Prop. 1957:61
Kungl. May.ts 'proposition nr 61 år 1957
1
Nr 61
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för
förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m.m., given Stockholms slott den 8 februari 1957.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande de partementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ivar Persson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Beträffande ordinarie lärartjänster föreslås grunderna för urvalet av sökande och förfarandet vid tillsättningen skola vara desamma för samtliga lärarkategorier i dels enhetsskolan (försöksskolorna) och de kommunala yrkesskolorna, dels — så länge dessa skolformer består — folkskolan och de högre kommunala skolorna, dels ock de allmänna läroverken, utom vad gäller lektorerna, vilkas tillsättning icke beröres av förslaget. Lärartjänster vid sådan skola, som är eller förbundits med lärarutbildningsanstalt, skall dock undantagas från det i övrigt enhetliga tillsättningsförfarandet.
Urvalet av sökande skall vara objektivt. Befordringsgrunderna föreslås skola i huvudsak överensstämma med dem som nu i flertalet fall gäller vid lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen skall utarbetas.
Samtliga tjänster, utom de som skall undantagas från det enhetliga för farandet, skall tillsättas av länsskolnämnden, sedan skolstyrelsen avgivit motiverat förord för en av de sökande eller förordat flera sökande i den ordning, styrelsen anser att de bör ifrågakomma till tjänsten. Skolstyrelsens förord skall icke kunna bli föremål för besvär på materiella grunder. Över länsskolnämndens tillsättningsbeslut skall besvär kunna anföras hos Kungl. Maj:t av såväl sökande som skolstyrelsen. Lärares rätt att samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster skall icke vara begränsad till viss del av riket.
1 — Bihaiuj till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 61
2
Ordinarie tjänst vid kommunal skolform skall tillsättas med förordnande
och vid statlig läroanstalt med fullmakt eller konstitutorial.
Beträffande skolledarbefattningar, för vilka befordringsgrunderna skall
vara insikter, erfarenhet och sådana egenskaper, som företrädesvis fordras
för utövande av den skolledarbefattning det gäller, föreslås, att skoldirektör
skall förordnas av Kungl. Maj:t, medan förste rektor, rektor, som tillika
är skolchef, rektor vid enhet av det obligatoriska skolväsendet, rektor vid
högre kommunal skola samt rektor vid fristående statlig realskola skall
förordnas av skolöverstyrelsen, sedan förord och yttrande avgivits av res
pektive skolstyrelser och länsskolnämnder. Såvitt gäller förste rektor skall
tillsättningsbeslut fattas efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbild
ning. Överstyrelsens tillsättningsbeslut skall kunna överklagas hos Kungl.
Maj:t. Beträffande förordnande av rektor vid lokal kommunal yrkesskola
föreslås motsvarande förfarande, dock att förordnandet skall utfärdas av
överstyrelsen för yrkesutbildning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari 1957.
Närvarande: Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
stats
råden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,
Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m. m. och anför därvid följande.
I. Inledning
Till grund för propositionen 1956: 182 med förslag till skolstyrelselag m. in., i vilken frågor angående en reform av skolväsendets lokala och regionala ledning behandlades, låg vissa förslag i 1951 års skolstyrelse utrednings1 betänkande »Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen» (SOU 1955:31). Av skäl, som angavs i nämnda pro position, ansåg jag, att skolstyrelseutredningens förslag angående lärartill sättningen måste ytterligare övervägas och genomarbetas, innan statsmak terna kunde fatta ståndpunkt i denna fråga. Jag förutskickade, att detta skulle kunna ske vid 1957 års riksdag.
De med tillsättningen av lärare och skolledare förbundna spörsmålen har på ett uttömmande sätt redovisats av skolstyrelseutredningen, vilken också lagt fram ett enhälligt förslag rörande tillsättningen. Över utred ningens betänkande — eller delar därav — har utlåtanden avgivits av
1 Ledamöter av utredningen har varit framlidne ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren Adolf Wallentheim, f. d. folkskolinspektören i Malmö skoldistrikt, disponenten Hilding Flinck, ledamoten av riksdagens andra kammare, medicine licentiaten Bertil von Friesen, rektorn vid Nacka realskola Arthur Klum, folkskolinspektören i Västmanlands läns inspektionsområde Sven Zetterlund, folkskolläraren Gustaf Bodestam, ledamoten av riksdagens andra kammare, parkförmannen Carl-Erik Johansson, skolstyrelsens ordförande i Önnestads skoldistrikt, f. d. leda moten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Harald Johnsson samt numera rektorn vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm Torsten Sävborg. Sedan Wallentheim, som utsågs att leda utredningens arbete, den 22 augusti 1953 avlidit, uppdrogs åt ledamoten av riksdagens första kammare, kommunaldirektören Emil Näsström att vara de sakkunnigas ordförande. Beträffande utredningen se vidare prop. 1956: 182, s. 11.
skolöverstyrelsen (som hört ett antal kollegier vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor), statens folkskolinspektörer och nomadskolin spektören, överstyrelsen för yrkesutbildning, statskontoret, riksräkenskaps- verket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens lönenämnd, samtliga domkapitel, samtliga länsstyrelser (som hört landstingens förvaltningsutskott, försöks- distrikten samt fullmäktige i ett antal kommuner), överståthållarämbetet (som hört stadsfullmäktige i Stockholm), besvärssakkunniga, allmänna statsbidragsutredningen, kommunalförbundskommittén, församlingssty- relsekommittén samt sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen för Stockholm.
Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av Svenska landstings förbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Statens folkskolinspektörers för bund, Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund, Sve riges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges små- skollärarinneförbund, Läroverkslärarnas riksförbund, Rektorernas riksför ening, Svenska facklärarförbundet, Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges skolkamerala förening, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgi vareföreningen samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.
Jag anhåller nu att närmare få redogöra för detta ärende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
II. Problemställningen
Skolstyrelseutredningen inleder sin behandling av spörsmålet om lärar- tillsättningen med ett avsnitt om frågans bakgrund och omfattning av i huvudsak följande innehåll.
I propositionen 1950: 70 angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling behandlades icke lärartillsättningen i framtidens skola. Frågan togs i stället upp i den särskilda propositionen till samma års riksdag an gående skolans lokala ledning och lokala organisation (nr 133; Särsk. U nr 3). I denna proposition blev emellertid lärartillsättningen endast föremål för en kortfattad behandling och föreslogs med anledning av sin proble matiska natur hänskjuten till en särskild kommitté för ytterligare utredning.
Ehuru nämnda spörsmål betraktats som svårlöst har det dock samtidigt understrukits, att det för skolväsendet är av stor betydelse, att det löses på ett tillfredsställande sätt. Här skall i korthet anges problemets räckvidd.
Enhetsskolans genomförande kommer ur organisatorisk synpunkt att innebära, att den nuvarande folk- och fortsättningsskolan, de högre kom munala skolorna (ev. endast den kommunala realskolan) och den statliga realskolan smältes samman till en skola med kommunen som huvudman. Vid envar av dessa tre skoltyper tillämpas för närvarande olika förfarings sätt vid tillsättning av ordinarie lärare. Härtill kommer, att lärarna vid de två förstnämnda skoltyperna är kommunalt anställda och att de ordi narie lärarna vid den tredje har ställning som oavsättliga statstjänstemän.
5
Vid folkskolan och de högre kommunala skolorna tillsätter de lokala skolstyrelserna lärare. I det förra fallet äger styrelsen fritt välja bland de tre mest meriterade sökande, i det senare skall styrelsen tillsätta den mest meriterade.
Vid de statliga realskolorna utnämnes ordinarie adjunkter av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, medan ordinarie ämneslärarinnor förordnas av överstyrelsen. Härvid gäller, att den enligt gällande beford ringsgrunder mest meriterade av de sökande skall utses till innehavare av ledig tjänst.
Om man således vid sammansmältningen av de ovanberörda skolfor merna vill överväga att med utgångspunkt från nu tillämpade förfarings sätt vid lärartillsättningen åstadkomma ett enhetligt system, finner man, att skilda principer i olika hänseenden brytes mot varandra. Den första men ej den viktigaste frågan som inställer sig vid ett sådant övervägande är, om tillsättningen skall vara en angelägenhet för den lokala skolstyrelsen eller om den skall handhas av en central statlig myndighet. I den diskus sion, som kan sägas ligga i de samlade remissyttrandena över skolkonnnis- sionens uttalanden rörande lärartillsättningen och som på annat sätt förts i anslutning till kommissionens förslag på denna punkt, står dessa båda alternativ utpräglat mot varandra.
Nästa kontroversiella spörsmål är vad utredningen kallar urvalsprinci pen, d. v. s. grunderna för urvalet bland sökande till lediga tjänster. Detta spörsmål kan kanske inte renodlas och hållas helt skilt från det närmast föregående, men då frågan enligt utredningens mening är den viktigaste i detta sammanhang, diskuterar utredningen den såvitt möjligt fristående från frågan om tillsättningsmyndigheten. Även på denna punkt har man att göra med två principiellt olika system. Skall den lokala styrelsen lik som vid de nuvarande folkskollärartillsättningarna äga rätt att — låt vara inom vissa bestämda gränser — tillsätta efter friare bedömande eller skall den tillsättande myndigheten vara skyldig att utse den enligt givna regler mest meriterade bland de sökande?
Ett ställningstagande i denna fråga fordrar, att begreppet mest meri terad på något sätt bestämmes. Utöver frågan om tillsättningsförfarandet i begränsad mening har utredningen därför funnit att också meritvärde ringen bör upptagas till prövning.
Utom av svårigheterna att välja mellan eller sammanjämka de nuva rande systemen eller eventuellt skapa ett nytt tillsättningsförfarande kom pliceras problemet därav, att den tidigare diskussionen om lärartillsätt ningen icke begränsats till frågorna om tillsättningsmyndigheter och ur valsprinciper utan utvidgats till att också omfatta frågan, huruvida en- hetsskolans lärare skall vara stats- eller kommunalanställda befattnings havare.
Vid överväganden av spörsmålet om lärartillsättningen har man att utgå från rådande förhållanden inom olika delar av skolväsendet samt därjämte från de tillsättningsförfaranden, som tillämpas inom andra sam hällsområden. Det är emellertid såväl med hänsyn till statliga och kom munala problemställningar som till den för skolväsendet speciella konstel lationen målsmän-lärare enligt utredningens mening uppenbart, att för hållandena på skolans område har sin speciella karaktär och icke utan vidare kan anpassas till andra områden.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1957
6
Kungl. Maj ds 'proposition nr 61 år 1957
III. Nuvarande förhållanden
A. Tillsättning av vissa lärare m. m.
1. Tillsättningsförfaranden
a) Folkskolan
Ordinarie folk- och småskollärartjänst skall av skolstyrelsen kungöras
ledig i Post- och Inrikes tidningar samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.
Anmäler sig flera sökande, skall styrelsen upprätta en förteckning över
de sökandes meriter, avfattad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formu
lär, och därefter sammanträda för att upprätta ett förberedande förslag,
på vilket skall uppföras de tre behöriga sökande, vilka styrelsen med hän
syn till gällande befordringsgrunder (se nedan) prövar vara mest meri
terade. Dessa sökande skall uppföras i den ordning, i vilken styrelsen anser
dem enligt samma befordringsgrunder böra komma i åtanke vid tjänstens
tillsättning. Protokollet över det upprättade förslaget och samtliga in
komna ansökningshandlingar jämte upprättad meritförteckning insändes
därefter till vederbörande statens folkskolinspektör, som har att avge ytt
rande i ärendet till skolstyrelsen.
Om inspektören och styrelsen är eniga om vilka sökande, som skall
uppföras på förslaget och ordningen mellan dem, skall styrelsen upprätta
slutligt förslag. I annat fall skall styrelsen hänskjuta ärendet till domka
pitlet, som med iakttagande av gällande befordringsgrunder skall upprätta
förslaget.1
Om skolstyrelsen finner det lämpligt, kan den förelägga en eller flera
av de på förslaget uppförda att fullgöra undervisningsprov, till vilket all
mänheten äger tillträde.
Sedan slutligt förslag upprättats och undervisningsprov eventuellt hål
lits, skall folkskolestyrelsen eller, där skolväsendet är en församlingens an
gelägenhet, kyrkostämman företaga val bland de på förslaget uppförda
sökande.
Om det förhåller sig så, att två eller flera lediga tjänster i ett distrikt
skall tillsättas samtidigt, behöver icke ett förslag upprättas för varje tjänst,
utan om t. ex. tre tjänster är lediga, kan ett gemensamt förslag upprättas,
omfattande de nio mest meriterade sökandena, bland vilka styrelsen eller
stämman äger att fritt välja tre. Metoden med gemensamt förslag torde
allmänt tillämpas.
I fråga om besvär i samband med folkskollärartillsättning gäller följande.
Över skolstyrelsens förberedande förslag kan besvär ej anföras. Över av
skolstyrelsen upprättat slutligt förslag kan klagan föras hos domkapitlet
men först sedan valet av lärare ägt rum och behörigen kungjorts, varför
klagan också måste omfatta det förrättade valet. Detta upphäves automa
tiskt, om förslaget befinnes vara oriktigt. Domkapitlets utslag kan över
klagas hos Kungl. Maj:t, som i målet hör regeringsrätten.
1 I stad, som är befriad från inspektion av statens folkskolinspektör, gäller inte vad här sagts
om folkskolinspektörs och domkapitels medverkan vid upprättande av förslag. Såväl det förbe
redande som det slutliga förslaget upprättas i dessa fall av skolstyrelsen.
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957 7
Av domkapitlet upprättat slutligt förslag överklagas direkt hos Kungl. Maj:t och prövas i statsrådet.
Besvär över förslag kan anföras på materiella grunder, medan besvär över av skolstyrelsen förrättat val endast kan anföras på s. k. kommunala grunder, vilket innebär, att val, förrättat inom ett i vederbörlig ordning upprättat förslag, endast kan rubbas om vid valet förfarits olagligt eller felaktigt.
Om icke-ordinarie folk- eller småskollärare erfordras för minst en hel termin, skall skolstyrelsen i regel kungöra ledigheten i Post- och Inrikes tidningar. Där fråga ej är om skoldistrikt, vars folkskoleväsen är befriat från inspektion av statens folkskolinspektör, skall denne avge yttrande över inkomna ansökningshandlingar, varefter skolstyrelsen till innehavare av den lediga befattningen skall utse den, som med tillämpning av gällande befordringsgrunder, vilka är desamma som vid tillsättning av ordinarie tjänst, prövas vara mest meriterad. Inspektörens yttrande är icke bindande för styrelsen. Formellt avgör den själv, vem som skall anses vara mest meriterad och således erhålla tjänsten. Det är emellertid sällsynt, att sty relsen utser annan än den inspektören föreslagit. Över styrelsens tillsätt ningsbeslut kan besvär på materiella grunder anföras hos vederbörande domkapitel, vars utslag i målet dock icke kan överklagas.
Vid tillsättning för kortare tid än en termin fattar skolstyrelsen själv beslut.
Ordinarie övning slär are tillsättes i samma ordning som i folkskolestad gan föreskrives för tillsättning av folkskollärare. Om folkskolinspektören och skolstyrelsen icke är ense om vilka som skall uppsättas på förslag, skall detta emellertid upprättas av skolöverstyrelsen, som också är be- svärsmyndighet i första instans.
Icke-ordinarie övningslärare tillsättes i samma ordning, som gäller för tillsättning av icke-ordinarie folkskollärare. Besvär över styrelsens beslut om tillsättning av övningslärare skall dock anföras hos skolöverstyrelsen och ej hos domkapitlet.
b) Fortsätt ning sskolan
Föreskrifter om att lärartjänster i egentlig mening skall finnas vid fort- sättningsskola har ej givits. Undervisningen i teoretiska ämnen handhas i regel av folkskollärare, som tjänstgör som timlärare. Lärarbefattning tillsättes av skolstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleder utan före gående ledigförklarande. Bland behöriga sökande utser styrelsen den, som styrelsen med avseende på meriter och i övrigt finner vara för befattningen mest lämplig.
Besvär över styrelsens tillsättningsbeslut kan endast anföras på formella grunder.
Om ordinarie övningslärartjänst vid fortsättningsskola inrättats, tillsät tes den på samma sätt som vid folkskola.
c) Kommunal yrkesskola
Vid de kommunala yrkesskolorna inrättas och tillsättes lärartjänsterna av vederbörande kommun. De är ej statligt reglerade i fråga om löne- och anställningsförhållanden. Lärare antages av skolans styrelse. Över styrel sens beslut kan besvär på materiella grunder anföras hos överstyrelsen för yrkesutbildning och vidare hos Kungl. Maj:t.
8
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1957
d) De högre ko m mun al a skolor n a
Ordinarie lärartjänst i läroämnen vid de högre kommunala skolorna
skall av vederbörande skolstyrelse ledigkungöras i Post- och Inrikes tid
ningar samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.
Vid ett förberedande sammanträde skall skolstyrelsen pröva ansöknings
handlingarna och därvid i första hand undersöka, huruvida de sökande
uppfyller vissa formella krav. Till detta sammanträde skall ett av rektor
avgivet skriftligt yttrande över ansökningshandlingarna föreligga, vari rek
tor skall uttala sig om de sökandes behörighet samt till tjänsten förorda
den, som han med hänsyn till gällande befordringsgrunder anser framför
övriga sökande böra komma i åtanke. Vid ett följande sammanträde, som
skall hållas tidigast sju och senast trettio dagar efter det förra, skall styrel
sen till innehavare av tjänsten utse den, som styrelsen med hänsyn till
föreskrivna befordringsgrunder anser främst böra komma i fråga. Styrelsen
äger således icke vid tillsättningen fästa avseende vid andra omständig
heter än de i stadgan särskilt angivna befordringsgrunderna (se nedan).
Ändring i styrelsens tillsättningsbeslut kan på materiella grunder sökas
hos skolöverstyrelsen, vars utslag kan överklagas hos Kungl. Maj:t.
Ieke-ordinarie lärartjänst i läroämnen ävensom ordinarie och icke-ordi
narie övning slär arbefattning tillsättes på i huvudsak samma sätt som or
dinarie lärartjänst i läroämnen. Besvär över skolstyrelsens beslut om till
sättning av e. o. lärartjänst i läroämnen samt ordinarie och e. o. övnings-
lärartjänster anföres hos skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens beslut över
klagas hos Kungl. Maj:t. Beslut om tillsättning av annan icke-ordinarie
lärare i läroämnen kan överklagas endast på formella grunder. Över beslut
om tillsättning av timlärare å övningslärartjänster, varå extra ordinarie
anställning icke kan komma i fråga, må besvär ej anföras.
e) De all m änn a läroverken
Ordinarie adjunktstjänst ledigförklaras av skolöverstyrelsen, som också
avgör, vilka läroämnen tjänsten skall omfatta. Tjänsten tillsättes av Kungl.
Maj :t.
Sedan ansökningshandlingarna prövats och vederbörande rektor satts i
tillfälle att avge yttrande, insändes ansökningshandlingarna till Kungl.
Maj:t jämte överstyrelsens förslag å den av de sökande, som på anförda
grunder främst bör komma i åtanke till den lediga tjänsten. Vid avgivande
av sitt förslag skall överstyrelsen endast taga hänsyn till i läroverksstadgan
angivna befordringsgrunder. Över skolöverstyrelsens förslag kan sökande
besvära sig hos Kungl. Maj:t.
Ordinarie ämneslärarinnetjänst tillsättes av skolöverstyrelsen. Besvär
över tillsättningsbeslutet kan anföras hos Kungl. Maj:t.
Icke-ordinarie lärare i läroämnen förordnas med vissa undantag av rektor,
som därvid har att iakttaga i huvudsak samma befordringsgrunder, som
gäller vid tillsättning av ordinarie tjänst. Tjänster i lönegrad Ce 29 till
sättes av skolöverstyrelsen, som också antager e. o. adjunkter i lönegrad
Ce 27 och ämneslärarinnor i lönegrad Ce 25. Central antagning till dessa
tjänster är nödvändig, då de ej är knutna till de olika skolorna utan be
stämmes till visst antal för hela riket och sedan de tillsatts så att säga
följer lärare. E. o. lärare i de två sistnämnda lönegraderna anställes av
rektor.
9
Besvär över rektors beslut om förordnande må, om förordnandet om fattar minst en hel termin med full tjänstgöring, anföras hos skolöversty relsen. Om förordnandet tillträtts och överstyrelsen finner att klaganden hade bort förordnas, bör överstyrelsen likväl icke utom på särskilda skäl bestämma, att klaganden skall tillträda förordnandet under pågående termin. Över skolöverstyrelsens beslut i anledning av besvär över rektors förordnandebeslut får klagan ej föras.
Rektors beslut om förordnande av timlärare kan ej överklagas.
Ordinarie övning slärartjänst tillsättes av skolöverstyrelsen, sedan rektor avgivit yttrande över ansökningshandlingarna. Ledigförklarad icke-ordinarie sådan tjänst tillsättes på samma sätt, som gäller för ordinarie tjänst.
Skolöverstyrelsen kan dock föreskriva, att tillsättningen skall ske av rektor.
f) Försöksverksa m heten m ed nioårig enhetsskola
På försöksskolas högstadium (klasserna 7—9) finns för lärarna i läro ämnen dels ordinarie adjunktstjänster i lönegraderna Ca 29 och Ca 27 samt e. o. adjunktstjänster i Ce 27, dels ock ordinarie ämneslärartjänster i Ca 27 och Ca 25 samt e. o. ämneslärartjänster i Ce 25. Vidare är inrättade ordinarie folkskollärartjänster i lönegrad Ca 23. Härjämte finnes s. k. brist tjänster, e. o. adjunktstjänster i lönegrad Ce 29.
På låg- och mellanstadierna (klasserna 1—6) undervisar små- och folk skollärare, som tillsättes på samma sätt som motsvarande lärare i folk skolan.
Ordinarie adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 tillsättes av skolöverstyrelsen, ordinarie adjunktstjänst i Ca 27 och ordinarie ämneslärartjänst i lönegra derna Ca 27 eller Ca 25 av skolstyrelsen. Skolstyrelsen skall översända samtliga ansökningshandlingar till statens folkskolinspektör samt, då fråga är om tillsättande av adjunkts- eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive
Ca 27 tillika avge förord för den av de sökande, som skolstyrelsen anser böra förordnas å tjänsten. Folkskolinspektören skall med eget yttrande tillställa skolöverstyrelsen handlingarna. Är fråga om tillsättande av ad junkts- eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive Ca 27 och finner skolöver styrelsen, att å tjänsten skall förordnas sökande, som är adjunktsbehörig, tillsätter överstyrelsen tjänsten medelst förordnande. Förordnar ej över styrelsen adjunkt i Ca 29 å tjänsten eller är fråga om tillsättande av ad junktstjänst i lönegrad Ca 27 eller ämneslärartjänst i Ca 25, skall över styrelsen i yttrande till skolstyrelsen ange högst fem av de främsta sökan dena i den ordning, som överstyrelsen finner dem böra komma i fråga till tjänsten. Till innehavare av tjänst som adjunkt i lönegrad Ca 27 eller äm- neslärare i Ca 27 eller Ca 25 skall skolstyrelsen förordna den av de sökande, som styrelsen enligt de i stadgan för de kommunala realskolorna angivna befordringsgrunderna prövar vara mest meriterad.
Ordinarie folkskollärartjänst i lönegrad Ca 23 tillsättes i samma ordning, som i folkskolestadgan föreskrives beträffande ordinarie folkskollärartjänst, i vilken ordning jämväl besvär skall anföras.
Icke-ordinarie lärare anställes av skolstyrelsen. Beträffande extra ordi narie adjunkts- och ämneslärartjänster gäller, att skolstyrelsen, sedan ytt rande över de sökandes inbördes meriter inhämtats från statens folkskol inspektör, medelst förordnande tills vidare skall anställa den av de sökande,
Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957
10
som styrelsen prövar vara mest meriterad enligt befordringsgrunderna för
lärare vid kommunal realskola.
Besvär över skolöverstyrelsens och skolstyrelsens beslut om tillsättning
av ordinarie lärartjänster i läroämnen i lönegraderna Ca 29, Ca 27 och Ca
25 anföres hos Kungl. Maj:t. Då skolstyrelsen tillsatt tjänsten, skall
skolöverstyrelsen utlåta sig över besvären. Över skolöverstyrelsens ytt-
rande angående ordningsföljden mellan sökande till adjunktstjänst i Ca 27
eller ämneslärartjänst i Ca 27 eller Ca 25 får besvär ej anföras. Över skol
styrelsens beslut om tillsättning av e. o. adjunkts- och ämneslärartjänster
må besvär anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos
Kungl. Maj:t. Besvär över skolstyrelsens beslut om förordnande av annan
icke-ordinarie lärare får anföras hos skolöverstyrelsen endast om förord
nandet avser minst en hel termin med full tjänstgöring. Mot skolöverstyrel
sens beslut får talan ej föras.
För övningslärare på försöksskolas högstadium gäller om tillsättning
och besvär samma bestämmelser som för övningslärare i folkskolan.
. Heltidstjänst som yrkeslärare tillsättes i samma ordning som gäller för
icke-ordinarie folkskollärartjänst. Besvär över skolstyrelsens beslut skall
dock anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos Kuno-1
Maj :t.
ö '
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
2. Befordringsgrunder
kol k- och smas koll ärar t jänst. Da förslag till ledig tjänst
uppgöres skall som befordringsgrunder gälla dels undervisningsskicklighet,
dels genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, eller på armat
sätt adagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen samt
eljest i ämnen, som kan vara av betydelse för lärarens verksamhet, dels
ock längden av föregående, i avseende å sätt att fullgöra tjänsten väl’ vits
ordad tjänstgöring å lärarbefattning inom folkskoleväsendet, varvid dock
skälig hänsyn skall tagas även till väl vitsordad lärartjänstgöring vid andra
läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende. För tillämpningen av
nämnda befordringsgrunder skall gälla de anvisningar, skolöverstyrelsen
jämlikt av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande utfärdar.
Om överlärarbefattning är förenad med tjänsten må, utöver nu angivna
befordringsgrunder, hänsyn även tagas till sådana egenskaper, som ”före
trädesvis erfordras för att utöva ledningen och tillsynen av arbetet i folk
skolan.
Lärartjänst vid fortsätt ningss kol a. Särskilda beford
ringsgrunder finns inte. Skolstyrelsen äger utse den som med avseende å
meriter och i övrigt befinnes för befattningen mest lämplig. Detsamma
gäller beträffande lärartjänst vid kommunal yrkesskola.
Såsom befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst i läroäm
nen vid högre kommunal skola skall i följande ordning gälla:
1) undervisningsskicklighet och nit samt förmåga att leda ungdomens upp
fostran, 2) insikter, särskilt i de undervisningsämnen, som hör till den
ifragavarande tjänsten, samt 3) under föregående tjänstgöring förvärvad
erfarenhet.
Härvid må en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordrings
grund kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare.
11
Tjänst i läroämnen vid allmänt läroverk. Då skol överstyrelsen till Kungl. Maj:t avger förslag å den av de sökande, som på anförda grunder anses främst böra komma i åtanke till den lediga tjänsten, skall i första hand tillses, att vissa formella behörighetskrav är uppfyllda. Därjämte skall som befordringsgrunder i följande ordning gälla:
a) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning;
b) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, samt genom utgivna skrifter ådagalagda lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som hör till den ifrågavarande tjänsten, ävensom förtjänstfullt skriftställarskap i övrigt av vetenskaplig eller praktisk-pedagogisk art;
c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring dels vid läroanstal ter, som omförmäles i § 177 punkt 8) första stycket läroverksstadgan, dels i folkskola, dels vid universitet eller högskola såsom befattningshavare, som avses i nämnda punkt andra stycket, och såsom forskardocent, dels ock — enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t — vid universitet eller högskola såsom assistent eller amanuens eller vid för svarets forskningsanstalt, varjämte skälig hänsyn må tagas till väl vits ordad tjänstgöring vid annan under inseende av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning stående läroanstalt än här nämnts.
En mindre underlägsenhet enligt en eller två föregående befordrings grunder kan uppvägas av ett större företräde enligt en senare. I fråga om lektorstjänst skall dock lärdomsförtjänster, särskilt om de förefinns i de till tjänsten hörande läroämnena, såsom befordringsgrund likställas med undervisningsskickligheten och vid bedömning av lärdomsförtjänsterna särskild vikt fästas vid betyget i teologie eller filosofie licentiatexamen samt vid avlagt disputationsprov för vinnande av teologie eller filosofie doktorsgrad. I fråga om adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 skall särskild vikt fästas vid meriter enligt de två första befordringsgrunderna.
Beträffande lärare vid läroverk med praktisk lärarkurs skall särskilt avseende fästas vid sådana förtjänster, som ådagalägger sökandes lämp lighet såsom lärare vid lärarutbildningsanstalt.
Då ordinarie lärare söker annan tjänst av samma slag som den han innehar och därvid har att räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör vid utnämningen skälig hänsyn även tagas till behovet av yngre och fris kare krafter för tjänstens bestridande.
Övningslärare. Vid tillsättning av övningslärartjänst skall föl jande befordringsgrunder gälla i nedan angiven ordning:
a) undervisningsskicklighet och nit samt sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem upprätthålla ordning;
b) betyg, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådaga lagda kunskaper och färdigheter i det eller de ämnen, som kan vara av betydelse för lärarens verksamhet;
c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring vid vissa i övnings- lärarstadgan nämnda läroanstalter, varjämte skälig hänsyn även må tagas till väl vitsordad annan lärartjänstgöring vid under skolöverstyrelsens omedelbara inseende stående läroanstalt.
En jämförelse mellan de befordringsgrunder, som gäller för folkskolans klasslärare, de högre kommunala skolornas och de allmänna läroverkens lärare i läroämnen samt för övningslärarna vid dessa skolformer, ger ome
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
12
delbart vid handen, att de helt överensstämmer i sak, även om de utfor
mats på något olika sätt. Beträffande befordringsgrundernas betydelse
föreligger emellertid en viktig och avgörande principiell skillnad mellan å
ena sidan tillsättningen av ordinarie lärare i folkskolan och å andra till
sättningen av icke-ordinarie lärare i denna skola samt lärare vid de högre
kommunala skolorna och de allmänna läroverken. Vid den förra tillsätt
ningen behöver befordringsgrunderna endast tillämpas vid uppgörandet
av det förslag, inom vilket den tillsättande styrelsen sedan har frihet att
välja lärare, medan vid den senare den sökande, som är mest meriterad
med hänsyn till gällande befordringsgrunder, skall förordnas till innehavare
av den lediga tjänsten.
Kungl. Maj ds proposition nr 61 år 1957
3. Meritvärderingsnormer
De befordringsgrunder, för vilka nu redogjorts och som finns intagna
i respektive skolstadgor, fordrar för rätt tillämpning ett kompletterande
regelsystem, med vars hjälp det blir möjligt att enhetligt och rättvist vär
dera de sökandes olika meriter och bestämma den inbördes ordningen dem
emellan. Vid lokal tillsättning är det av vikt, att ett normerande system
för meritvärdering finns för att hindra alltför stora olikheter vid beford
ringsgrundernas tillämpning. I de fall tillsättningarna sker centralt, är det
inte av samma betydelse att ha officiellt utfärdade regler för meritvärde
ringen, då det får anses ligga i sakens natur, att de centrala myndigheterna
tillämpar en fast praxis i tillsättningsärenden.
Efter bemyndigande av Ivungl. Maj:t har skolöverstyrelsen den 6 sep
tember 1946 meddelat särskilda anvisningar rörande meritvärdering vid
tillsättande av folk- och småskollärartjänster. Dessa anvisningar är icke
bindande utan har främst till uppgift att underlätta en enhetlig jämförelse
mellan de sökande. På grundval av ett i anvisningarna angivet system be
räknas en gemensam poängsumma för de sökandes seminariebetyg och
tjänstår. Sedan de sökande uppförts i ordning efter poängsummornas
storlek bör det prövas, om i anvisningarna särskilt angivna eller andra
förhållanden föreligger, som påkallar en ändring av det på poängsummorna
grundade förhållandet. Sådana förhållanden kan vara exempelvis akade
misk eller annan examen utöver folkskollärarexamen, genomgångna fort
bildningskurser, insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet och spe
cialutbildning t. ex. som hjälpklasslärare. Den 2 februari 1955 har skol
överstyrelsen likaledes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t meddelat pro
visoriska anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av jolkskol-
lärartjänster i 23 lönegraden, varvid, utom att en poängmässig värdering
här göres av ämnesutbildningen, i huvudsak följts samma system som i
anvisningarna för tillsättande av folk- och småskollärartjänster.
Anvisningar av detta slag har inte utfärdats för annan lärartillsättning.
Skolstyrelseutredningen anför emellertid att den under hand inhämtat, att
värderingen av läroverkslärarnas meriter inom skolöverstyrelsen och eckle
siastikdepartementet sker enligt system, som i princip är desamma som
det vid folkskollärartillsättningen gällande. Att särskilda anvisningar ej
13
har erfordrats vid tillsättningen av de högre kommunala skolornas lärare anser utredningen hänga samman med att det därvid utvecklats en praxis, som ansluter sig till den av överstyrelsen vid avgivande av förslag till lärartjänster tillämpade, vilket jämförelsevis lätt kunnat ske, då över styrelsen och Kungl. Maj:t som besvärsinstanser tillämpat i stort sett samma värdering vid bedömningen av sökande till dessa relativt få skolor och till läroverken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
4. Anställningens trygghet för vissa lärarkategorier
I samband med förslagen om disciplinärendenas handläggning i propo sitionen 1956: 182 behandlas också i viss mån läraranställningens trygghet. Då anställningstryggheten spelat en mycket stor roll i diskussionen om lärartillsättningen och uppmärksammats av skolstyrelseutredningen, skall de rådande förhållandena på detta område här ytterligare något beröras i huvudsaklig anslutning till vad utredningen därom anfört.
Lärare vid allmänna läroverk. Lektorer och adjunkter tillsättes av Kungl. Maj:t samt ämneslärarinnor och övningslärare av skol överstyrelsen, samtliga medelst fullmakt. För dessa befattningshavare gäl ler alltså § 36 regeringsformen, enligt vilken däri avsedda ämbets- och tjänstemän icke kan »utan medelst rannsakning och dom ifrån sina inne havande sysslor av Konungen avsättas, ej heller, utan efter egna ansök ningar, till andra tjänster befordras eller flyttas.» Efter ordalagen förelig ger här en rätt att inneha tjänsten och alltså även att åtnjuta därmed förenade förmåner, vilken endast lider inskränkning i det fall att läraren gör sig skyldig till gärning, som enligt 25 kap. strafflagen kan medföra suspension eller avsättning.
Emellertid är lärarens rätt till sin tjänst i själva verket icke så säker som det citerade grundlagsstadgandet tycks ge vid handen. Den s. k. oav- sättlighetsprincipen har undan för undan blivit föremål för allt flera mo difikationer och är numera ganska uppluckrad. En sedan länge bestående inskränkning ligger däri, att principen endast gäller i den mån vederbö rande tjänst består och alltså inte anses utgöra hinder för att tjänsten indrages, exempelvis i samband med en omorganisation. Läraren får dock inte härigenom berövas de ekonomiska förmåner, som är förbundna med tjänsten; anspråk på dessa kan han göra gällande genom talan vid domstol.
Flertalet numera gällande begränsningar i oavsättlighetsprincipen grun dar sig emellertid på det förhållandet, att en tjänsteman anses kunna — åtminstone i viss utsträckning — disponera över sin grundlagsenliga rätt i förevarande avseende. Han kan alltså, exempelvis genom att han under kastar sig ett visst avlöningsreglemente, anses ha avstått från förmåner, som innefattas i oavsättlighetsprincipen. Åtskilliga inskränkningar har ge nomförts på denna väg och har bl. a. kommit till uttryck i statens allmänna avlöningsreglemente (Saar), vilket gäller även för nu ifrågavarande lärar tjänster. Sålunda stadgas i 14 § Saar, att ordinarie tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten under förutsättningar, som må gälla på grund av bestämmelser antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen. Genom detta stad gande har skapats möjlighet att inrätta avgångsstater av olika slag. Nå gon sådan stat har inte inrättats för lärararnas del (däremot för militär
och polis), men frågan om möjligheten att entlediga lärare från deras befattningar på grund av visad olämplighet diskuterades vid 1945 och 1946 års riksdagar i anledning av då väckta interpellationer, och båda gångerna var införandet av en disponibilitetsstat för lärare på tal (AK:s protokoll 1945 Nr 43: 2 och 1946 Nr 11: 16).
Vidare gäller enligt 51 § Saar, att under reglementet lydande tjänsteman är skyldig finna sig i arbetsgivarens beslut om minskning av vissa för måner, såsom rätt till uppflvttning i löneklass, övertidsersättning, flertalet speciella lönetillägg (utom kallortstillägget) samt sjukförmåner.
Vad förflyttningsskyldighet beträffar föreskrives i 13 § Saar, att ordinarie tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken reglementet är tillämpligt.
Även genom förbehåll i vederbörande tjänstemans anställningsakt kan inskränkningar i oavsättlighetsprincipen i viss utsträckning genomföras.
Den i pensionsförfattningama stadgade skyldigheten att vid viss ålder eller under vissa andra omständigheter frånträda tjänsten kan ju sägas formellt strida mot § 36 Regeringsformen men torde väl i realiteten få anses snarare öka än minska anställningens trygghet.
Lärare vid högre kommunala skolor. De högre kom munala skolornas lärare tillsättes av vederbörande skolas styrelse genom jörordnande. Å dem är alltså § 36 regeringsformen icke tillämplig men även för dessa lärare gäller likväl i princip, att de ej kan skiljas från ordi narie befattning annat än på grund av grovt missförhållande i eller utanför tjänsten, ehuru förutsättningarna för entledigande här är något annorlunda angivna än i fråga om läroverkslärarna och kan konstateras inte blott ge nom rättegång vid domstol utan även genom disciplinärt förfarande.
Även beträffande lärarna vid högre kommunala skolor har emellertid den nyssnämnda principen blivit föremål för inskränkningar, vilka är prak tiskt taget desamma som angivits ovan, eftersom även ifrågavarande lärare är inordnade under Saar.
Folkskollärare. För folkskollärare gäller i förevarande hänseen den vad nu sagts om lärarna vid högre kommunala skolor utom såtillvida, att folkskollärarna är underkastade avlöningsreglementet för folkskolan (Arf); vilket emellertid såvitt angår här särskilt berörda punkter i allt vä sentligt överensstämmer med Saar. Någon motsvarighet till 14 § Saar finnes dock icke.
Om än vissa förändringar således efterhand skett, anser utredningen det dock vara ostridigt, att statlig anställning medelst fullmakt är förenad med mycket stor trygghet i anställningen. Även där tjänstetillsättningarna sker genom kommunalt organ tillförsäkrar författningarna emellertid enligt ut redningens mening i vissa fall tjänsteinnehavaren en så hög grad av an ställningstrygghet, att förhållandena i allt väsentligt blir desamma som vid statlig anställning.
I SOU 1946:48 (s. 15) uttalade exempelvis 1945 års lönekommitté: »Också inom det statsunderstödda undervisningsväsendet förekomma or dinarie tjänster. Dessa, som närmast svara mot statliga fullmaktstjänster (kurs. här), tillsättas genom förordnanden.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
15
Det kan också påpekas, att lärarnas ställning vid de högre kommunala skolorna tjänade som förebild, då det 1952 gällde att överföra professo rerna och vissa administrativa tjänstemän vid Stockholms och Göteborgs högskolor på Saar och i samband därmed fastställa dessa anställningars natur. Utgångspunkten var att högskolornas ordinarie befattningshavare skulle beredas i huvudsak samma trygghet i anställningen som motsva rande ordinarie statstjänstemän (se prop. 1952: 204). Beträffande de ad ministrativa befattningshavarna hade framhållits, att det vore av vikt att de erhölle en fast och oberoende ställning.
Utredningen framhåller, att den kommunalt anställde lärarens ställning i diskussionen om lärartillsättningen likväl icke ansetts vara lika trygg som den ståtlige fullmaktshavarens, främst därför att den förre kan av skedas på administrativ väg. Visserligen kan han besvära sig över skol styrelsens beslut hos domkapitlet och över dess beslut hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten, men detta förfarande förmenas icke skänka samma rätts- säkerhetsgarantier åt den anställde som domstolsprocessen. Utredningen anser detta resonemang vara teoretiskt hållbart, men menar att den nämnda skillnaden endast i ytterst sällsynta undantagsfall torde ha haft eller kunna få någon praktisk betydelse vad anställningstryggheten be träffar.
En annan sak är, att den disciplinära myndigheten gentemot kommunalt anställda lärare för närvarande utövas av den lokala skolstyrelsen. Be träffande detta förhållande hänvisar jag till de av mig i propositionen 1956: 182 föreslagna och av riksdagen förordade ändringarna i denna ord ning. I andra avseenden, såsom beträffande rätt till avlöningsförmåner och pensionsrätt (Saar 18 § jämförd med Arf 11 §) samt förflyttningsskyldighet (Saar 13 § jämförd med Arf 9 §), synes det icke föreligga några principiella skillnader mellan en ordinarie folkskollärares och en statligt anställd lärares ställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
B. Tillsättning av vissa skolledare m. m.
a) Folkskolan Distriktsöverlärare skall vara behörig till ordinarie folkskollärartjänst och inneha sådan tjänst i distriktet men frånträda utövningen av den samma. Distriktsöverlärartjänst tillsättes genom förordnande för i regel sex år. Den skall kungöras ledig i Post- och Inrikes tidningar. Ansöknings handlingarna skall av skolstyrelsen med eget yttrande insändas till skol överstyrelsen, som skall upprätta förslag, upptagande de tre främsta, var vid skall iakttagas de föreskrifter om befordringsgrunder för tillsättande av lärartjänst, som förekommer i folkskolestadgan § 18: 5, varjämte hänsyn må tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Snarast möjligt efter det förslaget vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen förrätta val. Vederbör
ligen antagen distriktsöverliirare skall samtidigt utan ansökningsförfarande förordnas som ordinarie folkskollärare i distriktet, såvida han inte redan innehar sådan tjänst därstädes.
För tillsättning av »annan överlärare» gäller i huvudsak samma bestäm melser som för tillsättning av distriktsöverlärare.
Vid tillsättning av kommunal folkskolinspektör skall skolstyrelsen ome delbart efter ansökningstidens utgång med eget yttrande översända an sökningshandlingarna till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen skall härefter av de sökande på förslag uppföra tre eller det mindre antal, överstyrelsen finner kunna ifrågakomma, i den ordning, i vilken de med hänsyn till in sikter, erfarenhet och de övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan, anses böra komma i åtanke. Skolstyrelsen skall därefter utse den bland de å förslaget uppförda, som styrelsen prövar lämpligast. Finnes å förslaget blott en uppförd, skall denne erhålla förordnande å befattningen.
Även inspektör väljes således av skolstyrelsen, men att märka är, att befordringsgrunderna vid tillsättning av dessa tjänstemän icke är sam mankopplade med dem, som gäller vid lärartillsättningen, utan genom sin ordalydelse ger rum för en friare bedömning än vid tillsättning av över lärare.
Vid tillsättning av skoldirektör och folkskolinspektör i Stockholm har skolöverstyrelsen endast att avge yttrande över de sökandes lämplighet utan att upprätta förslag, varefter direktionen bland de lämpligförklarade äger utse den som direktionen finner för tjänsten mest passande.
b) Kommunal yrkesskola Rektor förordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning för högst sex år i sänder, sedan skolans styrelse, på sätt som i skolans reglemente närmare angives, avlämnat förslag. För att anställas som rektor erfordras att vara med hänsyn till personliga egenskaper samt insikter och praktisk erfarenhet därtill lämplig.
c) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk Rektor vid högre kommunal skola skall dels inneha ordinarie lärartjänst i läroämnen vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt, högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk dels vara be hörig till sådan tjänst vid skolan, där han skall vara rektor. Rektorstjänst tillsättes av skolöverstyrelsen för i regel sex år. Då tjänst blir ledig, skall skolstyrelsen utfärda kungörelse härom i Post- och Inrikes tidningar. An sökningar till tjänsten ställes till skolöverstyrelsen men ingives till skol styrelsen, som, så snart ske kan efter ansökningstidens utgång, skall in sända handlingarna till överstyrelsen och därvid på anförda grunder bland behöriga sökande förorda den som styrelsen anser lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för den skola det gäller. Om ingen behörig sökande an mält sig eller om överstyrelsen anser, att ingen av sökandena bör ifråga komma, skall tjänsten ånyo ledigförklaras.
Rektor vid allmänt läroverk skall inneha ordinarie lärarbefattning i läro ämne vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt eller vid högre kommunal skola eller vid statsunderstött privatläroverk eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
17
statsunderstött handelsgymnasium samt, där tjänsten avser högre allmänt läroverk, vara behörig till lektorstjänst vid allmänt läroverk och, där tjäns ten avser realskola, behörig till adjunktstjänst vid allmänt läroverk. Rek torst jänst tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande på sex år om inte särskilda förhållanden föranleder förordnande för kortare tid. Då rek torsbefattning blir ledig, skall skolöverstyrelsen utfärda kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes tidningar samt genom anslag i sin lokal. Sedan anmälningstiden utgått och inkomna anmälningshandlingar blivit prövade, skall överstyrelsen till Kungl. Maj:t insända handlingarna och därvid på anförda grunder förorda den av de anmälda, vilken finnes lämp ligast med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper,som före trädesvis erfordras hos styresmannen för ett läroverk, eller om sådant för ord icke anses böra lämnas åt någon av de anmälda, avge förslag på annan till tjänsten behörig och lämplig person. Under vissa förhållanden kan rektorstjänst tillsättas utan ledigförklarande.
Innehar rektor vid här ifrågavarande skolor ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk eller högre kommunal skola, föres lärartjänsten över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättes. Inträder rektor i utövning av den över stat uppförda tjänsten, skall denna, i den ordning Kungl. Maj :t på förslag av skolöverstyrelsen bestämmer, återföras på stat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
IV. Ändrat tillsättningsförfarande
A. Diskussionen om lärartillsättningen — Skolstyrelse
utredningens allmänna synpunkter
Utredningen erinrar om att skolkommissionen icke framlade nagra slut ligt utformade förslag om lärartillsättningen men att frågan diskuterades av kommissionen, som ganska utförligt redovisade sin syn på problemet och i sitt principbetänkande (SOU 1948: 27 s. 436 ff) uttalade bland annat följande.
Inom kommissionen har stark sympati uttalats för tanken, att det tillsättningsförfarande, som nu tillämpas vid folkskolorna, utsträcks till att gälla hela enhetsskolan. Detta skulle så till vida stå i överensstämmelse med kommissionens grundprinciper, att det innebure ett överflyttande av befogenheter till den lokala skolledningen. Utan rätt att tillsätta befattningshavarna vid kommu nens'’skolor skulle kommunens bestämmanderätt över det egna skolväsendet vara illusorisk. Genom det nämnda utnämningsförfarandet har kommunen möjlighet att försäkra sig om just de lärare, som kan anses vara mest lämpade för vederbörande skola. De meriter, som kan utläsas ur veder- börandes ansökningshandlingar, skulle inte ensamma behöva vara avgörande; skolstyrelsen, som har ett klart intresse av att erhålla den bästa lärarkraften, skulle ha möjlighet att bland de högst meriterade välja den som enligt skolstyrelsens personkännedom bäst skulle passa just den ifraga- varande skolans behov.
Gentemot denna inställning har såväl inom kommissionen själv som inom dess expertrad vägande invändningar gjorts. Man har framhållit, att lärarval inte alltid sker med hänsyn till pedago giska synpunkter. Ovidkommande hänsyn — religiösa, politiska, nykterhetspolitiska, privatbeto- nade — har ibland varit avgörande för valets utgång. Personer, som tjänstgjort inom distriktet eller vilkas personliga kapacitet varit känd för skolstyrelsen eller ledamöter därav, har ibland föredragits framför personer, som varit personligt överlägsna den valde men i fråga om personlig kapacitet okända för skolstyrelsen. Termen »skolans behov» har ibland fatt tjäna som täckmantel för ovidkommande hänsyn. Liirarnas självständighet, som befordras av medvetandet om objektiv bedömning vid utnämningarna, skulle inte befrämjas av systemet med lärarval. ltiktigare vore, 2 ■— Ilihang till riksdagens protokoll 1VÖ7. 1 samt. Nr Öl
18
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
att utnämningsrätten överlämnades till neutralt forum, lämpligen den nya mellaninstans, som
kommer att träda i folkskolinspektörernas ställe. Skolstyrelsen skulle i så fall uppgöra förslag
och kunna motivera detta med det lokala behovet av just den föreslagne (behovet av yngre
kraft, av kvinnlig lärarkraft, av lärarkraft med specialuppgift, av lärare, lämpad för pågående
försöksverksamhet inom skolenheten etc.), varefter den utnämnande instansen, som kan anses
vara i någon män förtrogen med vederbörande skolas behov, har att väga skolstyrelsens synpunk
ter och den föreslagnes meriter mot de inedsökandes. Denna utnämningsprocedur skulle ge fullt
utrymme åt de lokala synpunkterna och vara fullt förenlig med ett demokratiskt skolsystem men
i jämförelse med lärarval trygga principen om förtjänst och skicklighet vid utseendet av befatt
ningshavare.
Trots tyngden av dessa invändningar önskar skolkommissionen inte föreslå någon förändring
lförfaramlet vid tillsättning av småskollärare och folkskollärare (mellanskollärare), så länge detta
förfarande anses tillfredsställande, vilket för närvarande synes vara fallet. Det kan enligt kom
missionens mening inte vara rimligt att påtvinga ett skoldistrikt en lärare, som visserligen genom
goda betyg i lararexamen normala tjänstgöringsbetyg och lång tjänstgöring är sina medsökande
formellt överlägsen men dock i realiteten är eller av skolstyrelsen anses vara en medelmåttig
lärare, som pedagog underlägsen en eller flera av konkurrenterna. Möjligheten att välja mellan
:reSer st°ri:e S1»idighet åt utnämningsförfarandet och ger skolans lokala ledning möjlighet att
bättre tillgodose det egna skolväsendets behov. Visserligen ger en sådan frihet också möjlighet
i missbruk, men detta ar fallet med all frihet. Den ansvarskänsla, som är motvikten häremot,
kan aldrig framvaxa eller befästas utan denna frihet till missbruk. Dessutom är ej heller s. k.
ney,T‘i mstans nagon absolut garanti mot mannamån och godtycke.
Gäller detta resonemang småskolans och mellanskolans (klasserna 1—3 och 4—6) lärare gäller
det uppenbarligen också realskolans (klasserna 7-9). Man har invänt, att realskolans’ lärare
e inner sig i en högre lönegrad och att skolstyrelserna inte är kompetenta att bedöma de akade-
mislca meriter, som erfordras för anställning som realskollärare.
betri frnlrnwödSawmeiUetruterr0mme,r skolkomndssionen nedan. Vad de akademiska meriterna
“ !
’ torde betygen i filosofie ambetsexamen inte vara svårare att bedöma än de betydligt
bedönm3eCeradfe ^ yg”? ‘ den.nuvaraade folkskollärarexamen. I båda fallen måste för övrigt
bedömningen anförtros åt expertisen, i det att skolstyrelsens överläggning alltid måste före°ås
börUom möiLtCall "t if? *' ved"börande rektors sida. Enligf kommmissionens mening
bor om möjligt alla enhetsskolans lärare tillsättas på samma sätt. Om förslag till lärartjänst vilket
garaT 'ruel:sr°r
ska11 f“!las - skolans mellaninstans, torde
garanti vara skapad för forslagets objektivitet
farande behöv! &5“et
därmed parallella skolformer torde ett annat utnämningsför-
W ll r i n -lf P Gy"?nasiet betjanar ett större område än det skoldistrikt, vartill det
mer it vTr
? T dfrf°r C" anSeläSenhet int« barn för detta skoldistrikt. Diirtill kom-
wSdäSiT Fnli!btart enskapl,ga menter “äste taSas med 1 räkningen vid tillsättning av gym-
Sedan
>,tr’rl •
gt koni1™lsslonens mening bor gymnasielärare utnämnas av central skolinstans
S5e Sm™ 7 ^rbö-ndc gymnasierektor, avger skolstyrelsen förord varWd
k
, framlagga de lokala synpunkterna, varefter skolöverstyrelsen utnämner över-
klagnmg av utnämning kan sedan ske hos Kungl Maj-t
U'el
De av skolkommissionen intagna ståndpunkterna och motiveringarna
harlör sammanfattar utredningen i korthet så:
1) Kommunal tillsättning av alla enhetsskolans lärare på om möilKt
samma sätt.
13
2) Tillsättning genom val på det sätt som nu sker vid tillsättnin- av
ordinarie lärare i folkskolan.
3) Utan rätt att tillsätta lärare blir kommunens bestämmanderätt över
skolväsendet illusorisk.
4) Valförfarandet ger kommunen större möjlighet att försäkra sig om
den för vederbörande skola lämpade personen, än om den är bunden av en
sökandes rent formella överlägsenhet.
Vid remissbehandlingen av skolkommissionens principbetänkande blev
19
frågan om lärartillsättningen livligt uppmärksammad, främst av skolmyn digheter och lärarsammanslutningar. Från de senares sida blev kommis sionens ståndpunkter föremål för en delvis häftig kritik.
En av huvudfrågeställningarna blev och är alltjämt: Kommunal eller statlig tillsättning? Följande av utredningen gjorda sammanställning be lyser rent siffermässigt vilken ståndpunkt skolmyndigheter och lärarsam manslutningar vid remissbehandlingen av skolkommissionens betänkande intog i denna fråga.
Antalet folJcskolestyrelser och skolråd, som yttrade sig över skolkomnus- sionens betänkande, var 160. Endast 28 av dessa berörde frågan om lärar tillsättningen, varav 23 uttalade sig för tillsättning av skolstyrelsen.
Av de 52 statliga folkskolinspektörerna berörde 14 lärartillsättningen. 12 uttalade sig för lokal tillsättning, vilket också städernas folkskolinspektörsförbund gjorde. . „ .... ... , .
Fyra folkskollärar sammanslutning ar yttrade sig. h olkskollararior bundet och folkskollärarinneförbundet tog inte direkt ställning till om lärartillsätt- ningen skulle ske genom lokalstyrelsen eller ej, men bada framhöll, att det system, som nu tillämpas inom folkskolan, icke vore tillfredsställande.
Överlärarna och småskollärarinnorna tog ej ställning till frågan. Av de 29 folk- och småskoleseminarierna berörde nio lärartillsättningen och uttalade sig alla för central tillsättning.
Kollegierna vid 303 högre skolor yttrade sig över betänkandet. 266 be handlade lärartillsättningen på enhetsskolans högstadium. Endast tre för ordade tillsättning av den lokala skolstyrelsen. .
De högre skolornas lärarsammanslutningar motsatte sig alla med undan tag för praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas lärareförening med största bestämdhet såväl kommunal tillsättning som kommunal an ställning. .
Skolöverstyrelsen tog icke ställning till utnämmngsiortarandet men ut talade, att överstyrelsen icke kunde tillstyrka skolväsendets kommunali- sering, om ej därmed förbands ett tillsättningsförfarande, som garanterade objektiva grunder för lärartillsättningen.
Statskontoret, flertalet länsstyrelser och domkapitel samt umversitetsmyndigheterna underströk vikten av att garantier skapades för att tillsätt ningen skulle ske enligt grundlagens bestämmelser om förtjänst och skick lighet.
Argumenten för kommunal tillsättning har anförts i skolkommissionens nyss återgivna uttalande. De av remissinstanserna framförda argumenten mot framförallt att högstadiets lärare skulle vara kommunalt anställda och tillsättas av en kommunal styrelse har utredningen sammanfattat i föl jande punkter:
1. Lärarna får en ofri ställning gentemot de bestämmande i kommunen.
2. De lokala styrelserna saknar på grund av sin sammansättning kom petens att sakligt och objektivt bedöma och mot varandra väga olika meriter.
3. Ovidkommande hänsyn kan bli avgörande för valets utgång.
4. En lokal styrelse har begränsad personkännedom och kan därför fästa
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
-0
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
för stort avseende vid en på platsen tjänstgörande, av styrelsen känd
sökande.
5. Möjligheterna till transport skulle minskas i mycket hög grad till
nackdel för mindre eftersökta orter, som redan nu har svårigheter med
lärarrekry teringen.
6. De under punkterna 1—5 nämnda olägenheterna skulle medföra en
sådan försämring för högstadiets lärare, att lärarbanan sålunda skulle bli
mindre lockande och rekryteringen till banan ytterligare försvåras.
Utredningen framhåller till en början, att hållbarheten av dessa argument
mot kommunal tillsättning först och främst är beroende av om de bygger
på en riktig kännedom om vad den kommunala anställningen och tillsätt
ningen nu innebär, och går därefter in på en granskning av argumenten
vid punkterna 1 och 2. Utredningen tager vidare upp till behandling dels
det kommunala inflytandet vid vissa andra tjänstetillsättningar än till
sättning av lärare, dels ock vilka skäl som kan finnas för kommunalt in
flytande just vid lärartillsättningen och i vilka former detta inflytande
kan utövas. Innan utredningen går in på sitt egentliga förslag rörande till
sättningen diskuteras även vilka olika krav, som bör ställas på tillsättnings-
förfarandet och i vilken män de nuvarande förfarandena i lokal regi upp
fyller dessa.
När det gäller lärarnas ställning erinrar utredningen om att
skolkommissionen i sitt principbetänkande också föreslog, att enhetsskolan
skulle bli en kommunal skola, vilket sedermera blev riksdagens beslut, och
att detta förslag i remissvaren över kommissionens betänkande i vissa fall
sammankopplades med spörsmålet om lärartillsättningen. Läroverkslärar-
nas organisationer satte således gärna dessa frågor i samband med varandra
och värjde sig först och främst mot att förlora ställningen som statstjänste
män, vilket ansågs skola ge läraren en ofri ställning i förhållande till de
bestämmande i kommunen. Dessa organisationer framhöll, att lärarna
endast som statstjänstemän får den fria ställning, som de måste ha för
att kunna sköta sina grannlaga uppgifter. Nödvändigheten härav moti
verades med att högstadiets lärare har till uppgift att avvisa för teoretiska
studier obekväma elever. Den teoretiska studiebanan konnne förmodligen
även i framtiden att värderas högt. För att kunna fylla sin uppgift såsom
samhällsintresset kräver det och för att hans personliga situation ej skall
bli outhärdlig måste, hävdades det, lärarens ställning vara sådan, att han
står fullt fri och självständig bl. a. gentemot personer, som till äventyrs
å ena sidan har en inflytelserik ställning i kommunen och å andra sidan
är föräldrar till för teoretiska studier obekväma barn.
Utredningen anser det för sin del vara naturligt, att de statligt anställda
lärarna slår vakt om sin självständighet men menar å andra sidan, att dis-
21
kussionen bör föras utifrån förhållandena sådana de gestaltar sig i dag. Den föreställning, som vissa remissyttranden över skolkommissionens be tänkande var ägnade att inge om den kommunala tillsättningen, anser ut redningen således icke överensstämma med det verkliga nuvarande läget och utredningen finner det ännu mindre riktigt, att det skulle ligga i den kommunala tillsättningens natur att den, oavsett hur den utformas, medför sådana förhållanden som i avsedda remissvar förutsatts. Utredningen an sluter sig helt till det bland annat av skolkommissionen hävdade kravet på en självständig ställning för skolledare och lärare och på att undervis ningens frihet måste säkerställas, men den kan icke inse att statlig an ställning är en förutsättning för denna självständighet och frihet.
Den enligt utredningens mening formella skillnad, som numera förelig ger mellan den kommunalt och statligt anställde läraren, anser utredningen icke ensam kunna motivera ett bibehållande av högstadiets lärare vid stat lig anställning. Då enligt utredningens uppfattning inga sakliga skäl kan förebringas för just denna lärargrupps statliga anställning vid den kom munala enhetsskolan, anser utredningen det vara alldeles klart, att enhets- skolans samtliga lärare skall ha kommunen som huvudman, oavsett hur frågan om tillsättningsförfarandet löses.
Vad själva anställandet beträffar framhåller utredningen, att det, om man sätter likhetstecken mellan kommunal tillsättning och val på det sätt detta sker vid folkskollärartillsättningen, finns fog för anmärkningen att den sökande kan komma i beroende av den korporation som väljer och att däri kan ligga ett moment av otrygghet. I den mån garantier ska pas för ett objektivt förfarande även vid lokal tillsättning menar utred ningen dock, att bärkraften i denna invändning mot kommunal tillsättning minskar. I
I fråga om den påtalade bristande kompetensen hos lokala styrelser att sakligt och objektivt bedöma sökande till tjänster på enhets- skolans högstadium förutsätter utredningen, att kritiken innebär, att det saknas tillräcklig fackkunskap hos de lokala styrelserna för dessa upp gifter. Utredningen framhåller gentemot detta, att det såväl vid folkskol lärartillsättningen som vid tillsättningen av lärare vid de högre kommu nala skolorna sörjts för medverkan av pedagogisk fackkunskap i tillsätt ningsärendena. I de förra fallen genom att såväl statens folkskolinspektör som överläraren och i de senare genom att rektor deltager i handläggningen av dessa ärenden. Då enligt utredningens uppfattning ingenting synes hindra, att styrelsernas organisation också i fortsättningen avpassas efter sina uppgifter, bör enligt dess mening skolstyrelsens kompetens för den här diskuterade uppgiften bedömas först när hänsyn kan tagas såväl till styrelsens organisation som till utformningen av tillsättningsförfarandet, eftersom det icke med fog synes kunna hävdas att en tillsättningsmyndig het måste brista i objektivitet enbart på den grund att den är lokal.
Kungl. May.ts 'proposition nr 61 år 1957
22
Det förhållandet att lärarna i enhetsskolan bör få kommunen och icke
staten som huvudman leder emellertid enligt utredningens mening icke
till någon bestämd slutsats beträffande tillsättningsförfarandet. Utred
ningen har undersökt på vilka grunder det kan hävdas att en kommun bör
öva inflytande vid lärartillsättningen och redogör för hur kommunalt in
flytande utövas vid vissa andra tjänster, som i detta hänseende kan jäm
föras med lärartjänsterna.
Utredningen framhåller, att de kommunala nämnderna på grund av
självförvaltningens tillväxt i många avseenden fått karaktär av lokala
verkställighetsorgan åt statsförvaltningen. Den kommunala verksamheten
på skolväsendets område exempelvis är strängt reglerad och har enligt ut
redningens mening icke karaktär av renodlad självstyrelse utom beträf
fande vissa sidor av verksamheten. Fler och fler uppgifter av detta slag,
vilka faller utanför den kommunala självstyrelsen i egentlig mening, har
lagts på kommunerna, och deras fullgörande är ett allmänt samhällsin
tresse och ej i första hand ett till den enskilda kommunen begränsat in
tresse. Utredningen anser, att vilka uppgifter av denna art, som bör ligga
på kommunerna, är en praktisk-politisk fråga liksom problemet, vilket
självständigt inflytande kommunen bör tillerkännas vid uppgifternas hand-
havande.
I de fall tillsättningen av hos kommunen anställda tjänstemän, som
skall fullgöra självförvaltningsuppgifter för vilka kommunen ansvarar, bli
vit föremål för offentligrättslig reglering, synes det utredningen som om
kommunala organ i regel tillerkänts rätt att i någon form medverka vid
tillsättningen. Utredningen finner, att av utredningen lämnade exempel
på tillsättning av tjänster av denna typ visar, att någon enhetlig form för
samverkan mellan stat och kommun vid tjänstetillsättningar ej utbildats.
Det torde i stället förhålla sig så, att i den mån staten pålagt kommunerna
uppgifter av principiellt statlig natur, så har från fall till fall bestämts, i
vilken form tillsättningarna av de tjänstemän, som erfordras för att full
göra uppgifterna, skall ske.
Om man för skolväsendets del skall dra någon slutsats av dessa förhål
landen, anser utredningen att det närmast skulle bli den, att en skolas
egenskap att vara kommunal icke med nödvändighet behöver innebära, att
lärarna skall tillsättas av ett kommunalt organ eller att kommunen ens
skall ha ett avgörande inflytande på personvalet, utan endast att kommu
nen därvid bör beredas rätt till medverkan i någon form.
Efter att ha pekat på vissa författningstekniska omständigheter som bi
dragit till ett bibehållande av den nuvarande ordningen vid folkskollärar-
tillsättningen anför utredningen vidare.
Så länge kostnaderna för avlöning av folk- och småskollärare åvilade
skoldistrikten var det — liksom av andra skäl — naturligt, att dessa själva
tillsatte lärarpersonalen och att de därvid ägde en viss frihet att låta även
andra förhållanden än sådana, som eljest skall fälla utslaget vid beford
ringar i det allmännas tjänst, bestämma valet. Efterhand som staten
tvingats att övertaga en allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet
för att hålla det på en tillfredsställande nivå samt påtagit sig ansvaret
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
23
för folkundervisningen, har den emellertid också genom olika åtgärder såsom precisering av befordringsgrunderna, folkskolinspektörens medver kan vid lärartillsättningarna och slutligen genom införandet av ett norme rande meritvärderingssystem alltmera beskurit kommunernas faktiska fri het vid lärarval till förmån för ett tillsättningsförfarande, som ansetts vara mera tillfredsställande genom sin bättre överensstämmelse med gällande principer för tillsättning av befattningshavare i allmän tjänst.1 Att kom munerna vid tillsättning av folkskollärare ännu har en viss rent diskretio- när prövningsrätt är således historiskt betingat och åtminstone delvis be roende på konstruktionen av det författningskomplex, som reglerar folk skoleväsendet. Att det kommunala inflytandet vid lärartillsättningar med nödvändighet skall utövas just genom en större eller mindre valjriihet kan icke härledas ur någon allmän regel om kommunal självstyrelse, vilken i andra sammanhang, som kan jämföras med detta, t. ex. lärartillsättningen vid högre kommunala skolor, icke upprätthålles. Principiellt synes det inte finnas någon anledning att göra skillnad mellan kommunens inflytande på lärartillsättningen i dessa båda skolformer. Vad man bör utgå ifrån, när det nu gäller tillsättningen av lärare i en ny kommunal skolform, är där för icke någon kommunalrättslig doktrin utan det faktiska förhållandet, att statsmakterna vid beslut om att en allmän angelägenhet skall ordnas genom samverkan mellan stat och kommun i regel på ett eller annat sätt bereder kommunen möjlighet att utöva inflytande på tillsättningen av de tjänste män, som skall fullgöra med verksamheten i fråga förenade uppgifter, samt att frågan om i vilken form detta inflytande skall utövas synes be traktas som en ren lämplighetsfråga, där hänsyn tages till olika omständig heter såsom verksamhetens art, statens bidrag till verksamhetens upprätt hållande, traditionen o. s. v. Å andra sidan är det uppenbart, att man inte utan mycket vägande skäl bör beröva kommunerna en rätt, som de sedan gammalt har och som de i stort sett hittills handhaft på ett tillfreds ställande sätt, såsom fallet är i fråga om folkskollärartillsättningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
Härefter går utredningen in på frågan om vad man bör ställa för krav på tillsättnings förfarande t.
Det finns enligt utredningens mening tre grundläggande alternativ att utgå ifrån vid överväganden av regler för urvalet till lärartjänsterna:
1. Urvalet kan ske på grundval av ett fåtal fasta befordringsgrunder av formell och lätt fixerbar natur.
2. Urvalet kan göras med hänsyn tagen i första hand till vissa bestämda befordringsgrunder men med beaktande dessutom av sökandes objektivt påvisbara lämplighet för den tjänst, som är i fråga.
3. Urvalet kan ske på grundval av en av tillsättningsmyndigheten utan närmare angivande av motiv och sakliga bedömanden helt fritt — inom vidare eller snävare gränser — och slutgiltigt bedömd lämplighet.
1 Den statliga kontroll över förslag till val av folkskollärare, som beslöts 1935, motiverades av riksdagen sålunda: »Enligt riksdagens mening lärer det vara erforderligt att staten, i och med att den ikläder sig ökade ekonomiska förpliktelser för folkskoleväsendet, jämväl tillser, att lärar tjänsterna inom folkskoleväsendet tillsättas med tanke på skolans bästa.* (Kurs. här; Itskr 1935:359, s. 20.)
Tillsättning enligt 1 och 2 kallar utredningen objektiv, enligt 3 icke
objektiv.
Enligt utredningens definition är tillsättningen objektiv, när urvalet
måste vara oväldigt och ske på grundval av sakliga, öppet redovisade skäl,
vilka kan prövas av högre myndighet.
Det första och grundläggande krav, utredningen anser höra ställas på
lär artillsättning en är, att urvalet till tjänsterna skall ske på så långt möj
ligt objektiva grunder.
Sedan utredningen intagit denna ståndpunkt avvisar den som en kon
sekvens härav det fria valet — även inom de snäva gränser som satts vid
den nuvarande folkskollärartillsättningen — såsom en icke-objektiv metod
vid tillsättning av lärare.
Kravet på objektivitet uppfylles enligt utredningens mening rent for
mellt enklast vid en tillämpning av alternativ 1. Ehuru utredningen inte
vill bestrida, att det som regel inte föreligger någon skillnad mellan en
lärares formella och reella kompetens eller att vid konkurrens om tjänst
i viss kommun en person, som förvärvat meriter i en annan kommun, plä
gar vara lika lämpad för tjänsten som den, som skaffat sin erfarenhet i den
tillsättande kommunen, kan utredningen dock icke ansluta sig till ett till
sättningsförfarande, som bygger på, att lärarurvalet skall ske efter enbart
formella grunder. Även om detta system vore enklast, hävdar utredningen,
att det för den enskilda skolans bästa måste finnas möjligheter för tillsätt
ningsmyndigheten att väga praktisk lämplighet för tjänsten mot formella
meriter. Utredningen, som är medveten om att det kan vara ett svårt
praktiskt problem att förena dylika möjligheter med det primära och
oeftergivliga kravet på objektivitet, understryker, att vissa bestämda fak
torer — betyg och tjänsteår — under alla omständigheter måste tillmätas
huvudvikten vid tillsättningen. Mot de nu gällande befordringsgrunderna
vid tillsättning av realskolans ämneslärare, folkskolans klasslärare samt
övningslärarna synes enligt utredningens mening ingen anmärkning i och
för sig kunna riktas, och de normer för avvägningen av deras relativa
betydelse, som nu tillämpas, är, så vitt utredningen kan bedöma, tillfreds
ställande. Dessa befordringsgrunder bör därför bestå och tillämpas i stort
sett oförändrade även i fortsättningen samt utgöra grundvalen för den in
bördes ordningen mellan sökande.
Sedan utredningen gjort detta principiella ställningstagande beträffande
grunderna för urvalet av sökande, diskuterar utredningen vissa tekniska
krav, som tillsättningsförfarandet bör uppfylla. Sedan utredningen därvid
bland annat konstaterat, att central tillsättning, om den skall konnna i
fråga för högstadiets lärare, förutsätter att man accepterar olika tillsätt
ning för olika lärarkategorier, vilket utredningen icke anser önskvärt, sam
manfattar den de huvudkrav, det ideala tillsättningsförfarandet skulle upp
fylla, i följande punkter.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
25
1. att vara objektivt;
2. att garantera ett skäligt lokalt inflytande;
3. att vara lätt att bemästra ur administrativ synpunkt;
4. att erbjuda möjlighet för en central myndighet att erhålla överblick
över behovet av vissa tjänster;
5. att vara så konstruerat, att det icke binder en tjänsteinnehavare vid
en en gång erhållen tjänst;
6. att erbjuda en sökande möjligheter att samtidigt söka flera ledigför-
klarade tjänster och därvid, om han är den mest meriterade till mer än en tjänst, välja den han helst vill ha.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
B. Skolstyrelseutredningens förslag
1. Inledning
Utredningen anser, att det inte råder någon tvekan om att särskilda utskottet med sitt uttalande 1950 — att det sätt, varpå frågan om lärar- tillsättningen löstes, vore av väsentlig betydelse för att enhetsskolan skulle komma att omfattas med förtroende — åsyftade förtroende från såväl allmänhetens som lärarnas sida. Utredningen anför vidare härom.
Sedan skolkommissionen framlade sitt principbetänkande med bland an nat förslag om lärartillsättningen i enhetsskolan har detta spörsmål ten derat att bli en intressefråga, och det har allt klarare framgått, att en tillfredsställande lösning av den är av största betydelse för skolväsendets framtid. Utredningen har under sina överväganden fäst största avseende vid denna omständighet och betraktat det som sin angelägnaste uppgift att försöka lyfta upp frågan på ett sakligt plan och förhindra, att en lös ning i ena eller andra riktningen blir en allmän politisk eller kårpolitisk prestigefråga. En sådan lösning synes också möjlig att åstadkomma, om blott från alla håll möter en uppriktig strävan att inte låta yttre former bestämma ståndpunktstagandet utan i stället det reella innehållet i det förslag, som förordas.
Om man försöker se på problemet fördomsfritt och framför allt undviker att lägga enbart traditionella synpunkter på det, kan det knappast und vikas, att spörsmålet i grunden framstår som väsentligt mera praktiskt än principiellt. Vad det egentligen gäller är ju att finna de lämpligaste grun derna för urvalet till ett mycket stort antal allmänna tjänster och de for mer, vilka bäst garanterar, att urvalet sker på det sätt, man vill att det skall ske.
Beträffande dessa tjänster, såväl de statliga som kommunala, och deras innehavare råder ju — man måste se frågan mot denna bakgrund — i föl jande verkligt väsentliga avseenden fullständig enighet: staten skall om besörja lärarnas utbildning, statsmakterna skall fastställa behörighetskrav och föreskriva hur tjänsterna skall tillsättas, staten skall bestrida alla eller huvuddelen av lönekostnaderna, statsmakterna skall reglera lärarnas rätts liga ställning.
26
I fråga om ställning i rättsligt hänseende råder ingen praktisk skillnad
mellan den statliga och kommunala sektorns stora lärarkårer och beträf
fande de grundläggande reglerna för tillsättningen har en stor ehuru ej
fullständig överensstämmelse åvägabragts. Båda kategorierna betraktas
som offentliga tjänstemän.
Om man ser tillsättningsfrågan som en del av detta sammanhang får
den rimliga proportioner och det kan ur den speciella synvinkel, som denna
fråga ger icke gärna — om man anknyter till den utveckling som hittills
ägt rum — innebära någon omvälvande förändring, att enhetsskolan blir
en kommunal skola. Det svenska skolväsendet bygger sedan gammalt och
kommer framgent att bygga på en samverkan mellan stat och kommun.
Utredningen är enig om att den form för den framtida lär artillsättning en,
som skall skapas, också skall inrymma en sådan samverkan.
Utgångspunkten för utredningens överväganden har varit, att kommu
nen skall vara huvudman i förhållande till lärarna med skyldighet att i
juridiskt avseende ansvara som deras arbetsgivare. Om starka skäl kunnat
anföras för central eller regional tillsättning genom statlig myndighet, hade
nämnda förhållande icke i och för sig behövt utgöra hinder för en sådan
tillsättning. Central tillsättning kan emellertid för det första icke tänkas
för samtliga lärarkategorier, emedan rent tekniska hinder ligger i vägen,
och utredningen har icke funnit, att några tungt vägande anledningar ur
de hittills diskuterade synpunkterna kunnat anföras till stöd för sådan
tillsättning. Utredningen har noga prövat, om endast centralt tillgänglig
kompetens skulle vara i stånd att tillfredsställande bedöma de spörsmål,
som kan uppkomma vid tillsättning av lärare på det nuvarande realskole-
stadiet, men funnit, att så i det överväldigande flertalet tillsättningsärenden
icke kan vara eller bli fallet. De erfarenheter, som gjorts av den nuvarande
kommunala tillsättningen av lärare på detta stadium, talar i samma rikt
ning.
En tillsättning av den av utredningen föreslagna nya mellaninstansen
skulle ur teknisk synpunkt vara möjlig beträffande alla lärarkategorier
och erbjuda vissa fördelar, som tidigare framhållits. Genom att tillsätt
ningarna lyftes upp på ett regionalt plan skulle däri också ligga vissa ga
rantier för ett urval enligt de principer, utredningen i det föregående givit
sin anslutning. Utredningen har likväl icke slutgiltigt stannat för regional
tillsättning. Anledningarna härtill är följande.
Av organisatoriska skäl är det nödvändigt, att enhetsskolan blir en kom
munal skola. Detta är emellertid icke den väsentliga anledningen till att
beslut därom fattats. Den beslutande skolreformen förutsätter inte bara
kommunal förvaltning av enhetsskolan utan framför allt kommunala ini
tiativ och ökat kommunalt intresse för skolan, vilket i sin tur fordrar ökat
lokalt inflytande över skolväsendet. Skolreformen syftar till en bättre skola.
Utredningen tror, att vidgade befogenheter och ökat ansvar för skolans
lokala målsmän bidrager till detta syftes uppnående.
Utredningen framhåller också att den, enär skolväsendet i enlighet med
skolreformens anda och utredningens övertygelse i så stor utsträckning
som möjligt bör bli en kommunal angelägenhet — inte bara i betydelsen
kommunal uppgift — föreslagit vidgade befogenheter för de lokala skol
styrelserna i olika avseenden.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1957
27
Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit det konsekvent och naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningarna i första hand på de lokala skolstyrelserna och icke inskränka deras uppgifter till att allenast avge förord eller yttrande. Utredning ens i det följande redo visade förslag är ett försök att på kommunal grund skapa ett tillsättnings förfarande, som medger ett urval av sökande på basis av en allsidig, sak lig bedömning, vilken skall ske öppet och i samverkan med överordnad myndighet. Genom att bedömningen skall ske på detta sätt samt vara möjlig att besvärsvägen angripa och föra upp i högsta instans, skapas en ligt utredningens mening goda garantier för att prövningen blir objektiv.
Det har för utredningen tett sig angeläget att, så långt det är praktiskt genomförbart, skapa ett enhetligt tillsättningsförfarande dels för samtliga de lärarkategorier, som kan förutses komma att finnas i enhetsskolan (för söksskolorna), d. v. s. klasslärare, lärare i läroämnen, övningslärare och lärare i yrkesämnen, dels ock övergångsvis för motsvarande kategorier i de nuvarande folkskolorna, de högre kommunala skolorna, de kommunala anstalterna för yrkesundervisning och de statliga realskolorna. Under den tid enhetsskolan håller på att växa fram och söka sin form anser utred ningen det nämligen vara angeläget att den får det stöd, som ligger i, att den, ehuru dess målsättning är annorlunda, i organisatoriskt avseende från början likställes med parallellt existerande skolformer. För att ge allmänheten en riktig föreställning om och inställning till enhetsskolan skulle det enligt utredningens mening därför vara lämpligast, om det till sättningsförfarande, varom förslag här framlägges, från början finge gil tighet för samtliga de skolformer, som löper parallellt med den framväxande enhetsskolan och som i princip lyder under en gemensam lokal styrelse.
Den enligt utredningens uppfattning grundläggande principen, att vid tillsättningen hänsyn skall kunna tagas icke endast till formella meriter utan även till ådagalagd lämplighet i övrigt, kan enligt utredningens be dömande tillämpas beträffande alla de nämnda lärarkategorierna, för vilka också tillsättning sproceduren — med undantag för tjänster i 29 lönegraden — föreslås bli densamma. Även i fråga om befordringsgrunderna föreslår utredningen, att enhetlighet åvägabringas. De stadgeenliga befordrings grunderna för ämnes- och övningslärarna vid de statliga och högre kom munala skolorna samt vid försöksskolornas högstadium ävensom för lä rarna i folkskolan är, som utredningen framhållit, redan överensstämmande i sak.
2. Tillsättning av ordinarie lärare
Urvalsprinciperna. Utredningen föreslår, att normerande an visningar för meritvärderingen, enligt samma grunder som kommit till an vändning vid folkskoll iirartillsät t ningen, utarbetas för tillsättning av lärare
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
28
i läroämnen av olika slag, övningslärare och, så snart möjligheter därtill
finns, yrkeslärare. Vid tillsättningen skall den inbördes ordningen mellan
de sökande till lärartjänster vid skolor tillhörande det obligatoriska skol
väsendet, de högre kommunala skolorna, de kommunala yrkesskolorna samt
de allmänna läroverken, utom lektorstjänsterna, fastställas på grundval av
i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisningsskicklighet,
lärarexamina och tjänsteår) enligt nämnda normer men med hänsynsta
gande jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas likväl an
tingen ansluter sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett är av
betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen skall hänföras
andra examina än som är direkt avsedda för den sökta tjänsten, avlagda
prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt skriftställarskap samt kvalifi
cerad vidareutbildning såsom fortsatta studier och kurser eller studieresor
av större omfattning. Till den andra gruppen skall hänföras exempelvis
lärares arbete som ungdomsledare, insatser inom det frivilliga folkbild
ningsarbetet, medborgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag inom för
eningslivet.
Utredningens uppfattning är, att alla de meriter och egenskaper, som
kan komma under saklig bedömning skall beaktas vid fastställandet av
vilken sökande som främst bör komma i fråga till ledig tjänst. Därvid skall
hänsyn även kunna tagas till den ifrågavarande tjänstens eventuella, vid
ledigkungörandet meddelade behov av innehavare med speciell utbildning
eller särskilda insikter, t. ex. utbildning för undervisning i hjälpklass eller
behörighet att undervisa i engelska. Enligt utredningens sätt att se är det
således från skolans synpunkt självklart, att en skolstyrelse skall äga rätt
att vid bedömningen av sökandes meriter värdera den sökande högst, som
med goda förutsättningar i övrigt att fylla tjänsten bäst kan fylla det
speciella behov, som en skola kan ha. Med hänsyn till de föreliggande beho
ven av klasslärare med behörighet att undervisa i engelska eller handha
hjälpklassundervisningen och den bristsituation, som nu är förhanden, an
ser utredningen, att en kommun, som har behov av sådana lärare, skall äga
fästa stor vikt vid om sökande har dessa kvalifikationer eller icke. Utred
ningen föreslår, att mellaninstansen skall äga pröva och medge en kom
mun rätt att i ledigkungörande av tjänst meddela, att behov av lärare med
t. ex. kompetens att undervisa i engelska eller i hjälpklass eller med sär
skilda förutsättningar att handha gymnastik- och idrottsundervisningen
föreligger. Har så skett, bör sådan kompetens kunna bli av väsentlig bety
delse vid meritvärderingen.
Utredningen föreslår i det sammanhanget också, att lärartjänst inom det
obligatoriska skolväsendet skall stå öppen för kvinnliga och manliga sö
kande, såvida inte mellaninstansen på särskilda skäl medgivit undantag
från denna regel.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
29
Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det säväl i lärarens som skolans intresse bör finnas en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning, genom särskilda in satser för skolväsendet eller folkbildningen eller i kultur- och samhällslivet i övrigt visat aktivitet och intresse för skolfrågor och närstående problem ställningar. Man skall således inte binda tillsättningsmyndigheterna så hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga en helhetssyn på läraren elimineras.
Några preciserade anvisningar för hur bedömningen från denna sist nämnda synpunkt skall ske, anser utredningen det vara en motsägelse i sig självt att försöka utforma. Garantierna för att den skall bli riktig ligger enligt utredningens mening i den samverkan mellan lokal och regional myn dighet, som skall ske enligt förslaget om tillsättningsprocedur, vilket i sin tur bör ses mot bakgrunden av den föreslagna mellaninstansens samman sättning.
Tillsättningsproceduren. För att en objektiv och allsidig prövning enligt de grunder för urvalet, som utredningen anser böra gälla, skall säkras, anser utredningen att tillsättningsproceduren bör bygga på föl jande tre grundförutsättningar:
1. Bedömningen av de sökande skall först göras av skolstyrelsen, vars synpunkter, grundade på gällande meritvärderingsnormer, skall ligga till grund för andra instansers bedömande av de sökande. 2. Innan skolstyrel sens tillsättningsbeslut blir slutligt gällande, skall överordnat organ ha givit sin uppfattning om de sökande tillkänna för styrelsen. 3. Sökande skall ha möjlighet att i ärendet resa invändningar på materiella grunder, innan styrelsen fattar sitt slutliga beslut.
Den av utredningen föreslagna tillsättningsproceduren för ordinarie lärare i lägre än 29 lönegraden, är i sina huvuddrag följande.
Skolstyrelsen skall ombesörja att lediga eller ledigblivande tjänster kun göres till ansökan lediga. Om mindre än tre behöriga sökande anmäler sig, skall styrelsen själv äga avgöra, om förnyat ledigkungörande skall äga rum. Ansökningstiden skall vara tre veckor. Den förberedande behandlingen av tillsättningsärenden och föredragningen av dessa i skolstyrelsen skall obli gatoriskt åligga antingen skolchefen efter samråd med vederbörande rektor eller den skolledare styrelsen bestämmer. Det skall åligga denne att göra en skriftlig uppställning över de sökande, upptagande dem i den ordning han anser, att de enligt givna bestämmelser bör komma i fråga till tjänsten. Om skolchef ej finns i kommunen, vilket endast kan inträffa i ett fåtal av de allra minsta kommunerna, skall här avsedd förberedande handläggning och föredragning ske på sätt styrelsen bestämmer. Föredraganden skall vid sammanträde med skolstyrelsen eller vederbörande avdelning av sty relsen ange, i vilken ordning han anser, att de sökande enligt gällande
Kungl. Maj:ts -proposition nr 61 år 1957
30
befordringsgrunder bör ifrågakomma till tjänsten. Skall flera tjänster till
sättas samtidigt, skall var och en behandlas för sig.
Härefter eller vid ett följande sammanträde, som hålles senast inom tre
veckor, skall styrelsen till innehavare av tjänsten preliminärt utse den
sökande, som enligt styrelsens bedömande är mest meriterad för densamma.
Reellt sett skall styrelsen nu träffa sitt val bland de sökande. Med hänsyn
till att den preliminärt utsedde innehavaren under den tid, som måste för
flyta, innan tillsättningen kan bli definitiv, kan få anledning att icke vilja
tillträda tjänsten, skall styrelsen också ange, i vilken ordning den anser
övriga sökande böra komma i fråga. Härvid behöver dock icke upptagas
fler, än att styrelsen anser sig garderad mot eventuella bortfall av sökande
under förfarandets gång. Riskerna härför får styrelsen själv bedöma med
hänsyn till omständigheterna. Mindre än tre bör dock icke av styrelsen
nämnas. Varje sökande skall skriftligen underrättas om styrelsens prelimi
nära beslut.
Det preliminära tillsättningsbeslutet bör också bli slutgiltigt och därför
grundas på en omsorgsfull prövning. Styrelsen skall motivera, på vilka
grunder den stöder sitt ställningstagande. Motiveringen, som skall proto
kollföras, bör göras utförligare, därest den preliminärt utsedde sökandens
poängmässigt beräknade meriter understiger medsökandes. Skäl skall också
anges för ordningen mellan andra sökande. Justerat protokoll över styrel
sens beslut jämte tillhörande handlingar skall därefter insändas till mellan-
instansen, som skall pröva tillsättningsärendet. Har den regionala myndig
heten ingen erinran mot styrelsens beslut, skall den fastställa detta. I annat
fall skall den besluta, i vilken ordning de sökande skall ifrågakomma till
tjänsten. Motiven för ändringar av skolstyrelsens beslut skall klart anges
och meddelas denna. Styrelsen skall skriftligen underrätta kvarstående sö
kande om mellaninstansens beslut.
Om skolstyrelsens beslut fastställes, och fastställelsebeslutet vinner laga
kraft, vilket sker, om sökande icke inom fastställd tid anför besvär där
över, skall styrelsen till innehavare av tjänsten förordna den av kvarva
rande sökande, som enligt den fastställda ordningen är mest meriterad.
Styrelsen kan alltså helt naturligt icke frångå sitt eget preliminärt fattade
beslut, vilket får förutsättas i regel vara så välgrundat, att det kan fast
ställas av mellaninstansen. Skulle denna fastställa en annan ordning mel
lan de sökande, har styrelsen att antingen acceptera detta beslut och för
ordna den främste av kvarvarande sökande till tjänsten eller att besvära
sig över mellaninstansens beslut. Kungl. Maj:t skall härvid vara besvärs-
myndighet i enlighet med den av utredningen föreslagna huvudregeln vid
besvär över beslut, som fattats av mellaninstansen.
Enskild sökande skall äga att på materiella grunder överklaga mellan
instansens beslut, vare sig det innebär fastställelse eller ej av skolstyrelsens
preliminära beslut. Styrelsens beslut skall däremot icke kunna överklagas
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
31
annat än på formella grunder, vilket också skall gälla om styrelsens slutliga förordnande av tjänsteinnehavare.
Vare sig det klagas eller icke, är principen den, att skolstyrelsen — sedan ordningen mellan de sökande blivit definitivt fastställd, vilket alltså sker genom lagakraftvunnet beslut av mellaninstansen eller, vid besvär, efter beslut av Kungl. Maj:t — skall förordna den enligt nämnda ordning mest meriterade av kvarvarande sökande. Denna detalj i förslaget anser utred ningen vara av mycket väsentlig praktisk betydelse, enär man härigenom skulle undgå den med den nuvarande folkskollärartillsättningen förbundna olägenheten att tvingas göra om hela tillsättningsproceduren, så snart någon av de på förslag uppförda avgår från förslaget, innan val skett.
Adjunktstjänster i 29 lönegraden. Utredningen före slår beträffande tillsättningen av lärare i denna lönegrad, att urvalsprinci perna skall vara desamma som vid tillsättningen i övrigt, men att själva tillsättningsproceduren skall avvika från vad eljest är avsett att gälla. Således skall skolstyrelsen endast förorda sökande samt insända handling arna till mellaninstansen, varefter denna med eget utlåtande skall över lämna ärendet till skolöverstyrelsen, som förordnar tjänsteinnehavare.
I sin motivering för detta förslag framhåller utredningen att dess all männa resonemang rörande lärartillsättningen bort leda till ett för samt liga lärarkategorier i enhetsskolan och övergångsvis i mot denna svarande skolformer gemensamt tillsättningsförfarande. Innan denna slutsats dragés anser utredningen emellertid att vissa rent praktiska förhållanden måste beaktas, vilka talar för den av utredningen föreslagna avvikelsen.
Redan i utredningens direktiv påpekades, att hänsyn vid ställningstagan det till lärartillsättningen på enhetsskolans högstadium måste tagas till enhetsskolans anknytning till gymnasiet genom klass 9 g. Enligt utred ningens uppfattning har dock problemet numera förenklats något genom att adjunkter och ämneslärare i högst 27 lönegraden organisatoriskt är helt knutna till realskolan och enhetsskolan, varför särskild hänsyn endast be höver tagas till adjunktstjänster i 29 lönegraden.
Utredningen, som för sin del inte haft anledning att upptaga frågan om tillsättning av gymnasiets lärare till prövning, utgår från att denna tills vidare kommer att ske genom central myndighet. Enligt utredningens be räkningar var läsåret 1954/55 drygt 68 procent av alla tjänster i Ca 29 placerade vid läroverk med statligt eller kommunalt gymnasium, och någon nämnvärd minskning av denna procentsats anser utredningen inte att man med hänsyn till den nödvändiga utbyggnaden av gymnasieorganisationen kan räkna med för närvarande.
Det står enligt utredningen alldeles klart, att skolenheter av samma typ som de nuvarande högre allmänna läroverken kommer att bestå även i en framtid med den skillnaden att realskolan kommer att ersättas av enhets skolans högstadium eller del av sådant. När en skolenhet består av gym nasium jämte enhetsskolans högstadium, innebär detta icke, att två skilda
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1957
skolor inrymmes i samma byggnadskropp. Om så vore fallet, skulle talet om en skolenhet bli utan mening. Denna skola måste i stället ledas som en skola, och lärare måste anställas med hänsynstagande till hela skolenhetens behov. Detta innebär, att adjunkter i Ca 29 måste anställas för tjänstgö ring på båda de stadier, som det här är fråga om. Vid beräkning av lämplig ämneskombination för ledig sådan tjänst måste man följaktligen ta hänsyn både till gymnasiets och högstadiets behov. Skulle en uppdelning av dessa tjänster komma till stånd, så att vissa av dem vore knutna helt till gymna siet och andra helt till högstadiet, skulle ämneskombinationerna få be stämmas efter behovet hos den mindre enhet, som stadierna var för sig utgör. Detta skulle bli högst olämpligt både ur pedagogisk och administra tiv synpunkt.
En kategoriklyvning av adjunktstjänstema i Ca 29 skulle i nuvarande läge kunna bli ogynnsam för skolan. Det är nämligen att befara, att de centralt tillsatta gymnasietjänsterna skulle kunna komma att betraktas som mera åtråvärda än de kommunalt tillsatta högstadietjänsterna.
När det gäller befordringstjänster av det slag det här är fråga om, är det även av största vikt, att tillsättningen av tjänsterna samordnas, och det synes utredningen endast kunna ske på ett rationellt sätt genom skolöver styrelsen. Skolorna har också ett starkt behov av att överstyrelsen över blickar detta område för att deras behov av kvalificerade lärarkrafter rätt skall kunna tillgodoses. Även för lärarnas del innebär det givetvis en fördel om de kan söka tjänster vid olika skolformer samtidigt hos en enda myn dighet. Eljest måste man för praktiskt taget varje tjänst räkna med en kon takt mellan olika myndigheter och skolöverstyrelsen.
Utredningen ägnar i ett särskilt avsnitt uppmärksamhet åt spörsmålet om vlöjligheterna för lärare att samtidigt söka flera lediga tjänster. Enligt utredningens mening är vissa fördelar förknippade därmed. Beträffande rådande förhållanden framhålles i huvudsak följande.
För närvarande äger en läroverkslärare samtidigt söka hur många ledig- förklarade tjänster som helst, varjämte han kan uttala önskemål om vilken tjänst han i första rummet vill ha bland dem, till vilka han till äventyrs skulle vara den mest meriterade. I görligaste mån tillgodoses sådana önske mål, och det är frågan om möjligheterna att även i fortsättningen tillgodose dessa, som är av intresse i sammanhanget.
Folk- och småskollärare är också oförhindrade att söka flera samtidigt ledigförklarade tjänster, men för dem föreligger inte någon valmöjlighet, utan de är skyldiga att mottaga den tjänst, till vilken de först blir utsedda. Olikheten i detta avseende betingas främst av att tillsättningen i det förra fallet är central, i det senare rent lokal. Det må emellertid påpekas, att val möjligheten måste anses vara av avsevärt mycket större betydelse för en lärare i läroämnen, eftersom antalet tjänster i en viss ämneskombination inom en bestämd region alltid är betydligt mycket mindre än antalet klass lärartjänster inom samma område.
Det decentraliserade tillsättningsförfarande utredningen föreslagit omöj liggör enligt dess mening att för någon lärarkategori bibehålla en valfrihet motsvarande den som gäller vid nuvarande tillsättning av läroverkslärare.
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
33
Under förutsättning att tillsättningsärendena i mellaninstansen handlägges
under fyra bestämda perioder och att sökande klart anger vilka tjänster
han söker, anser utredningen att i avvaktan på ytterligare erfarenheter
följande bör gälla i detta avseende.
Rätt att ange i vilken ordning han vill komma i fråga till inom ett och
samma mellaninstansområde samtidigt sökta tjänster bör tillkomma sö
kande av alla kategorier tjänster. Lärarna i läroämnen bör härutöver äga
rätt att söka ytterligare sammanlagt tre tjänster inom andra mellaninstans-
områden med angivande av i vilken ordning de önskar erhålla tjänsterna.
Genom kontakt mellan berörda mellaninstanskanslier torde en samordning
kunna ske så att framförda önskemål kan tillgodoses.
Utredningen understryker, att sedan praktisk erfarenhet sålunda vunnits
en omprövning av denna fråga bör ske beträffande samtliga lärarkategorier.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
3. Tillsättning av icke-ordinarie lärare
Utredningen föreslår, att samtliga icke-ordinarie lärare vid de av utred
ningens tillsättningsförslag berörda skolformerna skall tillsättas av skol
styrelsen utan att samverkan dessförinnan skall sökas med överordnat
organ. Varje anställning av icke-ordinarie lärare, utom av timlärare, för
minst en hel termin skall emellertid dels ledigkungöras dels kunna överkla
gas. Förutses anställningen bli av kortare varaktighet och är ej fråga om
fortsatt anställning för i kommunen redan tjänstgörande lärare, skall hän
vändelse ske till tjänstemannaförmedlingen. Principerna för urvalet skall
vara desamma som vid tillsättning av ordinarie lärare.
I sin motivering för detta förslag erinrar utredningen om att de icke-
ordinarie lärarna i läroämnen (med undantag för lärare i Ce 29 vid de all
männa läroverken) ävensom icke-ordinarie folkskollärare i de sex landsting
fria städerna för närvarande tillsättes utan föregående kontroll från högre
myndighets sida. Vid tillsättning för minst en hel termin av icke-ordinarie
folkskollärare i annan än nämnd stad skall statens folkskolinspektör avge
yttrande över de sökandes meriter innan styrelsen tillsätter. Då tillsätt-
ningsförfarandet enligt utredningens mening skall vara enhetligt, och det
icke längre finns reella skäl att i fråga om skolväsendets ledning och
administration ställa de landstingsfria städerna i en särställning, förordar
utredningen, som anser att några olägenheter icke förmärkts av att de
landstingsfria städerna själva handhaft sin folkskollärartillsättning, att
enhetlighet de olika kommunerna emellan åstadkommes på så sätt, att
det för de landstingsfria städerna nu tillämpade systemet blir generellt gäl
lande vid tillsättning av icke-ordinarie lärare.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr 61
34
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1957
4. Tillsättning av skolledare
Utredningen föreslår beträffande tillsättningen av skolchefer, rektorer vid
enheter av den obligatoriska skolan, vid högre kommunala skolor, kommu-
nala yrkesskolor och statliga realskolor följande förfarande.
Skolledartjänst ledigkungöres av skolstyrelsen. Sedan ansökningstiden
utgått och vederbörande skolledare upprättat förteckning över de sökande
och deras meriter samt till skolstyrelsen avgett yttrande över den ordning
i vilken han anser, att de bör ifrågakomma till tjänsten, bestämmer styrel
sen den ordning i vilken den anser, att de sökande — eller minst tre av
dem — med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper bör ifrå
gakomma samt utser preliminärt den enligt dess uppfattning främste i
denna ordning. Härefter insändes handlingarna jämte styrelsens prelimi
nära beslut till mellaninstansen, vilken med eget yttrande vidarebefordrar
ärendet till skolöverstyrelsen eller, om det gäller rektor vid yrkesskola,
överstyrelsen för yrkesutbildning.
Den centrala skolmyndigheten prövar ärendet samt fastställer den ord
ning i vilken de sökande enligt dess mening bör ifrågakomma. Sedan veder
börande överstyrelses beslut vunnit laga kraft eller ärendet, om det över
klagats, av Kungl. Maj:t slutligt avgjorts, skall skolstyrelsen till inneha
vare av tjänsten förordna den i den fastställda ordningen främste av de
kvarvarande sökande.
Då de högre allmänna läroverken skall lyda under skolstyrelsen och rek
tor vid dylik skola skall kunna förordnas som kommunal skolchef, har ut
redningen ansett sig böra framhålla det lämpliga i att skolstyrelsen får rätt
att yttra sig vid tillsättning av rektor vid högre allmänt läroverk.
I sin motivering för detta förslag framhåller utredningen, att de grunder,
enligt vilka kommunala folkskolinspektörer samt rektorer vid högre kom
munala skolor och allmänna läroverk bör utses, formulerats likartat och
till skillnad från vad som gäller om överlärare icke sammanbundits med
grunderna för urvalet till lärartjänst, ehuru rektor likaväl som överlärare
skall fullgöra viss undervisningsskyldighet. Enligt utredningens mening
har de tillsättande myndigheterna således i dessa fall erhållit möjlighet att
lägga särskild vikt vid skolledaregenskaperna. Beträffande denna möjlighet
anför utredningen.
Utgångspunkten vid utredningens överväganden av skolledartillsättning-
en — likaväl som lärartillsättningen — har varit, att den enligt en objektiv
bedömning mest meriterade sökanden bör utses. När det gäller skolledarna
föreligger emellertid den mycket väsentliga skillnaden i förhållande till
lärartjänsterna, att det här genomgående är fråga om chefstjänster, där
lämpligheten tör uppgiften — vilken den egentliga yrkesutbildningen som
lärare inte direkt förberett för — ofrånkomligen måste tillmätas en helt
35
annan vikt än vid lärartillsättningen. Detta gäller i särskild grad skol chef stjänsterna och i synnerhet skoldirektörstjänsterna med deras starka administrativa betoning.
Den bedömning av lämpligheten för skolledartjänst, som således måste ske, och som inte kan normbindas, bör i första hand bli den lokala skol styrelsens sak. Skolledarna skall i väsentlig grad arbeta enligt den kom munala skolstyrelsens intentioner och står i kommunens tjänst i en annan mening än läraren. Om det beträffande den senare med fog kan sägas, att han bör ha en viss rätt till befordran i den ordning hans av samhället plan lagda och ombesörjda utbildning samt formella meriter placerar honom, så måste i fråga om skolledarna anses gälla, att kommunen, som har ansva ret för skolans ledning och utveckling, själv skall äga bedöma vilken be hörig och kompetent person den vill ställa i spetsen för sitt skolväsen eller en del därav.
I konsekvens med detta resonemang, som ligger i linje med utredningens tidigare betonande av det berättigade och lämpliga i kommunalt inflytande över skolan, har utredningen hyst stark sympati för tanken, att skolsty relsen skulle äga utse skolledarna bland behöriga sökande, varvid rektors- tillsättningen vid folkhögskolorna lämpligen kunnat tjäna som förebild. Här har det traditionella självbestämmandet fått bestå, utan hinder av att lärarlönerna reglerats och till övervägande delen (90 procent) bekostas av statsmedel. Således äger skolans styrelse fritt välja rektor bland dem som av skolöverstyrelsen förklarats behöriga och lämpliga för tjänsten.
Utan att frångå sin uppfattning, att det lokala inflytandet skall få göra sig starkt gällande vid skolledartillsättningarna, särskilt då det gäller skol chef stjänster, vill utredningen dock föreslå ett förfarande, som ger mera tillfredsställande möjligheter att låta också de centrala skolmyndigheter nas erfarenhet och samlade överblick komma till uttryck vid urvalet av skolledarna. Detta kan ske, om tillsättningarna skall äga rum i samverkan mellan lokal och central myndighet på i princip samma sätt som samverkan enligt utredningens förslag skall ske mellan lokal och regional myndighet vid lärartillsättningen, varför utredningen förordar en dylik ordning.
Utredningen betonar emellertid, att det förslag om tillsättning av skol ledare, som utredningen framlägger, vilar på förutsättningen att skolsty relsens sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt kommer att bli avgörande vid tillsättningen.
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
C. Remissyttranden
Lärartillsättningen har berörts i ett mycket stort antal yttranden. Så lunda har 126 kommuner och 6 landsting i något avseende haft påpekan den att göra. Med hänsyn till spörsmålets invecklade natur är det emel lertid förståeligt, att remissmyndigheterna i regel inskränkt sig till allmänt hållna uttalanden. Klart är dock att utredningens förslag icke lyckats ut jämna de intressebetonade motsättningar, som kommit till synes i diskus sionerna kring tillsättningsfrågan, alltsedan denna genom skolkommissio- nens principbetänkande 1948 blev aktuell.
36
Positionerna är ännu i stort sett oförändrade. Företrädarna för de kom
munala synpunkterna på skolväsendet, främst de båda kommunförbunden,
å ena sidan och de akademiskt utbildade lärarnas sammanslutningar å den
andra kritiserar från rakt motsatta utgångspunkter det föreliggande försla
get. Den förra sidan finner att utredningen icke lyckats skapa garantier
för att lokala synpunkter skall kunna göra sig gällande vid tillsättningen,
medan den senare bestämt motsätter sig att kommunalt inflytande över
huvudtaget skall kunna göra sig gällande vid tillsättningen av lärare i läro
ämnen.
Lärarna och skolledarna vid det obligatoriska skolväsendet ställer sig i
princip positiva till utredningsförslaget. De statliga remissmyndigheterna
ställer sig, generellt sett, kritiska, i första hand till de föreslagna grunderna
för meritvärderingen. Skolöverstyrelsen har framlagt ett fullständigt alter
nativ till utredningens förslag om tillsättningsprocedur.
Redovisningen av remissyttrandena sker i det följande så, att de statliga
myndigheternas — utom skolöverstyrelsens — ståndpunktstaganden redo
visas först, varefter en redogörelse lämnas för hur de kommunala myndig
heterna ställt sig. Därefter följer kommunförbundens synpunkter, vilka är
av principiell natur. Då dessa motsäges av Läroverksliirarnas riksförbund,
redovisas därför först detta och sedan övriga lärarförbunds yttranden i an
slutning till kommunförbundens. Slutligen redovisas skolöverstyrelsens
utlåtande. I de avseenden, där andra yttranden innehållit konkreta förslag,
tages dessa upp i sammanhang med vad överstyrelsen anfört.
I remissmyndigheternas allmänna resonemang har i allmänhet åtskillnad
icke gjorts mellan tillsättning av lärare och av skolledare. Icke-ordinarie
lärares tillsättning har endast undantagsvis berörts. Vissa konkreta förslag
rörande denna tillsättning och tillsättningen av skolledare behandlas dock
särskilt i det följande.
Statens folkskolinspektörer har genomgående fattat sig kort i fråga om
lärartillsättningen. Av de 37 inspektörer, som berört spörsmålet, har 14 an
slutit sig till utredningens förslag i det hela, medan 12 avstyrkt. Bland de
senare förordar 3 att mellaninstansen skall tillsätta lärarna och 3 att lärarna
i läroämnen skall tillsättas av central myndighet. Utan att ta bestämd
ställning i själva tillsättningsfrågan understryker 11 inspektörer, att be
stämmelserna måste utformas så, att ovidkommande synpunkter icke kan
göra sig gällande vid urvalet av sökande. Härom anföres i yttrandet från
Statens folkskolinspektörers förbund.
Vad slutligen beträffar meritvärderingen vid lärartillsättningar har för
bundsstyrelsen uppmärksammat utredningens terminologi om »objektivt
urval» och »objektiv tillsättning». Utredningen inlägger i dessa uttryck,
att icke endast sökande, som visar högsta poängtal vid betygs- och tjänste-
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
37
årssummering efter vissa system, skall anses mest meriterad, utan att där jämte viss hänsyn skall kunna tagas till kommunens speciella behov av viss lärarkraft och till faktorer, som kan bidraga till en riktigare helhetssyn på läraren. Förbundsstyrelsen fruktar, att om bestämmelser i den riktningen utfärdas de kan leda till raka motsatsen. Det synes i hög grad angeläget, att inga lösliga och alltför skönsmässiga bedömningar får göra sig gällande. Bestämmelser och anvisningar rörande tillsättningsförfarandet måste ut formas så, att de lämnar erforderliga garantier häremot.
Sju domkapitel har yttrat sig. Domkapitlet i Strängnäs har ingen erin ran att göra mot utredningens förslag, medan domkapitlet i Linköping en dast är berett att tillstyrka i vad förslaget gäller tillsättning av folkskol lärare. Enligt domkapitlet i Lund bör den obligatoriska skolans lärare väl jas och medborgerliga förtroendeuppdrag samt föreningsuppdrag icke räk nas som meriter vid lärartillsättningen. Denna senare uppfattning delas av domkapitlet i Visby. Tillsättning genom mellaninstansen förordas av dom kapitlen i Växjö och Luleå.
Domkapitlet i Göteborg anser, att utredningens tillsättningsförslag ute sluter kommunerna från varje reellt inflytande på tillsättningen och före slår, att bestämmelserna utformas så, att därav tydligt framgår, att skälig hänsyn bör tagas till skolstyrelsens beslut om tillsättning, under förutsätt ning att skolstyrelsen utser någon av dem som varit för tjänsten mest meri terade och som inbördes ägt i huvudsak likvärdiga förtjänster.
Överståthållarämbetet samt 12 länsstyrelser behandlar lärartillsättning- en. 8 länsstyrelser förordar central tillsättning av samtliga adjunkter och 1 av samtliga ämneslärare. 6 länsstyrelser avstyrker att medborgerliga förtroendeuppdrag och deltagande i föreningsarbete skall kunna räknas som merit vid konkurrens om lärartjänst och 2 uttalar betänkligheter häremot. Länsstyrelserna i Södermanlands och Kopparbergs län kritiserar tanke gången att lärare i statliga skolor skulle tillsättas av kommunala organ. Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar, att den obligatoriska skolans lärare tillsättes genom val på samma sätt som nu sker i folkskolan. Läns styrelsen i Jämtlands län och överståthållarämbetet ansluter sig i princip till utredningens förslag om meritvärderingen.
Statskontoret erinrar om sitt ställningstagande i utlåtandet över skol- kommissionens betänkande och anför följande.
Av det sagda torde framgå, att ämbetsverket helt delar utredningens uppfattning, att lärartillsättningen skall ske på objektiva grunder. Att här vid i viss utsträckning hänsyn måste tagas även till meriter, som icke kunna siffermässigt beräknas, torde vara självfallet. Statskontoret är emellertid icke berett att giva begreppet objektiv tillsättning en så vidsträckt tolk ning som utredningen velat göra.
Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957
38
Ämbetsverket föreslår härefter, att medborgerliga förtroendeuppdrag
och deltagande i föreningsarbete skall utgå som särskilda meriter vid lärar-
tillsättningen. Statskontoret säger sig vidare icke ha något emot att ett
enhetligt tillsättningsförfarande skapas och ansluter sig också till utred
ningens tanke att giva skolans lokala målsmän större befogenheter och
ökat ansvar på detta område men har ett förbehåll att göra.
Så länge frågan om realskolans framtid ej avgjorts och den statliga läro
verksorganisationen består, bör dock enligt ämbetsverkets mening någon
ändring av gällande regler för tillsättning av den statliga skolans lärare
icke vidtagas. Att tillsätta ordinarie lärare samt lärare i lönegrad Ce 29
vid de allmänna läroverken bör därför liksom hittills ankomma å Kungl.
Maj:t eller skolöverstyrelsen.
Kommunala myndigheter. Av de 126 kommuner som yttrat sig rörande
lärartillsättningen tager 92 ställning till det föreslagna tillsättningsförfaran-
det som sådant, medan de övriga endast berör någon enskildhet eller stan
nar vid att deklarera en allmän synpunkt.
29 kommuner tillstyrker förslaget i dess helhet eller lämnar det utan
erinran, under det att 8 i princip uttalar sig för det men med förbehåll i
ett eller annat avseende. Bland de tillstyrkande kommunerna märks främst
Stockholm, vars fullmäktige beslutat »tillstyrka utredningens förslag angå
ende former för tillsättning av ordinarie lärare, innebärande a) att sådan
lärare utses preliminärt av skolstyrelse och definitivt av mellaninstansen
med undantag dock beträffande lärare i lönegrad 29, som utses av skol
överstyrelsen, b) att lärare skall utses på det sätt utredningen föreslagit
(ej val mellan flera på förslag uppförda sökande), c) att såsom merit
skall kunna tillgodoräknas 'verksamhet som ungdomsledare, insatser inom
förenings- och organisationsarbete samt medborgerliga förtroendeuppdrag’».
Bland de tillstyrkande kommunerna återfinnes vidare Nynäshamn, Flen,
Lidköping, Mariestad, Skövde, Sala, Vänersborg, Broby, Gustavsberg,
Råneå, Nederkalix, Österåker och Hörnejors.
Tillhopa 11 kommuner tillstyrker utredningsförslaget utom såvitt det av
ser tjänster i 29 lönegraden, vilka av dessa kommuner föreslås omfattade
av utredningens tillsättningsförslag. Bland kommuner som företräder
denna uppfattning märks Örebro, Borås, Kristianstad, Växjö, Visby, Hud
dinge, Sura och Holmsund.
För en rent lokal tillsättning genom val har Laxå, Stora Tuna, Tjörn och
Lerum klart uttalat sig. I yttrandet från den sistnämnda kommunen mo
tiveras ställningstagandet. Det anföres att en enhetlig tillsättning av
samtliga tjänster inom enhetsskolan är en nödvändig förutsättning för en
gynnsam utveckling av den nya skolan. Ett fritt val mellan tre skulle på
ett betydligt bättre sätt motsvara principen om den kommunala självsty
relsen, som kommunalfullmäktige säger sig vilja hävda även på detta
område.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
39
Ytterligare 23 kommuner uttalar sig till förmån för kommunernas rätt att fritt välja lärare. I dessa fall framgår det dock icke fullt klart om me ningen är, att samtliga eller blott vissa lärargrupper skall tillsättas medelst val. Bland kommunerna, som mera obestämt uttalar sig för valmetoden, kan nämnas Göteborg, Hälsingborg, Piteå, Timrå, Knivsta, Karlsborg,
Malung, Anundsjö, Lång sele och Vår g år da.
För val av samtliga lärarkategorier utom adjunkter har 6 kommuner uttalat sig.
Central tillsättning av samtliga adjunktsfcjänstei; föreslås av 7 kommuner och 4 förordar sådan tillsättning av samtliga lärare i läroämnen. I yttran det från Eskilstuna hävdas, att samtliga befordringstjänster bör tillsättas centralt.
Sammanfattningsvis kan beträffande de ifrågavarande 92 kommunernas ståndpunktstagande sägas, att 82 ställt sig positiva till utredningens för slag eller i något avseende förordat ett starkare kommunalt inflytande på tillsättningen, medan ett tiotal förordat en begränsning av detta inflytande i fråga om lärarna i läroämnen.
Av kommuner, som uttalat en mera bestämd uppfattning om beford ringsgrunder och meritvärderingsnormer kan nämnas
Västra Kinda, Kalmar och Östersund, som avstyrker, att medborgerliga för troendeuppdrag och insatser inom föreningsarbete skall betraktas som me riter. Eskilstuna avstyrker helt den s. k. fjärde befordringsgrunden och Malmö menar, att »inom fjärde befordringsgrunden böra endast pedago giska meriter beaktas». Ett tio-tal kommuner uttalar sig mera allmänt mot den utformning utredningen gett befordringsgrunderna med motive ringen att dessa lämnar spelrum för ovidkommande synpunkter.
Av de 6 landsting som yttrat sig om lärartillsättningen begränsar ett sitt yttrande till att avse yrkeslärarna, medan de övriga i det hela ställer sig positiva till utredningens förslag.
Svenska landsting sförbundet har icke berört lärartillsättningen. Skolsty relseförbundens rikskommitté, som finner det inkonsekvent, att icke kom munerna, på vilka i andra avseenden stort ansvar lägges, också helt får taga ansvaret för lärartillsättningen, tillstyrker ehuru med stor tvekan utred ningens förslag. Rikskommittén föreslår dock, dels att lärare i 29 lönegra den skall tillsättas i enlighet med utredningens förslag i övrigt, dels ock att det i anvisningar för mellaninstanserna understrykes, att största hänsyn bör tagas till skolstyrelsens önskemål, då styrelsen motiverar val av annan sökande än den som har högsta poängsumman.
Beträffande lärartillsättningen konstaterar Svenska stadsförbundet inled ningsvis, att utredningens behandling därav icke alls verkar övertygande och anför härom följande.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 61 år 1957
Också i detta sammanhang utgår utredningen ifrån förutsättningen, att enhetsskolan skall bli en kommunal skola — här sägs det till och med vara nödvändigt att så sker — och förklarar sig därför finna det konsekvent och naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningama i första band på de lokala skolstyrelserna och icke inskränka deras uppgifter till att allenast avge förord eller yttrande. Men skillnaden mellan denna prin cipiella ståndpunkt och den faktiska innebörden av vad utredningen före slår beträffande tillsättning av ordinarie lärare är mycket stor. I realiteten kan det lokala förvaltningsorganets medverkan sägas vara inskränkt till att prestera en meritvärdering av de sökande — och detta förutsättes åt minstone väsentligen ske efter noggrant preciserade värderingsregler — utan att denna värdering skall ha någon utslagsgivande verkan i fråga om till sättningen. Förbundsstyrelsen har mycket svårt att inse, att en sådan med verkan innebär något mera än »allenast» avgivande av förord eller ytt rande; snarast synes motsatsen få sägas vara fallet.
Då utredningen synes ha velat fästa synnerligen stort avseende vid att åstadkomma ett tillsättningsförfarande, som tillgodoser ifrågakommande sökandes önskemål beträffande sin verksamhetsort, bör det också framhål las, att dylika önskemål dock icke gärna kunna få vara något primärt i detta sammanhang. Det allmänna intresset att vid varje tillsättning få den för uppgiften lämpligaste måste vara den avgörande synpunkten. Det av utredningen föreslagna tillsättningsförfarandet synes ej innebära några spe ciella garantier i detta avseende.
Enligt förbundsstyrelsens mening bör tillsättningen av lärartjänster inom det skolväsende, som befinnes böra handhavas kommunalt, ankomma på kommunala organ. Detta utesluter givetvis icke, att särskilda anordningar kunna behöva vidtagas för att ge ett sådant tillsättningsorgan besked om de sökandes kvalifikationer för tjänsten i sådana hänseenden, som detsam ma ej kan vara skickat att bedöma.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
Svenska landskommunernas förbund konstaterar, att lärarkårernas olika intressen och hänsynen till rådande förhållanden inom det högre undervis ningsväsendet fått bli helt utslagsgivande för utredningens ställningsta gande. Förbundet anser att det kommunala inflytandet på lärartillsätt- ningen skulle bli en chimär, om utredningens förslag följdes och att det bara skulle bli en onödig omgång att låta skolstyrelsen verkställa en me kanisk meritvärdering för tjänster, som ändå skulle tillsättas av mellan- instansen. Förbundet anför vidare.
Det har i så många sammanhang framhållits, att den nya skolan skall vara en kommunal skola. En av de viktigaste förutsättningarna för att kommunerna skola betrakta skolan som något mera än en ur ekonomiska synpunkter tyngande kommunal förvaltningsuppgift måste vara att de bibehållas vid åtminstone sin nuvarande medverkan vid lärartillsättningen. Det skulle enligt styrelsens mening vara ett psykologiskt missgrepp att nu låta detta inflytande försvinna. Den lilla jämkmån till förmån åt en lokal bedömning, som nu ges beträffande tillsättningen av folkskolans lärare och distriktsöverlärare, bör bibehållas. Särskilt ifråga om en kommunal skol ledare, som blir en av kommunens viktigaste funktionärer, är det mera betydelsefullt att han har skolstyrelsens och kommunens odelade förtro
41
ende än att han vid meritvärderingen kommit att ligga några tiondels
poäng över medsökandena. Utredningens förslag i fråga om lärartillsätt-
ningen andas sålunda omotiverad misstro mot kommunerna och bygger
helt på den förutsättningen att en lärares och skolledares duglighet skulle
vara praktiskt taget helt beroende av betygspoäng och antal tjänsteår.
För att bjärt illustrera hur diametralt motsatta uppfattningar utredning
ens förslag givit upphov till, kan här som jämförelse med landskommuner
nas förbunds mening lämpligen citeras följande slutsats, till vilken Läro-
verksläramas riksförbund för sin del kommit.
Utredningen tror med andra ord kommunerna om allt gott; förbundet
konstaterar för sin del att förutsättningar fortfarande finns för ett enskilt
missbruk av den kommunala makten och vill skydda lärarna däremot.
Riksförbundet driver, som förut framhållits, med stor energi den linjen,
att något kommunalt inflytande icke bör utövas vid tillsättningen av de
lärargrupper förbundet representerar. Förbundet anser vidare, såsom fram
går av ovanstående citat, att det av skolstyrelseutredningen framlagda
förslaget icke endast ger rum för ett kommunalt inflytande utan även för
ett kommunalt maktmissbruk. Förbundets argumentation för avstyrkande
av utredningsförslaget torde böra återges tämligen utförligt.
Förbundet utgår från skolkommissionens uttalande, att kommunens be
stämmanderätt blir illusorisk, om kommunen icke har rätt att tillsätta
lärare. Riktigheten av denna uppfattning kan enligt förbundets mening
på goda grunder bestridas, och förbundet menar, att skolkommissionens
uppfattning med avseende på liirartillsättningen är en trossats, som till
varje pris måste hävdas, vilket förhållande föranlett utredningen att skapa
en invecklad tillsättningsprocedur, som ger sken av garanti mot missbruk
av den kommunala självbestämmanderätten. Några sakskäl utöver ett
önskemål om likformighet har utredningen enligt förbundets mening icke
förebragt för kommunernas ökade befogenheter med avseende på tillsätt
ningen av ämneslärare.
Förbundet framhåller som exempel på en reell kommunal maktbefogen
het den rätt, realskoleutredningen i sitt förslag tillagt kommunerna beträf
fande realskoleväsendets utformning, där maktutövningen skulle medföra
ett klart ansvar och kunna medföra politiska konsekvenser för dem som
utövar beslutanderätten. Med avseende på lärartillsättningen förhåller det
sig enligt förbundets mening annorlunda. Förbundet förutsätter, att alla
berörda parter har ett gemensamt önskemål, nämligen att varje lärartjänst
skall besättas med den för tjänsten mest lämpade. Så länge man därvid tar
hänsyn till lärarutbildning och lärarerfarenhet som utslagsgivande moment,
anser förbundet tillsättningsförfarandet vara objektivt. Förbundet anför
härefter.
Om man däremot gör gällande, att det skall finnas ett utrymme för hän
synstagande till faktorer utöver utbildning och lärarerfarenhet, så att
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
42
huvudmannens slutliga ställningstagande skall få påverkas av omständig
heter, som dels värderas olika av olika människor — ofta med hänsyn till
de intressen de företräder — och dels icke alls eller i mycket ringa omfatt
ning har betydelse för bedömandet av en lärare i just denna hans egen
skap, kan man knappast förneka att tillsättningsgrunderna blir föremål
för en subjektiv bedömning. Då utredningen likväl kallar ett tillsättnings
förfarande, som medger hänsynstagande till »verksamhet som ungdoms
ledare, insatser inom förenings- och organisationsarbete samt medborgerliga
förtroendeuppdrag» för objektivt, har innebörden av detta begrepp till den
grad uttunnats, att det icke innebär något annat än en skyldighet att offent
ligt redovisa bevekelsegrunderna. Att detta senare innebär en viss — om än
ringa — trygghet mot alltför förflugna idéer skall icke förnekas. Däremot
ger det icke läraren trygghet på den väsentliga punkten, att han blir lika
bedömd var han än söker och mätt med samma mått som andra kolleger.
Ett irrationellt moment kommer in i lärarmeriteringen, som han själv
tvingas att taga hänsyn till.
Förbundet säger sig icke finna någon som helst möjlighet att acceptera
den utformning befordringsgrunderna fått enligt förslaget utan förklarar,
att det för förbundet är ett villkor utan alternativ, att vad utredningen
föreslagit om möjligheterna att vid tillsättning av lärare och skolledare taga
hänsyn till andra än med lärarutbildningen direkt sammanhängande meri
ter utgår. Förbundet anför vidare.
När man på kommunalt håll synes tillmäta tillsättningsmakten bety
delse, måste detta innebära, att man räknar med att låta även andra mo
ment än lärarerfarenhet och lärarutbildning spela in vid en tjänstetillsätt
ning — i annat fall blir nämligen den kommunala självbestämmanderätten
en chimär. Kommunal tillsättning är på grund av därmed förenade risker
inacceptabel för lärarna och bör vara — för den kommun som icke avser
att missbruka sin makt — enbart besvärande och ekonomiskt tyngande
för den kommunala förvaltningen. Därtill medför den för skolväsendet på
tagliga olägenheter. Utredningen har i betänkandet berört några av de
väsentligaste av dessa och ansett dem synnerligen viktiga men har icke
kunnat arbeta sig fram till lösningar av problemen. Detta gäller bland annat
de med varandra sammanhängande frågorna om lärares möjligheter att
samtidigt söka flera tjänster och de mindre begärliga skolorternas utsikter
att rekrytera lärare.
Förbundet ägnar härefter stor uppmärksamhet åt de problem som upp
står rörande möjligheterna att samtidigt söka flera tjänster vid en tillsätt
ning annorledes än i central regi och hävdar bestämt, att den metod här
för, som utredningen ansett böra prövas i samband med det av utredning
en föreslagna tillsättningsförfarandet, skulle vara förenad med stora prak
tiska svårigheter i tillämpningen.
Läroverkslärarnas riksförbund kritiserar i fortsättningen av sitt yttran
de, att utredningen sysslat med tillsättningen av lärare i andra skolformer
än den blivande enhetsskolan och särskilt att utredningen föreslagit till
sättning av de statliga realskolornas lärare genom kommunalt organ, skol
styrelsen, vilket av förbundet karakteriseras som en kommunalisering av
Kungl. Maj ds proposition nr 61 år 1957
43
statsläroverkens adjunkter i ett viktigt avseende. Ett sådant förslag måste, menar förbundet, uppmärksammas med hänsyn till om det leder till lämp liga och önskvärda konsekvenser även från andra synpunkter »än genom förandet av ett diskutabelt uniformitetsideal för olika lärargrupper.»
Efter att ha granskat vissa delar av det i utredningens betänkande in tagna förslaget till tillsättningsbestämmelser och föreslagit ändringar däri går förbundet in på frågan om anställningens trygghet. Det erinras därvid först om att förbundet alltid hävdat, att undervisningen »åtminstone på högstadiet» är en central uppgift och bör handhavas av statliga myndig heter. Därefter konstateras, att, även om man på läroverkslärarhåll icke hittills funnit skäl att frångå denna inställning, kommunerna, när det gäl ler enhetsskolan, uppenbarligen »blir huvudmän för lärarna åtminstone i vissa hänseenden». Sedan utredningens redogörelse för olika anställnings formers innebörd granskats, konstaterar förbundet, att den väsentligaste skillnaden mellan den kommunalt och statligt anställde lärarens trygghet består däri, att »själva rättegångsproceduren» vid fråga om entledigande är sådan att den statligt anställde tjänstemannens rättssäkerhet är större än den som den kommunalt anställde åtnjuter i en administrativ process. Emellertid förklarar förbundet att tryggheten i anställningen mindre är en fråga om skydd mot entledigande än ett problem om oberoende i ämbets utövningen och trivsel i arbetet.
Det är väl riktigt, att de försök till obehörig påverkan, som är kända, icke är många. Då man på lärarhåll likväl starkt betonar behovet för lärarna att stå fria gentemot de kommunala myndigheterna utan att annat än i allmänna ordalag kunna motivera sitt önskemål, ligger det nära till hands att avfärda det hela som en känslosak. Just detta bör emellertid enligt förbundets uppfattning inbjuda till en viss försiktighet: frågan har ytterst ett samband med lärarnas trivsel i arbetet.
Riksförbundet sammanfattar sin ståndpunkt sålunda. Förbundet avstyr ker utredningens förslag beträffande lärartillsättning genom kommunal styrelse och förordar central tillsättning, därvid fullmakt skall utfärdas för befattningshavare i 27 lönegraden och högre. Förbundet avstyrker med stor bestämdhet förslaget att i tillsättningsbestämmelserna införa en extra befordringsgrund, som bygger på en värdering av »verksamhet som ung domsledare, insatser inom förenings- och organisationsarbete samt med borgerliga förtroendeuppdrag».
Städernas folkskolinspeJctörsförbund yttrar sig kort om lärartillsättning- en. Förutom vissa påpekanden rörande det administrativa förfarandet vid tillsättningen anföres i huvudsak följande.
De förslag, som avser normer för meritvärdering och upprättande av för slag till tjänst in. m. vid tillsättning av lärare, synes ge garantier för att kraven på objektivitet tillgodoses och erforderliga möjligheter för prövning av skolstyrelses beslut är för handen. Att vid lärartillsättning tillämpa en hetliga normer för samtliga lärarkategorier synes vara lämpligt.
Kungl. Maj.ts 'proposition nr 61 år 1957
Beträffande själva tillsättningsförfarandet framhålles endast, att ett från gående av valet mellan de tre mest meriterade sökande särskilt för de större städernas del torde komma att betyda minskade möjligheter att an ställa lärare med relativt kort tjänstgöringstid men med höga betygsmeriter i övrigt.
Sveriges överlärarförbund anser det vara ofrånkomligt att principen, att den mest meriterade skall utses till innehavare av sökt tjänst, genomföres inom hela skolväsendet i samband med enhetsskolans införande. Vad utred ningen kallar »ett skäligt lokalt inflytande» förutsätter förbundet komma att i praktiken innebära, att den regionala skolmyndigheten tillmäter av skolstyrelsen framförd motivering stor betydelse.
Folkskolans lärarförbund delar utredningens uppfattning, att tillsätt ningsförfarandet skall vara detsamma för de olika lärargrupperna, och har ej några väsentliga erinringar att göra mot den föreslagna tillsättningspro- ceduren. Förbunden ansluter sig också till principen, att den bäst merite rade skall utses till ledig tjänst, men säger sig samtidigt icke kunna god taga någon ändring av nuvarande meritvärderingsbestämmelser, när det gäller de tre befordringsgrunderna och avvägningen mellan dem, i samband med övergången till ett nytt tillsättningsförfarande.
I anslutning till detta sista yrkande må anföras, att stadsfullmäktige i
Linköping, som anslutit sig till principen att den mest meriterade sökanden skall utses, förklarat sig icke vilja tillstyrka, att de 1946 utfärdade anvis ningarna rörande meritvärdering vid tillsättande av folk- och småskollärar- tjänster skall bli normerande för de anvisningar, som kan väntas bli fast ställda för meritvärdering vid lärartillsättningen. Enligt fullmäktiges upp fattning ger 1946 års anvisningar en så kraftig uppvärdering av tjänste åren, att övriga meriter inte kommer till full rätt. Fullmäktiges tillstyrkan av förslaget att den mest meriterade skall utses, säges därför ha till förut sättning att en bättre avvägning av meriterna kommer till stånd än den i de för tillsättning av folk- och småskollärare nu gällande anvisningarna.
Folkskolans lärarförbund tillstyrker utredningens förslag att speciell kompetens skall kunna bli av väsentlig betydelse vid meritvärderingen i vissa fall ävensom att tjänst endast under vissa förutsättningar skall kun na ledigförklaras för enbart manlig eller kvinnlig sökande. Förbunden un derstryker utredningens uttalande, att det i båda fallen skall föreligga ett aktuellt, till undervisningsarbetet knutet behov och att tillstånd av denna art skall meddelas med yttersta varsamhet.
Om själva meritvärderingen anför förbunden bland annat. Utredningen betonar ofta, att besluten i lärartillsättningsärenden skall grundas på en allsidigt objektiv bedömning av de sökande. Principiellt finns inget att invända mot detta betraktelsesätt, så länge den objektiva be dömningen avser lärarens meritering enligt de tre befordringsgrunderna och i övrigt meriter, som har direkt betydelse för lärarens undervisningsarbete.
Kungl. Maj.ts 'proposition nr 61 år 1957
45
Inom denna ram bör den tillsättande myndigheten ha möjlighet »att lägga
en helhetssyn på lärarna och i förekommande fall med hänsyn till genom
gångna kurser, vidareutbildning, vetenskapligt och pedagogiskt författar
skap och dylikt göra någon avvikelse från den rent poängmässiga rangord
ningen. För att få till stånd en mera enhetlig värdering av de nämnda icke
poängmässiga meriterna föreslår förbunden en viss maximering av värdet
av dessa meriter liksom i de fall, då särskild kompetens för viss tjänst skall
tillmätas väsentlig betydelse vid meritvärderingen.
Att hänsyn skulle kunna tagas till sökandes insatser inom föreningsarbete
eller till medborgerliga förtroendeuppdrag sätter förbunden sig bestämt
emot med motiveringen att möjligheter till mycket subjektiva värderingar
därigenom skulle öppnas. Även i fråga om insatser inom frivilligt bildnings-
arbete och ungdomsverksamhet utanför skolans ram ställer förbunden sig
tveksamma och förordar i varje fall synnerlig restriktivitet.
Tillsättningen av lärare i yrkesskolor har särskilt berörts i
några yttranden. Överstyrelsen för yrkesutbildning anför härom.
Överstyrelsen kan icke finna, att skolstyrelseutredningen har framlagt
några skäl för att centralisera denna tillsättning från kommunerna till läns-
instans. Den nuvarande ordningen med kommunal tillsättning av lärare i
yrkesskolor och med besvärsrätt över tillsättingarna hos överstyrelsen har
fungerat tillfredsställande; denna ordning bör därför bibehållas. Det är av
utomordentligt stor betydelse för yrkesundervisningen att icke heller till
sättningen av yrkeslärare fjärmas från arbetsmarknad och fackkunskap.
Beträffande tillsättningen av yrkeslärare har Svenska Facklärarförbun
det och Svenska yrkesskolföreningen samma uppfattning som överstyrelsen
för yrkesutbildning.
Facklärarförbundet anser sig vidare icke kunna tillstyrka en omläggning
enligt utredningens förslag av tillsättningen av övningslärare vid de all
männa läroverken.
Skolöverstyrelsen. De huvudprinciper, utredningen följt, och de krav,
utredningen ansett böra ställas på tillsättningsförfarandet, nämligen att det
skall vara enhetligt, att ett skäligt kommunalt inflytande skall kunna ut
övas på tillsättningen samt att urvalet skall ske på objektiva grunder,
säger överstyrelsen stå i överensstämmelse med dess synpunkter. Översty
relsen har emellertid icke ansett sig helt kunna acceptera utredningens för
slag rörande lärartillsättningen. Överstyrelsen föreslår, att de lärare, som
icke skall tillsättas av central myndighet, skall tillsättas av mellaninstansen.
Utöver utredningens förslag att lärare i 29 lönegraden skall tillsättas cen
tralt, anser överstyrelsen att dels samtliga lärartjänster vid lärarutbildnings-
anstalter och med dem stadigvarande förbundna skolor, dels också samt
liga befordringstjänster, således förutom adjunktstjänster i Ca 29 även
ämneslärar- och ämnesliirarinnetjänster i Ca 27, skall tillsättas av över
styrelsen.
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
46
Överstyrelsen framhåller, att befordringstjänster vid de högre kommu
nala skolorna och på försöksskolornas högstadier ledigförklaras alterna
tivt i Ca 29 eller 27 och att lönegraden, som är beroende av tjänstinneha
varens kompetens, fastställes först vid tillsättningen. Av tekniska skäl
anser överstyrelsen det därför nödvändigt att samtliga befordringstjänster
tillsättes på samma sätt.
Beträffande utredningens förslag att det skall tillkomma den lokala sty
relsen att fastställa ämneskombinationer framhåller överstyrel
sen, att ett visst centralt inflytande över ämneskombinationerna är erfor
derligt. I vilken utsträckning ämneskombinationerna skall fastställas av
överstyrelsen, anser överstyrelsen sig icke behöva ta definitiv ställning till
nu, då ämbetsverket förutsätter, att Kungl. Maj:t får bemyndigande att
utfärda föreskrifter härom.
Liksom utredningen har överstyrelsen funnit starka skäl tala för att
tjänstetillsättningarna samlas till vissa perio
der årligen. Enligt överstyrelsens erfarenhet är det olyckligt, om
flera tillsättningsperioder griper in i varandra, då det medför försening av
tjänstetillsättningarna. Överstyrelsen föreslår därför, att tillsättningen bör
ske under två perioder och icke fyra, som utredningen föreslagit. Den önsk
värda samordningen bör ske genom anvisningar från överstyrelsen.
Ansökan till flera tjänster samtidigt. Det har tidi
gare nämnts att Läroverksläramas riksförbund fäster stor vikt vid att
ämneslärare har möjlighet att söka flera tjänster samtidigt och att få uttala
önskemål om i vilken ordning de önskar komma ifråga till sökt tjänst.
Denna möjlighet är enligt förbundet väsentlig för åtskilliga ämneslärar-
grupper.
Också skolöverstyrelsen finner det önskvärt, att lärarna får de ifråga
varande möjligheterna, och understryker utredningens uttalande att dessa
valmöjligheter är av avsevärt större betydelse för en lärare i läroämnen
än för t. ex. en klasslärare. Överstyrelsen finner den av utredningen an
tydda utvägen att inom ramen för det föreslagna tillsättningsförfarandet
tillgodose valmöjligheten icke vara användbar och kan överhuvudtaget
inte acceptera en inskränkning av lärares rätt att samtidigt söka tjänster
i hela landet. Efter att ha påvisat vissa praktiska svårigheter, som är för
enade med en lösning enligt utredningens tankegång, anför överstyrelsen.
Den allvarligaste invändningen, som kan riktas mot förslaget, är emeller
tid, att ett genomförande av den föreslagna inskränkningen skulle få olyck
liga konsekvenser för de mindre eftersökta skolorna, särskilt de små sko
lorna och skolorna i Norrland. Tjänster vid dessa skolor skulle riskera att
bli helt utan sökande eller också att locka endast sådana mindre väl meri
terade sökande, som saknar möjligheter att med någon framgång deltaga
i konkurrensen om mera eftersökta tjänster. En välmeriterad lärare kom
mer icke att vilja kasta bort en valmöjlighet genom att söka en sådan
tjänst. Detta står icke i överensstämmelse med utredningens intentioner,
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
47
då denna särskilt framhållit (s. 434), att det system, som skall tillämpas på lärartillsättningen, icke får ha den verkan, att det ytterligare försvårar min dre eftersökta skoldistrikts möjligheter att få fullgoda lärarkrafter. I remiss yttrandena avspeglas rektorers och kollegiers farhågor beträffande konse kvenserna av en sådan inskränkning. Särskilt från skolorna i Norrland har med skärpa betonats, hur olyckliga verkningarna för deras del skulle bli.
Folkskolans lärarförbund berör också frågan om möjligheterna att söka flera tjänster samtidigt. De säger härom.
Förbunden anser, att nuvarande bestämmelser enligt folkskolestadgan i huvudsak fungerat bra. En betydande nackdel är emellertid, att läraren är bunden till den först erhållna ordinarie tjänsten och sålunda inte har någon möjlighet att överväga sin situation med hänsyn till andra samtidigt sökta tjänster. Förbunden anser, att den föreslagna tillsättningsprincipen — utan någon försämring för berörda skoldistrikt — möjliggör att lärare, som valts till ordinarie tjänst, medges en tid av 8 dagar, varunder han får ta ställning till om han vill motta förordnandet eller ej och lämna skriftligt svar till skolstyrelsen. Härmed skulle också folkskolans lärare erhålla viss möjlighet att tillgodose egna önskemål, då flera tjänster söks samtidigt. Eftersom flertalet ordinarie tjänster tillsätts inom ganska korta tidsperio der, beror det för närvarande alltför mycket på en slump, vilken av flera sökta tjänster, som först tillsätts och som läraren därmed automatiskt bin- des till.
Beträffande utredningens förslag rörande meritvärderingsnor mer understryker skolöverstyrelsen, utan att taga ställning till vad i ut redningens betänkande därom anförts i detaljer, vikten av att anvisningar av normerande art utfärdas. Överstyrelsen räknar med att det skall an komma på den att utfärda meritvärderingsanvisningar för tillsättning av lärare i läroämnen av samma typ som redan utfärdats rörande tillsättning av folkskolans lärare. Sådana anvisningar torde vidare enligt överstyrel sens mening — utöver redan utfärdade — kunna utarbetas för samtliga övningslärare, liksom i viss utsträckning även för yrkeslärare. Beträffande utredningens förslag angående meriter, som icke skall poängvärderas, utta lar överstyrelsen, att endast sådana meriter, som kan objektivt bedömas och som är av vikt för sökandes verksamhet som lärare, exempelvis aktivt folkbildningsarbete och arbete som ungdomsledare bör ha inflytande på bedömningen.
På frågan om det rent tekniska arbetet med uppgörandet av merit förteckningar över de sökande till lärartjänster har överstyrelsen en speciell synpunkt. Den framhåller, att arbetet med meritöversikter, när det gäller tjänster i läroämnen, kan vara ganska omfattande och varieran de och, om det utföres av orutinerad personal, mycket tidskrävande. Skall det utföras av de lokala skolstyrelserna, befarar överstyrelsen, att det kan bli försenat och mycket ojämnt utfört. Överstyrelsen föreslår därför, att dess merithandlingsarkiv som ett rent serviceorgan skall omhänderha det
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
48
tekniska arbetet med upprättande av översikter, poängberäkning och
granskning av behörighet för de grupper av tjänster, för vilka sådant behov
kan anses föreligga. I vilka fall detta kan gälla, anser överstyrelsen icke
behöva preciseras nu.
I fråga om själva tillsättningsproceduren delar översty
relsen utredningens uppfattning att skolstyrelsen skall avgiva förord be
träffande de centralt tillsatta lärartjänster som här är i fråga. Detta skall
enligt överstyrelsens mening gälla också lärartjänsterna vid lärarutbild-
ningsanstalter och med dem samverkande skolor.
Vad utredningen föreslagit om skyldighet för skolstyrelsen att vid olika
tillfällen underrätta sökandena om ärendets preliminära behandling, finner
överstyrelsen alltför omständligt. Större olägenheter skulle dock enligt
överstyrelsens mening följa av förslaget att mellaninstansen skulle uppföra
lärarna i viss ordningsföljd, över vilken besvär skulle kunna anföras. Över
styrelsen befarar att det med en sådan anordning i många fall skulle an
föras besvär, som saknade relevans för det aktuella tillsättningsärendet och
vidare att Kungl. Maj:ts utslag i ett besvärsärende angående ordningsfölj
den skulle kunna komma att åberopas även i andra sammanhang, vilket
skulle medföra ytterligare svårigheter. Överstyrelsen avstyrker därför be
stämt utredningens förslag angående fastställande av ordningsföljden mel
lan sökande och besvär över denna ordningsföljd.
Även från andra synpunkter förefaller ett system, där lärartillsättningen
förlägges till skolstyrelsen på det sätt utredningen föreslagit, överstyrelsen
mindre tillfredsställande. Överstyrelsen säger sig i motsats till utredningen
anse det principiellt riktigt att beslutanderätten, utövad på ett objektivt
betryggande sätt, tillkommer den lokala skolstyrelsen och icke — som över
styrelsen anser ske genom utredningens förslag — mellaninstansen. Med
verkan av denna anser överstyrelsen dock att skolstyrelsen skall söka före
det slutliga avgörandet av tillsättningsärendet. Genom en sådan mera direkt
tillsättning av skolstyrelsen skulle enligt överstyrelsens mening vinnas, att
några inskränkningar i rätten att samtidigt söka tjänster över hela landet
ej behövdes och ej heller någon särskild ordningsföljd, över vilken besvär
kunde anföras. Vidare skulle samordning av de sökandes önskemål med
sannolikt mindre svårigheter än enligt utredningens förslag kunna ske av
föredraganden i skolstyrelsen omedelbart före tillsättningsbeslutet. Att nu
framlägga ett förslag enligt dessa riktlinjer synes emellertid överstyrelsen
icke möjligt, enär statliga enheter ingår i högstadiet och kommunal tillsätt
ning av lärarna vid dessa enheter enligt överstyrelsens mening icke torde
vara möjlig. Överstyrelsen finner det då först och främst beträffande »stat
ligt anställda lärare» vara en lämplig utväg, att de utses av mellaninstan
sen, vilken skulle bli en statlig myndighet. I utlåtandet anföres härefter
vidare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957
49
Då emellertid överstyrelsen starkt vill understryka utredningens uppfatt
ning, att det är av stor vikt att lärartillsättningen sker så enhetligt som
möjligt, kan överstyrelsen icke förorda ett särskilt tillsättningsförfarande
för nyssnämnda lärargrupp. Ett dualistiskt förfarande skulle medföra en
olycklig klyvning av lärarkåren och skapa svårigheter för enhetsskolan.
Överstyrelsen föreslår därför, att samtliga lärartjänster — med undantag
för de centralt tillsatta — tillsättes av mellaninstansema.
Emellertid är det av stor vikt, att skoldistrikten kan göra sina synpunk
ter gällande. Överstyrelsen föreslår därför, att vederbörande skolstyrelse
skall till mellaninstansen avge förord till tjänsten. Vid avgivande av detta
förord bör skolstyrelsen, vid sidan av siffermässigt bedömbara faktorer, taga
hänsyn även till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas likväl an
tingen ansluter sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett är av
betydelse för hans lärarverksamhet. Skolstyrelsen kan vidare framlägga
speciella lokala synpunkter på tillsättningsärendet. I förordet kan styrel
sen nämna icke blott den person, som styrelsen anser böra främst ifråga-
komma till tjänsten, utan därjämte, om så anses lämpligt, en eller flera
av övriga sökande i den ordningsföljd de bör ifrågakomma. Över skolstyrel
sens förord skall besvär icke kunna anföras.
Länsskolnämndens beslut om tillsättningen kungöres i Post- och Inrikes
Tidningar.
Besvär över beslutet skall kunna anföras hos Kungl. Maj:t även på mate
riella grunder.
Huruvida tjänsterna skall tillsättas medelst fullmakt, konstitutonal eller
förordnande, blir beroende av nu tillämpade principer, i vilka överstyrelsen
icke vill ifrågasätta någon ändring.
Den av överstyrelsen som synnerligen betydelsefull betraktade frågan
om lärares valmöjligheter vid samtidig ansökan till
flera tjänster föreslås löst på följande sätt.
Före länsskolnämndens tillsättning av tjänsten skall föredraganden till
fråga den lärare, som han har för avsikt att föreslå till tjänsten, huruvida
han accepterar en utnämning. Om sökanden icke accepterar, bör tillfälle
beredas honom att återtaga ansökan. Liknande förfaringssätt tillämpas
vanligen nu vid bland annat de högre kommunala skolorna. Om tillsätt
ningsärendena behandlas samtidigt inom de olika mellaninstansema, garan
teras lärarna med den här föreslagna anordningen viss valmöjlighet.
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
Sammanfattningsvis anför skolöverstyrelsen.
Genom det av överstyrelsen här föreslagna tillsättningsförfarandet skulle
de praktiska olägenheter överstyrelsen funnit följa av utredningens förslag
minskas ehuru icke helt undanröjas. Däremot skulle vid central tillsättning,
som möjliggör ett smidigare och snabbare tillsättningsförfarande, olägen
heterna helt undanröjas. Bland annat kan, som också utredningen framhål
lit, endast vid en central tillsättning sådan samordning av de sökandes
önskemål genomföras, som garanterar, att en sökande, som anmält sig till
flera tjiinster och är mest meriterad, verkligen kan få välja den tjiinst han
helst vill ha. Den här föreslagna metoden torde ur lärarnas synpunkt vara
att föredraga framför den av utredningen föreslagna.
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 saml. Nr Öl
50
Före avgivandet av sitt utlåtande över förslagen om tillsättning
av icke-ordinarie lärare bär skolöverstyrelsen tagit del av en
av Läroverkslärarnas riksförbund gjord, tämligen omfattande enkät-under
sökning bland icke-ordinarie lärare i gymnastik, icke-ordinarie lärare i läro
ämnen samt rektorerna vid högre skolor rörande deras erfarenheter och
synpunkter beträffande de nuvarande och det av skolstyrelseutredningen
föreslagna tillsättningssystemet för icke-ordinarie lärare. Överstyrelsen, som
i viss mån stöder sig på resultatet av nämnda undersökning, ansluter sig i
princip till de av utredningen framlagda förslagen rörande tillsättningen av
icke-ordinarie lärare och framhåller, att en tillsättning av dessa lärare efter
föregående ledigkungörande i Post- och Inrikes Tidningar otvivelaktigt
ger den säkraste garantien för både skolstyrelser och lärare. Under nuva
rande förhållanden med utpräglad lärarbrist inom vissa områden bör dock
enligt överstyrelsens mening av praktiska skäl — åtminstone tills vidare
— en annan ordning tillämpas. Överstyrelsen föreslår därför vissa avvikelser
från utredningens förslag.
För det första anser överstyrelsen icke att sådana extra ordinarie löne-
gradsplacerade tjänster, som är maximerade till sitt antal, skall tillsättas
av skolstyrelse, utan på samma sätt som överstyrelsen föreslagit att ordi
narie lärartjänster skall tillsättas. Vidare anser överstyrelsen, att systemet
att ledigkungöra icke-ordinarie anställningar i Post- och Inrikes Tidningar
icke är tillräckligt smidigt i nuvarande läge, då det gäller att utnyttja all
tillgänglig arbetskraft. Då överstyrelsen liksom utredningen anser det vara
av väsentlig betydelse, att tillsättningsförfarandet blir enhetligt för olika
lärarkategorier, föreslår överstyrelsen, att i huvudsak samtliga icke-ordina
rie lärare, utom de nyss nämnda extra ordinarie lärarna, tills vidare tillsät
tes efter hänvändelse till tjänstemannaförmedlingen. För att största möj
liga säkerhet skall garanteras lärarna, förutsätter överstyrelsen att en viss
reglering av förmedlingsverksamheten kommer till stånd.
Arbetsmarknadsstyrelsen avstyrker att förslaget om ledigkungörande av
icke-ordinarie lärartjänster till den del det avser lärare i läroämnen nu
genomföres. Sådana tjänster bör enligt styrelsens mening liksom nu ledig-
anmälas genom tjänstemannaförmedlingen.
Läroverkslärarnas riksförbund ansluter sig i princip till utredningens för
slag rörande ledigkungörande av icke-ordinarie anställning i Post- och Inri
kes Tidningar men anser sig av hänsyn till skolans behov av smidig försörj
ning med icke-ordinarie lärare i läroämnen i varje fall för närvarande — i
en tid av lärarbrist — böra avstyrka detta förslag. Lediganmälan bör i stäl
let ske till de offentliga tjänstemannaförmedlingarna. Förbundet förutsät
ter emellertid, att de fördelar, som följer med det av utredningen föreslagna
tillsättningssystemet, likväl i största möjliga utsträckning kommer de icke-
ordinarie lärarna i läroämnen till godo och att i detta syfte vissa av förbun
det angivna förbättringar av de nuvarande förhållandena vidtages.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
51
Förbundet föreslår också att extra ordinarie adjunkter i Ce 27 och extra
ordinarie ämneslärare i Ce 25 vid samtliga skolformer skall anställas och
antagas i lönegrader på samma sätt som för närvarande gäller för motsva
rande lärare vid allmänna läroverk.
Folkskolans lärarförbund anser, att de bestämmelser utredningen föresla
git, för att den icke-ordinarie läraren skall ha möjlighet att genom besvär
hävda sin rätt, icke kan ersätta den prövning statens folkskolinspektör nu
skall göra, innan icke-ordinarie lärare i folkskolan anställes. Förbunden fin
ner ytterligare överväganden vara erforderliga för att fa fram en acceptabel
motsvarighet till nämnda prövningssystem.
Förbunden framhåller även att extra ordinarie lärare alltid bör förordnas
tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning.
Tillsättningen av skolledare behandlas endast i ett fåtal
remissyttranden som en från lärartillsättningen skild fråga.
Skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning, att den enligt en objek
tiv bedömning mest meriterade sökanden bör utses, att vid denna bedöm
ning tjänstens speciella karaktär av skolledartjänst skall beaktas samt att
det lokala inflytandet skall få göra sig starkt gällande särskilt vid skol
chef stillsättningarna.
Gentemot utredningens betonande av det kommunala ansvaret för skol
väsendets ledning och utveckling framhåller överstyrelsen, att det centrala
ämbetsverket i enlighet med sin instruktion bär ansvar för skolväsendet i
dess helhet och att de lokala skolledarna skall följa icke blott skolstyrel
sens utan också den centrala skolledningens intentioner. Överstyrelsen, som
delar uppfattningen att skolledartillsättningen bör ske i samverkan mellan
lokala, regionala och centrala myndigheter, finner därför att denna bör ske
på sådant sätt, att överstyrelsen förordnar skolledarna. Härigenom skulle
enligt överstyrelsens mening ingen rubbning behöva ske av den förutsätt
ning, som utredningen lagt till grund för sitt förslag, nämligen att skolsty
relsens sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt skall bli avgö
rande vid tillsättningen.
Läroverkslärarnas riksförbund motsätter sig med stor bestämdhet att
skolledare tillsättes genom skolstyrelse med motiveringen att skolledar
tjänst till sin allmänna karaktär är sådan, att central tillsättning år ofrån
komlig.
Sveriges överlärarförbund erinrar om att förbundet sedan manga ar häv
dat, att överlärare skall tillsättas av skolöverstyrelsen, emedan nuvarande
system icke lämnar önskade garantier beträffande objektivitet. Utredning
ens förslag synes förbundet innebära en väsentlig förbättring på denna
punkt. Förbundet föreslår emellertid, att skolöverstyrelsen skall medverka
icke blott vid tillsättningen utan även då fråga uppkommit om att icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
52
lämna skolledare fortsatt förordnande. Förbundet föreslår, att skolstyrelses
beslut i sådant hänseende skall underställas överstyrelsen för godkännande.
Endast 7 kommuner har tagit upp förfarandet vid skolledartillsättning-
en till särskild behandling. Falun, Sollentuna, Kalmar och Vimmerby för
ordar central tillsättning. Huddinge föreslår att skolstyrelsen skall ha rätt
att välja en bland de tre främsta inom ett av skolöverstyrelsen upprättat
förslag, medan Finspång och Östra Vikbolandet menar, att styrelsen bör
äga att fritt välja sedan överstyrelsen fastställt vilka sökande som är
behöriga,
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
V. Departementschefen
Skolstyrelseutredningens förslag beträffande lärartillsättningen kan kort
sammanfattas på följande sätt.
Förslagen avser tillsättning av samtliga ordinarie och icke-ordinarie lärare
vid den obligatoriska skolan (folkskolan, enhetsskolan), de högre kommu
nala skolorna, de kommunala yrkesskolorna och de statliga realskolorna,
ävensom skolledarna vid dessa skolformer. Av de skolformer, som skall lyda
under den vid 1956 års riksdag beslutade nya skolstyrelsen, är endast gym
nasier undantagna från förslagen.
Utredningens utgångspunkt vid övervägandena av formerna för lärartill
sättningen har varit att försöka konstruera ett enhetligt tillsättningsför
farande — beträffande såväl urvalsprinciperna som själva proceduren — för
samtliga lärarkategorier vid de berörda skolformerna. Urvalet bland de
sökande föreslås ske på objektiva grunder. Häri inlägger utredningen emel
lertid inte att endast sådana meriter, som kan poängvärderas efter särskilda
system, skall bli utslagsgivande utan att urvalet av den sökande, som är
mest kvalificerad, skall ske jämväl med beaktande av andra relevanta om
ständigheter, som kan komma under saklig bedömning. Fasta befordrings
grunder och i anslutning till dessa utfärdade anvisningar för meritvärde
ringen skall ligga till grund för urvalet av sökande.
För att garantera ett objektivt urval föreslår utredningen, att tillsätt
ningen av ordinarie lärare skall ske i samverkan mellan skolstyrelse och
länsskolnämnd så, att styrelsen skall ledigförklara tjänst och preliminärt
utse den sökande, som styrelsen finner vara mest meriterad, varefter styrel
sens beslut skall prövas av nämnden. Denna skall antingen fastställa det
preliminära beslutet eller bestämma, att styrelsen skall tillsätta annan
sökande, d. v. s. den som enligt nämndens mening är mest meriterad. Nämn
dens beslut skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Sker det, bestämmer
Kungl. Maj:t vilken av de sökande styrelsen skall tillsätta.
Från detta förfarande har utredningen undantagit ordinarie adjunkter i
29 lönegraden, vilka föreslås skola tills vidare tillsättas av skolöverstyrelsen.
53
Icke-ordinarie lärare föreslås tillsatta av de lokala skolstyrelserna själva.
Skolledarna bör enligt utredningens mening tillsättas av skolstyrelsen i
samverkan med skolöverstyrelsen eller, då det gäller yrkesskola, överstyrel
sen för yrkesutbildning på samma sätt som samverkan vid lärartillsätt-
ningen skall ske mellan skolstyrelse och länsskolnämnd.
Utredningens förslag rörande formerna för tillsättning av lärare och skol
ledare har inte lyckats samla remissmyndighetema i samma utsträckning
som de i propositionen 1956: 182 redovisade förslagen rörande skolväsendets
lokala och regionala ledning. Med hänsyn till skolväsendets utveckling anser
jag det vara utomordentligt viktigt att motsättningarna kring denna fråga
utjämnas. Riktpunkten vid mina överväganden av det föreliggande materia
let har varit, att för riksdagen skall kunna läggas fram ett förslag till rikt
linjer för tillsättningsförfarandet, vilket i möjligaste mån beaktar de sakliga
synpunkter, som från olika håll framförts i frågan.
Den analys av hithörande problem, som skolstyrelseutredningen gjort,
synes visa, att de motsättningar, som kommit till uttryck, är mera skenbara
än verkliga och delvis grundade på förhållanden, som inte längre är ak
tuella. Vidare måste nu förutsättas, att förespråkarna för olika mer eller
mindre reella intressen av en bestämd tillsättningsform böjer sig för den i
detta sammanhang avgörande faktiska omständigheten, att en nioårig obli
gatorisk skola i kommunal regi skall upprättas. Denna reform kan inte för
verkligas utan förändringar av bestående förhållanden, och detta gäller
även om formerna för lärartillsättningen. Jag vill framhålla detta, då det
i diskussionen visats en stark benägenhet från olika parter att fordra, att
den för deras del bestående ordningen vid lärartillsättning icke får rubbas
genom enhetsskolreformen.
Vad som beträffande lärartillsättningen och därmed sammanhängande
frågor bör underställas riksdagen är, som jagnyss antytt, endast riktlinjer för
förfarandet vid tjänstetillsättningen. Det torde böra ankomma på Kungl.
Maj:t att framdeles närmare utforma reglerna för tillsättningsförfarandet i
huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen godkända riktlinjer här
för. För sammanhangets skull är det dock nödvändigt, att jag i det följande
på vissa punkter berör frågor om detaljutformning.
När det gäller de allmänna principer, på vilka ett nytt tillsättningsför
farande bör grundas, har jag helt kunnat ansluta mig till utredningens upp
fattning, att urvalet av sökande skall göras objektivt, att tillsätt
ningen skall ske genom samverkan mellan den lokala skolstyrelsen och
ett överordnat statligt organ samt att förfarandet vid tillsättning av olika
lärarkategorier så långt möjligt skall vara enhetligt. Jag skall närmast
motivera mitt ställningstagande i dessa olika grundläggande hänseenden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
54
Frågan huruvida objelctivitetsprincipen skall eller inte skall tillämpas vid
lärartillsättningen är en kärnpunkt kring vilken diskussionen väsentligen
rört sig. Det torde vara klart, att denna princip icke är förenlig med till
sättning genom val, såsom detta förfarande för närvarande är utformat vid
folkskollärartillsättningen. En tillsättning på detta vis, generellt eller för
vissa lärarkategorier, har emellertid från olika håll förordats i remissytt
randena från företrädare för kommunala synpunkter. Motiveringen för en
sådan ståndpunkt är dels att skolstyrelserna därigenom anses bli garante
rade ett säkert och slutligt inflytande på tillsättningarna, dels att ett så
dant inflytande förmenas vara ett reellt intresse, sett från kommunal syn
punkt. Det faktiska läget kan sägas ha blivit, att objektiva urvalsgrunder
betraktats såsom oförenliga med lokalt inflytande. Detta betraktelsesätt
är emellertid enligt min mening oriktigt, och det blir väl förklarligt endast
om man dels med objektiv tillsättning menar, att hänsyn uteslutande skall
tagas till vissa fasta, strikt formella befordringsgrunder, dels också förut
sätter att lokalt inflytande skall innebära en rätt för den lokala styrelsen
att — låt vara inom bestämda gränser, exempelvis ett förslag på tre —
fritt och slutgiltigt få bedöma de sökandes lämplighet. Jag delar emellertid
skolstyrelseutredningens uppfattning, att en dylik tolkning av begreppet
objektiv tillsättning är för snäv för att kunna praktiskt tillämpas och att
sakskäl inte kan förebringas för ett fritt skön från en kommunal styrelses
sida just vid lärartillsättningen till skillnad från andra tjänstetillsättningar
av jämförbar natur.
Det har i olika sammanhang framhållits, att tillsättningen av lärare är ett
intresse för kommunerna. Med hänsyn till kommunernas egenskap av
huvudmän för väsentliga delar av skolväsendet är det naturligtvis så. Men
det legitima intresse, som kommunerna härvid kan ha, sammanfaller enligt
min uppfattning helt med statens, lärarnas och de enskilda målsmännens
intresse, nämligen att den för en tjänst mest kvalificerade sökanden utses
och att det i tillsättningsförfarandet inte finns något moment, som kan
verka hindrande för dugliga aspiranter att söka tjänst, varhelst de så ön
skar. Detta förhållande motsäges inte av uppfattningen, att den mest kvali
ficerade sökanden bör utväljas under medverkan av den lokala skolstyrel
sen. Om man således undviker att hårddraga begreppen, framstår objektiv
tillsättning och lokalt inflytande inte alls som oförenliga.
Innan jag går vidare in härpå, skall jag dröja något vid vad som i detta
sammanhang bör förstås med objektiv tillsättning eller objektivt urval.
Enligt min mening måste därmed avses, att prövningen av de sökandes
meriter skall vara saklig och oväldig och inte kunna ge rum för hänsyns
tagande till ovidkommande omständigheter, d. v. s. omständigheter utan
betydelse för sökandes möjligheter att fullgöra de uppgifter, som är för
enade med tjänsten. Hit hör givetvis i princip politisk och religiös åskåd
ning och andra mera privatbetonade omständigheter. En objektiv tillsätt
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
55
ning måste också innebära att sökande, var han än söker tjänst inom sitt
arbetsområde, blir bedömd på samma sätt med undantag naturligtvis för
sådana variationer i bedömningen, som kan betingas av smärre olikheter
i de skilda tjänsternas innehåll eller av speciella lokala, på tjänsten inver
kande omständigheter. Därför förutsätter objektiv tillsättning i regel att
det finns vissa normerande bestämmelser, enligt vilka sökandes meriter
skall bedömas, s. k. befordringsgrunder. Såsom framgår av redogörelsen för
rådande förhållanden gäller för närvarande dylika befordringsgrunder vid
tillsättning av flertalet kategorier lärartjänster. Beträffande folkskolans
lärare behöver emellertid befordringsgrunderna endast följas vid upprät
tande av förslag, medan de vid de högre kommunala skolorna och de all
männa läroverken skall vara utslagsgivande för tillsättningen. Objektivi-
tetsprincipen har således icke varit avgörande, när förfarandet vid folkskol-
lärartillsättningen konstruerades.
Vad ett kommunalt inflytande vid lärartillsättningen beträffar, vill jag
först konstatera, att ett sådant, med hänsyn till undervisningsväsendets
ställning som en samhällsangelägenhet av fundamental vikt och den där
med sammanhängande naturen hos lärartjänsterna, icke kan motiveras
utifrån någon annan synpunkt än den, att det skall bidraga till att ge en
ledig tjänst den mest kvalificerade innehavaren. Inom dessa gränser är det
kommunala inflytandet givetvis av stor betydelse. Att gå längre och in
ordna den framtida lärartillsättningen under de kommunala maktbefogen
heterna och alltså ge kommunal myndighet en rent diskretionär prövnings
rätt synes inte motiverat då, som jag nyss betonade, det inte finns något
speciellt, i egentlig mening kommunalt intresse, som endast kan tillgodoses
genom en dylik prövningsrätt.
Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har i inte så få fall
framhållits, att om valförfarandet icke kan bibehållas generellt, skillnad
bör göras vid tillsättning av olika lärarkategorier, varvid det nuvarande
valförfarandet bör bestå för de lärargrupper, som för närvarande är under
kastade ett sådant. Som motivering härför anföres, att kommunerna bör
bibehållas vid åtminstone det inflytande de nu har, när det gäller lärartill-
,sättning.
Jag är emellertid också på denna punkt helt ense med skolstyrelseutred
ningen och anser inte, att det i förevarande hänseende kan förebringas några
skäl att göra skillnad mellan olika lärarkategorier. Det förhållandet, att en
viss lärarkategori av enbart historiskt betingade orsaker ännu tillsättes
genom val, är enligt min mening inte tillräcklig anledning att i någon ut
sträckning bibehålla detta förfarande som en för lärartillsättningen även i
fortsättningen utmärkande undantagsföreteelse.
Sedan jag sålunda ansett mig böra fastslå, att det fundament, på vilket
ett nytt tillsättningsförfarande bör grundas, iir att urvalet av sökande till
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
56
lärartjänst sker objektivt, övergår jag till urvalsgrunderna och därefter
till frågan om formerna för den lokala medverkan vid tillsättningen.
I diskussionen om tillsättning av allmänna tjänster understrykes ofta
att befordringsgrunderna skall vara »förtjänst och skicklighet» i enlighet
med stadgandet i § 28 regeringsformen. Utredningen har i sitt betänkande
ägnat detta stadgande särskild uppmärksamhet (s. 408 f.). Jag hänvisar
därtill och inskränker mig i detta sammanhang till att i anslutning till vad
utredningen anfört framhålla, att »förtjänst» allmänt torde tolkas såsom
antalet tjänsteår och »skicklighet» såsom teoretisk kunskap och förmåga
att fullgöra de ifrågakommande uppgifterna, samt att nämnda grundlags-
stadgandes viktiga innebörd torde vara, att sökande vid tillsättningen av
tjänst hos det allmänna skall bli föremål för en strängt saklig bedömning,
som utesluter godtycke. Vad jag i det föregående kallat för objektiv till
sättning sammanfaller således helt med andan i ifrågavarande grundlags-
stadgande. I vissa fall — det gäller beträffande tillsättningen av flertalet
lärarkategorier — har innebörden av förtjänst och skicklighet närmare
angivits i särskilda befordringsgrunder. De är vid lärartillsättningen kort
uttryckt undervisningsskicklighet, examensbetyg samt antalet tjänsteår.
Jag har i det föregående närmare redogjort härför och för de vägledande
nonner för en poängmässig värdering av sökandes meriter, som angivits be
träffande folkskollärartillsättningen.
I fråga om grunderna för urvalet vid tillsättning av ordinarie lärar
tjänst kan jag i allt väsentligt ansluta mig till skolstyrelseutredningens
tankegångar, och jag anser, att utredningens förslag härutinnan med vissa
jämkningar bör läggas till grund för bestämmelser i ämnet.
Utredningen har föreslagit, att normerande anvisningar för meritvärde
ringen av principiellt samma slag som kommit till användning vid folkskol
lärartillsättningen, utarbetas för tillsättning av lärare i läroämnen, övnings-
lärare och, så snart möjligheter därtill finns, yrkeslärare. I en vid betän
kandet fogad promemoria, kompletterad med en särskild skrivelse i ämnet,
har utredningen framlagt utförliga förslag till anvisningar för meritvärde
ring vid ansökan till tjänster i läroämnen. Utredningens mening är att vid
tillsättningen den inbördes ordningen mellan de sökande skall fastställas på
grundval av i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisnings
skicklighet, lärarexamina och tjänstår) enligt nämnda anvisningar men
med hänsynstagande jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvär
deras likväl antingen anknyter till sökandes lärarutbildning eller allmänt
sett är av betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen anser
utredningen böra hänföras andra examina än som är direkt avsedda för
den sökta tjänsten, avlagda prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt
skriftställarskap samt kvalificerad vidareutbildning såsom fortsatta studier
och kurser eller studieresor av större omfattning. Till den andra gruppen
bör enligt utredningens mening hänföras exempelvis lärares arbete som ung
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
57
domsledare, insatser inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, med
borgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet.
Utredningen anser, att alla de meriter och egenskaper som kan komma
under saklig bedömning skall beaktas, då det skall fastställas vem som är
främst till ledig tjänst. Därvid skall hänsyn även kunna tas till ett före
liggande speciellt behov av att till viss tjänst erhålla en innehavare med
särskild utbildning eller särskilda insikter, t. ex. utbildning för undervis
ning i hjälpklass eller behörighet att undervisa i engelska. Enligt utred
ningens sätt att se är det således från skolans synpunkt självklart, att en
skolstyrelse skall äga rätt att vid bedömningen av sökandes meriter vär
dera den sökande högst, som med goda förutsättningar i övrigt att fylla
tjänsten bäst kan fylla det speciella behov, som en skola kan ha. Med hän
syn till de föreliggande behoven av klasslärare med behörighet att under
visa i engelska eller handha hjälpklassundervisningen och till den brist
situation, som nu är för handen, anser utredningen, att en kommun, som
har behov av sådana lärare, skall äga fästa stor vikt vid om sökande har
dessa kvalifikationer eller icke. Utredningen föreslår, att mellaninstansen
skall äga pröva och medge en kommun rätt att vid ledigkungörande av
tjänst meddela, att behov av lärare med t. ex. kompetens att undervisa i
engelska eller i hjälpklass eller med särskilda förutsättningar att handha
gymnastik- och idrottsundervisningen föreligger. Har så skett, bör sådan
kompetens kunna bli av väsentlig betydelse vid meritvärderingen.
Utredningen föreslår i det sammanhanget också, att lärartjänst inom det
obligatoriska skolväsendet skall stå öppen i lika mån för manliga som
kvinnliga sökande, såvida inte mellaninstansen av särskilda skäl medgivit
undantag från denna regel.
Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det såväl i lärarens som
i skolans intresse bör finnas en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa
skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning, genom särskilda insat
ser för skolväsendet eller folkbildningsarbetet eller i kultur- och samhälls
livet i övrigt visat aktivitet och intresse för skolfrågor och närstående pro
blemställningar. Man skall således inte binda tillsättningsmyndigheterna så
hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga
en helhetssyn på läraren elimineras.
Några preciserade anvisningar för hur bedömningen från denna sist
nämnda synpunkt skall ske, anser utredningen det vara en motsägelse i sig
självt att försöka utforma.
Mot utredningens förslag att medborgerliga förtroendeuppdrag och upp
drag i allmänhet inom föreningslivet skulle kunna tillgodoräknas sökande
som merit för lärartjänst har vid remissbehandlingen riktats krilik. Enligt
min uppfattning tyder visserligen framstående verksamhet i allmänna värv
regelmässigt på en sådan samhällsorientering och sådana andra egenskaper,
som är värdefulla även då det giiller att fullgöra en fostrargärning i skolans
Kungl. Mcij:ts -proposition nr 61 år 1957
58
tjänst. Likväl anser jag, att insatser på här avsedda områden inte har
sådant direkt samband med själva lärarverksamheten att de bör uppställas
som formlig merit vid tjänstetillsättning. Ett dylikt samband anser jag
däremot föreligga när det gäller arbete som ungdomsledare och insatser
inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.
Utredningen framhåller, att en skolstyrelse vid meritbedömningen bör
få fästa skälig vikt vid andra faktorer än sådana som kan direkt avspeglas
i en poängsammanställning. En sådan rätt bör emellertid inte endast till
komma skolstyrelsen utan vilken tillsättningsmyndighet som helst. Utred
ningen använder också uttrycket »tillsättningsmyndighet», när den hävdar,
att ett automatiskt verkande poängsystem inte får verka så bindande, att
det eliminerar möjligheterna för den tillsättande att lägga en helhetssyn
på läraren. Denna utredningens senast anförda uppfattning delar jag så
långt, att jag anser att anvisningar för en poängmässig värdering av de sö
kandes meriter endast skall vara ett hjälpmedel, som skall tjäna syftet att
underlätta fastställandet av ordningen mellan de sökande på såvitt möjligt
enhetliga och rättvisa grunder. Jag finner det ligga i sakens natur, att till
sättningsmyndigheten vid bedömningen av de sökande skall äga ta i beak
tande på annat sätt än genom betyg klart dokumenterad skicklighet och
lämplighet för den tjänst det gäller. Utredningen har uttalat, att det enligt
dess mening som regel torde förhålla sig så, att den formellt mest meriterade
läraren också är den reellt mest kompetente. Det finns all anledning antaga,
att det förhåller sig på detta sätt, men jag anser liksom utredningen, att
denna omständighet inte motiverar att låta en mekaniskt verkande poäng
beräkning ensam bli utslagsgivande vid lärartillsättningen. Å andra sidan
följer av vad jag sagt om kravet på objektiv tillsättning, att den poäng
mässigt fastställda inbördes ordningen inte godtyckligt får frångås. En av
vikelse bör kunna ske, när en poängmässigt sett inte alltför underlägsen
medsökandes övriga meriter är betydande eller det genom faktiska insatser
är dokumenterat, att en sådan sökandes skicklighet är väsentligt större än
vad som framgår av vid tidigare tidpunkt erhållna betyg. Vidare finner jag
det rimligt, att en dylik avvikelse må ske, där det klart kan visas, att
tjänstens beskaffenhet och med denna förenade uppgifter gör en poäng
mässigt underlägsen sökande mest skickad att besätta den. Fall av sist
nämnda art kan förutses komma att föreligga företrädesvis vid tillsättning
av klasslärartjänster, vilket utredningen särskilt framhållit, samt vid till
sättning av yrkeslärartjänster.
Utredningens förslag att lärartjänst inom det obligatoriska skolväsendet
som regel skall stå öppen för både manliga och .kvinnliga sökande föran
leder inte i och för sig någon erinran från min sida. Jag vill därvidlag endast
understryka, att grundsatsen om lika behörighet till befordran för män
och kvinnor — vilken ju sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör
gälla lärar- och skolledartjänster inom hela det statsunderstödda kommu
nala skolväsendet. Rätten att med hänsyn till speciella förhållanden besluta
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
59
om undantag, innebärande att viss tjänst förbehålles för endast män eller
endast kvinnor, torde böra ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts bestämmande, på länsskolnämnd.
Med beaktande av vad jag här anfört, bör bestämmelser rörande grun
derna för urvalet vid tillsättning av lärartjänst utarbetas i huvudsak enligt
utredningens förslag.
De principer, som jag nu givit min anslutning, anser jag vara giltiga
oavsett om tillsättningsmyndigheten är lokal, regional eller central. I den
män de på ett tillfredsställande sätt kan vinna tillämpning, bör det således
i och för sig vara utan betydelse, om den tillsättande myndigheten är av det
ena eller det andra slaget. För att urvalet skall bli sakligt riktigt är det
emellertid av vikt, att alla för tillsättningen relevanta synpunkter fram
kommer, innan beslut fattas. Detta kan icke ske utan medverkan i en eller
annan form från skolstyrelsens sida. Jag kommer därmed över på frågan om
hur själva tillsättningsproceduren bör utformas och ämnar
först diskutera hur det bör ske just med hänsyn till det lokala inflytandet
på lär artillsättningen.
Med utgångspunkt i att skolväsendet i enlighet med skolreformens anda
bör bli en angelägen kommunal uppgift, säger skolstyrelseutredningen, att
den funnit det vara konsekvent och naturligt att principiellt lägga ansvaret
för lärartillsättningen i första hand på de lokala skolstyrelserna och inte
inskränka dessas uppgifter till att allenast avge förord eller yttrande. Sam
tidigt har utredningen emellertid bestämt förordat objektiva grunder för
urvalet och avvisat varje möjlighet att därvid låta det fria skönet spela in.
Vad utredningen åsyftat kan därför — såsom framgår av den föreslagna till
sättningsproceduren, där ju det faktiska avgörandet higges i mellaninstan-
sens eller Kungl. Maj:ts hand — inte ha vidare innebörd än att hänsyn vid
tillsättningen skall tagas till de kommunala skolstyrelsernas sakligt grun
dade synpunkter.
Med en dylik uppfattning om urvalsgrunderna blir frågan om själva
proceduren vid tillsättningen en lämplighetsfråga, vilket, som jag nyss
framhöll, i princip också gäller om valet mellan lokal, regional eller central
tillsättningsmyndighet. I praktiken måste man emellertid vid detta senare
val räkna med att ju större erfarenhet och ju bättre tillgång på kvalificerad
personal den tillsättande myndigheten har, desto bättre garantier vinnes
för att nå målet — en objektiv tillsättning.
Om man betraktar skolstyrelseutredningens förslag, kan det vara svårt
att avgöra vilken myndighet som skall anses som den tillsättande. Enligt
utredningens förslag skall skolstyrelsen visserligen utfärda förordnande för
den till tjänsten utsedde, men det slutliga avgörandet av tjänstetillsätt
ningen måste anses ligga hos de överordnade myndigheterna. Med den ut
gångspunkt utredningen haft, nämligen att urvalet av sökande skall vara
objektivt, är det naturligtvis i och för sig utan betydelse, vilken myndighet
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
60
som betraktas såsom den tillsättande. Men det synes som om utredningen
gjort sig skyldig till en motsägelse såtillvida som den knappast konstruerat
ett tillsättningsförfarande i överensstämmelse med sin deklaration att an
svaret för lärartillsättningarna i första hand skall ligga på de lokala skol
styrelserna och att dessa skall ha vidare uppgifter än att avge förord eller
yttrande. Möjligen har utredningens tanke varit, att ett preliminärt beslut
från skolstyrelsens sida skulle binda länsskolnämnden hårdare än om
styrelsen endast avgav förord. En sådan tankegång är dock icke förenlig
med principen om det objektiva urvalet vilket, om man tillmäter detta ett
avgörande värde, givetvis inte får till någon del elimineras genom ett till
sättningsförfarande, som på grund av en viss inneboende tröghet försvårar
tillämpningen av objektivitetsprincipen.
En befogenhet för skolstyrelsen att utfärda förordnande för tillsatt
lärare anser jag, med det av utredningen föreslagna tillsättningsförfarandet
i övrigt, vara utan praktisk betydelse från kommunal synpunkt.
Den form för samverkan mellan den kommunala skolstyrelsen och över
ordnad statlig myndighet, som skulle bestå i att styrelsen fattade ett
preliminärt tillsättningsbeslut och hade till uppgift att utfärda förordnande
för den tillsatte, synes således mot bakgrunden av den för utredningen och
mig gemensamma ståndpunkten beträffande urvalsprinciperna inte vara
förenad med några fördelar, som uppväger de av remissmyndigheterna
påvisade tekniska brister, vilka är förbundna med den av utredningen före
slagna tillsättningsproceduren. Det syfte man skulle nå enligt utredningens
förslag om preliminärt beslut från styrelsens sida, kan man enligt min me
ning — beroende på bestämmelsernas utformning och tillämpning — nå lika
väl genom att styrelsen till länsskolnämnden avger förord för sökande.
Förlägger man tillsättningsbeslutet till nämnden, blir tillsättningsförfaran
det avsevärt förenklat, varjämte vissa andra betydande fördelar uppnås.
Jag skall återkomma härtill sedan jag ytterligare något uppehållit mig vid
de moment i den av utredningen föreslagna tillsättningsproceduren, som
främst kritiserats vid remissbehandlingen.
Jag har redan anslutit mig till utredningens uppfattning, att tillsätt
ningsförfarandet så långt möjligt bör vara gemensamt för enhetsskolans
olika lärarkategorier samt för lärarna i de skolformer, som löper parallellt
med denna och i princip lyder under den gemensamma skolstyrelsen. Skol
överstyrelsen, som också starkt understrukit vikten av att lärartillsätt-
ningen sker så enhetligt som möjligt, har emellertid samtidigt ifrågasatt,
om inte en tillsättning genom skolstyrelsen, så som utredningen avsett,
skulle göra det nödvändigt med en särskild tillsättning av ordinarie lärare
vid de statliga realskolorna, enär det vore tveksamt om dessa lärare såsom
statstjänstemän, vilka tillsättes medelst fullmakt, kunde tillsättas av en
kommunal styrelse. Vid övervägande av denna fråga har jag kommit till
den uppfattningen, att det från skilda synpunkter skulle vara olämpligt att
låta en kommunal styrelse tillsätta dylika lärare. Ett tillsättningsförfarande
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
61
av utredningens modell skulle således inte kunna omfatta tillsättningen av
ordinarie lärare vid de statliga realskolorna under övergångstiden. Detta
anser jag vara en brist i förslaget då, som skolöverstyrelsen understryker,
ett dualistiskt förfarande skulle medföra en olycklig klyvning av lärarkåren
och skapa svårigheter för enhetsskolan.
Denna brist är emellertid inte den enda. De av utredningen föreslagna
möjligheterna för sökande att anföra besvär över en av länsskolnämnden
fastställd rangordning synes ägnade att inge betänkligheter. Skolöverstyrel
sen, som bestämt avstyrker, att tillsättningsförfarandet skall inrymma fast
ställande av en rangordning mellan sökande och besvärsmöjligheter över en
sådan rangordning, framhåller, som det synes med rätta, att besvär utan
relevans för det aktuella tillsättningsärendet i så fall skulle komma att
anföras i stor utsträckning. Enligt min mening finns det ej tillräcklig anled
ning att belasta proceduren med moment, som i varje fall innebär mycket
stora risker för besvärliga komplikationer på grund av onödiga besvär och
eventuella ändringar i en rangordning, ändringar, vilka i och för sig inte
alls behöver påverka själva tillsättningen.
En viktig detalj, som kommit att spela en stor roll i diskussionen om
tillsättningsförfarandet, är i vilken omfattning det kan erbjudas sökande
att utan inskränkningar anmäla sig till flera samtidigt lediga tjänster och
därvid, om han skulle vara mest meriterad till mer än en tjänst, välja den
han helst vill ha. Denna sida av tillsättningsförfarandet är huvudsakligen
av betydelse vid tillsättning av lärare i läroämnen. Av skäl, som vid remiss
behandlingen klart påvisats, är det av stort värde såväl för skolväsendet
som för den enskilde läraren, att nämnda möjligheter finns. Skolstyrelse
utredningen har varit väl medveten om detta förhållande. Beträffande till
sättningen av klasslärare synes förslaget innebära status quo i detta hän
seende, medan det beträffande tillsättningen av lärare i läroämnen innebär
förändringar, som för huvuddelen av dessa lärare avgjort kan sägas vara
till det sämre, eftersom ansökningsrätten föreslås begränsad till fyra län.
I synnerhet vid knapp tillgång på lärare är det ett för hela skolväsendet och
i synnerhet för skolorna på mindre eftertraktade orter betydande intresse,
att rätten att samtidigt söka flera tjänster inte är begränsad. Då skolsty
relseutredningen själv funnit det nödvändigt att med det förfarande den
föreslagit begränsa de akademiskt utbildade lärarnas ansökningsrätt till
högst fyra liin — något som enligt min övertygelse skulle vålla olägenheter
vid tillsättningarna och ytterligare förvärra en redan besvärlig rekryterings-
situation för skolorna i vissa delar av landet — finner jag häri ytterligare
ett starkt skäl att söka en annan lösning av procedurfrågan än den som
utredningen anvisat. Jag vill här framhålla, att de nämnda olägenheterna
skulle bestå — om än till en början mindre märkbara — även om man
från utredningens tillsättningsförfarande undantoge de statliga realskolor
nas lärare. För rekryteringen av försöksskolornas och senare enhetsskolornas
lärare i läroämnen skulle förhållandena bli lika olämpliga.
Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957
62
De väsentliga invändningar, som jag sålunda anser kunna resas mot ut
redningens förslag, har samtliga sin grund i att den lokala skolstyrelsen
skulle utfärda förordnande för tjänstinnehavarna och i den meningen fun
gera som tillsättningsmyndighet.
Jag har tidigare såsom min uppfattning framhållit, att det vid ett objek
tivt förfarande inte är av principiell betydelse om tillsättningsmyndighe
ten är lokal, regional eller central. De invändningar mot en lokal tillsätt
ningsmyndighet jag här anfört anser jag böra föranleda att lokal tillsätt
ningsmyndighet inte väljes. Av tekniska skäl kan central myndighet inte
komma i fråga, om förfarandet även skall omfatta tillsättningen av låg-
och mellanstadiernas stora lärargrupper. Vidare kan mot en centraliserad
tillsättning invändas, att anhopningen av tjänster vid en fullt utbyggd
enhetsskola, även om tillsättningen endast skulle gälla tjänsterna i läro
ämnen, antagligen skulle framtvinga ett mekaniserat tillsättningsförfarande
vid vilket befogad hänsyn knappast skulle kunna tagas till lokala syn
punkter.
Det återstående alternativet är en regional tillsättningsmyndighet —
den av riksdagen i fjol beslutade länsskolnämnden. Beträffande mellan-
instanstillsättning säger skolstyrelseutredningen själv, att en sådan från
teknisk synpunkt skulle vara möjlig beträffande alla lärarkategorier och
erbjuda vissa fördelar, vilka utredningen särskilt framhåller. Genom att
tillsättningarna lyftes upp på ett regionalt plan skulle enligt utredningens
egen mening också vinnas vissa garantier för ett urval enligt de principer
utredningen anslutit sig till. Som skäl för att icke föreslå mellaninstansen
som tillsättningsmyndighet, anför utredningen, att skolreformen syftar till
en bättre skola och att vidgade befogenheter och ökat ansvar för skolans
lokala målsmän skulle bidraga till uppnåendet av detta syfte. Det är från
dessa utgångspunkter utredningen sagt sig vilja lägga ansvaret för lärar-
tillsättningama i första hand på de lokala skolstyrelserna och inte inskrän
ka dessas befogenhet till att endast avge förord eller yttrande. För egen
del kan jag emellertid, från den för utredningen och mig gemensamma ut
gångspunkten att urvalet av sökande skall vara objektivt, icke se den
skillnad som utredningen tycks anse föreligga mellan å ena sidan att styrel
sen avger förord till länsskolnämnden, som därefter tillsätter tjänsten, och
å andra sidan att styrelsen fattar ett preliminärt beslut, som underställes
länsskolnämnden, vilken därefter bestämmer vilken sökande styrelsen skall
tillsätta. Det förefaller mig som om utredningen här fäst alltför stort av
seende vid procedurens yttre form utan att tillräckligt beakta dess tjänlighet
för det innehåll utredningen velat ge den. Resultatet har blivit ett omoti
verat omständligt förfarande. En förenkling bör enligt min mening genom
föras på så sätt att styrelsens preliminära beslut — med oförändrad inne
börd i sak — utbytes mot ett väl motiverat förord och länsskolnämndens i
realiteten bindande prövning mot ett överklagbart tillsättningsbeslut.
Därigenom skulle också vinnas, att adjunktstjänsterna i Ca 29 och ämnes-
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957
63
lärartjänsterna i Ca 27, oavsett vid vilken skolform de är placerade, inte
behövde tillsättas i särskild ordning.
Med dessa överväganden föreslår jag följande beträffande tillsätt
ning av ordinarie lärare och lärare med däremot svarande anställ
ning.
Grunderna för urvalet av sökande och förfarandet vid tillsättningen skall
vara desamma beträffande samtliga lärarkategorier i dels enhetsskolan (för
söksskolorna) och de kommunala yrkesskolorna, dels — så länge dessa skol
former består — folkskolan och de högre kommunala skolorna, dels ock de
allmänna läroverken, utom vad gäller lektorerna, vilkas tillsättning icke
beröres av mina här framlagda förslag. Lärartjänster vid sådan skola, som
är eller förbundits med lärarutbildningsanstalt, skall dock undantagas från
det i övrigt enhetliga tillsättningsförfarandet.
Urvalet av sökande skall vara objektivt. Befordringsgrunderna skall,
som jag tidigare förordat, i huvudsak överensstämma med dem som nu
i flertalet fall gäller vid lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen
skall utarbetas enligt de grunder jag angivit.
Samtliga tjänster, utom de som enligt vad jag nyss sagt bör undantagas
från det enhetliga förfarandet, skall tillsättas av länsskolnämnden, sedan
skolstyrelsen avgivit motiverat förord för en av de sökande eller förordat
flera sökande i den ordning, styrelsen anser att de bör ifrågakomma till
tjänsten. Skolstyrelsens förord skall icke kunna bli föremål för besvär på
materiella grunder. Över länsskolnämndens tillsättningsbeslut skall besvär
kunna anföras hos Kungl. Maj:t av såväl sökande som skolstyrelsen. Lä
rares rätt att samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster skall icke vara
begränsad till viss del av riket.
Ordinarie tjänst (utom lektorstjänst) vid sådan skola, som är eller för
bundits med lärarutbildningsanstalt, skall tillsättas av skolöverstyrelsen,
sedan skolstyrelsen avgivit förord och mellaninstansen yttrat sig i ärendet.
Tjänst vid kommunal skolform skall tillsättas medelst förordnande och
vid statlig läroanstalt medelst fullmakt eller konstitutorial.
Jag vill slutligen beträffande tillsättningen av ordinarie lärare framhålla,
att det föreligger ett särskilt problem beträffande yrkeslärarna i enhetssko
lan och lärarna vid yrkesskolorna, såtillvida som dessa lärares anställ
ningsformer inte närmare reglerats genom nåsra av Kungl. Maj:t medde
lade bestämmelser så att det klart framgår, vilka tjänster som är att be
trakta som ordinarie eller som jämförbara med ordinarie tjänster enligt
statliga avlöningsreglementen. Då jag nyss talade om ordinarie lärare och
lärare med däremot svarande anställning, avsåg jag med de senare just
yrkeslärare i enhetsskolan och lärare vid yrkesskolorna. Det torde beträf
fande dessa böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestäm
melser om vilka förutsättningar som skall giilla för att befattning vid en-
hetsskola eller kommunal yrkesskola skall tillsättas såsom om fråga varit
om i vanlig mening ordinarie tjänst. Som grundförutsättning härvidlag
64
anser jag böra krävas att det gäller i statens pensionsanstalt eller på annat
sätt pensionsreglerad befattning av sådan varaktighet och med sådan
trygghet för innehavaren, att den med avseende på anställningsformen kan
anses motsvara statligt reglerad ordinarie lärartjänst.
Beträffande tillsättningen av icke-ordinarie lärare kan jag
här inskränka mig till att uttala min principiella anslutning till skolstyrelse
utredningens förslag. Så långt det icke av praktiska eller andra skäl är
olämpligt, bör skolstyrelsen således själv tillsätta icke-ordinarie lärare, var
vid givetvis bör tillämpas samma urvalsgrunder som skall gälla vid till
sättning av ordinarie tjänst.
Utredningsförslagen rörande tillsättningen av skolledare bygger
även de på objektivitetsprincipen, och själva procedurens grundregler över
ensstämmer med det föreslagna förfarandet vid tillsättning av ordinarie
lärare. Skillnaden i sistnämnda hänseende är att skolstyrelsens preliminära
beslut skall prövas av vederbörande överstyrelse i stället för av länsskol-
nämnden. De av utredningen föreslagna befordringsgrunderna överensstäm
mer med de vid den nuvarande skolledartillsättningen vanliga.
Förslagen avser tillsättningen av skolchefer (skoldirektörer, förste rek
torer och rektorer), rektorer vid enheter av den obligatoriska skolan, vid
högre kommunala skolor, vid lokala kommunala yrkesskolor samt fristående
statliga realskolor.
Beträffande urvalsgrunderna framhåller utredningen med rätta, att det
i dessa fall på ett annat sätt än vid lärartillsättningarna blir fråga om att
försöka bedöma de sökandes lämplighet. Enligt utredningens mening bör
det i första hand ankomma på skolstyrelsen att bedöma de sökande från
denna synpunkt och dess uppfattning därvid bör tillmätas stor betydelse.
Å andra sidan framhålles som ett värde, att de centrala skolmyndigheternas
erfarenhet och överblick kan komma till uttryck och tillgodogöres vid ur
valet till skolledarbefattningarna.
Jag kan i det väsentliga ansluta mig till utredningens resonemang rörande
skolledartillsättningen. Beträffande proceduren har jag emellertid funnit
samma anledning till erinringar, som när det gällde förfarandet vid lärar-
tillsättningen, och jag förordar därför motsvarande ändringar. Skolstyrel
sens preliminära beslut, som skulle underställas central skolmyndighets
prövning, och dess uppgift att utfärda förordnande bör följaktligen ändras
till att styrelsen avger förord och att den centrala myndigheten utfärdar
förordnande. Jag vill här understryka, att skolstyrelsens förord bör till
mätas särskilt stor vikt vid tillsättning av skolledarbefattningarna.
Utredningen hade tänkt sig att samverkan beträffande samtliga tjänster
skulle ske mellan skolstyrelse och respektive överstyrelse. Jag bedömer det
emellertid som lämpligast, att skoldirektör under en övergångstid förordnas
av Kungl. Maj:t. Detta ställningstagande anser jag motiverat med hänsyn
till dessa tjänsters stora betydelse, vilket gör det högeligen önskvärt, att de
Kungl. Maj:ts -proposition nr 61 år 1957
65
i nuvarande brytningsskede på skolans område i möjligaste mån kan till
sättas oberoende av eventuella lokala skolpolitiska motsättningar och till
fälliga gruppintressen. Denna uppfattning från min sida rubbar givetvis
inte det principiellt riktiga i skolstyrelseutredningens inställning, att skol
styrelsens sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt bör bli avgö
rande vid tillsättningen. Den i särskild grad fria bedömning av lämplig
heten, som blir nödvändig vid tillsättning av skoldirektörstjänst, fordrar
emellertid en allsidig prövning av olika synpunkter, vilken på det för alla
parter mest betryggande sättet torde kunna göras av Kungl. Maj:t, sedan
såväl den lokala uppfattningen som den centrala skolmyndighetens mera
fackbetonade synpunkter framlagts och kan vägas mot varandra.
Jag föreslår således, att skoldirektör förordnas av Kungl. Maj:t,
sedan skolstyrelsen, som ledigförklarat tjänsten, avgivit förord för en av
de sökande eller förordat flera sökande i angiven ordning samt vederbö
rande länsskolnämnd, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbild
ning yttrat sig i ärendet.
Förste rektor, rektor, som tillika är skolchef, rektor vid enhet av det
obligatoriska skolväsendet, rektor vid högre kommunal skola samt rektor
vid fristående statlig realskola föreslår jag skola förordnas av skolöver
styrelsen, sedan förord och yttrande avgivits av respektive skolstyrelse
och länsskolnämnd. Såvitt gäller förste rektor skall tillsättningsbeslut fattas
efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning. Överstyrelsens tillsätt
ningsbeslut skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Beträffande förord
nande av rektor vid kommunal yrkesskola föreslår jag motsvarande för
farande, dock att förordnandet skall utfärdas av överstyrelsen för yrkes
utbildning.
Befordringsgrunderna skall i samtliga fall, i enlighet med utredningens
förslag, vara insikter, erfarenhet och sådana egenskaper, som företrädesvis
fordras för utövande av den skolledarbefattning det gäller.
Mot utredningens förslag att skolstyrelsen skall äga yttra sig över de
sökande till rektorstjänst vid högre allmänt läroverk har jag ingen erinran.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig förordade riktlinjer för förfarandet
vid tillsättning av lärar- och skolledarbcfattningar av i det
föregående angivna slag.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri stats
rådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t
Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ut-
v'sar'
Ur protokollet:
Gösta Nilsson
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
5
—
Ifihavg till riksdagen* ■protokoll 1957. 1 samt. Nr 61
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning ................................................................................................
3
II. Problemställningen .................................................................................
4
III. Nuvarande förhållanden ......................................................................
6
A. Tillsättning av vissa lärare m. in.......................................................
6
1
. Tillsättningsförfaranden ...........................................................
6
a) Folkskolan ............................................................................ g
b) Fortsättningsskolan ...............................................................
7
c) Kommunal yrkesskola ..........................................................
7
d) De högre kommunala skolorna .............................................
8
e) De allmänna läroverken ........................................................
8
f) Försöksverksamheten med nioårig enhetsskola....................
9
2
. Befordringsgrunder ....................................................................
10
3. Meritvärderingsnormer .............................................................
12
4. Anställningens trygghet för vissa lärarkategorier ....................
13
B. Tillsättning av vissa skolledare m. in................................................
15
a) Folkskolan .................................................................................
15
b) Kommunal yrkesskola ............................................................... Ig
c) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk .................... ig
IV. Ändrat tillsättningsförfarande .............................................................
17
A. Diskussionen om lärartillsättningen — Skolstyrelseutredningens
allmänna synpunkter ......................................................................
17
B. Skolstyrelseutredningens förslag .................................................... 25
1
. Inledning ..................................................................................... 25
2
. Tillsättning av ordinarie lärare ................................................. 27
3. Tillsättning av icke-ordinarie lärare ..........................................
32
4. Tillsättning av skolledare...........................................................
33
C. Remissyttranden ............................................................................
34
V. Departementschefen .............................................................................. 52
Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957
561466