Prop. 1956:182

('med förslag till skol\xad styrelselag m. m.',)

Kungl. May.ts 'proposition nr 182 år 1956

1

Nr 182

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till skol­

styrelselag m. m.; given Stockholms slott den 7 juni 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) skolstyrelselag; samt 2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall;

dels ock i övrigt bifalla de förslag rörande en reform av skolväsendets lokala och regionala ledning, om vilkas avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1951 års skolstyrelseutrednings betänkande framlägges förslag till ny skolstyrelselag, förslag om viss omorganisation av skolväsen­ dets lokala fackliga ledning samt förslag om regionala skolmyndigheter.

Enligt lagförslaget skall det i princip endast finnas en skolstyrelse i varje kommun, vilken skall vara styrelse för såväl det allmänna som det yrkes- utbildande skolväsendet i kommunen. Med Kungl. Maj:ts medgivande skall dock särskild styrelse för viss skolform kunna tillsättas. Ehuru det förutsättes, att erforderlig samverkan mellan kommuner på skolans område i regel kommer att ske på frivillig grund, har lagförslaget ansetts böra innehålla bestämmelser, som gör det möjligt för de föreslagna nya regionala skolmyndigheterna att ålägga kommuner dylik samverkan.

2

I fråga om skolstyrelsens organisation föreslås regler, som närmast an­

sluter sig till nuvarande bestämmelser om folkskolestyrelse. Vid reglernas

utformning har en anpassning till kommunallagens bestämmelser efter­

strävats.

Betydande ändringar föreslås i skolledarorganisationen. Syftet är dels

att även på det fackliga planet ernå en enhetlig ledning, dels att förstärka

skolledningen vid det obligatoriska skolväsendet.

För den regionala ledningen av skolväsendet föreslås en helt ny organisa­

tion, betingad främst av behovet av planerande och samordnande regionala

skolmyndigheter. Domkapitlens befattning med skolärenden skall upp­

höra. I alla län skall inrättas särskilda statliga skolmyndigheter, länsskol-

nämnder, sammansatta av fem lekmän, varav en med juridisk utbildning,

samt två pedagogiskt utbildade fackmän. Till länsskolnämnderna, för vil­

kas verksamhet skall upprättas särskilda kanslier, skall skolinspektörerna,

övergångsvis de nuvarande folkskolinspektörema, knytas. Fyra nya inspek-

törstjänster föreslås inrättade. Länsskolnämndernas verksamhet skall om­

fatta det allmänna skolväsendet, de kommunala yrkesskolorna och de cen­

trala verkstadsskolorna.

Länsskolnämnds uppgifter skall beträffande skolväsendet i Stockholm

fullgöras av skolöverstyrelsen och, i vad gäller yrkesskolväsendet, över­

styrelsen för yrkesutbildning.

Den nya skolstyrelselagen föreslås träda i kraft i full utsträckning den

1 juli 1958, då jämväl den nya regionala organisationen avses skola träda

i verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1956

Förslag

till

Skolstyrelselag

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1

§.

Varje kommun skall, efter vad i denna lag och särskilda författningar närmare bestämmes, sörja för undervisning av skolpliktiga barn (obliga­ torisk undervisning) och i övrigt vårda skolväsendet i kommunen, såvitt icke handhavandet därav tillkommer annan.

2

§.

1 mom. Erfordras samverkan mellan två eller flera kommuner för att i kommunerna eller någon av dem åstadkomma en ändamålsenlig organisa­ tion av skolväsendet eller till detta hörande verksamhet, åligger det kommun att deltaga i sådan samverkan, såvitt ej därav följer påtagligt men för skolväsendet i kommunen.

Om dylik samverkan och om fördelning av kostnader i anledning av gemenskapen böra kommunerna träffa erforderliga överenskommelser. Kan enighet icke uppnås, äger länsskolnämnden efter överläggning med kommunerna besluta i saken. I fråga om kostnadsfördelningen skall läns­ skolnämnden därvid iakttaga de allmänna anvisningar Konungen utfärdar.

2 mom. Då särskilda skäl därtill äro, må länsskolnämnden förordna, att samverkan enligt 1 mom., i den omfattning nämnden bestämmer, skall äga rum i kommunalförbundets form.

Kan enighet icke uppnås angående förbundsordningen, skall länssty­ relsen efter samråd med länsskolnämnden besluta därom. Ej må utan läns- skolnämndens medgivande förbundsordningen ändras, förbundet upplösas eller medlem utträda ur förbundet. I övrigt gäller artgående förbund som nu sagts vad därom stadgas i lagen om kommunalförbund.

3 mom. Kan samverkan på skolväsendets område komma att beröra kommuner inom två eller flera län, må Konungen bestämma, att länsskol­ nämnden i ett av länen eller skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkes­ utbildning skall taga den befattning med därav föranledda frågor, som enligt denna lag ankommer på länsskolnämnd.

3

3 §.

För skolväsendet i varje kommun skall finnas en organisationsplan, upp­ rättad och fastställd enligt de bestämmelser Konungen meddelar.

4

Om skolstyrelsen och dess uppgifter

4 §.

I varje kommun skall finnas en skolstyrelse.

5 §.

1 mom. Skolstyrelsen skall vara styrelse för det obligatoriska skolväsen­

det i kommunen och därtill knuten verksamhet.

Finnes i kommunen högre kommunal skola, lokal kommunal yrkesskola,

allmänt läroverk, statligt eller kommunalt allmänt gymnasium eller kom­

munalt handelsgymnasium, skall skolstyrelsen vara styrelse även för sådan

läroanstalt.

2 mom. På framställning av kommunens fullmäktige må Konungen be­

sluta, att skolstyrelsen skall vara styrelse jämväl för annan läroanstalt

än i 1 mom. sägs.

6

§.

På framställning av kommunens fullmäktige må Konungen besluta, att

för läroanstalt, som i 5 § 1 mom. andra stycket sägs, skall finnas särskild

styrelse.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som fastställas

av Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.

7 §.

Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets

område, med uppmärksamhet följa skolväsendets tillstånd inom kommu­

nen samt hos kommunens fullmäktige, dess styrelse och övriga nämnder

ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar, vilka finnas på­

kallade för att ungdomen i kommunen skall kunna erhålla tillfredsställande

teoretisk och praktisk utbildning.

Skolstyrelsen har vidare:

a) att, i den mån sådant ej tillkommer annan, ombesörja de angelägen­

heter avseende skolväsendet i kommunen, vilka äro att hänföra till förvalt­

ning och verkställighet;

b) att, om flera skolor eller skolformer stå under styrelsens förvaltning,

sörja för samordning av och enhetlighet i deras verksamhet;

c) att tillse, att undervisningen vid skolorna fortgår enligt gällande före­

skrifter;

d) att främja pedagogisk försöksverksamhet och lärarnas vidareutbild­

ning; samt

e) att verka för samarbete mellan hem och skola.

Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas hand­

läggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

8

§.

Skolstyrelsen äger att från kommunens styrelse och övriga nämnder

samt dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och

upplysningar, som erfordras för fullgörande av styrelsens uppgifter.

Skolstyrelsen bör samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar

och andra, vilkas verksamhet berör styrelsens.

Om skolchef m. m.

9 §.

1 mom. I varje kommun skall finnas en skolchef.

Då skolväsendet i kommunen omfattar mindre än sju läraravdelningar

eller eljest särskilda skäl därtill äro, må dock Konungen på framställning

av kommunens fullmäktige besluta, att skolchef ej skall finnas i kom­

munen.

2 mom. Skolchef åligger:

a) att enligt för honom fastställd instruktion biträda skolstyrelsen i dess

verksamhet och närmast under styrelsen vara ledare av skolväsendet i

kommunen;

b) att, i den mån sådant enligt 12 § uppdrages åt honom, fatta beslut

å styrelsens vägnar; samt

c) att taga befattning med de ärenden och i övrigt fullgöra de uppgifter,

vilka enligt särskilda författningar ankomma på honom.

3 mom. Om olika slag av skolchefer och andra skolledare samt om fast­

ställande av instruktioner för dem förordnar Konungen.

Om skolstyrelsens organisation

10

§.

Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen väljas av kommunens fullmäk­

tige till det antal, som fullmäktige finna lämpligt med hänsyn till kommu­

nens folkmängd och struktur samt till antalet och arten av de skolor, som

lyda under styrelsen. Antalet ledamöter må dock ej vara under sju eller

över tjuguen.

Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många

väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfa­

randet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

6

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den ord­

ning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

11

§.

I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i skolstyrelse, verkan

av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall vad i 7 § kom­

munallagen är stadgat om fullmäktig äga motsvarande tillämpning; dock

må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda paragraf, ej hel­

ler skolchefen i kommunen utses till ledamot eller suppleant i styrelsen.

I fråga om mandattid och avgång, val av ordförande och vice ordfö­

rande, ställe och tid för sammanträde, suppleants tjänstgöring och rätt

att närvara vid sammanträde, beslutförhet och jäv, förfarandet vid fat­

tande av beslut, protokoll och reservation, tillkännagivande varest och på

vilka tider till styrelsen ställda framställningar mottagas, skriftväxling,

vård och förtecknande av handlingar hörande till styrelsens arkiv, utseende

av kassaförvaltare samt ledamots ansvar och skadeståndsskyldighet skall

vad i 33—42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse

äga motsvarande tillämpning; dock att underrättelse om val av ordförande

och vice ordföi’ande skall insändas jämväl till länsskolnämnden.

12

§.

1 mom. Om kommunens fullmäktige så besluta, äger skolstyrelsen upp­

draga åt särskild inom styrelsen bildad avdelning eller åt skolchefen, annan

skolledare eller särskild i kommunens tjänst anställd befattningshavare

att å styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas be­

skaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställning eller yttrande

till fullmäktige må dock icke beslutas annorledes än av styrelsen sam­

fällt.

Beslut, vilket fattats på grund av uppdrag, som avses i första stycket,

skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde.

2 inom. Avdelning, som avses i 1 mom., skall bestå av minst fyra leda­

möter. Ej må avdelning handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av

ledamöterna äro tillstädes. För giltighet av beslut fordras, att minst tre

av ledamöterna äro ense om detsamma.

13 §.

Vid sammanträde med skolstyrelsen eller inom densamma bildad avdel­

ning skall skolchefen närvara samt äga rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till proto­

kollet.

Angående rätt för andra skolledare samt för lärarrepresentanter och

skolläkare att på motsvarande sätt deltaga vid sammanträde, som i första

stycket sägs, förordnar Konungen.

14 §.

Skolstyrelsen äger för vård och förtecknande överlämna styrelsens proto­ koll och övriga till dess arkiv hörande handlingar till kommunens styrelse, i den mån handlingarna icke erfordras för det löpande arbetet.

15 §.

Vad i 10—14 §§ stadgas äger icke avseende å skolstyrelsen i Stockholms stad. I fråga om nämnda skolstyrelses organisation skola i stället gälla de särskilda bestämmelser, som fastställas av Konungen.

Om skolråd, yrkesråd m. ra.

16 §.

Där skolstyrelsen med hänsyn till kommunens ytvidd eller antalet sko­ lor så prövar lämpligt, äger styrelsen att för viss skola eller grupp av skolor eller eljest för visst område inom kommunen utse ett särskilt råd­ givande organ, skolråd, med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande samarbetet mellan hem och skola samt därtill anknytande spörsmål.

I skolråd böra skolledare, lärare och elevernas föräldrar vara företrädda.

17 §.

Ansvarar skolstyrelsen för förberedande yrkesutbildning eller annan yr­ kesundervisning, skall styrelsen utse ett eller flera rådgivande organ, yrkes­ råd, med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande dylik undervisning.

Yrkesråd skall bestå av minst tre ledamöter. Dessa skola äga god känne­ dom om ortens arbetsliv i allmänhet och om det yrke eller de yrken, som rådets verksamhet avser. Minst två av ledamöterna skola företräda före­ tagare och anställda.

18 §.

Fråga om befrielse från eller nedsättning av terminsavgift vid skola, som hör till skolstyrelsens förvaltningsområde, prövas i den ordning Konungen bestämmer.

Särskilda bestämmelser

19 §.

Om besvär över skolstyrelses beslut i sådana mål och ärenden, vilka sty­ relsen har att handlägga på grund av föreskrifter i särskilda författningar, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

I övrigt gäller vad om besvär över beslut av kommunal nämnd är stad­ gat i kommunallagen eller, såvitt avser Stockholm, lagen om kommunal­ styrelse i Stockholm.

8

20

§.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Övergångsbestämmelser

21

§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1958, i den mån ej annat följer av vad

i 22 och. 23 §§ stadgas.

Genom den nya lagen upphävas

lagen den 15 maj 1903 (nr 58) angående folkskoleväsendet i Stockholm,

lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner samt

instruktionen den 31 januari 1941 för Stockholms folkskoledirektion.

Där i lag eller eljest förekommer hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

22

§.

Beträffande kommun som ingår i eller omfattar skoldistrikt, å vars folk-

och fortsättningsskoleväsende bestämmelserna i lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse i dess före den 1 januari 1955 gällande

lydelse alltjämt äga tillämpning, träder den nya lagen i kraft den dag

Konungen bestämmer.

Närmare föreskrifter med avseende å lagens ikraftträdande beträffande

dylik kommun meddelas av Konungen.

23 §.

I annan kommun än i 22 § sägs skall val av ledamöter och suppleanter

i skolstyrelse, som avses i denna lag, första gången äga rum före utgången

av december 1957. Valet skall avse tiden intill utgången av året näst efter

det, då allmänna val av kommunens fullmäktige första gången efter lagens

ikraftträdande ägt rum.

Sålunda utsedda ledamöter och suppleanter i skolstyrelse träda genast

i utövning av sina befattningar med befogenhet att handlägga ärenden om

åtgärder, som erfordras i anledning av den nya lagens ikraftträdande, samt

att i övrigt fullgöra de uppdrag med avseende å planeringen av skolväsen­

det i kommunen, som av kommunens fullmäktige överlämnas till styrelsen.

24 §.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med in­

förandet av den nya lagen, meddelas av Konungen.

9

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 6 juni 1952

(nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall

Härigenom förordnas, att lagen den 6 juni 1952 om särskild skolstyrelse i vissa fall, vilken enligt lag den 4 mars 1955 (nr 70) gäller till och med den 30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958; och skall före utgången av juni 1957 förrättas val av ledamöter och supple­ anter i särskild skolstyrelse för tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958.

10

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 juni 1956.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

stats­

råden

Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

,

N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

,

L

indström

, L

indholm

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om en

reform av skolväsendets lokala och regionala ledning samt anför därvid

följande.

I. Inledning

I de vid 1950 års riksdag fastställda riktlinjerna för det svenska skol­

väsendets utveckling utelämnades spörsmålen om skolledningens organisa­

tion och om lärartillsättningen. Vissa av dessa frågor berördes visserligen

i en särskild proposition till samma riksdag (nr 133). Enligt departements­

chefens mening borde emellertid frågorna rörande regionala skolmyndig­

heter, skolans lokala ledning samt lärartillsättningen icke då bli föremål

för riksdagens beslut utan ytterligare utredas av särskilda sakkunniga en­

ligt de allmänna riktlinjer, som angavs i propositionen. Riksdagen fann det

heller icke möjligt att i nämnda avseenden göra några bindande uttalan­

den (SärskU nr 3; Rskr nr 403).

Det ytterligare utredningsarbete som sålunda förutsattes har nu utförts

av särskilda, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 29 juni och den

28 september 1951 tillkallade sakkunniga. Dessa har varit framlidne leda­

moten av riksdagens andra kammare, sekreteraren Adolf Wallentheim,

f. d. folkskolinspektören i Malmö skoldistrikt, disponenten Hilding Flinck,

ledamoten av riksdagens andra kammare, medicine licentiaten Bertil von

Friesen, rektorn vid Nacka realskola Arthur Klum, folkskolinspektören

i Västmanlands läns inspektionsområde Sven Zetterlund, folkskolläraren

Gustaf Bodestam, ledamoten av riksdagens andra kammare, parkförman­

nen Carl-Erik Johansson, skolstyrelsens ordförande i Önnestads skoldistrikt,

f. d. ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Harald Johns­

son samt utnämnde rektorn vid högre allmänna läroverket för gossar å

Norrmalm i Stockholm Torsten Sävborg. Wallentheim utsågs att leda de

sakkunnigas arbete. Sedan han den 22 augusti 1953 avlidit, uppdrogs åt

11

ledamoten av riksdagens första kammare, kommunaldirektören Emil Näs­ ström att vara de sakkunnigas ordförande. De sakkunniga, som antog benämningen 1951 års skolstyrelseutredning, har biträtts av ett antal experter.

Utredningen har den 24 januari 1952 avgivit förslag till provisorisk lag om gemensam skolstyrelse i vissa fall (stencilerat). På grundval härav förelädes 1952 års riksdag proposition (nr 224) med förslag till lag om sär­ skild skolstyrelse i vissa fall. Propositionen antogs av riksdagen (KU 26; Rskr 407). Den 1 augusti 1952 har utredningen avgivit förslag till tillämp­ ningsföreskrifter till lagen den 6 juni 1952 (nr l$Jf) om särskild skolsty­ relse i vissa fall. Den 10 december 1953 har utredningen överlämnat en stencilerad promemoria med förslag angående tillsättning av lärare i kun­ skapsämnen i försöksskolorna m. m. samt den 3 november 1954 en lika­ ledes stencilerad promemoria med förslag till vissa åtgärder rörande den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten m . m. Båda promemoriorna lades till grund för förslag till riksdagen (prop. 1954:137, SU 141, prop. 1955: 120, SU 122).

I oktober 1955 har utredningen avgivit sitt slutbetänkande, »Skolväsen­ dets lokala och regionala ledning samt lär artillsättning en» (SOU 1955: 31). Över detta betänkande — eller delar därav — har utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen (som hört ett antal kollegier vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor), statens folkskolinspektörer och nomadskolin­ spektören, överstyrelsen för yrkesutbildning, statskontoret, riksräkenskaps- verket, arbetsmarknadsstyrelsen, statens lönenämnd, samtliga domkapitel, samtliga länsstyrelser (som hört landstingens förvaltningsutskott, försöks­ distrikten samt fullmäktige i ett antal kommuner), överståthållarämbetet (som hört stadsfullmäktige i Stockholm), besvärssakkunniga, allmänna statsbidragsutredningen, kommunalförbundskommittén, församlingssty- relsekommittén samt sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen för Stockholm.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av Svenska landstings­ förbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Statens folkskolinspektörers förbund, Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges småskol- lärarinneförbund, Läroverkslärarnas riksförbund, Rektorernas riksförening, Svenska facklärarförbundet, Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges skolka- merala förening, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareför­ eningen samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation. Sveriges juristförbund har i en särskild skrift berört vissa av de i skolstyrelseutred­ ningens betänkande avhandlade frågorna.

Det åt skolstyrelseutredningen givna uppdraget föranleddes, som jag tidigare nämnt, av den år 1950 beslutade skolreformen, vars väsentligaste

innehåll är upprättandet av en 9-årig enhetsskola. Utredningens förslag skulle i första hand avse denna skola. Av utredningens direktiv liksom av rubriken på dess nu framlagda betänkande framgår, att det i utredningens uppdrag ingått att avgiva förslag rörande tre olika huvudområden, näm­ ligen skolväsendets lokala ledning, dess regionala ledning samt lärartillsätt- ningen. Utredningen har framhållit, att de härtill knutna spörsmålen till­ sammans bildat ett komplex med förgreningar åt praktiskt taget alla delar av skolorganisationen. Det är uppenbart, att utredningsuppdraget varit omfattande. De framlagda förslagen är också av tämligen genomgripande natur. Utredningen har således icke ansett det lämpligt att framlägga för­ slag av så begränsad räckvidd, att de skulle gälla enbart en framtida en­ hetsskola och övergångsvis sådana kommuner, där försöksverksamhet med enhetsskola bedrives, utan förordat, att samtliga av utredningen utarbe­ tade organisationsförslag skall träda i kraft den 1 juli 1957 med giltighet i princip för samtliga kommuner och för flertalet nuvarande skolformer.

Den omfattning utredningen ansett sig böra ge sina förslag har jag funnit vara helt riktig. Jag delar också utredningens uppfattning, att för­ slagens förverkligande skulle innebära viktiga steg i riktning mot en skol­ organisation av enhetsskoltyp och skapa avsevärt förbättrade förutsätt­ ningar för en rationell utbyggnad av såväl det teoretiska som det prak­ tiska skolväsendet.

Remissyttrandena ger allmänt uttryck åt den uppfattningen, att det för det pågående reformarbetet på skolans område är nödvändigt med nya for­ mer för skolans lokala och regionala ledning. Även om delade meningar framkommit rörande utredningens förslag i sådana frågor, som redan i den allmänna debatten visat sig vara i viss mån kontroversiella, anser jag för­ slagen, i vad de avser skolväsendets lokala och regionala ledning, vara väl ägnade att nu läggas till grund för en reform.

De med tillsättningen av lärare och skolledare förbundna spörsmålen har skolstyrelseutredningen på ett uttömmande sätt redovisat. Utredningen, som varit allsidigt sammansatt, har också lagt fram ett enhälligt förslag om tillsättningsförfarandet. Detta har emellertid blivit föremål för mycket skiljaktiga meningar vid remissbehandlingen och kritiserats från såväl all­ männa som rent tekniska synpunkter. Då det får anses vara angeläget, att ställning inte tages till reglerna för lärartillsättningen, förrän full klarhet skapats om möjligheterna att praktiskt tillämpa dem i detalj, har jag fun­ nit det nödvändigt, att skolstyrelseutredningens förslag i denna del ytter­ ligare överväges och genomarbetas, innan statsmakterna fattar ståndpunkt i frågan. Detta torde böra ske vid 1957 års riksdag.

Beträffande de frågor, till vilka riksdagen enligt min mening i år bör taga ställning, vill jag i detta sammanhang anföra följande.

T direktiven för skolstyrelseutredningen framhölls, att spörsmålen om skolstyrelse i försöksdistrikten borde underställas 1952 års riksdag och Övriga förslag 1953 års riksdag. Efter förslag av utredningen antogs år

13

1952 en provisorisk skolstyrelselag. Härigenom har skolstyrelsefrågan i för-

söksdistrikten kunnat ordnas på ett acceptabelt sätt. Efter förslag av ut­

redningen har vidare vid 1954 och 1955 års riksdagar frågorna om lärar-

tillsättningen respektive den fackliga ledningen i försöksdistrikten proviso­

riskt ordnats. Beträffande den regionala ledningen har däremot inga pro­

visoriska anordningar vidtagits.

Enligt skolstyrelseutredningens mening borde en definitiv reglering av

samtliga nu berörda frågekomplex ske från och med den 1 juli 1957. Det

är enligt min mening inte heller någon tvekan om att det i och för sig

är i hög grad angeläget att så snart som möjligt genomföra de förslag som

nu är aktuella, men då det är fråga om en omfattande reform av betydelse

för skolväsendet på mycket lång sikt, vilken tillika griper in på ett flertal

väsentliga områden av skolväsendet, har jag funnit det viktigare, att det

lägges en fast grund för det framtida arbetet än att reformen snabbt föres

ut i ett icke helt fullgånget skick. Jag bedömer det som ogörligt att på den

tid som skulle stå till förfogande, om nya skolstyrelser, en delvis ny skol-

ledarorganisation och nya regionala skolmyndigheter skulle börja sin verk­

samhet i full utsträckning den 1 juli 1957, genomföra det synnerligen om­

fattande författningsarbete, som skall ge skolstyrelsereformen dess närmare

innehåll och som måste vara utfört, innan skolmyndigheterna på olika

plan skall kunna arbeta under tillfredsställande förhållanden. Det stora fler­

talet skolförfattningar beröres av de föreliggande förslagen, och det är

t. ex. nödvändigt att utarbeta en helt ny, mot den nuvarande folkskolestad­

gan delvis svarande stadga. Jag ämnar därför senare denna dag hemställa

om bemyndigande att få tillkalla särskilda sakkunniga för att inom ecklesia­

stikdepartementet biträda vid detta arbete. Om arbetet bedrives i snabb

takt, räknar jag med att det kan vara slutfört inom sadan tid, att i det

följande framlagda förslag skall kunna träda i kraft i full utsträckning

den 1 juli 1958. Jag har emellertid ansett det angeläget att dessa förslag

redan i år framlägges för riksdagen för att statsmakternas standpunkts-

tagande skall kunna tjäna skolmyndigheterna till ledning beträffande den

kommande utvecklingen på dessa områden.

Med hänsyn till behovet av en enhetlig lokal skolplanering har jag

ansett, att skolstyrelse enligt den nya lagens bestämmelser skall kunna

väljas, så snart lagen utfärdats, och i avvaktan på lagens fnlla ikraftträ­

dande erhålla befogenhet att dels fullgöra sådana uppgifter rörande skol­

väsendets planering, som kommunens fullmäktige överlämnar åt styrelsen,

dels ock handlägga ärenden rörande sådana åtgärder, som kan erfordras

i anledning av skolstyrelsereformens ikraftträdande.

I övrigt skulle ett godkännande av de förslag, jag i det följande ämnar

framlägga, icke medföra några direkta praktiska verkningar förrän från

och med budgetåret 1958/59.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för ärendet.

14

II. De lokala skolstyrelserna

A.

Nuvarande förhållanden

1. Inledning

De skolformer, vilkas lokala ledning beröres av förslagen i det följande, är:

folk- och fortsättningsskolan (enhetsskolan), högre folkskola, kommunal

realskola, praktisk kommunal realskola, kommunal flickskola, kommunala

yrkesskolor, statsunderstött, av kommun ägt handelsgymnasium samt all­

mänt läroverk. För närvarande har envar av dessa skolor i regel sin egen

lokala skolledning, d. v. s. egen styrelse och egen facklig ledning.

Folkskolestyrelsens organisation och arbetsformer regleras genom lagen

den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner. För ovannämnda skol­

former i övrigt finns bestämmelser om skolans lokala styrelse i för sk -

formen gällande stadga eller reglemente. Då såväl skolstyrelseutredningens

som det av mig framlagda förslaget till ny skolstyrelselag närmast anknyter

till gällande bestämmelser om styrelse för den obligatoriska skolan redo-

göres i det följande utförligt för den nuvarande skolstyrelselagens innehåll,

medan bestämmelserna om övriga skolstyrelsers organisation behandlas

mera summariskt. Beträffande detaljer får jag hänvisa till utredningens

betänkande s. 29 ff.

2. Folkskoleväsendets ställning i kommunalrättsligt hänseende

Intill den 1 januari 1955 var den obligatoriska skolan i princip en den

kyrkliga kommunens angelägenhet. Enligt lagen den 6 juni 1930 om för-

samhngsstyrelse ägde nämligen varje territoriell församling att själv vårda

folk- och fortsättningsskoleväsendet i församlingen. Undantag gjordes

emellertid för kommun, som avsags i den ännu gällande lagen av den 6 juni

1930 om skolstyrelse i vissa kommuner. Sistnämnda lag omfattar de kom­

muner, som sammanfaller med skoldistrikt (församling) och där kommu­

nal- eller stadsfullmäktige finns; i dessa fall skall den obligatoriska skolan

vara den borgerliga kommunens angelägenhet. Som framgår av det sagda

har 1930 ars skolstyrelselag formellt karaktären av en speciallag, men re­

dan ganska snart efter dess tillkomst började en successiv övergång från

kyrkligt till borgerligt huvudmannaskap för det obligatoriska skolväsendet,

vilken utveckling den 1 januari 1955 fortskridit så långt att folkskoleväsen­

det endast i tolv av rikets kommuner var en församlingens angelägenhet.

15

I samband med tillsättandet av 1953 års församlingsstyrelsekommitté överlämnade skolstyrelseutredningen den 22 april 1953 till chefen för eck­ lesiastikdepartementet en promemoria angående den obligatoriska skolans ställning i kommunalrättsligt avseende. Efter en redogörelse för den histo­ riska utvecklingen på området anfördes i promemorian:

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen kan den utveckling i riktning mot folk­ skoleväsendets överförande till den borgerliga kommunen, som länge pågått, numera anses vara praktiskt taget fullbordad. Endast i ett försvinnande litet antal fall är folkundervis­ ningen ännu en församlingens angelägenhet. I skarp motsats till detta faktiska förhållande står församlingsstyrelselagens bestämmelser, enligt vilka vården om folkundervisningen i princip fortfarande åvilar församlingarna. Redan dessa omständigheter utgöra en anled­ ning att överväga, huruvida icke en ändring i den rättsliga grunden för folkskoleväsendet bör komma till stånd. De principiella skäl, som i olika sammanhang anförts för folkskole­ väsendets överflyttning till den borgerliga kommunen och som redovisats i den ovan läm­ nade historiken, tala dessutom för att en överflyttning bör ske även i de återstående fal­ len. Dessa principiella skäl ha för övrigt vunnit i styrka genom den vidgade rätt till ut­ träde ur svenska kyrkan, som införts genom den år 1951 antagna religionsfrihetslagen.

Till nu anförda skäl för en ändring av församlingsstyrelselagen kommer emellertid även ett annat. Den i princip beslutade enhetsskolan skall enligt Kungl. Maj:ts av riksdagen i denna del bifallna proposition (1950: 133) vara en kommunal skola. Det synes uppenbart att med ordet »kommunal» i detta sammanhang åsyftas endast den borgerliga kommunen. I samband med enhetsskolans genomförande måste alltså principen om det obligatoriska skolväsendet såsom en församlingens angelägenhet ersättas av en motsvarande allmän regel om den borgerliga kommunen såsom huvudman för den obligatoriska skolan. De för­ fattningar, som aktualiseras av enhetsskolan, måste bygga på sistnämnda regel. Vissa av dessa författningar (bl. a. de som angå de kommunala skolstyrelserna) äro emellertid av­ sedda att träda i tillämpning redan före enhetsskolans införande. Detta utgör ytterligare ett skäl att nu ändra den kommunalrättsliga grunden för det obligatoriska skolväsendet.

En sådan principiell ändring, som här förordats, behöver inte medföra, att folkskole­ väsendet, på de ställen, där det ännu är en församlingens angelägenhet, omedelbart över­ flyttas till den borgerliga kommunen. En viss övergångstid kan av praktiska skäl befinnas lämplig. Såsom framgår av det förut sagda är det ur enhetsskolans synpunkt inte nödvän­ digt att överflyttningen sker förrän i samband med skolreformens genomförande. Å andra sidan är det av principiella skäl önskvärt, att den sker snarast möjligt. Tidpunkten torde i varje särskilt fall få bestämmas med hänsyn till de i fallet föreliggande omständigheterna. En övergångsbestämmelse av denna innebörd torde böra meddelas.

Efter hemställan av skolstyrelseutredningen uppdrog Kungl. Maj:t åt för- samlingsstyrelsekommittén att verkställa den revision av församlingssty­ relselagen, som den förordade förändringen skulle kräva. I överensstäm­ melse med ett av kommittén utarbetat förslag till lag om ändring av för­ samlingsstyrelselagen, innebärande bl. a. att ur den sistnämnda skulle ute­ slutas alla bestämmelser om skolväsendet, framlades därefter proposition (nr 207) för 1954 års riksdag. Propositionen antogs av riksdagen och lag­ ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1955. I en övergångsbestämmelse stadgas, att vad församlingsstyrelselagen i sin gamla lydelse innehåller rö­ rande folk- och fortsättningsskoleväsendet tills vidare skall äga tillämp­ ning beträffande församling, diir nämnda skolväsen den 1 januari 1955 var

16

en församlingens angelägenhet. Någon ändring gjordes icke i 1930 års skol­

styrelselag.

Läget är alltså för närvarande det, att principen om den obligatoriska

skolan såsom en församlingens angelägenhet blivit upphävd utan att någon

motsvarande allmän regel om den borgerliga komunen såsom huvudman

för denna ännu trätt i stället.

3. Folkskolestyrelsen» nuvarande organisation och uppgifter

Enligt 1930 års skolstyrelselag skall förvaltningen och vården av kom­

munens folk- och fortsättningsskolväsende handhavas av en folkskolesty-

relse (4 §). Där kommunen finner det vara till fördel för skolväsendet, kan

särskild fortsättningsskolestyrelse utses. I det fåtal kommuner, där kyrko-

församlingen fortfarande är huvudman för folk- och fortsättningsskolvä-

sendet, är skolrådet styrelse för detsamma. Folkskoleväsendet i Stockholms

stad är reglerat genom särskilda författningar.

Ledamöter i folkskolestyrelse väljes av kommunal- eller stadsfullmäktige

till det antal fullmäktige finner lämpligt med hänsyn till kommunens vidd

och folkmängd. Antalet ledamöter får dock icke vara under 5 eller över 21.

Suppleanter utses till lämpligt antal (7 §). Såväl ledamöter som suppleanter

kan väljas proportionellt (9 §). Valbar som ledamot eller suppleant av

folkskolestyrelsen är den som är röstberättigad vid kommunal- eller stads­

fullmäktigeval och uppnått tjugotre års ålder. Som särskild kvalifikation

gäller, att vederbörande skall anses vilja befordra skolväsendet. Den som

är omyndig, i konkurstillstånd eller av allmänna fattigvården omhänder­

tagen för varaktig försörjning är icke valbar (8 §).

Mandatperioden är fyra år, räknat från och med den 1 januari året näst

efter det, då valet skedde. Valet skall förrättas året näst efter det, då all­

männa val av kommunal- eller stadsfullmäktige ägde rum (9 §).

Folkskolestyrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordföran­

de. Till ordförande kan utses kyrkoherden i det pastorat, till vilket kom­

munen hör, eller, för det fall kommunen tillhör mer än ett pastorat, den

bland kyrkoherdarna domkapitlet bestämmer, även om han ej är ledamot

av styrelsen

(10

och

13

§§). Styrelsen sammanträder på ordförandens kal­

lelse, så ofta han finner det behövligt, eller när minst halva antalet leda­

möter för uppgivet ärende gör framställning därom. Suppleanterna i folk­

skolestyrelsen bör kallas till tjänstgöring i den mån det erfordras på grund

av hinder för ledamot eller då det uppkommit ledighet efter ledamot, som

icke utsetts vid proportionellt val, och denna ledighet icke kunnat fyllas.

Suppleanterna har rätt att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden

(11 och 12 §§).

17

För att folkskolestyrelse skall vara beslutför måste mer än hälften av ledamöterna vara närvarande. För vissa ärenden äger skolstyrelsen emel­

lertid överlämna sin beslutanderätt till särskilda inom styrelsen utsedda

nämnder. Dessa ärenden är

a) beviljande av tjänstledighet åt och förordnande av vikarie för lärare;

b) tillämpning på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen;

c) åtgärder enligt gällande folkskolestadga mot vanartade skolbarn samt tredskande föräldrar och målsmän

d) mindre ärenden av ekonomisk natur.

Särskild nämnd skall bestå av minst fyra personer. För att nämnds be­ slut skall vara giltigt fordras, att minst tre av ledamöterna deltagit i be­ slutet och varit ense om detsamma. Av sådan nämnd vidtagen åtgärd skall anmälas för folkskolestyrelsen vid dess nästa sammanträde (13 §).

Vid sammanträde med folkskolestyrelsen eller särskild nämnd äger den ovannämnde kyrkoherden rätt att närvara och deltaga i överläggningarna samt framställa förslag men får ej deltaga i besluten utan att vara leda­ mot. Likartade bestämmelser finns i folkskolestadgan rörande rätt för en representant för lärarkåren att deltaga vid folkskolestyrelsens och dess nämnders sammanträden. Denne äger dock icke rätt att deltaga i behand­ ling av frågor rörande tjänstgöringsbetyg åt eller disciplinära åtgärder mot lärare (Fst § 8 i:l.). Där särskild skolläkare är anställd, äger denne att närvara vid behandlingen av ärenden rörande hälsovård, sexualhygien och fysisk fostran (Fst § 8 i:2.). Distriktsöveriärare eller kommunal folkskol- inspektör är skyldiga att närvara vid skolstyrelsens och dess nämnders sam­ manträden. Liksom lärarkårens representant och skolläkaren äger de därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten, men de har rätt att få sina ut­ talade meningar antecknade till protokollet (Fst §§ 8 b:7 och 8 d).

Omröstning inom folkskolestyrelsen sker öppet utom vid val, där den sker med slutna sedlar (14 §). Vid styrelsens sammanträden skall ordfö­ randen föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll. Detta skall justeras av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av styrelsen utsedda närvarande ledamöter. Justering kan dock verkställas av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde. Sedan protokollet justerats skall i lands­ kommun en förteckning över de vid sammanträdet fattade besluten och de beslut, som därvid anmälts från styrelsens nämnder, söndagen efter beslu­ tens fattande anslås på därför avsedd plats i eller invid kyrkan under det att i stadskommun motsvarande förteckning skall anslås hos styrelsen (15 §).

Folkskolestyrelses uppgifter jämlikt skolstyrelselagen finns angivna främst i 5, 6 och 18 §§. Enligt dessa skall folkskolestyrelse i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och med uppmärksamhet följa undervisningen samt tillsätta och avskeda lärare och annan personal.

18

Det åligger den vidare att utöva den ekonomiska förvaltningen och att ha

tillsyn över lokaler, som upplåtits för undervisningen. Förutom att förbe­

reda ärenden, som skall förekomma till behandling hos fullmäktige, skall

styrelsen hos kommunal- eller stadsfullmäktige göra framställningar och

förslag, då så påfordras. Den skall också ombesörja verkställigheten av

fullmäktiges beslut, i den mån detta ej uppdragits åt särskilt därtill ut­

sedda styrelser, nämnder eller personer. Folkskolestyrelsen skall även taga

viss befattning med angelägenheter avseende kyrkomusikers anställande och

verksamhet enligt bestämmelser i kyrkomusikerstadgan.

Skolstyrelsen skall uppgöra förslag till utgifts- och inkomststat, vilket

skall ingivas till stads- eller kommunalfullmäktige årligen före den 15 sep­

tember. Före den 15 januari skall folkskolestyrelse i landskommun och före

den 1 mars folkskolestyrelse i stadskommun avlämna redovisning för de

medel styrelsen under nästföregående kalenderår haft om hand (6 §).

4. De lokala skolstyrelserna vid övriga skolformer

Bestämmelserna i gällande stadgor rörande styrelse och ledning för d e

högre kommunala skolorna (högre folkskolor, kommunala real­

skolor, praktiska kommunala realskolor och kommunala flickskolor) är i

princip lika.

För kommunal realskola och högre folkskola skall finnas en av minst

fem personer bestående styrelse. Suppleanter skall utses till halva antalet

mot de valda ledamöterna eller, om dessas antal icke är jämnt, till det an­

tal som är närmast över hälften. Tjänstgörande rektor är självskriven le­

damot med skolans tillsynslärare som suppleant.

För kommunal flickskola är bestämmelserna något avvikande. Styrelsen

skall här bestå av minst fyra valda ledamöter samt dessutom av skolans

rektor och dess tillsynslärare, om sådan är anställd. I styrelsen skall fin­

nas minst två kvinnliga ledamöter och minst en suppleant skall vara

kvinna.

Vid val av styrelse till praktisk kommunal realskola och till sådan högre

folkskola, som är inriktad på att ge utbildning för visst yrke eller viss

yrkesgrupp, skall om möjligt minst två i sådant yrke eller yrkesgrupp sak­

kunniga personer vara medlemmar av skolstyrelsen. Beträffande ett- eller

tvåårig högre folkskola gäller, att där särskilda förhållanden det föranle­

der, viss i reglementet angiven begränsad befogenhet med avseende på sko­

lans förvaltning kan tilläggas styrelsen för folkskoleväsendet i det skol­

distrikt, där skolan är belägen. Vid sammanträde med styrelse och nämnd,

där ärende rörande högre folkskola förekommer till behandling, skall dock

skolans rektor äga närvara och i fråga om dylika ärenden deltaga i såväl

överläggningar som beslut.

19

För här avsedda skolor skall finnas ett av skolöverstyrelsen för varje

skola fastställt reglemente. I detta skall bl. a. finnas erforderliga föreskrifter

om styrelsens sammansättning och om valbarhet till ledamot av styrelsen,

om den tid valet skall avse samt om hur det skall försiggå. Valkorporation

är i regel kommunens fullmäktige.

Styrelsen utser för varje kalenderår inom sig bland de valda ledamöterna

ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaför­

valtare. Sekreterare är, såvitt ej i skolans reglemente annorlunda bestäm­

mes, skolans tjänstgörande rektor.

Rätt att deltaga i styrelsens överläggningar men ej i dess beslut äger

skolans av skolöverstyrelsen utsedde inspektor samt skolans tillsynslärare

vid de tillfällen, då den sistnämnde ej inträtt som suppleant för rektor

(detta gäller ej kommunal flickskola, där tillsynsläraren, som ovan nämnts,

är ledamot av styrelsen). Vid behandling av frågor, som rör lärjungarnas

hälsotillstånd och sundhetsförhållandena vid skolan, äger skolläkaren rätt

att deltaga i såväl överläggningar som beslut.

För kommunal yrkesskola skall styrelsen bestå av skolans

tjänstgörande rektor, eller, där mer än en rektor är förordnad, av skolans

chef eller en av skolans rektorer, utsedd på sätt i skolans reglemente sägs,

samt ett jämnt antal valda ledamöter, minst fyra. För de valda ledamö­

terna skall finnas personliga suppleanter. De ledamöter, som skall väljas,

och suppleanterna för dem utses av kommunens fullmäktige. Styrelsen utser

inom sig ordförande och vice ordförande.

Till ledamöter av styrelsen bör väljas lämpliga personer, däribland repre­

sentanter för arbetsgivare och arbetare till lika antal. Ledamöterna bör

äga god kännedom om skolområdets arbetsliv i allmänhet och om de yrken,

som undervisningen avser. Erforderliga föreskrifter om styrelsens samman­

sättning, om den tid valet skall avse och om sättet för valet meddelas i

skolans reglemente.

Den närmaste ledningen av handelsgy mnasium utövas av en

styrelse, om vars uppgifter och sammansättning bestämmelser skall med­

delas i ett för varje skola gällande reglemente, vilket skall fastställas av

överstyrelsen för yrkesutbildning efter förslag av skolans styrelse, som i

ärendet skall höra lärarkollegiet.

Lokalstyrelse vid allmänt läroverk består av rektor som själv­

skriven ledamot samt av fem andra för en tid av fyra år utsedda ledamöter.

Av dessa utses tre av vederbörande kommunalstyrelse, därav en represente­

rande målsmännen för läroverkets lärjungar, samt en ledamot av läns­

styrelsen (i Stockholm överståthållarämbetet) och en av läroverkets kol­

legium. Om vid läroverket är anordnad praktisk linje, bör någon av lokal-

styrelsens medlemmar vara sakkunnig inom det yrke eller den yrkesgrupp

varpå den praktiska linjens undervisning är inriktad. För var och en av de

20

särskilt utsedda ledamöterna utses suppleant, vilken vid förfall för ordi­

narie ledamot inträder i dennes ställe. Det ankommer på rektor att hos

vederbörande länsstyrelse och kommunalstyrelse anmäla uppkommande

ledighet.

För vissa fall inträder även andra ledamöter än nu angivna i lokalstyrel­

serna. Vid behandling av frågor, som särskilt angår kvinnliga respektive

manliga lärjungar, skall sålunda kvinnlig sakkunnig eller vederbörande till-

synslärare vara ledamot av styrelsen. Motsvarande gäller skolläkaren vid

behandling av frågor rörande hygieniska förhållanden samt vederbörande

klassföreståndare vid bestämmande av befrielse från eller nedsättning av

terminsavgifter.

Lokalstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande för en tid

av ett år.

5. 1952 års provisoriska lag om särskild

skolstyrelse i vissa fall

För att åstadkomma en reglering av i första hand skolledningen i distrikt,

där försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrevs, avgav 1951 års

skolstyrelseutredning den 24 januari 1952 förslag till provisorisk lag om

gemensam skolstyrelse i vissa fall. Efter vederbörlig remissbehandling av

förslaget avlät ICungl. Maj:t därpå grundad proposition i ämnet samma år

(nr 224). Efter viss bearbetning av förslaget antogs propositionen av riks­

dagen (KU 26; Rskr 407). Den 6 juni 1952 utfärdades lag om särskild skol­

styrelse i vissa fall (nr 434) och den 3 oktober samma år tillämpningsbe-

stämmelser till lagen (nr 652). Innehållet i dessa författningar är i huvud­

sak följande.

I skoldistrikt, där enligt Kungl. Maj:ts medgivande försök med nioårig

enhetsskola bedrives, skall, i stället för vad eljest gäller, den särskilda skol­

styrelselagen äga tillämpning. Lagen gäller dock ej för skolväsendet i Stock­

holms stad.

Där lagen gäller, skall förvaltningen och vården av folk- och fortsätt-

ningsskolväsendet samt försöksverksamheten handhavas av en särskild

skolstyrelse. Om Kungl. Maj:t så beslutar, skall den särskilda skolstyrelsen

också vara styrelse för högre folkskola, fristående realskola eller annan högre

statlig eller kommunal läroanstalt inom skoldistriktet. Efter medgivande

av Kungl. Maj:t må styrelsen jämväl vara styrelse för yrkesundervisnings-

anstalt inom distriktet, dock ej för tekniskt läroverk eller central verk­

stadsskola.

Särskild skolstyrelse äger samma befogenheter och har samma uppgifter

som eljest skolat tillkomma folk- och fortsättningsskolstyrelse eller annan

styrelse, som särskilda skolstyrelsen ersätter. Styrelsen skall särskilt beak­

ta sådana frågor, som är gemensamma för olika skolor eller skolformer.

Den skall med uppmärksamhet följa det pedagogiska försöksarbetet, främ­

21

ja lärarnas vidareutbildning och verka för ett fördjupat samarbete mellan

hem och skola.

Beträffande val av särskild skolstyrelse gäller i huvudsak samma bestäm­

melser som för val av folkskolestyrelse. Antalet ledamöter skall dock vara

minst 7 och högst 21.

För att biträda vid behandlingen av frågor angående den förberedande

yrkesutbildningen i försöksskolorna och yrkesutbildningen i egentliga yrkes­

skolor, för vilken särskild skolstyrelse ansvarar, bör styrelsen utse ett sär­

skilt rådgivande organ, expertråd, som skall bestå av minst fyra ledamöter

och företräda såväl företagare som anställda samt äga god kännedom om

ortens arbetsliv i allmänhet och om de särskilda yrkesgrenar eller verksam­

hetsområden, som undervisningen ifråga avser. I tillämpningsbestämmelser-

na till lagen föreskrives, att styrelsen, innan expertråd tillsättes, skall be­

reda vederbörande lokala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer till­

fälle att avge förslag på lämpliga ledamöter att företräda arbetsgivar- res­

pektive arbetstagarsynpunkterna i fråga om yrkesutbildningen.

Tillämpningsbestämmelserna innehåller vidare regler angående skolleda­

res och lärares med flera deltagande i styrelsens sammanträden samt ter-

minsavgiftsnämnd.

Distriktsöverlärare, kommunal folkskolinspektör eller särskild skolchef,

där sådan finns anställd, är skyldig att närvara vid skolstyrelsens och dess

nämnders sammanträden. De äger därvid rätt att yttra sig och framställa

förslag samt få sina meningar antecknade till protokollet, men ej att del­

taga i besluten. Detsamma gäller rektor vid annan styrelsen underställd

skola än de som tillhör folk- och fortsättningsskolväsendet. I distrikt med

skolchef äger även denne underställd rektor och överlärare rätt att närvara

vid styrelsens och dess nämnders sammanträden. Ärende som berör viss

skola får icke avgöras, om ej vederbörande skolledare kallats till samman­

träde, där ärendet behandlats.

Vid skolstyrelsens sammanträden äger vidare tre representanter för lärar­

kåren samt skolläkare, som är anställd vid styrelsen underställd skola, att

närvara. Dessa äger därvid samma rätt som ovan angivits för distrikts­

överlärare med flera. Om så befinnes lämpligt med hänsyn till antalet skol­

former och andra särskilda omständigheter, kan skolöverstyrelsen bestäm­

ma, att lärarrepresentanterna skall vara flera än tre. Det är särskilt före­

skrivet att lärarrepresentanterna bör utses så, att de kan anses företräda

olika skolformer och skolstadier.

Även vid sammanträde med delegation, kommitté eller annat liknande

organ bör, om ärendets art ger anledning därtill, skolledare, skolläkare och

en representant för lärarkåren kallas att närvara.

Om terminsavgifter erlägges vid skola, som lyder under den särskilda

skolstyrelsen, skall hithörande frågor handläggas av en särskild nämnd.

Denna skall bestå av en ledamot, utsedd av vederbörande länsstyrelse, två

ledamöter, som skolstyrelsen utser inom sig och av vilka den ene tillika

skall av skolstyrelsen utses till nämndens ordförande, samt vederbörande

rektor och klassföreståndare.

I övriga här ej angivna hänseenden skall för särskild skolstyrelse bestäm­

melserna i 1930 års skolstyrelselag i regel gälla.

Jämlikt lag den 4 mars 1955 (nr 70) äger lagen den (i juni 1952 om sär­

skild skolstyrelse i vissa fall giltighet till och med den 30 juni 1957.

22

B. För flera skolformer gemensam lokalstyrelse

1. Skolstyrelseutredningen

I det följande återges först innebörden av utredningens förslag för sig och

därefter det väsentliga av utredningens motivering.

Förslag

Från och med den 1 juli 1957 skall det i princip i varje kommun finnas

endast en skolstyrelse, vilken skall vara styrelse för av kommunen anord­

nade skolor för den obligatoriska undervisningen och till denna knuten för­

söksverksamhet eller till dessa skolor hörande frivilliga klasser eller avdel­

ningar samt för befintliga högre folkskolor, kommunala realskolor, prak­

tiska kommunala realskolor, kommunala flickskolor och kommunala yrkes­

skolor ävensom för inom kommunen beläget allmänt läroverk, statligt och

kommunalt gymnasium samt statsunderstött, av kommunen ägt handels-

gymnasium. Efter av kommunen gjord framställning skall Kungl. Maj:t

äga medge, att särskild styrelse må finnas för här nämnd skola, ävensom att

annan än ovan uppräknad skolform må lyda under den kommunala skol­

styrelsen.

Motivering

Principiellt sett är det enligt utredningens mening av stor vikt att så snart

som möjligt rasera i första hand de murar som i rent organisatoriskt hän­

seende finns mellan skolformer, som enligt föreliggande beslut skall smältas

samman till enhetsskolan. Det viktigaste motivet till att införa en först och

främst för nämnda skolformer gemensam styrelse ser utredningen i den

betydelse en sådan åtgärd måste få som en förberedelse för övergången till

den nya skolan. Det torde nämligen inte kunna bestridas, att i den mån en

sådan övergång blir beroende av kommunernas initiativ, utsikterna till att

dylika initiativ tages blir avsevärt mycket större med en gemensam skol­

styrelse, medan fortvaron av särskilda styrelser för olika skolformer med

stor säkerhet kan antagas verka konserverande på den bestående ordningen.

Under alla omständigheter bör ett omedelbart införande av en gemensam

skolstyrelse enligt utredningens mening underlätta enhetsskolans genom­

förande.

Utredningen pekar i detta sammanhang på en för bedömandet av vär­

det av en gemensam skolstyrelse betydelsefull faktor, vilken tycks ha för-

bisetts i diskussionen om detta spörsmål och vilken för länge sedan borde

ha framtvingat en sådan skolstyrelse.

23

Med nuvarande organisation har kommunerna inte någon styrelse eller

nämnd, som har ett allmänt ansvar för att skolväsendet i olika former och

som en helhet utvecklas på det sätt, som kommunens storlek och förhållan­

den kan motivera. För den obligatoriska skolan skall en styrelse finnas,

men dess ansvar sträcker sig inte utöver denna skola. Det är därför oftast

beroende på tradition eller mången gång på tillfälliga personliga insatser

och intressen, om kommunens behov av högre skolor och yrkesskolor blir

i vederbörlig ordning tillgodosedda. Det finns sålunda exempel på stora tät-

ortskommuner (över 20.000 inv.), som saknar realskola. När de växande barn­

kullarna framtvingat ordnande av högre utbildning också i kommuner, som

förut saknat sådan, har man inte sällan stått handfallen, då man ej haft

något organ med uppgift att planera och ansvara för denna del av skolväsen­

det. På samma sätt torde det förhålla sig med yrkesskolorna. Skojkommis­

sionen konstaterade, att endast en ytterst ringa del av ungdomen i 15—18-

årsåldern kunde få någon som helst yrkesutbildning i skola och 1952 års

yrkesutbildningssakkunniga har fäst uppmärksamheten just vid ojämn­

heten i yrkesskolornas utbyggnad. De tillgängliga utbildningsplatserna mot­

svarar på sina håll långt ifrån efterfrågan, medan man på andra håll har

svårt att fylla sina kurser. Allmänt taget anser de sakkunniga, att möjlig­

heterna till skolmässig yrkesutbildning i heltidskurser är mycket otillräck­

liga. Man torde enligt utredningens mening våga antagandet, att förhål­

landena skulle varit annorlunda, om det i kommunerna funnits organ med

uppgift att ansvara för att mot kommunens behov svarande resurser för

yrkesutbildning funnits.

När nu målsättningen på skolans område är klar: å ena sidan skapandet

av en 9-årig obligatorisk skola, i sig inneslutande det nuvarande realskole-

stadiet, och å andra en utbyggnad av yrkesskolväsendet, synes det utred­

ningen vara en naturlig organisatorisk åtgärd att som ett betydande steg

mot dessa mål upprätta en lokal skolmyndighet, som är i stånd att enhet­

ligt planera kommunens skolutveckling genom alla stadier i av statsmakter­

na angiven riktning. Behovet av en sådan myndighet gör sig gällande, vare

sig det finns flera var för sig arbetande skolstyrelser i en kommun eller en­

dast en folkskolestyrelse med dess till den obligatoriska skolan begränsade

ansvar.

Det finns emellertid, även om man helt bortser från betydelsen av att un­

derlätta utvecklingen mot enhetsskola, skäl av mera direkt och praktisk art,

som talar för en gemensam skolstyrelse. Utredningen sammanfattar dessa

på följande sätt.

1. Ur ekonomisk synpunkt är det av betydelse med en enhetlig och plan­

mässig ledning och samordning av de skilda skolformerna inom en kommun.

2. Nuvarande bestämmelser lämnar icke tillräckliga garantier för att

lärarpersonal, skollokaler och materiel utnyttjas så rationellt, som önskligt

är.

3. Ledningens handhavande av flera, var för sig fristående skolstyrelser,

medför ofta en icke önskvärd olikformighet i fråga om skolornas allmänna

standard och utrustning.

24

4. Enhetlighet i skolornas lokala ledning skulle medföra bättre möjlig­

heter för eleverna till smidigare övergång från en skola till en annan och

bättre samarbete mellan lärarna vid de olika skolorna.

5. Splittringen på flera skolstyrelser försvårar en sådan planläggning av

de olika skolornas arbete, att berättigade önskemål från allmänhetens sida

om exempelvis läsårets förläggning, lovdagar, skoldagens början och slut

tillgodoses så långt detta eljest vore möjligt.

6. Den omfattande skolsociala verksamhet, som nu finns i form av häl­

sovård, skoltandvård, skolmåltider m. in., kräver samordning såväl ur eko­

nomiska som ur sociala och organisatoriska synpunkter.

När frågan om en gemensam skolstyrelse fördes fram i samband med ut­

redningens förslag 19o2 om en provisorisk skolstyrelselag, riktades särskilt

kritik mot tanken att föra de yrkesutbildande skolorna samman under en

med de teoretiska skolorna gemensam styrelse. Kärnan i kritiken var, att

det i styrelsen för dessa skolor fordrades en särskild sakkunskap, som inte

kunde tillgodoses i en gemensam styrelse. I denna fråga har skolstyrelse­

utredningen nu anfört bl. a. följande.

Överstyrelsens för yrkesutbildning i det sammanhanget uttalade upp­

fattning, att det på förhand skall klarläggas, om gemensam eller särskild

styrelse för yrkesutbildningen är fördelaktigast för det helas bästa, torde

enligt utredningens mening icke kunna tillmötesgås annorlunda än genom en

omfattande och långvarig försöksverksamhet. Utredningen hyser emellertid

den uppfattningen, att en av anledningarna till att yrkesundervisningens ut-

byggnad ej är vad den borde vara, är att söka i att det på den kommunala

sidan icke funnits organ med skyldighet att ägna uppmärksamhet och

intresse åt denna sak och att därför bättre resultat står att vinna med eu

för kommunens hela skolväsen gemensam styrelse. Gentemot yrkesöversty-

relsens papekande, att ett betydande antal folkskollärare är engagerade i

yrkesutbildningen och att detta är en omständighet, som utgör eu viss ga­

ranti för förståelsen av den »allmänna skolans» behov, framhåller utred­

ningen som sin mening att det är långt viktigare, att man hos den »all-

männa skolans» företrädare försöker skapa förståelse för yrkesutbildningens

behov, och att det synes utredningen, som om man bäst gjorde detta genom

att hos ett och samma organ lägga ansvaret för såväl den allmänbildande

som den yrkesutbildande delen av en kommuns skolväsen. Man bör enligt

utredningens mening anlägga en helhetssyn på skolan. Ett starkt framhä­

vande av behovet av praktisk utbildning torde lättare leda till resultat ju

mindre det göres gällande, att speciella svårigheter är förknippade med den

praktiska utbildningens ledning och administration.

Utan att vilja underskatta det betydelsefulla i påpekandet, att det kan

vara förenat med svårigheter att till en gemensam skolstyrelse knyta leda­

möter, vilka samtidigt är sakkunniga på näringslivets och arbetsmarknadens

områden, framhåller utredningen som sin viktigaste allmänna synpunkt i

denna fråga, att det primära även från yrkesutbildningssynpunkt ändå är

att söka åstadkomma politiskt ansvariga kommunala organ, vilka skall ha

skyldighet att taga erforderliga initiativ till skolväsendets förkovran i dess

helhet. Genom att ålägga den skolstyrelse, som obligatoriskt skall finnas i

25

varje kommun, ansvar även för yrkesutbildningens utformning, inriktas

dess uppmärksamhet på denna fråga. Man får heller inte bortse från att en­

var av en skolstyrelses ledamöter som samhällsmedlem på något sätt är

knuten till ortens näringsliv och att det, i och med att styrelsens uppgifter

ändras, med största sannolikhet också kommer att ske en sådan anpassning

av skolstyrelsens sammansättning, som de nya uppgifterna kan anses kräva.

Att tillgång till speciell expertis för yrkes ut bil dnin gsf rå go r kan fordras är

dock klart, men att sådan endast skulle vara att tillgå, om den finge direkt

inverkan på en skolstyrelses beslut i ledamotsställning, synes utredningen

vara ett ganska löst grundat antagande och den framhåller, att experter och

specialister på olika områden tvärtom ofta torde ha just den ställningen,

att de framlägger förslag, medan beslutanderätten ligger hos andra.

Utredningen framhåller vidare att dess uppfattning om de yrkesutbil-

dande skolornas ställning i princip delades av 1952 års yrkesutbildningssak-

kunniga (SOU 1954:11), som menade, att om man på det sätt som utred­

ningen avsåg att föreslå, säkrade den fackmässiga representationen i och vid

sidan av skolstyrelsen, »kan man säkerligen i ett mycket stort antal kom­

muner bäst tillvarata yrkesutbildningsintressena, om yrkesskolan ställs un­

der samma styrelse som de allmänbildande skolorna, med vilka ett intimt

samarbete måste upprätthållas såväl ifråga om planering och organisation

som i pedagogiska frågor».

Ehuru utredningen icke kunnat finna att det föreligger några med led­

ningen av de ifrågavarande skolformerna förknippade omständigheter, som

i och för sig talar mot att ledningen av dem alla koncentreras till en kom­

munal skolstyrelse, vill utredningen inte bortse från att det i de största

kommunerna med ett flertal skolanläggningar kan finnas skäl, som möjli­

gen motiverar en uppdelning av skolledningen på två eller flera styrelser.

I vilka fall det bör ske får i första hand grundas på en kommunal bedöm­

ning och inte göras beroende av en fixerad gräns för skolväsendets omfatt­

ning eller befolkningens storlek. På grundval av bland annat ingående över­

läggningar med Stockholms stad, varvid framgått, att en styrelse där synes

vara den lämpligaste anordningen, sluter utredningen emellertid att antalet

på sakliga skäl grundade undantag från regeln om en gemensam styrelse

bör bli mycket få.

2. Remissyttranden

I denna för den framtida lokala skolledningens organisation grundläg­

gande fråga intar endast ett fåtal remissinstanser en direkt avvisande håll­

ning till utredningens principförslag, medan däremot icke så få företräder på

olika sätt modifierade ståndpunkter. I ett avseende går emellertid mening­

arna ganska starkt i sär. Det gäller frågan om yrkesskolornas ställning till

den föreslagna nya skolstyrelsen, där utredningens förslag från vissa håll

möter en kraftig gensaga och de båda centrala skolmyndigheterna — skol­

26

överstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning — företräder rakt mot­

satta uppfattningar.

Sin anslutning — om än med vissa erinringar i detaljer — till utredning­

ens principförslag rörande en gemensam styrelse lämnar skolöverstyrel­

sen1, 21 statens folkskolinspektörer, 3 domkapitel, 7 länsstyrelser samt

statskontoret. På samma linje går Svenska stadsförbundet, Svenska lands­

kommunernas förbund och Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Städernas

folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund och folkskolans tre

lärarförbund.

Beträffande de kommunala remissinstanserna kan följande här redovisas.

Till förslaget om gemensam skolstyrelse har särskilt tagits ställning av 11

landstings förvaltningsutskott, varav 6 ställt sig övervägande positiva, 28

kommuner med försöksverksamhet, av vilka icke någon ställt sig avvisande

till tanken på en enhetlig skolledning, samt 76 övriga kommuner. Av dessa

senare ansluter sig 48 till utredningens förslag utan principiella eller prak­

tiska invändningar, medan 12 visserligen ställer sig positiva men röjer viss

tvekan beträffande en eller annan skolforms inordnande under den gemen­

samma styrelsen och 7, ehuru inte deciderat avvisande, hyser starka

betänkligheter mot förslagets förverkligande i olika avseenden. De 9 åter­

stående kommunerna avvisar förslaget.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i princip utredningens förslag om en gemen­

sam skolstyrelse och ansluter sig till förslaget i fråga om de skolformer som

därvid bör inordnas under denna styrelse. Överstyrelsen ansluter sig också

till utredningens positiva uppfattning om de hittills vunna erfarenheterna

av tillämpningen av 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall och

framhåller, att i de fa fall, där även högre allmänt läroverk varit inordnat

under sådan styrelse, erfarenheterna därav varit goda.

Efter att ha framhållit, att den lokala centraliseringen icke bör få drivas

så långt, att den hindrar eller hämmar den enskilde skolledarens arbete eller

initiativ, tar överstyrelsen upp frågan om yrkesskolornas in­

ordnande under den gemensamma skolstyrelsen. Sedan vissa av utred­

ningens här i det föregående anförda synpunkter i denna fråga starkt

understrukits, anför överstyrelsen.

I ett icke ringa antal fall har yrkesskolan och folkskolan gemensamma

lokaler och lärare. Under utbyggandet av enhetsskola och yrkesskola torde

ett sådant samband bli jämförelsevis vanligt. Därtill kommer, att man vid

enhetsskolans utbyggande — på samma sätt som man för teoretiskt inrik­

tade elever räknar med ett intimt samarbete mellan enhetsskolans högsta­

dium och gymnasiet — för yrkesinriktade elever bör och måste räkna med

ett intimt samarbete med yrkesskolan. Det skulle verka i hög grad hind-

1 Vid överstyrelsens utlåtande är fogad en reservation av ledamoten Ulne. I denna förordas bland

annat att i städer med minst 100 000 invånare arbetsuppgifterna bör fördelas mellan flera själv­

ständiga skolstyrelser med så klara gränslinjer som möjligt mellan sina respektive arbetsområden.

I fortsättningen angives särskilt de övriga fall, i vilka ledamoten Ulne anmält avvikande mening.

Uttrycket skolöverstyrelsens majoritet brukas inte.

27

rande för enhetsskolans utveckling, liksom för den lokala och regionala

skolplaneringen över huvud taget, om yrkesskolorna skulle lämnas utanför

den lokala skolstyrelsens förvaltning. Överstyrelsen vill alltså bestämt för­

orda utredningens förslag på denna punkt och vill därvid framhålla, att en

dualistisk organisation kan beräknas komma att i hög grad försvåra den

samordning av teoretisk utbildning med praktisk, som är en av de vikti­

gaste riktlinjerna i arbetet på skolväsendets fortsatta utveckling.

Överstyrelsen är inte främmande för att det måhända kan föreligga vissa

svårigheter i större kommuner att sammanföra såväl de allmänbildande

skolorna som yrkesskolorna under en styrelse, men förutsätter i enlighet

med utredningens förslag en sådan organisation av styrelsearbetet, att den

gemensamma styrelsen kan inrikta sig pa de väsentliga frågor, som detta

organ framför allt bör vårda sig om, och framhåller.

Den nära kontakten inom ett dylikt organ mellan företrädare för teoretiskt

och praktiskt inriktade skolformer och för yrkesskolväsendet liksom den sam­

verkan kring gemensamma arbetsmål, som det löpande arbetet där möjliggör,

måste i det långa loppet leda till ytterligare insikt på olika håll om skilda

utbildningsformers behov och berättigande och till en överblick över skol­

fältet i stort, som måste i hög grad främja undervisningsfrågornas hand­

läggning. Överstyrelsen räknar detta som en av de största vinsterna av

reformen och skulle allvarligt beklaga, om dessa väsentliga fördelar icke till—

varatoges eller ens beaktades vid genomförandet av det föreliggande för­

slaget. Att dessa fördelar icke i tillräcklig grad vinnes genom inrättande av

samarbetsorgan mellan skilda skolstyrelser är tydligt.

I anslutning härtill tar överstyrelsen upp frågan om gymnasiernas

ställning och anför.

Av motsvarande skäl tillstyrker överstyrelsen ävenledes förslaget om att

gymnasierna, vare sig de är infogade i ett högre allmänt läroverk eller är

förenade med den kommunala enhetsskolans högstadium, inordnas under

den gemensamma skolstyrelsen. I åtskilliga remissyttranden har farhågor

framförts för att gymnasiernas intressen därvidlag ej skulle bli tillgodo­

sedda. Överstyrelsen, som icke delar dessa farhågor, vill gentemot dem fram­

hålla betydelsen av att gymnasierna inlemmas i ortens skolväsen, vilket är

av stort värde icke minst för dessa läroanstalter själva. Överstyrelsen förut­

sätter dock att, här liksom eljest, gränsdragningen mellan skolstyrelsens och

skolledarens ansvar och befogenheter blir sådan, att den senares handlings­

frihet och självständighet icke på ett obehörigt sätt beskäres.

Slutligen instämmer överstyrelsen i utredningens mening, att undantagen

från regeln om en gemensam skolstyrelse bör bli fåtaliga.

Bland motiveringarna för ett positivt ställningstagande

från andra remissmyndigheters sida kan som exempel ur yttrandet från

folkskolinspektören i Värmlands läns östra inspektionsområde anföras.

Vill man påskynda en utveckling, som leder fram till att även de högre

skolorna omfattas av hela samhällets intresse, tror jag, att förslaget om en

gemensam skolstyrelse för samtliga skolformer är en utmärkt lösning.

28

Om detta kan sägas om gymnasierna, så torde det i minst lika hög grad

kunna sägas om yrkesskolorna. Det har under den senaste tiden talats och

skrivits så mycket om angelägenheten av att skapa paritet mellan å ena

sidan den teoretiska utbildningen och å den andra den praktiska. Det gör

man enligt min mening icke genom att alltjämt ställa dessa praktiska skolor

utanför. Även om man skulle ge styrelserna för dessa skolor samma aukto­

ritativa ställning, som de nuvarande folkskolestyrelserna ha, skulle det sä­

kert komma att dröja, ganska länge, innan de i allmänhetens ögon skulle få

denna ställning. En viss eftersläpning äger ju alltid rum med åtföljande för­

sening av genomförandet av reformer och tillgodoseendet av angelägna be­

hov. För närvarande är det så, att folkskolan får sina behov tillgodosedda i

första hand och läroverken i andra. Yrkesskolorna torde i regel komma i

sista hand. Skall det bli möjligt att skapa önskad paritet mellan de olika

intressena, anser jag, att en av de viktigaste förutsättningarna härför är

att få det hela inordnat under en gemensam skolstyrelse med samma aukto­

ritativa ställning i förhållande till övriga kommunala myndigheter, som

våra folkskolestyrelser nu i regel ha. Det måste bli lättare att få en för­

nuftig samordning till stånd på det sättet och en rättvisare fördelning av

till buds stående resurser. I det sammanhanget får man icke heller bortse

ifrån, att konkurrensen mellan olika skolor och skolformer kommer att bli

ännu större, än vad den för närvarande är, i samma mån som väntade och

redan planerade åtgärder på skolväsendets område skola föras ut i praktisk

tillämpning. Det får icke bli, som ofta nu är fallet inom vår kommunal­

politik, att den starkaste parten driver igenom sina krav på reformer och

förbättringar på bekostnad av de andras mindre förutsättningar att hävda

sig i konkurrensen. Det måste vara lättare att överblicka det hela och göra

rättvisare fördelningar, om allt är inordnat under en gemensam ledning.

För min del finner jag således en anslutning till skolstyrelseutredningens

förslag i denna del önskvärd och får därför tillstyrka bifall till förslaget.

Folkskolinspektören i Östergötlands läns östra inspektionsområde fram­

håller.

Från allmän principiell synpunkt måste det ligga ett stort värde i att

skolväsendet inom en kommun organiseras under en gemensam ledning.

Därmed gives en förutsättning att bryta den isolering som nu råder mellan

olika skolor inom en kommun, en isolering som i många fall är obestridlig

och som måste skada det gemensamma arbetet. Ur ekonomisk synpunkt

kommer en samordning att få betydelse för e.n jämnare fördelning och ett

ökat ansvar för skolväsendet i dess helhet. Samordningen ger de kommu­

nala myndigheterna större möjlighet till översikt av den ekonomiska plane­

ringen. Det blir ett vidgat kommunalt inflytande över skolväsendet i dess

helhet. I

I stadsfullmäktiges i Stockholm motivering anföres, sedan det framhållits

att remisstiden icke gjort det möjligt att klargöra samtliga konsekvenser av

förslaget för Stockholms del.

En rad av dessa förslag synas emellertid innebära så uppenbara fördelar,

att man redan nu, trots den korta remisstiden, utan ytterligare övervägan­

den torde kunna taga slutlig ståndpunkt till dem. Hit hör exempelvis den

samordning, som skulle ske för de skolformer, som så småningom kunna

komma att ingå i den blivande enhetsskolan. En sådan samordning avse-

29

ende såväl folkskolan (enhetsskolan), realskolorna och kommunala flick­

skolorna som gymnasierna torde icke heller möta några större svårigheter

att genomföra med nuvarande förvaltningsorganisation. Vad angår yrkes­

undervisningen anse vi, att principiella och praktiska skäl tala för att även

denna undervisning bör inordnas under den gemensamma skolstyrelsen.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg uttalar tillfredsställelse över det förelig­

gande förslaget om enhetlig lokal ledning av skolväsendet, »vilket bör un­

derlätta utvecklingen mot enhetsskola och tillgodose behovet av enhetlig

och planmässig ledning ur administrativa och ekonomiska synpunkter».

Fullmäktige uttalar vidare, att det är viktigt att yrkesskolorna redan från

början inordnas under den gemensamma styrelsen och håller före att detta

inordnande bör vara obligatoriskt.

Ur stadsfullmäktiges i Sundbyberg yttrande kan anföras bl.a.

Det måste vara värdefullt för en kommun att ha en enda styrelse eller

nämnd, som kan samordna skolväsendet inom kommunen. Vad utform-

ningen av denna beträffar stämmer den i allt väsentligt överens med den

form av skolstyrelse, som redan nu finns i Sundbyberg, och som har funnits

vara ändamålsenlig.

I yttrandet från kommunalfullmäktige i Råneå framhålles följande.

Inom skoldistriktet har sedan den 1 januari 1953 lagen den 6 juni 1952

(nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall tillämpats för samtliga skol­

former inom distriktet: enhetsskola, realskola och yrkesskola. Realskolan

upphörde med sin verksamhet i och med utgången av läsaret 1954/55, var­

för nu endast enhetsskolan och yrkesskolan sorterar under särskilda skol­

styrelsen. Erfarenheterna under denna försökstid av gemensam styrelse för

de olika skolformerna är enbart positiva. Den allmänna översynen av skol­

väsendet från skolstyrelsens sida har varit lättare. Det har också varit möj­

ligt att snabbt anpassa skolorganisationen efter elevantalet och efter ele­

vernas önskemål och under nödigt hänsynstagande till arbetsmarknadsläget.

Tillgängliga lärarkrafter samt lokaler och undervisningsmateriel har kunnat

nyttjas gemensamt på ett sätt som hade varit otänkbart, om varje skol­

form hade haft sin särskilda styrelse eller om en s. k. samarbetsnämnd hade

haft att handlägga ärendena. Med gemensam styrelse uppstår i verkligheten

inte någon frågeställning i de berörda avseendena, utan det är fullt natur­

ligt att samarbete skall äga rum utan föregående utredningar och beslut.

Som inledningsvis framhölls, är det beträffande den lokala ledningen av

yrkesskolväsendet som meningarna skarpast bryter sig, när det gäller skol­

styrelsens organisation. Svenska stadsförbundet, som från vissa utgångs­

punkter icke är tdlfreds med den behandling fragan om skolväsendets lo­

kala ledning fått i utredningens betänkande, ansluter sig visserligen i prin­

cip till utredningens organisationsförslag men gör vissa påpekanden bl. a.

rörande just yrkesundervisningen.

Ilelst borde först mera ingående ha övervägts, i vad man kommunerna

skola vara huvudmän för skolväsendet och vad detta huvudmannaskap

skall innebära beträffande olika skolformer, som man framdeles har att

räkna med. Vid de fortsatta överväganden i denna del, som förbundssty­

30

relsen fördenskull finner behövliga, bör beaktas, att anspråk på större kom­

munalt ansvarskännande och effektivare kommunala insatser för skolväsen­

dets utveckling böra motsvaras av tillräcklig handlingsfrihet för kommu­

nerna.

Redan från nuvarande utgångspunkter delar förbundsstyrelsen emellertid

utredningens uppfattning om behovet av en enhetlig lokal skolledning. I

princip tillstyrkes därför förslaget om ett gemensamt kommunalt förvalt­

ningsorgan för hela dess skolväsen. För yrkesundervisningen synes dock

kommun, som så önskar, böra äga rätt utse särskild styrelse. I detta avse­

ende vill förbundsstyrelsen ytterligare understryka vad den i andra sam­

manhang uttalat om angelägenheten av att yrkesundervisningens fortsatta

utbyggnad på allt sätt befrämjas ej minst i syfte att uppnå erforderlig ba­

lans mellan teoretiska och praktiska utbildningsmöjligheter. Det är av vikt,

att det starka speciella intresse härför, som finns på många håll i kommu­

nerna, icke äventyras^ genom en på alla orter tvångsvis genomförd uni­

formering. Ej heller får därvid förbises, att kravet på enhetlig skolledning

för varje kommuns vidkommande kan möta vissa svårigheter på grund av

att samverkan beträffande yrkesutbildningen behöver ske över kommun­

gränserna.

Svenska landstingsförbundet anför liknande synpunkter rörande yrkes­

utbildningens ledning men anser, att den enskilda kommunen bör vara mera

obunden att efter egna önskemål organisera sin skolledning överhuvudtaget.

Om det senast anförda yttrandet bland flera andra representerar ett tvek­

samt om än icke på någon punkt helt deciderat avståndstagande från ut­

redningens grundtanke, men där frågan om yrkesutbildningens ställning

dock ingivit en viss osäkerhetskänsla vid bedömningen, så är överstyrelsen

för yrkesutbildning a andra sidan den främste företrädaren för den menings-

riktning som hävdar, att yrkesundervisningen åtminstone i huvudsak icke

skall samordnas med den allmänbildande undervisningen i en gemensam

lokalstyrelse.

Överstyrelsen säger sig först — liksom utredningen — utgå ifrån att

högre tekniskt läroverk regelmässigt skall ha egen lokal skolstyrelse. Äm­

betsverket framför samma uppfattning beträffande handelsgymnasierna

och papekar, att endast statsunderstödda kommunala handelsgymnasier av

utredningen föreslås inordnade under den nya styrelsen, varigenom vissa

sadana läroanstalter, de enskilda, kommer att stå utanför, vilket icke synes

överstyrelsen lämpligt. Då vidare vissa handelsgymnasier är fristående och

andra samorganiserade med andra skolformer, anser överstyrelsen, att det

kan starkt ifrågasättas, om några handelsgymnasier alls skall obligatoriskt

inordnas under den gemensamma styrelsen. Överstyrelsen förmenar, att det

bör stå kommun fritt att inordna handelsgymnasium under den gemen­

samma styrelsen, oavsett om det är statsunderstött eller ej och utan att

inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd.

Vid sin bedömning av skolstyrelseutredningens förslag rörande d e

kommunala yrkesskolornas ledning synes överstyrelsen

31

ha kommit till den uppfattningen, att utredningen haft andra bevekelse-

grunder för sina förslag än yrkesutbildningens bästa.

Gentemot utredningens antagande att yrkesskolväsendet skulle varit

bättre utvecklat om det i kommunerna funnits organ med ansvar också för

denna del av undervisningsväsendet erinrar överstyrelsen om att yrkesut­

bildning är ett frivilligt kommunalt åtagande och pekar på den utveckling

som trots allt skett sedan 1943. Ämbetsverket anför därefter.

En av anledningarna till denna utveckling av yrkesundervisningen torde

vara den nära anknytning till arbetsmarknadens parter, som eftersträvas

såväl lokalt som centralt. Vad angår styrelserna för kommunala yrkesskolor

har detta kommit till uttryck i sammansättningen av skolstyrelserna, vilka

jämlikt såväl den tidigare gällande som den under innevarande år utfär­

dade nya yrkesskolstadgan böra bestå av bl. a. representanter för arbets­

givare och arbetare. I regel ha kommunerna funnit lämpligt att giva yrkes-

skolstyrelserna en åtminstone delvis annan sammansättning än folkskole-

styrelserna.

Vidare böra beaktas de enligt nämnda stadga tillsatta yrkesnämnderna

med uppgift att tillse, att utbildningen leder till en verklig yrkeskunskap.

Enligt av överstyrelsen fastställda reglementen för skolorna skall yrkes-

nämnd i regel bestå av minst tre personer, varav två skola representera

företagar- och arbetarintressena inom det yrke eller verksamhetsområde,

för vilket ifrågavarande undervisning är avsedd. I yrkesnämnd, där.arbets-

ledarintressen anses böra vara särskilt företrädda, ma också kunna inväljas

en person, representerande sagda intressen.

Sedan en redogörelse lämnats för arbetsgivares och arbetstagares möj­

ligheter att bli representerade i yrkesnämnderna och vidare framhållits, att

nära hälften av de statsunderstödda yrkesskolornas 135 000 elever är över

24 år och endast en femtedel under 18 år, säger överstyrelsen vidare.

En oundgänglig förutsättning för att en rationell yrkesutbildning skall

kunna bedrivas är dock, att en nära kontakt upprätthålles med närings­

livet. Det behövs en ständig, för att inte säga daglig, kontakt med arbets­

marknadens parter och med företagen inom rekryteringsområdet. Det är

ett livsvillkor för det kommunala yrkesskolväsendet att i styrelse och yrkes­

nämnd finnas företrädare för näringslivet. Yrkesskolornas speciella utrust­

ning har icke någon motsvarighet inom det allmänna skolväsendet utan

snarare inom näringslivet. Det kan ej fa uppdragas åt tjänstemän att utan

nära kontakt med sakkunskap ensamma fatta avgöranden om sådan ut­

rustning, som kan bli avgörande för yrkesutbildningens utformning under

decennier framåt.

Vidare är särskilt verkstadsskoleutbildningen av sådan natur att för att

nödiga produktiva arbetsuppgifter skola säkerställas ständig kontakt måste

upprätthållas med kundkretsen, vilket pakallar särskild uppmärksamhet

från styrelsen och yrkesnämnderna.

Det är överstyrelsens bestämda uppfattning, att yrkesutbildningens ut­

veckling bäst gagnas av att möjligheterna till ett nära samarbete med ar­

betsmarknad och näringsliv bibehålies genom att kommunerna som regel

32

utse särskilda styrelser för yrkesskolorna och att yrkesnämndsorganisatio-

nen bibehålies i oförändrat skick.

Med den föreslagna organisationen torde uppkomma utomordentligt

stora svårigheter för att bedriva en rationell yrkesutbildning för t. ex. verk­

stads- och byggnadsindustrierna liksom för exempelvis hantverk och han­

del.

Enligt överstyrelsens bestämda uppfattning böra yrkesskolorna icke obli­

gatoriskt inordnas under gemensam skolstyrelse utan yrkesskolstyrelse ut­

ses i enlighet med vad som föreskrives i nu gällande yrkesskolstadga. Det är

överstyrelsens uppfattning att yrkesutbildningens fortsatta utveckling bäst

gagnas av att för de kommunala yrkesskolorna som regel utses styrelser

med nära anknytning till arbetsmarknad och näringsliv. Överstyrelsen av­

styrker därför skolstyrelseutredningens förslag i denna del ävensom försla­

get om att kommun skall inhämta Kungl. Maj:ts medgivande för att till­

sätta yrkesskolstyrelse. Överstyrelsen har dock ingenting att erinra mot att

kommunerna erhölle rätt att själva — utan Kungl. Majrts medgivande — i

den mån särskilda skäl kunna finnas härför i visst fall uppdraga åt gemen­

sam skolstyrelse att fullgöra yrkesskolstyrelsens uppgifter.

Med i det stora hela samma motiveringar som här återgivits ansluter sig

Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisa-

tion och Svenska arbetsgivareföreningen till den uppfattning rörande yrkes­

skolornas lokala ledning som överstyrelsen för yrkesutbildning givit uttryck

åt i det nu aktuella avseendet.

Avstyrkande, i mera allmänna ordalag hållna yttranden beträffande yr­

kesskolornas inordnande under den gemensamma skolstyrelsen har avgivits

av 8 folkskolinspektörer. 7 follcskolinspektörer samt 5 länsstyrelser har an­

mält tveksamhet i denna fråga. Det har därvid dels uttalats farhågor för

att skolstyrelsen icke skulle kunna överblicka och bemästra även det yrkes-

utbildande skolväsendet i kommunen, dels också ansetts att kontakten mel­

lan de för yrkesutbildningen ansvariga och näringslivet icke skulle kunna

bliva tillfyllest.

Problemet om yrkesundervisningens lokala ledning har vidare berörts av

9 landstings förvaltningsutskott, 11 kommuner med försöksverksamhet och

19 övriga kommuner. Förvaltningsutskotten i Örebro och Kopparbergs läns

landsting är övervägande positiva till en lösning enligt utredningens förslag,

medan yttranden i avstyrkande riktning avgivits av förvaltningsutskotten i

Kristianstads, Malmöhus och Östergötlands läns landsting.

Åtta av försöksdistrikten har ställt sig positiva. Bland dessa finns Stock­

holm, Hälsingborg och Råneå, vars inställning tidigare redovisats.

Stadsfullmäktige i Göteborg, som bestämt tillstyrkt förslaget om gemen­

sam styrelse i övrigt, anser beträffande yrkesskolorna att övervägande skäl

talar för att dessa åtminstone för de närmaste åren bibehålies under egen

styrelse. Samma uppfattning har framförts i yttrande från Malmö stad och

Åhus köping.

33

Av de 19 övriga kommunerna, som tager mera bestämd ståndpunkt, an­

sluter sig städerna Mjölby, Kalmar, Karlskoga och Vänersborg till ut­

redningens uppfattning, medan Norrköping, Västervik och Kristianstad

yttrar sig avstyrkande.

Även i fråga om gymnasiernas ställning till den nya skolstyrelsen har

bland remissmyndigheter som i övrigt är tillstyrkande yppats andra me­

ningar än den utredningen företräder. 7 statens folkskolinspektörer av­

styrker och 11 ställer sig tveksamma till denna del av utredningens förslag.

De remissinstanser, som mer eller mindre fullständigt avstyrkt eller in­

tagit en negativ hållning till förslaget om en gemensam skolstyrelse, fram­

håller i regel särskilt att gymnasiet icke har sin plats under denna skol­

styrelse.

Negativa eller tveksamma till utredningsförslaget i stort

är domkapitlen i Linköping, Skara, Växjö, Lund, Luleå och Visby, läns­

styrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads, Hallands, Älvs­

borgs, Slcaraborgs och Norrbottens län.

Fullmäktige i följande städer, nämligen Lund, Östersund, Ludvika, Umeå,

Västervik och Östhammar har också avgivit avstyrkande yttranden. Bland

de 10 avstyrkande landskommunerna märks Hultsfreds, Emmaboda och

Klippans köpingar.

Av hörda organisationer kan hit också föras Svenska facklärarförbundet,

Rektorernas riksförening och Läroverksläramas riksförbund.

Av remissinstanserna i denna grupp har några vänt sig mot förslaget om

gemensam skolstyrelse från den utgångspunkten att ett genomförande

härav icke skulle vara i överensstämmelse med den vid 1950 års riksdag

beslutade skolreformen. Domkapitlet i Luleå, som erinrar om att utred­

ningens förslag i förevarande avseende bl. a. motiverats med att dess för­

verkligande vore att betrakta som ett betydande steg i riktning mot en ny

skolorganisation av enhetsskoltyp, anför härom.

Skolstyrelseutredningens förslag innebär uppenbarligen ett föregripande

av det organisationsbeslut, som förutsatts skola fattas först efter det resul­

taten av försöksverksamheten bearbetats och redovisats.

Av vad ovan anförts följer, att tiden ännu icke är inne för att ett beslut

överhuvud skulle kunna fattas av den innebörd utredningen föreslår. Efter­

som styrelsefrågan är provisoriskt ordnad inom försöksdistrikten, föreligger

icke heller något tvingande skäl därtill.

Domkapitlet som ingående granskar de mera praktiskt betonade skäl,

som av utredningen anförts för den gemensamma skolstyrelsen, finner att

dessa i hög grad överbetonats, men att likväl skäl för en viss samordning

kan sägas föreligga. Efter att ha påpekat önskvärdheten av att ett beslut

om enhetsskolans organisation icke föregripes och av att en smidig anpass­

ning efter lokala förhållanden är önskvärd konkluderar domkapitlet.

3

34

Den tilltänkta skyldigheten bör därför utbytas mot beredande av möjlig­

het för kommunerna att i den omfattning, lokala förhållanden göra önsk­

värd, sammanföra vissa kommunala skolstyrelser till ett organ.

Domkapitlet i Visby

finner förslaget om skolans lokala ledning vara en

genomgripande nyordning och menar att det icke förefaller välbetänkt att

nu skapa en yttre organisation, då klarhet ännu icke vunnits om den ut­

sträckning i vilken enhetsskolan kan komma att ersätta bestående skol­

former.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

ifrågasätter på samma grund, huru­

vida man icke i stället bör söka åstadkomma provisoriska anordningar för

skoladministrationen i anslutning till nu gällande system att tillämpas i för-

söksdistrikten och låta den slutliga prövningen av organisationsformerna

anstå i avbidan på resultatet av försöksverksamheten.

Länsstyrelsens i Östergötlands län

uppfattning i denna fråga framgår av

följande uttalande.

Ett omedelbart införande av 9-årig enhetsskola lärer icke vara aktuellt.

Tvärtom synes 1950 års riksdagsbeslut angående enhetsskolan innehålla så­

dana förbehåll, att det ännu icke kan anses avgjort att enhetsskola skall

komma till stånd. Vid utskottsbehandlingen i riksdagen framhölls tydligt

att enhetsskolans genomförande vore beroende på vissa förutsättningar,

bl. a. det finansiella läget samt tillgången på lokaler och kvalificerade lä­

rare. Riksdagens beslut innebar att åtgärder skulle vidtagas för genom­

förande inom tid, som — med beaktande av vad utskottet härom fram­

hållit — framdeles bestämmes av en på 9-årig allmän skolplikt grundad en­

hetsskola avsedd att, i den män den tiUämnade försöksverksamheten ådaga­

lägger lämpligheten, ersätta folkskolan, fortsättningsskolan, den högre folk­

skolan, den kommunala mellanskolan och realskolan. Något beslut om 9-

årig skola har ännu icke fattats. Det kan således icke bortses från att för­

hållanden kunna inträffa som icke medgiva fullföljande av det principiella

beslutet angående enhetsskolan.

Länsstyrelsen, som särskilt uppehåller sig vid yrkesundervisningens led­

ning framhåller härom.

Frågan om möjligheten att förverkliga enhetsskolans klass 9 y torde för

närvarande vara så oklar, att anledning ej finnes att på grund av det av­

sedda sambandet mellan berörda klass och den egentliga yrkesutbildningen

redan nu sammanslå styrelserna för de olika skolformerna.

Beträffande uppkommande planeringsuppgifter förordar länsstyrelsen ett

samarbetsorgan mellan flera fristående skolstyrelser.

Läroverkslärarnas riksförbund

ser också förslaget om en gemensam skol­

styrelse mot bakgrunden av 1950 års riksdagsbeslut och finner utredningens

förslag icke vara förenligt med detta. Förbundets granskning av skolsty­

relseutredningens förslag och argument för gemensam skolstyrelse har lett

förbundet till uppfattningen att motiv saknas för omorganisation i samtliga

kommuner av skolförvaltningen. Förbundet anför.

35

Däremot synes det motiverat med en utförligare lagstiftning än den man

för närvarande har beträffande den lokala ledningen av skolpliktstidens

skolor i distrikt, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bedrives.

En sådan lagstiftning bör alltså komma till stånd för försöksdistrikten. Av

skäl som framgår av det redan anförda bör skolformer, vilkas lärogång och

stadgemässigt fastställda förhållanden avsevärt avviker från den obligato­

riska skolans, såsom kommunala flickskolor och praktiska realskolor, un­

dantagas från denna lagstiftning, varjämte den gemensamma skolstyrel­

sens befogenheter beträffande andra icke-obligatoriska skolformer begrän­

sas till den myndighet som deras kommunala styrelser för närvarande må

ha. För den statliga realskolans del skulle detta sistnämnda sålunda betyda,

att skolstyrelsen skulle fullgöra den nuvarande lokalstyrelsens funktioner.

Rektorernas riksförening anser att behov av någon gemensam skolstyrelse

icke kommer att föreligga förrän enhetsskolan genomförts. Redan under

övergångstiden bör dock en samordning åstadkommas mellan olika skol­

former. Det mest ändamålsenliga sättet att åstadkomma en sådan vore att

med bibehållande av de existerande skolornas styrelser inom varje kommun

tillsätta en skolornas samstyrelse med representanter för de olika styrel­

serna.

Om trots föreningens avstyrkande en gemensam skolstyrelse upprättas,

bör enligt föreningens bestämda mening gymnasiet icke läggas under denna

styrelse. För en sådan åtgärd har föreningen icke funnit ett enda bärande

argument. Föreningen, som jämställer läroverksgymnasierna med fackut-

bildningsanstalter »såsom seminarier, sjuksköterskeskolor, lantmannaskolor

o. dyl.», hävdar att om dessa genom en gemensam styrelse sammankopplas

med enhetsskolan, »kommer det med visshet att leda till en ännu mer

accentuerad snedvridning av ungdomens studieinriktning mot intellektuella

studier till förfång för rekryteringen till andra yrkesutbildningsanstalter».

Förslaget om gemensam skolstyrelse granskas av några remissmyndig­

heter från förvaltningsrättsliga synpunkter och blir där­

vid föremål för kritiska bedömanden. Detta gäller främst de av utredningen

framlagda förslagen om skolstyrelsens ekonomiska förvaltning av de all­

männa läroverken och om tillsättningen av lärare vid dessa skolor, vilka

förslag anses strida mot hittills tillämpade principer i förvaltningsorgani­

sationen.

Byråchefen TJlne i skolöverstyrelsen uttalar i sin reservation bl. a.

Det synes tveksamt, om anordningen med statliga skolor sorterande under

en rent kommunal styrelse rättsligen kan genomföras, även om praktiska

skäl talar härför. Anordningen torde vara en nyhet inom statsförvaltningen.

Under alla omständigheter är det emellertid nödvändigt, att, såsom över­

styrelsen föreslagit, statlig myndighet tillsätter lärarpersonalen och svarar

för förvaltningen av statsmedel vid de statliga skolorna.

Länsstyrelsen i Stockholms län ägnar också uppmärksamhet åt dessa

problemställningar och förordar, att de närmare studeras i syfte att i görli­

36

gaste mån undanröja oklarheter och andra friktionsanledningar samt att

från statlig synpunkt nödiga garantier skapas.

Besvärssakkunniga anser sig beträffande innebörden av utredningens för­

slag kunna konstatera, att den »i själva verket förefaller vara en kommu-

nalisering också av de till namnet statliga skolorna». Men även en förvalt­

ning av statliga institutioner (allmänna läroverk) genom kommunala organ

skulle enligt de sakkunniga »ur allmän förvaltningsrättslig synpunkt leda

till egendomliga förhållanden i åtskilliga avseenden». »Ur allmänt förvalt-

ningsrättsliga synpunkter» avstyrker de sakkunniga bestämt att kommunal

styrelse förvaltar statsmedel till läroverken, anställer tjänstemän vid dessa

och utövar en generell tillsyn över dem.

C. Den nya skolstyrelsens uppgifter

1. Skolstyrelseutredningen

Förslag

Skolstyrelsen skall följa skolväsendets allmänna utveckling och ansvara

för att skolväsendet i kommunen, såväl det teoretiska som det praktiska,

i olika former får den utbyggnad och organisation som erfordras, för att

kommunen skall kunna ge sin ungdom den med hänsyn till kommunens

resurser och andra förhållanden önskvärda utbildningen.

Sorterar flera skolor eller skolformer under styrelsen, skall denna sörja

för bästa möjliga samordning av och enhetlighet i dessas verksamhet.

I fråga om styrelsens övriga allmänna uppgifter har utredningen nära

följt 1930 års skolstyrelselag.

De uppgifter, som jämlikt olika skolstadgor och andra författningar

åligger skolstyrelse, vilken uppgår i den nya styrelsen, skall övergå på

denna. Vidare föreslås, att 22 ärendegrupper, som nu handlägges av central

eller regional myndighet, decentraliseras till lokalstyrelsen, på vilken också

vissa av eforus och inspektörs uppgifter och några uppgifter, som nu ligger

på läroverksrektor, skall övergå.

Slutligen föreslås, att de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning

lägges under den kommunala skolstyrelsen.

Motivering

Den väsentliga vinsten med en skolstyrelse är enligt utredningens mening

att en kommunal myndighet får ett kompetensområde, som omfattar hela

det allmänbildande och yrkesutbildande skolväsendet, med åtföljande skyl­

dighet att inom detta taga initiativ till utveckling och sörja för samord­

ning och enhetlighet.

37

Som skäl för sina decentraliseringsförslag anför utredningen, att det från

praktisk synpunkt är nödvändigt med en så vid kommunal beslutanderätt

som möjligt på skolväsendets område, samt att nya förutsättningar genom

skolledarinstitutionens utbyggnad skapas för en minskning av skolförvalt­

ningen betungande detaljföreskrifter och detaljkontroller. Mot denna bak­

grund och med beaktande av decentraliseringsutredningens synpunkter

har utredningen framlagt sina förslag i förevarande avseende.

Sitt ställningstagande i fråga om de allmänna läroverkens ekonomiska

förvaltning har utredningen grundat dels på förutsättningen, att termins­

avgifternas avskaffande blott är en tidsfråga, samt att detta i större eller

mindre mån kommer att medföra en bidragsskyldighet från kommunen i

stället för från de enskilda kommunmedlemmar, vilka nu i egenskap av

målsmän genom terminsavgifterna lämnar bidrag till läroverkens ekonomi,

dels på uppfattningen, att ett överförande av den ekonomiska förvaltningen

till skolstyrelsen skulle innebära en fastare anknytning av läroverket (sedan

enhetsskolan genomförts gymnasiet) till kommunen och ge denna bättre

möjligheter att överblicka och tillgodose skolans behov, dels ock slutligen

på uppfattningen, att läroverksrektorerna så långt det är möjligt bör befrias

från kamerala göromål. I den ekonomiska förvaltningen inbegriper utred­

ningen därför också med löneutbetalningarna sammanhängande frågor.

För den närmare innebörden av läroverkens ekonomiska förvaltning och

dess överförande på kommunerna torde få hänvisas till utredningens be­

tänkande s. 64 ff.

2. Remissyttranden

Den av utredningen föreslagna decentraliseringen till den lo­

kala skolstyrelsen har i princip vunnit anslutning från skolöverstyrelsen,

som emellertid beträffande den av utredningen gjorda sammanställningen

av ärenden, som skulle decentraliseras för lokala avgöranden, uttalar att

»i alla sådana fall, där ställningstagandet i en fråga kan medföra kostnader

för statsverket och där klara och entydiga anvisningar icke kan utfärdas

eller där tillämpningen av givna bestämmelser eljest kan erbjuda särskilda

svårigheter, avgörandet bör ligga hos mellaninstansen eller hos översty­

relsen».

Överstyrelsen går i sitt yttrande icke in i någon detaljgranskning av ut­

redningens decentraliseringsförslag utan meddelar, utöver vad här återgi-

vits, sin avsikt att i samband med ställningstaganden till berörda författ-

ningsförslag närmare beakta de konsekvenser av skilda slag som kan bli

en följd av de föreslagna olika decentraliseringsåtgärdema.

Dessa förslag har framför allt granskats och blivit föremål för bedöman­

den av det övervägande flertalet av statens folkskolinspektörer, vilka ge­

38

nomgående funnit sig böra framhålla, att vissa av utredningens förslag är

för vittgående.

Statskontoret, som finner det önskvärt att en decentralisering kommer

till stånd och i flertalet punkter anser sig kunna godtaga utredningens för­

slag, finner ävenledes att vissa icke oväsentliga inskränkningar bör ske däri.

Svenska stadsförbundet ser förslagen från en annan sida och anför.

De decentraliseringsåtgärder utredningen föreslår äro enligt förbunds­

styrelsens mening i och för sig fullt befogade men innebära snart sagt själv­

klara eftergifter från den synnerligen långt drivna byråkratism i detaljer,

som kommit att allt mera känneteckna förvaltningen av skolväsendet. Vad

utredningen här ägnat uppmärksamhet åt synes vid jämförelse med befo-

genhetsfördelningen inom annan kommunal verksamhet i ej ringa mån hän-

förligt till sådana förvaltningsuppgifter, där avgörandet bör få träffas av

den fackliga ledningen. I det nyss anförda sammanhang, då skolkommis-

sionen talar om vidgade befogenheter på det lokala planet, måste däremot

enligt förbundsstyrelsens mening ha avsetts sådana befogenheter i åtmins­

tone någorlunda väsentliga ting. Vill man i kommunernas befattning med

skolväsendet påräkna initiativ och aktivitet, som kan underlätta en organi­

satorisk och pedagogisk utveckling, måste man också ge dem utrymme för

handlingsfrihet i sådana hänseenden.

Endast 28 kommuner har yttrat sig i decentraliseringsfrågan. 5 av 6

kommuner med försöksverksamhet ställer sig markerat positiva till försla­

gen. Av övriga 22 kommuner anser 2 att decentraliseringen är otillräcklig

och 1 att decentraliseringen icke är någon större vinst på grund av bunden­

heten vid centrala direktiv. Flera kommuner har uttalat önskemål om att

en eller annan ärendegrupp även framgent skall handläggas under med­

verkan av överordnad myndighet.

Åtskilliga andra remissinstanser har uttalat sig i decentraliseringsfrågan.

Då utredningens förslag icke i detalj redovisats i det föregående torde de nu

återgivna allmänna synpunkterna vara tillfyllest.

Eforus och inspektörs uppgifter. Utredningens förslag att

överföra eforus och inspektörs administrativa uppgifter på skolstyrelsen och

tillsynsuppgifterna på mellaninstansen har endast berörts av ett fåtal re­

missinstanser.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget i princip men räknar med att av

överstyrelsen tillsatta inspektörer skall kvarstå den löpande förordnande-

perioden. Överstyrelsen ifrågasätter vidare om inte mellaninstansen skall ha

möjlighet att tillsätta inspektor vid skolanläggning eller skolenhet, där det

prövas lämpligt.

7 domkapitel och 2 länsstyrelser finner icke skäl föreligga att avskaffa

eforusinstitutionen vid läroverken. Vad domkapitlet i Göteborg anför får

representera den mot förslaget kritiska ståndpunkten. Domkapitlet under­

stryker utredningens uttalande att eforus- och inspektorsämbetena numera

främst har representativ karaktär och att de fåtaliga administrativa upp­

39

gifterna utan olägenhet kan överföras på annan myndighet. Domkapitlet

menar emellertid, att utredningen tycks ha bortsett från de representativa

skyldigheternas betydelse och att det för rektor skulle innebära en betung­

ande uppgift att även vid skolavslutningar fylla dessa funktioner. Samman­

fattningsvis anför domkapitlet.

Läroverkens högtidsdagar torde genom den föreslagna reformen på ett

icke önskvärt sätt förlora i solennitet. Då alltså dessa ämbeten, som äger en

sekelgammal värdefull historisk tradition, alltjämt fyller ett praktiskt

behov, synes skäl icke föreligga att avskaffa dem. Domkapitlet vill alltså

påyrka, att eforus- och inspektorsämbetena bibehålies.

Arbetsfördelningen mellan skolstyrelse och skol­

ledare. Utan att taga ställning till de av utredningen framlagda detalj -

förslagen gör skolöverstyrelsen följande principiella uttalande i denna fråga.

1) Ärenden av sådan art, att de på ett eller annat sätt berör kommunens

hela skolväsen, bör åvila skolstyrelsen. Som exempel kan tjäna föreskrifter

om förvaltningen av skolfastigheter, principerna för hur de skolsociala för­

månerna skall utgå, fastställande av tidpunkter för termins början och slut,

godkännande av plan för lovdagarnas fördelning på läsåret. 2) Ärenden,

som huvudsakligen berör den enskilda skolan eller skolenheten (flertalet å

s. 61 f. uppräknade), bör handläggas av vederbörande rektor. Som exempel

kan nämnas frågor om beräkning av erforderlig lärarkraft över stat eller

frågor om uppdelning av klass eller ring i parallellavdelningar. Det rör sig

här om frågor av ganska komplicerad art, vid vilkas behandling såväl peda­

gogiska som organisatoriska synpunkter måste anläggas. Överstyrelsen bru­

kar i dessa frågor regelbundet utfärda mycket detaljerade anvisningar till

rektorerna. Då dessa anvisningar i det ena eller andra fallet icke ger till­

räcklig vägledning, brukar samråd med vederbörande rotelchef i översty­

relsen äga rum om den lämpligaste lösningen i den föreliggande situationen.

Ofta erfordras därvid mycket snabba ställningstaganden. Det vore föga

rationellt att överflytta beslutanderätten i dessa och liknande ärenden till

skolstyrelsen, som icke kan väntas ha möjlighet att med erforderlig snabb­

het och sakkunskap ta ställning till frågorna. 3) Beträffande övriga ärenden

bör skolstyrelsen kunna, i den utsträckning den själv med hänsyn till ären­

denas art prövar lämpligt, delegera beslutanderätten till rektor eller annan

tjänsteman.

Läroverkslärarnas riksförbund anser, att utredningens tendens att hävda

styrelsens ställning innebär risk att denna kommer att drunkna i småfrågor,

som rektor bör handlägga.

Läroverkens ekonomiska förvaltning. Vad utredningen

härutinnan föreslår möter, närmast från formella utgångspunkter, stark

kritik från de remissinstanser, vilka haft anledning att se på denna fråga

från andra än allmänt praktiska synpunkter.

Skolöverstyrelsen, som anser det angeläget att rektorerna i möjligaste

mån befrias från medelsförvaltande och likartade uppgifter och, med hän­

syn till vikten av rektors rent pedagogiskt ledande uppgifter, finner att åt­

gärder för att befria rektor från sidoordnade sysslor ej längre bör anstå,

40

kan dock icke biträda tanken att läroverkens ekonomiska förvaltning i vad

den avser disposition av statsmedel — i huvudsak uppgiften att uträkna

lärarlöner — skulle överflyttas på skolstyrelsen. Stödet för denna översty­

relsens uppfattning är de komplikationer som med nu gällande bestämmel­

ser skulle uppstå beträffande revisionsmöjligheterna och statens möjligheter

att utkräva betalningsansvar av ett kommunalt organ. I den del lärover­

kens ekonomiska förvaltning avser disposition av statsmedel finner över­

styrelsen skäl tala för att den inordnas i den föreslagna mellaninstansen.

Statskontoret

menar att mycket skulle stå att vinna med en anordning

som den av utredningen föreslagna, men finner det likväl uteslutet att pla­

nerna förverkligas, innan de ovanberörda frågorna tillfredsställande klar­

lagts.

Riksräkenskapsverket,

som också finner det önskvärt att läroverksrekto-

rernas arbete med den ekonomiska förvaltningen underlättas, anför bl. a.

Det synes riksräkenskapsverket olämpligt och knappast genomförbart

att ålägga de kommunala organen sådana skyldigheter beträffande bokfö­

ringen och redovisningen av läroverkens medel, som för närvarande åvila

rektor. Även om en sådan ordning genomfördes, skulle det likväl icke vara

möjligt att genom framställande av revisionsanmärkningar mot kommunala

förtroendemän eller mot av kommunen anställda tjänstemän vinna rät­

telse beträffande vid granskningen uppmärksammade felaktigheter. Att ge­

nom författningsbestämmelser utsträcka redogöraransvaret till att även

omfatta kommunala förtroendemän eller tjänstemän, som anförtrotts dispo­

sition av statsmedel, synes icke kunna komma i fråga.

Svenska stadsförbundet,

som icke vill bestrida att förslaget om de all­

männa läroverkens ekonomiska förvaltning kan anses innebära en rationell

förändring, tager icke närmare ställning till det men erinrar om att förbun­

det redan tidigare framhållit angelägenheten av att snabbt få till stånd en

klar reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan stat och kommun

beträffande de allmänna läroverken.

Några folkskolinspektörer har framhållit, att gränsen mellan

skolstyrelses och kommunalnämnds (drätselkam­

mares) respektive fullmäktiges kompetensområde

bör bestämdare markeras.

Folkskolinspektören i Jämtlands läns södra in­

spektionsområde

anför härom.

Ett oeftergivligt villkor för att den lokala skolstyrelsen skall kunna bli

det effektiva, utvecklingsfrämjande organ, som utredningen avser, är att

dess förhållande till kommunalnämnd (drätselkammare) och kommunalfull­

mäktige (stadsfullmäktige) klart fixeras. Skolstyrelsen måste tillförsäkras

rätt att fritt disponera av fullmäktige för olika skoländamål anvisade me­

del. Utvecklingen i landskommunerna efter tillkomsten av väl organiserade

kommunalkontor är i detta avseende icke tillfredsställande och måste bli

än mer irriterande, när den planerade utvidgningen av skolstyrelsens verk­

samhetsområde genomföres.

41

Folkskolinspektören i Gävleborgs läns mellersta inspektionsområde be­

tonar nödvändigheten av att skolstyrelsernas funktionsduglighet kommer

att stå i relation till deras vidgade verksamhetsfält, vilket enligt hans me­

ning redan nu ej alltid är fallet. Han anför bl. a.

I en av de härvarande större kommunerna exempelvis kan man konsta­

tera, hurusom vederbörande folkskolestyrelses initiativförmåga och hand­

lingskraft återhålles och hämmas genom att dess åtgärder och ansatser till

sådana opåkallat kontrolleras och regleras av kommunalnämnd-kommunal­

fullmäktige.

Med hänsyn till sådana för skolutvecklingen mindre gynnsamma ten­

denser borde en skolstyrelses befogenheter medge, att styrelsen inom ramen

för av fullmäktige anslagna medel ägde fritt disponera dem för avsedda

ändamål utan nämnds och fullmäktiges prövning av varje detaljåtgärd.

Liknande synpunkter anföres av inspektörerna i Södermanlands läns

västra och Östergötlands läns östra inspektionsområden.

Svenska stadsförbundet tar upp denna fråga till utförlig behandling med

en principiell utgångspunkt och anför bl. a.

Ur kommunal synpunkt ger föreliggande betänkande anledning att ytter­

ligare framhålla, att skolväsendet inom ramen för kommunernas omfat­

tande och mångsidiga verksamhet aldrig kan bli annat än en — låt vara

mycket viktig — deluppgift. En fråga om organisation speciellt för denna

uppgift bör därför också ses i samband med utformningen av den kommu­

nala förvaltningsorganisationen i dess helhet. I detta avseende bör erinras,

att förbundsstyrelsen i sitt yttrande över förslaget till den numera gällande

nya kommunallagen något berört frågan om förhållandet mellan kommu­

nens styrelse och i kommunerna verksamma »specialreglerade styrelser och

nämnder». Förbundsstyrelsen framhöll därvid, att den åsyftade ställningen

för kommunens styrelse såsom dess »verkliga regering» syntes, i vad anginge

kommunernas icke specialreglerade verksamhet, kunna bli förverkligad

inom ramen och med stöd av kommunallagen. Att upprätthålla den avsedda

regeringsställningen visavi specialreglerade organ syntes däremot bli svårare.

Vid tillkomsten av ifrågavarande speciallagstiftning torde föga uppmärk­

samhet ha ägnats åt just denna synpunkt. Förbundsstyrelsen framhöll, att

en översyn av speciallagstiftningen ur denna synpunkt därför syntes väl­

behövlig.

Givetvis har förbundsstyrelsen med nu anförda uttalanden avsett, att

frågan om det principiella förhållandet mellan »regering» och övriga för­

valtningsorgan i kommunerna åtminstone bör uppmärksammas i ett sådant

sammanhang som det förevarande, då organisationen för en viktig, special-

reglerad del av den kommunala verksamheten är i stöpsleven. Med målsätt­

ningen att ge skolväsendet en stark kommunal förankring och organisa­

toriskt säkerställa effektiva kommunala insatser för dess utveckling är det

icke rimligt att bortse från kommunens centrala organisation, dess fullmäk­

tige och styrelse. Åtskilligt av vad utredningen framhållit om behövlig sam­

ordning inom skolväsendet på det lokala planet har numera sin motsvarig­

het i samordningsfrågor avseende dels skolväsendet och dels annan verk­

samhet hos kommunerna. Härvidlag har man att i hög grad räkna med

olika lokala förhållanden för kommunerna inbördes. Dessa omständigheter

42

tala i och för sig för att administrerandet av skolväsendet i största möjliga

man anförtros åt kommunerna, men synas också böra föranleda att denna

uppgift såvitt möjligt organiseras med anpassning efter det förvaltnings­

system, som den nya kommunallagen i princip anvisar.

D. Den nya skolstyrelsens organisation

1. Skolstyrelseutredningen

Inledning

Skolstyrelsens organisation skall enligt utredningens förslag regleras dels

av en ny skolstyrelselag, vilken skall ersätta 1930 års skolstyrelselag och

1903 års lag angående folkskoleväsendet i Stockholm, dels av tillämpnings-

bestämmelser till skolstyrelselagen. Utredningen har utarbetat förslag till

bada dessa författningar. Av deras innehåll behandlar utredningen följande

huvudpunkter i betänkandets allmänna del: 1. Antalet ledamöter. 2. Val­

sätt och mandattid. 3. Självskrivenhet. 4. Kompetenskrav. 5 Fackkunska­

pen i styrelsen. 6. Nämndinstitutionen.

Lagens detaljföreskrifter diskuteras i en speciell motivering. I anslutning

till betänkandets disposition redogöres här för utredningens förslag i de an­

givna huvudpunkterna och för förslagens motivering.

Förslag

Antalet ledamöter i skolstyrelsen skall vara lägst sju och högst

tjugoen. I Stockholm skall dock maximiantalet vara tjugofem. Supp­

leanternas antal skall kommunen äga bestämma själv. Suppleant

skall städse äga rätt att närvara vid skolstyrelsens sammanträden och alltid

underrättas om tid för sammanträde. Val av ledamöter och suppleanter

skall förrättas av kommunens fullmäktige och mandattiden skall

vara fyra år. Självskrivna ledamöter skall icke finnas. Kyrko­

herde skall icke äga rätt att deltaga i sammanträde med styrelsen eller att

väljas till dess ordförande, då han icke är vald till ledamot.

Särskilda kompetenskrav för ledamotskap skall icke finnas.

Kommunallagens valbarhetsvillkor skall gälla, kompletterade med dels en

bestämmelse om att den som väljes skall anses vilja främja skolväsendet,

dels en föreskrift om att ledamöterna skall väljas med hänsyn tagen till an­

talet och arten av de skolor, som lyder under styrelsen. Beträffande obe­

hörighet vid val till skolstyrelse föreslås gälla, att skolchefen samt den

i kommunens tjänst anställde befattningshavaren, vilken såsom föredra­

gande hos kommunens styrelse eller eljest intager den ledande ställningen

inom kommunens samfällda förvaltning, icke skall vara valbara.

Vid skolstyrelsens sammanträden skall de pedagogiska facksyn­

43

punkterna företrädas av såväl skolledare som lärare. \id samman­

träde med styrelsen eller inom denna bildad avdelning skall kommunens

skolchef vara skyldig att närvara med rätt att yttra sig och framställa för­

slag samt att få sin uttalade mening antecknad till protokollet. Finns andra

skolledare inom kommunen skall högst tre av dessa, med samma rätt som

skolchefen, äga deltaga i styrelse- och avdelningssammanträden. Utred­

ningen delar in skolledarna i tre kategorier med hänsyn till de slag av skol­

enheter skolledare kan förestå (enheter omfattande a. enbart folkskola eller

enhetsskolas låg- och mellanstadier, b. klasser med enbart eller huvudsak­

ligen ämneslärarundervisning, c. yrkesutbildande undervisning). Endast en

skolledare från var och en av dessa kategorier skall äga deltaga. Finns flera

tillhörande samma kategori skall val ske.

Formerna för fackrepresentationen och dennas omfattning skall enligt ut­

redningens förslag helt regleras i tillämpningsbestämmelserna till skolsty­

relselagen.

Såsom lärarkårens representanter skall, beroende på skolväsendets om­

fattning i kommunen, minst en och högst tre lärare äga deltaga med rätt

att yttra sig och framställa förslag samt få sin uttalade mening antecknad

till protokollet.

I fråga om skolstyrelsens delegationsrätt föreslås, att

skolstyrelsen själv skall äga bestämma om sin uppdelning på avdelningar

samt om den beslutanderätt, som i styrelsens ställe skall utövas av avdel­

ning. I styrelsens beslut om delegering skall bestämt anges vilka ärende-

grupper avdelning skall äga besluta i. Framställning eller yttrande till full­

mäktige eller statlig myndighet skall städse göras av styrelsen själv. Avdel­

nings beslut skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde. På samma

villkor som föreslagits för delegation till avdelning skall styrelsen äga dele­

gera beslutanderätt till skolchef, annan skolledare eller särskild i kommu­

nens tjänst anställd befattningshavare.

Om skolstyrelse så prövar lämpligt, skall styrelsen för viss skola eller

grupp av skolor inom en viss bestämd del av kommunen äga tillsätta ett råd,

benämnt skolråd, med huvudsaklig uppgift att främja ett förtroende­

fullt samarbete mellan hem och skola, att följa frågor, som rör underhåll och

tillsyn av skolbyggnader samt överhuvud verka för undervisningslokalernas

förbättring, att följa frågor om hälsovårds- och sundhetsanordningar för

eleverna, att främja elevernas fritidssysselsättning samt att inkomma med

yttranden i frågor, som skolstyrelsen hänskjuter till rådet, ävensom full­

göra de åligganden rörande tillsyn och omvårdnad om skolan, som styrelsen

beslutar uppdraga åt rådet.

För att biträda skolstyrelsen i frågor rörande yrkesutbildning bör styrel­

sen såsom rådgivande organ utse ett yrkesråd, bestående av minst

fyra ledamöter, vilka skall äga god kännedom om ortens arbetsliv och om

44

de områden yrkesutbildningen i fråga avser. Minst fyra ledamöter skall

till lika antal företräda företagare och anställda. Innan dessa ledamöter

utses skall vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer ha

beretts tillfälle att avge förslag.

Fråga om befrielse från eller nedsättning av terminsavgift vid

skola, som lyder under skolstyrelsen, skall handläggas av en särskild dele­

gation.

Med utgångspunkt från folkskolestadgans bestämmelser om betygs­

nämnd tager utredningen slutligen upp frågan om behovet av en sådan

nämnd och i anslutning därtill frågan om utfärdande av tjänstgöringsbetyg

åt lärare.

Tjänstgöringsbetyg åt lärare vid varje under styrelsen lydande skola skall

utfärdas under styrelsens ansvar. Uppgiften skall dock av styrelsen kunna

delegeras till avdelning inom styrelsen eller, om styrelsen finner det lämp­

ligt, till vederbörande skolledare — ej nödvändigtvis skolchefen — vilken

bör kunna utfärda tjänstgöringsbetyg på styrelsens vägnar, utom i fall då

fråga uppstått om att sänka betyg, som lärare tidigare tilldelats, eller att

tilldela lärare, för vilken betyg skall utfärdas enligt folkskolans nuvarande

formulär, lägre vitsord än det högsta. Likaledes bör skolstyrelsen alltid ut­

färda betyg åt lärare, som skall tilldelas betyg enligt läroverkens nuvarande

formulär, om det ifrågasatts lägre betyg än Utmärkt i fråga om nit eller

Berömvärd i fråga om undervisningsskicklighet, sätt att behandla lärjung­

arna och förmåga att bland dem upprätthålla ordning eller lägre betyg än

Hedrande i fråga om vandel.

Bestämmelser om särskild sammansättning av den avdelning, som skall

äga utfärda tjänstgöringsbetyg, finner utredningen ej behövas. Ärende rö­

rande tjänstgöringsbetyg skall dock i regel föredragas av den skolledare,

varunder läraren närmast lyder.

Utredningen föreslår, att det tages under omprövning huruvida icke på

samma sätt graderade tjänstgöringsbetyg bör införas för alla lärarkatego­

rier, som skall lyda under skolstyrelsen.

Motivering

Antalet ledamöter. Enligt 1930 års skolstyrelselag skall antalet

ledamöter i folkskolestyrelse vara minst fem och högst tjugoen. Med det

vidgade verksamhetsområde en ny skolstyrelse enligt utredningens förslag

skall få, anser utredningen fem ledamöter vara ett för lågt minimiantal,

särskilt med hänsyn till behovet av att kunna uppdela styrelsen på avdel­

ningar eller delegationer.

Kommunernas stora variationer i fråga om folkmängd och areal och skol­

väsendets skiftande omfattning gör det olämpligt att fixera ledamotsantalet.

45

För maximering av antalet talar, att man därigenom i någon mån bidra­

ger till att förhindra, att övergången från flera styrelser till en kommer att

innebära en sammanslagning av de befintliga styrelserna med en med hän­

syn till arbetsmöjligheterna opraktisk ansvällning av ledamotsantalet som

följd. Då även skolledare, lärare och experter av olika slag regelmässigt

kommer att deltaga i sammanträdena, kan styrelsen redan med det före­

slagna maximiantalet bli en betydande församling.

Suppleanterna. Enligt utredningens mening bör skolstyrelsens

behov av allsidig representation beaktas också vid suppleantvalet.

Om denna väg att tillförsäkra skolstyrelsen en mångsidig erfarenhet be-

trädes och skall få någon effekt, är det emellertid av största vikt, att supp­

leanterna regelbundet underrättas, när sammanträde skall hållas, och där­

igenom beredes tillfälle att direkt följa styrelsens arbete. Även ur andra

synpunkter, icke minst nyrekryteringens, är det önskvärt, att supplean­

terna så starkt som möjligt knytes till arbetet och deltager i detta.

Valsätt och mandattid. I dessa hänseenden har bestämmel­

serna i förslaget utformats i anslutning till bestämmelserna om val till kom­

munens styrelse. Utredningen framhåller, att, då självskrivna ledamöter ej

skall finnas, det proportionella systemet kan helt slå igenom.

Självskrivenhet. Såsom framgår av redogörelsen för nuvarande

förhållanden, är rektor självskriven ledamot i styrelserna för allmänna läro­

verk, högre kommunala skolor och yrkesutbildande skolor. Sedan kyrko­

herdens självskrivenhet borttogs år 1930 är ingen ledamot av folkskole-

styrelse självskriven. I förslaget till provisorisk skolstyrelselag uttalade ut­

redningen sig för att systemet med självskrivna ledamöter i skolstyrelserna

skulle avskaffas och i 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall finns

ingen bestämmelse om självskrivenhet. Det synes utredningen vara rik­

tigast, att fackkunskapen i en politiskt vald myndighet av skolstyrelsens

typ, i den mån den skall representeras av chefen för en myndigheten under­

ställd skola, företrädes av honom i egenskap av en i förhållande till olika

partiriktningar neutral tjänsteman, vilken ställning han mycket lättare

intager, om han ej är ledamot av styrelsen med dess partigrupperingar.

De argument, som blivit avgörande för kommunallagens bestämmelser

om obehörighet för den som är chef för något till den kommunala styrelsen

hörande verk att utses till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse

eller i den nämnd, varunder verket hör (32 och 45 §§ kommunallagen), talar

enligt utredningens uppfattning med än större styrka mot att han är själv­

skriven ledamot av sådan nämnd.

Argumentet, att självskrivenhet behövs för att säkra tillräckliga peda­

gogiska fackkunskaper i skolstyrelsen, avvisar utredningen med hänvisning

till att något ovillkorligt samband mellan självskrivet ledamotskap och

fackkunskap icke finns, utan att fackkunskapen kan beredas tillfredsstäl­

lande utrymme i styrelsen på annat sätt.

46

Kompetenskrav. Utredningen erinrar om att det främst är för

skolformer, vilka erbjuder direkt yrkesutbildning av något slag, som sty­

relsens sammansättning närmare reglerats. Grundtanken bakom en gemen­

sam skolstyrelse är emellertid att försöka få tillgodosett det betydelsefulla

önskemålet om en styrelse, som har en samlad överblick över samhällsliv

och skolförhållanden i allmänhet och som mot varandra kan väga och till­

godose olika utbildningsbehov, såväl teoretiska som praktiska. Enligt utred­

ningens uppfattning kan det därför inte i och för sig vara angeläget att i

skolstyrelsen välja in ledamöter med en detaljerad yrkeskunskap. Denna

bör i främsta rummet representeras av facklärarna, och fackkunskapen be­

träffande yrkesutbildningens allmänna inriktning måste skolans rektor i

första hand företräda. Ur styrelsesynpunkt är det eftersträvansvärt att få

till stånd en god kontakt med samhället i allmänhet och med bygdens nä­

ringsliv i stort. Behövs direkta kontakter med olika yrkesområden, torde

den sidan av problemet bäst lösas på annat sätt än genom föreskrivande av

yrkestillhörighet eller yrkeserfarenhet för vissa av styrelsens ledamöter.

Personer, som endast är inriktade på en specialitet och kan tänkas hysa

intresse endast för sitt eget verksamhetsområde, synes utredningen icke

böra knytas till eu skolstyrelse som ledamöter, utan deras sakkunskap bör

tillföras styrelsen genom att de anlitas som experter och rådgivare.

Som stöd för sitt förslag att den tjänsteman, som intager den centrala

positionen i kommunens förvaltning, icke skall kunna inväljas i skolstyrel­

sen, anför utredningen kommunallagskommitténs motivering, vilken anses

ha full giltighet också beträffande skolstyrelse.

Det är uppenbart, att en kommunal befattningshavare med sådana ålig­

ganden och befogenheter, som här angivits, efter hand förvärvar en god

överblick över kommunalförvaltningens olika områden och förtrogenhet

med många av dess enskildheter. Denna i tjänsten inhämtade erfarenhet

bör tillföras de kommunala myndigheterna, fullmäktige såväl som nämnder,

av befattningshavaren enbart i hans egenskap av kommunens tjänsteman

och icke tillika såsom ledamot av vederbörande organ. Eljest kan det före­

ligga en viss fara för att av honom verkställda utredningar och lämnade

informationer m. m. medvetet eller omedvetet färgas eller läggas till rätta

med hänsyn till önskemålen hos den meningsgrupp som han representerar.

Det torde vara en allmän uppfattning, att kommunens främste tjänsteman

bör stå neutral i förhållande till olika partiriktningar, åtminstone såtillvida

att han icke företräder viss riktning såsom ledamot av kommunal repre­

sentation eller nämnd.

Av samma skäl, för att förhindra en dubbelställning av förtroendeman

och tjänsteman, vilken lätt kan leda till en sammanblandning av veder-

börandes befogenheter i den ena och den andra egenskapen, har utred­

ningen framlagt sitt förslag att kommunens skolchef icke skall kunna väljas

till ledamot av skolstyrelsen.

Fackrepresentationen i skolstyrelsen. Utredningen

framhåller, att fackmännen sedan gammalt haft en stark ställning i skol­

47

styrelserna, där skolledarna antingen varit självskrivna ledamöter eller

fungerat som föredragande och sekreterare. Det påpekas, att den fackliga

skolledarens deltagande i skolstyrelsearbetet inte är betingat endast av be­

hovet av att ha en sekreterare och föredragande utan också av nödvändig­

heten att vid frågornas behandling ha tillgång till den särskilda sakkunskap

han besitter. Lärarrepresentationen innebär en förstärkning av denna sak­

kunskap men tjänar också till att ge skolstyrelsen kontakt med skolans

dagliga verksamhet, samtidigt som kåren genom sin representation kan bli

informerad om den beslutande myndighetens motivering och inställning till

olika frågor rörande skolan.

Fackrepresentationens omfattning anser utredningen kunna diskuteras,

men att den bibehålies anser den vara ofrånkomligt, inte minst med tanke

på de förutsättningar för ett verkligt samarbete, betydelsefullt för alla

berörda parter, som därigenom skapas.

Skolstyrelsens delegationsrätt. Härom anföres bl. a.

följande.

Utredningen konstaterar, att folkskolestyrelserna i stigande omfattning

begagnat möjligheten att åt särskilda nämnder överlämna beredning och

beslutanderätt rörande vissa ärendegrupper. Frågornas mångfald och allt­

mer komplicerade natur gör detta nödvändigt, om alla numera förekom­

mande ärenden skall kunna handläggas snabbt och rationellt. Därest skol­

styrelsernas verksamhet vidgas på det sätt som blir en följd av förslaget om

gemensam skolstyrelse och genom enhetsskolans införande, kommer be­

hovet av nämnder att ytterligare öka, och i varje fall i alla större och medel­

stora kommuner kommer en uppdelning av styrelsearbetet på nämnder och

delegationer att bli ofrånkomlig.

Möjligheterna för en gemensam skolstyrelse eller för styrelse för en en-

hetsskola av större omfattning att bemästra sina arbetsuppgifter blir därför

i icke ringa utsträckning beroende på utformningen av delegationsrätten i

den nya lagstiftningen.

Den nuvarande ramen för nämndernas beslutanderätt bör enligt utred­

ningens mening vidgas ganska väsentligt. Vid sina överväganden av hur

denna vidgade beslutanderätt skall åstadkommas har utredningen funnit,

att frågan inte på ett för alla kommuner tillfredsställande sätt kan lösas

genom att man lagstiftningsvägen drager upp bestämda gränser mellan

sådana ärendegrupper, som kan delegeras och sådana som inte kan det. Ut­

redningen ansluter sig i stället till den princip, som genom den nya kommu­

nallagstiftningen accepterats, vilken innebär att kommunen själv skall äga

besluta om rätt för avdelning av kommunens styrelse, ledamot av styrelsen

eller tjänsteman att på styrelsens vägnar fatta beslut i ärenden, vilkas

beskaffenhet angetts i styrelsens, av fullmäktige antagna reglemente. När

det gäller skolstyrelsen har utredningen dock icke ansett skäl finnas att

lägga rätten att besluta om delegationens omfattning hos fullmäktige.

För att vinna en enhetlig terminologi inom kommunallagstiftningen före­

slår utredningen, att begreppet nämnd enligt den nuvarande skolstyrelse­

lagen utbytes mot avdelning.

48

Frågan om arbetsuppgifternas fördelning på avdelningar anser utred­

ningen böra ägnas särskild uppmärksamhet och anför härom.

Hittills synes denna fördelning ha skett efter ärendenas natur, t. ex. så att

särskilda nämnder utsetts för undervisningsfrågor, byggnadsfrågor, övriga

ekonomiska frågor, skolmåltids verksamheten, övrig social verksamhet in. m.

Endast i rena undantagsfall synes en uppdelning efter andra grunder ha

förekommit och det är naturligt, att så varit fallet. När enhetsskolan med

sin mera markerade stadieindelning genomföres, kan det förmodas, att den

uppfattningen vinner visst insteg, att man med hänsyn till nämndernas

arbetsuppgifter bör göra en horisontell i stället för en vertikal uppdelning

av skolväsendet och lägga alla till ett visst stadium hörande frågor under

en nämnd och till andra stadier hörande frågor under andra nämnder. Ännu

bekvämare att tillgripa är resonemanget, att man vid övergång till en ge­

mensam skolstyrelse bör tillsätta nämnder för envar av de under styrel­

sen lydande särskilda skolformerna. Läroverkslärarnas riksförbund har i

tidigare återgivet remissyttrande förordat särskild nämnd för högstadiets

speciella problem, eventuellt också särskilda nämnder för specialgymnasier

och praktiska realskolor, om skolstyrelsen har att svara för sådana.

Utredningen framhåller, att frågan om hur nämnderna i nu berört hän­

seende organiseras är av synnerligen stor betydelse för enhetligheten och

samhörigheten inom en kommuns skolväsen, i synnerhet om detta vid över­

gång till en gemensam styrelse redan är differentierat. Utredningen som

ofta betonat, att meningen med en gemensam styrelse är att vinna en en­

hetlig ledning och planläggning samt att övervinna uppspaltningen i skol­

former och lärarkårer understryker det angelägna i att man inte går miste

härom genom att plottra sönder styrelsen i nämnder, tillkomna enligt den

horisontella delningens princip utan regelmässigt fördelar arbetsuppgifterna

med hänsyn till ärendenas natur och således skär genom samtliga skolfor­

mer eller stadier vid arbetsuppgifternas fördelning på avdelningar.

Då emellertid sådana omständigheter i särskilda fall skulle kunna före­

ligga, vilka kan motivera inrättandet av avdelning för visst stadium, viss

skolform eller visst geografiskt område av kommunen, anser utredningen,

att något kategoriskt förbud mot dylika indelningsgrunder icke bör finnas.

Förslaget att skolstyrelse skall äga delegera viss beslutanderätt även till

kommunal tjänsteman grundar utredningen på uppfattningen, att det icke

finns anledning att enbart för formens skull i skolstyrelsen sitta och i efter­

hand besluta i ärenden, som reellt sett med styrelsens goda minne avgjorts

av skolans tjänstemän. Styrelsen bör i stället äga en formlig delegationsrätt.

I regel bör det här gälla skolchefen eller annan skolledare. Då t. ex. vissa

löpande ärenden rörande fastigheter eller löpande ärenden av kameral natur

i styrelsens ställe kan tänkas böra handläggas av annan än skolledare, har

delegationsrätten icke strängt begränsats till sådan.

Skolråd. Med bestämmelserna om skolråd vill utredningen tillgodose

förefintliga önskemål hos skolstyrelsen att ge de olika skolorna en förank­

ring i de lokala intressena i den kommundel, där skolan är belägen. Då dylikt

råd ej skall ha beslutanderätt, skall andra än styrelseledamöter i första

hand kunna väljas in i detta, framför allt föräldrar till elever i skolan. Rå­

dets organisation skall kommunen själv bestämma.

49

Yrkesråd. Utredningen anför härom:

I och med att yrkesundervisningen är avsedd att spela en långt större

roll än tidigare inom undervisningsväsendet, kommer enligt utredningens

uppfattning skolans lokala ledning att ställas inför speciella problem, som

måste lösas. Å andra sidan är det av största betydelse, att de problem, som

kan väntas uppstå, inte överdimensioneras och ges en större räckvidd, än

de faktiskt har. Uppenbart är, att det behövs en ständig och stark kontakt

med näringslivets organisationer, med företagen på orten och med arbets­

marknads- och arbetsförmedlingsmyndigheterna. Det gäller därför att finna

de lämpliga formerna för att knyta de i detta avseende behövliga kontak­

terna.

Utredningen räknar med att skolstyrelserna får erforderligt antal leda­

möter med allmän kännedom om ortens och traktens arbetsliv och om be­

hovet av yrkesutbildning. Vad som däremot kan komma att saknas i en

proportionellt våld styrelse är personer med viss detaljkunskap, skickade

att hålla den fortlöpande kontakten med näringslivets företrädare och med

vederbörande myndigheter. Även om man inte får bortse från den roll

yrkesutbildningens fackliga ledning och yrkesvalsläraren skall spela härvid­

lag, torde hela detta problem dock i många fall bäst kunna lösas genom ett

expertråd av den karaktär, som utredningen föreslagit.

Med hänsyn till att skolstyrelsernas arbetsfält enligt utredningens förslag

blir vidsträckt och att verksamhetsformerna är oprövade, bör dessa, sär­

skilt när det gäller yrkesutbildningen, inte bindas för hårt i lagföreskrifter

utan efter vunna erfarenheter successivt utformas efter lokala förhållan­

den. Expertråden bör således, om det befinnes lämpligt, kunna arbeta på

sektioner, varvid de till sin funktion kommer mycket nära de nuvarande

yrkesnämnderna. Ingenting bör heller hindra styrelsen från att insätta den

facklige ledaren för yrkesutbildningen i expertrådet. Av betydelse kan en­

ligt utredningens mening säkert också vara att yrkesvalsläraren knytes till

detta.

Delegation för ärenden rörande terminsavgifter.

Med hänsyn till dessa ärendens speciella natur bör enligt utredningens upp­

fattning bl. a. rektor och vederbörande klasslärare äga deltaga i besluten,

varför särskilda former för beslutanderättens utövande bör finnas.

T j änstgöringsbetyg. Utredningen erinrar om skolkommissio-

nens uttalande, att rektors ansvarighet inför skolstyrelsen även borde gälla

de enskilda lärarnas arbete och bland annat innebära att rektor utfärdade

deras tjänstgöringsbetyg. Utredningen biträder emellertid inte kommissio­

nens uppfattning på denna punkt utan har funnit det principiellt riktigare

att tjänstgöringsbetyg under styrelsens ansvar utfärdas för alla lärare vid

skolor, som sorterar under skolstyrelsen.

_ Utredningen anser dock praktiska skäl tala för att uppgiften att utfärda

tjänstgöringsbetyg av styrelsen skall kunna delegeras till avdelning inom

styrelsen eller, om styrelsen finner det lämpligt, till vederbörande skolledare

— ej nödvändigtvis skolchefen — vilken bör kunna utfärda tjänstgörings­

betyg på styrelsens vägnar, utom i fall då fråga uppstått om att sänka

betyg, som lärare tidigare tilldelats, eller att tilldela lärare, för vilken betyg

4

50

skall utfärdas enligt folkskolans nuvarande formulär, lägre vitsord än det

högsta. Likaledes bör skolstyrelsen alltid utfärda betyg åt lärare, som skall

tilldelas betyg enligt läroverkens nuvarande formulär, om det ifrågasatts

lägre betyg än Utmärkt i fråga om nit eller Berömvärd i fråga om undervis­

ningsskicklighet, sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem

upprätthålla ordning eller lägre betyg än Hedrande i fråga om vandel. Nå­

got hinder mot här avsedd delegering bör icke finnas.

Bestämmelser om särskild sammansättning av den avdelning, som skall

äga utfärda tjänstgöringsbetyg, anser utredningen ej vara nödvändiga. Den

föreslår dock, att ärende rörande tjänstgöringsbetyg åt lärare i regel skall

handläggas av den skolledare, under vilken läraren närmast lyder.

2. Remissyttranden

I det stora hela har de remissmyndigheter, som anslutit sig till principen

om en gemensam skolstyrelse, också accepterat utredningens förslag rö­

rande en sådan styrelses organisation. I nedan upptagna punkter har dock

avvikande meningar framförts.

Frågan om antalet ledamöter har endast berörts i ett fåtal

yttranden. Skolöverstyrelsen, folkskolinspektören i Västerbottens läns mel­

lersta inspektionsområde samt statskontoret förordar att maximiantalet

sättes till 15 i stället för 21. Enligt överstyrelsens mening skulle särskilda

bestämmelser gälla för städer med mer än 100 000 invånare och även i

andra fall skulle antalet kunna höjas, om det på grund av speciella skäl be­

funnes lämpligt.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att antalet icke bör maximeras och

förordar en bestämmelse om att minst en ledamot skall vara kvinna.

I fråga om val av skolstyrelsens presidium anser majo­

riteten av styrelsen för Svenslca landskommunernas förbund1, att anledning

icke finns att frångå kommunallagen. Såväl ordförande som vice ordförande

bör således ha sitt mandat direkt av kommunens fullmäktige. Förbunds­

styrelsen påpekar, att de nuvarande folkskolestyrelsernas rätt att själva

utse presidium sammanhänger med möjligheten att till ordförande utse

kyrkoherde, utan att han valts till ledamot av styrelsen.

Förslaget om självskrivenhetens upphörande beröres av

folkskolinspektören i Hallands läns inspektionsområde, som ifrågasätter om

inte en skolledare borde vara självskriven, samt av Läroverksläramas riks­

förbund, som tillstyrker utredningens förslag under förutsättning att samt­

liga rektorer vid skolor som lyder under styrelsen beredes möjlighet att vid

skolstyrelsesammanträde framföra sina synpunkter.

Den av utredningen i samband med förslaget om självskrivenhetens upp­

hörande uttalade uppfattningen, att kyrkoherde i den nya skolstyrelsen icke

51

skall äga rätt att deltaga i styrelsens sammanträden eller kunna utses till

ordförande i denna utan att i vederbörlig ordning vara vald som ledamot

av styrelsen, har mötts med invändningar från 8 domkapitel, i några fall

dock utan ett bestämt ställningstagande, samt från 3 landskommuner.

Domkapitlet i Lund anför.

Kyrka och skola komma uppenbarligen även framdeles att ha ett starkt

gemensamt intresse för ungdomens såväl etiska som religiösa fostran och

böra samarbeta redan av detta skäl. Vidare äro många folkskollärare också

kyrkomusiker, och därför måste kyrkan jämväl i fortsättningen äga möj­

lighet att medverka vid utformandet av sådana bestämmelser, som reglera

dessa befattningshavares anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. Slut­

ligen ombesörja svenska kyrkans präster konfirmationsundervisning åt

85—90 % av de växande, och även av denna anledning är ett nära sam­

arbete mellan kyrka och skola av icke ringa vikt för ändamålsenlig anord­

ning av denna undervisning i förhållande till skolans.

Med hänsyn till nu nämnda omständigheter vill domkapitlet bestämt

påyrka, att även i den nya skolstyrelselagen intages en sådan bestämmelse,

att kyrkoherde i det pastorat till vilket kommunen hör tillförsäkras rätt

att närvara vid skolstyrelsens sammanträden, liksom enligt 13 § i 1930 års

skolstyrelselag nu är fallet beträffande folkskolestyrelsens sammanträden.

3 landskommuner har samma uppfattning i denna fråga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att det snarast finns skäl att ge

nytt liv åt bestämmelsen om möjligheten för kyrkans representanter att

följa skolstyrelsens verksamhet i fråga om dess åtgärder för att främja kris-

tendomsundervisningen.

Kompetenskraven diskuteras av folkskolinspektören i Jönlcö-

pings läns östra inspektionsområde, som förordar tydligare normer för hur

skolintresset skall ha manifesterats, enär möjligheterna att i handling visa

sitt intresse för skolfrågor i dagens samhällsliv är många.

Länsstyrelsen i Örebro län företräder närmast en motsatt uppfattning,

då den ifrågasätter om kompetenskravet att vederbörande kandidat »kan

anses vilja befrämja skolväsendets utveckling» bör uppställas med hän­

syn till de komplikationer som skulle kunna uppstå vid en prövning av

eventuella besvär på den grunden att den som valts skulle anses icke fylla

nämnda krav. Det med bestämmelsen avsedda syftet ernås enligt länsstyrel­

sens mening utan särskild föreskrift.

Beträffande förslaget att den tjänsteman som intager den ledande ställ­

ningen i kommunens förvaltning skulle vara obehörig att väljas till leda­

mot av skolstyrelsen hyser skolöverstyrelsen tvekan och anser att frågan

bör lösas i samband med en översyn av representationen i kommunala

organ över huvud taget.

Utredningens förslag om fackrepresentationen i skolstyrel­

sen har föranlett vissa erinringar.

52

Skolöverstyrelsen

tillstyrker men finner det önskvärt, att flickskolans

lärare på ett eller annat sätt kunde bli representerade vid styrelsesamman­

trädena. Som allmän regel anser överstyrelsen vidare böra gälla att ingen

viktigare fråga rörande viss skola eller dess lärarkår behandlas och avgöres

utan att representanter för skolan eller lärargruppen haft tillfälle att inför

styrelsen framlägga sina synpunkter.

Folkskolinspektörerna i

Stockholms läns norra, Kronobergs läns östra

och

Blekinge läns inspektionsområden, länsstyrelsen i Malmöhus län

samt

Rek­

torernas riksförening

och

Läroverkslärarnas riksförbund

påyrkar ett star­

kare fackmannainslag i styrelsen än utredningen föreslagit. Av de 12 kom­

muner som yttrat sig i fråga om skolledarrepresentationen företrädes samma

mening i yttranden från

Malmö, Eskilstuna, Växjö, Skövde, Västerås, Ös­

tersund, Landskrona, Luleå

och

Grangärde.

Dessa remissinstanser kan sägas i princip hävda att samtliga skolledare

skall vara berättigade att närvara vid styrelsesammanträden och att i varje

fall ärende, som berör viss skola, icke skall äga avgöras utan att ledare

för den ifrågavarande skolan deltager i styrelsesammanträdet. Även lärar-

representationen anses i några av dessa fall böra på ett bättre sätt före­

träda olika skolformer.

Den sistnämnda synpunkten understrykes särskilt av de olika

lärarför­

bunden

från vilkas sida det yrkas dels att frågan om rätten för lärarrepre-

sentanternas suppleanter att deltaga i styrelsesammanträdena omprövas,

dels också att en allsidigare lärarrepresentation blir möjlig vid samman­

träden med styrelsens avdelningar. Betydelsen av en starkare lärarrepre­

sentation vid avdelningssammanträden understrykes också av

Sveriges

överlärarförbund.

Domkapitlet i Härnösand

har en annan mening och anför.

Domkapitlet ifrågasätter lämpligheten av att ett så stort antal lärare,

som utredningen tycks giva vid handen, kan få närvara och yttra sig vid

skolstyrelsens sammanträden. I större kommuner kan situationer uppstå, där

inte mindre än sju till åtta yrkespedagoger kan infinna sig vid samman­

trädet. Denna anordning, som i och för sig innebär en förstärkning av skol­

styrelsens pedagogiska kompetens, kan dock befaras få en icke avsedd in­

verkan på lekmannainflytandet i skolärendena. Det bör därför bli föremål

för övervägande huruvida icke rektorernas mening i de frågor, som skol­

styrelsen har att avgöra, bör inhämtas på annat sätt.

Svenska landskommunernas förbund

betonar ännu starkare denna syn­

punkt i följande uttalande.

Styrelsen håller före, att det icke är lämpligt att uppbygga ett kommu­

nalt förvaltningsorgan med så stort expertinflytande. Sammanträdena

kunna bli i huvudsak en överläggning mellan skolfackmännen, och lekmän­

nen komma till korta. Det är icke säkert att en skolstyrelse med ett alltför

starkt fackinslag kan tillvinna sig det anslagsbeviljande organets förtro­

ende. Lärarkårens representation i det kommunala skolorganet hade en helt

53

annan betydelse under den tid, då skolledarinstitutionen icke var utbyggd.

Det finns ju andra sätt att låta lärarkårerna komma till tals än vid styrelse­

sammanträden. Man får också tänka på att arbetsförheten kan bli lidande,

om en kommunal nämnd får ett alltför stort antal ledamöter. Den särskilda

representationen för lärarkårerna bör enligt styrelsens mening slopas eller

i vart fall starkt begränsas.

Uppfattningen att lärarrepresentationen blir för omfattande enligt ut­

redningens förslag delas av

6 landskommuner

och

1 landsting

medan stä­

derna

Eskilstuna, Växjö

och

Luleå

menar att antalet lärarrepresentanter

inte bör maximeras i författning.

Frågorna om skolstyrelsens delegationsrätt, uppdel­

ningen på avdelningar samt skolråd och yrkesråd

har tilldragit sig förhållandevis stort intresse från remissinstansernas sida.

Den fria delegationsrätten inom styrelsen till särskilda avdelningar eller

tjänstemän och förslagen om avdelningarnas arbetsområde lämnas utan

erinran av

skolöverstyrelsen

och tillstyrkes uttryckligen av

Städernas folk-

skolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund, folkskolans tre lärarför­

bund

samt

några folkskolinspektörer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

och

Sveriges överlärarförbund

bland

andra förordar att mera preciserade bestämmelser intages i skolstyrelse­

lagen för att skapa bättre garantier för att avdelningar verkligen får sina

arbetsuppgifter fördelade enligt vertikalprincipen och icke efter skolformer

och stadier.

Stadsfullmäktige i Norrköping

hävdar att skolstyrelselagen bör

utformas så, att möjligheten att fördela arbetsuppgifterna på avdelning en­

ligt sistnämnda metod begränsas till vissa i lagen angivna fall.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län

och

Kronobergs lön

samt

Läroverksläramas riksförbund,

har i sistnämnda hänseende en annan upp­

fattning.

Länsstyrelsen i Göteborg

menar »att det säkerligen skulle visa sig

lämpligt om i de större skoldistrikten under en tid framåt, då skolstyrelserna

får omfattande och krävande arbetsuppgifter beträffande genomförandet

av enhetsskolan och organiserandet av yrkesskoleundervisningen, särskild

avdelning tillskapades för handhavande av den högre skolutbildningen, vil­

ken eljest under övergångstiden kunde riskera att komma i skymundan».

Läroverksläramas riksförbund

hävdar, »att i alla de fall, där en icke­

obligatorisk skolform 'bakas in’ i en gemensam skolstyrelses verksamhets­

område, avdelningarna skall avpassas så att de i själva verket kommer att

bli styrelser för skolformerna».

Folkskolinspektören i Göteborgs och Bohus läns södra inspektionsområde

anser, att vissa risker kan vara förenade med eu oreglerad delegationsrätt

och uttalar härom. ,

Särskilt vill jag nämna, att ekonomiska, och liknande frågor, inte minst

i ett större skoldistrikt, lätt synes kunna ta en skolstyrelses huvudsakliga

intresse i anspråk, medan undervisningsfrågor visat sig ha något svårare

54

att göra sig gällande. Vid fri delegationsrätt kan det bli så, att frågor, vilka

av skolstyrelsens majoritet uppfattas som huvudsakligen ekonomiska, dele­

geras till viss nämnd eller tjänsteman för beslut och därigenom undandras

bedömande ur huvudsynpunkten, undervisningens behov. Tendenser i

denna riktning torde redan vid nuvarande bestämmelser kunna påvisas.

En utveckling, som skulle medföra att ökade ekonomiska och minskade

pedagogiska synpunkter lades på skolfrågor, torde ej vara önskvärd vare

sig ur skolans eller samhällets synpunkt. En sådan utveckling synes ej

heller stämma väl överens med den beslutade skolreformen.

I alla huvudfrågor torde beslutanderätten böra förbehållas den gemen­

samma styrelsen, medan nämnder och tjänstemän huvudsakligen bör arbeta

som förberedande och föredragande organ.

Också Svenska landskommunernas förbund finner delegationsrätten för

vidsträckt.

Inom det överväldigande antalet kommuner bör det i övrigt för skol­

väsendet vara tillräckligt om delegationen får avse rutinärenden. Genom en

delegation av väsentliga ärendegrupper torde lekmannainflytandet inom

det kommunala skolorganet komma att minskas genom att överblicken för­

loras. Ett vidsträckt utnyttjande av delegationsrätten kan också såsom

ovan framhållits motverka den eftersträvade samordningen.

Enligt förbundsstyrelsens mening måste delegationsrätten inom de kom­

munala specialorganen ägnas särskild uppmärksamhet.

Utredningens förslag om skolråd anser skolöverstyrelsen sig böra till­

styrka även om åtskilliga av de uppgifter, som detta råd skall ha, torde

sammanfalla med eventuella föräldraföreningars. Av de 8 kommuner med

försöksverksamhet, som yttrat sig om skolråden, hälsas förslaget med till­

fredsställelse i yttranden från Malmö, Linköping och Sundbyberg. Också

folkskoledirektionen i Stockholm tillstyrker i princip men menar att full­

mäktige skall utse ledamöterna i skolråden. Endast kommunalfullmäktige

i Råda avstyrker i denna kommungrupp. 5 folkskolinspektörer avstyrker

detta förslag. Inspektören i Örebro läns norra inspektionsområde, som är

bland dessa, avstyrker med motiveringen att de på många håll verksamma

föräldraföreningarna torde vara »råd» nog.

Av de övriga 11 kommunerna som särskilt berört de nya skolråden är

flertalet negativa. Stadsfullmäktige i Eskilstuna anser det vara betänk­

ligt, att en icke ansvarig församling skall kunna tilldelas sådana uppgifter,

som utredningen föreslår skola ankomma på dessa skolråd.

Några remissinstanser reserverar sig mot benämningen skolråd.

De föreslagna vrkesråden har endast avstyrkts i yttrande från

iKnutby kommun. Stadsfulhnäktige i Linköping tillstyrker endast under

förutsättning att yrkesrådet kan bestå av ledamöterna i yrkesnämndema.

Skolöverstyrelsen föreslår, att yrkesrådet — med den nuvarande benäm­

ningen expertråd oförändrad — skall vara en obligatorisk del av skolstyrel­

03

sen och framhåller, att möjlighet skall finnas för en styrelse att tillsätta

flera sådana råd.

Svenska facklärarförbundet, som tolkat utredningens förslag så, att ut­

redningen vill avskaffa de möjligheter till kontakt mellan yrkesskola och

näringsliv som finns genom bestämmelserna om de nuvarande fakultativa

yrkesnämnderna, föreslår att yrkesnämnder göres obligatoriska. Sistnämnda

uppfattning har också Svenska arbetsgivareföreningen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som — såsom förut framhållits — icke

kan acceptera utredningens förslag beträffande den lokala ledningen av

yrkesundervisningen, uttalar i sitt remissyttrande »att inom överstyrelsen

väckts frågan, huruvida icke yrkesskolstyrelserna borde åläggas att obliga­

toriskt tillsätta yrkesnämnder».

E. Departementschefen

Skolstyrelseutredningens förslag rörande skolväsendets lokala ledning

kan i första hand betraktas som det praktiska resultatet av den diskussion

av hithörande frågor som förts under 1940- och 50-talen. Utredningen

motiverar visserligen främst sina förslag med hänvisning till deras bety­

delse i organisatoriskt hänseende för en övergång till den 9-åriga enhets-

skolan, men utredningen har enligt min mening också klart visat, att en

skolstyrelsereform i den riktning utredningen föreslår är välmotiverad av

skäl som i och för sig inte har med enhetsskolreformen att skaffa. Som

argument mot en större enhetlighet i den kommunala ledningen av skol­

väsendet är därför den från vissa remissmyndigheter framförda meningen

att ett förverkligande av utredningens förslag skulle innebära ett föregri­

pande av beslutet om enhetsskolan knappast hållbar. Å andra sidan är ju

den beslutade skolreformen anledningen till att 1951 års skolstyrelseut­

redning tillkallats, och utredningens direktiv och arbete bygger — enligt

min mening med full rätt — på förutsättningen att en 9-årig enhetsskola

skall skapas. Mot den bakgrunden ter sig enligt min mening den föreslagna

skolstyrelseorganisationen som nödvändig och riktig, och jag anser att de

principiella linjer utredningen dragit upp för en skolstyrelsereform bör

fullföljas.

Lämpligheten av att styrelserna för de kommunala allmänbildande skol­

formerna föres samman till en styrelse finner jag icke nu kunna ifråga­

sättas. Det stora flertalet remissmyndigheter har ej heller gjort detta. Då

jag för egen del förutsätter, att det nuvarande realskolestadiet kommer

att få sin motsvarighet i en 9-årig enhetsskolas högstadium, och det dess­

utom av praktiska skäl icke synes befogat att bibehålla de nuvarande

lokalstyrelserna för de allmänna läroverken som särskilda styrelser, anslu­

ter jag mig, på grundval av de skäl utredningen utvecklat, till utredningens

56

uppfattning att den föreslagna skolstyrelsen skall vara styrelse jämväl för

sistnämnda skolor.

Utredningens förslag att även de kommunala skolorna för yrkesutbild­

ning skall ledas av den nya skolstyrelsen kan synas vara ägnat att inge

större betänkligheter. Remissmyndigheterna står ju också på ett annat

sätt splittrade i denna fråga. En granskning av remissyttrandena visar,

att det främst är sådana myndigheter och sammanslutningar, som direkt

har att företräda yrkesutbildningen, som vänder sig mot tanken på en

för yrkesutbildande och andra skolor gemensam styrelse. Detta kan vid

första påseendet tyckas ge särskild tyngd åt den från utredningsförslaget

avvikande ståndpunkten.

Om man, som de ifrågavarande remissinstanserna enligt min uppfattning

i regel gjort, begränsar sin bedömning till att avse det i dag etablerade

yrkesutbildningsväsendet, torde det från yrkesskolornas synpunkt kunna

anses som onödigt att förändra de nuvarande administrationsformerna.

Sätter man däremot, såsom 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, skol-

styrelseutrednmgen och bl. a. också skolöverstyrelsen gjort, in yrkesut­

bildningen i ett större skolorganisatoriskt sammanhang och ser saken på

längre sikt, kommer emellertid frågan i ett annat läge.

Jag skall inte här gå närmare in på den utomordentliga betydelse som

måste tillmätas de praktiska utbildningslinjerna såväl i den 9-åriga en-

hetsskolan som över huvud taget. Jag vill bara konstatera, att det får be­

traktas som självklart, att den nionde klassen i enhetsskolan måste lyda

under samma styrelse som denna skola i övrigt. Vidare att det i betydande

omfattning måste skapas garantier för en fortsatt yrkesutbildning i an­

slutning till den förberedande utbildning som skall meddelas i klass 9 y

i enhetsskolan. Så småningom kommer klass 9 y att bli grundvalen för

huvuddelen av all yrkesutbildning av praktisk art. Det är ju också högst

antagligt, att 9 y till icke ringa del kommer att förläggas inom en egent­

lig yrkesskola och utgöra det första året i denna. Mellan enhetsskolan och

yrkesskolan kommer således att finnas ett starkt samband, och den fort­

satta utbyggnaden och organisationen av dessa skolformer bör ske under

hänsynstagande till bådas behov. Detta torde väl i regel ske på det mest

betryggande sättet under en gemensam lokal ledning. Jag finner därför

utredningens uppfattning riktig, då den hävdar, att det primära även

från yrkesutbildningssynpunkt är att söka åstadkomma politiskt ansva­

riga kommunala organ, vilka skall ha skyldighet att taga erforderliga ini­

tiativ till förkovran av skolväsendet i dess helhet. Denna uppfattning,

som hos mig ytterligare befästs genom det uttalande i denna fråga stads­

fullmäktige i Stockholm gjort i sitt remissyttrande, måste också ses mot

bakgrunden av vad jag framhöll i propositionen om yrkesutbildningens

utbyggnad 1955: 139, nämligen att frågan om var yrkesutbildningen utan­

57

för produktionen skall ordnas — i yrkesskola, företagsskola eller enhets-

skola — måste lösas på det lokala planet. Vad jag då anförde bl. a. om

den allmänbildande undervisningens förläggning talar också för en en­

hetlig lokal ledning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning och andra remissmyndigheter, som

avstyrkt gemensamma styrelser för yrkesskolan och övriga skolformer,

har starkt betonat behovet av nära samband mellan yrkesskolorna och

näringslivet och uttalat allvarliga farhågor för att detta skulle brista vid

den av skolstyrelseutredningen föreslagna omorganisationen. Jag är för

egen del, liksom skolstyrelseutredningen synes ha varit, helt införstådd

med att detta samband är av grundläggande betydelse för yrkesutbild­

ningens effektivitet och värde. Men jag kan inte förstå, att bristande

kontakt med näringslivet måste bli en följd av gemensamma skolstyrelser.

Behovet av arbetsmarknads- och yrkesutbildningssakkunskap kan enligt

min mening tillgodoses inom ramen för en gemensam skolstyrelse, dels

därigenom att styrelsen får en sådan sammansättning att den inom sig

rymmer personer som med anknytning till olika delar av kommunens nä­

ringsliv förenar intresse för utbildningsfrågor i allmänhet, dels också ge­

nom de föreslagna yrkesråden, vilka jag strax skall närmare beröra. Jag

delar utredningens uppfattning, att möjligheterna att erhålla den spe­

ciella yrkesexpertisens medverkan i utbildningsfrågor icke är beroende

av att de personer, som skall representera denna, är ledamöter i styrelsen.

Jag vill påpeka, att lärlings- och yrkesskolstyrelsen i Stockholm består

av 9 ledamöter. Yrkesskolorna i denna stad meddelar undervisning i mer

än 50 olika yrken. I Stockholm finns emellertid 32 yrkesnämnder och till

dessa har åtskilliga välkvalificerade krafter inom respektive yrkesområden

kunnat knytas, ehuru de icke har ställning som ledamöter i styrelsen.

Enligt vad jag under hand inhämtat synes det även i andra kommuner

vara vanligt, att till yrkesnämnderna har kunnat knytas personer med

framskjutna ställningar inom yrkessammanslutningar och dylikt.

Möjligt är, att nyssnämnda farhågor för bristande kontakt med närings­

livet grundar sig på en viss oklarhet om vad utredningens förslag rörande

yrkesråd innebär. Jag anser därför att utformningen av bestämmelserna

om yrkesråden bör göras något annorlunda än som skett i utrednings­

förslaget.

Innan jag går in härpå, vill jag erinra om riksdagens uttalande år 1950,

att som ledamot av nämnd (enligt då brukad terminologi) med rätt och

befogenhet att besluta i skolstyrelsens ställe endast skulle kunna utses

ledamot av skolstyrelsen. I lagen om särskild skolstyrelse (1952: 434) var

det således icke gärna möjligt att bibehålla begreppet nämnd för det en­

bart rådgivande organ, som skulle biträda skolstyrelsen i yrkesutbildnings-

frågor, även om detta i sak också skulle fylla samma uppgifter som yrkes-

58

nämnd. Sedan den nya kommunallagstiftningen trätt i kraft, skulle det

från terminologisk synpunkt vara ännu olämpligare att inom skolstyrelse-

organisationen bibehålla begreppet nämnd i den mening det nu användes

i bland annat yrkesskolstadgan. Skolstyrelseutredningen har i avsnittet om

skolstyrelsens organisation närmare berört denna fråga. Benämningen yrkes-

nämnd kan även enligt min mening inte lämpligen få finnas kvar i lag­

stiftningen.

Då det emellertid från vissa remissinstansers sida eftertryckligt hävdats,

att yrkesnämnderna är av stor betydelse för kontakten mellan skola och

näringsliv och därför bör finnas kvar, har tydligen det av utredningen

föreslagna yrkesrådet uppfattats som något till sin innebörd väsentligt

annorlunda än dessa nämnder. Ehuru skolstyrelseutredningen framhållit,

att skolstyrelsens verksamhetsformer, särskilt när det gäller yrkesutbild­

ningen, inte bör bindas i lagföreskrifter, och uttalat att yrkesråden, om

det befinnes lämpligt, bör kunna arbeta på sektioner och därigenom till

sin funktion komma mycket nära de nuvarande yrkesnämnderna, anser

jag med hänsyn till vissa remissinstansers inställning, att bestämmelserna

om yrkesråd bör utformas i närmare överensstämmelse med vad som nu

gäller om yrkesnämnd. Vidare anser jag, att yrkesråd obligatoriskt skall

finnas, så snart skolstyrelsen har att ansvara för någon form av yrkes­

utbildning eller förberedande yrkesutbildning. Enligt min mening bör så­

ledes gälla, att skolstyrelse i sådant fall

skall

utse

ett eller flera

yrkesråd,

bestående av minst tre personer, av vilka minst två till lika antal skall

företräda företagare och anställda. Yrkesråd bör tillsättas för varje yrke

eller yrkesgrupp, vari undervisning meddelas vid skola som lyder under

skolstyrelsen. Det torde i enlighet med utredningens förslag få ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser om yrkesråd och om

formerna för tillsättning av dylika råd. För att tillgodose behovet av direkt

kontakt mellan yrkesråd och skolstyrelse synes som regel i yrkesrådet böra

ingå antingen en ledamot av styrelsen eller rektor vid yrkesskola. Vidare

bör gälla, att yrkesråd skall höras i varje viktigare fråga, som rör det yrke

eller yrkesområde, för vilket det tillsatts.

Innan jag lämnar detta ämne vill jag också framhålla, att enligt det

förslag till skolstyrelselag, som jag samtidigt härmed framlägger, möjlighet

skall finnas för kommun, vars fullmäktige gör framställning därom, att

efter medgivande av Kungl. Maj:t inrätta särskild styrelse för viss skol­

form, t. ex. yrkesskola.

När det gäller den nya skolstyrelsens uppgifter präglas utrednings­

förslaget knappast av den radikalism som enligt vissa remissmyndigheters

mening skulle utmärka det. Sedan lång tid tillbaka har på skolväsendets

område en långtgående samverkan mellan stat och kommun ägt rum och

det synes mig icke finnas anledning att i dagens läge draga en skarp gräns­

59

linje mellan statligt och kommunalt skolväsen och väja för att från stat­

liga till kommunala myndigheter överflytta visst inflytande över skolor,

som visserligen har en statlig karaktär men upprätthålles med kommuner­

nas ekonomiska medverkan, såsom fallet är med de allmänna läroverken.

För egen del finner jag utredningens tanke att bereda kommunerna ett

något°ökat inflytande över realskolorna naturlig mot bakgrunden av att

det stadium dessa skolformer omfattar efterhand torde komma att uppgå i

den kommunala enhetsskolan. En sådan överflyttning betraktar jag som eu

lämplighetsfråga, vilken, så länge den erbjuder praktiska fördelar, icke

behöver inge några principiella betänkligheter. Detsamma gäller enligt min

mening beträffande gymnasierna.

Tendensen i vissa av skolstyrelseutredningens förslag är obestridligen

sådan, att den aktualiserar spörsmålet om de statliga realskolornas kom-

munalisering, men jag kan icke dela den vid remissbehandlingen fiam-

förda uppfattningen, att ett förverkligande av dem ens i full utsträckning

skulle innebära en kommunalisering av dessa skolor. I varje fall avser

jag icke att i detta sammanhang ta upp frågan om de statliga realsko­

lornas kommunalisering, vilken, i avvaktan pa det slutliga beslutet om

enhetsskolans genomförande, icke kan föras längre än till de ståndpunkts-

taganden som ägde rum vid 1950 års riksdag (Prop. 133; SärskU nr 3,

Rskr nr 403).

Jag delar skolstyrelseutredningens uppfattning, att tyngdpunkten i en

skolstyrelsereform icke ligger i att den nya styrelsen erhåller ett större

antal administrativa uppgifter utan i det vidgade kompetensområde sty­

relsen får med åtföljande möjligheter att överblicka, samordna och ut­

veckla skolväsendet i kommunen. Jag har också i allt väsentligt kunnat

ansluta mig till vad utredningen föreslagit rörande skolstyrelsens allmänna

uppgifter enligt skolstyrelselagen. Emellertid synes det mig, som om ut­

redningen i sitt förslag icke tillräckligt klart markerat gränsen mellan

skolstyrelsens och den fackliga ledningens befogenheter. Utredningen cite­

rar i sitt betänkande (s. 415) och ger sin anslutning till skolkommissionens

uttalande att »rektorer, kollegier och lärare måste tillerkännas självstän­

dighet även i förhållande till de kommunala skolorganen. Undervisningens

frihet måste säkerställas.» Jag finner det angeläget, att utformningen av

skolans inre arbete och ledningen av detta icke blir föremål för direkta

ingripanden från skolstyrelseledamöternas sida och har i detta syfte givit

lagförslaget i denna del en annan utformning än utredningen. Denna liar

föreslagit att det skall åligga skolstyrelsen »att med avseende å skolornas

inre arbete följa undervisningen och tillse, att den fortgår efter givna

föreskrifter, ävensom främja pedagogisk försöksverksamhet». Denna for­

mulering skulle kunna ge upphov till föreställningen, att skolstyrelsernas

ledamöter skall öva tillsyn över hur den egentliga pedagogiska verksam­

heten bedrives, vilket icke kan vara meningen. Jag anser det i detta av­

60

seende vara tillfyllest med en allmänt hållen bestämmelse om att styrelsen

skali tillse, att undervisningen vid skolorna fortgår enligt gällande före­

skrifter.

De olika detalj uppgifter, som skall fullgöras av skolstyrelsen, kommer

liksom nu är fallet att åläggas den i de särskilda skolstadgorna och andra

författningsbestämmelser. Befogenheterna och skyldigheterna kommer lik­

som för närvarande att variera från skolform till skolform. Den decentrali­

sering, som bör ske, kommer icke till synes i skolstyrelselagen utan i dessa

särskilda författningar. Jag har icke ansett mig böra för riksdagen redo­

visa de olika decentraliseringsförslagen utan endast utredningens och re­

missinstansernas huvudsynpunkter i denna fråga. Fördelningen av arbets­

uppgifterna mellan de olika instanserna torde få ankomma på Kungl.

iYIaj .t och böra ske i samband med den översyn av skolförfattningarna,

som nu måste göras.

Ehuru principiellt positiva intar skolöverstyrelsen, folkskolinspektörerna

och statskontoret en restriktiv hållning till utredningens decentraliserings-

förslag, medan Svenska stadsförbundet yrkar på större handlingsfrihet för

kommunerna. För egen del har jag i denna fråga samma uppfattning som

1950 års riksdag gav uttryck åt då den uttalade, att en väsentlig förut­

sättning för att skolan skulle behålla sin plats i den kommunala intresse­

sfären vore, att de lokala administrationsorganen icke finge sitt inflytande

alltför knappt tillmätt. Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan lokala

och Övriga skolmyndigheter bör ske med utgångspunkt i detta uttalande.

Vad utredningen föreslagit rörande eforus och inspektörs

uppgifter anser jag inte att jag bör motsätta mig. I och med att dom­

kapitlets befattning med skolväsendet försvinner, synes skäl icke föreligga

att bibehålla eforusinstitutionen, som efter de nya skolstyrelsernas och

mellaninstansernas etablerande icke kommer att ha några praktiska funk­

tioner att fylla. Den solennitet som behöver förlänas skilda tillfällen i

skolans liv torde icke nödvändigtvis fordra, att en viss person förordnas

för denna uppgift. Olika representativa företrädare för det samhälle sko­

lan tillhör torde utan särskilda förordnanden kunna förväntas åtaga sig

att åt avslutningar och andra tillfällen ge den högtidliga prägel som kan

vara önskvärd.

Vid den fördelning av uppgifter och befogenheter mellan skolstyrelse

och skolledare, som bör komma till stånd i samband med att instruktioner

utarbetas för de senare, anser jag att vad skolöverstyrelsen anfört om

denna arbetsfördelning bör beaktas. Det bör således så långt möjligt und­

vikas att belasta skolstyrelsen med arbetsuppgifter av rutinkaraktär eller

med detalj spörsmål. Beslutanderätten i ärenden, som bäst prövas och av-

göres av rektor, bör icke av formella skäl handläggas av styrelsen.

61

De invändningar som riktats mot utredningens förslag, att de a 11-

männa läroverkens ekonomiska förvaltning skall

överflyttas från rektor till kommunerna, finner jag med hänsyn till nu

gällande bestämmelser om bl. a. redogöraransvaret vara befogade. I likhet

med statskontoret är jag emellertid övertygad om att mycket skulle stå

att vinna med den av utredningen föreslagna anordningen. Då jag icke

kan ansluta mig till skolöverstyrelsens förslag att förlägga löneuträkning

och löneutbetalningar för de allmänna läroverkens lärarpersonal inom ett

helt län på mellaninstanserna, har jag vidtagit åtgärder för att i anslutning

till den pågående utredningen om redogöraransvaret in. in. få närmare ut­

rönt, vilka möjligheter som finns att skapa förutsättningar för ett förverk­

ligande av utredningsförslaget också på denna punkt. Jag vill därför före­

slå, att, om riksdagen icke riktar någon erinran häremot, Kungl. Maj:t

skall äga rätt att, därest de formella hinder, som nu finns, undanröjes,

bestämma i vilken omfattning de allmänna läroverkens ekonomiska för­

valtning må överflyttas på kommunen, där läroverket är beläget.

Några av statens folkskolinspektörer har i sina remissyttranden berört

förhållandet mellan å ena sidan skolstyrelsen och å andra sidan kommu­

nens fullmäktige och styrelse. De har därvid uttalat, att det föreligger

behov av en klarare bestämning av skolstyrelsens förhållande till nämnda

organ och av en friare ställning för skolstyrelsen än den för närvarande

förmenas ha. Svenska stadsförbundet har också tagit upp detta spörsmål.

Av dess allmänt hållna uttalande torde närmast kunna utläsas, att för­

bundet anser att kommunens styrelse bör ges ett starkare inflytande över

de specialreglerade nämnderna. Stadsförbundet framhåller också, att skol­

väsendet inom ramen för kommunernas omfattande verksamhet aldrig kan

bli annat än en mycket viktig deluppgift. Detta påpekande är naturligtvis

riktigt, och jag vill understryka, att skolstyrelsens organisation, ställning

och uppgifter måste ses som en del av den kommunala förvaltningsorga­

nisationen och anpassas efter de allmänna principer, som gäller för denna.

Då dessa nyligen fastslagits, vill jag beträffande de uttalanden om skol­

styrelsens ställning som nu gjorts i yttranden över skolstyrelseutred­

ningens betänkande inskränka mig till att erinra om följande. I propositio­

nen nr 210 till 1953 års riksdag med förslag till kommunallag in. in. yttrade

departementschefen bland annat (s. 117), att det inseende över övriga nämn­

ders verksamhet, som enligt förslaget skulle tillkomma kommunens styrelse,

hade en nära motsvarighet i stadgandet i LIvL om kommunalnämndens

överinseende över särskilda nämnders och styrelsers förvaltning. Till vad

kommittén anfört rörande innebörden av förslaget i detta hänseende kunde

departementschefen i stort sett ansluta sig. lian fann det salunda bland annat

klart, att kommunens styrelse till följd av detta inseende icke erhåller

några direkta befogenheter gentemot i speciallagstiftningen reglerade nämn­

der i fråga om deras där avsedda uppgifter.

62

Vad kommunallagskommittén hade anfört i frågan återgavs på s. 92

i samma proposition. Kommitténs uttalande är mycket belysande också

för den nu aktuella frågan. På grund av uttalandets längd inskränker jag

mig dock till att hänvisa till den angivna propositionen.

Jag övergår så till frågan om skolstyrelsens organisation.

Vad utredningen härutinnan föreslagit rörande antalet ledamöter, supp­

leanter, valsätt och mandattid, självskrivenhet och kompetenskrav har

jag funnit välmotiverat och ger det i huvudsak min anslutning. Beträf­

fande val av skolstyrelses presidium anser jag, att vad i yttrandet från

Svenska landskommunernas förbund framhållits bör vinna beaktande. Jag

förordar således, att såväl ordförande som vice ordförande i den nya skol­

styrelsen skall utses av kommunens fullmäktige bland styrelsens leda­

möter för valperioden, vilket synes bäst överensstämma med kommunal­

lagstiftningens principer.

De nu berörda frågorna har i det väsentliga icke föranlett några delade

meningar från remissinstansernas sida, Vad utredningen föreslagit rörande

fackrepresentationen i skolstyrelsen har däremot föranlett

erinringar från olika håll. Min uppfattning på denna punkt är närmast,

att fackmännen i styrelsen, vilka enligt utredningens förslag i större kom­

muner skall kunna uppgå till sju stycken, kan bli mera dominerande än

som egentligen är önskvärt, om man ser saken från den sidan att skolsty­

relserna är förtroendevalda lekmannaorgan och bör fungera som sådana.

Om man vill överväga att minska fackmannainslaget i förhållande till

\ad utredningen föreslagit, synes man emellertid endast kunna diskutera

en reduktion av antalet representanter för lärarkåren. Beträffande dessa

förhåller det sig otvivelaktigt på det sättet, som Landskommunernas

förbund påpekar, att de ursprungliga motiven för lärarrepresentationen

i skolstyrelsen icke längre gäller, sedan skolledarinstitutionen utbyggts

att omfatta i det närmaste alla kommuner. Klart är också, att lärar­

representationen icke kan ha till syfte att ge skolstyrelsen karaktär av

samarbetsnämnd. Att helt borttaga lärarrepresentationen tror jag emel­

lertid skulle innebära en förlust för skolan. På detta område har inom

det obligatoriska skolväsendet utbildats en tradition, som det finns all

anledning att föra vidare. Även vid läroverken och de högre kommunala

skolorna samt, sedan 1955, också vid yrkesskolorna, är lärarkåren i viss

utsträckning representerad i skolstyrelserna. Det tänkbara alternativet

till utredningens förslag skulle således vara, att låta en lärare inom varje

kommun företräda lärarsynpunkterna i skolstyrelsen. Även om en sådan

anordning skulle vara praktisk från vissa synpunkter, är jag dock icke

nu beredd att förorda en dylik lösning, då det skulle vara verklighets­

främmande att bortse från att förhållandena för närvarande icke är så­

dana, att lärarna inom en kommun med flera skolformer eller stadier be­

G3

traktar sig som en enhetlig kår med sammanfallande intressen och önske­

mål i så stor utsträckning, att de med bortseende från kategoritillhörighet

skulle anse sig på tillfredsställande sätt företrädda av en enda represen­

tant i skolstyrelsen. Jag anser, att denna omständighet bör tillmätas be­

tydelse, när man bedömer frågan om lärarrepresentationen, och finner att

hänsyn härtill har tagits i utredningens förslag på ett sätt som för lärarnas

del får anses vara fullt tillfredsställande.

Man kan kanske anse, att en ökning av representationen från en till

två lärare icke skulle behövas i de fall, där endast folkskolan i sin nuva­

rande utformning tillsvidare kommer att finnas. Med hänsyn dels till att

det för närvarande inom folkskolan är vanligt att en folkskollärare och

en småskollärare är ordinarie representant respektive suppleant och att

båda är närvarande vid styrelsesammanträdena, dels ock till att lärarrepre­

sentationen i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt eljest skulle kunna

bli väsentligt olika, bör emellertid utredningens förslag, som bland annat

innebär att suppleant för kårrepresentant icke skall äga rätt att deltaga i

sammanträde samtidigt med ordinarie representant, vinna tillämpning

även i detta avseende om det förverkligas.

Ehuru jag funnit förslagen om fackmannadeltagande i skolstyrelsen i

vissa fall kunna leda till en väl vidlyftig representation, synes utredningen

med hänsyn till de därmed förenade svårigheterna ha löst problemet på ett

sätt, som tills vidare bör i huvudsak godtagas. Kraven på en utöver utred­

ningens förslag vidgad rätt för lärare och skolledare att deltaga i skolsty­

relsens eller dess avdelningars sammanträden anser jag däremot icke böra

tillmötesgås. Det är visserligen riktigt, som bland annat skolöverstyrelsen

framhållit, att viktigare ärenden rörande viss skola eller skolform icke bör

avgöras utan att vederbörande skolledare och lärare haft tillfälle att inför

styrelsen framföra sina synpunkter. Likaså kan det anses vara lämpligt, att

normalt mer än en lärarrepresentant deltager i exempelvis undervisningsav-

delningens sammanträden. Jag delar emellertid utredningens mening, att

det bör ankomma på skolstyrelsen själv eller dess avdelningar att bedöma,

i vilken utsträckning det för styrelsearbetet är lämpligt att söka vidare

kontakter med företrädarna för olika facksynpunkter än dem, som enligt

det av mig biträdda utredningsförslaget skall sökas. Jag erinrar om att

styrelsens och avdelningarnas frihet på denna punkt givetvis är obegränsad.

När det gäller skolstyrelsens organisation är utredningens förslag, att

skolstyrelsen själv skall äga besluta om sin uppdelning på avdel­

ningar och om ärendenas delegering till dessa, de principiellt

betydelsefullaste. Vad utredningen anfört om behovet av skolstyrelsear­

betets uppdelning på avdelningar, om grunderna för arbetsuppgifternas

fördelning mellan dessa samt om behovet av en vidgad delegationsrätt

för skolstyrelsen finner jag grundat på en riktig bedömning av läget. Ut­

64

redningen betonar, att avdelningarnas organisation är av synnerligen stor

betydelse för styrelsens möjligheter att enhetligt leda skolutvecklingen i

kommunen och skapa samhörighet mellan de olika skolformerna. Jag anser

detsamma och vill understryka vikten av att skolstyrelsens arbetsupp­

gifter regelmässigt fördelas med hänsyn tagen till ärendenas natur och

icke med hänsyn till skolformer eller stadier. Några remissinstanser, som

delar denna uppfattning, har föreslagit, att skolstyrelselagen skall utformas

så, att det skapas garantier för att avdelningarna organiseras enligt denna

princip, den s. k. vertikalprincipen. På det sättet skulle man givetvis säk­

rast övervinna en fortsatt uppspaltning av skolledningen efter skolformer.

Men då jag icke finner det lämpligt med ett kategoriskt förbud mot av­

delningar, bildade enligt den horisontella delningens princip, och det skulle

stöta på svårigheter att på förhand ange de fall, då en sådan uppdelning

borde få ske, finner jag det vanskligt, att lagstiftningsvägen försöka reglera

avdelningarnas organisation.

En så fullständig frihet för skolstyrelsen att själv bestämma om sin or­

ganisation och sina arbetsformer, som utredningen tänkt sig, finner jag

å andra sidan inte heller helt lämplig. Framför allt anser jag, att det kan

allvarligt ifrågasättas, om skolstyrelsen själv skall äga bestämma omfatt­

ningen av ärendenas delegering från styrelsen till avdelning eller tjänste­

man. Vid tillkomsten av den nya lagen om socialhjälp föregående år an­

sågs det icke böra överlämnas åt socialnämnden att efter gottfinnande de­

legera sin beslutanderätt. Jag anser, att samma principer som därvid vun­

nit tillämpning bör gälla för skolstyrelsens del, och förordar i överens­

stämmelse härmed, att det skall ankomma på fullmäktige att — efter

förslag av skolstyrelsen — besluta huruvida skolstyrelse skall äga upp­

draga åt avdelning eller tjänsteman att fatta beslut i vissa ärendegrupper.

Beskaffenheten av dessa ärendegrupper skall angivas i fullmäktiges beslut.

Härigenom blir det fullmäktiges sak att bedöma, i vilken män det skall

komma i fråga att frångå den enligt min mening riktiga principen om eu

arbetsfördelning mellan avdelningarna enligt ärendenas natur och i stället

till avdelning fördela ärenden efter skolform eller stadium.

Denna avvikelse från utredningens förslag behöver icke innebära, att

fullmäktige skall taga ställning varje gång det inom skolstyrelsen blir

aktuellt att delegera beslutanderätten i någon fråga. I enlighet med den

uppfattning, som chefen för inrikesdepartementet i propositionen 1953: 210

med förslag till kommunallag givit uttryck åt beträffande delegation från

kommunens styrelse till inom denna bildad avdelning, bör fullmäktige,

sedan en så långt möjligt uttömmande uppräkning skett av de ärende­

grupper, vari beslutanderätten må överlåtas, kunna medge, att beslutande­

rätten därutöver efter skolstyrelsens prövning må överlåtas i ärenden, som

till sin art och betydelse är jämförliga med de i fullmäktiges beslut sär­

skilt angivna. Endast om fråga därefter uppstår om delegering av ärende,

som till sin principiella innebörd avviker från vad fullmäktige tidigare

beslutat, skulle således ett nytt fullmäktigebeslut behövas.

Vad utredningen föreslagit rörande skolråd anser jag mig till alla

delar kunna tillstyrka, under erinran om att det helt skall bero på skol­

styrelsens eget bedömande om dylika råd skall tillsättas eller ej. Yrkes-

råden har jag redan behandlat i samband med frågan om yrkesutbild­

ningens lokala ledning.

Handläggning av ärenden rörande terminsavgifter bör, i den

mån sådana ärenden i fortsättningen kan förekomma, lämpligen ske på

det sätt utredningen föreslagit.

65

5

66

III. Den lokala fackliga skolledningen

A. Nuvarande förhållanden

1. Den fackliga skolledningens organisation

I det följande redogör jag först tämligen utförligt för skolledarorganisa-

tionen inom den obligatoriska skolan, enär de senare framlagda förslagen

berör denna organisation. Då någon principiell ändring icke av mig före­

slås i fråga om skolledarorganisationen vid skolväsendet i övrigt, framstäl-

les denna bär ytterst kortfattat.

a) Det obligatoriska skolväsendet

Olika slag av skolledarbefattningar m. m. Folk-

skolestyrelse eller särskild skolstyrelse biträdes av följande befattnings­

havare.

I skoldistrikt med minst 10 läraravdelningar skall finnas en distrikts-

överlärare, som innehar särskild distriktsöverlärartjänst. Är distriktets folk-

skoleväsen av större omfattning kan i stället kommunal folkskolinspektör

anställas. I sådant distrikt kan jämväl anställas en eller flera överlärare,

s. k. annan överlärare, vilket icke får ske i distrikt med distriktsöverlärare.

I skoldistrikt med mindre än 10 läraravdelningar kan distriktsöverlärar­

tjänst endast inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Skolsekreterare får finnas i skoldistrikt, som ej har distriktsöverlärare

eller kommunal folkskolinspektör. Vid skola, där två eller flera lärare tjänst­

gör, kan tillsynslärare tillsättas.

I försöksdistrikt må studieledare förordnas till förstärkning av den peda­

gogiska ledningen. Studieledare skall förordnas för högstadiet, om den

facklige skolledaren huvudsakligen äger utbildning för och erfarenhet av

låg- och mellanstadiet, och för låg- och mellanstadiet, om skolledaren huvud­

sakligen äger utbildning för och erfarenhet av högstadiet. Äger skolledaren

kompetens att leda samtliga stadier, må studieledare förordnas för antingen

högstadiet eller låg- och mellanstadiet. För att skolstyrelse skall få anställa

studieledare i försöksdistrikt med mindre än 20 läraravdelningar fordras

skolöverstyrelsens medgivande. Efter medgivande av överstyrelsen må i

försöksdistrikt med minst 20 läraravdelningar förordnas flera än en studie­

ledare.

Vid de i folkskolan inbyggda realskollinjerna skall studieledare anställas,

om inte skolöverstyrelsen medger undantag.

Omfattningen av folkskolans skolledarorganisation m.m. 1954/55 fram­

går av sammanställningarna i tabellerna 1 och 2.

67

T eib. 1. Antal distriktsöverlärare i skoldistrikt av olika storlek 1954/55

Antal läraravd. i

skoldistrikten

Antal distrikts­

överlärare

Antal läraravd. i

skoldistrikten

Antal distrikts­

överlärare

Högst 9

6

Transport

861

10-14

210

45-49

17

15-19

234

50-59

21

20—24

171

60-69

32

25—29

99

70-79

5

30-34

70

80-89

6

35—39

39

90—99

9

40—44

32

100 och däröver

14

Transport

861

Summa

965

Tab. 2. Antal komm. folkskolinsp. och »annan överlärare» m. m.

1954/55

Kommun

Antal inv.

1/1 1954

Antal

lärar­

avd.

Folkskolinspek­

törer

Annan överlärare

Antal läraravd.

i överlärardistr.

Antal

Slutlöne­

klass

Antal

Arvode kr.

Lägst

Högst

Medel­

tal

Stockholm .

769 714

2 551

91

2

48

8 4363

26

88

53,1

Göteborg ...

367 579

1356

2

18

6 937

53

109

75,3

Malmö ....

201 939

721

1

39

13

5 392

27

96

55,5

Norrköping

87 989

345

1

39

7

4 792

25

71

49,3

Hälsingborg

72 660

294

1

39

5

4 508

49

64

58,8

Örebro ....

69 637

274

1

39

6

4 813

24

67

45,7

Uppsala ....

67 087

252

1

396

5

4 360

38

75

50,4

Västerås ...

64 652

258

1

39

6

4 820

31

65

43,0

Borås .........

60 841

221

1

39

6

4 513

27

43

36,8

Linköping .

58 613

244

1

36

5

3 600

34

57

48,8

Eskilstuna .

55 664

224

1

37

5

3 780

35

50

44,8

Gävle........

49117

183

1

37

4

4 400

20

71

45,7

Jönköping .

46 594

190

1

36

4

3 440—5 280

25

59

47,2

Solna ...........

40 842

168

1

36

3

5 056—6 712

41

71

56,0

Halmstad ..

36 464

146

1

35

5

3 095—4 820

19

44

29,2

Lund ...........

35 781

119

1

35

3

3 670

33

45

39,7

Södertälje ..

27 094

108

1

35

2

4 000

54,0

Sundbyberg

25 584

113

1

Cb 13 (39)

2

6 372

56,5

Lidingö ....

21 954

104

1

34

1

5 200

104,0

Skellefteå ..

20 180

113

1

35

2

2 500

56,6

Summa 20 st.

29

| 150

1 Därav 1 skoldirektör och 1 förste folkskolinspektör. — 1

2 Skoldirektören 45 324 kr., förste folk­

skolinspektören 35 976 kr., övriga inspektörer 31 560 kr. — 2 Efter fem år tillägg av 1 692 kr. —

* Förste folkskolinspektören 34 380 kr., folkskolinspektören slutlöneklass 40. — 2 Personligt tillägg

2 300 kr.

68

Antalet kommuner med skolledare vid det obligatoriska skolväsendet var

således 965 -f 20 = 985, vilket innebär, att endast ett femtiotal saknade

skolledare. Av dessa senare kommuner hade emellertid 36 skolsekreterare.

Det totala antalet kommunala skolledare vid det obligatoriska skolvä­

sendet, d. v. s. inspektörer, distriktsöverlärare och »annan överlärare», upp­

gick till 1 144. Antalet tillsynslärare var omkring 2 560.

Behörighet och tillsättningsförfarande. Distriktsöver­

lärare skall vara behörig till ordinarie folkskollärartjänst och inneha sådan

tjänst i distriktet men frånträda utövningen av densamma. I försöksdistrikt

kan emellertid distriktsöverlärartjänst också innehavas av lärare, som är

behörig till ordinarie lärartjänst i läroämnen på försöksskolans högstadium

och innehar ordinarie lärartjänst inom folkskolan eller högre statlig eller

statsunderstödd skola. Distriktsöverlärartjänst tillsättes genom förordnande

för i regel sex år. Den skall kungöras ledig i Post- och Inrikes tidningar.

Ansökningshandlingarna skall av skolstyrelsen med eget yttrande insändas

till skolöverstyrelsen, som skall upprätta förslag, upptagande de tre främsta,

varvid skall iakttagas de föreskrifter om befordringsgrunder för tillsättande

av lärartjänst, som förekommer i folkskolestadgan § 18: 5, varjämte hän­

syn må tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för ut­

övande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Snarast möjligt

efter det förslaget vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen förrätta val. Veder­

börligen antagen distriktsöverlärare skall samtidigt utan ansökningsförfa-

rande förordnas som ordinarie folkskollärare i distriktet, såvida han inte

redan innehar sådan tjänst därstädes.

Förordnande av kommunal folkskolinspektör sker efter i huvudsak lik­

nande bestämmelser. Inspektör innehar dock icke lärartjänst och behöver

icke nödvändigtvis vara behörig till folkskollärartjänst. Har inspektör varit

förordnad i ett skoldistrikt under minst tre år i följd, må skolstyrelsen med­

dela honom fastare anställning. Även för tillsättning av »annan överlärare»

gäller i huvudsak samma bestämmelser som vid tillsättning av distrikts­

överlärare.

Besvär över förordnande av kommunal folkskolinspektör, distriktsöver­

lärare eller annan överlärare anföres hos domkapitlet, vars beslut i vanlig

ordning kan överklagas hos Kungl. Maj:t. I fråga om nämnda befattnings­

havares avgång gäller i tillämpliga delar vad som är stadgat för folkskol­

lärare.

Skolsekreterare förordnas av skolstyrelsen tills vidare eller på viss tid,

dock högst för tre år. I varje distrikt får endast en skolsekreterare finnas.

Härtill må utses lärare inom distriktet, lärare eller överlärare i närliggande

distrikt eller pensionerad lärare.

Tillsynslärare utses av skolstyrelsen bland lärarna vid den skola, där

tillsynsläraren skall tjänstgöra.

69

Studieledare förordnas av skolstyrelsen. För behörighet till sådan befatt­

ning fordras, att vederbörande av statens folkskolinspektör förklarats med

hänsyn till utbildning, erfarenhet och egenskaper i övrigt lämplig för be­

fattningen. Endast om särskilda skäl föreligger och efter medgivande av

skolöverstyrelsen, må annan än den som innehar lärartjänst i försöksdistrik-

tet förordnas till studieledare. Över skolstyrelsens förordnandebeslut får

besvär ej anföras på materiella grunder.

Tjänsteåligganden. Distriktsöverlärare respektive kommunal

folkskolinspektör skall närmast under skolstyrelsen vara ledare för distrik­

tets folk- och fortsättningsskolväsen i såväl pedagogiskt som administrativt

hänseende. Deras viktigaste tjänsteåligganden finns angivna dels i stad­

gorna för folkskolan och fortsättningsskolan, dels i särskild instruktion.

Enligt folkskolestadgan § 8 b: 8 skall distriktsöverlärares skyldigheter

anges i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion, från vilken

skolstyrelsen dock äger besluta om avvikelser, vilka för att bliva gällande

skall fastställas av statens folkskolinspektör eller, om denne med hänsyn

till avvikelsernas vikt finner det påkallat, av skolöverstyrelsen, som också

på skolstyrelsens framställning äger pröva frågan om sådan avvikelse från

normalinstruktionen, vilken folkskolinspektören funnit sig ej böra fast­

ställa. Det sagda har motsvarande tillämpning beträffande kommunal folk-

skolinspektör och »annan överlärare» (Fst § 8 d: 1).

Distriktsöverlärares undervisning sskyldighet omfattar det antal vecko­

timmar, som skolöverstyrelsen efter av Kungl. Maj:t givna föreskrifter be­

stämmer. Kommunal folkskolinspektör har däremot ingen undervisnings-

skyldighet.

Kungl. Maj:ts föreskrifter angående distriktsöverlärares undervisnings-

skyldighet återfinnes i 4 § 2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan (Arf).

Enligt denna bestämmelse skall skolöverstyrelsen fastställa undervisnings-

skyldigheten inom de gränser, som framgår av följande sammanställning.

Antal läraravdelningar

i skoldistriktet

Antal vecko­

timmar

högst 9 ........................

22—26

10—19 ........................

16—22

20—29 ........................

10—18

30—39 ........................

6—14

40—49 ........................

5— 8

lägst 50 ......................

5

Under vissa förutsättningar kan skolöverstyrelsen medge en ytterligare

reducering av undervisningsskyldigheten, dock icke i något fall till lägre än

fem veckotimmar.

»Annan överlärare» skall icke vara ledare av distriktets skolväsen (Fst

§ 8 d). Det skall icke åligga honom att deltaga i skolstyrelsens sammanträ­

70

den, att föredraga ärenden angående lärares tjänstgöringsbetyg eller att vara

sekreterare i betygsnämnd, såvida icke bestämmelser härom intagits i hans

instruktion. I övrigt skall emellertid vad i folkskolestadgan föreskrives om

distriktsöverlärare i tillämpliga delar också gälla »annan överlärare».

I skolöverstyrelsens år 1920 utgivna »Planer och förebilder till reglemen­

ten och andra bestämmelser för skoldistrikten» ingick också instruktion för

överlärare i städer med kommunal inspektör. Någon ny normalinstruktion

för annan överlärare har därefter icke utarbetats.

Beträffande undervisning sskyldighet för »annan överlärare» stadgas i

Arf 4 § 4 mom., att undervisning skall meddelas i den omfattning, som

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, skolöverstyrelsen

föreskriver. Överstyrelsen, som genom Tilläggbestämmelserna till Arf 2

§ 4 mom. erhållit sådant bemyndigande, synes i sin praxis i huvudsak följa

de för distriktsöverlärare gällande bestämmelserna.

Skolsekreterares och tillsynslärares uppgifter. Skolsekreterare skall bi­

träda skolstyrelsen med att upprätta avlöningslistor och rekvisitioner av

statsbidrag till lärarlöner, skolskjutsar, skolbamsbespisning m. m., med att

uppgöra undervisningsstatistik, att lämna av statliga myndigheter begärda

uppgifter samt att förbereda och uppsätta framställningar till statliga myn­

digheter och i övrigt fullgöra de administrativa och socialpedagogiska upp­

gifter, varom skolstyrelsen avtalar med honom (Fst § 8 f).

Om tillsynslärare sägs i folkskolestadgan § 8 g, att han skall ha tillsyn

över den dagliga ordningen vid skolan samt fullgöra de uppgifter i fråga

om skolarbetets yttre anordning som skolstyrelsen bestämmer. Han skall

vara underställd distriktsöverläraren, där sådan finns. I regel torde in­

struktioner vara fastställda för tillsynslärare. Skolöverstyrelsen har 1949

uppgjort normalinstruktioner för tillsynslärare vid större och mindre sko­

lor, vilka rekommenderats att tjäna som ledning vid uppgörande av lokala

instruktioner.

' ’••#!

Tillsynslärare kan, efter särskild framställning, hos skolöverstyrelsen

erhålla nedsättning av undervisningsskyldigheten. Överstyrelsens vägledan­

de normer, vilka icke är officiellt fastställda, upptager de timnedsättningar

som framgår av följande tablå.

Antal lärar-

avd.

Antal timmar

nedsättning

därav med

statsbidrag

10—15

1

16—20

2

1

21—25

3

1

26—30

4

2

31-35

5

2

36-40

6

3

41—45

7

3

46-

8

4

71

Studieledare skall utöva den direkta pedagogiska ledningen av det sta­

dium för vilket han är tillsatt och ansvara för den försöksverksamhet som

bedrives på stadiet. Undervisningsskyldigheten för lärare, som är studie­

ledare, skall för varje läsår nedsättas av skolöverstyrelsen inom de gränser,

som framgår av följande sammanställning.

Antal

Nedsättning

avdelningar

veckotimmar

Högstadiet (klasserna 7—9)

4—9 .............................................. 4—6

10—14.............................................. 6—8

15— .............................................. 8—12

Låg- och mellanstadiet (klasserna 1—6)

8—19.............................................. 4—8

20—29 .............................................. 6—10

30—

.............................................. 8—14

Har skolledare i annat distrikt än försöksdistriktet förordnats som studie­

ledare, bestämmer skolöverstyrelsen hans undervisningsskyldighet.

b) Skolväsendet i övrigt

Rektorstjänst vid allmänt läroverk tillsättes av Kungl. Maj:t och vid

högre kommunal skola av skolöverstyrelsen. Det må framhållas, att det

åligger rektorerna vid dessa skolor att taga erforderlig befattning med av

kommunen beslutade skolsociala anordningar såsom skolmåltider, fria läro­

böcker och tandvård.

Utöver de egentliga skolledargöromålen åligger rektor undervisnings­

skyldighet, vid högre allmänt läroverk 10—14 och vid realskola eller kom­

munal flickskola 16—20 undervisningstimmar. Under vissa förhållanden

kan skolöverstyrelsen medge sänkning av undervisningsskyldigheten för

rektor vid högre allmänt läroverk till lägst 5 och vid realskola till lägst 12

timmar i veckan. Undervisningsskyldigheten för rektor vid högre folkskola

är i regel mellan 20 och 24 veckotimmar.

Budgetåret 1954/55 var det sammanlagda antalet rektorer vid dessa skol­

former 356. I några fall hade två skolor gemensam rektor. Antalet skolor

fördelade sig på följande sätt: Högre allmänna läroverk 84, statliga real­

skolor 137, kommunala realskolor 61, kommunala praktiska realskolor 21,

kommunala flickskolor 49 och högre folkskolor 10.

Vid de kommunala anstalterna för yrkesutbildning och de 15 statsunder­

stödda liandelsgymnasierna förordnas rektor av överstyrelsen för yrkesut­

bildning. Av de omkring 400 primärkommunala yrkesskolorna har emeller­

tid endast ett 60-t.al heltidsanställd rektor.

72

Rektorstjänst vid handelsgymnasium behöver icke ha karaktär av huvud­

tjänst utan kan vara förenad med rektorat vid annan skola, t. ex. yrkesskola

eller praktisk kommunal realskola.

Rektor vid handelsgymnasium har en undervisningsskyldighet av 10—16

timmar i veckan enligt överstyrelsens för yrkesutbildning bestämmande.

2. Skolledarnas avlöningsförhållanden

a) Det obligatoriska skolväsendet

Avlöningsförhållandena för kommunal folkskolinspektör är icke statligt

reglerade och statsbidrag utgår ej i någon form till sådan befattningshavares

lön. De kommunala folkskolinspektöremas lönegradsplacering skiftar mel­

lan 31—36 lönegraden, dock att inspektörerna i Stockholm och Göteborg

i lönehänseende intager en särställning (se tab. 2).

Distriktsöverlärares avlöningsförhållanden har reglerats i Arf, enligt vars

13 § 1 mom. sådan befattningshavare skall tillhöra lönegrad med beteck­

ningen Cb (ordinarie anställning som tillsättes med förordnande för viss

tid) och med det nummer som framgår av i reglementet intagen tabell, vil­

ken också utvisar den löneklass å löneplan nr 1 i statens löneplansförord-

ning, som lönegraden omfattar. Tabellen återges här, kompletterad med

uppgift om hur många distriktsöverlärare, som våren 1955 åtnjöt lön enligt

de olika lönegraderna.

Antal läraravdel­

ningar i skol­

distriktet

Lönegrad

Löneklass

Antal distrikts­

överlärare i olika

lönegrader

10—19

2

28

433

20—29

3

29

267

30-44

4

30

154

45—59

5

31

47

lägst 60

6

32

64

S:a 965

Vid beräknandet av antalet läraravdelningar skall med läraravdelning

jämställas dels skolhem i distriktet, dels ock varje påbörjat 3-tal av fort-

sättningsskolavdelningar.

Om, i enlighet med vad därom är särskilt föreskrivet, inrättandet av

distriktsöverlärartjänst i särskilt fall medgetts i distrikt med mindre än

10 läraravdelningar, skall sådan tjänst placeras i lönegrad Cb 1, vilken

lönegrad omfattar löneklass 27 på löneplan nr 1.

Beslut om lönegradsplacering för distriktsöverlärare meddelas av skol­

överstyrelsen i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmel­

73

ser. Enligt dessa (KK 1954: 497) skall skolöverstyrelsen fastställa lönegrad

första gången den 1 juli 1954 och därefter vart sjätte år.

Beträffande »annan överlärares» avlöningsförmåner utöver folkskollärar-

lönen finns inga statliga bestämmelser, och statsbidrag utgår ej utöver stats­

bidraget till folkskollärartjänsten. Indirekt bidrager dock staten till bestri­

dande av kostnaderna för det arbete, dessa överlärare utför. Skolöverstyrel­

sen äger nämligen nedsätta överlärares undervisningsskyldighet, varefter

statsbidrag utgår till timlärare, som övertager hans undervisning (KK 1948:

208 4 § 5 inom.).

De kommunala arvoden, som utgår till dessa befattningshavare utöver

folkskollärarlönen, är i regel lika för samtliga överlärare i samma kom­

mun oberoende av det antal läraravdelningar som är underställda de olika

överlärama. Arvodena växlar emellertid högst betydligt mellan kommuner­

na, från omkring 3 500 kronor per år till över 10 000 kronor. Se närmare

härom tabell 2.

Till skolsekreterare skall enligt KK 1948: 205 6 a § utgå arvode med

lägst 40 kronor för läraravdelning och år. Statsbidrag utgår med 20 kronor

för läraravdelning och år under förutsättning, att gällande föreskrifter om

skolsekreterare iakttagits. Enligt gällande förhandlingsöverenskommelse ut­

går ersättningen med 72 kronor.

Beträffande tillsynslärares ersättning finns inga statliga bestämmelser.

Mellan Svenska Stadsförbundet å ena sidan och Sveriges folkskollärarför-

bund och Sveriges folkskollärarinneförbund å andra sidan har emellertid

en överenskommelse träffats rörande ersättning åt tillsynslärare i städer

och köpingar, enligt vilken följande årsarvoden utgår läsåret 1955/56: för

de första två lärara vdelningarna 240 kronor och för de därpå följande två

läraravdelningarna 60 kronor per avdelning. För 5:e t. o. m. 10:e avdel­

ningen 55 kronor. För ll:e t. o.m. 20:e avdelningen 45 kronor. För 21 :a

t. o. m. 40:e avdelningen 30 kronor. För 41:a och följande avdelningar 25

kronor. För tillsynslärarna vid skolor på landsbygden finns inte någon

motsvarande central överenskommelse.

b) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk

Rektorstjänsterna vid läroverken och de högre kommunala skolorna hän-

föres, alltefter skolans storlek, till viss avlöningsgrupp. Skolans storlek be­

stämmes på grundval av en poängmässig värdering, varvid varje fullt tjugo­

femtal lärjungar räknas som 1 poäng, varje klassavdelning i gymnasiet och

inom realskolans avslutningsklass som 1 V

2

poäng och varje klassavdel­

ning inom realskolans övriga klasser som 1 poäng. Poängen summeras. Mot

avlöningsgruppen svarar en lönegrad med beteckningen Cb.

Rektorernas lönegradsplacering m.m. framgår av följande tabell.

74

Tab. 3. Rektorernas lönegradsplacering m. m.

Läroanstalter

Poängtal

Avlö­

nings­

grupp

Lönegrad

Mot­

svarar

löne-

klass

För rektorer

utan adjunkts-

behörighet

Löne­

grad

Mot­

svarar

löne-

klass

1. Högre allm. läroverk, o.

-35

i

Cb 13

39

högre privatläroverk

35,5-46

ii

Cb 14

40

46,5—63

III

Cb 14+ 504 kr.

63,5—

IV

Cb 14 + 1008 kr.

2. Realskolor, högre komm.

—ii

II

Cb 9

35

Cb

7

33

skolor (utom högre folk-

11,5—18

III

Cb 10

36

Cb

8

34

skolor) samt motsvarande

18,5—35,5

IV

Cb 11

37

Cb

9

35

privatläroverk

36 —47

V

Cb 12

38

Cb 10

36

47,5—

VI

Cb 13

39

Cb 11

37

3. Högre folkskolor

— 8

I

Cb 8

34

Cb

6

32

9 —11

II

Cb 9

35

Cb

7

33

11,5—

III

Cb 10

36

Cb

8

34

För uppdragen som tillsynslärare, kvinnlig sakkunnig, klassföreståndare

och huvudlärare utgår ingen särskild ersättning. Vid bestämmande av un­

dervisningstiden per vecka kan emellertid i vissa fall hänsyn tagas till

uppdrag av denna art.

Av tabellerna 4 och 5 framgår, hur antalet rektorer fördelar sig på de

olika avlöningsgrupperna.

Tab. Jf- Antal rektorer vid högre allmänna läroverk 1954-/55

fördelade på avlöning sgrupper

Avlönings­

grupp

Lönegrad

(Cb)

Löneklass

Antal

rektorer

I

13

39

_1

II

14

40

19

III

14 + 504 kr.

40 + tillägg

26

IV

14 +1 008 kr.

40 + tillägg

39

1

I denna avlöningsgrupp är endast rektorer vid vissa privatläroverk placerade.

Tab. 5. Antalet rektorer vid statliga och kommunala realskolor och

kommunala flickskolor 1954-/55 fördelade på avlöning sgrupper

Avlönings­

grupp

Lönegrad

(Cb)

Löneklass

Antal

rektorer

II

9

35

89

III

10

36

71

IV

11

37

65

V

12

38

20

VI

13

39

22

75

c) Kommunala yrkesskolor och statsunderstödda

hand el sgymnasier

Yrkesskolrektoremas löner är icke statligt reglerade och central förhand-

lingsöverenskommelse har endast träffats angaende arvoden till deltids­

anställda rektorer i städer och köpingar. Lönerna för heltidsanställda rek­

torer och för de deltidsanställda rektorerna i landskommunerna bestämmes

från fall till fall.

Enligt den överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet och Svenska

facklärarförbundet angående arvoden till deltidsanställda rektorer vid kom­

munala skolor för yrkesundervisning, vilken gäller för åren 1955 och 1956,

bestämmes årsarvodet på grundval av kursernas antal och längd. Kurserna

poängsättes enligt följande:

Antal under-

Poäng

visningstimmar

— 90............................................ 2

91— 180............................................ 3

181— 500 ............................................ 6

501—1000 ............................................ 9

1000

— .........................................................................................................................

12

Årsarvodet skall fastställas på grundval av den sammanlagda poängsum­

man för i senaste läsårsredogörelse redovisat antal kurser och utgå enligt

följande tabell.

Tab. 6. Deltidsanställda yrkesskolrektorers årsarvoden

Poäng

Ortsgrupp

2

3

4

5

12— 18

746

780

814

848

19- 24

994

1040

1085

1 130

25— 30

1243

1 300

1356

1413

31— 36

1492

1560

1628

1696

37— 42

1 741

1820

1 899

1978

43— 48

1 990

2 080

2171

2 261

49— 54

2 238

2 340

2 441

2 543

55— 60

2 487

2 600

2 713

2 826

61— 70

2 736

2 860

2 985

3109

71— 80

2 984

3120

3 255

3 391

81— 90

3 233

3 380

3 527

3 674

91—100

3 482

3 640

3 799

3 957

101 — 110

3 730

3 900

4 069

4 239

111-120

3 979

4160

4 341

4 522

121—135

4 228

4 420

4 612

4 804

136 — 150

4 477

4 680

4 884

5 087

151-180

4 726

4 940

5155

5 370

181-

4 974

5 200

5 426

5 652

76

Rektor vid statsunderstött handelsgymnasium skall åtnjuta lön med ett

belopp, som motsvarar vad som utgår efter lönegrad Cb 10 statens allmänna

avlöningsreglemente. Är rektorstjänsten förenad med sådan tjänst vid an­

nan skola, och är rektorstjänsten vid handelsgymnasiet icke att anse som

huvudtjänst skall dock Kungl. Maj:t bestämma avlöningsförmånerna för

varje särskilt fall.

B. Skolledarorganisationen

1. Skolstyrelseutredningen

Inledning

Det må först framhållas, att utredningen icke framlägger några förslag,

som innebär direkt ändring av skolledarorganisationen vid andra skol­

former än det obligatoriska skolväsendet. Så länge de nuvarande skolfor­

merna består oförändrade, bör skolledningen vid dessa enligt

utredningens

mening i princip förbli organiserad som den nu är.

Utredningen skiljer mellan skolledare och biträdande skolledare. Som

skolledare räknas varje befattningshavare med självständigt ansvar för

skolledning i pedagogiskt och organisatoriskt hänseende.

De fackliga skolledaruppgifterna delar utredningen upp i två huvud­

grupper, vilka knytes, den ena huvudsakligen till ledningen av en kommuns

hela skolväsen och den andra till ledningen av en skolenhet} Den första

gruppen ansluter sig nära till skolstyrelsens arbete och omfattar organisa­

toriska och administrativa uppgifter. Den andra gruppen avser i första hand

ledningen av det pedagogiska arbetet.

Den fackliga ledningen av en kommuns hela skolväsen skall enligt utred­

ningens uppfattning främst bestå i:

att närmast under skolstyrelsen

a) utöva ledning och tillsyn av kommunens skolväsen;

b) samordna de olika skolformernas och skolenheternas arbete i peda­

gogiskt, organisatoriskt och administrativt hänseende;

c) övervaka planeringen för den framtida skolutvecklingen inom kom­

munen; 1

1 Med skolenhet menar utredningen en organisatorisk enhet, vilken på grund av sin omfattning

eller belägenhet fordrar en särskild skolledare. Exempelvis: I kommun, vars skolväsen endast om­

fattar folkskola under ledning av en distriktsöverlärare, utgör folkskolan en skolenhet, även om den

bestar av flera, på långt avstånd från varandra belägna skolanläggningar. I stad med kommunal

inspektör utgör varje del av folkskolan, som står under ledning av »annan överlärare», en skolenhet.

När det gäller andra skolformer sammanfaller regelmässigt skolform och skolenhet så, att varje läro­

verk, högre kommunal skola och yrkesskola, även i de fall det finns flera inom samma kommun,

står under sin egen fackliga ledning, utgör en skolenhet. Enligt denna bestämning behöver skolenhet

och skolbyggnad eller skolanläggning icke nödvändigtvis vara identiska.

77

d) ansvara för skötseln av skolstyrelsens expedition;

att deltaga i skolstyrelsens och dess nämnders sammanträden och före­

draga alla ärenden, där ej annat beslutats;

att verkställa beslut, som fattats av skolstyrelsen och dess nämnder, där­

est verkställigheten icke på grund av gällande föreskrifter eller särskilt upp­

drag skall ombestyras på annat sätt;

att årligen inom föreskriven tid till skolstyrelsen inlämna erforderliga

uppgifter för uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat för skol­

väsendet för nästkommande år;

att om skolstyrelsen så beslutar föra styrelsens och dess nämnders proto­

koll.

Den fackliga ledningen av viss skolenhet skall främst bestå i:

att under skolstyrelsen och — om särskild facklig ledare för kommunens

hela skolväsen finns — närmast under denne

a) handha ledningen av skolenheten;

b) främja arbetet för lärjungarnas fostran och undervisning;

c) organisera arbetet inom skolenheten i enlighet med gällande stadgan-

den samt tillse, att arbetet fortgår enligt fastställd arbetsordning;

d) ansvara för de till skolenhetens expedition hörande göromålen;

e) befordra samarbete och samförstånd mellan skolan och hemmen;

att tid efter annan besöka skolenhetens olika avdelningar och därvid när­

vara vid lärarens undervisning;

att vara ordförande för skolans kollegium samt tillse, att behövliga klass-

och ämneskonferenser hålles, ävensom att föreskrifter rörande uppvärm­

ning, belysning och renhållning av skolans lokaler följes.

Utredningen framhåller, att båda dessa grupper av uppgifter i det stora

flertalet kommuner kommer att åvila en och samma skolledare. I anslut­

ning till den gjorda grupperingen av arbetsuppgifter särskiljer utredningen

emellertid två huvudkategorier skolledare, nämligen: A.

Ledare för en kommuns hela skolväsen (skolchefer). B. Ledare för

enhet av detta skolväsen (rektorer). Av sistnämnda kategori beröres i

huvudsak endast skolledare vid enhet av kommunens obligatoriska skolvä­

sen av utredningens förslag.

Då det, bland annat för att bedöma skolledningens organisation i olika

kommuner, visat sig nödvändigt att ha en metod för en enhetlig och rättvis

beräkning av skolväsendets omfattning i en kommun, föreslår utredningen,

att de olika skolformernas eller stadiernas avdelningar åsättes poängvärden

enligt följande förslag, samt att omfattningen av en kommuns skolväsen

eller en del av detta beräknas på grundval av den erhållna poängsumman.

78

1 avdelning i folkskola................................................................... 1 poäng

varje påbörjat 3-tal fortsättningsskolkurser................................ 1

»

1 avdelning å försöksskolas (enhetsskolas) låg- och mellansta­

dium .............................................................................................

1

»

1 avdelning å försöksskolas (enhetsskolas) högstadium.......... IV

2

»

1

yrkesgren i försöksskolas (enhetsskolas) klass 9y................. 1% »

1

avdelning i högre kommunal skola.......................................... 1% »

1

avdelning i allmänt läroverk.................................................... 1 y2 »

1

avdelning i handelsgymnasium ................................................ 1 y2 »

1 heldagskurs i yrkesskola, omfattande helt läsår .................. 1 % »

1 heldagskurs i yrkesskola, omfattande 1 termin ................... 1

»

varje påbörjat 500-tal lektionstimmar i kvällskurser vid yrkes­

skola .............................................................................................

1

»

skolhem, underställt skolledare...................................................... 1

»

Förslag

Skolchefer. Från och med den 1 juli 1957 skall det i varje kommun

finnas en skolchef. Kommun med mindre än 7 läraravdelningar skall dock

av Kungl. Maj:t kunna erhålla dispens från denna bestämmelse.

Tre slag av skolchefer skall finnas, nämligen:

1. Skoldirektör = innehavare av tjänst med vilken undervisningsskyldig-

het icke är förenad och ej heller uppdraget att leda en viss bestämd enhet

inom kommunens skolväsen.

2. Förste rektor = innehavare av skolchef sbefattning med vilken den di­

rekta ledningen av en av två eller flera under skolstyrelsen lydande skolen­

heter samtidigt är förenad.

3. Rektor — skolchef i kommuner, där endast en skolledare är anställd

vid de under skolstyrelsen lydande skolorna.

Skoldirektör skall obligatoriskt finnas i kommun, vars skolväsen enligt

det under föregående avsnitt angivna systemet uppnår en poängsumma av

minst 150. Kungl. Maj:t skall äga bemyndigande att efter framställning

medge inrättandet av skoldirektörstjänst i kommun, vars poängtal ligger

mellan 149 och 130.

Poängtalet 150 uppnås i regel vid ett invånarantal av 20 000—23 000.

Antalet kommuner med skoldirektörer skulle enligt utredningens beräk­

ningar till en början bli omkring 40.

Beträffande kommuner med en poängsumma av minst 500, vilken endast

uppnås av landets tre största städer, föreslår utredningen att Kungl. Maj:t

skall aga bemyndigande att medge inrättandet av tjänster för »biträdande

skoldirektörer», d. v. s. flera tjänster av samma typ som skoldirektörs-

tjänsterna.

79

I kommun, där kommunal folkskolinspektörstjänst fanns inrättad och

tillsatt den 1 juli 1955, skall denna tjänst ändras till skoldirektörstjänst

och innehavaren utan ledigkungörande kunna förordnas till skoldirektör.

Förste rektor skall vara skolchef i kommun, där det finns två eller flera

heltidsanställda skolledare vid skolor, som lyder under skolstyrelsen, men

där skolväsendet likväl icke når sådan omfattning, att skoldirektörstjänst

skall eller, efter medgivande, må inrättas. En av skolledarna i kommunen

skall förordnas som förste rektor och skolchef. Utredningen har beräknat,

att skolchef av denna typ till en början kommer att finnas i omkring 200

kommuner.

I kommun, där det skolväsen, som sorterar under skolstyrelsen, icke är

av större omfattning än att en facklig ledare — en rektor — är tillräcklig,

blir denne automatiskt också skolchef. Så torde, sedan enhetsskolan genom­

förts, bli förhållandet i cirka 800 kommuner. I vissa av dessa finns för när­

varande flera skolformer. Övergångsvis kommer där att gälla vad ovan

sagts om förste rektor.

Skolledare vid enhet av det obligatoriska skolvä­

sendet. En med hänsyn till föreliggande behov erforderlig organisation

av den obligatoriska skolans ledning skall kunna upprättas på lika villkor

för alla kommuner. Utredningen föreslår, att följande intervallsystem, ba­

serat på den förut redovisade poängberäkningen, lägges till grund för be­

dömningen av behovet.

Tab. 7. Intervallsystem för anställande av skolledare vid

enheter av det obligatoriska skolväsendet

Vid de poängtal, sona angives i kol. I, skall i kol. II angivet

antal skolledare (rektorer) finnas vid kommuns obligatoriska

skolväsen. Vid de poängtal, som angives i kol. III, må mel-

laninstansen efter prövning medgiva, att i kol. II angivet

antal skolledare skall finnas.

I

ii

III

Poäng

Antal skolledare

Poäng

— 70

1

_

71—110

2

50— 70

111—150

3

90—110

151—200

4

130—150

201—250

5

180-200

251-300

6

230—250

intervaller om 50

O. S. V.

intervaller om 20

poäng

poäng lägre än

enl. kol. I.

80

Ytterligare skolledartjänster skall således obligatoriskt inrättas, när skol­

väsendet når en viss omfattning. För att möjliggöra en anpassning efter

varierande behov skall dock mellaninstansen efter prövning av omständig­

heterna i varje särskilt fall äga medge inrättande av tjänst redan innan

skolväsendet har nått sådan omfattning, att angivet antal tjänster obliga­

toriskt skall finnas.

Det resultat en tillämpning av utredningens förslag skulle ge i jämförelse

med den nuvarande skolledarorganisationen vid folkskolan i kommuner, där

»annan överlärare» finns, framgår av följande sammanställning.

Tab. 8

1

2

3

4

5

Kommun

Antal avd.

1954/55

Antal »annan

överl.»

1954/55

Antal poäng

enl. utr:s

förslag

Antal rektorer

enl. utr:s förslag

Borås ......................

221

6

221

5

Eskilstuna ...............

224

5

224

5

Gävle ......................

183

4

183

4

Göteborg ...................

1356

18

1384

27

Halmstad .................

146

5

149

3

Hälsingborg ..............

294

5

301

7

Jönköping ...............

190

4

191

4

Lidingö ....................

104

1

104

2

Linköping .................

244

5

254

6

Lund ........................

119

3

123

3

Malmö ......................

721

13

728

14

Norrköping ...............

345

7

345

7

Skellefteå .................

113

2

119

3

Solna ........................

168

3

168

4

Stockholm ...............

2 551

48

2 584

51

Sundbyberg ..............

113

2

122

3

Södertälje .................

108

2

116

3

Uppsala ...................

252

5

252

6

Västerås ...................

258

6

258

6

Örebro ......................

274

6

274

6

150

169

Behörighet till skolledartjänst. Behörig att inneha skol-

direktörstjänst skall endast den vara, som är eller varit ordinarie klasslärare

eller lärare i läroämnen.

Befattning som förste rektor skall innehavas av någon av skolledarna vid

de skolor i kommunen, som lyder under skolstyrelsen. Dock att beträffande

rektor vid yrkesskola endast heltidsanställd rektor skall kunna ifråga-

komma.

81

Beträffande skolchef stjänsterna i kommuner, vars skolväsen endast om­

fattar den obligatoriska skolan, föreslår utredningen, att den vid 1955 års

riksdag accepterade principen rörande behörighet till distriktsöverlärar-

tjänst blir gällande. Behörig att anställas såsom rektor och tillika skolchef

skall alltså vara: a) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar en­

bart folkskola eller enhetsskolas låg- och mellanstadier, den som är eller va­

rit anställd som ordinarie klasslärare vid det obligatoriska skolväsendet;

b) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar folkskola, i vilken för­

söksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives eller i vilken realskollinjer

inbyggts, eller enhetsskolans samtliga stadier, den som är behörig enligt a),

ävensom den som är eller varit anställd som ordinarie lärare i läroämnen.

Andra än de här nämnda lärarkategorierna anser utredningen icke för

närvarande böra äga ifrågavarande behörighet.

Vad under b) sagts innebär ett förslag om ändring av gällande bestäm­

melser såtillvida, att lärare i läroämnen skall vara generellt behörig till där

avsedd skolchef stjänst även i fall, där realskollinjer inbyggts i folkskolan.

För närvarande fordras härför särskilt medgivande av Kungl. Maj:t.

Vad utredningen här föreslagit skall också gälla om behörighet till be­

fattning som rektor vid enhet av den obligatoriska skolan, dock att vad

som anförts om kommunens skolväsen i stället skall gälla den enhet för

vilken tjänsten är avsedd. Skulle denna omfatta enbart realskollinjer skall

dock gälla vad om realskola är stadgat i detta avseende.

Skolledarnas tjänsteåligganden. De egentliga skolchefs-

uppgifterna blir enligt utredningens mening i princip desamma oavsett av

vilken typ skolchefsbefattningen är. Utredningen föreslår, att en gemensam

normalinstruktion utarbetas för skoldirektör och förste rektor samt att en

särskild normalinstruktion utarbetas för skolchefskategorien rektorer. Som

förebild i det senare fallet bör den nuvarande normalinstruktionen för

distriktsöverlärare tjäna, med de ändringar, som kan betingas av införande

av försöksverksamhet (enhetsskola) och tillkomsten av studieledare.

Den förebild till instruktion för »annan överlärare», som utgavs 1920,

bör vidare ersättas med ny normalinstruktion för ledare av enhet av det

obligatoriska skolväsendet.

Avvikelser från normalinstruktionerna skall medges av vederbörande

mellaninstans.

Vad undervisning sskyldigheten beträffar föreslår utredningen, att inne­

hav av befattning som förste rektor skall få medföra sänkning av rektor

eljest åliggande undervisningsskyldighet med högst 5 veckotimmar samt att

sådan sänkning skall medges av mellaninstansen med hänsyn till den ökning

av merarbetet, som i varje särskilt fall kan anses uppkomma. Undervisnings-

skyldigheten må dock inte i något fall understiga 5 respektive 4 vecko­

timmar (jfr tab. 9).

6

82

För rektor, som är skolchef, samt för rektor vid enliet av kommunens

obligatoriska skolväsen skall undervisningsskyldigheten fastställas av mel-

laninstansen med ledning av följande tabell.

Tab. 9

Antal poäng

Undervisningsskyldighet

1

2

För rektor som under­

visar i folkskola eller

å försöksskolas (en-

hetsskolas) låg- och

mellanstadier

För rektor som under­

visar å försöksskolas

(enhetsskolas)

högstadium

högst 9 .............

22—25

18,5—21,0

10—19 ...............

16-22

13,5—18,5

20—29 ...............

10-18

lO

t i

1

tO

ad

30—39 ...............

6—14

5,0—11,5

40—49 ...............

5- 8

4,0— 6,5

lägst 50 ............

5

4,0

Biträdande skolledare. Utredningen tager icke upp andra än

studieledarna och tillsynslärarna i den obligatoriska skolan till behandling.

Beträffande de förra föreslås endast att vid en mera definitiv utformning

av de bestämmelser rörande studieledare, som gäller sedan den 1 juli 19o5,

titeln studieledare utbytes mot studierektor, att förordnanden sker för be­

stämd tid, förslagsvis tre år, samt att sökande till dessa befattningar skall

lämpligförklaras av vederbörande mellaninstans och ej av folkskolmspek-

tören.

Tillsynslärare skall enligt utredningens förslag tillsättas vid varje skola

tillhörande det obligatoriska skolväsendet med minst två läraravdelningar,

därest ej skolledare finns vid skolan ifråga, dock att, om kommunens skol­

väsen är av den omfattningen att det motsvarar mera än 14 poäng och det

tillika vid den skola, till vilken skolchefen närmast är knuten, finns flera

än 10 läraravdelningar, tillsynslärare skall anställas även vid den skolan.

I samband med en reglering av tillsynslärarbefattningarna föreslår ut­

redningen, att avvikelse från normalinstruktionen endast skall få ske efter

medgivande av mellaninstansen, vilken också skall äga besluta om timned-

sättning för dessa lärare.

Utredningen har beräknat, att vid ett genomförande av dess förslag om­

kring 2 700 tillsynslärare skulle komma att tillsättas utöver de 2 557 som

enligt tillgänglig statistik fanns 1954.

Motivering

Utredningen framhåller till en början, att skolväsendets behov av fack­

liga ledare och den fackliga ledningens organisation givetvis måste bil myc­

ket beroende av hur skolväsendet självt är organiserat. Medan skolorgam-

83

sationen hittills bestått av flera, var för sig i stort sett helt fristående skol­

former under egna styrelser och fackliga ledare innebär den skolreform,

som beslöts vid 1950 års riksdag, att flera olika skolformer skall ersättas

av en obligatorisk skola. Reformens genomförande och förverkligande för­

utsätter ett samordnande av skolväsendets olika element på ett radikalt

annorlunda sätt än som nu är fallet och detta gäller väl att märka inte

endast om de i enhetsskolan direkt uppgående skolformerna utan också den

obligatoriska skolans påbyggnader, gymnasier och yrkesskolor.

De krav på enhetlighet och samordning av skolväsendet, vilka enligt ut­

redningens uppfattning med det snaraste måste tillgodoses såsom ett led i

skolreformens genomförande, synes utredningen göra det nödvändigt att

varje kommun erhåller ej enbart en skolstyrelse utan också en enhetlig

facklig ledning. Utredningen framhåller, att det icke är tänkbart att det

fackliga chefskapet för skolväsendet skall kunna förbli fördelat på flera

händer, utan att en högste skolchef är en förutsättning för att samordnings­

kravet skall kunna tillgodoses. Enhetsskolan och inte minst enhetsskolans

genomförande kommer otvivelaktigt att ställa kraftigt ökade anspråk på

den obligatoriska skolans fackliga ledning. Denna skola skall omfatta nio

skolår och kommer att uppta ganska skilda åldersstadier med skiftande

krav på uppläggningen av skolarbetet. I betydande utsträckning måste

därför förutsättas, att en enda skolledare inte kommer att behärska det me­

todiska förfaringssättet vid undervisning i samtliga klasser, utan att biträ­

dande pedagogiska ledare måste tillsättas för stadier, som den egentlige

skolledaren inte genom utbildning och erfarenhet själv representerar.

Utformningen av den fackliga ledningens lokala organisation synes emel­

lertid nödvändigtvis komma att variera med hänsyn till kommunernas

storlek och struktur. Att på förhand bestämt ange, vilken organisation

skolledningen skall ha i olika kommuner, anser utredningen inte möjligt.

Den har därför funnit det lämpligast att framlägga förslag om olika typer

av skolledare och biträdande skolledare samt om de allmänna förutsätt­

ningarna för i vilka fall den ena eller andra tjänstetypen skall användas,

varefter den för varje kommun lämpligaste skolledarorganisationen torde

kunna byggas upp med hänsyn tagen till varje kommuns behov.

Skolcheferna. Sitt förslag att i regel varje kommun, alltså även

de minsta, skall ha en skolchef, motiverar utredningen med att starka

principiella skäl talar för att alla läraravdelningar också i den obligatoriska

skolan ställes under kontinuerlig lokal pedagogisk tillsyn. Utredningen

erinrar också om det behov av samverkan med andra kommuner rörande

enhetsskolan, som uppstår för de små kommunerna, vilket skärper kravet

på fackliga ledare i dessa fall.

Enligt av utredningen inhämtade uppgifter saknade 42 kommuner fack­

lig ledning våren 1955. Av dessa hade 7 färre än 7 läraravdelningar.

Med utgångspunkt från en bedömning av skolväsendets omfattning i

kommuner av olika storlek har utredningen indelat kommunerna i 4 stor-

leksgrupper. Utredningen anser sig därvid kunna konstatera att skolväsen­

det även efter enhetsskolans genomförande kommer att ha en mycket enkel

organisation i cirka 400 kommuner (de flesta med mindre än 4 000 inv.),

d. v. s. att det endast kommer att bestå av de klasser, vilka hänföres till

84

enhetsskolans låg- och mellanstadier samt eventuellt av en yrkesskola av

mindre omfattning. I denna kommungrupp synes någon egentlig ändring

av den nuvarande skolledarorganisationen varken f. n. eller på längre sikt

bliva påkallad. Skolchef blir här ledaren för kommunens obligatoriska skol­

väsen. I de få fall realskola eller annan högre skola finns, kan dock under

en övergångstid, d. v. s. så länge denna skola bestar, skolledaren vid denna

tänkas bli skolchef. Förhållandena blir då desamma som anges för tredje

gruppen nedan.

Till nästa grupp av kommuner kan de hänföras, som kan förutsättas få

en fullständig enhetsskola men härutöver icke torde komma att rymma

någon annan skolform än möjligen en mindre yrkesskola. Approximativt

kan antalet kommuner hänförliga till denna grupp beräknas bli lika stort

som i den förra gruppen eller omkring 400 stycken. Enhetsskolans (folk­

skolans) ledare blir i dessa fall skolchef. Övergångsvis gäller även här vad

som sagts beträffande den första gruppen.

En tredje grupp bildar något större kommuner med ett mera differen­

tierat skolväsen. I dessa kommer i framtiden jämte enhetsskolor även gym­

nasier och yrkesskolor och eventuellt andra skolformer såsom praktiska

realskolor att finnas. I dessa kommuner förekommer för närvarande, utom

folkskola, realskolor av olika slag, gymnasier och yrkesskolor. En var av

de skilda skolformerna har nu sin egen facklige ledare, och det är nödvän­

digt att räkna med att så kommer att bli fallet i viss utsträckning också

sedan enhetsskolan genomförts. Även om skolväsendet i kommuner inom

denna grupp — omkring 200 till antalet — kan vara omfattande, torde

det emellertid i regel ej nå en sådan storleksordning, att skoldirektörstjäns-

ter behöver inrättas. De uppgifter, främst av samordnande och administra­

tiv art, som följer med ledningen av kommunens hela skolväsen, bör här

kunna handhavas av en av rektorerna såsom förste rektor och skolchef.

Endast i de största kommunerna, till vilka i detta sammanhang kan räk­

nas ett 40-tal, har utredningen funnit det nödvändigt att skoldirektörstjäns-

ter inrättas. Till denna fjärde grupp hör samtliga de tjugo kommuner, som

inrättat kommunala folkskolinspektör stjänster, men också ett antal lika

stora eller mindre kommuner, vars folkskoleväsen ledes av distriktsöverlä-

rare. Kommunal folkskolinspektör är således anställd i ett par kommuner

med mindre än 25 000 invånare (se tab. 10) medan det finns tjugo kom­

muner utan inspektörer, vilka är större än den minsta av de kommuner,

där inspektör nu finns, och av vilka tio stycken har 25 000 eller flera in­

vånare.

När kommunens hela skolväsen sammanföres under en styrelses ledning,

får skolförvaltningen i kommuner av den storleksordning det här gäller en

mycket betydande omfattning och torde i regel bli kommunens största och

mest kostnadskrävande.

För anställande av kommunal folkskolinspektör anser utredningen att

folk- och fortsättningsskolväsendets kvantitativa omfattning i väsentlig

grad varit avgörande. Att inspektör icke anställts i fall, där det på denna

grund i och för sig varit välbefogat, torde bero på att tjänsterna helt av­

lönas av kommunala medel.

För den som skall vara skolchef i den mening, vari utredningen använder

detta ord, tillkommer väsentliga uppgifter utöver dem som åligger de nu­

varande ledarna för folkskoleväsendet. Vid bedömningen av huruvida skol­

85

direktör eller annat slag av skolchefer erfordras i en kommun måste hänsyn

tagas till omfattningen av hela det skolväsen som underställes skolstyrelsen.

I tabell 10 har utredningen sammanställt vissa uppgifter rörande skolorga­

nisationen i de kommuner som läsåret 1954/55 hade kommunal folkskol­

inspektör och i tabell 11 i ett antal kommuner utan sådan inspektör. Utred­

ningen anför i anslutning härtill.

Antalet avdelningar inom en kommuns skolväsen är en god men ofull­

ständig måttstock på dettas omfattning. Betraktar man de kommuner, vilka

har kommunal inspektör, finner man, att den lägsta totalsumman avdel­

ningar i någon av dessa är 123 (Sundbyberg; 25 584 inv.). Jämför man,

visar det sig emellertid, att samma antal avdelningar finns i kommuner

med ett invånarantal nedåt 20 000. På grund av den ökning av arbetsupp­

gifter för skolchefen, som måste ske i förhållande till dem som nu åligger

kommunal inspektör, anser utredningen, med hänsyn till vad som fram­

hållits, att det är ställt utom tvivel, att det i majoriteten kommuner med

mer än 20 000 invånare blir nödvändigt att inrätta skoldirektör stjänster.

Tab. 10. Skolorganisationens omfattning läsåret 1954/55 i kommuner

med kommunal folkskolinspektör

Kommun

Antal inv.

(avr. tal)

Avdelningar i

folk­

skola

högre

allm.

läro­

verk

real­

skola

flick­

skola

semi­

nari­

ums

öv­

nings­

skola

Summa

Stockholm .................

770 000

2 551

367

259

157

21

3 355

Göteborg .....................

368 000

1356

138

129

90

26

1 739

Malmö ........................

202 000

721

65

1141

27

927

Norrköping .................

88 000

345

37

33

25

440

Hälsingborg ...............

73 000

294

63

30

9

396

Örebro ........................

70 000

274

57

29

12

372

Uppsala .....................

67 000

252

40

19

22

17

350

Västerås .....................

65 000

258

39

12

24

333

Borås .........................

61 000

221

39

16

20

296

Linköping .................

59 000

244

32

26

15

317

Eskilstuna .................

56 000

224

33

16

11

284

Gävle ........................

49 000

183

35

13

10

13

254

Jönköping .................

47 000

190

35

16

26

11

278

Solna ..........................

41 000

168

37

205

Halmstad ...................

36 000

146

40

16

202

Lund ..........................

36 000

119

29

18

7

16

189

Södertälje .................

27 000

108

27

8

143

Sundbyberg.................

26 000

113

10

123

Lidingö .......................

22 000

104

28

132

Skellefteå ...................

20 000

113

29

142

1 Därav 0 i högre folkskola.

86

Tab. 11. Skolorganisationens omfattning läsåret 195^/55 i kommuner

med över 10 000 inv. men utan kommunal folkskolinspektör

Kommun

Antal inv.

(avr. tal)

Skol-

an-

läggn.

Avdelningar i

folk­

skola

högre

allm.

läro­

verk

real­

skola

flick­

skola

Summa

Karlstad ...................

37 000

9

122

37

24

183

Karlskrona ...............

33 000

13

133

40

17

190

Karlskoga .................

33 000

19

163

26

189

Kalmar ....................

28 000

5

100

33

12

14

164

Luleå ........................

27 000

11

115

28

8

151

Uddevalla .................

27 000

10

98

30

12

9

149

Sundsvall .................

27 000

6

99

31

11

141

Trollhättan ...............

27 000

11

105

20

125

Landskrona .............

26 000

5

95

23

12

135

Motala ....................

25 000

ii

117

28

145

Kristianstad .............

24 000

9

105

34

9

14

162

Borlänge ..................

24 000

7

99

23

122

Östersund .................

23 000

8

91

38

11

12

152

Gällivare ..................

23 000

30

151

15

166

Huddinge .................

22 000

9

103

103

Mölndal ..................

22 000

9

88

10

98

Nyköping .................

21000

9

93

26

12

131

Växjö ......................

21000

8

82

40

11

133

Kiruna ....................

21 000

16

no

18

128

Skövde ....................

21000

12

92

25

8

125

Skellefteå 1.................

20 000

11

125

4

129

Sandviken ...............

20 000

7

88

22

no

Sollentuna ...............

20 000

6

90

6

96

Kristinehamn ............

20 000

8

64

24

9

97

18 000

8

60

27

5l

10

103

Umeå stad ...............

18 000

6

63

38

10

in

Nacka ......................

18 000

6

83

18

101

Trelleborg ...............

18 000

6

67

27

94

Vänersborg ...............

17 000

7

63

31

10

104

Nässjö ......................

17 000

7

69

23

92

Umeå 1......................

16 000

29

104

1 _

104

Västervik .................

16 000

7

59

32

7

98

Själevad ...................

16 000

17

86

86

Alingsås ...................

16 000

8

66

23

89

Härnösand ...............

16000

4

61

29

11

101

Arvika ......................

15 000

10

67

31

98

Katrineholm ............

15 000

3

66

19

85

Lidköping .................

15 000

3

52

26

78

Visby ........................

15 000

3

63

24

8

95

Nederkalix ...............

15 000

25

|

115

! 6

121

Avser högre folkskola.

87

Kommun

Antal inv.

(avr. tal)

Skol-

an-

läggn.

Avdelningar i

folk­

skola

högre

allm.

läro­

verk

real­

skola

flick­

skola

Summa

Söderala ...................

14 000

13

67

67

Fagers ta ...................

14 0C0

12

62

11

73

Köping ....................

14 000

2

65

21

86

Tranås ....................

14 000

9

58

14

72

Piteå 1.......................

14 000

21

95

95

Varberg ...................

13 000

3

51

20

12

83

Kramfors .................

13 000

13

66

11

77

Ystad ........................

13 000

3

47

27

13

87

Huskvarna ...............

13 000

3

63

11

74

Finspång ...................

13 000

11

63

11

74

Valbo ......................

13 000

18

67

67

Sunne ......................

13 000

24

63

141

77

Falköping .................

12 000

3

43

23

66

Söderhamn ...............

12 000

7

51

22

7

80

Täby ........................

12 000

12

55

55

Boden ......................

12 000

3

57

22

79

Värnamo .................

12 000

6

47

17

64

Hässleholm ...............

12 000

6

47

28

75

Grangärde ...............

12 000

11

53

7

60

Nederluleå ...............

12 000

22

71

71

Njurunda .................

11000

13

65

65

Enköping .................

11000

3

49

24

73

Oskarshamn ..............

11000

3

45

19

64

Skön ........................

11000

4

60

60

Karlshamn ...............

11 000

3

41

28

69

Ludvika ...................

11000

9

47

17

64

Arvidsjaur ...............

11 000

24

75

8

83

Ängelholm ...............

11000

6

41

23

64

Stora Tuna ..............

11000

14

62

62

Sala .........................

10 000

5

46

19

65

Bollnäs 1....................

10 000

20

53

53

Jokkmokk ...............

10 000

15

65

4

69

Nordmaling ..............

10 000

17

66

7

73

Lycksele 1..................

10 000

39

87

87

Hudiksvall ...............

10 000

5

43

29

7

79

Arboga ....................

10 000

4

52

11

63

Överluleå .................

10 000

16

t'.2

62

Degerfors .................

10 000

22

65

6

71

Eksjö ......................

10 000

2

38

22

60

1 Därav 4 avd. i högre folkskola.

I de fem största städerna var antalet avdelningar i de skolor, som enligt

utredningens förslag i princip skall lyda under samma skolstyrelse, läsåret

1954/55 följande:

88

Stad

Folkskolan

Övriga skolor

utom yrkes­

skolor

Summa

Stockholm ..............

2 551

804

3 355

Göteborg ...............

1356

383

1 739

Malmö ...................

721

206

927

Norrköping ............

345

95

440

Hälsingborg ............

294

102

396

Även i den största kommun måste, framhåller utredningen, chefsskapet

över skolväsendet tillkomma

en,

men beträffande folkskoleväsendet i Stock­

holm och Göteborg har det visat sig nödvändigt att anställa flera skolledare,

som på det sättet är jämförbara med skolchef enligt utredningens termi­

nologi, att de icke har undervisningsskyldighet och ej heller har sin verk­

samhet begränsad till en viss skolenhet. I Stockholm finns 9 dylika befatt­

ningshavare, vilket betyder närmare 300 avdelningar per tjänst; i Göteborg

finns två och alltså cirka 675 avdelningar per tjänst. I Malmö

finns 1

tjänst för samtliga 721 avdelningar. För dessa kommuner anser utredningen

att särskilda anordningar på skolchefsplanet blir erforderliga men fram­

håller dessförinnan följande.

Skyldighet att inrätta skoldirektörstjänster bör emellertid inte grundas

på en viss befolkningssiffra, enär en sådan icke ger ett riktigt mått på

skolväsendets omfattning i kommunen. Ej heller ger en enkel summering

av antalet avdelningar en tillfredsställande bild av detta förhållande och

av den arbetsmängd som förorsakas skolans fackliga ledning. Avdelningar

med ämneslärarundervisning och yrkesavdelningar fordrar, enligt vad som

framgått av de undersökningar utredningen gjort, ur både pedagogisk och

administrativ synpunkt mer arbete än avdelningar med enbart klasslärar-

undervisning. För att en korrektare bedömning av skolväsendets omfatt­

ning i olika fall skall kunna göras, föreslår utredningen därför, att det

poängsystem för vilket ovan redogjorts kommer till användning.

Detta är användbart, när det som nu är fråga om en värderingsgrund,

som skall kunna täcka och ge rättvisande utslag

dels

för den nuvarande,

dels

för den framtida obligatoriska skolan,

dels

ock för en kommuns såväl

nuvarande som framtida totala skolväsen.

Som skäl för att Kungl. Maj:t skall kunna medge inrättande av skol­

direktörst jänst vid ett poängtal mellan 149—130 anför utredningen, att

en kommun befinner sig i snabb utveckling och förbereder omorganisation

av sitt skolväsen, exempelvis införande av enhetsskola.

Rikets tre största städer åter, vars poängsummor springer upp till ett

eller ett par tusen, representerar enligt utredningens mening sådana ytter­

lighetsfall åt andra hållet att några med övriga kommuner gemensamma

normer, när det gäller skolledningens organisation, icke synes möjliga att

åstadkomma. Bland annat på grund av de förelägganden statsmakterna

89

nyligen givit Stockholm att i anslutning till försöksverksamheten söder om

söder utbygga sin pedagogiska skolledning på skolchef splanet, synes någon

minskning av denna icke böra ifrågasättas. I förhållande till Stockholm är

ledningen av folkskoleväsendet i Göteborg (två inspektörer) på detta plan

underdimensionerad.

Utredningen föreslår på grundval av rådande förhållanden, att de — en­

ligt av utredningen använd terminologi — »biträdande skoldirektörstjäns-

ter», som den 1 juli 1955 fanns inrättade i Stockholm och Göteborg skall

inbegripas i den reglering av skolväsendets fackliga ledning, varom utred­

ningen framlägger förslag, samt dessutom att Kungl. Maj:t erhåller rätt att

i kommuner, vars poängsumma uppgår till 500 eller mera, medge inrättan­

det av »biträdande skoldirektörstjänster». Utöver Stockholm och Göteborg

befinner sig Malmö i denna grupp. Endast Norrköping och Hälsingborg

kan enligt utredningens uppfattning inom överskådlig tid komma att hän­

föras dit.

Den skolledarorganisation utredningen föreslår rymmer inga mot de

nuvarande kommunala folkskolinspektörstjänsterna direkt svarande tjäns­

ter. Mellan skolchefen och de olika ledarna av enheter av det obligatoriska

skolväsendet skall således icke finnas någon befattningshavare, utan för­

hållandet mellan dessa och skolchefen blir detsamma som mellan skolchefen

och t. ex. rektor för en realskola.

I samtliga kommuner, som den 1 juli 1955 hade egen folkskolinspektör,

skall enligt utredningens förslag inrättas skoldirektörstjänster. Här upp­

står följaktligen speciella behov av lösningar av skolchef sfrågan för över­

gångstider av varierande längd. För de kommuner, som prövar det lämp­

ligt, har utredningen ansett, att möjlighet skall finnas att lösa frågan genom

att utan ansökningsförfarande förordna den kommunale inspektören som

skoldirektör.

Skolledare vid enhet av det obligatoriska skolvä­

sendet. Utredningen erinrar om att i alla landets kommuner utom de

20, där kommunal folkskolinspektör är anställd, utgör den obligatoriska

skolan en enhet i den meningen, att ledningen av den i såväl organisatoriskt

som pedagogiskt hänseende utövas av en enda skolledare. Någon uppdel­

ning i särskilda enheter medges endast i de fall kommunal folkskolinspektör

finns. I de städer, där så är fallet, är »annan överlärare» anställd med upp­

gift att — främst i pedagogiskt hänseende — under inspektören utöva

ledningen av sin skolenhet. De skolenheter, det här är fråga om, är av myc­

ket skiftande storlek, vilket närmare framgår av tabell 2. Medeltalet klass­

avdelningar för hela riket utgjorde 1954/55 53,2, vilket antal i stort sett kan

anses överensstämma med de erfarenheter som gjorts beträffande en något

så när lämplig maximistorlek av ett överlärardistrikt i en större stad. Det

kan observeras, att medeltalet avdelningar i Stockholm, som på grund

av sin storlek har särskilda förutsättningar att avväga dessa skolenheter,

är 53,1 eller i det närmaste lika med riksmedeltalet.

Det är enligt utredningens mening otillfredsställande, att skolledarorgani-

sationen inom det obligatoriska skolväsendet inte kan anpassas efter skol­

väsendets omfattning och behov i en större kommun om icke kommunen på

egen bekostnad anställer en inspektör. Detta förhållande bör därför icke

90

vidare bestå för den nuvarande folkskolan och ännu mindre föras över och

bli gällande för den framväxande enhetsskolan med dess avsevärt mycket

större behov av fullgod pedagogisk ledning.

Vad enhetsskolan beträffar hävdar utredningen den uppfattningen, att

skolledarorganisation skall byggas upp helt i anslutning till vad

denna

sko­

las struktur kräver och inte kopieras på förhållandena inom den nuvarande

obligatoriska skolan. Men den nya skolan kräver ett omfattande grund­

läggande förberedelsearbete för att kunna växa fram och nå full utveck­

ling. Bland annat därför måste det otidsenliga hindret mot att anställa

flera skolledare inom en kommuns obligatoriska skola nu försvinna, och

bättre allmänna förutsättningar för skolledning och skolplanering skapas.

Enligt utredningens förslag skall därför ingenting i och för sig hindra, att

kommun, inom vilken endast obligatorisk skola finns eller kommer att

finnas, anställer två eller flera skolledare. En av dessa, vilka om möjligt

bör komplettera varandra med hänsyn till utbildning och erfarenheter, blir

i sådant fall förste rektor.

När det gällt frågan om behörighet till skolledartjänster har ut­

redningen övervägt, om några särskilda behörighetskrav bör uppställas för

innehavare av

skoldirektör stjänst.

På grund av de andra skolchef stjäns­

ternas konstruktion blir lärarutbildning automatiskt ett grundläggande

kompetenskrav i övriga fall. Ehuru utredningen beträffande samtliga skol­

ledartjänster framhåller, att lämpligheten för uppgiften bör tillmätas största

hänsyn vid urvalet, och i fråga om skoldirektörstjänsterna är medvetna om

dessas starka administrativa betoning, anser utredningen likväl icke, att

man beträffande någon skolledarkategori skall frångå kravet på lärarut­

bildning och lärarerfarenhet som grundläggande förutsättning för utövande

av fackligt skolledarskap.

Rörande skolledarnas tjänsteåligganden framhåller utredning­

en, att dessa, när det gäller skolchefernas grundläggande arbetsuppgifter,

i princip blir desamma, oavsett av vilken typ skolchefsbefattningen är. Ut­

redningen anför vidare.

Det faller emellertid av sig självt, att den organisatoriska och administra­

tiva delen av skolchefens arbetsfält blir mera accentuerad för

skoldirektö­

rens

del. Han får merendels under sig ett flertal ledare för olika skolenheter

och kan agna huvuddelen av sitt arbete åt samordnings-, planerings- och

organisationsuppgifterna. En god allmänpedagogisk kunskap och överblick

är emellertid en förutsättning för ett effektivt och ändamålsenligt full­

görande av dessa uppgifter, varför den pedagogiska utbildningen måste till­

erkännas en mycket stor betydelse i sammanhanget.

Skillnaden mellan skoldirektörens och

förste rektors

skolchefsuppgifter

blir i första hand av kvantitativ art. För den senare tillkommer emellertid

skolledarskapet för en viss skolenhet och undervisningsskyldigheten vid

denna. Den arbetsbelastning, som med dessa olika åligganden kunde komma

att åvila en förste rektor, skulle — särskilt om han vore rektor vid ett

större läroverk — i vissa fall kunna bli åtskilligt krävande. Då det är

viktigt, att möjligheterna för de olika rektorerna att åtaga sig försterek-

torat är något så när lika, är det nödvändigt att undvika, att skolchef st jäns-

91

ternas innehåll fixeras alltför noggrant. Med hänsyn till de synnerligen

varierande förhållanden, som möter i olika fall, bör i stället arbetsfördel­

ningen mellan skolledarna kunna skifta, I synnerhet inom kommuner med

förste rektor kan det vara angeläget, att skolstyrelsen tillser, att en rimlig

arbetsfördelning mellan de olika skolledarna kommer till stånd genom

att vissa uppgifter, som tillhör den fackliga ledningen av kommunens hela

skolväsen, delegeras från skolchefen till annan skolledare eller befattnings­

havare. Det synes således vara möjligt, att vissa grupper av arbetsuppgif­

ter, exempelvis de ofta arbetskrävande frågorna rörande underhåll av skol­

byggnader och inventarier, överlåtes på en viss, härför lämpad skolledare

eller annan befattningshavare. Tyngdpunkten i förste rektors verksamhet

torde således i regel böra läggas på samordnings- och planeringsuppgifterna.

Beträffande

rektors

tjänsteåligganden framhåller utredningen, att de i

det stora hela kommer att överensstämma med dem som nu åligger distrikts-

överlärarna men med en skillnad såtillvida som han liksom skolstyrelsen

skall beakta kommunens behov på skolväsendets hela område.

Någon undervisningsskyldighet skall icke åligga

skoldirek­

tör.

Utredningen har dock, främst med hänsyn till nyttan för varje skol­

chef av kontakt med skolans inre, dagliga arbete, övervägt om icke även

dessa skolchefer borde ha någon undervisningsskyldighet. Den lägsta — och

praktiskt taget också högsta —- undervisningsskyldighet, som utredningen

vid sina överväganden funnit tänkbar för en skoldirektör, är 5 veckotimmar,

eller för år 195 timmar. Med hänsyn till övriga arbetsuppgifters omfatt­

ning har utredningen bedömt det såsom utan tvekan lämpligare och för

kommunens skolväsen förmånligare att dessa timmar kan användas för

besök i olika avdelningar än att de disponeras för undervisning i en enda

klass.

Förste rektor

kommer redan som rektor för sin skolenhet att ha viss

nedsättning av undervisningsskyldigheten. Det merarbete befattningen som

förste rektor medför, torde emellertid i regel bli ganska omfattande, varför

utredningen anser ytterligare nedsättning vara väl motiverad. Att finna en­

hetliga normer härför är dock synnerligen svårt. Om rektor vid det obliga­

toriska skolväsendet blir förste rektor, har han i de större kommunerna

redan lägsta möjliga undervisningsskyldighet, 5 eller enligt utredningens

förslag 4 veckotimmar. Att gå under denna gräns är enligt utredningens me­

ning olämpligt, om rektor överhuvudtaget skall ha någon undervisning. I

mindre kommuner kommer en marginal att finnas, som gör en sänkning

möjlig. Rektor vid övriga skolformer har i regel flera undervisningstimmar

och om en sådan blir förste rektor, föreligger inte något hinder mot ytter­

ligare sänkt undervisningsskyldighet.

Som grund för sitt förslag om undervisningsskyldighet för

rektor, som är

skolchef,

och för

rektor vid skolenhet

anför utredningen betydelsen av att

denna skyldighet kan anpassas med hänsyn till de ökade krav på skolled­

ningen, som försöksskolans (enhetsskolans) högstadium ställer.

92

Sådan hänsyn^ kan tagas, genom att den ifrågavarande skyldigheten be­

stämmes i förhållande till vissa poängtal enligt det tidigare redovisade

systemet i stället för till antalet avdelningar. Det måste emellertid också

beaktas, att de ifrågavarande rektorstjänsterna skall kunna beklädas med

innehavare, vilka — enligt rådande förhållanden — såsom lärare har olika

undervisningsskyldighet. För folkskollärare är denna 30 timmar per vecka,

medan lärare i läroämnen på högstadiet har en medel tjänstgöring av högst

26,5 och lägst 21,5 undervisningstimmar i veckan. Om man utgår från att

en ämneslärare genomsnittligen har en undervisningsskyldighet av 25 tim­

mar, det av skolöverstyrelsen använda medeltalet, skulle en folkskollärar­

en1116 kunna sägas motsvara 25/30 eller 5/6 av en adjunktstimme. Utgår

man från skolledaruppgiften som en given storhet, skulle vidare en ämnes­

lärare såsom skolledare böra äga åtnjuta 1/6 större nedsättning av under-

vismngsskyldigheten än en klasslärare för att uppnå paritet 'med denne.

Biträdande skolledare. Utredningen framhåller, att biträdande

skolledare är av stor betydelse för att ge skolledarorganisationen nödig

balans och smidighet. De är nödvändiga för att man på ett enkelt sätt skall

kunna fylla ut luckor i organisationen och ge skolledarna erforderligt stöd

i arbetet. Beträffande det nuvarande behovet av studieledare framhåller

utredningen, att detta torde vara klart ådagalagt genom utredningens för­

slag den 3 november 1954 och statsmakternas ställningstaganden till dessa

(prop. 1955: 120; SU 1955:122; Rskr 1955: 285; Kbr den 30 juni 1955).

Enligt utredningens uppfattning torde omständigheterna göra det ofrån­

komligt, att den skolledarsituation, som motiverat ifrågavarande anordning,

kommer att bestå i åtskilliga fall även efter det att enhetsskolan definitivt

genomförts. Utredningens förslag om den fackliga skolledningens allmänna

organisation och uppbyggnad har också som förutsättning bland annat, att

den smidiga anordning, som studieledarinstitutionen är avsedd att vara,

skall bestå i ett genomfört enhetsskolsystem. Endast under den förutsätt­

ningen och därest biträdeshjälp ställes till skolledningens förfogande, anser

utredningen det vara möjligt att med utsikt till framgångsrikt resultat leda

skolväsendet med ett så relativt begränsat antal fackliga skolledare, som

utredningen föreslagit. Utredningen framhåller därför, att om det efterhand

skulle visa sig, att kommunerna icke på egna initiativ tillgodoser skolans

behov av biträdande skolledare av detta slag, bör det åläggas kommun

att i vissa fall anställa studieledare.

I fråga om studieledarna framhåller utredningen slutligen, att dylika

befattningshavare kan vara användbara i andra sammanhang, än som här

närmast avsetts. I den mån det i framtiden visar sig ändamålsenligt att på

vissa platser kombinera gymnasium med andra skolformer (enhetsskolas

högstadium, praktisk realskola, flickskola) synes studierektorsinstitutionen

lämpligen kunna användas för att underlätta skolledarens arbetsbörda i

pedagogiskt avseende. Utredningen ifrågasätter också, om inte mindre yr­

kesskolor direkt borde underställas skolchefen, som för ledningen av dessa

borde ha en biträdande skolledare, en studierektor, till sin hjälp.

93

Tillsynslärare. Utredningen sammanfattar i korthet tillsynslära-

rens arbetsuppgifter i följande punkter:

att ha tillsyn över skolanläggningen och dess inventarier,

att ha tillsyn över ordningen vid skolan,

att vårda skolans undervisningsmateriel,

att delge skolans personal av skolledningen utfärdade meddelanden och be­

stämmelser,

att kontrollera och sammanställa uppgifter rörande skolan samt insända

dem till överläraren,

att ordna för hela skolan gemensamma arrangemang, t. ex. föräldramöten,

studieutflykter, skolbad, skolavslutningar m. m.,

att vara närmaste förman för skolans ekonomipersonal.

Det är enligt utredningens mening nödvändigt att även vid små skolor

den samordning av de olika företeelserna i skolans dagliga liv kommer

till stånd, som endast kan ske, om de angivna uppgifterna lägges i händerna

på en bestämd person, vilken skall ansvara för att förbindelserna mellan

skolans ledning och den enskilda skolan fungerar tillfredsställande, för att

skolans materielsamlingar väl vårdas och är i ordning, samt för skolan­

läggningen i dess helhet och för dess vaktmästar-, städerske- och skolmål-

tidsper sonal.

Skolväsendets snabba utveckling under senare år har medfört, att beho­

vet av tillsynslärare blivit mera markant än tidigare. Även mindre skolor

har numera betydande materielsamlingar, till vars anskaffande staten sedan

1947 lämnar bidrag. Dessa samlingar representerar inte ringa värden, och

det är av vikt, att de väl vårdas. Också utvecklingen på det skolsociala om­

rådet, skolhälsovården och skolmåltidsverksamheten, har gjort det mera

nödvändigt än förr att även mindre skolor stå under viss direkt tillsyn.

De till folkskoleväsendet hörande skolanläggningarnas antal och storlek

framgår av följande sammanställning.

Antal skolanläggningar med

1

läraravdelning

3 060

»

»

»

2

läraravdelningar 2 500

»

»

»

3

»

1 400

»

»

»

4

»

450

»

»

»

5

»

240

»

»

»

6— 10

»

610

»

»

»

11— 15

»

220

»

»

»

16— 20

»

90

»

»

»

21— 30

»

90

»

»

»

31— 50

»

65

»

»

»

51—100

»

25

Summa 8 750

Skolledarnas tjänstebeteckningar. I ett särskilt avsnitt

om tjänstebeteckningarna framhåller utredningen, att det icke är oväsent­

ligt att få riktiga och användbara tjänstebeteckningar för skolledarna och

motiverar särskilt de beteckningar som valts: skoldirektör, förste rektor,

rektor, studierektor.

94

Vad skolcheferna i de största kommunerna beträffar anser utredningen

att titeln inspektör inte bör användas om de kommunala skolledarna utan

förbehållas de statliga skolinspektörerna för undvikande av förväxling. Ti­

teln skoldirektör anger dessutom bättre än inspektör den kommunale skol­

chefens ställning i skolorganisationen. Denna titel användes redan för den

högste facklige skolledaren i Stockholm. Utredningen nämner också att

ledaren av skolväsendet i större kommuner i Danmark kallas, »skole-

direktör».

Såsom tänkbara benämningar, vilka skulle göra inspektörstiteln överflö­

dig också i det fåtal kommuner, där flera skolledare kommer att finnas på

chefsplanet, anför utredningen skolöverdirektör, yrkesskoldirektör, skol­

direktör och biträdande skoldirektör. Den senare "då i dagligt tal kallad

skoldirektör.

Då utredningen icke funnit anledning frångå den hävdvunna titeln rek­

tor för ledare av viss skolenhet har den funnit titeln förste rektor vara en

god lösning av titelfrågan, i de fall skolchefen samtidigt skall vara ledare

av en skolenhet.

Beträffande rektorstiteln erinrar utredningen om att den i sitt förslag

den 3 november 1954 till vissa åtgärder rörande den pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten föreslog, att titeln distriktsöverlärare och överlärare

generellt skulle avskaffas och ersättas med rektor. Som motivering härför

anfördes då.

»En ändrad titulatur för skolledarna endast i dessa (försöksdistrikten)

skulle nämligen kunna uppfattas såsom om det vore avsikten att ge skol-

ledartjänsterna i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt skilda valörer. Men

åtgärdens syfte är tvärtom att genom att nu införa en benämning, som har

gammal hävd och användes inom praktiskt taget alla andra skolformer än

folkskolan, markera att det inte föreligger någon principiell skillnad i skol-

ledaruppgifterna mellan folkskola, försöksskola (enhetsskola) och andra

skolor.»

Då det nu gäller att taga slutlig ställning också på denna punkt, finner

utredningen sig böra fasthålla vid sin tidigare ståndpunkt och föreslår, att

skolchefen i kommun, där endast en skolledare finns vid de skolor, som

enligt 5 § utredningens förslag till skolstyrelselag skall lyda under skolsty­

relsen, skall kallas

rektor.

Utredningen kan icke annat än finna det rimligt,

att den anledningen till missförstånd rörande de olika skolformerna undan-

röjes, som kan ligga däri, att skolledaren vid den obligatoriska skolan, folk­

skolan, försöksskola (enhetsskola), har en särskild benämning, medan skol­

ledaren vid de s. k. högre skolorna och praktiskt taget varje annan skolform

dessutom (t. ex. yrkesskola med kvällsundervisning) kallas rektor. Att an­

talet innehavare av rektorstiteln i landet ökar med ett 1 000-tal synes utred­

ningen inte ha någon som helst betydelse, enär dessa befattningshavare

ostridigt är rektorer i den mening detta ord enligt vedertaget språkbruk

här i landet har.

Också skolledare vid enhet av det obligatoriska skolväsendet — numera

»annan överlärare» — skall enligt utredningens förslag kallas rektor, då

hans ställning och uppgifter såsom ledare för kanske ett 50-tal lärare och

1 000-talet elever gör det lika befogat att rektorstiteln kommer till använd­

ning i dessa fall som beträffande ledaren av en liten realskola eller yrkes­

skola. Att ge den obligatoriska skolans ledare särbenämningar anser utred­

ningen bestämt böra undvikas.

95

Den av riksdagen beslutade provisoriska benämningen

studieledare

är

enligt utredningens mening dels icke användbar som tjänstetitel, vilket

studierektor är, dels är den för innehallslös och obestämd. Studierektor är

ett adekvat uttryck för vad det här är fråga om, nämligen om en befatt­

ningshavare, som inom ett centralt område av skolans verksamhet, enligt

den av utredningen för honom avsedda ställningen, skall fullgöra funktio­

ner, som eljest skolat åligga skolledaren-rektorn. Det är då enligt utred­

ningens mening icke oviktigt, att studieledaren får en titel, som i någon

mån markerar hans förhållande till elever, målsmän och kolleger.

Kameral hjälp åt skolledarna. Frågan om biträdeshjälp av

olika slag till skolledarna vid det obligatoriska skolväsendet är för när­

varande en rent kommunal angelägenhet och förhållandena i detta av­

seende är mycket skiftande i kommunerna. Utredningen redovisar på grund­

val av tillgängligt material, hur förhållandena gestaltar sig.

Av den arbetstidsundersökning, som gjordes av 1950 års lärarutredning,

framgår hur de dåvarande distriktsöverlärarnas arbetstid fördelades på

olika arbetsuppgifter. Skolstyrelseutredningen redovisar denna fördelning i

tabellform. Det framgår, att expeditionsarbetet tog den väsentligaste delen

av överlärarnas arbetstid, medan det blev skäligen liten tid över för ut­

övande av pedagogisk ledning. Lärarutredningen, som påvisade att hela

antalet arbetstimmar för den pedagogiska ledningen i medeltal utgjorde

4 å 5 timmar per år, ansåg att det var ett statligt intresse, att icke distrikts-

överlärarna, för vars avlönande betydande statsbidrag utgår, i sådan ut­

sträckning belastades med enklare kontorsgöromål att viktigare och kvalifi­

cerade arbetsuppgifter ej medhinnes. Det vore enligt lärarutredningens

mening icke orimligt om staten som villkor för statsbidrag till överlärare

ställde anspråk på att erforderligt kommunalt anslag beviljades för skriv­

biträde på folkskolexpeditionen. Lösningen av denna fråga borde dock an­

stå tills skolstyrelseutredningens förslag förelåge.

Skolstyrelseutredningen redogör också för en undersökning, som Sveriges

överlärarförbund gjorde hösten 1954 rörande de kommunala anslagen till

skrivhjälp på folkskolexpeditionerna. Av denna utredning framgår, att av

de 803 uppgiftslämnande distrikten (82,6 procent av samtliga) hade 468

(58,3 procent) inga som helst anslag till skrivhjälp på folkskolexpeditioner­

na. I 18 distrikt (2,2 procent) kunde annan kommunal expeditions personal

få anlitas, och i 317 fall (39,5 procent) erhölls bidrag av mycket varierande

storlek till skrivhjälp och avlöning av personal på folkskolans expedition.

Enligt utredningens mening är det mycket anmärkningsvärt, att antalet

distrikt, där biträdeshjälp saknas, är så stort. I kommuner med upp till 19

läraravdelningar var icke mindre än 84,6 procent utan, i gruppen 20—29

avdelningar 57,9 procent, i gruppen 30—39 avdelningar 31,2 procent och

i gruppen 40—49 avdelningar 6,4 procent.

Efter att ha erinrat om de anslag som numera utgår till skrivhjälp vid

de statliga läroverken anför utredningen.

Utredningen anser, att biträdeshjälp på skolexpeditionerna för närva­

rande icke ställes till förfogande i tillfredsställande utsträckning. I alltför

stor omfattning utnyttjas skolledare för dylikt arbete. Det är otvivelaktigt

OG

slöseri med statens och kommunens medel, när förhållandevis dyr arbets­

kraft måste användas för att utföra rena rutingöromål på skolexpeditionen,

såsom maskinskrivning, förande av elevförteckningar, uthyrning av lokaler,

siffergranskning av räkningar o. s. v., vilka bör utföras av billigare och för

ändamålet utbildad arbetskraft, så att skolledaren till gagn för skolan kan

frigöras för viktigare uppgifter. Blir så inte fallet förfelas lätt en del av

syftet med en bättre utbyggd slcolledarorganisation. Utredningen vill sär­

skilt betona, att mera tid är nödvändig för den egentliga pedagogiska led­

ningen.

Ehuru det enligt utredningens mening finns starka skäl för sådana be­

stämmelser som 1950 års lärarutredning ifrågasatte, anser utredningen det

dock tillsvidare vara tillfyllest om mellaninstanserna håller sig underrättade

om hur de ifrågavarande förhållandena ordnas och på lämpligt sätt ingri­

per, där rättelse behöver åstadkommas.

2. Remissyttranden

Den fackliga ledningen har i något avseende blivit särskilt behandlad

i mer än 90 yttranden, varav 64 avgivits av kommunala myndigheter.

Beträffande skolledarorganisationen, varom fråga är i förevarande avsnitt,

har i yttrandena framhållits följande.

Grundtankarna i utredningens förslag rörande den fackliga ledningens

organisation, nämligen att en skolstyrelsereform, som syftar till enhetlighet

och samordning, också fordrar att

eu

skolchef får det närmaste ansvaret

under skolstyrelsen samt att en viss utbyggnad av den fackliga ledningen

kräves i anslutning till skolreformens förverkligande, accepteras nästan

undantagslöst i de avgivna yttrandena.

Förslaget i dess helhet avstyrkes endast av

statskontoret

och

stads­

fullmäktige i Ludvika.

Statskontoret anför.

Redan det förhållandet, att nya för skolorna i kommunen gemensamma

lokala styrelseorgan inrättas, talar för att viss försiktighet bör iakttagas,

vad angår förstärkningen i övrigt av den lokala skolledningen. Vidare kan

fastslås, att utredningen icke ens gjort gällande, att den fackliga ledningen,

sådan den för närvarande är utformad, skulle vara otillfredsställande. Ut­

redningen har tvärtom framhållit, att utvecklingen under de senaste åren

gått mot ökad effektivitet. Kommunindelningsreformen medförde sålunda

en minskning av antalet skoldistrikt med 57 procent. Härigenom har di-

striktsöverlärarinstitutionen fått en sådan omfattning, att kommunal skol­

ledare numera finns i 95,7 procent av landets alla skoldistrikt, vilket inne­

bär att närmare 99 procent av alla läraravdelningar stå under tillsyn av

sådan skolledare. De gynnsamma verkningarna av denna utveckling visas

av den nedgång under de senaste åren i antalet ärenden hos folkskolinspek­

törerna, som utredningen vid sina undersökningar kunnat påvisa (bet. s.

202). Beträffande enhetsskolan må erinras om den möjlighet att anlita bi­

trädande skolledare som öppnats genom beslut av 1955 års riksdag. Det

97

torde vidare kunna förutsättas, att upprättandet av särskilda mellaninstan-

ser för skolväsendet — vilket statskontoret, som nedan framgår, icke vill

motsätta sig — kommer att få gynnsamma konsekvenser även för de lokala

tillsynsorganens verksamhet. Att under sådana omständigheter avhända

kommunerna deras nuvarande frihet på området och nödga dem att an­

passa sig efter det i och för sig invecklade system, som utredningen fram­

lagt, finner statskontoret icke böra ifrågakomma, allra helst som systemet

ifråga icke lämnar möjligheter att beakta de skiftande förhållandena i olika

kommuner.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg

och

Södertälje

vänder sig också mot att

den fackliga ledningens organisation skall bli föremål för reglering och för­

ordar större frihet för den enskilda kommunen att ordna denna angelägen­

het. Samma uppfattning har också

Svenska facklärarförbundet

och

Svenska

stadsförbundet.

Det senare anför.

Vad utredningen föreslagit och anfört beträffande

den fackliga skolled­

ningen

innebär enligt förbundsstyrelsens mening i åtskilligt en alltför långt

driven precisering såvitt gäller kommuner, där ett mera omfattande och

specialiserat skolväsen behövs. I den mån sådana kommuner skola ha an­

svar för skolväsendet och dess utveckling, är det inte blott principiellt utan

även ur praktiska synpunkter påkallat, att de få åtminstone någon frihet

att själva bestämma om organisationen i denna del. Motsatsen rimmar

föga med målsättningen, att kommunerna skola göra en aktiv insats bland

annat beträffande skolväsendets organisatoriska utveckling. Varför en så

preciserad och schablonmässig reglering, som utredningen föreslagit, skal]

anses hehövlig, har förbundsstyrelsen också svårt att inse. Särskilt gräns­

dragningen mellan de båda befattningstyper, som utredningen föreslår be­

nämnda skoldirektör respektive förste rektor, synes diskutabel.

Bland tillstyrkande remissmyndigheter märks främst

skolöverstyrelsen,

som i det stora hela ansluter sig till de av utredningen föreslagna lösning­

arna. Överstyrelsen anför inledningsvis.

Då det gäller organisationen av skolväsendets fackliga ledning, delar

överstyrelsen utredningens uppfattning, att kraven på enhetlighet och sam­

ordning gör det nödvändigt, att i varje kommun

en

skolchef får uppgiften

att närmast under skolstyrelsen leda kommunens hela skolväsen och bära

ansvaret för detsamma. Den lokala organisationen i övrigt bör med av­

seende på de olika typerna av skolledare och biträdande skolledare vid

skolenheterna utformas så, att den möjliggör en smidig och effektiv anpass­

ning efter den varierande storlek och struktur, som skolväsendet i olika

kommuner uppvisar. I likhet med utredningen anser överstyrelsen, att ett

omedelbart genomförande av skolstyrelsereformen motiverar, att i samband

därmed även de behövliga ändringarna i den fackliga skolledarorganisatio-

nen vidtages. I

I anslutning härtill framhåller överstyrelsen som eu angelägenhet av

utomordentligt stor vikt att den fackliga ledningens uppgifter och befo­

genheter klart och lämpligt avgränsas såväl i förhållande till skolstyrelsen

som mellan de fackliga ledarna inbördes. Självständighet och rörelsefrihet

7

98

måste enligt överstyrelsens mening känneteckna chefstjänster av det slag

det gäller, om de skall kunna rekryteras med personer, som besitter de

önskade ledaregenskaperna.

Att ett självständigt ansvar bör åvila den pedagogiske skolledaren fram-

hålles också av

stadsfullmäktige i Växjö.

De av utredningen föreslagna olika slagen av ledare för en

kommuns hela skolväsen har i allmänhet accepterats i prin­

cip medan däremot de av utredningen förordade tjänstebeteck-

n i n g a r n a i några fall kritiserats.

Skolöverstyrelsen

har kommit till

den uppfattningen att den enklaste och naturligaste lösningen är, att leda­

ren för en kommuns hela skolväsen benämnes

skolchef

och ledaren för

viss skolenhet i denna sin egenskap på hävdvunnet sätt benämnes

rektor.

Biträdande skoldirektör enligt utredningens terminologi bör enligt över­

styrelsens mening benämnas

skolinspektör.

De av utredningen föreslagna benämningarna på de olika skolledarna

beröres också i yttranden från

Själevad

och

Härnösand

och betecknas där

som mindre lyckliga.

Mot principen att prövningen av förutsättningarna för inrättande av

olika skolledartjänster skall ske med hjälp av ett poängsystem har

icke rests några invändningar. Själva utformningen av systemet har där­

emot icke verkat övertygande på

Svenska stadsförbundet,

som dock inte

alls går närmare in på frågan, och från olika håll har påyrkats en annan

värdesättning av vissa stadier eller klasser.

Sveriges överlärarförbund

an­

ser, att det icke föreligger någon egentlig skillnad i arbetskvantiteten mellan

å ena sidan klasserna i en realskola och på enhetsskolans högstadium och

å andra klasserna 7—9 inom folkskolan, varför även avdelning av det

sistnämnda slaget bör värderas till IV

2

poäng.

Folkskolans lärarförbund

har samma uppfattning.

Rektorernas riksförening

hävdar bestämt att avdelning av högre sko­

lornas och enhetsskolans högstadier bör värderas till mellan 2,25—2,50

poäng.

Svenska yrkesskolföreningen

och

stadsfullmäktige i Skellefteå

anser

att utredningen åsatt yrkeskurserna ett alltför lågt poängvärde.

Kommunalfullmäktige i Huddinge

framhåller, att den föreslagna poäng­

beräkningen missgynnar Huddinge, som genom avsaknaden av högre skol­

form av äldre typ skulle komma att intaga en unik ställning i förhållande

till andra kommuner av samma och även av lägre storleksordning. Med

hänsyn härtill anser fullmäktige det vara angeläget att vid bedömandet

av behovet av skoldirektör hänsyn också tages till en prognos för kom­

munens framtida skolväsen och till nödvändigheten av att i tid vidtaga

erforderliga planeringsåtgärder.

Kommunalfullmäktige i Tärna

ser frågan

närmast ur en fjällkommuns synvinkel och räknar med högre poäng för

vissa faktorer, som gör sig särskilt påminta i de vidsträckta glesbebyggda

99

kommunerna. I yttrande från

Holmsund

påpekas, att ingen hänsyn tagits

till det omfattande arbete som skolskjutsarna åstadkommer.

Skolöverstyrelsen,

som ifrågasätter en något större nyansering av poäng­

värden och beträffande yrkesgrenarna i 9 y förordar en närmare precise­

ring av dessa värden, har funnit den av utredningen föreslagna poängsum­

man, vilken skulle leda till ett obligatoriskt inrättande av

skoldirektörstjänst, vara för låg. Härom sägs.

Överstyrelsen, som icke är helt övertygad om att alla orter, vilkas skol­

väsen uppnår sistnämnda poängtal, måste anses vara i behov av skol­

direktörstjänst, anser, att poängtalet bör sättas högre, och föreslår, att

skyldighet att inrätta sådan tjänst skall föreligga först i kommuner av

sådan storleksordning att poängtalet enligt utredningens beräkningsnor-

mer uppgår till 175 i stället för 150. Mot utredningens förslag beträffande

Stockholm, Göteborg och övriga kommuner med en poängsumma av 500

poäng eller mera har överstyrelsen ingen erinran.

Stadsfullmäktige i Falun

anser det vara olämpligt att skoldirektörs-

tjänster inrättas på andra platser än i de allra största städerna. Åtskilliga

av skoldirektörens tilltänkta uppgifter kan, menar fullmäktige, överföras

på lokalstyrelsens ordförande samt kamerala tjänstemän.

Stadsfullmäktige

i Kalmar

ifrågasätter om det inte skulle räcka med en förste rektor i kom­

mun, vars befolkning uppgår till cirka 40 000 invånare.

Utredningens tanke att kommunal folkskolinspektörstjänst, som inrät­

tats och tillsatts före den 1 juli 1955, skall omändras till skoldirektörstjänst

och kunna tillsättas utan ledigförklarande har mötts med

bestämda invändningar från bland annat

skolöverstyrelsen, länsstyrelserna

i Malmöhus och Älvsborgs län, Rektorernas riksförening, Läroverkslärar-

nas riksförbund, Skolstyrelseförbundens rikskommitté

samt

stadsfullmäk­

tige i Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Borås

och

Härnösand.

Distriktsöverlärarens ställning i det tjugotal kommuner utan kommunal

folkskolinspektör, där skoldirektörstjänst skulle nyinrättas, tages upp i ett

par yttranden.

Folkskolinspektören i Skaraborgs läns västra inspektions­

område

föreslår, att distriktsöverlärare automatiskt skall bli skoldirektör

i sådan kommun.

Sveriges överlärarförbund

anför.

Överlärarförbundet anser, att starka skäl talar för att distriktsöverlärar-

na i denna grupp automatiskt förordnas till skoldirektörer. Redan nu om­

fattar den del av skolväsendet i här ifrågavarande kommuner, som sorte­

rar under distriktsöverläraren, 75 procent av det hela. De förhållandevis

stora kommuner det här gäller — 20 000—33 000 invånare — har förmått

dra till sig mycket välmeriterade innehavare av distriktsöverlärartjäns-

terna. Ungefär hälften av dessa kommuner har sedan gammalt haft folk-

skolinspektörstjänster inriittade, men övergått till distriktsöverlärartjänster,

sedan dessa blivit statsbidragsberättigade. I flera fall har folkskolinspek-

törstiteln bibehållits.

100

Den fackliga ledningen av skolenheterna har icke

föranlett några principiella erinringar vid remissbehandlingen. Skolöver­

styrelsen föreslår emellertid att befattningar för biträdande rektorer

en skolledartyp som icke finns i utredningens förslag — skall kunna in­

rättas i vissa fall. På sådan rektor skulle vissa arbetsuppgifter, främst av

pedagogisk art, kunna överflyttas i sådana fall då rektor vid en stor skol­

enhet, exempelvis ett högre allmänt läroverk, bleve skolchef. I anslutning

till utredningens uttalande (s. 137 f.) angående en möjlig fördelning av

skolchefsuppgifterna mellan en förste rektor och övriga skolledare för över­

styrelsen fram sitt eget förslag om biträdande rektor som ett alternativ.

En sådan anordning, varigenom skolchefsärenden skulle överflyttas från

den rektor, som utsetts till skolchef, till annan rektor, som därigenom

skulle nödgas utbyta rektors- eller lärararbete mot skolchefsarbete, verkar

föga rationell. Den skulle därtill innebära, att rektor vid ett stort högre

allmänt läroverk knappast skulle kunna söka och inneha skolchef stjänst,

om icke den största delen av skolchefsuppgifterna finge överlåtas till de

rektorer, som ej sökt eller erhållit skolchefstjänsten.

Beträffande de arbetsuppgifter, som skulle överflyttas på en biträdande

rektor, anför överstyrelsen.

Vilka dessa arbetsuppgifter lämpligen skall vara, bör icke generellt

fixeras utan bestämmas i varje särskilt fall med hänsyn till rektors önske­

mål, förhållandena vid läroanstalten, biträdande rektors lämplighet för

olika arbetsuppgifter m. m. Överstyrelsen har tidigare i annat samman­

hang väckt förslag i denna riktning, nämligen i en underdånig skrivelse

den 5 juni 1950 med utredning av frågan om delning av ur pedagogiska och

andra synpunkter alltför stora läroverk, till vilken utredning överstyrelsen

hänvisar. Liknande anordning kan tänkas motiverad även i andra mot­

svarande fall.

Även Sveriges överlärarjörbund berör frågan om ett överflyttande av

förste rektors arbetsuppgifter på annan skolledare och tar i anslutning där­

till upp frågan om distriktsöverlärarens ställning i sådana fall, då annan

än denne blir förste rektor.

Överlärarförbundet anser det oundgängligen nödvändigt, att skolledar-

organisationen på denna punkt erhåller en betydligt fastare konstruktion

än den skolstyrelseutredningen föreslagit. I de kommuner det här gäller

har man nu i allmänhet ett väl utbyggt folkskolväsen under en distrikts-

överlärares ledning. Att slopa denna enhetliga ledning för skolformen —

så som utredningen föreslår på sid. 135 — är helt visst icke välbetänkt.

Det är heller knappast i linje med skolstyrelseutredningens förslag i övrigt

rörande skolledningen, som ganska markerat bygger vidare på den nuva­

rande organisationen. Det bör också observeras, att det här gäller en stab

av i regel välmeriterade och erfarna skolledare, som genom förslaget i viss

mån skulle kunna skjutas åt sidan.

Förbundet vill bestämt hävda, att distriktsöverlärarna i de distrikt, där

enligt förslaget förste rektor skall tillsättas skall — därest de ej förordnas

101

på denna befattning — givas en tjänsteställning, som i stort sett blir lik­

artad med den de nu innehar. De bör alltså fortfarande vara ansvariga

skolledare för

hela

den obligatoriska skolan inom kommunen.

Dessa rektorer bör enligt överlärarförbundets mening handha arbets­

uppgifter, som utredningen tänker sig delegerade från förste rektor för att

lätta dennes arbetsbörda, enär det torde bli fråga om sådana uppgifter

som distriktsöverläraren hittills skött.

Folkskolans lärarförbund

anser, att en sänkning av de av utredningen

föreslagna poängtalen och därjämte en minskning av intervallerna för in­

rättande av skolledartjänster vid det obligatoriska skolväsendet erfordras,

för att de större skoldistrikten skall kunna få en effektivt arbetande skol-

ledarorganisation.

Beträffande behörighetskraven för

skolchef

och »

biträdande

skolchef

» framhåller

skolöverstyrelsen

som oeftergivliga kraven på god

allmänpedagogisk kunskap och överblick. Utöver de av utredningen nämn­

da lärarkategorierna föreslår överstyrelsen som behörig till skolchefstjänst

även den som är eller varit ordinarie lärare i övningsämnen, heltidsanställd

lärare i yrkesämnen eller heltidsanställd yrkesskolrektor. I övrigt ansluter

överstyrelsen sig till utredningens uppfattning att skolchefen skall vara

lärarutbildad och ha lärarerfarenhet. Samma mening har

folkskolinspek­

tören i Göteborgs och Bohus läns södra inspektionsområde.

Han anför

bland annat.

Skolstyrelsen, som skall ha beslutanderätten över skolväsendet, är i

princip sammansatt av lekmän. Dessas huvudinsatser torde därför ofta

mera röra praktiska och ekonomiska frågor än undervisningsfrågor. Skulle

då, såsom på något håll förutsatts som möjligt, även den ledande tjänste­

mannen ha sitt huvudsakliga erfarenhets- och intressefält inom samma om­

råden, skulle det kunna inträffa att undervisningssynpunkterna företräddes

först på en tredje nivå. Då på skolväsendets område undervisningsfrågorna

rimligen får tillgodoses i första hand, förefaller en sådan anordning ej lämp­

lig vare sig ur skolans eller samhällets synpunkt. Det är angeläget, att lek­

männens praktisk-ekonomiska sakkunskap balanseras av en facklig tjänste­

mans sakkunskap på högsta nivå, om ej utvecklingen på skolans område

skall snedvridas. Jag vill därför tillstyrka de av skolstyrelseutredningen

föreslagna behörighetsvillkoren.

Kravet på att skolchefen skall vara lärarutbildad understrykes av

Stä­

dernas folkskolinspektörsförbund, folkskolans lärarförbund

och

Läroverlcs-

lärarnas riksförbund.

Stadsfullmäktige i Sundbyberg

har icke funnit några invändningar att

göra mot förslagen om skolledarens kompetens.

Svenska stadsförbundet

däremot kan ej känna sig övertygat om att skoldirektörstjänsten i en stor­

stad endast skall få innehavas av en person med lärarutbildning och lärar­

erfarenhet. Av de sju kommunala myndigheter som yttrat sig om skolledar-

102

kompetensen vänder sig

stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Härnö­

sand och Uddevalla

mot att lärarutbildning och lärarerfarenhet skall vara

kompetenskrav för skoldirektörstjänsterna.

Beträffande av utredningen föreslagen behörighet att anställas som

rektor vid enhet av den obligatoriska skolan föreslår

skolöverstyrelsen

en utvidgning så, att dylik behörighet även skall till­

komma den som är eller varit anställd som ordinarie övningslärare vid

ifrågavarande skolform.

Förslagen om skolledarnas tjänsteåligganden och om n o r-

malinstruktioner för dessa har endast uppmärksammats i fyra

yttranden.

Skolöverstyrelsen

har ingen erinran mot vad som föreslagits,

medan

Sveriges överlärarförbund

anser det vara behövligt att genom skilda

normalinstruktioner klargöra den enligt förbundets mening betydande skill­

nad i ställning, som kommer att föreligga mellan förste rektor och skol­

direktör. Överlärarförbundet menar att förste rektors undervisningsskyl-

dighet gör det nödvändigt att i väsentlig grad decentralisera vissa upp­

gifter medan en stark koncentration av uppgifterna å andra sidan är möj­

lig när det gäller skoldirektörstjänsterna.

Läroverkslärarnas riksförbund

menar att det icke bör komma i fråga att

under pågående förordnandeperiod fråntaga rektor arbetsuppgifter, som

han nu har eller pålägga honom nya, »däri inberäknat att subordineras

under en kommunal skolstyrelse».

Stadsfullmäktige i Falun

diskuterar förste rektors uppgifter och anser

att dessa bör inskränkas till att kalla till och leda rådplägningar i fråga

om det lokala skolväsendets utveckling samt att vara föredragande i vissa

gemensamma ärenden. Rådplägningar och planeringar kan lämpligen ske i

ett rektorskonvent, där förste rektorn är ordförande.

Undervisningsskyldigheten för skolledarna har berörts i

några fall.

Skolöverstyrelsen

förordar att den i princip bör regleras på av

utredningen föreslaget sätt.

Folkskolinspektören i Östergötlands läns östra

inspektionsområde

reagerar mot att rektor, som har sin undervisning för­

lagd till låg- och mellanstadierna, skall ha högre undervisningsskyldighet

än rektor, som i motsvarande fall undervisar på högstadiet. »Det är icke

arbetets art utan

kvantitet,

som måste vara avgörande. Är de administ­

rativa göromålen lika bör nedsättningen i undervisningsskyldighet också

regleras lika.»

Folkskolans lärarförbund

har icke heller funnit, att någon

bärande motivering anförts för den av utredningen föreslagna differentie­

rade undervisningsskyldigheten.

Sveriges överlärarförbund

anför.

Undervisningsskyldigheten för de blivande rektorerna vid den obliga­

toriska skolan föreslås av utredningen med en enda obetydlig ändring bli

lika med den för distriktsöverlärarna nu gällande, därest dessa rektorer

103

undervisar i folkskola eller på enhetsskolans lag- och mellanstadier. Över­

lärarna har dock den bestämda uppfattningen, att den nuvarande under-

visningsskyldigheten är för hög och att den ej lämnar dem tillräcklig tid

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra övriga med tjänsten förenade ar­

betsuppgifter. Denna sin uppfattning har förbundet vid upprepade till­

fällen och i olika sammanhang givit uttryck åt, och 1950 års lärarutred-

ning föreslog ju också i sitt betänkande en lägre undervisningsskyldighet

för överlärarna än den som statsmakterna sedan i samband med 1954 års

lönereglering fastställde. Förbundet anser det vara alldeles nödvändigt att

en generell sänkning av undervisningsskyldigheten genomföres.

Av de biträdande skolledarna beröres studieledarna i några ytt­

randen.

Skolöverstyrelsen

anser liksom utredningen, att studieledarinsti-

tutionen är en nödvändig förutsättning för att den planerade skolledar-

organisationen skall fungera. Utredningens förslag tillstyrkes utom i vad

gäller benämningen, där överstyrelsen föredrager studieledare framför ut­

redningens studierektor. Överstyrelsen anser också att yrkesskolans ledare

alltjämt bör ha rektors titel och ställning, vare sig han är heltids- eller del­

tidsanställd. Benämningen studierektor finner också

kommunalfullmäktige

i Råda

vara olämplig och förordar »förste lärare» eller »överlärare».

Medan

stadsfullmäktige i Sundbyberg

anser det vara synnerligen önsk­

värt att förslaget om studierektorer kan förverkligas har

stadsfullmäktige

i Göteborg

den uppfattningen att den av utredningen föreslagna anord­

ningen med studierektorer innebär en stor fara för att enhetsskolan skall

brytas sönder. De av utredningen angivna uppgifterna för studierektor

understryker enligt fullmäktiges mening denna fara. Det sägs härom.

I den föreslagna organisationen ligger sålunda en latent fara för enhets­

skolans sönderbrytande i olika skolor, där lärarekompetensen får karakte­

risera dessa, och att rektor respektive studierektor i realiteten blir chefer

för var sin sektion. Skall enhetsskolan bli vad den är avsedd, att bli, maste

den organiseras enhetligt, och rektor skall ha den pedagogiska ledningen

för samtliga stadier. Till hjälp i arbetet bör sedan huvudlärarekonsulenter

fungera på sätt, som prövats i t. ex. Stockholm. Om möjligheter gives att

ordna den pedagogiska ledningen i ett försöksområde pa nämnda sätt, far

dock skoldistriktet i statsbidragshänseende ej komma i ett sämre läge än

om studierektorer införes.

Sveriges överlärarförbund

och

folkskolans lärarförbund

hävdar, att stu­

dieledarens ställning som biträde åt skolchefen bör komma till klart uttryck

i de bestämmelser, som kommer att gälla för studieledare. Den hösten 1955

fastställda provisoriska normalinstruktionen för studieledare vid i folk­

skolan inbyggd realskollinje vore icke tillfredsställande i detta avseende.

Lärarförbunden förordar också timnedsättning efter i huvudsak samma

grunder för samtliga studieledare och klara bestämmelser om besvär över

tillsättning av studieledare.

Enligt

Läroverksläramas riksförbunds

uppfattning har i försöksskole-

bestämmelserna och instruktionen för studieledare den senaies ställning sa

104

kringskurits att lian icke får tillräckligt pedagogiskt inflytande på det sta­

dium han tillsatts för.

I fråga om tillsynslärare har särskilda uttalanden gjorts av ett

tjugotal remissinstanser, därav 16 kommuner.

Till förslaget att tillsynslärare

skall

finnas vid den obligatoriska skolan

ansluter sig

skolöverstyrelsen, Sveriges överlärarförbund

och

folkskolans

lärarförbund

samt 12 av de kommuner, som yttrat sig. Nämnda förbund

ger sin anslutning också till förslaget att tillsynslärare skall finnas vid skola

med två eller flera avdelningar, medan överstyrelsen förordar att det före­

slagna minimitalet höjes till tre.

Kommunalfullmäktige i Sura

anser också,

att tillsynslärare endast i undantagsfall behövs vid skolor med två lärar-

avdelnmgar, och

kommunalfullmäktige i Svalöv

menar, att särskild till­

synslärare ej borde behövas vid skolor med mindre än 5 å 6 läraravdel-

ningar.

Med hänsyn bland annat till att skolledaren ofta måste vara borta från

den skola, där han har sin tjänstgöring förlagd, föreslår överlärarförbundet,

att tillsynslärare skall finnas vid

varje

skola med minst två läraravdel-

ningar.

Kommunalfullmäktige i Borensberg, Östra Vikbolandet, Hallsberg

och Dalstorp

menar också att tillsynslärare bör finnas vid skolledarens sko­

la även om antalet läraravdelningar är lägre än 10 som utredningen före­

slagit.

Kommunalfullmäktige i Broby

anser å andra sidan, att tillsyns­

lärare ej bör placeras vid rektors skola förrän antalet läraravdelningar

överstiger 15.

Svenska landskommunernas förbund

slutligen anför i denna fråga.

...

aiI1I?at. i de förhandlingar om ersättning till tillsynslärare, i vilka

förbundet biträtt skoldistrikten, har framkommit att man på kommunalt

skolhåll — icke endast bland skolstyrelserna utan även bland distriktsöver-

lärarna är långt ifrån övertygad om det sakliga behovet av särskilda

tillsynslärare i de många mindre skolorna. Det är därför för tidigt att ge

tillsynslärarinstitutionen en utförlig författningsmässig reglering. Eftersom

allmänna statsbidragsutredningen inom kort uppges komma att framlägga

förslag till förenkling av statsbidragsbestämmelserna för folkskolans lärare,

finnes icke heller anledning att nu föregripa detta förslag genom införandet

av ett statsbidrag till arvoden åt tillsynslärare.

Till spörsmålen om statsbidrag återkommer jag längre fram.

Vad utredningen föreslagit beträffande skolledare i de minsta

kommunerna har icke föranlett några särskilda erinringar från re­

missmyndigheternas sida.

De av utredningen gjorda uttalandena rörande behovet av kameral

h j ä 1 p åt skolledarna understrykes av

skolöverstyrelsen, 3 folkskolinspek­

törer

samt, med skärpa, av

Sveriges överlärarförbund,

som framhåller att

det är nödvändigt att frågan om den kamerala hjälpen på skolexpeditio­

nerna löses samtidigt som den nya skolledarorganisationen träder i kraft.

De 1953 fastställda bestämmelserna i detta hänseende för de allmänna

läroverken bör enligt förbundets mening gälla även för folkskolan.

Vid genomförandet av den fackliga ledningens organisation bör

enligt skolöverstyrelsens mening utformningen i varje kommun bli före­

mål för överstyrelsens prövning och icke som utredningen avsett endast

prövas av mellaninstansen.

105

C. Skolledarnas löner. Statsbidrag

1. Skolstyrelseutredningen

a) Inledning

Utredningen förutsätter, att lönesättningen för de olika kategorierna

skolledare kommer att bestämmas först efter förhandlingar med berörda per­

sonalorganisationer på grundval av bland annat de ändrade skolledarupp-

gifter, utredningen föreslår, sedan dessa uppgifter mera i detalj klarlagts i

instruktioner för befattningshavarna. Utredningen har därför icke fram­

lagt direkta förslag om lönebeloppens storlek men föreslagit vissa löne- och

arvodesgrupper samt anfört åtskilliga synpunkter, som enligt dess mening

bör beaktas vid bedömningen av lönespörsmålen. Dessa synpunkter redo­

visas i det följande i samband med utredningens motiveringar för de olika

förslagen.

b) Skolcheferna

Förslag

Skoldirektörerna. Utredningen föreslår följande, på det av ut­

redningen konstruerade poängsystemet baserade lönegrupper för skoldirek­

törer och »biträdande skoldirektörer».

Lönegrupp I .......................................................... —250 poäng

» II

......................................................... 251—500

»

» III

.................................... .................... över 500

»

Skoldirektörstjänsterna synes utredningen lämpligen böra inplaceras på

löneplan 2 och lägre lön än motsvarande den som utgår enligt löneklass 13

på nämnda löneplan menar utredningen icke böra komma i fråga för skol­

direktör i lönegrupp I.

Förste rektor. För den ökning av arbetsuppgifter och ansvar,

ställningen som förste rektor kommer att medföra, anser utredningen att

ersättning bör utgå i form av särskilt årsarvode såsom tillägg till rektors-

lönen. Utredningen föreslår följande arvodesgrupper.

106

Arvodesgrupp

i

ii

in

IV

Antal poäng

högst 50

51— 70

71—100

över 100

Rektorer. När det gäller rektorer, som tillika är skolchefer, har ut­

redningens förslag och synpunkter enbart avseende på tjänster i kom­

muner, i vilka försök med nioårig enhetsskola bedrives. Utredningen före­

slår att två lönesättningar kommer till användning beträffande dessa skol­

chefer, nämligen en för adjunktskompetenta och en för icke-adjunktskom-

petenta rektorer. Utredningen anser vidare, att när lönegraderna skall be­

stämmas skäl icke föreligger att för den adjunktskompetenta gruppen över­

skrida de lönegrader, som nu användes för adjunktskompetent realskol-

rektor.

Utredningen föreslår fem lönegrupper enligt följande tablå.

Poäng

Lönegrupp

Lönegrad å

Adjunkts-

kompe-

tent

rektor

Cb-planen

Icke-

adjunkts-

kompe-

tent

rektor

—19....................

I

9

__1

20—29 ....................

II

10

30—44...................

III

11

45—59 ...................

IV

12

60— ...................

V

13

1 Bestämmes efter vederbörliga förhandlingar.

Motivering

Rörande skoldirektörernas lönegrupper framhåller utredningen,

att lönesättningen för såväl läroverksrektorer som kommunala inspektörer

och distriktsöverlärare är differentierad med hänsyn till läroverkets respek­

tive folkskolans omfattning, och anför vidare.

Skolväsendets mycket varierande storlek i olika kommuner talar för att

dess omfattning också skall inverka på skoldirektörstjänsternas placering i

lönehänseende. Men medan folkskolinspektörerna placerats i 11 olika löne­

grupper, distriktsöverlärare och rektorer vid realskolor i 5 och rektorerna

vid högre allmänna läroverk i 4, har utredningen funnit endast 3 löne­

grupper erforderliga för skoldirektörstjänsterna. Visserligen är spännvidden

mellan de minsta och de största kommuner, som förutsättes skola ha skol­

direktörer, mycket betydande, men dessa tjänstemäns arbetsuppgifter blir

till arten i stort sett lika och de gradskillnader, som ofrånkomligen blir

tillfinnandes, måste i första hand utjämnas genom insatser av de skol­

ledare och den kanslipersonal, som i proportion till kommunens storlek

kommer att finnas till direktörens biträde. Med hänsyn till de mera kom­

107

plicerade problem och krävande uppgifter samt det större ansvar som

följer med tjänsterna i större kommuner, bör emellertid lönerna något dif­

ferentieras efter skolväsendets omfattning, beräknad enligt det tidigare

redovisade poängsystemet.

När det gäller löneställningen för skoldirektörerna tar utredningen de

kommunala folkskolinspektörstjänsterna till utgångspunkt för sina reso­

nemang. Det framhålles, att med undantag för Stockholm och Göteborg de

kommunala inspektörstjänsterna är placerade i lönegrader motsvarande

Ca 31—36 beroende på stadens storlek. Avlöningsbeloppen i slutlöneklass,

ortsgrupp 3 respektive Göteborg och Stockholm anges vara följande.

Årslön

Ca 31 (slutlöneklass 34) ............................................................. 25 020 kr.

»

32 (

»

35) 25 848 »

»

33 (

»

36) 26 688 »

»

34 (

»

37) 27 504 »

»35 (

»

38) 28 332 »

»

36 (

»

39) 29 148 »

Göteborg:

Folkskolinspektör (slutlöneklass 40) .......................................... 30 636 »

Förste folkskolinspektör ............................................................. 34 380 »

Stockholm:

Folkskolinspektör .......................................................................... 31 560 »

Förste folkskolinspektör ............................................................. 35 976 »

Skoldirektör ................................................................................... 45 324 »

Förste rektorernas arvodesgrupper bör enligt utredningens upp­

fattning bli flera än de lönegrupper som föreslagits för skoldirektörerna,

eftersom det för närvarande finns realskolor och även högre allmänna läro­

verk i mycket små kommuner (Haparanda, Lycksele) och det samman­

lagda antalet klassavdelningar i kommuner, där förste rektor behöver till­

sättas, kan förutses komma att växla mellan 20 och väsentligt över 100.

Rektorerna. Vid en lönereglering av dessa skol chef stjänster måste,

framhåller utredningen, utöver de ändrade arbetsuppgifterna också den

omständigheten uppmärksammas, att tjänsteinnehavarna icke som de nu­

varande distriktsöverlärarna skall rekryteras enbart bland folkskollärare

i 21 eller 23 lönegraden, utan att lärare i läroämnen, d. v. s. i 25—27—29

lönegraderna, också kommer att vara behöriga sökande. Dessa två lärar­

grupper rekryterar för närvarande två helt skilda och helt olika lönesatta

skolledarkarriärer, vilka utredningen illustrerar med nedanstående tabell,

där de olika löneklasserna inom de tre grupperna bestämmes av skolans

respektive skoldistriktets storlek. (Löneklass och årslön enligt löneplan 1,

ortsgrupp 3, 1955 års löner).

108

39

(29.148)

I.

Adj unktskompetent

rektor vid realskola

Cb 9—13

III.

Distriktsöverlärare

vid folkskoleväsendet

Cb (1) 2—6

38

(28.332)

37

(27.504)

36

(26.688)

35

(25.848)

34

(25.020)

33

(24.180)

32

(23.364)

31

(22.392)

30

(21.444)

29

(20.424)

28

(19.392)

27

(18.396)

Icke-adjunktskompetent

rektor vid realskola

Cb 7—11

II.

Beträffande spörsmålet om och i vilken mån lönedifferensen mellan folk­

skollärare och lärare i läroämnen skall slå igenom vid lönesättningen av

dessa nya skolledartjänster anför utredningen.

Skolledartjänsterna i grupp I rekryteras bland lärare placerade i löne­

graderna 27 och 29 (slutlöneklasser 30 och 32), i grupp II bland lärare i

lönegraderna 25 och 27 (slutlöneklasser 28 och 30) samt i grupp III bland

lärare i lönegraderna 21 och 23 (slutlöneklasser 24 och 26). Det skiljer

således i lärartjänsten upp till 8 löneklasser mellan folkskolläraren och

adjunkten, båda enligt utredningens förslag behöriga till de här ifråga­

varande skolchefstjänsterna. Mellan distriktsöverlärare och rektor vid real­

skola skiljer 7 löneklasser om båda är placerade vid de största skolenhe­

terna och högst avlönade i sin grupp.

Vid bedömningen av lönesättningen av dessa skolchef stjänster synes det

icke vara möjligt att bortse från de nuvarande relationerna mellan folk­

skollärares och adjunkts lön. Att det föreligger en skillnad här, är fullt

naturligt, då fråga är om tjänster av olika innehåll, vilka var för sig är

avsedda för innehavare med efter tjänsterna avpassad olika utbildning och

kompetens. Det torde däremot vara sällsynt, att samma tjänst — vilket

det nu blir fråga om — lönesättes olika, alltefter innehavarens utbildning

och formella meritering.

När det gällde skoldirektörstjänsterna, fann utredningen icke anled­

ning föreslå, att hänsyn till utbildning skall tagas, då lönegradsplacering-

en bestämmes. Vid urvalet av dessa tjänsters innehavare bör t. ex. goda

ledaregenskaper, utmärkt organisatorisk och administrativ förmåga, fal­

109

lenhet för samarbete och allmän erfarenhet väga tyngre än den ena eller

andra examen. Med andra ord, lämpligheten bör här fälla utslaget, och

utredningen kan icke finna det skäligt att ge två befattningshavare, som

skall utföra samma arbete, olika lön med hänsyn till en formell utbild­

ning, som icke har direkt avseende på chefstjänster av det slag, skoldirek­

törst jänsterna är. Principiellt sett skulle samma skäl kunna anföras för

en likadan bedömning av rektorst jänsterna, men det föreligger en skillnad

här, som bör tillmätas en viss betydelse. Den består däri, att rektorerna

är närmare knutna till skolan och alltid skall utöva en viss verksamhet

som lärare samt som pedagogiska ledare för visst stadium. Just på skolans

område har dessutom den principen knäsatts, att lönesättningen av sam­

ma tjänst kan variera med hänsyn till innehavarens utbildning. Sålunda

är, som förut angivits, rektor vid statlig och kommunal realskola och högre

kommunala skolor placerad i olika lönegrader, beroende på om han är

adjunktskompetent eller ej. Ämneslärare vid högre kommunal skola är

placerad två lönegrader under adjunkt, och lektor vid högre allmänt läro­

verk är, om han disputerat för doktorsgrad, placerad två lönegrader högre

än lektor, som är filosofie licentiat. Motsvarande förhållande kan sägas

råda beträffande folkskollärare i 23 lönegraden, vilka hittills skolat fylla

samma uppgifter som adjunkter i 27 lönegraden.

Efter att ha prövat olika vägar att lösa detta problem, har utredningen

kunnat konstatera, att förutsättningar icke föreligger att utifrån rådande

förhållanden eller från några på området gällande allmänna principer här­

leda den riktiga lösningen, utan att denna i stort sett måste träffas på

grundval av en bedömning. Enligt utredningens uppfattning bör därvid

undervisningsskyldigheten skjutas i bakgrunden och tyngdpunkten mycket

markerat läggas på de med skolledarskapet förenade uppgifterna, vilka

är de mest väsentliga i en skolchefstjänst. Ehuru dessa uppgifter i huvud­

sak är desamma oavsett skolchefens lärarutbildning, vilket talar för en

enhetlig lönesättning, bör man likväl enligt utredningens mening icke bort­

se ifrån att det mellan de lärargrupper, som här kan komma ifråga, finns

en skillnad i kompetens för pedagogiskt ledarskap av skolans olika stadier,

å ena sidan låg- och mellanstadierna och å andra sidan högstadiet, samt att

lönesättningen inom undervisningsväsendet genomgående ligger högre ju

högre stadium skolledar- och lärargrupperna har kompetens för. Fastän det

i och för sig varit önskvärt, att all differentiering kunnat undvikas på detta

område, har utredningen således, med hänsyn till nämnda skillnad i kom­

petens samt till skillnaderna i lön mellan de till tjänsterna ifrågakommande

lärargrupperna och den olika lönesättning som tillämpas inom detta om­

råde, funnit sig böra föreslå, att två lönesättningar kommer till använd­

ning.

c) Skolledare vid enhet av den obligatoriska skolan

Förslag

Det system för lönegradsplacering, som utredningen föreslagit för rek­

torer, vilka tillika är skolchefer, skall i princip också äga tillämpning vid

bestämmandet av löneställningen för rektor vid enhet av den obligato­

riska skolan. Utredningen förutsätter dock, att, lönegraderna vid lika poäng-

no

tal icke blir desamma för rektor vid skolenhet som för rektor, vilken är

skolchef, utan i det förra fallet sättes något lägre.

Utredningen föreslår vidare, att lönegrupp för de ifrågavarande rekto­

rerna i kommun med skoldirektör skall bestämmas på grundval av den

poängsumma som erhålles genom division av den totala poängsumman för

den obligatoriska skolan med antalet rektorer vid denna.

På samma sätt bör lönegruppen bestämmas, där förste rektor icke tillika

är rektor vid den obligatoriska skolan. Där så är fallet, skall skolchefen

ingå i det antal skolledare, varmed den totala poängsumman skall divi­

deras, dock att skolchefens lönegrupp icke bestämmes på grundval av den

sålunda erhållna kvoten utan på grundval av den totala poängsumma,

som det obligatoriska skolväsendet ger, varjämte arvode tillkommer.

Motivering

Utredningen framhåller att det vid ställningstagandet till löneförhållan­

dena för ledarna av skolenheter inom den obligatoriska skolan blir en av­

görande fråga, hur de skall betraktas i förhållande till de rektorer, som till­

lika är skolchefer i kommuner, vars hela skolväsen är av motsvarande om­

fattning. De senares lönegradsfråga bör enligt utredningens mening lämp­

ligen vara klar och finnas som bakgrund, när definitiv ställning skall tagas

till lönen för ledarna av skolenheterna.

Enligt utredningens uppfattning kommer dessa skolledare med hänsyn

till ställning och uppgifter nära skolchefskategorien rektorer och bör följ­

aktligen i lönehänseende komma på i det närmaste samma plan som dessa.

Utredningen erinrar bland annat om att skolledarna vid enheter av det

obligatoriska skolväsendet i princip skall erhålla samma självständiga ställ­

ning och ansvar i förhållande till skolchefen som rektorerna vid de tradi­

tionella skolenheterna läroverk, högre kommunal skola etc.

d) Biträdande skolledare

Beträffande storleken av arvodena åt studierektorer och tillsynslärare

har utredningen icke gjort några särskilda uttalanden.

e) Statsbidrag

Utredningen föreslår, att statsbidrag med 78 procent skall utgå dels till

kostnaderna för avlöning respektive arvode åt skolcheferna dels ock till

kostnaderna för avlöning åt rektor vid enhet av det obligatoriska skolvä­

sendet. Till kostnaderna för arvoden åt tillsynslärarna föreslår utredningen,

att statsbidrag skall utgå med 50 procent.

I sin motivering för dessa förslag framhåller utredningen, att stats­

bidrag till avlönande av rektorerna vid högre kommunala skolor och di-

striktsöverlärarna för närvarande utgår med 78 procent, och menar, att

den procentsats, som funnits skälig för statsbidrag till dessa skolledares

lön lämpligen bör komma till användning i de av utredningen föreslagna

fallen.

Då de åligganden, som skall ankomma på tillsynslärare, enligt utred­

ningens mening är av mera utpräglat kommunal karaktär, har utredningen

funnit statsbidrag med 50 procent i detta fall vara en riktigare avvägning.

in

2. Remissyttranden

I lönefrågan har uttalanden gjorts huvudsakligen av några cen­

trala myndigheter.

Statens lönenämnd har sökt bilda sig en uppfattning om de synpunkter,

som utredningen redovisat ifråga om lönesättningen för de olika skolledar-

lcategorierna, men säger sig ha funnit stora svårigheter föreligga att taga

ställning härtill på grundval av vad i betänkandet anförts. Nämnden uttalar

sammanfattningsvis.

Eftersom fördelningen av arbetsuppgifter och ansvar är av avgörande

betydelse för bedömningen av lönesättningen för såväl skolchefer som ledare

för skolenheterna och denna fördelning synes komma att närmare klar­

läggas i normalinstruktioner för befattningshavarna, ansluter sig nämnden

till utredningens uppfattning, att det slutliga avgörandet i lönefrågorna

bör anstå till dess att instruktionerna utfärdats. De uttalanden och för­

slag, som utredningen eljest på särskilda punkter framfört i fråga om löne-

ställningen för de av utredningen föreslagna nya skolledartjänsterna eller

redan förefintliga sådana tjänster anser nämnden med hänsyn till vad som

nyss anförts vara av sådan karaktär att de, i den mån de avse lönegrads-

placering av tjänster, icke kunna på föreliggande material bedömas. Enligt

nämndens mening bör, sedan de för lönefrågornas bedömande väsentliga

faktorerna i fråga om arbetsuppgifter och ansvarsfördelning i detalj klar­

lagts, verkställas en förutsättningslös utredning om löne- och anställnings­

förhållandena för de olika skolledarna, såväl nu befintliga som föreslagna

nya skolledarkategorier. Därvid bör även beaktas löneställningen för skol­

ledarna vid de fristående gymnasier, som komma att finnas vid sidan av

den obligatoriska skolan, sedan enhetsskolan genomförts. Sistnämnda löne­

fråga har såvitt nämnden kan finna icke berörts av utredningen. Intill dess

en sådan översyn verkställts böra enligt nämndens uppfattning nya typer

av skolledarbefattningar icke inrättas såsom lönegradsplacerade tjänster.

I stället bör den nya organisationen tills vidare provisoriskt kunna upp­

byggas med utnyttjande av redan befintliga tjänster, arvodesbefattningar

eller, i förekommande fall, ersättning för mistad lön jämte visst arvode.

Skolöverstyrelsen granskar tämligen utförligt utredningens förslag och

resonemang rörande lönesiittningen för de olika skolledarna. Beträffande

skoldirektörstjänsterna1 anser överstyrelsen, bland annat med

hänsyn till sitt förslag att skyldighet att inrätta dylik tjänst bör inträda,

1 Ehuru de av utredningen använda tjänstebeteckningarna enligt överstyrelsens mening bör er­

sättas av andra, brukar överstyrelsen i sitt utlåtande i klarhetens intresse utredningens titulatur.

112

då skolväsendet i en kommun når poängsumman 175, att antalet löne­

grupper bör kunna inskränkas till 2, mot av utredningen föreslagna 3,

med gränsen vid 350 poäng. Överstyrelsen förordar vidare, att den nu

tillämpade anställningsformen för rektorer, Cb-anställning, blir tillämplig

för skoldirektörer och övriga heltidsanställda skolledare.

De av utredningen anförda motiveringarna för att skoldirektör ej lämp­

ligen bör åtnjuta lägre lön än som motsvarar löneklass 13 å löneplan 2

finner överstyrelsen icke vara helt övertygande, ehuru överstyrelsen anser

sig böra understryka vikten av att även rektorer vid högre allmänna läro­

verk kan förvärvas som skoldirektörer.

Statskontoret tar också upp utredningens uttalande rörande använd­

ningen av löneplan 2 och säger sig för egen del finna det vara uteslutet att

annat än löneplan 1 utnyttjas för dessa skolledartjänster. Ämbetsverket

anför vidare.

Skulle beträffande Stockholm och Göteborg löneplan 2 likväl tillämpas,

bör ett eventuellt statsbidrag icke utmätas förmånligare än som hade utgått

om befattningshavaren varit placerad i 37 lönegraden, d. v. s. den för under­

visningsråd gällande löneställningen.

Beträffande ersättning åt förste rektor ansluter skolöverstyrel­

sen sig i princip till förslaget att sådan skall utgå i form av arvode, diffe­

rentierat med hänsyn till skolväsendets omfattning.

Då enligt överstyrelsens mening dubbelkompensation i vissa fall kan

bli följden vid en tillämpning av det av utredningen föreslagna systemet,

bör grunderna för beräkning av arvodets storlek närmare utredas, innan

bestämmelser i ämnet utfärdas. Variationerna i förste rektors arbetsupp­

gifter blir enligt överstyrelsens uppfattning sannolikt ej större än att 3

arvodesgrupper mot av utredningen föreslagna 4 blir tillfyllest. Slutligen

anser överstyrelsen att det bör övervägas, om inte föreskrifter om skyldig­

het för rektor att mottaga förordnande som förste rektor erfordras.

Att lönen till rektorer, vilka tillika är skolchefer, skall

differentieras i 5 lönegrupper anser skolöverstyrelsen icke motiverat, då

under skolchefen i större kommuner skall kunna anställas rektorer och

även i övrigt skolchefens arbete skall underlättas genom anställande av

studierektorer för olika stadier och av tillsynslärare vid olika enheter av

den obligatoriska skolan. Överstyrelsen förordar på denna grund att an­

talet lönegrupper begränsas till 4 i dessa fall.

Beträffande denna skolledargrupp tillstyrker överstyrelsen att tjänsterna

differentieras med hänsyn till lärarkompetensen men förklarar sig icke be­

redd att taga ställning till frågan efter vilka grunder en sådan differen­

tiering bör ske. Statskontoret berör inte spörsmålet om lönedifferentieringen

i vidare mån, än att ämbetsverket förklarar sig icke ha funnit anledning

113

till erinran mot utredningens förslag rörande lönesättningen för adjunkts-

kompetent rektor vid folkskola, där försöksverksamhet med 9-årig enhets-

skola bedrives eller realskollinjer inbyggts.

I yttranden från

Hultsfred, Råda

och

Luleå

förklarar man sig icke kunna

acceptera en lönedifferentiering av dessa rektorstjänster med hänsyn till

vederbörande tjänstinnehavares utbildning.

Sveriges överlärarförbund

vänder sig särskilt mot att utredningen icke

ifrågasatt någon förändring i lönesättningen för de rektorer, som blir skol­

ledare vid folkskolan enligt dennas nuvarande organisation, utan förutsatt,

att den nuvarande skillnaden i lön mellan distriktsöverlärarna och real-

skolerektorerna skall bestå i de distrikt det här gäller. Överlärarförbundet

erinrar om att realskolerektor uppnår den högsta lönegruppen vid 20—22

avdelningar medan distriktsöverlärare måste ha över 60 avdelningar för

att nå högsta placering på den för honom gällande löneskalan. I ortsgrupp

3 utgjorde löneskillnaden, om båda vore placerade i högsta lönegrupp,

5 784 kronor. Förbundet kan ej finna det motiverat att rektorstjänster

lönesättes så olika på grund av innehavarens utbildning och formella me­

riter.

Folkskolans lärarförbund

anför likartade synpunkter.

Beträffande lönesättningen för rektorer vid enhet av det

obligatoriska skolväsendet påpekar

skolöverstyrelsen,

att

vissa ojämnheter kan uppstå vid tillämpning av det system utredningen

föreslagit, men förklarar sig icke beredd att taga ställning till lönerelatio­

nerna mellan dessa rektorer och de rektorer, som tillika är skolchefer. Där­

emot finner överstyrelsen starka sakskäl tala för att rektorer vid enheter

av det obligatoriska skolväsendet inom samma kommun får en enhetlig

lönesättning.

Sveriges överlärarförbund

uttalar, att ställning och arbetsuppgifter för

rektorer vid enheter av den obligatoriska skolan väl motiverar, att de er­

håller samma lön som rektor, vilken tillika är skolchef, i den mån båda

står i spetsen för en skolorganisation av samma omfattning.

Tillsynslärarna.

Skolöverstyrelsen,

som föreslagit att tillsyns-

lärarinstitutionen göres obligatorisk endast vid skolenheter med minst 3

läraravdelningar, tillstyrker att arvodena statligt regleras och anför härom.

Vid bestämmande av arvodena bör beaktas, i vad mån tillsynsläraren

erhållit nedsatt undervisning, om vissa arbetsuppgifter fullgöres av ma-

terielförvaltare och i vad mån arbetsuppgifterna på högstadiet är lika om­

fattande och av samma karaktär som på mellan- och lågstadiet.

Även nedsättningen av undervisningsskyldigheten bör i samband här­

med närmare regleras, om möjligt genom generella bestämmelser.

8

114

Överstyrelsen tillägger i anslutning härtill.

Då tillsynslärarbefattningarna skall bli obligatoriska, måste kommu­

nerna få möjlighet att ledigförklara lärartjänst med angivande av att den

är förenad med uppdrag som tillsynslärare. Vid utfärdande av bestämmel­

ser i ämnet bör även övervägas, om lärare skall kunna åläggas att fullgöra

sådant uppdrag.

Statsbidragsfrågorna behandlas mera ingående endast i skol­

överstyrelsens och allmänna statsbidrag sutredning ens remissutlåtanden.

Överstyrelsen ifrågasätter om den av utredningen föreslagna lösningen med

ett statsbidrag till skolledarnas löner med 78 procent är den rationellaste.

Enligt ämbetsverkets mening bör bidrag i princip utgå efter samma grun­

der som gäller för lärare i läroämnen eller klasslärare vid skolformen i

fråga.

För skolledare med arbetsuppgifter vid mer än en skolform bör en annan

lösning väljas. Detta gäller först och främst om skoldirektörstjäns-

terna. Överstyrelsen anser, att statsbidrag till avlönande av skoldirek­

tör bör utgå med ett fast belopp för tjänst och år oavsett lönegrad, för­

slagsvis 20 000 kronor. Detsamma bör gälla ifråga om »biträdande skol­

direktör». Till förste rektors arvode anser överstyrelsen det icke

vara motiverat att särskilt statsbidrag utgår. Denna uppfattning motiveras

dels med att kostnaderna för den med befattningen förenade nedsättningen

av undervisningsskyldigheten — vid en jämförelse med närmast motsva­

rande nuvarande bestämmelser — helt eller till större delen skulle täckas

av statsmedel, dels med att det föreslagna bidraget på 78 procent till det

ifrågavarande arvodet, som högst skulle uppgå till några tusen kronor,

vore utan betydelse för kommunens ekonomi.

Till avlönande av rektorer inom den obligatoriska sko­

lan föreslår överstyrelsen bidrag med 100 procent med visst avdrag per

tjänst, ett s. k. kommunbidrag, vilket borde vara större än kommunbidra­

get för folkskollärare. Beträffande studierektorerna förordar över­

styrelsen kompensation av statsverket för nedsättning i undervisnings­

skyldigheten enligt de grunder, som gäller för skolformen där studieledaren

är anställd som lärare, samt i fråga om arvodet bidrag av statsmedel enligt

de grunder för statsbidrag som eljest tillämpas för skolformen i fråga,

d. v. s. 78 procent vid högre kommunal skola och i regel 100 procent vid

andra skolformer. Det sagda skulle enligt överstyrelsens mening också

gälla beträffande de av överstyrelsen föreslagna biträdande rek­

torerna.

När det gäller tillsynslärarna ifrågasätter överstyrelsen om

statsbidrag överhuvudtaget bör utgå till kostnaderna för deras arvoden,

då detta endast skulle göra statsbidragssystemet mera invecklat. Enligt

ämbetsverkets mening bör staten helt svara för kostnaderna för tillsyns-

115

lärarnas nedsatta under visningsskyldighet, medan kommunerna själva helt

svarar för arvodeskostnaderna.

Allmänna statsbidrag sutredning en

har anmält, att den i betänkande, som

snart skulle föreligga i färdigt skick, behandlar huvuddelen av de nuva­

rande statsbidragen på skolväsendets område, samt att fjorton nu ut­

gående särskilda bidrag skulle sammanföras till ett enhetligt reglerat bi­

drag till folkskoleväsendet i allmänhet och bidragen till de högre kom­

munala skolorna till ett likaledes enhetligt reglerat bidrag för dessa skolor.

Genom att båda dessa bidrag skulle utgå efter generaliserade bestämmel­

ser vunnes betydande administrativa förenklingar. Förslag på grundval av

betänkandet beräknas icke kunna föreläggas 1956 års vårriksdag. Stats-

bidragsutredningen anför vidare.

Det är emellertid uppenbart att, om icke mycket trängande skäl tvinga

till annat handlande, statsbidragsförslag, som ej låta sig inordna i det ur

vidare synpunkter uppbyggda system, som kommer att föreslås av stats-

bidragsutredningen, icke böra framläggas för riksdagen, innan ställning

hunnit tagas till statsbidragsutredningens förslag.

Några trängande sådana skäl kunna icke anses föreligga med hänsyn

till den tämligen ringa ekonomiska betydelsen för kommunerna av de av

skolstyrelseutredningen föreslagna nya statsbidragen. För övrigt avser skol­

styrelseutredningen att dess förslag skola träda i tillämpning först den

1 juli 1957.

Beträffande frågan om förenligheten mellan skolstyrelseutredningens och

statsbidragsutredningens förslag må följande anmärkas.

Grundlinjerna i statsbidragsutredningens blivande förslag kunna sägas

vara begränsning av antalet bidrag och sådan reglering av kvarvarande

bidrag som vållar minsta möjliga administrativa bestyr. Det är alls icke

förenligt med dessa grundlinjer att införa nya speciella statsbidrag av det

slag som skolstyrelseutredningen föreslagit. Bortsett från lönekostnaderna

för ett fåtal^ skolformer (yrkesskolor, kommunala gymnasier, handelsgym-

nasier), i fråga om vilka nuvarande statsbidrag av särskilda skäl föreslås

skola bibehållas, skola enligt statsbidragsutredningens förslag fördelningen

mellan stat och kommun av samtliga lönekostnader inom skolväsendet ske

inom ramen för de båda i det föregående omförmälda bidragen (till folk­

skoleväsendet i allmänhet och till högre kommunala skolor). Inom denna

ram finnes emellertid inom vissa gränser möjlighet att vid behov på önskat

sätt omreglera de ekonomiska relationerna mellan staten och kommu­

nerna.

Endast i den mån de av skolstyrelseutredningen föreslagna statsbidragen

tdl löner och arvoden åt vissa befattningshavare kunna tekniskt inordnas

under statsbidragsutredningens blivande förslag kan statsbidragsutred-

ningen underlåta att avstyrka desamma. På vad sätt ett sådant inordnande

är möjligt kan icke redovisas utan att för utredningens blivande förslag

lämnas eu detaljerad redogörelse, men i vart fall förutsättes för inordnan­

det andra bidragsregler än de av skolstyrelseutredningen föreslagna. Med

anledning av skolstyrelseutredningens förslag om statsbidrag till vissa ar­

voden inå nämnas, att statsbidrag till arvoden, bortsett från ett par fall.

där särskilda synpunkter gjort sig gällande, enligt statsbidragsutredningens

116

förslag icke skola medtagas i bidragsunderlaget. Samma skäl som tala mot

bibehållandet av dylika bidrag tala även mot det föreslagna införandet av

nya arvodesbidrag. Varken med hänsyn till deras ekonomiska betydelse

eller från andra synpunkter synes tillräckliga motiv kunna hämtas för den

komplicering av statsbidragsutredningens förslag som deras införande skulle

föra med sig.

Några kommuner har också berört statsbidragsfrågan. Beträffande bi­

draget till skolledare uttryckes i yttranden från Nacka, Skellefteå och Bo-

rensberg tillfredsställelse med vad utredningen föreslagit, medan i yttran­

den från Skövde, Visby, Ramnäs, Skinnskatteberg och Ärta förordas en

högre procentsats än den föreslagna. I flera av dessa fall anföres att stats­

bidraget bör utgå enligt samma grunder som till folkskollärarlönerna.

Det av utredningen föreslagna bidraget till tillsynslärare godtages av

Växjö, Skellefteå, Leksand, Broby och Östra Vikbolandet, medan Visby

och Ärla anser det vara otillräckligt. Stora Tuna, Övertomeå och Hieta-

niemi anser 78 procent vara lämpligt medan Skinnskatteberg förordar 100

procent.

Såsom redan i ett föregående sammanhang redovisats, framhåller Svenska

landskommunernas förbund, att anledning icke finns att föregripa allmänna

statsbidragsutredningens väntade förslag genom att införa statsbidrag till

arvoden åt tillsynslärare.

D. Kostnader

1. Skolstyrelseutredningen

Utredningen har, främst med hänsyn till att det ej tillkommit den att

föreslå lönebeloppen för de olika skolledarkategorierna, endast i begränsad

utsträckning beräknat eller berört kostnaderna för den av utredningen

föreslagna skolledarorganisationen.

Skoldirektörstjänstema. Enligt utredningens förslag skall skoldirektörs-

tjänster finnas i dels de kommuner, där kommunal inspektör nu finnes,

dels i ytterligare ett 20-tal kommuner. Antalet kommunala inspektörer eller

motsvarande var läsåret 1954/55 29. Utan att framlägga förslag om löne-

sättning av skoldirektörst jänstema har utredningen uttalat, att löneklass

13 å löneplan 2 synes vara den lägsta som kan komma i fråga för dessa

tjänster, vilka borde placeras i tre lönegrupper.

För att lämna någon uppfattning om kostnadsförhållandena har utred­

ningen dels beräknat kostnaderna på grundval av 1955 års löner för de

kommunala folkskolinspektörs- och distriktsöverlärartjänsterna i de kom­

muner, där skoldirektörer enligt utredningens mening bör finnas, och kost­

nadernas fördelning på stat och kommun (tab. a nedan), dels ock kost­

naderna för 49 skoldirektörs- och biträdande skoldirektörstjänster, beräk-

117

Tabell a

Totalt

Kommuner­

nas kost­

nader

Statsbidrag

29 kommunala inspektörer1 .................

848 000

848 000

20 distriktsöverlärare (Cb 6, ortsgrupp 3)

467 000

103 000

364 000

Summa

1 Skoldirektören i Stockholm inräknad.

1315 000

951 000

364 000

TabeU b

49 skoldir. o. bitr. skoldir......................

Totalt

Kommuner­

nas kost­

nader

Statsbidrag

1 562 000

344 000

1218 000

Ökning resp. minskning av nuvarande

kostnaderna på grund av utredningens

förslag ..............................................

+ 247 000

— 607 000

+ 854 000

nade efter årslönerna år 1955 enligt löneklass 13 å löneplan 2 och förde­

lade mellan stat och kommun efter statsbidrag av 78 procent (tab. b ovan).

Utredningen framhåller dock, att om dess uppfattning att lönegrupperna

för skoldirektörerna skall vara tre och att löneklass 13 är den lägsta, som

kan ifrågakomma, accepteras, blir ökningen i verkligheten större än 247 000

kronor.

Förste rektorsbefattningarna. Antalet förste rektorer har enligt utred­

ningens beräkningar förutsatts komma att till en början uppgå till drygt

200 och minska efterhand. Beträffande kostnaderna anför utredningen.

Om man utgår från ett genomsnittligt årsarvode till förste rektor av

2 000 kronor, skulle arvodeskostnaderna under de första åren belöpa till

200X2 000 = 400 000 kronor, varav 312 000 kronor skulle falla på staten

och 88 000 kronor på kommunerna. Till dessa belopp måste emellertid läg­

gas kostnaderna för förste rektors på grund av skolchefskapet minskade

undervisningsskyldighet. Beräknas denna till i genomsnitt 4 veckotimmar

och timarvodet genomsnittligen till 475 kronor, skulle den årliga kostnaden

härför bli 380 000 kronor, fördelad med 296 000 kronor på staten och

84 000 kronor på kommunerna. Den sammanlagda kostnadsökningen för

förste rektorerna skulle således kunna beräknas uppgå till 780 000 kronor,

varav 608 000 kronor på staten och 172 000 kronor på kommunerna, förut­

satt att befattningar inrättas i den omfattning utredningen föreslagit.

Rektorstjänsterna. Utredningen framhåller, att en beräkning av kost­

naderna för såväl de rektorstjänster, som tillika skall vara skolchefstjäns-

118

ter, som för rektorstjänsterna vid enhet av det obligatoriska skolväsendet

såsom utgångspunkt förutsätter en uppfattning om de belopp med vilka

de nuvarande överlärarlönema i försöksdistrikten skall höjas. Då dessa

höjningar bör bestämmas efter förhandlingar, vilka utredningen icke velat

föregripa genom en bedömning av löneökningens storlek, har utredningen

avstått från att göra någon kostnadsberäkning på denna punkt.

Beträffande rektorstjänsterna vid enheter av det obligatoriska skolväsen­

det kan man emellertid, på sätt som framgår av nedanstående tablå, enligt

av utredningen angivna grunder beräkna dels kommunernas och statens

utgifter för avlöning av »annan överlärare» budgetåret 1954/55, dels vilka

årskostnaderna skulle varit, om dessa tjänster varit inrättade och reglerade

i enlighet med utredningens förslag.

Totalt

Statens andel

Kommunernas

andel

Beräknade kostnader

1954/55

för nuva­

rande antal (150) »annan överlärare*

inklusive värdet av deras lektionstim­

mar (sammanlagt 993 stycken) ........

3 198 000

2 054 000

1 144 000

Beräknade kostnader för 169 »annan

överlärare» enl. ovan på grundval av

1955 utgående löner, därest lön i ge­

nomsnitt utgått efter Cb 5 (ortsgr.

3)

och statsbidrag med 78 % ...............

3 760 000

2 933 000

827 000

Ökning resp. minskning vid ett genom­

förande av utredningens förslag.......

+ 562 000

+ 879 000

— 317 000

Beträffande studierektorerna anför utredningen.

Att beräkna de kostnader, som kan föranledas av förslaget om studie­

rektorer, låter sig inte göra, då en sådan beräkning i första hand måste

grundas på det antal studierektorer, som kan komma att finnas vid olika

tidpunkter, och ingenting nu kan sägas härom. Rent skönsmässigt skulle

kunna antagas, att studierektorernas antal i ett utbyggt enhetsskolsystem

kommer att uppgå till 600. Denna siffra erhålles om man förutsätter, att i

400 av landets drygt 1 000 kommuner icke kommer att inrättas högstadier

och följaktligen ej heller behövas studierektorer. I vissa medelstora kom­

muner kan studierektorer förutsättas icke bli behövliga, medan å andra

sidan flera studierektorer torde bli nödvändiga i de stora kommunerna.

För arvoden till studierektors nedsättningstimmar torde kostnaderna

grovt kunna beräknas enligt följande. Medeltalet nedsättningstimmar per

vecka kan uppskattas till sju. Det genomsnittliga arvodet för veckotimme

beräknades, då det gällde förste rektors nedsättningstimmar till

475

kronor.

Samma belopp kan lämpligen användas här, då man bör antaga, att stu­

dierektorerna kommer att fördela sig med hälften på låg- och mellansta­

dierna och hälften på högstadiet. Totalkostnaden för 600 studierektorers

minskade undervisningsskyldighet skulle således kunna uppskattas till

600X7X475 = 1 995 000

kronor.

Härtill skulle komma kostnaden för arvoden, vilka för närvarande icke

är bestämda.

Den verkliga kostnadsökningen torde emellertid icke bli så stor som

ovanstående siffror antyder. I cirka 130 av de mindre och medelstora kom­

muner, där studierektorer beräknats bli behövliga, finns realskolor och allt­

så redan nu två skolledare. I dessa torde införandet av enhetsskola komma

att medföra någon minskning av skolledarkostnaderna, allteftersom den

ene skolledaren kan ersättas med biträdande skolledare. I övrigt kan sägas,

att om det nuvarande skolsystemet bibehållits, hade ett betydligt ökat

antal realskolor erfordrats med åtföljande kostnader för skolledare. Det

av utredningen föreslagna systemet med användning i stor utsträckning av

biträdande pedagogiska ledare, torde därför även kostnadsmässigt i läng­

den visa sig innebära en rationalisering.

För redovisningsåret 1955/56 har i propositionen 1955:120 kostnaderna

för studieledarna, i vad gäller timarvoden för nedsättningstimmar, beräk­

nats till 130 000 kronor.

Tillsynslärarna. Utredningen har på grundval av det arvodessystem som

enligt överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet och folkskollärar-

förbunden tillämpas för städernas tillsynslärare beräknat kostnaderna för

en utbyggd tillsynslärarorganisation enligt följande.

119

2 400 tillsynslärare vid skolor med 2 avd. (å 240 kr.)

576 000

1 300

»

»

»

»

3 » (ä 300 kr.)

390 000

400

»

»

»

»

4 » (ä 360 kr.)

144 000

240

»

»

»

»

5 » (å 415 kr.)

99 600

600

»

»

»

»

6—10 avd.

(bedömt medeltal 7 avd. a 525 kr.)

315 000

220

»

vid skolor med 11—15 avd.

(bedömt medeltal 12 avd. ä 780 kr.)

171 600

90

»

vid skolor med 15—20 avd.

(bedömt medeltal 18 avd. å 1 050

kr.)

94 500

5 250

S:a 1 790 700

Enligt utredningens förslag om statsbidrag skulle dessa kostnader för­

delas lika mellan stat och kommun.

2. Remissyttranden

Skolstyrelseutredningen har av skäl, som anges i betänkandet, endast

redovisat vissa av de kostnader, som skulle bli en följd av den skolledar-

organisation utredningen föreslår. Någon sammanställning av kostnads­

ökningarna har följaktligen icke kunnat ske. Skolöverstyrelsen har, under

framhållande av att utredningens kostnadsberäkningar i vissa avseenden

synes vara väl låga, redovisat dels de kostnader som utredningens förslag

120

enligt överstyrelsens beräkningar torde medföra,

dels

motsvarande kost­

nader enligt överstyrelsens avvikande förslag till löner och statsbidrag,

dels

ock

en sammanställning av kostnaderna i båda dessa fall. Jag skall i kort­

het redogöra för överstyrelsens beräkningar.

Skoldirektörerna.

Med de av utredningen angivna förutsättningarna

anser överstyrelsen, att den av utredningen framräknade totalkostnaden

av

1 562 000

kronor, innebärande en årlig kostnadsökning med

247 000

kronor, bör uppräknas med

73 000

kronor, varjämte bör tilläggas beräk­

nade vikariekostnader med förslagsvis

50 000

kronor samt kostnader för

i regel

5

bortfallande veckotimmar för var och en av de

20

distriktsöver-

lärartjänster som skulle ersättas med skoldirektörstjänster. Sistnämnda

kostnad uppskattar överstyrelsen till

20X5X400 = 40 000

kronor. Sam­

manlagt skulle således till det av utredningen beräknade beloppet läggas

163 000

kronor. Därtill skulle vissa pensioneringskostnader komma.

Den av utredningen beräknade statsbidragssumman 854 000 kronor

borde ökas med 135 000 av nämnda 163 000 kronor till 989 000 kronor.

Överstyrelsen har, som förut nämnts, icke tagit ställning till skoldirektörs-

tjänstemas lönesättning. Däremot har överstyrelsen föreslagit att sådana

tjänster skall inrättas först vid en poängsumma av 175. Härigenom beräk­

nar överstyrelsen att antalet skoldirektörstjänster skall bli 9 mindre än

utredningen antagit.

Räknat efter samma minimilön som utredningen gjort men med tillägg

för vikariatskostnader och kostnader för bortfallande undervisningsskyl-

dighet för 11 distriktsöverlärare, uppnår överstyrelsen med den ändrade

poängsumman en sammanlagd kostnad av

1 337 000

kronor för

40

skol­

direktörstjänster och en total kostnadsökning i jämförelse med nuvarande

förhållanden av

232 000

kronor. Statsbidrag skulle enligt överstyrelsens

förslag utgå med

20 000

kronor per tjänst eller med

40X20 000 = 800 000

kronor, vilket skulle innebära en ökning med

600 000

kronor jämfört med

nuläget.

Rörande lönen åt »

biträdande skoldirektör

» har överstyrelsen bland an­

nat påpekat att denna torde kunna beräknas efter samma belopp som

minimilönen till skoldirektör.

Förste rektorer.

Enligt utredningens beräkningar skulle den samman­

lagda kostnadsökningen för förste rektorer (200 stycken) vid genomförd

enhetsskola uppgå till 780 000 kronor, fördelade med 608 000 kronor på

staten och 172 000 kronor på kommunerna. Utredningen har förutsatt, att

kostnaderna för nedsatt undervisningsskyldighet skulle bäras av staten

till 78 procent. Överstyrelsen menar, att denna kostnad i regel torde falla

helt på statsverket, varför statens kostnad borde uppräknas med 54 000

kronor till 662 000. Antalet förste rektorsbefattningar bör enligt skolöver­

styrelsens mening höjas med samma antal (9) som överstyrelsen ansett

att skoldirektörstjänsterna bör minskas. Totalkostnaden för förste rektors­

befattningarna med denna ökning beräknar överstyrelsen bli 819 000 kro­

nor. Enligt överstyrelsens förslag skulle arvodeskostnaden, cirka 450 000

kronor, falla helt på kommunerna, och kostnaden för den nedsatta under-

visningsskyldigheten, uppskattningsvis 370 000 kronor, helt på statsverket.

Rektorstjänsterna inom den obligatoriska skolan,

(iverstyrelsen har på

grundval av utredningens organisationsförslag beräknat den kostnadsökning

som skolledarorganisationen, i vad gäller rektorst jänster inom den obliga­

121

toriska skolan, skulle medföra efter enhetsskolans genomförande. Enligt

utredningens beräkningar fanns budgetåret 1954/55 1 144 skolledare inom

folkskolan, d. v. s. kommunala folkskolinspektörer, distriktsöverlärare och

»annan överlärare». Överstyrelsen har funnit, att det med frånräknande

av de 49 av utredningen föreslagna skoldirektörs- och biträdande skoldirek­

törst jänsterna överslagsvis skulle erfordras 1 200 rektorer i enhetsskolan,

om utredningens organisationsförslag följes. Antalet nya rektorstjänster

har överstyrelsen uppskattat till 104, varav 35 tjänster är hänförliga till

kommuner med mindre än 10 läraravdelningar, där distriktsöverlärare nu

saknas men skulle inrättas enligt föreliggande förslag. För dessa ytterligare

erforderliga 104 tjänster har kostnaderna av överstyrelsen, frånsett en av

utredningen förutsatt lönehöjning, beräknats enligt följande. Lön efter

lönegrad Cb 3 ortsgrupp 3 har valts som medeltal. Undervisningsskyldig-

heten har förutsatts minskad med 15 veckotimmar, vilket innebär att kost­

nadsökningen per tjänst = årslön efter löneklass 29 minskad med lärarlön

för uppehållen undervisning under 15 timmar = 12 666 kronor. Den sam­

manlagda kostnadsökningen för dessa tjänster vid bibehållet löneläge för

den obligatoriska skolans rektorer skulle således bli 104X12 666 = 1 317 000

kronor i avrundat tal.

Överstyrelsen, som understryker att den inte tager ställning i sak till

en löneökning för rektorerna utan endast anger ett uppskattat belopp,

räknar i sin kostnadskalkyl med en höjning med 3 lönegrader eller cirka

3 000 kronor i medeltal per rektorstjänst. Med denna uppskattning skulle

lönehöjningen medföra ökade kostnader till ett belopp av 3 000X1 200 =

3 600 000 kronor.

Det av utredningen använda poängsystemet skulle medföra en sänkning

av rektorernas i enhetsskolan undervisningsskyldighet, som överstyrelsen

anser sig kunna uppskatta till i medeltal 1,5 veckotimmar, innebärande en

ökad kostnad per tjänst av i medeltal 600 kronor eller sammanlagt 600 X

1 200 = 720 000 kronor.

Utredningens förslag beträffande rektorstjänstema inom enhetsskolan

skulle enligt överstyrelsens beräkningar innebära en sammanlagd kostnads­

ökning med 5 820 000 kronor, varav 5 138 000 kronor skulle täckas av

statsmedel.

Överstyrelsen, som föreslagit att statsbidraget skall täcka den totala

lönekostnaden med avdrag av visst belopp per tjänst, det s. k. kommun­

bidraget, uppskattar det sammanlagda statsbidragsbeloppet på den grun­

den till 5 600 000 kronor.

För studierektorerna har utredningen endast redovisat kostnaderna för

nedsatt undervisningsskyldighet, vilka beräknats till 1 995 000 kronor.

Överstyrelsen kompletterar denna beräkning med en uppskattning av ar-

vodeskostnaden. Ffter ett antaget genomsnittsarvode av 1 800 kronor får

överstyrelsen fram en kostnad av 1 080 000 kronor. Det sammanlagda be­

loppet 3 075 000 kronor skulle enligt utredningens förslag fördela sig med

2 642 000 kronor på staten och 433 000 kronor på kommunerna.

Enligt skolöverstyrelsens förslag sknlle arvodet till studierektor i regel

helt täckas av statsmedel, uppskattningsvis till 1 000 000 kronor, och stats­

bidrag sammanlagt utgå med 2 800 000 kronor.

Rörande de av skolöverstyrelsen föreslagna tjänsterna för biträdande

rektorer har överstyrelsen vid kostnadsberäkningen antagit, att arvodet i

medeltal kan utgöra 2 000 kronor och nedsättningen i nndervisningsskyldig-

122

heten i medeltal 8 veckotimmar. Om 50 tjänster inrättas kan kostnaderna

på dessa grunder uppskattas till 300 000 kronor, vilket belopp så gott som

helt skulle täckas av statsmedel.

Kostnaderna för arvoden till tillsynslärare,

som av utredningen beräk­

nats till 1 790 000 kronor, anser skolöverstyrelsen böra ökas med 180 000

kronor, utgörande kostnaderna för tillsynslärarnas nedsatta undervisnings-

skyldighet, till 1 970 000 kronor. Jämfört med nuvarande förhållanden har

överstyrelsen beräknat att 990 000 kronor av detta belopp utgör kostnads­

ökning. För statsverkets del skulle kostnadsökningen uppgå till 911 000

kronor.

Överstyrelsens förslag att arvode ej skulle utgå till tillsynslärare vid skola

med mindre än 3 avdelningar (2 avdelningar enligt utredningens förslag)

skulle enligt överstyrelsens beräkningar ur kostnadssynpunkt innebära en

besparing med 576 000 kronor, eller en totalkostnad av 1 394 000 kronor.

Enligt överstyrelsens mening skulle staten vidare helt bekosta nedsätt-

ningen av undervisningsskyldigheten, medan kommunerna själva skulle

svara för arvodeskostnaderna. För statens del skulle detta betyda en sam­

manlagd utgift av endast 180 000 kronor, varav 146 000 kronor skulle

utgöra en ökning i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Beträffande besparingarna i den mån rektorer vid mindre realskolor kan

ersättas av studierektorer

anför skolöverstyrelsen.

Utredningen synes räkna med (s.

160),

att i cirka

130

kommuner rekto­

rer jör mindre realskolor

skulle ersättas av ovan angivna studierektorer.

Denna kostnadsbesparing torde kunna uppskattas sålunda. Väljes som ge­

nomsnitt lönegrad CblO (löneklass

36)

för rektorstjänsterna och lönegrad

Ca

29

löneklass

31

för de lärartjänster, som skall ersätta dessa, blir bespa­

ringen i lön per tjänst efter ortsgrupp 3 i runt tal 4

300

kronor. Antas

vidare, att rektorernas undervisningsskyldighet i medeltal varit nedsatt

med

7

veckotimmar och timarvodet för dessa timmar i medeltal utgjort

550

kronor, blir besparingen för nedsatt undervisning för varje rektorstjänst

(7X550 =) 3 850

kronor. För varje tjänst skulle enligt denna beräknings­

grund besparingen sammanlagt bli (4

300+3 850

=) 8

150

kronor. Flera

av rektorstjänsterna torde dock ej kunna utbytas mot ordinarie lärar­

tjänster. Det torde därför vara befogat att i medeltal räkna med en be­

sparing på varje rektorstjänst av 10 000 kronor eller sammanlagt (130X

10 000 =) 1 300 000

kronor. Då många av dessa skolor är statliga och

övriga högre kommunala skolor, torde

90

procent av besparingen falla på

statsverket eller

1 170 000

kronor.

E. Departementschefen

Skolstyrelseutredningens förslag rörande den fackliga skolledningen kan

i korthet sägas innebära följande. 1. Fn enhetlig facklig ledning och sam­

ordning av skolväsendet i varje kommun, oavsett kommunens storlek och

skolväsendets omfattning, skall kunna åstadkommas genom att en s k o 1-

123

c li e f får uppgiften att närmast under skolstyrelsen leda kommunens hela

skolväsen och bära ansvaret för detsamma. 2. En förstärkning av den fack­

liga ledningen inom det obligatoriska skolväsendet skall ske, dels genom

att flera skolledartjänster inrättas enligt ett visst normsystem, dels genom

att tillsynslärarinstitutionen utbygges och studieledarbefattningar enligt

de av 1955 års riksdag beslutade principerna inrättas. Jag har i det före­

gående detaljerat redovisat utredningens förslag i nu nämnda avseenden.

Den samordning och vidare utveckling av skolväsendet, som den före­

slagna skolstyrelsereformen har till syfte att främja, förutsätter enligt min

mening oundgängligen en anpassning av skolledarorganisationen efter det

nya läge en sådan reform skapar och en viss utbyggnad av den nuvarande

organisationen, vilken redan efter rådande förhållanden är knappt tillta­

gen. Den nämnda anpassningen måste framför allt innebära, att det för

kommuner, vilkas skolväsen består av olika skolformer under egen facklig

ledning, skapas möjligheter att inrätta en befattning för den skolledare

— skolchefen — som på tjänstemannaplanet skall ansvara för skolväsendet

i hela dess omfattning. De båda vägar utredningen anvisat för konstruk­

tionen av dylika befattningar anser jag böra följas. I de större kommu­

nerna av det slag det här är fråga om bör således särskilda skolchef stjänster

inrättas, kallade skoldirektörstjänster, och i de övriga bör en av skolle­

darna i kommunen förordnas att vara skolchef.

Med hänsyn till den vikt jag tillmäter de lokala åtgärderna för en ända­

målsenlig planering och utveckling av skolväsendet, delar jag utredningens

uppfattning att skoldirektör skall finnas i kommuner, vars skol­

väsen nått en viss omfattning. Denna omfattning bör såsom utredningen

tänkt sig beräknas med hjälp av ett poängsystem. För att vinna en så

smidig anpassning som möjligt till de skiftande lokala behoven synes det

också vara mest lämpligt att, såsom utredningen föreslagit, låta Kungl.

Maj:t efter prövning i varje särskilt fall avgöra, om skoldirektörstjänst

skall finnas i kommun, vars skolväsen icke har den omfattningen att man

på förhand kan anse det givet att sådan tjänst bör finnas. Det är helt

naturligt förenat med vissa svårigheter att avväga, var den gräns skall

sättas, under vilken skoldirektörstjänst överhuvudtaget icke kan komma

i fråga. Det kan därför diskuteras, om icke Kungl. Maj:t borde vara helt

obunden vid prövningen av behovet av dylik tjänst. Det torde emellertid

vara önskvärt, att kommunerna från början vet, vilka minimiförutsätt-

ningarna för skoldirektörstjänst är, ävensom att möjligheter finns att

förutse till vilket antal dessa tjänster kommer att finnas. Jag förordar

därför den av utredningen föreslagna anordningen, att Kungl. Maj:t skall

vara bunden av en viss nedre gräns för skolväsendets omfattning vid den

ifrågavarande prövningen. Mot det föreslagna poängtalet 130 synes inga

invändningar böra resas. Som jag nyss framhöll, fäster jag stor vikt vid

124

att förutsättningar skapas för en effektiv lokal planering och ledning av

skolväsendet, vilket är särskilt angeläget i nuvarande övergångsskede.

Jag ansluter mig därför också till utredningens förslag, att den poäng­

summa, vid vilken skoldirektörstjänst obligatoriskt skall finnas, sättes

till 150.

Några remissinstanser har ansett, att de poängvärden utredningen åsatt

vissa läraravdelningar av olika slag är för låga. I betraktande av de syften

den ifrågavarande poängberäkningen är avsedd att tjäna, synes det emel­

lertid vara av mindre betydelse om de inbördes relationerna mellan lärar­

avdelningar av olika slag blir exakt avvägda. Däremot bör innan bestäm­

melser i ämnet utfärdas en bestämd precisering ske av exempelvis vad som

skall avses med sådan yrkesgren, som enligt förslaget skall åsättas 11/2

poäng. I övrigt tillstyrker jag, att ett poängsystem för bedömningen av

bl. a. skolväsendets omfattning i en kommun utarbetas i huvudsak enligt

de grunder utredningen angivit.

Utredningen har räknat med att antalet kommuner, i vilka skoldirek­

törer skulle finnas, till en början kommer att uppgå till ett 40-tal. Bland

dessa återfinnes först och främst de 20 kommuner1, vilka funnit det erfor­

derligt att redan för sitt nuvarande folkskoleväsen inrätta kommunal

inspektörstjänst, och vidare ett antal kommuner i samma storleksordning.

Kommuner med mindre än 20 000 invånare torde endast rent undantags­

vis komma att få skolväsen av sådan omfattning att skoldirektörstjänst

kan tänkas bli inrättad.

Utredningen har erinrat om att Stockholm och Göteborg för sitt nuva­

rande folkskoleväsen på chefsplanet har flera pedagogiskt utbildade tjänste­

män av samma karaktär som de blivande skoldirektörerna. Antalet är

nio i Stockholm och två i Göteborg. I likhet med utredningen finner jag

det nödvändigt att bygga på den organisation som redan finns i de båda

största städerna. Möjlighet bör därför finnas att i dessa och i det fåtal

städer härutöver, vars skolväsen uppnår en poängsumma av 500, tillsätta

vad utredningen kallar biträdande skoldirektörer. Förutom

de nio tjänster av detta slag, som man kan säga redan finns, synes ytter­

ligare maximalt fem bli erforderliga under den närmaste tiden och under

den tid som nu kan överblickas endast ett ringa fåtal härutöver. Deras

inrättande torde få bli beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje sär­

skilt fall.

Skolstyrelseutredningen synes ha tänkt sig att i kommun, där kommu­

nal inspektörstjänst fanns inrättad den 1 juli 1955, denna tjänst skulle

omändras till skoldirektörstjänst och vid nämnda tidpunkt tillsatt inne­

havare automatiskt, eller i varje fall efter kommunens eget bedömande,

1 Sedan den 1 jan. 1956 är antalet 21, då dylik tjänst från nämnda dag också inrättats i Nacka.

125

kunna förordnas som skoldirektör, utan att tjänsten ledigförklarades. Att

skoldirektörstjänsterna icke skulle tillsättas i fri konkurrens är emellertid

en tanke som icke så få remissinstanser vänt sig mot, och jag anser för

egen del detta förslag mindre lämpligt. Det är visserligen möjligt, att

vissa problem kan uppstå i samband med övergången till ett nytt system,

därest den kommunale folkskolinspektören icke förordnas på den nya skol­

chef stjänsten, men det finns grundad anledning att antaga, att dessa pro­

blem går att lösa på ett tillfredsställande sätt. De kan i varje fall icke

anses väga tyngre än fördelarna av att från början få de lämpligaste per­

sonerna på dessa betydelsefulla tjänster. Skoldirektörst jänsterna får också

otvivelaktigt en karaktär, som så väsentligt skiljer dem från folkskolin-

spektörstjänsterna, att inspektörstjänsternas innehavare icke bör ha sär­

skilt företräde, då skoldirektörst jänsterna skall besättas. Jag torde vid se­

nare tillfälle, i samband med de slutliga förslagen om skoldirektörernas

löneställning, få återkomma till hur förhållandena under övergångstiden

skall kunna ordnas för kommunal folkskolinspektör, som icke förordnas

som skoldirektör.

Av vad jag nu sagt framgår, att jag icke heller kan tillstyrka det vid

remissbehandlingen framförda förslaget, att distriktsöverläraren i kom­

mun, där skoldirektörstjänst inrättas, automatiskt skulle förordnas till

innehavare av denna tjänst.

I fråga om behörighetskraven för skoldirektörs­

tjänst har olika meningar företrätts bland remissinstanserna. Utred­

ningens uppfattning att skoldirektör skall vara lärarutbildad och ha lä­

rarerfarenhet har icke accepterats av vissa fullmäktigeförsamlingar. Jag

anser för egen del, att det regelmässigt bör krävas, att den tjänsteman,

som närmast under den beslutande, i princip av lekmän sammansatta skol­

styrelsen skall bära det fackmannamässiga ansvaret för skolan, har känne­

dom om dennas verksamhet inifrån och verkligen behärskar sitt arbets­

område, så långt detta med hänsyn till dess omfattning är möjligt. Vidare

anser jag, att undervisningssynpunkterna i den lokala skolledningen bör

företrädas av skolans chefstjänsteman, så att man inte riskerar att de

kommer i efterhand vid de avgöranden av främst ekonomisk och praktisk-

organisatorisk art, som träffas av skolans styrelse. Jag kan därför icke

tillstyrka en sådan avvikelse från utredningens förslag på denna, enligt

min mening väsentliga punkt, att det skulle stå fritt att bortse från de av

utredningen föreslagna kompetenskraven. Då lämpligheten måste tillmä­

tas stor betydelse vid besättandet av ifrågavarande tjänster, anser jag mig

emellertid böra dels biträda skolöverstyrelsens mening, att behörigheten

icke bör vara begränsad till personer med ämnes- eller klasslärarutbildning

utan även omfatta dom som är eller varit ordinarie lärare i övningsämnen,

heltidsanställda lärare i yrkesämnen eller heltidsanställda yrkesskolrck-

126

torer, dels ock framhålla, att Kungl. Maj:t, då särskilda skäl föreligger,

bör kunna dispensera från kravet på lärarutbildning och lärarerfarenhet.

Skoldirektörernas tjänsteåligganden torde böra i huvudsak

regleras genom lokala instruktioner, utarbetade på grundval av en nor­

malinstruktion, vilken det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att om­

besörja.

I kommuner, vilkas skolväsen icke gör det erforderligt med skoldirek­

törst jänst men där förefintligheten av olika skolformer eller av skolenheter

under egna skolledare likväl kräver enhetlighet i ledningen, skulle skol-

chefsfrågan enligt utredningens, av mig biträdda förslag lösas på det sät­

tet, att en av skolledarna skulle förordnas som skolchef med titeln förste

rektor. Denna lösning blir, såvitt nu kan bedömas, till en början ak­

tuell i omkring 230 kommuner. Jag erinrar om att enhetsskolans genom­

förande inte kommer att onödiggöra förste rektorsinstitutionen, då även

därefter olika skolformer kan bestå vid sidan av varandra. Gymnasierna

exempelvis torde genomgående böra ha en egen skolledare, likaså yrkes­

skolorna.

Vad skolstyrelseutredningen anfört rörande anordningen med förste rek­

tor har under remissbehandlingen givit anledning till två principiellt bety­

delsefulla kompletteringsförslag, vilka jag anser böra närmare beröras.

Utredningen har framhållit som angeläget, att möjligheterna för de

olika rektorerna inom en kommun att åtaga sig skolchefskapet blir något

så när lika, samtidigt som utredningen uttalat vissa farhågor för att de

därmed förenade åliggandena i vissa fall skulle kunna medföra en avsevärd

sammanlagd arbetsbelastning för vederbörande rektor. Dessa farhågor de­

las av skolöverstyrelsen, som liksom utredningen särskilt pekar på de svå­

righeter som kan finnas för en rektor vid ett större läroverk att förena

sitt rektorat med en skolchefsbefattning. Utredningen menar, att dessa

svårigheter kan och bör övervinnas genom att vissa skolchefsuppgifter

överlåtes på annan skolledare än skolchefen. De invändningar överstyrel­

sen har anfört mot en sådan anordning finner jag befogade. Jag anser det

vara lämpligare att i dylika fall ge skolchefen biträde med rektorsuppgif-

terna och föreslår, att Kungl. Maj:t bemyndigas att i ett begränsat antal

fall försöksvis medge förordnande av biträdande rektor vid läro­

verk, vars rektor förordnas som skolchef.

Skolöverstyrelsen har erinrat om sitt i underdånig skrivelse den 5 juni

1950 väckta förslag angående konrektorer vid de största läroverken. Av

olika skäl uttalades i statsverkspropositionen till 1951 års riksdag, att detta

förslag icke borde föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Jag avser

icke nu att på nytt taga upp förslaget om konrektorer, men jag anser,

att den konstruktion överstyrelsen då föreslog för konrektorsbefattningarna

är den lämpliga för de biträdande rektorsbefattningar jag nu, från helt

127

andra utgångspunkter än överstyrelsen hade 1950, finner böra kunna in­

rättas i vissa fall. Överstyrelsen tänkte sig vid nämnda tillfälle, att en av

skolans ordinarie lärare av överstyrelsen skulle kunna förordnas att mot

viss nedsättning av undervisningsskyldigheten och visst arvode avlasta

rektor en del av hans pedagogiska uppgifter. Det av mig nyss föreslagna

bemyndigandet för Kungl. Maj:t att inrätta befattningar för biträdande

rektorer vid läroverk bör gälla befattningar av principiellt den art över­

styrelsen här tänkt sig. Antalet befattningar torde i avvaktan på ytterligare

erfarenheter tills vidare kunna begränsas till 10. Förutsättningen för deras

inrättande skall vara, dels att rektor vid läroverket förordnats som skol­

chef i läroverkskommunen, dels ock att antalet lärjungar vid läroverket

uppgår till minst 600, d. v. s. samma antal som överstyrelsen 1950 förut­

satte för att konrektor skulle få tillsättas.

Den andra fråga av principiellt intresse, som väckts i anslutning till

förslaget om förste rektorsinstitutionen, gäller skolledarnas ställning vid

den obligatoriska skolan i sådana fall, då skolchefen är rektor exempelvis

vid ett allmänt läroverk och det inrättats flera skolledartjänster vid den

obligatoriska skolan. Utredningen har förutsatt, att dessa skolledare skulle

vara jämställda i förhållande till skolchefen och att således ingen av dem

skulle ha ansvaret för den obligatoriska skolan i dess helhet. Häremot har

anmärkts, att det skulle vara olämpligt att dela upp denna skola, vilken

nu sammanhålles som en enhet under distriktsöverläraren, på två eller

flera enheter, var för sig underställda en skolchef, som tillika vore rektor

vid en annan skolform, för vilken han främst hade att svara, och följakt­

ligen med begränsad tid till förfogande för sådana med skolchefsskapet

förenade uppgifter, som gällde hela det obligatoriska skolväsendet.

Från Överlärarförbundets sida har hävdats, att i kommuner, där annan

skolledare än den nuvarande distriktsöverläraren blir förste rektor, di­

striktsöverläraren skall behålla sin ställning som ansvarig för hela den

obligatoriska skolan även i sådana fall, då flera skolledartjänster inrättas

vid denna. De övriga skolledarna skulle få en ställning som närmast bleve

jämförbar med den »annan överlärare» för närvarande intar i förhållande

till kommunal folkskolinspektör.

Jag vill i anslutning till de nu återgivna resonemangen först framhålla,

att endast ett ringa antal kommuner kan tänkas få en sådan skolledar-

organisation, att rektor vid exempelvis ett läroverk blir skolchef och under

honom kommer att finnas två eller flera rektorer vid den obligatoriska

skolan. Där den senare skolformen är så omfattande, att två eller flera

rektorer erfordras, är skolväsendet i flertalet fall av den storleksordning

att skoldirektörstjänst bör inrättas. I fall, där detta sker, synes det icke

ha ifrågasatts annat än att rektor vid enhet av den obligatoriska skolan

128

skall sortera direkt under skoldirektören. Detta torde ej heller möta några

hinder.

Emellertid kan mycket väl sådana fall inträffa, som blivit föremål för

de anmärkningar jag nyss redogjort för, och jag delar uppfattningen, att

det kan vara olämpligt, att en folkskola eller enhetsskola, som samman-

hållits under en distriktsöverlärares (rektors) ledning, delas upp på två

eller flera enheter under var sin skolledare, vilka var för sig sorterar under

en skolchef med begränsad tid för skolchefsuppgifterna och utan praktisk

erfarenhet av den obligatoriska skolans arbete. Jag är dock icke beredd

att förorda någon speciell reglering för fall av denna art som kan komma

att föreligga. Enligt min mening bör i stället skolstyrelsen själv äga be­

sluta, om en av den obligatoriska skolans rektorer närmast under skol­

chefen skall sammanhålla denna skola. Skolstyrelsen bör då kunna genom

instruktionsföreskrifter närmare reglera därmed sammanhängande förhål­

landen.

Förste rektor skulle enligt utredningens förslag kunna erhålla nedsatt

undervisningsskyldighet med högst 5 veckotimmar, utöver

den nedsättning han kan åtnjuta som rektor. Undervisningsskyldigheten

skulle dock icke i något fall få understiga 4 veckotimmar. Jag ansluter mig

till utredningens förslag härutinnan.

Förste rektorernas tjänsteåligganden torde liksom skoldirektörernas i

första hand böra regleras genom lokala instruktioner. En normalinstruk­

tion bör utarbetas genom Kungl. Maj:ts försorg.

Skolstyrelseutredningen förutsätter, att det i omkring 800 kommuner

icke kommer att finnas annat än obligatorisk skola jämte, i vissa fall, en

mindre yrkesskola. Skolledaren vid det obligatoriska skolväsendet skulle,

utan någon principiell förändring av den ställning han redan har, i dessa

kommuner automatiskt bli skolchef med titeln rektor. Jag förordar att

vad utredningen föreslagit rörande behörighet, tjänsteåligganden och un­

dervisningsskyldighet för dessa skolchefer lägges till grund för bestämmel­

ser i ämnet.

Utredningens förslag, att skolchef i princip skall finnas i samtliga kom­

muner, biträder jag. Att Kungl. Maj:t skall kunna medge kommun, vars

skolväsen omfattar mindre än 7 läraravdelningar, befrielse från detta ålig­

gande har jag intet att erinra mot. Emellertid förordar jag, att denna un­

dantagsregel skall, då särskilda skäl föreligger, kunna tillämpas även be­

träffande kommun med ett något större antal läraravdelningar. Vad jag nu

förordat kan beräknas medföra, att omkring 35 rektor stjänster kommer att

nyinrättas, därest befrielse ges samtliga de kommuner, vilkas skolväsen om­

fattar mindre än 7 läraravdelningar.

129

Förutom ändrade och förbättrade förutsättningar för ledningen av en

kommuns hela skolväsen har skolstyrelseutredningen framlagt förslag, vil­

kas förverkligande bland annat skulle medföra en viss ökning av antalet

skolledare vid den obligatoriska skolan. Förslaget innebär, att antalet skol­

ledare — rektorer — vid en kommuns obligatoriska skolväsen göres be­

roende av detta skolväsens omfattning, beräknad enligt samma poäng­

system, som skulle ligga till grund för bedömningen av behovet av skol-

direktörstjänst. Den typ av skolledare det här gäller motsvarar närmast

de nuvarande »annan överlärare». Antalet sådana uppgick läsåret 1954/55

till 150. Utredningens förslag skulle medföra, att ytterligare omkring 60

rektorstjänster av detta slag omedelbart inrättades. Det är härvid att

märka, att »annan överlärare» för närvarande endast kan finnas i kommun

med kommunal folkskolinspektör. Skolväsendets omfattning är således i

och för sig inte av någon betydelse för inrättande av sådan tjänst.

Jag anser det nödvändigt, att antalet skolledare vid det obligatoriska

skolväsendet i huvudsak ställes i relation till dettas omfattning enligt

vissa generella normer. Det intervallsystem skolstyrelseutredningen utar­

betat för detta ändamål bör i princip godtagas. Dock föreslår jag att, i

den mån inrättandet av ifrågavarande slag av tjänst skall vara beroende av

särskild prövning, denna tillsvidare skall göras av Kungl. Maj:t och icke

som utredningen föreslagit av mellaninstansen.

För behörighet till tjänst som rektor vid enhet av det obligatoriska

skolväsendet har utredningen föreslagit i princip samma bestämmelser

som beträffande tjänst som rektor vid detta skolväsen i dess helhet. Skol­

överstyrelsen har emellertid ansett att även övningslärare skall vara be­

hörig som rektor i dessa fall. Häremot har jag intet att erinra.

Vad utredningen föreslagit rörande tjänsteåligganden och undervisnings-

skyldighet för de nu ifrågavarande skolledarna anser jag böra läggas till

grund för bestämmelser i dessa hänseenden.

Jag övergår så till förslagen rörande biträdande skolledare.

Hit hänför utredningen dels de nuvarande studieledarna i försöksdistrik-

ten, dels ock tillsynslärarna vid det obligatoriska skolväsendet. Enligt ut­

redningens bedömande kommer behov av studieledare att föreligga, inte

bara under försöksperioden utan även sedan enhetsskolan genomförts.

Jag finner för egen del detta i högsta grad sannolikt. Utöver en ändring

av benämningen studieledare till studierektor föreslår utredningen endast

några formella ändringar i de bestämmelser om studieledare, som intagits

i de den 30 juni 1955 utfärdade allmänna försöksskolebestämmelserna.

Den lösning förevarande fråga fick vid 1955 års riksdag (Prop. 120, SU

122, Rskr 285) synes mig vara tillfredsställande i princip och jag finner

i)

130

icke anledning att föreslå ändring i de grunder, som då ansågs böra gälla

i detta avseende.

I fråga om tillsynslärarna anser jag att utredningen anfört starka skäl

dels för att bestämmelser bör utfärdas om i vilka fall tillsynslärare skall

finnas, dels ock för att en precisering av deras arbetsuppgifter och ställ­

ning kommer till stånd. Förhållandena på detta område är enligt min

mening icke tillfredsställande och det torde vara av stor vikt att de för­

bättras genom en författningsmässig reglering. Antalet mindre skolor är

fortfarande mycket betydande. Av de 8 750 folkskolanläggningar, som

fanns läsåret 1954/55, hade 7 410 färre än fem lärara vdelningar och av

dessa hade 3 060 en läraravdelning och 2 500 två läraravdelningar.

Utredningen har föreslagit, att det i regel skall tillsättas tillsynslärare

vid varje skolenhet med minst två läraravdelningar. Med anledning av

de av remissmyndigheterna anförda synpunkterna i tillsynslärarfrågan

anser jag mig böra förorda den avvikelsen från utredningens förslag att

skyldighet för kommunen att inrätta tillsynslärarbefattning icke skall före­

ligga beträffande skolenhet, som omfattar färre än tre läraravdelningar.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit torde det nämligen vid skolenheter med

endast två läraravdelningar kunna överlåtas på kommunen att bedöma,

i vilken mån särskild tillsyn erfordras och på vilket sätt denna lämpligast

bör utövas. Då de med tillsynen sammanhängande arbetsuppgifterna i

dessa fall torde vara obetydliga, synes det också skäligt att eventuella

arvoden helt bekostas av kommunala medel.

Generella bestämmelser om nedsättning av tillsynslärares undervisnings-

skyldighet bör utfärdas, varvid de normer skolöverstyrelsen nu tillämpar

bör läggas till grund. Tillsynsläramas arbetsuppgifter bör vidare framgå

av lokala instruktioner, till grund för vilka bör ligga en normalinstruk­

tion, utarbetad i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen an­

fört om tillsynslärares åligganden.

Innan jag övergår till löne- och kostnadsfrågorna, skall jag något stanna

vid de av utredningen föreslagna benämningarna på de olika skol­

ledarna och biträdande skolledarna. Skolstyrelseutredningen menar med

skolledare befattningshavare, som utövar pedagogisk och organisatorisk

ledning inom skolväsendet, och med biträdande skolledare befattningsha­

vare, som endast fullgör endera av dessa uppgifter. Tillsynsläraren skall

således icke ha några pedagogiskt betonade uppgifter, medan studierektor

i princip icke skall ha något organisatoriskt ansvar utan endast biträda

med den pedagogiska ledningen av det stadium han placerats vid.

Av skolledarna skiljer utredningen mellan å ena sidan skolchefer, vilka

närmast under skolstyrelsen skall ansvara för ledningen av hela det sty­

relsen underställda skolväsendet, och å andra sidan ledare av skolenhet,

131

rektorer. Det framgår av det jag tidigare anfört, att jag anslutit mig till

utredningens indelning av skolcheferna i tre kategorier: skoldirektörer,

förste rektorer och rektorer. Jag har hyst viss tvekan beträffande benäm­

ningen förste rektor och övervägt skolöverstyrelsens förslag att förenkla

titulaturen på så sätt, att endast två skolledartitlar skulle komma till an­

vändning, nämligen skolchef och rektor. En sådan lösning kan synas prak­

tisk men torde i tillämpningen bli förbunden med icke oväsentliga olägen­

heter. Det blir nämligen i åtskilliga sammanhang nödvändigt att kunna

hålla de tre typerna skolchefer i sär. Jag behöver bara peka på instruk­

tioner och författningsbestämmelser av skilda slag, i vilka de olika skol-

chefstyperna måste vara klart bestämda. Detta ernås enklast och bäst

med en särskild benämning på var och en av de tre slagen tjänster.

Utredningens förslag, att även den obligatoriska skolans skolledare skall

kallas rektorer, har icke föranlett erinringar. Jag tillstyrker, att en gene­

rell övergång till denna titulatur sker i samband med de nu framlagda

organisationsförslagens genomförande. Benämningarna distriktsöverlärare

och »annan överlärare» skall således icke längre förekomma.

Den 1955 beslutade provisoriska benämningen studieledare bör på de

skäl utredningen anfört i detta sammanhang ersättas av benämningen

studierektor.

Beträffande förslagen rörande skolledarnas löner och stats­

bidragen till dessa önskar jag först framhålla, att det icke är min

mening att 1956 års riksdag skall ta ställning till de med en omorganiserad

skolledning förbundna lönespörsmålen, då dessa icke bör lösas på grundval

av endast det material som nu föreligger. Först sedan skolledarorganisa-

tionen i princip bestämts och de olika befattningshavarnas uppgifter och

ställning kunnat i detalj klarläggas, torde det vara möjligt att ta stånd­

punkt till lönesättningen av de olika skolledartjänsterna. Redan i samband

med de nu aktuella organisationsförslagen anser jag mig dock böra fram­

lägga följande synpunkter på denna fråga.

Skoldirektörs- och biträdande skoldirektörstjänsterna bör konstrueras

som fristående, lönegradsplacerade tjänster.

Ersättning till förste rektor bör utgå i form av särskilt arvode, utöver

den lön skolchefen åtnjuter som rektor. Arvodet synes böra vara detsamma

oberoende av vilken skolform rektorstjänsten är knuten till.

När det gällt lönesättningen för den största gruppen skolchefer — rek­

torerna — har skolstyrelseutredningen endast uppehållit sig vid den si­

tuation, som föreligger i kommuner, där försök med 9-årig enhetsskola

bedrives, och som kommer att föreligga, sedan enhetsskolan införts. Någon

ändrad lönesättning för rektorerna vid folkskolan enligt dess nuvarande

organisation har utredningen för sin del icke ansett sig böra ifrågasätta.

132

Detta senare spörsmål har enligt min mening icke heller något direkt

samband med de organisatoriska förändringar utredningen föreslår, utan

bör hållas skilt från dessa.

Vid bestämmandet av lönegradsplaceringen för rektorer, tillika skolche­

fer, i kommuner med försöksverksamhet måste övervägas, huruvida en

lönedifferentiering med hänsyn till lärarutbildningen bör genomföras och

huru lönesättningssystemet i så fall bör utformas mot bakgrunden av den

nya skolorganisationen samt med hänsyn till nu gällande grunder för löne-

gradsplacering av distrilctsöverlärare och realskolerektorer.

Också för skolledarna vid enheter av det obligatoriska skolväsendet bör

fristående lönegradsplacerade tjänster inrättas. Lönesättningen av dessa

måste ses i förhållande till vad som kommer att gälla beträffande de rek­

torer, som tillika är skolchefer. Det grundläggande spörsmålet blir, i vilken

mån skillnad skall göras i avlöningsförhållandena mellan rektorer, som är

ledare för skolväsen av samma omfattning, på den grunden att det i det

ena fallet rör sig om ledarskapet för en kommuns hela obligatoriska skol­

väsen och i det andra om ledarskapet för en del av detta och om ett i prin­

cip till den pedagogiska ledningen begränsat chefskap.

För nu ifrågavarande tjänster vid försöksskola eller enhetsskola upp­

kommer samma spörsmål om differentiering med hänsyn till lärarutbild­

ning som för den nyss berörda skolchefskategorien rektorer. Den lösning

som nås för dessa senare torde i princip också kunna gälla beträffande

de förra.

Till biträdande rektorer vid läroverk, studierektorer och tiilsynslärare

bör ersättning utgå i form av arvoden.

Statsbidrag till kostnaderna för den lokala fackliga skolledningen

skall enligt skolstyrelseutredningens förslag utgå med 78 procent till skoldi­

rektörernas och rektorernas vid det obligatoriska skolväsendet löner samt

till kostnaderna för arvode och nedsatt undervisningsskyldighet för förste

rektor. Till kostnaderna för studierektor skulle ersättning under försöks-

tiden utgå med 100 procent och därefter med 78 procent. Tillsynslärarnas

arvoden skulle staten betala till 50 procent.

Dessa förslag har kommit i ett nytt läge, sedan allmänna statsbidrags-

utredningen numera avgivit sitt betänkande om förenklad statsbidrags-

givning (SOU 1956:8), vilket på det närmaste berör statsbidragen på

skolans område.

Med hänsyn till att den föreslagna skolledarorganisationen icke är av­

sedd att träda i kraft förrän den 1 juli 1958, torde, i avvaktan på ställ­

ningstagandet till allmänna statsbidragsutredningens betänkande, några

särskilda förslag om statsbidrag till skolledarna icke böra eller behöva

framläggas.

133

Enligt min mening bör emellertid kostnaderna för den skolledarorga-

nisation jag i det föregående diskuterat i princip fördelas mellan stat och

kommun efter de grunder skolstyrelseutredningen förordat. Självfallet bör

dock de bidrag utredningen föreslagit anpassas efter och med eventuella

jämkningar inarbetas i det bidragssystem, som kan komma att bli en följd

av allmänna statsbidragsutredningens nu framlagda förslag, i vad dessa

rör skolväsendet.

En beräkning av kostnaderna för utbyggnaden av skolledaror-

ganisationen måste i stor utsträckning bygga på antaganden och kan en­

dast bli ungefärlig. Detta gäller redan om kostnadsberäkningen för ett

första verksamhetsår, då löne- och arvodesbeloppen för närvarande icke

är bestämda och än mer om kostnaderna för skolledarorganisationen i en

genomförd enhetsskola, enär även beräkningen av antalet skolledare av

olika slag, som kan finnas vid den tidpunkten, måste bygga på ren upp­

skattning.

Kostnaderna för det antal skolledare och biträdande skolledare, som

enligt mina i det föregående gjorda förslag bör finnas under det första år

den nya skolledarorganisationen träder i kraft, och för det antal, som en­

ligt mina antaganden kommer att finnas, sedan enhetsskolan helt genom­

förts, vilket jag förutsätter ha skett senast i början av 1970-talet, har med

ledning av utredningens och skolöverstyrelsens uppgifter beräknats så som

framgår av följande tablå (tab. 12).

I tablån har genomgående räknats med de lönebelopp, som gällde för år

1955, då såväl utredningen som skolöverstyrelsen haft att utgå från dessa.

Kostnadsökningarna har av samma skäl beräknats med budgetåret 1954/55

som jämförelseår. Beträffande tablån vill jag slutligen endast påpeka, att

genom den provisoriska reglering av studieledarinstitutionen, som skett

från och med innevarande redovisningsår, statsmakterna i princip redan

tagit ställning till de under punkterna 6 beräknade kostnaderna för studie­

rektorerna.

Avslutningsvis skall jag i korthet beröra den fråga, som utredningen

behandlat under rubriken »Kameral hjälp åt skolledarna». Enligt min

mening är det av vital betydelse för hela skolledarorganisationen, att frå­

gan om skolledarnas biträdeshjälp bringas till en acceptabel lösning. Ef­

fekten av de olika åtgärder, som vidtages i syfte att skapa en tillfreds­

ställande 'pedagogisk skolledning, går ju till väsentlig del förlorad om resul­

tatet huvudsakligen blir att vi får expeditionsmänniskor som tynges av

administrativa rutingöromål. Om staten åtager sig huvudparten av kost­

naderna för den fackliga ledningen, anser jag, att det från varje kommuns

sida bör betraktas som ett självklart och skäligt åtagande att sörja för

att de rent arbetstekniska förutsättningarna för skolledarna blir tillfreds-

Tab. 12. Ökade kostnader för den fackliga ledningen

1. Skoldirektörer och biträdande skoldirektörer ...................

2. Förste rektorer .............................................................................

3. Nya rektorstjänster i de minsta kommunerna...................

4. Rektorer vid enheter av det obligatoriska skolväsendet ..

5. Biträdande rektorer .....................................................................

C. Studierektorer ................................................................................

7. Tillsynslärare ..................................................................................

Kronor 1

Första verksamhetsåret

Beräknat

antal

Hela kost­

naden

Statens

andel

Ökning av statens

kostnader i jämf. med

1954/55.

40 + 14

1 900 000

1 480 000

1 11G000

230

897 000

760 000

760 000

35

280 000

218 000

218 000

212

3 800 000

2 960 000

910 000

10

60 000

60 000

60 000

60

315 000

300 000

300000

2 850

1 394 000

787 000

753 000

|

8 646 000

6 565 000

4117 000

Sedan enhetsskolan genomförts (1970/71)

Beräknat

antal

Hela kost­

naden

Statens

andel

Ökning av statens

kostnader i jämf. med

1954/55.

60

2 100 000

1 640 000

1 270 000

200

800000

690 000

690 000

35

280 000

218 000

218 000

235

4 180 000

3 260 000

1 000 000

15

90 000

90 000

90 000

600

3 135 000

2 690 000

2 510 000

2 600

1 250 000

700 000

675 000

11 835 000

9 288 000

6 483 000

1 300 000

1 170 000

1 170 000

10 535 000

8 118 000

5 313 000

1. Skoldirektörer och biträdande skoldirektörer ...............

2. Förste rektorer .........................................................................

3. Nya rektorstjänster i de minsta kommunerna...............

4. Rektorer vid enheter av det obligatoriska skolväsendet

5. Biträdande rektorer .................................................................

G. Studierektorer ...........................................................................

7. Tillsynslärare .............................................................................

Avgår kostnaderna för 130 rektorstjänster vid realskolor

1

3

4

135

ställande ordnade. Så är i alltför stor utsträckning ännu inte fallet. Skol­

styrelseutredningen har uttalat, att det otvivelaktigt finns starka skäl för

att som villkor för statsbidrag till skolledarnas löner föreskriva, att erfor­

derlig biträdeshjälp skall finnas på skolexpeditionen. Utredningen har dock

icke framlagt något förslag härom utan litat till att kommunerna själva,

efter eventuella ingripanden från mellaninstansemas sida, skall åstad­

komma tillfredsställande förhållanden.

Jag förutsätter, att utredningens förhoppningar i detta avseende kom­

mer att infrias. Jag ämnar noga följa utvecklingen på detta område.

136

IV. Skolväsendets regionala ledning

A. Nuvarande förhållanden

1. Den regionala ledningens organisation

a) Högre skolor och yrkesskolor

De allmänna läroverken, de högre tekniska läroverken, de högre kom­

munala skolorna, handelsgymnasierna samt de kommunala yrkesskolorna

är icke föremål för regional ledning i egentlig mening. Vissa begränsade

uppgifter beträffande dessa skolformer åligger dock regionala organ, främst

länsstyrelserna, vilka för samtliga skolformer utom handelsgymnasierna

utanordnar statsmedel och i fråga om de kommunala skolformerna även

är första instans vid besvär på kommunala grunder över den lokala skol­

myndighetens beslut. För de högre kommunala skolornas del är dock i vissa

fall domkapitlen besvärsinstans i sådana mål.

Över de allmänna läroverken i varje stift är biskopen ef orus och har i

denna egenskap att öva uppsikt över läroverken och särskilt över det sätt,

på vilket kristendomsundervisningen handhaves. Eforus har vidare att på

förslag av rektor bestämma tid för termins början och slut och tid för

årsavslutning med vissa klassavdelningar. Eforus skall också utse vittnen

för studentexamen och i mån av tid närvara vid årsavslutningar. För läro­

verk i andra städer än stiftsstaden förordnar eforus inspektor och äger

genom denne som sin ställföreträdare utöva de åligganden och befogen­

heter, som tillkommer eforus. I Stockholm finns en särskild eforalstyrelse.

De uppgifter som här angetts är inte av den art, att man om de myndig­

heter som fullgör dem kan säga, att de utövar regional ledning av de ifråga­

varande skolformerna. Såväl den administrativa som den pedagogiska led­

ningen av dessa utövas i huvudsak genom direkt kontakt mellan de cen­

trala statsmyndigheterna på skolans område, skolöverstyrelsen respektive

överstyrelsen för yrkesutbildning, och de lokala skolledningarna.

h) Folkskoleväsendet

På folkskolans område är förhållandena annorlunda. Väsentliga uppgif­

ter handhaves här av regionalt verksamma myndigheter.

D omkapitlen har sedan folkskolans tillkomst utövat och utövar

alltjämt över den lokala skolstyrelsen den närmaste ledningen av folk­

skolan. Domkapitlen består av biskopen som ordförande, två präster och

tre lekmän, varjämte i universitetsstäderna tillkommer två av teologiska

fakultetens professorer. För att domkapitlen skall äga tillgång till pedago­

gisk sakkunskap skall en av de tre lekmannaledarnöterna vara en av Kungl.

Maj:t efter förslag av domkapitlet förordnad person, som äger särskild

137

sakkunskap på folkundervisningens område (lagen om domkapitel 2 §

1 mom.). I domkapitlen är den juridiska och administrativa erfarenheten

företrädd av stiftssekreteraren, stiftsnotarier och amanuenser. Dessa eller

den skolsakkunnige ledamoten föredrager skolärendena i domkapitlen. Vid

handläggningen av besvärsmål har stiftssekreteraren säte och stämma i ka­

pitlet. Den egentliga beredningen av skolärendena ombesörjes dock av de

lokala skolstyrelserna och folkskolinspektörerna, vilka senare så gott som

undantagslöst avger yttranden i ärenden av detta slag och därigenom i

regel bestämmer ärendenas utgång.

Besvär över domkapitlens beslut prövas av Kung!. Maj:t.

Domkapitlens skoluppgifter. I 13 § lagen om domkapitel finns en all­

män bestämmelse om domkapitels åligganden. Beträffande befattningen

med undervisningsväsendet hänvisas i denna paragrafs 3 mom. till vad

därom är särskilt stadgat. Det grundläggande stadgandet återfinnes i kap.

24 § 3 kyrkolagen av år 1686, vilket ålägger biskoparna att ha uppsikt över

gymnasier och skolor. Denna uppsikt är, vad beträffar läroverken, enligt

praxis numera inskränkt till de med eforatet förknippade åligganden, för

vilka nyss redogjorts. I fråga om högre kommunala skolor och yrkesskolor

utövas den inte. I § 65 folkskolestadgan har emellertid intagits en parallell­

bestämmelse till kyrkolagens förutnämnda stadgande, enligt vilken det

åligger biskop och domkapitel i varje stift att ha »en sorgfällig uppsikt

över anstalterna för folkundervisningen samt vaka över deras ledning och

utveckling till uppfyllande av deras viktiga bestämmelse». I kraft av dessa

stadganden åligger det således ännu domkapitlen att utöva den lokala stat­

liga effektivitetskontrollen och allmänna uppsikten över folkskoleväsendet.

I praktiken är dock verksamheten inskränkt till fullgörandet av ett antal,

främst i folkskolestadgan men också i andra författningar, preciserade upp­

gifter. Skolstyrelseutredningen har på s. 181 ff i sitt betänkande samman­

ställt de viktigaste folkskolärenden med vilka domkapitlen tar befattning.

Domkapitlen fyller också den viktiga funktionen att i regel som första

instans pröva besvärsmål rörande folkskoleväsendet. De viktigaste av de

fall, där särskilt föreskrivits att klagan sker hos domkapitel, gäller beslut

om förordnande av kommunal folkskolinspektör, distriktsöverlärare eller

annan överlärare (Fst § 8 e), förslag, val eller beslut om tillsättning av folk­

skollärare (Fst § 22) och beslut om disciplinär åtgärd mot lärare (Fst

§ 32:3).

För handläggningen av besvärsärenden redogöres närmare längre fram.

Folks kolinspektionen är skolöverstyrelsens lokalorgan och

utövar numera realiter den direkta statsuppsikten och kontrollen över folk­

skoleväsendet såväl i pedagogiskt som administrativt hänseende. Översty­

relsen skall sammanhålla, leda och stödja inspektörerna i deras arbete. In­

spektörerna utövar formellt sett inte myndighetsfunktioner i egentlig me­

ning. I den män rätten att slutligt besluta i fråga som rör skoldistrikt ej

138

tillkommer den lokala skolstyrelsen utan överordnad myndighet, är det

principiellt domkapitlet — i vissa fall länsstyrelsen — eller skolöverstyrel­

sen, som skall fatta beslutet och ej inspektören.

Jämlikt kungl. brev den 29 september 1950 är riket sedan den 1 januari

1951 indelat i 51 folkskolinspektionsområden. Inom varje område har en

folkskolinspektör att öva tillsyn över och främja folkskoleväsendet. Om­

rådesindelningen är i det väsentliga oförändrad sedan 1920, då antalet

områden och inspektörer fastställdes till 52. De sex landstingsfria städernas

folkskoleväsen är icke underkastat statlig pedagogisk inspektion men sor­

terar i administrativt och ekonomiskt avseende under statens inspektörer.

För närmare uppgifter om de nuvarande folkskolinspektionsområdenas

storlek m. m. torde få hänvisas till skolstyrelseutredningens betänkande,

i vilket såsom bilagor intagits dels en sammanställning som siffermässigt

belyser områdenas storlek från skilda synpunkter, dels ock en karta, varav

områdesgränserna och inspektörernas stationeringsorter framgår.

Folkskolinspektörerna och nomadskolinspektören är pedagogiskt utbil­

dade tjänstemän i lönegrad Ca 34. Vid deras sida har icke ställts någon

fast administrativ personal eller kontorspersonal. Budgetåret 1955/56 står

370 000 kronor till disposition för ersättning åt inspektörerna för utbetalda

arvoden till biträdeshjälp. Det innebär,_ att arbetskraft till en kostnad av

i genomsnitt 7 115 kronor kan ställas till varje inspektörs förfogande.

Enligt gällande bestämmelser i kungl. brev den 14 juni 1946 skall folk-

skolinspektör själv tillhandahålla tjänstelokal med värme, belysning och

städning, möbler och annan erforderlig rumsinredning samt telefon. Härför

erhåller inspektören ersättning av statsmedel. Direkt av statsmedel be-

strides kostnaderna för expenser i övrigt, såsom kontorsmateriel m. m.

Hyresersättningen (ersättning för tillhandahållande av tjänstelokal med

värme) bestämmes av länsstyrelsen med hänsyn tagen till den allmänna

hyresnivån på orten. Hyresersättning utgår för ett rum jämte tillhörande

biutrymmen och med högst vissa särskilt angivna belopp, varierande allt­

efter ortens invånarantal och belägenhet mellan 770 kronor i stad med

över 100 000 invånare och 440 kronor i ort belägen utanför tättbebyggt

samhälle. Föreligger särskilda skäl, får dock länsstyrelsen dels efter skol­

överstyrelsens hörande medgiva, att hyresersättning må utgå för mer än

ett rum med biutrymmen, dels ock bestämma hyresersättningen till högre

belopp än de nyss angivna.

Ersättning för tillhandahållande av möbler och annan rumsinredning i

tjänstelokal utgår med 125 kronor per år.

Beträffande telefon gäller, att inspektören skall ha telefonförbindelse

anordnad till tjänstelokalen eller i omedelbar anslutning till denna. Ersätt­

ning i detta hänseende utgår efter ett visst system. Erfordras enligt skol­

överstyrelsens beprövande för bostad och tjänstelokal två av varandra

oberoende telefonapparater, ersättes hela kostnaden för tjänstetelefonen.

Kostnaderna för folkskolinspektionen har för budgetåret 1955/56 i riks-

staten upptagits med sammanlagt 2 229 100 kronor, därav 1 775 000 kro­

nor till avlöningar (370 000 kronor till biträdeshjälp) och 454 100 kronor

till omkostnader.

139

Folkskolinspektionens arbetsuppgifter är talrika och utomordentligt

mångskiftande.

De grundläggande bestämmelserna om inspektörernas verksamhet finns

i den 1914 utfärdade, ännu gällande instruktionen för folkskolinspektö­

rerna. (KK 1914: 489 med senare ändringar.) Av denna framgår, att folk-

skolinspelctionen är tänkt som ett kontrollerande och rådgivande organ och

icke som en beslutande myndighet. Detta har likväl icke hindrat, att in­

spektörerna successivt också tillagts en faktisk beslutanderätt i åtskilliga

frågor. Emellertid gäller med något enstaka undantag, som ovan fram­

hållits, att vid oenighet mellan den lokala skolstyrelsen och inspektören

i någon fråga, denna skall hänskjutas till annan myndighet för avgörande.

Härigenom upprätthålles i varje fall till formen i det väsentliga inspektio­

nens ursprungliga karaktär. Utan undantag synes den regeln iakttagas,

att inspektör icke äger delegera någon av sina arbetsuppgifter på biträ­

dande personal, vilket gör organisationen tungarbetad.

Om inspektörens allmänt inspekterande verksamhet föreskrives i instruk­

tionen inledningsvis följande:

Folkskolinspektör åligger att i enlighet med denna instruktion och i övrigt gällande

föreskrifter, under inseende av [folkjskolöverstyrelsen, inom det honom anvisade inspek­

tionsområdet hava tillsyn över folkskoleväsendet samt främja dess utveckling. För sådant

ändamål har han att förskaffa sig noggrann kännedom om skolväsendets tillstånd och

behov, övervaka, att gällande författningar efterlevas, befordra åtgärder för skolväsen­

dets ändamålsenliga anordning inom de särskilda skoldistrikten samt genom upplysningar

och råd understödja det vid skolorna bedrivna arbetet.

Tillsynen, som främst skall utövas genom besök i skoldistrikten, om­

fattar förutom folk- och småskolor även fortsättningsskolor, högre folk­

skolor (efter skolöverstyrelsens bestämmande), vissa enskilda skolor, skol­

hem samt skolverksamheten vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Detalje­

rade föreskrifter om hur inspektionsverksamheten skall bedrivas har läm­

nats i skilda avseenden.

Enligt instruktionen skall inspektören också fullgöra vissa »administra­

tiva åligganden». Han har således att, om skäl till anmärkning beträffande

skolväsendet föreligger, tillställa skolstyrelsen skriftligt meddelande i äm­

net eller hos domkapitel eller skolöverstyrelsen påkalla erforderliga åtgär­

der, att till myndigheter av olika slag lämna de upplysningar och avge de

yttranden som erfordras, att gå kommunala skolmyndigheter, lärare och

målsmän tillhanda med upplysningar i frågor, som faller inom hans verk­

samhetsområde, att granska statsbidragsansökningar och skolstatistiska

uppgifter samt att, då nytt skolhus skall uppföras, yttra sig över skoltomts

läge och granska ritningar till skolbyggnader. Instruktionen ålägger vidare

inspektören att halvårsvis till skolöverstyrelsen avgiva rapport över före­

tagna inspektionsresor samt att årligen till överstyrelsen och domkapitlet

avlämna berättelse rörande skolväsendets tillstånd och utveckling.

De efterhand fattade besluten om folkskoleväsendets utbyggnad och för­

bättring genom statsbidrag till allt flera pedagogiska och skolsociala ända­

mål har helt naturligt medfört nya uppgifter för folkskol inspektionen, vilka

inte framgår av instruktionen. Alla åtgärder, som vidtagits och vidtages

inom folkskoleväsendet, förutsätter emellertid praktiskt taget utan undan­

140

tag inspektörernas medverkan på olika sätt som organisatörer och kon­

trollörer.

Den inspekterande verksamheten och den verksamhet som utövas genom

vägledning och information till skolstyrelser, skolledare och lärare i peda­

gogiska och skolorganisatoriska spörsmål är folkskolinspektionens vikti­

gaste. Innebörden av denna verksamhet kan och behöver inte i detalj an­

givas. Dess kvantitativa omfattning skall strax belysas.

Skolstyrelseutredningen, som ansett det befogat att åtminstone genom en

summarisk uppräkning ge en antydan om vilka olika slag av administra­

tiva ärenden folkskolinspektörema sysslar med, redovisar i sitt betänkande

en sammanställning av 102 skilda ärendegrupper (s. 187 ff).

Länsstyrelserna. Besvär på kommunala grunder över skoldistrikts

beslut i ärenden av ekonomisk natur prövas i regel av länsstyrelsen som

första instans. Härutöver handlägger länsstyrelse huvudsakligen ärenden

rörande skolbyggnader och statsbidrag.

Försöksverksamhetens regionala samarbetskom-

m i 11 é e r. Från läsåret 1952/53 har skolöverstyrelsen indelat riket i tolv

regioner, var och en med en särskild samarbetskommitté för det pedago­

giska instruktionsarbetet i samband med försöksverksamheten. Kommit­

téerna består av seminariernas rektorer, statens folkskolinspektörer och

försöksdistriktens kommunala skolledare inom respektive regioner ävensom

en representant för regionens läroverk. Sedan läsåret 1954/55 utgör även

Stockholm en dylik region.

2. Domkapitlens och folkskolinspektionens arbetsbörda

1945 års folkskolesakkunniga undersökte i detalj i vilken omfattning

folkskolärendena belastade domkapitlen och redogjorde i sitt betänkande

för folkskolinspektionens arbetsbörda och arbetsförhållanden i övrigt. Skol­

styrelseutredningen har kompletterat follcskolesakkunnigas undersökningar.

Domkapitlen. Folkskolesakkunnigas undersökning omfattade, vad

domkapitlen beträffar, aren 1937—46, d. v. s. den första tioårsperioden

efter det att den nya domkapitelsorganisationen trätt i kraft. Utredningens

undersökning har omfattat dels femårsperioden 1947—51, dels ock åren

1952—54.

Under tioårsperioden utgjorde hela antalet av samtliga domkapitel hand-

lagda ärenden 182 610, av vilka folkskolärendena utgjorde 22 procent eller

41 002 stycken. Av dessa var emellertid 16 661 ad actaärenden, vilket mot­

svarar drygt 40 procent av samtliga folkskolärenden. Under den följande

femårsperioden var det totala antalet domkapitelsärenden jämförelsevis

något högre än under den föregående tioårsperioden. Folkskolärendenas

relativa andel sjönk emellertid från 22 till 15,l procent, och av de hand­

lagda folkskolärendena var något mer än 42 procent ad actaärenden.

141

Under åren 1952—54 har det totala antalet av domkapitlen årligen hand­

lagda ärenden ökat till omkring 23 000 per år. Folkskolärendenas procen­

tuella andel har sjunkit till 5,9 procent av dessa. Antalet skolärenden höll

sig tämligen konstant fram till och med 1948, varefter en kraftig nedgång

märks, först mellan åren 1948 och 1949 och sedan mellan 1950 och 1951.

Således sjönk antalet handlagda folkskolärenden från 1948 till 1953 med

inte mindre än 69,8 procent.

Varje domkapitel handlade under år 1954 i medeltal 99 skolärenden.

Högsta antalet hade Uppsala stift med 170 och lägsta Visby stift med 49.

I båda fallen utgjorde antalet ad actaärenden 28 procent.

Den arbetstid som åtgått för folkskolärendenas handläggning inom dom­

kapitlen har stadigt sjunkit. Uppgifter har av skolstyrelseutredningen er­

hållits angående det genomsnittliga antalet arbetstimmar per vecka, som

domkapitlens personal (den skolsakkunnige, kanslipersonal och biträdes-

personal) tillsammans nedlägger på dessa ärenden. Härav framgår att me­

deltalet timmar per vecka och domkapitel, som under tioårsperioden ut­

gjorde 14,4 och under den följande femårsperioden 9,4, för de senaste åren

sjunkit till 6,9 timmar.

F olkskolinsp ektio nen. Folkskolesakkunniga fann vid sin under­

sökning av inspektörernas arbetsförhållanden, att antalet inom samtliga

inspektionsområden diarieförda ärenden, som 1942/43 uppgick till 61 367,

under den följande femårsperioden ökat med 27 601 ärenden eller med

45 procent.

I de angivna siffrorna torde innefattas praktiskt taget alla till inspektö­

rerna inkomna skrivelser, alltså även ad actaärenden och sådana ärenden,

som brukar föras i s. k. samlingsnummerdiarium, samlingsdiarium och

andra speciella diarier, t. ex. för statistik och dylikt. Skolstyrelseutredningen

har infordrat uppgifter från varje inspektör angående antalet diarieförda

ärenden under åren 1951 och 1952 med ad actaärendena särskilt angivna.

Sedan folkskolesakkunniga gjorde sin undersökning, har folkskolinspek-

tionens diarieföring emellertid omlagts, så att flera olika diarier numera

föres, varför det skulle ge ett alltför osäkert resultat att direkt jämföra

med tidigare erhållna siffror. Det kan emellertid konstateras, att antalet

1952 inkomna ärenden kraftigt sjönk i jämförelse med budgetåret 1946/47

vilket var det senaste, som folkskolesakkunniga angav och att siffran för

1952 snarast torde närma sig den för de första åren under 40-talet redo­

visade. Detta torde i huvudsak kunna anses vara en följd av kommun­

reformen. Reduceringen av antalet skoldistrikt med mer än hälften måste

ju återverka på detta sätt och i de inspektionsområden, där en väsentlig

minskning av skoldistriktens antal skett, synes en lättnad åtminstone i

rent expeditionelit avseende också ha inträtt för inspektörens del.

Under år 1952 diariefördes hos inspektörerna i vissa av de största om­

rådena mer än 2 000 ärenden. Vanligen höll siffran sig emellertid mellan

1 000 och 1 500. Genomsnittligen torde egentliga, i huvuddiarierna införda

ärenden med frånräknande av ad actaärenden år 1952 ha upgått till 600 å

700 per inspektör.

Det är av särskilt intresse att se, hur stor del av sin tid inspektörerna

vid sidan av sina administrativa åligganden kan ägna åt verksamhet ute

på »fältet». 1945 års folkskolesakkunniga lämnar den upplysningen, att

antalet tjänsteresdagar i medeltal för perioden 1941—46 uppgick till 141,4

per år. Högsta antalet uppgivna resdagar var 178 och lägsta 101.

142

Skolstyrelseutredningen har erhållit uppgifter rörande medeltalet res­

dagar under åren 1951 och 1952 från 50 inspektörer. Härav framgår att

i genomsnitt 134 dagar per år under perioden användes för inspektions-

resor. Högsta antalet resdagar var 179 och lägsta 90, vilket innebär en

minskning av genomsnittstalet med 7,4 dagar jämfört med femårsperioden

1941—46.

Minskningen av antalet resdagar tyder på att de administrativa arbets­

uppgifterna ökar och att den konstaterade minskningen av ärendeantalet

icke medfört någon lättnad i detta hänseende. Härvidlag är ju också arbets­

uppgifternas antal av mycket mindre betydelse än deras art. Av de 24 in­

spektörer, som ansett sig kunna lämna uppgifter om den genomsnittliga ar­

betstiden på expeditionen under icke-resdagar, har många uppgivit 11—12

timmar jämte arbete under sön- och helgdagar.

Det har förut angetts, att det belopp som genomsnittligen disponeras av

folkskolinspektörerna för biträdeshjälp budgetåret 1955/56 uppgår till

7 115 kronor. I själva verket fördelas tillgängligt anslag årligen av skol­

överstyrelsen efter en bedömning av de olika inspektörernas behov, och

beloppen varierar ganska kraftigt. Enligt överstyrelsens bestämmande skall

för innevarande budgetår de högsta beloppen utgå till inspektörerna i

Stockholms läns södra inspektionsområde (21 000 kronor), Göteborgs och

Bohus läns södra inspektionsområde (14 300 kronor), Malmöhus läns södra

inspektionsområde (11 100 kronor) och Uppsala läns inspektionsområde

(10 100 kronor). Nio inspektörer erhåller mindre än 5 000 kronor. Lägsta

beloppet har tilldelats inspektören i Norrbottens läns mellersta inspek­

tionsområde (3 600 kronor).

Ur skolstyrelseutredningens betänkande inhämtas att folkskolinspektö­

rerna år 1952 såsom biträden anlitade personer med följande utbildning och

till följande antal:

F. d. folkskolinspektör........................................................ 2

Pensionerad överlärare ...................................................... 4

Överlärare ............................................................................ 16

Tillsynslärare ...................................................................... 5

Folkskollärare ...................................................................... 37

Seminarielärare ................................................................... 3

Kvinnligt skrivbiträde ....................................................... 26

Skrivbyrå ........................................................................... 2

Diverse utbildning ............................................................. 14

Summa 109

I medeltal anlitade således varje inspektör något mer än två personer som

hjälp. Av lämnade uppgifter framgår, att enbart skrivbiträdeshjälp endast

anlitas i två fall. I övrigt har personal med erfarenhet från folkskolan an­

vänts, i det stora flertalet fall jämte skrivhjälp i någon form.

Skolstyrelseutredningen, som år 1953 tillfrågade folkskolinspektörerna

bland annat angående deras behov av arbetsbiträde meddelar härom i

sitt betänkande, att av 50 inspektörer, som besvarade utredningens enkät

rörande bland annat dessa spörsmål, var 37 obetingat av den uppfattningen,

att det åvilade dem administrativa uppgifter av sådan omfattning, att dessa

skulle ge full sysselsättning åt en för dylika uppgifter särskilt utbildad

tjänsteman.

143

Folkskolinspektörerna i Gotlands läns, Kristianstads läns västra, Örebro

läns norra, Kopparbergs läns västra och norra, Västerbottens läns mellersta

och norra, Norrbottens läns mellersta och norra inspektionsområden (9

stycken) ansåg icke, att det inom deras områden skulle kunna beredas full

sysselsättning åt en administrativt utbildad kraft.

Inspektörerna i Uppsala läns, Kopparbergs läns östra, Gävleborgs läns

södra och mellersta samt Norrbottens läns södra inspektionsområden (5

stycken) var tveksamma på denna punkt. Emellertid ansåg endast två in­

spektörer, i Norrbottens läns mellersta och norra områden, att en för en­

bart kontorsgöromål utbildad befattningshavare i stort sett skulle ge dem

den hjälp i arbetet som behövdes.

De fyra inspektörerna i Gotlands läns, Kopparbergs läns västra och

norra samt i Norrbottens läns mellersta inspektionsområden ansåg, att del­

tidsanställd personal vid sidan av folkskolinspektören kunde tillgodose

deras behov av arbetshjälp.

3. Handläggningen av vissa grupper av ärenden

a) Inledning

Ett klarläggande av vilka uppgifter och befogenheter, som lämpligen

bör tillkomma eventuella nya mellaninstanser, bör helt naturligt ha skett

innan ställning tages till dessas organisation och arbetsformer. Skolstyrelse­

utredningens förslag rörande huvuduppgifterna för nya mellaninstanser

redovisas därför i det följande. Det torde emellertid vara behövligt att dess­

förinnan, såsom bakgrund till utredningens förslag om ändrad handläggning

av vissa ärendegrupper av betydande principiell vikt, redogöra för hur dessa

ärenden nu handlägges samt för de förslag till ändring häri, som under

senare tid framlagts. De ärendegrupper det gäller är skolbyggnadsärenden,

disciplinärenden samt besvärsärenden.

b) Skolbyggnadsärenden

Enligt gällande bestämmelser (folkskolestadgan § 52) är skoldistrikt skyl­

digt att anskaffa och underhålla lämpliga skollokaler. För anskaffande av

nya lokaler för folkskolan, däri inbegripet den 9-åriga enhetsskolan, och

för utförande av mera omfattande ändringsarbeten kan statsbidrag erhållas

jämlikt KK 1945:882. Förutsättningen för att statsbidrag skall kunna utgå

är, att skolöverstyrelsen förklarat, att lokalerna är behövliga. Statsbidragets

storlek bestämmes på grundval av de beräknade kostnaderna för de lokaler

som förklarats erforderliga samt kostnaderna för vissa inventarier. Bidrags­

beloppet beror vidare på skoldistriktets ekonomiska bärkraft. Statsbidra­

gen kan i genomsnitt beräknas utgå med omkring 40 procent av byggnads-

kostnaderna.

Statsbidrag utgår också till anskaffande av provisoriska skolbyggnader

(KK 1948:438).

Huvuddragen av ett vanligt byggnadsärendes handläggning enligt av

skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar är följande:

144

1. I samråd med statens folkskolinspektör verkställer skolstyrelsen nog­

grann utredning rörande det föreliggande behovet av skollokaler.

2. Sedan utredningen enligt p. 1 gjorts, underställes frågan om behovet

av skollokaler skolöverstyrelsens prövning. Framställningen inges till folk­

skolinspektören.

3. Sedan skoldistriktet erhållit överstyrelsens beslut i behovsprövnings-

ärendet, kan skoldistriktet uppgöra skissritningar till byggnadsföretaget.

4. Skissritningarna underställes skolöverstyrelsen för s. k. förhands­

granskning. Framställningen inges till inspektören.

Undantagsvis kan framställningen om behovsprövning och förhands­

granskning göras samtidigt, om det gäller byggnadsföretag av mindre om­

fattning och inspektören vid utredningen enligt p. 1 funnit, att så bör ske.

5. Sedan överstyrelsen granskat skissritningarna, inger skoldistriktet

ansökan om statsbidrag till bestridande av kostnaderna för byggnadsföre­

taget via folkskolinspektören, länsstyrelsen och skolöverstyrelsen till Kungl.

Maj:t. För ansökningen användes fastställt formulär. Länsstyrelsens upp­

gift är att avge utlåtande angående den procentsats, efter vilken stats­

bidraget bör utgå, samt insända bevis om att skoldistriktets beslut om

byggnadsföretaget vunnit laga kraft.

Sedan skoldistriktet tilldelats statsbidrag samt byggnads- och igångsätt-

ningstillstånd erhållits, kan halva statsbidraget lyftas, när byggnadsföre­

taget sättes i gång. Rekvisitionen ställes till länsstyrelsen och insändes till

folkskolinspektören, som till- eller avstyrker utanordnandet. Sedan bygg­

naden kommit under tak, erhålles 1/4 av det återstående statsbidraget.

Rekvisitionsförfarandet är detsamma. När byggnaden färdigställts avsynas

den av folkskolinspektören med biträde av en av länsstyrelsen utsedd bygg-

nadssakkunnig. Återstoden av statsbidraget utanordnas därefter.

Ansökan om statsbidrag till kostnader för provisoriska klassrumsbygg-

nader behöver inte föregås av särskild behovsprövning och förhandsgransk­

ning.

Folkskolans och den högre skolans byggplanering är numera samordnad

inom skolöverstyrelsens organisationsavdelning.

Statsbidrag till kostnaderna för uppförande av skolhem utgår nu enligt

två olika kungörelser, nämligen KK 1936:202 ang. statsbidrag till skol-

hemsbyggnader och deras inredning samt KK 1945:594 ang. statsbidrag

till skolhem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare

vid dylikt skolhem.

Statsbidrag enligt den förra författningen utgår endast till skoldistrikt

för uppförande av skolhem åt folkskolans elever, enligt den senare till kom­

mun eller annan huvudman för uppförande av skolhem för elever i prak­

tiskt taget alla övriga skolformer. De båda kungörelserna överensstämmer

i allt väsentligt. Kungl. Maj:t bestämmer i båda fallen bidragsbeloppens

storlek. Gäller det skolhem för folkskolan, bestämmes dock bidraget enligt

kungörelsens lydelse från fall till fall. Bidraget till andra skolhem utgår

med 75 procent av verkliga kostnaderna med möjlighet för Kungl. Maj:t

att, om särskilda skäl föreligger, höja bidraget till 90 procent av dessa kost­

nader. Handläggningen av bidragsärendena är också något olika. Ansök­

ning om bidrag till skolhem för folkskola skall av skoldistrikt för gransk­

ning inges till folkskolinspektören, som vidarebefordrar den till länsstyrel­

sen, vilken med eget yttrande och lagakraftbevis insänder ärendet till skol­

överstyrelsen, som i sin tur avger utlåtande och överlämnar ärendet till

Kungl. Maj:t.

143

Är det fråga om skolhem för elever vid annan skolform än folkskola,

inges handlingarna, jämlikt författningen, till länsstyrelsen och av denna

direkt till Kungl. Maj:t. Enligt praxis höres emellertid såväl folkskolinspek­

tören som skolöverstyrelsen även i dessa ärenden.

Till kostnaderna för tillhandahållande av

tjänstebostäder

åt folkskolans

(inklusive försöksskolas) lärare utgår statsbidrag till skoldistrikt jämlikt

kungörelsen 1946: 887. Beslut om dylikt bidrag meddelas av Kungl. Maj:t.

Bidrag utgår enligt fastställda grunder till kostnaderna för såväl tjänste-

bostads anskaffande som om- eller tillbyggnad eller mer omfattande änd­

ringsarbeten av sådan bostad. Är det fråga om nybyggnad av tjänstebostad,

utgår statsbidraget med 20 000 kronor, om bostaden är avsedd för ordi­

narie folkskollärare, och med 14 000 kronor, om den är avsedd för annan

lärare, dock att statsbidraget inte må överstiga fyrtio procent av de styrkta

byggnadskostnaderna. Till kostnaden för om- eller tillbyggnad eller mer

omfattande ändringsarbeten utgår bidraget med 25 procent av ett av Kungl.

Maj:t med hänsyn till de beräknade kostnaderna fastställt belopp.

Ansökan om statsbidrag upprättas enligt av skolöverstyrelsen fastställt

formulär och inges via folkskolinspektören och överstyrelsen till Kungl.

Maj:t.

I boställsordningen för folkskolans lärare (KK 1946: 883) har bland

annat getts bestämmelser om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet.

Härjämte har särskilda anvisningar utfärdats av skolöverstyrelsen.

c) Disciplinärenden

Ordinarie och icke-ordinarie lärare vid allmänna läroverk, högre kom­

munala skolor, kommunala yrkesskolor samt folk- och fortsättningsskolor

är underkastade dels ämbetsmannaansvar enligt 25 kap. strafflagen dels

ock disciplinärt ansvar enligt bestämmelser i respektive skolstadgor.

Mål om ämbetsbrott av lärare handlägges städse vid allmän domstol;

sista instans är högsta domstolen.

Disciplinärt ansvar.

I disciplinärt hänseende lyder ordinarie lärare i

läroämnen och rektorer vid

allmänt läroverk

under skolöverstyrelsen. För­

utsättning för disciplinär åtgärd är enligt 197 § läroverksstadgan, att det

finns giltig anledning till anmärkning i fråga om fel eller försummelse i

tjänsten eller beträffande lärarens eller rektorns vandel. Svårare åtgärd än

varning kan ej vidtagas av överstyrelsen; eftersom förevarande tjänster är

fullmaktstjänster, kan suspension och avsättning endast ådömas av dom­

stol. Under behandling av disciplinärenden (liksom under behandling av

mål om ämbetsbrott vid domstol) kan läraren, om skäl därtill finns, av

skolöverstyrelsen avstängas från tjänstens utövning. Överstyrelsens beslut

om varning eller avstängning kan överklagas i regeringsrätten.

För icke-ordinarie lärare i läroämnen gäller samma bestämmelser; dock

kan, om anmälan till åtal ej skett, den myndighet, som anställt läraren,

även entlediga honom från hans anställning.

Ordinarie lärare i läroämnen och rektor vid

höcjre kommunal skola

lyder

i disciplinärt hänseende under skolans styrelse (79 § stadgan för kommu­

nala realskolor, 62 § stadgan för kommunala flickskolor och 66 § stadgan

för högre folkskolor). Förutsättningarna för disciplinärt ingripande är de­

samma som beträffande ordinarie liirare vid allmänt läroverk. Såsom disci­

plinstraff kan emellertid här, förutom varning, även förekomma suspen-

10

146

sion och avsättning. Angående användningen av de olika straffarterna gäl­

ler följande. Den felande skall i första hand tilldelas varning. Låter han sig

inte rätta därav, kan styrelsen, allt efter felets beskaffenhet, antingen till­

dela honom förnyad varning eller också för viss tid, högst sex månader,

skilja honom från befattningen och den därmed förenade avlöningen; sty­

relsen dock obetaget att, där felet är av svårare beskaffenhet, i stället av­

sätta honom. Har förnyad varning eller suspension befunnits verkningslös,

bör styrelsen avsätta honom. Beslut om suspension får ej verkställas förrän

det vunnit laga kraft. Beslut om avsättning skall underställas skolöver­

styrelsen. Under samma förutsättningar som beträffande lärare vid allmänt

läroverk kan avstängning från tjänstens utövning förekomma. Skolstyrel­

sens beslut om varning, suspension, avsättning eller avstängning kan över­

klagas hos skolöverstyrelsen, vars beslut i sin tur kan överklagas i rege­

ringsrätten. Denna kan icke endast upphäva det överklagade beslutet utan

även sätta annat disciplinstraff i stället för det ådömda.

Om icke-ordinarie lärare gäller, att skolstyrelsen skall, om han ådaga­

lägger försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande, tilldela ho­

nom »lämplig varning» eller skilja honom från anställningen. Suspension

kan således inte förekomma ifråga om dessa lärare. Klagan över beslut om

varning eller entledigande kan föras hos skolöverstyrelsen och i regerings­

rätten.

Även ordinarie folkskollärare lyder i disciplinärt avseende under skolans

styrelse (folkskolestadgan § 32). De disciplinstraffrättsliga bestämmelserna

är desamma som för ordinarie ämneslärare vid högre kommunal skola med

följande undantag. Innan styrelsen avgör disciplinärende eller fråga om av­

stängning, skall yttrande inhämtas från statens folkskolinspektör. Beslut

om avsättning skall ej underställas högre myndighet men får ej verkställas

förrän det vunnit laga kraft. Styrelsens beslut om varning, suspension, av­

sättning eller avstängning överklagas hos domkapitlet; över dess beslut

kan klagan föras i regeringsrätten, vilken har samma befogenheter som i

mål mot lärare vid högre kommunal skola. Beträffande lärare vid fortsätt-

ningsskola gäller i förevarande hänseende i stort sett detsamma som be­

träffande ordinarie folkskollärare; dock kan suspension ej ådömas.

Icke-ordinarie folkskollärare är i fråga om varning och avstängning från

utövande av befattningen underkastad samma bestämmelser som ordi­

narie sådan lärare.

Lärare vid kommunal yrkesskola, som innehar pensionsberättigad tjänst,

intar i disciplinärt avseende ungefär samma ställning som en ordinarie folk­

skollärare (KK 1955:503 34 §). Dock gäller, att folkskolinspektör ej be­

höver höras och att skolstyrelsens beslut om avsättning skall underställas

överstyrelsen för yrkesutbildning för prövning och godkännande.

Ordinarie övningslärare följer samma disciplinregler som ordinarie lärare

i läroämnen inom vederbörande skolform. Extra ordinarie övningslärare,

som gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, kan omedelbart

entledigas, vare sig han anställts tillsvidare eller för viss tid (övningslärar-

stadgan 31 § 3 mom.).

Den myndighet, under vilken en lärare lyder, kan välja mellan att be­

straffa tjänstefel i disciplinär väg och att ange det till åtal. I sakens natur

li"ger dock, att den senare vägen måste väljas, när tjänstefelet anses för­

tjäna frihetsstraff, när det anses förtjäna längre suspension än myndig­

heten själv kan ådöma samt när det anses förtjäna avsättning och läraren

147

är tillsatt genom fullmakt. Vederbörande åklagare är alltid skyldig att på

eget ansvar pröva, om åtal skall väckas, och är i detta hänseende helt obe­

roende av disciplinmyndighetens beslut. I mål om ämbetsbrott har dom­

stolen viss möjlighet att räkna läraren tillgodo redan ålagt disciplinstraff.

d) Bes v ä r ö v er lokal skolmyndighets beslut

F olkskole väsen det (utom Stockholm). Där församling ännu har

skolväsendet om hand, kan beslut rörande skolväsendet, alltefter ärende­

nas beskaffenhet, fattas av kyrkofullmäktige (-stämma) eller skolråd och,

om särskild fortsättningsskolstyrelse utsetts, av denna. Fördelningen av

befogenheterna mellan de kommunala organen regleras dels av bestäm­

melserna i församlingsstyrelselagen i dess före den 1 januari 1955 gällande

lydelse, dels av specialförfattningar, främst folkskolestadgan.

Där skolväsendet är en angelägenhet för den borgerliga kommunen, hand-

lägges skolärendena av stads- eller kommunalfullmäktige och folkskole-

styrelsen samt, om sådan utsetts, av fortsättningsskolstyrelsen.

1930 års skolstyrelselag konstruerades som ett undantag från regeln att

folkskoleväsendet skulle vara en församlingsangelägenhet. Anknytningen

till den kyrkliga lagstiftningen framträder klart i fråga om besvärsregle-

ringen. Angående fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut hänvisas

således i skolstyrelselagen (19 §) till vad i lag eller författning finnes stad­

gat beträffande talan mot beslut av skolråd. De grundläggande bestämmel­

serna härom återfinnes i 68—71 §§ församlingsstyrelselagen i dess lydelse

före den 1 januari 1955.

Med visst undantag är de grundläggande bestämmelserna om besvär

desamma, oavsett om skolväsendet är en borgerligt eller en kyrkligt kom­

munal angelägenhet.

Besvär över beslut av

julimäktige

kan endast anföras på s. k. kommunala

besvärsgrunder. Fråga skall alltså vara om felaktighet i förfarandet eller

om maktöverskridande från de beslutandes sida. Vid besvär på de nämnda

grunderna prövas endast beslutets laglighet och icke dess riktighet eller

lämplighet.

Beträffande beslut av

skolstyrelse

(skolråd, folkskolestyrelse, fortsätt­

ningsskolstyrelse) gäller, om beslutet fattats med stöd av kommunallagar­

nas allmänna bestämmelser, detsamma som nyss sagts om besvär över full­

mäktigebeslut. Har beslut fattats på grund av stadgande i specialförfatt­

ning, vilken saknar bestämmelse om besvär över beslutet, gäller i princip

samma sak jämlikt 71 § församlingsstyrelselagen i dess gamla lydelse. Finns

åter särskild besvärsbestämmelse i specialförfattning, skall vad* denna säger

om besvär äga tillämpning. Besvär i sistnämnda fall kan enligt allmänna

förvaltningsrättsliga grunder föranleda icke blott att det överklagade be­

slutet upphäves utan också att positiv rättelse sker.

Besvär på kommunala grunder över lokal skolmyndighets beslut skall

jämlikt församlingsstyrelselagens tidigare lydelse i första instans anföras

hos

länsstyrelse

eller

domkapitel.

I huvudsak kan sägas att domkapitel

prövar, då målen rör undervisningen och skolans organisation, samt läns­

styrelse, då fråga är om skoldistrikts ekonomiska angelägenheter.

Kompetensfördelningen mellan länsstyrelse och domkapitel har i försam­

lingsstyrelselagen skett efter målens natur. Huruvida kyrkofullmäktige eller

skolrådet fattat beslutet är i detta avseende utan betydelse. Är skolväsendet

den borgerliga kommunens angelägenhet prövas emellertid fullmäktigebe­

148

slut även i skolfrågor alltid av länsstyrelsen. Här gäller naturligt nog kom­

munallagens (76 §) och icke församlingsstyrelselagens besvärsbestämmel-

ser. Detta är den enda punkt, där olika besvärsregler gäller, beroende på

om skolväsendet är församlingens eller den borgerliga kommunens ange­

lägenhet.

I de fall besvär på grund av stadgande i specialförfattning (självförvalt-

ningsbesvär) må anföras över beslut av folkskolestyrelse och skolråd är

domkapitel i regel första besvärsinstans. I nyare författningar såsom öv-

ningslärarstadgan och de kungl. breven som reglerar försöksverksamheten

med enhetsskola har dock

skolöverstyrelsen

införts som besvärsinstans, där

prövningen traditionellt bort tillkomma domkapitlen.

Högsta instans i alla skolärenden utom sådana, som angår »skolväsen­

dets ordnande», är

regeringsrätten.

Den prövar således besvär över såväl

domkapitels som länsstyrelses beslut. Angår ärendet skolväsendets ord­

nande, avgöres det av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Rör klagan beslut av domkapitel eller skolöverstyrelsen med anledning

av sökt fastställelse å skolmyndighets beslut (t. ex. angående förflyttning

av lärare), skall regeringsrätten med eget utlåtande överlämna målet till

avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet (3 § regeringsrättslagen). Samma

procedur tillämpas, då klagan föres över förrättat val av ordinarie lärare

och talan riktas mot det förslag, varå valet grundar sig. Riktar sig besvären

enbart mot valet, avgöres målet av regeringsrätten.

De högre k ommunala skolorna. För de fyra förekommande

skolformerna gäller ensartade bestämmelser om besvär över de lokala skol­

myndigheternas beslut. Samtliga dessa skolor synes vara knutna till den

borgerliga kommunen. Fullmäktiges beslut i ärenden rörande dem över­

klagas följaktligen hos länsstyrelsen. I fråga om besvär över skolstyrelses

beslut är

skolöverstyrelsen

första besvärsinstans i följande, i respektive

stadga angivna fall, nämligen om beslutet rör: ledigförklarande av lärar-

befattning, tillsättning eller entledigande av ordinarie eller extra ordinarie

lärare eller av tillsynslärare, förslag beträffande förordnande av rektor,

tjänstledighet för nu nämnd befattningshavare, honom meddelad föreställ­

ning och varning, hans skiljande från tjänsten för viss tid eller honom

ådömd avstängning från utövande av tjänsten. Samtliga fall rör lärarperso­

nalens förhållanden.

Om besvär över skolstyrelses beslut i andra frågor än de här uppräk­

nade gäller i princip vad i lag eller författning finns stadgat om besvär

över beslut av skolråd. Följaktligen prövar

domkapitel

även beträffande

dessa skolformer besvär över skolstyrelses beslut inom området för såväl

oreglerad som reglerad förvaltning. Överstyrelsens och domkapitlens beslut

överklagas hos Kungl. Maj:t.

De kommunala yrkesskolorna. Över beslut av yrkesskol-

styrelse skall besvär anföras hos överstyrelsen för yrkesutbildning. Dom­

kapitlet är icke besvärsinstans och har ej heller i övrigt någon befattning

med denna skolform. Enär besvärsbestämmelsen är generell, torde över­

styrelsen, ehuru det här är fråga om skolor, för vilka kommunerna har

ekonomiskt ansvar, äga att materiellt pröva alla lokalstyrelsens beslut.

Högsta instans är Kungl. Maj:t.

De allmänna läroverken. Ändring i beslut av lokalstyrelse

vid allmänt läroverk sökes hos skolöverstyrelsen (Lvst § 209). Domkapitel

är ej i något fall besvärsmyndighet. Överstyrelsens beslut överklagas hos

Kungl. Maj:t.

149

B. Tidigare diskussion

1. Vissa tidigare reformförslag rörande den regionala

skolledningens organisation m. m.

Efter hemställan av riksdagen erhöll 194 5 års folks 1c olesak-

kunniga den 19 oktober 1945 i uppdrag att även utreda frågan om

domkapitlens eventuella slopande som mellaninstanser för folkskoleväsen­

det. De sakkunnigas förslag (SOU 1948: 28) innebar kort sammanfattat:

att en ny mellaninstans, kallad skoldirektion, skulle inrättas för visst

område, kallat skoldirektionsområde, vilket skulle sammanfalla med exis­

terande folkskolinspektionsområde,

att skoldirektionen skulle bestå av fem ledamöter: tre lekmän, varav en

skulle vara ordförande, och två fackmän, varav den ene skulle vara folk­

skolinspektören, vilken som regel skulle vara föredragande i skoldirektio­

nen och benämnas statens skoldirektör,

att till skoldirelctionerna skulle överföras dels samtliga folkskolärenden,

som handlades av domkapitlen — med undantag av besvärsärenden, vissa

tjänsteföreningsärenden samt sådana ärenden, som kunde decentraliseras

till de lokala skolmyndigheterna — dels ock vissa ärenden, som handlades

av skolöverstyrelsen, främst sådana som avsåg organisationsplaner, skol­

skjutsanordningar, bestämmande av antalet icke-ordinarie lärartjänster (i

vissa fall), fastställande av instruktion för distriktsöverlärare m. fl.,

att skoldirelctionerna därjämte skulle vara huvudmän för sådana lärar­

tjänster, som vore gemensamma för flera skoldistrikt, t. ex. övningslärar-

och reservvikarietjänster, utöva den disciplinära myndigheten över folk-

och fortsättningsslcolans lärare samt slutligen erhålla vissa uppgifter som

distriktsstyrelse,

att skolöverstyrelsen och länsstyrelserna skulle inträda som besvärsin-

stanser för folkskoleväsendet,

att skoldirektören skulle handlägga i huvudsak samma ärenden, som

ankom på folkskolinspektören,

samt att för skoldirektionen och skoldirektören skulle upprättas ett ge­

mensamt kansli, vars chef skoldirektören skulle vara med biträde av en

heltidsanställd direktionssekreterare med placering till en början i lönegrad

Cg 22.

De sakkunnigas förslag, som helt var begränsat till folkskolan, framlades

ungefär samtidigt med att 1946 års skolkommission presenterade sitt stora

principbetänkande. Då hela skolväsendets framtida organisation härigenom

ställdes under debatt, kunde en lösning efter folkskolesakkunnigas linjer

endast förutsättas bli ett provisorium, varför förslaget, som dessutom under

remissbehandlingen blev föremål för mycket delade meningar, inte lagts till

grund för lagstiftning.

1 9 4 6 års skolkommission berörde frågan om skolväsendets

mellaninstanser ytterst knapphändigt och framlade icke något särskilt för­

slag härom. I propositionen nr 133 till 1950 års riksdag förordade departe­

150

mentschefen ytterligare överväganden av spörsmålet och i anslutning här­

till gjorde särskilda utskottet (1950:3) följande uttalande.

Enligt departementschefens mening tarvar frågan om skolans framtida

regionala inspektion och ledning ytterligare överväganden, varvid bland

annat bör beaktas, vilka funktioner man vill tillämna mellaninstanserna

vid lärartillsättningen. Utskottet anser det för skolans utveckling angeläget,

att frågan om mellaninstanserna snarast möjligt löses. Bland annat kunna

vissa frågor om decentralisation inom skolförvaltningen icke med framgång

upptagas, så länge ingenting kan utsägas om den regionala ledningens ut­

formning. Över huvud sammanhänger arbetsfördelningen mellan de regio­

nala och lokala organen så nära med frågan om dessa organs konstruktion,

att ett mycket intimt samarbete torde bliva nödvändigt mellan de utred­

ningar, som komma att behandla spörsmålen om mellaninstanserna och den

lokala förvaltningen. På ärendets nuvarande stadium vill utskottet endast

framhålla vikten av att även inom mellaninstanserna såväl den pedago­

giska sakkunskapen som lekmannasynpunkterna effektivt få göra sig gäl­

lande och att de personer, som skola bära ansvaret för mellaninstansernas

verksamhet, också beredas möjlighet att ägna skolfrågorna den tid dessa

kräva. Man bör ha rätt att av mellaninstanserna vänta något mer än en

rutinmässig handläggning av löpande ärenden.

1948 års länsstyrelseutredning framlade i sitt betän­

kande (SOU 1950: 28) ett alternativ till folkskolesakkunnigas mellaninstans-

förslag att tagas under övervägande vid frågans vidare behandling. Under

förutsättning att länsstyrelserna fick den organisation, som utredningen i

betänkandet förordade, borde en särskild skolsektion organiseras inom varje

länsstyrelse med en skolman som chef. Till sektionen skulle inspektörer

knytas eller, om det vore lämpligare, placeras ute i särskilda inspektions­

områden. Den vid länsstyrelsens verksamhet i övrigt föreslagna lekmanna-

medverkan kunde utan svårighet också omfatta skolfrågorna.

2. Vissa tidigare reformförslag rörande handläggningen av

disciplinärenden

Sveriges folkskollär arförbund hemställde år 1936 hos

Kungl. Maj:t, att folkskolestyrelsernas disciplinära befogenheter gentemot

lärare måtte överflyttas till annan myndighet. Framställningen tillstyrktes

av skolöverstyrelsen, som förordade, att domkapitlen borde besluta an­

gående disciplinära bestraffningsåtgärder mot lärare. Initiativet till dessa

åtgärder och verkställandet av den erforderliga utredningen borde dock

fortfarande ankomma på skolrådet.

1945 års folkskolesakkunniga berörde i sitt betänkande

(SOU 1948: 28) även frågan om den disciplinära myndigheten över folkskol­

lärarna. Efter att ha redogjort för hur den disciplinära bestraffningsrätten

151

utövas beträffande vissa andra, med folkskollärarna i anställningshänseende

jämförliga grupper av befattningshavare (lärare vid högre kommunala sko­

lor, präster och polismän) uttalade de sakkunniga bland annat, att de nämn­

da tjänstemannagrupperna vore underkastade disciplinär bestraffning på

ungefär samma sätt som folk- och fortsättningsskolans lärare. Emellertid

förelåge en skillnad såtillvida som de myndigheter, som utövade denna be­

straffningsrätt, alltid inom sig inrymde antingen person med juridisk utbild­

ning eller ämbetsman, som handlade under ämbetsmannaansvar, eller båda­

dera. Denna anordning torde vara ägnad att skapa större säkerhet i bedö­

mandet av disciplinmålen ävensom att ingiva de berörda befattningshavar­

na större trygghet inför avgörandena. Beträffande folkskolestyrelserna där­

emot funnes icke några bestämmelser om att juridiskt utbildad person eller

ämbetsman skulle ingå i sådan styrelse. Även om skolstyrelserna i stort sett

i sin dömande verksamhet handlat med stor grannlagenhet, torde likväl skäl

föreligga att överföra deras dömande befogenhet till annan myndighet. De

sakkunniga föresloge i sådant hänseende den av dem förordade nya mellan-

instansen. Härigenom skulle bland annat vinnas större enhetlighet vid be­

handlingen av disciplinmål. Mellaninstansen skulle enligt de sakkunnigas

förslag i regel bestå av fem ledamöter (skoldirektören, tre lekmän och en

lärare), men vid handläggning av disciplinmål skulle såsom ytterligare leda­

mot inträda eu lagfaren person.

1948 års fö rhandlingsrättskom mitte, som hade i

uppdrag att utreda frågan om vidgad förhandlingsrätt för stats- och kom­

munalanställda tjänstemän, vilka är underkastade ämbetsansvar, samt där­

med sammanhängande frågor, har också framlagt förslag om väsentliga

förändringar i det för sådana tjänstemän nu gällande disciplinstraff rättsliga

systemet (se SOU 1951:54). Av betänkandets innehåll torde här endast böra

nämnas följande.

Disciplinär åtgärd beslutes av den statliga eller kommunala myndighet,

varunder tjänstemannen lyder. Frågan, under vilken myndighet tjänste­

mannen i förevarande hänseende skall anses lyda, får avgöras från fall till

fall. Såvitt kommunala tjänstemän angår, äger vederbörande kommun be­

sluta härom, där icke annat föreskrivits i lag eller författning. Den admi­

nistrativa rättskipningen i disciplinmål föreslås — i överensstämmelse med

kommitténs strävan att lägga arbetsrättsliga och icke offentligrättsliga syn­

punkter på tjänstemannaförhållandet — såtillvida skola försvinna, att

tjänsteman, som är missnöjd med meddelat disciplinbeslut, skall överklaga

detta icke hos överordnad administrativ myndighet utan hos en för hela

riket gemensam tjänstedomstol av samma typ som arbetsdomstolen. Lika­

ledes på grundval av nyssnämnda arbetsrättsliga betraktelsesätt föreslås

såsom disciplinstraff varning och avskedande samt, i stället för suspension,

mistning av lön under högst femton dagar. Andra reaktionsformer skulle

ej få förekomma. »Bruket att begagna ’erinran’ eller 'föreställning’ med

mer eller mindre klart definierad rättslig verkan måste alltså upphöra.»

(s. 182).

152

3. 1945 års folkskolesakkunnigas förslag rörande

handläggningen av besvärsärenden

1945 års folkskolesakkunniga ägnade (SOU 1948:28; Kap. V) ingående

uppmärksamhet åt besvärsinstitutets utformning på folkskoleväsendets om­

råde. Resultatet av den gjorda undersökningen sammanfattade de sak­

kunniga sålunda.

De sakkunniga har således kommit till den uppfattningen, att författ­

ning som reglerar skolförhållanden bör innehålla besvärsbestämmelse i

fråga om sådana beslut, beträffande vilka det ur allmän skolsyn-punkt sy­

nes önskvärt, att prövningen kan ske på andra än kommunala grunder.

För att få klarhet härutinnan måste en översyn av gällande författningar

företagas. Genom en dylik utredning blir det möjligt att få fram två huvud­

typer av besvär, dels sådana, som skola bedömas enligt kommunallagarnas

besvärsregler, kommunalbesvär, dels sådana, beträffande vilka skola gälla

allmänna förvaltningsrättsliga regler, förvaltningsbesvär. Avgörande för

frågan, huruvida beslut av lokal skolmyndighet kan angripas medelst för­

valtningsbesvär, skulle därför vara om i vederbörande specialförfattning

intagen besvärsbestämmelse äger tillämpning på beslutet. I övriga fall

skulle kommunalbesvärsreglerna vara tillämpliga. Med denna uppdelning

erhåller man en fast utgångspunkt för bedömande av vilken myndighet

som lämpligen bör pröva de olika besvären.

De sakkunniga framlade också förslag till instansordning av följande

innebörd.

De av folkskolesakkunniga föreslagna mellaninstanserna skulle träda i

domkapitlens ställe som regionala myndigheter för folkskolan. Av förslaget

följde, att domkapitlen skulle upphöra att vara besvärsinstans i mål rörande

folkskoleväsendet. Att överföra denna uppgift på de nya mellaninstanserna

ansåg de sakkunniga emellertid ej lämpligt. Det gällde således att finna

en annan myndighet, på vilken domkapitlets funktioner som besvärsinstans

kunde överflyttas.

Eftersom domkapitlen enligt gällande lagstiftning prövade såväl kommu­

nalbesvär som självförvaltningsbesvär, övervägde de sakkunniga, om man

borde bibehålla den rådande ordningen och i viss utsträckning låta en myn­

dighet pröva båda slagen av besvär, eller om man skulle låta en myndighet

pröva det ena och en annan det andra slaget. De myndigheter som av de

sakkunniga diskuterades som besvärsinstanser i domkapitlens ställe var

skolöverstyrelsen och länsstyrelserna. Dock kunde helt naturligt endast

överstyrelsen komma ifråga om på en och samma instans skulle överlåtas

att pröva såväl kommunalbesvär som självförvaltningsbesvär. Ehuru de

sakkunniga fann, att mål avseende oreglerad skolförvaltning kan ha sådant

samband med mål, som rör reglerad dylik förvaltning, att det emellanåt

är lämpligt att de prövas av samma myndighet, kom de till det slutresul­

tatet, att domkapitlens funktion som besvärsinstans i fråga om kommunala

besvär över beslut i skolfrågor helt borde övertagas av länsstyrelserna samt

att prövningen av självförvaltningsbesvär, med hänsyn till dessa måls be­

skaffenhet, borde överflyttas från domkapitlen till skolöverstyrelsen.

De sakkunniga förutsatte slutligen, att besvär över mellaninstansens be­

slut också skulle prövas av överstyrelsen.

153

C. Allmänna synpunkter på behovet av en meilaninstans

för skolväsendet

1. Skolstyrelseutredningen

Utredningen framhåller, att diskussionen om skolväsendets mellaninstan-

ser, som förts under lång tid, från -början och ganska långt fram i tiden

egentligen rörde sig om den vidare och principiellt betydelsefulla frågan

om kyrkans inflytande över undervisningen. Det samband mellan den

obligatoriska skolan och

kyrkan

, som består däri att domkapitlen är regio­

nala skolmyndigheter, betraktar utredningen som rent formellt och menar,

att frågan om kyrkans inflytande över undervisningen icke kan tagas upp

med utgångspunkt från frågan om domkapitlens vara eller icke vara som

skoladministrativa organ. Utredningen finner icke anledning att nu be­

döma mellaninstansfrågan annorlunda än som ett praktiskt organisatoriskt

problem.

Enligt den bestämning av begreppet meilaninstans som utredningen gör

är för närvarande endast domkapitlen mellaninstanser i egentlig mening.

Med en

ny

meilaninstans måste därför avses ett regionalt organ som först

och främst skulle träda i domkapitlets ställe.

På grundval av sina undersökningar rörande den nuvarande mellan-

instansens — domkapitlets — ställning och uppgifter som skoladminist-

rativt organ anser utredningen att läget nu kan sägas vara det, att dom­

kapitlen fyller funktionen som beslutskollegier vid sidan av folkskolin-

spektionen men att det endast i ett fåtal av de ärendetyper, vars hand­

läggning ankommer på domkapitlen, är oundgängligen erforderligt att för­

lägga beslutanderätten icke hos inspektören utan hos en flerhövdad regional

myndighet. Som sådan myndighet fyller domkapitlen med de uppgifter,

som nu tillkommer och rimligen kan tillkomma dem, enligt utredningens

bedömande icke någon vital funktion och deras existensberättigande som

skolorgan kan mycket starkt ifrågasättas.

Utredningen kommer närmast fram till att en meilaninstans med dom­

kapitlens nuvarande uppgifter och ställning icke är erforderlig vid sidan

av folkskolinspektionen. Huruvida det över huvud taget behövs en regional

skolmyndighet av

annan art

än en välorganiserad inspektion kan emellertid

enligt utredningens mening icke bedömas utifrån domkapitlens roll i detta

sammanhang, utan svaret på den frågan måste bli beroende på resultatet

av en undersökning av vilka uppgifter som finns att fylla nu och i fram­

tiden för en på ett lämpligare sätt organiserad meilaninstans. Härom fram­

håller utredningen följande.

Skolstyrelseutredningens förslag skall vara inriktade på det nya skol­

väsen, som skall utvecklas ur det nuvarande. Det är utredningens över­

154

tygelse, att det är av vikt, att även skolväsendets administration utformas

så, att den i möjligaste mån kan bidraga till att skapa förståelse och vinna

gehör för skolan och dess utvecklingsbehov. Utifrån denna uppfattning och

det förhållandet, att kommunerna skall bli huvudmän för en ännu vidare

sektor av skolväsendet än för närvarande, har utredningen vid sina över­

väganden av den regionala ledningens organisation icke kunnat finna det

vara tillfyllest att rationalisera och effektivisera den nuvarande ordningen

enbart genom att t. ex. slopa domkapitlen som mellaninstanser och upp­

rusta och omorganisera den nuvarande folkskolinspektionen till en effektiv,

för ett vidgat skolväsen avpassad skolinspektion. Något annat än en in­

spektion och något mer än en regional tjänstemannaförvaltning måste nu

skapas. Det föreligger nämligen, i synnerhet i början av det skede som före­

står på skolans område, behov av en mellaninstans, vars grundläggande

uppgift kan bli att ge den framväxande skolan det stöd, som endast blir

möjligt, om denna myndighet genom ett starkt lekmannainslag förankras

i de lokala intressena, så att även på regionsplanet medborgarrepresentan-

ter, som är förtrogna med det kommunala arbetet, får ansvar för och in­

flytande över skolans utveckling och ändamålsenliga utformning.

Utredningen påpekar vidare att beslutet om en 9-årig skola innebär en

väsentlig utbyggnad av den obligatoriska skolan och kommer att kräva

en kraftinsats av en regional myndighet och ställa den inför helt andra pro­

blem än om den hade att taga befattning med enbart folkskolan.

Realskolan är ämnad att uppgå i enhetsskolan och i stället för en en­

hetligt utformad, frivillig teoretisk utbildningsgång på detta stadium skall

man få skiftande linjer, utformade efter olika lokala förhållanden. I denna

organisation tillkommer obligatorisk yrkesutbildning som något helt nytt.

Det torde behövas.en betydande övergångstid, innan den 9-åriga skolan ge­

nomförts, men enligt utredningens uppfattning bör en organisatorisk sam­

ordning av olika skolformer snarast möjligt ske, och en successiv övergång

till enhetsskolan därigenom och genom en enhetlig regional administration

av i första hand de skolformer, som direkt beröres av skolreformen, under­

lättas. Det skulle innebära, att förutom folk- och fortsättningsskolan de

högre folkskolorna, de kommunala flickskolorna, de kommunala praktiska

realskolorna och de statliga realskolorna föres in under mellaninstanserna,

vilka från början av sin verksamhet bör befrämja skolutvecklingen i all­

mänhet och i synnerhet inrikta den mot den beslutade skolreformens mål.

Utredningen har emellertid övervägt, om det inte finns behov av en ny

mellaninstans med ett större verksamhetsområde än som i första hand för­

utsattes i direktiven, vilka räknar med en mellaninstans för en 9-årig skola

och övergångsvis för de mot denna nu svarande skolformerna, och anför

härom bland annat följande.

Behovet av en regionalt verksam myndighet med verkliga förutsättningar

att stödja och främja skolans utveckling föreligger i särskild grad i fråga

om yrkesutbildningen, såväl beträffande den som tänkes komma att ligga

inom enhetsskolans ram som — och i än högre grad — beträffande den

egentliga yrkesutbildningen över den obligatoriska skolans stadium. Yrkes­

utbildningens förestående, nödvändiga utbyggnad är ett utomordentligt vik­

tigt inslag i den nya given på skolans område. Det är här fråga om någon­

155

ting relativt nytt, en verksamhet som inte har den teoretiska skolans tradi­

tioner och bestående fasta organisation att bygga på. Ansvaret för utveck­

lingen av yrkesutbildningen kommer att i första hand vila på kommu­

nerna. Behovet av ett stödjande och planerande regionalt organ på detta

område är enligt utredningens mening uppenbart och utgör ett starkt motiv

för inrättande av nya mellaninstanser. Denna uppfattning delas i princip

av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga (SOU 1954: 11 s. 224—231).

Lika litet som det finns anledning att dra en gräns mellan enhetsskolans

y-linje och yrkesskolorna genom att lägga den förra men inte den senare

under en mellaninstans, finns det enligt utredningens mening skäl att hålla

gymnasierna utanför dennas planerande och samordnande verksamhet.

Gymnasiet torde visserligen komma att inta en särställning bland fram­

tidens allmänbildande skolformer i så måtto, som det allt fortfarande kom­

mer att vara en statlig skola, eftersom denna skolform mera än de flesta

andra måste förbli regional med ett lärjungeområde, som sträcker sig över

flera kommuner. Gymnasiernas antal kommer ganska säkert även i fram­

tiden att bli relativt ringa. Detta får dock icke innebära, att gymnasierna

isoleras från övriga skolformer. Då skulle syftet med skolreformen, att

skapa en skolorganisation som i möjligaste mån hänger organiskt och orga­

nisatoriskt samman, förfelas. Man får därför räkna med att gymnasiet även

i framtiden organisatoriskt förbindes med sin underskola, realskola eller

högstadium av enhetsskola. Enligt utredningens uppfattning bör detta vara

regel. Härigenom skapas en direkt kontakt mellan den kommunala enhets-

skolan och gymnasiet administrativt och pedagogiskt, och bägge skolorna

bör följaktligen sortera under mellaninstansen.

En rad skolsociala åtgärder bör vidtagas och skötas gemensamt för alla

skolformer, alltså även för gymnasiet, som i de allra flesta fall enligt utred­

ningens tidigare förslag kommer att lyda under samma lokala styrelse.

Lärare, som är knutna till en skolenhet av typen realskola eller högstadium

av enhetsskola + gymnasium, kommer att undervisa inom båda de skol­

stadier, som ingår i skolenheten. Ledningen för alla stadierna inom en

sådan skolenhet får också förutsättas bli densamma.

Det enda avseende där man under en övergångstid får räkna med en

mera väsentlig skillnad mellan stadierna gäller den pedagogiska inspek­

tionen, som för gymnasiets del tills vidare i huvudsak måste åvila skolöver­

styrelsen.

Om man ser till de uppgifter, som utredningen i det följande föreslår för

mellaninstansen, synes dessa böra omfatta praktiskt taget alla skolformer

inom regionen. Dit hör planeringsuppgifter, vid vilka man måste ta hänsyn

till gymnasiet för att planeringen skall bli fullständig och ändamålsenlig,

byggnadsuppgifter, organiserandet av kurser och sammanträden med sty­

relser, med flera åtgärder. I viss utsträckning bör också ärenden av admi­

nistrativ och ekonomisk natur rörande gymnasiet kunna decentraliseras

från skolöverstyrelsen till mellaninstansen. Det gäller framförallt frågor,

som _ när det är fråga om enhetsskola eller realskola — skall avgöras av

mellaninstansen.

Anjörda omständigheter talar för att även gymnasierna

hör sortera under en mellaninstans.

Utredningen har övervägt om också skolformer av mera speciell karaktär

än de nämnda bör föras in under nya regionala skolmyndigheter och anser

15G

att utöver de skolformer, som skall lyda under skolstyrelsen, även centrala

verkstadsskolor, handelsgymnasier, tekniska gymnasier och privatläroverk

skall ställas under mellaninstansens allmänna tillsyn och att mellaninstan-

serna skall medverka, då dylika skolor planeras samt då organisatoriska

förändringar beträffande dessa skall vidtagas. Om eller i vilken mån mel-

laninstanserna skall erhålla uppgifter rörande dessa skolors direkta ledning

och administration, har utredningen icke närmare ingått på, då ställning-

till detta spörsmål synes böra tagas först sedan erfarenhet vunnits av den

nya regionala organisationen.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det med hänsyn främst

till a) skolväsendets förestående expansion, b) kommunernas vidgade skol­

uppgifter, c) behovet av regional planering, samordning och ledning av

skolväsendet obetingat behövs mellaninstanser för skolväsendet samt att

det enligt utredningens uppfattning är önskvärt att nu skapa eller i varje

fall lägga grunden till en mellaninstans av ny typ och avsedd inte för ett

nioårigt utan för ett tolvårigt skolväsen.

2. Remissyttranden

Remissyttrandena över förslaget om en ny mellaninstansorganisation

ger ett tämligen oenhetligt och splittrat intryck genom sin rikedom på de­

taljsynpunkter och meningar om såväl denna organisations ordnande i all­

mänhet som om hur den bör ske i olika landsändar med hänsyn till för

dem redovisade särskilda förhållanden. Men ehuru det i åtskilliga detaljer

och även på några huvudpunkter framförts från utredningens förslag av­

vikande uppfattningar så är man, öppet uttalat eller underförstått, med de

tre undantag, vilka strax skall redovisas, ense med utredningen i stort om

att en omorganisation av den regionala skolledningen nu bör ske i den

riktning utredningen tänkt sig.

De tre remissinstanser som yttrat sig avstyrkande över mellan-

instansförslaget i princip är följande.

Folkskolinspektören i Kristianstads

läns västra inspektionsområde

anser sig icke kunna tillstyrka att dom­

kapitlens uppgifter angående skoiärenden övertages av de föreslagna läns-

skolnämnderna, vilka enligt inspektörens mening icke nu är påkallade.

Inom

domkapitlet i Västerås

har majoriteten av ledamöterna funnit sig

tvingad att uttala tvivel om den planerade mellaninstansens kompetens och

ansett, att man väl pa sakliga grunder kan ifrågasätta, om inte mellan-

instansfrågan kunde lösas genom erforderlig förstärkning av domkapitlen

och deras kanslier.

Länsstyrelsen i Gotlands län

har icke funnit det erfor­

derligt att inrätta nya mellaninstanser för skolväsendet utan förordat en

kanslimässig förstärkning av folkskolinspektionen.

De skilda ändringsförslagen rörande mellaninstansens organisation eller

uppgifter skall redovisas under vederbörande rubrik i det följande. Emeller­

157

tid kan det vara lämpligt att här sammanfattningsvis redogöra för hur re­

missinstanserna ställt sig till frågan om vilka skolformer som bör inordnas

under mellaninstansens verksamhet.

Liksom i fråga om den lokala organisationen, föreligger delade meningar

främst i fråga om de vrkesutbildande skolornas ställning och därnäst i

fråga om gymnasiernas inordnande under regional ledning. Överstyrelsen

för yrkesutbildning

,

som endast yttrar sig om skolformer, som sorterar un­

der ämbetsverket, avstyrker bestämt att någon av dessa inordnas under

de föreslagna länsinstanserna. Vad angår yrkesskolväsendet anför över­

styrelsen, efter att ha hänvisat till att yrkesutbildningens utbyggnad blivit

föremål för utredningar inom ett stort antal landsting, bland annat följande.

Överstyrelsen kan icke finna några skäl, som talar för att den under

landstingens ledning igångsatta planeringen av yrkesskolväsendets fort­

satta utbyggnad skulle kunna bättre handhavas av en statlig länsinstans

utan de resurser, som landstingens beskattningsrätt möjliggör. Det må

också här erinras om det nära samarbetet mellan landstingen och läns­

arbetsnämnderna i dessa frågor. Skolstyrelseutredningen har i fråga om

länsplaneringen icke beaktat yrkesutbildningens behov av nära anknyt­

ning till arbetsmarknaden. Ej heller har föreslagits en uppsättning befatt­

ningshavare i mellaninstansen med nödig kompetens för att handlägga ären­

den rörande yrkesutbildning. Det har icke föreslagits tillsättande av tek­

niskt, kommersiellt och husligt utbildade tjänstemän, som skulle ha kom­

petens för och helt kunna ägna sig åt ärenden rörande yrkesutbildningen.

Överstyrelsen finner icke heller, att utredningen anfört några motiv för

att vissa delar av yrkesundervisningen, t. ex. för jordbruk och skogsbruk,

icke föreslagits inordnade under mellaninstansen.

Svenska arbetsgivareföreningen avstyrker på i huvudsak samma grun­

der som överstyrelsen för yrkesutbildning, att mellaninstanserna skall taga

befattning med yrkesskolväsendet.

8 statens folkskolinspektörer, 2 domkapitel och 1 länsstyrelse avstyrker,

att yrkesskolorna och gymnasierna inordnas under mellaninstansen. Jf folk­

skolinspektörer avstyrker enbart i fråga om yrkesskolorna och 2 enbart

beträffande gymnasierna. Som skäl för yrkesskolornas och/eller gymna­

siernas undantagande från mellaninstansernas verksamhetsområde anföres

allmänt, att det är nödvändigt att begränsa dennas arbetsuppgifter, vilka,

även med en sådan begränsning, kommer att bli omfattande och kräva

framsynthet och omtanke hos den ansvariga ledningen.

Riksr åkenskap sverket förordar, att de allmänna läroverken, de högre

tekniska läroverken och de centrala verkstadsskolorna icke underställes de

regionala myndigheterna.

Såväl Svenska facklärarförbundet som Svenska yrkesskolföreningen, vilka

båda yrkat på separat lokal ledning av yrkesskolorna, intager en mera

obestämd hållning när det gäller yrkesskolornas regionala ledning. Båda

förbunden ifrågasätter om icke landstingen genom något av sina organ

158

kan få uppdraget att taga ansvaret för yrkesskolväsendets regionala plane­

ring och ledning. Lämpligheten av en sådan anordning bör enligt

Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation

utredas, innan en ny mellaninstans

med uppgifter rörande den egentliga yrkesutbildningen skapas.

Av hörda

kommunala remissinstanser

har endast 10 berört frågan om

yrkesskolornas ställning, därav 6 landsting. Klart avstyrkande av de se­

nare är

Blekinge läns landsting

i vad avser den yrkesutbildning som lands­

tinget bedriver.

Stockholms läns landsting

finner det rimligt och lämpligt,

att landstingen tillerkännes klar bestämmanderätt rörande planeringen på

länspianet av yrkesundervisningen. Likartade synpunkter anföres av

Väs-

ternorrlands läns landsting.

I yttranden från

Södertälje, Gustavsherg, Kniv-

sta och Malung

uttalas sympatier för att yrkesutbildningen i första hand

skall sortera under landstingen och ej under länsskolnämnden.

Om gymnasiernas ställning till mellaninstansen har 5 kommuner och 6

landsting yttrat sig. Av dessa avstyrker

Västra Vingåkers, Hultsfreds, Kal­

mar

och

Åhus

kommuner utredningens förslag.

Ur yttranden, i vilka mera allmänt hållna synpunkter anlagts på en

mellaninstansorganisation, kan som exempel följande, från remissinstanser

av olika kategorier, anföras.

Skolöverstyrelsen

uttalar.

Överstyrelsen biträder utredningens mening, att mellaninstanser är er­

forderliga och bör inrättas samt att under dem bör sortera även andra

skolformer än den nioåriga enhetsskolan och de mot denna svarande, över­

gångsvis anordnade skolformerna.

I samband härmed vill överstyrelsen fästa uppmärksamheten på ett

behov, som väl i och för sig icke kan anföras som motiv för inrättande av

mellaninstanser men vars tillgodoseende på det närmaste sammanhänger

med frågan om dessa instansers tillkomst, nämligen

behovet av en förbätt­

ring av folkskolinspektörernas arbetsförhållanden.

»Folkskolinspektionen

är», säger utredningen träffande, »i betraktande av sin betydelse en orga­

nisation av ringa omfattning och med blygsamma resurser till sitt för­

fogande». Vid upprepade tillfällen har överstyrelsen vänt sig till Kungl.

Maj:t för att få dessa resurser utökade. Vissa anslagshöjningar har också

beviljats, men dessa har ej varit tillräckliga för att den fortskridande pris­

stegringen och den oavlåtliga ökningen i inspektörernas arbetsbörda där­

med kunde kompenseras. Än mindre har dessa anslagshöjningar kunnat

medföra någon förbättring i inspektörernas arbetsförhållanden. Det synes

ha varit statsmakternas avsikt, att med lösningen av detta problem skulle

anstå, till dess klarhet vunnits i fråga om mellaninstansema. Överstyrelsen

vill nu på det allvarligaste framhålla, att genomgripande åtgärder för

åstadkommande av effektiva arbetsförhållanden och rimlig arbetsbelast­

ning för inspektörerna måste utan dröjsmål vidtagas, alldeles oberoende

av huruvida en positiv lösning av frågan om mellaninstansema kommer att

genom föreliggande utredning vinnas.

Överstyrelsen ansluter sig till utredningens förslag beträffande de skol­

former, som bör sortera under mellaninstansen utom i fråga om privatläro­

159

verken, vilka anses vara av ringa betydelse för den regionala planeringen.

Vidare anser överstyrelsen önskvärt, att även lantbruksundervisningsan-

stalter av regional karaktär, vilka spelar en viktig roll för yrkesutbildningen

och torde behöva tagas i anspråk för enhetsskolan, bör infogas i mellan-

instansernas arbetsområde.

Arbetsmarknadsstyrelsen

berör endast den föreslagna länsskolnämndens

funktion som ledare av det allmänna planeringsarbetet och konstaterar

därvid att ett starkt behov föreligger av regional planering av hela det

skolmässiga utbildningsväsendet.

Enligt styrelsens uppfattning skulle ett regionalt planeringsorgan kunna

få viktiga uppgifter vad gäller interkommunal samordning och planering

i skol- och yrkesutbildningsfrågor. De sakkunniga påpekar särskilt läns­

skolnämndens verksamhet vid planeringen av yrkesskolväsendet. Styrelsen

vill framhålla vikten av att man i detta planeringsarbete tar tillbörlig hän­

syn till näringslivets struktur och behov av arbetskraft med varierande ut­

bildning samt till den befolkningsmässiga situationen vid bedömning av

möjligheten att rekrytera till olika skolformer. Hänsyn måste också tagas

till planer beträffande industrilokalisering med åtföljande tätortsbebyg-

gelse. Skolväsendets utbyggnad och skolornas lokalisering torde på många

orter komma att bli av betydelse, när det av näringspolitiska skäl gäller att

kvarhålla eller eventuellt påverka inflyttning av arbetskraft. Det synes

därför angeläget, att skolplaneringsfrågorna blir föremål för prövning även

från allmän lokaliserings- och samhällsbyggnadssynpunkt.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott

erinrar om att utskottet tidi­

gare i skrivelse till utredningen understrukit önskvärdheten av att en mel-

laninstans för skolväsendet kunde åstadkommas, då de nuvarande förhål­

landena vore i hög grad irrationella, samt att därvid länet förordats som

verksamhetsområde.

Förvaltningsutskottet har fortfarande samma uppfattning som uttalades

i skrivelsen, och kan därför utan invändningar helt ansluta sig till skol­

styrelseutredningens förslag om länen som mellaninstansområde och inrät­

tande av länsskolnämnder som organ för mellaninstansen.

Förvaltningsutskottet ansluter sig även till utredningens förslag beträf­

fande länsskolnämndernas kompetensområde. Samordning av de olika skol­

formerna kräver en enhetlig regional planering. Det är lämpligt att läns-

skolnämnden har befogenhet att fastställa en för större områden än en

enda kommun lämplig skolorganisation. Vad gäller yrkesutbildningen torde

det vara otillfredsställande om utbyggnaden blir enbart beroende av pri­

märkommunernas initiativ. 1 anslutning till riksdagens beslut om yrkes­

utbildningens utbyggnad, har flera landsting redan tagit initiativ i avsikt

att åstadkomma en regional planering och samordning samtidigt med en

ökad egen insats från landstingens sida. Särskilt då det gäller de mindre

kommunerna och yrkesutbildningen krävs en regional instans med till­

räckliga befogenheter, så att en riktig planering kan åstadkommas.

Förvaltningsutskottet är sålunda helt införstått med önskvärdheten av

en samordning mellan det allmänna skolväsendet och yrkesutbildningen.

Skolstyrelseutredningen har lämnat lantmanna- och lanthushållsskolorna

ICO

utanför länsskolnämndernas befogenheter. I regel är landstingen huvudmän

för lantmanna- och lanthushållsskolor^. Mellan landstingen och länsskol-

nämnaerna skapas en förbindelse bland annat genom landstingens med­

verkan vid val av ledamöter i nämnden. Det finns knappast några skäl

som talar mot att även lantmanna- och lanthushållsskolorna liksom de

centrala verkstadsskolorna bör sortera under den föreslagna mellaninstan-

sen.

Läroverkslärarnas riksförbund

gör följande principiella deklaration.

Även om förbundet i det följande kommer att med avseende på de ar­

betsuppgifter, som av utredningen tillagts mellaninstanserna, anföra in­

vändningar, instämmes oreserverat i uppfattningen, att det föreligger ett

behov av regionala instanser, som inom vissa angivna stadier bör utöva

den direkta statliga inspektionsverksamheten och som aktivt skall med­

verka, då skolor av olika slag planeras eller då organisatoriska förändringar

av skolväsendet inom regionen ifrågasättes. Oavsett om arbetsuppgifterna

blir av den betydande omfattning, som utredningen föreslagit, eller en be­

gränsning kommer till stånd, menar även förbundet att instansens geogra­

fiska område bör sammanfalla med länsindelningen. Förbundet vill emeller­

tid samtidigt erinra om att t. ex. många gymnasiers upptagningsområden

sträcker sig in i angränsande län, varför det vid planering av regionskolor

blir alldeles nödvändigt med ett nära samarbete mellan länsskolnämnderna.

D. Uppgifter för en ny mellaninstans

1. Skolstyrelseutredningen

a) I nt e r ko mm un al a samordnings- och planerings-

uppgifter

Förslag

Frågan om skolplaneringen har genom 1950 års skolreform och än mer

genom beslutet om yrkesutbildningens utbyggnad fått särskild aktualitet

och bland uppgifterna för nya mellaninstanser anmäler den sig enligt ut­

redningens mening bland de främsta. Utredningen föreslår därför, att det

skall åligga mellaninstansen att tillse, att skolväsendet inom varje kommun,

i de delar det sorterar under mellaninstansen, blir ändamålsenligt planerat

och ordnat, samt att verka för sådan mellankommunal samverkan, som ska­

par bättre förutsättningar för en ändamålsenlig skolorganisation och för

pedagogiska anordningar av olika slag, såsom hjälpklassundervisning, an­

ställande av skolpsykolog och konsulenter.

Mellaninstansen skall fastställa organisationsplanen för kommunens skol­

väsen. I denna skall upptagas alla skolformer och skoltyper i kommunen,

som sorterar under den gemensamma skolstyrelsen, samt anges i vilka hän­

seenden skolorganisationen bygger på samverkan med annan kommun.

Kan överenskommelse om erforderlig samverkan ej träffas mellan två

161

eller flera kommuner för att åstadkomma en ändamålsenlig skolorganisa­

tion eller till denna hörande anordningar, skall mellaninstansen äga fast­

ställa den organisation, som enligt dess beprövande tillgodoser det allmän­

nas intresse av ett ändamålsenligt ordnat skolväsen. Kan kommunerna ej

överenskomma om kostnadernas fördelning i sådant sammanhang, skall

mellaninstansen äga fastställa också dem, enligt de anvisningar Kungl.

Maj:t utfärdar. Dessa skall enligt utredningens förslag grunda sig på prin­

cipen, att kommun skall äga åtnjuta ersättning för sina havda verkliga mer­

kostnader för anordningar som kommer annan kommuns barn tillgodo.

Slutligen föreslår utredningen också, att mellaninstansen, om den finner

särskilda skäl därtill föreligga, skall kunna förordna, att sådan samverkan

som här avses skall ske i kommunalförbundets form.

Motivering

Grunden för utredningens förslag rörande mellaninstansens uppgifter och

befogenheter, när det gäller skolplaneringen, är den omfattning en mellan­

kommunal samverkan nödvändigtvis måste få som en grundläggande förut­

sättning för att enhetsskolan skall kunna byggas ut i full utsträckning och

yrkesskolväsendet få den uppryckning som avsetts.

Utredningen har den uppfattningen att man, med reservation för av lo­

kala förhållanden betingade undantag, bör kräva ett befolkningsunderlag

på 4 000 invånare som minimum för ett enhetsskolans högstadium och att i

regel 5 000 bör eftersträvas.

Utredningen har delat in kommunerna i grupper efter invånarantal den

I januari 1953 (tab. 13).

Vid den ifrågavarande tidpunkten hade 55 procent av landets kom­

muner mindre än 4 000 invånare. Härtill kommer de kommuner, vilka på

grund av sin geografiska belägenhet inte kan inrätta en centralskola för

högstadiet trots tillräckligt befolkningsunderlag. Dessa förhållanden med­

för, att ett interkommunalt samarbete i ett mycket stort antal fall måste

komma till stånd, då enhetsskolans högstadium skall upprättas i större

skala.

Yrkesskolor och gymnasier åter kräver betydligt större befolkningsunder­

lag än ett enhetsskolans högstadium. 1952 års yrkesutbildningssakkunniga

beräknar, att ett rekryteringsunderlag på ca 20 000 invånare i regel fordras

för att man skall kunna bygga upp en yrkesskola, som kan erbjuda någon

nämnvärd differentiering i heltidskurser. De sakkunniga påpekar vidare,

att man vid ungefär 30 000 invånare har ett säkrare underlag för en rikare

differentiering — 10—15 heltidsavdelningar med 200—225 elever. I en

kommun med G 000 invånare blir differentieringsmöjligheterna ganska obe­

tydliga och den är i regel alldeles för liten för att ge underlag för tvååriga

kurser.

För gymnasium får man räkna med ett minsta befolkningsunderlag av

25 000 invånare för tvålinjigt gymnasium. Detta gäller i gynnsamma fall.

Med hänsyn till befolkningens varierande struktur bör man normalt räkna

med ett befolkningsunderlag av bortåt 40 000 människor för gymnasier med

två och 40 000—60 000 människor för gymnasier med tre linjer.

För att med ett konkret exempel belysa de samarbets- och samordnings­

problem, som kan förutses vid skolväsendets fortsatta utbyggnad, redogör

II

162

Tab. 13. Gruppindelning av kommuner efter invånarantal den 1/1 1953

Län1

under

2 000

2 000—

2 500

2 500—

3 000

3 000—

4 000

Totala

antalet

Varav

under

4 000

Uttryckt

i %

Stockholms.......

1 + 5

2 + 7

1

1 + 11

55

28

51

Uppsala............

2

4

5

7

25

18

72

Södermanlands ..

1+3

3

1 + 5

14

39

27

69

Östergötlands ...

3

2

6

1 + 12

47

24

51

Jönköpings .......

1

10

12

1 + 12

54

36

66

Kronobergs.......

6

4

12

12

44

34

77

Kalmar ............

1

1 + 8

2

13

50

25

50

Gotlands ..........

1

2

4

4

14

11

78

Blekinge ..........

2

1

3

4

25

10

40

Kristianstads ...

2

7

9

12

58

30

51

Malmöhus.........

1 + 2

10

15

24

72

52

72

Hallands ..........

5

6

9

2 + 10

39

32

82

Göteborgs och

Bohus ..............

1 + 5

5

6

1 + 10

44

28

63

Älvsborgs .........

5

7

12

13

67

37

55

Skaraborgs .......

5

8

7

13

56

33

58

Värmlands .......

1

7

8

11

52

27

51

Örebro ............

2

1

3

1+ 5

33

12

36

Västmanlands ..

2

3

3

28

8

28

Kopparbergs ..

8

7

2

8

50

25

50

Gävleborgs .......

3

3

2

6

42

14

33

Västemorrlands .

2

1

3

8

44

14

31

Jämtlands .........

5

4

4

12

35

25

71

Västerbottens ...

3

2

1+ 4

33

10

30

Norrbottens __

2

1

2

1+ 3

30

9

30

Summa

78

115

136

240

1036

569

55

193

329

569

1 Där två siffror förekommer anger den vänstra stad. 17 städer hade vid denna tidpunkt icke

över 4 000 invånare.

utredningen för hur förhållandena torde komma att utvecklas i Västman­

lands län och kommer till den uppfattningen, att icke någon kommun i

länet kommer att kunna vara eller få vara sig själv nog, ehuru Västman­

lands län av alla län har det minsta antalet kommuner med mindre än

4 000 invånare. Procentsiffran är 28. I 17 av länen är den minst 50. Det är

således enligt utredningens mening nödvändigt, att det vid skolplaneringen

i varje kommun tages hänsyn till de omkringliggande kommunerna och att

inte bara kommuner, som är ur stånd att klara sig själva tages med i en

regional planering. Utom för den egentliga skolorganisationen är plane­

163

ringen av betydelse för skolledarbehovet, skolpsykologorganisationen, skol­

skjutsarnas omfattning och behovet av skolhem och andra inackorderings-

möjligheter.

Beträffande yrkesutbildningens uppbyggnad anser utredningen, att sär­

skilda problem kommer att möta, då man på detta område i stor utsträck­

ning saknar en organisation att bygga på.

Den yrkesutbildning, som skall äga rum inom enhetsskolan och den, som

skall bygga vidare på den grund som läggs i klass 9 y, måste nära anpassas

efter näringslivets behov och i viss mån även efter den övriga skolorganisa­

tionen. Man måste här räkna med en betydelsefull insats av regionala skol-

organ som en förutsättning för ett gott resultat av det förestående uppbygg­

nadsarbetet, eftersom en enbart lokal planering av yrkesutbildningen har

mindre förutsättningar att bli tillfredsställande än en sådan planering för

övriga delar av skolväsendet. Det är således nödvändigt att för större regio­

ner klarlägga, vilka yrken som för området och dess uppväxande ungdom

är av sådan betydelse och omfattning, att två- eller flerårig utbildning bör

finnas med möjligheter att påbörja utbildningen under det nionde eller

eventuellt det åttonde obligatoriska skolåret. Att en planläggning sker just

med denna målsättning anser utredningen liksom 1952 års yrkesutbildnings-

sakkunniga vara av utomordentlig vikt för yrkesutbildningens hela utveck­

ling. Det måste ske en gemensam planering av den yrkesundervisning som

skall meddelas inom enhetsskolans ram och den som skall bygga vidare på

den där lagda grunden. I så stor utsträckning som möjligt bör därför enhets­

skolans praktiska utbildning under nionde skolåret organiseras som början

till en egentlig yrkesutbildning. Även där så ej kan ske samt för 9 y-elever,

som ej är definitivt yrkesbestämda, bör den vidare yrkesutbildningen om

möjligt organisatoriskt lämpas efter enhetsskolan.

Sedan det klarlagts för vilka yrken utbildning inom regionen bör äga rum,

får de lämpligaste orterna för förläggningen av denna utbildning utväljas,

varvid hänsyn måste tagas till redan befintliga utbildningsmöjligheter men

framför allt en undersökning göras av vilka nya utbildningsmöjligheter som

måste skapas. Vid överväganden rörande utbildningens förläggning får rese-

och inkvarteringsmöjligheter under utbildningstiden och förhållandet till

övriga delar av skolväsendet beaktas.

Yrkesutbildningen måste organiseras under intimt samarbete mellan lo­

kala och regionala skolmyndigheter, landsting, arbetsmarknadsmyndigheter

och representanter för näringslivet och dess organisationer och under de

centrala skolmyndigheternas ledning. En mängd detaljspörsmål kommer

därvid att möta. Ovan har vissa grundläggande problem av generell natur

lagts fram i syfte att belysa behovet av eu regional myndighet med starkt

lekmannainslag och lokal förankring för a tt lösa dem.

Sedan utredningen sålunda påvisat behovet av interkommunal samver­

kan på skolans område och den omfattning den torde få, går utredningen

in på frågorna om formerna för samarbetet,

om kostnadsfördelningen mel-

lan samverkande kommuner

samt om mellaninstansens uppgifter och befo­

genheter, när det gäller att fä samarbetet till stånd.

Utredningen erinrar om

att samverkan mellan skoldistrikt redan nu förekommer i ett stort antal fall

på det sättet, att barn från ett skoldistrikt mottages i ett annat distrikts

skolor. Domkapitel eller Kungl. Maj:t kan även ålägga ett distrikt alt mot­

taga elever från ett annat och fastställa ersättningen härför. Endast i ett

164

fåtal fall förekommer kommunalförbund på skolväsendets område. Våren

1954 var antalet 4.

Utredningen förutsätter, att det mellankommunala samarbetet trots ökad

omfattning även i fortsättningen i det stora flertalet fall skall kunna grun­

das på frivilliga överenskommelser, tillkomna under mellaninstansens med­

verkan. Får organisationsplanen den innebörd som utredningen föreslagit,

kan avtal mellan kommuner icke träffas, med mindre mellaninstansen prö­

var dem vara skolorganisatoriskt lämpliga.

Frivilliga överenskommelser kan träffas i det privaträttsliga avtalets

form eller i form av kommunalförbund. Enligt vad utredningen erfarit avser

kommunalförbundskommittén, med vilken utredningen samrått rörande

det interkommunala samarbetet på skolans område, att framlägga förslag

om ändrade bestämmelser rörande kommunalförbund, vilka skulle göra

denna offentligrättsliga sammanslutningsform mera användbar än för när­

varande. Kommittén och utredningen är emellertid ense om att rekommen­

dera det privaträttsliga avtalet som den normala formen för samverkan på

skolans område också i fortsättningen. Att draga upp några riktlinjer på

förhand rörande förutsättningarna för i vilka fall den ena eller andra for­

men skall väljas har de båda utredningarna icke funnit möjligt.

Med hänsyn till den stora vikt, som måste fästas vid att skolorganisatio­

nen blir så objektivt riktig som möjligt, anser utredningen att situationer

kan komma att uppstå, där enskild kommuns intressen av en egen skolas

placering eller av det egna skolväsendets organisation måste vika till för­

mån för en i en större regions intresse lämplig organisation. Mellaninstansen

måste därför ha möjligheter inte bara att följa skolväsendets utveckling

utan också att gripa in och föreskriva en samverkan mellan kommuner, när

överenskommelser inte kan träffas, på motsvarande sätt som domkapitlen

nu kan jämlikt § 6 mom. 3 folkskolestadgan. Kan parterna därefter inte

överenskomma om kostnadsfördelningen, skall mellaninstansen kunna be­

stämma också härom. Utredningen betonar, att det är av vikt att det be­

stämmes hur kommunernas kostnader för gemensamma skolanordningar

skall beräknas. Vid sina överväganden av spörsmålet har utredningen fun­

nit att den enda regel, som synes kunna ge ett rättvist resultat oavsett sam­

verkans omfattning, är att kommun, som skall ersätta annan, ersätter den­

nas verkliga merkostnader.

Beträffande behovet av tvångsmässigt skapade kommunalförbund fram­

håller utredningen, att sådant behov kan tänkas uppkomma först och

främst i de fall, där kommunerna icke kan enas om samarbetsformen, men

också i fall, där det efter en objektiv prövning befinnes olämpligt att sam­

verkan sker på grundval av avtal. Då utredningen erfarit, att kommunal­

förbundskommittén kommer att föreslå, att här avsedd tvångsmöjlighet

skall finnas, vilken uppfattning utredningen i princip delar, har utredningen

ansett, att det skall ankomma på mellaninstansen och icke på annan myn­

dighet att ålägga kommuner att bilda kommunalförbund på skolväsendets

område.

Något i författning reglerat direkt medinflytande för en kommun över

skolväsendet i en annan kommun, med vilken samverkan sker på grundval

av ett privaträttsligt avtal, anser utredningen icke böra finnas. Bedömes

gemensamma förvaltningsorgan vara behövliga, bör kommunalförbund

bildas.

165

b) Befattningen med skolbyggnad sären den m. m.

Förslag

Utredningen föreslår, dels att den prövning av lokalbehovet, som skall

ligga till grund för upprättandet av ritningar till byggnader för folkskolan,

skall göras av mellaninstansen i samarbete med länsarkitekten ävensom att

den skall granska skissritningarna till dylika byggnader, dels att prövning

av lokalbehovet skall företagas av mellaninstansen beträffande samtliga

skolformer, som föreslagits sortera under denna, och att därvid skall beak­

tas hela skolväsendets aktuella och framtida behov i det område, som kan

beröras av byggnadsföretaget.

Det bör vidare ankomma på mellaninstansen att i samråd med veder­

börande huvudman och andra berörda parter utreda behovet och place­

ringen av skolhem för alla under mellaninstansen sorterande skolformer

samt att taga initiativ till upprättande av skolhem, eventuellt gemensamma

för olika skolformer, där den finner det påkallat. Enligt utredningens me­

ning föreligger inga skäl att i fortsättningen ha två författningar med lik­

artade bestämmelser om skolhem.

Vidare föreslår utredningen, med hänsyn till att statsbidragen till tjänste­

bostäder utgår med fixerade belopp eller efter en given procentsats, att

statsbidragsärenden rörande tjänstebostäder skall slutbehandlas i mel­

laninstansen.

Motivering

Det är enligt utredningens mening ställt utom all fråga, att en central

ledning av skolbyggnadsverksamheten och av statsbidragsgivningen är nöd­

vändig och till gagn för skolväsendet i dess helhet. Det slutliga avgörandet

av ritningarnas utformning och byggnadsföretagets omfattning bör därför

alltjämt ligga centralt. Men å andra sidan föreligger det enligt utredningens

uppfattning många fall, där ritningar skulle kunna göras upp på grundval

av en regional bedömning av lokalbehovet och skolorganisationen med till­

räckligt stor säkerhet, för att den långa omgången med två förberedande

centrala prövningar skulle kunna undvaras.

Om utredningen av lokalbehovet, skolans placering och skolorganisatio­

nen överhuvudtaget liksom skissritningarnas upprättande sker i nära kon­

takt med mellaninstansen och sedan prövas av denna, torde däri ligga erfor­

derliga garantier för att den centrala granskningen i samband med stats-

bidragsansökningen icke skall behöva föranleda omfattande justeringar eller

omarbetningar. Skulle tveksamhet råda redan på de förberedande stadierna,

bör naturligtvis skoldistrikt efter samråd med mellaninstansen ha möjlig­

heter att liksom nu låta överstyrelsen pröva ärendet etappvis, men reglerna

härom bör inte vara tvingande.

Enligt gällande ordning må endast fullt kvalificerad arkitekt av skol­

distrikt anlitas för att rita skolbyggnader, till vilka statsbidrag skall utgå.

För den bedömning, vilken skulle ankomma på mellaninstansen, skulle sär­

skild arkitekt därför inte behöva anlitas av denna, eftersom den avgörande

granskningen av byggnadsföretaget även ur arkitektsynpunkt handhaves

166

av experter i skolöverstyrelsen. Möjligheten att vid behov rådfråga länsarki­

tekten eller annan arkitekt skulle vara tillfyllest för mellaninstansens del.

Det framhålles slutligen, att den byggnadsverksamhet det här gäller i hög

grad är en kommunal angelägenhet, där huvuddelen av kostnaderna faller

på kommunen. Utredningen finner det därför angeläget, att de statliga in­

gripandena blir så litet markerade som möjligt, utan att det allmännas be­

rättigade krav på rationellt anordnade och billiga byggnader eftersättes.

c) Me ll ani

71

stansen som disciplinär myndighet

Förslag

De disciplinära befogenheterna gentemot lärare och skolledare vid folk-

och fortsättningsskolor (försöksskolor, enhetsskolor), högre kommunala sko­

lor och kommunala yrkesskolor skall överflyttas från de lokala skolstyrel­

serna till mellaninstanserna, dock att dessas beslut om avsättning av ordi­

narie lärare eller skolledare skall underställas skolöverstyrelsen eller, om

det gäller lärare eller rektor vid yrkesskola, överstyrelsen för yrkesutbild­

ning.

Skolöverstyrelsens disciplinära befogenheter gentemot lärare och skol­

ledare vid allmänt läroverk skall överflyttas på mellaninstansen.

Motivering

Enligt utredningens uppfattning intager lärarna en i flera avseenden öm­

tålig ställning. För att undervisningen skall kunna bedrivas på rätt sätt och

få avsedd verkan, krävs således bl. a., att lärarna besitter en viss auktoritet

och åtnjuter respekt från elevernas sida. Det är också nödvändigt, att lä­

rarna av barnens föräldrar omfattas med förtroende. Disciplinära åtgärder

mot lärarna kan få mycket kraftiga negativa verkningar i båda de nu

nämnda hänseendena. De disciplinära befogenheterna bör därför handhavas

i en ordning som skänker tillfredsställande garantier för att det sker med

sakkunskap och oväld.

En lokal skolstyrelse är på grund av sin sammansättning och ställning

enligt utredningens mening i regel icke lämpad att ålägga disciplinstraff.

Denna uppfattning styrkes för folkskolestyrelsernas de! genom den änd-

ringsfrekvens i varningsmål, som utredningen redovisat. Utredningen anser

sig också böra framhålla, att det, när det gäller ärenden av det ömtåliga

slag, varom här är fråga, torde vara av betydande värde, om den beslutande

myndigheten är en annan än den, som har den närmaste kontakten med

tjänstemannen i fråga. Just i dylika ärenden är det av särskild vikt, att per­

sonliga och lokala motsättningar ej har möjlighet att på ett avgörande sätt

göra sig gällande. Även intresset av att läraren erhåller ett visst mått av

självständighet och oberoende i sin befattning synes i detta sammanhang

förtjäna beaktande. Ytterligare framhålles, att ett förläggande av den dis­

ciplinära myndigheten till en högre instans är ägnad att åstadkomma en

större grad av enhetlighet i disciplinbestämmelsernas tillämpning.

Ändringsförslaget beträffande de allmänna läroverken motiverar utred­

ningen med att också dessa skolor, även om de förblir statliga, enligt utred­

ningens förslag skall sortera såväl under den lokala skolstyrelsen som under

mellaninstansen, varför det synes skäligt att så enhetliga disciplinbestäm­

melser som möjligt åstadkommes.

167

d) Mellaninstansen som besvärsmyndig het

Förslag

Domkapitlets funktion att på kommunala grunder pröva besvär i skol-

ärenden skall övertagas av länsstyrelsen, vilken skall pröva alla besvär, som

på nämnda grunder anföres över lokal skolmyndighets beslut.

Besvär i övrigt över lokal skolstyrelses beslut rörande det obligatoriska

skolväsendet, högre kommunal skola, kommunal yrkesskola, kommunalt

gymnasium, handelsgymnasium eller allmänt läroverk skall anföras hos

mellaninstansen.

Mellaninstansens beslut skall överklagas hos Kungl. Maj:t.

Motivering

De skolformer som omedelbart beröres, om domkapitlen enligt utred­

ningens förslag försvinner som besvärsinstans, är folkskolan och de högre

kommunala skolorna.

Utredningen förutsätter, att de kommunala skolstyrelserna i fråga om

dessa skolformer och deras framtida motsvarigheter alltjämt i åtskilliga av­

seenden skall äga handla utan andra begränsningar än som följer av kom­

munallagarnas bestämmelser och att följaktligen skillnad även i fortsätt­

ningen måste upprätthållas mellan sådana skolstyrelsebeslut, som kan an­

gripas på materiella grunder och sådana som endast kan överklagas genom

kommunalbesvär. Då domkapitlen nu prövar båda dessa besvärstyper upp­

kom för utredningen, liksom för folkskolesakkunniga, frågan huruvida båda

slagen av besvär borde överföras på en och samma eller på olika myndig­

heter. Utredningen har i detta avseende kommit till samma slutsats som

1945 års folkskolesakkunniga såtillvida, att utredningen förordar, att dom­

kapitlets funktion som kommunal besvärsinstans i skolärenden övertages

av länsstyrelsen, vilken regelmässigt prövar kommunalbesvär. Det synes

utredningen inte föreligga hinder mot att länsstyrelsen övertager ifråga­

varande uppgift även i de få och under en relativt kort tid kvarstående fall,

där folkskoleväsendet ännu är en församlingarnas angelägenhet.

För utredningen föreligger emellertid inte samma skäl som för 1945 års

folkskolesakkunniga att förlägga prövningen av besvär på materiella grun­

der till skolöverstyrelsen. Utredningen har nämligen, utifrån de ändrade

förutsättningar som nu är förhanden, kunnat föreslå en sådan konstruktion

av de nya mellaninstanserna, att dessa enligt utredningens mening blir väl

lämpade att i domkapitlens ställe materiellt pröva besvär över lokal skol­

styrelses beslut. Utredningen anser det vara ett betydande allmänt intresse,

att besvär i första instans kan anföras hos ett regionalt organ i stället för

ett centralt ämbetsverk, som i allmänhet befinner sig på stort avstånd från

och saknar omedelbar kännedom om de förhållanden, som skall prövas. Det

torde vara av väsentlig betydelse, dels att en klagande har möjligheter att

utan för stora svårigheter inhämta upplysningar och råd av den myndig­

het han avser att besvära sig hos, dels och framför allt att denna myndig­

het står så nära sakintressenterna och deras miljö som möjligt och kan

grunda sina ställningstaganden på mera direkt kännedom om de förhål­

landen som skall bedömas.

De beslut av styrelse för högre kommunal skola, som överklagas hos skol­

överstyrelsen, rör huvudsakligen tillsättning och entledigande av lärarper­

168

sonalen samt disciplinära åtgärder mot denna. I båda dessa avseenden före­

slår utredningen en ny och för samtliga under mellaninstansen sorterande

kommunala skolor gemensam ordning. Enligt gällande bestämmelser är det

därutöver endast beslut om ledigförklarande av lärarbefattning och om

vissa tjänstledigheter, som överklagas hos skolöverstyrelsen. Från princi­

piell synpunkt anser utredningen, att besvär över beslut i dessa fall väl kan

prövas av mellaninstansen och att den allmänna motiveringen för ett regio­

nalt organ som besvärsinstans gäller även här.

Såvitt utredningen kunnat finna vid en genomgång av de uppgifter rö­

rande de kommunala yrkesskolorna och läroverken, som föreslagits komma

att åvila den gemensamma skolstyrelsen, är ingen av sådan art, att icke be­

slut, som fattats av denna styrelse, lämpligen bör överklagas hos mellanin­

stansen i stället för hos respektive överstyrelse.

Besvär över mellaninstansens beslut bör enligt utredningens mening an­

föras hos Kungl. Maj:t. Att föra in överstyrelserna som besvärsinstanser

mellan den regionala myndigheten och Kungl. Maj:t synes icke utredningen

motiverat. Då överstyrelsernas utlåtande undantagslöst torde inhämtas i

alla besvärsmål, skulle en självständig prövning från deras sida — utan att

öka rättssäkerheten — innebära onödigt arbete och tidsutdräkt i de fall

målen fördes upp i högsta instans.

Slutligen framhåller utredningen, att det enligt dess uppfattning råder

oklara och otillfredsställande förhållanden på besvärsrättens område, när

det gäller skolväsendet, vilka nu bör avhjälpas vid en systematisk genom­

gång av skolförfattningarna.

e) Ärenden av löpande natur

Förslag

De ärenden av löpande natur, som nu handlägges av domkapitlen och

folkskolinspektörerna och icke av utredningen föreslagits decentraliserade

till de lokala skolstyrelserna eller handlagda i särskild ordning, skall allt­

jämt handläggas regionalt och således flyttas över på de nya mellaninstan-

serna. Till dessa skall också överflyttas ett antal av de uppgifter länsstyrel­

serna nu handlägger, bl. a. granskningen av statsbidrag till skolväsendet.

Härutöver föreslår utredningen, att 62 olika ärendegrupper, vilka nu helt

eller delvis handlägges av skolöverstyrelsen eller Kungl. Maj:t, skall decen­

traliseras till mellaninstanserna. I flera fall föreslås, att beslutanderätten

skall utövas enligt centralt utfärdade direktiv.

Då utredningen antagit, att en översyn av överstyrelsens för yrkesutbild­

ning organisation är förestående, har det synts utredningen lämpligast att

decentraliseringsspörsmålet vad yrkesutbildningen beträffar överväges i det

sammanhanget.

Motivering

Även om huvudsyftet med nya mellaninstanser är att få fram organ med

förutsättningar att taga initiativ och med huvuduppgifter, som inte kan

fullgöras enligt detaljreglerade föreskrifter, anser utredningen att de nya

organen också måste vara verksamma inom en annan sektor.

169

Liksom fallet är enligt nuvarande organisation, bör således tillämpningen

och tolkningen av lagar, stadgor och andra bestämmelser, som reglerar spe­

ciella förhållanden, i betydande omfattning åvila de nya regionala organen,

vilka även på detta område måste få förutsättningar att göra en större in­

sats än den nuvarande organisationen medger.

Utredningen framhåller såsom skäl härför dels önskemålen om en enkel

och smidig skolorganisation, dels den av skolöverstyrelsesakkunniga i SOU

1951: 29 betonade synpunkten, att skolväsendet bör utrustas med regionala

organ, om inte en ytterligare, icke önskvärd utbyggnad av skolöverstyrel­

sens personalorganisation skall bli oundviklig.

Vid sin prövning av ärendegrupper, som enligt utredningens mening kun­

nat ifrågakomma till decentralisering, har utredningen beaktat det av de-

centraliseringsutredningen i dess princippromemoria av den 29 november

1947 gjorda uttalandet om decentraliseringsspörsmålet.

2. Remissyttranden

a) Interkommunala samordnings- och planering s-

uppgifter. Utredningens uppfattning om behovet av ett organ för sam­

ordning och planering på skolväsendets område har endast folkskolinspek­

tören i Västernorrlands läns södra inspektionsområde sökt gendriva. Han

anför följande.

Mellaninstansens planeringsuppgifter har av utredningen på ett obegrip­

ligt sätt skjutits i förgrunden och gjorts till en sådan huvudfråga, att den

nästan helt fått bestämma förslaget till mellaninstansernas organisation.

Då mellaninstanserna enligt min uppfattning endast i mycket ringa ut­

sträckning kommer att kunna fullgöra uppgifter som planerande organ, fin­

ner jag, att detta mellaninstansernas uppbyggande på grundval av deras

betydelse som samarbetsorgan helt och hållet snedvridit utredningens ar­

bete och givit anledning till förslag, som i stor utsträckning är verklighets­

främmande.

Skolöverstyrelsen har en rakt motsatt uppfattning.

Vad av utredningen anförts om behovet av interkommunalt samarbete

för planering av genomförandet av den av 1950 års riksdag i princip beslu­

tade skolreformen står i full överensstämmelse med överstyrelsens inten­

tioner. Ett sådant planeringsarbete pågår för närvarande under ledning av

statens folkskolinspektörer enligt av överstyrelsen givna anvisningar. Det

må här erinras om att behovet av samarbete över de kommunala gränserna

på skolväsendets område torde komma att i hög grad ytterligare aktualise­

ras genom 1955 års riksdags beslut om yrkesskolväsendets utbyggande. Ut­

redningen har närmare belyst frågan genom en rad exempel på skolproblem,

vilka för sin lösning kräver interkommunal samverkan (s. 233—238). Över­

styrelsen delar helt utredningens mening, att eu av de viktigaste uppgif­

terna för de föreslagna mellaninstanserna blir att taga initiativ till och

leda interkommunalt och regionalt samarbete för skolväsendets ordnande

på lämpligaste sätt.

170

Om behovet av ett interkommunalt samarbete på skolans område och av

ett organ för ledningen av detta synes praktiskt taget endast en mening

råda bland hörda myndigheter och sammanslutningar. Vad utredningen an­

fört om formerna för detta samarbete har emellertid föran­

lett vissa uttalanden och erinringar.

Skolöverstyrelsen finner liksom utredningen att frivilliga avtal för detta

samarbete bör vara den vanliga formen och säger sig vara i princip ense

med utredningen om den föreslagna möjligheten att tvinga fram ett sam­

gående mellan kommuner, där detta ej kan nås på frivillighetens väg. Då

emellertid kommunalförbundskommitténs förslag icke förelåg, när över­

styrelsen avgav sitt utlåtande, har överstyrelsen icke fattat ståndpunkt

annat än i själva principfrågan. Överstyrelsen understryker dock särskilt

att det i fall, där samarbete är erforderligt men ej behöver åstadkommas

tvångsvis, bör vara kommunernas ensak att välja den samarbetsform de

finner lämpligast. Rekommendationen att den ifrågavarande tvångsmöjlig-

heten skall användas med försiktighet lämnas också bl. a. av styrelsen för

Svenska landstingsförbundet.

Det synes styrelsen naturligt, att man i det längsta inriktar sig på en fri­

villig överenskommelse, och styrelsen vill närmast se utredningens förslag

som ett påtryckningsmedel för att åstadkomma en förnuftig skolorganisa­

tion och ett medel som endast i ett fåtal fall skall behöva tillgripas. I

I fråga om formerna för det interkommunala samarbetet på skolans om­

råde ansluter sig Landskommunernas förbund i princip till utredningens

uppfattning.

Det måste finnas tvångsföreskrifter om samverkan bl. a. med tanke på

sådana icke sällan förekommande fall, då en kommun, som är tillräckligt

stor för att helt på egen hand organisera skolväsendet, icke har någon fördel

av samarbete med angränsande mindre kommuner. De formella tvångsföre-

skrifterna bör på sätt förslaget förutsätter anknytas till ett reformerat kom-

munalförbundsinstitut.

Enligt styrelsens mening kan skolreformen icke realiseras utan ett omfat­

tande samarbete över kommungränserna. Styrelsen håller det icke för otro­

ligt, att två eller flera kommuner, som gemensamt måste organisera enhets-

skolans högstadium, snart skall finna det ändamålsenligt att ha hela skol­

väsendet gemensamt. Den reform av kommunalförbundsinstitutet, som nu

är i vardande, kommer att lägga förhållandena till rätta för en sådan anord­

ning. Även om styrelsen i likhet med utredningen anser vissa tvångsföre­

skrifter nödvändiga som en slags säkerhetsventil, vill styrelsen framhålla

önskvärdheten av att samarbetet får i största möjliga utsträckning utveck­

las frivilligt, även där detta icke ger de teoretiskt mest idealiska lösningarna.

Man får icke förbise, att de nuvarande kommungränserna i många fall är i

snävaste laget också för andra förvaltningsuppgifter. Om kommunalförvalt­

ningen utvecklas i hittillsvarande takt, kommer det för åtskilliga förvalt­

ningsområden att bli nödvändigt med ett vidsträckt regionalt samarbete.

Det är önskvärt, att samarbetsregionerna för olika förvaltningsuppgifter

bringas att sammanfalla. Samarbetet på skolans område får därför icke

byggas upp utan hänsynstagande till kommunalförvaltningen i övrigt. Om

171

mellaninstansen skall få det föreslagna avgörande inflytandet i fråga om

den interkommunala skolorganisationen, är det därför nödvändigt, att den

besitter god överblick över hela kommunalförvaltningen.

Kommunalförbundskommittén har ingen erinran att göra mot vad utred­

ningen anfört om det interkommunala samarbetets omfattning och säger

sig i huvudsak kunna ge sin anslutning också till vad utredningen anfört om

det kommunala samarbetet på skolans område i övrigt. Följande synpunk­

ter framhålles.

Kommittén vill understryka vikten av att, då det gäller tvångsbeslut om

samarbete, skälig hänsyn tages till kommuns önskan om medinflytande över

skolväsendet i annan kommun. Ett medinflytande lärer icke lämpligen

kunna förverkligas på annat sätt än genom skapande av ett gemensamt

förvaltningsorgan, och såsom utredningen uttalat bör kommunalförbunds-

formen användas, då gemensamt förvaltningsorgan finnes påkallat. Ett till­

mötesgående av kommuns önskan om medinflytande innebär alltså, att

samarbetet bör ske genom kommunalförbund och icke i annan form. Då

kommuner skall åläggas samarbeta, bör sålunda enligt kommitténs mening

valet mellan samverkan genom kommunalförbund eller samverkan i annan

form icke träffas uteslutande utifrån det allmännas synpunkter. Om kom­

mitténs ståndpunkt härutinnan godtages, torde samarbete genom kommu­

nalförbund komma att behöva utnyttjas i större omfattning än vad utred­

ningen synes ha räknat med.

I avseende å frivillig samverkan mellan kommuner löser sig problemet

om kommuns önskan om medinflytande över de gemensamma anordningar­

na av sig självt, enär det, såsom utredningen framhållit, vid frivillig samver­

kan principiellt bör vara parternas ensak att välja den samarbetsform de

själva finna lämplig.

Kommittén håller vidare före, att det finnes anledning antaga, att kom­

muner, som behöver samarbeta i avseende å väsentliga delar av skolväsen­

det, ej sällan kommer att anse det fördelaktigt, att hela skolväsendet blir

en gemensam uppgift för dem. Särskilt torde detta bliva fallet, då det är

fråga om kommuner, som är förhållandevis lika i fråga om storlek och struk­

tur. Hinder mot en samverkan beträffande hela skolväsendet synes icke

böra resas.

Mot att länsskolnämnd skall äga besluta om bildandet av kommunalför­

bund tvångsvis vänder sig folkskolinspektören i Gävleborgs läns norra in­

spektionsområde samt länsstyrelserna i Västmanlands och Jämtlands län.

Nämnde folkskolinspektör menar, att där åläggande behövs bör det an­

komma på Kungl. Maj:t att besluta därom, och de båda länsstyrelserna

anser, att beslut bör fattas av länsstyrelsen. I yttrande från länsstyrelsen i

Jämtlands län förordas, att mellaninstansen skall göra framställning till

länsstyrelsen, då fråga är om att tvångsvis bilda kommunalförbund på sko­

lans område och i övrigt vara remissorgan.

Av de 13 kommuner, som berört frågan om det interkommunala samar­

betet, är också Härnösand, Västra Tunliem, Rönö och Leksand emot försla­

get, att mellaninstansen utrustas med befogenhet att tvinga fram kommu­

nalförbund. Leksand anser att länsstyrelsen skall ha denna befogenhet.

172

Skinnskatteberg menar att sådan befogenhet icke skall finnas så länge den

nuvarande kommunalförbundslagen gäller. Morastrand, Knutby och Fjäll­

sjö kommuner ställer sig tveksamma till kommunalförbundstanken som

sådan.

Utredningens förslag angående organisationsplan för kommu­

nens skolväsen har berörts i två yttranden. Skolöverstyrelsen har intet att

erinra mot att alla skolor och skoltyper i kommunen skall upptagas i orga­

nisationsplanen och att i denna angives i vilka hänseenden skolorganisationen

bygger på samverkan med annan kommun. Med hänvisning till att frågan

om organisationsplan och dess fastställelse särskilt behandlats i realskoleut-

redningens betänkande (s. 175) säger sig överstyrelsen icke ha velat taga

ställning till skolstyrelseutredningens förslag att organisationsplan skall

fastställas av mellaninstansen.

Folkskolinspektören i Gävleborgs läns mellersta inspektionsområde har

uttalat, att flera skäl enligt hans mening talar för att organisationsplaner

åtminstone under en övergångstid slutligt godkännes av skolöverstyrelsen.

Vad beträffar kostnadsfördelningen mellan samver­

kande kommuner har behovet av en reglering av denna fråga under­

strukits av flera folkskolinspektörer. Skolöverstyrelsen ansluter sig till ut­

redningens principförslag, att kommun som mottager elever, skall äga åt­

njuta ersättning för sina verkliga merkostnader, samt förutsätter att över­

styrelsen får bemyndigande att utfärda anvisningar härom.

b) Byggnadsärenden. Utredningens förslag om förenklad hand­

läggning av skolbyggnadsärenden genom överflyttning av lokalbehovspröv-

ningen och förhandsgranskningen av skissritningar från skolöverstyrelsen till

mellaninstansen tillstyrkes, i vad avser prövningen av lokalbehovet, av 2

folkskolinspektörer men avstyrkes i båda avseendena av skolöverstyrelsen

och de övriga 32 folkskolinspektörer, som yttrat sig i frågan, ävensom av

Svenska landskommunernas förbund. Överstyrelsen anför bland annat föl­

jande.

Fastställandet av lokalbehovet för en skola måste alltid föregås av en

prövning av frågan, huruvida skolan ur allmänna organisations- och plane-

ringssynpunkter kan anses behövlig och rätt placerad, med hänsyn tagen

såväl till en lämplig utformning på lång sikt av skolorganisationen på orten

som till samhällsplaneringen i övrigt. Sedan ställning tagits till nämnda

spörsmål, gäller det mycket ofta icke blott att fastställa ett visst nybygg-

nadsbehov utan även att överväga frågor om utnyttjandet av befintliga

skolhus, möjligheten att på lämpligaste sätt omdisponera dem för fortsatt

användning för skoländamål eller nödvändigheten att slopa dem.

Överstyrelsen bestrider inte, att dessa bedömanden torde kunna förläg­

gas till mellaninstansen, men erinrar om att en sådan åtgärd skulle kunna

medföra olägenheter för kommunen i betraktande av de relativt begränsade

173

resurser, som kan stå till denna myndighets förfogande. Överstyrelsen fram­

håller, att de berörda spörsmålen icke kan övervägas utan medverkan av

erfarna skolarkitekter.

Förhandsgranskning av skissritningar karakteriserar överstyrelsen som

en kombinerad pedagogisk, arkitektonisk och översiktligt ekonomisk

granskning.

Vid denna medverkar icke blott överstyrelsens arkitekter utan även

annan expertis, som står till förfogande inom verket — skolöverläkaren,

konsulenterna för gymnastik, husligt arbete och skolmåltider, manlig och

kvinnlig slöjd m. fl. Det händer icke sällan, då ritningsförslag skall utarbe­

tas, att på ett förberedande stadium samråd sker med överstyrelsen om

skolanläggningens lämpliga utformning, antingen vid besök på platsen av

representanter för överstyrelsen eller vid sammanträden inom överstyrel­

sen med kommunrepresentanter. Vid sådana tillfällen är det av största vikt

att skolmän och arkitekter samtidigt kan stå skoldistrikten till tjänst, då

de pedagogiska, tekniska och ekonomiska synpunkterna måste samordnas.

Med hänsyn till behovet av tillgång till en mångsidig sakkunskap anser

överstyrelsen det vara ett i första hand kommunalt men också ett statligt

intresse, att den nuvarande behandlingen av skolbyggnadsärendena bibe­

hålies. Enligt överstyrelsens mening får mellaninstanserna, även om de icke

skall avgöra dessa ärenden, mycket viktiga uppgifter vid den förberedande

handläggningen av dessa. Slutligen framhåller överstyrelsen, att dess av­

styrkande nu icke innebär, att den rådande centraliseringen skulle anses bli

varaktigt och i full utsträckning bestående, utan att en successiv decentrali­

sering är önskvärd om och i den mån erfarenheterna av mellaninstansernas

arbete och resurser visar att den är möjlig. Överstyrelsen erinrar om skol­

överstyrelsesakkunnigas förslag (SOU 1951: 29), att ärenden rörande stats­

bidrag till skollokaler m. m. skulle avgöras av överstyrelsen, och förordar

att denna fråga tages upp till förnyat övervägande.

Svenska landskommunernas förbund anser, att knappast något i och för

sig är att erinra mot att mellaninstansen skall pröva lokalbehovet för samt­

liga skolor. En förutsättning är dock enligt förbundets mening, att länsarki­

tektkontoren kan lämna verklig hjälp, vilket förbundet finner tvivelaktigt.

I avvaktan på resultatet av allmänna statsbidragsutredningens arbete synes

det förbundet lämpligast att bibehålla nuvarande förfarande.

U töver de ovannämnda remissmyndigheterna har endast 2 landsting och

6 kommuner berört förevarande fråga. Landstingen och en av kommunerna

ansluter sig till utredningens tankegångar medan de övriga förordar hand­

läggning hos skolöverstyrelsen som hittills.

Mot de av utredningen framförda synpunkterna på mellaninstansens

medverkan vid planering av skolhem har ingen erinran gjorts.

Utredningens förslag, att ärenden rörande statsbidrag till anskaffande av

tjänstebostäder skall slutbehandlas av mellaninstansen tillstyrkes av skol­

174

överstyrelsen, som erinrar om tidigare förslag i denna riktning, 12 folkskol­

inspektörer samt kommunalfullmäktige i Borensberg.

Av de 12 folkskolinspektörerna tillhör 11 den grupp, som avstyrkt utred­

ningens förslag rörande skolbyggnadsärenden. De har därvid uttryckligen

gjort undantag för tjänstebostädema. Huruvida de övriga 21 folkskolin­

spektörer, som avstyrkt i vad avser skolbyggnadsärenden, också skall anses

genomgående ha avstyrkt i fråga om tjänstebostädema kan icke klart ur­

skiljas. Styrelsen för Statens folkskolinspektörers förbund tillstyrker utred­

ningens förslag rörande tjänstebostadsärendenas handläggning.

c) Mellaninstansen som disciplinär myndighet.

Denna fråga har föranlett särskilda uttalanden i 31 remissyttraden, av vilka

15 avgivits av kommunala myndigheter, däribland 2 landsting.

För ett bibehållande av de disciplinära befogenheterna oförändrade hos

den lokala skolstyrelsen synes endast stadsfullmäktige i Luleå ha uttalat sig.

De 5 folkskolinspektörer, som berör disciplinfrågan, tillstyrker utred­

ningens förslag, vilket också får anslutning från Örebro och Jämtlands läns

landsting samt från följande kommuner, nämligen Östersund, Simrishamn,

Lerum, Skultuna, Stångenäs, Rönö och Linneryd.

I princip tillstyrkes utredningens förslag av Svenska överlärarförbundet

och Svenska facklärarförbundet samt av folkskolans lärarförbund. De sist­

nämnda anför bland annat följande.

Förbunden hälsar med synnerlig tillfredsställelse utredningens förslag om

överflyttning av domsrätten från de kommunala skolstyrelserna till högre

myndighet. Bland folkskolans lärare råder sedan länge ett kraftigt missnöje

med nu gällande ordning i fråga om handläggningen av disciplinärenden,

och starka krav har vid upprepade tillfällen framkommit om att frigöra

dessa ärenden från den kommunala skolstyrelsen.

Förbunden, som i huvudsak kan ansluta sig till utredningens förslag i

fråga om handläggningen av disciplinärenden, fäster särskild vikt vid att

inga andra reaktionsformer får förekomma än de av utredningen föreslagna,

vilka intagits i förslaget till författningstext. Lärarkårernas bristande för­

troende för skolstyrelsernas kompetens att handlägga disciplinärenden bott­

nar till en del i att skolstyrelsen nu har möjlighet — vilken möjlighet också

i ej så få fall utnyttjats — att i protokollet fälla omdömen om lärare, utan

att dessa haft möjlighet att försvara sig. Sådana omdömen har ofta vållat

enskilda lärare svåra lidanden, då de av allmänheten uppfattats som domar.

Utredningens förslag undanröjer möjligheterna till dessa lokala »halv­

domar», vilket tillsammans med att domsrätten överflyttas till mellanin­

stansen kan förväntas leda till en mera förtroendefull inställning till disci­

plinärendenas handläggning från lärarnas sida.

Tveksamma till mellaninstansens lämplighet som disciplinär myndighet

med hänsyn till den föreslagna sammansättningen och de bristande garan­

tierna för en från juridisk synpunkt tillfredsställande beredning av ärendena

ställer sig domkapitlen i Härnösand och Lideå, länsstyrelsen i Västernorr-

lands län, besvärssakkunniga och Läroverkslärarnas riksförbund,

175

I det avsnitt av sitt utlåtande, där skolöverstyrelsen behandlar det före­

varande spörsmålet, påpekas inledningsvis, att mellaninstanserna enligt

överstyrelsens mening dels bör sammansättas på annat sätt än utredningen

föreslagit och vara huvudsakligen statliga organ, dels bör äga att, medelst

fullmakt, tillsätta lärartjänster i lägre lönegrad än 29, även vid allmänna

läroverk. Överstyrelsen uttalar därefter bl. a., att överflyttning till mellan-

instansen av skolstyrelses disciplinära befogenheter är naturlig och följdrik­

tig samt säger sig intet ha att erinra mot den av utredningen föreslagna

överflyttningen av disciplinära befogenheter »i fråga om ordinarie befatt­

ningshavare, vilka tillsättes annorledes än medelst fullmakt». Ställningen

i disciplinärt hänseende för lärare som tillsatts medelst fullmakt beröres icke

av överstyrelsen.

Beträffande de icke-ordinarie lärarna framhåller överstyrelsen, att de i

disciplinärt hänseende bör ha samma ställning oavsett skolform.

Förslaget att erinran eller föreställning icke vidare skall förekomma bi­

trädes av överstyrelsen.

Uppfattningen att disciplinärenden bör handlägges av vederbörande cen­

trala skolmyndighet framföres av domkapitlen i Växjö och Luleå, länssty­

relsen i Malmöhus län, stadsfullmäktige i Malmö och Falun samt kommu­

nalfullmäktige i Älmhult. Samma mening har Läroverkslärarnas riksförbund

och, vad gäller läroverkens lärare, Rektorernas riksförening. Dessa remiss­

myndigheter pekar i sin motivering främst på behovet av enhetlig hand­

läggning av disciplinärendena och på dessa ärendens ringa antal.

Besvärssakkunniga framhåller att disciplinförfarandet utgör en i proces-

suellt hänseende betydelsefull del av förvaltningsförfarandet. De sakkun­

niga, som bl. a. i samband med allmänna verksstadgans tillkomst ingående

sysslat med dithörande spörsmål, har närmare granskat förslaget om läns-

skolnämnden som disciplinär myndighet.

Ehuru de sakkunniga konstaterar, att länsskolnämnden otvivelaktigt är

bättre skickad än skolstyrelsen att vara disciplinär myndighet och att det

i och för sig är naturligt att en ledande administrativ myndighet på ett om­

råde även har disciplinär bestraffningsrätt gentemot de inom samma om­

råde verksamma befattningshavarna, finner de sakkunniga likväl att nämn­

dens lämplighet att handha disciplinära uppgifter måste starkt ifrågasättas.

De sakkunniga anför härom följande.

Överhuvudtaget är ett organ, som har karaktären av en kommunalvald

nämnd, icke väl ägnat att utöva en domstolsliknande funktion. I detta

avseende gör sig likartade betänkligheter gällande beträffande länsskol­

nämnden som i fråga om skolstyrelsen. Disciplinära ärenden, vilka enligt

instruktionsförslaget skall vara pleniärenden, måste handläggas med stor

omsorg, vilket försvåras om de som skall deltaga i avgörandet är alltför

många. Förslaget förutsätter vidare, att ett väl utvecklat förfarande med

tillgång till muntlighet in. in. skall komma till användning i disciplinära mål.

Få den, som skall leda dylika förhandlingar, vilka erfarenhetsmässigt kan

176

svälla ut till processer av avsevärd omfattning, måste ställas särskilda krav i

fråga om utbildning och administrativ rutin. Av nu anförda skäl bör övervä­

gas, om icke särskilda anordningar kunde träffas för disciplinärendenas

handläggning, t. ex. genom inrättande av särskida disciplinnämnder med

juridiskt skolad och förhandlingsvan ordförande och med ett begränsat

antal ledamöter, samtliga gärna hämtade från länsskolnämnden, exempelvis

nämndens jurist, förste skolinspektören och en av lekmännen i nämnden.

Vidare bör bl. a. av arbetsekonomiska skäl övervägas, om icke den lokala

skolstyrelsen skulle kunna för mycket enkla fall tillerkännas vissa disci­

plinära befogenheter.

Möjligheten att disciplinärenden av mindre allvarlig karaktär behandlas

lokalt beröres också i yttranden från Nacka och Boo kommuner.

Från besvärssakkunnigas sida understrykes, att den modernisering i olika

avseenden, som disciplinstraffrätten genom allmänna verksstadgan under­

gått, också bör göra sig gällande, då de disciplinära förhållandena för ett

specialområde regleras. De sakkunniga gör vissa påpekanden, som lämpli­

gen kan tjäna som ledning vid en anpassning av disciplinbestämmelserna

för lärare till verksstadgans regler.

d) Mellaninstansen som besvärsmyndighet. Besvärs-

ärendenas handläggning diskuteras endast i ett 10-tal remissyttranden.

Frågan om mellaninstansen skall vara besvärsprövande myndighet eller ej

göres därvid i allmänhet beroende av hur mellaninstansen kommer att sam­

mansättas och hur ledamöterna skall utses.

Domkapitlen i Växjö och Härnösand framhåller att någon garanti för att

mellaninstanskansliema får personal med juridisk utbildning icke finns

enligt utredningens förslag. Domkapitlet i Växjö föreslår med anledning

härav att besvärsprövningen skall ligga kvar hos domkapitlen. Domkapit­

let i Härnösand anser, att sekreterareänsten vid mellaninstansen skall inne­

havas av person med domarkompetens. Alternativt diskuteras att dom­

kapitel eller länsstyrelse skall pröva besvär i skolfrågor. Även domkapitlet

i Luleå ställer sig kritiskt till att mellaninstansen med föreslagen samman­

sättning och kanslipersonal blir besvärsinstans.

Länsstyrelsen i Kristianstads län menar, att det icke kan anses vara prin­

cipiellt riktigt, att majoriteten av ledamöterna i en besvärsinstans utses

efter politiska linjer. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län finner att så­

väl mellaninstansens sammansättning som kompetensvillkor och lönesätt-

ning för mellaninstansens sekreterare gör det mycket tveksamt om denna

myndighet skall pröva besvär.

Skolöverstyrelsen har intet att erinra mot den av utredningen föreslagna

omfattningen av mellaninstansens besvärsprövning och ej heller mot den

föreslagna instansordningen, förutsatt att mellaninstanserna organiseras

som överstyrelsen förordat och, såsom utredningen antagit, överstyrelsens

utlåtande vid besvär över mellaninstansens beslut undantagslöst infordras

av Kungl. Maj:t.

177

Däremot förordar överstyrelsen att prövningen av besvär, som anföres

på såväl kommunal som materiell grund, icke delas upp mellan länssty­

relse och mellaninstans utan i sin helhet förlägges till mellaninstansen. Över­

styrelsen ifrågasätter vidare, om icke i samband därmed även länsstyrelser­

nas befattning med mål angående lärares avlöningsrättigheter borde över­

flyttas till mellaninstansen, då dessa mål äger samband med övriga mål

rörande skolväsendet. Det senare förslaget motiveras med att en väl kvali­

ficerad förvaltningsjurist enligt överstyrelsens mening bör vara ledamot av

mellaninstansen.

Besvär ssakkunnig a anför till en början följande.

Liksom utredningen anser besvärssakkunniga skillnad böra göras beträf­

fande handläggningen av kommunalbesvärsmål och övriga besvärsmål.

Otvivelaktigt skulle det vara mindre lämpligt att bryta ut prövningen av

vissa kommunalbesvärsmål och lägga den på länsskolnämnden. Besvärssak­

kunniga delar därför helt utredningens uppfattning att dessa mål bör upp­

tagas och prövas av länsstyrelse. Det är en betydande vinst, att samtliga

kommunalbesvärsmål berörande den borgerliga kommunen kan samlas hos

länsstyrelsen, varigenom enhetlighet i bedömandet av dessa säkras. Vad

åter angår övriga mål, i vilka talan föres mot skolstyrelses beslut, synes

länsskolnämnden kunna bliva lämplig besvärsmyndighet, förutsatt att den

får en tillfredsställande sammansättning. Nämnden synes kunna fungera

som besvärsmyndighet även i förhållande till skolchef, rektor och lärarkol­

legium. Någon mera säker uppfattning om länsskolnänmdens roll som be­

svärsmyndighet kan icke erhållas, så länge klarhet icke vunnits om i vilken

utsträckning talan mot skolstyrelses beslut skall föras genom kommunal­

besvär eller genom förvaltningsbesvär.

De sakkunniga pekar i det sammanhanget särskilt på de s. k. skol by gg-

nadsmålen och målen om folkskollärarnas löningsrättigheter. Beträffande

den senare gruppen mål nämner de sakkunniga som en tänkbar lösning, att

mellaninstansen göres till gemensam instans för alla avlöningsmål på skol­

väsendets område.

Till frågan om vilken myndighet som bör vara besvärsinstans i förhål­

lande till länsskolnämnden har de sakkunniga icke tagit bestämd ställning.

De uttalar i huvudsak följande.

Enligt de sakkunnigas mening talar starka skäl för att låta skolöver­

styrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning vara besvärsmyndig­

het i förhållande till länsskolnämnd. Beträffande alla ärenden, som börjar i

första instans hos länsskolnämnden, skulle på detta sätt erhållas ett sed­

vanligt 'treinstanssystem. Vederbörande överstyrelse skulle därigenom få

sin naturliga plats i förvaltningssystemet. Det står också otvivelaktigt bäst

i överensstämmelse med de aktuella decentraliseringssträvandena att över­

låta åt överstyrelserna att sålla undan så många besvärsmål som möjligt.

Därest talan över varje länsskolnämnds beslut skall kunna få föras direkt

hos Kungl. Maj:t, föreligger risk för att ecklesiastikdepartementet kommer

att bli överhopat med besvärsmål. Det är onekligen en betydande olägenhet

med den här förordade ordningen att man beträffande mål, som börjat hos

12

178

skolstyrelsen och som fullföljes genom förvaltningsbesvär, får en fyrain-

stansordning. Den ifrågavarande olägenheten kan emellertid otvivelaktigt

i viss utsträckning begränsas genom att möjligheten till fullföljd från över­

styrelserna inskränkes i vissa fall. — Om besvär över länsskolnämnds beslut

får anföras direkt hos Kungl. Maj:t, bör, såsom förutsatts av utredningen,

vederbörande överstyrelses utlåtande infordras i besvärsmålet.

Beträffande avlöningsmålen påpekas, att de kräver särskild uppmärk­

samhet också i vad gäller fullföljden till högsta instans.

Av övriga remissmyndigheter, som berört frågan om besvärsprövningen,

kan nämnas församlingsstyrelsekommittén, som framhåller »önskvärdheten

av att även beträffande de församlingar, som tills vidare komma att behålla

skolväsendet, såväl domkapitlets funktioner som besvärsinstans som dom­

kapitlets och biskopens åligganden i avseende å tillsynen över skolorna

överflyttas till länsskolnämnden omedelbart med reformens genomförande

i övrigt.»

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund gör endast följande

korta uttalande.

Styrelsen är tveksam huruvida det är möjligt att låta mellaninstansen i

föreslagen omfattning fungera som besvärsmyndighet. Om besvärsärendena

i alltför stor utsträckning fullföljes, elimineras därmed fördelarna av den

eftersträvade decentraliseringen samtidigt som mellaninstansens auktoritet

kan äventyras.

Läroverksläramas riksförbund hävdar beträffande mellaninstansens be-

svärsprövning, att inga avgöranden, som för närvarande enligt gällande

bestämmelser träffas av skolöverstyrelsen, skall flyttas till mellaninstansen.

Svenska yrkesskolföreningen föreslår, att överstyrelsen för yrkesutbildning

skall pröva besvär som gäller yrkeslärare.

e) Vissa övriga mellaninstansären den. Av utred­

ningens förslag i övrigt rörande mellaninstansernas uppgifter har endast

förslaget om statsbidragsgranskningens överförande från länsstyrelsen till

mellaninstansen blivit föremål för särskilda kommentarer.

Skolöverstyrelsen, som i huvudsak biträder utredningens förslag i vad de

gäller överflyttning av ärenden från domkapitel, länsstyrelse, folkskolinspek­

tör och skolöverstyrelsen, förklarar sig dock icke för närvarande beredd att

tillstyrka decentralisering av vissa ärenden, som rör fastställande av under-

visningsskyldighet, nedsättning av undervisningsskyldighet, förflyttning av

vissa lärare samt ärenden rörande flyttningsersättning. Överstyrelsen går

emellertid inte närmare in på de ärenden av löpande natur, som föreslagits

ankomma på mellaninstansen. Dessa ärenden har å andra sidan i stor ut­

sträckning blivit föremål för granskning av folkskolinspektörerna. Skäl

synes emellertid icke föreligga att här närmare redogöra för de framförda

synpunkterna på dessa ärendegrupper. Beträffande statsbidrag s-

granskningen anför skolöverstyrelsen.

179

Praktiska skäl talar för utredningens förslag, att den granskning av stats-

bidragsrekvisitionerna, som utföres av folkskolinspektör och länsstyrelse,

och det godkännande av desamma, som ankommer på länsstyrelse, skall

överflyttas till mellaninstansen. Den ökning i dennas arbete, som blir följ­

den härav, kommer att väsentligt understiga det arbete, som länsstyrelserna

skulle få ägna däråt.

Förslagen rörande statsbidragsgranskningen har i allmänhet lämnats utan

erinran av folkskolinspektörerna, ehuru det i vissa fall starkt understrukits,

att det icke får innebära att redogöraransvaret föres över på skolinspektö­

rerna. Klart positiv på denna punkt är länsstyrelsen i Kristianstads län,

vilken liksom skolöverstyrelsen föreslår, att även utbetalningen av statsbi­

drag till skoländamål skall verkställas av mellaninstansen.

Avstyrkande yttranden har avgivits av folkskolinspektören i Värmlands

läns mellersta inspektionsområde samt av länsstyrelserna i Stockholms, Ble­

kinge och Kopparbergs län. Av yttrandena från statskontoret och riksräken-

skapsverket framgår att dessa båda ämbetsverk finner det lämpligast, att

statsbidragsgranskningen förblir hos länsstyrelserna.

Allmänna statsbidrag sutredning en gör följande uttalande.

Det torde icke ankomma på statsbidragsutredningen att uttala sig angå­

ende de framlagda organisationsförslagen. Utredningen vill dock icke under­

låta att framhålla, att länsskolnämndernas kansliorganisation förefaller att

vara ganska snävt tilltagen. För att organisationen skall kunna fullgöra

avsedda uppgifter, torde det vara en förutsättning, att en sådan förenkling

vidtages av statsbidragssystemet på skolväsendets område, som av stats­

bidragsutredningen kommer att föreslås.

E. Den nya mellaninstansens organisation

1. Skolstyrelseutredningen

a) Konstruktion, ledamöter, geografiskt

verksamhetsområde

Förslag

Konstruktionen. Utredningen utgår från att en mellaninstans-

organisation för att bli effektiv måste byggas upp av nya, fristående organ

med uppgift att enbart ägna sig åt skolans problem och konstruerade spe­

ciellt med tanke härpå.

De nya mellaninstanserna skall vara kollegiala organ med en majoritet

av förtroendevalda icke-pedagoger (lekmän). Minoriteten skall vara pe­

dagogiska fackmän. Företrädare för såväl statliga som kommunala syn­

punkter på skolväsendet skall finnas bland ledamöterna. De statliga syn­

punkterna skall främst företrädas av en statens skolinspektör som själv­

skriven ledamot.

180

Mellaninstansen skall konstrueras som ett organ, vilket innebär, att

skolinspektionen skall knytas till och ingå i den nya myndigheten. Inspek­

törerna skall således icke finnas som särskilda regionala myndigheter vid

sidan av mellaninstanserna utan handla på dessas vägnar. Kollegiet skall

följaktligen icke vara en instans över inspektören eller stå mellan honom

och de centrala myndigheterna.

Antalet ledamöter skall vara sju. Lekmännen skall vara fyra

och jämte ersättare utses av landstingen för en tid av 4 år. Fullmäktige i

stad, som ej tillhör landsting, skall utse en ledamot jämte ersättare. Lands­

tingen i Kalmar läns landstingsområde skall i samråd utse vardera två

ledamöter.

Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning skall för samma

tid förordna vardera en ledamot jämte ersättare.

I län med flera inspektörer är förste skolinspektören ledamot. Ersättare

för skolinspektören eller förste skolinspektören är den som uppehåller hans

tjänst.

Av landsting och fullmäktige utsedda ledamöter och ersättare skall ha

ådagalagt intresse för utbildnings- och undervisningsfrågor. Ingen av dessa

ledamöter må inneha lärar- eller rektorstjänst. En ledamot och ersättaren

för honom skall vara i allmän tjänst anställda högre förvaltningsjurister

eller domare. Två ledamöter och ersättarna för dem skall äga särskild

kännedom om landsbygdens skolväsen.

Skolöverstyrelsen skall beakta, att länsskolnämnderna genom de av över­

styrelsen förordnade ledamöterna tillföres pedagogisk sakkunskap och erfa­

renhet rörande de delar av skolväsendet, som skolinspektören (erna) icke i

första hand företräder. Överstyrelsen för yrkesutbildning skall som leda­

möter av länsskolnämnderna förordna personer med insikter i och erfarenhet

av yrkesutbildning.

Sedan ledamöter utsetts, skall uppgift om vilka som utsetts omedelbart

av landstinget eller fullmäktige insändas till Kungl. Maj:t, som förordnar

en av de sålunda utsedda ledamöterna att vara ordförande.

Beträffande ersättningar föreslår utredningen, att mellaninstansens ord­

förande skall uppbära ett årligt arvode av högst 1 500 kronor samt ersätt­

ning för varje sammanträdesdag med 20 kronor. Årsarvodet bör bestäm­

mas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen och fastställas med

hänsynstagande till mellaninstansområdenas varierande storlek. Lägre ar­

vode än 1 200 kronor bör dock icke i något fall utgå.

Ledamot föreslås erhålla ett årligt arvode av 400 kronor jämte 20 kronor

för sammanträdesdag. Till ersättare för ledamot bör endast utgå samman­

trädesarvode, vilket föreslås skola utgöra 45 kronor. Rese- och traktaments-

ersättning föreslås utgå enligt allmänna resereglementets klass IIB för

ordförande, ledamot och suppleant.

I fråga om mellaninstansernas geografiska verksamhetsom­

181

råden föreslår utredningens majoritet, att länen utan undantag skall vara

verksamhetsområden samt att särskilda inspektionsområden under ledning

av en skolinspektör tills vidare i princip bibeliålles inom länen. I anslut­

ning till detta ståndpunktstagande föreslår majoriteten vidare, dels att

mellaninstansmyndigheten skall kallas länsskolnämnd och ha sitt kansli

förlagt till länets residensstad utom i Skaraborgs län, där Skövde föreslås

bli kansliort, dels också att antalet skolinspektörstjänster ökas från nuva­

rande 51 till 55 genom att en tjänst nyinrättas i vart och ett av Stockholms,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län, dock utan att

ytterligare inspektionsområden bildas.

Beträffande verksamhetsområdena förordar ledamöterna Flinck och

Johnsson ett inom utredningen diskuterat och i betänkandet redovisat alter­

nativ (43-alternativet) för områdesindelning, vilket innebär, att landet

skulle indelas i 43 mellaninstansområden, i flertalet fall sammanfallande

med de nuvarande folkskolinspektionsområdena. Dessa områden skulle till­

lika vara inspektionsområden. Förslaget innebär således, att det nuvarande

antalet inspektörer skulle reduceras med åtta.

Motivering

När det gällt mellaninstansens organisation har utredningen först ställt

frågan om någon existerande myndighet kan bli mellaninstans för skol­

väsendet. Domkapitel, länsstyrelse, landsting och folkskolinspektör har

övervägts.

Enär någon gemenskap mellan domkapitlens primära och dominerande

uppgifter, de som hänger samman med den kyrkliga distriktsstyrelsen, och

uppgifterna för en regional skolmyndighet ej längre föreligger, saknas enligt

utredningens mening själva utgångspunkten för en diskussion om dom­

kapitlens omorganisation i syfte att få dem att bättre fylla en skolmyndig­

hets åligganden.

Det våren 1952 fattade beslutet om länsstyrelsernas omorganisation med­

förde icke att lekmän, såsom länsstyrelseutredningen föreslagit, skulle

medverka i länsstyrelsernas arbete. Då lekmannamedverkan i nya mellan-

instanser enligt utredningens mening är ofrånkomlig, har länsstyrelserna

icke kunnat ifrågakomma.

Utredningen har icke funnit skäl föreligga att låta landstingen, genom

något utskott eller på annat sätt, fungera som mellaninstans för skolväsen­

det men väl att det skapas en förbindelselänk mellan dessa båda organ

genom landstingens medverkan vid utseende av ledamöter i mellaninstansen.

Vad slutligen jolkskolinspektionen beträffar anser utredningen, att en

skolinspektör som enmansmyndighet, med hänsyn till omfattningen och

delvis också arten av de uppgifter som skall förekomma, icke med erforder­

lig kraft skulle kunna hävda sin ställning som mellaninstans. Utredningen

tänker här mindre på förhållandet gentemot lokala styrelser än på för­

hållandet till den centrala skolledningen. Mellaninstanserna bör nämligen

inte enbart betraktas som tillkomna i arbetsfördelningssyfte med uppgift

att uteslutande verka som redskap för överordnade myndigheter. De stat­

liga synpunkterna bör därför i ett organ, som det här gäller, balanseras av

företrädare för lokala intressen och erfarenheter, så att myndigheten inte,

182

genom av Kungl. Maj:t utsedda tjänstemän, ensidigt representerar stats­

viljan. Denna balans kan ernås genom att lekmän erhåller inflytande i mel-

laninstanserna. Å andra sidan betraktar utredningen en statlig skolinspek-

tion som ett oundgängligt element, som själva stommen i eu ny mellan-

instansorganisation.

Lek manna medverkan. Utredningen påpekar, att det är ett

framträdande drag i den senare utvecklingen inom förvaltningen, att per­

soner, som icke intar tjänstemannaställning, i allt större utsträckning anlitas

som ledamöter i olika organ i syfte att tillföra förvaltningen speciell sak­

kunskap eller erfarenheter och synpunkter från medborgarkretsar, som

beröres av verksamheten, eller helt enkelt allmänt medborgerligt omdöme.

Ökat utrymme åt andra krafter än tjänstemännen har givits både inom

central och lokal förvaltning och av skilda anledningar. Lekmannainslaget

har, som naturligt är, särskilt kommit till användning på gränsområdena

till kommunalförvaltningen. Utredningen erinrar om stifts- och bostads­

nämnder, inskrivningsnämnder, länsnykterhetsnämnder, mödrahjälpsnämn-

der, länsvägnämnder. Nya mellaninstanser bör i organisatoriskt hänseende

få en med dessa myndigheter likartad karaktär och de måste, som ett led i

den beslutade skolreformen, utformas så, att de kan lämna en värdefull

medverkan till uppbyggandet och befästandet av den nya skolan. Ser man

på denna uppbyggnadsprocess i stort, är det enligt utredningens uppfattning

av synnerligen stor betydelse, att till skolans utveckling positivt inställda

krafter får möjligheter att driva det beslutade reformarbetet framåt i

olika instanser och inte minst ute på fältet. Det är nya tankar det nu är

fråga om att förverkliga, och bärarna av dem eller dessas representanter

kan inte i något sammanhang få vara hänvisade till enbart passiva roller

utan måste beredas tillfälle att aktivt medverka och göra sitt inflytande

gällande på olika plan, när skolreformen skall föras ut i praktiken.

Då regionala skolmyndigheter enligt utredningens mening bör byggas upp

från grunden, är det möjligt att ge dem en för de nya förhållandena lämplig

utformning. Det är därvid av utomordentlig betydelse att konstruera dem

så, att de redan genom sin organisation befäster ett så allmänt förtroende

för sin verksamhet som möjligt. Med tanke på uppgiften att arbeta för den

nya skolans tillkomst och utveckling är det i första hand viktigt att ge mel-

laninstanserna en demokratisk förankring inom den region, där de skall

verka. Av denna anledning betraktar utredningen medverkan av förtroen­

devalda lekmän — medborgarrepresentanter — i mellaninstanserna såsom

lika ofrånkomlig som medverkan av pedagogiska fackmän.

Som skäl för att mellaninstansen skall ha karaktär av ett organ

anföres, att lekmännen och tjänstemännen-inspektören icke skall tilldelas

funktioner, som kräver tillvaratagande av motsatta intressen. Det är därför

av vikt att inte någon gränslinje dragés mellan inspektören å ena sidan och

mellaninstanskollegiet å den andra. För att undvika föreställningen att en

sådan skillnad finns bör i skolförfattningarna icke skiljas mellan skolinspek­

tör och »mellaninstansen». Den förre bör där icke förekomma som själv­

ständig myndighet.

Att i verkligheten en arbetsfördelning måste komma till stånd mellan

skolinspektören och kansliet å ena och mellaninstansen som kollegium å

andra sidan är klart, men vilka ärenden som skall handläggas på det ena

eller det andra sättet bör framgå av mellaninstansens instruktion och ej

anges i varje författningsbestämmelse för sig. Härigenom undviker man

183

att ge en föreställning om att det skulle existera två regionala organ och

behöver inte genomgå och bedöma alla författningar för att pröva, om den

ena eller andra formen för handläggning skall tillämpas. Väsentligare är

dock, att man undviker en icke önskvärd bindning av handläggningsformen.

Det bör nämligen stå inspektör fritt att påkalla kollegialt beslut i ärende,

vars handläggning normalt skulle ankomma på honom själv. Å andra sidan

bör instruktionen ej heller vara mera bindande än att den tillåter den

omvända ordningen. Det bör alltså i vissa fall kunna bli en intern mellan-

instansangelägenhet, hur ett ärende skall handläggas.

Vid bedömningen av antalet ledamöter i och sammansätt­

ningen av mellaninstansen anser utredningen, att man måste ha i min­

net, att denna är avsedd att vara en regional myndighet och icke en repre­

sentativ beslutande församling och ej heller en representation för olika

intressegrupper.

Sju ledamöter ger möjlighet att arbeta effektivt och planmässigt samti­

digt som inom detta antal utrymme kan beredas företrädare för de olika

synpunkter, som bör vara representerade.

Då en skolinspektion ofrånkomligen måste finnas, anser utredningen, att

den pedagogiska fackkunskapen i mellaninstansen främst bör representeras

av en skolinspektör, vilken tillika kan företräda statens synpunkter på skol­

väsendet i den regionala instansen. Utredningen har ingående övervägt

skolinspektörernas ställning och hävdar bestämt, att en statens skolinspek­

tör i varje län skall vara ledamot av mellaninstansen på jämställd fot med

övriga ledamöter. Man skulle annars alltför lätt hamna i den situationen,

att det enligt den allmänna uppfattningen fanns två myndigheter på region­

planet — inspektören och kollegiet. Utredningen betonar starkt att en sådan

situation, av skäl som nyss angivits, bör undvikas.

Emellertid vore det inte tillfredsställande, om inspektören ensam skulle

representera de pedagogiska facksynpunkterna i mellaninstansen. Utred­

ningen anser det viktigt att dessa blir väl företrädda, men framhåller sam­

tidigt, att det med hänsyn till mellaninstansens karaktär inte kan och

inte bör vara fråga om någon intresserepresentation i den meningen, att

alla under mellaninstansen sorterande lärarkategorier skall ha företrädare

i denna, lika litet som det kan bli fråga om att områdets alla olika delar

där skall representeras.

Beträffande behovet av skolmän i mellaninstansen har utredningen kom­

mit till den slutsatsen, att i de fall inspektörens eller inspektörernas ut­

bildning och erfarenheter kan sägas vara i huvudsak begränsade till folk­

skolan, bör i mellaninstansen ingå en lärare eller rektor med utbildning

för och erfarenhet av högre allmänbildande skolundervisning. Skulle in­

spektören eller någon av dem, om det gäller flera, äga även de senare kva­

lifikationerna, synes inte andra krav böra ställas på den ledamot, som skall

representera den fackliga erfarenheten av det allmänbildande skolväsendet,

än att han visat skicklighet i utövningen av sin verksamhet och intresse

för skolväsendets utveckling.

Med hänsyn till den framträdande plats yrkesundervisningen skall få

redan i den obligatoriska skolan och till fattade beslut om dess utbyggnad

därutöver, anser utredningen, att i mellaninstansen också skall ingå en med

yrkesutbildningen och dess problem viil förtrogen ledamot, en fackman,

som skall vara skickad alt, om mellaninstansen så beslutar, föredraga ären­

den, som rör denna del av dess verksamhet.

184

Antalet icke-pedagoger har utredningen funnit böra bestämmas till fyra.

Beträffande förslaget att en av dessa skall vara en i allmän tjänst anställd

högre förvaltning sjurist eller domare anför utredningen, att mellaninstansen

enligt dess förslag skall bli disciplinär myndighet samt att utredningen är

helt ense med 1945 års folkskolesakkunniga om nödvändigheten av att en

jurist deltager i handläggningen av disciplinärenden. Enligt utredningens

förslag skall emellertid mellaninstansen, i motsats till den av folkskole­

sakkunniga hävdade meningen, också vara besvärsmyndighet, vilket ytter­

ligare skärper betydelsen av att en jurist ingår som ledamot. Utredningen

anser dock, att åtskilligt fler av de uppgifter, vilka de nya mellaninstanserna

kommer att få sig förelagda, blir av sådan natur, att omedelbar tillgång

till juridisk sakkunskap får stor betydelse för dess möjligheter att bedriva

sitt arbete effektivt. Den ökade säkerhet i den formella behandlingen av

olika ärenden, som skulle vinnas genom en kvalificerad jurists medverkan

i mellaninstansen, skulle väsentligt bidraga till att ge denna den prägel

av myndighet, varom talas i direktiven och som enligt utredningen också

är önskvärd. Detta syfte nås enligt utredningens mening inte med mindre

juristen får kontinuerligt deltaga i mellaninstansens arbete som ledamot.

För att ensidighet i sammansättningen skall undvikas, anser utredningen,

att det beträffande två av ledamöterna bör föreskrivas, att de skall äga

erfarenhet av landsbygdens undervisningsproblem. I syfte att förhindra, att

lekmannamedverkan i något fall blir fiktiv och för att säkra att tillräckligt

nyanserade synpunkter kan läggas på i mellaninstansen förekommande

frågor har utredningen föreslagit, att ingen av de fyra lekmannaledamöterna

må inneha lärar- eller rektorstjänst vid skola av sådant slag, som sorterar

under mellaninstansen.

Det av utredningen föreslagna sättet att utse ledamöterna

i mellaninstansen är enligt utredningens uppfattning praktiskt och billigt

och erbjuder garantier för ledamöternas självständighet, samtidigt som det

ger mellaninstansen en god demokratisk förankring. Mellaninstanserna bör

icke bli organ med företrädare för olika gruppintressen, vilka onödigt skulle

accentueras, om exempelvis lärarna eller skolstyrelseordförandena skulle

välja ledamöterna. Genom sin ställning och sina uppgifter är landstingen

väl lämpade att utse lekmannaledamöterna. Som folkvald representation

för länets kommuner förutsättes landstingen också bättre än någon annan

korporation känna till länets tillgång på personer, inom och utom lands­

tinget, som är lämpade för uppdrag som de ifrågavarande.

Utredningen, som övervägt olika sätt att bereda de landstingsfria stä­

derna tillfälle att medverka vid valet av mellaninstansledamöter, anser att

möjligheter att skapa proportionell rättvisa icke torde föreligga i dessa fall.

Med hänsyn till att det mindre är fråga om att få till stånd en lokal repre­

sentation i mellaninstansen än att där samla sakligt meriterade företrädare

för skilda synpunkter, har det inte heller synts utredningen särskilt ange­

läget att försöka åstadkomma en på dylikt sätt avvägd representation i

dessa fall. Av praktiska skäl har utredningen funnit sig böra föreslå, att

fullmäktige i varje stad utanför landsting efter samråd med landstinget

skall äga utse en ledamot av mellaninstansen.

Det geografiska verksamhetsområdet. Det står för utred­

ningen klart, att det i första hand bör vara genom en samordnande, rådgi­

vande och stimulerande verksamhet i nära kontakt med skolan inom sitt

område, som mellaninstansen skall göra sin insats, och först i andra hand

1S5

som en administrativ myndighet, vilken handlägger löpande ärenden av

olika slag. Härav anser utredning följa, att det krav, som vid områdenas

bestämmande främst bör tillgodoses, är att möjligheter skapas för mellan-

instansen och i främsta rummet dess pedagogiskt utbildade tjänsteman

(tjänstemän) att skaffa sig ingående kännedom om områdets skolförhål-

landen och uppehålla god kontakt med olika företrädare för dess skolvä­

sen. Detta krav kan tillgodoses på olika sätt. Åtskilliga andra anspråk ford­

rar emellertid också att bli tillgodosedda, då mellaninstansområdena skall

bestämmas, ehuru möjligheterna att indela landet helt eller delvis i nya,

efter enbart skoländamål avpassade områden är begränsade, framför allt

därför att länsgränserna av praktiska skäl icke bör skäras av mellaninstans-

områdesgränserna. Så mycket större uppmärksamhet har utredningen emel­

lertid ansett sig böra ägna åt att inom de givna möjligheternas ram åstad­

komma en genomtänkt och hållbar lösning av frågan om de geografiska

verksamhetsområdena och det därmed intimt sammanhängande spörsmålet

om mellaninstansens och skolinspektionens gemensamma organisation och

verkningssätt. Utredningen framhåller, att den förra frågan måste diskute­

ras under ständigt aktgivande på den senare och under hänsynstagande till

många skilda faktorer, vilka kan tillmätas och av utredningens ledamöter

tillmätts starkt skiftande betydelse, allteftersom olika erfarenheter och

värderingar legat till grund för bedömningen.

Utredningen anser, att om man vill knyta mellaninstansernas verksam­

hetsområden till något redan existerande administrativt område, kan hov­

rätternas domkretsar, stiften, länen och folkskolinspektionsområdena kom­

ma under övervägande. Om lekmannainflytandet skall bli någon realitet,

kan dock enligt utredningens mening endast länen och folkskolinspektions­

områdena ifrågakomma som tänkbara alternativ. Överger man dessa båda,

återstår möjligheten att inom länsgränserna helt eller delvis skapa nya

regionala förvaltningsområden för skolväsendet.

Inom utredningen har fyra olika principiella möjligheter att lösa områ-

desfrågan ingående undersökts och genomdiskuterats, nämligen:

1. Att låta de nuvarande folkskolinspektionsområdena oförändrade ut­

göra mellaninstansområden.

2. Att reducera antalet folkskolinspektionsområden till 43 genom att i

vissa län med två förhållandevis små områden sammanslå dessa till ett och

i vissa län med tre eller fyra mindre områden genom nyindelning minska

dessas antal till två respektive tre områden. Detta alternativ kallas 43-

alternativet.

3. Att göra länen till områden för mellaninstansens verksamhet men låta

de nuvarande inspektionsområdena med i princip en inspektör för vart

och ett bli i huvudsak oförändrade kvar inom mellaninstansområdet. Detta

alternativ kallas i fortsättningen länsalternativet.

4. Att nedbringa antalet inspektionsområden enligt punkt 2 men likväl

låta länen utgöra mellaninstansområden.

Vid övervägandena av dessa tänkbara möjligheter har utredningen kom­

mit till den uppfattningen, att alternativen 2 och 3 är helt överlägsna de

övriga. Då en nyindelning som skulle skära länsgränserna icke nu kan

komma ifråga, bör valet träffas mellan dessa båda. Eftersom meningarna

inom utredningen länge gått i sär dels i fråga om själva området dels —

och i synnerhet — rörande möjligheterna att utforma en med hänsyn till

ISO

inspektionen funktionsduglig organisation byggd på länsområden, har ut­

redningen i sitt betänkande diskuterat båda dessa alternativ.

Utredningen anser, att en diskussion rörande områdena för en ny mellan-

instans, i vilken den nuvarande folkskolinspektionen skall infogas som en

väsentlig beståndsdel, måste innesluta en prövning av möjligheterna att

med utgångspunkt från de nya organens uppgifter försöka åstadkomma en

anpassning av folkskolinspektionsområdena till de nya förhållandena. 43-

alternativet är en redovisning för ett sådant försök.

_ Utredningen konstaterar därvid, att åtskilliga av de nuvarande inspek­

tionsområdena är för små för att utgöra områden för mellaninstanser av

den typ och med de uppgifter utredningen föreslår.

Det största av de nuvarande folkskolinspektionsområdena är Västman­

lands läns, vilket också enligt utredningens bedömning får anses represen­

tera maximum för vad en inspektör vid ett ytterligare utbyggt skolväsen,

under förutsättning av stöd från ett tillfredsställande kansli, kan över­

blicka. Utredningen visar, att det finns folkskolinspektionsområden, som

från olika synpunkter sett måste anses vara endast hälften så stora som

det nämnda.

Utredningen pekar på vissa ändrade förhållanden, som är av betydelse

för inspektörernas verksamhet, nämligen dels den nya kommunindelningen,

som reducerade antalet skoldistrikt med mer än 50 procent, dels utbyggna­

den av den lokala skolledningen till att omfatta 95,7 procent av samtliga

skoldistrikt, dels den pågående minskningen av antalet skolanläggningar

och kommunikationsteknikens utveckling sedan antalet inspektörer år 1920

bestämdes till 52 (numera 51), dels oek slutligen på den betydelsefulla för­

ändring det skulle innebära, att kvalificerad administrativ personal ställes

till inspektörens förfogande och kollegier av lekmän och fackmän inrättas.

Med hänvisning till dessa omständigheter finner utredningen, att en mindre

reduktion av det nuvarande antalet inspektörer genom en sammanslagning

eller utvidgning av vissa mindre områden är tänkbar. På sätt som framgår

av följande schematiska sammanställning anser utredningen, att man skulle

kunna reducera de 23 nuvarande inspektionsområdena inom angivna 8 län

till 15 områden, som till sin storlek anpassades i riktning mot storleken av

Västmanlands läns inspektionsområde.

Under förutsättning att reduktionen av antalet inspektörer sker i sam­

band med uppbyggandet av kollegiala mellaninstanser till samma antal (43)

som antalet inspektörer och att dessa senare knytes till de nya regionala

myndigheterna och således får kvalificerad kanslipersonal till sin disposi­

tion, anser utredningen, att en minskning av inspektörsantalet på sätt som

här redovisats kan övervägas.

_ Genom en sådan anordning skulle vissa av de mindre nuvarande inspek­

tionsområdena försvinna och områden erhållas, vilka kunde läggas till

grund för en under en övergångstid användbar mellaninstansorganisation.

För detta områdesalternativ anser utredningen tala, att det skulle erbjuda

relativt goda förutsättningar för ett verkligt, på lokalkännedom grundat

lekmannainflytande samtidigt som det, genom att mellaninstansens och

en inspektörs verksamhetsområden sammanfaller, skulle erbjuda möjlig­

heter att skapa en enkel och smidig organisation med bibehållande i stort

sett av de nuvarande stationeringsorterna för inspektörerna.

Utredningens majoritet finner emellertid att en på längre sikt hållbar

187

Föreslagna områden

Nuvarande områden

Inspektionsområde

Folk­

mängd

den 1/1

1954

(avr.

tal)

Areal

mil2

Inspektionsområde

Folk­

mängd

den 1/1

1954

(avr.

tal)

Areal

mil2

180 000

57

115 000

42

185 000

60

104 000

32

Älvsborgs läns ö..................

146 000

43

172 000

77

133 000

42

117 000

80 000

64

Gävleborgs läns n...............

75 000

76

Södermanlands län............

217 000

62

Södermanlands läns ö........

87 000

34

Södermanlands läns v........

130 000

28

Värmlands läns ö...............

181 000

76

Värmlands läns v...............

76 000

52

Värmlands läns v...............

104 000

100

Värmlands läns m...............

128 000

52

Värmlands läns ö...............

80 000

72

178 000

68

78 000

90

Kopparbergs läns v............

96 000

214

Kopparbergs läns ö............ 121000

33

Kopparbergs läns n............

74 000

159

Västernorrlands läns s........

171 000

91

Västernorrlands läns s........

113 000

71

Västernorrlands läns n........

115 000

150

Västernorrlands läns in. . .

94 000

77

Västernorrlands läns n........

79 000

93

Kronobergs län ...............

159 000

90

Kronobergs läns ö...............

94 000

49

Kronobergs läns v..............

64 000

41

91000

444

55 000

234

93 000

387

74 000

222

65 000

158

68 000

412

'

[ Norrbottens läns

ö...............

51000

121

lösning av områdes- och organisationsfrågan icke kan nås på grundval av

de nuvarande folkskolinspektionsområdena enär 'principen en regimen

inspektör icke kan läggas till grund för en lösning, som tager sikte på fram­

tiden. Vid sina försök att så långt möjligt förutse och möta de krav, ut­

vecklingen kan komma att ställa på den regionala skolledningen, har utred­

ningens majoritet ansett det nödvändigt att allvarligt ifrågasätta, om en

man, en allroundinspektör, ens med stöd av ett kollegium av fackmän och

lekmän och med ett aldrig så väl avpassat område, i längden kommer att

förslå i en mellaninstans, vars verksamhet skall omspänna hela det allmän­

bildande skolväsendet jämte den kommunala yrkesutbildningen. I dagens

läge och en tid framöver, i vissa län kanske under avsevärd tid, torde en

mellaninstans sådan den kan utformas med en indelning av landet i 43 om­

råden, trots de invändningar som kan anföras häremot, kunna fylla sitt

ändamål. Utredningens majoritet har emellertid funnit det vara orealistiskt

att utgå från att morgondagens skola — den obligatoriska 9-åriga enhets-

skolan — med därpå byggande gymnasier och yrkesskolor regionalt skall

kunna bemästras av en på i princip samma sätt utformad inspektion som

lss

tolkskolinspektionen, tillkommen med tanke på en sexårig, från början

tämligen okomplicerad folkskola.

För så omfattande delar av skolväsendet, som enligt utredningens för­

slag skall sortera under mellaninstanserna, anser utredningens majoritet

att man bör förutsätta, att insatser inom varje region kommer att krävas

av flera inspektörer, vilka, utan att vara ensidiga specialister, erhållit ut­

bildning för och vunnit erfarenhet av olika grenar av detta skolväsen. Ma­

joriteten anser vidare, att om man ser utvecklingen i ett visst perspektiv

man kan våga det antagandet, att det så småningom, i varje fall i de tätast

befolkade delarna av landet, kommer att erfordras en till varje mellan-

instans^ knuten inspektion, som på grund av de enskilda inspektörernas i

viss mån olika utbildning och erfarenhet kan differentieras med hänsyn

till t. ex. låg- och mellanstadieundervisning, högstadie- och gymnasieunder-

visning och yrkesundervisning. Utvecklingen synes komma att göra en

sådan eller eu liknande anordning oundviklig, då det med skäl kan betvivlas,

att det är möjligt att i fortsättningen fordra av en inspektör att han ens

från organisatorisk synpunkt skall behärska det allmänbildande skolväsen­

dets alla stadier och därtill yrkesskolväsendet.

I sakens natur ligger, menar utredningsmajoriteten, att i den mån inspek­

törerna icke behärskar

hela

det skolväsen, som finns inom en regional skol­

lednings verksamhetsområde, faller förutsättningarna för särskilda inspek­

tionsområden inom regionen bort. För att täcka verksamhetsfältet måste då

flera inspektörer arbeta inom samma geografiska område, vilket måste vara

av betydande omfattning för att utgöra tillräckligt underlag för en på detta

sätt utformad inspektion. Flertalet av de områden, som erhålles vid en 43-

indelning, utgör icke tillräckliga sådana underlag, vilket är naturligt nog,

då denna indelning bygger på förutsättningen, att det under mellaninstansen

sorterande skolväsendet, liksom den ursprungliga folkskolan, skall kunna

behärskas av

en

inspektör inom regionen. Med länen är förhållandet i detta

avseende, ett annat. Inom alla utom fem finns redan två eller flera inspek­

törer. Då det är majoritetens principiella uppfattning, att det efterhand

som möjligheter därtill erbjuder sig, till mellaninstanserna bör knytas in­

spektörer med förutsättningar att inrikta sig på olika delar av skolväsendet,

förordar den, att länen omedelbart göres till mellaninstansområden, vilket

synes vara ändamålsenligare än att anpassa de nuvarande folkskolinspek-

tionsområdena efter förhållanden, som befinner sig i snabb förändring och

snart torde komma att fordra en differentierad inspektion och därmed

också större områden än som kan ernås genom en dylik anpassning.

Utredningen framhåller, att det vid bifall till dess förslag om ytterligare

fyra mspektörstjänster i tio län kommer att finnas tre eller flera inspek­

törer och i tio län två inspektörer. I fråga om

antalet

inspektörer skulle

således i tio fall utmärkta förutsättningar föreligga för en differentiering av

inspektionen med hänsyn till skolväsendets behov. I de tio länen med två

inspektörer är möjligheterna mindre, men enligt utredningens uppfattning­

ar det av betydande fördel, om till mellaninstanserna kan knytas inspek­

törer med åtminstone i viss mån skilda utbildningar och erfarenheter. Av

de fyra återstående länen anser utredningen att det längre fram torde bli nöd­

vändigt att förstärka inspektionen i Uppsala och Hallands län medan inom

Blekinge och Gotlands län en differentierad inspektion icke torde kunna

komma till stånd genom ytterligare heltidsanställda inspektörer. Frågan

189

torde där få lösas genom samverkan med grannlän eller genom deltids­

anställd personal. Beträffande Gotland synes endast den senare vägen stå

öppen.

Om ett eventuellt ytterligare behov av inspektörer eller om tidpunkten,

då inspektionsområdena kan slopas, anser utredningen att ingenting bestämt

nu kan sägas. Utredningens förslag till områdesindelning och organisation

bygger på det antal inspektörer, som nyss angetts, nämligen 51+4 och på

att en indelning i inspektionsområden principiellt skall finnas kvar tills

erfarenhet av ett annat system vunnits, genom den försöksverksamhet som

enligt utredningens förslag bör bedrivas främst i Västmanlands län. Denna

fråga beröres ytterligare längre fram.

Enligt utredningsmajoritetens mening bör man emellertid omedelbart

vid tillsättning av inspektörstjänster ta i betraktande hela länets behov av

regionalt verksamma inspektörer och eftersträva att i de olika inspektions­

områdena inom länen få inspektörer, som har det gemensamt, att de äger

en allmän överblick och kännedom om skolväsendets, i synnerhet den

obligatoriska skolans, organisation och uppbyggnad, men skiljer sig från

varandra genom att äga sådan olika utbildning och erfarenhet, som gör

dem skickade att inrikta sin verksamhet mot olika delar av länets skol­

väsen och tillsammans täcka så stora delar av mellaninstansens arbetsfält

som möjligt. Inspektionsområdesindelningen i en ny mellaninstansorganisa-

tion kan således inte få innebära en absolut gränsdragning mellan den

verksamhet, som skall bedrivas av inspektörer inom samma län, även om

varje inspektör själv i princip skall ansvara för sitt område. Redan från

början skulle i stället i 20 av de 24 länen skapas förutsättningar för ett

samarbete mellan flera inspektörer, knutna till samma mellaninstans.

I den mån inspektörer med skilda erfarenheter kommer att finnas i sam­

ma län, blir detta samarbete mera givande, och tillsammans med ledamö­

terna kommer mellaninstansen då att representera en sakkunskap, som

bättre kan tillgodose de krav på auktoritativ ledning, som skolan själv med

sin differentierade lärarkår, sina på olika sätt utbildade rektorer och sina

styrelser kommer att ställa på mellaninstansen.

Bland ytterligare skäl, som talar för en lösning enligt länsalternativet,

anför utredningens majoritet, att närmare hälften av områdena vid en 43-

indelning — den enda möjliga på grundval av folkskolinspektionsområdena

— icke blir tillräckliga för att medge ett fullt och effektivt utnyttjande av

en mellaninstans möjligheter att bidraga till en rationell utbyggnad av

skolväsendet, främst yrkesskolväsendet. Vid utbyggandet av det senare

fordras också intimt samarbete mellan mellaninstansen och åtskilliga läns­

organ samt med landstinget, vilket enligt utredningsmajoritetens mening

blir enklare att genomföra med 24 än med 43 mellaninstanser.

Med länen som verksamhetsområden får mellaninstanserna också bättre

möjligheter att vinna administrativ erfarenhet. Även med hänsyn till att

de nya myndigheterna skall sammansättas av högt kvalificerade ledamöter

och till sig skall knyta kvalificerad personal samt specialister av olika slag

synes det iitredningsmajoriteten önskvärt, att antalet myndigheter hålles

lägre än 43.

Utredningens majoritet framhåller, att lekmännens möjligheter att i de­

talj följa skolväsendets utveckling blir mindre enligt länsalternativet och

190

att det blir mera komplicerat att skapa en organisation enligt detta, men

den anser icke att dessa omständigheter kan betraktas som väsentliga nack­

delar, om i gengäld förutsättningar finns för en i förhållande till 43-alterna-

tivet starkare inspektörsinsats och man tillika får områden, som medger en

mera rationell utveckling av skolväsendet.

Ökningen av antalet inspektörer. Enligt utredningens

uppfattning blir skolväsendet i rikets tre folkrikaste län, Malmöhus, Göte­

borgs och Bohus samt Stockholms län, ävensom i Västmanlands län, i de

delar det skall läggas under mellaninstanserna, alltför omfattande i förhål­

lande till antalet inom dessa län nu verksamma inspektörer. I de tre först­

nämnda länen finns för närvarande endast två och i Västmanlands län

en inspektör.

För att de mest påfallande skillnaderna mellan länen, när det gäller

mellaninstansernas arbetsmöjligheter, skall elimineras, anser utredningen att

ytterligare en inspektörstjänst skall inrättas i vart och ett av de nämnda

länen. Skolväsendets omfattning m.m. i dessa län framgår av följande

sammanställning.

Län och inspektionsområden

Antal inv.

1/1 1954

Antal

kom­

muner

Areal

mil2

Antal

reduce­

rade

lär.-avd.

i folk­

skolan

Antal

folk-

skolan-

lägg-

ningar

Antal

högre

skolor

Malmöhus län

Norra i. o........................

227 791

40

26

755,5

285

10

Södra i. o........................

365 692

32

21

936,0

245

18

S:a

593 483

72

47

1 691,5

530

28

Göteborgs och Bohus län

Södra i. o........................

460 983

20

15

994

185

16

Norra i. o........................

112 413

24

35

443

239

6

S:a

573 396

44

50

1437

424

22

Stockholms län

Södra i. o........................

237 555

27

25

753

155

7

Norra i. o........................

140 164

28

48

621

185

6

S:a

377 719

55

73

1374

340

13

Västmanlands län

210 869

27

64

737

241

9

Beträffande Västmanlands län framhåller utredningen, att mellaninstan-

sen där skulle bli mycket ogynnsamt ställd i förhållande till län av närmast

jämförbar storlek, om den skulle bedriva sitt arbete med endast

eu

inspek­

tör. Utredningen påpekar, att exempelvis Södermanlands län med 217 000

invånare och 62 mil2 areal och Kronobergs län med 159 000 invånare och

90 mil2 areal har två inspektörer.

För behovet av ytterligare en inspektörstjänst i Västmanlands län talar

enligt utredningens uppfattning, förutom de starka skäl som ligger i skol­

väsendets redan stora omfattning, den starka befolkningstillväxten i länet.

191

Ehuru detta i fråga om total folkmängd endast kommer på adertonde plats,

visar det näst efter de tre största länen den starkaste folkökningen såväl

för perioden 1940—1953 som 1947—1953. Det är här vidare fråga om ett

av de starkast industrialiserade länen i riket, vilket trots detta, enligt vad

1952 års yrkesutbildningssakkunniga klarlagt, äger ett dåligt utvecklat

yrkesutbildnings väsen.

Såsom motivering för en förstärkning av inspektionen i Göteborgs och

Bohus samt Stockholms län anför utredningen, förutom länens storlek,

deras speciella geografiska och näringsgeografiska struktur.

Omständigheter, som måste beaktas beträffande Malmöhus och Göte­

borgs och Bohus län, är att de landstingsfria städerna (utom Stockholm)

enligt utredningens förslag skall läggas under mellaninstanserna på samma

villkor som övriga kommuner. För Malmöhus län betyder det, att två stora

städer, Malmö och Hälsingborg, på ett något annorlunda sätt än nu dragés

in i inspektörernas verksamhet. Detsamma blir fallet med Göteborg. Ut­

redningen erinrar om att lärartillsättningen i dessa stora städer för när­

varande helt sker utan medverkan från inspektörernas sida samt att ett

betydande antal uppgifter, som nu av skolöverstyrelsen infordras direkt

från de landstingsfria städerna, enligt förslaget skall granskas och bearbetas

av mellaninstanserna.

Stockholms stad skall visserligen inte läggas in under mellaninstansen

för länet, men befolkningen i Stockholms län tillväxer snabbare än i något

annat län och tätbebyggelsen kring huvudstaden jämte skärgårdsförhållan-

dena skapar här och kommer att skapa betydande organisatoriska problem.

I dessa tre län torde vidare ett omfattande interkommunalt samarbete bli

nödvändigt. För Stockholms och Göteborgs och Bohus län får man även

räkna med ett interregionalt samarbete i synnerhet i yrkesutbildningsfrå-

gor. Huvudstaden och det omgivande länet torde nödvändigtvis behöva

samverka för att i hela denna regions intresse åstadkomma tillfredsställande

lösningar av hithörande spörsmål. Ett samarbete på motsvarande sätt kan

förutses mellan mellaninstanserna i Göteborgs och Bohus län samt Hallands

län och Älvsborgs län för lösning av yrkesutbildningsfrågor för en stor re­

gion med Göteborg som centralpunkt.

Malmöhus län har det största antalet kommuner av alla län, 72 stycken.

Av dessa har ett femtiotal mindre än 4 000 invånare. Planeringen för den

samverkan som fordras här blir således omfattande.

Utredningens skäl för att särskilda inspektionsområden

icke bör inrättas i samband med de nya inspektörstjänsterna är

såväl principiella som praktiska. Utifrån utredningens uppfattning, att ut­

vecklingen starkt tenderar mot ett avskaffande av de särskilda inspektions­

områdena, skulle det vara irrationellt och inkonsekvent att nu, på grund

av tillkomsten av en tjänst i Västmanlands län, tillika ett inspektionsom­

råde, dela upp länet i två sådana områden. I stället bör enligt utredningens

mening här prövas en organisation med inspektörer utan geografiskt be­

stämda, särskilda inspektionsområden, varigenom snabbt ett erfarenhets­

mässigt underlag för en bedömning av inspektionsområdenas fortsatta exi­

stens vinncs.

Samma skäl jämte den omständigheten, att någon fullt tillfredsställande

indelning i ytterligare områden icke är möjlig att åstadkomma i de tre

andra länen, talar enligt utredningens mening för att icke heller i dessa län

bör skapas flera inspektionsområden än som redan finns.

192

b) Organisationen i mellaninstan sområden med

fl er a skolinspektörer

Förslag

I de tjugu län, där två eller flera inspektörer finns eller enligt utred­

ningens förslag kommer att finnas, skall samtliga inspektörer inom en över­

gångstid av tre år från det den nya organisationen träder i kraft vara

stationerade på länsskolnämndens kansliort. Där nämnden så bestämmer,

skall doek inspektör, om kansliorten icke är belägen inom hans område,

viss dag varje månad på bestämd tid och plats vara för allmänheten anträff­

bar på centralt belägen ort inom sitt område.

Där två eller flera inspektörer finns inom länet, skall en ha förmans­

ställning och kallas förste skolinspektör med uppgift att samordna och

sammanhålla nämndens och inspektörernas verksamhet.

I samtliga län utom de fyra, där nya inspektörstjänster enligt utredning­

ens förslag inrättas, skall förste skolinspektör ha ett eget, inom länet avgrän­

sat inspektionsområde på samma sätt som övriga inspektörer. Förste skol­

inspektörs område skall, på sätt utredningen närmare angett, vara något

mindre än annan inspektörs.

Av de fyra län, där inspektörst jänster nyinrättas, skall Västmanlands

län enligt utredningens förslag inta en särställning, såtillvida som båda

inspektörerna skall ha länet som ett gemensamt, odelat verksamhetsom­

råde. Arbetsfördelningen mellan inspektörerna bör på erfarenhetsmässiga

grunder utformas av mellaninstansen i länet enligt grundlinjer, som utred­

ningen angett.

I de tre övriga länen bör de nya inspektörstjänsterna icke knytas till

något geografiskt bestämt område inom länet utan avses för förste skol­

inspektören. Beträffande arbetsfördelningen mellan denne och övriga in­

spektörer skall i princip gälla vad nyss sagts om Västmanlands län. Särskilt

skall dock tillses, att de båda inspektörer som redan finns i dessa län er­

håller en tillfredsställande avlastning av sin nuvarande arbetsbörda.

Förste skolinspektör skall förordnas av Kungl. Maj:t för 6 år. Med denna

ställning skall följa ett befattningsarvode av 1 500 kronor per år.

I län med flera skolinspektörer skall förste inspektören vara ledamot av

länsskolnämnden. Beträffande övriga inspektörer skall i dessa fall gälla

att de, då de är föredragande, skall äga att till protokollet anteckna från

beslutet avvikande mening och att de vid deltagande i nämndens sam­

manträden i övrigt endast skall äga deltaga i överläggningarna men ej i

besluten.

Motivering

Inspektörernas stationering. Man kan enligt utredningens

uppfattning inte bortse från att det i jämförelse med rådande förhållanden

i några fall kan innebära en försämrad service åt skolan, om den av ut­

redningen föreslagna koncentrationen av inspektörerna till länsskolnämn-

193

dernas kansliorter genomföres generellt. Utredningen, som därför prövat

utvägen att i vissa fall låta en inspektör ha sin kansliort inom det egna

inspektionsområdet, har emellertid efter ingående diskussion av detta pro­

blem kommit till uppfattningen, att följande synpunkter bör anläggas på

och avgöra frågan.

Om nya mellaninstanser skall byggas upp, måste organisatoriska förut­

sättningar därigenom skapas för en enhetlig ledning av skolväsendet inom

hela den region, där mellaninstansen skall verka. Mellaninstansorganisatio-

nen måste vara praktisk. Skolinspektörerna, de nya organens initiativ­

tagande och verkställande krafter, måste därför knytas direkt till och ingå

i den nya myndigheten, inte minst med tanke på att samarbetet och sam­

rådet skall bli fruktbärande. Dessa mål skulle icke nås, om en eller flera

inspektörer inom samma län skulle arbeta långt ifrån kansliorten, eftersom

den »lokale» inspektören under alla omständigheter då måste ha en egen

expedition med kanslipersonal, eget arkiv o. s. v. och självständigt fatta

åtskilliga beslut, därest en nödvändig arbetsfördelning mellan inspektörerna

skulle kunna genomföras. Under sådana omständigheter bleve mellaninstan-

sens kansli näppeligen den centrala punkt för regionens skolväsen, som den

måste vara, om den nya myndigheten tillfredsställande skall kunna fylla

sin uppgift som samordnande organ. Differentieras inspektionen följer med

ännu större nödvändighet, att inspektörerna, som då skall komplettera

varandra, måste finnas på samma ort och ha ett gemensamt kansli.

Da det med hänsyn till den centrala ställning skolinspektörerna skall inta

får anses vara betydelsefullt, om personer med anknytning till skolan vet

att de på bestämd tid kan träffa inspektören på en närbelägen ort, har

utredningen ansett, att mellaninstansen skall kunna besluta, att inspektören

en dag i månaden skall vara anträffbar på viss plats inom sitt inspektions­

område.

Chefs inspektörer. Genom placering av samtliga skolinspektörer

inom ett län på samma ort, i regel residensstaden, skapas enligt utred­

ningens mening den första förutsättningen för enhetlig ledning och plan­

mässig utveckling av skolväsendet inom mellaninstansområdet. Eftersom

det enligt utredningens förslag i alla utom fem län kommer att finnas mer

än ett inspektionsområde, är ett andra och lika viktigt villkor för att denna

enhetlighet skall nås, att i dessa län en person får till uppgift att samordna

och sammanhålla mellaninstansens verksamhet.

Att förste skolinspektörerna i Västmanlands och övriga län, där inspek­

törst jänster nyinrättas, inte skall ha egna inspektionsområden följer av de

förut redovisade och motiverade förslagen, att dessa län inte skall ytterli­

gare indelas i sådana områden. Vad Västmanlands län beträffar, så bör det

enligt utredningens mening betraktas som en ren lämplighetsfråga, vilken

av de två inspektörerna som skall bli förste skolinspektör. Innehavaren av

den nyinrättade tjänsten bör emellertid med hänsyn till utbildning och er­

farenheter ha förutsättningar att företrädesvis ägna sig åt sådana områden

av skolväsendet, t. ex. yrkesutbildningen eller teoretisk högstadieunder-

visning, som icke behövt beaktas vid tillsättning av den existerande folk-

skolinspeklörs tjänst en. Den organisation, som upprättas i detta län, bör

således i princip sammanfalla med den, som enligt utredningens bedömande

på längre sikt kommer att bli den i alla län mest ändamålsenliga.

Vad gäller de övriga länen där nya inspektörst jänster inrättas, synes det

utredningen naturligt, att den tjänst som icke skall vara förbunden med

särskilt inspektionsområde skall innehavas av förste skolinspektören. Ul­

la

194

redningen betraktar denna variant av mellaninstansorganisationen närmast

som en övergångsform, till dess klarhet vunnits i frågan, om de särskilda

inspektionsområdena skall slopas eller ej, och anser, att goda erfarenheter

för en bedömning av detta spörsmål kan vinnas också på denna väg.

Rörande förste skolinspektörs ställning och avlöningsförmåner framhåller

utredningen att det är samordningsuppgifterna, behovet av enhetlighet i

arbetet och behovet av en chef för mellaninstanskanslierna, som motiverar

inrättandet av förste skolinspektörstjänster. I frågor, som enbart rör det

egna inspektionsområdet och som ej skall behandlas som pleniärenden eller

enligt rådande arbetsfördelning av annan inspektör, bör varje inspektör

äga handla i stort sett lika självständigt som de nuvarande folkskolinspek­

törerna. För att inga kompetenskonflikter skall behöva uppstå, bör det av

fastställd instruktion så klart som möjligt framgå, vilka frågor inspektör

skall handlägga själv, vilka uppgifter förste skolinspektören skall ha samt

vilka ärenden som skall handläggas i plenum.

Det ökade ansvar, som följer med ställningen som förste inspektör, bör

enligt utredningens mening medföra en i förhållande till övriga inspektörer

förmånligare löneställning. Några särskilda tjänster i högre lönegrad än de

övriga bör emellertid icke skapas, utan utredningen förordar befattnings-

arvoden enligt 37 § Saar på samma sätt och med lika belopp som för av­

delningschef i skolöverstyrelsen.

Som alternativ till sitt förslag har utredningen övervägt, om icke samt­

liga inspektörer skulle kunna utöva ledamotskap alternerande enligt

vissa regler. Då utredningen anser, att förste skolinspektören under alla

omständigheter måste ha yttrande- och reservationsrätt även när annan

inspektör föredrager, har utredningen, med hänsyn till att inspektörernas

medverkan måste utformas så, att avvägningen mellan lekmanna- och fack-

mannainflytande icke rubbas, funnit ändamålsenligast att endast förste

skolinspektören är ledamot.

c) La ndsting sfria och övriga större städers

ställning

Vad under denna rubrik sägs avser icke Stockholm, som behandlas sär­

skilt i det följande.

Förslag

Samtliga kommuner skall intaga samma ställning i förhållande till mel-

laninstansen. De av Kungl. Maj:t meddelade besluten om befrielse från stat­

lig inspektion av de landstingsfria städernas folkskoleväsen, vilka beslut

meddelats för tillämpning tills vidare för vissa år, skall således upphöra

att gälla, när den nya organisationen träder i kraft. Bestämmelserna rörande

administrationen av skolväsendet i de landstingsfria städerna skall vara

desamma som för övriga kommuner.

Motivering

Utredningen delar i princip uppfattningen, att alla skoldistrikt icke är

i samma behov av statlig inspektion, men kan icke ansluta sig till me­

ningen, att man schematiskt skall låta invånarantalet bli avgörande för om

behov av sådan inspektion föreligger eller inte.

Man skulle enligt utredningens mening kunna säga, att det för närva­

195

rande tillämpas två olika system i fråga om skoldistrikts befrielse från

statlig inspektion. Beträffande de landstingsfria städerna gäller, att dessa

uttryckligen, ehuru på vissa villkor, befriats från inspektion av statens

inspektörer, medan det i fråga om städer med kommunal folkskolinspektör

förhåller sig så, att statens inspektör efter eget beprövande äger inskränka

sin inspektionsverksamhet, vilket kan ske ända därhän, att distriktet i

verkligheten är i samma läge som om det vore befriat från pedagogisk

inspektion. I anslutning härtill kan man tänka sig möjligheterna att an­

tingen undantaga vissa skoldistrikt från inspektion eller att befria inspektö­

ren från skyldighet att inspektera vissa distrikt. Men hänsyn dels till svå­

righeten att bestämma vilka generella villkor, som skall uppfyllas för att

befrielse från statlig inspektion skall medges, dels till att det får anses önsk­

värt, att såväl statens inspektör som ledamöterna i den regionala skolmyn­

digheten har samma möjlighet att taga del av arbetet inom alla skoldistrikt,

även de största, och följa undervisningsväsendets utveckling där, har ut­

redningen också övervägt en tredje möjlighet, nämligen att låta det bero

på inspektörens eget beprövande, i vilken utsträckning de olika distrikten

inom hans område — oavsett deras storlek — skall bli föremål för inspek­

tion från hans sida.

Sistnämnda anordning har utredningen funnit lämpligast. Enär en kom­

muns behov av stödjande åtgärder och initiativ från skolinspektörens sida

icke alltid står i förhållande till kommunens storlek, bör i princip alla kom­

muner vara jämställda i förevarande hänseende.

Vad härefter angår de större städernas ställning till mellaninstansen i

administrativt hänseende, erinrar utredningen först om att den som en

av sina ledande principer vid arbetet haft decentralisering av uppgifter till

regionala och lokala skolmyndigheter. Ett 20-tal ärendegrupper har före­

slagits decentraliserade till lokal skolstyrelse samtidigt som utredningen

betonat, att denna överflyttning bör fortsätta i den utsträckning som er­

farenheten visar vara ändamålsenlig — en fortskridande decentralisering.

Bland de ärenden, som av utredningen föreslagits decentraliserade till de

lokala skolstyrelserna, återfinnes åtskilliga av de 11 ärendegrupper, som

folkskolesakkunniga på sin tid föreslog, att endast städer med 40 000

eller flera invånare skulle äga besluta om. Vid sina överväganden av olika

decentraliseringsspörsmål har utredningen emellertid icke funnit anledning

att tillägga skolstyrelserna i vissa kommuner några befogenheter, som ej

skall tillkomma styrelserna i alla kommuner. Ej heller har utredningen

funnit skäl föreslå, att skolöverstyrelsen i fråga om någon ärendegrupp

skall träda i mellaninstansens ställe beträffande vissa kommuner. Sedan

numera facklig skolledning finns i praktiskt taget alla kommuner, saknas

enligt utredningens mening grund för en gradering av den lokala beslutan­

derätten på skolans område efter kommunernas storlek.

I avsnittet om interkommunal samverkan har utredningen betonat, att

intet skoldistrikt kan vara sig självt nog. I det samarbete, som blir behöv­

ligt för att enhetsskolan skall kunna genomföras, måste de stora städerna

spela en betydande roll. I dem kommer resurser att finnas — yrkesskolor,

gymnasier, externat, skolpsykologer, barnspykiatriska kliniker m. m. — som

kommuner med mindre utbyggt skolväsen måste kunna lita till för att så

att säga komplettera den egna skolan. Den samordnande verksamhet som

mellaninstansen skall bedriva gagnas enligt utredningens mening bäst, om

den stora och lilla kommunens förhållande till mellaninstansen är det­

samma.

196

2. Remissyttranden

a) Konstruktion, ledamöter, geografiskt verksam­

hetsområde. Om man bortser från de få, tidigare nämnda remissmyn­

digheter, som ställt sig principiellt avvisande till en mellaninstansreform,

synes av de övriga endast tre statliga och två kommunala myndigheter icke

dela utredningens uppfattning, att de nya mellaninstanserna skall vara fri­

stående, för skoluppgifterna speciellt avpassade organ. I dessa fem fall

föreslås länsstyrelserna bli mellaninstanser för skolväsendet. Statskontoret,

som företräder denna mening, ger uttryck för en viss tvekan om det för

närvarande finnes anledning att i varje län inrätta mellaninstanser för

skolväsendet. Ämbetsverket, som pekar på att försöksdistrikten ännu är

få, att kommunreformen kraftigt reducerat antalet skoldistrikt och att med

anledning därav överlärarinstitutionen kunnat utbyggas, har dock icke

velat motsätta sig att mellaninstansfrågan nu löses, förutsatt att skolstyrel­

seutredningens förslag om skolans fackliga lokala ledning avvisas och andra

än de av utredningen utstakade vägarna befinnes framkomliga.

Statskontoret har ansett sig böra erinra om att 1948 års länsstyrelseut­

redning bland annat hade att föreslå åtgärder i anledning av den fort­

gående tendensen att skapa särskilda länsorgan vid sidan av länsstyrelsen.

Ämbetsverket ifrågasätter också om den föreslagna mellaninstansen, vilken

enligt dess mening skulle få övervägande administrativa funktioner, skulle

bli i stånd att bemästra alla sina tilltänkta arbetsuppgifter av administrativ

och kameral natur.

Alldeles oavsett betänkligheterna i och för sig mot inrättande av nya

länsorgan finner statskontoret en anknytning av mellaninstansen till läns­

styrelsen påkallad. I länsstyrelsen finnes sådan sakkunskap, som automatiskt

skulle säkerställa det krav på ökad säkerhet i den formella behandlingen av

olika ärenden, vilket utredningen velat tillgodose genom insättande av en

kvalificerad jurist i länsskolnämnden. I fråga om åtskilliga ärenden torde

för övrigt de pedagogiska aspekterna vara av mera underordnad betydelse,

och det skulle beträffande frågor av rent administrativ natur säkerligen ofta

vara till fördel, om de kunde beredas och föredragas av länsstyrelsens tjäns­

temän.

Statskontoret ansluter sig i princip till utredningens uppfattning att

lekmannaintressen och pedagogisk sakkunskap skall vara företrädda i

mellaninstansen.

Ämbetsverket finner emellertid, att förstärkningen av länsstyrelsen vid

behandlingen av skolfrågor av större vikt bör kunna begränsas till två

personer, av vilka den ene är pedagog och den andre lekman med intresse

för undervisningsfrågor. Till vederbörande bör utgå arvode med 20 kronor

per sammanträde. Vid handläggningen i länsstyrelsen av nu avsedda ären­

den torde förste skolinspektören böra närvara, även där han icke är före­

dragande, liksom även landssekreteraren eller dennes ställföreträdare.

197

Länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län pläderar också för att

skolväsendets mellaninstans organiseras som en sektion inom länsstyrelsen

och att lekmän anknytes till denna för att jämte särskilda skolsakkunniga

deltaga vid avgörandet av skolärendena. Som chef för sektionen och före­

dragande skulle en skolinspektör tjänstgöra.

Kalmar läns södra landsting och Göteryds kommun har även förordat

en dylik lösning.

Tanken på länsstyrelsen som mellaninstans avvisas däremot uttryck­

ligen av bland andra länsstyrelserna i Malmöhus, Jämtlands samt Göte­

borgs och Bohus län.

Skolöverstyrelsen klargör sin uppfattning om mellaninstansernas ställ­

ning genom följande, i utlåtandet citerade stycke ur överstyrelsens ytt­

rande över 1948 års länsstyrelseutrednings betänkande.

Skolväsendet är säkert bäst betjänt av självständigt arbetande mellan-

instanser, som stå i direkt kontakt med skolöverstyrelsen, och vilkas inspek­

tions-, konsultations- och planeringsverksamhet överstyrelsen bör leda.

Folkskoleväsendets ändamålsenliga och jämförelsevis enhetliga utveckling

i vårt land har möjliggjorts främst tack vare att skolöverstyrelsen haft den

statliga folkskolinspektionen sig direkt underställd. Under den nu före­

stående utvecklingsperioden inom svenskt skolväsen torde det bli ännu

mer angeläget, att det direkta och intima samarbetet mellan skolans cen­

trala ledning och de regionala statliga skolmyndigheterna kan bibehållas

och ytterligare stärkas. Inte minst på grund av ifrågasatt ökad decentra­

lisering av ärenden från den centrala skolmyndigheten till mellaninstanserna

är detta av största vikt.

Om således endast ett fåtal röster höjts mot förslaget att upprätta fri­

stående mellaninstanser, har det å andra sidan rests starka krav på att

mellaninstansens karaktär av statlig myndighet skall klart

markeras genom en annan form för tillsättningen av ledamöterna än den

utredningen föreslagit. Ändringsförslag på denna punkt har framlagts av

bland annat skolöverstyrelsen, ett stort antal folkskolinspektörer, flertalet

länsstyrelser, några domkapitel samt besvär ssakkunnig a. Huvudinvänd­

ningen är, att mellaninstansens majoritet enligt utredningsförslaget skall

bestå av förtroendevalda ledamöter. Ändringar häri av mer eller mindre

genomgripande art har föreslagits, från att den juridiskt utbildade leda­

moten skall utses av länsstyrelsen, vilket förordas av bland annat ett 20-tal

folkskolinspektörer samt Svenska landstingsförbundet och Svenska lands­

kommunernas förbund, till att mellaninstansen i sin helhet skall förordnas

av Kungl. Maj:t.

Skolöverstyrelsen, som synes förutsätta, att en mellaninstans samman­

satt i enlighet med utredningens förslag icke skulle bli ett statligt organ,

anför således följande.

Överstyrelsen ifrågasätter starkt, huruvida det är lämpligt att en nämnd,

vars majoritet består av förtroendevalda ledamöter, får beslutanderätt i

frågor, där det i betydande omfattning rör sig om disposition av statsmedel.

198

Någon motsvarande anordning finnes ej i de av utredningen anförda exemp­

len. Icke heller torde det finnas någon motsvarighet till den föreslagna

anordningen, att Kungl. Maj:t, som skulle utse ordförande, därvid skulle

vara bunden inom ett av landstinget redan träffat personval. Att vidare en

statlig tjänsteman skulle infogas i en så organiserad nämnd och att staten

dessutom skulle tillhandahålla nämnden tjänstemän, varigenom dessa

skulle komma att underordnas nämnden och icke en statlig myndighet,

synes också komma att medföra åtskilliga problem, vilka av utredningen

helt förbigåtts.

Dessa invändningar skulle komma att förfalla, om nämnden helt tillsattes

av Kungl. Maj:t och sålunda finge karaktär av statlig nämnd. Utredningens

önskemål om en demokratisk förankring för nämnden inom den region, där

den skulle verka, kunde likaväl tillgodoses på detta sätt. hör att Kungl.

Maj:ts personval skulle underlättas, borde förslag till lekmannarepresen-

tanter avges av landstingens förvaltningsutskott (i vissa fall av stadsfull­

mäktige), medan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

borde få föreslå en ledamot vardera.

Besvärssakkunniga uttalar beträffande mellaninstansens sammansätt­

ning bland annat följande.

Skolväsendets regionala ledning skall enligt betänkandet förbliva en stat­

lig förvaltningsuppgift. Då utredningen för sin del föreslår, att denna upp­

gift skall anförtros åt en fristående länsnämnd, anknyter den därmed till

en utveckling, som under de senaste decennierna gjort sig märkbar på

skilda förvaltningsområden. I fråga om länsskolnämndens sammansättning

har utredningen emellertid avvikit från de principer, som eljest tillämpats

beträffande fristående länsorgan. Väl förekommer det exempel på att

ett mindre antal ledamöter i ett statligt länsorgan utses av kommunala

instanser men icke att majoriteten i organet tillsättes på detta sätt. Icke

minst anmärkningsvärt är att även den juridiskt utbildade ledamot, som

föreslås skola ingå i nämnden, enligt förslaget skall utses av landstinget.

Enligt de sakkunnigas mening framstår sammansättningen såsom särskilt

otillfredsställande med tanke på att mellaninstansen är avsedd att hand­

lägga besvärs-, disciplin- och tillsättningsärenden. Det föreligger med hän­

syn till det partiproportionella betraktelsesätt, som enligt de sakkunniga

vanligen anlägges vid val av ifrågavarande slag, en stor fara för att mellan­

instansen icke får den kompetens och allsidiga sammansättning som bör

eftersträvas.

Lekmannamedverkan kommer säkerligen att visa sig vara av värde i

länsskolnämnden. Intet hindrar emellertid, att lekmannaledamöterna i

nämnden, liksom sker i andra liknande fall t. ex. beträffande länsprövnings-

nämnd, utses av Kungl. Maj:t. På grund av särskilda skäl, såsom behovet

av förbindelserna mellan landsting och länsskolnämnd, kan dock tänkas

vara lämpligt att någon eller några lekmannaledamöter i nämnden äro

landstingsvalda.

Av de 13 länsstyrelser som av samma skäl som skolöverstyrelsen och

besvärssakkunniga förordat ett starkare statligt inflytande på mellanin­

stansens tillsättning anser 8, att bestämmelserna rörande tillsättning av

länsprövningsnämnd bör tjäna som förebild.

199

De här redovisade olika yrkandena på ett starkare statligt inflytande i

mellaninstansen innebär i regel icke någon invändning mot utredningens

uppfattning om värdet av lekmannainslaget i denna. Som en

minimifordran framföres emellertid allmänt, att åtminstone den juridiskt

utbildade ledamoten skall utses av statlig myndighet, varför de förtroende­

valda ledamöterna enligt denna meningsriktning skulle komma i minoritet

och det kommunala inflytandet något minska.

Mot det föreslagna starka lekmannainflytandet framföres direkt kritik

i några fall. Folk-skolinspektören i Östergötlands läns östra inspektionsom­

råde finner, att det med fog kan ifrågasättas, om »den allmänna demokra-

tiseringstendensen skall väga tyngre än pedagogisk insikt och skolorganisa-

torisk och administrativ erfarenhet», och inspektören i Kalmar läns södra

inspektionsområde anser utredningens förslag vara »en oerhörd nedvärde­

ring av pedagogisk och skolorganisatorisk sakkunskap».

Vad utredningen föreslagit om antalet ledamöter har i all­

mänhet lämnats utan erinran. Åtskilliga synpunkter rörande samman­

sättningen har emellertid framförts. 2 folkskolinspektörer och 5 dom­

kapitel anser, att domkapitlen skall äga utse en ledamot, 5 folkskolinspek­

törer föreslår, att alla skolinspektörerna skall vara ledamöter, medan 2 in­

spektörer, 1 domkapitel, 1 länsstyrelse och kommunförbunden anser det

vara riktigast, att icke någon skolinspektör får ställning som ledamot.

Svenska landskommunernas förbund finner det naturligt, att de olika

skolinspektörerna fungerar endast som jämbördiga föredragande utan leda-

motsställning. Likaså är det från styrelsens synpunkt naturligt att mellan-

instansens majoritet skall utgöras av 4 lekmän, vilka utses av landstinget.

Av de övriga ledamöterna skulle länsstyrelsen utse juristen och de båda

centrala skolmyndigheterna var sin ledamot.

Även några av de kommunala remissinstanserna har uttalat sig för star­

kare lekmannainflytande. Sammanlagt har frågan om mellaninstansens

konstruktion berörts i 39 yttranden från kommunala instanser, därav It

från landstingen. Till den av utredningen föreslagna sammansättningen i

vad gäller fördelningen mellan lekmän och fackmän ställer sig 11 kommuner

och 7 landsting positiva. 3 kommuner och 1 landsting föreslår, att antalet

landstingsvalda ledamöter ökas med en eller ett par stycken. Stadsfull­

mäktige i Borås samt förvaltningsutskotten i Södermanlands, Stockholms

och Västernorrlands läns landsting yrkar på att folkskolinspektören icke

skall vara ledamot av mellaninstansen.

Av vad som vid remissbehandlingen framförts rörande mellaninstansens

sammansättning kan ytterligare anföras några synpunkter på de av utred­

ningen föreslagna kompetenskraven. Skolöverstyrelsen anser dessa

vara välmotiverade men framhåller nödvändigheten av att en av ledamö­

terna är väl insatt i arbetsmarknadsförhållanden. Denna synpunkt under-

strykes av arbetsmarknadsstyrelsen, som betonar, att de arbetsmarknads-

mässiga synpunkterna måste tillgodoses vid den regionala planeringen av

200

yrkesskol väsen det. Med hänsyn därtill bör enligt styrelsens mening någon

ledamot i mellaninstansen besitta allsidig sakkunskap i arbetsmarknads­

frågor, vilket bör åstadkommas antingen genom att antalet ledamöter ut­

ökas med en eller att en av de landstingsvalda ledamöterna utses i sam­

råd med länsarbetsnämnd.

Skolstyrelseförbundens rikskommitté anser det vara mindre välbetänkt

att för de fyra lekmännen fastställa andra kompetenskrav än de av utred­

ningen för skolstyrelseledamot föreslagna.

5 länsstyrelser samt besvärssaklcunniga anser, att samverkan mellan läns­

styrelsen och mellaninstansen på något sätt skall organisatoriskt säker­

ställas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar, att det skall ske

genom att underrättelse om mellaninstansens pleniärenden lämnas länssty­

relsen och att landshövdingen eller någon av länsstyrelsens tjänstemän får

rätt att deltaga i mellaninstansens sammanträden. Sådan rätt föreslår skol­

överstyrelsen skall tillkomma förste provinsialläkare.

Rörande själva tillsättningsförfarandet kan nämnas att Svenska lands­

tingsförbundet inte har något att erinra mot att landstinget inträder som

valkollegium i förevarande fall. Tveksamt synes förbundet dock vara »om

landstinget bland sina fyra representanter skall utse den föreslagne juris­

ten». Folkskolans lärarförbmid anser det vara synnerligen betydelsefullt att

de ledamöter, som enligt förslaget skall utses av de centrala skolmyndig­

heterna, har lärarnas förtroende, vilket »synes kunna uppnås genom att

lärarorganisationerna bereds tillfälle att genom sin huvudorganisation —

tjänstemännens centralorganisation, till vilken den övervägande delen av

lärarna är anslutna — lämna förslag på ledamöter.»

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att utöver de remissinstanser,

som yrkar på att mellaninstansen skall utses av statlig myndighet, ett 15-

tal motsätter sig att Kungl. Maj:t skall vara bunden till de landstings­

valda ledamöterna vid utseende av ordförande i mellaninstansen.

De geografiska verksamhetsområdena. För det s. k.

43-alternativet har uttalat sig 15 folkskolinspektörer, riksräkenskapsverket,

8 länsstyrelser, en minoritet inom styrelsen för landskommunernas förbund,

2 landsting och ett 20-tal kommuner. Folkskolinspektören i Västernorrlands

läns södra inspektionsområde har förordat, att mellaninstansorganisationen

skall bygga på de nuvarande inspektionsområdena. Att länen skall vara de

nya mellaninstansernas verksamhetsområden har accepterats eller lämnats

utan erinran av ett helt övervägande flertal av de myndigheter och sam­

manslutningar, som ställer sig bakom en mellaninstansreform.

Till förmån för länsalternativet uttalar sig skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen har tidigare uttalat sig för att inspektions- och mellan-

instansområdena skulle sammanfalla och den nuvarande indelningen i in­

spektionsområden bibehållas. Sedermera har emellertid kommunindelnings-

reformen med de större möjligheter till lokal skolledning, som denna med­

fört, bragt frågan i ett annat läge. Erfarenheterna av den under senare tid

201

inom överstyrelsen bedrivna planeringsverksamheten har vidare givit vid

handen icke blott, att en rationell sådan verksamhet kan bedrivas endast

under förutsättning, att olika slag av skolor samordnas under fastare for­

mer, än vad nu är fallet, utan också att de nuvarande inspektionsområdena

i många fall är för små, när det gäller att planera för yrkesskolor och gym­

nasier. Med hänsyn till dessa sina erfarenheter men också av de skäl, som

utredningen i övrigt anfört till förmån för det s. k. länsalternativet, vilka

överstyrelsen funnit tungt vägande, biträder överstyrelsen helt utredningens

förslag. Överstyrelsen har därvid fäst särskild vikt vid att utredningen

förutsätter en utveckling till en differentierad inspektion och till en för­

delning på olika inspektörer även av andra arbetsuppgifter allt efter dessas

art. Bristen på regional inspektion, särskilt i fråga om ämneslärarundervis-

ningen, har ständigt känts som en stor olägenhet, så mycket mer som ju

överstyrelsen har begränsade möjligheter att genom inspektion följa denna

undervisning. Skolväsendets snabbt fortgående utveckling och differentie­

ring har givetvis gjort frånvaron av en effektiv och ändamålsenlig inspek­

tion på detta plan än mer kännbar.

Beträffande de fyra län, där enligt utredningsförslaget endast en skol­

inspektör tills vidare skulle finnas, understryker överstyrelsen vikten av att

en utredning kommer till stånd rörande möjligheterna att åstadkomma

anordningar motsvarande den differentierade inspektion som vinnes i länen

med flera inspektörer.

Statens folkskolinspektörers förbund anför följande.

Vad reservanterna anfört för sitt förslag i fråga om bättre möjligheter

för landskommunerna att komma i kontakt med mellaninstansen, större

möjligheter för instansens ledamöter att kunna förvärva behövlig person-

och lokalkännedom och fördelen för skolstyrelser, lärare och målsmän att

ha skolinspektören inom nära räckhåll, är skäl, värda allt beaktande. I

dagens läge och för den närmaste framtiden skulle, framför allt om mellan-

instansernas verksamhet kunde begränsas till den obligatoriska skolan, 43-

alternativet kunna anses som en godtagbar lösning.

På längre sikt och, om de omfattande och delvis nya uppgifter, som ut­

redningen föreslår, kommer att tilldelas mellaninstanserna, synes dock över­

vägande skäl tala för länsalternativet. Det mest avgörande skälet härför

torde vara den differentierade inspektion, som i framtiden kan bli erforder­

lig och som icke i samma utsträckning låter sig genomföras enligt 43-

alternativet.

Länsstyrelsen i Stockholms län gör följande påpekande.

Övervägande skäl synes tala för att man, på sätt förordats, låter nämn­

dernas geografiska verksamhetsområden sammanfalla med länen. När tidi­

gare i olika sammanhang länsindelningen frångåtts vid rikets uppdelande i

regionala och andra administrativa distrikt, har detta sedermera regel­

mässigt visat sig medföra påtagliga praktiska olägenheter.

Förespråkarna för 4 3 - a 11 e r n a t i v e t har i allmänhet motiverat sin

ståndpunkt med hänvisning till rådande förhållanden inom det egna länet.

Mera principiella ställningstaganden göres emellertid i några fall.

Folkskolinspektören i Värmlands läns västra inspektionsområde exem­

pelvis anför.

202

För egen del vill jag bestämt förorda 43-alternativet. Såsom utredningen

själv anfört, är en viktig förutsättning för att en nyskapande insats skall

kunna göras, att det finns möjligheter att uppehålla en god kontakt mellan

den regionala myndigheten och de olika delarna av dess verksamhetsom­

råde. Person- och lokalkännedom är av grundläggande betydelse för organ

av denna typ. Om ledamöterna skall kunna förskaffa sig önskvärd första-

handskännedom om skolväsendet och dess problem, bör området inte få för

stor geografisk omfattning. Enligt detta alternativ, som torde draga något

mindre kostnader än länsalternativet, eftersom inspektörernas antal mins­

kas, komme vidare inspektörens och mellaninstansens verksamhetsområden

att sammanfalla, vilket är av mycket stort värde.

Riksräkenskapsverket motiverar sitt ställningstagande på följande sätt.

Enligt riksräkenskapsverkets mening synes betydande olägenheter vara

förbundna med förslaget om inrättandet av länsskolnämnder. De omfat­

tande och skiftande arbetsuppgifter av administrativ art, som sålunda

skulle påläggas länsskolnämnderna, måste kräva en betydande arbetsinsats

från såväl ledamöternas som de till nämnden knutna tjänstemännens sida.

Detta förhållande medför givetvis risk för att nämndens viktigaste arbets­

uppgifter, nämligen planerings- och organisationsfrågorna, blir eftersatta.

För att möjliggöra att ärendena handläggas på ett tillfredsställande sätt

skulle en betydande förstärkning av kanslipersonalen bliva erforderlig. Vi­

dare skulle placeringen av inspektörerna i residensstäderna försvåra deras

möjligheter att fullgöra inspektionsverksamheten inom respektive områden

samt att upprätthålla den erforderliga kontakten med lokala skolmyndig­

heter och lärare. Med hänsyn härtill synes det riksräkenskapsverket som

om reservanternas förslag ur flera synpunkter vore att föredraga.

b) Organisationen i mellanin stansom råden med

flera inspektörer

Vad utredningen föreslagit rörande skolinspektörernas stationering till-

styrkes av skolöverstyrelsen, som delar uppfattningen att en sådan statio­

nering, efterhand som den differentierade inspektionen kan genomföras,

kommer att vara den enda tänkbara. Även vid odifferentierad inspektion

finns enligt överstyrelsens mening många skäl som talar för en stationering

på kansliorten. En sådan kommer dock att medföra vissa väsentliga olägen­

heter, vilka möjligen i en del län kan bliva övervägande. Men hänsyn härtill

anser överstyrelsen, att övergångsbestämmelserna bör göras smidigare och

förslagsvis utformas så, att överstyrelsen får rätt att på särskilda skäl med­

ge inspektör att vara stationerad utom kansliorten.

Statens folkskolinspektörers förbund, som framhåller att centraliseringen

av inspektörerna till residensstaden kommer att medföra stora olägenheter,

motsätter sig dock icke förslaget i detta stycke, om den knappt utmätta

övergångstiden kan utsträckas i avvaktan på erfarenheter rörande den

differentierade inspektionen.

Det kan antagas, att de remissinstanser som förordat 43-alternativet där­

med också tagit avstånd från tanken, att inspektörerna skulle koncentreras

203

till en ort. Utöver dessa remissmyndigheter har statskontoret, 5 folkskol­

inspektörer och 2 länsstyrelser särskilt vänt sig häremot. Statskontoret an­

för för sin del.

Statskontoret ställer sig avvisande till förslaget, att samtliga skolinspek­

törer stationeras i residensstaden. Enligt ämbetsverkets uppfattning är det

nämligen av vikt, att de mindre kommunerna, vilka i första hand behöver

lita till inspektörens sakkunskap, har denne inom räckhåll. Utredningens

förslag, att inspektör, som icke är bosatt inom sitt inspektionsområde, skall

ha bestämd mottagningstid på en centralt belägen ort inom detta, vill stats­

kontoret betrakta som en icke acceptabel nödlösning. En koncentration av

samtliga inspektörer till en och samma ort skulle vidare förorsaka avsevärd

tidsspillan samt betydande rese- och traktamentskostnader. Det måste också

ifrågasättas, om berörda förslag kan vara till fromma för de pedagogiska

arbetsuppgifternas handhavande och om icke följden lätt skulle bli en över­

betoning av skrivbordsfunktionerna.

Uttalanden till förmån för en bibehållen stationering inom inspektions­

området har gjorts av lJf kommuner och 1 landsting.

Vad utredningen föreslagit om chefsinspektörer har allmänt

accepterats i princip. Konstruktionen av tjänsten är dock enligt skolöver­

styrelsens mening ej tillfredsställande. Överstyrelsen vänder sig främst mot

att stabiliteten i förhållandet mellan inspektör och inspektionsområde, vil­

ken anses vara av största betydelse för tjänstemannens lokalkännedom och

bygdens kontakt med honom, skulle rubbas vid bifall till utredningens för­

slag. Denna olägenhet skulle enligt överstyrelsens mening undvikas, om

man avstode från kravet, att förste skolinspektören skulle ha det inspek­

tionsområde, inom vilket kansliorten är belägen. Avlastningen av göromål

från förste inspektören bör enligt överstyrelsens mening ske på annat sätt

än att han får ett mindre område. Överstyrelsen erinrar om utredningens

uttalande, att indelningen i inspektionsområden ej kan få innebära en abso­

lut gränsdragning mellan den verksamhet som skall bedrivas av inspektörer

inom samma län.

Länsskolnämnden bör enligt överstyrelsens mening äga befogenhet att

besluta om sådan arbetsfördelning mellan inspektörerna, att förste skol­

inspektören i erforderlig utsträckning avlastas sådana uppgifter, som han i

egenskap av förste inspektör ej hinner avgöra. Härigenom skulle även en

smidig*övergång till differentierad inspektion erhållas.

Vidare anser överstyrelsen, att det bör stå Ivungl. Maj:t fritt att vid över-

gångstillfället förordna vilken som helst av länets folkskolinspektörer till

förste skolinspektör. Sammanfattningsvis föreslår överstyrelsen,

a) att den nuvarande indelningen i inspektionsområden tills vidare i hu­

vudsak bibehålies med undantag för Stockholms län, ...

b) att befattningen som förste skolinspektör ej bindes till visst inspek­

tionsområde inom länet,

c) att vid förfall för förste skolinspektören vikariat för honom skall, dar

så befinnes lämpligt, kunna uppdelas så, att själva inspektörstjänsten uppe-

204

hålles för sig och befattningen som förste skolinspektör för sig, sistnämnda

vikariat i förening med annan skolinspektörstjänst,

d) att länsskolnämnd erhaller rätt att fördela de arbetsuppgifter, som

åvilar inspektörerna inom länet, på lämpligt sätt mellan dem,

e) att vid övergången till den nya organisationen förste skolinspektör

förordnas efter särskild prövning.

Meningen att förste skolinspektören inte bör knytas till ett visst inspek­

tionsområde har också uttalats av 3 folkskolinspektörer.

Även beträffande den av utredningen föreslagna tjänstebeteck-

ningen förste skolinspektör förordar skolöverstyrelsen ändring. Enligt

ämbetsverkets, av 11 folkskolinspektörer delade mening, bör benämningen

förste skoldirektör utbytas mot länsskoldirektör. Överstyrelsen föreslår den­

na titel för samtliga inspektörer, vilka ingår som ledamöter i mellaninstan-

sen, alltså även för inspektör, som är ensam inom länet. Inspektör som icke

är ledamot av mellaninstansen bör enligt överstyrelsens förslag benämnas

skoldirektör.

Enligt överstyrelsens mening är det inkonsekvent och omotiverat att

jämställa sadan inspektör, som ensam får ansvaret för skolverksamheten i

ett län, med inspektör, som ej har chefsställning, i län med flera inspektörer.

Överstyrelsen föreslår därför att samtliga inspektörer, vilka ingår som leda­

möter i mellaninstansen »erhåller särskild och samma tjänste- och löne-

ställning».

Förslaget om fyra nya inspektörstjänster avstyrkes av

statskontoret men föranleder i övrigt ingen erinran.

Vad utredningen föreslagit rörande organisationen i Västmanlands

län biträdes av skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen finner emellertid, att den angivna anordningen redan nu

kan förutses ha så många fördelar, att man kan vänta, att den efter hand

och mom ej allt för lång tid kommer att genomföras inom ett antal andra

län. Experimentet torde därför inte egentligen behöva anses avse anord-

nmgens berättigande i och för sig utan mera detaljerna för dess utformning.

Därför synes det ej ägnat att inge några betänkligheter, om redan från

början samma anordning skulle komma att tillämpas även inom ytterligare

något län.

Ehuru statskontoret icke tillstyrkt någon utökning av antalet inspektörer

vill ämbetsverket »dock icke motsätta sig att i något län prövas den av

utredningen förordade försöksanordningen, att inspektionsområdena slopas

och ärendena fördelas på lämpligt sätt efter deras art.»

Utredningens förslag om ersättning åt förste skolinspek­

tör och uttalanden rörande folkskolinspektörernas löneställning synes ha

väckt en viss irritation hos åtskilliga statens folkskolinspektörer, vilka dels

funnit det föreslagna arvodet till förste skolinspektören vara för lågt, dels

tolkat uttalandena i övrigt så, att utredningen skulle ha ansett, att den

nuvarande lönesättningen för folkskolinspektörerna borde tillämpas för

skolinspektörerna även i den nya organisationen.

205

Statens lönenämnd finner, alt en bedömning av löneställningen för skol­

inspektörs- och förste skolinspektörstjänsterna kan ske först sedan ett ytter­

ligare klarläggande skett av framför allt de pedagogiska arbetsuppgifterna,

främst den inspekterande verksamheten, samt av arbetsfördelningen mellan

de högre och lägre tjänstemännen d. v. s. mellan skolinspektör och förste

skolinspektör ävensom mellan skolinspektörerna inbördes. Den närmare

utredningen härom bör enligt nämndens mening anslutas till en översyn av

skolledarnas anställnings- och löneförhållanden.

Nämnden avstår från att taga ställning till utredningens förslag om ar­

vode till förste skolinspektör. För skolinspektör anses den nuvarande löne-

gradsplaceringen för folkskolinspektör provisoriskt kunna tillämpas.

För statens folkskolinspektörers förbund synes det orimligt att ett arvode

av 1 500 kronor kan ifrågasättas som tillräcklig kompensation för de an­

svarsfulla uppgifter, som pålägges förste skolinspektören såsom ledare av

mellaninstansens verksamhet och chef för dess kansli.

Till förste skolinspektören, som enligt statskontorets organisationsförslag

bör vara föredragande i länsstyrelsen och stationerad i residensstaden, bör

enligt ämbetsverket särskilt arvode utgå med 1 200 kronor.

Skolöverstyrelsen utgår från att skolinspektörernas löneställning upptages

till prövning i samband med frågan om skolledarnas lönefråga. Mot det

föreslagna befattningsarvodet till förste skolinspektör har överstyrelsen icke

något att erinra. Samma arvode bör dock enligt överstyrelsens förslag utgå

till skolinspektör i län, där endast en inspektör kommer att finnas.

c) Landstingsfria och övriga större städers ställ­

ning till nya mellaninstanser

Vad utredningen härom föreslagit, biträdes helt av skolöverstyrelsen.

Statskontoret säger sig däremot icke kunna biträda utredningens uppfatt­

ning utan hävdar, att Ivungl. Maj:ts befogenhet att meddela beslut om

befrielse av s. k. landstingsfri stad från statlig inspektion av folkskolevä­

sendet bör utsträckas även till andra större städer, förslagsvis till dem som

inrättat kommunal folkskolinspektörstjänst.

De landstingsfria städer, som berört spörsmålet, har inskränkt sig till

några allmänt hållna synpunkter. Stadsfullmäktige i Göteborg hävdar, att

stadens skolväsen bör direkt underställas de centrala skolmyndigheterna

på samma sätt och av samma skäl som utredningen framfört beträffande

Stockholm. Stadsfullmäktige i Malmö finner det välmotiverat att länsskol-

nämnder inrättas men anser, att i de största städerna skolstyrelsens befo­

genheter i förhållande till mellaninstansen bör vara vidsträcktare än för

skolstyrelsen i andra kommuner. Enligt stadsfullmäktige i Hälsingborg bör

frågan om den regionala ledningen bli föremål för ytterligare överväganden

med hänsyn till de större städernas förhållanden och självstyrelse.

206

F. Mellamnstansernas arbetsformer

1. Skolstyrelseutredningen

Arbetsfördelning, sammanträden, resor m. m.

Förslag

Mellaninstansen in pleno skall handlägga ärenden rörande

följande frågor:

1. Skolplaneringsfrågor av allmän och principiell natur.

2. Inrättandet av skolor, gemensamma för flera kommuner; skolförbund.

3. Fastställelse av organisationsplaner, ordningsstadgor, instruktioner

och reglementen eller av ändringar häri.

4. Frågor om hänvisning av och ersättning för elever, som hänvisas till

skola i annan kommun än hemortskommunen; inackorderingskostnader.

5. Frågor rörande statsbidrag till skolbyggnader, tjänstebostäder och

skolhem.

6. Frågor rörande skolskjutsorganisationen.

7. Pedagogiska frågor av allmän natur rörande flera skolformer eller

kommuner; skolpsykolog- och konsulentverksamhet.

8. Allmänna frågor rörande försöksverksamheten.

9. Disciplinärenden.

10. Besvärsärenden.

11. Övriga ärenden av rättslig natur.

12. Åtgärder rörande tillsättning av skolledartjänst och ordinarie lärar­

tjänst samt föreståndarinnetjänst vid skolhem.

13. Förening av kyrkomusikertjänst med lärartjänst.

14. Fastställelse av undervisningsskyldighet för skolledare.

15. Frågor angående förflyttning av ordinarie lärare och tjänstebyte

inom länet.

16. Frågor om återbesättande och inrättande av ordinarie lärartjänster.

17. Frågor angående förening av lärartjänst med tjänsteuppdrag; lära­

res stationeringsort.

18. Dispensärenden.

10. Ärenden angående lärares befrielse från eller uppskov med militär­

tjänstgöring.

20. Åtgärder till befrämjande av lärarnas fortbildning.

21. Konferenser av större omfattning.

22. Ärenden rörande donationer, terminsavgifter och läroverkens kassor.

23. Framställningar om anslag till länsskolnämndens verksamhet.

24. Disposition av medel, som ställts till länsskolnämndens förfogande.

25. Ärenden angående tjänstetillsättningar och viktigare ärenden i öv­

rigt, som rör länsskolnämndens personal och organisation.

26. Tillkallande av experter.

207

27. Yttranden över betänkanden och andra remisser.

28. Andra ärenden av större vikt eller av kontroversiell natur.

29. Ärenden, som av skolinspektör hänskjutes till avgörande i plenum.

Förste skolinspektör skall särskilt åligga:

1. Att vara chef för länsskolnämndens kansli och i denna egenskap leda

och fördela arbetet inom detta.

2. Att sörja för att likartade ärenden, som rör skilda inspektionsområ­

den, blir enhetligt handlagda inom länsskolnämnden.

3. Att tillse, att skolplaneringen blir ändamålsenlig med hänsyn till

hela länets behov och att erforderliga samordningsåtgärder vidtages i

frågor, där kommuner inom skilda inspektionsområden beröres.

Där kommuner inom olika inspektionsområden eller län beröres av en

organisations- eller planeringsfråga, kan det vara lämpligt, att förste in­

spektören handlägger och föredrager ärendet.

4. Att skaffa sig god kännedom om skolförhållandena inom länet.

5. Att vara föredragande och verkställa utredningar i ärenden, som be­

rör nämndens allmänna verksamhet.

Hit hör bland annat: a) allmänna planeringsuppgifter, b) frågor om kon­

ferenser av större omfattning, c) framställning om anslag för nämndens

verksamhet, d) dispositionen av medel till nämndens förfogande, e) ärenden

rörande nämndens personal och organisation, f) tillkallande av experter,

g) yttranden över remitterade betänkanden och dylikt, h) utredningar

rörande länets skolväsen.

0. Att ansvara för nämndens årsberättelse.

7. Att deltaga i handläggningen av alla vid nämndens sammanträden

förekommande ärenden, även om han själv icke är föredragande.

8. Att upprätthålla för nämndens verksamhet erforderlig förbindelse

med länsstyrelse, andra länsorgan och övriga myndigheter.

De uppräknade uppgifterna skall åligga alla förste skolinspektörer och

naturligtvis i tillämpliga delar även ankomma på inspektörerna i län, som

sammanfaller med inspektionsområdet.

I län, där förste skolinspektör också har ett eget inspektionsområde att

ansvara för, lägges hans speciella uppgifter till de allmänna inspektörs-

uppgif terna.

Det skall i princip åligga samtliga inspektörer att vid mel-

laninstanssammanträdena föredraga alla ärenden, som direkt rör skol­

väsendet inom det egna inspektionsområdet, ävensom att i dylika ärenden,

som ej handlägges i plenum, fatta beslut. Vidare skall den egentliga till­

synen över skolväsendet — inspektionen — inom det varje inspektör an­

visade inspektionsområdet utövas enligt samma föreskrifter och villkor

för alla.

Beträffande mellaninstansernas (skolinspektörernas) egentliga peda­

gogiska inspektion är utredningens ståndpunkt, att den tills

vidare endast bör omfatta folkskolan inklusive högstadiet i skolor, där

208

försök med 9-årig enhetsskola bedrives, samt linjer av olika slag, som in­

byggts i folkskolan, ävensom den allmänbildande undervisningen i yrkes­

skolorna. Den pedagogiska inspektionens intensitet bör anpassas med hän­

syn till kompetensen hos vederbörande lokala skolledare. I den mån

inspektörer med skolledarkompetens för högstadie- och gymnasieundervis-

ning eller yrkesutbildningsanstalt tillsättes, skall den regionala inspek­

tionen kunna utsträckas att omfatta också dessa områden av skolväsendet.

På mellaninstansens sekreterare, vilken bör vara en

kvalificerad administrativ tjänsteman, skall ankomma att:

1. Fungera som mellaninstansens sekreterare och i denna egenskap för­

bereda sammanträden genom att upprätta föredragningslistor m. in., föra

protokoll och biträda vid verkställandet av fattade beslut.

2. Handha mellaninstansens arkiv och tillse, att författningar, stadgor

och dylikt är aktuella.

3. Föra diarier, inspektionsjournal, lärarkortregister, merithandlingsre-

gister samt handha personalstatistiken.

4. Preliminärt granska och förberedande handlägga alla inkommande

ärenden.

5. Självständigt handlägga vissa ärenden av administrativ art, förfråg­

ningar, cirkulär och dylikt samt verkställa utredningar och sammanställa

uppgifter för skolöverstyrelsens, kommittéers m. fl. räkning.

6. Sätta upp ärenden, som fordrar inspektörens underskrift men i vilka

beslutet är rutinbetonat eller beroende av en fast praxis eller klara be­

stämmelser samt enligt förste inspektörens bestämmande besluta i sådana

ärenden.

7. Föredraga och efter inspektörens beslut uppsätta administrativa ären­

den av mera komplicerad natur.

8. Granska rapporter, redogörelser och dylikt, som skall insändas till

länsskolnämnden.

Bland kanslimässiga ärenden, som är särskilt arbetskrävande för inspek­

tören och beträffande vilka en förberedande granskning, komplettering

och beredning av en kanslitjänsteman skulle vara av stort värde för att

öka inspektörens möjligheter att göra mera konstruktiva insatser,

nämner

utredningen pensionsansökningar, statsbidragsrekvisitioner, ansökningar

till lärartjänster, ärenden rörande undervisningsstatistik, skolskjuts- och

inackorderingsärenden, ärenden om statsbidrag till skolbyggnader samt

organisationen av övningslärartjänster.

Vissa andra mellaninstansärenden anser utredningen vara av så ut­

präglat administrativ natur att de praktiskt taget helt bör kunna hand­

läggas av en kanslitjänsteman. Dit hör löneklassplaceringarna, uppflytt-

ningen i reglerad befordringsgång, löneavdrag, flyttningsersättningar och

reseersättningar. Hit kan också hänföras granskningen av förordnanden,

tjänstledigheter och liknande.

209

Med hänsyn till mellaninstansernas differentierade och omfattande verk­

samhet räknar utredningen med ett tämligen jämnt behov av särskilda

experter och föreslår, att ett belopp, beräknat efter 3 000 kronor per

år och mellaninstans, ställes till skolöverstyrelsens förfogande för bestri­

dande av resekostnader, arvoden och andra ersättningar åt mellaninstan­

sernas experter.

Några bestämmelser om antalet sammanträden föreslår ut­

redningen icke men anser, att man måste räkna med cirka tolv samman­

träden per år.

Beträffande resemöjligheterna föreslår utredningen, att för­

utom de medel, som fordras för resor med anledning av mellaninstansens

sammanträden, medel skall ställas till förfogande i sådan omfattning, att

varje ledamot kan företaga sex resor årligen inom länet till en genomsnitts­

kostnad av 50 kronor per resa. Inspektörernas reseanslag föreslås höjt med

101 000 kronor i förhållande till budgetåret 1955/56.

Motivering

Det ligger enligt utredningens uppfattning i sakens natur, att mellan­

instansen inte kan handlägga alla ärenden in pleno, utan att en arbets­

fördelning måste komma till stånd mellan mellaninstansen som helhet

och dess tjänstemän genom en uppdelning av beslutanderätten alltefter

ärendenas beskaffenhet. Uppgifter för mellaninstansen in pleno förutsattes

bli frågor av principiell betydelse, omdömesfrågor av så grannlaga be­

skaffenhet, att de inte bör handläggas av en ensam person, samt andra

ärenden av större vikt. Flertalet ärenden, som nu handlägges av folkskol­

inspektörerna och vilka inte skall decentraliseras till lokalstyrelserna, även­

som vissa motsvarande ärenden rörande andra under mellaninstansen sor­

terande skolformer, anser utredningen det vara lämpligast att också i fort­

sättningen låta skolinspektören handlägga självständigt med biträde av

sin kanslipersonal.

Med en arbetsfördelning inom mellaninstansen åsyftar utredningen när­

mast att olika beslutsformer måste finnas och menar, att det klart bör

framgå av mellaninstansens instruktion på vilket sätt beslut i olika fall

skall fattas. Då skolinspektörernas alla olika uppgifter inte kan anges i

instruktionen för mellaninstansen har utredningen konstruerat sitt utkast

till instruktion så, att uppgifter som skall fullgöras av mellaninstansen

realiter skall fullgöras av inspektören, om de inte kan hänföras till i in­

struktionen uppräknade grupper eller typer av pleniärenden eller tillhör

förste inspektörens där angivna särskilda uppgifter.

Beträffande den pedagogiska verksamheten har utred­

ningen framhållit, att skolinspektionen icke omedelbart kan differentieras

med hänsyn till stadier och skolformer och att i konsekvens därmed skolin