Prop. 1977/78:178

med förslag till lagstiftning om marknadsfiringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

Prop. 1977/78: 178 Regeringens proposition

1977/78: 178

med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdryc- ker och tobaksvaror;

beslutad den 6 april 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN STAFFAN BURENSTAM LINDER

1 Inledning

Efter bemyndigande den 20 december 1974 tillkallade dåvarande che— fen för handelsdepartemcntet en sakkunnig1 för att utreda frågan om lämpliga former för införande av förbud mot tobaksreklam. Utred- ningen (H 1974: 06) som antog namnet tobaksreklamutredningen avläm- nade i juni 1975 delbetänkandet (Ds H 1975: 2) Varningstext och inne- hållsdeklaration på tobaksvaror. På grundval av detta betänkande före- lades och antog riksdagen lagen om varningstext och innehållsdekla- ration på tobaksvaror (prop. 1975/76: 49, SoU 1975/76: 27, rskr 1975/76: 83). Lagen (1975: 1154) trädde i kraft den 1 januari 1977.

Genom tilläggsdirektiv den 12 februari 1976 utvidgades utrednings- uppdraget till att även gälla frågan om alkoholreklam. Utredningens namn ändrades därvid till tobaks- och alkoholreklamutredningen.2 Ut- redningen avlämnade i oktober 1976 slutbetänkandet (SOU 1976: 63) Reklamen för alkohol och tobak. En sammanfattning av betänkandet samt de författningsförslag som läggs fram i detta bör fogas till proto- kollet i detta ärende som bilaga ] och 2.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Stockholm, rikspo-

1 Lagmannen Carl-Edvard Sturkell. Vidare förordnades numera byråchefen Krister Johansson, numera t. f. departementsrådct Sven Norberg, numera de- partementsrådct Ingemar Nygren, mcdicinalrådet Malcolm Tottie, mark- nadsdirektören Klaus Unger och direktören Erik Warnergård att som experter biträda den sakkunnige. 2 Som ytterligare expert förordnades därvid numera byråchefen Åke Weger- man.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1977/78: 178 7

lisstyrelsen (RPS), socialstyrelsen som därvid har hört sin nämnd för hälsoupplysning, riksskatteverket (RSV), skolöverstyrelsen (SÖ), statens livsmedelsverk, kommerskollegium (KK), marknadsdomstolen (MD), näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentverket, statens ungdoms- råd, länsnykterhetsnämnden i Stockholms län, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, Föreningen länsstyrelsernas utskänkningshandläggare, Systembola- get aktiebolag, Aktiebolaget Vin & Spritcentralen (Spritcentralen), Svenska tobaksaktiebolaget, landstingsförbundet, Svenska handelskam- marförbundet, Kooperativa Förbundet (KF), Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges marknadsför-bund, Näringslivets delegation för marknadsrätt (NDM), Nämnden för granskning av rus- dryeksreklam, Föreningen utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige, Svenska bryggareföreningen, Svenska tobaksbranschföreningen, Tobaks- och servicehandelns riksförbund, Dagligvaruleverantörers för- bund, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Pressens samarbets- nämnd, Svenska annonsörers förening, Sveriges direktreklamförening, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Riksför- bundet mot alkoholmissbruk (RFMA), Nykterhetsrörelsens landsför- bund, IOGT-NTO, Nationalförcningen för upplysning om tobakens ska- deverkningar (NTS), Riksförbundet VISIR, Sveriges blåbandsförbund, Riksföreningen mot cancer, Verdandi, Svenska läkaresällskapet, Lands- organisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges all- männa restaurangaktiebolag (SARA), Svenska reklambyråförbundet och Centralorganisationcn SACO/SR har beretts tillfälle att avge yttrande men har aVStått härifrån. Remissinstanserna har bifogat yttranden, kom- merskollegium från handelskammaren för Örebro och Västmanlands län samt Västsvenska handelskammaren, länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholms kommun och länsläkarorganisationen i Stockholms län samt länsstyrelsen i Malmöhus län från länsläkarorganisationen i Malmöhus län.

En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

I anslutning till riksdagens behandling av prop. 1976/77: 108 om alko- holpolitiken togs frågan om reglering av reklamen för alkohol upp i flera motioner. Riksdagen beslutade med anledning härav begära att re- geringen till nu innevarande riksmöte lägger fram förslag om förbud mot alkoholreklam (SkU 1976/77: 40, rskr 1976/77: 231).

• Sida 8
•  Original

Prop. 1977/78: 178 8

2 Bakgrund 2.1 Inledning

Frågan om förbud mot tobaks- och alkoholreklam har sedan länge diskuterats. Olika utredningar har under senare är prövat frågan. De förslag som har lagts fram har dock inte lett till lagstiftning. I det föl- jande lämnas en redogörelse för vad som har föregått det nu framlagda förslaget samt för de bestämmelser som f.n. gäller för marknadsfö- ringen aV alkoholdrycker och tobaksvaror.

3 Föredragandcn 3.1 Allmänna överväganden

Med hänsyn till vad som är känt om alkoholens och tobakens skade- verkningar har det i olika sammanhang framställts krav på ytterligare åtgärder av marknadsreglerande art för dessa varor. Frågan om förbud mot reklamen för alkohol och tobaksvaror har sedan länge diskuterats. Olika utredningar har under senare år också prövat denna fråga. De förslag som har lagts fram har dock inte lett till lagstiftning. En av orsa- kerna härtill har varit att det bedömts som oförenligt med tryckfrihets- förordningen (TF) att lagstifta om generellt förbud mot alkohol- och te- baksreklam. År 1973 gjordes dock en ändring i TF för att möjliggöra förbud mot kommersiell annons för tobak och alkohol ( prop. 1973: 123 , KU 1973: 23, rskr 1973: 229, KU 1974: 2, rskr 1974: 10).

Beträffande tobaken begärde riksdagen år 1974 (SOU 1974: 5, rskr 1974: 12) att regeringen skulle lägga fram ett program som kunde leda till minskning av tobakskonsumtionen. Dåvarande chefen för handelsde- partementet tillkallade vid årsskiftet 1974—1975 mot bakgrund härav en sakkunnig som bl. 3. skulle utreda frågan om lämpliga former för för- bud mot tobaksreklam. Utredningen antog benämningen tobaksreklam- utredningen.

Vad gäller alkoholen lämnade den alkoholpolitiska utredningen (APU) år 1974 ett förslag (SOU 1974: 90—93) om förbud mot reklam och and- ra marknadsföringsåtgärder. Inom APU förelåg skiljaktiga meningar angående lämpliga former för regleringen av alkoholreklamen. Remiss- instanserna var också splittrade i sin bedömning av utredningens för- slag. Detta ledde till att tobaksreklamutredningen genom tilläggsdirektiv i februari 1976 fick i uppdrag att också pröva alkoholreklamfrågan. Ut- redningen, som därför ändrade benämningen till tobaks- och alkoholre- klamutredningen, lämnade i slutet av oktober 1976 betänkandet (1976: 63) Reklamen för alkohol och tobak till handelsministern. Försla- get har remissbehandlats.

I samband med riksdagsbehandlingen av den alkholpolitiska proposi- tionen under våren 1977 väcktes motioneri alkoholreklamfrågan. Riks- dagen biföll en hemställan av skatteutskottet, som hade anslutit sig till socialutskottets yttrande i frågan, att begära att regeringen till det nu in- nevarande riksmötet skulle lägga fram förslag till förbud mot alkoholre- klam (SkU 1976/77: 40, SoU 1976/77: 4 y, rskr 1976/77: 231).

Syftet med de socialpolitiska åtgärder av olika slag som skall genom- föras enligt riksdagens alkoholpolitiska beslut under våren 1977 precise- rades av föredragande deplartementschcfcn i den alkoholpolitiska propo- sitionen ( prop. 1976/77: 108 ) som låg till grund för beslutet. Sålunda an- fördes att det var fråga om åtgärder som leder till en begränsning av den totala alkholkonsumtionen och som bidrar till att akoholmissbruket

• Sida 24
•  Original

Prop. 1977/78: 178 24

trängs tillbaka och alkoholskadorna därmed motverkas. Som särskilt an- gelägna framhöll departementschefen sådana åtgärder som skyddar ung- domen från skadeverkningar som följer med bruket av alkohol. Det av riksdagen antagna alkoholpolitiska programmet innebär bl. a. ställnings- tagande beträffande olika restriktioner när det gäller handeln med alko- holvaror. När det gäller tobaksområdet har statsmakternas mål varit att få till stånd en minskning av totalkonsumtionen med särskild tyngpunkt på att så få ungdomar som möjligt skall börja röka ( prop. 1975/76: 142 ).

Tobaks- och alkoholreklamutredningen har vid prövning av frågan om lämpliga former för ett reklamförbud haft som utgångspunkt för den föreslagna regleringen de allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och tobak. Utredningen har därför ansett att de åtgärder som är möjliga och som kan tänkas bidra till en förändring av kunskaper och beteenden i tobaks- och alkoholfrågan på lång sikt måste vidtas.

I den alkoholpolitiska propositionen framhölls det att alkoholfrågan måste sättas in i sitt sociala och samhällspolitiska sammanhang. Sam— ordnade åtgärder måste därför vidtas på en mängd områden i syfte att nedbringa alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. Liknande resone- mang har också förts när det gäller åtgärder för en begränsning av to— bakskonsumtionen. Flera av de remissinstanser som har granskat to- baks- och alkoholreklamutredningens förslag framhåller att regleringen av alkohol- och tobaksreklamen, om den skall få någon betydelse, måste ingå i ett långsiktigt, väl samordnat och allsidigt åtgärdsprogram. För- bud mot reklam som en isolerad åtgärd bedöms således vara verknings- löst. Remissinstanserna framhåller att problem av den räckvidd och den sammansatta karaktär och med den komplicerade orsaksbakgrund det här är fråga om måste lösas med samordnande åtgärder bl. a. i kombi- nation med intensifierade upplysnings- och informationskampanjer. Det av riksdagen antagna alkoholpolitiska programmet innebär bl. a. ställ- ningstagande beträffande olika restriktioner när det gäller handeln med alkoholvaror. Bland insatserna i övrigt för en begränsning av alkohol- missbruket märks ökade resurser för förebyggande verksamhet och upp- lysning.

På tobaksområdet har statsmakterna tagit ställning till olika åtgärds— program för begränsning av tobakskonsumtionen. Riksdagen antog år 1975 lagen (1975: 1.154) om varningstext och innehållsdeklaration på to- baksvaror. I propositionen 1975/76: 142 lades förslag fram om upplys- ning i alkohol- och tobaksfrågor m.m. Regeringen tillsatte vidare under våren 1977 en kommitté (dir. 1977: 37) som skall ge förslag till ett fort— satt åtgärdsprogram med syfte att minska tobakskonsumtionen och mot- verka dess skadeverkningar.

Vid prövning av frågan om skärpt reglering av reklamen för alkohol och tobak inställer sig också den komplicerade frågan i vad män och på

• Sida 25
•  Original

Prop. 1977/78: 178 25

vilket sätt reklamen påverkar efterfrågan på dessa varor. Enligt utred- ningens bedömning torde man i allmänhet vara ense om att reklamen kan ha viss betydelse vid konsumenternas val mellan olika märken. Ut- redningen menar att det däremot är mera oklart huruvida det samlade reklamutbudet kan ha effekten att totalkonsumtioncn vidmakthålls el— ler ökar. Remissinstanserna är mycket splittrade när det gäller frågan om reklamens effekter. Några remissinstanser anför att reklamen utnytt— jas för att påverka konsumenternas köpintresse och att det således i varje form av reklam ligger en konsumtionsuppmaning som är ägnad att öka totalkonsumtionen. Andra hävdar att reklamen .endast kan åstad- komma förskjutningar mellan skilda varumärken.

Jag anser det självklart att frågan om förbud mot tobaks- och alkohol- reklam måste bedömas i det hälso- och socialpolitiska sammanhang jag här har redovisat. Den utgångspunkt tobaks- och alkoholreklamutred- ningen har haft för sitt arbete måste mot den bakgrunden vara riktig, nämligen att de åtgärder som är möjliga och som kan tänkas bidra till en förändring av kunskaper och beteenden i tobaks- och alkoholfrågan på lång sikt måste vidtas. Denna utgångspunkt är också helt i över- ensstämmelse med statsmakternas tidigare ställningstaganden i alkohol- och tobakspolitiska frågor. Jag vill sålunda betona att åtgärder mot re- klamen för alkohol och tobak skall ses som en del av de åtgärdsprogram statsmakterna har initierat mot tobaks- och alkoholkonsumtionen.

Som jag tidigare har påpekat har varken tobaks- och alkoholreklam utredningen eller någon annan kunnat klarlägga reklamens inverkan på alkohol- och tobakskonsumtionen, varför jag mot bakgrund av rege- ringens strävandcn att undvika onödigt krångel och mer byråkrati givet- vis noggrant övervägt om de av utredningen föreslagna regleringarna är det lämpligaste sättet att nå de av statsmakterna uppsatta målen på ifrå— gavarande område. Med hänsyn till de allvarliga hälsorisker som är för— bundna med bruket av alkohol och tobak framstår det emellertid som angeläget att man från samhällets sida genomför en skärpt reglering av - alkohol- och tobaksreklamen. Jag vill dock här erinra om att det redan i dag råder tämligen långtgående begränsningar av reklamen för alkohol och tobak genom frivilliga åtaganden från berörda branscher.

3 Riksdagen 1977/78. ] saml. Nr 178

• Sida 34
•  Original

Prop. 1977/78: 178 . 34

kommer att. reklamen kan ta sikte på att endast nämna ölproducentens namn samt enbart tala om dennes ”produkter”. Sådan reklam kan tol- kas så att den syftar även på de av producentens varor för vilka reklam- förbud råder och inte bara på dem för vilka reklam är tillåten. Detta in— tryck kan förstärkas genom att förpackningarna utformas på liknande sätt. Försök att lagstiftningsvägen hejda sådana företeelser, vare sig de åsyftar förbjuden reklam eller inte, kan bli föga effektiva. Vid förbud av denna art måste vidare uppmärksammas frågor som bl. a. rör grundlags- regleringen av yttrandefriheten och tryckfriheten samt vidare frågor av- seende varumärkesrätt och våra internationella åtaganden i handelsavtal c. d.

När det sedan gäller den effekt en reglering med partiella förbudsfö- reskrifter kan få menar utredningen att långtgående förbud kan leda till att säljarna börjar att använda olämpliga affärsmetoder. Utredningen konstaterar att på såväl alkohol- som tobaksområdet förekommer kon- kurrens om än i olika omfattning. Av grundläggande betydelse vid be- dömningen är därför enligt utredningen att ett annonsförbud inte rubbar det förhållandet att konkurrens råder. Utredningen anser att det blir en öppen fråga vilka uttryck denna konkurrens kommer att ta sig efter ett sådant förbud. Vid ett reklamförbud kan det ligga nära till hands att vissa producenter försöker påverka detaljhandlarna att gynna vissa pro- dukter på bekostnad av andra. Påverkan kan också tänkas utövas när det gäller restaurangcrnas utskänkning. De som efter ett förbud är obenägna att använda olämpliga metoder skulle komma i ett sämre konkurrensläge än de som inte hyser sådana betänkligheter. Vidare menar- utredningen att smygreklam i olika former inte kan uteslutas, bl. a. i redaktionella sammanhang. Utredningen pekar också på att ett långtgående förbud kan gynna utländska intressen då bl. a. annonsering i utländska tidningar inte kan förbjudas. Vidare framhåller utredningen att konsumenterna har ett berättigat intresse av att kunna överblicka marknadens utbud. Genom annonsering kan konsumenterna bevaka prisnivån och styra-sina inköp.

Frågan om annonsering skall vara tillåten eller ej utgör den avgörande skiljelinjen mellan de remissinstanser som tillstyrker utredningens för- slag och de som förordar en strängare reglering. Flera remissinstanser tar därvid klart avstånd från tidningsannonseringen. Det framhålls bl. a. att annonseringen i dags- och vcckopress är uppsökande och inte kan räknas till passiv marknadsföring. Vidare anförs att man genom annon- seringen när nya konsumentgrupper. .

De remissinstanser, som förordar en strängare reglering av marknads- föringen än vad utredningen har föreslagit, vitsordar i allmänhet att ett reklamförbud inte kan införas utan undantag.

Bland de undantag som anses nödvändiga märks bl. a. varuinforma- tion i bransehtidskrifter, annonser i utländska tryckta skrifter samt upp-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1977/78: 178 35

lysning på försäljnings- och serveringsställen. Jag vill med anledning härav erinra om vad jag tidigare har föreslagit ( avsnitt 3.2.2 ) beträf- fande reglering-ens tillämpningsområde-i allmänhet. Ett eventuellt an- nonsförbud skulle således i princip inte gälla den annonsering som före- kommer i utländska tidskrifter utan inriktning på Sverige eller som i facktidskrifter vänder sig till andra intressenter än konsum-enter.

Mot denna allmänna bakgrund har jag funnit skäl att vid prövningen av frågan om annonsförbud behandla alkohol- och tobaksreklam var för sig. Jag tar först upp frågan om ett eventuellt annonsförbud avseende tobaksvaror. '

Handeln med tobaksvaror är i princip helt fri. Den ende tillverkaren av dessa varor inom landet är emellertid det av staten ägda Svenska To- baksaktiebolaget (Tobaksbolaget). Konkurrens förekommer dels mellan Tobaksbolaget och de utländska tillverkarna, dels mellan de utländska tillverkarna inbördes och dels inom detaljhandeln med tobaksvaror.

I detta sammanhang måste beaktas att det i fråga om tobaksvaror på- går en konsumentinriktad produktutveekling som syftar till att få fram mindre hälsofarliga produkter, exempelvis cigarretter av lågtjäretyp. Ut- redningen har också framhållit att man vid ett långt gående annonsför- bud måste diskutera frågan om undantag för ny, väsentligt mindre häl- sofarlig tobaksvara. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser. Det har sålunda från flera håll framhållits bl. a. att ett långt gående re- klamförbud skulle försvåra produktutveeklingen av sådana varor samt att detta i sin tur skulle minska möjligheterna att påverka konsumen- terna att gå över till mindre hälsofarliga produkter.

Även jag delar denna uppfattning. Som jag tidigare har framhållit syftar den föreslagna regleringen, förutom till att minska den totala kon- sumtionen av tobaksvaror, även till att främja en övergång till mindre hälsofarliga tobaksvaror. En reglering måste sålunda utformas på sådant sätt att den inte hämmar produktutveeklingen av mindre farliga varor. En av förutsättningarna härför är att producenten kan nå ut till konsu- menterna med information om de nya produkterna.

En annan invändning mot ett annonsförbud, som såväl utredningen som flera av remissinstanserna har tagit upp, är att ett sådant förbud skulle drabba svenska tillverkare i större omfattning än de utländska konkurrenterna eftersom de senare bl. a. annonserar i utländska tid- ningar med spridning i Sverige. De utländska producenterna skulle således gynnas på bekostnad av inhemska intressen med en snedvridning av konkurrensen som följd.

Även jag delar de farhågor som i det här avseendet har framförts av utredningen och remissinstanserna. Vid ett annonsförbud som gäller to- baksvaror finns det uppenbarligen en risk för att de svenska produk- terna skulle komma i ett sämre läge i förhållande till de utländska. De erfarenheter från andra länder som utredningen redovisar pekar också i

• Sida 36
•  Original

Prop. 1977/78: 178 36

denna riktning. Givetvis måste man av det av staten ägda Tobaksbolaget kunna förvänta att detta ställer sig helt lojalt och respekterar .ett even- tuellt annonsförbud. Vad gäller de utländska tillverkarna måste beaktas att de genom bl. a. annonsering i utländsk press som har spridning i Sve- rige kan påverka den svenska marknaden. Härtill kommer att ett stort antal svenskar som turister årligen under utlandsresor kommer i kontakt med marknadsföringsåtgärder för utländska tobaksmärken. Utredningen anför att det inte heller kan uteslutas att utländska företag genom olika former av smygreklam söker undgå effekterna av annonsförbudet. Till följd av olika sådana faktorer kan ett annonsförbud väntas leda till att Tobaksbolagets andel av den svenska marknaden minskas utan att man uppnår någon minskning av den totala tobakskonsumtionen ilandet. Därmed kan sysselsättningen inom Tobaksbolaget påverkas i negativ riktning.

De skäl som nu har anförts talar, såsom utredningen också har funnit, mot ett annonsförbud beträffande tobaksvaror. Innan jag tar defini- tiv ställning i denna fråga vill jag dock något beröra utredningens för- slag att tobaksannonser skall innehålla upplysning om de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak.. Utredningen har som skäl för detta förslag bl. a. anfört att man på så sätt upprätthåller en balans gentemot det kommersiella budskapet. Därigenom torde man också, framhåller utredningen, vinna att reklamens värderingar effektivt däm- pas eftersom de kommer i klar motsättning till en faktaorienterad to- baksupplysning om de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak. Som jag närmare kommer att utveckla vid behandlingen av detta förslag ( avsnitt 3.2.6 ) anser jag att en sådan upplysningsplikt skulle kunna få positiva effekter på en i övrigt starkt återhållsam annonsering för to- baksvaror.

På grund av det här anförda ansluter jag mig till utredningens bedöm- ning att något generellt förbud mot tobaksannonsering inte bör införas.

I samband med behandlingen av grundregeln om särskild måttfullhet ( avsnitt 3.2.3 ) anmälde jag min avsikt att närmare återkomma till vad denna princip kan innebära vid annonsering. Med hänsyn till mitt ställ- ningstagande vad gäller tobaksannonsering vill jag därför nu något be- handla vad regeln om särskild måttfullhet kan ges för innebörd beträf- fande sådan annonsering.

Jag har redan tidigare framhållit att kommersiella budskap _— i den mån de får framföras i VlSSt medium c. d. —- bör begränsas till relevanta fakta rörande varan och dess egenskaper, presenterade i så saklig form som möjligt och utan ovidkommande inslag. Jag har därvid också fram- hållit att reklamen bildmässigt bör inskränkas till att visa själva varan och vad som på ett naturligt sätt kan sägas hänga samman med denna. Även sådant som budskapens utförlighet, färg, typografi, lay—out o.d. får bedömas mot bakgrund av kravet på särskild måttfullhet. Vidare

• Sida 37
•  Original

Prop. 1977/78: 178 37

bör med hänsyn härtill gälla att text och bild i annonser skall lämnas mot helt neutral bakgrund. Såsom utredningen också har framhållit är det av vikt att budskapen inte görs särskilt framträdande eller slående. Vad jag nu har uttalat har alltså tillämpning också på tobaksannonse- ring.

Inte heller reklamens volym och frekvens får lämnas obeaktade. Sär- skild måttfullhet skall således iakttagas även beträffande annonsernas storlek. Om en sådan regel skall kunna upprätthållas effektivt fordras dock såsom utredningen har framhållit vid tillämpningen någon form av frekvensangivelser. Som möjligt framstår därvid en begränsning av den totala yta som i ett och samma tidningsnummer får användas för annon- sering om en tobaksvara. Däremot kan det möta svårigheter att genom- föra en reglering som skall begränsa det antal gånger annonsering för dessa produkter får förekomma i skilda publikationer. En sådan regle- ring torde bl. a. krävaett invecklat kontrollsystem. Däremot torde regeln om obligatorisk tobaksupplysning i annonser kunna minska benägenhe- ten att kompensera en reducering av annonsformatet med ökad annons- frekvens.

Jag övergår härefter till frågan om annonsering för alkoholdrycker, dvs. spritdrycker, vin, starköl och öl.

Som tidigare har framgått (avsnitt 3.1) har riksdagen begärt att rege— ringen till riksmötet 1977/78 skall lägga fram förslag till förbud mot al- koholreklam. Riksdagen uttalar sig inte närmare om innehållet i ett så- dant förbud, men med hänsyn till den tidigare diskussionen och behand- lingen av frågan om tidningsannonsering .torde riksdagsbeslutet få upp- fattas som avseende framför allt tidningsannonseringen för de alkohol- starkare varuslag, som är underkastade den strängaste regleringen vad gäller försäljning och servering.

Parti- och detaljhandeln med spritdrycker, vin och starköl handhas huvudsakligen av två statliga monopolbolag, AB Vin- & Spritcentralen (Spritcentralen) och Systembolaget AB (Systembolaget). Systembolaget ägs helt av staten och Spritcentralen skall enligt 1977 års alkoholpoli- tiska beslut överföras i statens ägo. Bolagens verksamhet regleras genom särskilda avtal med staten. Import av och partihandel med spritdrycker, vin och starköl får bedrivas i huvudsak endast av Spritcentralen. Detalj- handel med dessa drycker får bedrivas endast av Systembolaget.

Beträffande handeln med öl gäller bl. a. att partihandel får bedrivas av den som har tillstånd till detaljhandel med sådan dryck. Detaljhandel får bedrivas av Systembolaget och av den som har särskilt tillstånd. Öl säljs dock inte av Systembolaget men däremot i så gott som samtliga landets matvarubutiker. Utredningen har angett antalet försäljnings- ställen för sådant öl är 1975 till betydligt över 20 000.

För att få servera alkoholdrycker krävs som regel särskilt tillstånd. Servering förekommer bl. a. på ett stort antal restauranger.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1977/78: 178 38

Den konkurrens som förekommer inom det detaljreglerade alkohol- området är inte lika markant som inom tobaksområdet. Beträffande spritdrycker, vin och starköl råder import- och försäljningsmonopol. Fastän de utländska och svenska producenterna inte deltar i försälj- ningen till konsumenterna hindrar detta dock inte att deras intresse av att hävda sig inbördes kvarstår. Vidare finns konkurrerande intressen inom restaurangsektorn, bryggerinäringen och inom detaljhandeln be- träffande bl.a. öl, intressen som kan vara såväl svenska som utländska.

Här bör också nämnas den verksamhet som bedrivs på den svenska marknaden av de utländska tillverkarna av alkoholdrycker. Dessa till- verkare företräds i allmänhet av ombud här i landet (ofta benämnda vin- agenter). Ombuden har inte någon förmedlande uppgift, eftersom Spritcentralen placerar sina beställningar direkt hos de utländska leve- rantörerna, utan ägnar sig endast åt vissa åtgärder för marknadsföring av de märken de representerar. Den information om spritdrycker, vin och starköl som möter konsumenterna torde sålunda huvudsakligen komma till uttryck genom den märkcsreklam för buteljimporterade varor som dessa ombud bedriver och endast till en mindre del genom Systembolagets upplysningsverksamhet.

Systembolaget uttalar sig, som förut har nämnts, för förbud mot re- klam och andra marknadsföringsåtgärder för sprit, vin och starköl men med undantag för bolaget. Därvid framhåller bolaget att väsentliga olik- heter föreligger mcllan spritdrycker, vin och starköl, s.k. systemvaror, och öl. Risken för att ett starkt ökat intresse för tillåtna reklam-åtgärder skulle vålla olägenheter synes enligt bolaget knappast föreligga i fråga om systemvarorna. Vidare framhålls möjligheterna för bolaget att ge- nom avtal med tillverkarna stoppa överträdelser av ett förbud. Någon risk föreligger inte enligt bolaget för att användning av avtalsvägen skulle leda till köpstopp för allt flera" kända utländska märkesvaror. Bolagets erfarenhet är att agenter och producenter är mycket känsliga för påpekanden. När det gäller konsumenternas intresse av att kunna överblicka marknadens utbud framhåller bolaget att systemvarorna säljs av ett enda företag som alltså tillhandahåller hela sortimentet och följ- aktligen kan lämna en fullständig och, på grund av att vinstintresse saknas, objektiv överblick över de tillgängliga varorna.

I likhet med Systembolaget vill jag starkt understryka de väsentliga olikheter som föreligger mellan, å ena sidan, handeln med spritdrycker, vin och starköl samt, å andra sidan, handeln med öl.

Vad först gäller spritdrycker, vin och starköl måste beaktas att han- deln med dessa drycker bedrivs under starkt kontrollerade former och i huvudsak endast av två statliga monopolbolag. De argument som i all- mänhet kan anföras mot ett annonsförbud måste anses ha mindre tyngd på ett område där vi redan har ett system som erbjuder goda möjlig- heter att komma till rätta med marknadsföringsåtgärder som innebär att förbudet kringgås.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1977/78: 178 . 39

Med hänsyn till vad som får uppfattas vara riksdagens bedömning av frågan får jag mot denna bakgrund föreslå en reglering som innehåller ett förbud mot kommersiell annonsering för spritdrycker, vin och stark- öl. En närmare redogörelse för vad som omfattas av detta förbud och hur begreppet kommersiell annons skall tolkas lämnas i specialmotive- ringen. Jag är dock angelägen om att redan här framhålla att under detta begrepp inte faller s. k. åsiktsannonsering i fråga om alkohol eller de moment i den propaganda för övergång från starkare till svagare alkoholdrycker som är inriktade på att påverka allmänhetens alkohol- vanor. Likaså faller en annons som härrör från annan än den som har ett kommersiellt intresse av att avsätta en annonserad vara alltid utanför begreppet kommersiell annons.

Vad härefter beträffar handeln med öl är denna, även om viss regle- ring förekommer, i princip fri. Ett annonsförbud avseende denna dryck skulle med all sannolikhet leda till en ökning av marknadsföringsaktivi- teterna inom områden där förbud inte råder. Dessa aktiviteter skulle dessutom med hänsyn till den fria handeln med öl från som .tidigare har nämnts 12 000 försäljningsställen vara ytterligt svåra att övervaka. Här- till kommer också att öl är en förhållandevis alkoholsvag dryck. Ett an- nonsförbud skulle i viss mån kunna inverka negativt på samhällets strä- vanden att främja övergången till svagare drycker. Med hänsyn bl. a. härtill anser jag starka skäl föreligga mot .ett annonsförbud avseende öl. Det bör dock framhållas att även om annonsering för öl får förekomma, denna måste ske med iakttagande av särskild måttfullhet, dvs. vara starkt begränsad och starkt återhållsam.

Enligt den förut nämnda föreskriften i TF föreligger i och för sig möjlighet att förbjuda annonsering i andra tryckalster än tidningar, ex- empelvis reklambroschyrer. Enligt min uppfattning bör dock det före- slagna förbudet begränsas till att avse annonsering i tidningar, tidskrifter och därmed jämförliga tryckalster.

Flera remissinstanser har framhållit det väsentliga i att information kan lämnas på försäljningsstället. Jag delar denna uppfattning och vill därför föreslå att annonsförbudet inte skall äga tillämpning på sådana skrifter som tillhandahålls på försäljningsställen för spritdrycker, vin och starköl, dvs. i huvudsak på restauranger och i Systembolagets buti- ker. Det bör dock understrykas att även den annonsering som sålunda kan förekomma i sådan form skall präglas av särskild måttfullhet. Vad gäller de trycksaker eller annan information som Systembolaget tillhan- dahåller i sina butiker får dessutom förutsättas att presentationen av olika märken etc. sker på ett objektivt och neutralt sätt, så att inte vin- och sprittillverkarc otillbörligt missgynnas. Tillverkarnas och deras ombuds möjligheter att direkt kommunicera med konsumenterna blir ju genom den föreslagna regleringen starkt begränsade.

Beträffande den närr'nare innebörden av de nu föreslagna bestämmel-

• Sida 40
•  Original

Prop. 1977/78: 178 ' 40

serna vill jag som nyss har nämnts hänvisa till specialmotiveringen till 25 förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av al- koholdrycker.

3.2.5 Reklamen på försäljningsstället

Den föreslagna regleringens starka begränsning av bl. a. vägarna för marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror kommer naturligen att leda till att den reklam som kan göras på försäljningsstället, dvs. re- klamen i butiker och på restauranger, får en större betydelse även med beaktande av att också den kommer att styras av principen om särskild måttfullhet. Att här i detalj ange hur en särskilt måttfull marknadsfö- ring på försäljningsstället skall bedrivas är varken möjligt eller ens önsk- värt. Detta får i stället ske genom konsunientverkets riktlinjer och i sista hand genom marknadsdomstolens avgöranden. Såsom också har fram- gått av utredningens överväganden är det inte heller praktiskt möjligt att utan en omfattande byråkrati ange generella regler som kan gälla för alla försäljningsställen. Jag vill därför i det följande endast be- handla de viktigare principerna samt några frågor som Systembolaget har tagit upp i sitt remissyttrande.

I butiksmiljö kan reklam förekomma i en mängd olika former, exem— pelvis på skyltar, broschyrer, affischer, pennor, underlägg, montrar och andra föremål som reklambudskap kan anbringas på. Till butiksreklam måste också räknas reklambudskap i s. k. butiksradio. En viktig form av butiksreklam är varuexponeringen. Vid prisncdsättningar är det brukligt att lägga fram varorna i särskilda montrar försedda med anslag som an- ger extraerbjudandet. Man kan också väcka kundernas uppmärksamhet genom butiksarrangemang som att särskilda stånd eller miljöer byggs upp. Vidare kan man påverka kunderna genom olika former av varude- monstrationer.

Som jag tidigare har anfört måste man vid regleringen utgå bl. a. från den principen att de stora grupper av befolkningen som använder alko- hol och tobak måste -i ändamålsenliga former få .tillgång till relevant produktinformation. Denna princip måste beaktas särskilt vid utform- ningen av marknadsföringen i butiker och andra försäljningsställen. Konsumenterna måste således inom ramen för en särskilt måttfull mark- nadsföring tillförsäkras sådan saklig information om alkohol- och to- baksvaror som erfordras för att ett medvetet val mellan olika produkter skall kunna göras. Det bör här framhållas att även de remissinstanser som har förordat ett mer långtgående reklamförbud än det utredningen har föreslagit har ansett bl. a. konsumentupplysande information på för- säljningsstället nödvändig.

Vad jag tidigare har anfört om att man bör kräva en stark begräns- ning och återhållsamhet beträffande bl. a. reklamens spridningsvägar och innehåll måste i allt väsentligt och i tillämpliga delar gälla även för

• Sida 41
•  Original

Prop. 1977/78: 178 41

den marknadsföring som bedrivs på försäljningsstället. I allmänhet torde vidare böra gälla att måttfullhetskravet får ställas högre beträffande marknadsföringen i butiker som till skillnad från specialbutiker till- handahåller också andra varor än alkohol- eller tobaksvaror. Vad man här kan kalla blandade butiker besöks ju av kunder som kan ha andra ärenden än att göra inköp av alkohol— eller tobaksvaror.

När det gäller reklambudskapens spridningsvägar är det befogat att kräva att reklambroschyrer och andra former av reklam inte på ett på- trängande eller övertalande sätt tillhandahålles konsumenterna. Inte hel- ler bör påträngande marknadsföringsmetoder som innebär att man mer aktivt försöker påverka konsumenterna, exempelvis i form av personlig hänvändelse (jfr 20 & tredje stycket i numera upphävda rusdrycksför- säljningslagen 1954: 521) eller genom kundradio få förekomma. Vid själva saluhållandet är det dock ofrånkomligt med en viss form av på- verkan. Dct måste således vara möjligt för en försäljare eller expedit att få lämna relevant information rörande t. ex. varusortimentets egenska- per. Jag vill i detta sammanhang erinra om bestämmelsen i 53% lagen (1977: 293) om handel med drycker (det 5. k. animeringsförbudet) vilken anger att åtgärder inte får vidtas på serveringsställe i syfte att förmå gäst till inköp av alkoholdrycker. Under förarbetena till denna bestäm- melse anfördes bl. a. (prop. 1976/77: 108 s. 85—86) att en förfrågan från serveringspersonal om ytterligare alkoholdrycker önskas före ser- veringstidens utgång inte kunde anses strida mot förbudet.

Systembolaget har anfört bl.a. att ett genomförande av utrednings- förslaget skulle medföra att bolaget inte kan fortsätta med sin konsu- mentupplysning i nuvarande omfattning, vare sig i fråga om den rena varuinformationen eller upplysningen om risker för alkoholskador.

När det gäller Systembolagets verksamhet kan det till en början för- tjäna att påpekas att bolaget i likhet med Spritcentralen enligt 16 5 and- ra stycket lagen (1977: 293) om handel med drycker är skyldigt att verka för att reklam och andra marknadsföringsåtgärder för spritdryc- ker, vin och starköl inte bedrivs på sätt som uppenbarligen står i strid med syftet enligt 7 5 första stycket samma lag att försäljning av drycker som omfattas av lagen skall skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån förhindras.

Sedan ett antal år tillbaka har Systembolaget i stor utsträckning ersatt den tidigare propagandan för att inrikta konsumtionen på svagare drycker med en konsumentupplysning som utöver ren varuinformation syftar till att meddela fakta om riskerna för alkoholskador och hur sådana kan undvikas. Konsumentupplysningen bedrivs — utom genom annonsering — bland annat genom affischer i butikerna och broschyrer och annat som tillhandahålls konsumenterna där och även på begäran sänds till olika intresserade. I de former den för närvarande förekommer synes den stå i god överensstämmelse med den av det allmänna förda

• Sida 42
•  Original

Prop. 1977/78: 178 42

alkoholpolitiken. I den mån upplysningsverksamheten också kan bedö- mas som marknadsföring torde den i allmänhet inte strida mot kravet på särskild måttfullhet. Såsom jag nyss anförde är det av vikt att kon- sumenterna tillförsäkras saklig information om varusortimentet så att ett medvetet val mellan olika produkter kan göras. Kravet på måttfull- het vid marknadsföringen får därför inte drivas så långt att man inte på försäljningsstället kan tillhandahålla kunderna sådan saklig varuinfor- mation.

3.2.6 U pplysnz'ngsplikt [ annonser

Jag har redan ( avsnitt 3.2.4 ) uttalat mig för skyldighet att "1 annonser upplysa om tobakens skadeverkningar. I det följande utvecklar jag när- mare skälen för mitt ställningstagande.

Tobaks- och alkoholreklamutredningen framhåller att, med hänsyn till de attityder och konsumtionsmönster vi har beträffande tobaken, omfattande och allsidiga informationsåtgärder är av största betydelse om konsumtionen skall kunna minskas. Utredningen menar därför att näringsidkares annonsering skulle kunna användas så att den bidrog till det informationsflöde som krävs. Utredningen anför flera skäl för to- baksupplysning i annonser. Bl. a. skulle man på så sätt kunna upprätt- hålla en balans gentemot det kommersiella budskapet. Utredningen me- nar också att det är naturligt med tobaksupplysningi annonser med tanke på att sådana informationer ansetts påkallade på förpackningar. Utredningen föreslår därför att kommersiella annonser vid marknadsfö- ring av tobaksvara skall innehålla tobaksupplysning.

Utredningen har ingående behandlat vilken tobaksupplysning annon- serna skall innehålla och hur systemet skall byggas upp. Utredningen konstaterar att man redan med stöd av den gällande marknadsföringsla- gen i och för sig skulle kunna ålägga näringsidkare att exempelvis i to- baksannonser lämna upplysning om de hälsorisker som är förbundna med bruket av tobak. För en särlagstiftning på området talar enligt ut- redningen dock det skälet att man har anledning att varna redan för to- bakens användning. För huvuddelen av de varor som i övrigt finns på marknaden är syftet med ett informationspåbud främst ett annat nämli- gen att tvinga fram sådan information som bl. a. gör det möjligt att an- vända produkterna på lämpligt sätt. Till detta kommer att samhället genom lagen om varningstext och innehållsdeklarationer på tobaksvaror redan har börjat införa Specialföreskrifter på tobaksområdet. Utred- ningen anser det naturligt att fortsätta på den valda vägen.

Den information som skall lämnas bör enligt utredningen avse upp- lysning om de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak samt uppgift om de skadliga ämnen som tobaken innehåller eller ger upphov till. Utredningen förordar en regel som innebär att näringsidkare som använder annons vid marknadsföring av tobaksvara till konsumenter

• Sida 43
•  Original

Prop. 1977/78: 178 43

inom landet skall i annonsen återge den varningstext och innehålls- deklaration som enligt lag skall finnas på varans förpackning. Utred- ningen har funnit det från principiell synpunkt riktigast att anknyta regeln om tobaksupplysning till det system marknadsföringslagen ger utrymme för. Detta innebär att regeln skulle ges sådan form att konsu- mentverket skall kunna utfärda riktlinjer med praktiska föreskrifter om bl. a. tobaksupplysningens storlek, färg, form, typografi och lay-out. Vid sidan av en sådan rättstillämpning har marknadsdomstolen den rätts- bildande funktionen och får genom beslut i enskilda ärenden avgöra om lagen har överträtts.

Endast ett fåtal remissinstanser har särskilt behandlat förslaget om varningstext i tobaksannonser. De som har yttrat sig i denna fråga har olika meningar om värdet av upplysningar i annonser om de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak.

De remissinstanser som ifrågasätter förslaget har gemensamt att de är tveksamma till att blanda kommersiella budskap och hälsofrämjande in- formation. Bland remissinstanser med denna inställning finns både före- trädare för intresseorganisationer som främst har att ta tillvara hälsoas- pekter och företrädare för tobaksbranschen och annonsörer. En remiss- instans bcfarar att ett krav på upplysning i annonser skulle kunna med- föra uttröttning och likgiltighet för varningstexterna.

Bland de remissinstanser som stöder utredningens förslag märks marknadsdomstolen. Domstolen påpekar uttryckligen att den delar ut- redningens uppfattning om det lämpliga i en särskild lagstiftning om varningstext i tobaksannonser.

Som jag tidigare har redovisat har statsmakterna under den hittillsva- rande behandlingen av tobaksfrågan ansett informationsåtgärder vara ett av de effektivaste medlen för att minska tobakskonsumtionen och därmed tobakens skadeverkningar. Jag delar utredningens mening att näringsidkares annonsering bör kunna användas så att den bidrar till så- dan nyttig information. Som förut har nämnts har genom särskild lag slagits fast att varningstext och innehållsdeklaration skall finnas på to- baksvaror. Jag kan instämma i utredningens uttalande att det framstår som naturligt att fortsätta på den valda vägen och införa sådan upplys- ningsplikt även ifråga om annonser. Som utredningen anför kan upplys- ning av detta slag i tobaksannonser tjäna som en motvikt till de kom- mersiella budskapen. När det gäller farhågor som framförts om att var- ningstext skulle komma för ofta i blickpunkten om de också förekom- mer i annonser vill jag erinra om att det f. 11. finns 16 olika varningstex- ter. Min bedömning är därför att risken för uttröttning och likgiltighet inför varningstexterna inte ökar påtagligt genom att krav ställs upp på information även i annonser.

När det gäller den närmare utformningen av .tobaksupplysningen i an- nonser anser jag att utredningens förslag är lämpligt. Detta innebär att

• Sida 44
•  Original

Prop. 1977/78: 178 44

näringsidkare som använder annons vid marknadsföring av tobaksvara till konsumenter inom landet skall i annonsen återge sådan varningstext och innehållsdeklaration som enligt lag skall finnas på varans förpack- ning.

3.2.7 Anknytning till marknadsföringslagen

Utredningen har övervägt att föreslå ett tillägg i marknadsföringsla- gen speciellt för alkoholdrycker och tobaksvaror men har funnit det mest lämpligt att de särskilda reglerna om dessa varor tas upp i lagstift- ning vid sidan av marknadsföringslagen .

Det av utredningen framlagda förslaget innehåller en allmän bestäm- melse om att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av alkoholdrycker. Bestämmelsen är inte straffsanktionerad utan får i stål- let upprätthållas med stöd av marknadsföringslagen . Överträdelse av vad som följer av den allmänna måttfullhetsföreskriften anses nämligen utgöra otillbörlig marknadsföring. Till ledning för marknadsföringen anser utredningen att konsumentverket skall utfärda sådana riktlinjer som omnämns i förarbetena till marknadsföringslagen . I sista hand faller den rättsbildande uppgiften på marknadsdomstolen som får avgöra vad som kan anses strida mot lagbestämmelsen om särskild måttfullhet.

Huvuddelen av remissinstanserna har slutit upp kring utredningens förslag och anser det vara mycket positivt att regleringen knyter an till marknadsföringslagen . Även de remissinstaner som har förordat en strängare reglering av marknadsföringen har förklarat sig acceptera en sådan anknytning.

Som jag tidigare har erinrat om har i TF förts in en bestämmelse som innebär att det i lag kan föreskrivas förbud mot kommersiell annons i tryckt skrift. Bestämmelsen täcker också ett förbudsförfarande av den typ som anges i 2 & marknadsföringslagen, dVS. ett förfarande som inne- bär att myndighet meddelar förbud, ev. vid vite, mot viss annonsering i tryckt skrift.

I likhet med utredningen anser jag att en sådan reglering av alkohol- och tobaksreklamen som den nu föreslagna inte lämpligen bör straff- sanktioneras. Alternativet till en straffsanktionerad förbudslagstiftning är här att koppla regleringen till ett regelsystem såsom marknadsföringsla- gens. Detta innebär att marknadsdomstolen i enskilda fall och med ver- kan endast för framtidcn får avgöra om en viss åtgärd skall förbjudas vid vite. Uttalanden under förarbetena, branschövercnskommelser samt rättstillämpningen genom konsumentvcrkets riktlinjer och K0:s praxis utgör en del av innehållet i ett sådant system. Samtidigt blir domstolens praxis normgivande för vad som är förbjudet. Då endast ett återuppre- pande av åtgärden blir sanktionerat, kan några invändningar från rätts- säkerhetssypunkt inte riktas mot att det på förhand inte alltid är helt möjligt att förutse om en viss åtgärd kan anses otillbörlig eller ej. En

• Sida 45
•  Original

Prop. 1977/78: 178 45

stor fördel med ett sådant system är att det är utvecklingsbart och kan anpassas efter marknadsförarnas uppfinningsrikedom. Erfarenheterna av marknadsföringslagens tillämpning visar också att ett utslag i marknads- domstolen blir prejudicerande också i den bemärkelsen att även andra näringsidkare rättar sin marknadsföring därefter.

På grund av det anförda ansluter jag mig till utredningens bedömning att den nya regleringen bör utformas efter det mönster som finns i marknadsföringslagen . Att direkt föra in de föreslagna bestämmelserna i denna lag är dock, som utredningen har framhållit mindre lämpligt. Den bästa lösningen måste i stället vara att regleringen knyter an till marknadsföringslagens regelsystem. Samordningen med denna lag får åstadkommas på så sätt att näringsidkare som vid marknadsföringen inte iakttar vad som kan anses följa av grundregeln om särskild mått- fullhet därigenom skall anses ha gjort sig skyldig till otillbörlig mark— nadsföring enligt marknadsföringslagen . De marknadsföringsåtgärder som har vidtagits får sedan prövas med tillämpning av generalklausulen och därtill hörande handläggningsregler.

Genom att knyta an den föreslagna regleringen till marknadsförings— lagens regelsystem får man som jag nyss har nämnt tillgång till ett sy- stem som ger utrymme för en smidig anpassning till utvecklingen av nya marknadsföringsformer samtidigt som man på ett snabbt och effektivt sätt har möjlighet att förhindra olämpliga beteenden som kan uppträda på marknadsföringsområdet. Vad som bedöms som otillbörlig mark- nadsföring leder inte till straff utan till förbud vid vite att i fortsätt- ningen vidta samma eller liknande handling. För den enskilde näringsid- karen innebär detta system klara fördelar från rättssäkerhetssynpunkt. En ytterligare rättssäkerhetsgaranti ligger i att frågor om utdömande av de viten som marknadsdomstolen har förelagt med stöd av generalklau- sulen skall prövas av allmän domstol. Å andra sidan garanteras effekti- vitctcn i systemet genom att vitesförelägganden kan avse stora belopp och därigenom få en starkt avskräckande verkan. Vite kan vidare riktas mot såväl fysiska som juridiska personer.

Som utredningen har föreslagit får det ankomma på konsumentvcrkct att på grundval av sin förhandingsverksamhet utfärda närmare riktlinjer till ledning för marknadsföringen. Konsumentverkets verksamhet av detta slag har i andra sammanhang visat sig framgångsrik. Jag förutsät- ter därför att utformningen av dessa riktlinjer liksom hittills i största möjliga utsträckning sker på frivillig väg och kontakter mellan verket och berörda näringslivsorganisationcr och/eller branschföreträdare.

3.2.8 Förhållandet till viss annan lagstiftning

Bestämmelser som rör marknadsföring av alkoholdrycker och tobaks- varor finns i bl. a. lagen (1977: 293) om handel med drycker och i lagen (1975 : 1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror.

När det gäller alkoholdryckerna har utredningen, mot bakgrund av

• Sida 46
•  Original

Prop. 1977/78: 178 46

det då pågående lagstiftningsarbetet inom alkoholområdet, föreslagit att de nya reglerna skulle tas upp i en särskild lag. Utredningen konstaterar dock att det borde vara möjligt att föra in reglerna i en blivande alko- hollagstiftning. Beträffande tobaksvarorna har utredningen däremot fö- reslagit att de nya reglerna skall föras samman med föreskrifterna i lagen om varningstext och innehållsdeklaration. Utredningen har ansett det naturligt och önskvärt att alla särbestämmelser inom tobaksområdet hålls samlade inom ramen för en och samma lagstiftning.

Det kan i och för sig förefalla naturligt och önskvärt att föra samman alla bestämmelser inom respektive område i en och samma lag. Mot detta talar dock enligt min mening att lagstiftningen i sådant fall blir nå- got svåröverskådlig och oklar. Den skulle sålunda komma att innehålla dels en reglering som direkt knyts till marknadsföringslagens regelsy- stem, dels regler som är straffsanktionerade, dels regler av annan art. Med hänsyn härtill anser jag övervägande skäl tala för att ta in de nya reglerna i särskilda lagar.

3.2.9 Ikraftträdande

Det är givetvis angeläget att de föreslagna reglerna kan träda i kraft så snart som möjligt. Hänsyn måste emellertid tas till den tid som be- hövs för att utarbeta bl. a. riktlinjer för marknadsföringen. Till detta kommer också att de enskilda näringsidkarna måste ges tillfälle att an- passa sin verksamhet efter de nya bestämmelserna, bl.a. med avseende på förekommande annonsavtal. De berörda synpunkterna kan tillgodo- ses om lagstiftningen'träder i kraft först sedan .en inte alltför kort tid har förflutit efter riksdagens beslut. Enligt min bedömning torde denna tid böra uppgå till minst sex månader. Med utgångspunkt i att riksdagens beslut kan tas under innevarande riksmöte föreslår jag därför att lag- stiftningen sätts i kraft den 1 januari 1979.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till

1. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,

3. lag om ändring i lagen (1975: 11.54) om varningstext och innehålls- deklaration på tobaksvaror,

4. lag om ändring i lagen (1977 : 293) om handel med drycker. Förslagen under 3 och 4 har upprättats i samråd med chefen för so- cialdepartementet.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bi- laga 41.

1Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fo- gade till propositionen.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1977/78: 178 47

Prop. 1977/78: 178 58

1 Utredningens utgångspunkt

Tobaks- och alkoholreklamutredningens uppdrag har främst varit att utreda frågan om lämpliga former för införande av förbud mot tobaks- och alkoholreklam.

Utgångspunkten för utredningens överväganden har varit att allvar- liga hälsorisker är förbundna med bruket av alkohol och tobak. Detta innebär att alla åtgärder som kan tänkas bidra till att åstadkomma en ändring av uppfattningen att bruket av alkohol och tobak utgör en själv— klar del av vår livsföring måste vidtas. Därmed kommer också åtgärder mot reklamen in i bilden. Utredningen behandlar lämpliga former för reglering av reklamen i detta perspektiv.

2 Reklambegreppet

Utredningen har funnit att reklambegreppet saknar en allmängiltig in- nebörd. För olika definitioner lämnas en redogörelse i betänkandet.

Utredningen anser att reklamen för alkohol och tobak inte skiljer sig till art och funktion från annan reklam. Reklamens syfte är att påverka konsumenternas kunskaper, attityder och beteenden eller att åtminstone väcka deras uppmärksamhet och intresse för en vara eller tjänst. Utred- ningen påpekar att varor som objektivt sett kan anses rätt likvärdiga ofta konkurrerar med varandra. Avsättningen av en viss produkt kan då främjas genom produktdifferentiering eller profilering i form av mär— kesvaror. Reklamens roll kan vidare vara att få köpare m. fl. att för- medla uppgifter om produkten och dess egenskaper som t. ex. smak och lukt. Reklamen uppträder dock inte alltid som bärare av produktfakta eller uttalad säljargumentering. Märkesreklam av påminnelsekaraktär är enligt utredningen rätt vanlig beträffande alkoholdrycker och tobaksva— ror.

Utredningen framhåller att reklam endast är ett av de medel som företagarna använder i konkurrensen med varandra. De skilda konkur- rensmedlen kan systematiseras på olika sätt. En metod är enligt utred- ningen att dela in dem i grupperna konkurrens genom produkt, konkur- rens genom distribution och konkurrens gEnom s.k. kmnnzun'ikatimz. Utredningen framhåller att de olika konkurrensmedlen i viss mån är ut- bytbara. När hinder möter mot konkurrens i en form finns det ibland möjligheter att som ersättning satsa mer på ett eller flera av de andra medlen. Genom val av konkurrensmedel bestämmer säljaren i varje en-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1977/78: 178 59

skilt fall hur han skall nalkas köparna. Man talar då om marknadsfö- ring.

Enligt utredningen är det ändamålsenligt att vid bedömningen av re- klambegreppet utgå från en beskrivning av alla de säljaktiviteter som företagarna bedriver. Utredningen preciserar därför de olika konkur- rensformerna enligt följande. Konkurrens genom produkten anses om- fatta komponenter som kvalitet, funktion, utseende, service samt ut— formning av produktens förpackning. Till produktkonkurrensen hänförs också märkesnamn samt prissättning. Vid konkurrens genom distribution är valet av distributionskanal och distributionssätt betydelsefullt. Kon- kurrens genom kommunikation kan vara dels opersonliga meddelanden som, om de är kommersiellt styrda, kan kallas reklam och i annat fall för publicitet, dels personliga budskap. Utredningen redovisar ett antal former av opersonlig kommunikation, nämligen pressreklam, filmre- klam, reklam i radio och tv, utomhusreklam, direktreklam, förpack- ningsreklam, butiksreklam, trycksaksreklam, varumässor och utställ- ningar, säljfrämjande åtgärder som t. ex. utdelning av varuprover samt pristävlingar, reklam via andra varor, smygreklam, public relation samt sales promotion. Den sistnämnda formen av opersonlig kommunikation avsedd för konsumenterna kan gälla stöd till detaljistema genom utbild- ning av butikspersonal, varudemonstrationer i butikerna, rabatter och krediter samt medverkan vid detaljisternas marknadsföring. Den person— liga kommunikationen kan användas i samband med butiksförsäljning eller fältförsäljning.

Utredningen konstaterar att det inte är svårt att beskriva huvuddelen av reklamens former men att svårigheterna visar sig när begreppet skall avgränsas. Uppfattningen om hur gränsen bör dras skiftar hos olika be- dömare, vilket hänger samman med att varje definition kan ha sitt spe- ciella syfte. Utredningen tar fasta på att bakgrunden till dess uppdrag är de hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och tobak samt behovet av att begränsa konsumtionen av dessa varor. Ur denna synvinkel är det mindre viktigt att söka upprätthålla en konstlad gräns mellan reklam och andra marknadsföringsåtgärder. Mot denna bak- grund har utredningen till utgångspunkt för sitt arbete lagt, inte reklam- begreppet utan vad som faller under det vidsträcktare begreppet mark- nadsföring.

3 Reklamens effekter

I fråga om reklamens effekter hänvisar utredningen främst till vad som har anförts i andra sammanhang. Frågan i vad mån reklamen på- verkar efterfrågan anses komplicerad. Människor påverkas alltid av en mängd faktorer av större eller mindre betydelse. Man möter stora svå- righeter när man vill söka mäta reklamens effekter isolerade från andra

• Sida 60
•  Original

Prop. 1977/78: 178 60

faktorer. I fråga om reklamens inverkan torde man enligt utredningens bedömning i allmänhet vara ense om att den kan ha betydelse vid kon- sumenternas val mellan olika märken. Vidare har det framförts att om reklamen begränsas man kan räkna med att etablerade Säljares ställning blir mer skyddad. Reklamen anses nämligen vara ett viktigt medel när det gäller att göra nya-produkter kända. Mera svår—besvarad är däremot frågan huruvida det samlade reklamutbudet inom en viss bransch kan ha till effekt att totalkonsumtionen av branschvarorna vidmakthålls eller ökar. Utredningens slutsats är att man till grund för förbud inte kan lägga antagandet att reklamen i påtaglig omfattning bidrar till att vid- makthålla eller öka totalkonsumtionen av alkohol och tobak. Det är där- emot inte heller visat att reklamen skulle sakna betydelse för totalkon- sumtionen.

Vilken åsikt man än hyser om reklamens inverkan på konsumtionen är det dock enligt utredningen ofrånkomligt att samhället »— med hän— syn till de allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket av alko- hol och tobak — måste söka motverka uppfattningen att detta bruk ut- gör en självklar del av vår livsföring. Alla åtgärder som är möjliga och som kan tänkas bidra till en förändring av kunskaper och beteenden i fråga om bruket av alkohol och tobak måste vidtas.

4 Utredningens överväganden och förslag angående regleringen av reklamen för alkoholdrycker och tobaksvaror

Utredningen har prövat tre olika regleringar av marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror nämligen totalt reklamförbud, partiella förbud samt ett system vari några reklamformer bibehålls men med stark begränsning av den tillåtna reklamens innehåll.

När det gäller ett totalt förbud mot tobaks— och alkoholreklam kon- staterar utredningen att ett sådant förbud givetvis kan tänkas vara önsk- värt från flera synpunkter. Utredningen finner dock att ett totalförbud inte är möjligt att genomföra eftersom handeln med dessa varor är till- låten. Fullständigt förbud mot kommersiella budskap om dessa produk- ter skulle omöjliggöra handeln. Eftersom handeln är "tillåten blir följ- aktligen vissa budskap som till exempel varufakta om mängd, vikt, kva- litet och pris nödvändiga. Införs ett förbud måste sålunda flera undan- tag göras. Utredningen nämner som exempel på undantag affärskorres- pondens med firmatryck, bruksanvisningar, firmabeteckningar på trans- portfordon, tryck på förpackningar som anger innehållet, platsannonser, pris— och varukataloger, prisuppgifter, skyltar som markerar försäljnings- ställen samt varuexponering. Vidare finns reklam som inte går att stoppa, exempelvis reklam i utländsk press.

Mot bakgrund av det som har nämnts har utredningen avvisat tanken på ett totalt förbud och i stället prövat lämpligheten av partiella förbud.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1977/78: 178 51

Med ett sådant förbud avser utredningen en reglering där en eller flera av reklamens spridningsvägar förbjuds. Utredningen anger att mot bak- grund av de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol och to- bak krav har framställts från flera håll på att ett flertal partiella reklam- förbud skall införas. Olika skäl som har anförts till stöd för omfattande partiella förbud redovisas. Utredningen anser det förklarligt att många tar anstöt av denna reklam, särskilt när den är påträngande till form el- ler innehåll, eftersom stora skadeverkningar följer av bruket. Vidare menar utredningen att det finns åtskilligt fog för att det kan framstå som inkonsekvent att mer eller mindre omfattande alkoholreklam tillåts vid sidan om den hälsoupplysning som samhället bekostar. Utredningen framhåller dock att den avgörande faktorn är att samhället tillåter för- säljning och konsumtion av alkohol och tobak trots skadeverkningarna. Utredningen anser att häri ligger den grundläggande motsättningen för vilken reklamen och hälsoupplysningen utgör yttre tecken.

Utredningen har funnit väsentligen två omständigheter tala för ingri— panden mot reklamen för alkoholdrycker och tobaksvaror. Dessa om- ständigheter är att samhället bör så långt som möjligt söka förhindra att det förekommer reklam som kan tänkas bidra till att vidmakthålla eller öka konsumtionen av alkohol och tobak. Vidare gäller det att vinna kunskaps- och beteendeförändringar i fråga om bruket av dessa varor. En given slutsats blir enligt utredningen att reklamen i vartfall inte får tillåtas för-härliga alkohol- och tobakskonsumtionen.

Utredningen betonar att vid partiella förbud måste noga skiljas mel- lan det som kan förbjudas och det som måste tillåtas. Här möter bety- dande svårighetcr främst beträffande butiksreklam och annonsering.

Såvitt gäller butiksreklam finner utredningen att det knappast går att dra en klar gräns mellan å ena sidan ett passivt saluhållande, som dock medger att varan förevisas, och å andra sidan ett förbjudet framhävande av varan. Redan existensen av varan tjänar som reklam. Vidare kan ett förbud mot fönstcrskyltning kringgås genom att varuexponering i buti- ker flyttas närmare skyltfönstren. Utredningen bcfarar att föreskrifter som förbjuder olika former av butiksreklam blir svåra att tillämpa och kanske omöjliga att kringgå. Vid partiella förbud kan man bli tvungen att ta ställning till hur nära ett skyltfönster varuexponerin'g får ske etc. Det nämns i sammanhanget att öl saluhålls i drygt 12 000 butiker och tobak på ca 30 000 ställen. Enligt utredningens uppfattning kommer ett förbud mot butiksreklam att kräva en rad tillämpningsdirektiv av svår- bemästrad beskaffenhet. För en effektiv övervakning av ett straffsank- tionerat förbud mot butiksreklam krävs vidare betydande resurser för den övervakande myndigheten, närmast polismyndigheten.

Utredningen anger att också vid ett annonsförbud måste frågan om särskilda undantag diskuteras. Förekommande" förbudslagstiftning ut- omlands ger exempel på attman beträffande tobaksvaror tillåter bl. a.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1977/78: 178 62

annonsering vid öppnandet av nya butiker eller skifte av innehavare, samt när det gäller ny, väsentligt mindre hälsofarlig vara. Erforderliga undantag kan leda till omfattande gränsdragningsproblem och tillämp- ningssvårigheter. Utredningen anser att det finns risk för att man lö- pande måste utfärda tillämpningsföreskrifter i den svårbemästrade frå- gan var gränsen skall dras mellan det förbjudna och det tillåtna. Ett sär- skilt problem anses därvid utgöras av reklamen för varor som inte är al- koholdrycker eller tobaksprodukter men som associerar till sådana. Re- dan i dag lanserar producenter olika artiklar under samma varumärke som tobaksvaror eller alkoholdrycker. Som exempel nämner utred- ningen det engelska företaget Dunhill som under samma märke mark- nadsför, tobaksvaror, cigarettändare, pipor m.m. Ett förbud mot re- klam för varor som inte är alkohol eller tobak men som associerar till sådana varor kan få vittgående konsekvenser. Vid ett förbud av denna art måste frågor som rör bl.a. grundlagsreglering av yttrandefrihet, tryckfrihet samt vidare frågor om varumärkesrätt och våra internatio- nella åtaganden i handelsavtal uppmärksammas.

När det gäller vilken effekt en reglering med partiella förbudsföre- skrifter kan få menar utredningen att långtgående förbud kan leda till att säljarna börjar använda olämpliga affärsmetoder. Såväl på det detalj- reglerade alkoholområdet som på det fria tobaksområdet förekommer konkurrens om än i olika omfattning. Av grundläggande betydelse vid bedömningen av förbudsfrågan är därför att ett förbud mot exempelvis annonser och butiksreklam avseende alkohol och tobak inte rubbar det förhållandet att konkurrens råder. Utredningen anser att det blir en öpp- pen fråga vilka uttryck denna konkurrens kommer att ta sig efter ett sådant förbud. Vid ett reklamförbud kan det ligga nära till hands att vissa producenter söker påverka detaljhandeln att gynna vissa produkter på bekostnad av andra. Påverkan kan också tänkas utövas när det gäller restaurangers utskänkning. Utredningen menar vidare att smygreklam i bl. a. redaktionella sammanhang inte kan uteslutas. Ett långtgående för- bud kan också gynna utländska intressen då bl. a. annonsering i ut- ländska tidningar inte kan förbjudas. Utredningen tillägger att konsu— menterna har ett berättigat intresse av att kunna överblicka marknadens utbud. Genom annonsering kan konsumenterna bevaka prisnivån och styra sina inköp. Annonser om mindre hälsofarliga tobaksvaror kan också bli möjliga.

Utredningen konstaterar att partiella förbud beträffande annonsering och butiksreklam inte synes vara en framkomlig väg.

Vad utredningen föreslår är att samhället genom lagstiftning ålägger näringsidkare att iaktta särskild måttfullhet vid marknadsföring av alko- holdrycker och tobaksvaror. Förslaget innebär att några reklamformer bibehålls men att stark begränsning och stark återhållsamhet skall iakt- tas. Utredningcn föreslår vidare skyldighet för näringsidkare som an—

• Sida 63
•  Original

Prop. 1977/78: 178 63-

nonserar om tobaksvaror att i annonsen ta in upplysning om de hälso- risker som är förbundna med bruk av tobak.

5 Förslaget om särskild måttfullhet vid marknadsföringen 5.1. Begränsningar

Utredningen framhåller att alternativet till ett totalförbud mot tobaks- och alkoholreklam eller ett flertal partiella förbud uppenbarligen inte får vara obegränsad frihet. Därför anser utredningen att som lagfäst grund— sats på detta område bör gälla att marknadsföringen får ske endast i särskilt måttfulla former. Syftet med en sådan reglering är att säker- ställa att marknadsföringen inte medverkar till att vidmakthålla eller öka konsumtionen av tobaks— eller alkoholvaror och inte heller till en positiv inställning till bruket av dessa varor.

Utredningen framhåller att träffade avtal mellan K0 och vederbö- rande branschorganisation samt tillämpningen av marknadsföringsla- gens regel om otillbörlig marknadsföring har sanerat reklamen för alko- hol och tobak. Utredningen anscr det dock klart att man kan gå påtag- ligt längre på begränsningsvägen. Detta gäller såväl den tillåtna rc- klamens spridningsområde som i fråga om innehåll, volym och frekvens. Till detta kommer de krav som följer med att principen om särskild måttfullhet bör drivas igenom också på de delar av marknadsföringsom- rådet som inte täcks av branschöverenskommelserna.

I motsats till vad som är särskild måttfullhet ställer utredningen bl. a. säljaktiviteter som bedrivs på ett sätt som gentemot konsumenterna är påträngande, uppsökande, övertalande eller i annat hänseende mer ak- tiva.

När det gäller reklamens spridningsvägar anser utredningen att re- klam inte skall få förekomma i medier med stor genomslagskraft såsom radio, TV och film, utomhusreklam samt direktreklam.

Utredningen anser att de kommersiella budskapen bör begränsas till relevanta fakta rörande varan och dess egenskaper, redovisade i så sak- lig form som möjligt och utan ovidkommande inslag. Bildmässigt bör reklamen inskränkas till att visa själva varan och vad som på ett natur- ligt sätt kan sägas hänga samman med denna. Regleringen bör leda till att reklamen inte får färgas av mer eller mindre påtagliga värdeomdö- men. Också beträffande förpackningar bör i princip de krav som följer av regeln om särskild måttfullhet tillämpas. Inte heller reklamens volym och frekvens bör lämnas obeaktade. Särskild måttfullhet skall således slå igenom också beträffande annonsers storlek. Om en sådan regel skall kunna upprätthållas tillfredsställandc fordras enligt utredningen också någon form av frekvensbestämmelser, så långt det är möjligt.

Gränsen mellan reklam och annan marknadsföring är i viss mån fly-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1977/78: 178. 64

tande. När utredningen tar upp andra marknadsföringsmetoder änre— klam avses inte att i varje enskilt fall markera en skillnad mellan reklan och dylika åtgärder. Utredningen anför mot denna bakgrund att utform- ningen av rabatter och prisncdsättningar i enskilda fall kan vara en på detta område olämplig marknadsföringsåtgärd. Säljfrämjande åtgärder riktade till allmänheten, exempelvis pristävlingar, varuprov, presenter, är i princip oförenliga med kravet på särskild måttfullhet. Regeln om måttfullhet föreslås gälla all marknadsföring och följaktligen också själva saluhållandet i detaljhandeln.

Utredningen framhåller att det är svårt att i förväg fastslå vilka mark- nadsföringsmetoder som kan komma att användas vid avsättningen av tobaksvaror och alkoholdrycker. Det är därför av stor vikt att en regle— ring på detta område ger_ samhället möjlighet att hejda negativa och kanske oväntade reklammctoder m.m. som är mer aktiva än vad som kan sägas svara mot särskild måttfullhet.

5.2 Lagteknisk utformning '

Utredningen har övervägt om en straffsanktionerad förbudslagstift— ning av .mer traditionell art är lämplig men har funnit att en sådan kon— struktion skulle ge negativa konsekvenser på ifrågavarande område. Så- dana föreskrifter kräver stor klarhet vad gäller det som kan tillåtas och det som är förbjudet. Det är dock svårt att identifiera och räkna upp alla former av reklam och annan marknadsföring som bör vara för- bjudna. Man kan därför löpande tvingas ändra författningen i fråga när nya beteenden dyker upp. En annan nackdel med ett straffsanktionerat system som anges är att överträdelser behandlas av de allmänna domsto- larna i brottmålsordning. Saken kan därför bli föremål för prövning i tre instanser vilket kan ta lång tid.-

Utredningcn finner att det innebär påtagliga fördelar om man kan be- hålla den nuvarande ordningen där ingripande sker med stöd av mark- nadsföringslagen. Vad som bedöms otillbörligt leder till att förbud vid vite att i fortsättningen vidta samma eller liknande handling. Vitessank- tionen är ett beprövat och mycket verkningsfullt instrument på mark- nadsrättens område. Vitesförelägganden kan avse stora belopp och blir därigenom avskräckande. De kan vidare riktas mot juridiska personer vilket inte är möjligt beträffande straff. En annan fördel med en kopp- ling till marknadsföringslagen är enligt utredningen att rättsnormerna får växa fram genom de principer marknadsdomstolen fastställer i en- skilda fall. Man får därigenom ett flexibelt system i vilket nya kunska- per och ändrade värderingar i samhället alltid kan beaktas.

Utredningen anser det mest ändamålsenligt att förbud och begräns- ningar av tobaks- och alkoholreklamen också i fortsättningen fastställs i anslutning till marknadsföringslagen . Dock behövs det särskild lagstift-

• Sida 65
•  Original

Prop. 197 7/ 78: 178 65

ning för att man skall. kunna gå'så långt som utredningen förordar. Ut- redningen föreslår att man i lag skall ställa upp ett generellt krav i fråga om reklam m.m. för alkohol och tobak. Enligt förslaget skall näringsid- kare, av hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruket av'al- kohol och tobak, iaktta särskild måttfullhet vid-marknadsföring av dessa varor till konsumenter inom landet. Vidare föreslås att konsumentverket skall utfärda riktlinjer för vad som är förbjudet. Följs inte dessa riktlin- jer blir det ytterst marknadsdomstolen som får avgöra vad som kan an- ses strida mot lagbestämmelsen om särskild måttfullhet.

6 Upplysningsplikt i annonser

Utredningen anser att med hänsyn till de attityder och konsument- mönster vi har beträffande tobaken omfattande och allsidiga informa- tionsinsatser måste göras. Utredningen finner att näringsidkares annon- sering skulle kunna användas så att den bidrog till ett sådant informa- tionsflöde. Flera skäl talar för upplysning om tobakens skadeverkningar i annonser. Bl.a. skulle man på så sätt kunna upprätthålla en balans gentemot det kommersiella budskapet. Utredningen menar också att det är naturligt med tobaksupplysning i annonser med tanke på att upplys- ning om hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak ansetts påkal- lad på förpackningar.

Utredningen har ingående behandlat vilken tobaksupplysning annon- serna skall innehålla och hur systemet skall byggas upp. Utredningen konstaterar att man redan med stöd av den gällande marknadsföringsla- gen i och för sig skulle kunna ålägga näringsidkare att exempelvis i to- baksannonser lämna upplysning om de hälsorisker som är förbundna med bruket av tobak. För en särlagstiftning på området talar dock det skälet att man har anledning att varna redan för tobakens användning. För huvuddelen av de varor som i övrigt finns på marknaden är syftet med ett informationspåbud främst ett annat, nämligen att tvinga fram sådan information som bl. a. gör det möjligt att använda produkterna på lämpligt sätt. Till detta kommer att samhället genom lagen om varnings- text och innehållsdeklarationer på tobaksvaror redan har börjat införa specialföreskrifter på tobaksområdet. Utredningen anser det naturligt att fortsätta på den valda vägen.

Den information som bör lämnas skall avse upplysning om de hälso- risker som är förbundna med bruk av tobak samt uppgift om de skad- liga ämnen som tobaken innehåller eller ger upphov till. Utredningen förordar en regel som innebär att näringsidkare som använder annons vid marknadsföring av tobaksvara till konsumenter inom landet skall i annonsen återge den varningstext och innehållsdeklaration som enligt lag skall finnas på varans förpackning. Utredningen har funnit det från principiell synpunkt riktigast att anknyta regeln om tobaksupplysning

• Sida 66
•  Original

Prop. 1977/78: 178 66

till det system marknadsföringslagen ger utrymme för. Detta innebär att regeln bör ges sådan form att konsumentvcrkct skall kunna utfärda rikt- linjer med praktiska föreskrifter om bl. a. tobaksupplysningens storlek, färg, form, typografi och lay-out. Marknadsdomstolen har ytterst den rättsbildande funktionen och får genom beslut i enskilda ärenden avgöra om lagen överträtts.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1977/78: 178 ' ' 67

Tobaks- och alkoholreklamutredningens författningsförslag

Förslag till Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker

1 5 Av hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alko- hol skall näringsidkare iakttaga särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkoholdryck till konsumenter inom landet. '

2 5 Med alkoholdrycker förstås i denna lag spritdrycker, vin, starköl och öl.

3 % Om otillbörlig marknadsföring finns bestämmelser i marknadsfö— ringslagen (1975: 1418). -

4 5 Om förbud mot vissa marknadsföringsåtgärder och om ansvar vid överträdelse av förbud finns bestämmelser i rusdrycksförsäljningslagcn ( 1954: 521). '

"Denna lag träder i kraft 'den

Förslag till Lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror m. m.

Marknadsföringens utformning

1 5 Av hänsyn till dehälsorisker som är förbundna med bruk av to- bak skall näringsidkare iakttaga särskild måttfullhct vid marknadsföring av tobaksvara till konsumenter inom landet.

Infommtion på tobaksförpackning 2 % Förpackning till tobaksvara som är avsedd att saluhållas till kon- sumenter inom landet skall, i den utsträckning som föreskrives av rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer, förses med

1. text som lämnar upplysning om hälsorisker förbundna med bruk av tobak (varningstext), _

2. deklaration, som lämnar uppgift om skadliga ämnen som varan in- nehåller eller ger upphov-till (innehållsdeklaration). '

Regeringen eller myndighet, som regeringen utser, bestämmer hur varningstextcn skall vara avfattad och vilka uppgifter som skall lämnas i innehållsdeklarationen. Därvid får föreskrivas hur texten och deklara- tionen skall utformas och anbringas på förpackningen. 3 % Tillverkaren har ansvaret för att förpackning till tobaksvara som tillverkas inom landet förses med föreskriven varningstext och inne- hållsdeklaration. I fråga om annan tobaksvara åvilar ansvaret den som först saluhåller varan inom landet. '

• Sida 68
•  Original

Prop. 1977/78: 178 68

4 & Tobaksvara får ej saluhållas till konsumenter om den saknar före- skriven varningstext och innehållsdeklaration eller om texten eller de- klarationen är uppenbart oriktig.

5 & Myndighet, som regeringen bestämmer, utövar tillsynen över ef- terlevnaden av de föreskrifter om varningstext och innehållsdeklaration på förpackning till tobaksvara som har meddelats i denna lag eller med stöd av lagen.

6 5 Den som tillverkar, importerar eller säljer tobaksvara skall efter anfordran lämna tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

7 & Tillsynsmyndigheten får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att de föreskrifter som avses i 5 & skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller-förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

8 & Tillsynsmyndigheten får besluta att tobaksvara som saluhålles el- ler uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 4å skall tagas om hand. Samma gäller i fråga om vara som avses med föreläggande eller förbud enligt 7 &, om föreläggandet eller förbudet ej efterkommes. ,

Det åligger polismyndighet att vid behov lämna handräckning när vara skall tagas om hand enligt första stycket.

Har varan tagits om hand enligt första stycket får varans ägare under tillsynsmyndighetens kontroll förse den med föreskriven varningstext och innehållsdeklaration. Varan skall återlämnas om det göres sannolikt att den ej kommer att saluhållas i strid med bestämmclerna i denna lag. I annat fall får varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Beslut att taga vara om hand skall lända till efterrättelse utan hinder av att talan föres mot beslutet.

9 5 Den som har deltagit -i tillsynen enligt Så eller på annat sätt har tagit befattning med i lagen avsett ärende som rör varningstext eller in- nehållsdeklaration på förpackning till tobaksvara får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid erfarit om yrkeshemlighct eller'affärsförhål- lande. -

Information i tobaksannnons 10 % Näringsidkare som använder annons vid marknadsföring av to- baksvara till konsumenter inom landet skall i annonsen återge den var- ningstext och innehålISdeklaration som skall finnas på varans förpack- ning. Avser annonsen tobaksvara för vilken flera varningstexter fast- ställs skall i annonsen återges en av dem. Vid fortsatt annonsering för sådan vara skall urval av text ske i tillfredsställandc ordning.

V arningstext och innehållsdeklaration skall återges i lämplig form och på framträdande sätt. ' '

Ansi- ar m.m.

]] & Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att förse förpackning till tobaksvara med föreskriven varningstext eller innehållsdeklaration eller som däri lämnar uppgift' som är i väsentligt hänseende oriktig _ -

2. eljest bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 5,

• Sida 69
•  Original

Prop. 1977/78: 178 69

3. bryter mot 4 & dömes till böter.

"Ansvar enligt första stycket inträder ej om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller omfattas av förbud eller åläggande vid vite en- ligt 2—5 eller 14—15 & marknadsföringslagen (1975: 1418).

Den som har åsidosatt vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 75 denna lag dömes ej till ansvar enl-igt första stycket för gärning som om- fattas av föreläggandet eller förbudet. 12å Om otillbörlig marknadsföring finns bestämmelser i marknadsfö- ringslagen (1975: 1418). '

13 & Tobaksvara som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav får förklaras förverkad, om ej särskilda skäl talar däremot.

145 Allmänt åtal för brott som avses i 11 & första stycket får väckas endast efter anmälan av tillsynsmyndigheten.

15 & Mot beslut som myndighet med stöd av regeringens bemyndi- gande har meddelat enligt 2 & föres talan hos regeringen genom besvär.

Mot annat beslut rörande varningstext eller innehållsdeklaration på förpackning till tobaksvara som myndighet har meddelat enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen föres ta- lan hos kammarrätten genom besvär.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphäves lagen (1975: 1154) om varningstext och inne- hållsdeklaration på tobaksvaror. Åtgärd som har vidtagits med tillämp- ning av nämnda lag gäller som om motsvarande bestämmelse i den nya, lagen tillämpats.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1977/78: 178 70

Sannnanställning av remissyttrandena 1 Allmänna synpunkter

Remissinstanserna delar allmänt vad utredningen har' anfört från hälso- och socialpolitiska utgångspunkter om att samhället med hänsyn till de allvarliga hälsorisker som är förbundna med bruket av alkohol och tobak måst söka begränsa konsumtionen av dessa produkter. Svenska liikaresällskapet anger i sitt yttrande att tobak och alkohol hör till de mest väldokumenterade sjukdomsframkallande faktorerna i dagens samhälle. Det framhålls vidare i flera remissvar att samhället måste söka motverka uppfattningen att bruket av alkohol och tobak är en självklar del av vår livsföring. Remissinstanserna betonar att" det är av största vikt att alla åtgärder som kan tänkas bidra till en be- gränsning av bruket av tobak och alkohol noga prövas.

När det gäller r e k l a m e n s effe k t e r på konsumtionen av to- baks- och alkoholvaror redovisar de remissinstanser som har uttalat nå- gon uppfattning i frågan delade meningar. Socialstyrelsen anser att re- klamen utnyttjas för att påverka konsumenternas köpintresse och att det således ligger en konsumtionsuppmaning i varje form av reklam. So- cialstyrelsen vill därför hävda att reklamen bidrar till att vidmakthålla eller öka konsumtionen. NT$, CAN, Statens ungdomsråd, Riksförbun- det VIS] R och Riksföreningen mot cancer anser också att reklamen är ägnad att öka totalkonsumtionen.

NO anför att tobaks— och alkoholreklamutredningen inte redovisat något material som stödjer uppfattningen att begränsningen av reklam och annan marknadsföring beträffande alkohol och tobak skulle leda till en begränsning av konsumtionen. NDM anser att det inte nog starkt kan betonas att reklam och andra marknadsföringsåtgärder bara marginellt kan påverka konsumtion och konsumtionsmönster när det gäller pro- dukter som alkoholdrycker och tobaksvaror. Sveriges Direktreklamför- ening och Tobaksbranschens riksförbund är också tveksamma till re- klamens effekter. Länsnykter/zetsnämnden i Stockholm anser för sin del att effekten av den reklam som förekommer i första hand är att för- skjutningar åstadkommes i efterfrågan mellan skilda märken och inte att konsumtionen som sådan ökar.

Fler remissinstanser framhåller att reklamen torde ha liten betydelse när det gäller den totala konsumtionsvolymen för tobak och alkohol och att den därigenom också har ringa betydelse för problemens utveckling. Man anser det dock viktigt att samtliga åtgärder som kan tänkas mildra skadeverkningarna prövas. Därvid påpekar flera remissinstanser att en

• Sida 71
•  Original

Prop. 1977/78: 178 71 '

begränsning av reklamen som en isolerad åtgärd torde vara verknings- lös. Problem av den räckvidd, sammansatta karaktär och med den kom- plicerade orsaksbakgrund det här är fråga om kan inte lösas med punkt- vis insatta åtgärder. Det framhålls av remissinstanserna att restriktioner mot tobak och alkohol måste kombineras med bl. a. intensifierade infor- mations— och upplysningskampanjer. Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län, CAN och NTS anför sålunda att regleringen av re- klamen för alkohol och tobak måste _ för att få någon betydelse —— ingå i ett långsiktigt väl samordnat och allsidigt åtgärdsprogram.

Utredningens behandling av r e kl a m b e g r e p p et lovordas av flera remissinstanser. Bl. a. framhåller NDM att utredningens frams-tällå ning om reklambegreppet förtjänar en eloge. Delegationen delar utred- ningens synsätt att man vid överväganden av de restriktioner som kan bedömas vara påkallade inte bör inskränka sig till reklam i någon mera begränsad mening utan bör uppmärksamma alla slags marknadsförings- åtgärder. Delegationen menar att utredningens uppläggning åskådliggör lagstiftarens dilemma nämligen att ett förbud mot varje form av mark- nadsföring inte är möjligt så länge saluförandet tillåts.

2 Lagstiftning om måttfullhet vid all marknadsföring av tobak och alkohol

2.1 Problem som följer med ett långtgående förbud

Vid bedömningen av lämpliga former för regleringen av reklamen för alkohol och tobak har flera remissinstanser tagit fasta på utredningens uppfattning om de problem som kan följa med en långt- gående förbudslagstiftning. Dessa problem talar—enligt vederbörande remissinstanser för en reglering enligt utredningens mo- dell eller för ett bibehållande av nuvarande system med frivilliga åta- ganden från företagens sida. ' '

RPS, länsstyrelsen i Stockholms län och länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att ett generellt långtgående reklamförbud kan medföra avse- värda tillämpningssvårighetcr och gränsdragningsproblem. '

Ett långtgående förbud skulle vidare enligt konsumentverket, länssty- relsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus'län, länsnykterhets- nämnden i Stockholms län, Sveriges köpnzannaförbund, NDM, För- eningen utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige, Svenska tobaksbranschföreningen, Svenska annonsörers förening och "TCO leda till en ökning av andra mer subtila marknadsföringsåtgärder och olika typer av smygreklam som samhället inte kan styra eller kontrollera.

NO anser att ett förbud mot reklam för vissa varor sannolikt skulle medföra större nackdelar från konkurrenssynpunkt genom att gynna re- dan etablerade företag och produkttyper. NO' befarar att ett långtgående '

• Sida 72
•  Original

Prop. 1977/78: 178 72

reklamförbud skulle försvåraproduktutveeklingen 'av mindre skadliga varor. Denna uppfattning stöder också Svenska tobaksbranschför- eningen och Svenska annonsörers förening. Sålunda skulle exempelvis marknadsföringen av cigarretter av lågtjäretyp försvåras. Detta skulle i sin tur minska möjligheterna att påverka konsumenterna att gå över till mindre hälsoskadliga produkttyper.

NO menar vidare att ett förbud mot reklam kan drabba svenska pro— ducenter i större omfattning än utländska eftersom de senare kan an- nonsera i tidningar eller andra media med spridning i Sverige. Svenska tobaksakriebolaget påtalar också att spridningen till Sverige av utländsk reklam inte kan hejdas. Följden anses bli att den utländska tobaksin- dustrin kan komma att gynnas på bekostnad av inhemska intressen.

RPS finner liksom utredningen att möjligheterna till en effektiv över- vakning av en förbudslagstiftning'är ringa. Spritcentralen påpekar att bolaget har erfarenhet av förbud mot alkoholreklam. I "anslutning till motbokens borttagande den 1 oktober 1955 föreskrev. statsmakterna att rusdrycksreklamen skulle upphöra under en tid omfattande-tre månader före motbokens borttagande till tre månader därefter. Spritcentralen som övervakade reklamstoppet vitsordar att svårigheterna därvid var betydande.

2.2 Ställningstagande i stort till utredningsförslaget

En mycket stor majoritet av remissinstanserna anser liksom utred— ningen att ett totalförbud mot reklam för alkohol och tobak inte är rea— listiskt. Handeln med alkohol och tobak är tillåten och därav följer att vissa budskap från säljare till köpare blir nödvändiga. Ett totalförbud i dess mest vidsträckta innebörd anses därför inte vara. praktiskt genom— förbart. Remissinstansernas synpunkter gäller följaktligen hur regle- ringen av reklamen för alkohol och tobak bör utformas för att denna re— klam inte skall kunna bidra till att vidmakthålla eller öka totalkonsum- tionen av dessa varor. . .

Ett flertal remissinstanser pekar särskilt på att nuvarande system med överenskommelser mellan konsumentombudsmannen och branschorga- nisationer om marknadsföringen av tobak och alkohol påtagligt har för- ändrat reklamen i positiv riktning. Sålunda konstaterar konsumentvcrkct och länsnykterhersnänznden i Stockholms län att det under senare år." skett en högst påtaglig sanering av reklamen för alkohol och tobak. Sär- skilt i fråga om cigarretter men ,även i fråga om övriga varor har rc- klamen enligt konsumentvcrkct. dämpats väsentligt. Verket påpekar dock att marknadsföringslagen i sin-nuvarande lydelse enligt marknads- domstolens praxis inte ger möjlighet att minska reklamens volym eller att förbjuda vissa former som utomhusreklam och annonsering.”

Hälften av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller har

• Sida 73
•  Original

Prop. 1977/78: 178 ' 73

i sak ingen erinran. Till .denna grupp hör, RÅ, hovrätten för övre Norr- land, kammarrätten i Stöckholm, RPS, RSV, NO, konsumentverket, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, Landstingsförbundet, Svenska handels- kammarförbundet, KF, Sveriges köpmannaförbund, NDM, Spritcentra- ' len—, Tobaks- och servicehandelns riksförbund, Dagligvaruleverantörer- nas förbnnd, Sveriges hotell- "och restaurangförbund, Pressens samar- betsnämnd, Svenska annonsörers förening, Svenska reklambyråförbun- det, Sveriges direktreklamförening, LO och TCO.

Länsnykterhetstu'imnden i Stockholms lätt, Sveriges grossistförbund samt Föreningen utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige förordar i första hand att nuvarande system med frivilliga åtaganden från branschorganisationerna bibehålls men har ingen erinran mot ut- redningens förslag om en mer långtgående reglering skall införas. Pres- sens samarbetsnämnd och Svenska annonsörers förening anser att de fri- villiga överenskommelserna mellan" branschorganisationer och konsu- mentombudsmannen innebär att man i praktiken i stort sett har nått den restriktionsnivå för marknadsföring av alkohol' och tobak som utred- ningen åsyftar. Dessa remissinstanser vill dock inte heller motsätta sig en komplettering av lagstiftningen. Utredningens förslag bedöms ge samhället medel att på ett flexibelt sätt begränsa marknadsföringen av alkohol och tobak i överensstämmelse med önskvärda mål. Svenska an- nonsörers förening konstaterar dock att man inte kan bortse från risken att de nya lagarna leder till onödig byråkrati. Föreningen anser också att förslagets konsekvenser för näringsfriheten inte'får förbises.

Flertalet av de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag påpekar särskilt att de finner det angeläget att bruket av så klart hälso- farliga ämnen som alkohol och tobak starkt begränsas. Man anser därvid att utredningens förslag motsvarar den enda framkomliga vägen.. Detta gäller även de instanser som i princip är mot reklam för såväl al- kohol som tobak. Landstingsförb'undet uppger sålunda att förbundet är negativt till reklam för såväl tobaks— som alkoholvaror. Förbundet ser innehållet i utredningens förslag som ett led i strävan att begränsa bru- ket av alkohol och tobak och att på sikt ge barn och ungdom möjlighet att växa upp och vistas i 'tobaks- och alkoholfria miljöer. Landstingsför- bundet anser att utredningens förslag ligger i linje med en offensiv häl- sopolitik. ' '

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att avsikten med restriktioner mot tobaks- och alkoholreklam är att försöka begränsa konsumtionen av dessa varor. Länsstyrelsen anser det ur denna" synvinkel viktigt att man försöker komma åt den reklam 'som kan antas ha effekt på konsumtio- ' nen. Enligt länsstyrelsens mening måste utredningsförslaget om' särskild måttfullhet vid all marknadsföring av alkohol och tobak anses motsvara vad som är en framkomlig väg; Länsstyrelsen menar att kravet på mått-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1977/78: 178 _ 74

fullhet måste innebära att stark restriktivitet iakttas. Förslaget kommer enligt länsstyrelsen i realiteten att medföra förbud mot vissa påträng- ande och skadliga reklamformer. En liknande slutsats drar NDM. Dele— gationen framhåller att utredningens förslag kan leda till utomordent- ligt långtgående ingripanden mot marknadsföring av varorna i fråga och att det finns möjlighet att tänja måttfullhetsregeln ända därhän att man när ett totalt förbud mot reklam och andra former av aktiv marknadsfö- ring.

Konsumentverket, länsstyrelsen i Malmöhus län och LO m.fl. anför att en särskild reglering av marknadsföringen av alkohol och. tobak är nödvändig. Genom utredningens förslag anses marknadsföringsmetoder som inte är måttfulla kunna förbjudas utan att man får negativa konse- kvenser i form av svåra gränsdragningsproblem, okontrollerbar smygre- klam och osunda affärsmetoder.

NO konstaterar att utredningen egentligen inte har redovisat något material som direkt stöder uppfattningen att begränsning av reklam och annan marknadsföring beträffande alkohol och tobak skulle leda till en begränsning av konsumtionen. NO vill dock inte motsätta sig att utred- ningens förslag prövas som ett led i samhällets strävan att motverka häl— sofarligt bruk av dessa" bcroendeframkallande njutningsmedel. Enligt NO skulle ett reklamförbud för vissa varor sannolikt medföranackdelar från konkurrenssynpunkt genom att redan etablerade företag och pro- dukttyper gynnas. Detta bedöms också kunna försvåra produktutveek- lingen. NO anscr dock att utredningens förslag om måttfullhet i mark— ' nadsföringen ger utrymme för lansering av klart mindre" skadliga pro- duktvarianter än de som f.n. konsumeras. NO menar vidare att Utred—' ningens förslag bör ge möjligheter till beaktande av behov av en diffe- rentiering mellan t. ex. mer eller mindre alkoholhaltiga drycker.

KF hänvisar till att man i annat sammanhang har uppgivit att i fråga om reklam för rusdrycker och- tobak ett totalt förbud kan tänkas. Ut- ifrån dc konsumentsynpunkter KF har att företräda finner förbundet att det, så länge samhället godtar att de varor det här är fråga om får salu- föras, är viktigt att konsumenterna ges saklig information. Förbundet tillstyrker därför i princip utredningens förslag.

'Det system som har tillämpats en tid med överenskommelser mellan konsumentverket och berörda branscher om förbud och begränsningar av reklam och andra marknadsföringsåtgärder för tobak och alkohol bör bibehållas anser KK, MD, länsnykterhetsnämnden i Stockholms län, SvEriges grossistförbund, Sveriges mark/mdsförbund, nämnden för granskning av rusdrycksreklam, Föreningen utländska vin- och spritpro— ducenters ombud i Sverige, Svenska tobaksbranschföreningen - och Svenska tobaksaktiebolaget. Huvudskälet för dessarremissmstansers in— ställning är att reklamen för alkohol och tobak har sanerats påtagligt genom nuvarande system med frivilliga åtaganden från företagens sida. '

• Sida 75
•  Original

Prop. 1977/78: 178 . 75

KK kan inte finna att några mer vägande fördelar står att vinna om _ man inför en särskild reglering varigenom näringsidkare åläggs att . iaktta särskild måttfullhet vid marknadsföring av alkohol och tobak. Däremot synes en Sådan åtgärd innebärarisk för att man går förlustig de positiva värden som är förknippade med den hittills tillämpade, väl fungerande ordningen . med branschöverenskommelser. Kollegiet -vill med hänsyn härtill förorda att man går vidare på vägen med bransch- överenskommelser. ' .

MD framhåller att domstolen i praxis bildat vissa-normer för mark- nadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror. Genom normerna har domstolen skapat gällande rätt för marknadsföringen. Enligt domstolens mening torde det med hänsyn .till vad som sålunda gäller inte f. n. finnas något mer påtagligt behov av ytterligare reglering av marknadsföringen. Den nuvarande regleringen måste. enligt domstolens syn anses innebära sådan återhållsamhet som förstås med uttrycket särskild måttfullhet.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län finner att reklamen kring. alkoholen under medverkan av berörda branschintressenter har blivit i hög grad sancrad. Nämnden anser att detta är ett bra exempel på att man kan nå positiva resultat genom samverkan i ställetför att söka_ komma till rätta med missförhållanden genom rigorösa restriktioner el- ler förbud. I..änsnyktcrhetsnämnden kan således inte finna attskälför förändring av nuvarande former för-begränsning av alkoholreklam före- ligger. _

Enligt nämnden för granskning av rusdrycksreklam är de regler som är intagna i överenskommelsen mellan KO och Föreningen utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige uttryck för .cn mycket hög etisk standard. Nämnden har för sin del svårt att se att någon ytterligare skärpning av reglerna om alkoholr-cklamens inriktning och volym kan vara påkallad. _ '

Svenska tohaksbratzschföreningen framhåller att man i princip delar utredningens motiveringar och värderingar vad gäller reklam för to- baksvaror. Branschföreningen hävdar emellertid att den begränsning och återhållsamhet vid marknadsföring av tobaksvaror som utredningen anser önskvärd rimligen. måste anses säkerställd redan i nuläget. En komplettering av gällande regelsystem med ytterligare lagstiftning anses vara obehövlig. Den allmänt hållna lagbestämmelse om särskild mått— fullhet vid marknadsföring-av tobaksvaror som utredningen föreslår ger för övrigt enligt föreningen inte någon som helst konkret vägledning vid utformning och bedömning av planerade eller redan genomförda mark- nadsföringsåtgärder. Detta är ägnat att skapa osäkerhet. En generalklau- sul av föreslagen typ måste under alla förhållanden kompletteras med riktlinjer för att verkligen fungera i praktiken. Förening-en anser att så— dana riktlinjcr inte bör [gå längre än vad som f.n. gäller enligt den nämnda branschövcrcnskommelsen. Föreningen gör bedömningen att

• Sida 76
•  Original

Prop. 1977/78: 178 76

för varje tillkommande inskränkning lav informationsfriheten ökar ris- ken för de olägenheter som utredningen har ansett kunna uppträda vid e.tt långtgående förbud. ' .

Återstoden, dvs. omkring en tredjedel av remissinstanserna, förordar ett mer långtgående reklamförbud än det utredningen har föreslagit. Dessa instanser är socialstyrelsen, SÖ, statens livsmedelsverk, statens ungdomsråd, Föreningen länsstyrelsernas utskänkningshandläggare, CAN, RFMA, Nykterhetsrörelsens landsförbund, NTS, Riksförbundet VISIR, Systembolaget, Svenska läkaresällskapet, Sveriges blåbandsför- bund, Riksföreningen mot cancer, IOGT -N T0 och Verdandi.

Socialstyrelsen, SÖ, statens ungdomsråd NTS, CAN, Svenska läka- tesällskapet m.fl. uttalar sig entydigt för att ett partiellt reklamförbud bör införas. Riksföreningen mot cancer, Riksförbundet VISIR och Ver- dandi förodar för sin del ett totalförbud mot reklamen. Dessa remiss- instanser vänder sig framför allt mot att viss tidningsannonsering enligt utredningens förslag skulle tillåtas; N TS anför i detta avseende att ut- redningens tankegångar 'är väl förenliga med förening-ens uppfattning om en hälsopolitisk lösning. Föreningen instämmer i utredningens grundsyftc, dvs. att säkerställa att marknadsföringen inte medverkar till att vidmakthålla eller öka konsumtionen eller ge en positiv inställning till bruket av alkohol och tobaksvaror. Beträffande innebörden av en kommande förbudslagstiftning konstaterar förbundet att utredningens förslag ter sig oklart. Föreningen anser det dock uppenbart att utred- ningens restriktionsnivå ifråga om' annonsering inte är tillfredsställandc. NT 5 anser att man måste kräva ett fullständigt stopp för alla former av aktiv, selektiv, uppsökande marknadsföring av tobaksvaror. Socialstyrel- sen anser för sin del att utredningens förslag i skärpt form skulle kunna accepteras. SÖ anför liknande synpunkter. .

Några remissinstanser kommenterar de gränsdragningsproblem och tillämpningssvårigheter utredningen anser kan följa meden straffsank- tionerad förbudslagstif-tning. Nykterhetsrörelsens landsförbund anser att utredningen har överdrivit dessa problem. Föreningen länsstyrelsernas utskänkningshandläggare menar för sin del att man inte får skygga inför svårigheter med dispenser och. gränsdragningsproblem och av denna an- ledning avstå från att vidta kraftfulla åtgärder. Svenska läkaresällskapet uppger att föreningen är medveten om de problem som är förbundna med partiellt förbud mot tobaks- och alkoholreklam. Sällskapet bedö- mer emellertid de långsiktiga fördelarna av ett förbud vara så stora att problemen får accepteras. En resursförstärkning hos de övervakande or- ganen bedöms sannolikt bli nödvändig. ' '

Reklamens förhållande till varuinformation behandlas av flera remiss- instanser. Statens livsniedelsverk anser att de kommersiella budskapen för tobak och alkohol bör inskränkas till ren varuinformation ochi hu- vudsak endast omfatta fakta av det slag' som' motsvarar märkningskra- ven enligt livsmedelslagstiftningen.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1977/78: 178 77

CAN menar att det måste upplevas som dubbelmoral att man tillåter alkoholreklam samtidigt som man betonar vikten av information och undervisning om alkoholens skadeverkningar. Verdandi har uppfatt- ningen att alkoholproblemens orsaker inte skall sökas i den enskildes för- hållande till alkoholkonsumtionen utan i miljöförhållandena.Förbundet anser det klart att reklamfrågan har liten eller ringa betydelse för alko- holproblemens utveckling. Verdandis kritik mot reklamen grundar sig på att den motverkar den information och diskussion som på bredfront kan angripa alkoholproblemen. Verdandi förordar ett totalförbud mot alkoholreklamen. ' . . .

De remissinstanser som förordar en mer långtgående reglering av marknadsföringen av alkohol "och tobak än utredningen vitsordar dock att ett reklamförbud inte kan införas utan vissa undantag. Varuinforma- tion i detaljistlede-t och konsumentupplysande information anses sålunda nödvändigt. Bland andraundantag som anses erforderliga märks varuin- formation i branschtidskrifter, annonser i utländska tryckta skrifter samt upplysning på försäljnings— och utskänkningsställen.

NTS och Svenska Iäkaresällskapet menar att butiks— och förpack- ningsreklam måste tillåtas under förutsättning att den präglas av stark återhållsamhet och saklighet. NTS påpekar särskilt att skälig produktin- formation och propaganda för mindre skadliga tobaksvaror därigenom skulle komma tobakskonsumenterna till del. .

CAN anser att undantag måste göras för varuinformation i detaljistle- det, i branschtidskrifter, i utländska tryckta skrifter samt annonser med information om försäljningsställen och utskänkningslokaler.. Det fram- hålls att den tillåtna varuinformationen måste präglas av stark återhåll— samhet. .

Systembolaget förordar ett principiellt förbud för alkoholreklam med endast vissa undantag. Reklamförbudet föreslås bli så utformat att sprit- och vinfirmorna får marknadsföra sina varor endast direkt till Spritcen- tralen och så att Systembolaget kan fortsätta sin nuvarande konsument- upplysning. Starköl skulle enligt förslaget få marknadsföras endast direkt till Spritcentralen, Systembolaget och restaurangerna. Systembolaget på- pekar att förbudet självfallet inte kan avse annat än åtgärder som syftar till att främja avsättningen av ifrågavarande varor. Bolaget anser därför att exempelvis affärskorrespondens med firmatryck, firmabeteckningar på transportfordon och platsannonser måste vara undantagna om de är utformade så att de inte direkt syftar till att främja varans avsättning.

Systembolaget anser vidare 'att skyltningen i systembutikerna bör vara undantagen. Ett skyltningsförbud'i systembutikerna skulle enligt bolaget vara olyckligt och komma att uppfattas som hyckleri och väcka löje. Systembolaget menar vidare att det genom annonser måste kunna infor- mera allmänheten när en ny butik eller utlämningsställe öppnas. Bolaget påpekar också att undantag behövs inom restaurang med tillstånd till

• Sida 78
•  Original

Prop. 1977/78: 178 78

servering av systemvaror. Marknadsföringsåtgärder riktade till gäster på restaurangen måste vara tillåtna.

2.3 Tidningsannonsering

I bedömningen av om tidningsannonsering skall vara tillåten går den avgörande skiljelinjen mellan de remissinstanser som .tillstyrker utred- ningens förslag och de som förordar en strängare reglering.

Konsumentverket anger att verket funnit frågan om förbud mot an- nonsering i dags- och veckopress vara av särskilt intresse. Åtskillig re- klam för alkohol- och tobaksvaror sker i förrn av annonsering och sådan reklam är enligt verket vid sidan av förp'aekningsreklam och butiksre- klam den mest betydelsefulla reklamformen. En bestämmelse om ut-- präglad måttfullhet vid marknadsföring av alkohol och tobak ger möjlig- het till långtgående ingripanden mot annonsering med avseende på inne— håll, volym och frekvens. Konsumentverket anser att delvis samma in- vändningar kan resas mot ett annonsförbbd som mot ett totalförbud. En övergång till andra mer svårkontrollerbara marknadsföringsmetoder be- döms kunna bli följden. Vidare måste beaktas" den förändring av annon- seringens utformning som har skett under senare år. Annonseringen kan i dag inte anses positivt framhålla bruket av alkoholdrycker och tobak. Om ytterligare restriktioner införs med avseende på annonseringens vo- lym, frekvens och innehåll, kan annonseringen enligt konsumentvcrkets uppfattning, antas bli så återhållsam att dess betydelse för totalkonsum- tioncn sannolikt blir så ringa att'behovet av förbud mot annonsering bortfaller.

Spritcentralen har förklarat att man hittills inte har bedrivit någon re- klam för de varor som bolaget tillverkar och importerar. Bolaget anser det emellertid angeläget att möjligheten för bolaget att lämna allmänhe- ten information om nya varor finns. Systembolaget anser att .ett förbud mot tidningsannonsering vore olyckligt när det gäller systemvaror. Sys- tembolaget anser därför att ett klart undantag från reklambegränsning måste göras för bolaget om dess konsumentupplysning skall kunna fort- sätta.

Kammarrätten i Stockholm erinrar om att domstolen i annat sam- manhang funnit monopolföretagens information till konsumenterna om alkoholprodukter bristfällig. Detta sammanhänger med att dessa företag inte har, eller anser sig inte höra utnyttja, samma möjligheter som vin- agentcr och andra att i annonser i dags- och vcckopress upplysa om dwckesvaror, förändringar i sortiment etc. Den som t. ex. köper en buteljimporterad vara är ofta inte upplyst om att det finns en härtappad vara av likvärdig kvalitet till lägre pris. Genomförs utredningens förslag kvarstår möjligheterna till marknadsföring genom t. ex. annonsering av buteljimporterade drycker. Det bör då också vara möjligt för monopol— företagen att på likvärdigt sätt upplysa om de härtappade dryckerna.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1977/78: 178 . 79

Pressens samarbetsnt'imnd utgår ifrån att statsmakterna avstår från-att införa totalförbud mot reklam i tidningar och tidskrifter för alkohol och tobaksvaror eller andra produkter som får säljas fritt till allmänheten.'

Socialstyrelsen, SÖ, statens undgomsråd, NT S, Riksföreningen mot cancer, Riksförbundet VISIR, Nykterhetsrörelsens landsförbund och CAN tar klart avstånd från tidningsannonsering-en.

SÖ anser att annons'eringen i dags- och vcckopress är uppsökande och icke selektiv. Reklamen uppfattas av verket sällan vara informativ.

NTS förneka-r inte att konsumenterna genom annonsering skulle kunna ges information om mindre skadliga produktvarianter. Detta skulle kunna ge hälsomässigt positiva effekter genom" att rökarna går över till mindre skadliga rökvcrk. Föreningen menar dock att en sådan effekt har lägre angelägenhetsgrad än andra mål föreningen arbetar för. Dessutom bedöms effekten kunna åstadkommas genom andra åtgärder som t. ex. butiks- och förpackningsreklam. Föreningen anser således att ett annonsförbud inte innebär någon nackdel för rökarna medan det vore högst olyckligt att utsätta "icke-rökarna för annonser om mindre skadliga produkttyper.

CAN anser att annonser i dagspress och populärpress är av upp- sökande art. De när nya konsumentgrupper och kan inte räknas till pas- siv marknadsföring. De vidmakthåller en uppfattning av acceptans från samhällets sida av både alkoholkonsumtion och alkoholskador. Alkohol— reklam som når ungdom motverkar den målsättning för skolans under- visning som bl. a. innefattar att framhålla det positiva värdet att i första hand under ungdomsåren avstå från alkohol- och tobaksbruk. Enligt förbundets mening har utredningen inte tillräckligt betonat vikten av att barn och ungdom inte utsätts för alkoholreklam.

2.4 Undantag för vissa produkter

Utredningens förslag om 'att all marknadsföring av alkoholdrycker och tobaksvaror skall vara särskilt måttfull omfattar produkterna öl (ti- digare benämnda klass ][ ooh Ill), vin och sprit samt tobak. I specialmo- tiveringen till förslaget har utredningen ställt frågan 'om man vid till- lämpningen av måttfullhetsregeln bör ställa mindre stränga krav beträf- fande öl än beträffande starkare drycker. Utredningen menar att be- gränsningarna måste utformas så att hänsyn tas till att det är angeläget att såväl att främja en övergång från starkare drycker till svagare som att undvika propaganda för själva-dryekesseden. Några remissinstanser redovisar synpunkter på den gränsdragning utredningen har valt.

Svenska bryggareföreningen' yrkar att begreppet alkoholdrycker redu- ceras till att omfatta spritdrycker, vin 'och starköl. Föreningen framhål- ler att om 2,8-ölet skall bli den alkoholsvaga sällskapsdryck man vill

• Sida 80
•  Original

Prop. 1977/78: 178 80

satsa på i strävan att främja en övergång till alkoholsvagare drycker det synes nödvändigt att produkten kan stödjas genom marknadsföring.

KF anser inte att utredningen klart har angivit vilka regler som skall gälla för svagare alkoholhaltiga "drycker som öl. Förbundet har dock ta— git fasta på att utredningen har utgått från huvudprincipen attlagstift- ningen skall kunna tillämpas med önskvärd grad av flexibilitet. Förbun- det utgår därför ifrån att måttfullhetskravet skall kunna tillämpas med varierande skärpa beroende på hur samhället på bästa sätt vill främja allmänna folkhälsosynpunkter.

Systembolaget förordar ctt partiellt förbud för alkoholreklam med' vissa undantag. Sålunda anförs att systembolaget självt bör ställas'utan— för ett sådant förbud. Skäl-et som anges för en sådan lösning är att .den skulle göra det möjligt för bolaget att fortsätta med sin konsumentupp- lysning. Systembolaget finner för sin del att olikheterna mellan system- varor å den ena sidan och öl och tobak å den andra är så stor att det är fullt möjligt att införa olika förbudsregler för de båda grupperna. Sys- tembolaget hävdar att olikheterna är sådana att det t. o. m. "är påkallat med skilda regleringar.

2.5 Varuinformation och konsumentupplysning

Remissinstanserna är eniga om att konsumenterna måste tillförsäkras sådan saklig information om tobaks— och alkoholvaror som behövs för att ett medvetet val mellan olika produkter skall kunna göras. Reglerna för marknadsföring bör sålunda enligt remissinstanserna inte få för- hindra en sådan information. Synpunkter på vad som är reklam och vad som är varuupplysning är dock inte entydiga. Konsumenternas berätti— gade krav på varuinformation leder således remissinstanserna till olika ställningstagandcn vad gäller regleringen av marknadsföringen av tobak och alkohol.

Konsumentverket har invändningar mot att alkoholinformation be— drivs av systembolaget. Bolaget har enligt konsumentvcrkct kommer- siella intressen och lönsamhetskrav som inte går att förena med den samhällsupplysning som är alkoholpolitiskt motiverad. Konsumentver- ket anscr därför att ansvaret för alkoholinformationen .bör ligga på det samhällsorgan som har det övergripande ansvaret för samhällets alko- holpolitik, dvs. socialstyrelsen.

Statens livsmedelsverk anser att det inte kan undvikas att tillverkare och försäljare av alkohol och' tobak måste få ge köparna information om volym, vikt, pris, kvalitet och andra varufakta. Marknadsföringen måste enligt verket begränsas till rent objektiv och saklig varuinforma- tion av det slag som motsvarar märkningskraven enligt livsmedelslagen . Sveriges annonsörers förening och Svenska tobaksbranschföreningen

• Sida 81
•  Original

Prop. 1977/78: 178 81

menar att inskränkningar i reklamen inte får innebära att varuinforma— tionen till konsumenterna beskärs. Dessa remissinstanser finner det när- mast orimligt att neka konsumenterna produktinformation om varor som är tillåtna att sälja och som konsumeras av stora delar av befolk- ningen. Slutsatsen som dessa remissinstanser drar är att nuvarande sys- tem med frivilliga överenskommelser bör bibehållas.

KF vill instämma i utredningens bedömning att så länge samhället godtar att de varor som det här är fråga om tillhandahålls till konsu- menterna det också är viktigt att konsumenterna får den sakliga infor- mation som behövs för att kunna ta ställning till huruvida de vill köpa dessa produkter och — om de bestämmer sig för köp — vilka relevanta egenskaper, pris m.m. som skall få avgöra valen mellan olika varuslag, och varor av skilda fabrikat. Förbundet tillstyrker därför i princip ut- redningens förslag.

NTS vill inte förneka att ett visst intresse av varuinformation till be- rörda konsumenter verkligen föreligger. Inte heller vill föreningen ute- sluta att det i framtiden kan komma att utvecklas tobaksprodukter med sådana egenskaper att de verkligen är mindre skadliga rökverk. Det be- hov av saklig information som i sådana fall kan föreligga måste i huvud- sak anses vara .täckt genom gällande lagregler om innehållsdeklaration. Något vägande skäl för tobaksreklam kan sålunda inte anföras enligt förening-ens uppfattning. .

Riksförbundet VISIR anser det angeläget att tobaks- och alkoholkon- sumenter kan få information om olika produkters egenskaper och effek— ter. En sådan information kan vara en viktig åtgärd inom tobaks- och alkoholupplysningen. Informationen måste då utformas så att den bidrar till konsumentens vilja att t. ex. sluta röka eller minska sin alkoholkon- sumtion. När det gäller tobaksvaror föreslår VISIR att varje försälj- ningsställe skall tillhandahålla förteckningar över förekommande varu- slag och varumärken med uppgifter om t. ex. mängden av olika skadliga substanser. Denna förteckning bör enligt förbundet utarbetas av social- styrelsen och även innehålla grundläggande information om tobaksbru- kets skadeverkningar.

Föreningen länsstyrelsernas utskänkningshandläggarc påpekar att det borde vara en självklarhet att alkoholförpackningar förses med deklara- tion om bl. a. tillsatsämnen.

En annan sida av informationen om tobakse och alkoholprodukter som berörs av remissinstanserna är behovet av hälsoupplysning. SÖ framhåller behovet av ökad satsning på samhällsinformation och annat förebyggande arbete inom alkohol- och tobaksområdet. Statens ung-. domsråd menar att myndigheter och organisationer måste få möjlighet att arbeta vidare på en fortlöpande och intensifierad upplysningsverk- samhet om tobakens och alkoholens skadeverkningar i syfte att få till stånd en attitydförändring som kan bidra till minskad konsumtion.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1977/78: 178 82

3 Varningstext i tobaksannonser

Remissinstansernas inställning till utredningens förslag om en särskild författningsregel som innebär att tobaksannonser skall innehålla upplys- ' ning om de' hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak är delad. Det bör dock påpekas att endast en mindre del av remissinstanserna sär- skilt behandlat detta förslag i sina yttranden.

MD påpekar särskilt att domstolen delar utredningens syn om det lämpliga i en särskild lagstiftning om varningstext i tobaksannonser. KK anger sig också stödja förslaget om .en sådan upplysningsplikt i annon- - ser. _

LO hänvisar till att utredningen själv funnit en lagreglering om var- ningstext i tobaksannonser som strängt taget onödig mot bakgrund av stadgandet om informationsskyldighet i marknadsföringslagen . LO av- styrker förslaget med hänvisning till att nuvarande regler synes vara till- räekliga.

Svenska tobaksbranschföreningen tar bestämt avstånd från förslaget om varningstext i annonser. Skälet härtill uppges i första hand vara att branschen redan ålagts att återge dessa texter på förpackningarna, vilket garanterar att konsumenterna har möjlighet att tillgodogöra sig infor- mationen. Vidare skulle det redan begränsade annonsutrymme som en— ligt gällande överenskommelse står till branschens förfogande ytterligare inskränkas och dessutom skulle —— inte minst med tanke på att varnings- texterna finns i 16 varianter —— ökade kostnader uppstå. Det framstår för övrigt för föreningen som pedagogiskt ytterligt tveksamt att i annon— ser informera om en produkt och samtidigt varna för att använda pro- dukten i fråga.

Sveriges annonsörers förening ifrågasätter om det inte vore önskvärt att effekten av denna typ av motsägande meddelanden som skulle ges, om varningstexten infördes 1 annonser, var kartlagd.

NT$ anser metoden att i .en annons kombinera två svårförenliga budskap pedagogiskt tveksam och dessutom överflödig. Samhället har andra och bättre vägar att nå ut med sitt hälsobudskap. De personer som använder tobak kommer dessutom att ta del av varningstexterna på tobaksförpackningarna, och det är tveksamt om varningstexter i annon- serna jämfört härmed skulle innebära någon väsentlig effektivisering av spridningen av dessa budskap. Kanske skulle rentav en sådan åtgärd vara mindre önskvärd genom att den kunde öka risken för uttröttning och likgiltighet för varningstexterna.

Riksföreningen mot cancer finner den tilltänkta hälsofrämjande infor- . mationen i tobaksannonser helt negligerbar.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1977/78: 178 _ 83

4 Lagteknisk utformning

Det övervägande antalet av remissinstanserna anser det vara mycket positivt att utredningens lagförslag knyts till marknadsföringslagen -.-

RÅ anser det vara uppenbart att ämnet bör regleras inom konsument— lagstiftningens ram.

Kammarrätten i Stockholm finner utredningens förslag välavvägda.- Kammarrätten hälsar den valda lösningen med särskild tillfredsställclse eftersom ingripanden mot marknadsföring av tobaks- och alkoholvaror ytterst sker inom ramen för ett rättsligt etablerat förfarande.

RPS anser att en anknytning till marknadsföringslagen bör" ge garan- tier för att lagens tillämpning samtidigt anpassas till de snabba föränd- ringar bcträffande marknadsföring som är framträdande i det moderna näringslivet. T C 0 anför också detta skäl för en" anknytning till mark- nadsföringslagen. '

Länsstyrelsen i Stockholms län och länsstyrelsen i Malmöhus län har inte några erinringar mot utredningens lagtekniska lösning. Den senare remissinstansen menar att en generalklausul-som är lagfäst är mer tillta- lande än direkta förbud i-ett-marknadssamhälle av svensk typ.

Även remissinstanser som yrkar på .en mer långtgående reglering av marknadsföringen av tobaks- och alkoholvaror än den utredningen har föreslagit kan acceptera en anknytning av lagreglerna .till marknadsfö- ringslagen.

.S'ocialstyrelsen och SÖ förespråkar ett partiellt reklamförbud men är beredda att godta förslaget om en" måttfullhetsklausul kopplad till mark- nadsföringslagen som ett komplement till i lagtexten intagna direkta re— klamförbud. Socialstyrelsen föreslår vidare att begreppet särskild mått- fullhet byts ut mot synnerlig återhållsamhet.

NTS ansluter sig till utredningens förslag såvitt det avser lagreglernas upprätthållande med tillämpning av marknadsföringslagen . Det avgö- rande skälet för föreningens ställningstagande är de möjligheter till snabba och effektiva ingripanden som erhålls genom detta.

CAN ansluter sig till att lagreglerna knyts an till marknadsföringsla- gen. Förbundet påpekar att höga vitesbelopp torde förhindra överträ- delser på ett effektivare sätt än bötesbelopp. Vidare anförs att det redan nu finns straffsanktioner i 6 % marknadsföringslagen med upp till ett års fängelse för uppsåtliga överträdelser.

Några remissinstanser är tveksamma till en koppling av lagreglerna till marknadsföringslagen .

KK menar att även om vissa betänkligheter kan anföras mot tanken att på marknadsförings]agstiftningens område införa ytterligare en oprecisc- rad generalklausul det inte finns skäl till direkta erinringar mot den föreslagna lagstiftningens konstruktion som sådan.

Systembolaget anser att utredningens förslag skulle kunna leda till det

• Sida 84
•  Original

Prop. 1977/78: 178 34

egendomliga förhållandet att den av statsmakterna beslutade alkoholpo- litiken till den del den avser marknadsföringen av systemvaror ej kan bedrivas på avsett sätt_ därför att ett annat statligt-organ, KO, anser att statsmakternas alkoholpolitik strider mot statsmakternas konsument- politik. Konsumentpolitiken skulle därigenom få en högre dignitet än alkoholpolitiken, vilket måste anses helt felaktigt.

Systembolaget anser. det av anförda skäl olämpligt och formellt tvivel- aktigt att med stöd av marknadsföringslagen reglera reklamen för sys- temvaror liksom att konsumentmyndigheterna skall bedöma marknads- föringen av dessa utifrån alkoholpolitiska synpunkter. Detta hindrar självfallet inte att marknadsföringen av alkoholdrycker bedöms av kon- sumentmyndighcterna enligt marknadsföringslagen efter samma grunder som gäller för marknadsföring av andra varor i den mån dessa grunder är tillämpliga, t. ex. om felaktiga uppgifter lämnas.

i fråga om de föreslagna måttfullhetsbestämmelsernas konstruktion framhåller NDM att utredningen anfört övertygande skäl till stöd för sin uppfattning att förbud vid vite är en lämpligare sanktionsform än straff. Däremot finner delegationen den formella kopplingen av bestäm- melserna till marknadsföringslagen lagtekniskt olämplig. Två skäl an- förs, nämligen dels att det är tveksamt om det är lämpligt att kumulera olika generalklausuler, dels att det inte i lagtexten anges i vilka avseen- den särskild måttfullhet skall gälla. Föreningen utländska vin- och spritproducenters ombud i Sverige åberopar också dessa synpunkter.

Konsumentverket delar utredningens uppfattning att en särskild regle- ring av marknadsföringen av alkohol och tobak är nödvändig och anser att denna reglering får betraktas som ett'förtydligande av vad som enligt marknadsföringslagen är att anse som otillbörlig marknadsföring. Därvid bör enligt konsumentvcrkct de grundläggande värderingar fram- stå som bestämmelserna vilar på. Därutöver bör det komma till uttryck att vid marknadsföring av alkoholdryck och tobaksvaror stark begräns- ning och stark återhållsamhet skall iakttas samt att marknadsföringsåt- gärd ej får vara påträngande, uppsökande, övertalande eller på annat sätt mer aktiv.

NDM betonar i sammanhanget också att lagstiftningen även med en precisering av måttfullhetsbegreppets innebörd blir ganska abstrakt och svårförståelig. Den måste därför kompletteras med mera konkreta och detaljerade anvisningar, lämpligen av i stort sett samma innehåll som de nuvarande överenskommelserna mellan K0 och branschorganisatio- nerna.

Nykter/zetsrörelsens landsförbund förordar att lagstiftaren såvitt gäl- ler det grundläggande reklamförbudet själv avgör normerna och fast- ställer sanktionerna för överträdelse på förhand enligt gängse metoder. Förbundet anser att det vore fel att överlåta hela rättsbildningen i fråga om olika grader av måttfullhet till marknadsdomstolen och företagens

• Sida 85
•  Original

Prop. 1977/78: 178 - 85

självsanering. Förbundet anser lagfäst straffsanktionerat förbud för nä- ringsidkares alkohol- och tobaksreklam vara den praktiskt enda fram- komliga vägen. Det är, framhåller förbundet, tillika en restriktion som i mycket ringa grad belastar gemene man. '

5 Tillsyn

Remissvarcn ger anledning .till bedömningen att när det gäller tobaks- varor ansvarsfördclningen mellan berörda myndigheter är klar. Detta vitsordas bl. a. av konsumentvcrkct. Socialstyrelsen ansvarar för samhäl- lets tobakspolitiska åtgärder såsom information om hälsorisker och ut- formning av varningstexter på tobaksförpackningar. Det övergripande ansvaret för prövning av frågan om en marknadsföringsåtgärd är fören- lig med marknadsföringslagen ligger hos marknadsdomstolen och kon- sumentvcrkct/KO. Konsumentverket skall således tillse att marknadsfö- ringen på dessa varor uppfyller kravet på särskild måttfullhet och att av socialstyrelsen fastställd varningstext på visst sätt införs i tobaksannon- ser.

När det gäller alkoholdrycker är situationen mer komplicerad och oklar. Flera myndigheter och andra organ handlägger frågor rörande al- koholförsäljning. Sålunda har riksskattcverket, länsstyrelserna och andra organ vid sidan av KO utbildat praxis på marknadsföringsområdet när det gäller alkoholdrycker. Riksskatteverket har träffat avtal med livsme- delshandeln om marknadsföring av mellanöl. Systembolaget har träffat avtal med bryggerinäringen av reklamförbud för starköl. KO har å sin sida träffat överenskommelse med agenterna för de utländska producen- terna av sprit och vin.

Enligt konsumentverket saknas det numera skäl att låta monopolbola- gen bibehålla den tillsyn över marknadsföringen av alkoholdrycker som de f.n. har. Tvärtom kan det enligt konsumentvcrkct vara olämpligt att organ som själva bedriver kommersiell marknadsföring och därvid är underkastade marknadsföringslagens bestämmelser, utövar sådan kontroll över andra näringsidkares marknadsföring. Konsumentverket menar att det förhåller sig annorlunda med länsstyrelsenas övervakning av handeln med alkoholdrycker. Verket är vidare tveksamt till att mo- nopolbolaget driver upplysningskampanjer. Lönsamhetskrav går i grunden inte att förena med den samhällsupplysning som är alkoholpoli- tiskt motiverad. Ansvaret för alkoholinformationen bör enligt konsu- mentvcrkct ligga på det samhällsorgan som har det övergripande ansva- ret för samhällets alkoholpolitik dvs. socialstyrelsen.

Spritcentralen anser å sin sida att utredningens förslag innebär att bo- lagets hittillsvarande uppdrag att övervaka rusdryckesreklamen kan

7 Riksdagen 1977/78. ] saml. Nr 178

• Sida 86
•  Original

Prop. 1977/78: 178 86

upphöra. l konsekvens härmed uppges också att Samarbetsnämnden för alkoholreklam kan avskaffas.

Länsstyrelsen i Stockholms län förutsätter att den övervakning m.m. av marknadsföringen på alkoholsidan som f.n. utövas av riksskattever- ket och länsstyrelserna skall fortgå. Den föreslagna regleringen bedöms inte ge några praktiska problem men kräver ett ingående samarbete myndigheterna emellan så att inte dubbelsanktioner och olika tolkningar tillämpas.

TCO anser att det skall ankomma på konsumentverket att med stöd av marknadsföringslagen övervaka efterlevnaden av lagbestämmelsen om särskild måttfullhet.

CAN anser att en anknytning till marknadsföringslagen med konsu- mentvcrket och KO som tillsynsmyndighet bör kompletteras med sam- råd mellan konsumentverket och de institutioner som arbetar med pre- vention, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och CAN.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1977/78: 178 87

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde ]978-04-05

Närvurunde: f. d. justitierådet Edling, justitierådet Brundin, regerings- rådet Ericsson och justitierådet Nordenson.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1978 har regeringen på hemställan av statsrådet Burenstam Linder be- slutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,

3. lag om ändring i lagen (1975:1154) om varningstext och inne- hållsdeklaration på tobaksvaror,

4. lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jörgen Holgersson;

Lagrådet _ som har ansett sig inte böra gå in på en bedömning av bärkraften i de rättspolitiska skäl som har motiverat att överträdelser av de föreslagna lagbestämmelserna rörande annonsering skall, i stället för att på sedvanligt sätt straffbeläggas, föranleda att ett förbud eller åläggande av samma sakliga innehåll som den redan lagfästa föreskrif- ten kan komma att meddelas enligt marknadsföringslagen— lämnar lagförslagen utan erinran.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1977/78: 178 33

Utdrag HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-04-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam-Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Proposition med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alko- holdrycker och tobaksvaror

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till

1. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,

2. lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av-tobaksvaror,

3. lag om ändring i lagen (1975: 1154) om varningstext och inne- hållsdeklaration på tobaksvaror,

#. lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och hemställer att rege— ringen föreslår riksdagen

att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före— draganden har lagt fram.

1 Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 9 mars 1978.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1977/78: 178