Prop. 1957:143

('med förslag till förord\xad ning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957 1

i\r 143

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i rusdrgcksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521), m. m.; given Stockholms slott den 22 mars 1957.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 522);

3) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 25 febru­ ari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; samt

4) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykter- hetsvård.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Såsom ett led i olika åtgärder för att utbygga de vid 1954 års riksdag be­ slutade reformerna inom nykterhetspolitiken framlägges förslag till vissa ändringar i rusdryckslagstiftningen.

Förslagen innefattar i första hand en skärpt kontroll inom utminute­ ringen. Avstängningen av missbrukare skall sålunda effektiviseras. Därvid avskaffas den nuvarande anordningen att nykterhetsnämnd vid bötesansvar förbjuder missbrukaren att köpa hos systembolaget. I stället skall nämnden meddela bolaget att den beslutat föranstalta om åtgärder i syfte att rusdryc­ ker inte skall av systembolaget utlämnas till missbrukaren. På grundval av dessa meddelanden upprättar bolagets distriktsförvaltningar lokala spärr­ listor. Legitimation och kontroll mot spärrlistan skall ske stickprovsvis och därutöver i alla fall, då personalen misstänker att kunden är avstängd. Sam­ ma legitimationshandlingar skall kunna användas som på posten.

1 Biliana till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

2

Dessa förslag ansluter sig nära till de bestämmelser som förordades i 1954 års proposition angående nykterhetspolitiken. Den viktigaste skillna­ den består i att kontrollåtgärderna är mindre långtgående. Enligt nämnda proposition skulle en riksspärrlista upprättas och legitimation i princip av­ krävas varje köpare.

Minimiåldern för den som av köpare anlitas såsom ombud i systembola­ gets butiker föreslås höjd från 18 till 21 år.

De föreslagna inskränkningarna i utminuteringen skall enligt propositio­ nen kompletteras genom skärpta åtgärder mot langning. Det skall bli straff­ bart att utbjuda sprit och att såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, miss­ brukare och berusade. Olovligen inköpt sprit skall kunna tagas i beslag och förklaras förverkad.

I propositionen redovisas en pågående försöksverksamhet med inskränk­ ningar i systembolagets butikstider och med slopad försäljning av de van­ ligare spritsorterna i 1/3-literbuteljer.

Den gångna tidens erfarenheter har visat, att de år 1954 beslutade åtgär­ derna i syfte att åstadkomma en övergång inom konsumtionen till svagare drycker varit otillräckliga och att de med sådana åtgärder förbundna ris­ kerna varit mindre än som befarats. På grund härav föreslås ytterligare åtgärder i nämnda syfte.

Vid sidan av det nuvarande starkölet om högst 4,5 viktprocent föreslås sålunda ett lättare sadant Öl om högst 3,6 viktprocent. Detta får lägre skatt och kommer att kosta ca 65 öre flaskan. Det nya ölet skall enligt förslaget få säljas i flertalet av de livsmedelsbutiker som får tillhandahålla vanligt Öl. I övrigt skall emellertid det nya ölet följa samma bestämmelser som det nu­ varande starkölet. Det skall således inte få säljas från utkörarbilar och skall inte heller få serveras annat än på restauranger som äger rätt att utskänka starköl.

Vidare förordas, att systembolaget iakttar återhållsamhet, när det gäller att inrätta nya fullständiga utminuteringsbutiker. Däremot bör butiker för vin och starköl kunna drivas i något ökad utsträckning, bl. a. som en för­ söksverksamhet i begränsad skala på mindre orter. I samband härmed bör bolaget även pröva att tillhandahålla alkoholfria festdrycker.

Enligt propositionen skall starköl få serveras på samtliga vinrestauranger. Starkölsrättigheter skall även kunna ges åt välskötta ölrestauranger, som i fråga om allmän standard är jämförliga med det för vinrestauranger nor­ mala. Måltidslvånget för starköl skall avskaffas.

Slutligen förordas, att personalmatsalar med rätt till ölservering skall fri- tas från de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden samt att begränsning­ arna i rusdrycksreklamen i huvudsak skall avvecklas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

3

Förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 10 §, 12 § 3 mom., 14 och 15 §§,

17

—20 §§, 29, 30 och 37 §§, 40 § 3 mom., 41 §, 46 § 2 inom., 47 § 2 mom., 52 § 1 mom., 54, 56, 62, 69 och 79 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81, 84, 87 och 89 §§ samt 90 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma förordning skola införas två nya paragrafer, betecknade 13 a § och 41 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5

§.

5

§.

1 mom. Den som erhållit tillstånd att tillverka eller försälja rusdryc­ ker må ej i samband med rörelsens bedrivande avhända sig sådan dryck till annan annorledes ån genom för­ säljning.

2 mom. I butik för handel med andra varor än rusdrycker och i de för sådan rörelse använda lägenhe­ ter, vid torghandel och auktioner, vid handel med lappbefolkningen samt eljest vid yrkesmässig handel med andra varor än rusdrycker är utdel­ ning av sådana drycker även utan be­ talning förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat stark­ öl, som ej utföres ur riket eller till svensk frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget eller det i 13 § nämnda detalj handelsbolaget.

1 mom. Den som har rätt att till­ verka eller försälja rusdrycker må ej genom gåva annat än i form av varuprov avhända sig sådan dryck i sam­ band med rörelsens bedrivande.

2 mom. Den som bedriver agen­ turverksamhet för rusdrycker må ej genom gåva annat än i form av varuprov avhända sig sådan dryck i sam­ band med rörelsens bedrivande.

3 mom. Vid yrkesmässig detalj­ handel med andra varor än rusdryc­ ker är utdelning av sådan dryck även utan betalning förbjuden.

9 §.

3 mom. Inom riket tillverkat stark­ öl, som ej utföres ur riket eller till svensk frihamn, må försäljas endast till partihandelsbolaget eller det i 13 § nämnda detaljhandelsbolaget. Stark­ öl, som är hänförligt till grupp A, må dock av tillverkare säljas till den som enligt 13 a § äger rätt att bedriva avhämtningsförsåljning av denna vara, så ock till den som har rätt till utskänkning av starköl.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år 1957

10

§.

Detalj handelsbolaget må till den som har rätt till utskänkning för­ sälja rusdrycker i och för dennes rö­ relse.

(Nuvarande lydelse)

12

§.

3 inom. Starköl som införes till riket må icke utlämnas från parti­ handelsbolaget, med mindre varan antingen då den inkommer hit är el­ ler ock därefter av bolaget blivit stämplad och försedd med etikett. Be­ träffande flaska må stämplingen ske å kork, propp eller annan förslut- ning. Såväl stämpel som etikett skola innehålla uppgift om namnet å det bjTggeri där tillverkningen skett samt siff erbeteckning (III) för varans klass.

10

§.

Detaljhandelsbolaget må försälja rusdrycker till den som har rätt till utskänkning. Starköl, som är hånförligt till grupp A, må ock av bolaget säljas till den som enligt 13 a § äger rätt att bedriva avhåmtningsförsäljuing av denna vara.

12

§.

3 mom. Starköl som införes till ri­ ket må icke utlämnas från partihan­ delsbolaget, med mindre varan an­ tingen då den inkommer hit är eller ock därefter av bolaget blivit stämp­ lad och försedd med etikett. Beträf­ fande flaska må stämplingen ske å kork, propp eller annan förslutning.

Såväl stämpel som etikett skola in­ nehålla uppgift om namnet å det bryg­ geri där tillverkningen skett samt be­ teckning (III A eller III B) för den klass och grupp, till vilken varan är hänförlig.

(Föreslagen lydelse)

13 a §.

Utan hinder av stadgandet i 13 § må den, som enligt ölförsäljningsförordningens bestämmelser har till­ stånd att bedriva avhämtningsförsäljning av Öl, tillika idka avhämtningsförsäljning av starköl, hänförligt till grupp A. Därvid skola, i stället för stadgandena i denna förordning om utminutering av rusdrycker, ölförsäljningsförordningens bestämmelser om avhämtningsförsäljning av Öl gäl­ la i tillämpliga delar.

Länsstyrelsen må dock, vid med­ delande av tillstånd som avses i förs­ ta stycket eller ock sedermera med motsvarande tillämpning av 4.9 § ölförsäljningsförordningen, förklara att tillståndet till avhämtningsförsälj­ ning icke skall inbegripa försäljning av starköl.

14 §.

Detaljhandelsbolaget äger------------Utminuteringsställe må dock ej fin­ nas annorstädes än i stad, köping el- lei municipalsamhälle med minst femtusen invånare.

Konungen eller,--------

14 §.

och förläggning.

Utminuteringsställe där spritdryc­ ker tillhandahållas må dock ej finnas annorstädes än i stad, köping eller municipalsamhälle med minst femtu­ sen invånare.

— — därtill äro.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §.

15 §.

När det finnes påkallat för att ord- När det finnes påkallat för att ord­ na försändning av rusdrycker till ort, na försändning av rusdrycker, äger där utminuteringsställe ej är beläget, detalj handelsbolaget inrätta särskilt äger detaljhandelsbolaget att å sådan utlämningsställe. ort inrätta särskilt utlämningsställe.

Köpare, som------------ - gälda försändningskostnaden. Vid försändning---------—• — — till handa.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker ic­ ke utlämnas till köpare på utminute­ ringsställe eller försändas till utlämningsstålle eller till köpare, förrän be­ talning för varan erlagts.

17 §.

Vid utminutering må rusdrycker icke utlämnas eller försändas till kö­ pare, förrän betalning för varan er­ lagts.

Innan rusdrycker utlämnas eller försändas till köpare, skall denne på begäran styrka sin identitet och ål­ der medelst av myndighet utfärdad handling eller på annat sätt som fin­ nes kunna godtagas. Samma skyldig­ het åvilar ombud för köpare i fråga om såväl honom själv som köparen. Ombud skall tillika på begäran styr­ ka sin behörighet medelst skriftlig fullmakt, i vilken angivas de varor som skola köpas.

18 §. 18 §.

Rusdrycker må------------ - -------- tjuguett år. Utminutering må vägras den som, Utminutering må vägras den, beenligt underrättelse som kommit ut- träffande vilken nykterhetsnämnd minutcringsstället till handa, av ny k- meddelat beslut som avses i 14 § 2 terhetsnämnd förbjudits att inköpa mom. lagen om nykterhetsvård, så rusdrycker hos detaljhandelsbolaget. ock den, som enligt underrättelse från

nykterhetsnämnd genom laga kraft-

19 §•

Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkohol­ haltiga drycker eller annat berus-

ägande dom högst ett år dessförinnan befunnits skyldig till olovlig försälj­ ning av rusdrycker. Det åligger detaljhandelsbolaget att för kommun eller annat lämpligt område upprätta och till utminuteringsställena inom området utsända förteckning över dem, som sålunda må vägras utminutering, samt att minst en gång var­ je kvartal med vederbörande nykter­ hetsnämnd upptaga frågan om vilka som böra upptagas på sådan förteck­ ning.

19 §.

Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alko­ holhaltiga drycker eller annat berus-

7

Kungl. Maj.ts proposition nr U3 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rusdrycker, endast vin eller, om sär­ skilda skäl därtill äro, vin och stark­ öl.

Tillstånd till trafikutskänkning må avse enbart vin eller, om särskilda skäl därtill äro, vin och starköl. För fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må dock tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

40 §.

3 mom. 1 fråga om restaurang eller avdelning därav, som med hänsyn till beskaffenhet, varupris eller kund­ krets är att anse som folkrestaurang, må rätt till utskänkning som omfat­ tar alla slag av rusdrycker endast överlåtas på ett för ändamålet bildat aktiebolag, som godkänts av Konung­ en (restaurangbolag). Närmare be­ stämmelser om detta bolag meddelas i 6 kap.

Rätt till utskänkning skall även el­ jest överlåtas på restaurangbolaget, när så finnes påkallat till främjande av nykterhet eller ordning.

41 §.

Beträffande överlåtelse------------- — Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldig­ het för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker. Vid överlåtelse skall bolaget, med iaktta­ gande av de föreskrifter kontrollsty­ relsen utfärdar, meddela bestämmel­ ser rörande prissättning på utskänkta rusdrycker och vad därmed äger sam­ band samt stadga sådana villkor, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres beroende av myckenheten utskänkta spritdrycker och starkare viner.

Överlåtelse av tillstånd till trafik­ utskänkning medför skyldighet att hus detaljhandelsbolagct inköpa så­ dana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning i restaurangvagn samt på fartyg och luftfartyg vid färd mel-

rusdrycker, vin och starköl eller, om särskilda skäl därtill äro, endast starköl.

Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin och starköl. För fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må dock tillståndet avse alla slag av rus­ drycker.

40 §.

3 mom. Rätt till utskänkning skall överlåtas på ett för ändamålet bildat aktiebolag, som godkänts av Konung­ en (restaurangbolag), när så av sär­ skilda skäl finnes påkallat till främ­ jande av nykterhet eller ordning.

Närmare bestämmelser om detta bo­ lag meddelas i 6 kap.

41 §.

— avtal upprättas.

Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldig­ het för rättighetsinnehavaren att hos detalj handelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker, utom starköl, hänförligt till grupp A.

Överlåtelse av tillstånd till trafikut­ skänkning medför skyldighet att, med nyss angivet undantag, hos bolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning i restau­ rangvagn samt på fartyg och luftjartyg vid färd mellan svenska hamnar och svenska flygplatser.

Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kon­ trollstyrelsen utfärdar, meddela be­ stämmelser rörande prissättning på utskänkta spritdrycker och starköl, som är hänförligt till grupp R, så ock rörande vad därmed äger samband.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

lan svenska hamnar och svenska flyg­ platser.

46 §.

2 mom. Spritdrycker och starköl må utskänkas endast i samband med måltid.

Föreskrifter angående-----------------Konungen må beträffande utskänkningsställen på viss ort eller inom visst område för rättighetsinnehavare som göra ansökan därom medgiva undantag från stadgandet i första stycket. I fråga om sådan ansökan skola bestämmelserna i 27 och 28 §§ äga motsvarande tillämpning. Medgi­ vande må ej lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att utskänk- ning av spritdrycker och starköl utan samband med måltid icke bör äga rum i kommunen. Lämnas medgivan­ de, utfärdar Konungen de särskilda föreskrifter i avseende å utskänk- ningen som prövas erforderliga. Med­ givandet må när som helst återkallas.

47 §.

2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tid­ punkt föreskrivits enligt 38 eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs.

52 §.

1 mom. Vid föreställning,-----------

Vad nu sagts avser icke sång, kon­ sert, uppläsning eller annan därmed

4/ a §.

Priset på utskänkta spritdrycker skall motsvara utminuteringspriset för varan jämte därå belöpande ut­ skänkning s skatt.

1 samband med utskänkningsskattens erläggande äger utskänkningsinnehavaren av staten åtnjuta ersätt­ ning för kostnader i samband med utskänkningen. Härom meddelas sär­ skilda bestämmelser av Konunqen.

46 §.

2 mom. Spritdrycker må utskänkas endast i samband med måltid.

— första stycket.

Konungen må beträffande viss ort eller visst område medgiva undantag från stadgandet i första stycket. In­ nan sådant beslut fattas, skola full­ mäktige i därav berörda kommuner genom intendentens för utskänkningsärenden försorg erhålla tillfälle att yttra sig i frågan. Medgivande må ej lämnas, om fullmäktige i kommu­ nen förklarat att utskänkning av spritdrycker utan samband med mål­ tid icke bör äga rum i kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar Ko­ nungen de särskilda föreskrifter i av­ seende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivandet må när som helst återkallas.

47 §.

2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tid­ punkt föreskrivits enligt 38 eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att utskänkning som avses i 33 § utan sådant medgi­ vande må fortgå till klockan 1, där ej detaljhandelsbolaget finner skäligt föreskriva att utskänkningen skall avslutas tidigare.

52 §.

------- äger rum.

Vad nu sagts avser icke sång, kon­ sert, uppläsning, radio- eller televi-

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

jämförlig underhållning å restau­ rang.

54 §.

Å utskänkningsställe--------------------Rusdrycker, som ej få utskänkas å utskänkningsställe, eller ersättnings­ medel som nyss sagts må ej heller förvaras därstädes eller eljest sd att gästerna äga tillgång till dem.

(Nuvarande lydelse)

sionsutsändning eller annan därmed jämförlig underhållning å restaurang.

54 §.

- för rusdrycker.

Rusdrycker, som ej få utskänkas å utskänkningsställe, eller ersättnings­ medel som nyss sagts må ej heller förvaras, därstädes eller eljest, på så­ dant sätt att det kan befaras att de förtäras av gästerna.

(Föreslagen lydelse)

56 §.

56 §.

För visst------------ -------- inskränkningar däri. När så prövas nödigt under krig eller vid omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet eller nöd i större omfatt­ ning råder, må Konungen eller, ef­ ter Konungens förordnande, länssty­ relsen förbjuda detaljhandel eller fö­ reskriva inskränkningar däri.

62 §.

Länsstyrelses beslut i ärende angå­ ende tillstånd till annan årsutskänk- ning än trafikutskänkning skall kun­ göras i den eller de tidningar inom orten där allmänna påbud för kom­ munen vanligen meddelas. Tiden för anförande av besvär över sådant be­ slut skall räknas från dagen för förs­ ta kungörandet, vilken dag skall an­ givas i kungörelsen.

69 §.

Bolaget vare skyldigt att vid avtal med leverantör verka för att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som finnes stå i strid med det i 7 § angiv­ na syftet.

79 §.

De i 68, 70 och 73 §§ givna före­ skrifterna skola äga motsvarande ti 11- lämpning å restaurangbolaget. Vad i

73 § stadgas skall även gälla restau­ rangbolagets dotterbolag.

Om behörighetsvillkor

När så prövas nödigt under krig el­ ler vid omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet eller nöd i större omfatt­ ning råder, så ock när det på grund av särskilda förhållanden anses er­ forderligt för ordningens upprätthål­ lande, må Konungen eller, efter Ko­ nungens förordnande, länsstyrelsen förbjuda detaljhandel eller föreskri­ va inskränkningar däri.

62 §.

Då länsstyrelsen utfärdar bevis om tillstånd till annan årsutskänkning än trafikutskänkning, skall beslutet kun­ göras i den eller de tidningar inom orten där allmänna påbud för kom­ munen vanligen meddelas. Tiden för anförande av besvär över sådant be­ slut skall räknas från dagen för första kungörandet, vilken dag skall angi­ vas i kungörelsen.

69 §.

Bolaget är skyldigt att verka för att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som finnes uppenbarligen stå i strid med det i 7 § angivna syftet.

79 §.

De i 68 och 70 §§ givna föreskrif­ terna skola äga motsvarande tillämp­ ning å restaurangbolaget. Vad i 73 § stadgas skall även gälla restaurang­ bolaget och dess dotterbolag, dock icke i fråga om avlöning, som utgår i förhållande till storleken av omsätt­ ningen av andra varor än rusdrycker.

- i 40 § 1 mom.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

vid tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i vidare mån än som er­ fordras för vinnande av det med be­ stämmelserna avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

(Nuvarande lydelse)

Brott som------------

89 §.

1 mom. Hava flera medverkat till gärning, som i 80 § eller 81 § 2 mom. sägs, gäller vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den till vilken rusdrycker försålts eller eljest an­ skaffats vare dock ej förfallen till an­ svar för annan medverkan än anstif­ tan.

2 mom. Husbonde ansvarar för brott som vid detaljhandel begås av hans husfolk eller i hans arbete anta­ gen person, liksom vore brottet be­ gånget av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa be­ slag tillkommer tulltjänsteman i fall som i 86 § sägs. I övrigt gäller angå­ ende beslag vad därom finnes särskilt stadgat.

vid tillsyn å utskänkning inhämtats må ej yppas i vidare mån än som er­ fordras för vinnande av det med be­ stämmelserna avsedda ändamålet. Ej heller må någon, som handhar utminutering, för obehöriga yppa vad han i samband därmed inhämtat rörande enskilds personliga förhållanden. Bry­ ter någon häremot, straffes med dags­ böter eller fängelse i högst sex måna­ der, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen. - av målsägande.

89 §.

1 mom. Försök till olovlig för­ säljning, så ock till gärning, som av­ ses i 81 § 1 mom., straffes efter ty i 3 kap. 1 och 3 §§ strafflagen stadgas.

Straffas enligt första stycket någon som ej äger rätt till försäljning av rusdrycker, skall vad som stadgas i 80 § 3 mom. första stycket äga mot­ svarande tillämpning.

2 mo m. Hava flera medverkat till gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom. sägs eller vid försök till sådan gär­ ning eller ock till brott som avses i 81 § 2 inom., gäller vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den till vilken rusdrycker försålts eller eljest anskaffats vare dock ej förfallen till ansvar för annan medverkan än an­ stiftan.

3 m o m. Husbonde ansvarar för brott som vid detaljhandel begås av hans husfolk eller i hans arbete anta­ gen person, liksom vore brottet be­ gånget av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett utan hans vetskap och vilja.

90 §.

1 mom. Rättighet att verkställa be­ slag tillkommer tulltjänsteman i fall som i 86 § sägs. I övrigt gäller angå­ ende beslag vad därom finnes stadgat i rättegångsbalken, dock icke i fråga om den tid inom vilken åtal sist skall hava väckts.

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

13

Förslag

till

förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 522)

Härigenom förordnas, att 45 §, 50 § 1 inom., 51 och 55 §§ ölförsäljnings- förordningen den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §.

45 §.

I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förordning, är det förbjudet att förtära eller låta nå­ gon förtära rusdrycker eller ersätt­ ningsmedel därför. Ej heller må rus­ drycker eller sådana ersättningsmedel förvaras, i lokalen eller eljest, på så­ dant sätt att det kan befaras att de förtäras av gästerna.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse enligt denna förordning meddelat rörande annat än trafikut- skänkning, skall tillställas länsnyk- terhetsnämnden samt polismyndighe­ ten i den ort där försäljningsstället är beläget. Dessutom skall avskrift av sådant beslut tillställas kommunens nykterhetsnämnd, såvitt avser av­ hämtnings försälj ning och annan utskänkning än trafikutskänkning, samt kontrollstyrelsen, såvitt angår kring- föringsf örsäl j ning.

Har polismyndighet — — — nykterhetsnämnd underrättas.

51 §.

Öl §.

Länsstyrelses beslut i ärende angå- Då länsstyrelsen utfärdar bevis om ende tillstånd till försäljning av Öl tillstånd att tills vidare bedriva avskall, där fråga ej är om trafikut- hämtningsförsäljning eller tillstånd

I lokal, där Öl må utskänkas efter tillstånd eller anmälan enligt denna förordning, vare det förbjudet att för­ tära eller låta någon förtära rusdryc­ ker eller ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana er­ sättningsmedel förvaras i lokalen el­ ler eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest i slutet sällskap medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket i fråga om personalmatsal som i 25 § sägs. Vid ansökan härom skall fogas förklaring från institutionens eller företagets ledning eller vederbörande befälhavare att erinran icke göres mot ansökningen.

50 §.

1 mom. Avskrift av beslut, som länsstyrelse enligt denna förordning meddelat rörande annat än trafikut­ skänkning, skall tillställas länsnyk- terhetsnämnden, polismyndigheten och kommunens nykterhetsnämnd samt, såvitt angår kringföringsför- säljning, kontrollstyrelsen.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Frågor om avstängning från inköp bör enligt utredningen liksom hittills i regel beslutas av länsnykterhetsnämnd. Sådan nämnd skall dock ha möj­ lighet delegera avstängningsrätten till kommunal nykterhetsnämnd. Den som avstänges från inköp bör, i den mån det är möjligt, erhålla meddelande härom från den nykterhetsnämnd som beslutat åtgärden.

Beträffande formerna för avstängning föreslås att åtgärden inte längre skall vara ett mot missbrukaren riktat förhud. I stället anses det lämpligt att välja samma form som nu användes vid s. k. restaurangförbud, d. v. s. att nykterhetsnämnden underrättar Nya systemaktiebolagets distriktsför- valtning om att nämnden beslutat föranstalta om att rusdrycker inte skall utlämnas till missbrukaren.

Utredningen har emellertid inte funnit det tillräckligt att försöka effek­ tivisera avstängningsförfarandet. Det frainhålles sålunda att butikspersona- len, även om de nu föreslagna avstängningsreglerna genomföres, ofta ställes inför fall, i vilka avstängning inte kunnat åvägabringas men där det fram­ står såsom grovt stötande från ordnings- och sociala synpunkter att försälj­ ning måste ske. Avstängningsförfarandet bör därför kompletteras med en möjlighet för personalen att av eget initiativ avvisa missbrukare. Utredningen föreslår, att butikspersonalen skall få rätt att vägra sälja då det ur social synpunkt skulle framstå som direkt olämpligt att rusdrycker ut­ lämnas. Sålunda bör personalen kunna vägra sälja till personer som de vet intagits på eller nyligen utskrivits från vårdanstalt, till personer som en längre tid dagligen gjort flera inköp av rusdrycker och företett tecken på att vara alkoholiserade, eller till personer som under rusets inflytande är kända för att begå våldshandlingar mot närstående eller andra. Personer som vägrats göra inköp på grund av onykterhet och i samband därmed uppträtt pockande och hotfullt mot personalen kan likaledes på goda grunder antagas vara sa hemfallna åt alkoholmissbruk att de ej bör få inköpa rusdrycker.

I nu nämnda och liknande fall, då ett utlämnande av rusdrycker skulle stå i uppenbar strid mot det i 7 § rusdrycksförsäljningsförordningen angivna syftet, skall sålunda butikspersonalen enligt förslaget ha rätt att tillfälligt vägra inköp. Underrättelse om sådan åtgärd skall, om vederbörandes iden­ titet är känd, alltid lämnas vederbörande distriktschef eller motsvarande be­ fattningshavare i detaljhandelsbolaget. Denna underrättelse fyller, såsom redan antytts, ett dubbelt syfte. Distriktschefen skall, om han finner att åtgärden varit befogad, hänskjuta ärendet till länsnykterhetsnämnden för prövning huruvida avstängning från inköp skall vidtagas. Att distriktsche­ fen underrättas innebär emellertid, enligt vad utredningen framhåller, också en rättssakerhetsgaranti. Finner distriktschefen att tillräckliga skäl saknats för åtgärden, skall han lämna butiksföreståndaren meddelande härom och ge denne anvisningar om hur han skall förfara i fortsättningen.

Det understrykes starkt, att butikspersonalen måste begagna den föreslag­ na befogenheten med omdöme och urskillning. Endast nykterhets- och andra sociala synpunkter bör vara avgörande. Med hänsyn till systembolagets mo­ nopolställning i fråga om handeln med rusdrycker får det exempelvis icke

34

hos länsnykterhetsnämnderna. Systemet skulle ändå inte bli fullt effektivt. Det skulle bli svårt att hindra att inköpskorten — liksom förut motböcker- na — utnyttjades av andra än dem för vilka de utställts och att de blev före­ mål för olovliga överlåtelser.

Av här angivna skäl har utredningen inte ansett sig kunna föreslå att inköpskort införes.

För egen del har utredningen funnit sig i huvudsak böra anknyta till den tekniska lösning som förordades av 1954 års nykterhetskommitté och i pro­ positionen nr 151/1954, dock med beaktande av den kritik häremot som förekom vid riksdagsbehandlingen. Utredningen säger härom.

Den av nykterhetskommitténs majoritet föreslagna tekniska formen för avstängning byggde på den folkbokföringsregistrering med födelsenummer som införts under senare ar. Länsnykterhetsnämnderna skulle lämna upp­ gift till detaljhandelsbolaget om de personer som avstängts från inköpsrätt. Den avstängdes födelsetid, födelsenummer och första bokstaven i efternam­ net skulle upptagas av bolaget på en för hela riket gemensam spärrlista, som skulle tillställas samtliga utminuteringsställen; listan skulle förnyas var eller varannan månad. Spärrlistan beräknades komma att innehålla ca 50 000 personer, fördelade på 100—150 sidor. Den som önskade köpa rus­ drycker måste legitimera sig med handling av vilken födelsetiden och fö­ delsenumret framgick. Medelst spärrlistan skulle kontrolleras att köparen ej var avstängd.

Finansministern anslöt sig i stort sett till det avstängningsförfarande som skisserades av nykterhetskommittén men med det tillägget att riksspärrlis- tan skulle kompletteras med en lokal spärrlista. Riksdagen godtog emeller­ tid inte finansministerns förslag i denna del. Härvid synes man främst ha reagerat mot den föreslagna riksspärrlistan. Av motiveringen framgår emel­ lertid också, att man ansett sig böra eftersträva, att rusdrvcksinköpen för de skötsamma konsumenterna inte skulle bli förbundna med formaliteter.

I de genom 1954 års proposition framlagda förslagen bör enligt utredning­ en ändringar ske i två avseenden. I propositionen föreslogs som förut nämnts att köparna skulle legitimera sig med handling som innehöll födelsenum­ mer. Spärrlistan skulle uppställas efter sådan numrering. Emellertid har allmänheten för närvarande, påpekar utredningen, endast två handlingar, som innehåller födelsenummer, nämligen sjukkassekort och skattekvitto Dylika handlingar saknas hos en del i och för sig inköpsberättigade. Med tanke härpå anser utredningen det mer praktiskt att avstängningslistan uppställes efter namn och födelsetid. Härigenom utökas antalet handlingar som kan användas för legitimation. Det påpekas, att denna anordning för­ utsätter att butikspersonalen ålägges tystnadsplikt. Vidare anser utredning­ en att någon riksspärrlista ej bör upprättas. Spärrlistan bör i stället göras lokal. Den bör i allmänhet upprättas för varje kommun eller kommungrupp, där utminuteringsbutik finnes. För Stockholm och dess förorter torde det bil nödvändigt att upprätta en gemensam lista. Motsvarande torde gälla Gö­ teborg och Malmö med förorter.

Forsaljmngsförfarandet och avstängningen är i sina detaljer i huvudsak tankt på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

38

tjänster hos länsnämnderna samt därjämte extra avlöningsmedel med 45 000 kronor till extra biträdespersonal (med begränsad tjänstgöringsskyldighet) bos sådana länsnämnder, som icke kommer i åtnjutande av ytterligare ett skrivbiträde. Behovet av denna förstärkning av Iänsnämndernas personal- utrustning gör sig enligt styrelsen gällande samtidigt med ikraftträdandet av den nya ordningen. Det påkallar därför, framhåller styrelsen, en bety­ dande justering av de för riksdagen redan framlagda beräkningarna rörande detta behov för budgetåret 1957/58.

Läns nykterhets nämnden i Stockholms län anför bl. a.

De nya reglerna i förslaget ha utformats så, att tekniska förutsättningar skapas för en utvidgad köparkontroll och att försäljningsförbudet nu riktas till systembolaget, vilket även ur behandlingspsykologisk synpunkt är att föredra. Nämnden anser sig på grund härav — om än med viss tvekan __ icke böra motsätta sig införandet av ett effektivare avstängningsförfarande. Resultaten av avstängningsåtgärderna kommer självfallet att stå i relation dels till nykterhetsvårdsorganens och systembolagets gemensamma insatser, dels och inte minst till den förståelse och lojalitet, som kan mobiliseras hos de inköpsberättigade kunderna. Det är av utomordentlig vikt att lämplig in­ formation om syftet med åtgärderna sprides genom bolagets utminuterings- butiker och försändningsavdelningar, exempelvis genom en folder, vari bland annat även begreppen alkoholmissbruk i social mening och alkoholism i medicinsk mening bör klarläggas. Information på detta eller på annat sätt torde bättre än straffhot kunna bidraga till uppnåendet av ökat stöd från de inköpsberättigades sida, ett stöd varförutan avstängningsåtgärderna i stort sett bara skulle bli en gest.

Den kraftiga konsumtionsökningen, med ty åtföljande starkt ökade stats­ inkomster av rusdrycksförsäljningen, understryker lämpligheten både av att statsverket helt svarar för de kostnader, som följa av förslagets genom­ förande i denna del, och av att nu klart fastslå systembolagets skyldighet att på ett bättre sätt än vad hittills författningsenligt åvilat detta, ordna och handhava all försäljning av rusdrycker så att därav uppkommer så unga skada som möjligt. Den i förslaget intagna bestämmelsen rörande butikspersonalens möjlighet att av eget initiativ i vissa fall provisoriskt vägra försäljning, är ett led i ett önskvärt återupplivande — om och i be­ gränsad utsträckning — av bolagets sociala förpliktelser, men bolaget bör därutöver genom sina distriktschefer inleda ett samarbete med nvkterhets- vårdsorganen även i andra frågor av social innebörd, som framdeles kunna aktualiseras. Att av detta även följer behov av central rådgivning och sam­ ordning i hithörande avseenden till gagn för samarbetet mellan bolaget och nykterhetsvården finner nämnden angeläget betona.

För länsnykterhetsnämnden i Västmanlands län synes det vara en vinning att man genom den föreslagna effektiviseringen försvårar åtkomsten av rus­ di j eker för de grövsta missbrukarna. Länsnämnden säger vidare.

Effekten av åtgärderna kommer att bero på den lojalitet, som kan uppnås bos den skötsamma delen av konsumenterna. Det är därför av stor betydelse att eu val genomförd information om syftet med åtgärden kommer till stånd Genom ökat stöd från de inköpsberättigades sida kan man möjligen hop­ pas att åtgärderna få någon verkan. En väsentlig fördel torde vara, att sy- stembolagspersonalen återfår något av det sociala ansvar, som förlorades med nuvarande ordnings införande, liksom även stödet av samhällets ökade

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

44

Legitimation skall enligt förslaget krävas då butikspersonalen misstänker att köparen är avstängd, men därutöver skall stickprovskontroller kunna äga rum. Legitimationsförfarandet skall även i viss omfattning tillämpas beträf­ fande ombud.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningens förslag. I några yttranden har dock förordats att legitimation generellt skall krävas, i andra åter att legitimation inte skall begäras i andra fall än då personalen misstänker att kunden är avstängd.

För egen del finner jag mig kunna tillstyrka utredningsförslaget. Detta möjliggör — utan att därför framträda med anspråk på fullständig effek­ tivitet — att de avstängda har att räkna med en påtaglig risk att bli av­ visade, om de försöker göra inköp. Detta kan knappast bli fallet om legiti­ mation endast skulle krävas i fall då misstanke föreligger att kunden är avstängd. Därjämte vinnes, att en begäran om legitimation framstår så­ som en rutinmässig åtgärd och inte såsom ett uttryck för att butiksperso­ nalen funnit anledning antaga att kunden är alkoholmissbrukare. Mot bak­ grunden av de olägenheter som den fria försäljningen fört med sig torde man kunna räkna med att det föreslagna legitimationsförfarandet kommer att vinna förståelse hos den skötsamma delen av kundkretsen. Å andra si­ dan synes det vara att gå längre än nödvändigt att kräva legitimation Aid varje inköp.

Det torde få ankomma på Nya systemaktiebolaget att med ledning av vunna erfarenheter utforma närmare riktlinjer för personalens uppträ­ dande. Hänsyn får självfallet tagas till att förhållandena växlar olika orter emellan. På mindre orter, där personalen känner kundkretsen, synes legi­ timation och kontroll i spärrlista endast behöva ske i undantagsfall. På större orter, där det finns flera butiker, synes däremot legitimation behöva krävas i vidare utsträckning. Jag förutsätter i likhet med utredningen alt Nya systemaktiebolaget på lämpligt sätt bekantgör de nya reglerna för all­ mänheten.

Ytterligare bör understrykas, att rätten att kräva legitimation bör ut­ nyttjas med urskillning och omdöme. Det bör så långt möjligt tillses, att kontrollåtgärderna inte leder till att motboksköerna från tiden före den 1 oktober 1955 återuppstår. Jag vill i detta sammanhang understryka ut­ redningens uttalande, att kunder som endast köper vin och starköl i regel icke torde behöva avkrävas legitimation.

Jag vill tillägga följande. Utredningens av mig tillstyrkta förslag till om­ läggning och effektivisering av avstängningsförfarandet innebär i stort sett en anslutning till de förslag som framlades från regeringens sida år 1954. Modifikationer har skett i några hänseenden, främst på det sätt att den år 1954 föreslagna riksspärrlistan ersatts med lokala listor samt att förfaran­ det för allmänheten blir lättare därigenom att kunderna kan använda alla de legitimationshandlingar som brukas t. ex. på posten. Trots dessa för­ enklingar torde det vara ofrånkomligt att visst besvär åsamkas allmän­ heten. Läget på nykterhetsområdet har emellertid, såsom tidigare påpekats,

Kungl. Maj:ts proposition nr

743

år 1957

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

busstider att passa, tvingats till köande utanför systembutikerna för att kunna hinna göra sina inköp. Enligt nykterhetsnämnden i Eskilstuna, där butikerna stängt kl. 16 på torsdagar och fredagar, synes langningen ha ökat på kvällarna dessa dagar.

I några yttranden, bl. a. från nykterhetsnämnden i Sundsvall, har fram­ hållits att tiden varit för kort för att medge några säkra slutsatser. Någon synbar förbättring av nykterhetstillståndet under den tid försöken pågått har nämnden dock ej kunnat förmärka. Enligt nämndens mening finns anledning misstänka, att langarna genom den tidigare lördagsstängning, som genomförts i Sundsvall, får större marknad.

De tillfrågade polismyndigheterna har i allmänhet inte gjort några ut­ talanden. Dock har från polismästarna i Borås, Eskilstuna och Karlskrona uttalats, att inskränkningarna i butikstiderna hittills inte avspeglat sig i ökad langning.

Polismästaren i Norrköping har emellertid framhållit att det vill synas, som om langarna i större utsträckning än tidigare tillhandahåller rus­ drycker under morgontimmarna. Polismästaren i Sundsvall har påtalat att risk föreligger att langningen ökar i samma mån som det blir obekvämt att på lagligt sätt inköpa rusdrycker.

Av de uppgifter som företag samt fackliga centralorganisationer lämnat framgår, att nykterhetstillståndet i stort tycks vara mycket gott på de in­ dustrier som avsetts med våra förfrågningar. Det har här rört sig om ganska stora företagsenheter, oftast med flera hundra anställda. Enligt deras me­ ning synes de vidtagna ändringarna i öppethållandet ej ha haft vare sig positiv eller negativ effekt på nykterhetstillståndet. I de fall där någon för­ bättring i det redan tidigare goda nykterhetstillståndet inträtt tillskrives för­ bättringen dels svårigheten för närvarande att efter avskedande för fylleri erhålla annat arbete, dels den kalla årstiden.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att tiden hittills har varit för kort för att ge underlag för några egentliga slutsatser. Så mycket anses emellertid kunna konstateras, att mera framträdande nykterhetspolitiska vinster inte torde vara att vänta av förkortade butikstider. Ett visst intresse har dock påpekandet i de förut återgivna uppgifterna om ökad langning på vissa provorter. Dessa uppgifter kan, framhåller utredningen, tyda på att de inskränkta butikstiderna i någon mån hindrat missbrukare från legala sprit­ inköp. Uppgifterna i fråga ger emellertid också enligt utredningen en anty­ dan om vad som kan vara avigsidan av sådana åtgärder.

I avseende på 1/3-litrar na erinras om att det från olika håll häv­ dats, att tillhandahållandet av sprit i förpackningar om 1/3 liter skulle ha medfört olägenheter för nykterhetstillståndet på arbetsplatserna och bland ungdomen. Utredningen påpekar vidare att man i denna fråga vunnit vissa praktiska erfarenheter redan i januari 1956.

Under nämnda månad fanns nämligen 1/3-litrar inte att tillgå i vissa delar av landet. Nya systemaktiebolaget igångsatte med anledning härav vissa un­ dersökningar. Genom dessa avsåg man att utröna huruvida de systembolags- hutiker som ej förde 1/3-litrar visade någon förändring i omsättningsut- vecklingen i jämförelse med butikerna i de områden, som under samma tid sålde sådana förpackningar. Utredningen visade, att försäljningssiffrorna uttryckta i volymliter sålda på 1/3- och 1/2-literbuteljer, var nästan exakt desamma i butiksgrupper med och utan 1/3-litrar i jämförelse med fjärde kvartalet 1955. För de butiker, som erhållit 1/3-literbuteljer, utgjorde för­

49

sälj ningen under januari månad 28 % av försäljningen under fjärde kvar­ talet 1955, under det att de butiker, som ej erhållit leveranser av 1/3-liter- buteljer hade eu försäljning av 27,7 % i jämförelse med samma kvartal 1955. Dessa siffror tydde närmast på att man inte kunde räkna med någon minskning av totalförsäljningen, därest 1/3-literbuteljerna slopas. Från de butiker, där 1/3-litrar saknats, rapporterades också allmänt att de kunder, som velat ha denna förpackning, i allmänhet köpte 1/2-literbuteljer i stället.

För att få frågan ytterligare belyst har Nya systemaktiebolaget i samråd med utredningen från och med den 16 november 1956 på försök inställt för­ säljningen av svenskt brännvin, härtappad eau-de-vie och gin i flaskor om 1/3 liter i Stockholm, Solna och Sundbyberg. Såsom »kontrollorter» har valts Göteborg och Mölndal. De hittills vunna erfarenheterna redovisas så­ lunda.

Vid jämförelse med försäljningsutvecklingen i sistnämnda båda städer vi­ sar det sig, att försäljningen, uttryckt i volymliter, under perioden 6—15 november i Stockholm var 3 gånger så stor som i Göteborg och under perio­ den 16—30 november 2,8 gånger så stor. Dessa siffror bör jämföras med relationstalet för försäljningen under de första 12 »fria» månaderna, vilket visar att försäljningen av spritdrycker i genomsnitt varit 2,5 gånger så stor i Stockholm som i Göteborg. I oktober 1956 var motsvarande relationstal 2,56.

När det gäller att bedöma dessa siffror, får man, liksom i fråga om bu- tikstiderna, hålla i minne, att försökstiden varit mycket kort. Några egent­ liga hållpunkter för en bedömning av den föreliggande frågan synes de inte ge. Skattehöjningen per den 6 november 1956 synes de första dagarna ha haft starkare verkan i Göteborg än i Stockholm. Att relationen mellan för­ säljningssiffrorna i de båda städerna under försöksperioden något ändrats till Stockholms favör, synes därför knappast kunna uppfattas som en ver­ kan av att 1/3-litrarna där bortfallit. Ändringen torde endast innebära att relationen mellan försäljningssiffrorna i de båda städerna under månadens senare del varit på väg att återgå till den normala.

Fylleriets utveckling har i stort sett förlöpt parallellt i Stockholm och Göteborg. Någon skillnad till Stockholms förmån under försöksperioden kan inte konstateras. Anmärkningsvärt är, att Stockholm efter höjningen av spritskatterna visar sämre utveckling än landet i övrigt.

Vi har även gjort förfrågningar hos nykterlietsnämnden i Stockholm om man kunnat iaktta några verkningar av 1/3-literbuteljernas borttagande. Svaret har blivit, att man ännu inte kunnat göra några säkra iakttagelser. Beträffande enskilda missbrukare hade dock gynnsamma verkningar iaktta­ gits. Dessa missbrukare hade svårt att få ihop pengar till en halv liter bränn­ vin. Ofta köpte emellertid flera missbrukare gemensamt en halv liter. Tjäns­ temännen hos nykterhetsnämnden ansåg det därför värdefullt om även halv­ literbuteljerna försvann.

Nykterhetsnämnden i Solna har på förfrågan meddelat, att enligt nämn­ dens uppfattning har halvliterbuteljer inköpts i stället för 1/3-lilrar, varför även halvliterbuteljerna borde indragas. Nykterhetsnämnden i Sundbyberg är av den uppfattningen att borttagandet av 1/3-litrarna inte hatt någon egentlig inverkan på de svårare missbrukarnas konsumtion. Nämnden har även påtalat nackdelen av att lojala köpare, som endast önskar inköpa eu mindre spritkvantitet, icke längre bar möjlighet därtill.

Förfrågningar hos buliksehefer har i stort sett givit samma resultat som i januari 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Remissyttrandena

Utredningens ståndpunkt i fråga ombutikstiderna godtages av samt­ liga remissinstanser. I ett par yttranden manas dock till viss försiktighet i fråga om inskränkningar i de nuvarande butikstiderna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att systembolagets försälj­ ningssiffror alltid kommer att röna inverkan av hur systembolagets försälj­ ning är anordnad, samt fortsätter.

Ju fler försäljningsställen det finns, ju längre butikerna hållas öppna och ju mer allmänhetens önskemål angående olika förpackningar tillgodoses, desto större måste också försäljningen komma att bli. Detta förhållande bör emellertid utnyttjas med urskillning som nykterhetspolitiskt vapen. En myc­ ket stor del av allmänheten torde för alla sina inköp vara hänvisade till någon eller några timmar om dagen och ha berättigade önskemål att öppet- hållningstiderna anpassas därefter. Behörig hänsyn måste tagas härtill vid bedömningen av dessa frågor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att det är angeläget att försöksverksamheten fortsätter. Skrivbordsspekulationer i dessa förhållan­ den tjänar till föga. Endast ett noggrant studium av folks inköpsvanor under olika betingelser kan ge vägledning för den politik som bör komma i tillämpning.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län är av den uppfattningen att de väsentligaste fördelarna torde vinnas genom tidigare stängning avlönings­ dagar. Av samma uppfattning är länsnykterhetsnämnden i Blekinge län.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att lördagsstängning säkerligen skulle medföra minskad konsumtion och därmed påverka nykterhetstill- ståndet i positiv riktning.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse anser, att experiment med buti­ kernas öppnande vid senare tidpunkt på dagen bör ske icke endast genom att öppna kl. 11 utan även genoin att börja försäljningen kl. 12, alltså samma tid som utskänkningslokalerna. Detta har enligt De kristna sam­ fundens nykterhetsrörelse förordats både från nykterhetsnämndshåll och av medlemmar inom länkrörelsen.

Nya systemaktiebolaget ansluter sig till vad utredningen anfört i fråga om butikstiderna. Skulle försöksverksamheten framdeles visa, att fördelar ur nykterhetssynpunkt kan vinnas genom ändring i tiderna för butikernas öppethållande, är bolaget berett att vidtaga sådana ändringar.

Svenska handelstjänstemannaförbundet förordar tidigare stängningstid på den eller de dagar, då veckoavlöningcn i allmänhet utbetalas, d. v. s. tors­ dagar och fredagar. Förbundet anför hl. a. följande.

Den försöksverksamhet, som företagits med förkortade butikstider, har dels varit av alldeles för liten omfattning och dels förekommit under alltför kort tid för att ur nykterhetssynpunkt kunna ge något utslag. Däremot har vi erfarit, att det ur ordningsmässiga aspekter skett en avsevärd förbätt­ ring på de butiker, där man tillämpar en tidigare stängning. Man har också i stort sett sluppit det klientel, som avlöningskvällarna uppträdde utanför

51

butikerna för att tigga ihop pengar till sprit, vilken sedan omgående tömdes i närmaste portgång. Det förtjänar omnämnas, att klagomål från kund­ kretsens sida över den tidigare stängningen förekommit i ytterst ringa ut­ sträckning.

Det har uttalats gissningar om en ökad langning i händelse av förkortade butikstider. Härom vet man emellertid ingenting. Den enda erfarenhet, man hittills har av ett förkortat öppethållande, är från föregående sommar, då systembutikerna stängdes tidigare under lördagarna. Under den tiden kunde inte, såvitt vi vet, någonstädes konstateras, att den olaga spritförsäljningen ökade i omfattning. Vad man däremot säkert vet är, att möjligheten för en missbrukare att skaffa sig sprit är avsevärt mindre, för det mesta helt ute­ sluten, på de tider, då systembolagets butiker är stängda.

Riksförbundet Landsbygdens folk liksom Svenska arbetsgivareföreningen manar till viss försiktighet i fråga om inskränkningarna i butikstiderna.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför.

De av utredningen redovisade erfarenheterna av inskränkta butikstider synes motivera att dessa försök bedrives med en viss försiktighet. Eftersom någon positiv effekt av ändringarna i butikstiderna knappast tycks ha upp­ nåtts men anledning finns att räkna med svårigheter för kunder från lands­ bygden att göra sina inköp i de fall då sådana ändringar införts, bör enligt förbundets mening dessa försök i fortsättningen läggas så att de i minsta möjliga mån hindrar de skötsamma kunderna att göra inköp. Helt allmänt anser dock förbundet, att all försöksverksamhet som kan leda till minskat alkoholmissbruk bör ifrågakomma.

Svenska arbetsgivareföreningen säger.

Föreningen anser liksom utredningen, att förkortade butikstider för sy­ stembutikerna sannolikt icke skulle leda till någon mera betydande förbätt­ ring av nykterhetstillståndet. Åtgärden skulle visserligen i någon mån för­ svåra inköpen, men detta kan å andra sidan befaras medföra att den s. k. langningen, även om straffbestämmelserna häremot skärpas, ökar i om­ fattning. Erfarenheterna av de butikstider, som tillämpades före den 1 ok­ tober 1955, tyda också på att en återgång till kortare butikstider kan leda Iill olovlig frånvaro från arbetet genom att arbetstagarna föranledas inköpa rusdrycker under arbetstid. Föreningen vill ej motsätta sig att de pågående försöken med kortare butikstider fullföljas; om försöken emellertid skulle giva vid handen, att endast relativt obetydliga nykterhetspolitiska fördelar kunna nås genom en ändring av butikstiderna, synas emellertid enligt för­ eningens mening utminuteringsbutikerna, i vart fall under de flesta vecko­ dagarna, böra hållas öppna i den för detaljhandeln på orten normala om­ fattningen med hänsyn till de olägenheter en ändring skulle medföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

Remissinstanserna har icke heller något att erinra mot utredningens ståndpunkt i fråga om 1/3- literbuteljerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter emellertid om icke värdet av den pågående experimentverksamheten skulle förhöjas, om den utsträcktes till att omfatta även 1/2-literbuteljerna, i varje fall beträffande okryddat brännvin. Länsstyrelsen i Kronobergs län är av samma uppfattning. Godtcniplarordcn förordar likaledes, alt man under den fortsatta försöksverk­ samheten prövar inte bara att ta bort 1/3-litrar utan även 1/2-litrar.

52

Länsstyrelsen i Västerbottens län har ej något att erinra mot att försöken fortsätter. Länsstyrelsen anser dock att denna fråga icke torde vara av större betydelse ur nykterhetssynpunkt.

Nya systemaktiebolaget anför följande.

Verkställda undersökningar rörande verkningarna ur nykterhetssynpunkt av den i Stockholmsområdet inställda försäljningen av svenskt brännvin, härtappad gin och eau-de-vie på 1/3-literfläskor har hittills icke givit be­ lägg för att denna inskränkning skulle ha någon nykterhetsfrämjande effekt. Det måste även anses mindre tilltalande att i nykterhetsavseende anmärkningsfria kunder, som icke önskar köpa större kvantitet än 1/3-liter, skall tvingas att antingen inköpa 1/2-liter eller avstå från inköp. Än mer otillfredsställande ur sistnämnda synpunkt vore det, därest — som av ut­ redningen tillfrågade nykterhetsnämndsrepresentanter föreslagit — även 1/2-literflaskor av de ifrågavarande varuslagen slopades. Det finns enligt bolagets mening ingen logik i en åtgärd, som innebär att man animerar kunden att köpa en större kvantitet när målet är att han skall konsumera mindre. Man kan även se på denna fråga på det sättet, att en stor del av de nuvarande missbrukarna — vilka företrädesvis köper 1/3-litrar eller 1/2- litrar — kommer att försvinna som kunder efter införandet av legitima­ tion och spärrlistor. Härigenom får problemet mindre proportioner än ti­ digare.

Då försöksverksamheten på detta område emellertid kommer att fortsättas får bolaget efter ytterligare någon tid möjlighet att med större säkerhet be­ döma, huruvida indragningen av 1/3-litrarna har någon inverkan på sprit­ konsumtion och nykterhet st i Ilstånd. Det bör dock redan nu förutskickas, att en sådan bedömning kan bli både svår och osäker, eftersom igångsät­ tandet av försöksverksamheten i tidsavseende sammanfallit med den i no­ vember 1956 genomförda höjningen av spritskatterna, vilken åtgärd i fråga om spritdrycker över huvud taget — åtminstone hittills — medfört såväl en försäljningsminskning som en nedgång i antalet fylleriförseelser. Att ur ett statistiskt material som påverkas av flera samtidigt verkande faktorer söka utröna vad som kan hänföras till de skilda faktorerna torde bereda vissa svårigheter. Skulle emellertid med någorlunda säkerhet kunna fast­ ställas, att slopandet av 1/3-litrarna medför fördelaktiga verkningar i nyk­ terhetsavseende, är bolaget — trots de betänkligheter ur andra synpunkter som förut anförts mot en sådan åtgärd — berett att över hela landet upp­ höra med försäljningen av spritdrycker på ifrågavarande butelj storlek i den omfattning som utredningen förordar. Däremot vill bolaget icke för när­ varande göra något uttalande till förmån för slopandet även av 1/2-liter- buteljer.

I anslutning till synpunkterna om 1/3-litrarna tar bolaget upp frågan om brännvinets a 1 k o h o I h a 11 och anför.

Okryddat brännvin har sedan den 1 oktober 1955 endast tillhandahållits med en alkoholhalt av högst 40 %, medan däremot kryddat brännvin är några procent starkare. Av okryddat brännvin har hittills saluförts dels renat brännvin å 40 %, tillverkat av potatis, dels taffelbrännvin å 40 %, till­ verkat av cellulosasocker, och dels slutligen brännvin special ä 34 %, tillverkat av potatis. Sedan det renade brännvinet å 40 % i augusti 1956 på grund av råvarubrist icke längre fanns att tillgå, övergick försäljningen dels till taffelbrännvin, dels till brännvin special. I oktober 1956 såldes utminu- teringsvis ungefär lika mycket taffelbrännvin som brännvin special, eller

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

54

Kungl. Maj:ts proposition nr U3 år i957

V. Starkölsfrågan m. m.

Åtgärder för att främja en övergång till svagare drycker

Utredningen

Utredningen erinrar om att den enligt direktiven hade att överväga lätt­ nader i fråga om starkölet. Utredningen säger härom.

Sådana lättnader är att se som ett led i statsmakternas strävanden att försöka uppnå en förskjutning inom konsumtionen från spritdrycker till svagare drycker. Dessa strävanden är enligt vår mening naturliga. Man mås­ te räkna med att befolkningens stora flertal är alkoholkonsumenter. Kon­ sumtionen i vårt land har sedan länge främst varit inriktad på spritdrycker — en tendens som snarast förstärkts efter den 1 oktober 1955. I detta läge synes åtskilligt vara att vinna, om man kan mildra dryckessederna genom att i större utsträckning inrikta konsumtionen på svagare drycker. När det gäller att konkurrera med den dominerande spritdrycken, brännvinet, torde maltdryckerna, såsom påpekats i särskilda utskottets utlåtande till 1954 års riksdag, äga de största förutsättningarna. Härvid synes främst stark­ ölet kunna få betydelse. Vi får i detta sammanhang även erinra om att malt­ dryckerna, enligt vad numera är känt, i förhållande till alkoholhalten har eu mindre stark berusningseffekt än spritdryckerna.

Förbrukningen av starköl håller sig för närvarande på en oväntat låg nivå. Denna dryck har alltså inte spelat den roll som man räknade med i sam­ band med 1954 års nykterhetsreform.

Att efterfrågan på starköl kommit att bli ringa torde bero på att priset på starköl är relativt högt och att antalet försäljningsställen — inom såväl utminutering som utskänkning — är ganska begränsat. Vi har funnit oss böra föreslå tämligen långtgående åtgärder i båda dessa hänseenden.

Remissyttrandena

Såsom redan antytts delar flertalet remissinstanser utredningens uppfatt­ ning att det vore av värde att genom lättnader i fråga om bl. a. starkölet söka få tdl stånd en övergång av konsumtionen från spritdrycker till alkohol- svagare drycker. Nykterhetsrörelsernas organisationer samt vissa länsnyk- terhetsnämnder ställer sig dock i huvudsak avvisande till denna tanke.

Socialstyrelsen uttalar bl. a. följande.

Socialstyrelsen hyser stor förståelse för strävandena att skapa en kon­ kurrent till biännvinet sasom det svenska folkets utan jämförelse viktigaste rusdryck. Den enda tänkbara konkurrenten härtill utgör maltdryckerna. Styrelsen tillstyrker med hänsyn härtill förslaget om införande av ett lät­ tare starköl än det nuvarande. Att såsom resultat enbart härav vänta sig någon nämnvärd övergång från brännvinskonsumtion till ölkonsumtion är dock icke realistiskt. En sådan utveckling är en fråga på lång sikt, vilken innefattar en omprövning av sådana ömtåliga spörsmål som beredande av friare tillgång till alla slag av starköl för allmänheten samt ändring till ölets fördel av relationen mellan konsumentpriset för olika slag av alkohol­ drycker.

56

och, med vissa modifikationer, IOGT intagit i stort sett samma ståndpunkt har redan nämnts i samband med redovisningen av utredningens allmänna synpunkter.

Kungl. Maj:is proposition nr U3 år 1957

Starkölets alkoholhalt och beskattning

Gällande ordning

Vid tillkomsten av 1954 års nykterhetslagstiftning visade det sig att frå­ gan om maltdryckernas alkoholhalt hörde till de spörsmål, om vilka me­ ningarna var i särskilt hög grad delade. Enighet rådde visserligen om att starkare maltdrycker i någon form borde få tillhandahållas, men uppfatt­ ningarna gick isär om hur man därvid borde förfara. Diskussionen rörde sig framför allt om två alternativ: antingen skulle man tillåta både ett van­ ligt Öl med högst 2,8 viktprocent och ett starköl med högst 4,5 viktprocent, eller också borde man medge enbart ett starkare vanligt Öl om högst ca 3,4 viktprocent alkohol men låta starkölsförbudet bestå. Det ansågs uteslutet att både höja halten i det vanliga ölet och återinföra starkölet.

Statsmakterna beslöt i enlighet med det först angivna alternativet, att ett vanligt Öl med högst 2,8 viktprocent och ett starköl med högst 4,5 vikt­ procent skulle få tillhandahållas.

Enligt gällande bestämmelser indelas maltdryckerna i tre klasser. Den första klassen omfattar maltdrycker, vilkas alkoholhalt icke överstiger 1,8 viktprocent, lättöl, andra klassen maltdrycker, vilkas alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent, Öl, och tredje klassen maltdrycker med en al­ koholhalt överstigande 2,8 viktprocent, starköl.

I försäljningshänseende hänföres starkölet till rusdryckerna och får såle­ des endast säljas genom systembolagets butiker. För vanligt Öl gäller en skattesats av 42 öre för liter och för starköl 1 krona 35 öre för liter. Skatte­ satserna har beräknats efter den högsta tillåtna alkoholhalten för vardera varuslaget.

Utredningen

Utredningens förslag innebär att starkölsskatten differentieras så att till­ verkning av en lättare typ starköl med en alkoholhalt på högst 3,6 viktpro- cent benämnt klass III grupp A — möjliggöres. För detta starköl före­ slås att skatt uttages med 84 öre för liter.

I fråga om starköl med över 3,6 viktprocent (benämnt klass III grupp B) skall därvid den nuvarande skattesatsen, eller 1 krona 35 öre för liter, bibe­ hållas.

I samband härmed förutsättes — som ett provisorium i avbidan på stats­ makternas ställningstagande rörande föreliggande förslag till ny tulltaxa__ att ändring sker av tulltaxans bestämmelser rörande starköl. Tullsatsen för starköl är för närvarande 1 krona 86 öre för liter; detta belopp inkluderar

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

57

skatt med 1 krona 35 öre och tullskydd med 51 öre för liter, motsvarande 45 resp. 17 öre per butelj. Ifrågavarande tullsats bör enligt förslaget bibe­ hållas oförändrad i fråga om starköl med över 3,6 viktprocent alkohol. Be­ träffande starköl med högst 3,6 viktprocent bör tullskyddet beräknas med utgångspunkt från att tullskydden för Öl, starköl av lättare typ och stark­ öl av nuvarande typ skall stå i samma proportion till varandra som parti­ priserna på dessa varor exklusive skatt. Härvid har räknats med ett an­ taget partipris för det föreslagna starkölet av lättare typ om 26 öre per butelj om 1/3 liter. Kalkylen resulterar i ett tullskydd för denna vara av exakt 15,57 öre eller, efter avrundning nedåt, 15 öre per butelj. Räknat per liter skulle alltså tullen för det föreslagna starkölet av lättare typ bli 1 krona 29 öre.

Utredningen gör följande överväganden. Det nuvarande relativt höga priset på starköl sammanhänger självfallet med beskattningens höjd. Att föreslå någon sänkning av skattesatsen torde emellertid i dagens nykterhetspolitiska läge inte vara tillrådligt. Frågan har dessutom nyligen prövats av statsmakterna. Då spritskatterna höjdes i no­ vember 1956, lämnades skatten på starköl oförändrad. Härigenom kom be­ skattningen, mätt i ren alkohol, att bli betydligt lägre för starköl än för brännvin. För en så stark alkoholdryck som ett 4,5 procentigt Öl torde den nuvarande skattesatsen i och för sig vara väl motiverad. Detta framgår bl. a. vid en jämförelse med det danska priset på starköl, vilket är väl så högt som det svenska. Vi får även erinra om att den nuvarande skattesatsen för stark­ öl avvägts i förhållande till omsättningsskatten på lättvin.

Betänkligheterna mot en sänkning av den nuvarande starkölsskatten sam­ manhänger emellertid främst med att denna anpassats för en dryck med relativt hög alkoholstyrka. Vi vill i detta sammanhang erinra om att de stark- ölstillverkande bryggerierna i allmänhet håller starkölets alkoholhalt täm­ ligen nära maximigränsen 4,5 viktprocent, d. v. s. i regel vid 4,3—4,4 vikt­ procent. Att så sker torde i och för sig vara naturligt med hänsyn till det förhållandevis höga pris som måste uttagas för starkölet (i Stockholm 85 öre per butelj mot 44 öre för vanligt Öl). Det kan emellertid från nykterhetspoli- tisk synpunkt icke anses vara en i allo önskvärd konsekvens av beskattning­ ens utformning.

Med hänsyn till de nu berörda förhållandena har utredningen ansett sig böra pröva möjligheterna att införa ett starköl av svagare typ med lägre be­ skattning och som följd härav även prisbilligare. Härom anföres följande.

Om sortimentet av maltdrycker kunde utökas på detta sätt, skulle detta innebära att maltdryckerna fick större möjligheter att konkurrera med spritdryckerna.

Ett starköl med så pass hög alkoholhalt som 4,3—4,4 viktprocent kan vis­ serligen tjäna såsom sällskapsdryck, exempelvis som ersättning för grogg o. d. Såsom måltidsdryck är dock ett sådant Öl enligt mångas uppfattning onödigt fylligt och alkoholstarkt. Denna bedömning synes bekräftas av det förhållandet, att det Öl som i åtskilliga länder, bl. a. Danmark, utgör huvud­ artikeln inom maltdryckskonsumtionen inte innehåller mer än ca 3,5 vikt­ procent alkohol. Sistnämnda alkoholhalt anses även tillräcklig för att erhålla eu verkligt god och ur teknisk synpunkt tillfredsställande maltdryck.

Våra överväganden har närmast tagit sikte på ett starköl av denna typ. Om man sålunda önskar erhålla ett starköl med alkoholhalten 3,5 viklpro-

58

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

cent, torde det med hänsyn till behovet av marginal vid tillverkningen vara erforderligt att sätta maximigränsen vid 3,6 viktprocent. Skattesatsen för ett starköl om högst 3,6 viktprocent, beräknad i proportion till skattetarifferna för maltdrycker med resp. 2,8 och 4,5 viktprocent, skulle bli exakt 85,76 för liter eller, avrundat till närmast lägre med 3 delbara öretal, 84 öre för liter. Utminuteringspriset kan under denna förutsättning beräknas till omkring 65 öre per butelj.

Förslaget om införande av en särskild skattesats för starköl om högst 3,6 viktprocent avses i och för sig inte föranleda ändrade försäljningsbestäm- melser. Båda slagen av starköl skall alltså hänföras till rusdrycker och få säljas endast genom systembolaget till allmänheten och till restauratörerna. En annan ordning skulle närmast innebära, påpekar utredningen, att den nya drycken blev att hänföra till vanligt Öl och att 1954 års beslut om malt­ dryckernas alkoholhalt skulle upprivas. Att framlägga förslag med sådan innebörd anser dock utredningen ligga utanför dess uppdrag.

Utredningens förslag beräknas inte komma att föranleda minskning i in­ täkterna av starkölsbeskattningen. Dessa intäkter — vilka av kontrollstyrel­ sen för såväl innevarande som nästkommande budgetår beräknats till ca 10 milj. kronor, motsvarande en försäljning av 7 milj. liter — antas liksom maltdrycksskattens totalbelopp till följd av ökad skattepliktig omsättning överstiga nu beräknade belopp (totalt 95 milj. kronor).

Remissyttrandena

Av det 30-tal remissinstanser som yttrat sig beträffande det föreslagna lättare starkölet, tillstyrker det lielt övervägande flertalet att en sådan maltdryck införes. De flesta av dessa remissinstanser förbinder emellertid sitt tillstyrkande med att det lättare starkölet skall få säljas i livsmedels­ butikerna. Från något håll uttalas även att skatten på det nuvarande stark­ ölet bör sänkas. Några av de tillfrågade instanserna föreslår, att den före­ liggande frågan löses genom att höja alkoholhalten i Öl klass II. Åtskilliga remissinstanser, främst nykterbetsorganisationer, avstyrker dock ändringar i den nuvarande ordningen beträffande starkölet och övriga maltdrycker.

Kontrollstyrelsen, två länsnykterhetsnämnder, Landsorganisationen och Riksförbundet Landsbygdens folk ansluter sig i stort sett till utredningens förslag.

Kontrollstyrelsen yttrar.

Ehuru skäl kan anföras för en höjning av alkoholgränsen för det vanliga olet, loreligger icke anledning att i förevarande sammanhang, då 1954 års bryggeriutrednings arbete alltjämt pågår, upptaga detta spörsmål. Vidare a,r.,att„ lnärka, att den liberalisering av handeln med vanligt Öl, som be- slots ar 1954, ansågs kunna genomföras med utgångspunkt från att alko- tloltlfi.;en..,1. °.! lcke flck överstiga 2,8 viktprocent. Tillräckliga erfarenheter av oborsaljningen under dessa premisser kan ännu icke anses ha vunnits, vårtor en eventuell omprövning av ifrågavarande alkoholgräns bör anstå,

et synes emellertid styrelsen angeläget, att åtgärder vidtages för att göra

59

maltdryckerna konkurrensdugliga i förhållande till starkare drycker. Det av utredningen framlagda förslaget innebär bl. a. att ett starkare Öl — 3,6 viktprocent — än det nu i öppna liandeln tillgängliga skall tillhandahållas till väsentligt lägre pris än det nuvarande starkölet. Även om det varit önsk­ värt att en begränsad försäljning av ett dylikt starköl av lättare typ fått äga rum utanför systembolagets butiker, varigenom man fått tillfälle att i prak­ tiken pröva en sådan försäljningsform, anser sig styrelsen likväl böra till­ styrka det föreliggande förslaget.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker utredningens förslag men framhåller samtidigt att åtgärden icke torde fylla någon praktisk uppgift, eftersom ölet skall säljas på samma sätt som det nu föreliggande starkölet.

Förbundet anser därför alt det nya ölet icke torde komma att få någon större betydelse för en övergång till alkoholsvagare drycker.

Överståthållarämbetet ställer sig tveksamt till värdet av att införa ett alkoholsvagare starköl men synes icke motsätta sig detsamma. Ämbetet anför följande.

Ur nykterhetspolitisk synpunkt torde icke kunna framföras några allvar­ ligare erinringar mot införande av ett alkoholsvagare starköl, särskilt som detta i försäljningshänseende skulle följa samma bestämmelser som gälla för det nu tillhandahållna starkölet. Därest emellertid framdeles försälj­ ningen av starköl skulle kunna ske efter de för Öl gällande bestämmelserna — en ändring, för vilken goda skäl synas kunna åberopas — skulle frågan komma i ett helt annat läge.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län är tveksam om det kan vara lämpligt med ett 3,6 procentigt Öl men vill icke motsätta sig att försök göres med ett sådant Öl.

Socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Södei manlands, Kronobergs och Malmöhus län tillstyrker det 3,6 procentiga ölet men anser att det bör få säljas i livsmedelsbutikerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar bl. a. följande.

Mot förslaget att införa en ny typ av starköl med svagare alkoholhalt än det nuvarande kan vissa invändningar riktas men åtskilliga skäl, som när­ mare utvecklats av utredningen, talar för förslaget. Det är vanskligt att i förväg bedöma, huruvida och i vilken utsträckning negativa verkningar kan uppträda. Att ett sådant Öl genom sitt billigare pris kan få större konkur­ renskraft gentemot spritdryckerna än det starköl, som för närvarande fin­ nes alt tillgå, synes å andra sidan sannolikt. Men för att en sådan effekt skall kunna uppnås fordras enligt länsstyrelsens uppfattning, att allmän­ heten har möjlighet att i livsmedelsbutikerna tillhandla sig detta Öl. Om så ej blir fallet kan länsstyrelsen svårligen tänka sig annat än att det nya ölets roll såsom konkurrentdryck till starkspriten blir mycket obetydlig. Trots vissa betänkligheter vill länsstyrelsen förorda förslaget om den nya öltypen men länsstyrelsen anser att ölet bör tillhandahållas enligt bestämmelserna i Öl försälj ningsf örordningen.

Nya systemaktiebolaget tillstyrker att ett nytt Öl med en alkoholhalt av högst 3,6 viktprocent införes. Bolaget anser emellertid att detta Öl —• med alkoholhalten sänkt eu eller annan tiondels procent —• bör få säljas även i

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1957

60

Kungl. Maj.ts proposition nr lk3 år 1957

den allmänna handeln och icke hänföras till rusdrycker. Bolaget framhåller vidare, att om saluförandet av det nya ölet begränsas till bolagets butiker och denna försäljning — mot förmodan — skulle få någon större omfatt- ning, mycket stora svårigheter uppkommer för bolaget genom att butiks- och lagerutrymmena icke är tillräckliga för ytterligare ett ölsortiment.

Om statsmakterna icke finner skäl föreligga att införa det föreslagna nya ölet, anser bolaget att det nuvarande starkölet bör göras billigare genom sänkta tull- och skattesatser. Härigenom kommer detta Öl att ges ökade möjligheter att ersätta starkare drycker.

Svenska bryggareföreningen diskuterar bl. a. proportionen mellan skatten på lättvin och starköl.

Skulle man med utgångspunkt ifrån skatten på lättvin bestämma skatten på starköl efter resp. dryckers alkoholinnehåll, torde starkölsskatten böra fastställas till ett väsentligt lägre belopp än 135 öre per liter. Skatten på de billigaste lättvinerna, vilka innehåller väl dubbelt så mycket alkohol som starköl, utgör nämligen f. n. 130 å 141 öre per liter. Skatten på starköl bor- de° då icke uppgå till mer än hälften eller 65 å 70 öre per liter. Utgår man från gällande skatt på maltdrycker av klass II (42 öre per liter), där alko­ holinnehållet f. n. uppgår till högst 2,8 viktprocent, borde skatten på ett 4,5 procentigt starköl bli ungefär densamma som ovan angivits eller 67,5 öre per liter. Med tillämpning av motsvarande bedömningsprinciper borde skatten på en 3,6 procentig maltdryck utgöra 51 öre per liter och icke, så­ som utredningen föreslagit, 84 öre. Det kan emellertid allvarligt ifrågasättas, om man vid bestämmandet av skatten på maltdrycker icke borde taga hän­ syn också till att alkoholen i dessa drycker som bekant har en väsentligt lägre påverkningseffekt än samma mängd alkohol i övriga drycker.

I fråga om utredningens förslag om införande av ett 3,6 procentigt stark­ öl uttrycker föreningen sin förvåning över att utredningen ansett sig böra hänföra en dylik dryck av internationellt gängse normaltyp till rusdrycker. Föreningen avstyrker därför bestämt att en 3,6 procentig maltdryck, om den införes, hänföres till klass III och tillhandahålles endast genom Nya system­ aktiebolaget.

Föreningen framför härefter förslag om förbättrat klass II och anför bl. a. följande.

Genom 1954 års maltdryckslagstiftning, som baserades på principen om ett lätt, relativt fritt tillhandahållet klass II såsom den övervägande konsum­ tionsvaran kompletterat med ett i försäljningsavseende mer restriktivt be­ handlat starköl, har statsmakterna tagit ställning till frågan om maltdryc­ kernas alkoholhalt. Föreningen anser sig dock med stöd av de erfarenheter, som nu vunnits, böra sätta i fråga, om ej det mest verksamma medlet att länka konsumtionen från brännvinet till de alkoholsvagare maltdryckerna vore en kvalitetsförbättring av vårt nuvarande Öl av klass II.

Ett förbättrat klass II medför emellertid en tillverkningstekniskt betingad obetydligt högre halt av alkohol i den färdiga drycken, och det måste sättas i fråga, om ej den snäva gränsdragningen av alkoholhalten i klass II till 2,8 % varit ägnad att motverka den eftersträvade förändringen av konsum­ tionsvanorna.

Att alkoholstyrkan i vårt nuvarande Öl av klass II kom att begränsas till endast 2,8 viktprocent motiverades bl. a. av de undersökningar, som docen­

Cl

ten Leonard Goldberg på 1944 års nykterhetskommittés uppdrag hade ut­ fört. Av undersökningarna framgick, att ett 2,6 procentigt Öl genom sitt extraktinnehåll och en därmed förenad okänd faktor hade så liten alkohol­ verkan, att drycken i regel icke i nämnvärd grad minskade vare sig arbets­ förmågan eller den allmänna självkontrollen, medan ett då tillgängligt 3,2 procentigt försöksöl hade något större verkan. Det 3,2 procentiga Öl, som användes vid undersökningarna, var emellertid icke ett normalt bryggeri- mässigt framställt Öl av denna styrka utan ett genom blandning åstadkom­ met Öl med bl. a. hög förjäsningsgrad och en låg halt av extraktämnen.

Omfattande undersökningar av ett större antal såväl svenska som ut­ ländska maltdrycker utförda av Goldberg på senare tid har enligt vad för­ eningen erfarit ådagalagt, att ett bryggerimässigt framställt 3,2 procentigt Öl av normal typ ger en relativt låg blodalkoholhalt och har en effekt, som endast obetydligt överstiger effekten av det nu i handeln förekommande 2,8 procentiga ölet. Dessa nya undersökningar har enligt Goldberg klart visat, att ett normalt tillverkat Öl, vars alkoholhalt något överstiger 2,6 eller 2,8 viktprocent fortfarande har kvar de ur »effektsynpunkt» eller »påverk- ningsgrad» intressanta egenskaperna att ge en låg blodalkoholhalt och ett minimum av alkoholverkan. Från nykterhetssynpunkt bör således icke före­ ligga några risker med en maltdryck av något högre alkoholstyrka än det nuvarande 2,8 procentiga ölet.

Sveriges hotell- och restaurantförbund liksom Svensk industriförening har ej heller något att erinra mot ett 3,6 procentigt starköl under förutsätt­ ning att det icke klassificeras som rusdryck utan hänföres till vanligt Öl.

Nykterhetsfrämjandet uttalar stark tveksamhet beträffande införandet av det föreslagna ölet och vill i stället förorda en utredning om en rationell skatteskala för olika slag av alkoholhaltiga drycker.

Utredningens förslag avstyrkes av länsstyrelsen i Skaraborgs län, fem länsnykterhetsnämnder, flertalet nykterhetsorganisationer och Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län hävdar den uppfattningen att införandet av ett lättare starköl enbart skulle få den konsekvensen att det lättare stark­ ölet tar överhanden över vanligt pilsnerdricka.

Länsnykterhetsnåmnden i Jönköpings län anser att 1954 års reform av öl­ försäljningen bör ytterligare prövas innan nya ölsorter införes.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag uttalar, att då statsmakterna år 1954 icke accepterade att ett vanligt Öl skulle få säljas med en styrka av 3,2 eventuellt 3,4 viktprocent alkohol, finns det icke nu anledning att införa ett inellanstarkt Öl. Ett sådant Öl skulle med all sannolikhet visa sig ha än mindre förmåga än starkölet att slå ut spritdryckskonsumtionen. En ny öl­ typ skulle också medföra kontrollsvårigheter i utskänkningen och behov av ökade lagringsutrymmen.

Nationaltemplarorden ansluter sig till utredningens uppfattning att stark­ öl icke bör bli föremål för enskild företagsamhet samt fortsätter.

Erfarenheten under det gångna året ger vid handen all den av statsmak­ terna år 1954 valda linjen med etl vanligt, i speceributiker sålt Öl med eu alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent och etl starköl, säl! uteslutande av sy­ stembolaget inneburit en lycklig avvägning. Det allmänna ölet har uppen­

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

62

barligen icke varit särskilt användbart som rusdryck, utan stöd av en på­ drivande enskild försäljningsorganisation har inte heller starkölet vunnit sådan användning. Tidigare svensk erfarenhet — särskilt höjningen av al­ koholhalten i pilsnerdrickat i samband med införandet av starkölsförbudet 1923 ■ - visar att man icke utan påtagliga nackdelar ur nykterhetssynpunkt kan åt enskilda företagare anförtro försäljningen av Öl med en alkoholhalt av 3,2 viktprocent eller mera.

Sveriges storloge av IOGT erinrar bl. a. om 1944 års nykterhetskommittés undersökningar av alkoholvanorna samt framhåller att en minskning av brännvinskonsumtionen icke kan åstadkommas genom ökat utbud av vin och Öl. Orden erinrar också om den pågående utredningen om bryggeriernas företagsformer och framhåller att en ändring i den nuvarande ordningen beträffande maltdryckerna skulle föregripa utredningen. Mot denna bak­ grund avstyrker Godtemplarorden att det föreslagna starkölet införes.

Kungl. Maj:ts proposition nr li3 år 1957

TJtminutering av starköl m. m.

Gällande ordning

Enligt rusdryeksförsäljningsförordningen får utminuteringsställe ej fin­ nas annorstädes än i stad, köping eller municipalsamhälle med minst 5 000 invånare. En möjlighet till undantag från denna huvudregel har dock gi­ vits. Kungl. Maj :t äger sålunda medge undantag om särskilda skäl före­ ligger. Dylika skäl kan enligt motiven föreligga, när fråga är om städer, köpingar eller municipalsamhällen, som utgör naturliga handelscentrum föl­ en folkrik bygd och ligger på betydande avstånd från ort där utminuterings­ ställe finns.

A ort där det icke finns butik äger Nya systemaktiebolaget inrätta särskilt s. k. utlämningsställe. Sådant ställe är en fast expeditionslokal, där avhämt­ ning kan ske av förut rekvirerade rusdrycker, vilka översänts dit från ett utminuteringsställe. Utlämningsställe förfogar icke över eget rusdrycks- lager och skiljer sig från utminuteringsställe även i andra avseenden såsom i fråga om tiden för öppethållande, vilken är kortare än den för butik gäl­ lande.

Köpare, som är bosatt där utminuteringsställe eller utlämningsställe ej finns inrättat, kan, i den omfattning bolaget bestämmer, få rekvirerade varor fraktfritt sända till närmaste post-, järnvägs-, omnibus- eller ång- båtsstation. Förskottsbetalning skall dock erläggas i samband med rekvi­ sitionen.

Vid 1956 års utgång bedrev bolaget utminutering från 253 butiker, för­ delade på 123 städer, 17 köpingar, 5 municipalsamhällen samt 9 andra tät­ orter.

Antalet utlämningsställen var vid samma tidpunkt närmare 700. Det över­ vägande flertalet av dessa var inrättade vid järnvägs- och busstationer. Un­

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

63

gefär 150 var s. k. egna utlämningsställen, d. v. s. bolaget hade träffat över­ enskommelse med enskild person om att denne skulle i egen lokal ta emot rekvisitioner och betalning samt utlämna varan sedan den försänts dit från butiksorten. Föreståndarna för ungefär 100 av dessa utlämningsställen hade i regel egen rörelse vid sidan av sitt uppdrag för bolaget.

Till systembolaget har till och med utgången av år 1956 från kommunala myndigheter m. fl. inkommit framställningar om inrättande av butiker på 46 orter. På 11 av dessa orter har bolaget beslutat inrätta butiker och har i samband därmed av Kungl. Maj :t erhållit dispens för 8 orter där sådan erfordrats. Övriga 35 framställningar har bordlagts tills vidare.

Utredningen

Utredningens förslag innebär en differentiering i systembolagets försälj- ningsverksamhet i syfte att främja konsumtionen av svagare rusdrycker —• särskilt starköl — på spritens bekostnad. Sålunda föreslås, att möjligheterna att inköpa vin och starköl vidgas genom inrättande av särskilda butiker för dessa varor på orter utan systembutiker. Var sådana butiker skall inrättas bör få avgöras av systembolaget efter eget bedömande och efter hörande av vederbörande rådgivande nämnd. Bestämmelsen att butik endast efter tillstånd av Kungl. Maj :t får inrättas på ort med mindre än 5 000 invånare föreslås alltså avskaffad i fråga om butiker som endast tillhandahåller vin och starköl. Däremot anses de nuvarande bestämmelserna böra bibehållas i fråga om butiker, i vilka spritdrycker säljes.

En differentiering av bestämmelserna i nu antydd riktning skulle, fram­ håller utredningen, ge systembolaget möjlighet att inrätta vin- och stark­ ölsbutiker på orter, t. ex. förortssamhällen till storstäderna, där bolaget eljest — med hänsyn till ortens storlek och allmänhetens berättigade krav på service — så småningom måhända skulle nödgas inrätta butiker som skulle tillhandahålla samtliga slag av rusdrycker; det skulle kunna vara en rimlig kompromiss om allmänheten finge en butik med enbart vin och starköl.

Enligt utredningens uppfattning bör emellertid härutöver vissa av bo­ lagets s. k. egna utlämningsställen med fördel kunna ändras till vin- och starkölsbutiker eller enbart starkölsbuliker. I den mån så sker bör de givet­ vis liksom hittills därjämte användas såsom utlämningsställen. I sådana kombinerade butiker och utlämningsställen skulle allmänheten direkt kun­ na göra inköp av vin och starköl. Spritdrycker skulle däremot endast kunna erhållas efter rekvisition till den butik som furnerar vinbutiken-utlämnings- stället.

Vidare bör bolaget, så långt det är förenligt med sociala och företags­ ekonomiska synpunkter, inrätta nya butiker för vin och starköl, eventuellt i förening med försäljning av vanligt Öl och alkoholfria drycker. I förekom­ mande fall kan därvid prövas att begränsa vinförsäljningen till lättvin.

Förslaget innebär också alt en ny distributionsform införes genom an­

64

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

vändande av bussar, som någon eller några dagar i veckan uppställes på centrala platser i vissa tätorter.

Slutligen bör bolaget enligt utredningens förslag göra en omprövning huruvida inte vissa butiker i det nuvarande butiksbeståndet bör ändras till att föra endast alkoholsvaga rusdrycker.

I anslutning till de nu berörda förslagen förordar utredningen en jämk­ ning i fråga om bryggeriernas medverkan vid hemsändning av starköl som inköpts i systembutikerna. Sådan hemsändning skall med systembolagets medgivande kunna ske i samband med detaljdistribution av vanligt Öl.

I sin motivering till förslagen erinrar utredningen inledningsvis om att man i fråga om möjligheterna att inköpa rusdrycker inom utminuteringen hittills icke gjort någon skillnad mellan alkoholstarkare och alkoholsvagare drycker. En sådan skillnad har däremot genomförts inom beskattningen och utskänkningen av rusdrycker, där de alkoholsvagare dryckerna intar en mer gynnad ställning än de alkoholstarkare.

Utredningen erinrar vidare om att alkoholbolagen i våra grannländer Finland och Norge i vissa butiker säljer enbart vin eller — i Finland — vin och starköl. I Finland har för övrigt försäljningsformens betydelse belysts genom en särskild vetenskaplig sociologisk undersökning. Av undersök­ ningen, vars utgångspunkt var frågan huruvida försäljning av vin och starköl borde tillåtas på landsbygden, synes framgå, att öppnandet av sär­ skilda butiker för vin och starköl kan bidra till att minska konsumtionen av starkare drycker. Härom lämnas följande redogörelse.

Undersökningen har tillgått så, att butiker för försäljning av Öl och vin öppnats på vissa orter (experimentorter), varvid jämförelse skett med orter utan alkoholbutik (kontrollorter), som till sin sociala och eko­ nomiska struktur liknade experimentorterna. Noggranna mätningar av al­ koholkonsumtionen och dryckesvanorna gjordes på både experiment- och kontrollorterna före det butikerna hade öppnats samt ett och två år där­ efter. Undersökningen refereras i den finska tidskriften Alkoholpolitik nr 3/1956. Där säges bl. a. följande i fråga om undersökningens resultat.

Det visade sig, att efter införandet av butiker för försäljning av Öl och vin ökade frekvensen av konsumtionstillfällen. Denna ökning innefattade emellertid knappast alls de personer, som sällan eller aldrig konsumerar al­ kohol. I huvudsak inskränkte sig ökningen till manliga personer, som även tidigare hade brukat dricka alkohol. Konsumtionen mätt i absolut alkohol ökade på experimentorterna, men samtidigt skedde en påfallande förändring i konsumtionens natur. Sålunda kan man säga, att öppnandet av butiker för försäljning av vin och Öl minskade konsumtionen av vissa illegala dryc­ ker, samt drycker av typen ädelbrännvin, då däremot konsumtionen av Öl och vin betydligt ökade.

Utredningen framhåller, att formerna för utminuteringen synes vara av stor vikt om man vill främja konsumtionen av svagare rusdrycker på spri­ tens bekostnad. Med den angivna målsättningen finner utredningen uppen­ bart, att man även inom utminuteringen bör göra skillnad mellan sprit och svagare drycker. Härvidlag har olika möjligheter diskuterats. En av de sålunda diskuterade möjligheterna har varit att tillåta försäljning av stark-

65

Öl i livsmedelsbutiker i samma ordning som vanligt Öl, en annan att system­ bolaget skulle få antaga vissa livsmedelshandlare som försäljare i egenskap av föreståndare hos bolaget. Bägge dessa vägar avvisas emellertid. Utred­ ningen anför följande.

En metod, som liaft flera förespråkare i den offentliga diskussionen, är att så till vida jämställa starköl med vanligt Öl, att livsmedelshandlare skulle kunna förvärva rättighet att sälja starköl. Denna metod vore utan tvivel den effektivaste och praktiseras exempelvis i Norge. På längre sikt, om de nu föreslagna åtgärderna ger gott resultat, kan måhända en sådan väg beträdas. Den är emellertid förbunden med risker, så avsevärda att de inte bör tagas i dagens ömtåliga nykterhetsläge. Dessutom skulle den i rea­ liteten innebära att 1954 års riksdagsbeslut om maltdryckernas alkoholhalt frångicks. Vi har därför inte ansett oss kunna förorda denna metod.

EU annat alternativ, som i och för sig skulle möta mindre betänkligheter från nykterhetssvnpunkt, är att Nya systemaktiebolaget säljer starköl ge­ nom livsmedelshandlare, som av bolaget antages som föreståndare. Man skulle med andra ord införa ett system, likartat med det som av vissa s. k. allmännyttiga kafébolag prövats i fråga om vanligt Öl. Även detta alternativ möter emellertid invändningar. I första hand skulle det erbjuda svårbe­ mästrade problem att utvälja de handlande som skulle anlitas. Man fick vidare uppställa det kravet att avstängda missbrukare inte skulle få kopa starköl. Att utföra härmed sammanhängande kontroll torde bli svårt att förena med rutinen i en livsmedelsbutik. Härtill skulle komma risken för att spärrlistornas innehåll skulle bli känt för obehöriga. Slutligen skulle man möta samma svårigheter som för de allmännyttiga kafébolagen att avväga handlandens ersättning så att verksamheten inte för honom skulle skapa ett vinstintresse. Av dessa skäl har vi sett oss nödsakade att frångå även det nu nämnda alternativet.

Vid nu angivna förhållanden förordar utredningen en utvidgning av sy­ stembolagets egen försäljningsverksamhet. En fördel härmed skulle vara att spridningen av försäljningen även kan komma vinerna till godo och att så­ lunda en markerad skillnad kan göras mellan spriten och de svagare dryc­ kerna.

Vad beträffar förslaget om införandet av särskilda distributionsbussar för försäljning av vin och starköl erinrar utredningen om de nya distribu­ tionsformer, som på andra områden vuxit fram under senare år. Sålunda användes numera inom bank- och biblioteksväsendet bussar som någon eller några dagar i veckan uppställes pa centrala platser i vissa tätoitei och där ger allmänheten service på sina speciella områden. Utredningen anser alt en sådan serviceform med fördel skulle kunna prövas även vid distributionen av vin och starköl. En försäljning i denna form får, fram­ håller utredningen, självfallet inte förväxlas med den ambulerande försälj­ ning som förekommer från bryggarbilar och varuhussar. Här är det när­ mast fråga om en temporär butik, som hålles öppen någon eller några da­ gar i veckan. En sådan butiksform torde i vissa fall vara att föredraga från nykterhetssynpunkt framför eu permanent butik. Försäljningen kan näm­ ligen, framhålles det, när som helst avbrytas, om densamma skulle visa sig vara förenad med några sociala olägenheter.

llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

Kungl. Maj.ts proposition nr U3 år 1957

o

66

Beträffande förslaget att ändra vissa av de nuvarande systembutikerna med spritförsäljning till vin- och starkölsbutiker anföres följande.

Enligt vad vi erfarit har denna fråga redan varit töremål för övervägande inom systembolaget. Bolaget har sålunda fattat beslut att vid två av sina butiker i Stockholm slopa försäljningen av spritdrycker och där endast tillhandahalla vin och starköl. Med ledning av de erfarenheter bolaget gör av detta försök synes det oss önskvärt att bolaget tar under omprövning att gora liknande ändringar på orter där det nu finns ett flertal butiker.

Vid sin omprövning av det nuvarande butiksbeståndet bör systembolaget aven överväga huruvida icke spritbutikerna på vissa orter — som enli«t särskilda övergångsbestämmelser har butik trots att invånarantalet är be- tydligt lagre an 5 000 — bör indragas eller ändras till vin- och starköls­ butiker eller huruvida icke affärstiderna i desamma bör avsevärt inskrän-

as. ar vid bör systembolaget kunna tillämpa samma bedömningsgrunder som andra affärs- och servicebetonade organ gör i liknande fall. Således är det numera icke ovanligt att exempelvis banker och andra företag, som har tihalkontor pa mindre orter, håller dessa öppna endast någon eller några dagar i veckan. Som exempel på orter där en sådan omprövning skulle kun­ na ske kan namnas vissa mindre butiksorter i Skåne såsom Skanör under vintermånaderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Remissyttrandena

Utredningens förslag att systembolaget skulle få rätt att efter eget be­ dömande öppna vin- och starkölsbutiker har tillstyrkts av det stora flertalet remissinstanser. I åtskilliga yttranden, främst från nykterhetsorganisatio- ner, avstyrkes emellertid detta förslag.

Socialstyrelsen understryker att utredningens förslag om inrättande av särskilda vin- och starkölsbutiker på sådana orter där fullständiga utminu- termgsbutiker saknas utgör ett steg i rätt riktning att stärka dessa dryckers konkurrensförmåga gentemot brännvinet, detta dock endast under förut­ sättning att uppkommande krav på omvandling av dessa butiker till full­ ständiga utminuteringsbutiker avvisas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller bl. a.

oenomdnnttnfåtnaS Sr^8-01" att/idga systembolagets försäljningsverksamhet genom att lata utlammngsstaHena salja vin och starköl och inrättande av ■ ? °.ch starkolsbutiker a orter, dar utminuterings- eller utlämningsställe

eke finnes, innebar en förhållandevis markant ändring av formerna för ut-

mmutenogen och borde, om det genomföres, kunna främja eu övejgång

därför knnnmr°neu f

»lkoholsvagare drycker. Länsstyrelsen anser sig

uaitoi kunna fororda forslaget i denna del.

ö

Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus lan tillstyrker likaledes utredningens förslag i denna del, varvid från de bada nu namnda länsstyrelsernas sida understrykes, att tillämpningen bör vara restriktiv. Länsnykterhetsnämnderna i Västmanlands samt Västernorrlarids lan har ej heller något att erinra mot utredningens förslag. Den se­

att också större kännedom kunde spridas om alla slags alkoholfria alterna­ tiv till alkoholdryckerna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som avstyrker utredningens förslag, framhåller bl. a. följande.

De kommunala myndigheterna på de mindre orter här i länet, där så­ dan butiksförsäljning möjligen kunde tänkas förekomma, torde bli miss­ nöjda, därest vin- och starkölsförsäljning ordnas inom kommunen utan deras hörande. Inrättande av nya försäljningsställen mot en kommuns vilja hör i varje fall icke ske.

Länsnykterhetsnämnderna i Stockholms och Blekinge län motsätter sig bestämt att det i rådande läge införes ökade möjligheter till inköp.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund avstyrker likaledes förslaget och anför bl. a. följande.

Landsförbundet finner det uppenbart att inrättandet av vin- och starköls­ butiker på mindre orter i vårt land liksom i Finland kommer att innebära en ökning av den totala alkoholkonsumtionen, och det är angeläget att i det­ ta sammanhang erinra om att man i Finland icke med sådana åtgärder lyc­ kats åstadkomma en minskning av fylleriet. Vinsten ur samhällets synpunkt av den obetydliga och kanske tillfälliga minskning av brännvinsförsäljning­ en, som möjligen på detta sätt kan åstadkommas, förefaller under sådana förhållanden tämligen ringa. Om därjämte utlämningsställena skall ombil­ das till sådana vin- och starkölsbutiker med möjligheter att därjämte på rekvisition erhålla spritdrycker, torde en väsentlig ökning av alkoholkon­ sumtionen på landsbygden icke kunna undvikas. Åtgärden får nämligen i så fall helt och hållet karaktären av ett ökat utbud av alkoholdrycker, som icke motverkas av några samtidigt insatta återhållande faktorer.

Utredningens tanke att vin och starköl skulle få säljas från buss har icke vunnit anslutning bland remissinstanserna. Kontrollstyrelsen vill ej mot­ sätta sig förslaget, men förutsätter att sådan försäljning endast anordnas försöksvis och att försöket avbrytes, om försäljning i denna form skulle medföra olägenheter. Övriga remissinstanser avstyrker förslaget eller ut­ trycker stark tveksamhet beträffande detsamma.

Utredningens förslag att starköl under vissa förutsättningar skall få sän­ das med bilar som användes för detaljdistribution av vanligt Öl har till­ styrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser med undan- tag för länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län och De kristna samfundens nykterhetsrörelse.

(58

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

Utskänkning av starköl

Gällande ordning

Utskänkningen av starköl är reglerad genom bl. a. föreskrifter angående tillstånd till utskänkning samt bestämmelser om måltidstvång och utskänk- ningstider.

I fråga om utskänkningstillstånd gäller följande.

G9

Utskänkningstillstånd må — utom alla slag av rusdrycker — avse enbart vin eller, om särskilda skäl föreligger, vin och starköl. Tillståndsgivningen i fråga om starköl skall alltså vara ganska restriktiv. I praktiken torde emel­ lertid tillstånd ha givits i något större utsträckning än som förutsatts av ut­ skottet. Av samtliga f. n. gällande årsrättigheter för vin innefattar sålunda 40 procent även rätt att servera starköl, medan återstoden avser servering av enbart vin.

Rörande tillkomsten av de nu gällande bestämmelserna lämnar utred­ ningen följande redogörelse.

Enligt nykterhetskommitténs förslag (SOU 1052: 55 s. 09 f.) skulle stark­ öl i utskänkningshänseende i princip jämställas med vin. Detta innebar be­ träffande antalet utskänkningsställen, att starköl skulle fa tillhandahållas, utom på alla spritrestauranger, normalt även på vinrestaurangerna. I fråga om de sistnämnda borde emellertid prövas vilka utskänkningsställen som utan risk för ordning och nykterhet kunde betros med uppgiften att servera starköl. Åtskilliga konditorier med vinrättigheter skulle sålunda enligt nyk­ terhetskommitténs uppfattning lätt kunna få karaktär av ölstugor, om stark­ öl finge serveras där. Enligt förslaget skulle utskänkningstillstanden för vin­ restauranger meddelas att gälla vin och starköl eller enbart vin. Starkölsut- skänkningen borde alltså reserveras för egentliga restauranger med sprit- eller vinrättigheter. Några utskänkningsställen som serverade enbart stark­ öl borde inte få förekomma.

Föredragande departementschefen (prop. 1954: 151 s. 491) ansåg emel­ lertid särskild försiktighet påkallad i fråga om starkölsutskänkningen. Man kunde, enligt vad som framhölls i propositionen, inte bortse från risken för att det nuvarande ölkaféklientelet i betydande utsträckning flyttar över till bl. a. vinrestauranger och att förhållandena på dessa därigenom skulle för­ sämras. Åtminstone till en början borde man därför inta en restriktiv håll­ ning. Starkölet borde i utskänkningshänseende helt jämställas med spritdryc­ kerna. Detta innebar i första hand, alt antalet utskänkningsställen begränsa­ des, så att endast spritrestauranger skulle få rätt att servera starköl.

Riksdagen (särsk. utsk. 1954: 1 s. 149 f.) intog här en förmedlande stånd­ punkt. Principen att helt jämställa starkölet med spritdryckerna syntes vara väl restriktiv. Vissa vinrestauranger ägde sålunda en så hög standard att utskänkning av starköl inte skulle behöva medföra risk ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt. Sådana restauranger, ofta av särpräglad karaktär, syn­ tes vara fullt jämförbara med flertalet spritrestauranger i fråga om allmän standard. I särskilda fall borde därför vinrättigheter få förenas med rätt att servera starköl. Denna möjlighet borde dock begagnas med varsamhet. Vin- konditorier borde ej komma i fråga. Även i övrigt borde rättigheter av detta slag meddelas endast när så fanns påkallat av särskilda skäl och alltså i mindre utsträckning än nykterhetskommittén förordat. 1 synnerhet vid tra- fikutskänkning syntes försiktighet böra iakttas.

Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen gäller måltidstvång inte bara för spritdrycker ulan också för starköl. Förordningens bestämmelser har kom­ pletterats med föreskrifter av kontrollstyrelsen om lägsta pris för maltid %id utskänkningen. Dessa föreskrifter innebär, savilt gäller starköl, ett mini- mipris för måltiden om 1 krona på folkrestaurang och vinrestaurang samt 1 krona 50 öre på annan restaurang.

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

71

emellertid med hänsyn till målsättningen för utredningsarbetet och de hit­ tillsvarande gynnsamma erfarenheterna av starkölsutskänkningen, beredd att gå ett steg längre än nykterhetskommittén. Sålunda anser utredningen att även vissa välskötta ölrestauranger av god allmän standard bör kunna hetros med rätt att servera starköl. Enligt vad utredningen erfarit finns näm­ ligen ej så få ölrestauranger — både i privat regi och drivna av s. k. all­ männyttiga kafébolag — som har lika god allmän standard som många vinrestauranger. Då det här är fråga om restauranger, som huvudsakligen är inrättade för matservering, torde intresse för vinrättigheter — vilka ju medför ökade kostnader för vinlager och eventuell vinkassa — för deras del ofta saknas. Däremot kunde de tänkas vilja tillhandahålla starköl. Om de uppfyller skäliga krav i fråga om allmän standard samt beträffande ord­ ning, nykterhet och trevnad, bör de enligt utredningens åsikt kunna erhålla rättighet att utskänka enbart starköl.

Utredningen understryker att möjligheten att meddela rena starköls­ rättigheter, åtminstone tills vidare i avvaktan på närmare erfarenheter, bör tillämpas tämligen restriktivt. De krav som normalt ställes på vinrestau­ ranger synes utredningen härvidlag kunna bli normgivande. Självfallet bör det, framhåller utredningen, under inga förhållanden förekomma att rena ölkaféer eller ulskänkningsställen, som står på gränsen till eller löper risk att utvecklas i riktning mot sådana kaféer, tilldelas rättighet att utskänka starköl. Likaså bör enligt utredningens mening järnvägarnas kafévagnar vara uteslutna.

Utredningen föreslår vidare att måltidstvånget helt slopas vid utskänk- ning av starköl.

Enligt utredningens mening förefaller det nykterhetspolitiska värdet av måltidstvånget för starköl vara ringa. Även ur principiella synpunkter an- föres invändningar mot detsamma. Utredningen yttrar.

Måltidstvånget har alltsedan dess tillkomst varit föremål för stark kri­ tik i den offentliga debatten. En livlig presspolemik mot den s. k. ölgåsen har sålunda förekommit. Sett i ljuset av det gångna årets erfarenheter torde man kunna konstatera att det nykterhetspolitiska värdet av måltidstvånget för starköl förefaller att vara ringa. De som besökt en restaurang för att äta har i allmänhet icke nöjt sig med en »ölgås» utan förtärt mat och därvid ofta utom starköl druckit andra rusdrycker. Å andra sidan kan det självfal­ let finnas tillfällen då gästen, utan att vilja ernå berusningseffekt, önskar förtära starköl utan samband med måltid, t. ex. som tillfällig förfriskning, som ersättning för grogg e. d. Detta har emellertid enligt gällande bestäm­ melser inte varit möjligt utan att gästen beställt eller i varje fall betalt före­ skriven minimimåltid. Priset för enbart en flaska starköl har härigenom blivit förhållandevis högt (t. ex. i Stockholm för det billigaste märket nor­ malt 1: 60 —1: 50 för minimimåltid, summa 3:10 kronor). Även ur princi­ piella synpunkter kan enligt vårt förmenande vägande invändningar riktas mot måltidstvånget för starköl; det kan sägas vara inkonsekvent med ett sådant tvång när man inte fordrar måltid i samband med förtäring av stark­ viner, vilkas alkoliolhalt avsevärt överstiger starkölets. Alt man år 1954 likväl helade starkölet med måltidstvång sammanhängde med att man, i

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

72

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år 1957

brist på närmare erfarenhet, ansåg sig böra iaktta särskild försiktighet be­ träffande denna dryck. Det förutsågs att vissa lättnader, bl. a. i det nu ak­ tuella hänseendet, skulle kunna visa sig möjliga framdeles.

I detta sammanhang får vi vidare hänvisa till resultaten av den med stöd av Rff:s bestämmelser alltsedan den 1 juli 1956 bedrivna försöksverksam­ heten med måltidsfri utskänkning av spritdrycker och starköl. Kontrollsty­ relsen har nyligen till finansdepartementet inkommit med en preliminär redogörelse för erfarenheterna av denna försöksverksamhet.

Av kontrollstyrelsens rapport framgår bl. a., att försöken bedrivits på 50 restauranger inom olika försöksområden. Den måltidsfria utskänkningen har enligt vad kontrollstyrelsen kunnat utröna föga utnyttjats och över hu­ vud spelat en mycket obetydlig roll. Det framhålles särskilt att den måltids­ fria utskänkningen av starköl haft ringa omfattning. Några nämnvärda olägenheter i ordnings- och nykterhetshänseende synes inte ha förekommit. Enligt kontrollstyrelsens uppfattning kan de hittills vunna erfarenheterna av den måltidsfria utskänkningen i stort sett betecknas såsom gynnsamma. Styrelsen ifrågasätter om inte tiden nu är mogen för att generellt upphäva måltidstvånget, i varje fall för starköl.

Utredningen framhåller att det torde ligga utom dess uppdrag att pröva om måltidstvånget för spritdrycker redan nu kan slopas. Däremot anser man, att måltidstvånget nu bör kunna upphävas för starkölets del. Utred­ ningen har för övrigt den uppfattningen att, även om detta förslag bifalles, huvuddelen av starkölsförtäringen på restaurangerna alltjämt kommer att äga rum i samband med måltid. Dessutom understrykes, att bestämmelsen att lagad mat skall finnas att tillgå vid utskänkningen bör äga fortsatt gil­ tighet i fråga om starkölet.

I fråga om utskänkningstiden föreslår utredningen att starköl skall få serveras från klockan It på vardagar eller en timme innan servering av andra rusdrycker får ske.

Utredningen anför följande. \ i har funnit oss böra överväga om inte en lättnad i fråga om starköls- utskänkningen skulle kunna vara motiverad även i vad avser tidpunkten för utskänkningens början. Vad som lett oss in på denna tanke är följande. Det förekommer inte så sällan att affärsluncher och liknande börjar före klockan 12. I många fall skulle man i och för sig föredra en så tidig lunch men inväntar 12-slaget för att kunna få starkare drycker än vanligt Öl och därmed ge lunchen en festligare prägel. Ofta förtäres då också brännvin.

Om man vill gynna konsumtionen av starköl såsom måltidsdryck — och särskilt då det såsom måltidsdryck speciellt lämpade, av oss föreslagna starkölet av lättare typ — samt motverka förekomsten av affärsluncher med en ur arbetseffektivitetens synpunkt icke önskvärd spritförtäring, synes det kunna vara en ändamålsenlig åtgärd att förskjuta tidpunkten för stark- ölsutskänkningens början på vardagar till klockan It, alltså en timme tidi­ gare än nu.

I och för sig skulle vissa skäl kunna andragas för att den sålunda ifråga­ satta förskjutningen av tidpunkten för utskänkningens början skulle få gälla även vin eller i varje fall lättvin. En dylik åtgärd torde emellertid komma att föranleda svårigheter att kontrollera att 12-slaget iakttages i frå­ ga om spritdrycker. Sådana kontrollsvårigheter kan däremot knappast vän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

73

las uppkomma om den tidigare tidpunkten för utskänkningen endast får avse starköl. _ . „

Någon motsvarande ändring av utskänkningstiden pa sön- och helgdagar anser vi inte böra ifrågakomma med hänsyn till att servering av starköl då skulle kunna ske under sedvanlig gudstjänsttid.

Remissyttrandena

Utredningens förslag till lättnader i möjligheterna att erhålla utskänk- ningstillstånd för starköl har behandlats av ett 20-tal remissinstanser. Det övervägande antalet tillstyrker utredningens förslag. En del av de tillstyr­ kande instanserna förordar dock vissa jämkningar i förslaget. Sålunda lramhålles i en del yttranden, att med utskänkningstillstånd för vin auto­ matiskt bör följa rätt att utskänka starköl. En del av remissinstanserna av­ styrker emellertid eller är tveksamma i fråga om servering av starköl på ölrestauranger av »matställetyp».

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar.

Det torde numera ha blivit uppenbart för de flesta, att den hittills prak­ tiserade restriktiviteten i fråga om utskänkning av starköl icke varit till nytta för de strävanden, som inriktats på att främja en övergång till lättare drycker. I varje fall har utredningen klart insett, att tiden nu är mogen för liberaliseringar på detta område. Utredningen upptager i detta syfte det förslag, som redan nykterhetskommittén på sin tid framlade och som går ut på att alla vinrestauranger i princip bör kunna få rätt att utskänka starköl. Utredningen nöjer sig emellertid icke härmed utan föreslår där­ jämte, att rena starkölsrättigheter skall kunna meddelas, då fråga är om välskötta ölrestauranger som är typiska matställen. Utredningen förut­ sätter att möjligheten att meddela dylika starkölsrättigheter skall tillämpas restriktivt. Utvecklingen på dessa ställen måste också följas med uppmärk­ samhet. Länsstyrelsen finner för sin del nyssnämnda båda förslag ägnade att tjäna det syfte, för vilka de tillkommit, och kan således biträda de­ samma.

Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Malmöhus och Västerbottens län samt länsnykterhetsnämnden i Värmlands län ansluter sig likaledes till utred­ ningens förslag, den sistnämnda dock med viss tvekan.

Överståthållaråmhetet framhåller, att utredningens förslag om utvidg­ ning av kretsen för utskänkningsställen med starköl i enlighet med vad nykterhetskommittén på sin tid förordade lär vara tillfredsställande grundat på hittills gjorda erfarenheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län samt länsnykterhetsnämnderna i Stock­ holms, Jönköpings, Göteborgs och Holms och Västmanlands län samt Sve­ riges centrala restaurangaktiebolag har ej något att erinra mot att välskötta vinrestauranger normalt bör få rätt servera starköl. Däremot avstyrkes, att ölrestauranger skall kunna få sådan rätt.

Nya systemaktiebolaget tillstyrker att utskänkning av starköl i princip skall tillåtas på samtliga vinrestauranger men anser att någon differentie­ ring bland vinrestaurangerna över huvud taget inte bör förekomma. Bolaget säger härom.

74

Kungl. Maj. ts proposition nr U3 år 1957

Det synes i stället naturligt att anpassa bestämmelserna till tidigare ve­ dertagen praxis, när det gäller tillstånd till utskänkning av alkoholhaltiga drycker, vilket innebär att den som erhållit tillstånd att utskänka viss al­ koholdryck utan särskild prövning även får utskänka en svagare sådan dryck. Bolaget hyser den uppfattningen, att om en vinrestaurang icke kan hetros med att utskänka även starköl, bör något utskänkningstillstånd över huvud taget icke beviljas. Genom den sålunda föreslagna automatiskt ver­ kande regeln skulle även de s. k. vinkonditorierna få möjlighet att utskänka starköl. Några vådor ur nykterhetssynpunkt kan en sådan utvidgning icke medföra. Dessa företag bär som regel en sådan standard och publik, att man kan förvänta att de icke skall frekventeras av ett försämrat gästklien­ tel, däiest utskänkning av starköl även tillätes. Om rörelsen misskötes bör tillståndet indragas, vartill kommer, att det står varje vinrestaurang fritt att efter eget bedömande underlåta att använda sig av rätten till utskänk­ ning av starköl.

Bolaget är däremot tveksamt beträffande starkölsutskänkning på ölres- tauranger.

I fråga om starkölsutskänkning å ölrestauranger finner bolaget det i och för sig rimligt att välskötta restauranger av denna typ — företrädesvis drivna av allmännyttiga kafébolag — med tonvikten lagd på matservering skall få utskänka starköl. Mot detta förslag talar emellertid erfarenheterna från den hittillsvarande tillståndsgivningen rörande starköl när det gäller vinrestaurangerna. Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen skall därvid viss återhållsamhet iakttas av länsstyrelserna, vilket medfört att vinrestau­ ranger som ej erhållit starkölstillstånd ansett sig diskriminerade och kom­ mit i ett sämre läge ur konkurrenssynpunkt i förhållande till övriga vin­ restauranger. Denna olägenhet försvinner om alla vinrestauranger får ut­ skänka starköl.

Olägenheten överflyttas emellertid till ett nytt område, när myndighe­ terna skall pröva vilka ^restauranger som skall få utskänkningstillstånd för starköl. Bolaget vill icke direkt avstyrka utredningens förslag i denna del men anser sig böra uttrycka stor tveksamhet med hänsyn till" de prak­ tiska svårigheterna vid tillämpningen. Därest statsmakterna godtar bolagets förslag om fri försäljning av ett alkoholstarkare vanligt Öl föreligger enligt bolagets mening icke tillräckliga skäl att medgiva utskänkning av starköl på ölrestauranger. Härigenom befrias myndigheterna från en besvärlig pröv- ningsprocedur.

Ngkterhetsorganisationerna har såsom förut nämnts i sina allmänna kom­ mentarer mer eller mindre givit uttryck för en avvisande hållning mot ut­ redningens förslag i denna del.

Utredningens förslag om slopande av mattvånget för starköl har till­ styrkts eller lämnats utan erinran i samtliga remissvar.

I tredningens förslag att starköl på vardagar skall få serveras redan fr. o. in. klockan It tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remiss­ instanser. Förslaget avstyrkes emellertid av kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Skaraborgs län och Västerbottens län samt länsnykterhetsnämnden i ^ ärmlands län samt mer eller mindre direkt av nykterhetsorganisationerna.

Kungl. Maj. ts proposition nr H3 ur 1957 75

Departementschefen

Redan i samband med mina allmänna överväganden rörande här förelig­ gande frågor har jag givit uttryck för den uppfattningen att den gångna tidens erfarenheter inte bara bör leda till skärpningar i lagstiftningen. För att denna på avsett sätt skall kunna fullgöra sin uppgift att vara ett stöd åt de positiva nykterhetsfrämjande åtgärderna erfordras en allsidig anpass­ ning till de vunna erfarenheterna.

I de av 1954 års riksdag antagna principerna för nykterhetspolitiken ingår att försäljningslagstiftningen bör vara jämförelsevis fri och att de restrik­ tioner som föreskrives skall vara klart motiverade. Det var också en genom­ gående strävan att försöka främja en övergång inom konsumtionen till sva­ gare drycker. Den sistnämnda grundsatsen kom bl. a. till uttryck på malt­ dryckernas område. Starkölet infördes för att skapa ett alternativ till sprit­ dryckerna, särskilt brännvinet. Bestämmelserna om starkölet gjordes emel­ lertid medvetet restriktiva i avbidan på närmare erfarenheter och det förut­ skickades, att lättnader kunde få övervägas senare.

Den gångna tidens erfarenheter visar, att spritdryckerna i samband med motbokens avskaffande kommit att ytterligare dominera inom konsumtio­ nen. Starkölet har däremot spelat en långt mindre roll än väntat.

På hösten 1956 stod det klart, att åtgärder måste vidtas för att tränga spritdryckerna tillbaka. En kraftig höjning av spritskatterna genomfördes. De skatter som uttas på vin och maltdrycker lämnades därvid oförändrade. Men det var tydligt, att ytterligare åtgärder borde vidtas, om man ville vinna syftet att åstadkomma en förskjutning inom konsumtionen mot de svagare dryckerna. Det syntes även framgå, att åtgärder i denna riktning kunde vidtas utan risk. Åt rusdrycksförsäljningsutredningen uppdrogs därför att framlägga förslag till sådana åtgärder.

Utredningens förslag innebär, att lagstiftningen mera konsekvent än hit­ tills utformas så, att alkoholsvagare drycker blir lättillgängligare än sprit­ dryckerna. Vid remissbehandlingen har utredningens olika förslag fått starkt stöd. Remissinstanser, som företräder nykterhetsrörelsen, har dock varnat för att vidta sådana åtgärder. Därvid har bl. a. hävdats, att belägg skulle saknas för att man genom de föreslagna åtgärderna skulle kunna vinna för­ delar som motsvarar de därmed förbundna riskerna.

I anledning av dessa uttalanden får jag erinra om att statsmakternas be­ slut år 1954 att försöka inrikta konsumtionen på svagare drycker grundades på en bedömning av det omfattande utredningsmaterial som förebragtes av 1944 års nykterhetskommitté. Att denna bedömning i viss mån måste präg­ las av osäkerhet sammanhänger med att materialet avser mänskliga vanor och beteendemönster, på vilka en mångfald faktorer inverkar. Inte heller i huvudfrågan, motbokssystemets vara eller icke vara, kunde nykterhets­ kommitténs omfattande utredningar ge något entydigt resultat.

Det kan vidare konstateras, att i fråga om strävandena att inrikta kon­

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

77

Däremot föreligger det enligt min mening inte något avgörande hinder emot att tillåta försäljning av det ifrågasatta lättare starkölet i livsmedels­ butikerna. De talrika yrkanden om friare bestämmelser för detta Öl som framförts vid remissbehandlingen tar också i allmänhet sikte på att möj­ liggöra sådan försäljning. Jag vill i sammanhanget erinra om att statsmakter­ na vid 1954 års reformbeslut i fråga om det vanliga ölet gjorde bestämda uttalanden till förmån för avhämtningsförsälj ning i livsmedelsbutiker. Er­ farenheterna ger icke vid handen att den därvid gjorda bedömningen skulle vara oriktig. Tvärtom har det visat sig, att denna för sälj ningsform, som ti­ digare endast förekommit inom mindre områden, kunnat införas över prak­ tiskt taget hela landet utan att såvitt känt föranleda nämnvärda olägenheter.

Intages den ståndpunkten att det nya ölet skall få säljas i livsmedelsbu­ tikerna, kan man självfallet ifrågasätta, om alkoholhalten bör sättas så högt som utredningen föreslagit. Enligt min uppfattning talar emellertid goda skäl för att i denna del godtaga utredningens ståndpunkt. Avsikten är inte att det nya ölet skall ersätta ölet av klass II. Företages de nyss antydda be­ gränsningarna med avseende på utskänkning och kringföring torde så inte heller bli fallet. Meningen är i stället att tillföra marknaden en ny typ av maltdryck, motsvarande den i Danmark gängse, och på så sätt ge maltdryc­ kerna bättre möjligheter att konkurrera med brännvinet. Om detta syfte skall kunna förverkligas, är det enligt min mening nödvändigt att den nya drycken blir av god kvalitet. Motsvarande danska ölsort innehåller 3,4 ä 3,5 viktprocent. För att ölet skall kunna hålla denna styrka bör gränsen av till- verkningstekniska skäl sättas vid 3,6 viktprocent.

Vad jag i enlighet med det nu sagda föreslår innebär följande. Vid sidan av det nuvarande starkölet, i skattehänseende fortsättningsvis benämnt klass III B, införes en ny maltdryck, benämnd klass III A med skatt av 84 öre per liter och med en tull av en krona 29 öre ner liter. Det nya ölet får i tillverknings- och försäljningshänseende karaktär av starköl. Detta inne­ bär bl. a., att ölet inte får uIskänkas annat än på restaurang med rätt att servera starköl och att kringföringsförsäljning inte får äga rum. I fråga om utminuteringen skiljer sig emellertid det nya ölet från det nuvarande starkölet på det sättet, att avhämtningsförsäljning får bedrivas enligt reg­ lerna i ölförsäljningsförordningen. En rättighet att sälja Öl till avhämtning bör normalt även inbegripa rätt att sälja det nya ölet. Länsstyrelsen bör dock äga befogenhet att, när så finnes påkallat av särskilda omständigheter, vid beviljande av avhämtningsrättighet eller ock sedermera vid uppkomna miss­ förhållanden eller på andra i 49 § ölförsäljningsförordningen angivna grun­ der föreskriva att innehavare av sådan rättighet inte skall få sälja det nya ölet. Eu sådan inskränkning kan — med tanke på att kringföringsförsäljning inte skall äga rum — få särskild aktualitet beträffande bryggeriernas av- hämtningsrättigheter. Under eu övergångstid, förslagsvis till den 1 januari 1958, bör länsstyrelsen vidare äga möjlighet alt meddela sådan föreskrift be­ träffande redan förefintliga rättigheter. I den mån länsstyrelserna inte be­ gagnar denna möjlighet kommer de nuvarande innehavarna av avhämtnings-

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

rättigheter att genom de nya bestämmelsernas ikraftträdande automatiskt er­ hålla rätt att sälja det lättare starkölet till avhämtning.

Godtages vad jag här förordat, behöver Nya systemaktiebolaget endast i begränsad omfattning upptaga försäljning av det nya ölet. Vad härvidlag skulle kunna ifrågakomma är närmast att sälja Öl till försändning inom så­ dana områden, där tillräckligt antal avhämtningsrättigheter inte finnes.

Författningstekniskt erfordras bl. a. tillägg till 9 § 3 mom. och 10 § rusdrycksförsäljningsförordningen, varjämte en ny paragraf, benämnd 13 a §, bör införas i samma förordning. Förslag till erforderliga ändringar i maltdryckstillverkningsförordningen och tulltaxan har framlagts i propo­ sitionen angående ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen.

Utredningens olika förslag i syfte att vin och starköl skall utminuteras från ett ökat antal försäljningsställen sammanhänger åtmins­ tone delvis med dess ståndpunkt att det föreslagna lättare starkölet enbart borde säljas genom Nya systemaktiebolaget. Då jag i det föregående uttalat mig för att det nya ölet skall få utminuteras i livsmedelsbutikerna, torde den nu föreliggande frågan i viss mån ha kommit i ett ändrat läge. Jag finner visserligen i likhet med utredningen, att goda skäl talar för att inom utminuteringen upprätthålla en skillnad mellan spriten, å ena, samt de svagare rusdryckerna, å den andra sidan. Enligt min mening är det emel­ lertid inte anledning att härvidlag gå så långt som utredningen tänkt sig.

Jag kan sålunda inte tillstyrka utredningens förslag att i större skala in­ föra vin- och starkölsbutiker på mindre orter. Inte heller kan jag förorda, att försök göres att sälja dessa varor från bussar.

Däremot finner jag naturligt, att återhållsamhet i dagens läge iakttages, när det gäller att inrätta nya butiker, i vilka spritdrycker tillhandahålles. Jag har inte heller någon erinran emot att frågan om bibehållande av enstaka spi itutminuteringsbutiker med ringa omsättning tages till omprövning. När tvekan föreligger, om en ny fullständig systembutik skall inrättas, bör det såsom utredningen framhåller mången gång kunna vara en lämplig lösning att en butik för enbart vin och starköl, ev. tillika utlämningsställe för sprit­ drycker, tillskapas.

Systembolaget bör i större städer, vilket redan i något fall skett, vara oförhindrat att ändra några av sina hittillsvarande butiker till specialaffä­ rer för vin och starköl.

Såsom framgår av det nyss anförda har jag inte ansett mig böra förorda att vin- och starkölsbutiker i större skala inrättas på mindre orter. Däremot torde en försöksverksamhet i mindre skala vara motiverad och följaktligen höra tillåtas. Härigenom skulle värdefullt material kunna erhållas till be- lysmng av frågan i vilken utsträckning åtgärder bör vidtas i syfte att inrikta konsumtionen på svagare drycker. Det sagda innebär, att jag finner mig böra godta den av utredningen föreslagna ändringen i 14 § rusdrycksförsäljnings- förordningen.

Det är ett gammalt önskemål, att tillgången på alkoholfria festdrycker av god kvalitet ökas genom att Nya systemaktiebolaget tillhandahåller sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

79

drycker. Tillskapandet av särskilda vin- och starkölsbutiker ger nya förut­ sättningar för att tillgodose detta önskemål. Ehuru jag är medveten om föreliggande svårigheter, vilka närmare utvecklats i bolagets yttrande, vill jag förorda, att försök nu göres på detta område. Det torde få ankomma på Nya systemaktiebolaget att utforma försöksverksamheten och att med led­ ning av vunna erfarenheter taga ställning till frågan om fortsatt försäljning av alkoholfria festdrycker.

Slutligen vill jag i detta sammanhang nämna, att jag biträder utredning­ ens ståndpunkt, att Nya systemaktiebolaget bör äga medge bryggeri att hem- sända starköl med fordon, som samtidigt användes för detaljdistribution av vanligt Öl.

Utredningens förslag beträffande utskänkning av starköl har i allmänhet godtagits vid remissbehandlingen och jag kan med vissa jämk­ ningar biträda desamma.

Den nuvarande skillnaden mellan vinrestaurangerna i fråga om rätten att servera starköl bör, såsom utredningen förordat, avskaffas. Jag anser mig emellertid härvidlag böra gå något längre än utredningen. Enligt min me­ ning bör det över huvud taget inte längre göras någon skillnad mellan olika vinrestauranger. Ståndpunkten bör i stället vara den, att om en restaurang inte anses böra få servera starköl, bör den inte heller ha rättighet att ut- skänka vin. Rätt att servera starköl bör med andra ord automatiskt följa en vinrättighet. Vad de s. k. vinkonditorierna angår får jag framhålla, att regeln om att lagad mat skall vara att tillgå självfallet alltjämt bör upprätt­ hållas beträffande utskänkning av starköl. Vinkonditorier, där lagad mat inte finnes, bortfaller sålunda automatiskt. Beträffande vinkonditorier med servering av lagad mat bör det enligt min mening inte möta betänkligheter att tillåta servering av starköl. Det här sagda bör även gälla trafikutskänk- ning.

Jag vill tillfoga, att det liksom hittills självfallet bör ankomma på veder­ börande restauratör att inom ramen för det honom åvilande ansvaret pröva i vilken utsträckning han vill begagna sin utskänkningsrätt.

I likhet med utredningen finner jag även att man bör pröva att ge stark­ ölsrättigheter åt vissa välskötta ölrestauranger, som är typiska matställen. Tillstånden bör ges restriktivt. Att s. k. ölkaféer och därmed besläktade lo­ kaler inte bör komma i fråga är uppenbart. Det bör krävas, att restaurangen i fråga om allmän standard är fullt jämförbar med det för vinrestauranger normala.

I anslutning till utredningen och nära nog samtliga remissinstanser för­ ordar jag, att måltidstvånget för starköl bortfaller.

Utredningen har slutligen förordat, att utskänkning av starköl på var­ dagar skall få börja klockan 11. På denna punkt har betänkligheter anförts i flera yttranden, bl. a. av kontrollstyrelsen. Jag delar dessa betänkligheter och tillstyrker alltså inte utredningens förslag. Av denna ståndpunkt följer, alt inte heller det föreslagna lättare starkölet får serveras förrän klockan 12 på vardagar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^3 år 1957

81

Enligt vad vi erfarit har de nya bestämmelserna för företag, som bemödat sig om att strikt följa desamma, medfört vissa olägenheter. Ansökningsför- farandet innebär omgång. Därtill kommer att företagen är förhindrade atl bjuda sina gäster på rusdrycker vid representation. Ytterligare bör fram­ hållas, att kontrollen över förtärings- och förvaringsförbudens efterlevnad inom sådana privata lokaler möter vissa svårigheter.

Vi anser därför skäl föreligga att generellt undanta även personalmatsalar av nu avsett slag från förtärings- och förvaringsförbuden. Ett dylikt ställ­ ningstagande torde inte behöva medföra nämnvärda olägenheter ur ord­ nings- eller nykterhetssynpunkt, eftersom det måste ligga i både företagens och personalens eget intresse att hålla på ordningen och nykterheten i loka­ lerna.

I enlighet med det anförda föreslår vi att 45 § Öff får ändrad lydelse. Förslaget har utformats så, att det endast avser personalmatsalar beträffan­ de vilka anmälan om ölutskänkning gjorts. Myndigheterna får genom anmäl­ ningarna möjlighet att kontrollera ordningen och nykterheten i lokalerna. Befinnes det att den nya rätten missbrukas — lokalen upplåtes t. ex. till utomstående — eller att missförhållanden eljest föreligger kan länsstyrelsen enligt 49 § öff förbjuda ölserveringen. Därmed kommer även rätten till rus- drycksförtäring att bortfalla.

Beträffande förvaringsförbudet påpekar utredningen att detsamma i nu­ varande utformning för vissa fall fått alltför rigorösa verkningar. Utred­ ningen åberopar härvid följande från praktiken hämtade fall.

I ett varuhus såldes bl. a. Öl till avhämtning. Självbetjäningssystem tilläm­ pades, och betalning för varorna erlades följaktligen först då kunden passe­ rade kassagrindarna. I försäljningslokalen fanns en bar, där alkoholfria drycker serverades. Fråga uppkom huruvida den omständigheten att Öl för­ varades i den lokal där serveringen pågick (hinder förelåg icke att ev. med­ taga ölflaskor vid besök i baren) stod i strid mot förtäringsförbudet enligt Aff. I detta fall är att märka att förtäring av Öl i butikslokalen eller i barser­ veringen skulle innebära ett olovligt förfogande över en ännu ej inköpt vara samt att det vid utminutering av Öl är förbjudet att utlämna varan till för­ täring på försäljningsstället eller annat därintill beläget område, varöver rät- tighetsinnehavaren äger förfoga.

Utredningen fortsätter. Likartade problem kan uppkomma om eu rusdrycksrestaurang' och en al­ koholfri restaurang drives i samma regi och med gemensamma ekonomilo­ kaler. Det förhållandet, att för den förstnämnda restaurangen avsedda rus­ drycker eller Öl förvaras inom ekonomilokalerna skulle med bestämmelser­ nas nuvarande utformning kunna anses innefatta överträdelse av förvarings­ förbudet.

I enlighet med det anförda föreslår vi en ändrad utformning av förva­ ringsförbuden. Enligt vårt förslag skall förvaring av ifrågakommande dryc­ ker vara förbjuden då den sker på ett sådant sätt att det kan befaras atl dryckerna kommer att förtäras av gästerna.

Remissyttrandena

Utredningens förslag all generellt undanta personalmatsalar med ölserve­ ring från förtärings- och förvaringsförbuden tillstyrkes eller lämnas utan erinran av det övervägande flertalet remissinstanser. I några yttranden fram- föres emellertid invändningar.

Kungl. Maj ris proposition nr 143 år 1957

83

konstruera och skärpa förtärings- och förvaringsförbuden. Jag har därvid funnit att, oaktat utformningen av dessa förbud i vissa hänseenden måste anses otillfredsställande, desamma i huvudsak bör kvarstå med nuvarande utformning. Det sagda hindrar inte alt vissa detaljfrågor upptas till pröv­ ning i anslutning till vad rusdrycksförsäljningsutredningen anfört.

Utredningens förslag att undanta personalmatsalar i allmänhet från för­ tärings- och förvaringsförbuden ansluter sig till ett tidigare, enhälligt för­ slag av 1944 års nykterhetskommitté. Dock har utredningen företagit den inskränkningen att undantaget endast skall gälla personalmatsalar, i vilka rätt till ölservering erhållits efter särskild anmälan.

Då den nuvarande lagstiftningen på förevarande punkt i vissa fall synes ha vållat olägenheter, kan jag, liksom det stora flertalet remissinstanser, tillstyrka att personalmatsalar i allmänhet undantas från förtärings- och förvaringsförbuden. Jag vill därvid erinra om att företagsledningarna och arbetstagarorganisationerna har ett gemensamt intresse av att nykterhet, ordning och trevnad råder i personalmatsalarna. Häri ligger den viktigaste garantin för att olämplig rusdrycksförtäring inte äger rum i sådana loka­ ler. Det samarbete i nykterhetsfrågor som etablerats mellan arbetsmark­ nadens parter utgör i dagens svenska samhälle en av de betydelsefullaste nykterhetsfrämjande faktorerna.

De av utredningen föreslagna begränsningarna ger länsstyrelserna möj­ lighet att utöva kontroll och att vid uppkommande missförhållanden för­ bjuda rusdrycksförtäring. I några yttranden har hävdats, att förbud mot rusdrycksförtäring borde kunna utfärdas utan att samtidigt rätten till ölservering bortfaller. Denna mening kan jag inte biträda. Förekommer sådana missförhållanden att rusdrycksförtäringen anses böra förbjudas, bör enligt min mening inte heller ölservering få förekomma i lokalen.

Jag förordar därför utredningens förslag i angivna delar. Vid länsstyrelsernas kontroll bör särskilt observeras att lokalerna inte får upplåtas till utomstående. I detta hänseende bör länsstyrelsen liksom hittills kunna åtnjuta biträde av intendenterna för utskänkningsärenden.

Överståthållarämbetet har i sitt yttrande upptagit frågan i vilken ut­ sträckning marketenterier vid byggnadsplatser och liknande är att hänföra till personalmatsalar. Denna fråga synes böra bedömas enligt de allmänna förutsättningarna i 25 § ölförsäljningsförordningen, d. v. s. det skall röra sig om matserveringsrörelse, och ölserveringen skall ske vid slutet bord till de anställda och deras tillfälliga gäster.

Utredningens förslag till ändrad utformning av förvaringsförbuden har genomgående tillstyrkts i yttrandena och kan av mig förordas.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

VII. Alkoholreklamen

Gällande ordning

Genom rusdrycksförsäljningsförordningen har vissa begränsningar ge­ nomförts i den reklam för rusdrycker som bedrives av agenter för utländska leverantörer av sådana drycker, inhemska bryggerier in. fl. Enligt 69 § åligger det AB Vin- & Spritcentralen att vid avtal med leverantör verka för att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som finnes stå i strid med det i 7 § angivna syftet, d. v. s. att all för­ säljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Nya systemaktiebolaget har enligt 75 § motsva­ rande uppgift beträffande svenskt starköl (jfr även 21 §).

Innebörden av 69 § har närmare utvecklats i motiven till stadgandet (prop. 1954: 151 s. 595 f och särskilda utskottets utlåtande 1954: 1 s. 192 f). Därav framgår, att man med avseende å den första övergångstiden till fri försälj­ ning — september 1955 t. o. in. februari 1956 — skulle försöka åstadkom­ ma att alkoholreklamen helt upphörde samt att reklamen därefter skulle inskränkas till ett angivande av märke, ursprung, typ och pris. För genomfö­ rande av reklaminskränkningarna har spritcentralen den 20 april 1955 träf­ fat ett avtal med vinsektionen av Svenska handelsagenters förening. Avta­ let innebar, att agenterna åtog sig att inte göra reklam under den förut nämnda halvårsperioden samt att spritcentralen skulle tillkalla en rådgi­ vande samarbetsnämnd, sammansatt av representanter för olika intressera­ de organ och sammanslutningar.

Samarbetsnänmden har sedermera utarbetat följande riktlinjer för alkohol­ reklamen efter den 29 februari 1956, vilka godkänts av spritcentralen och delgivits bolagets leverantörer.

Reklamen får icke så utformas, att den särskilt uppmanar eller sugge­ rerar till konsumtion av rusdrycker. Den får alltså icke vare sig i bild eller i text innehålla något utöver vad som fordras för att bekantgöra och i all­ mänhetens minne befästa märke, ursprung, typ och pris.

Under sålunda angivna förutsättningar må i reklamen ingå, förutom fir­ ma och varunamn,

1) vid angivande av märke avbildningar av varumärke, ävensom av flask­ etiketter och flaskor, om de antingen var för sig eller i förening äro att jäm­ ställa med varumärke och i reklamen tjäna samma syfte som detta,

2) vid angivande av ursprung beskrivande text och bilder från orten och av lokaler, där framställningen sker,

3) vid angivande av typ sakliga uppgifter om dryckens art, karaktär och andra därmed jämförliga konsumentupplysningar, samt

4) vid angivande av pris även katalognummer.

Det har uttryckligen förutsatts, att de statliga bolagen inte gör reklam för rusdrycker. Vidare har det förutsatts att bryggerierna iakttar i stort sett samma inskränkningar i fråga om vanligt Öl, som gäller i fråga om starköl.

Reklaminskränkningarna drabbar, som av det sagda framgår, alla alko­

85

holdrycker lika, oavsett alkoholhalten. Att så blivit fallet har förestavats av handelspolitiska skäl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1957

Utredningen

Utredningens förslag innebär att de nuvarande reklaminskränkningarna i huvudsak avskaffas. Emellertid förordas att en viss övervakning av re- klamverksamheten sker även i fortsättningen, ehuru med den begränsade målsättningen att försöka motverka yttringar av uppenbart olämplig re­ klam. övervakningen synes utredningen liksom hittills böra administreias av spritcentralen m'ed hjälp av samarbetsnämnden. Den sistnämndas upp­ gifter skulle — bortsett från de säkerligen mycket sällsynta fall där ingri­ pande påkallas — närmast vara att stå till förfogande för överläggningar med reklamföretag och andra intressenter i frågor angående rusdrycksre- klam. Den auktoritet och erfarenhet som nämnden förvärvat gör det enligt utredningens mening sannolikt att nämnden härvid skulle kunna göra vär­ defulla insatser.

Enligt förslaget bör de statliga rusdrycksbolagen — Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och Nya systemaktiebolaget — vara oförhindrade att själva försöka inrikta kundernas intresse på svagare drycker.

Statsmakternas beslut att försöka åstadkomma inskränkningar i alkohol­ reklamen framstår enligt utredningen såsom naturligt med tanke på att man stod inför genomförandet av en reform, som innebar att en stor del av de dittillsvarande restriktionerna för rusdrycksinköp skulle borttagas. Man ville undvika att den suggestion till ökade inköp, varmed övergången till ett friare försälj ningssystem var förenad, skulle förstärkas genom en ohämmad rusdrycksreklam. Särskilt viktigt var att den propagandakampanj för nyk­ terhet och ansvar som skulle insättas under den första övergångstiden inte motverkades av alkoholreklam. Reklaminskränkningarna har således, kons­ taterar utredningen, i väsentlig mån tagit sikte på övergångstiden till det friare försäljningssystemet och har varit grundade på farhågor för ogynn­ samma verkningar av rusdrycksreklamen under denna tid.

Utredningen anser emellertid, att det kan finnas anledning att uppta re­ klamfrågan till förnyad prövning då vissa erfarenheter av den nya ordning­ en numera föreligger. Dessa erfarenheter sammanfattas av utredningen på följande sätt.

Till en början kan konstateras, att de avsedda reklaminskränkningarna kunnat genomföras och att de företag som står bakom reklamen i stort sett lojalt iakttagit statsmakternas beslut.

Konsumtionsutvecklingen har efter den 1 oktober 1955 präglats av en stark ökning för spritdryckernas vidkommande, ökningen har emellertid i allt väsentligt fallit på brännvin och eau-de-vie, d. v. s. varor för vilka nå­ gon reklam inte gjorts. Detta förhållande utesluter givetvis inte att reklam­ inskränkningarna kan ha motverkat en ökad konsumtion av de varor, för vilka reklam bedrives. Det synes emellertid osannolikt att de haft någon större betydelse.

87

inrikta kundernas intresse på svagare drycker, självfallet i former som strikt anpassas till den angivna nykterhetspolitiska målsättningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

Remissyttrandena

Utredningens förslag att de nuvarande reklaminskränkningarna i huvud­ sak skall avskaffas tillstyrkes av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan, nämligen kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, två länsstyrelser, två länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Sve­ riges centrala restaurangaktiebolag, Svenska handelsagenters förening, Svenska försäljnings- och reklamförbundet, Landsorganisationen och Riks­ förbundet Landsbygdens folk.

Kontrollstijrelsen anför.

Den frihetsinskränkning i den enskildes handlande, som det nuvarande reklamförbudet otvivelaktigt innebär, är enligt styrelsens mening motive­ rat endast om den ur allmänna synpunkter är nödvändig för att förhindra en i nykterhetshänseende farlig reklamverksamhet. Vad utredningen an­ fört som grund för sitt ställningstagande synes ge vid handen att de skäl som tidigare gällt för reklaminskränkningen nu icke gör sig gällande med samma styrka. Det må härvid erinras att den ökning av utminuteringen som ägt rum hänför sig praktiskt taget helt till sådana varor, för vilka någon reklam icke förekommer. Jämväl administrativa skäl talar för att inskränkningarna i reklamverksamheten slopas i enlighet med utredningens förslag.

Socialstyrelsen finner att utredningens förslag är väl avvägt. Det avlägs­ nar den i längden ohållbara ordning, som har rått på detta område undei den s. k. övergångstiden, men ger det allmännas organ erforderliga möjlig­ heter att stäcka en tilltagsen alkoholreklam.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke varje bestämmelse om alkoholreklamen borde kunna undvaras. Härför talar dels det av utredningen själv anförda förhållandet att de hittillsvarande inskränkningarna i rekla­ men haft ringa nykterhetseffekt och dels den debatt som förts och alltjämt föres om deras förenlighet med tryckfrihetsförordningen.

Nya systemaktiebolaget framhåller.

Att i nuvarande nykterhetsläge i lämplig form ta reklamen till hjälp för att främja en överflyttning av konsumtionen från starkare till svagare dryc­ ker är enligt bolagets uppfattning en åtgärd som tjänar de nykterhetspoli- tiska strävandena. Det torde dock icke vara realistiskt att räkna med, att en av vinleverantörerna vidtagen ökning av vinreklamen, som — om den skall fylla det nykterhetspolitiska syftet att befrämja övergången till sva­ gare drycker — kommer att minska spritkonsumtionen, utan motåtgärder accepteras av leverantörerna av spritdrycker. En strävan från de senaies sida att behålla marknaden måste därför med all säkerhet medföra, att ökad vinreklam kommer att föranleda en motsvarande ökning av spritreklamen.

Svenska handelsagenters förening understryker reklamens möjligheter all inrikta konsumtionen på alkoholsvagare drycker. En dylik reklam torde helt säkert kunna medverka till eu förskjutning från starksprit — varav

riksdagsbeslutet har fått, icke så stort som önskvärt vore. Å andra sidan har de nuvarande reglerna icke visat sig vara till hinder för en rimlig kon­ sumentupplysning, medan de däremot tycks ha förhindrat en reklam av den suggestiva och till ökad konsumtion öppet uppfordrande typ, som är vanlig i andra länder.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet framhåller att några andra intressen än rent privatekonomiska icke sättes på spel genom inskränkningarna i reklamen. Förbundet fortsätter.

Alkoholreklamen antages å ena sidan sakna betydelse för alkoholmiss­ bruket, å andra sidan vara så verkningsfull att det statliga monopolbolaget anses böra taga reklamen i sin tjänst. Så länge alkoholreklamen syftar till att animera till alkoholbruk, vare sig det gäller svagare eller starkare dryc­ ker, måste dess verkan på de stora grupper människor, som nykterhetsvår- den har att taga befattning med, karakteriseras som fördärvbringande.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse påpekar att vissa tidningsannon­ ser såväl som stora affischer i tunnelbanestationerna i Stockholm ger goda helägg för att alkoholreklamen trots nuvarande begränsningar kan göras mycket suggestiv och attraktiv och anför vidare.

Denna reklam är ej heller — märk det — begränsad till vin och starköl utan omfattar även t. ex. whisky, gin och konjak. Man har från kritikerna av reklambegränsningen gjort gällande, att denna reklam ej har någon stör­ re konsumtionsfrämjande verkan. Reklamexpertis torde icke dela denna uppfattning. Då, som D K S N ovan utvecklat, man ej utan vidare kan vänta sig att starkspritkonsumtionen minskar, om de alkoholsvaga dryckerna kon­ sumeras i ökad utsträckning, och vidare de reklambegränsande åtgärderna får anses endast i ringa grad inskränka de oftast utländska alkoholintres­ senternas rörelsefrihet, då det gäller reklam för alkoholdrycker, finner 1) K S N utredningsmännens förslag på denna punkt böra avvisas.

Departementschefen

De nuvarande inskränkningarna i reklamen för rusdrycker hämtar, så­ som utredningen framhållit, till väsentlig del sin motivering i farhågor för ogynnsamma verkningar av sådan reklam under övergången till fri försälj­ ning av sprit. Ehuru bestämmelserna i ämnet inte gjorts tidsbegränsade, finner jag därför naturligt alt dessa bestämmelser nu tas upp till ompröv­ ning.

Till en början vill jag liksom utredningen framhålla, alt handelspolitiska skäl utgör hinder för att utforma olika regler för skilda slag av rusdrycker. De önskemål om att bestämmelserna skall göras strängare för spritdrycker än för vin och maltdrycker som framförts vid remissbehandlingen kan där­ för inte tillgodoses. Emellertid är det att märka, att reklamen företrädes­ vis bedrives för lättare drycker. De spritsorter som reklameras spelar en tämligen obetydlig roll; de är förhållandevis dyra och konsumeras därför i regel endast i små kvantiteter.

Såsom utredningen anfört kan skäl anföras både för och emot att bibe­ hålla de nuvarande reklaminskränkningarna. Tydligt är emellertid, att de

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

89

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^3 år 1957

nu aktuella svårigheterna på det nykterhetspolitiska området inte i nämn­ värd mån sammanhänger med drycker för vilka reklam föres. Det är också sannolikt att en friare ordning i fråga om reklamen skulle kunna innebära ett visst stöd för strävandena att inrikta konsumtionen på svagare drycker. Härtill kommer, att mera ingripande restriktioner på reklamområdet är förbundna med avsevärda nackdelar. Ytterligare kan noteras, att de remiss­ instanser, som närmast företräder reklamintressena, gett uttryck för bered­ villighet att även inom ramen för en friare ordning medverka till att re­ klamen inte kommer i konflikt med väsentliga nykterhetsintressen.

Med ledning av det anförda har jag, liksom utredningen och det stora fler­ talet remissinstanser, kommit till den uppfattningen att de nuvarande re­ klaminskränkningarna i huvudsak bör avskaffas. Hinder bör ej heller möta för de statliga monopolbolagen att efter de i betänkandet angivna riktlinjer­ na försöka inrikta konsumenternas intresse på svagare drycker.

Såsom utredningen förordat bör den till spritcentralen knutna samarbets- nämnden kvarstå, i första hand för att stå till förfogande för konsultationer angående utformningen av reklam för alkoholdrycker.

Jag biträder även utredningens ståndpunkt, att en möjlighet alltjämt bör finnas att inskrida mot uppenbart olämplig reklam. Härvid bör självfallet samarbetsnämnden medverka i samma former som hittills.

Utredningen har såsom exempel på uppenbart olämplig reklam nämnt uppmaningar att dricka mer sprit och uttalanden om förment goda medi­ cinska verkningar hos alkoholdrycker. Från utredningens sida har också framhållits, att dess förslag att i huvudsak avskaffa reklaminskränkning­ arna bygger på att reklamen skall bedrivas i samma relativt måttfulla for­ mer som före den 1 september 1955.

Spritcentralen har i sitt yttrande uttalat, att de av utredningen skisserade anvisningarna för bolaget är relativt obestämda, och bolaget har efterlyst klara direktiv för de fall då bolaget bör ingripa ur nykterhetspolitisk syn­ punkt.

I anledning härav får jag framhålla att det torde vara nödvändigt att i viss utsträckning överlämna åt det tillämpande organet att bedöma förekom­ mande fall i den mån de aktualiseras. Självfallet bör det fasthållas, att all reklam på rusdrycksområdet bör bedrivas med känsla för det därmed för­ bundna ansvaret och att man bör undvika uttalanden, som kan uppfattas som propaganda för dryckesseden. Ingripande — i första hand genom före­ ställningar — bör ske i den män reklam bedrives på ett sätt som för en ansvarskännande reklamman bör framstå såsom otillbörligt.

Jag räknar med att spritcentralen endast skall behöva ingripa i sällsynta undantagsfall. Härför borgar den villighet till samarbete inom den till bola­ get knutna nämnden åt vilken företrädare för reklamintressena givit uttryck i sina remissyttranden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 143 år 1957

91

VIII. Åtgärder mot langning

För att upprätthålla den föreskrivna ordningen med partihandel och ut- minutering genom statliga monopolbolag samt inskränkningar inom ut- skänkningen finnes i rusdrycksförsäljningsförordningen straffbestämmelser för olovlig överlåtelse av rusdrycker och vissa andra överträdelser. För grova fall av olovlig överlåtelse, t. ex. yrkesmässig langning eller försäljning till underåriga eller avstängda, uppställes en strängare straffskala.

Utredningen

Utredningen föreslår att det skall bli straffbart att utbjuda sprit och att såsom ombud skaffa sprit åt ungdomar, missbrukare och berusade. Vidare föreslås att beslag skall kunna läggas på olovligen inköpt sprit.

I fråga om behovet av skärpta straffbestämmelser anför utredningen föl­ jande.

Erfarenheterna från tiden efter den 1 oktober 1955 visar att spritlang­ ning alltjämt förekommer i betydande utsträckning. På kvällarna, under lördagseftermiddagar och under sön- och helgdagar synes sålunda av till­ gängliga uppgifter att döma finnas en avsevärd efterfrågan på illegal sprit, främst från avancerade missbrukare. Langarnas verksamhet har självfallet underlättats av den fria utminuteringen.

Redan med hänsyn till det anförda har vi funnit angeläget att överse de bestämmelser, som riktar sig mot langning.

En ytterligare anledning att skärpa samhällets beredskap mot den ille­ gala hanteringen tillkommer emellertid, om våra förslag till skärpt utminu- teringskontroll blir genomförda. Det torde nämligen vara en oundviklig konsekvens av skärpta utminuteringsbestämmelser att efterfrågan på den illegala marknaden ökar. Visserligen torde de av oss föreslagna effektivare avstängnings- och legilimationsbestämmelserna samtidigt i någon mån kun­ na försvåra åtkomsten av sprit för sådana langare, som blivit lagförda; effekten härav bör emellertid inte överskattas.

Till grund för förslaget att straffbelägga utbjudande av rusdrycker ligger följande överväganden.

Olovlig försäljning kan f. n. endast straffas som fullbordat brott. Då dryc­ kernas överlämnande i regel sker utan vittnen, är det svårt för polisen att skaffa fällande bevis ens mot notoriska langare. Dessa kan i gengäld upp­ träda ganska öppet, när de värvar sina kunder. Att detta i hög grad under­ lättar deras verksamhet ligger i öppen dag. Enligt vår mening föreligger behov av att straffbelägga även försök till olovlig försäljning, d. v. s. ut­ bjudande av rusdrycker. Därmed blir det också möjligt att verkställa beslag av de drycker som utbjudes och de förråd av rusdrycker som finnes hos langaren. I enlighet med det anförda föreslår vi att en bestämmelse om straff för försök införes som ett nytt första moment i 89 §.

Eu inte ovanlig företeelse är, enligt vad utredningen vidare framhåller, att kunder, som på grund av onykterhet avvisats från systembutik, låter andra köpa rusdrycker för deras räkning. Utredningen fortsätter.

93

Ämbetet liar närmare behandlat vissa enskildheter i förslaget. I fråga om den av utredningen föreslagna straffskalan för grov olovlig försäljning anför ämbetet följande.

Om fängelse upptages i straffskalan för normalfallen, torde anledning saknas att inrymma böter i straffskalan för det grova brottet. En olovlig försäljning som finnes böra föranleda endast böter synes nämligen regelmäs­ sigt vara att bedöma enligt första stycket. Ifrågasättas kan däremot, så­ som framhålles i flera av de till ämbetet avgivna remissyttrandena, om icke straffarbete borde ingå i straffskalan för de grova brottsfallen. Därmed skul­ le det bl. a. bli möjligt att använda anhållande och häktning mot langare

(jämför RB 24: 1 och 5). Att detta skulle vara av värde i kampen mot den

olaga sprithanteringen, torde vara obestridligt.

Ämbetet erinrar härefter om att enligt ett av strafflagberedningen år 1953 avgivet förslag (SOU 1953: 17) skall straffarbete och fängelse sammanslås till ett enhetligt frihetsstraff, benämnt fängelse. Ämbetet anför härom bl. a.

I vad gäller straffbestämmelserna inom specialstraffrätten har beredning­ en, i stället för att ändra varje särskild straffbestämmelse, föreslagit ett ge­ nerellt stadgande av innebörd, att vid tillämpning av dessa bestämmelser i stället för straffarbete skall dömas till fängelse på samma tid som för straff­ arbete är stadgat. Förutsättning för häktning enligt 24 kap. 1 § första styc­ ket rättegångsbalken skall enligt beredningens förslag vara, att någon är på sannolika skäl misstänkt för brott, varå kan följa svårare straff än fängelse i ett år. För att straffskalan för grov olovlig försäljning skall möjliggöra häktning även efter införandet av ett enhetligt frihetsstraff, synes alltså straffmaximum böra sättas till straffarbete i två år.

Beträffande utredningens förslag om de omständigheter som skall göra brottet grovt — försäljningen har bedrivits i större omfattning eller yrkes­ mässigt eller har skett till någon som ej fyllt tjuguett år eller till någon som, då rusdryckerna utlämnats till honom, varit berörd av alkoholhaltiga dryc­ ker eller annat berusningsmedel, eller ock till någon som missbrukar alko­ holhaltiga drycker — uttalar ämbetet följande.

Med den utformning, som stadgandet i tredje stycket erhållit i förslaget, förefaller det som om "flertalet straffbara fall av olovlig försäljning skulle bli att hänföra till den grova brottsgraden. Har försäljningen icke ingått som ett led i en yrkesmässig eller eljest i större omfattning bedriven verksamhet och ej heller skett till köpare, tiilhörande någon av de i tredje stycket särskilt angivna kategorierna, torde nämligen ofta straffrihet inträda, på grund av bestämmelsen i första stycket sista punkten om straffrihet i ringa tall. Här­ till kommer, att det — bortsett från fall, då försäljningen skett i större om­ fattning eller yrkesmässigt — icke torde kunna göras gällande, alt frihets­ straff bör vara regel vid försäljning till köpare, som avses i tredje stycket. Därest straffskalan i andra stycket, i enlighet med vad ämbetet ovan före­ slagit, bestämmes till fängelse eller straffarbete i högst två år, synes det där­ för nödvändigt att tredje stycket utformas på annat sätt än som skett i ut­ redningens förslag. Ämbetet förordar, att såsom omständigheter, ägnade att göra brottet grovt, allenast angives, att försäljningen bedrivits i större om­ fattning eller yrkesmässigt.

I fråga om den föreslagna stratlbestämmelsen mot tillbandagåcnde till ungdomar in. fl. framhåller ämbetet, alt hänvisningen till 30 § avser jämväl

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

94

uppdelningen på olika brottsgrader. Efter allt att döma är också meningen, att bestämmelserna i 80 § 1 mom. tredje stycket angående omständigheter, ägnade att göra brottet grovt, skall äga motsvarande tillämpning. Ämbetet fortsätter.

Emellertid är att märka, att det för straff enligt 81 § 1 mom. förutsättes just att den, till vilken spriten anskaffas, tillhör någon av de i 80 § 1 inom. tredje stycket särskilt angivna kategorierna. Utformas sistnämnda stycke i enlighet med förslaget, förefaller det därför som om konsekvensen skulle bli, att en person, som olovligen tillhandagår annan med anskaffande av rusdrycker, regelmässigt skall straffas såsom för grov olovlig försäljning. Detta torde knappast ha varit avsett. I själva verket förefaller det som om olovligt tillhandagående skulle vara att betrakta som en mindre allvarlig brottstyp än olovlig försäljning. Med hänsyn härtill och till angelägenheten att undvika ovisshet vid rättstillämpningen vill ämbetet ifrågasätta, om icke olovligt tillhandagående borde göras till ett fristående brott med särskild straffskala. Sker detta, synes det fullt tillräckligt, att brottet straffas med dagsböter.

Ämbetet ifrågasätter om tillräckliga skäl finnes att kriminalisera även försök att olovligen tillhandagå ungdomar m. fl. med sprit. I vart fall lärer straff föi sadant försök icke kunna komma i fråga, om, såsom ämbetet fö­ reslagit, straffet för det fullbordade brottet sättes till allenast dagsböter.

Beträffande bestämmelserna om beslag erinrar ämbetet om att rättegångs­ balkens bestämmelser om den tid, inom vilken åtal sist skall ha väckts, äger tillämpning jämväl på beslag enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. På skäl, som anförts av statsåklagaren i Göteborg, föreslår ämbetet, att i 90 § 1 inom. intages en bestämmelse, att vad i rättegångsbalken stadgas om den tid, inom vilken åtalet sist skall ha väckts, ej skall äga tillämpning vid be­ slag enligt rusdrycksförsäljningsförordningen.

Kontrollstyrelsen, som tillstyrker de föreslagna skärpningarna i straff­ bestämmelserna, anför följande.

I enlighet med vad tidigare anförts tillstyrker kontrollstyrelsen de före­ slagna skärpningarna av straffbestämmelserna. Med hänsyn till stadgandet i 4 kap. 14 § strafflagen får styrelsen dock ifrågasätta, om icke i 80 § 1 mom. andra stycket orden »dagsböter, lägst femtio» borde utbytas mot »dagsböter, lägst sextio».

Vad beträffar den föreslagna 81 § vill styrelsen framhålla, att det näppe­ ligen finns något skäl att straffa yrkeslangaren mildare än tillfällighets- langaren. Gränsen mellan olovlig försäljning och olovligt tillhandagående med rusdrycker är för övrigt flytande. Det synes därför kontrollstyrelsen lämpligast att straffbelägga allt olovligt tillhandagående enligt samma reg- ler som gäller för olovlig försäljning. Styrelsen föreslår därför, att 2 inom. i paragrafen utgår och att straff för den som tillhandagår annan med anskaf­ fande av rusdrycker i strid med föreskrifterna i 20 § första eller andra styc­ ket utmätes såsom för olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas Beslags- regeln bibehålies. 1 ö

Den föreslagna 89 § bör, om styrelsens förslag till ändring av 81 § godtas omredigeras så att paragrafen avser allt olovligt tillhandagående med rus­ drycker.

Kungl. Maj.ts proposition nr H3 år J957

95

Länsstyrelsen i Kopparbergs län yttrar.

Varje åtgärd som bedömes kunna begränsa langning har länsstyrelsens fulla stöd. Det är ett samhällsintresse av första ordningen att denna verk­ samhet bekämpas med alla till buds stående medel. Länsstyrelsen tillstyrker därför livligt att försök till langning straffbelägges, att straffet för langning höjes i enlighet med utredningens förslag och att bulvanköp straffbelägges, ävenså att beslag och förverkande kunna ske hos köpare av olovligt inköpt sprit.

Uttalanden i liknande riktning göres av länsstyrelserna i Malmöhus och

Västerbottens län samt länsnykterhetsnämnderna i Värmlands och Gävle­ borgs län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att de skärpta bestämmelserna mot langning i och för sig är att hälsa med tillfredsställelse. Länsstyrelsen är emellertid mycket tveksam om utredningens brottsbeskrivning kan anses tillfredsställande. Härom säger länsstyrelsen.

Det lär sålunda bli svårt att leda i bevis, att den, åt vilken rusdrycker anskaffats »kunnat antagas» vara alkoholmissbrukare, om han ej redan lörut varit påverkad. Ännu osäkrare blir väl bevisningen i dylika fall om anskaffande ej kommit till stånd utan blott försök därtill, d. v. s. utbjudan­ de, ägt rum. En sådan mycket diffus utvidgning av det subjektiva brotts- rekvisitet är i och för sig ägnad att inge betänkligheter.

Överståthållarämbetet anmäler att den alltför korta remisstiden icke med­ givit något inträngande i de straffrättsliga problem, som här möter, och ämbetet är därför icke berett att tillstyrka de föreslagna bestämmelserna i 20 § första stycket, 80 § 4 mom. samt 81 § 1 mom. Ämbetet fortsätter.

Vad särskilt angår andra stycket av sistnämnda författningsrum -— om beslag — skulle enligt detta beslag kunna ske även hos köpare, oaktat den­ ne icke enligt utredningens förslag skulle vara allenast i denna egenskap förfallen till straff. Överståthållarämbetet — som icke förbisett sådana stadganden som exempelvis 1 § 8 mom. lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel och 7 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestäm­ melser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin — vill i detta hänseende erinra allenast om den princip som kommit till uttryck bl. a. i 2 mom. andra stycket samt 3 mom. i 12 § av prisregleringslagen den 30 juni 1947.

Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län förordar bibehållande av dagsböter såsom normalstraff vid olaga rusdryeksförsäljning, även då brot­ tet är grovt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det bör anstå med de föreslagna straffskärpningarna till dess erfarenhet vunnits i vad mån den föreslagna strängare inköpskontrollen är av betydelse för bekämpandet av den olovliga rusdryckshandcln.

Länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län har den uppfattning­ en alt ett ökat straffhot mot langning är av ytterst ringa betydelse, varför eu ändring i straffskalan knappast synes påkallad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1957

behandlingen, vissa jämkningar företagits i de av utredningen föreslagna bestämmelserna.

I det följande skall ytterligare behandlas några särskilda frågor i anslut­ ning till författningsförslagen.

Förslaget till ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen

5 §•

Genom bestämmelsen i det föreslagna 2 mom. elimineras en ojämnhet som förekommit mellan inhemska tillverkare av rusdrycker och utländska före­ tag.

Bestämmelserna i 1 mom. och det föreslagna 2 mom. avser att förhindra att tillverkare eller agent skänker bort rusdrycker i samband med rörel­ sens bedrivande, t. ex. i reklamsyfte. En konsekvens av de där stadgade gå- voförbuden torde vara att tillverkare eller agent ej heller i annan form — exempelvis kontantbetalning till restauratör för försäljning av viss kvanti­ tet, betalning av kork- eller kapsylpengar till restaurangpersonal eller er­ sättning av liknande slag till den som säljer rusdrycker — bör lämna gåvor till återförsäljare. Lämnas gåvor av nu avsett slag, bör detta kunna ge Vin- & spritcentralen och Nya systemaktiebolaget anledning ompröva huruvida de i fortsättningen skall upprätthålla affärsförbindelser med vederbörande tillverkare eller agent. — Däremot hindrar de föreslagna bestämmelserna självfallet inte att varuprover sändes till inköpscheferna hos de statliga mo­ nopolbolagens centrala inköpskontor eller till restauratör.

Sveriges centrala restaurangaktiebolag har ifrågasatt huruvida bestäm­ melsen i 1 mom. skulle lägga hinder i vägen för restauratör att vid ett jubi­ leum eller en personalfest bjuda personalen på vin eller starköl eller att inom rörelsen utöva sedvanlig representation gentemot kolleger och andra. Un­ der förutsättning att representationen ej kan sägas utgöra ett led i en försälj- ningsfrämjande verksamhet för visst eller vissa slag av rusdrycker torde de föreslagna reglerna ej utgöra hinder för sådan representation.

I samband med att bestämmelserna i nuvarande 2 mom. överflyttats till ett nytt 3 mom. har utredningen föreslagit vissa förenklingar. Dessa inne­ bär att den för lappbefolkningen diskriminerande bestämmelsen om förbud mot utdelning av rusdrycker till denna befolkning fått utgå. Därjämte bort­ faller förbudet att bjuda på rusdrycker i samband med auktioner. I denna del har vissa betänkligheter yppats vid remissbehandlingen, bl. a. från kon­ trollstyrelsens sida. Därvid har även förts på tal frågan om representation vid mässor o. dyl. Enligt min uppfattning har de nuvarande bestämmelserna ingått på områden, där lagstiftningen i avsevärd mån torde ha saknat stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Förbudens upprätthållande synes inte hel­ ler kunna motiveras med att de skulle vara erforderliga för att motverka socialt stötande företeelser. .lag kan därför inte dela de anförda betänk­ ligheterna utan tillstyrker utredningens förslag.

7 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 143

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

97

99

Enligt vad där förordas skall restauratörerna inte äga tillgodogora sig någon vinst på utskänkningen av spritdrycker, utan prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta spritdrycker skall i sin helhet tillföras staten i form av utskänkningsskatt. Å andra sidan skall restauratören, i stället för den nuvarande utskänkningsvinsten på sprit, erhålla särskild kostnadser­ sättning av staten. Ersättningen skall avräknas vid inbetalning av utskänk­ ningsskatt. Dessa principer har kommit till uttryck i 41 och 41 a §§. I enlig­ het med vad som förordas i samma proposition skall restauratöierna. åt­ minstone tills vidare själva äga bestämma priserna på utskänkta viner och på det av mig i det föregående förordade lättare starkölet. Kontrollsty­ relsens i 41 § inskrivna befogenhet att fastställa utskänkningspriser har med anledning härav angivits skola avse endast spritdrycker och starköl av den hittillsvarande typen.

Vidare förordas, att de allmänna restaurangbolagens ensamrätt att driva folkrestauranger skall upphöra. Bestämmelsen i 40 § 3 mom. har andrats i enlighet härmed.

46 §.

I det föregående har föreslagits, att måltidstvånget skall upphävas i vad angår starköl. Däremot har förutsatts, att nämnda restriktion för sprit­ dryckernas vidkommande skall kvarstå tills vidare och att avvecklingen därav i enlighet med 1954 års riksdagsbeslut skall förberedas genom fort­ satt försöksverksamhet. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av de hit­ tills gjorda försöken torde man kunna räkna med att försöksverksamheten i en följande etapp kommer att vidgas. I den mån så blir fallet synes den nuvarande anordningen med särskild ansökan från ^ochmedgivande till varje enskild restauratör onödigt tungrodd. I enlighet med ett förslag av utredningen har därför företagits en jämkning i 2 mom. av innebörd att Kungl. Maj :ts medgivande till måltidsfri utskänkning skall avse det ifråga- kommande området som sådant.

47 § 2 mom.

Vid utskänkning enligt 33 § till slutet sällskap skall för närvarande med­ givande till utsträckt tid inhämtas av polisen, om tillställningen, såsom i regel är fallet, är avsedd att pågå längre än till kl. 22. Detta synes innebära en onödig omgång. I enlighet med vad utredningen föreslagit förordar jag, att sådan utskänkning utan särskilt medgivande skall få fortsätta till kl. 1 på natten, dock med rätt för distriktschefen-intendenten att föreskriva tidi­ gare tidpunkt för utskänkningens avslutande. Däremot anser jag det inte påkallat att, såsom föreslagits i några yttranden, vidtaga motsvarande änd­ ring beträffande de vanliga restaurangernas festvåningar. Dessa restau­ ranger erhåller nämligen i vanliga fall medgivande till utsträckt tid föi läng­ re tidsperioder, och frågor om förlängning av utskänkningstidcn för sär­ skilda tillställningar blir därför inte så ofta aktuella.

Kungl. Maj:ts proposition nr H3 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 143 år 1957

101

delegation, kommunal nykterhetsnämnd beslutar föranstalta om att rus­ drycker icke utlämnas till den avstängde.

Sådana beslut bör enligt vad utredningen framhåller få samma innebörd som de »restaurangförbud» som av gammalt använts. Dessa förbud har för närvarande karaktär av hjälpåtgärder och upptages vid sidan av övriga så­ dana åtgärder i 14 § första stycket lagen om nykterhetsvård. Ett förbud att köpa rusdrycker hos detaljhandelsbolaget har däremot icke sådan karaktär. Dessa förbud regleras särskilt i andra stycket av samma paragraf.

Då nykterhetsnämndens åtgärder enligt utredningens förslag får samma innebörd, vare sig nämnden vill hindra missbrukaren att köpa hos detalj­ handelsbolaget eller den önskar åstadkomma att han inte blir serverad på restaurang, synes det utredningen ändamålsenligt att åtgärderna behandlas 1 ett gemensamt stadgande. Utredningen föreslår därför att »restaurangför­ buden» får utgå bland hjälpåtgärderna samt att nykterhetsnämnds befogen­ het att besluta om sådana förbud och avstängningsåtgärder hos systembola­ get regleras i ett särskilt moment av 14 §. Härigenom överföres beslutande­ rätten rörande restaurangförbuden i princip till länsnykterhetsnämnderna. Förslaget innebär även att restaurangförbuden —- liksom redan nu avstäng­ ning hos systembolaget — kan överklagas hos länsstyrelsen.

Remissinstanserna har i allmänhet ej gjort några erinringar mot utred­ ningens förslag. Sveriges centrala restaurangaktiebolag har dock framhållit att utbrytningen av bestämmelsen om restaurangförbud från hjälpåtgärderna och omformuleringen av stadgandet skulle kunna uppfattas såsom innebä­ rande att de nykterhetsvårdande organen fick befogenhet att med för restau- ratören förpliktande verkan avstänga en missbrukare från utskänkning.

Utredningens förslag är enligt min mening väl avvägt, och jag kan till­ styrka detsamma. Att beslutanderätten beträffande restaurangförbuden överflyttas till länsnykterhetsnämnderna och att sådana förbud kan över­ klagas finner jag önskvärt från rättssäkerhetssynpunkt. Nykterhetsnämn- dernas beslut i hithörande frågor bör liksom hittills inte få någon omedel­ bart förpliktande verkan för systembolaget resp. den restauratör, som får meddelande om ett restaurangförbud. För att förebygga varje missförstånd på denna punkt har en jämkning företagits i det av utredningen föreslagna 2 mom. i 14 §.

X. Departementschefens hemställan

Såsom framgår av det föregående har inom finansdepartementet upprät­ tats förslag till

1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521);

2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningcn den 26 maj 1954 (nr 522);