2

I fråga om skolstyrelsens organisation föreslås regler, som närmast an­

sluter sig till nuvarande bestämmelser om folkskolestyrelse. Vid reglernas

utformning har en anpassning till kommunallagens bestämmelser efter­

strävats.

Betydande ändringar föreslås i skolledarorganisationen. Syftet är dels

att även på det fackliga planet ernå en enhetlig ledning, dels att förstärka

skolledningen vid det obligatoriska skolväsendet.

För den regionala ledningen av skolväsendet föreslås en helt ny organisa­

tion, betingad främst av behovet av planerande och samordnande regionala

skolmyndigheter. Domkapitlens befattning med skolärenden skall upp­

höra. I alla län skall inrättas särskilda statliga skolmyndigheter, länsskol-

nämnder, sammansatta av fem lekmän, varav en med juridisk utbildning,

samt två pedagogiskt utbildade fackmän. Till länsskolnämnderna, för vil­

kas verksamhet skall upprättas särskilda kanslier, skall skolinspektörerna,

övergångsvis de nuvarande folkskolinspektörema, knytas. Fyra nya inspek-

törstjänster föreslås inrättade. Länsskolnämndernas verksamhet skall om­

fatta det allmänna skolväsendet, de kommunala yrkesskolorna och de cen­

trala verkstadsskolorna.

Länsskolnämnds uppgifter skall beträffande skolväsendet i Stockholm

fullgöras av skolöverstyrelsen och, i vad gäller yrkesskolväsendet, över­

styrelsen för yrkesutbildning.

Den nya skolstyrelselagen föreslås träda i kraft i full utsträckning den

1 juli 1958, då jämväl den nya regionala organisationen avses skola träda

i verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 år 1956

4

Om skolstyrelsen och dess uppgifter

4 §.

I varje kommun skall finnas en skolstyrelse.

5 §.

1 mom. Skolstyrelsen skall vara styrelse för det obligatoriska skolväsen­

det i kommunen och därtill knuten verksamhet.

Finnes i kommunen högre kommunal skola, lokal kommunal yrkesskola,

allmänt läroverk, statligt eller kommunalt allmänt gymnasium eller kom­

munalt handelsgymnasium, skall skolstyrelsen vara styrelse även för sådan

läroanstalt.

2 mom. På framställning av kommunens fullmäktige må Konungen be­

sluta, att skolstyrelsen skall vara styrelse jämväl för annan läroanstalt

än i 1 mom. sägs.

6

§.

På framställning av kommunens fullmäktige må Konungen besluta, att

för läroanstalt, som i 5 § 1 mom. andra stycket sägs, skall finnas särskild

styrelse.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser, som fastställas

av Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.

7 §.

Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets

område, med uppmärksamhet följa skolväsendets tillstånd inom kommu­

nen samt hos kommunens fullmäktige, dess styrelse och övriga nämnder

ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar, vilka finnas på­

kallade för att ungdomen i kommunen skall kunna erhålla tillfredsställande

teoretisk och praktisk utbildning.

Skolstyrelsen har vidare:

a) att, i den mån sådant ej tillkommer annan, ombesörja de angelägen­

heter avseende skolväsendet i kommunen, vilka äro att hänföra till förvalt­

ning och verkställighet;

b) att, om flera skolor eller skolformer stå under styrelsens förvaltning,

sörja för samordning av och enhetlighet i deras verksamhet;

c) att tillse, att undervisningen vid skolorna fortgår enligt gällande före­

skrifter;

d) att främja pedagogisk försöksverksamhet och lärarnas vidareutbild­

ning; samt

e) att verka för samarbete mellan hem och skola.

Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas hand­

läggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

8

§.

Skolstyrelsen äger att från kommunens styrelse och övriga nämnder

samt dess beredningar och befattningshavare infordra de yttranden och

upplysningar, som erfordras för fullgörande av styrelsens uppgifter.

Skolstyrelsen bör samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar

och andra, vilkas verksamhet berör styrelsens.

Om skolchef m. m.

9 §.

1 mom. I varje kommun skall finnas en skolchef.

Då skolväsendet i kommunen omfattar mindre än sju läraravdelningar

eller eljest särskilda skäl därtill äro, må dock Konungen på framställning

av kommunens fullmäktige besluta, att skolchef ej skall finnas i kom­

munen.

2 mom. Skolchef åligger:

a) att enligt för honom fastställd instruktion biträda skolstyrelsen i dess

verksamhet och närmast under styrelsen vara ledare av skolväsendet i

kommunen;

b) att, i den mån sådant enligt 12 § uppdrages åt honom, fatta beslut

å styrelsens vägnar; samt

c) att taga befattning med de ärenden och i övrigt fullgöra de uppgifter,

vilka enligt särskilda författningar ankomma på honom.

3 mom. Om olika slag av skolchefer och andra skolledare samt om fast­

ställande av instruktioner för dem förordnar Konungen.

Om skolstyrelsens organisation

10

§.

Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen väljas av kommunens fullmäk­

tige till det antal, som fullmäktige finna lämpligt med hänsyn till kommu­

nens folkmängd och struktur samt till antalet och arten av de skolor, som

lyda under styrelsen. Antalet ledamöter må dock ej vara under sju eller

över tjuguen.

Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många

väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes

antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfa­

randet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

6

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den ord­

ning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

11

§.

I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i skolstyrelse, verkan

av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall vad i 7 § kom­

munallagen är stadgat om fullmäktig äga motsvarande tillämpning; dock

må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda paragraf, ej hel­

ler skolchefen i kommunen utses till ledamot eller suppleant i styrelsen.

I fråga om mandattid och avgång, val av ordförande och vice ordfö­

rande, ställe och tid för sammanträde, suppleants tjänstgöring och rätt

att närvara vid sammanträde, beslutförhet och jäv, förfarandet vid fat­

tande av beslut, protokoll och reservation, tillkännagivande varest och på

vilka tider till styrelsen ställda framställningar mottagas, skriftväxling,

vård och förtecknande av handlingar hörande till styrelsens arkiv, utseende

av kassaförvaltare samt ledamots ansvar och skadeståndsskyldighet skall

vad i 33—42 §§ kommunallagen är stadgat rörande kommunens styrelse

äga motsvarande tillämpning; dock att underrättelse om val av ordförande

och vice ordföi’ande skall insändas jämväl till länsskolnämnden.

12

§.

1 mom. Om kommunens fullmäktige så besluta, äger skolstyrelsen upp­

draga åt särskild inom styrelsen bildad avdelning eller åt skolchefen, annan

skolledare eller särskild i kommunens tjänst anställd befattningshavare

att å styrelsens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas be­

skaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställning eller yttrande

till fullmäktige må dock icke beslutas annorledes än av styrelsen sam­

fällt.

Beslut, vilket fattats på grund av uppdrag, som avses i första stycket,

skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde.

2 inom. Avdelning, som avses i 1 mom., skall bestå av minst fyra leda­

möter. Ej må avdelning handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av

ledamöterna äro tillstädes. För giltighet av beslut fordras, att minst tre

av ledamöterna äro ense om detsamma.

13 §.

Vid sammanträde med skolstyrelsen eller inom densamma bildad avdel­

ning skall skolchefen närvara samt äga rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten och att få sin särskilda mening antecknad till proto­

kollet.

Angående rätt för andra skolledare samt för lärarrepresentanter och

skolläkare att på motsvarande sätt deltaga vid sammanträde, som i första

stycket sägs, förordnar Konungen.

8

20

§.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Övergångsbestämmelser

21

§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1958, i den mån ej annat följer av vad

i 22 och. 23 §§ stadgas.

Genom den nya lagen upphävas

lagen den 15 maj 1903 (nr 58) angående folkskoleväsendet i Stockholm,

lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner samt

instruktionen den 31 januari 1941 för Stockholms folkskoledirektion.

Där i lag eller eljest förekommer hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

22

§.

Beträffande kommun som ingår i eller omfattar skoldistrikt, å vars folk-

och fortsättningsskoleväsende bestämmelserna i lagen den 6 juni 1930

(nr 259) om församlingsstyrelse i dess före den 1 januari 1955 gällande

lydelse alltjämt äga tillämpning, träder den nya lagen i kraft den dag

Konungen bestämmer.

Närmare föreskrifter med avseende å lagens ikraftträdande beträffande

dylik kommun meddelas av Konungen.

23 §.

I annan kommun än i 22 § sägs skall val av ledamöter och suppleanter

i skolstyrelse, som avses i denna lag, första gången äga rum före utgången

av december 1957. Valet skall avse tiden intill utgången av året näst efter

det, då allmänna val av kommunens fullmäktige första gången efter lagens

ikraftträdande ägt rum.

Sålunda utsedda ledamöter och suppleanter i skolstyrelse träda genast

i utövning av sina befattningar med befogenhet att handlägga ärenden om

åtgärder, som erfordras i anledning av den nya lagens ikraftträdande, samt

att i övrigt fullgöra de uppdrag med avseende å planeringen av skolväsen­

det i kommunen, som av kommunens fullmäktige överlämnas till styrelsen.

24 §.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med in­

förandet av den nya lagen, meddelas av Konungen.

10

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 juni 1956.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

stats­

råden

Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

,

N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

,

L

indström

, L

indholm

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om en

reform av skolväsendets lokala och regionala ledning samt anför därvid

följande.

I. Inledning

I de vid 1950 års riksdag fastställda riktlinjerna för det svenska skol­

väsendets utveckling utelämnades spörsmålen om skolledningens organisa­

tion och om lärartillsättningen. Vissa av dessa frågor berördes visserligen

i en särskild proposition till samma riksdag (nr 133). Enligt departements­

chefens mening borde emellertid frågorna rörande regionala skolmyndig­

heter, skolans lokala ledning samt lärartillsättningen icke då bli föremål

för riksdagens beslut utan ytterligare utredas av särskilda sakkunniga en­

ligt de allmänna riktlinjer, som angavs i propositionen. Riksdagen fann det

heller icke möjligt att i nämnda avseenden göra några bindande uttalan­

den (SärskU nr 3; Rskr nr 403).

Det ytterligare utredningsarbete som sålunda förutsattes har nu utförts

av särskilda, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 29 juni och den

28 september 1951 tillkallade sakkunniga. Dessa har varit framlidne leda­

moten av riksdagens andra kammare, sekreteraren Adolf Wallentheim,

f. d. folkskolinspektören i Malmö skoldistrikt, disponenten Hilding Flinck,

ledamoten av riksdagens andra kammare, medicine licentiaten Bertil von

Friesen, rektorn vid Nacka realskola Arthur Klum, folkskolinspektören

i Västmanlands läns inspektionsområde Sven Zetterlund, folkskolläraren

Gustaf Bodestam, ledamoten av riksdagens andra kammare, parkförman­

nen Carl-Erik Johansson, skolstyrelsens ordförande i Önnestads skoldistrikt,

f. d. ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Harald Johns­

son samt utnämnde rektorn vid högre allmänna läroverket för gossar å

Norrmalm i Stockholm Torsten Sävborg. Wallentheim utsågs att leda de

sakkunnigas arbete. Sedan han den 22 augusti 1953 avlidit, uppdrogs åt

13

1952 en provisorisk skolstyrelselag. Härigenom har skolstyrelsefrågan i för-

söksdistrikten kunnat ordnas på ett acceptabelt sätt. Efter förslag av ut­

redningen har vidare vid 1954 och 1955 års riksdagar frågorna om lärar-

tillsättningen respektive den fackliga ledningen i försöksdistrikten proviso­

riskt ordnats. Beträffande den regionala ledningen har däremot inga pro­

visoriska anordningar vidtagits.

Enligt skolstyrelseutredningens mening borde en definitiv reglering av

samtliga nu berörda frågekomplex ske från och med den 1 juli 1957. Det

är enligt min mening inte heller någon tvekan om att det i och för sig

är i hög grad angeläget att så snart som möjligt genomföra de förslag som

nu är aktuella, men då det är fråga om en omfattande reform av betydelse

för skolväsendet på mycket lång sikt, vilken tillika griper in på ett flertal

väsentliga områden av skolväsendet, har jag funnit det viktigare, att det

lägges en fast grund för det framtida arbetet än att reformen snabbt föres

ut i ett icke helt fullgånget skick. Jag bedömer det som ogörligt att på den

tid som skulle stå till förfogande, om nya skolstyrelser, en delvis ny skol-

ledarorganisation och nya regionala skolmyndigheter skulle börja sin verk­

samhet i full utsträckning den 1 juli 1957, genomföra det synnerligen om­

fattande författningsarbete, som skall ge skolstyrelsereformen dess närmare

innehåll och som måste vara utfört, innan skolmyndigheterna på olika

plan skall kunna arbeta under tillfredsställande förhållanden. Det stora fler­

talet skolförfattningar beröres av de föreliggande förslagen, och det är

t. ex. nödvändigt att utarbeta en helt ny, mot den nuvarande folkskolestad­

gan delvis svarande stadga. Jag ämnar därför senare denna dag hemställa

om bemyndigande att få tillkalla särskilda sakkunniga för att inom ecklesia­

stikdepartementet biträda vid detta arbete. Om arbetet bedrives i snabb

takt, räknar jag med att det kan vara slutfört inom sadan tid, att i det

följande framlagda förslag skall kunna träda i kraft i full utsträckning

den 1 juli 1958. Jag har emellertid ansett det angeläget att dessa förslag

redan i år framlägges för riksdagen för att statsmakternas standpunkts-

tagande skall kunna tjäna skolmyndigheterna till ledning beträffande den

kommande utvecklingen på dessa områden.

Med hänsyn till behovet av en enhetlig lokal skolplanering har jag

ansett, att skolstyrelse enligt den nya lagens bestämmelser skall kunna

väljas, så snart lagen utfärdats, och i avvaktan på lagens fnlla ikraftträ­

dande erhålla befogenhet att dels fullgöra sådana uppgifter rörande skol­

väsendets planering, som kommunens fullmäktige överlämnar åt styrelsen,

dels ock handlägga ärenden rörande sådana åtgärder, som kan erfordras

i anledning av skolstyrelsereformens ikraftträdande.

I övrigt skulle ett godkännande av de förslag, jag i det följande ämnar

framlägga, icke medföra några direkta praktiska verkningar förrän från

och med budgetåret 1958/59.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för ärendet.

14

II. De lokala skolstyrelserna

^A.

Nuvarande förhållanden

1. Inledning

De skolformer, vilkas lokala ledning beröres av förslagen i det följande, är:

folk- och fortsättningsskolan (enhetsskolan), högre folkskola, kommunal

realskola, praktisk kommunal realskola, kommunal flickskola, kommunala

yrkesskolor, statsunderstött, av kommun ägt handelsgymnasium samt all­

mänt läroverk. För närvarande har envar av dessa skolor i regel sin egen

lokala skolledning, d. v. s. egen styrelse och egen facklig ledning.

Folkskolestyrelsens organisation och arbetsformer regleras genom lagen

den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner. För ovannämnda skol­

former i övrigt finns bestämmelser om skolans lokala styrelse i för sk -

formen gällande stadga eller reglemente. Då såväl skolstyrelseutredningens

som det av mig framlagda förslaget till ny skolstyrelselag närmast anknyter

till gällande bestämmelser om styrelse för den obligatoriska skolan redo-

göres i det följande utförligt för den nuvarande skolstyrelselagens innehåll,

medan bestämmelserna om övriga skolstyrelsers organisation behandlas

mera summariskt. Beträffande detaljer får jag hänvisa till utredningens

betänkande s. 29 ff.

2. Folkskoleväsendets ställning i kommunalrättsligt hänseende

Intill den 1 januari 1955 var den obligatoriska skolan i princip en den

kyrkliga kommunens angelägenhet. Enligt lagen den 6 juni 1930 om för-

samhngsstyrelse ägde nämligen varje territoriell församling att själv vårda

folk- och fortsättningsskoleväsendet i församlingen. Undantag gjordes

emellertid för kommun, som avsags i den ännu gällande lagen av den 6 juni

1930 om skolstyrelse i vissa kommuner. Sistnämnda lag omfattar de kom­

muner, som sammanfaller med skoldistrikt (församling) och där kommu­

nal- eller stadsfullmäktige finns; i dessa fall skall den obligatoriska skolan

vara den borgerliga kommunens angelägenhet. Som framgår av det sagda

har 1930 ars skolstyrelselag formellt karaktären av en speciallag, men re­

dan ganska snart efter dess tillkomst började en successiv övergång från

kyrkligt till borgerligt huvudmannaskap för det obligatoriska skolväsendet,

vilken utveckling den 1 januari 1955 fortskridit så långt att folkskoleväsen­

det endast i tolv av rikets kommuner var en församlingens angelägenhet.

16

en församlingens angelägenhet. Någon ändring gjordes icke i 1930 års skol­

styrelselag.

Läget är alltså för närvarande det, att principen om den obligatoriska

skolan såsom en församlingens angelägenhet blivit upphävd utan att någon

motsvarande allmän regel om den borgerliga komunen såsom huvudman

för denna ännu trätt i stället.

3. Folkskolestyrelsen» nuvarande organisation och uppgifter

Enligt 1930 års skolstyrelselag skall förvaltningen och vården av kom­

munens folk- och fortsättningsskolväsende handhavas av en folkskolesty-

relse (4 §). Där kommunen finner det vara till fördel för skolväsendet, kan

särskild fortsättningsskolestyrelse utses. I det fåtal kommuner, där kyrko-

församlingen fortfarande är huvudman för folk- och fortsättningsskolvä-

sendet, är skolrådet styrelse för detsamma. Folkskoleväsendet i Stockholms

stad är reglerat genom särskilda författningar.

Ledamöter i folkskolestyrelse väljes av kommunal- eller stadsfullmäktige

till det antal fullmäktige finner lämpligt med hänsyn till kommunens vidd

och folkmängd. Antalet ledamöter får dock icke vara under 5 eller över 21.

Suppleanter utses till lämpligt antal (7 §). Såväl ledamöter som suppleanter

kan väljas proportionellt (9 §). Valbar som ledamot eller suppleant av

folkskolestyrelsen är den som är röstberättigad vid kommunal- eller stads­

fullmäktigeval och uppnått tjugotre års ålder. Som särskild kvalifikation

gäller, att vederbörande skall anses vilja befordra skolväsendet. Den som

är omyndig, i konkurstillstånd eller av allmänna fattigvården omhänder­

tagen för varaktig försörjning är icke valbar (8 §).

Mandatperioden är fyra år, räknat från och med den 1 januari året näst

efter det, då valet skedde. Valet skall förrättas året näst efter det, då all­

männa val av kommunal- eller stadsfullmäktige ägde rum (9 §).

Folkskolestyrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordföran­

de. Till ordförande kan utses kyrkoherden i det pastorat, till vilket kom­

munen hör, eller, för det fall kommunen tillhör mer än ett pastorat, den

bland kyrkoherdarna domkapitlet bestämmer, även om han ej är ledamot

av styrelsen

(10

och

13

§§). Styrelsen sammanträder på ordförandens kal­

lelse, så ofta han finner det behövligt, eller när minst halva antalet leda­

möter för uppgivet ärende gör framställning därom. Suppleanterna i folk­

skolestyrelsen bör kallas till tjänstgöring i den mån det erfordras på grund

av hinder för ledamot eller då det uppkommit ledighet efter ledamot, som

icke utsetts vid proportionellt val, och denna ledighet icke kunnat fyllas.

Suppleanterna har rätt att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden

(11 och 12 §§).

18

Det åligger den vidare att utöva den ekonomiska förvaltningen och att ha

tillsyn över lokaler, som upplåtits för undervisningen. Förutom att förbe­

reda ärenden, som skall förekomma till behandling hos fullmäktige, skall

styrelsen hos kommunal- eller stadsfullmäktige göra framställningar och

förslag, då så påfordras. Den skall också ombesörja verkställigheten av

fullmäktiges beslut, i den mån detta ej uppdragits åt särskilt därtill ut­

sedda styrelser, nämnder eller personer. Folkskolestyrelsen skall även taga

viss befattning med angelägenheter avseende kyrkomusikers anställande och

verksamhet enligt bestämmelser i kyrkomusikerstadgan.

Skolstyrelsen skall uppgöra förslag till utgifts- och inkomststat, vilket

skall ingivas till stads- eller kommunalfullmäktige årligen före den 15 sep­

tember. Före den 15 januari skall folkskolestyrelse i landskommun och före

den 1 mars folkskolestyrelse i stadskommun avlämna redovisning för de

medel styrelsen under nästföregående kalenderår haft om hand (6 §).

4. De lokala skolstyrelserna vid övriga skolformer

Bestämmelserna i gällande stadgor rörande styrelse och ledning för d e

högre kommunala skolorna (högre folkskolor, kommunala real­

skolor, praktiska kommunala realskolor och kommunala flickskolor) är i

princip lika.

För kommunal realskola och högre folkskola skall finnas en av minst

fem personer bestående styrelse. Suppleanter skall utses till halva antalet

mot de valda ledamöterna eller, om dessas antal icke är jämnt, till det an­

tal som är närmast över hälften. Tjänstgörande rektor är självskriven le­

damot med skolans tillsynslärare som suppleant.

För kommunal flickskola är bestämmelserna något avvikande. Styrelsen

skall här bestå av minst fyra valda ledamöter samt dessutom av skolans

rektor och dess tillsynslärare, om sådan är anställd. I styrelsen skall fin­

nas minst två kvinnliga ledamöter och minst en suppleant skall vara

kvinna.

Vid val av styrelse till praktisk kommunal realskola och till sådan högre

folkskola, som är inriktad på att ge utbildning för visst yrke eller viss

yrkesgrupp, skall om möjligt minst två i sådant yrke eller yrkesgrupp sak­

kunniga personer vara medlemmar av skolstyrelsen. Beträffande ett- eller

tvåårig högre folkskola gäller, att där särskilda förhållanden det föranle­

der, viss i reglementet angiven begränsad befogenhet med avseende på sko­

lans förvaltning kan tilläggas styrelsen för folkskoleväsendet i det skol­

distrikt, där skolan är belägen. Vid sammanträde med styrelse och nämnd,

där ärende rörande högre folkskola förekommer till behandling, skall dock

skolans rektor äga närvara och i fråga om dylika ärenden deltaga i såväl

överläggningar som beslut.

19

För här avsedda skolor skall finnas ett av skolöverstyrelsen för varje

skola fastställt reglemente. I detta skall bl. a. finnas erforderliga föreskrifter

om styrelsens sammansättning och om valbarhet till ledamot av styrelsen,

om den tid valet skall avse samt om hur det skall försiggå. Valkorporation

är i regel kommunens fullmäktige.

Styrelsen utser för varje kalenderår inom sig bland de valda ledamöterna

ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaför­

valtare. Sekreterare är, såvitt ej i skolans reglemente annorlunda bestäm­

mes, skolans tjänstgörande rektor.

Rätt att deltaga i styrelsens överläggningar men ej i dess beslut äger

skolans av skolöverstyrelsen utsedde inspektor samt skolans tillsynslärare

vid de tillfällen, då den sistnämnde ej inträtt som suppleant för rektor

(detta gäller ej kommunal flickskola, där tillsynsläraren, som ovan nämnts,

är ledamot av styrelsen). Vid behandling av frågor, som rör lärjungarnas

hälsotillstånd och sundhetsförhållandena vid skolan, äger skolläkaren rätt

att deltaga i såväl överläggningar som beslut.

För kommunal yrkesskola skall styrelsen bestå av skolans

tjänstgörande rektor, eller, där mer än en rektor är förordnad, av skolans

chef eller en av skolans rektorer, utsedd på sätt i skolans reglemente sägs,

samt ett jämnt antal valda ledamöter, minst fyra. För de valda ledamö­

terna skall finnas personliga suppleanter. De ledamöter, som skall väljas,

och suppleanterna för dem utses av kommunens fullmäktige. Styrelsen utser

inom sig ordförande och vice ordförande.

Till ledamöter av styrelsen bör väljas lämpliga personer, däribland repre­

sentanter för arbetsgivare och arbetare till lika antal. Ledamöterna bör

äga god kännedom om skolområdets arbetsliv i allmänhet och om de yrken,

som undervisningen avser. Erforderliga föreskrifter om styrelsens samman­

sättning, om den tid valet skall avse och om sättet för valet meddelas i

skolans reglemente.

Den närmaste ledningen av handelsgy mnasium utövas av en

styrelse, om vars uppgifter och sammansättning bestämmelser skall med­

delas i ett för varje skola gällande reglemente, vilket skall fastställas av

överstyrelsen för yrkesutbildning efter förslag av skolans styrelse, som i

ärendet skall höra lärarkollegiet.

Lokalstyrelse vid allmänt läroverk består av rektor som själv­

skriven ledamot samt av fem andra för en tid av fyra år utsedda ledamöter.

Av dessa utses tre av vederbörande kommunalstyrelse, därav en represente­

rande målsmännen för läroverkets lärjungar, samt en ledamot av läns­

styrelsen (i Stockholm överståthållarämbetet) och en av läroverkets kol­

legium. Om vid läroverket är anordnad praktisk linje, bör någon av lokal-

styrelsens medlemmar vara sakkunnig inom det yrke eller den yrkesgrupp

varpå den praktiska linjens undervisning är inriktad. För var och en av de

20

särskilt utsedda ledamöterna utses suppleant, vilken vid förfall för ordi­

narie ledamot inträder i dennes ställe. Det ankommer på rektor att hos

vederbörande länsstyrelse och kommunalstyrelse anmäla uppkommande

ledighet.

För vissa fall inträder även andra ledamöter än nu angivna i lokalstyrel­

serna. Vid behandling av frågor, som särskilt angår kvinnliga respektive

manliga lärjungar, skall sålunda kvinnlig sakkunnig eller vederbörande till-

synslärare vara ledamot av styrelsen. Motsvarande gäller skolläkaren vid

behandling av frågor rörande hygieniska förhållanden samt vederbörande

klassföreståndare vid bestämmande av befrielse från eller nedsättning av

terminsavgifter.

Lokalstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande för en tid

av ett år.

5. 1952 års provisoriska lag om särskild

skolstyrelse i vissa fall

För att åstadkomma en reglering av i första hand skolledningen i distrikt,

där försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrevs, avgav 1951 års

skolstyrelseutredning den 24 januari 1952 förslag till provisorisk lag om

gemensam skolstyrelse i vissa fall. Efter vederbörlig remissbehandling av

förslaget avlät ICungl. Maj:t därpå grundad proposition i ämnet samma år

(nr 224). Efter viss bearbetning av förslaget antogs propositionen av riks­

dagen (KU 26; Rskr 407). Den 6 juni 1952 utfärdades lag om särskild skol­

styrelse i vissa fall (nr 434) och den 3 oktober samma år tillämpningsbe-

stämmelser till lagen (nr 652). Innehållet i dessa författningar är i huvud­

sak följande.

I skoldistrikt, där enligt Kungl. Maj:ts medgivande försök med nioårig

enhetsskola bedrives, skall, i stället för vad eljest gäller, den särskilda skol­

styrelselagen äga tillämpning. Lagen gäller dock ej för skolväsendet i Stock­

holms stad.

Där lagen gäller, skall förvaltningen och vården av folk- och fortsätt-

ningsskolväsendet samt försöksverksamheten handhavas av en särskild

skolstyrelse. Om Kungl. Maj:t så beslutar, skall den särskilda skolstyrelsen

också vara styrelse för högre folkskola, fristående realskola eller annan högre

statlig eller kommunal läroanstalt inom skoldistriktet. Efter medgivande

av Kungl. Maj:t må styrelsen jämväl vara styrelse för yrkesundervisnings-

anstalt inom distriktet, dock ej för tekniskt läroverk eller central verk­

stadsskola.

Särskild skolstyrelse äger samma befogenheter och har samma uppgifter

som eljest skolat tillkomma folk- och fortsättningsskolstyrelse eller annan

styrelse, som särskilda skolstyrelsen ersätter. Styrelsen skall särskilt beak­

ta sådana frågor, som är gemensamma för olika skolor eller skolformer.

Den skall med uppmärksamhet följa det pedagogiska försöksarbetet, främ­

21

ja lärarnas vidareutbildning och verka för ett fördjupat samarbete mellan

hem och skola.

Beträffande val av särskild skolstyrelse gäller i huvudsak samma bestäm­

melser som för val av folkskolestyrelse. Antalet ledamöter skall dock vara

minst 7 och högst 21.

För att biträda vid behandlingen av frågor angående den förberedande

yrkesutbildningen i försöksskolorna och yrkesutbildningen i egentliga yrkes­

skolor, för vilken särskild skolstyrelse ansvarar, bör styrelsen utse ett sär­

skilt rådgivande organ, expertråd, som skall bestå av minst fyra ledamöter

och företräda såväl företagare som anställda samt äga god kännedom om

ortens arbetsliv i allmänhet och om de särskilda yrkesgrenar eller verksam­

hetsområden, som undervisningen ifråga avser. I tillämpningsbestämmelser-

na till lagen föreskrives, att styrelsen, innan expertråd tillsättes, skall be­

reda vederbörande lokala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer till­

fälle att avge förslag på lämpliga ledamöter att företräda arbetsgivar- res­

pektive arbetstagarsynpunkterna i fråga om yrkesutbildningen.

Tillämpningsbestämmelserna innehåller vidare regler angående skolleda­

res och lärares med flera deltagande i styrelsens sammanträden samt ter-

minsavgiftsnämnd.

Distriktsöverlärare, kommunal folkskolinspektör eller särskild skolchef,

där sådan finns anställd, är skyldig att närvara vid skolstyrelsens och dess

nämnders sammanträden. De äger därvid rätt att yttra sig och framställa

förslag samt få sina meningar antecknade till protokollet, men ej att del­

taga i besluten. Detsamma gäller rektor vid annan styrelsen underställd

skola än de som tillhör folk- och fortsättningsskolväsendet. I distrikt med

skolchef äger även denne underställd rektor och överlärare rätt att närvara

vid styrelsens och dess nämnders sammanträden. Ärende som berör viss

skola får icke avgöras, om ej vederbörande skolledare kallats till samman­

träde, där ärendet behandlats.

Vid skolstyrelsens sammanträden äger vidare tre representanter för lärar­

kåren samt skolläkare, som är anställd vid styrelsen underställd skola, att

närvara. Dessa äger därvid samma rätt som ovan angivits för distrikts­

överlärare med flera. Om så befinnes lämpligt med hänsyn till antalet skol­

former och andra särskilda omständigheter, kan skolöverstyrelsen bestäm­

ma, att lärarrepresentanterna skall vara flera än tre. Det är särskilt före­

skrivet att lärarrepresentanterna bör utses så, att de kan anses företräda

olika skolformer och skolstadier.

Även vid sammanträde med delegation, kommitté eller annat liknande

organ bör, om ärendets art ger anledning därtill, skolledare, skolläkare och

en representant för lärarkåren kallas att närvara.

Om terminsavgifter erlägges vid skola, som lyder under den särskilda

skolstyrelsen, skall hithörande frågor handläggas av en särskild nämnd.

Denna skall bestå av en ledamot, utsedd av vederbörande länsstyrelse, två

ledamöter, som skolstyrelsen utser inom sig och av vilka den ene tillika

skall av skolstyrelsen utses till nämndens ordförande, samt vederbörande

rektor och klassföreståndare.

I övriga här ej angivna hänseenden skall för särskild skolstyrelse bestäm­

melserna i 1930 års skolstyrelselag i regel gälla.

Jämlikt lag den 4 mars 1955 (nr 70) äger lagen den (i juni 1952 om sär­

skild skolstyrelse i vissa fall giltighet till och med den 30 juni 1957.

22

B. För flera skolformer gemensam lokalstyrelse

1. Skolstyrelseutredningen

I det följande återges först innebörden av utredningens förslag för sig och

därefter det väsentliga av utredningens motivering.

Förslag

Från och med den 1 juli 1957 skall det i princip i varje kommun finnas

endast en skolstyrelse, vilken skall vara styrelse för av kommunen anord­

nade skolor för den obligatoriska undervisningen och till denna knuten för­

söksverksamhet eller till dessa skolor hörande frivilliga klasser eller avdel­

ningar samt för befintliga högre folkskolor, kommunala realskolor, prak­

tiska kommunala realskolor, kommunala flickskolor och kommunala yrkes­

skolor ävensom för inom kommunen beläget allmänt läroverk, statligt och

kommunalt gymnasium samt statsunderstött, av kommunen ägt handels-

gymnasium. Efter av kommunen gjord framställning skall Kungl. Maj:t

äga medge, att särskild styrelse må finnas för här nämnd skola, ävensom att

annan än ovan uppräknad skolform må lyda under den kommunala skol­

styrelsen.

Motivering

Principiellt sett är det enligt utredningens mening av stor vikt att så snart

som möjligt rasera i första hand de murar som i rent organisatoriskt hän­

seende finns mellan skolformer, som enligt föreliggande beslut skall smältas

samman till enhetsskolan. Det viktigaste motivet till att införa en först och

främst för nämnda skolformer gemensam styrelse ser utredningen i den

betydelse en sådan åtgärd måste få som en förberedelse för övergången till

den nya skolan. Det torde nämligen inte kunna bestridas, att i den mån en

sådan övergång blir beroende av kommunernas initiativ, utsikterna till att

dylika initiativ tages blir avsevärt mycket större med en gemensam skol­

styrelse, medan fortvaron av särskilda styrelser för olika skolformer med

stor säkerhet kan antagas verka konserverande på den bestående ordningen.

Under alla omständigheter bör ett omedelbart införande av en gemensam

skolstyrelse enligt utredningens mening underlätta enhetsskolans genom­

förande.

Utredningen pekar i detta sammanhang på en för bedömandet av vär­

det av en gemensam skolstyrelse betydelsefull faktor, vilken tycks ha för-

bisetts i diskussionen om detta spörsmål och vilken för länge sedan borde

ha framtvingat en sådan skolstyrelse.

23

Med nuvarande organisation har kommunerna inte någon styrelse eller

nämnd, som har ett allmänt ansvar för att skolväsendet i olika former och

som en helhet utvecklas på det sätt, som kommunens storlek och förhållan­

den kan motivera. För den obligatoriska skolan skall en styrelse finnas,

men dess ansvar sträcker sig inte utöver denna skola. Det är därför oftast

beroende på tradition eller mången gång på tillfälliga personliga insatser

och intressen, om kommunens behov av högre skolor och yrkesskolor blir

i vederbörlig ordning tillgodosedda. Det finns sålunda exempel på stora tät-

ortskommuner (över 20.000 inv.), som saknar realskola. När de växande barn­

kullarna framtvingat ordnande av högre utbildning också i kommuner, som

förut saknat sådan, har man inte sällan stått handfallen, då man ej haft

något organ med uppgift att planera och ansvara för denna del av skolväsen­

det. På samma sätt torde det förhålla sig med yrkesskolorna. Skojkommis­

sionen konstaterade, att endast en ytterst ringa del av ungdomen i 15—18-

årsåldern kunde få någon som helst yrkesutbildning i skola och 1952 års

yrkesutbildningssakkunniga har fäst uppmärksamheten just vid ojämn­

heten i yrkesskolornas utbyggnad. De tillgängliga utbildningsplatserna mot­

svarar på sina håll långt ifrån efterfrågan, medan man på andra håll har

svårt att fylla sina kurser. Allmänt taget anser de sakkunniga, att möjlig­

heterna till skolmässig yrkesutbildning i heltidskurser är mycket otillräck­

liga. Man torde enligt utredningens mening våga antagandet, att förhål­

landena skulle varit annorlunda, om det i kommunerna funnits organ med

uppgift att ansvara för att mot kommunens behov svarande resurser för

yrkesutbildning funnits.

När nu målsättningen på skolans område är klar: å ena sidan skapandet

av en 9-årig obligatorisk skola, i sig inneslutande det nuvarande realskole-

stadiet, och å andra en utbyggnad av yrkesskolväsendet, synes det utred­

ningen vara en naturlig organisatorisk åtgärd att som ett betydande steg

mot dessa mål upprätta en lokal skolmyndighet, som är i stånd att enhet­

ligt planera kommunens skolutveckling genom alla stadier i av statsmakter­

na angiven riktning. Behovet av en sådan myndighet gör sig gällande, vare

sig det finns flera var för sig arbetande skolstyrelser i en kommun eller en­

dast en folkskolestyrelse med dess till den obligatoriska skolan begränsade

ansvar.

Det finns emellertid, även om man helt bortser från betydelsen av att un­

derlätta utvecklingen mot enhetsskola, skäl av mera direkt och praktisk art,

som talar för en gemensam skolstyrelse. Utredningen sammanfattar dessa

på följande sätt.

1. Ur ekonomisk synpunkt är det av betydelse med en enhetlig och plan­

mässig ledning och samordning av de skilda skolformerna inom en kommun.

2. Nuvarande bestämmelser lämnar icke tillräckliga garantier för att

lärarpersonal, skollokaler och materiel utnyttjas så rationellt, som önskligt

är.

3. Ledningens handhavande av flera, var för sig fristående skolstyrelser,

medför ofta en icke önskvärd olikformighet i fråga om skolornas allmänna

standard och utrustning.

24

4. Enhetlighet i skolornas lokala ledning skulle medföra bättre möjlig­

heter för eleverna till smidigare övergång från en skola till en annan och

bättre samarbete mellan lärarna vid de olika skolorna.

5. Splittringen på flera skolstyrelser försvårar en sådan planläggning av

de olika skolornas arbete, att berättigade önskemål från allmänhetens sida

om exempelvis läsårets förläggning, lovdagar, skoldagens början och slut

tillgodoses så långt detta eljest vore möjligt.

6. Den omfattande skolsociala verksamhet, som nu finns i form av häl­

sovård, skoltandvård, skolmåltider m. in., kräver samordning såväl ur eko­

nomiska som ur sociala och organisatoriska synpunkter.

När frågan om en gemensam skolstyrelse fördes fram i samband med ut­

redningens förslag 19o2 om en provisorisk skolstyrelselag, riktades särskilt

kritik mot tanken att föra de yrkesutbildande skolorna samman under en

med de teoretiska skolorna gemensam styrelse. Kärnan i kritiken var, att

det i styrelsen för dessa skolor fordrades en särskild sakkunskap, som inte

kunde tillgodoses i en gemensam styrelse. I denna fråga har skolstyrelse­

utredningen nu anfört bl. a. följande.

Överstyrelsens för yrkesutbildning i det sammanhanget uttalade upp­

fattning, att det på förhand skall klarläggas, om gemensam eller särskild

styrelse för yrkesutbildningen är fördelaktigast för det helas bästa, torde

enligt utredningens mening icke kunna tillmötesgås annorlunda än genom en

omfattande och långvarig försöksverksamhet. Utredningen hyser emellertid

den uppfattningen, att en av anledningarna till att yrkesundervisningens ut-

byggnad ej är vad den borde vara, är att söka i att det på den kommunala

sidan icke funnits organ med skyldighet att ägna uppmärksamhet och

intresse åt denna sak och att därför bättre resultat står att vinna med eu

för kommunens hela skolväsen gemensam styrelse. Gentemot yrkesöversty-

relsens papekande, att ett betydande antal folkskollärare är engagerade i

yrkesutbildningen och att detta är en omständighet, som utgör eu viss ga­

ranti för förståelsen av den »allmänna skolans» behov, framhåller utred­

ningen som sin mening att det är långt viktigare, att man hos den »all-

männa skolans» företrädare försöker skapa förståelse för yrkesutbildningens

behov, och att det synes utredningen, som om man bäst gjorde detta genom

att hos ett och samma organ lägga ansvaret för såväl den allmänbildande

som den yrkesutbildande delen av en kommuns skolväsen. Man bör enligt

utredningens mening anlägga en helhetssyn på skolan. Ett starkt framhä­

vande av behovet av praktisk utbildning torde lättare leda till resultat ju

mindre det göres gällande, att speciella svårigheter är förknippade med den

praktiska utbildningens ledning och administration.

Utan att vilja underskatta det betydelsefulla i påpekandet, att det kan

vara förenat med svårigheter att till en gemensam skolstyrelse knyta leda­

möter, vilka samtidigt är sakkunniga på näringslivets och arbetsmarknadens

områden, framhåller utredningen som sin viktigaste allmänna synpunkt i

denna fråga, att det primära även från yrkesutbildningssynpunkt ändå är

att söka åstadkomma politiskt ansvariga kommunala organ, vilka skall ha

skyldighet att taga erforderliga initiativ till skolväsendets förkovran i dess

helhet. Genom att ålägga den skolstyrelse, som obligatoriskt skall finnas i

25

varje kommun, ansvar även för yrkesutbildningens utformning, inriktas

dess uppmärksamhet på denna fråga. Man får heller inte bortse från att en­

var av en skolstyrelses ledamöter som samhällsmedlem på något sätt är

knuten till ortens näringsliv och att det, i och med att styrelsens uppgifter

ändras, med största sannolikhet också kommer att ske en sådan anpassning

av skolstyrelsens sammansättning, som de nya uppgifterna kan anses kräva.

Att tillgång till speciell expertis för yrkes ut bil dnin gsf rå go r kan fordras är

dock klart, men att sådan endast skulle vara att tillgå, om den finge direkt

inverkan på en skolstyrelses beslut i ledamotsställning, synes utredningen

vara ett ganska löst grundat antagande och den framhåller, att experter och

specialister på olika områden tvärtom ofta torde ha just den ställningen,

att de framlägger förslag, medan beslutanderätten ligger hos andra.

Utredningen framhåller vidare att dess uppfattning om de yrkesutbil-

dande skolornas ställning i princip delades av 1952 års yrkesutbildningssak-

kunniga (SOU 1954:11), som menade, att om man på det sätt som utred­

ningen avsåg att föreslå, säkrade den fackmässiga representationen i och vid

sidan av skolstyrelsen, »kan man säkerligen i ett mycket stort antal kom­

muner bäst tillvarata yrkesutbildningsintressena, om yrkesskolan ställs un­

der samma styrelse som de allmänbildande skolorna, med vilka ett intimt

samarbete måste upprätthållas såväl ifråga om planering och organisation

som i pedagogiska frågor».

Ehuru utredningen icke kunnat finna att det föreligger några med led­

ningen av de ifrågavarande skolformerna förknippade omständigheter, som

i och för sig talar mot att ledningen av dem alla koncentreras till en kom­

munal skolstyrelse, vill utredningen inte bortse från att det i de största

kommunerna med ett flertal skolanläggningar kan finnas skäl, som möjli­

gen motiverar en uppdelning av skolledningen på två eller flera styrelser.

I vilka fall det bör ske får i första hand grundas på en kommunal bedöm­

ning och inte göras beroende av en fixerad gräns för skolväsendets omfatt­

ning eller befolkningens storlek. På grundval av bland annat ingående över­

läggningar med Stockholms stad, varvid framgått, att en styrelse där synes

vara den lämpligaste anordningen, sluter utredningen emellertid att antalet

på sakliga skäl grundade undantag från regeln om en gemensam styrelse

bör bli mycket få.

2. Remissyttranden

I denna för den framtida lokala skolledningens organisation grundläg­

gande fråga intar endast ett fåtal remissinstanser en direkt avvisande håll­

ning till utredningens principförslag, medan däremot icke så få företräder på

olika sätt modifierade ståndpunkter. I ett avseende går emellertid mening­

arna ganska starkt i sär. Det gäller frågan om yrkesskolornas ställning till

den föreslagna nya skolstyrelsen, där utredningens förslag från vissa håll

möter en kraftig gensaga och de båda centrala skolmyndigheterna — skol­

26

överstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning — företräder rakt mot­

satta uppfattningar.

Sin anslutning — om än med vissa erinringar i detaljer — till utredning­

ens principförslag rörande en gemensam styrelse lämnar skolöverstyrel­

sen1, 21 statens folkskolinspektörer, 3 domkapitel, 7 länsstyrelser samt

statskontoret. På samma linje går Svenska stadsförbundet, Svenska lands­

kommunernas förbund och Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Städernas

folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund och folkskolans tre

lärarförbund.

Beträffande de kommunala remissinstanserna kan följande här redovisas.

Till förslaget om gemensam skolstyrelse har särskilt tagits ställning av 11

landstings förvaltningsutskott, varav 6 ställt sig övervägande positiva, 28

kommuner med försöksverksamhet, av vilka icke någon ställt sig avvisande

till tanken på en enhetlig skolledning, samt 76 övriga kommuner. Av dessa

senare ansluter sig 48 till utredningens förslag utan principiella eller prak­

tiska invändningar, medan 12 visserligen ställer sig positiva men röjer viss

tvekan beträffande en eller annan skolforms inordnande under den gemen­

samma styrelsen och 7, ehuru inte deciderat avvisande, hyser starka

betänkligheter mot förslagets förverkligande i olika avseenden. De 9 åter­

stående kommunerna avvisar förslaget.

Skolöverstyrelsen tillstyrker i princip utredningens förslag om en gemen­

sam skolstyrelse och ansluter sig till förslaget i fråga om de skolformer som

därvid bör inordnas under denna styrelse. Överstyrelsen ansluter sig också

till utredningens positiva uppfattning om de hittills vunna erfarenheterna

av tillämpningen av 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall och

framhåller, att i de fa fall, där även högre allmänt läroverk varit inordnat

under sådan styrelse, erfarenheterna därav varit goda.

Efter att ha framhållit, att den lokala centraliseringen icke bör få drivas

så långt, att den hindrar eller hämmar den enskilde skolledarens arbete eller

initiativ, tar överstyrelsen upp frågan om yrkesskolornas in­

ordnande under den gemensamma skolstyrelsen. Sedan vissa av utred­

ningens här i det föregående anförda synpunkter i denna fråga starkt

understrukits, anför överstyrelsen.

I ett icke ringa antal fall har yrkesskolan och folkskolan gemensamma

lokaler och lärare. Under utbyggandet av enhetsskola och yrkesskola torde

ett sådant samband bli jämförelsevis vanligt. Därtill kommer, att man vid

enhetsskolans utbyggande — på samma sätt som man för teoretiskt inrik­

tade elever räknar med ett intimt samarbete mellan enhetsskolans högsta­

dium och gymnasiet — för yrkesinriktade elever bör och måste räkna med

ett intimt samarbete med yrkesskolan. Det skulle verka i hög grad hind-

1 Vid överstyrelsens utlåtande är fogad en reservation av ledamoten Ulne. I denna förordas bland

annat att i städer med minst 100 000 invånare arbetsuppgifterna bör fördelas mellan flera själv­

ständiga skolstyrelser med så klara gränslinjer som möjligt mellan sina respektive arbetsområden.

I fortsättningen angives särskilt de övriga fall, i vilka ledamoten Ulne anmält avvikande mening.

Uttrycket skolöverstyrelsens majoritet brukas inte.

27

rande för enhetsskolans utveckling, liksom för den lokala och regionala

skolplaneringen över huvud taget, om yrkesskolorna skulle lämnas utanför

den lokala skolstyrelsens förvaltning. Överstyrelsen vill alltså bestämt för­

orda utredningens förslag på denna punkt och vill därvid framhålla, att en

dualistisk organisation kan beräknas komma att i hög grad försvåra den

samordning av teoretisk utbildning med praktisk, som är en av de vikti­

gaste riktlinjerna i arbetet på skolväsendets fortsatta utveckling.

Överstyrelsen är inte främmande för att det måhända kan föreligga vissa

svårigheter i större kommuner att sammanföra såväl de allmänbildande

skolorna som yrkesskolorna under en styrelse, men förutsätter i enlighet

med utredningens förslag en sådan organisation av styrelsearbetet, att den

gemensamma styrelsen kan inrikta sig pa de väsentliga frågor, som detta

organ framför allt bör vårda sig om, och framhåller.

Den nära kontakten inom ett dylikt organ mellan företrädare för teoretiskt

och praktiskt inriktade skolformer och för yrkesskolväsendet liksom den sam­

verkan kring gemensamma arbetsmål, som det löpande arbetet där möjliggör,

måste i det långa loppet leda till ytterligare insikt på olika håll om skilda

utbildningsformers behov och berättigande och till en överblick över skol­

fältet i stort, som måste i hög grad främja undervisningsfrågornas hand­

läggning. Överstyrelsen räknar detta som en av de största vinsterna av

reformen och skulle allvarligt beklaga, om dessa väsentliga fördelar icke till—

varatoges eller ens beaktades vid genomförandet av det föreliggande för­

slaget. Att dessa fördelar icke i tillräcklig grad vinnes genom inrättande av

samarbetsorgan mellan skilda skolstyrelser är tydligt.

I anslutning härtill tar överstyrelsen upp frågan om gymnasiernas

ställning och anför.

Av motsvarande skäl tillstyrker överstyrelsen ävenledes förslaget om att

gymnasierna, vare sig de är infogade i ett högre allmänt läroverk eller är

förenade med den kommunala enhetsskolans högstadium, inordnas under

den gemensamma skolstyrelsen. I åtskilliga remissyttranden har farhågor

framförts för att gymnasiernas intressen därvidlag ej skulle bli tillgodo­

sedda. Överstyrelsen, som icke delar dessa farhågor, vill gentemot dem fram­

hålla betydelsen av att gymnasierna inlemmas i ortens skolväsen, vilket är

av stort värde icke minst för dessa läroanstalter själva. Överstyrelsen förut­

sätter dock att, här liksom eljest, gränsdragningen mellan skolstyrelsens och

skolledarens ansvar och befogenheter blir sådan, att den senares handlings­

frihet och självständighet icke på ett obehörigt sätt beskäres.

Slutligen instämmer överstyrelsen i utredningens mening, att undantagen

från regeln om en gemensam skolstyrelse bör bli fåtaliga.

Bland motiveringarna för ett positivt ställningstagande

från andra remissmyndigheters sida kan som exempel ur yttrandet från

folkskolinspektören i Värmlands läns östra inspektionsområde anföras.

Vill man påskynda en utveckling, som leder fram till att även de högre

skolorna omfattas av hela samhällets intresse, tror jag, att förslaget om en

gemensam skolstyrelse för samtliga skolformer är en utmärkt lösning.

28

Om detta kan sägas om gymnasierna, så torde det i minst lika hög grad

kunna sägas om yrkesskolorna. Det har under den senaste tiden talats och

skrivits så mycket om angelägenheten av att skapa paritet mellan å ena

sidan den teoretiska utbildningen och å den andra den praktiska. Det gör

man enligt min mening icke genom att alltjämt ställa dessa praktiska skolor

utanför. Även om man skulle ge styrelserna för dessa skolor samma aukto­

ritativa ställning, som de nuvarande folkskolestyrelserna ha, skulle det sä­

kert komma att dröja, ganska länge, innan de i allmänhetens ögon skulle få

denna ställning. En viss eftersläpning äger ju alltid rum med åtföljande för­

sening av genomförandet av reformer och tillgodoseendet av angelägna be­

hov. För närvarande är det så, att folkskolan får sina behov tillgodosedda i

första hand och läroverken i andra. Yrkesskolorna torde i regel komma i

sista hand. Skall det bli möjligt att skapa önskad paritet mellan de olika

intressena, anser jag, att en av de viktigaste förutsättningarna härför är

att få det hela inordnat under en gemensam skolstyrelse med samma aukto­

ritativa ställning i förhållande till övriga kommunala myndigheter, som

våra folkskolestyrelser nu i regel ha. Det måste bli lättare att få en för­

nuftig samordning till stånd på det sättet och en rättvisare fördelning av

till buds stående resurser. I det sammanhanget får man icke heller bortse

ifrån, att konkurrensen mellan olika skolor och skolformer kommer att bli

ännu större, än vad den för närvarande är, i samma mån som väntade och

redan planerade åtgärder på skolväsendets område skola föras ut i praktisk

tillämpning. Det får icke bli, som ofta nu är fallet inom vår kommunal­

politik, att den starkaste parten driver igenom sina krav på reformer och

förbättringar på bekostnad av de andras mindre förutsättningar att hävda

sig i konkurrensen. Det måste vara lättare att överblicka det hela och göra

rättvisare fördelningar, om allt är inordnat under en gemensam ledning.

För min del finner jag således en anslutning till skolstyrelseutredningens

förslag i denna del önskvärd och får därför tillstyrka bifall till förslaget.

Folkskolinspektören i Östergötlands läns östra inspektionsområde fram­

håller.

Från allmän principiell synpunkt måste det ligga ett stort värde i att

skolväsendet inom en kommun organiseras under en gemensam ledning.

Därmed gives en förutsättning att bryta den isolering som nu råder mellan

olika skolor inom en kommun, en isolering som i många fall är obestridlig

och som måste skada det gemensamma arbetet. Ur ekonomisk synpunkt

kommer en samordning att få betydelse för e.n jämnare fördelning och ett

ökat ansvar för skolväsendet i dess helhet. Samordningen ger de kommu­

nala myndigheterna större möjlighet till översikt av den ekonomiska plane­

ringen. Det blir ett vidgat kommunalt inflytande över skolväsendet i dess

helhet. I

I stadsfullmäktiges i Stockholm motivering anföres, sedan det framhållits

att remisstiden icke gjort det möjligt att klargöra samtliga konsekvenser av

förslaget för Stockholms del.

En rad av dessa förslag synas emellertid innebära så uppenbara fördelar,

att man redan nu, trots den korta remisstiden, utan ytterligare övervägan­

den torde kunna taga slutlig ståndpunkt till dem. Hit hör exempelvis den

samordning, som skulle ske för de skolformer, som så småningom kunna

komma att ingå i den blivande enhetsskolan. En sådan samordning avse-

29

ende såväl folkskolan (enhetsskolan), realskolorna och kommunala flick­

skolorna som gymnasierna torde icke heller möta några större svårigheter

att genomföra med nuvarande förvaltningsorganisation. Vad angår yrkes­

undervisningen anse vi, att principiella och praktiska skäl tala för att även

denna undervisning bör inordnas under den gemensamma skolstyrelsen.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg uttalar tillfredsställelse över det förelig­

gande förslaget om enhetlig lokal ledning av skolväsendet, »vilket bör un­

derlätta utvecklingen mot enhetsskola och tillgodose behovet av enhetlig

och planmässig ledning ur administrativa och ekonomiska synpunkter».

Fullmäktige uttalar vidare, att det är viktigt att yrkesskolorna redan från

början inordnas under den gemensamma styrelsen och håller före att detta

inordnande bör vara obligatoriskt.

Ur stadsfullmäktiges i Sundbyberg yttrande kan anföras bl.a.

Det måste vara värdefullt för en kommun att ha en enda styrelse eller

nämnd, som kan samordna skolväsendet inom kommunen. Vad utform-

ningen av denna beträffar stämmer den i allt väsentligt överens med den

form av skolstyrelse, som redan nu finns i Sundbyberg, och som har funnits

vara ändamålsenlig.

I yttrandet från kommunalfullmäktige i Råneå framhålles följande.

Inom skoldistriktet har sedan den 1 januari 1953 lagen den 6 juni 1952

(nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall tillämpats för samtliga skol­

former inom distriktet: enhetsskola, realskola och yrkesskola. Realskolan

upphörde med sin verksamhet i och med utgången av läsaret 1954/55, var­

för nu endast enhetsskolan och yrkesskolan sorterar under särskilda skol­

styrelsen. Erfarenheterna under denna försökstid av gemensam styrelse för

de olika skolformerna är enbart positiva. Den allmänna översynen av skol­

väsendet från skolstyrelsens sida har varit lättare. Det har också varit möj­

ligt att snabbt anpassa skolorganisationen efter elevantalet och efter ele­

vernas önskemål och under nödigt hänsynstagande till arbetsmarknadsläget.

Tillgängliga lärarkrafter samt lokaler och undervisningsmateriel har kunnat

nyttjas gemensamt på ett sätt som hade varit otänkbart, om varje skol­

form hade haft sin särskilda styrelse eller om en s. k. samarbetsnämnd hade

haft att handlägga ärendena. Med gemensam styrelse uppstår i verkligheten

inte någon frågeställning i de berörda avseendena, utan det är fullt natur­

ligt att samarbete skall äga rum utan föregående utredningar och beslut.

Som inledningsvis framhölls, är det beträffande den lokala ledningen av

yrkesskolväsendet som meningarna skarpast bryter sig, när det gäller skol­

styrelsens organisation. Svenska stadsförbundet, som från vissa utgångs­

punkter icke är tdlfreds med den behandling fragan om skolväsendets lo­

kala ledning fått i utredningens betänkande, ansluter sig visserligen i prin­

cip till utredningens organisationsförslag men gör vissa påpekanden bl. a.

rörande just yrkesundervisningen.

Ilelst borde först mera ingående ha övervägts, i vad man kommunerna

skola vara huvudmän för skolväsendet och vad detta huvudmannaskap

skall innebära beträffande olika skolformer, som man framdeles har att

räkna med. Vid de fortsatta överväganden i denna del, som förbundssty­

30

relsen fördenskull finner behövliga, bör beaktas, att anspråk på större kom­

munalt ansvarskännande och effektivare kommunala insatser för skolväsen­

dets utveckling böra motsvaras av tillräcklig handlingsfrihet för kommu­

nerna.

Redan från nuvarande utgångspunkter delar förbundsstyrelsen emellertid

utredningens uppfattning om behovet av en enhetlig lokal skolledning. I

princip tillstyrkes därför förslaget om ett gemensamt kommunalt förvalt­

ningsorgan för hela dess skolväsen. För yrkesundervisningen synes dock

kommun, som så önskar, böra äga rätt utse särskild styrelse. I detta avse­

ende vill förbundsstyrelsen ytterligare understryka vad den i andra sam­

manhang uttalat om angelägenheten av att yrkesundervisningens fortsatta

utbyggnad på allt sätt befrämjas ej minst i syfte att uppnå erforderlig ba­

lans mellan teoretiska och praktiska utbildningsmöjligheter. Det är av vikt,

att det starka speciella intresse härför, som finns på många håll i kommu­

nerna, icke äventyras^ genom en på alla orter tvångsvis genomförd uni­

formering. Ej heller får därvid förbises, att kravet på enhetlig skolledning

för varje kommuns vidkommande kan möta vissa svårigheter på grund av

att samverkan beträffande yrkesutbildningen behöver ske över kommun­

gränserna.

Svenska landstingsförbundet anför liknande synpunkter rörande yrkes­

utbildningens ledning men anser, att den enskilda kommunen bör vara mera

obunden att efter egna önskemål organisera sin skolledning överhuvudtaget.

Om det senast anförda yttrandet bland flera andra representerar ett tvek­

samt om än icke på någon punkt helt deciderat avståndstagande från ut­

redningens grundtanke, men där frågan om yrkesutbildningens ställning

dock ingivit en viss osäkerhetskänsla vid bedömningen, så är överstyrelsen

för yrkesutbildning a andra sidan den främste företrädaren för den menings-

riktning som hävdar, att yrkesundervisningen åtminstone i huvudsak icke

skall samordnas med den allmänbildande undervisningen i en gemensam

lokalstyrelse.

Överstyrelsen säger sig först — liksom utredningen — utgå ifrån att

högre tekniskt läroverk regelmässigt skall ha egen lokal skolstyrelse. Äm­

betsverket framför samma uppfattning beträffande handelsgymnasierna

och papekar, att endast statsunderstödda kommunala handelsgymnasier av

utredningen föreslås inordnade under den nya styrelsen, varigenom vissa

sadana läroanstalter, de enskilda, kommer att stå utanför, vilket icke synes

överstyrelsen lämpligt. Då vidare vissa handelsgymnasier är fristående och

andra samorganiserade med andra skolformer, anser överstyrelsen, att det

kan starkt ifrågasättas, om några handelsgymnasier alls skall obligatoriskt

inordnas under den gemensamma styrelsen. Överstyrelsen förmenar, att det

bör stå kommun fritt att inordna handelsgymnasium under den gemen­

samma styrelsen, oavsett om det är statsunderstött eller ej och utan att

inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd.

Vid sin bedömning av skolstyrelseutredningens förslag rörande d e

kommunala yrkesskolornas ledning synes överstyrelsen

31

ha kommit till den uppfattningen, att utredningen haft andra bevekelse-

grunder för sina förslag än yrkesutbildningens bästa.

Gentemot utredningens antagande att yrkesskolväsendet skulle varit

bättre utvecklat om det i kommunerna funnits organ med ansvar också för

denna del av undervisningsväsendet erinrar överstyrelsen om att yrkesut­

bildning är ett frivilligt kommunalt åtagande och pekar på den utveckling

som trots allt skett sedan 1943. Ämbetsverket anför därefter.

En av anledningarna till denna utveckling av yrkesundervisningen torde

vara den nära anknytning till arbetsmarknadens parter, som eftersträvas

såväl lokalt som centralt. Vad angår styrelserna för kommunala yrkesskolor

har detta kommit till uttryck i sammansättningen av skolstyrelserna, vilka

jämlikt såväl den tidigare gällande som den under innevarande år utfär­

dade nya yrkesskolstadgan böra bestå av bl. a. representanter för arbets­

givare och arbetare. I regel ha kommunerna funnit lämpligt att giva yrkes-

skolstyrelserna en åtminstone delvis annan sammansättning än folkskole-

styrelserna.

Vidare böra beaktas de enligt nämnda stadga tillsatta yrkesnämnderna

med uppgift att tillse, att utbildningen leder till en verklig yrkeskunskap.

Enligt av överstyrelsen fastställda reglementen för skolorna skall yrkes-

nämnd i regel bestå av minst tre personer, varav två skola representera

företagar- och arbetarintressena inom det yrke eller verksamhetsområde,

för vilket ifrågavarande undervisning är avsedd. I yrkesnämnd, där.arbets-

ledarintressen anses böra vara särskilt företrädda, ma också kunna inväljas

en person, representerande sagda intressen.

Sedan en redogörelse lämnats för arbetsgivares och arbetstagares möj­

ligheter att bli representerade i yrkesnämnderna och vidare framhållits, att

nära hälften av de statsunderstödda yrkesskolornas 135 000 elever är över

24 år och endast en femtedel under 18 år, säger överstyrelsen vidare.

En oundgänglig förutsättning för att en rationell yrkesutbildning skall

kunna bedrivas är dock, att en nära kontakt upprätthålles med närings­

livet. Det behövs en ständig, för att inte säga daglig, kontakt med arbets­

marknadens parter och med företagen inom rekryteringsområdet. Det är

ett livsvillkor för det kommunala yrkesskolväsendet att i styrelse och yrkes­

nämnd finnas företrädare för näringslivet. Yrkesskolornas speciella utrust­

ning har icke någon motsvarighet inom det allmänna skolväsendet utan

snarare inom näringslivet. Det kan ej fa uppdragas åt tjänstemän att utan

nära kontakt med sakkunskap ensamma fatta avgöranden om sådan ut­

rustning, som kan bli avgörande för yrkesutbildningens utformning under

decennier framåt.

Vidare är särskilt verkstadsskoleutbildningen av sådan natur att för att

nödiga produktiva arbetsuppgifter skola säkerställas ständig kontakt måste

upprätthållas med kundkretsen, vilket pakallar särskild uppmärksamhet

från styrelsen och yrkesnämnderna.

Det är överstyrelsens bestämda uppfattning, att yrkesutbildningens ut­

veckling bäst gagnas av att möjligheterna till ett nära samarbete med ar­

betsmarknad och näringsliv bibehålies genom att kommunerna som regel

32

utse särskilda styrelser för yrkesskolorna och att yrkesnämndsorganisatio-

nen bibehålies i oförändrat skick.

Med den föreslagna organisationen torde uppkomma utomordentligt

stora svårigheter för att bedriva en rationell yrkesutbildning för t. ex. verk­

stads- och byggnadsindustrierna liksom för exempelvis hantverk och han­

del.

Enligt överstyrelsens bestämda uppfattning böra yrkesskolorna icke obli­

gatoriskt inordnas under gemensam skolstyrelse utan yrkesskolstyrelse ut­

ses i enlighet med vad som föreskrives i nu gällande yrkesskolstadga. Det är

överstyrelsens uppfattning att yrkesutbildningens fortsatta utveckling bäst

gagnas av att för de kommunala yrkesskolorna som regel utses styrelser

med nära anknytning till arbetsmarknad och näringsliv. Överstyrelsen av­

styrker därför skolstyrelseutredningens förslag i denna del ävensom försla­

get om att kommun skall inhämta Kungl. Maj:ts medgivande för att till­

sätta yrkesskolstyrelse. Överstyrelsen har dock ingenting att erinra mot att

kommunerna erhölle rätt att själva — utan Kungl. Majrts medgivande — i

den mån särskilda skäl kunna finnas härför i visst fall uppdraga åt gemen­

sam skolstyrelse att fullgöra yrkesskolstyrelsens uppgifter.

Med i det stora hela samma motiveringar som här återgivits ansluter sig

Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisa-

tion och Svenska arbetsgivareföreningen till den uppfattning rörande yrkes­

skolornas lokala ledning som överstyrelsen för yrkesutbildning givit uttryck

åt i det nu aktuella avseendet.

Avstyrkande, i mera allmänna ordalag hållna yttranden beträffande yr­

kesskolornas inordnande under den gemensamma skolstyrelsen har avgivits

av 8 folkskolinspektörer. 7 follcskolinspektörer samt 5 länsstyrelser har an­

mält tveksamhet i denna fråga. Det har därvid dels uttalats farhågor för

att skolstyrelsen icke skulle kunna överblicka och bemästra även det yrkes-

utbildande skolväsendet i kommunen, dels också ansetts att kontakten mel­

lan de för yrkesutbildningen ansvariga och näringslivet icke skulle kunna

bliva tillfyllest.

Problemet om yrkesundervisningens lokala ledning har vidare berörts av

9 landstings förvaltningsutskott, 11 kommuner med försöksverksamhet och

19 övriga kommuner. Förvaltningsutskotten i Örebro och Kopparbergs läns

landsting är övervägande positiva till en lösning enligt utredningens förslag,

medan yttranden i avstyrkande riktning avgivits av förvaltningsutskotten i

Kristianstads, Malmöhus och Östergötlands läns landsting.

Åtta av försöksdistrikten har ställt sig positiva. Bland dessa finns Stock­

holm, Hälsingborg och Råneå, vars inställning tidigare redovisats.

Stadsfullmäktige i Göteborg, som bestämt tillstyrkt förslaget om gemen­

sam styrelse i övrigt, anser beträffande yrkesskolorna att övervägande skäl

talar för att dessa åtminstone för de närmaste åren bibehålies under egen

styrelse. Samma uppfattning har framförts i yttrande från Malmö stad och

Åhus köping.

33

Av de 19 övriga kommunerna, som tager mera bestämd ståndpunkt, an­

sluter sig städerna Mjölby, Kalmar, Karlskoga och Vänersborg till ut­

redningens uppfattning, medan Norrköping, Västervik och Kristianstad

yttrar sig avstyrkande.

Även i fråga om gymnasiernas ställning till den nya skolstyrelsen har

bland remissmyndigheter som i övrigt är tillstyrkande yppats andra me­

ningar än den utredningen företräder. 7 statens folkskolinspektörer av­

styrker och 11 ställer sig tveksamma till denna del av utredningens förslag.

De remissinstanser, som mer eller mindre fullständigt avstyrkt eller in­

tagit en negativ hållning till förslaget om en gemensam skolstyrelse, fram­

håller i regel särskilt att gymnasiet icke har sin plats under denna skol­

styrelse.

Negativa eller tveksamma till utredningsförslaget i stort

är domkapitlen i Linköping, Skara, Växjö, Lund, Luleå och Visby, läns­

styrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads, Hallands, Älvs­

borgs, Slcaraborgs och Norrbottens län.

Fullmäktige i följande städer, nämligen Lund, Östersund, Ludvika, Umeå,

Västervik och Östhammar har också avgivit avstyrkande yttranden. Bland

de 10 avstyrkande landskommunerna märks Hultsfreds, Emmaboda och

Klippans köpingar.

Av hörda organisationer kan hit också föras Svenska facklärarförbundet,

Rektorernas riksförening och Läroverksläramas riksförbund.

Av remissinstanserna i denna grupp har några vänt sig mot förslaget om

gemensam skolstyrelse från den utgångspunkten att ett genomförande

härav icke skulle vara i överensstämmelse med den vid 1950 års riksdag

beslutade skolreformen. Domkapitlet i Luleå, som erinrar om att utred­

ningens förslag i förevarande avseende bl. a. motiverats med att dess för­

verkligande vore att betrakta som ett betydande steg i riktning mot en ny

skolorganisation av enhetsskoltyp, anför härom.

Skolstyrelseutredningens förslag innebär uppenbarligen ett föregripande

av det organisationsbeslut, som förutsatts skola fattas först efter det resul­

taten av försöksverksamheten bearbetats och redovisats.

Av vad ovan anförts följer, att tiden ännu icke är inne för att ett beslut

överhuvud skulle kunna fattas av den innebörd utredningen föreslår. Efter­

som styrelsefrågan är provisoriskt ordnad inom försöksdistrikten, föreligger

icke heller något tvingande skäl därtill.

Domkapitlet som ingående granskar de mera praktiskt betonade skäl,

som av utredningen anförts för den gemensamma skolstyrelsen, finner att

dessa i hög grad överbetonats, men att likväl skäl för en viss samordning

kan sägas föreligga. Efter att ha påpekat önskvärdheten av att ett beslut

om enhetsskolans organisation icke föregripes och av att en smidig anpass­

ning efter lokala förhållanden är önskvärd konkluderar domkapitlet.

3

34

Den tilltänkta skyldigheten bör därför utbytas mot beredande av möjlig­

het för kommunerna att i den omfattning, lokala förhållanden göra önsk­

värd, sammanföra vissa kommunala skolstyrelser till ett organ.

Domkapitlet i Visby

finner förslaget om skolans lokala ledning vara en

genomgripande nyordning och menar att det icke förefaller välbetänkt att

nu skapa en yttre organisation, då klarhet ännu icke vunnits om den ut­

sträckning i vilken enhetsskolan kan komma att ersätta bestående skol­

former.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

ifrågasätter på samma grund, huru­

vida man icke i stället bör söka åstadkomma provisoriska anordningar för

skoladministrationen i anslutning till nu gällande system att tillämpas i för-

söksdistrikten och låta den slutliga prövningen av organisationsformerna

anstå i avbidan på resultatet av försöksverksamheten.

Länsstyrelsens i Östergötlands län

uppfattning i denna fråga framgår av

följande uttalande.

Ett omedelbart införande av 9-årig enhetsskola lärer icke vara aktuellt.

Tvärtom synes 1950 års riksdagsbeslut angående enhetsskolan innehålla så­

dana förbehåll, att det ännu icke kan anses avgjort att enhetsskola skall

komma till stånd. Vid utskottsbehandlingen i riksdagen framhölls tydligt

att enhetsskolans genomförande vore beroende på vissa förutsättningar,

bl. a. det finansiella läget samt tillgången på lokaler och kvalificerade lä­

rare. Riksdagens beslut innebar att åtgärder skulle vidtagas för genom­

förande inom tid, som — med beaktande av vad utskottet härom fram­

hållit — framdeles bestämmes av en på 9-årig allmän skolplikt grundad en­

hetsskola avsedd att, i den män den tiUämnade försöksverksamheten ådaga­

lägger lämpligheten, ersätta folkskolan, fortsättningsskolan, den högre folk­

skolan, den kommunala mellanskolan och realskolan. Något beslut om 9-

årig skola har ännu icke fattats. Det kan således icke bortses från att för­

hållanden kunna inträffa som icke medgiva fullföljande av det principiella

beslutet angående enhetsskolan.

Länsstyrelsen, som särskilt uppehåller sig vid yrkesundervisningens led­

ning framhåller härom.

Frågan om möjligheten att förverkliga enhetsskolans klass 9 y torde för

närvarande vara så oklar, att anledning ej finnes att på grund av det av­

sedda sambandet mellan berörda klass och den egentliga yrkesutbildningen

redan nu sammanslå styrelserna för de olika skolformerna.

Beträffande uppkommande planeringsuppgifter förordar länsstyrelsen ett

samarbetsorgan mellan flera fristående skolstyrelser.

Läroverkslärarnas riksförbund

ser också förslaget om en gemensam skol­

styrelse mot bakgrunden av 1950 års riksdagsbeslut och finner utredningens

förslag icke vara förenligt med detta. Förbundets granskning av skolsty­

relseutredningens förslag och argument för gemensam skolstyrelse har lett

förbundet till uppfattningen att motiv saknas för omorganisation i samtliga

kommuner av skolförvaltningen. Förbundet anför.

35

Däremot synes det motiverat med en utförligare lagstiftning än den man

för närvarande har beträffande den lokala ledningen av skolpliktstidens

skolor i distrikt, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bedrives.

En sådan lagstiftning bör alltså komma till stånd för försöksdistrikten. Av

skäl som framgår av det redan anförda bör skolformer, vilkas lärogång och

stadgemässigt fastställda förhållanden avsevärt avviker från den obligato­

riska skolans, såsom kommunala flickskolor och praktiska realskolor, un­

dantagas från denna lagstiftning, varjämte den gemensamma skolstyrel­

sens befogenheter beträffande andra icke-obligatoriska skolformer begrän­

sas till den myndighet som deras kommunala styrelser för närvarande må

ha. För den statliga realskolans del skulle detta sistnämnda sålunda betyda,

att skolstyrelsen skulle fullgöra den nuvarande lokalstyrelsens funktioner.

Rektorernas riksförening anser att behov av någon gemensam skolstyrelse

icke kommer att föreligga förrän enhetsskolan genomförts. Redan under

övergångstiden bör dock en samordning åstadkommas mellan olika skol­

former. Det mest ändamålsenliga sättet att åstadkomma en sådan vore att

med bibehållande av de existerande skolornas styrelser inom varje kommun

tillsätta en skolornas samstyrelse med representanter för de olika styrel­

serna.

Om trots föreningens avstyrkande en gemensam skolstyrelse upprättas,

bör enligt föreningens bestämda mening gymnasiet icke läggas under denna

styrelse. För en sådan åtgärd har föreningen icke funnit ett enda bärande

argument. Föreningen, som jämställer läroverksgymnasierna med fackut-

bildningsanstalter »såsom seminarier, sjuksköterskeskolor, lantmannaskolor

o. dyl.», hävdar att om dessa genom en gemensam styrelse sammankopplas

med enhetsskolan, »kommer det med visshet att leda till en ännu mer

accentuerad snedvridning av ungdomens studieinriktning mot intellektuella

studier till förfång för rekryteringen till andra yrkesutbildningsanstalter».

Förslaget om gemensam skolstyrelse granskas av några remissmyndig­

heter från förvaltningsrättsliga synpunkter och blir där­

vid föremål för kritiska bedömanden. Detta gäller främst de av utredningen

framlagda förslagen om skolstyrelsens ekonomiska förvaltning av de all­

männa läroverken och om tillsättningen av lärare vid dessa skolor, vilka

förslag anses strida mot hittills tillämpade principer i förvaltningsorgani­

sationen.

Byråchefen TJlne i skolöverstyrelsen uttalar i sin reservation bl. a.

Det synes tveksamt, om anordningen med statliga skolor sorterande under

en rent kommunal styrelse rättsligen kan genomföras, även om praktiska

skäl talar härför. Anordningen torde vara en nyhet inom statsförvaltningen.

Under alla omständigheter är det emellertid nödvändigt, att, såsom över­

styrelsen föreslagit, statlig myndighet tillsätter lärarpersonalen och svarar

för förvaltningen av statsmedel vid de statliga skolorna.

Länsstyrelsen i Stockholms län ägnar också uppmärksamhet åt dessa

problemställningar och förordar, att de närmare studeras i syfte att i görli­

36

gaste mån undanröja oklarheter och andra friktionsanledningar samt att

från statlig synpunkt nödiga garantier skapas.

Besvärssakkunniga anser sig beträffande innebörden av utredningens för­

slag kunna konstatera, att den »i själva verket förefaller vara en kommu-

nalisering också av de till namnet statliga skolorna». Men även en förvalt­

ning av statliga institutioner (allmänna läroverk) genom kommunala organ

skulle enligt de sakkunniga »ur allmän förvaltningsrättslig synpunkt leda

till egendomliga förhållanden i åtskilliga avseenden». »Ur allmänt förvalt-

ningsrättsliga synpunkter» avstyrker de sakkunniga bestämt att kommunal

styrelse förvaltar statsmedel till läroverken, anställer tjänstemän vid dessa

och utövar en generell tillsyn över dem.

C. Den nya skolstyrelsens uppgifter

1. Skolstyrelseutredningen

Förslag

Skolstyrelsen skall följa skolväsendets allmänna utveckling och ansvara

för att skolväsendet i kommunen, såväl det teoretiska som det praktiska,

i olika former får den utbyggnad och organisation som erfordras, för att

kommunen skall kunna ge sin ungdom den med hänsyn till kommunens

resurser och andra förhållanden önskvärda utbildningen.

Sorterar flera skolor eller skolformer under styrelsen, skall denna sörja

för bästa möjliga samordning av och enhetlighet i dessas verksamhet.

I fråga om styrelsens övriga allmänna uppgifter har utredningen nära

följt 1930 års skolstyrelselag.

De uppgifter, som jämlikt olika skolstadgor och andra författningar

åligger skolstyrelse, vilken uppgår i den nya styrelsen, skall övergå på

denna. Vidare föreslås, att 22 ärendegrupper, som nu handlägges av central

eller regional myndighet, decentraliseras till lokalstyrelsen, på vilken också

vissa av eforus och inspektörs uppgifter och några uppgifter, som nu ligger

på läroverksrektor, skall övergå.

Slutligen föreslås, att de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning

lägges under den kommunala skolstyrelsen.

Motivering

Den väsentliga vinsten med en skolstyrelse är enligt utredningens mening

att en kommunal myndighet får ett kompetensområde, som omfattar hela

det allmänbildande och yrkesutbildande skolväsendet, med åtföljande skyl­

dighet att inom detta taga initiativ till utveckling och sörja för samord­

ning och enhetlighet.

37

Som skäl för sina decentraliseringsförslag anför utredningen, att det från

praktisk synpunkt är nödvändigt med en så vid kommunal beslutanderätt

som möjligt på skolväsendets område, samt att nya förutsättningar genom

skolledarinstitutionens utbyggnad skapas för en minskning av skolförvalt­

ningen betungande detaljföreskrifter och detaljkontroller. Mot denna bak­

grund och med beaktande av decentraliseringsutredningens synpunkter

har utredningen framlagt sina förslag i förevarande avseende.

Sitt ställningstagande i fråga om de allmänna läroverkens ekonomiska

förvaltning har utredningen grundat dels på förutsättningen, att termins­

avgifternas avskaffande blott är en tidsfråga, samt att detta i större eller

mindre mån kommer att medföra en bidragsskyldighet från kommunen i

stället för från de enskilda kommunmedlemmar, vilka nu i egenskap av

målsmän genom terminsavgifterna lämnar bidrag till läroverkens ekonomi,

dels på uppfattningen, att ett överförande av den ekonomiska förvaltningen

till skolstyrelsen skulle innebära en fastare anknytning av läroverket (sedan

enhetsskolan genomförts gymnasiet) till kommunen och ge denna bättre

möjligheter att överblicka och tillgodose skolans behov, dels ock slutligen

på uppfattningen, att läroverksrektorerna så långt det är möjligt bör befrias

från kamerala göromål. I den ekonomiska förvaltningen inbegriper utred­

ningen därför också med löneutbetalningarna sammanhängande frågor.

För den närmare innebörden av läroverkens ekonomiska förvaltning och

dess överförande på kommunerna torde få hänvisas till utredningens be­

tänkande s. 64 ff.

2. Remissyttranden

Den av utredningen föreslagna decentraliseringen till den lo­

kala skolstyrelsen har i princip vunnit anslutning från skolöverstyrelsen,

som emellertid beträffande den av utredningen gjorda sammanställningen

av ärenden, som skulle decentraliseras för lokala avgöranden, uttalar att

»i alla sådana fall, där ställningstagandet i en fråga kan medföra kostnader

för statsverket och där klara och entydiga anvisningar icke kan utfärdas

eller där tillämpningen av givna bestämmelser eljest kan erbjuda särskilda

svårigheter, avgörandet bör ligga hos mellaninstansen eller hos översty­

relsen».

Överstyrelsen går i sitt yttrande icke in i någon detaljgranskning av ut­

redningens decentraliseringsförslag utan meddelar, utöver vad här återgi-

vits, sin avsikt att i samband med ställningstaganden till berörda författ-

ningsförslag närmare beakta de konsekvenser av skilda slag som kan bli

en följd av de föreslagna olika decentraliseringsåtgärdema.

Dessa förslag har framför allt granskats och blivit föremål för bedöman­

den av det övervägande flertalet av statens folkskolinspektörer, vilka ge­

38

nomgående funnit sig böra framhålla, att vissa av utredningens förslag är

för vittgående.

Statskontoret, som finner det önskvärt att en decentralisering kommer

till stånd och i flertalet punkter anser sig kunna godtaga utredningens för­

slag, finner ävenledes att vissa icke oväsentliga inskränkningar bör ske däri.

Svenska stadsförbundet ser förslagen från en annan sida och anför.

De decentraliseringsåtgärder utredningen föreslår äro enligt förbunds­

styrelsens mening i och för sig fullt befogade men innebära snart sagt själv­

klara eftergifter från den synnerligen långt drivna byråkratism i detaljer,

som kommit att allt mera känneteckna förvaltningen av skolväsendet. Vad

utredningen här ägnat uppmärksamhet åt synes vid jämförelse med befo-

genhetsfördelningen inom annan kommunal verksamhet i ej ringa mån hän-

förligt till sådana förvaltningsuppgifter, där avgörandet bör få träffas av

den fackliga ledningen. I det nyss anförda sammanhang, då skolkommis-

sionen talar om vidgade befogenheter på det lokala planet, måste däremot

enligt förbundsstyrelsens mening ha avsetts sådana befogenheter i åtmins­

tone någorlunda väsentliga ting. Vill man i kommunernas befattning med

skolväsendet påräkna initiativ och aktivitet, som kan underlätta en organi­

satorisk och pedagogisk utveckling, måste man också ge dem utrymme för

handlingsfrihet i sådana hänseenden.

Endast 28 kommuner har yttrat sig i decentraliseringsfrågan. 5 av 6

kommuner med försöksverksamhet ställer sig markerat positiva till försla­

gen. Av övriga 22 kommuner anser 2 att decentraliseringen är otillräcklig

och 1 att decentraliseringen icke är någon större vinst på grund av bunden­

heten vid centrala direktiv. Flera kommuner har uttalat önskemål om att

en eller annan ärendegrupp även framgent skall handläggas under med­

verkan av överordnad myndighet.

Åtskilliga andra remissinstanser har uttalat sig i decentraliseringsfrågan.

Då utredningens förslag icke i detalj redovisats i det föregående torde de nu

återgivna allmänna synpunkterna vara tillfyllest.

Eforus och inspektörs uppgifter. Utredningens förslag att

överföra eforus och inspektörs administrativa uppgifter på skolstyrelsen och

tillsynsuppgifterna på mellaninstansen har endast berörts av ett fåtal re­

missinstanser.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget i princip men räknar med att av

överstyrelsen tillsatta inspektörer skall kvarstå den löpande förordnande-

perioden. Överstyrelsen ifrågasätter vidare om inte mellaninstansen skall ha

möjlighet att tillsätta inspektor vid skolanläggning eller skolenhet, där det

prövas lämpligt.

7 domkapitel och 2 länsstyrelser finner icke skäl föreligga att avskaffa

eforusinstitutionen vid läroverken. Vad domkapitlet i Göteborg anför får

representera den mot förslaget kritiska ståndpunkten. Domkapitlet under­

stryker utredningens uttalande att eforus- och inspektorsämbetena numera

främst har representativ karaktär och att de fåtaliga administrativa upp­

39

gifterna utan olägenhet kan överföras på annan myndighet. Domkapitlet

menar emellertid, att utredningen tycks ha bortsett från de representativa

skyldigheternas betydelse och att det för rektor skulle innebära en betung­

ande uppgift att även vid skolavslutningar fylla dessa funktioner. Samman­

fattningsvis anför domkapitlet.

Läroverkens högtidsdagar torde genom den föreslagna reformen på ett

icke önskvärt sätt förlora i solennitet. Då alltså dessa ämbeten, som äger en

sekelgammal värdefull historisk tradition, alltjämt fyller ett praktiskt

behov, synes skäl icke föreligga att avskaffa dem. Domkapitlet vill alltså

påyrka, att eforus- och inspektorsämbetena bibehålies.

Arbetsfördelningen mellan skolstyrelse och skol­

ledare. Utan att taga ställning till de av utredningen framlagda detalj -

förslagen gör skolöverstyrelsen följande principiella uttalande i denna fråga.

1) Ärenden av sådan art, att de på ett eller annat sätt berör kommunens

hela skolväsen, bör åvila skolstyrelsen. Som exempel kan tjäna föreskrifter

om förvaltningen av skolfastigheter, principerna för hur de skolsociala för­

månerna skall utgå, fastställande av tidpunkter för termins början och slut,

godkännande av plan för lovdagarnas fördelning på läsåret. 2) Ärenden,

som huvudsakligen berör den enskilda skolan eller skolenheten (flertalet å

s. 61 f. uppräknade), bör handläggas av vederbörande rektor. Som exempel

kan nämnas frågor om beräkning av erforderlig lärarkraft över stat eller

frågor om uppdelning av klass eller ring i parallellavdelningar. Det rör sig

här om frågor av ganska komplicerad art, vid vilkas behandling såväl peda­

gogiska som organisatoriska synpunkter måste anläggas. Överstyrelsen bru­

kar i dessa frågor regelbundet utfärda mycket detaljerade anvisningar till

rektorerna. Då dessa anvisningar i det ena eller andra fallet icke ger till­

räcklig vägledning, brukar samråd med vederbörande rotelchef i översty­

relsen äga rum om den lämpligaste lösningen i den föreliggande situationen.

Ofta erfordras därvid mycket snabba ställningstaganden. Det vore föga

rationellt att överflytta beslutanderätten i dessa och liknande ärenden till

skolstyrelsen, som icke kan väntas ha möjlighet att med erforderlig snabb­

het och sakkunskap ta ställning till frågorna. 3) Beträffande övriga ärenden

bör skolstyrelsen kunna, i den utsträckning den själv med hänsyn till ären­

denas art prövar lämpligt, delegera beslutanderätten till rektor eller annan

tjänsteman.

Läroverkslärarnas riksförbund anser, att utredningens tendens att hävda

styrelsens ställning innebär risk att denna kommer att drunkna i småfrågor,

som rektor bör handlägga.

Läroverkens ekonomiska förvaltning. Vad utredningen

härutinnan föreslår möter, närmast från formella utgångspunkter, stark

kritik från de remissinstanser, vilka haft anledning att se på denna fråga

från andra än allmänt praktiska synpunkter.

Skolöverstyrelsen, som anser det angeläget att rektorerna i möjligaste

mån befrias från medelsförvaltande och likartade uppgifter och, med hän­

syn till vikten av rektors rent pedagogiskt ledande uppgifter, finner att åt­

gärder för att befria rektor från sidoordnade sysslor ej längre bör anstå,

40

kan dock icke biträda tanken att läroverkens ekonomiska förvaltning i vad

den avser disposition av statsmedel — i huvudsak uppgiften att uträkna

lärarlöner — skulle överflyttas på skolstyrelsen. Stödet för denna översty­

relsens uppfattning är de komplikationer som med nu gällande bestämmel­

ser skulle uppstå beträffande revisionsmöjligheterna och statens möjligheter

att utkräva betalningsansvar av ett kommunalt organ. I den del lärover­

kens ekonomiska förvaltning avser disposition av statsmedel finner över­

styrelsen skäl tala för att den inordnas i den föreslagna mellaninstansen.

Statskontoret

menar att mycket skulle stå att vinna med en anordning

som den av utredningen föreslagna, men finner det likväl uteslutet att pla­

nerna förverkligas, innan de ovanberörda frågorna tillfredsställande klar­

lagts.

Riksräkenskapsverket,

som också finner det önskvärt att läroverksrekto-

rernas arbete med den ekonomiska förvaltningen underlättas, anför bl. a.

Det synes riksräkenskapsverket olämpligt och knappast genomförbart

att ålägga de kommunala organen sådana skyldigheter beträffande bokfö­

ringen och redovisningen av läroverkens medel, som för närvarande åvila

rektor. Även om en sådan ordning genomfördes, skulle det likväl icke vara

möjligt att genom framställande av revisionsanmärkningar mot kommunala

förtroendemän eller mot av kommunen anställda tjänstemän vinna rät­

telse beträffande vid granskningen uppmärksammade felaktigheter. Att ge­

nom författningsbestämmelser utsträcka redogöraransvaret till att även

omfatta kommunala förtroendemän eller tjänstemän, som anförtrotts dispo­

sition av statsmedel, synes icke kunna komma i fråga.

Svenska stadsförbundet,

som icke vill bestrida att förslaget om de all­

männa läroverkens ekonomiska förvaltning kan anses innebära en rationell

förändring, tager icke närmare ställning till det men erinrar om att förbun­

det redan tidigare framhållit angelägenheten av att snabbt få till stånd en

klar reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan stat och kommun

beträffande de allmänna läroverken.

Några folkskolinspektörer har framhållit, att gränsen mellan

skolstyrelses och kommunalnämnds (drätselkam­

mares) respektive fullmäktiges kompetensområde

bör bestämdare markeras.

Folkskolinspektören i Jämtlands läns södra in­

spektionsområde

anför härom.

Ett oeftergivligt villkor för att den lokala skolstyrelsen skall kunna bli

det effektiva, utvecklingsfrämjande organ, som utredningen avser, är att

dess förhållande till kommunalnämnd (drätselkammare) och kommunalfull­

mäktige (stadsfullmäktige) klart fixeras. Skolstyrelsen måste tillförsäkras

rätt att fritt disponera av fullmäktige för olika skoländamål anvisade me­

del. Utvecklingen i landskommunerna efter tillkomsten av väl organiserade

kommunalkontor är i detta avseende icke tillfredsställande och måste bli

än mer irriterande, när den planerade utvidgningen av skolstyrelsens verk­

samhetsområde genomföres.

41

Folkskolinspektören i Gävleborgs läns mellersta inspektionsområde be­

tonar nödvändigheten av att skolstyrelsernas funktionsduglighet kommer

att stå i relation till deras vidgade verksamhetsfält, vilket enligt hans me­

ning redan nu ej alltid är fallet. Han anför bl. a.

I en av de härvarande större kommunerna exempelvis kan man konsta­

tera, hurusom vederbörande folkskolestyrelses initiativförmåga och hand­

lingskraft återhålles och hämmas genom att dess åtgärder och ansatser till

sådana opåkallat kontrolleras och regleras av kommunalnämnd-kommunal­

fullmäktige.

Med hänsyn till sådana för skolutvecklingen mindre gynnsamma ten­

denser borde en skolstyrelses befogenheter medge, att styrelsen inom ramen

för av fullmäktige anslagna medel ägde fritt disponera dem för avsedda

ändamål utan nämnds och fullmäktiges prövning av varje detaljåtgärd.

Liknande synpunkter anföres av inspektörerna i Södermanlands läns

västra och Östergötlands läns östra inspektionsområden.

Svenska stadsförbundet tar upp denna fråga till utförlig behandling med

en principiell utgångspunkt och anför bl. a.

Ur kommunal synpunkt ger föreliggande betänkande anledning att ytter­

ligare framhålla, att skolväsendet inom ramen för kommunernas omfat­

tande och mångsidiga verksamhet aldrig kan bli annat än en — låt vara

mycket viktig — deluppgift. En fråga om organisation speciellt för denna

uppgift bör därför också ses i samband med utformningen av den kommu­

nala förvaltningsorganisationen i dess helhet. I detta avseende bör erinras,

att förbundsstyrelsen i sitt yttrande över förslaget till den numera gällande

nya kommunallagen något berört frågan om förhållandet mellan kommu­

nens styrelse och i kommunerna verksamma »specialreglerade styrelser och

nämnder». Förbundsstyrelsen framhöll därvid, att den åsyftade ställningen

för kommunens styrelse såsom dess »verkliga regering» syntes, i vad anginge

kommunernas icke specialreglerade verksamhet, kunna bli förverkligad

inom ramen och med stöd av kommunallagen. Att upprätthålla den avsedda

regeringsställningen visavi specialreglerade organ syntes däremot bli svårare.

Vid tillkomsten av ifrågavarande speciallagstiftning torde föga uppmärk­

samhet ha ägnats åt just denna synpunkt. Förbundsstyrelsen framhöll, att

en översyn av speciallagstiftningen ur denna synpunkt därför syntes väl­

behövlig.

Givetvis har förbundsstyrelsen med nu anförda uttalanden avsett, att

frågan om det principiella förhållandet mellan »regering» och övriga för­

valtningsorgan i kommunerna åtminstone bör uppmärksammas i ett sådant

sammanhang som det förevarande, då organisationen för en viktig, special-

reglerad del av den kommunala verksamheten är i stöpsleven. Med målsätt­

ningen att ge skolväsendet en stark kommunal förankring och organisa­

toriskt säkerställa effektiva kommunala insatser för dess utveckling är det

icke rimligt att bortse från kommunens centrala organisation, dess fullmäk­

tige och styrelse. Åtskilligt av vad utredningen framhållit om behövlig sam­

ordning inom skolväsendet på det lokala planet har numera sin motsvarig­

het i samordningsfrågor avseende dels skolväsendet och dels annan verk­

samhet hos kommunerna. Härvidlag har man att i hög grad räkna med

olika lokala förhållanden för kommunerna inbördes. Dessa omständigheter

42

tala i och för sig för att administrerandet av skolväsendet i största möjliga

man anförtros åt kommunerna, men synas också böra föranleda att denna

uppgift såvitt möjligt organiseras med anpassning efter det förvaltnings­

system, som den nya kommunallagen i princip anvisar.

D. Den nya skolstyrelsens organisation

1. Skolstyrelseutredningen

Inledning

Skolstyrelsens organisation skall enligt utredningens förslag regleras dels

av en ny skolstyrelselag, vilken skall ersätta 1930 års skolstyrelselag och

1903 års lag angående folkskoleväsendet i Stockholm, dels av tillämpnings-

bestämmelser till skolstyrelselagen. Utredningen har utarbetat förslag till

bada dessa författningar. Av deras innehåll behandlar utredningen följande

huvudpunkter i betänkandets allmänna del: 1. Antalet ledamöter. 2. Val­

sätt och mandattid. 3. Självskrivenhet. 4. Kompetenskrav. 5 Fackkunska­

pen i styrelsen. 6. Nämndinstitutionen.

Lagens detaljföreskrifter diskuteras i en speciell motivering. I anslutning

till betänkandets disposition redogöres här för utredningens förslag i de an­

givna huvudpunkterna och för förslagens motivering.

Förslag

Antalet ledamöter i skolstyrelsen skall vara lägst sju och högst

tjugoen. I Stockholm skall dock maximiantalet vara tjugofem. Supp­

leanternas antal skall kommunen äga bestämma själv. Suppleant

skall städse äga rätt att närvara vid skolstyrelsens sammanträden och alltid

underrättas om tid för sammanträde. Val av ledamöter och suppleanter

skall förrättas av kommunens fullmäktige och mandattiden skall

vara fyra år. Självskrivna ledamöter skall icke finnas. Kyrko­

herde skall icke äga rätt att deltaga i sammanträde med styrelsen eller att

väljas till dess ordförande, då han icke är vald till ledamot.

Särskilda kompetenskrav för ledamotskap skall icke finnas.

Kommunallagens valbarhetsvillkor skall gälla, kompletterade med dels en

bestämmelse om att den som väljes skall anses vilja främja skolväsendet,

dels en föreskrift om att ledamöterna skall väljas med hänsyn tagen till an­

talet och arten av de skolor, som lyder under styrelsen. Beträffande obe­

hörighet vid val till skolstyrelse föreslås gälla, att skolchefen samt den

i kommunens tjänst anställde befattningshavaren, vilken såsom föredra­

gande hos kommunens styrelse eller eljest intager den ledande ställningen

inom kommunens samfällda förvaltning, icke skall vara valbara.

Vid skolstyrelsens sammanträden skall de pedagogiska facksyn­

43

punkterna företrädas av såväl skolledare som lärare. \id samman­

träde med styrelsen eller inom denna bildad avdelning skall kommunens

skolchef vara skyldig att närvara med rätt att yttra sig och framställa för­

slag samt att få sin uttalade mening antecknad till protokollet. Finns andra

skolledare inom kommunen skall högst tre av dessa, med samma rätt som

skolchefen, äga deltaga i styrelse- och avdelningssammanträden. Utred­

ningen delar in skolledarna i tre kategorier med hänsyn till de slag av skol­

enheter skolledare kan förestå (enheter omfattande a. enbart folkskola eller

enhetsskolas låg- och mellanstadier, b. klasser med enbart eller huvudsak­

ligen ämneslärarundervisning, c. yrkesutbildande undervisning). Endast en

skolledare från var och en av dessa kategorier skall äga deltaga. Finns flera

tillhörande samma kategori skall val ske.

Formerna för fackrepresentationen och dennas omfattning skall enligt ut­

redningens förslag helt regleras i tillämpningsbestämmelserna till skolsty­

relselagen.

Såsom lärarkårens representanter skall, beroende på skolväsendets om­

fattning i kommunen, minst en och högst tre lärare äga deltaga med rätt

att yttra sig och framställa förslag samt få sin uttalade mening antecknad

till protokollet.

I fråga om skolstyrelsens delegationsrätt föreslås, att

skolstyrelsen själv skall äga bestämma om sin uppdelning på avdelningar

samt om den beslutanderätt, som i styrelsens ställe skall utövas av avdel­

ning. I styrelsens beslut om delegering skall bestämt anges vilka ärende-

grupper avdelning skall äga besluta i. Framställning eller yttrande till full­

mäktige eller statlig myndighet skall städse göras av styrelsen själv. Avdel­

nings beslut skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde. På samma

villkor som föreslagits för delegation till avdelning skall styrelsen äga dele­

gera beslutanderätt till skolchef, annan skolledare eller särskild i kommu­

nens tjänst anställd befattningshavare.

Om skolstyrelse så prövar lämpligt, skall styrelsen för viss skola eller

grupp av skolor inom en viss bestämd del av kommunen äga tillsätta ett råd,

benämnt skolråd, med huvudsaklig uppgift att främja ett förtroende­

fullt samarbete mellan hem och skola, att följa frågor, som rör underhåll och

tillsyn av skolbyggnader samt överhuvud verka för undervisningslokalernas

förbättring, att följa frågor om hälsovårds- och sundhetsanordningar för

eleverna, att främja elevernas fritidssysselsättning samt att inkomma med

yttranden i frågor, som skolstyrelsen hänskjuter till rådet, ävensom full­

göra de åligganden rörande tillsyn och omvårdnad om skolan, som styrelsen

beslutar uppdraga åt rådet.

För att biträda skolstyrelsen i frågor rörande yrkesutbildning bör styrel­

sen såsom rådgivande organ utse ett yrkesråd, bestående av minst

fyra ledamöter, vilka skall äga god kännedom om ortens arbetsliv och om

44

de områden yrkesutbildningen i fråga avser. Minst fyra ledamöter skall

till lika antal företräda företagare och anställda. Innan dessa ledamöter

utses skall vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer ha

beretts tillfälle att avge förslag.

Fråga om befrielse från eller nedsättning av terminsavgift vid

skola, som lyder under skolstyrelsen, skall handläggas av en särskild dele­

gation.

Med utgångspunkt från folkskolestadgans bestämmelser om betygs­

nämnd tager utredningen slutligen upp frågan om behovet av en sådan

nämnd och i anslutning därtill frågan om utfärdande av tjänstgöringsbetyg

åt lärare.

Tjänstgöringsbetyg åt lärare vid varje under styrelsen lydande skola skall

utfärdas under styrelsens ansvar. Uppgiften skall dock av styrelsen kunna

delegeras till avdelning inom styrelsen eller, om styrelsen finner det lämp­

ligt, till vederbörande skolledare — ej nödvändigtvis skolchefen — vilken

bör kunna utfärda tjänstgöringsbetyg på styrelsens vägnar, utom i fall då

fråga uppstått om att sänka betyg, som lärare tidigare tilldelats, eller att

tilldela lärare, för vilken betyg skall utfärdas enligt folkskolans nuvarande

formulär, lägre vitsord än det högsta. Likaledes bör skolstyrelsen alltid ut­

färda betyg åt lärare, som skall tilldelas betyg enligt läroverkens nuvarande

formulär, om det ifrågasatts lägre betyg än Utmärkt i fråga om nit eller

Berömvärd i fråga om undervisningsskicklighet, sätt att behandla lärjung­

arna och förmåga att bland dem upprätthålla ordning eller lägre betyg än

Hedrande i fråga om vandel.

Bestämmelser om särskild sammansättning av den avdelning, som skall

äga utfärda tjänstgöringsbetyg, finner utredningen ej behövas. Ärende rö­

rande tjänstgöringsbetyg skall dock i regel föredragas av den skolledare,

varunder läraren närmast lyder.

Utredningen föreslår, att det tages under omprövning huruvida icke på

samma sätt graderade tjänstgöringsbetyg bör införas för alla lärarkatego­

rier, som skall lyda under skolstyrelsen.

Motivering

Antalet ledamöter. Enligt 1930 års skolstyrelselag skall antalet

ledamöter i folkskolestyrelse vara minst fem och högst tjugoen. Med det

vidgade verksamhetsområde en ny skolstyrelse enligt utredningens förslag

skall få, anser utredningen fem ledamöter vara ett för lågt minimiantal,

särskilt med hänsyn till behovet av att kunna uppdela styrelsen på avdel­

ningar eller delegationer.

Kommunernas stora variationer i fråga om folkmängd och areal och skol­

väsendets skiftande omfattning gör det olämpligt att fixera ledamotsantalet.

45

För maximering av antalet talar, att man därigenom i någon mån bidra­

ger till att förhindra, att övergången från flera styrelser till en kommer att

innebära en sammanslagning av de befintliga styrelserna med en med hän­

syn till arbetsmöjligheterna opraktisk ansvällning av ledamotsantalet som

följd. Då även skolledare, lärare och experter av olika slag regelmässigt

kommer att deltaga i sammanträdena, kan styrelsen redan med det före­

slagna maximiantalet bli en betydande församling.

Suppleanterna. Enligt utredningens mening bör skolstyrelsens

behov av allsidig representation beaktas också vid suppleantvalet.

Om denna väg att tillförsäkra skolstyrelsen en mångsidig erfarenhet be-

trädes och skall få någon effekt, är det emellertid av största vikt, att supp­

leanterna regelbundet underrättas, när sammanträde skall hållas, och där­

igenom beredes tillfälle att direkt följa styrelsens arbete. Även ur andra

synpunkter, icke minst nyrekryteringens, är det önskvärt, att supplean­

terna så starkt som möjligt knytes till arbetet och deltager i detta.

Valsätt och mandattid. I dessa hänseenden har bestämmel­

serna i förslaget utformats i anslutning till bestämmelserna om val till kom­

munens styrelse. Utredningen framhåller, att, då självskrivna ledamöter ej

skall finnas, det proportionella systemet kan helt slå igenom.

Självskrivenhet. Såsom framgår av redogörelsen för nuvarande

förhållanden, är rektor självskriven ledamot i styrelserna för allmänna läro­

verk, högre kommunala skolor och yrkesutbildande skolor. Sedan kyrko­

herdens självskrivenhet borttogs år 1930 är ingen ledamot av folkskole-

styrelse självskriven. I förslaget till provisorisk skolstyrelselag uttalade ut­

redningen sig för att systemet med självskrivna ledamöter i skolstyrelserna

skulle avskaffas och i 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall finns

ingen bestämmelse om självskrivenhet. Det synes utredningen vara rik­

tigast, att fackkunskapen i en politiskt vald myndighet av skolstyrelsens

typ, i den mån den skall representeras av chefen för en myndigheten under­

ställd skola, företrädes av honom i egenskap av en i förhållande till olika

partiriktningar neutral tjänsteman, vilken ställning han mycket lättare

intager, om han ej är ledamot av styrelsen med dess partigrupperingar.

De argument, som blivit avgörande för kommunallagens bestämmelser

om obehörighet för den som är chef för något till den kommunala styrelsen

hörande verk att utses till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse

eller i den nämnd, varunder verket hör (32 och 45 §§ kommunallagen), talar

enligt utredningens uppfattning med än större styrka mot att han är själv­

skriven ledamot av sådan nämnd.

Argumentet, att självskrivenhet behövs för att säkra tillräckliga peda­

gogiska fackkunskaper i skolstyrelsen, avvisar utredningen med hänvisning

till att något ovillkorligt samband mellan självskrivet ledamotskap och

fackkunskap icke finns, utan att fackkunskapen kan beredas tillfredsstäl­

lande utrymme i styrelsen på annat sätt.

46

Kompetenskrav. Utredningen erinrar om att det främst är för

skolformer, vilka erbjuder direkt yrkesutbildning av något slag, som sty­

relsens sammansättning närmare reglerats. Grundtanken bakom en gemen­

sam skolstyrelse är emellertid att försöka få tillgodosett det betydelsefulla

önskemålet om en styrelse, som har en samlad överblick över samhällsliv

och skolförhållanden i allmänhet och som mot varandra kan väga och till­

godose olika utbildningsbehov, såväl teoretiska som praktiska. Enligt utred­

ningens uppfattning kan det därför inte i och för sig vara angeläget att i

skolstyrelsen välja in ledamöter med en detaljerad yrkeskunskap. Denna

bör i främsta rummet representeras av facklärarna, och fackkunskapen be­

träffande yrkesutbildningens allmänna inriktning måste skolans rektor i

första hand företräda. Ur styrelsesynpunkt är det eftersträvansvärt att få

till stånd en god kontakt med samhället i allmänhet och med bygdens nä­

ringsliv i stort. Behövs direkta kontakter med olika yrkesområden, torde

den sidan av problemet bäst lösas på annat sätt än genom föreskrivande av

yrkestillhörighet eller yrkeserfarenhet för vissa av styrelsens ledamöter.

Personer, som endast är inriktade på en specialitet och kan tänkas hysa

intresse endast för sitt eget verksamhetsområde, synes utredningen icke

böra knytas till eu skolstyrelse som ledamöter, utan deras sakkunskap bör

tillföras styrelsen genom att de anlitas som experter och rådgivare.

Som stöd för sitt förslag att den tjänsteman, som intager den centrala

positionen i kommunens förvaltning, icke skall kunna inväljas i skolstyrel­

sen, anför utredningen kommunallagskommitténs motivering, vilken anses

ha full giltighet också beträffande skolstyrelse.

Det är uppenbart, att en kommunal befattningshavare med sådana ålig­

ganden och befogenheter, som här angivits, efter hand förvärvar en god

överblick över kommunalförvaltningens olika områden och förtrogenhet

med många av dess enskildheter. Denna i tjänsten inhämtade erfarenhet

bör tillföras de kommunala myndigheterna, fullmäktige såväl som nämnder,

av befattningshavaren enbart i hans egenskap av kommunens tjänsteman

och icke tillika såsom ledamot av vederbörande organ. Eljest kan det före­

ligga en viss fara för att av honom verkställda utredningar och lämnade

informationer m. m. medvetet eller omedvetet färgas eller läggas till rätta

med hänsyn till önskemålen hos den meningsgrupp som han representerar.

Det torde vara en allmän uppfattning, att kommunens främste tjänsteman

bör stå neutral i förhållande till olika partiriktningar, åtminstone såtillvida

att han icke företräder viss riktning såsom ledamot av kommunal repre­

sentation eller nämnd.

Av samma skäl, för att förhindra en dubbelställning av förtroendeman

och tjänsteman, vilken lätt kan leda till en sammanblandning av veder-

börandes befogenheter i den ena och den andra egenskapen, har utred­

ningen framlagt sitt förslag att kommunens skolchef icke skall kunna väljas

till ledamot av skolstyrelsen.

Fackrepresentationen i skolstyrelsen. Utredningen

framhåller, att fackmännen sedan gammalt haft en stark ställning i skol­

47

styrelserna, där skolledarna antingen varit självskrivna ledamöter eller

fungerat som föredragande och sekreterare. Det påpekas, att den fackliga

skolledarens deltagande i skolstyrelsearbetet inte är betingat endast av be­

hovet av att ha en sekreterare och föredragande utan också av nödvändig­

heten att vid frågornas behandling ha tillgång till den särskilda sakkunskap

han besitter. Lärarrepresentationen innebär en förstärkning av denna sak­

kunskap men tjänar också till att ge skolstyrelsen kontakt med skolans

dagliga verksamhet, samtidigt som kåren genom sin representation kan bli

informerad om den beslutande myndighetens motivering och inställning till

olika frågor rörande skolan.

Fackrepresentationens omfattning anser utredningen kunna diskuteras,

men att den bibehålies anser den vara ofrånkomligt, inte minst med tanke

på de förutsättningar för ett verkligt samarbete, betydelsefullt för alla

berörda parter, som därigenom skapas.

Skolstyrelsens delegationsrätt. Härom anföres bl. a.

följande.

Utredningen konstaterar, att folkskolestyrelserna i stigande omfattning

begagnat möjligheten att åt särskilda nämnder överlämna beredning och

beslutanderätt rörande vissa ärendegrupper. Frågornas mångfald och allt­

mer komplicerade natur gör detta nödvändigt, om alla numera förekom­

mande ärenden skall kunna handläggas snabbt och rationellt. Därest skol­

styrelsernas verksamhet vidgas på det sätt som blir en följd av förslaget om

gemensam skolstyrelse och genom enhetsskolans införande, kommer be­

hovet av nämnder att ytterligare öka, och i varje fall i alla större och medel­

stora kommuner kommer en uppdelning av styrelsearbetet på nämnder och

delegationer att bli ofrånkomlig.

Möjligheterna för en gemensam skolstyrelse eller för styrelse för en en-

hetsskola av större omfattning att bemästra sina arbetsuppgifter blir därför

i icke ringa utsträckning beroende på utformningen av delegationsrätten i

den nya lagstiftningen.

Den nuvarande ramen för nämndernas beslutanderätt bör enligt utred­

ningens mening vidgas ganska väsentligt. Vid sina överväganden av hur

denna vidgade beslutanderätt skall åstadkommas har utredningen funnit,

att frågan inte på ett för alla kommuner tillfredsställande sätt kan lösas

genom att man lagstiftningsvägen drager upp bestämda gränser mellan

sådana ärendegrupper, som kan delegeras och sådana som inte kan det. Ut­

redningen ansluter sig i stället till den princip, som genom den nya kommu­

nallagstiftningen accepterats, vilken innebär att kommunen själv skall äga

besluta om rätt för avdelning av kommunens styrelse, ledamot av styrelsen

eller tjänsteman att på styrelsens vägnar fatta beslut i ärenden, vilkas

beskaffenhet angetts i styrelsens, av fullmäktige antagna reglemente. När

det gäller skolstyrelsen har utredningen dock icke ansett skäl finnas att

lägga rätten att besluta om delegationens omfattning hos fullmäktige.

För att vinna en enhetlig terminologi inom kommunallagstiftningen före­

slår utredningen, att begreppet nämnd enligt den nuvarande skolstyrelse­

lagen utbytes mot avdelning.

48

Frågan om arbetsuppgifternas fördelning på avdelningar anser utred­

ningen böra ägnas särskild uppmärksamhet och anför härom.

Hittills synes denna fördelning ha skett efter ärendenas natur, t. ex. så att

särskilda nämnder utsetts för undervisningsfrågor, byggnadsfrågor, övriga

ekonomiska frågor, skolmåltids verksamheten, övrig social verksamhet in. m.

Endast i rena undantagsfall synes en uppdelning efter andra grunder ha

förekommit och det är naturligt, att så varit fallet. När enhetsskolan med

sin mera markerade stadieindelning genomföres, kan det förmodas, att den

uppfattningen vinner visst insteg, att man med hänsyn till nämndernas

arbetsuppgifter bör göra en horisontell i stället för en vertikal uppdelning

av skolväsendet och lägga alla till ett visst stadium hörande frågor under

en nämnd och till andra stadier hörande frågor under andra nämnder. Ännu

bekvämare att tillgripa är resonemanget, att man vid övergång till en ge­

mensam skolstyrelse bör tillsätta nämnder för envar av de under styrel­

sen lydande särskilda skolformerna. Läroverkslärarnas riksförbund har i

tidigare återgivet remissyttrande förordat särskild nämnd för högstadiets

speciella problem, eventuellt också särskilda nämnder för specialgymnasier

och praktiska realskolor, om skolstyrelsen har att svara för sådana.

Utredningen framhåller, att frågan om hur nämnderna i nu berört hän­

seende organiseras är av synnerligen stor betydelse för enhetligheten och

samhörigheten inom en kommuns skolväsen, i synnerhet om detta vid över­

gång till en gemensam styrelse redan är differentierat. Utredningen som

ofta betonat, att meningen med en gemensam styrelse är att vinna en en­

hetlig ledning och planläggning samt att övervinna uppspaltningen i skol­

former och lärarkårer understryker det angelägna i att man inte går miste

härom genom att plottra sönder styrelsen i nämnder, tillkomna enligt den

horisontella delningens princip utan regelmässigt fördelar arbetsuppgifterna

med hänsyn till ärendenas natur och således skär genom samtliga skolfor­

mer eller stadier vid arbetsuppgifternas fördelning på avdelningar.

Då emellertid sådana omständigheter i särskilda fall skulle kunna före­

ligga, vilka kan motivera inrättandet av avdelning för visst stadium, viss

skolform eller visst geografiskt område av kommunen, anser utredningen,

att något kategoriskt förbud mot dylika indelningsgrunder icke bör finnas.

Förslaget att skolstyrelse skall äga delegera viss beslutanderätt även till

kommunal tjänsteman grundar utredningen på uppfattningen, att det icke

finns anledning att enbart för formens skull i skolstyrelsen sitta och i efter­

hand besluta i ärenden, som reellt sett med styrelsens goda minne avgjorts

av skolans tjänstemän. Styrelsen bör i stället äga en formlig delegationsrätt.

I regel bör det här gälla skolchefen eller annan skolledare. Då t. ex. vissa

löpande ärenden rörande fastigheter eller löpande ärenden av kameral natur

i styrelsens ställe kan tänkas böra handläggas av annan än skolledare, har

delegationsrätten icke strängt begränsats till sådan.

Skolråd. Med bestämmelserna om skolråd vill utredningen tillgodose

förefintliga önskemål hos skolstyrelsen att ge de olika skolorna en förank­

ring i de lokala intressena i den kommundel, där skolan är belägen. Då dylikt

råd ej skall ha beslutanderätt, skall andra än styrelseledamöter i första

hand kunna väljas in i detta, framför allt föräldrar till elever i skolan. Rå­

dets organisation skall kommunen själv bestämma.

49

Yrkesråd. Utredningen anför härom:

I och med att yrkesundervisningen är avsedd att spela en långt större

roll än tidigare inom undervisningsväsendet, kommer enligt utredningens

uppfattning skolans lokala ledning att ställas inför speciella problem, som

måste lösas. Å andra sidan är det av största betydelse, att de problem, som

kan väntas uppstå, inte överdimensioneras och ges en större räckvidd, än

de faktiskt har. Uppenbart är, att det behövs en ständig och stark kontakt

med näringslivets organisationer, med företagen på orten och med arbets­

marknads- och arbetsförmedlingsmyndigheterna. Det gäller därför att finna

de lämpliga formerna för att knyta de i detta avseende behövliga kontak­

terna.

Utredningen räknar med att skolstyrelserna får erforderligt antal leda­

möter med allmän kännedom om ortens och traktens arbetsliv och om be­

hovet av yrkesutbildning. Vad som däremot kan komma att saknas i en

proportionellt våld styrelse är personer med viss detaljkunskap, skickade

att hålla den fortlöpande kontakten med näringslivets företrädare och med

vederbörande myndigheter. Även om man inte får bortse från den roll

yrkesutbildningens fackliga ledning och yrkesvalsläraren skall spela härvid­

lag, torde hela detta problem dock i många fall bäst kunna lösas genom ett

expertråd av den karaktär, som utredningen föreslagit.

Med hänsyn till att skolstyrelsernas arbetsfält enligt utredningens förslag

blir vidsträckt och att verksamhetsformerna är oprövade, bör dessa, sär­

skilt när det gäller yrkesutbildningen, inte bindas för hårt i lagföreskrifter

utan efter vunna erfarenheter successivt utformas efter lokala förhållan­

den. Expertråden bör således, om det befinnes lämpligt, kunna arbeta på

sektioner, varvid de till sin funktion kommer mycket nära de nuvarande

yrkesnämnderna. Ingenting bör heller hindra styrelsen från att insätta den

facklige ledaren för yrkesutbildningen i expertrådet. Av betydelse kan en­

ligt utredningens mening säkert också vara att yrkesvalsläraren knytes till

detta.

Delegation för ärenden rörande terminsavgifter.

Med hänsyn till dessa ärendens speciella natur bör enligt utredningens upp­

fattning bl. a. rektor och vederbörande klasslärare äga deltaga i besluten,

varför särskilda former för beslutanderättens utövande bör finnas.

T j änstgöringsbetyg. Utredningen erinrar om skolkommissio-

nens uttalande, att rektors ansvarighet inför skolstyrelsen även borde gälla

de enskilda lärarnas arbete och bland annat innebära att rektor utfärdade

deras tjänstgöringsbetyg. Utredningen biträder emellertid inte kommissio­

nens uppfattning på denna punkt utan har funnit det principiellt riktigare

att tjänstgöringsbetyg under styrelsens ansvar utfärdas för alla lärare vid

skolor, som sorterar under skolstyrelsen.

_ Utredningen anser dock praktiska skäl tala för att uppgiften att utfärda

tjänstgöringsbetyg av styrelsen skall kunna delegeras till avdelning inom

styrelsen eller, om styrelsen finner det lämpligt, till vederbörande skolledare

— ej nödvändigtvis skolchefen — vilken bör kunna utfärda tjänstgörings­

betyg på styrelsens vägnar, utom i fall då fråga uppstått om att sänka

betyg, som lärare tidigare tilldelats, eller att tilldela lärare, för vilken betyg

4

50

skall utfärdas enligt folkskolans nuvarande formulär, lägre vitsord än det

högsta. Likaledes bör skolstyrelsen alltid utfärda betyg åt lärare, som skall

tilldelas betyg enligt läroverkens nuvarande formulär, om det ifrågasatts

lägre betyg än Utmärkt i fråga om nit eller Berömvärd i fråga om undervis­

ningsskicklighet, sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem

upprätthålla ordning eller lägre betyg än Hedrande i fråga om vandel. Nå­

got hinder mot här avsedd delegering bör icke finnas.

Bestämmelser om särskild sammansättning av den avdelning, som skall

äga utfärda tjänstgöringsbetyg, anser utredningen ej vara nödvändiga. Den

föreslår dock, att ärende rörande tjänstgöringsbetyg åt lärare i regel skall

handläggas av den skolledare, under vilken läraren närmast lyder.

2. Remissyttranden

I det stora hela har de remissmyndigheter, som anslutit sig till principen

om en gemensam skolstyrelse, också accepterat utredningens förslag rö­

rande en sådan styrelses organisation. I nedan upptagna punkter har dock

avvikande meningar framförts.

Frågan om antalet ledamöter har endast berörts i ett fåtal

yttranden. Skolöverstyrelsen, folkskolinspektören i Västerbottens läns mel­

lersta inspektionsområde samt statskontoret förordar att maximiantalet

sättes till 15 i stället för 21. Enligt överstyrelsens mening skulle särskilda

bestämmelser gälla för städer med mer än 100 000 invånare och även i

andra fall skulle antalet kunna höjas, om det på grund av speciella skäl be­

funnes lämpligt.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser att antalet icke bör maximeras och

förordar en bestämmelse om att minst en ledamot skall vara kvinna.

I fråga om val av skolstyrelsens presidium anser majo­

riteten av styrelsen för Svenslca landskommunernas förbund1, att anledning

icke finns att frångå kommunallagen. Såväl ordförande som vice ordförande

bör således ha sitt mandat direkt av kommunens fullmäktige. Förbunds­

styrelsen påpekar, att de nuvarande folkskolestyrelsernas rätt att själva

utse presidium sammanhänger med möjligheten att till ordförande utse

kyrkoherde, utan att han valts till ledamot av styrelsen.

Förslaget om självskrivenhetens upphörande beröres av

folkskolinspektören i Hallands läns inspektionsområde, som ifrågasätter om

inte en skolledare borde vara självskriven, samt av Läroverksläramas riks­

förbund, som tillstyrker utredningens förslag under förutsättning att samt­

liga rektorer vid skolor som lyder under styrelsen beredes möjlighet att vid

skolstyrelsesammanträde framföra sina synpunkter.

Den av utredningen i samband med förslaget om självskrivenhetens upp­

hörande uttalade uppfattningen, att kyrkoherde i den nya skolstyrelsen icke

51

skall äga rätt att deltaga i styrelsens sammanträden eller kunna utses till

ordförande i denna utan att i vederbörlig ordning vara vald som ledamot

av styrelsen, har mötts med invändningar från 8 domkapitel, i några fall

dock utan ett bestämt ställningstagande, samt från 3 landskommuner.

Domkapitlet i Lund anför.

Kyrka och skola komma uppenbarligen även framdeles att ha ett starkt

gemensamt intresse för ungdomens såväl etiska som religiösa fostran och

böra samarbeta redan av detta skäl. Vidare äro många folkskollärare också

kyrkomusiker, och därför måste kyrkan jämväl i fortsättningen äga möj­

lighet att medverka vid utformandet av sådana bestämmelser, som reglera

dessa befattningshavares anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. Slut­

ligen ombesörja svenska kyrkans präster konfirmationsundervisning åt

85—90 % av de växande, och även av denna anledning är ett nära sam­

arbete mellan kyrka och skola av icke ringa vikt för ändamålsenlig anord­

ning av denna undervisning i förhållande till skolans.

Med hänsyn till nu nämnda omständigheter vill domkapitlet bestämt

påyrka, att även i den nya skolstyrelselagen intages en sådan bestämmelse,

att kyrkoherde i det pastorat till vilket kommunen hör tillförsäkras rätt

att närvara vid skolstyrelsens sammanträden, liksom enligt 13 § i 1930 års

skolstyrelselag nu är fallet beträffande folkskolestyrelsens sammanträden.

3 landskommuner har samma uppfattning i denna fråga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att det snarast finns skäl att ge

nytt liv åt bestämmelsen om möjligheten för kyrkans representanter att

följa skolstyrelsens verksamhet i fråga om dess åtgärder för att främja kris-

tendomsundervisningen.

Kompetenskraven diskuteras av folkskolinspektören i Jönlcö-

pings läns östra inspektionsområde, som förordar tydligare normer för hur

skolintresset skall ha manifesterats, enär möjligheterna att i handling visa

sitt intresse för skolfrågor i dagens samhällsliv är många.

Länsstyrelsen i Örebro län företräder närmast en motsatt uppfattning,

då den ifrågasätter om kompetenskravet att vederbörande kandidat »kan

anses vilja befrämja skolväsendets utveckling» bör uppställas med hän­

syn till de komplikationer som skulle kunna uppstå vid en prövning av

eventuella besvär på den grunden att den som valts skulle anses icke fylla

nämnda krav. Det med bestämmelsen avsedda syftet ernås enligt länsstyrel­

sens mening utan särskild föreskrift.

Beträffande förslaget att den tjänsteman som intager den ledande ställ­

ningen i kommunens förvaltning skulle vara obehörig att väljas till leda­

mot av skolstyrelsen hyser skolöverstyrelsen tvekan och anser att frågan

bör lösas i samband med en översyn av representationen i kommunala

organ över huvud taget.

Utredningens förslag om fackrepresentationen i skolstyrel­

sen har föranlett vissa erinringar.

52

Skolöverstyrelsen

tillstyrker men finner det önskvärt, att flickskolans

lärare på ett eller annat sätt kunde bli representerade vid styrelsesamman­

trädena. Som allmän regel anser överstyrelsen vidare böra gälla att ingen

viktigare fråga rörande viss skola eller dess lärarkår behandlas och avgöres

utan att representanter för skolan eller lärargruppen haft tillfälle att inför

styrelsen framlägga sina synpunkter.

Folkskolinspektörerna i

Stockholms läns norra, Kronobergs läns östra

och

Blekinge läns inspektionsområden, länsstyrelsen i Malmöhus län

samt

Rek­

torernas riksförening

och

Läroverkslärarnas riksförbund

påyrkar ett star­

kare fackmannainslag i styrelsen än utredningen föreslagit. Av de 12 kom­

muner som yttrat sig i fråga om skolledarrepresentationen företrädes samma

mening i yttranden från

Malmö, Eskilstuna, Växjö, Skövde, Västerås, Ös­

tersund, Landskrona, Luleå

och

Grangärde.

Dessa remissinstanser kan sägas i princip hävda att samtliga skolledare

skall vara berättigade att närvara vid styrelsesammanträden och att i varje

fall ärende, som berör viss skola, icke skall äga avgöras utan att ledare

för den ifrågavarande skolan deltager i styrelsesammanträdet. Även lärar-

representationen anses i några av dessa fall böra på ett bättre sätt före­

träda olika skolformer.

Den sistnämnda synpunkten understrykes särskilt av de olika

lärarför­

bunden

från vilkas sida det yrkas dels att frågan om rätten för lärarrepre-

sentanternas suppleanter att deltaga i styrelsesammanträdena omprövas,

dels också att en allsidigare lärarrepresentation blir möjlig vid samman­

träden med styrelsens avdelningar. Betydelsen av en starkare lärarrepre­

sentation vid avdelningssammanträden understrykes också av

Sveriges

överlärarförbund.

Domkapitlet i Härnösand

har en annan mening och anför.

Domkapitlet ifrågasätter lämpligheten av att ett så stort antal lärare,

som utredningen tycks giva vid handen, kan få närvara och yttra sig vid

skolstyrelsens sammanträden. I större kommuner kan situationer uppstå, där

inte mindre än sju till åtta yrkespedagoger kan infinna sig vid samman­

trädet. Denna anordning, som i och för sig innebär en förstärkning av skol­

styrelsens pedagogiska kompetens, kan dock befaras få en icke avsedd in­

verkan på lekmannainflytandet i skolärendena. Det bör därför bli föremål

för övervägande huruvida icke rektorernas mening i de frågor, som skol­

styrelsen har att avgöra, bör inhämtas på annat sätt.

Svenska landskommunernas förbund

betonar ännu starkare denna syn­

punkt i följande uttalande.

Styrelsen håller före, att det icke är lämpligt att uppbygga ett kommu­

nalt förvaltningsorgan med så stort expertinflytande. Sammanträdena

kunna bli i huvudsak en överläggning mellan skolfackmännen, och lekmän­

nen komma till korta. Det är icke säkert att en skolstyrelse med ett alltför

starkt fackinslag kan tillvinna sig det anslagsbeviljande organets förtro­

ende. Lärarkårens representation i det kommunala skolorganet hade en helt

53

annan betydelse under den tid, då skolledarinstitutionen icke var utbyggd.

Det finns ju andra sätt att låta lärarkårerna komma till tals än vid styrelse­

sammanträden. Man får också tänka på att arbetsförheten kan bli lidande,

om en kommunal nämnd får ett alltför stort antal ledamöter. Den särskilda

representationen för lärarkårerna bör enligt styrelsens mening slopas eller

i vart fall starkt begränsas.

Uppfattningen att lärarrepresentationen blir för omfattande enligt ut­

redningens förslag delas av

6 landskommuner

och

1 landsting

medan stä­

derna

Eskilstuna, Växjö

och

Luleå

menar att antalet lärarrepresentanter

inte bör maximeras i författning.

Frågorna om skolstyrelsens delegationsrätt, uppdel­

ningen på avdelningar samt skolråd och yrkesråd

har tilldragit sig förhållandevis stort intresse från remissinstansernas sida.

Den fria delegationsrätten inom styrelsen till särskilda avdelningar eller

tjänstemän och förslagen om avdelningarnas arbetsområde lämnas utan

erinran av

skolöverstyrelsen

och tillstyrkes uttryckligen av

Städernas folk-

skolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund, folkskolans tre lärarför­

bund

samt

några folkskolinspektörer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

och

Sveriges överlärarförbund

bland

andra förordar att mera preciserade bestämmelser intages i skolstyrelse­

lagen för att skapa bättre garantier för att avdelningar verkligen får sina

arbetsuppgifter fördelade enligt vertikalprincipen och icke efter skolformer

och stadier.

Stadsfullmäktige i Norrköping

hävdar att skolstyrelselagen bör

utformas så, att möjligheten att fördela arbetsuppgifterna på avdelning en­

ligt sistnämnda metod begränsas till vissa i lagen angivna fall.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län

och

Kronobergs lön

samt

Läroverksläramas riksförbund,

har i sistnämnda hänseende en annan upp­

fattning.

Länsstyrelsen i Göteborg

menar »att det säkerligen skulle visa sig

lämpligt om i de större skoldistrikten under en tid framåt, då skolstyrelserna

får omfattande och krävande arbetsuppgifter beträffande genomförandet

av enhetsskolan och organiserandet av yrkesskoleundervisningen, särskild

avdelning tillskapades för handhavande av den högre skolutbildningen, vil­

ken eljest under övergångstiden kunde riskera att komma i skymundan».

Läroverksläramas riksförbund

hävdar, »att i alla de fall, där en icke­

obligatorisk skolform 'bakas in’ i en gemensam skolstyrelses verksamhets­

område, avdelningarna skall avpassas så att de i själva verket kommer att

bli styrelser för skolformerna».

Folkskolinspektören i Göteborgs och Bohus läns södra inspektionsområde

anser, att vissa risker kan vara förenade med eu oreglerad delegationsrätt

och uttalar härom. ,

Särskilt vill jag nämna, att ekonomiska, och liknande frågor, inte minst

i ett större skoldistrikt, lätt synes kunna ta en skolstyrelses huvudsakliga

intresse i anspråk, medan undervisningsfrågor visat sig ha något svårare

54

att göra sig gällande. Vid fri delegationsrätt kan det bli så, att frågor, vilka

av skolstyrelsens majoritet uppfattas som huvudsakligen ekonomiska, dele­

geras till viss nämnd eller tjänsteman för beslut och därigenom undandras

bedömande ur huvudsynpunkten, undervisningens behov. Tendenser i

denna riktning torde redan vid nuvarande bestämmelser kunna påvisas.

En utveckling, som skulle medföra att ökade ekonomiska och minskade

pedagogiska synpunkter lades på skolfrågor, torde ej vara önskvärd vare

sig ur skolans eller samhällets synpunkt. En sådan utveckling synes ej

heller stämma väl överens med den beslutade skolreformen.

I alla huvudfrågor torde beslutanderätten böra förbehållas den gemen­

samma styrelsen, medan nämnder och tjänstemän huvudsakligen bör arbeta

som förberedande och föredragande organ.

Också Svenska landskommunernas förbund finner delegationsrätten för

vidsträckt.

Inom det överväldigande antalet kommuner bör det i övrigt för skol­

väsendet vara tillräckligt om delegationen får avse rutinärenden. Genom en

delegation av väsentliga ärendegrupper torde lekmannainflytandet inom

det kommunala skolorganet komma att minskas genom att överblicken för­

loras. Ett vidsträckt utnyttjande av delegationsrätten kan också såsom

ovan framhållits motverka den eftersträvade samordningen.

Enligt förbundsstyrelsens mening måste delegationsrätten inom de kom­

munala specialorganen ägnas särskild uppmärksamhet.

Utredningens förslag om skolråd anser skolöverstyrelsen sig böra till­

styrka även om åtskilliga av de uppgifter, som detta råd skall ha, torde

sammanfalla med eventuella föräldraföreningars. Av de 8 kommuner med

försöksverksamhet, som yttrat sig om skolråden, hälsas förslaget med till­

fredsställelse i yttranden från Malmö, Linköping och Sundbyberg. Också

folkskoledirektionen i Stockholm tillstyrker i princip men menar att full­

mäktige skall utse ledamöterna i skolråden. Endast kommunalfullmäktige

i Råda avstyrker i denna kommungrupp. 5 folkskolinspektörer avstyrker

detta förslag. Inspektören i Örebro läns norra inspektionsområde, som är

bland dessa, avstyrker med motiveringen att de på många håll verksamma

föräldraföreningarna torde vara »råd» nog.

Av de övriga 11 kommunerna som särskilt berört de nya skolråden är

flertalet negativa. Stadsfullmäktige i Eskilstuna anser det vara betänk­

ligt, att en icke ansvarig församling skall kunna tilldelas sådana uppgifter,

som utredningen föreslår skola ankomma på dessa skolråd.

Några remissinstanser reserverar sig mot benämningen skolråd.

De föreslagna vrkesråden har endast avstyrkts i yttrande från

iKnutby kommun. Stadsfulhnäktige i Linköping tillstyrker endast under

förutsättning att yrkesrådet kan bestå av ledamöterna i yrkesnämndema.

Skolöverstyrelsen föreslår, att yrkesrådet — med den nuvarande benäm­

ningen expertråd oförändrad — skall vara en obligatorisk del av skolstyrel­

03

sen och framhåller, att möjlighet skall finnas för en styrelse att tillsätta

flera sådana råd.

Svenska facklärarförbundet, som tolkat utredningens förslag så, att ut­

redningen vill avskaffa de möjligheter till kontakt mellan yrkesskola och

näringsliv som finns genom bestämmelserna om de nuvarande fakultativa

yrkesnämnderna, föreslår att yrkesnämnder göres obligatoriska. Sistnämnda

uppfattning har också Svenska arbetsgivareföreningen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som — såsom förut framhållits — icke

kan acceptera utredningens förslag beträffande den lokala ledningen av

yrkesundervisningen, uttalar i sitt remissyttrande »att inom överstyrelsen

väckts frågan, huruvida icke yrkesskolstyrelserna borde åläggas att obliga­

toriskt tillsätta yrkesnämnder».

E. Departementschefen

Skolstyrelseutredningens förslag rörande skolväsendets lokala ledning

kan i första hand betraktas som det praktiska resultatet av den diskussion

av hithörande frågor som förts under 1940- och 50-talen. Utredningen

motiverar visserligen främst sina förslag med hänvisning till deras bety­

delse i organisatoriskt hänseende för en övergång till den 9-åriga enhets-

skolan, men utredningen har enligt min mening också klart visat, att en

skolstyrelsereform i den riktning utredningen föreslår är välmotiverad av

skäl som i och för sig inte har med enhetsskolreformen att skaffa. Som

argument mot en större enhetlighet i den kommunala ledningen av skol­

väsendet är därför den från vissa remissmyndigheter framförda meningen

att ett förverkligande av utredningens förslag skulle innebära ett föregri­

pande av beslutet om enhetsskolan knappast hållbar. Å andra sidan är ju

den beslutade skolreformen anledningen till att 1951 års skolstyrelseut­

redning tillkallats, och utredningens direktiv och arbete bygger — enligt

min mening med full rätt — på förutsättningen att en 9-årig enhetsskola

skall skapas. Mot den bakgrunden ter sig enligt min mening den föreslagna

skolstyrelseorganisationen som nödvändig och riktig, och jag anser att de

principiella linjer utredningen dragit upp för en skolstyrelsereform bör

fullföljas.

Lämpligheten av att styrelserna för de kommunala allmänbildande skol­

formerna föres samman till en styrelse finner jag icke nu kunna ifråga­

sättas. Det stora flertalet remissmyndigheter har ej heller gjort detta. Då

jag för egen del förutsätter, att det nuvarande realskolestadiet kommer

att få sin motsvarighet i en 9-årig enhetsskolas högstadium, och det dess­

utom av praktiska skäl icke synes befogat att bibehålla de nuvarande

lokalstyrelserna för de allmänna läroverken som särskilda styrelser, anslu­

ter jag mig, på grundval av de skäl utredningen utvecklat, till utredningens

56

uppfattning att den föreslagna skolstyrelsen skall vara styrelse jämväl för

sistnämnda skolor.

Utredningens förslag att även de kommunala skolorna för yrkesutbild­

ning skall ledas av den nya skolstyrelsen kan synas vara ägnat att inge

större betänkligheter. Remissmyndigheterna står ju också på ett annat

sätt splittrade i denna fråga. En granskning av remissyttrandena visar,

att det främst är sådana myndigheter och sammanslutningar, som direkt

har att företräda yrkesutbildningen, som vänder sig mot tanken på en

för yrkesutbildande och andra skolor gemensam styrelse. Detta kan vid

första påseendet tyckas ge särskild tyngd åt den från utredningsförslaget

avvikande ståndpunkten.

Om man, som de ifrågavarande remissinstanserna enligt min uppfattning

i regel gjort, begränsar sin bedömning till att avse det i dag etablerade

yrkesutbildningsväsendet, torde det från yrkesskolornas synpunkt kunna

anses som onödigt att förändra de nuvarande administrationsformerna.

Sätter man däremot, såsom 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, skol-

styrelseutrednmgen och bl. a. också skolöverstyrelsen gjort, in yrkesut­

bildningen i ett större skolorganisatoriskt sammanhang och ser saken på

längre sikt, kommer emellertid frågan i ett annat läge.

Jag skall inte här gå närmare in på den utomordentliga betydelse som

måste tillmätas de praktiska utbildningslinjerna såväl i den 9-åriga en-

hetsskolan som över huvud taget. Jag vill bara konstatera, att det får be­

traktas som självklart, att den nionde klassen i enhetsskolan måste lyda

under samma styrelse som denna skola i övrigt. Vidare att det i betydande

omfattning måste skapas garantier för en fortsatt yrkesutbildning i an­

slutning till den förberedande utbildning som skall meddelas i klass 9 y

i enhetsskolan. Så småningom kommer klass 9 y att bli grundvalen för

huvuddelen av all yrkesutbildning av praktisk art. Det är ju också högst

antagligt, att 9 y till icke ringa del kommer att förläggas inom en egent­

lig yrkesskola och utgöra det första året i denna. Mellan enhetsskolan och

yrkesskolan kommer således att finnas ett starkt samband, och den fort­

satta utbyggnaden och organisationen av dessa skolformer bör ske under

hänsynstagande till bådas behov. Detta torde väl i regel ske på det mest

betryggande sättet under en gemensam lokal ledning. Jag finner därför

utredningens uppfattning riktig, då den hävdar, att det primära även

från yrkesutbildningssynpunkt är att söka åstadkomma politiskt ansva­

riga kommunala organ, vilka skall ha skyldighet att taga erforderliga ini­

tiativ till förkovran av skolväsendet i dess helhet. Denna uppfattning,

som hos mig ytterligare befästs genom det uttalande i denna fråga stads­

fullmäktige i Stockholm gjort i sitt remissyttrande, måste också ses mot

bakgrunden av vad jag framhöll i propositionen om yrkesutbildningens

utbyggnad 1955: 139, nämligen att frågan om var yrkesutbildningen utan­

57

för produktionen skall ordnas — i yrkesskola, företagsskola eller enhets-

skola — måste lösas på det lokala planet. Vad jag då anförde bl. a. om

den allmänbildande undervisningens förläggning talar också för en en­

hetlig lokal ledning.

Överstyrelsen för yrkesutbildning och andra remissmyndigheter, som

avstyrkt gemensamma styrelser för yrkesskolan och övriga skolformer,

har starkt betonat behovet av nära samband mellan yrkesskolorna och

näringslivet och uttalat allvarliga farhågor för att detta skulle brista vid

den av skolstyrelseutredningen föreslagna omorganisationen. Jag är för

egen del, liksom skolstyrelseutredningen synes ha varit, helt införstådd

med att detta samband är av grundläggande betydelse för yrkesutbild­

ningens effektivitet och värde. Men jag kan inte förstå, att bristande

kontakt med näringslivet måste bli en följd av gemensamma skolstyrelser.

Behovet av arbetsmarknads- och yrkesutbildningssakkunskap kan enligt

min mening tillgodoses inom ramen för en gemensam skolstyrelse, dels

därigenom att styrelsen får en sådan sammansättning att den inom sig

rymmer personer som med anknytning till olika delar av kommunens nä­

ringsliv förenar intresse för utbildningsfrågor i allmänhet, dels också ge­

nom de föreslagna yrkesråden, vilka jag strax skall närmare beröra. Jag

delar utredningens uppfattning, att möjligheterna att erhålla den spe­

ciella yrkesexpertisens medverkan i utbildningsfrågor icke är beroende

av att de personer, som skall representera denna, är ledamöter i styrelsen.

Jag vill påpeka, att lärlings- och yrkesskolstyrelsen i Stockholm består

av 9 ledamöter. Yrkesskolorna i denna stad meddelar undervisning i mer

än 50 olika yrken. I Stockholm finns emellertid 32 yrkesnämnder och till

dessa har åtskilliga välkvalificerade krafter inom respektive yrkesområden

kunnat knytas, ehuru de icke har ställning som ledamöter i styrelsen.

Enligt vad jag under hand inhämtat synes det även i andra kommuner

vara vanligt, att till yrkesnämnderna har kunnat knytas personer med

framskjutna ställningar inom yrkessammanslutningar och dylikt.

Möjligt är, att nyssnämnda farhågor för bristande kontakt med närings­

livet grundar sig på en viss oklarhet om vad utredningens förslag rörande

yrkesråd innebär. Jag anser därför att utformningen av bestämmelserna

om yrkesråden bör göras något annorlunda än som skett i utrednings­

förslaget.

Innan jag går in härpå, vill jag erinra om riksdagens uttalande år 1950,

att som ledamot av nämnd (enligt då brukad terminologi) med rätt och

befogenhet att besluta i skolstyrelsens ställe endast skulle kunna utses

ledamot av skolstyrelsen. I lagen om särskild skolstyrelse (1952: 434) var

det således icke gärna möjligt att bibehålla begreppet nämnd för det en­

bart rådgivande organ, som skulle biträda skolstyrelsen i yrkesutbildnings-

frågor, även om detta i sak också skulle fylla samma uppgifter som yrkes-

58

nämnd. Sedan den nya kommunallagstiftningen trätt i kraft, skulle det

från terminologisk synpunkt vara ännu olämpligare att inom skolstyrelse-

organisationen bibehålla begreppet nämnd i den mening det nu användes

i bland annat yrkesskolstadgan. Skolstyrelseutredningen har i avsnittet om

skolstyrelsens organisation närmare berört denna fråga. Benämningen yrkes-

nämnd kan även enligt min mening inte lämpligen få finnas kvar i lag­

stiftningen.

Då det emellertid från vissa remissinstansers sida eftertryckligt hävdats,

att yrkesnämnderna är av stor betydelse för kontakten mellan skola och

näringsliv och därför bör finnas kvar, har tydligen det av utredningen

föreslagna yrkesrådet uppfattats som något till sin innebörd väsentligt

annorlunda än dessa nämnder. Ehuru skolstyrelseutredningen framhållit,

att skolstyrelsens verksamhetsformer, särskilt när det gäller yrkesutbild­

ningen, inte bör bindas i lagföreskrifter, och uttalat att yrkesråden, om

det befinnes lämpligt, bör kunna arbeta på sektioner och därigenom till

sin funktion komma mycket nära de nuvarande yrkesnämnderna, anser

jag med hänsyn till vissa remissinstansers inställning, att bestämmelserna

om yrkesråd bör utformas i närmare överensstämmelse med vad som nu

gäller om yrkesnämnd. Vidare anser jag, att yrkesråd obligatoriskt skall

finnas, så snart skolstyrelsen har att ansvara för någon form av yrkes­

utbildning eller förberedande yrkesutbildning. Enligt min mening bör så­

ledes gälla, att skolstyrelse i sådant fall

skall

utse

ett eller flera

yrkesråd,

bestående av minst tre personer, av vilka minst två till lika antal skall

företräda företagare och anställda. Yrkesråd bör tillsättas för varje yrke

eller yrkesgrupp, vari undervisning meddelas vid skola som lyder under

skolstyrelsen. Det torde i enlighet med utredningens förslag få ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser om yrkesråd och om

formerna för tillsättning av dylika råd. För att tillgodose behovet av direkt

kontakt mellan yrkesråd och skolstyrelse synes som regel i yrkesrådet böra

ingå antingen en ledamot av styrelsen eller rektor vid yrkesskola. Vidare

bör gälla, att yrkesråd skall höras i varje viktigare fråga, som rör det yrke

eller yrkesområde, för vilket det tillsatts.

Innan jag lämnar detta ämne vill jag också framhålla, att enligt det

förslag till skolstyrelselag, som jag samtidigt härmed framlägger, möjlighet

skall finnas för kommun, vars fullmäktige gör framställning därom, att

efter medgivande av Kungl. Maj:t inrätta särskild styrelse för viss skol­

form, t. ex. yrkesskola.

När det gäller den nya skolstyrelsens uppgifter präglas utrednings­

förslaget knappast av den radikalism som enligt vissa remissmyndigheters

mening skulle utmärka det. Sedan lång tid tillbaka har på skolväsendets

område en långtgående samverkan mellan stat och kommun ägt rum och

det synes mig icke finnas anledning att i dagens läge draga en skarp gräns­

59

linje mellan statligt och kommunalt skolväsen och väja för att från stat­

liga till kommunala myndigheter överflytta visst inflytande över skolor,

som visserligen har en statlig karaktär men upprätthålles med kommuner­

nas ekonomiska medverkan, såsom fallet är med de allmänna läroverken.

För egen del finner jag utredningens tanke att bereda kommunerna ett

något°ökat inflytande över realskolorna naturlig mot bakgrunden av att

det stadium dessa skolformer omfattar efterhand torde komma att uppgå i

den kommunala enhetsskolan. En sådan överflyttning betraktar jag som eu

lämplighetsfråga, vilken, så länge den erbjuder praktiska fördelar, icke

behöver inge några principiella betänkligheter. Detsamma gäller enligt min

mening beträffande gymnasierna.

Tendensen i vissa av skolstyrelseutredningens förslag är obestridligen

sådan, att den aktualiserar spörsmålet om de statliga realskolornas kom-

munalisering, men jag kan icke dela den vid remissbehandlingen fiam-

förda uppfattningen, att ett förverkligande av dem ens i full utsträckning

skulle innebära en kommunalisering av dessa skolor. I varje fall avser

jag icke att i detta sammanhang ta upp frågan om de statliga realsko­

lornas kommunalisering, vilken, i avvaktan pa det slutliga beslutet om

enhetsskolans genomförande, icke kan föras längre än till de ståndpunkts-

taganden som ägde rum vid 1950 års riksdag (Prop. 133; SärskU nr 3,

Rskr nr 403).

Jag delar skolstyrelseutredningens uppfattning, att tyngdpunkten i en

skolstyrelsereform icke ligger i att den nya styrelsen erhåller ett större

antal administrativa uppgifter utan i det vidgade kompetensområde sty­

relsen får med åtföljande möjligheter att överblicka, samordna och ut­

veckla skolväsendet i kommunen. Jag har också i allt väsentligt kunnat

ansluta mig till vad utredningen föreslagit rörande skolstyrelsens allmänna

uppgifter enligt skolstyrelselagen. Emellertid synes det mig, som om ut­

redningen i sitt förslag icke tillräckligt klart markerat gränsen mellan

skolstyrelsens och den fackliga ledningens befogenheter. Utredningen cite­

rar i sitt betänkande (s. 415) och ger sin anslutning till skolkommissionens

uttalande att »rektorer, kollegier och lärare måste tillerkännas självstän­

dighet även i förhållande till de kommunala skolorganen. Undervisningens

frihet måste säkerställas.» Jag finner det angeläget, att utformningen av

skolans inre arbete och ledningen av detta icke blir föremål för direkta

ingripanden från skolstyrelseledamöternas sida och har i detta syfte givit

lagförslaget i denna del en annan utformning än utredningen. Denna liar

föreslagit att det skall åligga skolstyrelsen »att med avseende å skolornas

inre arbete följa undervisningen och tillse, att den fortgår efter givna

föreskrifter, ävensom främja pedagogisk försöksverksamhet». Denna for­

mulering skulle kunna ge upphov till föreställningen, att skolstyrelsernas

ledamöter skall öva tillsyn över hur den egentliga pedagogiska verksam­

heten bedrives, vilket icke kan vara meningen. Jag anser det i detta av­

60

seende vara tillfyllest med en allmänt hållen bestämmelse om att styrelsen

skali tillse, att undervisningen vid skolorna fortgår enligt gällande före­

skrifter.

De olika detalj uppgifter, som skall fullgöras av skolstyrelsen, kommer

liksom nu är fallet att åläggas den i de särskilda skolstadgorna och andra

författningsbestämmelser. Befogenheterna och skyldigheterna kommer lik­

som för närvarande att variera från skolform till skolform. Den decentrali­

sering, som bör ske, kommer icke till synes i skolstyrelselagen utan i dessa

särskilda författningar. Jag har icke ansett mig böra för riksdagen redo­

visa de olika decentraliseringsförslagen utan endast utredningens och re­

missinstansernas huvudsynpunkter i denna fråga. Fördelningen av arbets­

uppgifterna mellan de olika instanserna torde få ankomma på Kungl.

iYIaj .t och böra ske i samband med den översyn av skolförfattningarna,

som nu måste göras.

Ehuru principiellt positiva intar skolöverstyrelsen, folkskolinspektörerna

och statskontoret en restriktiv hållning till utredningens decentraliserings-

förslag, medan Svenska stadsförbundet yrkar på större handlingsfrihet för

kommunerna. För egen del har jag i denna fråga samma uppfattning som

1950 års riksdag gav uttryck åt då den uttalade, att en väsentlig förut­

sättning för att skolan skulle behålla sin plats i den kommunala intresse­

sfären vore, att de lokala administrationsorganen icke finge sitt inflytande

alltför knappt tillmätt. Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan lokala

och Övriga skolmyndigheter bör ske med utgångspunkt i detta uttalande.

Vad utredningen föreslagit rörande eforus och inspektörs

uppgifter anser jag inte att jag bör motsätta mig. I och med att dom­

kapitlets befattning med skolväsendet försvinner, synes skäl icke föreligga

att bibehålla eforusinstitutionen, som efter de nya skolstyrelsernas och

mellaninstansernas etablerande icke kommer att ha några praktiska funk­

tioner att fylla. Den solennitet som behöver förlänas skilda tillfällen i

skolans liv torde icke nödvändigtvis fordra, att en viss person förordnas

för denna uppgift. Olika representativa företrädare för det samhälle sko­

lan tillhör torde utan särskilda förordnanden kunna förväntas åtaga sig

att åt avslutningar och andra tillfällen ge den högtidliga prägel som kan

vara önskvärd.

Vid den fördelning av uppgifter och befogenheter mellan skolstyrelse

och skolledare, som bör komma till stånd i samband med att instruktioner

utarbetas för de senare, anser jag att vad skolöverstyrelsen anfört om

denna arbetsfördelning bör beaktas. Det bör således så långt möjligt und­

vikas att belasta skolstyrelsen med arbetsuppgifter av rutinkaraktär eller

med detalj spörsmål. Beslutanderätten i ärenden, som bäst prövas och av-

göres av rektor, bör icke av formella skäl handläggas av styrelsen.

61

De invändningar som riktats mot utredningens förslag, att de a 11-

männa läroverkens ekonomiska förvaltning skall

överflyttas från rektor till kommunerna, finner jag med hänsyn till nu

gällande bestämmelser om bl. a. redogöraransvaret vara befogade. I likhet

med statskontoret är jag emellertid övertygad om att mycket skulle stå

att vinna med den av utredningen föreslagna anordningen. Då jag icke

kan ansluta mig till skolöverstyrelsens förslag att förlägga löneuträkning

och löneutbetalningar för de allmänna läroverkens lärarpersonal inom ett

helt län på mellaninstanserna, har jag vidtagit åtgärder för att i anslutning

till den pågående utredningen om redogöraransvaret in. in. få närmare ut­

rönt, vilka möjligheter som finns att skapa förutsättningar för ett förverk­

ligande av utredningsförslaget också på denna punkt. Jag vill därför före­

slå, att, om riksdagen icke riktar någon erinran häremot, Kungl. Maj:t

skall äga rätt att, därest de formella hinder, som nu finns, undanröjes,

bestämma i vilken omfattning de allmänna läroverkens ekonomiska för­

valtning må överflyttas på kommunen, där läroverket är beläget.

Några av statens folkskolinspektörer har i sina remissyttranden berört

förhållandet mellan å ena sidan skolstyrelsen och å andra sidan kommu­

nens fullmäktige och styrelse. De har därvid uttalat, att det föreligger

behov av en klarare bestämning av skolstyrelsens förhållande till nämnda

organ och av en friare ställning för skolstyrelsen än den för närvarande

förmenas ha. Svenska stadsförbundet har också tagit upp detta spörsmål.

Av dess allmänt hållna uttalande torde närmast kunna utläsas, att för­

bundet anser att kommunens styrelse bör ges ett starkare inflytande över

de specialreglerade nämnderna. Stadsförbundet framhåller också, att skol­

väsendet inom ramen för kommunernas omfattande verksamhet aldrig kan

bli annat än en mycket viktig deluppgift. Detta påpekande är naturligtvis

riktigt, och jag vill understryka, att skolstyrelsens organisation, ställning

och uppgifter måste ses som en del av den kommunala förvaltningsorga­

nisationen och anpassas efter de allmänna principer, som gäller för denna.

Då dessa nyligen fastslagits, vill jag beträffande de uttalanden om skol­

styrelsens ställning som nu gjorts i yttranden över skolstyrelseutred­

ningens betänkande inskränka mig till att erinra om följande. I propositio­

nen nr 210 till 1953 års riksdag med förslag till kommunallag in. in. yttrade

departementschefen bland annat (s. 117), att det inseende över övriga nämn­

ders verksamhet, som enligt förslaget skulle tillkomma kommunens styrelse,

hade en nära motsvarighet i stadgandet i LIvL om kommunalnämndens

överinseende över särskilda nämnders och styrelsers förvaltning. Till vad

kommittén anfört rörande innebörden av förslaget i detta hänseende kunde

departementschefen i stort sett ansluta sig. lian fann det salunda bland annat

klart, att kommunens styrelse till följd av detta inseende icke erhåller

några direkta befogenheter gentemot i speciallagstiftningen reglerade nämn­

der i fråga om deras där avsedda uppgifter.

62

Vad kommunallagskommittén hade anfört i frågan återgavs på s. 92

i samma proposition. Kommitténs uttalande är mycket belysande också

för den nu aktuella frågan. På grund av uttalandets längd inskränker jag

mig dock till att hänvisa till den angivna propositionen.

Jag övergår så till frågan om skolstyrelsens organisation.

Vad utredningen härutinnan föreslagit rörande antalet ledamöter, supp­

leanter, valsätt och mandattid, självskrivenhet och kompetenskrav har

jag funnit välmotiverat och ger det i huvudsak min anslutning. Beträf­

fande val av skolstyrelses presidium anser jag, att vad i yttrandet från

Svenska landskommunernas förbund framhållits bör vinna beaktande. Jag

förordar således, att såväl ordförande som vice ordförande i den nya skol­

styrelsen skall utses av kommunens fullmäktige bland styrelsens leda­

möter för valperioden, vilket synes bäst överensstämma med kommunal­

lagstiftningens principer.

De nu berörda frågorna har i det väsentliga icke föranlett några delade

meningar från remissinstansernas sida, Vad utredningen föreslagit rörande

fackrepresentationen i skolstyrelsen har däremot föranlett

erinringar från olika håll. Min uppfattning på denna punkt är närmast,

att fackmännen i styrelsen, vilka enligt utredningens förslag i större kom­

muner skall kunna uppgå till sju stycken, kan bli mera dominerande än

som egentligen är önskvärt, om man ser saken från den sidan att skolsty­

relserna är förtroendevalda lekmannaorgan och bör fungera som sådana.

Om man vill överväga att minska fackmannainslaget i förhållande till

\ad utredningen föreslagit, synes man emellertid endast kunna diskutera

en reduktion av antalet representanter för lärarkåren. Beträffande dessa

förhåller det sig otvivelaktigt på det sättet, som Landskommunernas

förbund påpekar, att de ursprungliga motiven för lärarrepresentationen

i skolstyrelsen icke längre gäller, sedan skolledarinstitutionen utbyggts

att omfatta i det närmaste alla kommuner. Klart är också, att lärar­

representationen icke kan ha till syfte att ge skolstyrelsen karaktär av

samarbetsnämnd. Att helt borttaga lärarrepresentationen tror jag emel­

lertid skulle innebära en förlust för skolan. På detta område har inom

det obligatoriska skolväsendet utbildats en tradition, som det finns all

anledning att föra vidare. Även vid läroverken och de högre kommunala

skolorna samt, sedan 1955, också vid yrkesskolorna, är lärarkåren i viss

utsträckning representerad i skolstyrelserna. Det tänkbara alternativet

till utredningens förslag skulle således vara, att låta en lärare inom varje

kommun företräda lärarsynpunkterna i skolstyrelsen. Även om en sådan

anordning skulle vara praktisk från vissa synpunkter, är jag dock icke

nu beredd att förorda en dylik lösning, då det skulle vara verklighets­

främmande att bortse från att förhållandena för närvarande icke är så­

dana, att lärarna inom en kommun med flera skolformer eller stadier be­

G3

traktar sig som en enhetlig kår med sammanfallande intressen och önske­

mål i så stor utsträckning, att de med bortseende från kategoritillhörighet

skulle anse sig på tillfredsställande sätt företrädda av en enda represen­

tant i skolstyrelsen. Jag anser, att denna omständighet bör tillmätas be­

tydelse, när man bedömer frågan om lärarrepresentationen, och finner att

hänsyn härtill har tagits i utredningens förslag på ett sätt som för lärarnas

del får anses vara fullt tillfredsställande.

Man kan kanske anse, att en ökning av representationen från en till

två lärare icke skulle behövas i de fall, där endast folkskolan i sin nuva­

rande utformning tillsvidare kommer att finnas. Med hänsyn dels till att

det för närvarande inom folkskolan är vanligt att en folkskollärare och

en småskollärare är ordinarie representant respektive suppleant och att

båda är närvarande vid styrelsesammanträdena, dels ock till att lärarrepre­

sentationen i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt eljest skulle kunna

bli väsentligt olika, bör emellertid utredningens förslag, som bland annat

innebär att suppleant för kårrepresentant icke skall äga rätt att deltaga i

sammanträde samtidigt med ordinarie representant, vinna tillämpning

även i detta avseende om det förverkligas.

Ehuru jag funnit förslagen om fackmannadeltagande i skolstyrelsen i

vissa fall kunna leda till en väl vidlyftig representation, synes utredningen

med hänsyn till de därmed förenade svårigheterna ha löst problemet på ett

sätt, som tills vidare bör i huvudsak godtagas. Kraven på en utöver utred­

ningens förslag vidgad rätt för lärare och skolledare att deltaga i skolsty­

relsens eller dess avdelningars sammanträden anser jag däremot icke böra

tillmötesgås. Det är visserligen riktigt, som bland annat skolöverstyrelsen

framhållit, att viktigare ärenden rörande viss skola eller skolform icke bör

avgöras utan att vederbörande skolledare och lärare haft tillfälle att inför

styrelsen framföra sina synpunkter. Likaså kan det anses vara lämpligt, att

normalt mer än en lärarrepresentant deltager i exempelvis undervisningsav-

delningens sammanträden. Jag delar emellertid utredningens mening, att

det bör ankomma på skolstyrelsen själv eller dess avdelningar att bedöma,

i vilken utsträckning det för styrelsearbetet är lämpligt att söka vidare

kontakter med företrädarna för olika facksynpunkter än dem, som enligt

det av mig biträdda utredningsförslaget skall sökas. Jag erinrar om att

styrelsens och avdelningarnas frihet på denna punkt givetvis är obegränsad.

När det gäller skolstyrelsens organisation är utredningens förslag, att

skolstyrelsen själv skall äga besluta om sin uppdelning på avdel­

ningar och om ärendenas delegering till dessa, de principiellt

betydelsefullaste. Vad utredningen anfört om behovet av skolstyrelsear­

betets uppdelning på avdelningar, om grunderna för arbetsuppgifternas

fördelning mellan dessa samt om behovet av en vidgad delegationsrätt

för skolstyrelsen finner jag grundat på en riktig bedömning av läget. Ut­

64

redningen betonar, att avdelningarnas organisation är av synnerligen stor

betydelse för styrelsens möjligheter att enhetligt leda skolutvecklingen i

kommunen och skapa samhörighet mellan de olika skolformerna. Jag anser

detsamma och vill understryka vikten av att skolstyrelsens arbetsupp­

gifter regelmässigt fördelas med hänsyn tagen till ärendenas natur och

icke med hänsyn till skolformer eller stadier. Några remissinstanser, som

delar denna uppfattning, har föreslagit, att skolstyrelselagen skall utformas

så, att det skapas garantier för att avdelningarna organiseras enligt denna

princip, den s. k. vertikalprincipen. På det sättet skulle man givetvis säk­

rast övervinna en fortsatt uppspaltning av skolledningen efter skolformer.

Men då jag icke finner det lämpligt med ett kategoriskt förbud mot av­

delningar, bildade enligt den horisontella delningens princip, och det skulle

stöta på svårigheter att på förhand ange de fall, då en sådan uppdelning

borde få ske, finner jag det vanskligt, att lagstiftningsvägen försöka reglera

avdelningarnas organisation.

En så fullständig frihet för skolstyrelsen att själv bestämma om sin or­

ganisation och sina arbetsformer, som utredningen tänkt sig, finner jag

å andra sidan inte heller helt lämplig. Framför allt anser jag, att det kan

allvarligt ifrågasättas, om skolstyrelsen själv skall äga bestämma omfatt­

ningen av ärendenas delegering från styrelsen till avdelning eller tjänste­

man. Vid tillkomsten av den nya lagen om socialhjälp föregående år an­

sågs det icke böra överlämnas åt socialnämnden att efter gottfinnande de­

legera sin beslutanderätt. Jag anser, att samma principer som därvid vun­

nit tillämpning bör gälla för skolstyrelsens del, och förordar i överens­

stämmelse härmed, att det skall ankomma på fullmäktige att — efter

förslag av skolstyrelsen — besluta huruvida skolstyrelse skall äga upp­

draga åt avdelning eller tjänsteman att fatta beslut i vissa ärendegrupper.

Beskaffenheten av dessa ärendegrupper skall angivas i fullmäktiges beslut.

Härigenom blir det fullmäktiges sak att bedöma, i vilken män det skall

komma i fråga att frångå den enligt min mening riktiga principen om eu

arbetsfördelning mellan avdelningarna enligt ärendenas natur och i stället

till avdelning fördela ärenden efter skolform eller stadium.

Denna avvikelse från utredningens förslag behöver icke innebära, att

fullmäktige skall taga ställning varje gång det inom skolstyrelsen blir

aktuellt att delegera beslutanderätten i någon fråga. I enlighet med den

uppfattning, som chefen för inrikesdepartementet i propositionen 1953: 210

med förslag till kommunallag givit uttryck åt beträffande delegation från

kommunens styrelse till inom denna bildad avdelning, bör fullmäktige,

sedan en så långt möjligt uttömmande uppräkning skett av de ärende­

grupper, vari beslutanderätten må överlåtas, kunna medge, att beslutande­

rätten därutöver efter skolstyrelsens prövning må överlåtas i ärenden, som

till sin art och betydelse är jämförliga med de i fullmäktiges beslut sär­

skilt angivna. Endast om fråga därefter uppstår om delegering av ärende,

som till sin principiella innebörd avviker från vad fullmäktige tidigare

beslutat, skulle således ett nytt fullmäktigebeslut behövas.

Vad utredningen föreslagit rörande skolråd anser jag mig till alla

delar kunna tillstyrka, under erinran om att det helt skall bero på skol­

styrelsens eget bedömande om dylika råd skall tillsättas eller ej. Yrkes-

råden har jag redan behandlat i samband med frågan om yrkesutbild­

ningens lokala ledning.

Handläggning av ärenden rörande terminsavgifter bör, i den

mån sådana ärenden i fortsättningen kan förekomma, lämpligen ske på

det sätt utredningen föreslagit.

65

5

66

III. Den lokala fackliga skolledningen

A. Nuvarande förhållanden

1. Den fackliga skolledningens organisation

I det följande redogör jag först tämligen utförligt för skolledarorganisa-

tionen inom den obligatoriska skolan, enär de senare framlagda förslagen

berör denna organisation. Då någon principiell ändring icke av mig före­

slås i fråga om skolledarorganisationen vid skolväsendet i övrigt, framstäl-

les denna bär ytterst kortfattat.

a) Det obligatoriska skolväsendet

Olika slag av skolledarbefattningar m. m. Folk-

skolestyrelse eller särskild skolstyrelse biträdes av följande befattnings­

havare.

I skoldistrikt med minst 10 läraravdelningar skall finnas en distrikts-

överlärare, som innehar särskild distriktsöverlärartjänst. Är distriktets folk-

skoleväsen av större omfattning kan i stället kommunal folkskolinspektör

anställas. I sådant distrikt kan jämväl anställas en eller flera överlärare,

s. k. annan överlärare, vilket icke får ske i distrikt med distriktsöverlärare.

I skoldistrikt med mindre än 10 läraravdelningar kan distriktsöverlärar­

tjänst endast inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Skolsekreterare får finnas i skoldistrikt, som ej har distriktsöverlärare

eller kommunal folkskolinspektör. Vid skola, där två eller flera lärare tjänst­

gör, kan tillsynslärare tillsättas.

I försöksdistrikt må studieledare förordnas till förstärkning av den peda­

gogiska ledningen. Studieledare skall förordnas för högstadiet, om den

facklige skolledaren huvudsakligen äger utbildning för och erfarenhet av

låg- och mellanstadiet, och för låg- och mellanstadiet, om skolledaren huvud­

sakligen äger utbildning för och erfarenhet av högstadiet. Äger skolledaren

kompetens att leda samtliga stadier, må studieledare förordnas för antingen

högstadiet eller låg- och mellanstadiet. För att skolstyrelse skall få anställa

studieledare i försöksdistrikt med mindre än 20 läraravdelningar fordras

skolöverstyrelsens medgivande. Efter medgivande av överstyrelsen må i

försöksdistrikt med minst 20 läraravdelningar förordnas flera än en studie­

ledare.

Vid de i folkskolan inbyggda realskollinjerna skall studieledare anställas,

om inte skolöverstyrelsen medger undantag.

Omfattningen av folkskolans skolledarorganisation m.m. 1954/55 fram­

går av sammanställningarna i tabellerna 1 och 2.

67

T eib. 1. Antal distriktsöverlärare i skoldistrikt av olika storlek 1954/55

Antal läraravd. i

skoldistrikten

Antal distrikts­

överlärare

Antal läraravd. i

skoldistrikten

Antal distrikts­

överlärare

Högst 9

6

Transport

861

10-14

210

45-49

17

15-19

234

50-59

21

20—24

171

60-69

32

25—29

99

70-79

5

30-34

70

80-89

6

35—39

39

90—99

9

40—44

32

100 och däröver

14

Transport

861

Summa

965

Tab. 2. Antal komm. folkskolinsp. och »annan överlärare» m. m.

1954/55

Kommun

Antal inv.

1/1 1954

Antal

lärar­

avd.

Folkskolinspek­

törer

Annan överlärare

Antal läraravd.

i överlärardistr.

Antal

Slutlöne­

klass

Antal

Arvode kr.

Lägst

Högst

Medel­

tal

Stockholm .

769 714

2 551

91

2

48

8 4363

26

88

53,1

Göteborg ...

367 579

1356

2

18

6 937

53

109

75,3

Malmö ....

201 939

721

1

39

13

5 392

27

96

55,5

Norrköping

87 989

345

1

39

7

4 792

25

71

49,3

Hälsingborg

72 660

294

1

39

5

4 508

49

64

58,8

Örebro ....

69 637

274

1

39

6

4 813

24

67

45,7

Uppsala ....

67 087

252

1

396

5

4 360

38

75

50,4

Västerås ...

64 652

258

1

39

6

4 820

31

65

43,0

Borås .........

60 841

221

1

39

6

4 513

27

43

36,8

Linköping .

58 613

244

1

36

5

3 600

34

57

48,8

Eskilstuna .

55 664

224

1

37

5

3 780

35

50

44,8

Gävle........

49117

183

1

37

4

4 400

20

71

45,7

Jönköping .

46 594

190

1

36

4

3 440—5 280

25

59

47,2

Solna ...........

40 842

168

1

36

3

5 056—6 712

41

71

56,0

Halmstad ..

36 464

146

1

35

5

3 095—4 820

19

44

29,2

Lund ...........

35 781

119

1

35

3

3 670

33

45

39,7

Södertälje ..

27 094

108

1

35

2

4 000

—

—

54,0

Sundbyberg

25 584

113

1

Cb 13 (39)

2

6 372

—

—

56,5

Lidingö ....

21 954

104

1

34

1

5 200

—

—

104,0

Skellefteå ..

20 180

113

1

35

2

2 500

—

—

56,6

Summa 20 st.

29

| 150

1 Därav ¹ skoldirektör och ¹ förste folkskolinspektör. — 1

2 Skoldirektören ^{45 324} kr., förste folk­

skolinspektören ^{35 976} kr., övriga inspektörer ^{31 560} kr. — 2 Efter fem år tillägg ^{av 1 692} kr. —

* Förste folkskolinspektören ^{34 380} kr., folkskolinspektören slutlöneklass ^40. — 2 Personligt tillägg

^{2 300} kr.

68

Antalet kommuner med skolledare vid det obligatoriska skolväsendet var

således 965 -f 20 = 985, vilket innebär, att endast ett femtiotal saknade

skolledare. Av dessa senare kommuner hade emellertid 36 skolsekreterare.

Det totala antalet kommunala skolledare vid det obligatoriska skolvä­

sendet, d. v. s. inspektörer, distriktsöverlärare och »annan överlärare», upp­

gick till 1 144. Antalet tillsynslärare var omkring 2 560.

Behörighet och tillsättningsförfarande. Distriktsöver­

lärare skall vara behörig till ordinarie folkskollärartjänst och inneha sådan

tjänst i distriktet men frånträda utövningen av densamma. I försöksdistrikt

kan emellertid distriktsöverlärartjänst också innehavas av lärare, som är

behörig till ordinarie lärartjänst i läroämnen på försöksskolans högstadium

och innehar ordinarie lärartjänst inom folkskolan eller högre statlig eller

statsunderstödd skola. Distriktsöverlärartjänst tillsättes genom förordnande

för i regel sex år. Den skall kungöras ledig i Post- och Inrikes tidningar.

Ansökningshandlingarna skall av skolstyrelsen med eget yttrande insändas

till skolöverstyrelsen, som skall upprätta förslag, upptagande de tre främsta,

varvid skall iakttagas de föreskrifter om befordringsgrunder för tillsättande

av lärartjänst, som förekommer i folkskolestadgan § 18: 5, varjämte hän­

syn må tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för ut­

övande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Snarast möjligt

efter det förslaget vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen förrätta val. Veder­

börligen antagen distriktsöverlärare skall samtidigt utan ansökningsförfa-

rande förordnas som ordinarie folkskollärare i distriktet, såvida han inte

redan innehar sådan tjänst därstädes.

Förordnande av kommunal folkskolinspektör sker efter i huvudsak lik­

nande bestämmelser. Inspektör innehar dock icke lärartjänst och behöver

icke nödvändigtvis vara behörig till folkskollärartjänst. Har inspektör varit

förordnad i ett skoldistrikt under minst tre år i följd, må skolstyrelsen med­

dela honom fastare anställning. Även för tillsättning av »annan överlärare»

gäller i huvudsak samma bestämmelser som vid tillsättning av distrikts­

överlärare.

Besvär över förordnande av kommunal folkskolinspektör, distriktsöver­

lärare eller annan överlärare anföres hos domkapitlet, vars beslut i vanlig

ordning kan överklagas hos Kungl. Maj:t. I fråga om nämnda befattnings­

havares avgång gäller i tillämpliga delar vad som är stadgat för folkskol­

lärare.

Skolsekreterare förordnas av skolstyrelsen tills vidare eller på viss tid,

dock högst för tre år. I varje distrikt får endast en skolsekreterare finnas.

Härtill må utses lärare inom distriktet, lärare eller överlärare i närliggande

distrikt eller pensionerad lärare.

Tillsynslärare utses av skolstyrelsen bland lärarna vid den skola, där

tillsynsläraren skall tjänstgöra.

69

Studieledare förordnas av skolstyrelsen. För behörighet till sådan befatt­

ning fordras, att vederbörande av statens folkskolinspektör förklarats med

hänsyn till utbildning, erfarenhet och egenskaper i övrigt lämplig för be­

fattningen. Endast om särskilda skäl föreligger och efter medgivande av

skolöverstyrelsen, må annan än den som innehar lärartjänst i försöksdistrik-

tet förordnas till studieledare. Över skolstyrelsens förordnandebeslut får

besvär ej anföras på materiella grunder.

Tjänsteåligganden. Distriktsöverlärare respektive kommunal

folkskolinspektör skall närmast under skolstyrelsen vara ledare för distrik­

tets folk- och fortsättningsskolväsen i såväl pedagogiskt som administrativt

hänseende. Deras viktigaste tjänsteåligganden finns angivna dels i stad­

gorna för folkskolan och fortsättningsskolan, dels i särskild instruktion.

Enligt folkskolestadgan § 8 b: 8 skall distriktsöverlärares skyldigheter

anges i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion, från vilken

skolstyrelsen dock äger besluta om avvikelser, vilka för att bliva gällande

skall fastställas av statens folkskolinspektör eller, om denne med hänsyn

till avvikelsernas vikt finner det påkallat, av skolöverstyrelsen, som också

på skolstyrelsens framställning äger pröva frågan om sådan avvikelse från

normalinstruktionen, vilken folkskolinspektören funnit sig ej böra fast­

ställa. Det sagda har motsvarande tillämpning beträffande kommunal folk-

skolinspektör och »annan överlärare» (Fst § 8 d: 1).

Distriktsöverlärares undervisning sskyldighet omfattar det antal vecko­

timmar, som skolöverstyrelsen efter av Kungl. Maj:t givna föreskrifter be­

stämmer. Kommunal folkskolinspektör har däremot ingen undervisnings-

skyldighet.

Kungl. Maj:ts föreskrifter angående distriktsöverlärares undervisnings-

skyldighet återfinnes i 4 § 2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan (Arf).

Enligt denna bestämmelse skall skolöverstyrelsen fastställa undervisnings-

skyldigheten inom de gränser, som framgår av följande sammanställning.

Antal läraravdelningar

i skoldistriktet

Antal vecko­

timmar

högst 9 ........................

22—26

10—19 ........................

16—22

20—29 ........................

10—18

30—39 ........................

6—14

40—49 ........................

5— 8

lägst 50 ......................

5

Under vissa förutsättningar kan skolöverstyrelsen medge en ytterligare

reducering av undervisningsskyldigheten, dock icke i något fall till lägre än

fem veckotimmar.

»Annan överlärare» skall icke vara ledare av distriktets skolväsen (Fst

§ 8 d). Det skall icke åligga honom att deltaga i skolstyrelsens sammanträ­

70

den, att föredraga ärenden angående lärares tjänstgöringsbetyg eller att vara

sekreterare i betygsnämnd, såvida icke bestämmelser härom intagits i hans

instruktion. I övrigt skall emellertid vad i folkskolestadgan föreskrives om

distriktsöverlärare i tillämpliga delar också gälla »annan överlärare».

I skolöverstyrelsens år 1920 utgivna »Planer och förebilder till reglemen­

ten och andra bestämmelser för skoldistrikten» ingick också instruktion för

överlärare i städer med kommunal inspektör. Någon ny normalinstruktion

för annan överlärare har därefter icke utarbetats.

Beträffande undervisning sskyldighet för »annan överlärare» stadgas i

Arf 4 § 4 mom., att undervisning skall meddelas i den omfattning, som

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, skolöverstyrelsen

föreskriver. Överstyrelsen, som genom Tilläggbestämmelserna till Arf 2

§ 4 mom. erhållit sådant bemyndigande, synes i sin praxis i huvudsak följa

de för distriktsöverlärare gällande bestämmelserna.

Skolsekreterares och tillsynslärares uppgifter. Skolsekreterare skall bi­

träda skolstyrelsen med att upprätta avlöningslistor och rekvisitioner av

statsbidrag till lärarlöner, skolskjutsar, skolbamsbespisning m. m., med att

uppgöra undervisningsstatistik, att lämna av statliga myndigheter begärda

uppgifter samt att förbereda och uppsätta framställningar till statliga myn­

digheter och i övrigt fullgöra de administrativa och socialpedagogiska upp­

gifter, varom skolstyrelsen avtalar med honom (Fst § 8 f).

Om tillsynslärare sägs i folkskolestadgan § 8 g, att han skall ha tillsyn

över den dagliga ordningen vid skolan samt fullgöra de uppgifter i fråga

om skolarbetets yttre anordning som skolstyrelsen bestämmer. Han skall

vara underställd distriktsöverläraren, där sådan finns. I regel torde in­

struktioner vara fastställda för tillsynslärare. Skolöverstyrelsen har 1949

uppgjort normalinstruktioner för tillsynslärare vid större och mindre sko­

lor, vilka rekommenderats att tjäna som ledning vid uppgörande av lokala

instruktioner.

' ’••#!

Tillsynslärare kan, efter särskild framställning, hos skolöverstyrelsen

erhålla nedsättning av undervisningsskyldigheten. Överstyrelsens vägledan­

de normer, vilka icke är officiellt fastställda, upptager de timnedsättningar

som framgår av följande tablå.

Antal lärar-

avd.

Antal timmar

nedsättning

därav med

statsbidrag

10—15

1

16—20

2

1

21—25

3

1

26—30

4

2

31-35

5

2

36-40

6

3

41—45

7

3

46-

8

4

71

Studieledare skall utöva den direkta pedagogiska ledningen av det sta­

dium för vilket han är tillsatt och ansvara för den försöksverksamhet som

bedrives på stadiet. Undervisningsskyldigheten för lärare, som är studie­

ledare, skall för varje läsår nedsättas av skolöverstyrelsen inom de gränser,

som framgår av följande sammanställning.

Antal

Nedsättning

avdelningar

veckotimmar

Högstadiet (klasserna 7—9)

4—9 .............................................. 4—6

10—14.............................................. 6—8

15— .............................................. 8—12

Låg- och mellanstadiet (klasserna 1—6)

8—19.............................................. 4—8

20—29 .............................................. 6—10

30—

.............................................. 8—14

Har skolledare i annat distrikt än försöksdistriktet förordnats som studie­

ledare, bestämmer skolöverstyrelsen hans undervisningsskyldighet.

b) Skolväsendet i övrigt

Rektorstjänst vid allmänt läroverk tillsättes av Kungl. Maj:t och vid

högre kommunal skola av skolöverstyrelsen. Det må framhållas, att det

åligger rektorerna vid dessa skolor att taga erforderlig befattning med av

kommunen beslutade skolsociala anordningar såsom skolmåltider, fria läro­

böcker och tandvård.

Utöver de egentliga skolledargöromålen åligger rektor undervisnings­

skyldighet, vid högre allmänt läroverk 10—14 och vid realskola eller kom­

munal flickskola 16—20 undervisningstimmar. Under vissa förhållanden

kan skolöverstyrelsen medge sänkning av undervisningsskyldigheten för

rektor vid högre allmänt läroverk till lägst 5 och vid realskola till lägst 12

timmar i veckan. Undervisningsskyldigheten för rektor vid högre folkskola

är i regel mellan 20 och 24 veckotimmar.

Budgetåret 1954/55 var det sammanlagda antalet rektorer vid dessa skol­

former 356. I några fall hade två skolor gemensam rektor. Antalet skolor

fördelade sig på följande sätt: Högre allmänna läroverk 84, statliga real­

skolor 137, kommunala realskolor 61, kommunala praktiska realskolor 21,

kommunala flickskolor 49 och högre folkskolor 10.

Vid de kommunala anstalterna för yrkesutbildning och de 15 statsunder­

stödda liandelsgymnasierna förordnas rektor av överstyrelsen för yrkesut­

bildning. Av de omkring 400 primärkommunala yrkesskolorna har emeller­

tid endast ett 60-t.al heltidsanställd rektor.

72

Rektorstjänst vid handelsgymnasium behöver icke ha karaktär av huvud­

tjänst utan kan vara förenad med rektorat vid annan skola, t. ex. yrkesskola

eller praktisk kommunal realskola.

Rektor vid handelsgymnasium har en undervisningsskyldighet av 10—16

timmar i veckan enligt överstyrelsens för yrkesutbildning bestämmande.

2. Skolledarnas avlöningsförhållanden

a) Det obligatoriska skolväsendet

Avlöningsförhållandena för kommunal folkskolinspektör är icke statligt

reglerade och statsbidrag utgår ej i någon form till sådan befattningshavares

lön. De kommunala folkskolinspektöremas lönegradsplacering skiftar mel­

lan 31—36 lönegraden, dock att inspektörerna i Stockholm och Göteborg

i lönehänseende intager en särställning (se tab. 2).

Distriktsöverlärares avlöningsförhållanden har reglerats i Arf, enligt vars

13 § 1 mom. sådan befattningshavare skall tillhöra lönegrad med beteck­

ningen Cb (ordinarie anställning som tillsättes med förordnande för viss

tid) och med det nummer som framgår av i reglementet intagen tabell, vil­

ken också utvisar den löneklass å löneplan nr 1 i statens löneplansförord-

ning, som lönegraden omfattar. Tabellen återges här, kompletterad med

uppgift om hur många distriktsöverlärare, som våren 1955 åtnjöt lön enligt

de olika lönegraderna.

Antal läraravdel­

ningar i skol­

distriktet

Lönegrad

Löneklass

Antal distrikts­

överlärare i olika

lönegrader

10—19

2

28

433

20—29

3

29

267

30-44

4

30

154

45—59

5

31

47

lägst 60

6

32

64

S:a 965

Vid beräknandet av antalet läraravdelningar skall med läraravdelning

jämställas dels skolhem i distriktet, dels ock varje påbörjat 3-tal av fort-

sättningsskolavdelningar.

Om, i enlighet med vad därom är särskilt föreskrivet, inrättandet av

distriktsöverlärartjänst i särskilt fall medgetts i distrikt med mindre än

10 läraravdelningar, skall sådan tjänst placeras i lönegrad Cb 1, vilken

lönegrad omfattar löneklass 27 på löneplan nr 1.

Beslut om lönegradsplacering för distriktsöverlärare meddelas av skol­

överstyrelsen i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmel­

73

ser. Enligt dessa (KK 1954: 497) skall skolöverstyrelsen fastställa lönegrad

första gången den 1 juli 1954 och därefter vart sjätte år.

Beträffande »annan överlärares» avlöningsförmåner utöver folkskollärar-

lönen finns inga statliga bestämmelser, och statsbidrag utgår ej utöver stats­

bidraget till folkskollärartjänsten. Indirekt bidrager dock staten till bestri­

dande av kostnaderna för det arbete, dessa överlärare utför. Skolöverstyrel­

sen äger nämligen nedsätta överlärares undervisningsskyldighet, varefter

statsbidrag utgår till timlärare, som övertager hans undervisning (KK 1948:

208 4 § 5 inom.).

De kommunala arvoden, som utgår till dessa befattningshavare utöver

folkskollärarlönen, är i regel lika för samtliga överlärare i samma kom­

mun oberoende av det antal läraravdelningar som är underställda de olika

överlärama. Arvodena växlar emellertid högst betydligt mellan kommuner­

na, från omkring 3 500 kronor per år till över 10 000 kronor. Se närmare

härom tabell 2.

Till skolsekreterare skall enligt KK 1948: 205 6 a § utgå arvode med

lägst 40 kronor för läraravdelning och år. Statsbidrag utgår med 20 kronor

för läraravdelning och år under förutsättning, att gällande föreskrifter om

skolsekreterare iakttagits. Enligt gällande förhandlingsöverenskommelse ut­

går ersättningen med 72 kronor.

Beträffande tillsynslärares ersättning finns inga statliga bestämmelser.

Mellan Svenska Stadsförbundet å ena sidan och Sveriges folkskollärarför-

bund och Sveriges folkskollärarinneförbund å andra sidan har emellertid

en överenskommelse träffats rörande ersättning åt tillsynslärare i städer

och köpingar, enligt vilken följande årsarvoden utgår läsåret 1955/56: för

de första två lärara vdelningarna 240 kronor och för de därpå följande två

läraravdelningarna 60 kronor per avdelning. För 5:e t. o. m. 10:e avdel­

ningen 55 kronor. För ll:e t. o.m. 20:e avdelningen 45 kronor. För 21 :a

t. o. m. 40:e avdelningen 30 kronor. För 41:a och följande avdelningar 25

kronor. För tillsynslärarna vid skolor på landsbygden finns inte någon

motsvarande central överenskommelse.

b) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk

Rektorstjänsterna vid läroverken och de högre kommunala skolorna hän-

föres, alltefter skolans storlek, till viss avlöningsgrupp. Skolans storlek be­

stämmes på grundval av en poängmässig värdering, varvid varje fullt tjugo­

femtal lärjungar räknas som 1 poäng, varje klassavdelning i gymnasiet och

inom realskolans avslutningsklass som 1 V

2

poäng och varje klassavdel­

ning inom realskolans övriga klasser som 1 poäng. Poängen summeras. Mot

avlöningsgruppen svarar en lönegrad med beteckningen Cb.

Rektorernas lönegradsplacering m.m. framgår av följande tabell.

74

Tab. 3. Rektorernas lönegradsplacering m. m.

Läroanstalter

Poängtal

Avlö­

nings­

grupp

Lönegrad

Mot­

svarar

löne-

klass

För rektorer

utan adjunkts-

behörighet

Löne­

grad

Mot­

svarar

löne-

klass

1. Högre allm. läroverk, o.

-35

i

Cb 13

39

högre privatläroverk

35,5-46

ii

Cb 14

40

46,5—63

III

Cb 14+ 504 kr.

63,5—

IV

Cb 14 + 1008 kr.

2. Realskolor, högre komm.

—ii

II

Cb 9

35

Cb

7

33

skolor (utom högre folk-

11,5—18

III

Cb 10

36

Cb

8

34

skolor) samt motsvarande

18,5—35,5

IV

Cb 11

37

Cb

9

35

privatläroverk

36 —47

V

Cb 12

38

Cb 10

36

47,5—

VI

Cb 13

39

Cb 11

37

3. Högre folkskolor

— 8

I

Cb 8

34

Cb

6

32

9 —11

II

Cb 9

35

Cb

7

33

11,5—

III

Cb 10

36

Cb

8

34

För uppdragen som tillsynslärare, kvinnlig sakkunnig, klassföreståndare

och huvudlärare utgår ingen särskild ersättning. Vid bestämmande av un­

dervisningstiden per vecka kan emellertid i vissa fall hänsyn tagas till

uppdrag av denna art.

Av tabellerna 4 och 5 framgår, hur antalet rektorer fördelar sig på de

olika avlöningsgrupperna.

Tab. Jf- Antal rektorer vid högre allmänna läroverk 1954-/55

fördelade på avlöning sgrupper

Avlönings­

grupp

Lönegrad

(Cb)

Löneklass

Antal

rektorer

I

13

39

_1

II

14

40

19

III

14 + 504 kr.

40 + tillägg

26

IV

14 +1 008 kr.

40 + tillägg

39

1

I denna avlöningsgrupp är endast rektorer vid vissa privatläroverk placerade.

Tab. 5. Antalet rektorer vid statliga och kommunala realskolor och

kommunala flickskolor 1954-/55 fördelade på avlöning sgrupper

Avlönings­

grupp

Lönegrad

(Cb)

Löneklass

Antal

rektorer

II

9

35

89

III

10

36

71

IV

11

37

65

V

12

38

20

VI

13

39

22

75

c) Kommunala yrkesskolor och statsunderstödda

hand el sgymnasier

Yrkesskolrektoremas löner är icke statligt reglerade och central förhand-

lingsöverenskommelse har endast träffats angaende arvoden till deltids­

anställda rektorer i städer och köpingar. Lönerna för heltidsanställda rek­

torer och för de deltidsanställda rektorerna i landskommunerna bestämmes

från fall till fall.

Enligt den överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet och Svenska

facklärarförbundet angående arvoden till deltidsanställda rektorer vid kom­

munala skolor för yrkesundervisning, vilken gäller för åren 1955 och 1956,

bestämmes årsarvodet på grundval av kursernas antal och längd. Kurserna

poängsättes enligt följande:

Antal under-

Poäng

visningstimmar

— 90............................................ 2

91— 180............................................ 3

181— 500 ............................................ 6

501—1000 ............................................ 9

1000

— .........................................................................................................................

12

Årsarvodet skall fastställas på grundval av den sammanlagda poängsum­

man för i senaste läsårsredogörelse redovisat antal kurser och utgå enligt

följande tabell.

Tab. 6. Deltidsanställda yrkesskolrektorers årsarvoden

Poäng

Ortsgrupp

2

3

4

5

12— 18

746

780

814

848

19- 24

994

1040

1085

1 130

25— 30

1243

1 300

1356

1413

31— 36

1492

1560

1628

1696

37— 42

1 741

1820

1 899

1978

43— 48

1 990

2 080

2171

2 261

49— 54

2 238

2 340

2 441

2 543

55— 60

2 487

2 600

2 713

2 826

61— 70

2 736

2 860

2 985

3109

71— 80

2 984

3120

3 255

3 391

81— 90

3 233

3 380

3 527

3 674

91—100

3 482

3 640

3 799

3 957

101 — 110

3 730

3 900

4 069

4 239

111-120

3 979

4160

4 341

4 522

121—135

4 228

4 420

4 612

4 804

136 — 150

4 477

4 680

4 884

5 087

151-180

4 726

4 940

5155

5 370

181-

4 974

5 200

5 426

5 652

76

Rektor vid statsunderstött handelsgymnasium skall åtnjuta lön med ett

belopp, som motsvarar vad som utgår efter lönegrad Cb 10 statens allmänna

avlöningsreglemente. Är rektorstjänsten förenad med sådan tjänst vid an­

nan skola, och är rektorstjänsten vid handelsgymnasiet icke att anse som

huvudtjänst skall dock Kungl. Maj:t bestämma avlöningsförmånerna för

varje särskilt fall.

B. Skolledarorganisationen

1. Skolstyrelseutredningen

Inledning

Det må först framhållas, att utredningen icke framlägger några förslag,

som innebär direkt ändring av skolledarorganisationen vid andra skol­

former än det obligatoriska skolväsendet. Så länge de nuvarande skolfor­

merna består oförändrade, bör skolledningen vid dessa enligt

utredningens

mening i princip förbli organiserad som den nu är.

Utredningen skiljer mellan skolledare och biträdande skolledare. Som

skolledare räknas varje befattningshavare med självständigt ansvar för

skolledning i pedagogiskt och organisatoriskt hänseende.

De fackliga skolledaruppgifterna delar utredningen upp i två huvud­

grupper, vilka knytes, den ena huvudsakligen till ledningen av en kommuns

hela skolväsen och den andra till ledningen av en skolenhet} Den första

gruppen ansluter sig nära till skolstyrelsens arbete och omfattar organisa­

toriska och administrativa uppgifter. Den andra gruppen avser i första hand

ledningen av det pedagogiska arbetet.

Den fackliga ledningen av en kommuns hela skolväsen skall enligt utred­

ningens uppfattning främst bestå i:

att närmast under skolstyrelsen

a) utöva ledning och tillsyn av kommunens skolväsen;

b) samordna de olika skolformernas och skolenheternas arbete i peda­

gogiskt, organisatoriskt och administrativt hänseende;

c) övervaka planeringen för den framtida skolutvecklingen inom kom­

munen; 1

1 Med skolenhet menar utredningen en organisatorisk enhet, vilken på grund av sin omfattning

eller belägenhet fordrar en särskild skolledare. Exempelvis: I kommun, vars skolväsen endast om­

fattar folkskola under ledning av en distriktsöverlärare, utgör folkskolan en skolenhet, även om den

bestar av flera, på långt avstånd från varandra belägna skolanläggningar. I stad med kommunal

inspektör utgör varje del av folkskolan, som står under ledning av »annan överlärare», en skolenhet.

När det gäller andra skolformer sammanfaller regelmässigt skolform och skolenhet så, att varje läro­

verk, högre kommunal skola och yrkesskola, även i de fall det finns flera inom samma kommun,

står under sin egen fackliga ledning, utgör en skolenhet. Enligt denna bestämning behöver skolenhet

och skolbyggnad eller skolanläggning icke nödvändigtvis vara identiska.

77

d) ansvara för skötseln av skolstyrelsens expedition;

att deltaga i skolstyrelsens och dess nämnders sammanträden och före­

draga alla ärenden, där ej annat beslutats;

att verkställa beslut, som fattats av skolstyrelsen och dess nämnder, där­

est verkställigheten icke på grund av gällande föreskrifter eller särskilt upp­

drag skall ombestyras på annat sätt;

att årligen inom föreskriven tid till skolstyrelsen inlämna erforderliga

uppgifter för uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat för skol­

väsendet för nästkommande år;

att om skolstyrelsen så beslutar föra styrelsens och dess nämnders proto­

koll.

Den fackliga ledningen av viss skolenhet skall främst bestå i:

att under skolstyrelsen och — om särskild facklig ledare för kommunens

hela skolväsen finns — närmast under denne

a) handha ledningen av skolenheten;

b) främja arbetet för lärjungarnas fostran och undervisning;

c) organisera arbetet inom skolenheten i enlighet med gällande stadgan-

den samt tillse, att arbetet fortgår enligt fastställd arbetsordning;

d) ansvara för de till skolenhetens expedition hörande göromålen;

e) befordra samarbete och samförstånd mellan skolan och hemmen;

att tid efter annan besöka skolenhetens olika avdelningar och därvid när­

vara vid lärarens undervisning;

att vara ordförande för skolans kollegium samt tillse, att behövliga klass-

och ämneskonferenser hålles, ävensom att föreskrifter rörande uppvärm­

ning, belysning och renhållning av skolans lokaler följes.

Utredningen framhåller, att båda dessa grupper av uppgifter i det stora

flertalet kommuner kommer att åvila en och samma skolledare. I anslut­

ning till den gjorda grupperingen av arbetsuppgifter särskiljer utredningen

emellertid två huvudkategorier skolledare, nämligen: A.

Ledare för en kommuns hela skolväsen (skolchefer). B. Ledare för

enhet av detta skolväsen (rektorer). Av sistnämnda kategori beröres i

huvudsak endast skolledare vid enhet av kommunens obligatoriska skolvä­

sen av utredningens förslag.

Då det, bland annat för att bedöma skolledningens organisation i olika

kommuner, visat sig nödvändigt att ha en metod för en enhetlig och rättvis

beräkning av skolväsendets omfattning i en kommun, föreslår utredningen,

att de olika skolformernas eller stadiernas avdelningar åsättes poängvärden

enligt följande förslag, samt att omfattningen av en kommuns skolväsen

eller en del av detta beräknas på grundval av den erhållna poängsumman.

78

1 avdelning i folkskola................................................................... 1 poäng

varje påbörjat 3-tal fortsättningsskolkurser................................ 1

»

1 avdelning å försöksskolas (enhetsskolas) låg- och mellansta­

dium .............................................................................................

1

»

1 avdelning å försöksskolas (enhetsskolas) högstadium.......... IV

2

»

1

yrkesgren i försöksskolas (enhetsskolas) klass 9y................. 1% »

1

avdelning i högre kommunal skola.......................................... 1% »

1

avdelning i allmänt läroverk.................................................... 1 y2 »

1

avdelning i handelsgymnasium ................................................ 1 y2 »

1 heldagskurs i yrkesskola, omfattande helt läsår .................. 1 % »

1 heldagskurs i yrkesskola, omfattande 1 termin ................... 1

»

varje påbörjat 500-tal lektionstimmar i kvällskurser vid yrkes­

skola .............................................................................................

1

»

skolhem, underställt skolledare...................................................... 1

»

Förslag

Skolchefer. Från och med den 1 juli 1957 skall det i varje kommun

finnas en skolchef. Kommun med mindre än 7 läraravdelningar skall dock

av Kungl. Maj:t kunna erhålla dispens från denna bestämmelse.

Tre slag av skolchefer skall finnas, nämligen:

1. Skoldirektör = innehavare av tjänst med vilken undervisningsskyldig-

het icke är förenad och ej heller uppdraget att leda en viss bestämd enhet

inom kommunens skolväsen.

2. Förste rektor = innehavare av skolchef sbefattning med vilken den di­

rekta ledningen av en av två eller flera under skolstyrelsen lydande skolen­

heter samtidigt är förenad.

3. Rektor — skolchef i kommuner, där endast en skolledare är anställd

vid de under skolstyrelsen lydande skolorna.

Skoldirektör skall obligatoriskt finnas i kommun, vars skolväsen enligt

det under föregående avsnitt angivna systemet uppnår en poängsumma av

minst 150. Kungl. Maj:t skall äga bemyndigande att efter framställning

medge inrättandet av skoldirektörstjänst i kommun, vars poängtal ligger

mellan 149 och 130.

Poängtalet 150 uppnås i regel vid ett invånarantal av 20 000—23 000.

Antalet kommuner med skoldirektörer skulle enligt utredningens beräk­

ningar till en början bli omkring 40.

Beträffande kommuner med en poängsumma av minst 500, vilken endast

uppnås av landets tre största städer, föreslår utredningen att Kungl. Maj:t

skall aga bemyndigande att medge inrättandet av tjänster för »biträdande

skoldirektörer», d. v. s. flera tjänster av samma typ som skoldirektörs-

tjänsterna.

79

I kommun, där kommunal folkskolinspektörstjänst fanns inrättad och

tillsatt den 1 juli 1955, skall denna tjänst ändras till skoldirektörstjänst

och innehavaren utan ledigkungörande kunna förordnas till skoldirektör.

Förste rektor skall vara skolchef i kommun, där det finns två eller flera

heltidsanställda skolledare vid skolor, som lyder under skolstyrelsen, men

där skolväsendet likväl icke når sådan omfattning, att skoldirektörstjänst

skall eller, efter medgivande, må inrättas. En av skolledarna i kommunen

skall förordnas som förste rektor och skolchef. Utredningen har beräknat,

att skolchef av denna typ till en början kommer att finnas i omkring 200

kommuner.

I kommun, där det skolväsen, som sorterar under skolstyrelsen, icke är

av större omfattning än att en facklig ledare — en rektor — är tillräcklig,

blir denne automatiskt också skolchef. Så torde, sedan enhetsskolan genom­

förts, bli förhållandet i cirka 800 kommuner. I vissa av dessa finns för när­

varande flera skolformer. Övergångsvis kommer där att gälla vad ovan

sagts om förste rektor.

Skolledare vid enhet av det obligatoriska skolvä­

sendet. En med hänsyn till föreliggande behov erforderlig organisation

av den obligatoriska skolans ledning skall kunna upprättas på lika villkor

för alla kommuner. Utredningen föreslår, att följande intervallsystem, ba­

serat på den förut redovisade poängberäkningen, lägges till grund för be­

dömningen av behovet.

Tab. 7. Intervallsystem för anställande av skolledare vid

enheter av det obligatoriska skolväsendet

Vid de poängtal, sona angives i kol. I, skall i kol. II angivet

antal skolledare (rektorer) finnas vid kommuns obligatoriska

skolväsen. Vid de poängtal, som angives i kol. III, må mel-

laninstansen efter prövning medgiva, att i kol. II angivet

antal skolledare skall finnas.

I

ii

III

Poäng

Antal skolledare

Poäng

— 70

1

_

71—110

2

50— 70

111—150

3

90—110

151—200

4

130—150

201—250

5

180-200

251-300

6

230—250

intervaller om 50

O. S. V.

intervaller om 20

poäng

poäng lägre än

enl. kol. I.

80

Ytterligare skolledartjänster skall således obligatoriskt inrättas, när skol­

väsendet når en viss omfattning. För att möjliggöra en anpassning efter

varierande behov skall dock mellaninstansen efter prövning av omständig­

heterna i varje särskilt fall äga medge inrättande av tjänst redan innan

skolväsendet har nått sådan omfattning, att angivet antal tjänster obliga­

toriskt skall finnas.

Det resultat en tillämpning av utredningens förslag skulle ge i jämförelse

med den nuvarande skolledarorganisationen vid folkskolan i kommuner, där

»annan överlärare» finns, framgår av följande sammanställning.

Tab. 8

1

2

3

4

5

Kommun

Antal avd.

1954/55

Antal »annan

överl.»

1954/55

Antal poäng

enl. utr:s

förslag

Antal rektorer

enl. utr:s förslag

Borås ......................

221

6

221

5

Eskilstuna ...............

224

5

224

5

Gävle ......................

183

4

183

4

Göteborg ...................

1356

18

1384

27

Halmstad .................

146

5

149

3

Hälsingborg ..............

294

5

301

7

Jönköping ...............

190

4

191

4

Lidingö ....................

104

1

104

2

Linköping .................

244

5

254

6

Lund ........................

119

3

123

3

Malmö ......................

721

13

728

14

Norrköping ...............

345

7

345

7

Skellefteå .................

113

2

119

3

Solna ........................

168

3

168

4

Stockholm ...............

2 551

48

2 584

51

Sundbyberg ..............

113

2

122

3

Södertälje .................

108

2

116

3

Uppsala ...................

252

5

252

6

Västerås ...................

258

6

258

6

Örebro ......................

274

6

274

6

150

169

Behörighet till skolledartjänst. Behörig att inneha skol-

direktörstjänst skall endast den vara, som är eller varit ordinarie klasslärare

eller lärare i läroämnen.

Befattning som förste rektor skall innehavas av någon av skolledarna vid

de skolor i kommunen, som lyder under skolstyrelsen. Dock att beträffande

rektor vid yrkesskola endast heltidsanställd rektor skall kunna ifråga-

komma.

81

Beträffande skolchef stjänsterna i kommuner, vars skolväsen endast om­

fattar den obligatoriska skolan, föreslår utredningen, att den vid 1955 års

riksdag accepterade principen rörande behörighet till distriktsöverlärar-

tjänst blir gällande. Behörig att anställas såsom rektor och tillika skolchef

skall alltså vara: a) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar en­

bart folkskola eller enhetsskolas låg- och mellanstadier, den som är eller va­

rit anställd som ordinarie klasslärare vid det obligatoriska skolväsendet;

b) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar folkskola, i vilken för­

söksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives eller i vilken realskollinjer

inbyggts, eller enhetsskolans samtliga stadier, den som är behörig enligt a),

ävensom den som är eller varit anställd som ordinarie lärare i läroämnen.

Andra än de här nämnda lärarkategorierna anser utredningen icke för

närvarande böra äga ifrågavarande behörighet.

Vad under b) sagts innebär ett förslag om ändring av gällande bestäm­

melser såtillvida, att lärare i läroämnen skall vara generellt behörig till där

avsedd skolchef stjänst även i fall, där realskollinjer inbyggts i folkskolan.

För närvarande fordras härför särskilt medgivande av Kungl. Maj:t.

Vad utredningen här föreslagit skall också gälla om behörighet till be­

fattning som rektor vid enhet av den obligatoriska skolan, dock att vad

som anförts om kommunens skolväsen i stället skall gälla den enhet för

vilken tjänsten är avsedd. Skulle denna omfatta enbart realskollinjer skall

dock gälla vad om realskola är stadgat i detta avseende.

Skolledarnas tjänsteåligganden. De egentliga skolchefs-

uppgifterna blir enligt utredningens mening i princip desamma oavsett av

vilken typ skolchefsbefattningen är. Utredningen föreslår, att en gemensam

normalinstruktion utarbetas för skoldirektör och förste rektor samt att en

särskild normalinstruktion utarbetas för skolchefskategorien rektorer. Som

förebild i det senare fallet bör den nuvarande normalinstruktionen för

distriktsöverlärare tjäna, med de ändringar, som kan betingas av införande

av försöksverksamhet (enhetsskola) och tillkomsten av studieledare.

Den förebild till instruktion för »annan överlärare», som utgavs 1920,

bör vidare ersättas med ny normalinstruktion för ledare av enhet av det

obligatoriska skolväsendet.

Avvikelser från normalinstruktionerna skall medges av vederbörande

mellaninstans.

Vad undervisning sskyldigheten beträffar föreslår utredningen, att inne­

hav av befattning som förste rektor skall få medföra sänkning av rektor

eljest åliggande undervisningsskyldighet med högst 5 veckotimmar samt att

sådan sänkning skall medges av mellaninstansen med hänsyn till den ökning

av merarbetet, som i varje särskilt fall kan anses uppkomma. Undervisnings-

skyldigheten må dock inte i något fall understiga 5 respektive 4 vecko­

timmar (jfr tab. 9).

6

82

För rektor, som är skolchef, samt för rektor vid enliet av kommunens

obligatoriska skolväsen skall undervisningsskyldigheten fastställas av mel-

laninstansen med ledning av följande tabell.

Tab. 9

Antal poäng

Undervisningsskyldighet

1

2

För rektor som under­

visar i folkskola eller

å försöksskolas (en-

hetsskolas) låg- och

mellanstadier

För rektor som under­

visar å försöksskolas

(enhetsskolas)

högstadium

högst 9 .............

22—25

18,5—21,0

10—19 ...............

16-22

13,5—18,5

20—29 ...............

10-18

lO

t ^— i

1

tO

ad

30—39 ...............

6—14

5,0—11,5

40—49 ...............

5- 8

4,0— 6,5

lägst 50 ............

5

4,0

Biträdande skolledare. Utredningen tager icke upp andra än

studieledarna och tillsynslärarna i den obligatoriska skolan till behandling.

Beträffande de förra föreslås endast att vid en mera definitiv utformning

av de bestämmelser rörande studieledare, som gäller sedan den 1 juli 19o5,

titeln studieledare utbytes mot studierektor, att förordnanden sker för be­

stämd tid, förslagsvis tre år, samt att sökande till dessa befattningar skall

lämpligförklaras av vederbörande mellaninstans och ej av folkskolmspek-

tören.

Tillsynslärare skall enligt utredningens förslag tillsättas vid varje skola

tillhörande det obligatoriska skolväsendet med minst två läraravdelningar,

därest ej skolledare finns vid skolan ifråga, dock att, om kommunens skol­

väsen är av den omfattningen att det motsvarar mera än 14 poäng och det

tillika vid den skola, till vilken skolchefen närmast är knuten, finns flera

än 10 läraravdelningar, tillsynslärare skall anställas även vid den skolan.

I samband med en reglering av tillsynslärarbefattningarna föreslår ut­

redningen, att avvikelse från normalinstruktionen endast skall få ske efter

medgivande av mellaninstansen, vilken också skall äga besluta om timned-

sättning för dessa lärare.

Utredningen har beräknat, att vid ett genomförande av dess förslag om­

kring 2 700 tillsynslärare skulle komma att tillsättas utöver de 2 557 som

enligt tillgänglig statistik fanns 1954.

Motivering

Utredningen framhåller till en början, att skolväsendets behov av fack­

liga ledare och den fackliga ledningens organisation givetvis måste bil myc­

ket beroende av hur skolväsendet självt är organiserat. Medan skolorgam-

83

sationen hittills bestått av flera, var för sig i stort sett helt fristående skol­

former under egna styrelser och fackliga ledare innebär den skolreform,

som beslöts vid 1950 års riksdag, att flera olika skolformer skall ersättas

av en obligatorisk skola. Reformens genomförande och förverkligande för­

utsätter ett samordnande av skolväsendets olika element på ett radikalt

annorlunda sätt än som nu är fallet och detta gäller väl att märka inte

endast om de i enhetsskolan direkt uppgående skolformerna utan också den

obligatoriska skolans påbyggnader, gymnasier och yrkesskolor.

De krav på enhetlighet och samordning av skolväsendet, vilka enligt ut­

redningens uppfattning med det snaraste måste tillgodoses såsom ett led i

skolreformens genomförande, synes utredningen göra det nödvändigt att

varje kommun erhåller ej enbart en skolstyrelse utan också en enhetlig

facklig ledning. Utredningen framhåller, att det icke är tänkbart att det

fackliga chefskapet för skolväsendet skall kunna förbli fördelat på flera

händer, utan att en högste skolchef är en förutsättning för att samordnings­

kravet skall kunna tillgodoses. Enhetsskolan och inte minst enhetsskolans

genomförande kommer otvivelaktigt att ställa kraftigt ökade anspråk på

den obligatoriska skolans fackliga ledning. Denna skola skall omfatta nio

skolår och kommer att uppta ganska skilda åldersstadier med skiftande

krav på uppläggningen av skolarbetet. I betydande utsträckning måste

därför förutsättas, att en enda skolledare inte kommer att behärska det me­

todiska förfaringssättet vid undervisning i samtliga klasser, utan att biträ­

dande pedagogiska ledare måste tillsättas för stadier, som den egentlige

skolledaren inte genom utbildning och erfarenhet själv representerar.

Utformningen av den fackliga ledningens lokala organisation synes emel­

lertid nödvändigtvis komma att variera med hänsyn till kommunernas

storlek och struktur. Att på förhand bestämt ange, vilken organisation

skolledningen skall ha i olika kommuner, anser utredningen inte möjligt.

Den har därför funnit det lämpligast att framlägga förslag om olika typer

av skolledare och biträdande skolledare samt om de allmänna förutsätt­

ningarna för i vilka fall den ena eller andra tjänstetypen skall användas,

varefter den för varje kommun lämpligaste skolledarorganisationen torde

kunna byggas upp med hänsyn tagen till varje kommuns behov.

Skolcheferna. Sitt förslag att i regel varje kommun, alltså även

de minsta, skall ha en skolchef, motiverar utredningen med att starka

principiella skäl talar för att alla läraravdelningar också i den obligatoriska

skolan ställes under kontinuerlig lokal pedagogisk tillsyn. Utredningen

erinrar också om det behov av samverkan med andra kommuner rörande

enhetsskolan, som uppstår för de små kommunerna, vilket skärper kravet

på fackliga ledare i dessa fall.

Enligt av utredningen inhämtade uppgifter saknade 42 kommuner fack­

lig ledning våren 1955. Av dessa hade 7 färre än 7 läraravdelningar.

Med utgångspunkt från en bedömning av skolväsendets omfattning i

kommuner av olika storlek har utredningen indelat kommunerna i 4 stor-

leksgrupper. Utredningen anser sig därvid kunna konstatera att skolväsen­

det även efter enhetsskolans genomförande kommer att ha en mycket enkel

organisation i cirka 400 kommuner (de flesta med mindre än 4 000 inv.),

d. v. s. att det endast kommer att bestå av de klasser, vilka hänföres till

84

enhetsskolans låg- och mellanstadier samt eventuellt av en yrkesskola av

mindre omfattning. I denna kommungrupp synes någon egentlig ändring

av den nuvarande skolledarorganisationen varken f. n. eller på längre sikt

bliva påkallad. Skolchef blir här ledaren för kommunens obligatoriska skol­

väsen. I de få fall realskola eller annan högre skola finns, kan dock under

en övergångstid, d. v. s. så länge denna skola bestar, skolledaren vid denna

tänkas bli skolchef. Förhållandena blir då desamma som anges för tredje

gruppen nedan.

Till nästa grupp av kommuner kan de hänföras, som kan förutsättas få

en fullständig enhetsskola men härutöver icke torde komma att rymma

någon annan skolform än möjligen en mindre yrkesskola. Approximativt

kan antalet kommuner hänförliga till denna grupp beräknas bli lika stort

som i den förra gruppen eller omkring 400 stycken. Enhetsskolans (folk­

skolans) ledare blir i dessa fall skolchef. Övergångsvis gäller även här vad

som sagts beträffande den första gruppen.

En tredje grupp bildar något större kommuner med ett mera differen­

tierat skolväsen. I dessa kommer i framtiden jämte enhetsskolor även gym­

nasier och yrkesskolor och eventuellt andra skolformer såsom praktiska

realskolor att finnas. I dessa kommuner förekommer för närvarande, utom

folkskola, realskolor av olika slag, gymnasier och yrkesskolor. En var av

de skilda skolformerna har nu sin egen facklige ledare, och det är nödvän­

digt att räkna med att så kommer att bli fallet i viss utsträckning också

sedan enhetsskolan genomförts. Även om skolväsendet i kommuner inom

denna grupp — omkring 200 till antalet — kan vara omfattande, torde

det emellertid i regel ej nå en sådan storleksordning, att skoldirektörstjäns-

ter behöver inrättas. De uppgifter, främst av samordnande och administra­

tiv art, som följer med ledningen av kommunens hela skolväsen, bör här

kunna handhavas av en av rektorerna såsom förste rektor och skolchef.

Endast i de största kommunerna, till vilka i detta sammanhang kan räk­

nas ett 40-tal, har utredningen funnit det nödvändigt att skoldirektörstjäns-

ter inrättas. Till denna fjärde grupp hör samtliga de tjugo kommuner, som

inrättat kommunala folkskolinspektör stjänster, men också ett antal lika

stora eller mindre kommuner, vars folkskoleväsen ledes av distriktsöverlä-

rare. Kommunal folkskolinspektör är således anställd i ett par kommuner

med mindre än 25 000 invånare (se tab. 10) medan det finns tjugo kom­

muner utan inspektörer, vilka är större än den minsta av de kommuner,

där inspektör nu finns, och av vilka tio stycken har 25 000 eller flera in­

vånare.

När kommunens hela skolväsen sammanföres under en styrelses ledning,

får skolförvaltningen i kommuner av den storleksordning det här gäller en

mycket betydande omfattning och torde i regel bli kommunens största och

mest kostnadskrävande.

För anställande av kommunal folkskolinspektör anser utredningen att

folk- och fortsättningsskolväsendets kvantitativa omfattning i väsentlig

grad varit avgörande. Att inspektör icke anställts i fall, där det på denna

grund i och för sig varit välbefogat, torde bero på att tjänsterna helt av­

lönas av kommunala medel.

För den som skall vara skolchef i den mening, vari utredningen använder

detta ord, tillkommer väsentliga uppgifter utöver dem som åligger de nu­

varande ledarna för folkskoleväsendet. Vid bedömningen av huruvida skol­

85

direktör eller annat slag av skolchefer erfordras i en kommun måste hänsyn

tagas till omfattningen av hela det skolväsen som underställes skolstyrelsen.

I tabell 10 har utredningen sammanställt vissa uppgifter rörande skolorga­

nisationen i de kommuner som läsåret 1954/55 hade kommunal folkskol­

inspektör och i tabell 11 i ett antal kommuner utan sådan inspektör. Utred­

ningen anför i anslutning härtill.

Antalet avdelningar inom en kommuns skolväsen är en god men ofull­

ständig måttstock på dettas omfattning. Betraktar man de kommuner, vilka

har kommunal inspektör, finner man, att den lägsta totalsumman avdel­

ningar i någon av dessa är 123 (Sundbyberg; 25 584 inv.). Jämför man,

visar det sig emellertid, att samma antal avdelningar finns i kommuner

med ett invånarantal nedåt 20 000. På grund av den ökning av arbetsupp­

gifter för skolchefen, som måste ske i förhållande till dem som nu åligger

kommunal inspektör, anser utredningen, med hänsyn till vad som fram­

hållits, att det är ställt utom tvivel, att det i majoriteten kommuner med

mer än 20 000 invånare blir nödvändigt att inrätta skoldirektör stjänster.

Tab. 10. Skolorganisationens omfattning läsåret 1954/55 i kommuner

med kommunal folkskolinspektör

Kommun

Antal inv.

(avr. tal)

Avdelningar i

folk­

skola

högre

allm.

läro­

verk

real­

skola

flick­

skola

semi­

nari­

ums

öv­

nings­

skola

Summa

Stockholm .................

770 000

2 551

367

259

157

21

3 355

Göteborg .....................

368 000

1356

138

129

90

26

1 739

Malmö ........................

202 000

721

65

1141

27

—

927

Norrköping .................

88 000

345

37

33

25

—

440

Hälsingborg ...............

73 000

294

63

30

9

—

396

Örebro ........................

70 000

274

57

29

12

—

372

Uppsala .....................

67 000

252

40

19

22

17

350

Västerås .....................

65 000

258

39

12

24

—

333

Borås .........................

61 000

221

39

16

20

—

296

Linköping .................

59 000

244

32

—

26

15

317

Eskilstuna .................

56 000

224

33

16

11

—

284

Gävle ........................

49 000

183

35

13

10

13

254

Jönköping .................

47 000

190

35

16

26

11

278

Solna ..........................

41 000

168

37

—

—

—

205

Halmstad ...................

36 000

146

40

—

16

—

202

Lund ..........................

36 000

119

29

18

7

16

189

Södertälje .................

27 000

108

27

—

8

—

143

Sundbyberg.................

26 000

113

—

10

—

—

123

Lidingö .......................

22 000

104

28

—

—

—

132

Skellefteå ...................

20 000

113

29

—

—

—

142

1 Därav 0 i högre folkskola.

86

Tab. 11. Skolorganisationens omfattning läsåret 195^/55 i kommuner

med över 10 000 inv. men utan kommunal folkskolinspektör

Kommun

Antal inv.

(avr. tal)

Skol-

an-

läggn.

Avdelningar i

folk­

skola

högre

allm.

läro­

verk

real­

skola

flick­

skola

Summa

Karlstad ...................

37 000

9

122

37

24

183

Karlskrona ...............

33 000

13

133

40

—

17

190

Karlskoga .................

33 000

19

163

26

—

—

189

Kalmar ....................

28 000

5

100

33

12

14

164

Luleå ........................

27 000

11

115

28

8

151

Uddevalla .................

27 000

10

98

30

12

9

149

Sundsvall .................

27 000

6

99

31

—

11

141

Trollhättan ...............

27 000

11

105

20

—

125

Landskrona .............

26 000

5

95

23

—

12

135

Motala ....................

25 000

ii

117

28

—

—

145

Kristianstad .............

24 000

9

105

34

9

14

162

Borlänge ..................

24 000

7

99

23

—

—

122

Östersund .................

23 000

8

91

38

11

12

152

Gällivare ..................

23 000

30

151

15

—

—

166

Huddinge .................

22 000

9

103

—

—

—

103

Mölndal ..................

22 000

9

88

—

10

—

98

Nyköping .................

21000

9

93

26

—

12

131

Växjö ......................

21000

8

82

40

—

11

133

Kiruna ....................

21 000

16

no

18

—

—

128

Skövde ....................

21000

12

92

25

—

8

125

Skellefteå 1.................

20 000

11

125

—

4

—

129

Sandviken ...............

20 000

7

88

22

—

—

no

Sollentuna ...............

20 000

6

90

—

6

—

96

Kristinehamn ............

20 000

8

64

24

—

9

97

18 000

8

60

27

5l

10

103

Umeå stad ...............

18 000

6

63

38

—

10

in

Nacka ......................

18 000

6

83

—

18

—

101

Trelleborg ...............

18 000

6

67

27

—

—

94

Vänersborg ...............

17 000

7

63

31

—

10

104

Nässjö ......................

17 000

7

69

—

23

—

92

Umeå 1......................

16 000

29

104

1 _

—

—

104

Västervik .................

16 000

7

59

32

—

7

98

Själevad ...................

16 000

17

86

—

—

86

Alingsås ...................

16 000

8

66

23

—

89

Härnösand ...............

16000

4

61

29

—

11

101

Arvika ......................

15 000

10

67

31

—

—

98

Katrineholm ............

15 000

3

66

19

—

—

85

Lidköping .................

15 000

3

52

26

—

—

78

Visby ........................

15 000

3

63

24

8

95

Nederkalix ...............

15 000

25

|

115

—

! 6

—

121

Avser högre folkskola.

87

Kommun

Antal inv.

(avr. tal)

Skol-

an-

läggn.

Avdelningar i

folk­

skola

högre

allm.

läro­

verk

real­

skola

flick­

skola

Summa

Söderala ...................

14 000

13

67

—

—

67

Fagers ta ...................

14 0C0

12

62

—

11

—

73

Köping ....................

14 000

2

65

21

—

—

86

Tranås ....................

14 000

9

58

—

14

—

72

Piteå 1.......................

14 000

21

95

—

—

—

95

Varberg ...................

13 000

3

51

20

—

12

83

Kramfors .................

13 000

13

66

—

11

—

77

Ystad ........................

13 000

3

47

27

—

13

87

Huskvarna ...............

13 000

3

63

—

11

—

74

Finspång ...................

13 000

11

63

—

11

—

74

Valbo ......................

13 000

18

67

—

—

—

67

Sunne ......................

13 000

24

63

—

141

—

77

Falköping .................

12 000

3

43

—

23

—

66

Söderhamn ...............

12 000

7

51

22

—

7

80

Täby ........................

12 000

12

55

—

—

—

55

Boden ......................

12 000

3

57

22

—

—

79

Värnamo .................

12 000

6

47

—

17

—

64

Hässleholm ...............

12 000

6

47

28

—

—

75

Grangärde ...............

12 000

11

53

—

7

—

60

Nederluleå ...............

12 000

22

71

—

—

—

71

Njurunda .................

11000

13

65

—

—

—

65

Enköping .................

11000

3

49

—

24

—

73

Oskarshamn ..............

11000

3

45

19

—

—

64

Skön ........................

11000

4

60

—

—

—

60

Karlshamn ...............

11 000

3

41

28

—

—

69

Ludvika ...................

11000

9

47

17

—

—

64

Arvidsjaur ...............

11 000

24

75

—

8

—

83

Ängelholm ...............

11000

6

41

—

23

—

64

Stora Tuna ..............

11000

14

62

—

—

—

62

Sala .........................

10 000

5

46

—

19

—

65

Bollnäs 1....................

10 000

20

53

—

—

—

53

Jokkmokk ...............

10 000

15

65

—

4

—

69

Nordmaling ..............

10 000

17

66

—

7

—

73

Lycksele 1..................

10 000

39

87

—

—

—

87

Hudiksvall ...............

10 000

5

43

29

—

7

79

Arboga ....................

10 000

4

52

—

11

—

63

Överluleå .................

10 000

16

t'.2

—

—

62

Degerfors .................

10 000

22

65

6

—

71

Eksjö ......................

10 000

2

38

22

—

—

60

1 Därav ⁴ avd. i ^högre folkskola.

I de fem största städerna var antalet avdelningar i de skolor, som enligt

utredningens förslag i princip skall lyda under samma skolstyrelse, läsåret

1954/55 följande:

88

Stad

Folkskolan

Övriga skolor

utom yrkes­

skolor

Summa

Stockholm ..............

2 551

804

3 355

Göteborg ...............

1356

383

1 739

Malmö ...................

721

206

927

Norrköping ............

345

95

440

Hälsingborg ............

294

102

396

Även i den största kommun måste, framhåller utredningen, chefsskapet

över skolväsendet tillkomma

en,

men beträffande folkskoleväsendet i Stock­

holm och Göteborg har det visat sig nödvändigt att anställa flera skolledare,

som på det sättet är jämförbara med skolchef enligt utredningens termi­

nologi, att de icke har undervisningsskyldighet och ej heller har sin verk­

samhet begränsad till en viss skolenhet. I Stockholm finns 9 dylika befatt­

ningshavare, vilket betyder närmare 300 avdelningar per tjänst; i Göteborg

finns två och alltså cirka ⁶⁷⁵ avdelningar per tjänst. ^I Malmö

finns 1

tjänst för samtliga ⁷²¹ avdelningar. För dessa kommuner anser utredningen

att särskilda anordningar på skolchefsplanet blir erforderliga men fram­

håller dessförinnan följande.

Skyldighet att inrätta skoldirektörstjänster bör emellertid inte grundas

på en viss befolkningssiffra, enär en sådan icke ger ett riktigt mått på

skolväsendets omfattning i kommunen. Ej heller ger en enkel summering

av antalet avdelningar en tillfredsställande bild av detta förhållande och

av den arbetsmängd som förorsakas skolans fackliga ledning. Avdelningar

med ämneslärarundervisning och yrkesavdelningar fordrar, enligt vad som

framgått av de undersökningar utredningen gjort, ur både pedagogisk och

administrativ synpunkt mer arbete än avdelningar med enbart klasslärar-

undervisning. För att en korrektare bedömning av skolväsendets omfatt­

ning i olika fall skall kunna göras, föreslår utredningen därför, att det

poängsystem för vilket ovan redogjorts kommer till användning.

Detta är användbart, när det som nu är fråga om en värderingsgrund,

som skall kunna täcka och ge rättvisande utslag

dels

för den nuvarande,

dels

för den framtida obligatoriska skolan,

dels

ock för en ^kommuns såväl

nuvarande som framtida totala skolväsen.

Som skäl för att Kungl. Maj:t skall kunna medge inrättande av skol­

direktörst jänst vid ett poängtal mellan 149—130 anför utredningen, att

en kommun befinner sig i snabb utveckling och förbereder omorganisation

av sitt skolväsen, exempelvis införande av enhetsskola.

Rikets tre största städer åter, vars poängsummor springer upp till ett

eller ett par tusen, representerar enligt utredningens mening sådana ytter­

lighetsfall åt andra hållet att några med övriga kommuner gemensamma

normer, när det gäller skolledningens organisation, icke synes möjliga att

åstadkomma. Bland annat på grund av de förelägganden statsmakterna

89

nyligen givit Stockholm att i anslutning till försöksverksamheten söder om

söder utbygga sin pedagogiska skolledning på skolchef splanet, synes någon

minskning av denna icke böra ifrågasättas. I förhållande till Stockholm är

ledningen av folkskoleväsendet i Göteborg (två inspektörer) på detta plan

underdimensionerad.

Utredningen föreslår på grundval av rådande förhållanden, att de — en­

ligt av utredningen använd terminologi — »biträdande skoldirektörstjäns-

ter», som den 1 juli 1955 fanns inrättade i Stockholm och Göteborg skall

inbegripas i den reglering av skolväsendets fackliga ledning, varom utred­

ningen framlägger förslag, samt dessutom att Kungl. Maj:t erhåller rätt att

i kommuner, vars poängsumma uppgår till 500 eller mera, medge inrättan­

det av »biträdande skoldirektörstjänster». Utöver Stockholm och Göteborg

befinner sig Malmö i denna grupp. Endast Norrköping och Hälsingborg

kan enligt utredningens uppfattning inom överskådlig tid komma att hän­

föras dit.

Den skolledarorganisation utredningen föreslår rymmer inga mot de

nuvarande kommunala folkskolinspektörstjänsterna direkt svarande tjäns­

ter. Mellan skolchefen och de olika ledarna av enheter av det obligatoriska

skolväsendet skall således icke finnas någon befattningshavare, utan för­

hållandet mellan dessa och skolchefen blir detsamma som mellan skolchefen

och t. ex. rektor för en realskola.

I samtliga kommuner, som den 1 juli 1955 hade egen folkskolinspektör,

skall enligt utredningens förslag inrättas skoldirektörstjänster. Här upp­

står följaktligen speciella behov av lösningar av skolchef sfrågan för över­

gångstider av varierande längd. För de kommuner, som prövar det lämp­

ligt, har utredningen ansett, att möjlighet skall finnas att lösa frågan genom

att utan ansökningsförfarande förordna den kommunale inspektören som

skoldirektör.

Skolledare vid enhet av det obligatoriska skolvä­

sendet. Utredningen erinrar om att i alla landets kommuner utom de

20, där kommunal folkskolinspektör är anställd, utgör den obligatoriska

skolan en enhet i den meningen, att ledningen av den i såväl organisatoriskt

som pedagogiskt hänseende utövas av en enda skolledare. Någon uppdel­

ning i särskilda enheter medges endast i de fall kommunal folkskolinspektör

finns. I de städer, där så är fallet, är »annan överlärare» anställd med upp­

gift att — främst i pedagogiskt hänseende — under inspektören utöva

ledningen av sin skolenhet. De skolenheter, det här är fråga om, är av myc­

ket skiftande storlek, vilket närmare framgår av tabell 2. Medeltalet klass­

avdelningar för hela riket utgjorde 1954/55 53,2, vilket antal i stort sett kan

anses överensstämma med de erfarenheter som gjorts beträffande en något

så när lämplig maximistorlek av ett överlärardistrikt i en större stad. Det

kan observeras, att medeltalet avdelningar i Stockholm, som på grund

av sin storlek har särskilda förutsättningar att avväga dessa skolenheter,

är 53,1 eller i det närmaste lika med riksmedeltalet.

Det är enligt utredningens mening otillfredsställande, att skolledarorgani-

sationen inom det obligatoriska skolväsendet inte kan anpassas efter skol­

väsendets omfattning och behov i en större kommun om icke kommunen på

egen bekostnad anställer en inspektör. Detta förhållande bör därför icke

90

vidare bestå för den nuvarande folkskolan och ännu mindre föras över och

bli gällande för den framväxande enhetsskolan med dess avsevärt mycket

större behov av fullgod pedagogisk ledning.

Vad enhetsskolan beträffar hävdar utredningen den uppfattningen, att

skolledarorganisation skall byggas upp helt i anslutning till vad

denna

sko­

las struktur kräver och inte kopieras på förhållandena inom den nuvarande

obligatoriska skolan. Men den nya skolan kräver ett omfattande grund­

läggande förberedelsearbete för att kunna växa fram och nå full utveck­

ling. Bland annat därför måste det otidsenliga hindret mot att anställa

flera skolledare inom en kommuns obligatoriska skola nu försvinna, och

bättre allmänna förutsättningar för skolledning och skolplanering skapas.

Enligt utredningens förslag skall därför ingenting i och för sig hindra, att

kommun, inom vilken endast obligatorisk skola finns eller kommer att

finnas, anställer två eller flera skolledare. En av dessa, vilka om möjligt

bör komplettera varandra med hänsyn till utbildning och erfarenheter, blir

i sådant fall förste rektor.

När det gällt frågan om behörighet till skolledartjänster har ut­

redningen övervägt, om några särskilda behörighetskrav bör uppställas för

innehavare av

skoldirektör stjänst.

På grund av de andra skolchef stjäns­

ternas konstruktion blir lärarutbildning automatiskt ett grundläggande

kompetenskrav i övriga fall. Ehuru utredningen beträffande samtliga skol­

ledartjänster framhåller, att lämpligheten för uppgiften bör tillmätas största

hänsyn vid urvalet, och i fråga om skoldirektörstjänsterna är medvetna om

dessas starka administrativa betoning, anser utredningen likväl icke, att

man beträffande någon skolledarkategori skall frångå kravet på lärarut­

bildning och lärarerfarenhet som grundläggande förutsättning för utövande

av fackligt skolledarskap.

Rörande skolledarnas tjänsteåligganden framhåller utredning­

en, att dessa, när det gäller skolchefernas grundläggande arbetsuppgifter,

i princip blir desamma, oavsett av vilken typ skolchefsbefattningen är. Ut­

redningen anför vidare.

Det faller emellertid av sig självt, att den organisatoriska och administra­

tiva delen av skolchefens arbetsfält blir mera accentuerad för

skoldirektö­

rens

del. Han får merendels under sig ett flertal ledare för olika skolenheter

och kan agna huvuddelen av sitt arbete åt samordnings-, planerings- och

organisationsuppgifterna. En god allmänpedagogisk kunskap och överblick

är emellertid en förutsättning för ett effektivt och ändamålsenligt full­

görande av dessa uppgifter, varför den pedagogiska utbildningen måste till­

erkännas en mycket stor betydelse i sammanhanget.

Skillnaden mellan skoldirektörens och

förste rektors

skolchefsuppgifter

blir i första hand av kvantitativ art. För den senare tillkommer emellertid

skolledarskapet för en viss skolenhet och undervisningsskyldigheten vid

denna. Den arbetsbelastning, som med dessa olika åligganden kunde komma

att åvila en förste rektor, skulle — särskilt om han vore rektor vid ett

större läroverk — i vissa fall kunna bli åtskilligt krävande. Då det är

viktigt, att möjligheterna för de olika rektorerna att åtaga sig försterek-

torat är något så när lika, är det nödvändigt att undvika, att skolchef st jäns-

91

ternas innehåll fixeras alltför noggrant. Med hänsyn till de synnerligen

varierande förhållanden, som möter i olika fall, bör i stället arbetsfördel­

ningen mellan skolledarna kunna skifta, I synnerhet inom kommuner med

förste rektor kan det vara angeläget, att skolstyrelsen tillser, att en rimlig

arbetsfördelning mellan de olika skolledarna kommer till stånd genom

att vissa uppgifter, som tillhör den fackliga ledningen av kommunens hela

skolväsen, delegeras från skolchefen till annan skolledare eller befattnings­

havare. Det synes således vara möjligt, att vissa grupper av arbetsuppgif­

ter, exempelvis de ofta arbetskrävande frågorna rörande underhåll av skol­

byggnader och inventarier, överlåtes på en viss, härför lämpad skolledare

eller annan befattningshavare. Tyngdpunkten i förste rektors verksamhet

torde således i regel böra läggas på samordnings- och planeringsuppgifterna.

Beträffande

rektors

tjänsteåligganden framhåller utredningen, att de i

det stora hela kommer att överensstämma med dem som nu åligger distrikts-

överlärarna men med en skillnad såtillvida som han liksom skolstyrelsen

skall beakta kommunens behov på skolväsendets hela område.

Någon undervisningsskyldighet skall icke åligga

skoldirek­

tör.

Utredningen har dock, främst med hänsyn till nyttan för varje skol­

chef av kontakt med skolans inre, dagliga arbete, övervägt om icke även

dessa skolchefer borde ha någon undervisningsskyldighet. Den lägsta — och

praktiskt taget också högsta —- undervisningsskyldighet, som utredningen

vid sina överväganden funnit tänkbar för en skoldirektör, är 5 veckotimmar,

eller för år 195 timmar. Med hänsyn till övriga arbetsuppgifters omfatt­

ning har utredningen bedömt det såsom utan tvekan lämpligare och för

kommunens skolväsen förmånligare att dessa timmar kan användas för

besök i olika avdelningar än att de disponeras för undervisning i en enda

klass.

Förste rektor

kommer redan som rektor för sin skolenhet att ha viss

nedsättning av undervisningsskyldigheten. Det merarbete befattningen som

förste rektor medför, torde emellertid i regel bli ganska omfattande, varför

utredningen anser ytterligare nedsättning vara väl motiverad. Att finna en­

hetliga normer härför är dock synnerligen svårt. Om rektor vid det obliga­

toriska skolväsendet blir förste rektor, har han i de större kommunerna

redan lägsta möjliga undervisningsskyldighet, 5 eller enligt utredningens

förslag 4 veckotimmar. Att gå under denna gräns är enligt utredningens me­

ning olämpligt, om rektor överhuvudtaget skall ha någon undervisning. I

mindre kommuner kommer en marginal att finnas, som gör en sänkning

möjlig. Rektor vid övriga skolformer har i regel flera undervisningstimmar

och om en sådan blir förste rektor, föreligger inte något hinder mot ytter­

ligare sänkt undervisningsskyldighet.

Som grund för sitt förslag om undervisningsskyldighet för

rektor, som är

skolchef,

och för

rektor vid skolenhet

anför utredningen betydelsen av att

denna skyldighet kan anpassas med hänsyn till de ökade krav på skolled­

ningen, som försöksskolans (enhetsskolans) högstadium ställer.

92

Sådan hänsyn^ kan tagas, genom att den ifrågavarande skyldigheten be­

stämmes i förhållande till vissa poängtal enligt det tidigare redovisade

systemet i stället för till antalet avdelningar. Det måste emellertid också

beaktas, att de ifrågavarande rektorstjänsterna skall kunna beklädas med

innehavare, vilka — enligt rådande förhållanden — såsom lärare har olika

undervisningsskyldighet. För folkskollärare är denna 30 timmar per vecka,

medan lärare i läroämnen på högstadiet har en medel tjänstgöring av högst

26,5 och lägst 21,5 undervisningstimmar i veckan. Om man utgår från att

en ämneslärare genomsnittligen har en undervisningsskyldighet av 25 tim­

mar, det av skolöverstyrelsen använda medeltalet, skulle en folkskollärar­

en1116 kunna sägas motsvara 25/30 eller 5/6 av en adjunktstimme. Utgår

man från skolledaruppgiften som en given storhet, skulle vidare en ämnes­

lärare såsom skolledare böra äga åtnjuta 1/6 större nedsättning av under-

vismngsskyldigheten än en klasslärare för att uppnå paritet 'med denne.

Biträdande skolledare. Utredningen framhåller, att biträdande

skolledare är av stor betydelse för att ge skolledarorganisationen nödig

balans och smidighet. De är nödvändiga för att man på ett enkelt sätt skall

kunna fylla ut luckor i organisationen och ge skolledarna erforderligt stöd

i arbetet. Beträffande det nuvarande behovet av studieledare framhåller

utredningen, att detta torde vara klart ådagalagt genom utredningens för­

slag den 3 november 1954 och statsmakternas ställningstaganden till dessa

(prop. 1955: 120; SU 1955:122; Rskr 1955: 285; Kbr den 30 juni 1955).

Enligt utredningens uppfattning torde omständigheterna göra det ofrån­

komligt, att den skolledarsituation, som motiverat ifrågavarande anordning,

kommer att bestå i åtskilliga fall även efter det att enhetsskolan definitivt

genomförts. Utredningens förslag om den fackliga skolledningens allmänna

organisation och uppbyggnad har också som förutsättning bland annat, att

den smidiga anordning, som studieledarinstitutionen är avsedd att vara,

skall bestå i ett genomfört enhetsskolsystem. Endast under den förutsätt­

ningen och därest biträdeshjälp ställes till skolledningens förfogande, anser

utredningen det vara möjligt att med utsikt till framgångsrikt resultat leda

skolväsendet med ett så relativt begränsat antal fackliga skolledare, som

utredningen föreslagit. Utredningen framhåller därför, att om det efterhand

skulle visa sig, att kommunerna icke på egna initiativ tillgodoser skolans

behov av biträdande skolledare av detta slag, bör det åläggas kommun

att i vissa fall anställa studieledare.

I fråga om studieledarna framhåller utredningen slutligen, att dylika

befattningshavare kan vara användbara i andra sammanhang, än som här

närmast avsetts. I den mån det i framtiden visar sig ändamålsenligt att på

vissa platser kombinera gymnasium med andra skolformer (enhetsskolas

högstadium, praktisk realskola, flickskola) synes studierektorsinstitutionen

lämpligen kunna användas för att underlätta skolledarens arbetsbörda i

pedagogiskt avseende. Utredningen ifrågasätter också, om inte mindre yr­

kesskolor direkt borde underställas skolchefen, som för ledningen av dessa

borde ha en biträdande skolledare, en studierektor, till sin hjälp.

93

Tillsynslärare. Utredningen sammanfattar i korthet tillsynslära-

rens arbetsuppgifter i följande punkter:

att ha tillsyn över skolanläggningen och dess inventarier,

att ha tillsyn över ordningen vid skolan,

att vårda skolans undervisningsmateriel,

att delge skolans personal av skolledningen utfärdade meddelanden och be­

stämmelser,

att kontrollera och sammanställa uppgifter rörande skolan samt insända

dem till överläraren,

att ordna för hela skolan gemensamma arrangemang, t. ex. föräldramöten,

studieutflykter, skolbad, skolavslutningar m. m.,

att vara närmaste förman för skolans ekonomipersonal.

Det är enligt utredningens mening nödvändigt att även vid små skolor

den samordning av de olika företeelserna i skolans dagliga liv kommer

till stånd, som endast kan ske, om de angivna uppgifterna lägges i händerna

på en bestämd person, vilken skall ansvara för att förbindelserna mellan

skolans ledning och den enskilda skolan fungerar tillfredsställande, för att

skolans materielsamlingar väl vårdas och är i ordning, samt för skolan­

läggningen i dess helhet och för dess vaktmästar-, städerske- och skolmål-

tidsper sonal.

Skolväsendets snabba utveckling under senare år har medfört, att beho­

vet av tillsynslärare blivit mera markant än tidigare. Även mindre skolor

har numera betydande materielsamlingar, till vars anskaffande staten sedan

1947 lämnar bidrag. Dessa samlingar representerar inte ringa värden, och

det är av vikt, att de väl vårdas. Också utvecklingen på det skolsociala om­

rådet, skolhälsovården och skolmåltidsverksamheten, har gjort det mera

nödvändigt än förr att även mindre skolor stå under viss direkt tillsyn.

De till folkskoleväsendet hörande skolanläggningarnas antal och storlek

framgår av följande sammanställning.

Antal skolanläggningar med

1

läraravdelning

3 060

»

»

»

2

läraravdelningar 2 500

»

»

»

3

»

1 400

»

»

»

4

»

450

»

»

»

5

»

240

»

»

»

6— 10

»

610

»

»

»

11— 15

»

220

»

»

»

16— 20

»

90

»

»

»

21— 30

»

90

»

»

»

31— 50

»

65

»

»

»

51—100

»

25

Summa 8 750

Skolledarnas tjänstebeteckningar. I ett särskilt avsnitt

om tjänstebeteckningarna framhåller utredningen, att det icke är oväsent­

ligt att få riktiga och användbara tjänstebeteckningar för skolledarna och

motiverar särskilt de beteckningar som valts: skoldirektör, förste rektor,

rektor, studierektor.

94

Vad skolcheferna i de största kommunerna beträffar anser utredningen

att titeln inspektör inte bör användas om de kommunala skolledarna utan

förbehållas de statliga skolinspektörerna för undvikande av förväxling. Ti­

teln skoldirektör anger dessutom bättre än inspektör den kommunale skol­

chefens ställning i skolorganisationen. Denna titel användes redan för den

högste facklige skolledaren i Stockholm. Utredningen nämner också att

ledaren av skolväsendet i större kommuner i Danmark kallas, »skole-

direktör».

Såsom tänkbara benämningar, vilka skulle göra inspektörstiteln överflö­

dig också i det fåtal kommuner, där flera skolledare kommer att finnas på

chefsplanet, anför utredningen skolöverdirektör, yrkesskoldirektör, skol­

direktör och biträdande skoldirektör. Den senare "då i dagligt tal kallad

skoldirektör.

Då utredningen icke funnit anledning frångå den hävdvunna titeln rek­

tor för ledare av viss skolenhet har den funnit titeln förste rektor vara en

god lösning av titelfrågan, i de fall skolchefen samtidigt skall vara ledare

av en skolenhet.

Beträffande rektorstiteln erinrar utredningen om att den i sitt förslag

den 3 november 1954 till vissa åtgärder rörande den pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten föreslog, att titeln distriktsöverlärare och överlärare

generellt skulle avskaffas och ersättas med rektor. Som motivering härför

anfördes då.

»En ändrad titulatur för skolledarna endast i dessa (försöksdistrikten)

skulle nämligen kunna uppfattas såsom om det vore avsikten att ge skol-

ledartjänsterna i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt skilda valörer. Men

åtgärdens syfte är tvärtom att genom att nu införa en benämning, som har

gammal hävd och användes inom praktiskt taget alla andra skolformer än

folkskolan, markera att det inte föreligger någon principiell skillnad i skol-

ledaruppgifterna mellan folkskola, försöksskola (enhetsskola) och andra

skolor.»

Då det nu gäller att taga slutlig ställning också på denna punkt, finner

utredningen sig böra fasthålla vid sin tidigare ståndpunkt och föreslår, att

skolchefen i kommun, där endast en skolledare finns vid de skolor, som

enligt 5 § utredningens förslag till skolstyrelselag skall lyda under skolsty­

relsen, skall kallas

rektor.

Utredningen kan icke annat än finna det rimligt,

att den anledningen till missförstånd rörande de olika skolformerna undan-

röjes, som kan ligga däri, att skolledaren vid den obligatoriska skolan, folk­

skolan, försöksskola (enhetsskola), har en särskild benämning, medan skol­

ledaren vid de s. k. högre skolorna och praktiskt taget varje annan skolform

dessutom (t. ex. yrkesskola med kvällsundervisning) kallas rektor. Att an­

talet innehavare av rektorstiteln i landet ökar med ett 1 000-tal synes utred­

ningen inte ha någon som helst betydelse, enär dessa befattningshavare

ostridigt är rektorer i den mening detta ord enligt vedertaget språkbruk

här i landet har.

Också skolledare vid enhet av det obligatoriska skolväsendet — numera

»annan överlärare» — skall enligt utredningens förslag kallas rektor, då

hans ställning och uppgifter såsom ledare för kanske ett 50-tal lärare och

1 000-talet elever gör det lika befogat att rektorstiteln kommer till använd­

ning i dessa fall som beträffande ledaren av en liten realskola eller yrkes­

skola. Att ge den obligatoriska skolans ledare särbenämningar anser utred­

ningen bestämt böra undvikas.

95

Den av riksdagen beslutade provisoriska benämningen

studieledare

är

enligt utredningens mening dels icke användbar som tjänstetitel, vilket

studierektor är, dels är den för innehallslös och obestämd. Studierektor är

ett adekvat uttryck för vad det här är fråga om, nämligen om en befatt­

ningshavare, som inom ett centralt område av skolans verksamhet, enligt

den av utredningen för honom avsedda ställningen, skall fullgöra funktio­

ner, som eljest skolat åligga skolledaren-rektorn. Det är då enligt utred­

ningens mening icke oviktigt, att studieledaren får en titel, som i någon

mån markerar hans förhållande till elever, målsmän och kolleger.

Kameral hjälp åt skolledarna. Frågan om biträdeshjälp av

olika slag till skolledarna vid det obligatoriska skolväsendet är för när­

varande en rent kommunal angelägenhet och förhållandena i detta av­

seende är mycket skiftande i kommunerna. Utredningen redovisar på grund­

val av tillgängligt material, hur förhållandena gestaltar sig.

Av den arbetstidsundersökning, som gjordes av 1950 års lärarutredning,

framgår hur de dåvarande distriktsöverlärarnas arbetstid fördelades på

olika arbetsuppgifter. Skolstyrelseutredningen redovisar denna fördelning i

tabellform. Det framgår, att expeditionsarbetet tog den väsentligaste delen

av överlärarnas arbetstid, medan det blev skäligen liten tid över för ut­

övande av pedagogisk ledning. Lärarutredningen, som påvisade att hela

antalet arbetstimmar för den pedagogiska ledningen i medeltal utgjorde

4 å 5 timmar per år, ansåg att det var ett statligt intresse, att icke distrikts-

överlärarna, för vars avlönande betydande statsbidrag utgår, i sådan ut­

sträckning belastades med enklare kontorsgöromål att viktigare och kvalifi­

cerade arbetsuppgifter ej medhinnes. Det vore enligt lärarutredningens

mening icke orimligt om staten som villkor för statsbidrag till överlärare

ställde anspråk på att erforderligt kommunalt anslag beviljades för skriv­

biträde på folkskolexpeditionen. Lösningen av denna fråga borde dock an­

stå tills skolstyrelseutredningens förslag förelåge.

Skolstyrelseutredningen redogör också för en undersökning, som Sveriges

överlärarförbund gjorde hösten 1954 rörande de kommunala anslagen till

skrivhjälp på folkskolexpeditionerna. Av denna utredning framgår, att av

de 803 uppgiftslämnande distrikten (82,6 procent av samtliga) hade 468

(58,3 procent) inga som helst anslag till skrivhjälp på folkskolexpeditioner­

na. I 18 distrikt (2,2 procent) kunde annan kommunal expeditions personal

få anlitas, och i 317 fall (39,5 procent) erhölls bidrag av mycket varierande

storlek till skrivhjälp och avlöning av personal på folkskolans expedition.

Enligt utredningens mening är det mycket anmärkningsvärt, att antalet

distrikt, där biträdeshjälp saknas, är så stort. I kommuner med upp till 19

läraravdelningar var icke mindre än 84,6 procent utan, i gruppen 20—29

avdelningar 57,9 procent, i gruppen 30—39 avdelningar 31,2 procent och

i gruppen 40—49 avdelningar 6,4 procent.

Efter att ha erinrat om de anslag som numera utgår till skrivhjälp vid

de statliga läroverken anför utredningen.

Utredningen anser, att biträdeshjälp på skolexpeditionerna för närva­

rande icke ställes till förfogande i tillfredsställande utsträckning. I alltför

stor omfattning utnyttjas skolledare för dylikt arbete. Det är otvivelaktigt

OG

slöseri med statens och kommunens medel, när förhållandevis dyr arbets­

kraft måste användas för att utföra rena rutingöromål på skolexpeditionen,

såsom maskinskrivning, förande av elevförteckningar, uthyrning av lokaler,

siffergranskning av räkningar o. s. v., vilka bör utföras av billigare och för

ändamålet utbildad arbetskraft, så att skolledaren till gagn för skolan kan

frigöras för viktigare uppgifter. Blir så inte fallet förfelas lätt en del av

syftet med en bättre utbyggd slcolledarorganisation. Utredningen vill sär­

skilt betona, att mera tid är nödvändig för den egentliga pedagogiska led­

ningen.

Ehuru det enligt utredningens mening finns starka skäl för sådana be­

stämmelser som 1950 års lärarutredning ifrågasatte, anser utredningen det

dock tillsvidare vara tillfyllest om mellaninstanserna håller sig underrättade

om hur de ifrågavarande förhållandena ordnas och på lämpligt sätt ingri­

per, där rättelse behöver åstadkommas.

2. Remissyttranden

Den fackliga ledningen har i något avseende blivit särskilt behandlad

i mer än 90 yttranden, varav 64 avgivits av kommunala myndigheter.

Beträffande skolledarorganisationen, varom fråga är i förevarande avsnitt,

har i yttrandena framhållits följande.

Grundtankarna i utredningens förslag rörande den fackliga ledningens

organisation, nämligen att en skolstyrelsereform, som syftar till enhetlighet

och samordning, också fordrar att

eu

skolchef får det närmaste ansvaret

under skolstyrelsen samt att en viss utbyggnad av den fackliga ledningen

kräves i anslutning till skolreformens förverkligande, accepteras nästan

undantagslöst i de avgivna yttrandena.

Förslaget i dess helhet avstyrkes endast av

statskontoret

och

stads­

fullmäktige i Ludvika.

Statskontoret anför.

Redan det förhållandet, att nya för skolorna i kommunen gemensamma

lokala styrelseorgan inrättas, talar för att viss försiktighet bör iakttagas,

vad angår förstärkningen i övrigt av den lokala skolledningen. Vidare kan

fastslås, att utredningen icke ens gjort gällande, att den fackliga ledningen,

sådan den för närvarande är utformad, skulle vara otillfredsställande. Ut­

redningen har tvärtom framhållit, att utvecklingen under de senaste åren

gått mot ökad effektivitet. Kommunindelningsreformen medförde sålunda

en minskning av antalet skoldistrikt med 57 procent. Härigenom har di-

striktsöverlärarinstitutionen fått en sådan omfattning, att kommunal skol­

ledare numera finns i 95,7 procent av landets alla skoldistrikt, vilket inne­

bär att närmare 99 procent av alla läraravdelningar stå under tillsyn av

sådan skolledare. De gynnsamma verkningarna av denna utveckling visas

av den nedgång under de senaste åren i antalet ärenden hos folkskolinspek­

törerna, som utredningen vid sina undersökningar kunnat påvisa (bet. s.

202). Beträffande enhetsskolan må erinras om den möjlighet att anlita bi­

trädande skolledare som öppnats genom beslut av 1955 års riksdag. Det

97

torde vidare kunna förutsättas, att upprättandet av särskilda mellaninstan-

ser för skolväsendet — vilket statskontoret, som nedan framgår, icke vill

motsätta sig — kommer att få gynnsamma konsekvenser även för de lokala

tillsynsorganens verksamhet. Att under sådana omständigheter avhända

kommunerna deras nuvarande frihet på området och nödga dem att an­

passa sig efter det i och för sig invecklade system, som utredningen fram­

lagt, finner statskontoret icke böra ifrågakomma, allra helst som systemet

ifråga icke lämnar möjligheter att beakta de skiftande förhållandena i olika

kommuner.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg

och

Södertälje

vänder sig också mot att

den fackliga ledningens organisation skall bli föremål för reglering och för­

ordar större frihet för den enskilda kommunen att ordna denna angelägen­

het. Samma uppfattning har också

Svenska facklärarförbundet

och

Svenska

stadsförbundet.

Det senare anför.

Vad utredningen föreslagit och anfört beträffande

den fackliga skolled­

ningen

innebär enligt förbundsstyrelsens mening i åtskilligt en alltför långt

driven precisering såvitt gäller kommuner, där ett mera omfattande och

specialiserat skolväsen behövs. I den mån sådana kommuner skola ha an­

svar för skolväsendet och dess utveckling, är det inte blott principiellt utan

även ur praktiska synpunkter påkallat, att de få åtminstone någon frihet

att själva bestämma om organisationen i denna del. Motsatsen rimmar

föga med målsättningen, att kommunerna skola göra en aktiv insats bland

annat beträffande skolväsendets organisatoriska utveckling. Varför en så

preciserad och schablonmässig reglering, som utredningen föreslagit, skal]

anses hehövlig, har förbundsstyrelsen också svårt att inse. Särskilt gräns­

dragningen mellan de båda befattningstyper, som utredningen föreslår be­

nämnda skoldirektör respektive förste rektor, synes diskutabel.

Bland tillstyrkande remissmyndigheter märks främst

skolöverstyrelsen,

som i det stora hela ansluter sig till de av utredningen föreslagna lösning­

arna. Överstyrelsen anför inledningsvis.

Då det gäller organisationen av skolväsendets fackliga ledning, delar

överstyrelsen utredningens uppfattning, att kraven på enhetlighet och sam­

ordning gör det nödvändigt, att i varje kommun

en

skolchef får uppgiften

att närmast under skolstyrelsen leda kommunens hela skolväsen och bära

ansvaret för detsamma. Den lokala organisationen i övrigt bör med av­

seende på de olika typerna av skolledare och biträdande skolledare vid

skolenheterna utformas så, att den möjliggör en smidig och effektiv anpass­

ning efter den varierande storlek och struktur, som skolväsendet i olika

kommuner uppvisar. I likhet med utredningen anser överstyrelsen, att ett

omedelbart genomförande av skolstyrelsereformen motiverar, att i samband

därmed även de behövliga ändringarna i den fackliga skolledarorganisatio-

nen vidtages. I

I anslutning härtill framhåller överstyrelsen som eu angelägenhet av

utomordentligt stor vikt att den fackliga ledningens uppgifter och befo­

genheter klart och lämpligt avgränsas såväl i förhållande till skolstyrelsen

som mellan de fackliga ledarna inbördes. Självständighet och rörelsefrihet

7

98

måste enligt överstyrelsens mening känneteckna chefstjänster av det slag

det gäller, om de skall kunna rekryteras med personer, som besitter de

önskade ledaregenskaperna.

Att ett självständigt ansvar bör åvila den pedagogiske skolledaren fram-

hålles också av

stadsfullmäktige i Växjö.

De av utredningen föreslagna olika slagen av ledare för en

kommuns hela skolväsen har i allmänhet accepterats i prin­

cip medan däremot de av utredningen förordade tjänstebeteck-

n i n g a r n a i några fall kritiserats.

Skolöverstyrelsen

har kommit till

den uppfattningen att den enklaste och naturligaste lösningen är, att leda­

ren för en kommuns hela skolväsen benämnes

skolchef

och ledaren för

viss skolenhet i denna sin egenskap på hävdvunnet sätt benämnes

rektor.

Biträdande skoldirektör enligt utredningens terminologi bör enligt över­

styrelsens mening benämnas

skolinspektör.

De av utredningen föreslagna benämningarna på de olika skolledarna

beröres också i yttranden från

Själevad

och

Härnösand

och betecknas där

som mindre lyckliga.

Mot principen att prövningen av förutsättningarna för inrättande av

olika skolledartjänster skall ske med hjälp av ett poängsystem har

icke rests några invändningar. Själva utformningen av systemet har där­

emot icke verkat övertygande på

Svenska stadsförbundet,

som dock inte

alls går närmare in på frågan, och från olika håll har påyrkats en annan

värdesättning av vissa stadier eller klasser.

Sveriges överlärarförbund

an­

ser, att det icke föreligger någon egentlig skillnad i arbetskvantiteten mellan

å ena sidan klasserna i en realskola och på enhetsskolans högstadium och

å andra klasserna 7—9 inom folkskolan, varför även avdelning av det

sistnämnda slaget bör värderas till IV

2

poäng.

Folkskolans lärarförbund

har samma uppfattning.

Rektorernas riksförening

hävdar bestämt att avdelning av högre sko­

lornas och enhetsskolans högstadier bör värderas till mellan 2,25—2,50

poäng.

Svenska yrkesskolföreningen

och

stadsfullmäktige i Skellefteå

anser

att utredningen åsatt yrkeskurserna ett alltför lågt poängvärde.

Kommunalfullmäktige i Huddinge

framhåller, att den föreslagna poäng­

beräkningen missgynnar Huddinge, som genom avsaknaden av högre skol­

form av äldre typ skulle komma att intaga en unik ställning i förhållande

till andra kommuner av samma och även av lägre storleksordning. Med

hänsyn härtill anser fullmäktige det vara angeläget att vid bedömandet

av behovet av skoldirektör hänsyn också tages till en prognos för kom­

munens framtida skolväsen och till nödvändigheten av att i tid vidtaga

erforderliga planeringsåtgärder.

Kommunalfullmäktige i Tärna

ser frågan

närmast ur en fjällkommuns synvinkel och räknar med högre poäng för

vissa faktorer, som gör sig särskilt påminta i de vidsträckta glesbebyggda

99

kommunerna. I yttrande från

Holmsund

påpekas, att ingen hänsyn tagits

till det omfattande arbete som skolskjutsarna åstadkommer.

Skolöverstyrelsen,

som ifrågasätter en något större nyansering av poäng­

värden och beträffande yrkesgrenarna i 9 y förordar en närmare precise­

ring av dessa värden, har funnit den av utredningen föreslagna poängsum­

man, vilken skulle leda till ett obligatoriskt inrättande av

skoldirektörstjänst, vara för låg. Härom sägs.

Överstyrelsen, som icke är helt övertygad om att alla orter, vilkas skol­

väsen uppnår sistnämnda poängtal, måste anses vara i behov av skol­

direktörstjänst, anser, att poängtalet bör sättas högre, och föreslår, att

skyldighet att inrätta sådan tjänst skall föreligga först i kommuner av

sådan storleksordning att poängtalet enligt utredningens beräkningsnor-

mer uppgår till 175 i stället för 150. Mot utredningens förslag beträffande

Stockholm, Göteborg och övriga kommuner med en poängsumma av 500

poäng eller mera har överstyrelsen ingen erinran.

Stadsfullmäktige i Falun

anser det vara olämpligt att skoldirektörs-

tjänster inrättas på andra platser än i de allra största städerna. Åtskilliga

av skoldirektörens tilltänkta uppgifter kan, menar fullmäktige, överföras

på lokalstyrelsens ordförande samt kamerala tjänstemän.

Stadsfullmäktige

i Kalmar

ifrågasätter om det inte skulle räcka med en förste rektor i kom­

mun, vars befolkning uppgår till cirka 40 000 invånare.

Utredningens tanke att kommunal folkskolinspektörstjänst, som inrät­

tats och tillsatts före den 1 juli 1955, skall omändras till skoldirektörstjänst

och kunna tillsättas utan ledigförklarande har mötts med

bestämda invändningar från bland annat

skolöverstyrelsen, länsstyrelserna

i Malmöhus och Älvsborgs län, Rektorernas riksförening, Läroverkslärar-

nas riksförbund, Skolstyrelseförbundens rikskommitté

samt

stadsfullmäk­

tige i Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Borås

och

Härnösand.

Distriktsöverlärarens ställning i det tjugotal kommuner utan kommunal

folkskolinspektör, där skoldirektörstjänst skulle nyinrättas, tages upp i ett

par yttranden.

Folkskolinspektören i Skaraborgs läns västra inspektions­

område

föreslår, att distriktsöverlärare automatiskt skall bli skoldirektör

i sådan kommun.

Sveriges överlärarförbund

anför.

Överlärarförbundet anser, att starka skäl talar för att distriktsöverlärar-

na i denna grupp automatiskt förordnas till skoldirektörer. Redan nu om­

fattar den del av skolväsendet i här ifrågavarande kommuner, som sorte­

rar under distriktsöverläraren, 75 procent av det hela. De förhållandevis

stora kommuner det här gäller — 20 000—33 000 invånare — har förmått

dra till sig mycket välmeriterade innehavare av distriktsöverlärartjäns-

terna. Ungefär hälften av dessa kommuner har sedan gammalt haft folk-

skolinspektörstjänster inriittade, men övergått till distriktsöverlärartjänster,

sedan dessa blivit statsbidragsberättigade. I flera fall har folkskolinspek-

törstiteln bibehållits.

100

Den fackliga ledningen av skolenheterna har icke

föranlett några principiella erinringar vid remissbehandlingen. Skolöver­

styrelsen föreslår emellertid att befattningar för biträdande rektorer —

en skolledartyp som icke finns i utredningens förslag — skall kunna in­

rättas i vissa fall. På sådan rektor skulle vissa arbetsuppgifter, främst av

pedagogisk art, kunna överflyttas i sådana fall då rektor vid en stor skol­

enhet, exempelvis ett högre allmänt läroverk, bleve skolchef. I anslutning

till utredningens uttalande (s. 137 f.) angående en möjlig fördelning av

skolchefsuppgifterna mellan en förste rektor och övriga skolledare för över­

styrelsen fram sitt eget förslag om biträdande rektor som ett alternativ.

En sådan anordning, varigenom skolchefsärenden skulle överflyttas från

den rektor, som utsetts till skolchef, till annan rektor, som därigenom

skulle nödgas utbyta rektors- eller lärararbete mot skolchefsarbete, verkar

föga rationell. Den skulle därtill innebära, att rektor vid ett stort högre

allmänt läroverk knappast skulle kunna söka och inneha skolchef stjänst,

om icke den största delen av skolchefsuppgifterna finge överlåtas till de

rektorer, som ej sökt eller erhållit skolchefstjänsten.

Beträffande de arbetsuppgifter, som skulle överflyttas på en biträdande

rektor, anför överstyrelsen.

Vilka dessa arbetsuppgifter lämpligen skall vara, bör icke generellt

fixeras utan bestämmas i varje särskilt fall med hänsyn till rektors önske­

mål, förhållandena vid läroanstalten, biträdande rektors lämplighet för

olika arbetsuppgifter m. m. Överstyrelsen har tidigare i annat samman­

hang väckt förslag i denna riktning, nämligen i en underdånig skrivelse

den 5 juni 1950 med utredning av frågan om delning av ur pedagogiska och

andra synpunkter alltför stora läroverk, till vilken utredning överstyrelsen

hänvisar. Liknande anordning kan tänkas motiverad även i andra mot­

svarande fall.

Även Sveriges överlärarjörbund berör frågan om ett överflyttande av

förste rektors arbetsuppgifter på annan skolledare och tar i anslutning där­

till upp frågan om distriktsöverlärarens ställning i sådana fall, då annan

än denne blir förste rektor.

Överlärarförbundet anser det oundgängligen nödvändigt, att skolledar-

organisationen på denna punkt erhåller en betydligt fastare konstruktion

än den skolstyrelseutredningen föreslagit. I de kommuner det här gäller

har man nu i allmänhet ett väl utbyggt folkskolväsen under en distrikts-

överlärares ledning. Att slopa denna enhetliga ledning för skolformen —

så som utredningen föreslår på sid. 135 — är helt visst icke välbetänkt.

Det är heller knappast i linje med skolstyrelseutredningens förslag i övrigt

rörande skolledningen, som ganska markerat bygger vidare på den nuva­

rande organisationen. Det bör också observeras, att det här gäller en stab

av i regel välmeriterade och erfarna skolledare, som genom förslaget i viss

mån skulle kunna skjutas åt sidan.

Förbundet vill bestämt hävda, att distriktsöverlärarna i de distrikt, där

enligt förslaget förste rektor skall tillsättas skall — därest de ej förordnas

101

på denna befattning — givas en tjänsteställning, som i stort sett blir lik­

artad med den de nu innehar. De bör alltså fortfarande vara ansvariga

skolledare för

hela

den obligatoriska skolan inom kommunen.

Dessa rektorer bör enligt överlärarförbundets mening handha arbets­

uppgifter, som utredningen tänker sig delegerade från förste rektor för att

lätta dennes arbetsbörda, enär det torde bli fråga om sådana uppgifter

som distriktsöverläraren hittills skött.

Folkskolans lärarförbund

anser, att en sänkning av de av utredningen

föreslagna poängtalen och därjämte en minskning av intervallerna för in­

rättande av skolledartjänster vid det obligatoriska skolväsendet erfordras,

för att de större skoldistrikten skall kunna få en effektivt arbetande skol-

ledarorganisation.

Beträffande behörighetskraven för

skolchef

och »

biträdande

skolchef

» framhåller

skolöverstyrelsen

som oeftergivliga kraven på god

allmänpedagogisk kunskap och överblick. Utöver de av utredningen nämn­

da lärarkategorierna föreslår överstyrelsen som behörig till skolchefstjänst

även den som är eller varit ordinarie lärare i övningsämnen, heltidsanställd

lärare i yrkesämnen eller heltidsanställd yrkesskolrektor. I övrigt ansluter

överstyrelsen sig till utredningens uppfattning att skolchefen skall vara

lärarutbildad och ha lärarerfarenhet. Samma mening har

folkskolinspek­

tören i Göteborgs och Bohus läns södra inspektionsområde.

Han anför

bland annat.

Skolstyrelsen, som skall ha beslutanderätten över skolväsendet, är i

princip sammansatt av lekmän. Dessas huvudinsatser torde därför ofta

mera röra praktiska och ekonomiska frågor än undervisningsfrågor. Skulle

då, såsom på något håll förutsatts som möjligt, även den ledande tjänste­

mannen ha sitt huvudsakliga erfarenhets- och intressefält inom samma om­

råden, skulle det kunna inträffa att undervisningssynpunkterna företräddes

först på en tredje nivå. Då på skolväsendets område undervisningsfrågorna

rimligen får tillgodoses i första hand, förefaller en sådan anordning ej lämp­

lig vare sig ur skolans eller samhällets synpunkt. Det är angeläget, att lek­

männens praktisk-ekonomiska sakkunskap balanseras av en facklig tjänste­

mans sakkunskap på högsta nivå, om ej utvecklingen på skolans område

skall snedvridas. Jag vill därför tillstyrka de av skolstyrelseutredningen

föreslagna behörighetsvillkoren.

Kravet på att skolchefen skall vara lärarutbildad understrykes av

Stä­

dernas folkskolinspektörsförbund, folkskolans lärarförbund

och

Läroverlcs-

lärarnas riksförbund.

Stadsfullmäktige i Sundbyberg

har icke funnit några invändningar att

göra mot förslagen om skolledarens kompetens.

Svenska stadsförbundet

däremot kan ej känna sig övertygat om att skoldirektörstjänsten i en stor­

stad endast skall få innehavas av en person med lärarutbildning och lärar­

erfarenhet. Av de sju kommunala myndigheter som yttrat sig om skolledar-

102

kompetensen vänder sig

stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Härnö­

sand och Uddevalla

mot att lärarutbildning och lärarerfarenhet skall vara

kompetenskrav för skoldirektörstjänsterna.

Beträffande av utredningen föreslagen behörighet att anställas som

rektor vid enhet av den obligatoriska skolan föreslår

skolöverstyrelsen

en utvidgning så, att dylik behörighet även skall till­

komma den som är eller varit anställd som ordinarie övningslärare vid

ifrågavarande skolform.

Förslagen om skolledarnas tjänsteåligganden och om n o r-

malinstruktioner för dessa har endast uppmärksammats i fyra

yttranden.

Skolöverstyrelsen

har ingen erinran mot vad som föreslagits,

medan

Sveriges överlärarförbund

anser det vara behövligt att genom skilda

normalinstruktioner klargöra den enligt förbundets mening betydande skill­

nad i ställning, som kommer att föreligga mellan förste rektor och skol­

direktör. Överlärarförbundet menar att förste rektors undervisningsskyl-

dighet gör det nödvändigt att i väsentlig grad decentralisera vissa upp­

gifter medan en stark koncentration av uppgifterna å andra sidan är möj­

lig när det gäller skoldirektörstjänsterna.

Läroverkslärarnas riksförbund

menar att det icke bör komma i fråga att

under pågående förordnandeperiod fråntaga rektor arbetsuppgifter, som

han nu har eller pålägga honom nya, »däri inberäknat att subordineras

under en kommunal skolstyrelse».

Stadsfullmäktige i Falun

diskuterar förste rektors uppgifter och anser

att dessa bör inskränkas till att kalla till och leda rådplägningar i fråga

om det lokala skolväsendets utveckling samt att vara föredragande i vissa

gemensamma ärenden. Rådplägningar och planeringar kan lämpligen ske i

ett rektorskonvent, där förste rektorn är ordförande.

Undervisningsskyldigheten för skolledarna har berörts i

några fall.

Skolöverstyrelsen

förordar att den i princip bör regleras på av

utredningen föreslaget sätt.

Folkskolinspektören i Östergötlands läns östra

inspektionsområde

reagerar mot att rektor, som har sin undervisning för­

lagd till låg- och mellanstadierna, skall ha högre undervisningsskyldighet

än rektor, som i motsvarande fall undervisar på högstadiet. »Det är icke

arbetets art utan

kvantitet,

som måste vara avgörande. Är de administ­

rativa göromålen lika bör nedsättningen i undervisningsskyldighet också

regleras lika.»

Folkskolans lärarförbund

har icke heller funnit, att någon

bärande motivering anförts för den av utredningen föreslagna differentie­

rade undervisningsskyldigheten.

Sveriges överlärarförbund

anför.

Undervisningsskyldigheten för de blivande rektorerna vid den obliga­

toriska skolan föreslås av utredningen med en enda obetydlig ändring bli

lika med den för distriktsöverlärarna nu gällande, därest dessa rektorer

103

undervisar i folkskola eller på enhetsskolans lag- och mellanstadier. Över­

lärarna har dock den bestämda uppfattningen, att den nuvarande under-

visningsskyldigheten är för hög och att den ej lämnar dem tillräcklig tid

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra övriga med tjänsten förenade ar­

betsuppgifter. Denna sin uppfattning har förbundet vid upprepade till­

fällen och i olika sammanhang givit uttryck åt, och 1950 års lärarutred-

ning föreslog ju också i sitt betänkande en lägre undervisningsskyldighet

för överlärarna än den som statsmakterna sedan i samband med 1954 års

lönereglering fastställde. Förbundet anser det vara alldeles nödvändigt att

en generell sänkning av undervisningsskyldigheten genomföres.

Av de biträdande skolledarna beröres studieledarna i några ytt­

randen.

Skolöverstyrelsen

anser liksom utredningen, att studieledarinsti-

tutionen är en nödvändig förutsättning för att den planerade skolledar-

organisationen skall fungera. Utredningens förslag tillstyrkes utom i vad

gäller benämningen, där överstyrelsen föredrager studieledare framför ut­

redningens studierektor. Överstyrelsen anser också att yrkesskolans ledare

alltjämt bör ha rektors titel och ställning, vare sig han är heltids- eller del­

tidsanställd. Benämningen studierektor finner också

kommunalfullmäktige

i Råda

vara olämplig och förordar »förste lärare» eller »överlärare».

Medan

stadsfullmäktige i Sundbyberg

anser det vara synnerligen önsk­

värt att förslaget om studierektorer kan förverkligas har

stadsfullmäktige

i Göteborg

den uppfattningen att den av utredningen föreslagna anord­

ningen med studierektorer innebär en stor fara för att enhetsskolan skall

brytas sönder. De av utredningen angivna uppgifterna för studierektor

understryker enligt fullmäktiges mening denna fara. Det sägs härom.

I den föreslagna organisationen ligger sålunda en latent fara för enhets­

skolans sönderbrytande i olika skolor, där lärarekompetensen får karakte­

risera dessa, och att rektor respektive studierektor i realiteten blir chefer

för var sin sektion. Skall enhetsskolan bli vad den är avsedd, att bli, maste

den organiseras enhetligt, och rektor skall ha den pedagogiska ledningen

för samtliga stadier. Till hjälp i arbetet bör sedan huvudlärarekonsulenter

fungera på sätt, som prövats i t. ex. Stockholm. Om möjligheter gives att

ordna den pedagogiska ledningen i ett försöksområde pa nämnda sätt, far

dock skoldistriktet i statsbidragshänseende ej komma i ett sämre läge än

om studierektorer införes.

Sveriges överlärarförbund

och

folkskolans lärarförbund

hävdar, att stu­

dieledarens ställning som biträde åt skolchefen bör komma till klart uttryck

i de bestämmelser, som kommer att gälla för studieledare. Den hösten 1955

fastställda provisoriska normalinstruktionen för studieledare vid i folk­

skolan inbyggd realskollinje vore icke tillfredsställande i detta avseende.

Lärarförbunden förordar också timnedsättning efter i huvudsak samma

grunder för samtliga studieledare och klara bestämmelser om besvär över

tillsättning av studieledare.

Enligt

Läroverksläramas riksförbunds

uppfattning har i försöksskole-

bestämmelserna och instruktionen för studieledare den senaies ställning sa

104

kringskurits att lian icke får tillräckligt pedagogiskt inflytande på det sta­

dium han tillsatts för.

I fråga om tillsynslärare har särskilda uttalanden gjorts av ett

tjugotal remissinstanser, därav 16 kommuner.

Till förslaget att tillsynslärare

skall

finnas vid den obligatoriska skolan

ansluter sig

skolöverstyrelsen, Sveriges överlärarförbund

och

folkskolans

lärarförbund

samt 12 av de kommuner, som yttrat sig. Nämnda förbund

ger sin anslutning också till förslaget att tillsynslärare skall finnas vid skola

med två eller flera avdelningar, medan överstyrelsen förordar att det före­

slagna minimitalet höjes till tre.

Kommunalfullmäktige i Sura

anser också,

att tillsynslärare endast i undantagsfall behövs vid skolor med två lärar-

avdelnmgar, och

kommunalfullmäktige i Svalöv

menar, att särskild till­

synslärare ej borde behövas vid skolor med mindre än 5 å 6 läraravdel-

ningar.

Med hänsyn bland annat till att skolledaren ofta måste vara borta från

den skola, där han har sin tjänstgöring förlagd, föreslår överlärarförbundet,

att tillsynslärare skall finnas vid

varje

skola med minst två läraravdel-

ningar.

Kommunalfullmäktige i Borensberg, Östra Vikbolandet, Hallsberg

och Dalstorp

menar också att tillsynslärare bör finnas vid skolledarens sko­

la även om antalet läraravdelningar är lägre än 10 som utredningen före­

slagit.

Kommunalfullmäktige i Broby

anser å andra sidan, att tillsyns­

lärare ej bör placeras vid rektors skola förrän antalet läraravdelningar

överstiger 15.

Svenska landskommunernas förbund

slutligen anför i denna fråga.

...

aiI1I?at. i de förhandlingar om ersättning till tillsynslärare, i vilka

förbundet biträtt skoldistrikten, har framkommit att man på kommunalt

skolhåll — icke endast bland skolstyrelserna utan även bland distriktsöver-

lärarna är långt ifrån övertygad om det sakliga behovet av särskilda

tillsynslärare i de många mindre skolorna. Det är därför för tidigt att ge

tillsynslärarinstitutionen en utförlig författningsmässig reglering. Eftersom

allmänna statsbidragsutredningen inom kort uppges komma att framlägga

förslag till förenkling av statsbidragsbestämmelserna för folkskolans lärare,

finnes icke heller anledning att nu föregripa detta förslag genom införandet

av ett statsbidrag till arvoden åt tillsynslärare.

Till spörsmålen om statsbidrag återkommer jag längre fram.

Vad utredningen föreslagit beträffande skolledare i de minsta

kommunerna har icke föranlett några särskilda erinringar från re­

missmyndigheternas sida.

De av utredningen gjorda uttalandena rörande behovet av kameral

h j ä 1 p åt skolledarna understrykes av

skolöverstyrelsen, 3 folkskolinspek­

törer

samt, med skärpa, av

Sveriges överlärarförbund,

som framhåller att

det är nödvändigt att frågan om den kamerala hjälpen på skolexpeditio­

nerna löses samtidigt som den nya skolledarorganisationen träder i kraft.

De 1953 fastställda bestämmelserna i detta hänseende för de allmänna

läroverken bör enligt förbundets mening gälla även för folkskolan.

Vid genomförandet av den fackliga ledningens organisation bör

enligt skolöverstyrelsens mening utformningen i varje kommun bli före­

mål för överstyrelsens prövning och icke som utredningen avsett endast

prövas av mellaninstansen.

105

C. Skolledarnas löner. Statsbidrag

1. Skolstyrelseutredningen

a) Inledning

Utredningen förutsätter, att lönesättningen för de olika kategorierna

skolledare kommer att bestämmas först efter förhandlingar med berörda per­

sonalorganisationer på grundval av bland annat de ändrade skolledarupp-

gifter, utredningen föreslår, sedan dessa uppgifter mera i detalj klarlagts i

instruktioner för befattningshavarna. Utredningen har därför icke fram­

lagt direkta förslag om lönebeloppens storlek men föreslagit vissa löne- och

arvodesgrupper samt anfört åtskilliga synpunkter, som enligt dess mening

bör beaktas vid bedömningen av lönespörsmålen. Dessa synpunkter redo­

visas i det följande i samband med utredningens motiveringar för de olika

förslagen.

b) Skolcheferna

Förslag

Skoldirektörerna. Utredningen föreslår följande, på det av ut­

redningen konstruerade poängsystemet baserade lönegrupper för skoldirek­

törer och »biträdande skoldirektörer».

Lönegrupp I .......................................................... —250 poäng

» II

......................................................... 251—500

»

» III

.................................... .................... över 500

»

Skoldirektörstjänsterna synes utredningen lämpligen böra inplaceras på

löneplan 2 och lägre lön än motsvarande den som utgår enligt löneklass 13

på nämnda löneplan menar utredningen icke böra komma i fråga för skol­

direktör i lönegrupp I.

Förste rektor. För den ökning av arbetsuppgifter och ansvar,

ställningen som förste rektor kommer att medföra, anser utredningen att

ersättning bör utgå i form av särskilt årsarvode såsom tillägg till rektors-

lönen. Utredningen föreslår följande arvodesgrupper.

106

Arvodesgrupp

i

ii

in

IV

Antal poäng

högst 50

51— 70

71—100

över 100

Rektorer. När det gäller rektorer, som tillika är skolchefer, har ut­

redningens förslag och synpunkter enbart avseende på tjänster i kom­

muner, i vilka försök med nioårig enhetsskola bedrives. Utredningen före­

slår att två lönesättningar kommer till användning beträffande dessa skol­

chefer, nämligen en för adjunktskompetenta och en för icke-adjunktskom-

petenta rektorer. Utredningen anser vidare, att när lönegraderna skall be­

stämmas skäl icke föreligger att för den adjunktskompetenta gruppen över­

skrida de lönegrader, som nu användes för adjunktskompetent realskol-

rektor.

Utredningen föreslår fem lönegrupper enligt följande tablå.

Poäng

Lönegrupp

Lönegrad å

Adjunkts-

kompe-

tent

rektor

Cb-planen

Icke-

adjunkts-

kompe-

tent

rektor

—19....................

I

9

__1

20—29 ....................

II

10

—

30—44...................

III

11

—

45—59 ...................

IV

12

—

60— ...................

V

13

—

1 Bestämmes efter vederbörliga förhandlingar.

Motivering

Rörande skoldirektörernas lönegrupper framhåller utredningen,

att lönesättningen för såväl läroverksrektorer som kommunala inspektörer

och distriktsöverlärare är differentierad med hänsyn till läroverkets respek­

tive folkskolans omfattning, och anför vidare.

Skolväsendets mycket varierande storlek i olika kommuner talar för att

dess omfattning också skall inverka på skoldirektörstjänsternas placering i

lönehänseende. Men medan folkskolinspektörerna placerats i 11 olika löne­

grupper, distriktsöverlärare och rektorer vid realskolor i 5 och rektorerna

vid högre allmänna läroverk i 4, har utredningen funnit endast 3 löne­

grupper erforderliga för skoldirektörstjänsterna. Visserligen är spännvidden

mellan de minsta och de största kommuner, som förutsättes skola ha skol­

direktörer, mycket betydande, men dessa tjänstemäns arbetsuppgifter blir

till arten i stort sett lika och de gradskillnader, som ofrånkomligen blir

tillfinnandes, måste i första hand utjämnas genom insatser av de skol­

ledare och den kanslipersonal, som i proportion till kommunens storlek

kommer att finnas till direktörens biträde. Med hänsyn till de mera kom­

107

plicerade problem och krävande uppgifter samt det större ansvar som

följer med tjänsterna i större kommuner, bör emellertid lönerna något dif­

ferentieras efter skolväsendets omfattning, beräknad enligt det tidigare

redovisade poängsystemet.

När det gäller löneställningen för skoldirektörerna tar utredningen de

kommunala folkskolinspektörstjänsterna till utgångspunkt för sina reso­

nemang. Det framhålles, att med undantag för Stockholm och Göteborg de

kommunala inspektörstjänsterna är placerade i lönegrader motsvarande

Ca 31—36 beroende på stadens storlek. Avlöningsbeloppen i slutlöneklass,

ortsgrupp 3 respektive Göteborg och Stockholm anges vara följande.

Årslön

Ca 31 (slutlöneklass 34) ............................................................. 25 020 kr.

»

32 (

»

35) 25 848 »

»

33 (

»

36) 26 688 »

»

34 (

»

37) 27 504 »

»35 (

»

38) 28 332 »

»

36 (

»

39) 29 148 »

Göteborg:

Folkskolinspektör (slutlöneklass 40) .......................................... 30 636 »

Förste folkskolinspektör ............................................................. 34 380 »

Stockholm:

Folkskolinspektör .......................................................................... 31 560 »

Förste folkskolinspektör ............................................................. 35 976 »

Skoldirektör ................................................................................... 45 324 »

Förste rektorernas arvodesgrupper bör enligt utredningens upp­

fattning bli flera än de lönegrupper som föreslagits för skoldirektörerna,

eftersom det för närvarande finns realskolor och även högre allmänna läro­

verk i mycket små kommuner (Haparanda, Lycksele) och det samman­

lagda antalet klassavdelningar i kommuner, där förste rektor behöver till­

sättas, kan förutses komma att växla mellan 20 och väsentligt över 100.

Rektorerna. Vid en lönereglering av dessa skol chef stjänster måste,

framhåller utredningen, utöver de ändrade arbetsuppgifterna också den

omständigheten uppmärksammas, att tjänsteinnehavarna icke som de nu­

varande distriktsöverlärarna skall rekryteras enbart bland folkskollärare

i 21 eller 23 lönegraden, utan att lärare i läroämnen, d. v. s. i 25—27—29

lönegraderna, också kommer att vara behöriga sökande. Dessa två lärar­

grupper rekryterar för närvarande två helt skilda och helt olika lönesatta

skolledarkarriärer, vilka utredningen illustrerar med nedanstående tabell,

där de olika löneklasserna inom de tre grupperna bestämmes av skolans

respektive skoldistriktets storlek. (Löneklass och årslön enligt löneplan 1,

ortsgrupp 3, 1955 års löner).

108

39

(29.148)

I.

Adj unktskompetent

rektor vid realskola

Cb 9—13

III.

Distriktsöverlärare

vid folkskoleväsendet

Cb (1) 2—6

38

(28.332)

37

(27.504)

36

(26.688)

35

(25.848)

34

(25.020)

33

(24.180)

32

(23.364)

31

(22.392)

30

(21.444)

29

(20.424)

28

(19.392)

27

(18.396)

Icke-adjunktskompetent

rektor vid realskola

Cb 7—11

II.

Beträffande spörsmålet om och i vilken mån lönedifferensen mellan folk­

skollärare och lärare i läroämnen skall slå igenom vid lönesättningen av

dessa nya skolledartjänster anför utredningen.

Skolledartjänsterna i grupp I rekryteras bland lärare placerade i löne­

graderna 27 och 29 (slutlöneklasser 30 och 32), i grupp II bland lärare i

lönegraderna 25 och 27 (slutlöneklasser 28 och 30) samt i grupp III bland

lärare i lönegraderna 21 och 23 (slutlöneklasser 24 och 26). Det skiljer

således i lärartjänsten upp till 8 löneklasser mellan folkskolläraren och

adjunkten, båda enligt utredningens förslag behöriga till de här ifråga­

varande skolchefstjänsterna. Mellan distriktsöverlärare och rektor vid real­

skola skiljer 7 löneklasser om båda är placerade vid de största skolenhe­

terna och högst avlönade i sin grupp.

Vid bedömningen av lönesättningen av dessa skolchef stjänster synes det

icke vara möjligt att bortse från de nuvarande relationerna mellan folk­

skollärares och adjunkts lön. Att det föreligger en skillnad här, är fullt

naturligt, då fråga är om tjänster av olika innehåll, vilka var för sig är

avsedda för innehavare med efter tjänsterna avpassad olika utbildning och

kompetens. Det torde däremot vara sällsynt, att samma tjänst — vilket

det nu blir fråga om — lönesättes olika, alltefter innehavarens utbildning

och formella meritering.

När det gällde skoldirektörstjänsterna, fann utredningen icke anled­

ning föreslå, att hänsyn till utbildning skall tagas, då lönegradsplacering-

en bestämmes. Vid urvalet av dessa tjänsters innehavare bör t. ex. goda

ledaregenskaper, utmärkt organisatorisk och administrativ förmåga, fal­