans l'instrument déposé. Dans ce dernier cas, les ar- ticles 22 a 38 entrent en vigueur å l'égard de ce pays a la date ainsi indiquée.

Article 29

1) Tout pays étranger a llUnion peut adhérer au présent Acte et devenir, de ce fait, partie a la présente Convention et membre de PUnion. Les instruments d”adhésion sont déposés aupres du Directeur général.

att avge förklaring enligt 1. b) träder artiklarna 1—21 och bihanget i kraft tre må- nader efter den dag då ge- neraldirektören lämnat un- derrättelse att ratifikations— eller anslutningsinstrumentet har deponerats, såvida ej ett senare datum har angi- vits i det deponerade instru- mentet. I sistnämnda fall träder artiklarna 1—21 och bihanget i kraft för detta land på den sålunda angivna dagen.

d) Bestämmelserna i a)— c) påverkar ej tillämpningen av artikel VI i bihanget.

3. I fråga om unionsland som ratifieerar eller anslu- ter sig till denna akt med eller utan förklaring enligt 1. b) träder artiklarna 22— 38 i kraft tre månader efter den dag då generaldirektö- ren lämnat underrättelse att ratifikations- eller anslut— ningsinstrumentet har depo- nerats, såvida ej ett senare datum har angivits i det deponerade instrumentet. I sistnämnda fall träder artik- larna 22—38 i kraft för detta land på den sålunda angivna dagen.

Artikel 29

1. Land som står utanför unionen kan ansluta sig till denna akt och därigenom tillträda denna konvention samt bli medlem av unio- nen. Anslutningsinstrumen- tet skall deponeras hos ge- neraldirektören.

Prop. 1973: 15

(2) (a) Subject to subpara- graph (b), this Convention shall enter into force with respect to any country out- side the Union three months after the date on which the Director General has noti- fied the deposit of its in- strument of accession, un— less a subsequent date has been indicated in the instru- ment deposited. In the latter case, this Convention shall enter into force with respect to that country on the date thus indicated.

(b) If the entry into force according to subparagraph (a) precedes the entry into force of Articles 1 to 21 and the Appendix according to Article 28(2)(a), the said country shall, in the mean- time, be bound, instead of by Articles 1 to 21 and the Appendix, by Articles 1 to 20 of the Brussels Act of this Convention.

Article 29bix

Ratification of or acces- sion to this Act by any country not bound by Ar- ticles 22 to 38 of the Stock- holm Act of this Conven- tion shall, for the sole pur- poses of Article 14 (2) of the Convention establishing the Organization, amount to ratification of or accession to the said Stockholm Act with the limitation set forth in Article 28(1)(b)(i) there— of.

Article 30

(1) Subject to the excep— tions permitted by para— graph (2) of this Article, by Article 28 (1) (l)), by Ar- ticle 33(2), and by the Ap- pendix, ratification or acces- sion shall automatically en—

2) a) Sous reserve du sous- alinéa b), la présente Con— vention entre en vigueur å llégard de tout pays étranger a l'Union trois mois apres la date å laquelle le Direc- teur général a notifié le dé- pöt de son instrument (Pad- hésion, å moins qu7une date postérieure n”ait été indiquée dans l'instrumcnt déposé. Dans ce dernier cas, la pré- sente Convention entre en vigueur å Pegard de ce pays a, la date ainsi in- diquée.

b) Si Pentrée en vigueur en application du sous— alinéa a) précéde l'entrée en vigueur des articles 1 a 21 et de l'Annexe en applica- tion de Particle 28.2 (1), ledit pays sera lié, dans Pinter- valle, par les articles 1 51 20 de ]*Acte de Bruxelles de la présente Convention, qui sont substitués aux articles 1 a 21 et är llAnnexe.

Article 29bis

La ratification du préscnt Acte ou Padhésion å cet Acte par tout pays qui nlest pas lié par les articles 22 a 38 de l'Acte de Stockholm de la présente Convention vaut, å seule fin de pouvoir appliquer Particle 14.2) de la Convention instituant l'Organisation, ratification de PActe de Stockholm ou adhésion å cet Acte avec la limitation prévue par Par- ticle 28.1) b) i) dudit Acte.

Article 30

1) Sous réserve des ex- ceptions pcrmises par Pali- néa 2) du présent article, par Particle 28.1) b), par Particle 33.2), ainsi que par l'Annexe, la ratification ou l'adhésion emporte de plein

2. a) Med förbehåll för b) träder denna konvention i kraft för land utanför unio- nen tre månader efter den dag då generaldirektören lämnat underrättelse att dess anslutningsinstrument har deponerats, såvida ej ett senare datum har angivits i det deponerade instrumen- tet. I sistnämnda fall träder konventionen i kraft för det- ta land på den sålunda an— givna dagen.

b) Om ikraftträdandet med tillämpning av a) äger rum innan artiklarna 1—21 och bihanget trätt i kraft med tillämpning av artikel 28: 2. a), är ifrågavarande land under mellantiden bun- det av artiklarna 1—20 i Brysselakten av denna kon— vention, vilka ersätter artik- larna 1—21 och bihanget.

Artikel 29bis

Ratificering av eller an- slutning till denna akt av ett land som ej är bundet av ar- tiklarna 22—38 i Stock- holmsakten av denna kon- vention är vid tillämpning- en av artikel 14: 2 i kon- ventionen om upprättande av organisationen likvärdig med ratificering av eller an- slutning till Stockholmsak— ten med den begränsning som anges i artikel 28: 1. b)i) i'nämnda akt.

Artikel 30

1. Med förbehåll för de undantag som är tillåtna en- ligt 2., enligt artiklarna 28: 1. b) och 33: 2. samt en- ligt bihangct medför ratifi- cering eller anslutning automatiskt godkännande

Prop. 1973: 15

tail acceptance of all the provisions and admission to all the advantages. of this Convention.

(2) (a) Any country of the Union ratifying or ac- ceding to this Act may, sub- ject to Article V(2) of the Appendix, retain the bene- fit of the reservations it has previously formulated on condition that it makes a declaration to that effect at the time of the deposit of its instrument of ratification or accession.

(b) Any country outside the Union may declare, in acceding to this Convention and subject to Article V(2) of the Appendix, that it in— tends to substitute, tempo- rarily at least, for Article 8 of this Act concerning the right of translation, the pro- visions of Article 5 of the Union Convention of 1886, as completed at Paris in 1896, on the clear under- standing that the said pro- visions are applicable only to translations into a lan— guage in general use in the said country. Subject to Ar- ticle I(6) (b) of the Appen- dix, any country has the right to apply, in relation to the right of translation of works whose country of origin is a country availing itself of such a reservation, a protection which is equivalent to the protection granted by the latter coun- try.

(c) Any country may withdraw such reservations at any time by notification addressed to the Director General.

droit accession ä toutes les clauses et admission å tous les avantages stipulés par la présente Convention.

2) a) Tout pays de l'Union ratifiant le présent Acte ou y adhérant peut, sous réserve de Particle V.2) de PAnnexe, conserver le bénéfice des reserves qu'il a formulées antérieurement, å la condition (Pen faire la declaration lors du dépöt de sen instrument de ratifica- tion ou d'adhésion.

b) Tout pays étranger å l'Union peut déclarer, en adhérant å la présente Con- vention et sous réserve de Particle V.2) de l'Annexe, qu'il entend substitucr, pro- visoirement au moins, å Particle 8 du present Acte, concernant le droit de tra- duction, les dispositions de Particle 5 de la Convention d'Union de 1886 complétée & Paris en 1896, étant bien entendu que ces dispositions ne visent que la traduction dans une langue d*usage général dans ce pays. Sous réserve de Particle I.6) b) de PAnnexe, tout pays a la faculté d'appliquer, en ce qui concerne le droit de tra- duction des oeuvres ayant pour pays d*origine un pays faisant usage d'une telle ré- serve, une protection équi- valente ä celle accordée par ce dernier pays.

c) Tout pays peut, å tout moment, retirer de telles reserves, par notification adressée au Directeur gé- néral.

av alla klausuler samt till- träde till alla förmåner i denna konvention.

2. a) Varje unionsland som ratificerar eller ansluter sig till denna akt får, med förbehåll för artikel V: 2. i bihanget, behålla de förmå- ner vilka följer av de för- behåll som landet tidigare gjort, på villkor att det av- ger förklaring härom när det deponerar sitt ratifika- tions- eller anslutningsin— strument.

b) Varje land utanför unionen får, när det anslu- ter sig till denna konven- tion och med förbehåll för artikel V: 2. i bihanget, för- klara att det avser, åtmins- tone tillfälligt, att ersätta ar- tikel 8 i denna akt rörande rätt till översättning, med bestämmelserna i artikel 5 av unionskonventionen 1886, kompletterad i Paris 1896, dock att nämnda be- stämmelser är tillämpliga endast på översättningar till ett språk i allmänt bruk i detta land. Med förbehåll för artikel I: 6. b) i bihanget har varje land rätt att, såvitt av- ser rätten att översätta verk vars hemland tillämpar en sådan reservation, tilläm- pa ett skydd som är likvär- digt med det skydd som medges av sistnämnda land.

0) Varje land kan när som helst återtaga sådana reser- vationer genom meddelande ställt till generaldirektören.

Prop. 1973: 15

Article 31

(1) Any country may declare in its instrument of ratification or accession, or may inform the Director General by written notifica- tion at any time thereafter, that this Convention shall be applicable to all or part of those territories, desig- nated in the declaration or notification, for the external relations of which it is re— sponsible.

2) Any country which has made such a declara- tion or given such a noti— fication may, at any time, notify the Director General that this Convention shall cease to be applicable to all or part of such territories.

(3) (a) Any declaration made under paragraph (1) shall take effect on the same date as the ratification or accession in which it was included, and any notifica- tion given under that para- graph shall take effect three months after its noti- fication by the Director General.

(b) Any notification given under paragraph (2) shall take effect twelve months after its receipt by the Di— rector General.

(4) This Article shall in no way bc understood as implying the recognition or tacit acceptance by a coun- try of the Union of the fac- tual situation concerning a territory to which this Convention is made appli- cable by another country of the Union by virtue of a declaration under paragraph

(1).

Article 31

1) Tout pays peut dé- clarer dans son instrument de ratification ou d,adhé- sion, ou peut informer le Directeur général par noti- fication écrite ä tout mo- ment ultérieur, que la pré- sente Convention est appli- cable å tout ou partie des territoires, désignés dans la declaration ou la notifica- tion, pour lesquels il assume la responsabilité des rela- tions extérieures.

2) Tout pays qui a fait une telle déclaration ou ef- fectué une telle notification peut, å tout moment, noti- fier au Directeur général que la présente Convention cesse d*étre applicable å tout ou partie de ces terri- toires.

3) a) Toute declaration faite en vertu de Palinéa 1) prend effet å la méme date que la ratification ou Pad— hésion dans Pinstrument de laquclle elle a été incluse, et toute notification effec- tuée en vertu de cet alinéa prend effet trois mois apres sa notification par le Direc— teur général.

b) Toute notification ef- fectuée en vertu de Palinéa 2) prend effet douze mois aprés sa réception par le Directeur général.

4) Le présent article ne saurait étre interprété comme impliquant la recon- naissance ou Pacceptation tacite par Pun quelconque des pays de PUnion de la si— tuation de fait de tout terri- toire auquel la présente Convention est rendue ap- plicable par un autre pays de PUnion en vertu d'une declaration faite en applica- tion de Palinéa 1).

Artikel 31

1. Varje land kan i sitt ra- tifikations- eller anslutnings- instrument förklara eller när som helst därefter skriftligen meddela generaldirektören att denna konvention skall vara tillämplig inom alla el- ler delar av de i förklaringen eller meddelandet angivna områden för vars internatio- nella förbindelser landet svarar.

2. Varje land som avgivit en sådan förklaring eller lämnat ett sådant meddelan- de kan när som helst med- dela generaldirektören, att denna konvention skall upp- höra att vara tillämplig inom- alla eller delar av dessa om- råden.

3. a) Förklaring som av— givits enligt 1. blir gällande samma dag som den rati- ficering eller anslutning i vars instrument förklaringen ingick och varje meddelan- de som lämnats enligt 1. blir gällande tre månader efter meddelande härom genom generaldirektören.

b) Meddelande som läm- nats enligt 2. blir gällande. tolv månader efter det att meddelandet mottagits av generaldirektören.

4. Denna artikel får ej tolkas som ett erkännande eller ett tyst godtagande från något unionslands sida av den faktiska situationen i ett område på vilket kon- ventionen av annat unions— land görcs tillämplig enligt förklaring som avges med tillämpning av 1.

Prop. 1973: 15

Article 32

(1) This Act shall, as re— gards relations between the countries of the Union, and to the extent that it applies, replace the Berne Conven— tion of September 9, 1886, .and the subsequent Acts of revision. The Acts previous— ly in force shall continue to be applicable, in their en— tirety or to the extent that this Act does not replace them by virtue of the pre— ceding sentence, in relations with countries of the Union which do not ratify or ac- cede to this Act.

(2) Countries outside the Union which become party to this Act shall, subject to paragraph (3), apply it with .respect to any country of the Union not bound by this Act or which, although bound by this Act, has made a declaration pursuant to Article 28(1)(b). Such coun- tries recognize that the said country of the Union, in its relations with them:

(i) may apply the pro— visions of the most recent Act by which it is bound, and

(ii) subject to Article I(6) of the Appendix, has the right to adapt the protection to the level provided for by this Act. (3) Any country which has availed itself of any of the faculties provided for in the Appendix may apply the provisions of the Appendix relating to the faculty or faculties of which it has availed itself in its relations with any other country of the Union which is not

Article 32

1) Le présent Acte rem- place dans les rapports entre les pays de PUnion, et dans la mesure ou il s'applique, la Convention de Berne du 9 septembre 1886 et les Actes de revision sub- séquents. Les Actes précé— demment en vigueur con- servent leur application, dans leur totalité ou dans la mesure ou le présent Acte ne les remplace pas en vertu de la phrase précé- dente, dans les rapports avec les pays de PUnion qui ne ratifieraient pas le pré- sent Acte ou n”y adhére— raient pas.

2) Les pays étrangers å PUnion qui deviennent par- ties au présent Acte Pap- pliquent, sous réserve des dispositions de Palinéa 3), år Pégard de tout pays de PUnion qui niest pas lié par cet Acte ou qui, bien qu'en étant lié par celui—ci, a fait la declaration prévue å l'ar- ticle 28.1) b). Lesdits pays admettent que le pays de PUnion considéré, dans ses relations avec cux :

i) applique les dispo- sitions de l'Acte le plus recent par lequel il est lié, et

ii) sous reserve de l'ar- ticle 1.6) de PAnnexe, a la faculté d'adapter la protection au niveau pré- vu par le présent Acte. 3) Tout pays qui a in- voqué le bénéfice de Pune quelconque des facultés prévues par PAnnexe peut appliquer les dispositions de PAnnexe qui concernent la ou les facultés dont il a in— voqué le bénéfice dans ses relations avec tout autre pays de PUnion qui n*est

22]

Artikel 32

1. Denna akt träder, i för- hållandet mellan unionslän- derna och i den utsträck- ning som den är tillämp- lig, i stället för Bernkon- ventionen den 9 september 1886 och de efterföljande revisionsakterna. De tidiga- re gällande akterna skall fortfarande vara tillämpliga, i sin helhet eller i den ut- sträckning som denna akt ej ersätter dem i kraft av föregående mening, i för- hållande till de unionslän— der som icke ratificerar el— ler ansluter sig till denna akt.

2. Länder som står utan— för unionen men som tillträ— der denna akt skall, med förbehåll för bestämmelser— na under 3., tillämpa den i förhållande till varje unions- land som ej är bundet av denna akt eller som, fastän det är bundet av den, har avgivit förklaring enligt ar- tikel 28: 1. b). Sådana län— der medger att nämnda

unionsland i förhållande till dem

i) får tillämpa bestäm- melserna i den senaste akt av vilken landet är bundet,

ii) med förbehåll för artikel I: 6. i bihanget har rätt att anpassa skyddet till den nivå som före-

. skrivesidenna akt.

3. Land som begagnat sig av någon av de förmåner som anges i bihanget får tillämpa de bestämmelser i bihanget som rör den eller de förmåner, av vilka lan- det har begagnat sig, i för- hållande till varje annat unionsland som ej är bun- det av denna akt, under för-

Prop. 1973: 15

bound by this Act, provid- ed that the latter country has accepted the application of the said provisions.

Article 33

(1) Any dispute between two or more countries of the Union concerning the inter- pretation or application of this Convention, not settled by negotiation, may, by any one of the countries con- cerned, be brought before the International Court of Justice by application in conformity with the Statute of the Court, unless the countries concerned agree on some other method of settlement. The country bringing the dispute before the Court shall inform the International Bureau; the International Bureau shall bring the matter to the at— tention of the other coun- tries of the Union.

(2) Each country may, at the time it signs this Act or deposits its instrument of ratification or accession, de- clare that it does not con- sider itself bound by the provisions of paragraph (1). With regard to any dispute between such country and any other country of the Union, the provisions of paragraph (1) shall not ap- ply.

(3) Any country having made a declaration in ac- cordance with the provisions of paragraph (2) may, at any time, withdraw its declara- tion by notification addres- sed to the Director Gener- al.

Article 34 (1) Subject to Article 29 bis, no country may rat-

pas lié par le présent Acte, å condition que ce dernier pays ait accepté Pappli- cation desditcs dispositions.

Article 33

1) Tout différend entre deux ou plusieurs pays de PUnion concernant Pinter- prétation ou Papplication de la présente Convention, qui ne sera pas réglé par voie de négociation, peut étre porté par Pun quel— conque des pays en cause devant la Cour internatio- nale de Justice par voie de requéte conforme au Statut de la Cour, å moins que les pays en cause ne convien- nent dun autre mode de reglement. Le Bureau inter- national sera informé par le pays requérant du dif- férend soumis å la Cour; il en donnera connaissance aux autres pays de PUnion.

2) Tout pays peut, au moment ou il signe le pré— sent Acte ou dépose son in- strument de ratification ou d'adhe'sion, déclarer quiil ne se considére pas lié par les dispositions de l'alinéa 1). En ce qui concerne tout différend entre un tel pays et tout autre pays de l'Union, des dispositions de Palinéa 1) ne sont pas ap- plicables.

3) Tout pays qui a fait une déclaration conformé- ment aux dispositions de Palinéa 2) peut, å tout mo- ment, la retirer par une no- tification adressée au Di- recteur général.

Article 34 1) Sous réserve de l'ar- ticle 29bis, aucun pays ne

utsättning att sistnämnda land har godkänt att nämn- da bestämmelser tillämpas.

Artikel 33

1. Varje tvist mellan två- eller flera unionsländer an- gående tolkningen eller till- lämpningen av denna kon- vention, som ej kunnat bi- läggas genom förhandling, kan hänskjutas till Interna- tionella domstolen genom ansökan i överensstämmelse med domstolens stadga från något av de berörda län- derna, om parterna icke överenskommer om annat sätt för tvistens biläggande. Det land som hänskjutit tvisten till domstolen skall härom underrätta den inter- nationella byrån; den inter- nationella byrån skall under- rätta övriga unionsländer om förhållandet.

2. Varje land kan då det undertecknar denna akt el- ler då det deponerar sitt ra— tifikations— eller anslutnings- instrument förklara att det icke anser sig bundet av be- stämmelserna under 1. I frå- ga om varje tvist mellan ett sådant land och ett annat unionsland är bestämmelser- na i 1. icke tillämpliga.

3. Varje land som avgivit en förklaring med tillämp- ning av bestämmelserna i 2. kan när som helst återtaga sin förklaring genom under- rättelse ställd till generaldi- rektören.

Artikel 34 1. Med förbehåll för ar- tikel 29 bis får ett land icke,

Prop. 1973: 15

ify or accede to earlier Acts of this Convention once Ar- ticles 1 to 21 and the Ap- pendix have entered into force.

(2) Once Articles 1 to 21 and the Appendix have en— tered into force, no country may make a declaration un- der Article 5 of the Proto- col Regarding Developing Countries attached to the Stockholm Act.

- Article 35

(1) This Convention shall remain in force without lim- itation as to time.

(2) Any _country may denounce this Act by noti- fication addressed to the Director General. Such de- nunciation shall constitute also denunciation of all ear- lier Acts and shall affect only the country making it, the Convention remaining in full force and effect as regards the other countries of the Union.

3) Denunciation shall take effect one year after the day on which the Di- rector General has received the notification.

(4) The right of denun— ciation provided by this Ar- ticle shall not be exercised by any country before the expiration of five years from the date upon which it becomes a member of the Union.

Article 36

(1) Any country party to this Convention undertakcs to adopt, in accordance with its constitution, the measures necessary to ensure the application of this Con- vention.

peut adhérer, aprés Pentrée en vigueur des articles 1 år 21 et de PAnnexe å des Actes antérieurs de la pré- sente Convention ni les rati- fier.

2) Apres Pentrée en vi- gueur des articles 1 år 21 et de PAnnexe, aucun pays ne peut faire de déclaration en vertu de Particle 5 du Pro- tocole relatif aux pays en voie de développement an- nexé å PActe de Stockholm.

Article 35

1) La présente Conven- tion demeure en vigueur sans limitation de durée.

2) Tout pays peut dé— noncer le préscnt Acte par notification adressée au Di- recteur général. Cette dé- nonciation emporte aussi dénonciation de tous les Actes antérieurs et ne pro- duit son effet qu”å Pégard du pays qui Pa faite, la Convention restant en vi- gueur et exécutoire å Pégard des autres pays de PUnion.

3) La dénonciation prend effet un an apres le jour ou le Directeur général a rceu la notification.

4) La faculté de dénon- ciation prévue par le pré- sent article ne peut étre exercée par un pays avant Pexpiration dlun délai dc cinq ans å compter de la date å laquelle il est devenu membre de PUnion.

Article 36

1) Tout pays partie å la présente Convention slen- gage å adopter, conformé- ment å sa constitution, les mesures nécessaires pour assurer Papplication de la présente Convention.

sedan artiklarna 1—21 och bihanget trätt i kraft, anslu- ta sig till eller ratificera ti- digare aktcr av denna kon- vention.

2. Sedan artiklarna 1—21 och bihanget har trätt i kraft får ett land icke avge för- klaring enligt artikel 5 i protokollet rörande utveck— lingsländerna, vilket är fo- gat till Stockholmsakten.

Artikel 35

1. Denna konvention skall förbli i kraft utan bc- gränsning i tiden.

2. Varje land kan upp- säga denna akt genom med- delande ställt till generaldi- rektören. Sådan uppsägning innebär även uppsägning av alla tidigare akter och får verkan endast med avseen- de på det land från vars sida den skett. För övriga unionsländer förblir konven- tionen i kraft.

3. Uppsägningen blir gäl— lande ett år efter den dag generaldirektören mottagit meddelandet.

4. Rätten till uppsägning enligt denna artikel får icke utövas av något land förrän efter fem år från den dag landet blivit medlem av unionen.

Artikel 36

l.. Varje land som tillträtt denna konvention förpliktar sig att, i överensstämmelse med sin författning. genom- föra de åtgärder som är nöd- vändiga för att säkerställa konventionens tillämpning.

Prop. 1973: 15

(2) It is understood that, at the time a country be- comes bound by this Con- vention, it will be in a posi- tion under its domestic law to give effect to the provi- sions of this Convention.

Article 37

(1) (a) This Act shall be signed in a single copy in the French and English languages and, subject to paragraph (2), shall be de- posited with the Director General.

(b) Official texts shall be established by the Director General, after consultation with the interested Govern- ments, in the Arabic, Ger- man, Italian, Portuguese and Spanish languages, and such other languages as the As- sembly may designate.

(c) In case of differences of opinion on the inter- pretation of the various texts, the French text shall prevail.

(2) This Act shall remain open for signature until Jan- uary 31, 1972. Until that date, the copy referred to in paragraph (1)(a) shall be deposited with the Govern- ment of the French Repub- lic.

(3) The Director General shall certify and transmit two copies of the signed text of this Act to the Governments of all coun- tries of the Union and, on request, to the Government of any other country.

(4) The Director General shall register this Act with the Secretariat of the United Nations.

(5) The Director General

2) Il est entendu qu”au moment ou un pays devient lié par la présente Conven- tion, il doit étre en mesure, conformément är sa legisla- tion interne, de donner effet aux dispositions de la pré- sente Convention.

Article 37

1) a) Le présent Acte est signé en un seul exemplaire dans les langues anglaise et frangaise et, sous reserve de Palinéa 2), est déposé au- pres du Directeur général.

b) Des textes officiels sont établis par le Directeur général, aprés consultation des Gouvernements intéres- se's, dans les langues alle- mande, arabe, espagnol, ita- lienne et portugaise, et dans les autres langues que l'As- semblée pourra indiquer.

c) En eas de contestation sur Pinterprétation des di- vers textes, le texte francais fera foi.

2) Le présent Acte reste ouvert a la signature jus- qu”au 31 janvier 1972. Jus— qu'å cette date, Pexemplaire visé å Palinéa 1) a) sera dé- posé aupres du Governement de la République francaise.

3) Le Directeur général transmct deux copies certi- fiées conformes du texte signé du present Acte aux Gouvernements de tous les pays de PUnion et, sur de- mande, au Gouvernement de tout autre pays.

4) Le Directeur général fait enregistrer le présent Acte aupres du Secretariat de POrganisation des Na- tions Unies.

5) Le Directeur général

2. Det förutsättes att ett land, när det blir bundet av denna konvention, enligt si- na egna lagar skall vara i stånd att göra konventio— nens bcstämmelser verksam— ma.

Artikel 37

1. a) Denna akt skall un— dertecknas i ett exemplar på engelska och franska språken och, med förbehåll för 2., deponeras hos ge— neraldirektören.

b) Officiella texter skall, efter samråd med vederbö— rande regeringar, upprättas av generaldirektören på ara— biska, italienska, portugisis— ka, spanska och tyska språ- ken samt på sådana andra språk som församlingen kan bestämma.

c) Vid meningsskiljaktig- heter beträffande tolkning- en av de olika texterna skall den franska texten äga vits— ord.

2. Denna akt skall stå öp- pen för undertecknande till och med den 31 januari 1.972. Till och med denna dag skall det exemplar som avses i 1. a) deponeras hos franska republikens rege- ring.

3. Generaldirektören skall till regeringarna i samtliga unionsländer och till rege- ringen i varje annat land som så begär överlämna två bestyrkta avskrifter av den undertecknade texten till denna akt.

4. Generaldirektören skall låta registrera denna akt hos Förenta Nationernas sekre- tariat.

5. Generaldirektören skall

Prop. 1973: 15

shall notify the Governments of all countries of the Union of signatures, deposits of in- struments of ratification or accession and any declara- tions included in such in— struments or made pursuant to Articles 28(1)(c), 30(2) (a) and (b), and 33(2), entry into force of any provisions of this Act, notifications of denunciation, and notifica- tions pursuant to Articles 30(2)(c), 31(1) and (2), 33 (3) and 38(1), as well as the Appendix.

Article 38

(l.) Countries of the Union which have not rati- fied or accedcd to this Act and which are not bound by Articles 22 to 26 of the Stockholm Act of this Con— vention may, until April 26, 1975, exercise, if they so desire, the rights provided under the said Articles as if they were bound by them. Any country desiring to ex- ercise such rights shall give written notification to this effect to the Director Gener— al; this notifieation shall be effective on the date of its receipt. Such countries shall be deemed to be members of the Assembly until the said date.

(2) As long as all the countries of the Union have not become Members of the Organization, the Interna- tional Bureau of the Organi- zation shall also function as the Bureau of the Union, and the Director General as the Director of the said Bu- reau.

(3) Once all the countries

notifie aux Gouvernements de tous les pays de l'Union les signatures, les dépöts d'instruments de ratification ou d*adhésion et de décla- rations comprises dans ces instruments ou faites en ap- plication des articles 28.1) c), 30.2 0) et b) et 33.2, l?en- trée en vigueur de toutes dispositions du présent Acte, les notifications de dénon- ciation et les notifications faites en application des ar- ticles 30.2) c), 31.1 et 2, 33.3) et 38.1), ainsi que les notifications visées dans PAnnexe.

Article 38

1) Les pays de PUnion qui niont pas ratifié le pré- sent Acte ou qui n'y Ont pas adhéré et qui ne sont pas liés par les articles 22 a 26 de PActe de Stockholm peuvent, jusqu7au 26 avril 1975, exercer, s'ils le dé- sirent, les droits prévus par lesdits articles comme s'ils étaient liés .par eux. Tout pays qui désire exercer les- dits droits dépose ä cette fin aupres du Directeur gé- néral une notification écrite qui prend effet a la date de sa réception. De tels pays sont réputés étre membres de l'Assemblée jusqu*a la— dite date.

2) Aussi longtemps que tous les pays de l'Union ne sont pas devenus membres dc l'Organisation, le Bureau international de 1,0rganisa- tion agit également en tant que Bureau de PUnion, et le Directeur général en tant que Directeur dc ce Bureau.

3) Lorsque tous les pays

underrätta regeringarna i al— la unionsländer om under- tecknanden, om deponering av ratifikations- och anslut- ningsinstrument och om för- klaringar som intagits i des- sa instrument eller gjorts med tillämpning av artik- larna 28: 1. c), 30: 2. a) och b) samt 33: 2., om ikraftträ- dande av varje bestämmelse i denna akt, om meddelan— den angående uppsägning- ar, om meddelanden som lämnats med tillämpning av artiklarna 30: 2. c), 31: ] och 2, 33: 3 och 38:1 samt om meddelanden som avses ibihanget.

Artikel 38

1. Unionsländer som ej har ratificerat eller anslutit sig till denna akt och som ej är bundna av artiklarna 22—26 i Stockholmsakten kan, om de så önskar, till den 26 april 1975 utöva de rättigheter som anges i nämnda artiklar som om de varit bundna av dem. Varje land som önskar utöva des- sa rättigheter skall göra skriftlig anmälan härom till generaldirektören. Anmälan skall bli gällande från och med den dag den motta- gits. Sådana länder skall an- ses vara medlemmar av för— samlingen till nämnda dag.

2. Så länge som icke alla unionsländer blivit medlem- mar av organisationen, skall organisationens internatio- nella byrå även fungera som unionsbyrå och generaldi- rektören som denna byrås direktör.

3. När alla unionsländer

Prop. 1973: 15

of the Union have become Members of the Organiza- tion, the rights, obligations, and property, of the Bureau of the Union shall devolve on the International Bureau of the Organization.

Appendix

Article I

(1) Any country regarded as a developing country in conformity with the estab- lished practice of the Gen- eral Assembly of the Unit- ed Nations which ratifies or accedcs to this Act, of which this Appendix forms an inte- gral part, and which, having regard to its economic sit- uation and its social or cul- tural needs, does not con- sider itself immediately in a position to make provi- sion for the protection of all the rights as provided for in this Act, may, by a noti— fication deposited with the Director General at the time of depositing its instru- ment of ratification or ac- cession or, subject to Article V(1)(c), at any time there- after, declare that it will avail itself of the faculty provided for in Article Il, or of the faculty provided for in Article III, or of both of those faculties. It may, instead of availing itself of the faculty provided for in Article II, make a declara- tion according to Article

V(1)(a).

(2) (a) Any declaration under paragraph (1) notified before the expiration of the period of ten years from the entry into force of Articles

de l'Union sont devenus membres de l”Organisation, les droits, obligations et biens du Bureau de l"Union sont dévolus au Bureau in- ternational de llOrganisa- tion.

Annexe

Article 1

l.) Tout pays considéré, conformément a la pratique établie de l”Asscmblée géné- rale des Nations Unies, comme un pays en voie de développement, qui ratifie le present Acte, dont la pré— sente Annexe forme partie intégrante, ou qui y adhcre et qui, eu égard ä sa SltUu' tion économique et ä ses besoins sociaux ou culturels, ie s*estimc pas en mesure dans l"immédiat de prendre les dispositions propres ä assurer la protection de tous les droits tels que prévus dans le préscnt Acte, peut, par une notification dépo- sée aupres du Directeur gé— ne'ral, au moment du dépöt de sen instrument de rati- fication. ou d'adhésion ou, sous réserve de ['article V. 1) c), 51 toute date ultérieure, déclarer qu'il invoquera le bénéfice de la faculté pré- vue par l'article II ou de celle prévue par llarticle III en de llune et l'autre de ces facultés. Il peut, au lieu dlinvoquer le bénéfice de la faculté prévue par llarticle II, faire une declaration conformément il. llarticlc V. 1) a).

2) a) Toute declaration faite aux termes de Pali— néa ]) et notifiée avant l'expiration d”une periode de dix ans, ä compter

har blivit medlemmar av er- ganisationen, skall de rättig— heter och skyldigheter samt den egendom som unions- byrån äger övergå till or- ganisationens internationel— la byrå.

Bihang

Artikel 1

1. Varje land, som enligt Förenta nationernas gene- ralförsamlings praxis betrak- tas som utvecklingsland och som ratificerar eller ansluter sig till denna akt, av vilken detta bihang utgör en in- tegrerande del, och som med hänsyn till sin ekonomiska situation och sina sociala eller kulturella behov ej an- ser sig omedelbart i stånd att bereda skydd åt alla de rättigheter som anges i ak- ten, kan genom meddelan- de, som skall deponeras hos generaldirektören, vid depo- neringen av sitt ratifika- tions- eller anslutningsin- strument eller, med förbe- håll för artikel V: l.. e), vid senare tillfälle förklara, att landet kommer att begagna sig av de förmåner som anges i artikel Il eller i ar- tikel III eller båda dessa för- måner. Det kan i stället för att begagna sig av den för- män som anges i artikel ll avge förklaring enligt artikel V: 1. a).

2. a) Varje förklaring cn- ligt 1. som avgivits före ut- gången av en period om tio år, räknat från ikraftträdan- det av artiklarna 1—21 och

Prop. 1973: 1.5

]. to 21 and this Appendix according to Article 28(2) shall be effective until the expiration of the said pe- riod. Any such declaration may be renewed in whole or in part for periods of ten years each by a notification deposited with the Director General not more than fif- teen months and not less than three months before the expiration of the ten- ycar period then running.

(b) Any declaration under paragraph (1) notified after the expiration of the period of ten years from the entry into force of Articles 1 to 21 and this Appendix ac- cording to Article 28 (2) shall be effective until the expiration af the ten-year period then running. Any such declaration may be renewed as provided for in the second sentence of sub- paragraph (a).

(3) Any country of the Union which has ceased to be regarded as a developing country as referred to in par— agraph (1) shall no longer be entitled to renew its dec- laration as provided in par- agraph (2), and, whether or not it formally withdraws its declaration, such country shall be precludcd from availing itself of the facul- ties referred to in paragraph (1) from the expiration of the ten-year period then running or from the expira— tion of a period of three years after it has ceased to be regarded as & develop— ing country, whichever pe- riod expires later.

(4) Where, at the time when the declaration made under paragraph (1) er (2)

de Pentré en vigueur des articles 1 a 21 et de la pré- sente Annexe conformément & Particle 28.2), reste va— lable jusqu'å Pexpiration de ladite période. Elle peut étre renouvelée en tout ou en partie pour d'autres pé- riodcs successivcs de dix ans par notification déposée aupres du Directeur général pas plus de quinze mois mais pas moins de trois mois avant l'expiration de la pé- riode décennale en cours.

b) Toute declaration faite aux termes de l'alinéa 1) et notifiée apres Pexpiration d'une période de dix ans, ä compter de Pentrée en vi— gueur des articles 1 a 21 et de la présente Annexe con- formément å Particle 28.2), reste valable jusqu'a l'expi- rati