2

oberoende av försvarsgren. För vissa av de uppgifter, som nu åvilar marin-

kommandochef, föreslås s. k. örlogsbaser med stabsorgan skola inrättas. För­

slag till principorganisation för båda slagen av staber framlägges, men de­

talj förslag rörande personalorganisationen avses skola lämnas senare. Vissa

civilbefälhavarkanslier förstärkes.

I fråga om krigsorganisationen redovisas i propositionen endast vissa

principer, medan organisationen i detalj förutsättes skola utformas för

krigsmaktens del av överbefälhavaren och för det civila försvaret av en sär­

skild arbetsgrupp, allt efter givna riktlinjer.

Övergång till ny fredsorganisation för krigsmaktens regionala ledning

föreslås i allt väsentligt skola ske den 1 oktober 1966. Inom det civila för­

svaret bör det nya civilområdet i Norrland tillkomma den 1 juli 1964.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

9

Utredningen finner att dessa krav måste beaktas även vid utformning av

totalförsvarets regionala ledningsorganisation.

Det nutida krigets karaktär medför — säger utredningen — att man

måste räkna med att totalförsvarets högsta och centrala ledning kan få

stora svårigheter att göra sig gällande och att möjligheterna härtill kan gå

förlorade i större eller mindre omfattning. Detta förhållande måste påverka

fördelningen i krig av uppgifter, befogenheter och ledningskapacitet mellan

de nämnda instanserna och den regionala instansen. Utredningen har i be­

tänkandet »Totalförsvarets högsta ledning» uttalat följande härom.

Den fredstida statsverksamhetens ledning är starkt centraliserad. Regio­

nala statliga myndigheter har i fredstid tämligen begränsade befogenheter.

Det nutida kriget med dess möjligheter att utveckla snabbhet och utnyttja

stridsmedel med stor verkan tvingar till en genomgripande ändring av led-

ningsförhållandena i krig. Det är därför numera nödvändigt att i god tid

decentralisera stora delar av den högsta och centrala ledningens befogen­

heter till regionala myndigheter och att, likaledes i god tid, flytta de högsta

centrala och regionala ledningsorganen från fredsgruppering till en spridd

och därmed mindre sårbar krigsgruppering. Utan att dessa åtgärder genom­

föres blir statsledningens handlingsfrihet begränsad gentemot hot och på­

tryckningar eller vid överraskande bekämpning med massförstörelsemedel.

Utredningen framhåller, att det med hänsyn till det anförda är bety­

delsefullt att totalförsvarets regionala ledningsorganisation utformas så, att

regionala chefer när så erfordras självständigt kan fatta även avgörande

beslut och att de, inom ramen för mera långsiktiga uppgifter, kan leda för-

svarsverksamheten på sådant sätt att maximal effekt utvinnes av de resur­

ser som ställts till deras förfogade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden

Militärgeografiska förhållanden utgör en av de mest betydelsefulla grun­

derna vid bedömningen av en angripares handlingsmöjligheter och våra

förutsättningar för försvar. Militärgeografiska förhållanden kan ändras ge­

nom utbyggnad av kommunikationer, såsom hamnar, flygfält och vägar, lik­

som deras betydelse kan ändras genom den fortgående militärtekniska ut­

vecklingen. De väsentligaste faktorerna, t. ex. landets konfiguration, djup­

förhållanden och inseglingsmöjligheter, terrängförhållanden och klimat, är

emellertid i huvudsak av bestående art och måste därför tillmätas stor vikt

vid utformning även på längre sikt av regional indelning och ledning.

Militärpolitiska förhållanden är föränderliga på ett helt annat sätt. En

återblick på Sveriges militärpolitiska läge under de senaste 50 åren visar,

att omkastningar i delta har ägt rum upprepade gånger och ofta på mycket

kort tid. Några exempel härpå lämnas i betänkandet.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis att omkastningar i vårt mi­

litärpolitiska läge kan äga rum såväl under allmänt fredstillstånd som i

1 *— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 109

10

samband med krig, främst krig i våra närmaste omgivningar. I det senare

fallet kan förändringarna ske snabbt och vara mycket omfattande. Vår re­

gionala indelning och ledning måste därför enligt utredningens mening i

sina grunddrag utformas på sådant sätt, att den utan större förändringar

kan anpassas till olika tänkbara militärpolitiska lägen. Ledningsorganisa­

tionen kan emellertid icke utformas så, att de krav, som man vill ställa på

den, blir i samma grad tillgodosedda i alla dessa lägen. Detta skulle inne­

bära en misshushållning med våra resurser. Vi kunde riskera att få en or­

ganisation, som vore godtagbar i alla lägen men inte bra i något, inte ens i

de f. n. mest sannolika. Det måste beaktas, framhåller utredningen, att av

tänkbara militärpolitiska förändringar vissa kan anses vara mera sanno­

lika än andra, och framför allt måste hänsyn tagas till att dagens militär­

politiska läge är en realitet, medan alla förändringar av detsamma, obe­

roende av hur sannolika dessa än bedömes vara, trots allt är eventualiteter.

Vid utformning av regional indelning och ledning anses militärpoli­

tiska förhållanden därför böra beaktas enligt följande:

(1) Den regionala indelningen skall vara ändamålsenlig i olika tänkbara

militärpolitiska lägen.

(2) Den regionala ledningsorganisationen — de regionala chefernas upp­

gifter, stabernas storlek, lydnadsförhållanden, signalförbindelser — utfor­

mas i första hand med hänsyn till nuvarande militärpolitiska läge.

(3) Organisationen skall utan omgång kunna anpassas efter de militär-

politiska förändringar som anses sannolika före eller i direkt anslutning till

ett krigsutbrott.

(4) Organisationen skall genom relativt enkla åtgärder (t. ex. förstärk­

ning av vissa staber, ändring av vissa lydnadsförhållanden) kunna anpassas

efter även andra militärpolitiska förändringar. Nya regionala staber skall

dock icke behöva organiseras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år ti)6k

Tillgången på kvalificerad lednings personal

Utredningen erinrar om att tillgången på kvalificerad ledningspersonal

av olika kategorier inom totalförsvaret är knapp och att detta gäller såväl

i krig som i fred. Utvecklingen inom hela vårt samhälle med ökande krav

på kvalificerad personal inom nästan alla områden torde medföra att knapp­

heten på kvalificerad personal inom totalförsvaret kommer att bestå eller

ytterligare accentueras. Det är därför väsentligt att de samlade personal­

resurserna utnyttjas så rationellt som möjligt.

I fråga om krigsmakten är nyssnämnda förhållanden särskilt påtagliga,

beroende på att utvecklingen inom officerskårerna är ogynnsam under när­

maste tioårsperiod. Detta beror främst på att de officerskurser som utexa­

minerades under andra världskriget var betydligt större än de som ut­

12

utformas med utgångspunkt i en verklighetsbetonad bedömning av vad de

personella resurserna kan medge inom överskådlig tid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Grundläggande krav på totalförsvarets regionala ledningsorganisation

Utredningen anser att med hänsyn till vad som anförts följande grund­

läggande krav bör gälla vid utformningen av totalförsvarets regionala indel­

ning och ledning.

Organisationen i krig — indelning och ledningsorganisation i stort —

måste till utgångspunkt ha huvuduppgiften i krig, försvar mot invasion.

Regionala chefer måste snabbt kunna fatta även avgörande beslut; inom

ramen för uppgifter som ställts av den högsta och centrala ledningen måste

den regionala ledningen självständigt kunna leda försvarsverksamheten på

ett sådant sätt, att den samlade försvarseffekten av tillgängliga resurser -—-

militära och civila — blir den största möjliga.

Organisationen i fred skall så långt möjligt överensstämma med organi­

sationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet

i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under över­

gång från freds- till krigsorganisation.

Samordning i krig av tillgängliga stridskrafter och resurser måste för­

beredas i fred; ledningsorganisationen måste säkerställa detta.

Knappheten på kvalificerad ledningspersonal är en realitet, som måste

beaktas.

Yttranden

Vad utredningen anfört i detta avsnitt har av flertalet remissmyndig­

heter lämnats utan erinran.

Beträffande de militärpolitiska förhållandena anför

överbefälhavaren, att utredningens uppfattning, att ledningsorganisationen

bör utformas främst med hänsyn till nuvarande militärpolitiska läge, kan

bedömas som riktig, endast om därmed avses, att organisationen skall utfor­

mas under hänsynstagande till olika militärpolitiska lägen, varvid — i de

fall då prioriteringar måste ske — i första hand de krav beaktas som nu­

varande läge ställer.

Med hänsyn till den knappa tillgången på kvalificerad

ledningspersonal understryker 1960 års befälsstatsdelegation vik­

ten av utredningens uttalande om nödvändigheten av att de samlade resur­

serna utnyttjas så rationellt som möjligt. I anslutning härtill framhåller

delegationen betydelsen av att den kvalificerade utbildning av teoretisk

och praktisk art, som 1960 års befälsordningsbeslut avser, med konsekvens

genomföres och fullföljes.

Överbefälhavaren framhåller i detta sammanhang, att behovet av kvali­

ficerad personal är ytterst påtagligt även inom andra delar av krigsmakten

14

litärpolitiska lägen. Utredningen har emellertid även uttalat, att särskild

hänsyn givetvis måste tagas till dagens militärpolitiska läge och sannolik­

heten av olika förändringar. I anslutning härtill erinrar utredningen om

att den första uppgiften för vårt totalförsvar är att verka fredsbevarande

och att syftet med vår politik är att vi skall kunna stå utanför ett storkrig.

Utredningen framhåller, att även om vi skulle lyckas hålla oss utanför det

första skedet av ett storkrig, torde vi få vårt strategiska läge ändrat genom

krigshändelser i vår närhet, vilka påverkar det militärpolitiska läget.

Vid bedömning av en angripares handlingsmöjligheter utgör bestående

militärgeografiska förhållanden en av de mest betydelsefulla grunderna.

Med utgångspunkt främst häri har överbefälhavaren uttalat, att ett stor-

maktsblocks syfte med ett anfall mot Sverige kan vara att skaffa sig kon­

troll över svenskt territorium för att självt utnyttja det eller för att där­

igenom hindra huvudmotståndaren att utnyttja detsamma. Härför krävs

ockupation av landet eller delar av landet. Enligt överbefälhavaren bedömes

övre Norrland samt södra Sverige, alternativt mellersta Sverige, vara sanno­

lika invasionsriktningar.

Enligt överbefälhavaren har man i »Strategisk studie och prognos 1960»

även studerat tänkbara anfallsriktningar. Utredningen anför, att den läm­

nade redogörelsen härför kan ligga till grund för överväganden rörande re­

gional indelning. Utredningen framhåller emellertid, att bedömanden rö­

rande en angripares handlingsmöjligheter alltid är osäkra och att våra av­

sikter rörande försvarets förande — som vi med alla disponibla resurser

måste försöka fullfölja — därför bör ges ett avgörande inflytande på ut­

formningen av vår regionala indelning och ledningsorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

h) Principer för försvarets förande

Utredningen framhåller, att det vid en inventering av krav som bör stäl­

las på vår regionala ledningsorganisation är av väsentlig betydelse, i vilken

utsträckning totalförsvarets högsta och centrala ledning kan bedömas ha

praktiska möjligheter att göra sig gällande och hur dessa ledningsinstanser

i princip kommer att utöva sin ledning. Härom anföres följande.

Ett angrepp mot vårt land kommer sannolikt att genomföras som en sam­

ordnad anfallsoperation, eventuellt uppdelad på flera var för sig samord­

nade deloperationer. Mot denna anfallsoperation måste vi sätta in alla våra

resurser i en samordnad försvarsoperation, eventuellt delad i flera var för

sig samordnade deloperationer.

Inom krigsmakten tillkommer det överbefälhavaren att under Kungl.

Maj :t leda vår försvarsoperation i dess helhet, överbefälhavaren bör stän­

digt ha en aktuell bild av det samlade krigsläget samt de totala militära re­

surserna och handlingsmöjligheterna och säkerställa att alla operativa åt­

gärder vidtages inom ramen för en enda sammanhängande plan. överbe­

18

medel, fältarbetsresurser m. m. Då strider nu utkämpas på svenskt territo­

rium, ställes i detta skede stora krav på samordning mellan det militära

och det civila försvaret.

Vid försvar mot gränsinvasion torde verksamheten domineras av mark-

operativ och territoriell verksamhet. Det är angeläget att markstridskraf­

terna kan verka under gynnsamma betingelser och att lättrörliga, eldkraf­

tiga enheter snabbt kan göra även långa omgrupperingar. Ett starkt luft­

försvar är därför av stor betydelse.

Kraven på samordning inom totalförsvaret är i princip desamma som un­

der fortsättningsskedet av en kustinvasion. Stora krav ställs redan från

början på samverkan mellan mark- och flygstridskrafter. Då en gränsinva­

sion torde kunna sättas in över en större bredd och — i varje fall inled­

ningsvis — med starkare stridskrafter än vid en kustinvasion, kan kraven

på samordning inom totalförsvaret bli än större än vid kustinvasion.

I fråga om försvar mot strategisk kupp har överbefälhavaren framhållit,

att det uppstår ett omedelbart behov av en snabbt fungerande regional led­

ning, som — t. o. in. utan att förbindelser finnes med högkvarteret — skall

kunna utnyttja våra insatsberedda förband ur alla försvarsgrenar i sam­

verkan för att vinna tid och utrymme för övriga förbands mobilisering, rust­

ning och intagande av utgångsläge. Överbefälhavaren har vidare anfört:

I ett sådant kuppläge kan många mycket svåra avvägningsfrågor rörande

vapeninsatser uppstå och kräva snabba beslut. Det kan ur flyg- och sjö-

stridskrafternas synvinkel te sig mest angeläget, att alla resurser av mark­

stridskrafter — inklusive lvförband — sätts in för att försvara baser och

andra markanläggningar, t. ex. radarstationer, mot anfall från mark- eller

lufttrupp. Men samtidigt kan det från markstridskrafternas synpunkt te sig

mest angeläget att sätta in alla tillgängliga stridskrafter för att hindra fien­

den att tränga in i mobiliseringsområden eller ta andra strategiskt betydelse­

fulla punkter och områden. Men tillgängliga krafter räcker bara för endera

syftet.

Andra bristsituationer kan framkalla liknande intressemotsättningar,

t. ex. om jaktflyget skall användas mot fiendens flyg eller mot fiendens

sjötransporter. Underrättelseläget kommer vid ett kuppläge att vara osäkert

och sambandsmöjligheterna kommer till en början att vara begränsade. Det

kommer därför att bli svårt att få en riktig bild av läget och att nå under­

lydande med order. Beträffande mobiliseringens fortskridande måste stor

automatik i handlandet efter en i förväg uppgjord plan i detta läge förut­

sättas. Mobiliseringens fortskridande, utrymningsläge, skadeläge etc. måste

emellertid kunna följas upp och åtgärder vidtagas i tid.

Detta ställer krav — tills läget kan överblickas — på att det geografiska

ansvarsområdet för kuppförsvaret i regional nivå inte är för stort eller om

så är fallet att delegering till underlydande instanser skett. En samordnad

eller helt integrerad ledning är önskvärd i kupplägen.

Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning. Enhetlig ledning

erfordras enligt utredningens mening inom områden som icke är större än

att de sannolikt låter sig överblickas. En decentralisering av den faktiska

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

19

ledningen till ett antal inom samma geografiska område verksamma sido­

ordnade chefer möjliggör icke den fasta ledning, som är nödvändig vid för­

svar mot strategisk kupp.

Utredningen framhåller även betydelsen i detta läge av samordning

mellan det militära och det civila försvaret. Utrymningar måste samordnas

med mobilisering och transporter av mobiliserade förband, civila resurser

av olika slag kan behöva tagas i anspråk av krigsmakten, militära och civila

chefer måste med utnyttjande av Sveriges Radio lämna gemensamma före­

skrifter för allmänhetens beteende.

c) Den militärtekniska utvecklingen

En kortfattad redogörelse för den militärtekniska utvecklingen samt de

verkningar därav som kan utläsas på den militära ledningsorganisationen,

särskilt med tillämpning på den regionala ledningsinstansen, återfinnes i

betänkandet.

d) Sammanfattning

Oberoende av om angriparen försöker betvinga oss genom storanfall eller

genom strategisk kupp måste, enligt utredningen, på vår sida under över­

befälhavaren varje deloperation ledas enhetligt. Tillgängliga stridskrafter

skall användas enligt en gemensam plan och olika resurser av stödkaraktär

fördelas i bestämd ordning så att de vid varje tillfälle utnyttjas där de bäst

behövs.

Insättandet av disponibla stridskrafter enligt en enhetlig plan och fördel­

ningen av olika resurser i enlighet med vad denna plan kräver bör förbe­

redas i fred, så långt det är möjligt. En motsvarande planläggning måste

göras för den riktgivande verksamheten på civil sida. Alla lägen kan emel­

lertid icke förutses; en angripare kommer att göra sitt yttersta för att över­

raska oss och ställa oss inför situationer som vi icke har räknat med. Detta

förhållande i kombination med den snabbhet, varmed händelserna med stor

sannolikhet kommer att utspelas, kräver både på militär och på civil sida

en regional ledningsorganisation som har långtgående befogenheter samt

förmåga att handla snabbt och improvisera allt efter lägets krav. Enligt ut­

redningens bestämda uppfattning nödvändiggör detta att inom områden,

som bestämts med hänsyn till tänkbara invasionsaltcrnativ och vilkas grän­

ser är gemensamma för det militära och det civila försvaret:

dels befälet över krigsmakten under överbefälhavaren utövas av en mili­

tär chef, som kan ägna hela sin kapacitet åt att leda vederbörlig delopera­

tion och icke onödigtvis behöver splittra sin uppmärksamhet och tid på pro­

blem som icke har direkt sammanhang därmed,

dels den civila försvarsverksamheten under Kungl. Maj:t och centrala

civila myndigheter inriktas och samordnas av eu civil chef,

dels ock klarhet råder i fråga om den militäre och den civile chefens be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196k

20

fogenheter och skyldigheter mot varandra och gentemot sidoordnade civila

myndigheter med ansvar för försvarsfunktioner som är gemensamma för

totalförsvaret, t. ex. tele- och järnvägsmyndigheter.

Till nyssnämnda chefers förfogande måste stå stabsorgan som är anpas­

sade till karaktären och omfattningen av chefernas uppgifter.

Begränsningar i fråga om ekonomiska och andra resurser har nödvändig­

gjort prioriteringar vid utbyggnad av luftförsvar, befästningar m. m. Härvid

har bl. a. nuvarande militärpolitiska läge tjänat som utgångspunkt. Till­

gången på kvalificerad personal för regional ledning är knapp. Det är där­

för naturligt, att vid en reform av den regionala ledningsorganisationen

prioriteringar göres efter samma grunder som inom övriga områden för

försvarsförberedelser. Som utredningen förut anfört bör ledningsorganisa­

tionen dock utformas på sådant sätt, att den smidigt kan anpassas till olika

tänkbara invasionsalternativ.

2. Krav på krigsmaktens regionala ledning

I detta avsnitt redovisar utredningen först i sammanfattning synpunkter

som lämnats av överbefälhavaren. Utredningen framför därefter sin upp­

fattning rörande respektive spörsmål.

Överbefälhavaren har rörande faktorer med speciell betydelse för mark-,

sjö- och luftoperativ verksamhet anfört följande.

Faktorer med speciell betydelse för markoperativ verksamhet

Operations- och ansvarsområde måste utformas så, att enhetlig mark­

operativ ledning säkerställs. I inledningsskedet bör endast en tänkbar an-

fallsriktning inneslutas i operationsområdet. Inom detta område, utformat

jämväl med hänsyn till militärgeografiska faktorer, våra stridskrafters av­

sedda styrka och sammansättning samt behov av kontinuerlig ledning av

ytförsvaret, erfordras en ledningsorganisation för fackmässig operativ led­

ning som kan ställa uppgifter och fördela resurser för verksamheten inom

området.

Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar på marken

och erforderligt inflytande på samordningen av insats mot markmål inom

de delar av området där markstridskrafter verkar samt på de civila försvars­

åtgärderna inom området.

Från rent markoperativ synpunkt är det lämpligt att indela riket i minst

sju områden (varav Gotland utgör ett).

Faktorer med speciell betydelse för sjöoperativ ledning och indelning

Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig sjöopera­

tiv ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga opera-

tionsriktningar, våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter, rör­

Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

21

lighet och räckvidd samt militärgeografiska förhållanden (farvattensför-

trängningar, friliggande öar m. m.) avpassat område erfordras en lednings­

organisation, som kan ställa uppgifter och fördela resurser för den sjö­

operativa verksamheten inom området.

Inom ett sådant område fordras för fackmässig operativ ledning och

samordning av marina stridskrafters sjöoperativa verksamhet (fartygsför-

band, kustartilleriförband, baser m. m.) en sakkunnig instans. Denna

måste ha kontroll över förflyttningar på sjön och erforderligt inflytande vid

samordning av insats mot sjömål inom de delar av operationsområdet, där

marina stridskrafter verkar.

Området för fackmässig sjöoperativ ledning bör göras stort. Lednings-

säkerhet och geografiska faktorer gör från rent sjöoperativa synpunkter en

indelning av oss omgivande farvatten i fyra områden lämplig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196k

Faktorer med speciell betydelse för luftoperativ ledning och indelning

Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig luftopera­

tiv ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga opera-

tionsriktningar samt våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter,

rörlighet och räckvidd avpassat område erfordras en organisation för fack­

mässig operativ ledning av den luftoperativa verksamheten samt för viss

stridsledning främst av luftförsvar, attack och flygspaning.

Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar i luften, an­

svar för inriktning i stort av insats mot luftmål inom vederbörligt område

och ansvar för samordning av luftoperativa insatser, som icke samordnas

av mark- respektive sjöoperativ chef.

Med hänsyn till flygförbandens rörlighet borde principiellt landet icke

uppdelas i några delansvarsområden. En angripares sannolika anflygnings-

vägar mot mål på vårt område, den praktiska ledningen av markbundna

komponenter samt uppbyggnaden av sambandssystem tvingar dock till en

uppdelning, varvid — från rent luftoperativa synpunkter — högst tre om­

råden bör ifrågakomma.

Utredningen konstaterar att mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet har

olika krav på den idealiska områdesindelningen. Från rent markoperativ

synpunkt är denna indelning minst sex områden på fastlandet, från rent

sjöoperativ synpunkt fyra områden inom oss omgivande farvatten och från

rent luftoperativ synpunkt högst tre områden. I vad gäller mark- och sjö­

operativ verksamhet är kraven i huvudsak sammanfallande i Syd- och Väst­

sverige, medan den största skillnaden föreligger i norra delen av landet,

där de sjöoperativa kraven talar för att Bottniska viken utgör ett område.

Om enhetlig indelning skall kunna åstadkommas inom alla delar av lan­

det måste man gå fram på endera av två i princip olika vägar, framhåller

22

utredningen. En utväg är att fastställa den för varje operativ verksamhets­

gren för sig lämpligaste områdesindelningen och därefter sammanföra dessa

områden till större områden, som i sig innesluter ett lämpligt antal mark-,

sjö- och luftoperativa ansvarsområden. Denna metod innebär att ytterligare

en regional ledningsinstans — en högsta regional instans — måste till­

komma. En annan möjlighet är att göra en sammanjämkning av de olika

områdesindelningarna, varvid man måste väga samtliga faktorer mot var­

andra i syfte att åstadkomma en optimal syntes. Därvid måste försök göras

att fastställa de olika verksamhetsgrenarnas relativa betydelse, med ut­

gångspunkt bl. a. i bestående militärgeografiska förhållanden, sannolika

styrkor av olika stridskrafter som — för längre eller kortare tid — kan an­

tagas komma till insats inom olika områden samt dessa stridskrafters

sannolika verkansmöjligheter och uthållighet. En sådan värdering är svår

att göra; de operativa verksamhetsgrenarnas relativa betydelse torde vara

olika inom olika landsändar och i olika lägen. De värderingar som kan gö­

ras med någorlunda säkerhet måste emellertid göras och läggas till grund

för nyssnämnda sammanjämkning av olika fackmässiga operativa krav.

Rörande faktorer med speciell betydelse för territoriellt försvar har över­

befälhavaren framlagt följande synpunkter.

Vid en avvägning mellan olika krav och faktorer, som påverkar regional

indelning, måste den militärterritoriella indelningen till lands och det terri­

toriella försvarets krav beaktas, främst av det skälet att totalförsvarets

motståndsförmåga kommer att ställas inför det svåraste provet i det skede,

då hela vårt samhälle skall omställas från fred till krig.

Även om de operativa stridskrafterna spelar en avgörande roll, kan det

sålunda uppstå lägen då det är mer betydelsefullt från det totala försvarets

synpunkt, att den militärterritoriella ledningen och den civiladministrativa

ledningen på regional nivå är helt anslutna till varandra såsom för närva­

rande i stor utsträckning redan är fallet och att den motsvarande indel­

ningen ger helt sammanfallande områden, än att den allmänoperativa led­

ningen och indelningen av krigsmakten på regional nivå skänker ett rent

militärt maximum av effektivitet. Om och var ett sådant läge uppstår, kan

ej förutses. Det är därför önskvärt, att en för såväl den operativa som den

territoriella verksamheten enhetlig indelning kan skapas för den fredstida

verksamheten och vid ett krigs inledningsskede.

Utredningen ansluter sig till dessa överbefälhavarens uttalanden. Med un­

derstrykande av betydelsen av att militärterritoriell och civiladministrativ

indelning stämmer överens anför utredningen, att avkall på denna princip

icke bör göras annat än i undantagsfall. Därvid måste kunna förebringas

övertygande operativa skäl för en militärterritoriell indelning som avviker

från den civiladministrativa. Vidare måste det föreligga relativt stor sanno­

likhet för att vederbörligt område utsättes för invasion.

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

2ä

Efter att ha granskat faktorer med betydelse för olika slag av fackmäs­

sig verksamhet redovisar överbefälhavaren vissa faktorer av allmän bety­

delse för operativ verksamhet och samordningen av däri ingående verksam­

hetsgrenar. Överbefälhavaren konstaterar, att hur en samordning av olika

operativa verksamhetsgrenar än genomföres, kommer ett kvarstående be­

hov av samverkan att föreligga mellan chefer för olika slag av stridskrafter.

Organisatoriska och andra åtgärder bör vidtagas för att underlätta denna

samverkan. Sålunda bör för varje chefs befogenheter och ansvar klara be­

stämmelser ha utfärdats av högre chef.

Överbefälhavaren framhåller, att om en enhetlig regional ledning skall

möjliggöras, måste alla slag av verksamheter — operativ inriktning och

fackmässig ledning av mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet samt sam­

ordning av gemensamma resurser — för försvar mot en fientlig delopera­

tion kunna infogas i ett enhetligt operations- och ansvarsområde. Det gäl­

ler med andra ord att försöka åstadkomma en enhetlig regional indelning.

Överbefälhavaren anser att lednings- och ansvarsförhållandena samt områ­

dets storlek bör avpassas så i förhållande till varandra, att största strids-

ekonomiska effekt uppnås såväl av enskilda vapensystem som av samtliga

inom området verkande stridskrafter med gemensamma uppgifter, enär

möjligheterna att få stridande förband till maximal verkan mot en angri­

pare är det primära. Har en enhetlig regional indelning skapats, finns —- en­

ligt överbefälhavarens mening — förutsättningar för att bilda en allmän-

operativ regional ledningsinstans, innebärande en chef jämte integrerad och

funktionellt indelad stab.

Utredningen anser i likhet med överbefälhavaren, att den primära upp­

giften för en enhetlig regional ledning är att få stridande förband till maxi­

mal verkan — d. v. s. till största möjliga gemensamma verkan. Utredningen

delar även överbefälhavarens uppfattning att en enhetlig regional indelning

är en förutsättning för en konsekvent genomförd enhetlig regional ledning.

Det är emellertid enligt utredningens uppfattning varken möjligt eller er­

forderligt att tillskapa en sådan indelning, att i varje regionalt område kan

baseras (grupperas) alla de stridskrafter, som kan bringas till vapeninsats

inom detta. Utredningen pekar härvidlag på attackförbanden, som från ba­

ser i landets inre delar skall kunna sättas in inom vitt skilda delar av lan­

det. För huvudsyftet med enhetlig regional ledning inom krigsmakten —

att bringa de stridande förbanden till största möjliga gemensamma verkan

— är det emellertid väsentligt att i en viss deloperation insatta stridskrafter

gör sin stridsinsats under ett enhetligt befäl.

3.

Krav på det civila försvarets regionala ledning

Den regionala ledningen inom det civila försvaret måste — anför utred­

ningen — i avsevärd utsträckning bygga på i fred befintliga regionala led­

ningsorgan och fredstida administrativ indelning. På det lägre regionala

24

planet är denna ledning i första hand uppbyggd kring länen som enheter.

Inom varje län utgör länsstyrelsen det centrala organet för den civila de­

len av totalförsvaret. Det är utredningens uppfattning, att inom överskåd­

lig framtid länsstyrelserna måste bibehålla nuvarande ledningsuppgifter

inom det civila försvaret. I sina överväganden rörande en framtida regional

ledningsorganisation betraktar utredningen därför i princip länsstyrelserna

och deras nuvarande försvarsuppgifter som fasta utgångsvärden.

Länsindelningen i krig bör så långt möjligt vara densamma som under

fred. Med hänsyn till behovet av samverkan med krigsmakten kan dock i

undantagsfall ändringar vara nödvändiga.

Våra län är emellertid ganska små, framför allt i de södra och mellersta

delarna av landet. Många av de åtgärder inom det civila försvaret som

måste beslutas och (eller) verkställas i regional instans sträcker sig över

länsgränserna. Detta kan gälla i fråga om t. ex. utrymningar och omhän­

dertagande av flyktingar, undanförsel, utnyttjande av transportmedel, in­

sättande av reparationsavdelningar för att iståndsätta vägar, järnvägar och

signalförbindelser, disponerande av elkraft, bränsle, råvaror och arbets­

kraft samt utnyttjande av sjukvårdsresurser.

Vad beträffar kommunikationsverkens regionala indelning i distrikt,

överensstämmer denna endast i undantagsfall med den administrativa läns­

indelningen. Kommunikationstekniska och driftsekonomiska hänsyn har

här varit avgörande för distriktsindelningen. Detta har haft till följd att

statens järnvägars, televerkets och postverkets distrikt är betydligt större

än länen, framhåller utredningen.

Vid förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen och centrala

myndigheter föreligger — enligt utredningens bedömande — behov av en

ledande civil myndighet inom områden större än länen. Denna myndighet

skall kunna ta ledningen av hela den civila verksamheten av betydelse för

krigföringen.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att i krig föreligger behov

av en civil myndighet inom större områden än länen med uppgift att åstad­

komma samordning

dels mellan olika länsstyrelser inom området,

dels i förhållande till och mellan sådana civila myndigheter, vilkas verk­

samhetsområden omspänner mer än ett län,

dels ock mellan civila och militära myndigheter.

Av sålunda anförda skäl är det — framhåller utredningen — i krig nöd­

vändigt med en civil myndighet på det högre regionala planet mellan Kungl.

Maj :t och de centrala myndigheterna, å ena sidan, och länsstyrelserna, å

den andra, d. v. s. en ledningsorganisation i huvudsak i enlighet med den

nuvarande civilbefälhavarinstitutionen.

Utredningen finner att civilbefälhavarna, för att kunna utöva den le­

dande funktion som avses skola tillkomma dem i krig, måste vara utrustade

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 190k

25

med konkreta befogenheter inom skilda verksamhetsområden. Dessa befo­

genheter bör vara fastställda redan i fred och finnas angivna i särskild in­

struktion för civilbefälhavarna som en direkt motsvarighet till krigsinstruk-

tion för länsstyrelserna.

Utredningen meddelar att civilbefälhavarna i fråga om rikets indelning i

civilområden framhållit, att utgångspunkterna för bedömning av civilområ­

denas storlek — under förutsättning av överensstämmelse i lägre regional

instans mellan län och försvarsområden — främst bör vara behov av civil-

militär samverkan, operativ rörlighet samt möjligheter till ledning och

samordning av totalförsvaret inom större områden än län. Härom anför

civilbefälhavarna vidare i huvudsak följande.

Det är dock angeläget, att civilområdena ej är så stora, att resurserna

splittras på alltför många stora uppgifter och att civilbefälhavaren kanske

omedelbart nödgas göra sådana avvägningar, som normalt borde tillkomma

högsta ledningen. Totalförsvarets uppgifter inom civil- och militärområde

bör sålunda vara så begränsade, att resurserna om möjligt medger kraftsam­

ling till väsentliga områden. I fråga om operativ rörlighet bör civilområdet

å andra sidan vara så stort, att resurserna inom de i civilområdet ingående

länen medger, att verksamheten kan bedrivas utan omedelbart bistånd från

angränsande civilområden. För att en ordnad underrättelsetjänst, rapporte­

rings- och orderverksamhet skall kunna upprätthållas krävs vidare, att an­

talet samverkande och underlydande myndigheter i viss mån är begränsat.

Det måste konstateras, att en uppdelning av landet i tre ä fyra storregio­

ner från civilbefälhavarnas synpunkt icke bör komma till stånd, eftersom

uppgifterna inom en sådan region blir alltför omfattande. Antalet ingående

län och samverkande myndigheter i övrigt skulle därjämte försvåra led-

ningsförhållandena. Civilbefälhavarna bedömer därför, att ett civilområde

ej bör omfatta mer än sex—sju län.

Även överbefälhavaren har uttalat sig i denna fråga och därvid framhål­

lit, att en civilbefälhavare i krig icke torde kunna samordna mer än ca tio

myndigheter, d. v. s. 6—7 krigslän och 4—5 distrikt ur kommunikations-

verken. överbefälhavaren anser vidare, att en av civilbefälhavarens största

och svåraste uppgifter är att samordna utrymningen av våra största städer.

En civilbefälhavare bedömes därför icke kunna svara för mer än en sådan

utrymning. De nuvarande civilområdenas omfattning och civilbefälhavar­

nas uppgifter är enligt överbefälhavarens mening i huvudsak lämpliga med

hänsyn till näringsgeografiska förhållanden, dock med undantag för Gävle­

borgs län, som endast i ringa utsträckning har »naturliga» förbindelser med

övriga län inom andra civilområdet.

Utredningen biträder civilbefälhavarnas och överbefälhavarens uppfatt­

ning och anser att de nuvarande civilområdena har i huvudsak lämplig om­

fattning. Detta utesluter — menar utredningen — icke gränsändringar ge­

nom överföring av enstaka län från ett civilområde till ett annat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 190k

26

Kangl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Ledningsorganisation i fred

1. Krav på krigsmaktens regionala ledning

I avsnittet rörande krav på den regionala ledningsorganisationen i krig

har utredningen, såvitt avser krigsmakten, framhållit att inom områden,

utformade med hänsyn bl. a. till bestående militärgeografiska förhållanden

och en angripares tänkbara invasionsalternativ, ledningen under överbefäl­

havaren bör utövas av en chef med biträdande ledningsorgan anpassade för

uppgifterna. Utredningen konstaterar att chefer med krigsuppgifter av den

storleksordning och betydelse som här avses måste förbereda dessa i fred.

Ifrågavarande chefer jämte stommar till de stabsorgan som i krig skall stå

till deras förfogande måste därför finnas redan i fredsorganisationen. Kra­

vet på största möjliga överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisa-

tionerna innebär sålunda, att enhetlig regional ledning i krig av operativ

verksamhet måste motsvaras av enhetlig regional ledning i fred av operativt

krigsförberedelsearbete. Ett villkor för att regionala chefer skall kunna ut­

öva denna verksamhet är, att de redan i fred disponerar allsidigt samman­

satta staber.

Det är utredningens bestämda uppfattning, att en enhetlig regional led­

ning är nödvändig för att säkerställa ett samordnat krigsförberedelsearbete.

Förberedelserna för mark-, sjö- och luftoperativ samt territoriell verksam­

het har till huvudsyfte att förbereda försvar mot invasion. Det är självklart

att för ingen av dessa verksamhetsgrenar planläggning och förberedelser

kan utföras oberoende av de andra. Samordning i stort kan åstadkommas

genom överbefälhavaren, men huvuddelen av de mera konkreta åtgärderna

för samordning måste vidtagas i regional instans. Detta gäller t. ex. i fråga

om underrättelsetjänst, sambandstjänst, fältarbeten och flertalet grenar

inom underhållstjänsten. Behovet av samordning i regional instans är sär­

skilt påtagligt inom sådana funktioner, där krigsmaktens olika delar måste

eller lämpligen kan utnyttja gemensamma resurser. För de civila myndig­

heter som aktivt måste medverka i krigsmaktens operativa krigsförberedelse­

arbete — t. ex. televerket och statens järnvägar — innebär enhetlig regio­

nal ledning en stor fördel.

Ledningsorganisationen för operativt krigsförberedelsearbete måste rent

arbetstekniskt vara rationell främst därför att de personella resurserna un­

der överskådlig tid kommer att vara små i förhållande till uppgifterna,

framhåller utredningen. Den regionala ledningsorganisationen måste därför

möjliggöra att dubbelarbete undvikes och att ledningsorganen kan arbeta

utan omfattande samråds- och remissverksamhet.

Utredningen betraktar överbefälhavarens uppgifter samt försvarsstabens

organisation och uppgifter (SFS 1961: 467) som i huvudsak fasta utgångs­

värden vid utformningen av den regionala ledningsorganisationen. Utred­

ningen anser det också vara angeläget, att den regionala ledningsorganisa­

27

tionen utformas så, att den kvalitativt högtstående försvarsstabens lednings-

kapacitet tillfullo utnyttjas.

Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen framfört vissa syn­

punkter i fråga om ledningen av förbandsproducerande verksamhet, insats­

beredskap och förvaltning. Överbefälhavaren har därvid fastslagit att den

förbandsproducerande myndigheten har ansvaret för underställda förbands

krigsduglighet, tjänstbarhet och beredskap samt för att vid given tidpunkt

och på bestämda platser krigsförberedda stridskrafter ställs till den opera­

tiva ledningens förfogande. Sina synpunkter på ledning av förbandsproduk­

tionen sammanfattar överbefälhavaren sålunda.

Förändringar i förbandsproduktionen och dess ledning får icke genom­

föras så att dess effekt nedgår. De förband, som produceras måste kunna

ställas till den operativa ledningens förfogande på rätt tid. Detta innebär

att själva mobiliseringen, som är en svår omställningsprocess från freds­

tid krigsförhållanden, måste tillmätas stor vikt vid ledningsorganisationens

utformning. Förbanden måste organiseras och utbildas på sådant sätt, att de

svarar mot de operativa kvantitativa och kvalitativa kraven. Härvid måste

beaktas, att de operativa kraven ej helt kan styra förbandsproduktionen.

Det motsatta förhållandet existerar även i betydande utsträckning, d. v. s.

de operativa möjligheterna bestäms av möjlig förbandsproduktion. Den

regionala ledningsorganisationen måste därför utformas så att båda dessa

förhållanden beaktas. En ledningsorganisation som ej tillgodoser förbands­

produktionen drar samtidigt undan grundvalarna för den operativa led­

ningen.

Den förbandsproducerande verksamheten vid armén är genom sin karak­

tär och omfattning svårare att anpassa till andra tänkbara system för re­

gional ledning än motsvarande vid marinen och flygvapnet.

I fråga om krav på ledning av insatsberedskap anför överbefälhavaren

att denna tillgodoses på olika sätt inom försvarsgrenarna. Inom flottan och

flygvapnet upprätthålles insatsberedskapen inom den ordinarie utbildnings­

verksamhetens ram. Denna senare verksamhet måste därför avpassas så att

förbanden kan lösa stridsuppgifter med kort varsel. Inom armén och kust­

artilleriet tillgodoses insatsberedskapen av krigsförband under repetitions-

övning samt av åldersklass och befälsskolor. Inom armén tillkommer därut­

över hemvärnet. För armén avses övergång ske till ett nytt system för be­

redskap och utbildning, innebärande bl. a. tätare men kortare repetitions-

övningar. Detta nya system kommer -- enligt överbefälhavaren — att med­

ge en väsentligt höjd insatsberedskap, men för att dessa vidgade möjligheter

skall kunna tillvaratagas krävs en ökad samordning i regional instans.

Utredningen biträder de synpunkter som framförts av överbefälhavaren

och anser det vara väsentligt att den regionala ledningsorganisationen sä­

kerställer eu nära samordning mellan operativt krigsförberedelsearbete, in­

satsberedskap och förbandsproduktion. Detta anses enklast och bäst ske

genom att ledning av samtliga dessa funktioner under central instans utövas

av samma regionala chefer, så långt det är praktiskt möjligt och lämpligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196A

28

Det är utredningens uppfattning att även den förbandsproducerande verk­

samheten kräver en enhetlig regional ledning. I fråga om mobilisering och

mobiliseringsförberedelser anses fördelarna härav vara så tydliga att några

särskilda kommentarer icke erfordras. Det torde emellertid enligt utred­

ningen vara angeläget att enhetlig regional ledning utövas också i fråga om

organisation av krigsförband. Beslut härom fattas visserligen i central in­

stans men i betydande utsträckning efter behovsuppgifter lämnade av re­

gionala chefer. Detta gäller främst förband med stöduppgifter. Det är enligt

utredningens mening ett starkt önskemål att behoven av sådana förband

kan ses i ett sammanhang: därmed torde öppnas möjligheter till betydande

rationaliseringar.

I fråga om förvaltning, som överbefälhavaren icke gjort några särskilda

uttalanden om, anför utredningen följande.

Förvaltningen har till ändamål att tillgodose krigsmaktens behov av för­

nödenheter och tjänstbarheter i fred och att förbereda och planlägga krigs­

maktens försörjning i krig. Detta innebär att förvaltningen är en viktig

stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i

det operativa krigsförberedelsearbetet. Regional ledning av den förbands­

producerande verksamheten bör kombineras med en sådan ledning av för­

valtningen, att för förbandsproduktionen — främst utbildningen — behöv­

liga resurser blir disponerade på lämpligt sätt utan att den materiella be­

redskapen sänkes eller operativ planläggning och mobilisering försvåras.

Krigsförberedelsearbetet i fråga om underhållstjänsten utföres till stor

del av regionala och lokala förvaltningsorgan. Samordningsbehovet beträf­

fande härmed sammanhängande planläggningsarbete är påtagligt, såväl i

vad avser tillhandahållande av i fred anskaffade resurser som i fråga om

anskaffning av förnödenheter och organiserande av underhållsresurser un­

der krig. Full effekt av en enhetlig ledning av operativt krigsförberedelse-

arbete uppnås endast om förvaltningens krigsförberedelsearbete inordnas

under samma ledning.

Det är viktigt att försörjningen av krigsmakten — underhållstjänsten —

kan träda i funktion omedelbart när krigsförband organiseras. Även om en

noggrann planering föreligger, bör ledningen av verksamheten utövas av

de organ, som i fredstid leder förvaltningsverksamheten och som utfört

planläggningen. Den fredstida organisationen bör därför med minsta möj­

liga förändringar övergå i krigsorganisationen.

Enhetlig regional ledning kräver samordning i förvaltningsavseende mel­

lan försvars- och förvaltningsgrenar. Samordningen tar sig uttryck i ge­

mensam förvaltningsledning, gemensamma förråd för flera förvaltnings­

grenar respektive för (förband ur) flera försvarsgrenar, gemensamma verk­

städer m. m. Samordningen måste bl. a. bygga på enhetlighet i bestämmelser

och föreskrifter, arbetsrutiner, blanketter och terminologi, om icke onödiga

praktiska svårigheter skall uppstå. Enhetlighet i dessa avseenden kräver

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

29

samordning i central förvaltningsinstans, varifrån bestämmelser etc. utfär­

das. Utvecklingen i central instans går mot en dylik samordning. Efter hand

som resultat härutinnan uppnås, kan en ökad samordning genomföras på

regional och lokal nivå.

En enhetlig regional ledning av operativt krigsförberedelsearbete och för-

bandsproduktion ställer sålunda krav på enhetlig ledning även av förvalt­

ningen, innebärande att den regionale chefen i princip bör utöva ledningen

av och uppsikten över förvaltningen inom regionen. Olikheter i nuvaradc

regionala och lokala förvaltningsorganisationer medför emellertid att denna

princip icke till alla delar kan följas förrän efter en relativt lång omställ-

ningsperiod, under vilken förutsättningar för samordnad och enhetlig re­

gional ledning skapas genom insatser i central instans. Olikheterna, som

betingas av många naturliga orsaker, torde för övrigt icke helt kunna ut­

jämnas och bör måhända icke heller helt utjämnas. Tekniskt specialbetonad

och för en försvarsgren specifik förvaltningsverksamhet, t. ex. förvaltning

avseende flygvapnets strilorganisation eller marinens fartygsförvaltning, är

av den karaktären att den regionale chefen icke har behov av eller anledning

att ingripa i dirigerande eller reglerande syfte annat än i vad avser krigsför­

beredelsearbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196

4

2. Krav på det civila försvarets regionala ledning

I avsnittet rörande krav på det civila försvarets regionala ledning i krig

har utredningen framhållit, att ledningen av det civila försvaret i lägre re­

gional instans bör utövas med länsstyrelserna som ledande och samordnan­

de organ. Utredningen anför, att den verksamhet som sålunda förutsättes

ankomma på länsstyrelserna i krig måste förberedas i fred, varför länssty­

relserna måste ha en sådan organisation och sådana befogenheter att dessa

väsentliga planläggningsuppgifter kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Den ledande ställning i krig som tilldelats länsstyrelserna genom deras krigs-

instruktion bör därför i fråga om försvarsplanläggning tillkomma dem re­

dan i fred.

Utredningen har tidigare framhållit behovet i krig av en civil ledningsor­

ganisation i högre regional instans med samordnande uppgifter i huvudsak

i enlighet med nuvarande civilbefälhavarinstitution. Denna ledningsorgani­

sation måste finnas redan i fred dels för förberedelse av de egna krigsupp-

gifterna, dels för samordning av de civila försvarsförberedelserna inbördes

och med krigsmaktens verksamhet. För att organisationen skall kunna verka

rationellt krävs — framhåller utredningen — att dess uppgifter och befo­

genheter i krig är klarlagda redan i fred och att den har erforderliga befo­

genheter att samordna den civila försvarsplanläggningen.

Som tidigare nämnts består det civila försvaret av ett stort antal statliga

verk samt andra statliga och icke-statliga organ. Inom flertalet av dessa,

t. ex. kommunikationsverken, dominerar den fredspräglade, affärsmässiga

30

verksamheten. Enligt utredningen är det ur totalförsvarets synvinkel ett be­

stämt krav att myndigheternas interna organisation medger att — utan att

denna verksamhet eftersättes — erforderliga försvarsförberedelser göres och

ledande befattningshavare ges tid och möjlighet att sätta sig in i sina krigs-

uppgifter.

De krav på enhetlig regional indelning, som utredningen framfört rörande

krigsmakten, finner utredningen i princip gälla även för det civila försvaret.

Det vore utan tvekan värdefullt om de civila försvarsorganisationernas re­

gionala indelningar kunde stämma överens sinsemellan och med krigsmak­

tens indelning, konstaterar utredningen vidare. Länsindelningen måste f. n.

betraktas som en fast indelning som torde ändras först som ett resultat av

storstads- och länsindelningsutredningarnas arbete. Försvarsområdesindel-

ningen och kommunikationsverkens m. fl. organisationers regionala indel­

ning måste därför så långt möjligt anpassas till länen.

Indelningen i civilområden bör enligt utredningens mening helt stämma

överens med krigsmaktens territoriella indelning. Där operativa skäl icke

lägger bestämda hinder i vägen, bör dessa sammanfallande områden om­

fatta hela län. Endast där så bedömes oundgängligen nödvändigt bör deras

gränser dela ett län.

Kommunikationsverkens regionala indelning är givetvis utformad med

hänsyn till de krav som deras fredsmässiga affärsdrivande verksamhet stäl­

ler. Utredningen är införstådd med att dessa indelningar icke kan bringas

till sådan överensstämmelse med civilområden och län som ur totalförsva­

rets synvinkel vore önskvärd. Utredningen finner det emellertid angeläget

att anpassning till civilområdes- och länsindelningen sker i görligaste mån

och att förändringar, som innebär större avvikelser än f. n., icke vidtages,

utan starkt tvingande skäl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden

De remissmyndigheter, som uttalat sig om kraven på totalför­

svarets regionala ledning, ansluter sig till utredningens bedöm­

ningar eller lämnar dem i huvudsak utan erinran. Försvarets förvaltnings-

direktion framhåller dock, att man vid behandlingen av den militär­

tekniska utvecklingen även bör beakta, att den fortgående tekni-

fieringen av krigsmakten ställer ökade krav på ledning av förvaltningsorga­

nisationens krigsförberedelsearbete och på underhållstjänstens ledning i

krig.

En närmare redogörelse för remissmyndigheternas synpunkter på den

regionala indelningen och därmed sammanhängande frågor läm­

nas under kap. VII.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

31

IV. Totalförsvarets nuvarande regionala ledning

Utredningen erinrar om att totalförsvarets regionala ledningsorgan kan

hänföras till en högre och en lägre regional instans.

Cheferna i högre regional instans lyder direkt under Kungl. Maj :t eller

centrala myndigheter. Chefer i denna ledningsnivå är vid krigsmakten mi­

litärbefälhavare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer samt inom

den civila sektorn civilbefälhavare och ett flertal chefer ur kommunikations-

verken m. fl. civila myndigheter och organisationer.

Till lägre regional instans hänför utredningen ur krigsmakten försvars-

områdesbefälhavare, kustartilleriförsvarschefer, chefer för marina bevak-

ningsområden — som med två undantag finnes endast i krig — och sek­

torchefer samt ur det civila försvaret länsstyrelser och med dessa sidoord­

nade civila ledningsorgan, bl. a. ur kommunikationsverken. Flertalet lednings­

organ i denna instans lyder närmast under högre regionala chefer; länssty­

relserna lyder dock direkt under Kungl. Maj :t och vissa andra civila led­

ningsorgan direkt under central instans.

Bestämmelser för regionala chefer (myndigheter) finnes i av Kungl. Maj :t

fastställda instruktioner m. m. samt i av de centrala myndigheterna utfär­

dade order, bestämmelser, anvisningar och instruktioner.

Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig

Till lands är riket i militärterritoriellt hänseende indelat i sju militärom­

råden, vart och ett under ledning av en militärbefälhavare. Militärområdena

utom VII. militärområdet indelas i försvarsområden — inalles tjugosju.

Territorialvattnet vid rikets kuster och utanför liggande havsområden är

i sjöoperativt hänseende uppdelat på fyra marinkommandon under ledning

av marinkommandochefer. Marinkommandona tilldelade operationsområden

är i vissa hänseenden uppdelade på marina bevakningsområden.

I luftoperativt hänseende är riket med utanför liggande havsområden m. m.

uppdelat på tre eskaderområden under ledning av jakteskaderchefer. Eska­

derområdena är uppdelade på sektorer. Utöver nyssnämnda jakteskaderche­

fer finnes även en attackeskaderchef, chefen för första flygeskadern, dock

utan något tilldelat eskaderområde.

Indelningen i militärterritoriellt hänseende och uppdelningen av territo­

rialvattnet vid rikets kuster på marinkommandon — vilken framgår av en

karta, som torde få fogas till protokollet såsom bilaga 2 — har fastställts

av Kungl. Maj :t. övrig indelning har fastställts av överbefälhavaren, dock

alt indelningen i bevakningsområden fastställts av chefen för marinen. In­

delning och gränser är icke oföränderliga utan kan anpassas efter lägets

krav. överbefälhavaren har befogenhet alt göra tillfälliga ändringar även

i den indelning som fastställts av Kungl. Maj :t.

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i

I., III. och IV. militärområdenas gränser överensstämmer med

gränserna

i land för respektive marinkommando Syd, Väst och Ost. I marinkomman­

do Osts operationsområde ingår dock även vattenområdet kring Gotland,

som utgör VII. militärområdet. I norra delen av landet omfattar marinkom­

mando Nords operationsområde havsområdet utanför II. och VI. militärom­

rådena.

Jakteskaderchefernas operationsområden innefattar flera militärområden

och (med ett undantag) flera operationsområden (eller delar därav) för ma­

rinkommandon.

Regionala chefer och deras huvuduppgifter framgår av följande tabell.

Chef inom

Huvuduppgifter1

högre regional instans

lägre regional instans

Militärbefälhavare (7)

Försvarsområdesbefälhavare2

Leda markoperativ och terri­

toriell verksamhet

Marinkommandochef (4)

Kustartilleriförsvarschef

Chef för bevakningsområde

Leda sjöopera tiv verksamhet3

Jakteskaderchef4 (3)

Sektorchef

Leda luftoperativ verksamhet

1 Enligt den innebörd som i betänkandet inlägges i nedanstående begrepp.

2 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är

tillika kustartilleriförsvarschefer.

3 Kustartilleriförsvarschef och chef för bevakningsområde leder endast vissa delar av den sjö­

operativa verksamheten.

4 Chefen för attackeskadern har som tidigare nämnts icke något sig tilldelat eskaderområde och

torde därför formellt icke böra anses som en regional chef.

Militärbefälhavare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer är di­

rekt underställda överbefälhavaren.

Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke

kan göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marin-

kommandochef och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomfö­

rande. För stridskrafternas användning gäller därvid för den operativa verk­

samheten i stort utfärdade order. Motsvarande befogenhet tillkommer i lik­

nande lägen försvarsområdesbefälhavare i fråga om försvaret av vederbör­

ligt område.

Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare är territoriella chefer.

Det innebär att de inom vederbörligt område leder markoperativ och terri­

toriell verksamhet.

Militärbefälhavare har som regel ett betydande antal direkt underställda

chefer, av vilka de viktigaste är försvarsområdesbefälhavare, fördelningsche-

fer, chefer för självständiga brigader samt chefer för strategiska reserver

av olika slag. Tilldelade stridskrafters styrka är beroende på läget.

33

Militärbefälhavares markoperativa ledning utövas genom att militärbe­

fälhavaren anger operativ avsikt för underlydande chefer och mot bakgrund

härav utger en operativ order (en långsiktig uppgift, vari främst målet och

resurserna anges). Ledningen av stridsverksamheten — stridsledningen -—

genomföres sedan av militärbefälhavaren direkt underställda chefer.

Försvarsområdesbefälhavare kan ha ett större eller mindre antal direkt

underställda chefer alltefter läget. Som regel ingår i ett försvarsområdes

trupper främst lokalförsvarsförband. Fältförband lyder i regel direkt under

vederbörande militärbefälhavare. Under pågående mobilisering och intill

dess inom särskilt betydelsefulla områden fördelningsstaber är beredda att

överta ledningsuppgifter är även huvuddelen av fältförbanden underställda

vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Försvarsområdesbefälhavare har

i territoriellt hänseende befäl över chefer för marina baser, flygbaser och

andra krigsmaktens fasta anläggningar inom försvarsområdet.

Marinkommandochef leder inom tilldelat operationsområde sjöoperativ

verksamhet. Han kan ha ett varierande antal direkt underställda chefer. Che­

fer för marina bevakningsområden och baser ingår i bestämt antal, medan

styrkan av tilldelade fartygsförband varierar alltefter läget.

Marinkommandochefs sjöoperativa ledning i krig utövas bl. a. genom att

han i allmän plan för verksamheten (operativ order) och instruktioner anger

uppgifter och avsikt i stort samt reglerar samverkan mellan underlydande

sjöstridskrafter, baser och bevakningsområden. Insats av operativa sjö-

stridskrafter beordras av marinkommandochef i varje särskilt fall. Taktisk

chef tilldelas härvid uppgift och stridskrafter.

Marinkommandochef reglerar vid behov in- och utlöpande, anger bas efter

företag samt svarar för att taktiska chefer till sjöss (fartyg) kontinuerligt

meddelas företagen påverkande underrättelser, rapporter m. m. För stridens

ledande och genomförande till sjöss svarar taktisk chef ombord.

Kustartilleriförsvarschef är underställd vederbörande militärbefälhavare

men lyder i sjöoperativt hänseende under marinkommandochef. Han leder

inom vederbörligt område den sjöoperativa verksamheten vid underställda

förband.

Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet är tillika chefer för ma­

rina bevakningsområden.

Chef för marint bevakningsområde leder övervakningen av tilldelat vat­

tenområde (marin underrättelsetjänst samt uppföljning och rapportering av

våra stridskrafters verksamhet), militärledstjänstcn samt kontroll och di­

rigering av sjöfart. Han skall vidare vara beredd att leda lokalt bundna före­

tag till sjöss samt att medverka vid övriga företag genom order- och rap-

portförmedling. Verksamheten leds från land.

Flygeskaderchef leder luftopcrativ verksamhet bl. a. genom att inrikta,

reglera och samordna densamma. Beträffande den direkta ledningen före-

2— Bilmng till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 109

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

34

ligger en principskillnad mellan å ena sidan chefen för attackeskadern

(El) och å andra sidan cheferna för jakteskadrarna (E 2—E4).

Den förstnämnde leder attackeskadern, som i fråga om stridsverksamhet

ej är bunden till visst område utan från en beredskapsgruppering skall kunna

insättas i olika riktningar med tillfällig basering i härför lämpade områden.

Det aktiva luftförsvaret och därmed sammanhängande luftbevakning och

bastjänst leds av jakteskadercheferna och under dessa lydande sektorchefer.

Flygspaningen leds direkt av jakteskadercheferna.

Jakteskaderchef har sig underställda sektorchefer samt kan därutöver

disponera spanings-, transport och sambandsflygförband.

Sektorchef leder inom tilldelat område det aktiva luftförsvaret och därmed

sammanhängande luftbevakning samt bas- och underhållstjänst.

Under sektorchef lyder jaktdivisioner, stridslednings- och luftbevaknings-

förband samt bas- och underhållsförband.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig

Huvuddelen av landet indelas i civilområden ■— I.—V. civilområdena. Got­

lands, Västerbottens och Norrbottens län ingår icke i civilområde.

Rikets indelning i civilområden och län framgår av en karta, vilken torde

få fogas till protokollet såsom bilaga 3.

Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret som utredningen hänför

till regional instans är dels civilbefälhavare och länsstyrelser, dels chefer ur

kommunikationsverken m. fl. statliga och icke-statliga organisationer enligt

följande.

Kommunikations verk m. m.

Ledningsorgan i

högre regional instans

lägre regional instans

Postverket

Distriktschefer

Chefer för samverkansgrupper

Televerket

Distriktschefer

Föreståndare för linjesektioner

Föreståndare för radioområ­

den

Statens järnvägar

Järnvägsbefälhavare

Distriktschefer

Sjöfartsverket

Lotsdirektörer

Centrala Driftledningen

Elblockchefer1

Elblockchefer1

Drivmedelscentralcn

Zonchefer

Länsdrivmedelsledare

Sveriges Radio AB

Chefer för programområden

Programombud

1 Med hänsyn till elblockområdenas storlek häntöres elblockcheferna till endera högre eller lägre

regional Instans.

Civilbefälhavare lyder direkt under Kungl. Maj :t. Om befogenheter för

centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna finns bestämmelser med­

delade beträffande det allmänt civila medicinalväsendet men icke i övrigt.

35

Civilbefälhavares huvudsakliga uppgifter i krig är enligt civilbefälhavarin-

struktionen att efter samråd med vederbörande militärbefälhavare samordna

de civila försvarsåtgärderna och annan civil verksamhet inom civilområdet

samt verka för att det militära försvaret på allt sätt understödjes och att

försvarsviljan och försvarsförmågan hos befolkningen upprätthålles. Han

skall även bistå de militära myndigheterna med av dem begärda råd och

upplysningar. Enligt »administrativa fullmaktslagen» har civilbefälhavare

givits vissa särskilda befogenheter för det fall, att under krig förbindelsen

mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd

svårighet kan upprätthållas eller att det eljest under krig föreligger trängande

behov av omedelbara åtgärder. I sådana situationer äger civilbefälhavare

inom sitt område eller, om civilbefälhavare ej finnes eller hans beslut ej

kan avvaktas, länsstyrelse i vad angår länet utöva befogenhet, som enligt

lagen tillkommer Konungen.

Civilbefälhavare har till sitt förfogande ett krigsorganiserat kansli.

Länsstyrelserna är tjugofyra till antalet. De är centralmyndigheter inom

den civila delen av totalförsvarets lägre regionala instans. Deras uppgifter

anges i Krigsinstruktion för länsstyrelserna den 12 januari 1962 (nr 4). Av

denna framgår att länsstyrelserna har ledande uppgifter bl. a. inom civil­

försvarets, den allmänna hälso- och sjukvårdens, djursjukvårdens, polisvä­

sendets, socialvårdens samt det psykologiska och det ekonomiska försvarets

områden. Länsstyrelserna lyder direkt under Kungl. Maj :t. Beträffande civil­

försvaret och den allmänna hälso- och sjukvården har de dock att ställa

sig till efterrättelse av civilförsvarsstyrelsen respektive medicinalstyrelsen

utfärdade föreskrifter. I fråga om den allmänna hälso- och sjukvården har

de jämväl att följa av civilbefälhavare utfärdade föreskrifter.

Under länsstyrelse lyder, helt eller delvis, bl. a. civilförsvarschefer, polis­

chefer, krigstjänsteläkare, beredskapssjukhus, arbetsförmedlingskontor,

blockchefer, vägtrafikombud och det psykologiska försvarets lokala ombud

samt kommunala organ såsom kristidsnämnder in. fl.

I fråga om kommunikationsverkens in. fl. i förestående tabell angivna or­

ganisationers regionala indelning och ledning torde få hänvisas till redogö­

relse i betänkandet.

Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Allmänna principer för samordning i regional instans av försvars-

verksamheten i krig

Samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig åstadkom-

mes dels genom samordning i totalförsvarets högsta och centrala instanser

av order, direktiv och anvisningar till de regionala cheferna och myndig­

heterna, dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer

och myndigheter, dels ock genom att vissa regionala chefer och myndighe­

ter ålagts att samordna viss verksamhet samt givits härför erforderliga be­

fogenheter.

För att säkerställa samordning i regional instans har fastställts detaljerade

bestämmelser för samverkan och vidtagits en rad organisatoriska åtgärder

för att underlätta denna.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196\

1. Samordning inom krigsmakten av verksamheten i regional instans

Överbefälhavarens grundläggande bestämmelser för samordning inom

krigsmakten av verksamheten i regional instans återfinnes i en särskild in­

struktion —■ »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan

i regional instans (BefälsB)». Därutöver finnes specialbestämmelser för verk­

samheten inom olika stödfunktioner, t. ex. underrättelsetjänst, sambands-

tjänst, fältarbeten och underhållstjänst.

Allmänoperativ ledning utövas av överbefälhavaren såväl i vad gäller hela

vår samlade försvarsoperation som beträffande olika deloperationer. Militär­

befälhavare har dock under överbefälhavaren ansvar för del av den allmän­

operativa ledningen, nämligen för samordningen inom vissa stödfunktioner

och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom

det civila försvaret. Viss allmänoperativ ledning utövas av sidoordnade re­

gionala chefer genom samverkan, d. v. s. genom samverkan mellan militär­

befälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef, dock att militärbe­

fälhavare ensam har ansvaret för samordningen inom vissa stödfunktioner

och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med det civila försvaret.

Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan

göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marinkom­

mandochef och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomförande.

För stridskrafternas användning gäller därvid för den operativa verksamhe­

ten i stort utfärdade order.

I högre regional instans samverkar militärbefälhavare, marinkommando­

chef och flygeskaderchef enligt bestämmelser dels i »BefälsB», dels i av över­

befälhavarna givna särskilda order och instruktioner in. m. I stort innebär

dessa bestämmelser att militärbefälhavarna samverkar med i regel två sido­

ordnade chefer ur annan försvarsgren — chefen för attackeskadern icke

medräknad — samt flertalet marinkommando- och flygeskaderchefer med

tre eller flera sådana chefer.

För att underlätta samverkan mellan chefer, som enligt vad här sagts har

att samverka men som icke har gemensam uppehåll splats, har avdelats sam-

verkansofficerare, i regel högskoleutbildade officerare.

I fråga om samverkan i lägre regional instans kommer militärbefälhavare,

marinkommandochef och flygeskaderchef vid behov överens om vilka dem

underställda chefer, som närmast skall samverka. I princip samverkar för-

svarsområdesbefälhavare, chef för marint bevakningsområde och sektorchef.

37

Försvarsområdesbeialhavare och chef för marint bevakningsområde måste

ibland, i stället för med sektorchef, samverka genom denne underställd chef.

I lägen, då högre regional chef icke kan göra sig gällande, har försvarsom-

rådesbefälhavare i fråga om försvaxet av vederbörligt område befogenheter

motsvarande dem, som tidigare nämnts för militärbefälhavaxe.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

2. Samordning inom det civila försvaret av verksamheten i regional instans

Bestämmelser för samordning återfinnes dels i instruktionerna för vissa

myndigheter, såsom civilbefälhavarinstruktionen och länsstyrelsernas krigs-

instruktion, dels i vissa lagar och kungörelser, såsom administrativa full­

maktslagen och krigssjukvårdskungörelsen.

I högre regional instans avses den civila försvarsverksamheten skola sam­

ordnas av civilbefälhavarna. Befogenheterna för dessa är dock icke instruk-

tionsmässigt klarlagda annat än i fråga om den allmänna hälso- och sjuk­

vården.

Civilbefälhavare samverkar med bl. a. järnvägsbefälhavare och distrikts-

chefer ur kommunikationsverken, elblockchefer, zonchefer ur drivmedelscen-

tralen samt programområdeschefer ur Sveriges Radio AB.

I lägre regional instans samordnas den civila försvarsverksamheten genom

länsstyrelserna. Enligt länsstyi'elsernas krigsinstruktion må länsstyrelse, när

det prövas oundgängligt för nödig samordning av försvarsansträngningarna,

för särskilda fall meddela inom länet verksam regional eller lokal civil myn­

dighet med statliga förvaltningsuppgifter — riksdagens verk dock undan­

tagna — föreskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning,

även om myndigheten icke eljest är underställd länsstyrelsen.

Länsstyrelse samverkar med bl. a. samverkansgrupp ur postdirektion, tele­

verkets linjesektioner, statens järnvägars distriktscliefer samt elblockchefer.

3. Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det civila försvaret

Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det

civila försvaret äger rum genom samverkan mellan militära och civila chefer

och myndigheter. Dessa är varandra sidoordnade och står i piincip icke i

några lydnadsförhållanden till varandra. För vissa lägen och vissa områden

har de dock tilldelats befogenheter och skyldigheter gentemot varandra.

Grunderna för krigsmaktens samverkan i i-cgional instans med det civila

försvaret återfinnes i ett kungligt brev från 1956. Där stadgas bl. a. att mi­

litärbefälhavare skall under överbefälhavaren vara ansvarig för det terri­

toriella försvaret inom militärområdet. Militärbefälhavare skall vidare i prin­

cip ha att i regional instans på militär sida svara för samverkan med det

civila försvaret.

En bärande princip i frågan om samverkan mellan krigsmakten och civila

myndigheter är, att de senare icke får ställas inför uppgiften att ta ställning

38

till motstridiga militära framställningar och gradera olika militära behov.

Krigsmaktens samverkan med civila myndigheter skall därför i regel ske

genom vederbörande territoriella chef, d. v. s. genom militärbefälhavare och

försvarsområdesbefälhavare. Samverkan som direkt sammanhänger med sjö-

operativ eller luftoperativ verksamhet sker dock genom marinkommando-

respektive flygeskaderchefer.

Försvarsområdesbefälhavarna har i egenskap av territoriella chefer inom

sina områden motsvarande uppgifter som militärbefälhavare i högre regional

instans, d. v. s. att i princip svara för krigsmaktens samverkan med de civila

myndigheterna. Samverkan som direkt sammanhänger med den sjö- eller

luftoperativa verksamheten ombesörjes dock av chefer ur marinen och flyg­

vapnet. Försvarsområdesbefälhavare samverkar främst med länsstyrelse men

även med myndigheter ur kommunikationsverken.

Militär- och civilområden överensstämmer huvudsakligen. Avvikelser fin­

nes dock i Kalmar län, vars norra del ingår i IV. militärområdet men i I. ci­

vilområdet, samt i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ingår i II. mili­

tärområdet men i IV. civilområdet. Gotlands, Västerbottens och Norrbottens

län ingår som tidigare nämnts icke i något civilområde; militärbefälhavarna

för VI. och VII. militärområdena samverkar direkt med länsstyrelserna i Väs­

terbottens och Norrbottens respektive Gotlands län.

Radioområden, drivmedelszoner och programområden sammanfaller i fler­

talet fall med de gemensamma militär- och civilområdena. I de nyssnämnda

fall, där överensstämmelse icke råder mellan militär- och civilområden, föl­

jes militärområdesindelningen.

Kommunikationsverkens indelning — med undantag för radioavdelning­

ens inom televerket indelning i radioområden — avviker från militär- och

civilområdesindelningen samt företer även skillnader verken emellan. Sam­

verkan med övriga totalförsvarsmyndigheter sker genom att järnvägsbefäl-

havare och distriktschef (motsvarande) samverkar med den militär- och ci­

vilbefälhavare, med vars område huvuddelen av distriktet sammanfaller.

Samverkan med övriga berörda militär- och civilbefälhavare sker genom för­

medling av med dessa direkt samverkande distriktschefer (motsvarande).

Samverkan mellan marinkommandochefer och lotsdirektörer äger rum en­

ligt samma principer.

Försvarsområden och län sammanfaller i allmänhet, vilket underlättar

samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret. Avvikelser finnes

dock inom flera områden, nämligen

(1) inom VI. militärområdet, där Norrbottens län täcker fyra och Väster­

bottens län två försvarsområden,

(2) i Stockholmsområdet, där Stockholms län är delat på tre försvarsom­

råden,

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

39

(3) i Småland, där norra delen av Kalmar län ingår i Linköpings försvars­

område samt Jönköpings och Kronobergs län båda ingår i Växjö försvars­

område,

(4) i Göteborgsområdet, där delar av Hallands och Älvsborgs län ingår i

Göteborgs och Bohus försvarsområde, samt

(5) i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ur Upplands län ingår i Gäv­

le försvarsområde.

Kommunikationsverkens indelning i lägre regional instans överensstäm­

mer vanligen icke med indelningen i försvarsområden och län.

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 1964

Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i fred

1. Regional indelning och regionala chefer

Den regionala indelningen i krig ligger till grund för det operativa krigs­

förberedelsearbetet i fred. Vissa av krigsorganisationens regionala staber in­

går emellertid icke i fredsorganisationen, varför fredsverksamheten äger rum

med en delvis annan indelning och ledningsorganisation än i krig.

Den militärterritoriella indelningen i militär- och försvarsområden framgår

av bilaga 2. Vissa försvarsområden har dock gemensam försvarsområdesbe-

fälhavare och stab, varför det i praktiken finnes ett antal »dubbelförsvars­

områden», som vid övergång till krigsorganisation skall delas upp i vartdera

två försvarsområden.

Regionala chefer och deras huvuduppgifter i fred framgår av följande ta­

bell.

Chef inom

högre regional instans

lägre regional instans

Militärbefälhavare (7)

Försvarsområdesbefälhavare1

Leda markoperativ, territoriell

och förbandsproducerande

verksamhet

Marinkommandochef (4)

Kustartilleriförsvarschef

Chef för bevakningsområde2

Leda sjöoperativ och förbands­

producerande verksamhet

Flygeskaderchef (3 + 1)

Sektorchef3

Leda luftoperativ och förbands­

producerande verksamhet

1 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är tillika

kustartilleriförsvarschefer.

2 Endast i Luleå och Malmö bevakningsområden.

2 Tillika flottiljchef.

Militärbefälhavare lyder i operativt hänseende direkt under överbefälha­

varen, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för armén.

Han är regional förvaltningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyn­

digheterna.

Militärbefälhavare har till sitt förfogande eu militärbefälsstab med prin-

40

(^organisation enligt en skiss, vilken torde få fogas till protokollet som

bilaga 4.

Under militärbefälhavare lyder förband och försvarsområden enligt föl­

jande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Under

Direkt underställda

Regementen

(motsvarande)

Försvarsområden

MB I. milo (Kristianstad) .

10

4

MB II.

* (Östersund) . . .

6

3

MB III.

» (Skövde)...........

8

3

MB IV.

» (Strängnäs) . ..

10

5

MB V.

» (Karlstad) ....

4

3

MB VI.

» (Boden).............

9

4

MB VII. * (Visby).............

2

—

Försvarsområdesbefälhavare är underställd vederbörande militärbefälha­

vare. Han har till sitt förfogande en försvarsområdesstab. Under försvarsom­

rådesbefälhavare lyder bl. a. ett stort antal hemvärnschefer.

Marinkommandochef lyder i operativt hänseende direkt under överbefäl­

havaren, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för

marinen. Vad den sistnämnda verksamheten beträffar, är marinkommando­

chef själv mobiliseringsmyndighet — i motsats till övriga chefer i högre

regional instans — men har f. ö. endast begränsat ansvar (främst tillämp­

ningsövningar, bl. a. krigsövningar). Marinkommandochef är regional för­

valtningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Chefen för marinkommando Nord är samtidigt chef för Norrlands kust­

artilleriförsvar. Förvaltningen inom Norrlands kustartilleriförsvar omfattar

även förvaltningsverksamheten vid marinkommando Nord.

Marinkommandochef har till sitt förfogande en marinkommandostab jäm­

te förvaltningar. Organisationen i stort framgår av en skiss, vilken torde

få fogas till protokollet som bilaga 5.

Under marinkommandochef lyder förband in. in. enligt följande.

Under

I alla hänseenden

Endast i vissa hänseenden

Bevak-

nings-

område

Heli­

kopter-

division

örlogs-

depå

Kust­

artilleri-

försvar1

Örlogs­

varv2

örlogs-

skola3

C MKN (Härnösand)...........

1

1

1

C MKO (Stockholm)...........

—

1

1

2

1

1

C MKS (Karlskrona)..........

1

—

—

1

1

C MKV (Göteborg) .............

—

1

1

1

1

1 Lyder i fråga om huvuddelen av den förbandsproducerande verksamheten direkt under chefen

för marinen (genom inspektören för kustartilleriet); kustartilleriförsvarschef är regional förvalt­

ningsmyndighet direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna.

2 Chef för örlogsvarv är regional förvaltningsmyndighet direkt under de centrala förvaltnings­

myndigheterna.

3 Lyder i vad gäller utbildning direkt under chefen för marinen.

41

Dessutom lyder örlogsfartyg inom marinkommandots operationsområde

i vissa hänseenden under marinkommandochefen, bl. a. i fråga om gångbe­

redskap samt övervakning av territorialvatten.

Kustcirtilteriförsvarschef lyder i fråga om huvuddelen av den förbandspro-

ducerande verksamheten direkt under chefen för marinen (inspektören för

kustartilleriet). Han är förvaltningsmyndighet för kustartilleriets materiel

direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. I territoriellt hänseende

lyder han under vederbörande militärbefälhavare och i sjöoperativt hänse­

ende (operativt krigsförberedelsearbete m. m.) under vederbörande marin-

kommandochef.

Kustartilleriförsvarschef har till sitt förfogande en kustartilleriförsvars­

stab jämte förvaltningar.

Under vardera chefen för Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartille­

riförsvar lyder ett kustartilleriregemente. Cheferna för Norrlands och Got­

lands kustartilleriförsvar är samtidigt chefer för Härnösands respektive Got­

lands kustartillerikår. Under kustartilleriförsvarschef, som tillika är för-

svarsområdesbefälhavare, lyder dessutom ett stort antal hemvärnschefer.

Cheferna för Luleå och Malmö bevakningsområden är underställda chefer­

na för marinkommando Nord respektive Syd.

Chef för bevakningsområde har till sitt förfogande endast en liten stab och

har icke några underställda förband eller motsvarande.

Flggeskaderchef lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren,

i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för flygvapnet.

Flygeskaderchef är regional förvaltningsmyndighet under de centrala för­

valtningsmyndigheterna.

Flygeskaderchef har till sitt förfogande en eskaderstab, vars principor­

ganisation utvisas av en skiss vilken torde få fogas till protokollet såsom

bilaga 6.

Under flygeskaderchef lyder sektor flottil jer och övriga flottiljer enligt

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Under

Antal

Sektorflottiljcr

Övriga flottiljer

(motsvarande)

C E 1 (Göteborg)........

_

4

C E 2 (Ängelholm)....

3

M

C E 3 (Barkarby)........

4

31

C E 4 (I.uleå)...............

2

31

1 F 3, Malmslätt

3 F 8, Barkarby

3 F It, Nyköping

Jakteskaderchef har i vissa hänseenden direktivrätt gentemot flottilj,

som är förlagd inom eskaderområdet men underställd annan eskaderchef.

2* — Iiihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

42

Sektorchef, tillika chef för sektorflottilj, är underställd vederbörande

jakteskaderchef. Han leder, samordnar och övervakar — enligt eskaderchefs

närmare bestämmande — krigsförberedelsearbetet i vad avser luftbevak­

nings- och stridsledningstjänsten inom sektorn. Sektorchef har i dessa hän­

seenden direktivrätt gentemot andra berörda flottiljchefer inom sektorn.

I flottilj staben ingår viss personal med operativt krigsförberedelsearbete

inom sektorn som huvuduppgift.

2. Ledning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete

överbefälhavaren tilldelar redan i fred militärbefälhavare, marinkomman-

dochef och flijgeskaderchef grundläggande order med preciserade uppgif­

ter för deras operativa verksamhet i krig. överbefälhavaren fastställer även

vilka stridskrafter m. m. som skall ställas till de regionala chefernas för­

fogande samt lämnar riktlinjer för försvarets förande i olika lägen.

Mot bakgrund av i stort gjorda bedömningar av fiendens mål och medel,

erhållna uppgifter och härför avsedda resurser utför de regionala cheferna

krigsplanläggningsarbetet. Detta innebär att de bedömer fiendens möjlig­

heter och utvärderar militärgeografiska in. fl. faktorers inverkan inom och

i anslutning till operationsområdet samt planlägger för utgångsgruppering

(basering) av tilldelade stridskrafter in. in., så att största möjliga effekt och

handlingsfrihet erhålles. Krigsplanläggningsarbetet bedrives i form av stu­

dier, krigsspel, fältövningar och vissa stabstjänstövningar. Som ett direkt

led i lcrigstörberedelsearbetet ingår även vissa större förbandsövningar av

tillämpningskaraktär, såsom fälttjänstövningar, krigsövningar och eskader-

övningar. Resultatet av militärbefälhavares, marinkommandochefs och flyg-

eskaderchefs operativa krigsförberedelsearbete sammanfattas i en av varje

chef utarhetad grundläggande order för verksamheten i krig.

I lägre regional instans utföres krigsplanläggningsarbete i princip enligt

samma grunder som i högre regional instans. Med hänsyn till att av staber­

na i lägre regional instans endast vissa är organiserade i fred — och att dessa

icke har tillgång till ett för allsidig krigsplanläggning erforderligt antal

specialister — utför högre regionala staber ett omfattande planläggnings-

arbete jämväl för underställda förband.

3. Ledning i regional instans av förbandsproduktion

Den förbandsproducerande verksamheten syftar till »att vid given tid­

punkt och på bestämda platser ställa krigsberedda stridskrafter i fastställt

antal till den operativa ledningens förfogande». Till denna verksamhet hän-

föres funktionerna taktik, organisation, utrustning, personaltjänst, utbild­

ning och övningar samt mobiliseringsarbete och mobilisering.

Ledningen av den förbandsproducerande verksamheten företer stora

skiljaktigheter mellan försvarsgrenarna. Dessa skiljaktigheter beror dels på

K ung t. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961

olika krav på insats- och mobiliseringsberedskap, dels på olikheter i för­

svarsgrenarnas volym och allmänna karaktär. Sistnämnda olikheter illustre­

ras i fråga om utbildningsfunklionen av följande sammanställning.

Försvarsgren

Förband (utbildningsanstalt)

som i utbildningshänscende lyder under

högre regionala chefer

central instans

Armén

48 regementen (kårer)

22 försvarsområden

21 skolor1

Marinen

2 helikopterdivisioner

Kustflottan

5 kustartilleriförsvar

4 skolor2

Flygvapnet

16 flottiljer

4 skolor

1 Vissa av dessa är endast små utbildningsanstalter.

2 Karlskrona- och Bergaskolorna är stora utbildningsanstalter med vardera ett flertal utbild­

ningslinjer.

Militärbefälhavare har under chefen för armén i stort sett ett odelat an­

svar för den förbandsproducerande verksamheten inom militärområdet. Mili­

tärbefälhavarens uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrolle­

rande karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom militärbefäl­

havaren underställda försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer.

Marinkommandochef är själv mobiliseringsmyndighet för flottans för­

band men har i övrigt ansvar endast för delar av marinens förbandsprodu­

cerande verksamhet. Ledningen av utbildning ankommer under chefen för

marinen (inspektören för kustartilleriet) huvudsakligen på chefen för kust­

flottan, cheferna för Karlskrona och Berga örlogsskolor samt kustartilleri-

försvarscheferna. Marinkommandochef leder dock krigsövningar, vissa

andra operativa övningar samt frivilligutbildning.

Marinkommandochef åliggande uppgifter utföres huvudsakligen inom

marinkommandostab med förvaltningar samt vid örlogsvarv.

Flggeskuderchef har under chefen för flygvapnet i stort sett ett odelat

ansvar för den förbandsproducerande verksamheten inom eskadern.

Flygeskaderchefs uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrolle­

rande karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom flygeskader-

chefen underställda flottilj chefer.

I lägre regional instans är försvarsområdesbefälhavare, kustartilleriför-

svarschefer och sektorchefer (tillika flottiljchefer) mobiliseringsmyndig-

heter. Därutöver har de bl. a. följande uppgifter.

Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavare utbildning av

hemvärn och övrig frivillig personal samt i viss omfattning tillämpnings­

övningar för lokalförsvarsförband under krigsförbandsvis hedrivna befäls-

och repetilionsövningar.

Kustartilleriförsvarschef leder under inspektören för kustartilleriet i hu­

vudsak all produktion av kustartilleriförband.

44

Sektorchef (tillika flottiljchef) leder under flygeskaderchef den förbands-

producerande verksamheten inom sektorn, i fråga om flyg- och basförband

dock främst inom egen flottilj.

4. Ledning i regional instans av förvaltning utom fortifikations- och byggnadsförvaltning

Förvaltningen är en stödfunktion såväl till operativt krigsförberedelse­

arbete som till förbandsproducerande verksamhet. Förvaltningsorganen ålig­

ger att utföra en stor del av krigsförberedelsearbetet för förvaltnings- och

underhållstjänsten i krig.

De regionala chefernas ansvar och befogenheter i fråga om förvaltningens

olika funktioner varierar såväl mellan försvarsgrenarna som mellan för­

valtningsgrenar. Skiljaktigheterna är bl. a. betingade av de olikheter som

föreligger beträffande operativt krigsförberedelsearbete och förbandspro­

ducerande verksamhet.

Militärbefälhavaren är regional förvaltningsmyndighet och har såsom så­

dan att utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid under­

ställda förband, försvarsområden och skolor. Hans förvaltningsverksamhet

är huvudsakligen av ledande, reglerande och kontrollerande art. Den utövan­

de förvaltningsverksamheten omhänderhas av de lokala förvaltningsmyndig­

heterna, försvarsområdesbefälhavare och regementschefer m. fl. Militärbe­

fälhavaren övervakar anslagsförvaltningen vid underlydande myndigheter

samt fördelar och utjämnar övnings- och underhållsanslag mellan dessa

myndigheter.

Militärbefälhavarens viktigaste uppgifter i fråga om förvaltningsverk­

samheten sammanhänger med krigsförberedelsearbetet och den förbands­

producerande verksamheten. Mobiliserings- och krigsplanläggningen, som

sker efter bl. a. militärbefälhavares anvisningar för tyg-, intendentur- och

sjukvårdstjänsten, övervakas och inspekteras. Härmed sammanhänger även

militärbefälhavarens övervakning och inspektion av materielens användning

och vård, förrådsförvaringens ändamålsenlighet och förrådens tillstånd

samt materielunderhållets planläggning och utförande. Krigsanskaffnings-

planläggningen i vad avser färdigvaror inom militärområdet sammanhålles

av militärbefälhavaren.

Förutom i fråga om rent tekniska och ekonomiska anvisningar och före­

skrifter, som av central myndighet utfärdas direkt till lokal myndighet med

orientering till militärbefälhavaren, går i armén tyg- och intendenturför-

valtningslinjerna från central myndighet genom regional myndighet till de

lokala myndigheterna. Sjukvårdsförvaltningen regleras i högre grad av

central myndighet -— försvarets sjukvårdsstyrelse — direkt på de lokala

myndigheterna.

Regionala förvaltningsmyndigheter inom marinen är marinkommando-

chef, chef för ortogsvarv och chef för kustartilleriförsvar. De förvaltnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

45

organ, som lyder under dessa myndigheter, har uppgifter av såväl regional

som lokal karaktär, vilket sätter sin prägel på förvaltningsorganisationen.

Marinkommandots förvaltning leds och utövas dels av marinkommando-

chef underlydande förvaltningar och dels av självständiga, under marinför­

valtningen lydande örlogsvarv. Verksamheten vid här nämnda förvaltnings­

organ omfattar anskaffning i ganska betydande omfattning, förrådshållning

och underhåll av de förnödenheter som ingår i marinkommandots utrust­

ning m. m. Som en följd härav är även anslagsförvaltningen omfattande.

Krigsförberedelsearbetet omfattar mobiliserings- och krigsplanläggning för

marinkommandots underhållstjänst, innefattande organisation av och mo-

biliseringsförberedelser för marinkommandots härför avsedda underhålls-

förband. Förvaltningarna utför sålunda sin del av det mobiliserings- och

krigsförberedelsearbete, som ankommer på marinkommandochef som mo-

biliseringsmyndighet.

Förvaltningen vid kustartilleriförsvaren är av motsvarande omfattning

och karaktär som vid marinkommandos förvaltningsorgan, d. v. s. den är

bl. a. såväl ledande som utövande. Förvaltningen vid till kustartilleriförsva­

ren förlagda utbildningsförband (regementen och kårer) ombesörjes av

kustartilleriförsvarens förvaltningar. Cheferna för dessa, förvaltningsgrens-

cheferna, ingår i kustartilleriförsvarsstaben. De är tillika förvaltningsmyn­

digheter.

I de fall chefen för kustartilleriförsvar samtidigt är försvarsområdesbe-

fälhavare är han såsom sådan lokal förvaltningsmyndighet med de uppgifter

och befogenheter som tillkommer försvarsområdesbefälhavare i armén. Kust-

artillerilörsvarschefen har att i egenskap av försvarsområdesbefälhavare

följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av militärbefälhavaren.

Regional förvaltningsmyndighet vid flygvapnet är eskaderchef. Dennes

ledning av förvaltningsverksainheten inskränker sig emellertid till direktiv

och anvisningar rörande krigsförberedelsearbetet och till att i fråga om in-

tendenturförvaltning fördela anslag för expenser m. m. övrig förvaltnings-

verksamhet vid lokala myndigheter — flottiljer — leds så gott som helt

direkt av centrala myndigheter.

5. Ledning i regional instans av fortifikations- ock byggnadsförvaltning

Direkt under den centrala fortifikationsförvaltningen lyder dels militär-

befälhavarna såsom regionala myndigheter, dels kustartilleriförsvaren (utom

Gotlands kustartilleriförsvar), marinkommandona Ost och Syd samt Göte­

borgs örlogsvarv. Under militärbefälhavarna lyder lokalmyndigheter ur ar­

mén (förband, skolor och försvarsområden) och ur flygvapnet (förband och

skolor), de sistnämnda dock ej i alla avseenden.

Militärbefälhavarnas uppgifter är ej endast reglerande i förhållande till

lokalmyndigheterna (fastställande av utgiftsstater, prövning tiv framställ­

Kungl. Maj.is proposition nr 109 år 196A

46

ningar om underhållsmedel) utan i stor omfattning också av verkställande

art, i det att ledandet av underhålls-, iståndsättnings- och nybyggnadsarbe­

ten så gott som helt ankommer på dem. Viss byggnads- och underhålls-

verksamhet, främst inom Stockholmsområdet, leds dock direkt av den

centrala förvaltningen.

För militärbefälhavarnas verksamhet inom förevarande område finnes i

varje militärbefälsstab inrättad en särskild sektion VIII under chefskap av

en regementsofficer vid fortifikationskåren. Sektionen består av en befäst-

ningsavdelning, vars chef är sektionschefen, och en byggnadsavdelning un­

der en civil byggnadsdirektör samt gemensam expedition. Fortifikations-

sektionerna har en i förhållande till hela militärbefälsstaberna mycket be­

tydande personalstyrka, huvudsakligen bestående av civila tjänstemän. I

april 1963 uppgick sålunda sektionens personal vid I., IV. och VI. militär­

befälsstaberna till 68, 75 respektive 116 personer.

De marina myndigheter, som enligt vad inledningsvis nämnts lyder direkt

under den centrala fortifikationsförvaltningen, har, förutom att de är loka­

la förvaltningsmyndigheter, i stort sett samma uppgifter med avseende å

nybyggnader m. m. som för de två övriga försvarsgrenarna ankommer på

militärbefälhavare. Såvitt avser nyanläggningar och större iståndsättnings-

arbeten är frågor rörande behovsprövning, angelägenhetsgrad m. m. ävensom

själva projekteringsarbetet f. n. föremål för en förhållandevis stark centra­

lisering. Denna har sin grund bl. a. i den strängt reglerade administrativa

proceduren i större byggnadsärenden, det s. k. tvåstegsförfarandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred

Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret i regional instans är

civilbefälhavare och länsstyrelser samt chefer ur kommunikationsverk m. fl.

statliga och icke-statliga organisationer. 1

1. Civilbefälhavare och länaatyrelaer

Civilbefälhavare, som är eu av landshövdingarna inom civilområdet, ly­

der direkt under Kungl. Maj :t. Uppgifterna i fred framgår av civilbefäl-

havarinstruktionen. Enligt denna skall civilbefälhavare under fred hålla

sig underrättad om den försvarsberedskapsplanläggning, som sker inom

hans område, och samla material därom. I görligaste mån skall han även

verka för att civila försvarsåtgärder i erforderlig omfattning planlägges och

att denna planläggning samordnas de olika myndigheterna emellan.

Civilbefälhavarna har alltsedan instruktionens tillkomst haft till förfo­

gande vardera en föredragande (byrådirektör) och sedan hösten 1961 där­

utöver vardera en förste byråsekreterare.

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

I de olika civilområdena ingår län enligt följande.

Civilområde

Antal län

1........................................................

6 (F, G, H, K, L, M)

II........................................................

3 (X, Y, Z)

III........................................................

4 (N, O, P, R)

IV........................................................

51 (AB, C, D, H, U)

V........................................................

3 (S, T, \V)

1 överståthällarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län har

räknats som en länsstyrelse.

Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår — som förut nämnts

— icke i något civilområde.

Civilbefälhavarnas uppgifter i fred är omfattande i förhållande till deras

personella resurser. Volymen av arbetsuppgifter inom de olika civilområ­

dena, som varierar med områdenas storlek och i dem ingående antal län, är

störst inom I. och IV. civilområdena och minst inom II. och V. civilområdena.

De viktigaste och mest omfattande arbetsuppgifterna för civilbefälhavar­

na och deras kanslier är enligt praxis följande.

a) Uppgörande av krigsplanläggningsverk för civilområdet inom olika

verksamhetsområden.

b) Ledning tillsammans med samverkande militärbefälhavare av stabs-

tjänstövningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser.

c) Planläggning för det egna kansliets krigsorganisation samt för över­

gång från freds- till krigsorganisation.

Arbetet med krigsplanläggningsverket innefattar bl. a. insamling och

granskning av den civila försvarsplanläggning som inom civilområdet ut-

föres av länsstyrelser och andra civila myndigheter. Olika myndigheters

planer jämföres sinsemellan i samordnande syfte. Vid behov göres påpekan­

den till vederbörlig myndighet. För olika verksamhetsgrenar sammanställes

uppgifterna från de olika länen till överskådliga sammanställningar för hela

civilområdet.

Inom vissa områden tar civilbefälhavarna initiativ till gemensam, sam­

ordnad planläggning för olika myndigheter inom civilområdet. Exempel på

sådana verksamhetsområden är radiakskydd, underrättelsetjänst, undanför-

sel och vissa delar av sjukvårdsplanläggningen.

Stabstjänstövningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser äger rum

i samband med försvarsområdesstabcrnas krigsförbandsvis bedrivna repe-

titionsövningar, vilket innebär att varje försvarsområdesstab och länsstyrelse

f. n. genomför en stabstjänstövning vart sjätte år och att civilbefälhavama

under en sexårsperiod leder sammanlagt cirka 20 sådana övningar. En gång

vart sjätte år deltar varje civilbefälhavare med krigsorganiserat kansli som

övad myndighet i en stabstjänstövning tillsammans med bl. a. samverkande

militärbefälhavare.

48

Planläggningsarbetet för varje stabstjänstövning påbörjas inemot ett år

före övningens början och kräver stora arbetsinsatser.

Som det civila försvarets huvudman i högre regional instans engageras

civilbefälhavare med kanslipersonal i flertalet regionala överläggningar och

konferenser av totalförsvarskaraktär. Civilbefälhavarna har även blivit en

betydelsefull remissinstans i frågor rörande det civila försvaret och anlitas

som sådan icke minst av Kungl. Maj :t.

Länsstyrelserna lyder direkt under Kungl. Maj :t. De har dock att vid

utövningen av civilförsvarets ledning ställa sig till efterrättelse de föreskrif­

ter, som civilförsvarsstyrelsen meddelar. Ett flertal andra centrala myndig­

heter har rätt att lämna länsstyrelserna anvisningar.

Allmänt stadgais i länsstyrelseinstruktionen: »Verksamheten i fred skall

så bedrivas att jämväl de krav, som totalförsvaret i krig uppställer, i största

möjliga utsträckning kunna tillgodoses.»

Med hänsyn till länsstyrelsernas omfattande uppgifter i krig, angivna i

tidigare nämnd krigsinstruktion, blir planläggnings uppgifterna i fred mycket

omfattande. Sålunda har länsstyrelserna att planlägga för bl. a. funktioner­

na civilförsvar, socialvård, hälso- och sjukvård samt veterinärvård, polisiär

verksamhet, trafik, försörjning med olika förnödenheter samt psykologiskt

försvar. — Länsstyrelserna har jämväl att följa och lämna anvisningar för

den försvarsplanläggning, som äger rum vid länsarbetsnämnder och väg-

förvaltningar.

Huvuddelen av försvarsplanläggningen på länsplanet göres inom civil-

försvarssektionen. Andra ärenden än civilförsvarsärenden förberedes inom

en allmän beredskapsdetalj. Ansvaret för verksamheten åvilar dock under

landssekreteraren de för krigsorganisationen utsedda sektionscheferna. Sam­

manlagt sysslar 5—It kvalificerade befattningshavare med försvarsplan­

läggningen.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län — som har en

gemensam krigsorganisation — har i fred en gemensam civil försvarssektion

och en gemensam allmän beredskapssektion. Sektionernas verksamhet sam­

ordnas av en särskild, utanför sektionerna stående högre befattningshavare.

Under länsstyrelserna lyder i fråga om försvarsverksamhet — helt eller

delvis — bl. a. civilförsvarschefer, polischefer, krigstjänsteläkare, vägtrafik-

ombud samt kommunerna. 2

2. Kommunikationsverkens m. fl. statliga och icke-statliga organisationers regionala

ledningsorgan

I följande tabell redovisas huvuddelen av de chefer ur kommunikations-

verken m. fl. statliga och icke-statliga organisationer, som vid sidan av

civilbefälhavare och länsstyrelser har uppgifter i fred inom totalförsvarets

civila sektor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

49

De olika verkens m. fl. regionala indelning i fred är redovisad i betänkan­

det, i vilket göres en jämförelse med indelningen i krig. Uppgifterna i fred

är att förbereda dels verksamheten under krig, dels organisationens över­

gång från freds- till krigsorganisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Kommunikationsverk m. fl.

Ledning i

högre regional instans

lägre regional instans

Postverket...............................................

Distriktschefer

Distriktschef

Televerket1 .............................................

Distriktschefer

Chefer för radiosektioner

Sektionschefer

Statens järnvägar1 ..............................

J ärn vägsbefälhavare

Distriktschefer

Väg- och vattenbyggnadsverket ....

—

Vägdirektörer

Tullverket .............................................

Kustdistriktschefer

—

Sjöfartsverket1 .......................................

Lotsdirektörer

—

Centrala Driftledningen ......................

Elblockchefer2

Elblockchefer2

Arbetsmarknadsverket ........................

—

Länsarbetsdirektörer

Drivmedelscentralen ............................

Zonchefer

Länsdrivmedelsledare

Sveriges Radio AB ............................

Programområdeschefer

Programombud

1 Televerket, statens järnvägar och sjöfartsverket har ytterligare ett antal chefer som är att

hänföra till lägre regional instans. Samverkan med övriga myndigheter inom totalförsvaret om-

besörjes dock främst av bär nämnda.

2

Med hänsyn till elblockområdenas storlek och därav betingad samverkansnivå hänföres el-

blockchef till endera högre eller lägre regional instans.

Särskilda försvarsavdelningar — som inom vissa centrala myndigheter —

finnes inom statens järnvägar, där ett mindre stabsorgan under ledning av

en militärassistent står till järnvägsbefälhavafens förfogande, samt inom

kraftindustrin, där elbloekcheferna disponerar särskilda försvarskontor.

Inom televerkets driftsavdelning är under uppbyggnad försvarsavdelningar,

avsedda att ställas under distriktschefernas direkta ledning.

Samordning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete

Samordning av operativt krigsförberedelsearbete åstadkommes dels ge­

nom samordning inom totalförsvarets högsta och centrala instanser av upp-

giftsställande samt tilldelning av resurser m. m. till regionala ledningsorgan,

dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer och

myndigheter. Sistnämnda samverkan äger huvudsakligen rum som rutin­

mässigt samarbete mellan sidoordnade ledningsorgan men även — inom

vissa arbetsområden — i särskilda mer eller mindre permanenta samarbets-

organ, exempelvis regionala sambandsberedningar och regionala fältarbets­

ledningar. I sådana samarbetsorgan ingår representanter för både militära

och civila myndigheter.

1. Samordning inom krigsmakten

Samordning inom krigsmakten av operativt krigsförberedelsearbete åstad­

kommes i första hand dels genom överbefälhavarens försorg, dels genom

50

samverkan mellan militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeska-

derchef. I vad gäller samarbetet mellan sistnämnda chefer har militärbefäl­

havare ålagts samordningsuppgifter i huvudsak motsvarande dem som an­

kommer på honom i krig. Militärbefälhavare skall sålunda i regional instans

samordna operativt krigsförberedelsearbete i fråga om bl. a. sambandstjänst,

fältarbeten, kommunikationstjänst samt vissa grenar av underhållstjänsten.

Militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef samverkar

enligt följande tablå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19€i

Militärbefälhavare

Marinkommandochef

Flygeskaderchef

MB VI. milo (Boden) ..........................

G MKN (Härnösand)

C E 4 (Luleå)

MB II. milo (Östersund).....................

MB IV. milo (Strängnäs) ...................

C MKO (Stockholm)

C E 3 (Barkarby)

MB VII. milo (Visby)........................

MB V. milo (Karlstad) .......................

G MKV (Göteborg)

MB III. milo (Skövde) .......................

C E 2 (Ängelholm)

MB I. milo (Kristianstad)...................

C MKS (Karlskrona)

överbefälhavaren har därutöver beordrat viss ytterligare samverkan.

Chefen för attackeskadern (eskaderledningen i Göteborg) samverkar mer

eller mindre med samtliga regionala chefer.

Samverkan mellan de regionala cheferna avser icke enbart operativt krigs­

förberedelsearbete utan även förbandsproduktion, inom den senare huvud­

funktionen främst i fråga om mobiliseringsförberedelser och större tillämp­

ningsövningar.

Här har redovisats endast den samverkan som äger rum mellan chefer ur

olika försvarsgrenar; därtill kommer givetvis den samverkan som äger rum

mellan chefer ur samma försvarsgren, t. ex. mellan eskaderchefer i angrän­

sande eskaderområden.

I lägre regional instans är samverkansformerna delvis andra än i krig,

emedan vissa krigsstaber icke är organiserade under fred. Andra som finnes

även i fred, t. ex. flertalet försvarsområdesstaber, saknar ofta vissa specia­

lister som är nödvändiga för ett allsidigt operativt krigsförberedelsearbete.

Som exempel härpå kan nämnas att signal- och ingenjörofficerare med få

undantag icke ingår i försvarsområdesstaberna. 2

2. Samordning inom den civila sektorn av totalförsvaret

Samordning inom den civila sektorn av förberedelserna för verksamhet i

krig åstadkommes främst dels genom samordning inom totalförsvarets

högsta och centrala instans, dels genom samverkan mellan regionala myn­

digheter. Utredningen anför, att samordning i de högsta och centrala in­

stanserna är mera komplicerad än inom den militära sektorn på grund av

avsaknaden av någon »civil försvarsstab». Bättre möjligheter än tidigare

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 dr 190 i

51

har dock enligt utredningen tillskapats från år 1962 genom tillkomsten av en

samordningsavdelning i Kungl. Maj:ts kansli och totalförsvarets chefs-

nämnd, i vilken ingår överbefälhavaren och chefer för vissa civila verk med

betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret.

I regional instans samordnas verksamheten genom samverkan mellan

sidoordnade myndigheter. Särskilt samordningsansvar tillkommer härvid

civilbefälhavare och länsstyrelser. Verksamheten kompliceras av att bl. a.

kommunikationsverken har regionala indelningar som i regel icke samman­

faller vare sig inbördes eller med indelningen i civilområden och län. Civil­

befälhavare har till uppgift att verka för samordning icke enbart i högre

regional instans utan även mellan länsstyrelserna i de län som ingår i civil­

området.

3.

Samordning mellan krigsmakten och det civila försvaret

Principerna för samverkan mellan krigsmaktens och det civila försvarets

regionala chefer är i huvudsak desamma i fred som i krig. Skillnader mellan

krigs- och fredsorganisationerna har dock medfört vissa skillnader även i

fråga om samverkan.

Civilbefälhavarna har i fred endast små personella resurser till sitt för­

fogande och kan därför icke helt svara upp mot inilitärbefälhavarnas sam­

lade behov av samverkan. I lägre regional instans är förhållandet det mot­

satta; här är i regel försvarsområdesstaberna icke personellt nog starka att

svara för krigsmaktens behov av samverkan med det civila försvaret. Detta

har medfört att militärbefälhavare i vissa frågor måste samverka med både

civilbefälhavare och länsstyrelser.

Samordning av verksamheten åstadkommes genom gemensamt krigsplan-

läggningsarbete, som förberedes genom gemensamma studier, konferenser,

krigsspel och övningar. Som exempel på de senare kan nämnas stabstjänst-

övningar för territoriella staber och med dessa närmast samverkande civila

myndigheter. Sådana övningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser

leds vanligen gemensamt av militär- och civilbefälhavare. 1 dessa övningar

brukar deltaga även i fred normalt icke organiserade militära och civila

ledningsorgan. I övningarna deltagande staber och myndigheter övar så

långt möjligt i krigsorganisation.

Samverkande militära och civila chefer har i flertalet fall icke gemensam­

ma förläggningsorter (motsvarande), vilket i fråga om militär- och civil­

befälhavare framgår av följande tabell, avseende läget 1/7 19G3:

MB I Kristianstad

MB II Östersund

MB III Skövde

MB IV Strängnäs

MB V Karlstad

CB I Malmö

CB II Östersund

CB III Göteborg

CB IV Stockholm

CB V Falun

52

Härtill fogar utredningen dock en erinran om att det inom ett civilområde

icke finnes någon fast »förläggningsort» för civilbefälhavare och civilbefäl-

havarkansli, eftersom uppdraget att vara civilbefälhavare kan ges vilken

som helst av civilområdets landshövdingar.

För att underlätta samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret

finnes militärassistenier, i högre regional instans hos järnvägsbefälhavarna

inom statens järnvägar, i lägre regional instans vid samtliga länsstyrelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

V. Granskning av nuvarande regionala ledningsorganisation mot

bakgrunden av tidigare redovisade krav

Utredningen

Krigsmaktens regionala ledning

Utredningen anmäler, att överbefälhavaren i sin skrivelse med synpunk­

ter på alternativa former för krigsmaktens regionala ledning gjort en om­

fattande granskning av nuvarande ordning och därvid konstaterat, att denna

i många hänseenden är eu lämplig och rationell organisation men att den

likväl har vissa bestämda nackdelar. I samband därmed har överbefäl­

havaren givit följande karakteristik av nuvarande regionala ledning.

Nuvarande regionala ledningsorganisation medger inom lämpligt avpassa­

de områden goda möjligheter till fackmässig operativ ledning av de mark-,

sjö- resp. luftoperativa verksamhetsgrenarna. Ansvaret för och ledning av

den samordnande verksamheten är på ett ändamålsenligt sätt anknuten till

den markoperativa regionala ledningsorganisationen. Genom att de regionala

cheferna är ansvariga för mobilisering, insatsberedskap och utbildning av

staber och förband för direkta krigsuppgifter, har en lämplig sammanknyt-

ning mellan operativ verksamhet och förbandsproduktion genomförts i re­

gional instans.

Den nuvarande ledningsorganisationen är sålunda i första hand uppbyggd

för att tillgodose ledningskraven inom varje verksamhetsgren för sig. Mellan

de olika verksamhetsgrenarna erforderlig samordning i regional instans

måste, i den utsträckning överbefälhavaren icke kan genomföra detta, till­

godoses genom samverkan mellan chefer inom sammanfallande eller angrän­

sande områden. Lägen kan på grund av förbindelseavbrott och tempo i ett

nutida krig uppstå då detta ledningssystem icke tillgodoser ett snabbt och

effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i enlighet med lägets krav.

Med oförändrad ledningsorganisation blir risken härför ännu större i fram­

tiden då ett större antal vapen måste kunna utnyttjas inom skilda operativa

verksamhetsområden oberoende av organisatorisk hemvist.

Av denna anledning och mot bakgrund av gjorda erfarenheter under de

senaste åren har jag funnit det vara angeläget att söka skapa en för all

slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl fred som krig.

Strävan bör vara att genomföra detta utan att betingelserna för den fack-

inässiga verksamheten — däri inbegripet jämväl förbandsproduktionen —

väsentligt ändras.

53

Överbefälhavarens uppfattning att nuvarande ordning har inånga för­

delar delas av utredningen. Denna anför, att man med knappa personella

resurser utformat en ledningsorganisation som, om man ser varje operativ

verksamhetsgren och därmed sammanhängande förbandsproduktion för

sig, får anses vara rationell. Utredningen är emellertid också ense med över­

befälhavaren därom, att ledningsorganisationen icke är ägnad att i alla lägen

säkerställa ett snabbt och effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i

enlighet med situationens krav. En bedömning av det framtida krigets ka­

raktär ger enligt utredningen vid handen att lägen, då organisationen sålunda

kan befaras icke svara mot kraven, ingalunda bör betraktas som undantags­

fall. Den angivna svagheten i ledningsorganisationen blir än mera påtaglig

i den mån riskerna för angrepp i form av strategisk kupp ökar, konstaterar

utredningen vidare. Den anser det därför kunna befaras, att vår lednings­

organisation, när den första gången verkligen sättes på prov, icke på ett till­

fredsställande sätt kan lösa uppgiften att bringa totalförsvarets alla resurser

till största möjliga sammanlagda försvarseffekt. Detta skulle innebära, att de

betydande kostnader som vi lagt ned på totalförsvaret och de stora upp­

offringar i övrigt, som gjorts för detta, förlorade i värde på grund av brister

i ledningsorganisationen. Så får icke ske, understryker utredningen.

I anslutning till det sagda förklarar sig utredningen i likhet med över­

befälhavaren anse, att avsaknaden av enhetlig regional ledning innebär en

så betydande svaghet att den icke längre bör accepteras.

Utredningen betecknar det som väsentligt, att fördelarna i nuvarande or­

ganisation — som i sammanfattning framgår av ovan återgivna citat av

överbefälhavarens uttalande — bevaras i en framtida ledningsorganisation.

Sin syn på de nackdelar i nuvarande organisation, som det gäller att elimi­

nera, utvecklar utredningen på sätt i sammandrag återges härefter. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

1. Högre regional instans

a) Ledningsorganisation i krig

Utredningen erinrar om sin förut uttalade uppfattning, att en delopera­

tion, avseende försvar mot gräns- eller kustinvasion, under överbefälhavaren

bör ledas av en chef med en för uppgiften anpassad stab till sitt förfogande.

Så är f. n. icke fallet, konstaterar utredningen; inom huvuddelen av landet

kommer en sådan deloperation att under överbefälhavaren ledas av fyra

sidoordnade chefer, nämligen eu militärbefälhavare, en marinkominandochef

och två flygeskaderchefer.

Nuvarande ordning bygger på — med undantag för vissa stödfunktioner

— att samordning i regional instans skall åstadkommas dels genom över­

befälhavaren, dels genom samverkan mellan sidoordnade regionala chefer.

Detta gäller även i lägen som karakteriseras av snabb händelseutveckling,

överraskningar och omfattande skadegörelse. Svårigheterna för överbefäl-

54

havaren att i sådana lägen samtidigt dels leda vår samlade försvarsoperation,

dels snabbt och på ett ändamålsenligt sätt samordna mark-, sjö- och luft-

operativ verksamhet i ett antal deloperationer finner utredningen uppenbara.

Därtill kommer riskerna för avbrott på de signalförbindelser, genom vilka

överbefälhavaren skall hålla samband med chefer på kanske 50 till 100 mils

avstånd från högkvarterets uppehållsplats. Sådana avbrott kan sätta över­

befälhavaren ur spel, i varje fall för en kortare tid.

För samordningen genom samverkan i regional instans är det enligt ut­

redningens mening olägligt, att underrättelser och bedömanden rörande an­

griparens och våra egna möjligheter växer fram inom olika staber och sam­

ordnas först i ett relativt sent skede — såvida staberna icke i praktiken ar­

betar som en gemensam stab. Det finns ingen garanti för att samverkande

chefer kommer till samma uppfattning i alla frågor; i betydelsefulla skeden

bedömes tiden i regel icke medge långvariga diskussioner.

Överbefälhavaren har genom »Bestämmelser för befälsförhållanden, led­

ning och samverkan i regional instans (BefälsB) > sökt minska olägenheterna

av nuvarande efter operativa verksamhetsgrenar organiserade regionala

ledning. Sålunda har t. ex. militärbefälhavare ålagts uppgiften att leda sam­

ordningen av vissa gemensamma stödfunktioner. Härmed har många pro­

blem förenklats, men då samordningsuppgiften är kombinerad med befäl

och ansvar för endast en av de operativa verksamhetsgrenar som påverkas

av åtgärderna, ställes militärbefälhavare i alla bristsituationer inför svåra

awägningsproblem. Han tvingas i realiteten att utöva partiell allmän-

operativ ledning utan att ha allt det underlag som erfordras för att kunna

göra ett allmänoperativt bedömande.

Nyssnämnda »BefälsB» stadgar även, att om läget kräver att beslut fattas

snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, militärbefäl­

havare äger att efter samråd med marinkommando- och flygeskaderchef be­

sluta rörande försvarets förande. Därvid skall för stridskrafternas använd-

ning gälla för den operativa verksamheten i stort utfärdade order. Denna

bestämmelse måste ses som en reservbestämmelse för en situation, då led­

ningsorganisationen icke kan verka på det sätt för vilket den har utformats.

En bestämmelse av detta slag torde vara oundgängligen nödvändig i nu­

varande ledningsorganisation, säger utredningen, som dock finner att dess

tillämpning under alla förhållanden medför en viss tungroddhet och om­

gång i beslutfattningen. Värdet av bestämmelsen minskas också av att marin­

kommando- och flvgeskaderchefer i flertalet fall samverkar med mer än en

militärbefälhavare. Härigenom kan det uppstå oklarhet om vilka delar av

samverkande sjö- och luftoperativa chefers resurser som militärbefälhava­

rens beslutanderätt gäller. Två militärbefälhavare kan också fatta motstri­

diga beslut och ställa t. ex. en flygeskaderchef i den situationen, att han

måste välja vilket beslut han skall följa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961

55

b) Ledningsorganisation i fred

Utredningen anför, att sidoordnade regionala chefer, som har att lösa

krigsuppgifter i samverkan, givetvis måste samarbeta i fred i fråga om

operativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande för-

bandsproduktion, såsom mobiliseringsarbete och övningar av operativ ka­

raktär. Samverkan i fred behöver visserligen icke äga rum under tillnär­

melsevis samma tidspress som i krig. Tidsbrist kan dock uppkomma även i

det fredstida arbetet och försvåra samverkan, eftersom tillgången på kvali­

ficerad ledningspersonal är knapp i förhållande till uppgifterna. I de fall, då

samverkande regionala staber är förlagda till skilda orter och personliga

sammanträffanden således icke kan ske annat än efter resor, kan t. ex. bris­

tande tid medföra att beslut fattas och åtgärder vidtas utan att samverkan

ägt rum i tillräcklig omfattning. Utredningen betraktar det därför som en

bestämd olägenhet, att staber som måste samverka i fråga om operativt

krigsförberedelsearbete har sina förläggningsorter långt ifrån varandra. Or­

ganisationen anses icke säkerställa att disponibla resurser utnyttjas så, att

den samlade effekten av försvarsförberedelserna blir den största möjliga.

Det torde enligt utredningen även vara oundvikligt att dubbelarbete äger rum

i icke oväsentlig utsträckning; verksamheten försvåras — liksom i krig —

av att flertalet marin- och flygeskaderchefer har att samverka med tre eller

flera sidoordnade regionala chefer, chefen för attackeskadern icke med­

räknad.

Utredningen har funnit att samverkan mellan sidoordnade regionala che­

fer i de flesta fall fungerar tillfredsställande men har också sett exempel på

att så icke alltid är fallet. Den anför, att samarbete inom en organisation

alltid i mer eller mindre hög grad bygger på samarbetsvilja och samarbets-

förmåga hos befattningshavare inom densamma men att en organisation,

som tvingar samman befattningshavare som måste samarbeta, i regel leder

till bättre resultat än en organisation som placerar samarbetande chefer och

stabsmedlemmar långt ifrån varandra.

Vidare framhåller utredningen, att en stabsofficer i en högre befattning

givetvis i första hand måste vara skicklig inom sitt eget verksamhetsområde

men att han även måste vara väl insatt i de andra försvarsgrenarnas problem

och känna deras möjligheter i olika lägen. Först då kan han på ett rikligt sätt

planlägga för och i krig leda verksamheten inom sitt eget område samt på

ett effektivt sätt deltaga i beredningen av ärenden som är av en för krigs­

makten gemensam natur. Detta gäller i regional instans i första hand offi­

cerare i högre regionala staber. Utredningen anser icke att nuvarande freds-

organisation i tillräcklig grad möjliggör för stabsofficerare att tillägna sig

detta allmänna kunnande.

I fråga om vissa väsentliga delar av den förbandsproducerande verksam­

heten anses nuvarande organisation icke heller säkerställa den samordning

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

56

som behöver ske försvarsgrenarna emellan. Utredningen åsyftar här närmast

organisation av krigsförband. I fråga om många slags förband av stödkarak­

tär bestämmes antalet efter behovsberäkningar i regional instans, och det

förekommer att även detalj organisationen göres i samma instans (flottans

basförband). Denna verksamhet äger i allt väsentligt rum förisvarsgrens-

vis. För att dubbelorganisationer eller i övrigt från den samlade krigsmak­

tens synpunkt mindre rationella organisationer skall kunna undvikas, er­

fordras en högre grad av samordning än f. n. i högre regional instans.

Utredningen berör i detta sammanhang slutligen gällande ordning för for­

tifikations- och byggnadsförvaltningens ledning på regional nivå och anför

därvid bl. a. följande. Inom denna förvaltningsgren lyder arméns och — i

väsentliga hänseenden — flygvapnets lokala myndigheter inom ett militär­

område under militärbefälhavaren. I dagens läge framstår det som en brist,

att den enhetliga ledningen icke omfattar även marinens myndigheter. An­

svarsförhållandena för de försvarsområdesbefälhavare, som tillika är kust-

artilleriförsvarschefer, är härvidlag belysande. En sådan chef är i den förra

egenskapen lokalmyndighet under militärbefälhavaren, i den senare regio­

nal- och lokalmyndighet under fortifikationsförvaltningen. Vissa befäst-

ningsärenden går via militärbefälhavaren medan andra sådana ärenden —

hänförliga till samma geografiska område — går direkt till fortifikations­

förvaltningen, att handläggas efter samråd med chefen för marinen. För­

hållandet anses medföra risker för en oenhetlig handläggning av likartade

frågor och för att de knappa tillgångarna av tekniskt skolad personal icke

utnyttjas så rationellt som borde vara möjligt vid en samordning.

Det vill enligt utredningen synas som om tidigare rådande förutsättningar

numera undergått sådana förändringar, att det finns skäl att ompröva an­

svarsfördelningen mellan central och regional instans. I flera hänseenden har

nämligen utvecklingen lett till en stramare reglering på den centrala nivån

och minskad rörelsefrihet för den centrala förvaltningen. Den omständig­

heten, att militärbefälhavare (vissa marina chefer) formellt står som bygg­

herrar även för arbeten som projekterats och entreprenerats i den centrala

instansen, synes enligt utredningen ha medfört vissa tendenser att regionalt

avgöra frågor av förhållandevis stor ekonomisk betydelse. Utredningen an­

för, att den nyss antydda utvecklingen dock gör det nödvändigt att

fortifikationsförvaltningen kan utöva en stark ledning av den regionalt

bedrivna verksamheten, framför allt på nybyggnadssidan. Vidare uttalas

att den nuvarande ordningen för regional ledning av befästnings- och

bySgnadsförvaltningen vållar en snedbelastning i militärbefälsstabernas or­

ganisation, som det i och för sig vore önskvärt att man kunde undvika, samt

att kompetensfördelningen mellan fortifikationsofficer och byggnadsdirektör

icke synes vara så klar och entydig, som önskvärt vore, utan synes lämna

visst utrymme för dubbelarbete och kunna ge upphov till friktioner.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

57

2. Lägre regional instans

Med hänsyn till karaktären av olika slag av operativ verksamhet, behov

av särskild sakkunskap för stridsledning av olika stridskrafter in. in. kan —

anför utredningen — enhetlig ledning icke utövas längre ned än till en viss

ledningsnivå. Utredningen räknar med att denna f. n. är ledningsinstansen

närmast under den centrala, d. v. s. högre regional instans. Detta hindrar

icke att ledningen av olika stödfunktioner bör samordnas så långt möjligt

även i lägre instanser.

Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen icke utfört någon

sammanfattande granskning av förhållandena i lägre regional instans. Ut­

redningen framhåller att överbefälhavaren i samtliga studiealternativ förut­

satt i huvudsak nuvarande ordning i lägre regional instans, med undantag

för ledningsorganisationen inom flottan. Här föreslås i det s. k. sexregioners-

alternativet sjökommandon i denna ledningsnivå.

Även om utredningen i likhet med överbefälhavaren icke övervägt frågan

om enhetlig ledning längre ned än i högre regional instans, råder det ett så

nära sammanhang mellan högre och lägre regional instans att utredningen

funnit angeläget att granska även den sistnämnda.

Utredningen återger av överbefälhavaren, civilbefälhavarna in. fl. gjorda

uttalanden om försvarsområdesorgunisationen och anför härefter följande.

Utredningen anser principerna för nuvarande försvarsområdesorganisation

vara lämpliga för ledning i lägre regional instans av territoriell verksamhet.

Det är en olägenhet att indelningen i försvarsområden på en del håll alltfort

avviker från länsindelningen och att i fred inom vissa områden samarbetet

med det civila försvaret försvåras genom att ett antal försvarsområden har

gemensam befälhavare och stab med andra försvarsområden. En militär-

territoriell indelning i försvarsområden, så långt möjligt i överensstämmelse

med länsindelningen, bör enligt utredningens mening vara en av utgångs­

punkterna för indelning och ledning i högre regional instans.

Det förhållandet, att utredningen anser nuvarande försvarsområdesorga­

nisation vara i princip lämplig för ledning av territoriell verksamhet, innebär

emellertid icke att utredningen anser att organisationen i alla hänseenden

utnyttjas på bästa sätt eller har erforderlig kvalitet. Sålunda skulle det av

vissa skäl vara önskvärt att vissa försvarsområdesbcfälhavare kunde leda

all markoperativ verksamhet inom försvarsområdet. Utredningen finner även

att försvarsområdesslaberna har en i förhållande till sina uppgifter svag

organisation, främst i vad gäller fredsorganisationen.

Utredningen erinrar om att de marina bcvakningschefcrnas uppgifter

främst är att under marinkommandochef leda vissa stödfunktioner inom

den sjöoperativa verksamheten. Bevakningschef har i regel icke några stri­

dande förband sig underställda. Inom område där fasta kustartilleriför­

58

band kan verka har vederbörande chef ur kustartilleriet ansvar för bevak­

ningstjänsten; inom sådant område grupperade förband tillhörande den

marina kustbevakningen (MKB-förband) är underställda chef ur kustartil­

leriet.

Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet — av vilka cheferna för

Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar jämväl är försvars-

områdesbefälhavare — är tillika chefer för marina bevakningsområden. I

dessa fall har således kustartilleriförsvar och bevakningsområde gemensam

chef och gemensamma underrättelse- och underhållsorgan med ett försvars­

område. Utredningen finner att inom här nämnda områden denna ordning

är såväl effektiv som personalbesparande.

Även i andra delar av landet är den underrättelseverksamhet som den mari­

na bevakningsorganisationen bedriver en av förutsättningarna för en effektiv

ledning av territoriell verksamhet. Enligt utredningen kan det därför — ur

denna synvinkel — vara en olägenhet att det på de flesta håll icke före­

kommer en lika långtgående samordning mellan försvarsområdes- och be-

vakningsorganisationerna som inom de områden, där försvarsområdesbefäl-

havaren tillika är kustartilleriförsvarschef.

Sektororganisationen synes utredningen vara en i princip lämplig orga­

nisation, vilken väl svarar mot de krav som från luftoperativ synpunkt bör

ställas på densamma. Överbefälhavaren har också i sina studiealternativ

räknat med ett bibehållande av nuvarande sektororganisation och med en i

stort oförändrad sektorindelning frånsett vissa förändringar, som redan är

beslutade eller under övervägande. Möjligheterna till större ändringar av

sektorgränserna i syfte att bringa dessa till närmare överensstämmelse med

annan indelning bedömes av utredningen vara begränsade även med hänsyn

till kostnaderna. Mindre justeringar av nuvarande gränser anses dock ge­

nomförbara.

Med utgångspunkt i vad sålunda anförts anser utredningen, att nuvarande

sektororganisation i allt väsentligt bör bibehållas och utgöra en av utgångs­

punkterna för ledning och indelning i högre regional instans. En olägenhet

anges dock vara att sektorchef icke i fred planlägger för den bas- och under-

hållstjänst han avses skola leda i krig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

Det civila försvarets regionala ledning

1. Civilbefälhavarinstitutionen

En granskning av den nuvarande civilbefälhavarinstitutionen anser utred­

ningen ge vid handen att organisationen i stort sett är ändamålsenlig men

att följande brister kan konstateras vidlåda densamma.

Det är en brist, att frågan om civilbefälhavarnas krigsuppgifter icke är

instruktionsmässigt klarlagd. Gällande civilbefälhavarinstruktion innehåller

59

beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i krig endast vissa uttalanden av

allmänt innehåll angående samordning av de civila försvarsansträngningar­

na och om samverkan med och understödjande av det militära försvaret. I

administrativa fullmaktslagen har civilbefälhavarna tillagts vissa betydelse­

fulla allmänna befogenheter. Dessa befogenheter gäller emellertid endast vid

förbindelseavbrott eller förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen.

I ett läge, då förbindelserna med riksstyrelsen fungerar, saknas i stort sett

bestämmelser om konkreta uppgifter och befogenheter för civilbefälhavarna.

Endast inom hälso- och sjukvården har denna fråga lösts.

För utbildning och övning av den i civilbefälhavarnas kansli krigsplacera-

de personalen är det till nackdel att civilbefälhavarnas uppgifter i krig icke

fastställts. Vid stabstjänstövningar och krigsspel har denna omständighet

visat sig utgöra en brist. Oklarheten om gränserna mellan civilbefälhavarnas

och länsstyrelsernas kompetensområden har vid sådan övningar medfört

tveksamhet och bristande effektivitet vid handlandet på det civila försvarets

område.

En enhetlig ledning på det militära regionala planet kan komma att öka

kraven på samverkan med civilbefälhavarna. Det blir då ett än mer påtagligt

krav, att civilbefälhavarnas befogenheter och uppgifter i krig är konkret

angivna. I

I samband med civilbefälhavarinstitutionens tillkomst år 1951 lämnades

Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands län utanför civilområdes­

indelningen.

För Västerbottens och Norrbottens lön förutsattes att samordningen bor­

de kunna lösas efter delvis andra linjer än för landet i övrigt. Denna mening

torde haft sin grund i uppfattningen, att samordningsproblem rörande civila

försvarsåtgärder inom dessa båda län borde kunna lösas utan en länsstyrel­

serna överordnad regional myndighet. Vidare ansågs att det inom ett så vid­

sträckt område kunde komma att ställa sig svårt att i krig förlägga betydelse­

fulla avgöranden berörande det ena länet till ett organ med uppehållsplats

i det andra. Samordningsfrågan ansågs lämpligast lösas genom att en sam-

bandsdelegation från länsstyrelsen i Västerbottens län placerades hos läns­

styrelsen i Norrbottens län.

Hittills hållna stabstjänstövningar och krigsspel i övre Norrland har givit

vid handen, att systemet med samverkansgrupp från länsstyrelsen i Väster­

bottens län icke fungerat tillfredsställande. Samordningen mellan civila för­

svarsåtgärder i de båda länen och med den militära sidan har mött svårig­

heter. Detta torde främst sammanhänga med att en samverkansgrupp icke

kan utrustas med konkreta befogenheter att handla i den egna länsstyrel­

sens ställe och icke heller kan göras så stor, att den innehåller erforderlig

sakkunskap inom de verksamhetsgrenar, där samråd kan komma ifråga.

Vid en enhetlig militär ledning på det högre regionala planet i övre Norr-

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196t

60

land kan kraven på samverkan med den civila försvarsverksamheten på mot­

svarande plan komma att öka. Samtidigt torde behovet av att det civila för­

svaret samordnas mellan länen bli större. Den nuvarande organisationen är

otillräcklig för att kunna lösa dessa uppgifter.

Beträffande Gotlands län, som utgör eget militärområde, har samverkans-

frågorna mellan det civila och det militära försvaret självfallet icke föranlett

krav på någon civilbefälhavarinstitution inom länet. Sett enbart från det

civila försvarets synpunkt synes det emellertid utredningen närmast vara en

olägenhet, att Gotland icke ingår i ett civilområde på fastlandet. Det finns

sålunda icke någon civil regional myndighet, som har ansvar för samord­

ningen av t. ex. tillförsel till Gotland av sådana varor och förnödenheter, som

är nödvändiga för försörjningen av Gotlands befolkning. Det föreligger be­

hov av en samordnande regional chef, som kan tillvarataga länets intressen

i ett större sammanhang. Vidare är det en brist, att ingen regional myndighet

har ansvar för att lösa de samordningsproblem, som eventualiteten av en

utrymning från Gotland reser — en eventualitet, som utredningen förklarar

sig självfallet icke ha anledning att uttala sig om.

Inom flera olika verksamhetsgrenar anses effektiviteten hos det civila

försvaret på Gotland sålunda öka, om länet inordnas i ett civilområde.

Utredningen framlägger härefter sina synpunkter på civilbefälhavarinsti-

tutionens nuvarande krigs- och fredsorganisationer. Beträffande synpunk­

terna på krigsorganisationen torde få hänvisas till betänkandet. Rörande

fredsorganisationen anför utredningen följande.

Fram till år 1962 hade civilbefälhavarna utöver byrådirektörerna icke nå­

gon kvalificerad arbetskraft till sitt förfogande. Behovet av biträdespersonal

har tillgodosetts genom vederbörande länsstyrelses försorg. I samband med

den skärpning av det utrikespolitiska läget, som inträdde hösten 1961, be­

myndigades varje civilbefälhavare att anställa en förste byråsekreterare.

Inom vissa civilområden har därutöver viss tillfällig arbetskraftsförstärkning

skett i samband med förberedelser för större stabstjänstövningar.

I fråga om civilbefälhavarnas arbetsuppgifter i fred understryker utred­

ningen, att uppdraget att vara övningsledare för stabstjänstövningar på

länsstyrelseplanet medför tidskrävande och betungande uppgifter för civil­

befälhavarna. Förberedelsearbetet för sådana övningar tar i allmänhet flera

månader i anspråk. Det mera långsiktiga planläggningsarbetet måste under

tiden helt eller delvis eftersättas. Angivna omständigheter leder till att konti­

nuiteten i arbetet blir lidande. Arbetsuppgifternas omfattning står i direkt

proportion till antalet i civilområdet ingående län. Den är sålunda störst i

I. och IV. civilområdena och minst i II. och V. civilområdena, medan III.

civilområdet intar en mellanställning. Med samma personalstyrka i alla civil­

områdena har de mindre alltså bättre möjligheter att göra ett noggrant ar­

bete med avseende på planläggning, övningsförberedelser m. m. och att del­

Kangl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

61

taga i konferenser och spel. Från allmänna totalförsvarssynpunkter är det

emellertid mestadels särskilt angeläget, att de större civilområdenas plan­

läggning är väl framförd och deras personal väl övad.

De vart sjätte år återkommande stabstjänstövningarna med de krigsorga-

niserade civilbefälhavarkanslierna medför en betydande arbetsbelastning för

fredskansliet. Samtliga planer inom alla verksamhetsområden måste då revi­

deras och föras fram till en och samma tidpunkt. Den i civilbefälhavarens

kansli krigsplacerade personalen måste vidare utbildas före stabstjänst-

övningen.

Såsom framhållits i annat sammanhang engageras civilbefälhavarna, i

egenskap av det civila försvarets huvudmän i högre regional instans, i allt

större utsträckning i regionala överläggningar och konferenser av totalför-

svarskaraktär. I regel uppdrages vid sådana tillfällen åt byrådirektören eller

förste byråsekreteraren hos civilbefälhavaren att medverka som föredrags­

hållare, diskussionsinledare, speluppläggare etc. Detta kräver arbetsinsatser

även i form av förberedelser. Sådana konferenser och överläggningar hålles

vanligen utanför kansliorten. I detta sammanhang framhålles att civilbefäl­

havare och militärbefälhavare — med vilken civilbefälhavaren närmast har

att samverka — i fred f. n. har gemensam kansli/stabsort endast i ett av de

fem civilområdena. Med nuvarande förläggning av militärbetälsstaberna och

system för utseende av civilbefälhavare skulle gemensam lokalisering icke

ens teoretiskt kunna erhållas i mer än tre fall.

Civilbefälhavarna synes enligt utredningen på senare år i allt större ut­

sträckning ha erhållit sådana uppgifter, som motsvarar deras ledande ställ­

ning på det regionala planet och utredningen anser det på goda grunder kun­

na antagas att deras uppgifter och befogenheter i krig men även i fred kom­

mer att ytterligare utvidgas. Med hänsyn till det anförda bedömes civilbefäl­

havarnas fredsorganisation, med två fast anställda tjänstemän i varje

civilområde, ha alltför liten kapacitet och elasticitet för att på längre sikt

kunna bemästra den ökande arbetsvolymen.

I detta sammanhang berör utredningen även frågan om rekrytering av

personal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Från flera synpunkter anses

det vara en fördel om dessa tjänster kunde inordnas i den ordinarie karriä­

ren för länsstyrelsejurister. Byrådirektör stjänsterna hos civilbefälhavarna

bör enligt utredningens mening icke vara sluttjänster, emedan det arbete

som följer med denna befattning är av sådan art att det endast i undantags­

fall kan vara lämpligt att personer, som närmar sig pensionsåldern, uppe­

håller densamma. De befattningshavare, med vilka byrådirektörerna när­

mast har att samverka på den militära regionala nivån — stabschefer vid

militärbefäl sstaber — är vanligen i 40—50-årsåldern och bytes regelmässigt

vart tredje år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i

62

Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

2. Länsstyrelserna

Utredningen finner, att länsstyrelseorganisationen vunnit stadga på total­

försvarets område. Länsstyrelsernas krigsorganisation har fortlöpande revi­

derats. Deras uppgifter i krig har fastställts genom krigsinstruktionen den 12

januari 1962. Länsstyrelsernas fredsorganisation synes utredningen tillåta

ett grundligt planläggningsarbete inom totalförsvarets civila sektor.

Efter vissa uttalanden om länsstyrelsernas krigsorganisation konstaterar

utredningen, att länsstyrelsernas administration i fred för handläggning av

totalförsvarsärenden nyligen översetts. Sålunda har civilförsvarssektionerna

omorganiserats den 1 juli 1960 och allmänna beredskapsdetaljen tillkommit

den 1 juli 1962. Statskontoret har nyligen redovisat en undersökning rörande

främst civilförsvarssektionernas organisation med hänsyn till utvecklingen

under de senaste åren. 1 sammanhanget har även problematiken rörande de

allmänna beredskapsdetaljernas verksamhet och organisation behandlats.

Frågan om behovet av militärt utbildad personal (militärassistenter) vid

länsstyrelserna är föremål för särskild utredning. Under förhandenvarande

omständigheter har för svar sledningsutredningen icke funnit skäl att närma­

re granska hithörande problem.

3. Kommunikation* verk en

Den organisation, som byggts upp inom kommunikationsverken för hand­

läggning av totalförsvarsärenden, finner utredningen i stort sett ändamåls­

enlig och riktig. Detta gäller organisationen såväl i fred som i krig. En brist

konstateras emellertid vara, att kommunikationsverkens regionala indel­

ningar icke stämmer överens vare sig inbördes eller med civilområdes- och

länsindelningen. Från totalförsvarets synpunkt är det självfallet av stort

intresse, att skiljaktigheterna är så små som det är möjligt med hänsyn till

företagsekonomiska och kommunikationstekniska synpunkter. Så vitt för-

svarsledningsutredningen kunnat finna är de skiljaktigheter i indelnings-

hänseende, som för närvarande föreligger, icke större än att olägenheterna

därav i stort sett kan elimineras genom ett noggrant fredstida förberedelse­

arbete på totalförsvarets område.

Yttranden

Utredningens bedömningar har icke givit remissmyndigheterna anledning

till erinran utom i vad avser synpunkterna på fortifikations- och

byggnadsförvaltningens ledning. En sammanfattning av re­

missyttrandena i denna fråga lämnas under kap. VII.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

63

VI. Val av huvudalternativ

Överbefälhavarens till utredningen redovisade alternativ för krigsmaktens

regionala ledning och indelning

Som förut angivits har överbefälhavaren funnit det vara angeläget att söka

skapa en för allt slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl

fred som krig.

Med utgångspunkt i principen enhetlig ledning i ledningsnivån närmast

under central instans har överbefälhavaren dels granskat nuvarande ordning,

dels skisserat och granskat två hypotetiska studiealternativ, av vilka det ena

bygger på en enhetlig indelning i tre regioner och det andra på en enhetlig

indelning i sex regioner. Överbefälhavaren har vid sin granskning funnit

dels att den eftersträvade enhetliga allmänoperativa ledningen icke kan upp­

nås enbart genom modifieringar av nuvarande ordning, dels att båda studie­

alternativen har bestämda nackdelar och därför icke kan komma i fråga i

sina renodlade former. Överbefälhavaren har undersökt huruvida dessa nack­

delar kan elimineras eller minskas genom modifieringar av alternativen. Han

har funnit att så kan ske och att båda studiealternativen i sin modifierade

form eliminerar de mest framträdande bristerna i nuvarande ordning, i det

att det operativa krigsförberedelsearbetet och den allmänoperativa ledningen

inom en region åvilar en regional chef, som i allt väsentligt samordnar de

fackmässiga ledningsinstansema genom befäl.

Treregionsalternativets mest framträdande nackdelar är, att chefen för

nordregionen skulle ha att förbereda och i krig kunna komma att leda två

större deloperationer samt att samverkan mellan det militära och det civila

försvaret skulle möta svårigheter. Den förra nackdelen anses kunna elimi­

neras genom att Norrland uppdelas på två regioner. Alternativet blir alltså

ett fyraregionsalternativ. Den senare nackdelen bedöines kunna minskas ge­

nom att regionchefens uppgift att från krigsmaktens sida samordna den

militära verksamheten med den civila decentraliseras till de i alternativet

förutsatta armékommandocheferna och (eller) att den civilbefälhavare, som

har sin uppehållsplats närmast regionchefen, ges direktivrätt gentemot den

andre civilbefälhavaren inom regionen.

Sexregionsalternativets främsta nackdel — att regionerna är för små för

effektiv ledning av luftförsvaret — anses kunna elimineras genom att vissa

regionchefer i luftoperativt hänseende ges direktivrätt gentemot andra. Svå­

righeterna med att flygvapnets förbandsproducerande verksamhet skulle le­

das av sex regionchefer kan elimineras genom att denna verksamhet ledes

endast av vissa regionchefer.

Vid en jämförelse mellan de sålunda modifierade alternativen finner över­

befälhavaren att skillnaderna alternativen emellan har minskats. I båda al­

ternativen kvarstår vissa brister alltjämt, överbefälhavaren har även funnit

64

att båda alternativen medför ett i förhållande till nuläget ökat personalbehov

i såväl krigs- som fredsorganisationen. Det ökade behovet av kvalificerad

personal i krigsorganisationen bedömes i båda alternativen i viss män kunna

tillgodoses dels från de delar av försvarsgrensstaberna som i nu gällande

planer avses överföras till försvarsstaben, dels genom att samverkansoffice-

rarna vid nuvarande regionala staber tages i anspråk. Det ökade behovet av

kvalificerad personal i fredsorganisationen har i överslagsmässiga personal­

beräkningar bedömts vara större i det modifierade treregionsalternativet än

i det modifierade sexregionsalternativet.

Efter en jämförande granskning av de båda modifierade studiealternativen

uttalar överbefälhavaren avslutningsvis, att han bedömer det icke vara möj­

ligt att med enbart studiealternativen som grund framlägga slutliga förslag

rörande t. ex. områdesindelning, de regionala chefernas ansvars- och lyd-

nadsförhållanden, stabernas organisation m. in. För att så skall kunna ske,

erfordras enligt överbefälhavaren praktiska försök och därav betingade del­

utredningar. Mot denna bakgrund föreslås tre års försöksverksamhet, för­

lagd till Mellansverige och Övre Norrland.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Utredningens synpunkter i anslutning till överbefälhavarens studiealternativ

och förslag om försöksverksamhet

Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning, att vart och ett av de

skisserade studiealternativen har bestämda nackdelar och att dessa är så

stora, att intet av alternativen kan komma i fråga i sin ursprungliga form.

Utredningen anser också i likhet med överbefälhavaren, att båda studiealter­

nativen likväl efter de antydda modifieringarna eliminerar de mest framträ­

dande bristerna i nuvarande ordning men att vissa brister i alternativen

kvarstår.

Rörande överbefälhavarens förslag om viss försöksverksamhet anför ut­

redningen följande. När utredningen hösten 1962 hade att ta ställning där­

till, konstaterade utredningen att den föreslagna handlingslinjen —• under

förutsättning att försöksverksamheten komine att ge det erforderliga ytter­

ligare underlaget för statsmakternas beslut och att överbefälhavarens förslag

icke ansåges böra överlämnas till en parlamentarisk kommitté för bered­

ning — kunde beräknas innebära följande ungefärliga tidsplan för lösandet

av frågan om krigsmaktens, och därmed totalförsvarets, regionala ledning.

Försöksverksamhet ............................................................................................ 3 år

ÖB förslag till Konungen, remissbehandling, propositionsarbete . . . .

a/4 »

Riksdagsbehandling, departementsarbete efter riksdagsbeslut .........

1/2

»

Tid mellan beslut och beslutets ikraftträdande (ev. ny- eller tillbygg­

nad av stabslokaler, flyttningar av personal m. m.)............................. 2 »

Tillsammans cirka ............................................................................................ 6 »

65

Det skulle alltså med överbefälhavarens förslag till handlingslinje kunna

dröja omkring sex år innan enhetlig regional ledning i krig och fred bleve

eu realitet. Om Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen skulle komma att före­

gås av frågans beredning genom en parlamentarisk kommitté, finge härför

beräknas ytterligare uppskattningsvis ett år. Med hänsyn dels till att såväl

statsmakterna som militära och civila myndigheter ansåge det angeläget att

en enhetlig regional ledning komme till stånd, dels till den osäkerhet som un­

der huvuddelen av den ifrågavarande perioden skulle komma att vidlåda

planläggning för totalförsvarets ledning ansåg utredningen att en så stor

tidsfördröjning icke borde tagas, såvida den icke vore oundgängligen nöd­

vändig. Härvidlag konstaterade utredningen att frågan om ökad samordning

av krigsmaktens regionala ledning varit föremål för omfattande undersök­

ningar i skilda sammanhang. Utredningen ansåg att de nämnda undersök­

ningarna, kombinerade med utredningens egna studier borde lämna tillräck­

ligt underlag för principiella ställningstaganden. En försöksverksamhet skulle

då kunna begränsas till att avse vissa bestämda, relativt begränsade frågor

inom ramen för en lösning vars huvudkaraktär vore bestämd.

Utredningens uppfattning, att tillräckligt underlag skulle finnas för vissa

principiella ställningstaganden, grundade sig på följande överväganden. Be­

hovet av enhetlig allmänoperativ ledning i instansen närmast under den cen­

trala var fullt klarlagt, överbefälhavaren och utredningen hade här samma

uppfattning, överbefälhavarens båda modifierade studiealternativ elimi­

nerade de mest framträdande svagheterna i nuvarande ordning. I fråga om

Norrland räknades i båda alternativen med samma regionsindelning. Båda

alternativen måste i fråga om Norrland även innebära i princip samma led­

ningsorganisation. Skillnader alternativen emellan förelåg därför endast i

södra delen av landet, och som tidigare nämnts hade alternativen efter mo­

difieringar närmats till varandra. Med utgångspunkt i vad sålunda anförts

bedömde utredningen den reella skillnaden mellan överbefälhavarens mo­

difierade studiealternativ inte vara större än att det borde vara möjligt

att finna en lösning, som skulle minska även de kvarvarande nackdelarna

hos alternativen. Utredningen beslöt att företaga de ytterligare undersök­

ningar som erfordrades härför och utförde i detta syfte bl. a. ett tjugotal

delutredningar med biträde av experter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Utredningens val av huvudalternativ

Som utgångspunkt för sitt arbete valde utredningen överbefälhavarens

modifierade »sexregionsalternativ>. De viktigaste motiven härför var föl­

jande.

Fyraregionsalternativct (det modifierade treregionsalternativet) innebar

att i Syd- och Mellansverige infördes eu ny ledningsinstans — en högsta re-

:t—-Biliang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

66

gional instans. Detta ansåg utredningen medföra — utöver de nackdelar

som redovisats av överbefälhavaren -—

i krig fördröjningar av såväl order från som rapporter och framställning­

ar till överbefälhavaren med därav följande olägenheter av skilda slag,

i fred merarbete främst i fråga om operativt krigsförberedelsearbete.

I fråga om sjöopera tiv verksamhet innebar även sexregionsalternativet

att en ny ledningsinstans infördes. Därvidlag påpekar utredningen dock att

nuvarande marinkommandostaber i vissa hänseenden i sig förenar två led-

ningsinstanser.

Fyraregionsalternativet anser utredningen innebära, att överbefälhava­

ren i vad gäller Syd- och Mellansverige i alltför hög grad överlåter på re­

gionala chefer såväl operativt krigsförheredelsearbete i fred som ledning

av operativ verksamhet i krig.

I fråga om förhållandena i krig anges i överbefälhavarens studie att över­

befälhavaren — så länge hans ledning kan göra sig gällande — har möj­

ligheter att ingripa inom en storregion. Ett sådant ingripande synes emel­

lertid utredningen stå i motsats till en väsentlig princip för ledningsverk­

samhet, nämligen att en högre chef ställer uppgifter, tilldelar resurser och

följer verksamheten men icke onödigtvis ingriper i den lägre chefens verk­

samhet, i varje fall icke genom att ställa uppgifter direkt till denne under­

ställda chefer.

I fred anses alternativet icke möjliggöra att vår nya och kvalificerade

försvarsstab utnyttjas på rationellaste sätt. Under överbefälhavaren (och

därmed försvarsstaben) ställes endast fyra operativa chefer, chefen för

attackeskadern icke medräknad. Detta kan innebära en misshushållning med

den begränsade tillgången på kvalificerad stabspersonal, framför allt olika

slag av specialister. Sådana måste finnas i försvarsstaben i huvudsak obe­

roende av antalet överbefälhavaren direkt underställda chefer, framhåller

utredningen.

Antalet och storleken av regionerna bör enligt utredningens uppfattning

avpassas så, att regional chef får det område och de resurser, som erfordras

för att under överbefälhavaren i krig kunna självständigt leda en delopera­

tion, men icke onödigtvis belastas med att vid sidan härom leda jämväl

annan väsentlig verksamhet. I fred bör regionchef om möjligt ha att plan­

lägga för endast en deloperation. Samordning mellan olika deloperationer

bör ankomma på överbefälhavaren.

Fyraregionsalternativet räknar med att i Syd- och Mellansverige region­

cheferna skall till armékommandocheferna decentralisera uppgiften att i

vad på krigsmakten ankommer samordna det militära försvaret med det

civila och (eller) att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan

civilbefälhavare.

K ungt. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

67

Utredningen anser att den på regionala chefer ankommande samordning­

en mellan det militära och det civila försvaret är av väsentlig betydelse.

Denna samordning kan i många lägen resultera i gemensamma beslut av

avgörande karaktär. Med denna utgångspunkt finner utredningen det icke

vara lämpligt att regionchef till underställda chefer decentraliserar uppgif­

ten att inom krigsmakten svara för samordningen mellan det militära och

det civila försvaret. Utredningen anser sig icke heller kunna förorda att vissa

civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan civilbefälhavare. En så­

dan ordning skulle innebära, att vi även på civil sida i praktiken skulle

få ytterligare en ledningsinstans. Det skulle också vara svårt för civilbefäl­

havare att i fred förvärva sådan kännedom om ett annat civil område och

i krig så följa läget inom detta, att han hade erforderligt underlag för att

kunna lämna direktiv. Därest regionala chefer måste ges befogenheter även

utanför sitt eget ansvarsområde, bör dessa vara så begränsade som möjligt.

Det synes utredningen därför vara i princip lämpligare, att vissa region­

chefer — såsom förutsättes i det modifierade sexregionsalternativet — ges

befogenheter och skyldigheter även utanför den egna regionen i fråga om

vissa begränsade delar av den luftoperativa verksamheten, än att vissa civil­

befälhavare ges direktivrätt gentemot andra civilbefälhavare inom den breda

sektor av totalförsvaret som det civila försvaret representerar.

Det är utredningens uppfattning, att det modifierade sexregionsaltema-

tivet, enligt vilket samverkande regionchef och civilbefälhavare kan ges

geografiskt sammanfallande ansvarsområden, bättre än fyraregionsalter-

nativet möjliggör samordning mellan det militära och det civila försvaret.

Nuvarande fredsorganisation har i olika sammanhang anmälda, men icke

tillgodosedda behov samt vakanser i förhållande till gällande organisations­

planer. På grund av den ojämna åldersfördelningen inom samtliga försvars­

grenars officerskårer torde det totala antalet officerare i »stabstjänstålder»

komma att minska under kommande 10-årsperiod. Utredningen anser det

därför vara nödvändigt att välja ett alternativ, som är genomförbart med

i huvudsak de personaltillgångar, som disponeras i nuvarande regionala

staber.

Indelning och ledningsorganisation har ett klart inbördes sammanhang.

Överbefälhavaren har också bedömt treregionsalternativets stora regioner

kräva en annan ledningsorganisation än sexregionsalternativets mindre.

Skillnaderna mellan alternativen — sådana de skisserats av överbefälhava­

ren —- framgår av följande tabell, i vilken även de modifierade alternativens

ledningsorganisation redovisats (ledningsorgan i nuvarande ordning som

av överbefälhavaren förutsatts i huvudsak oförändrade redovisas icke).

Som framgår av tabellen kräver tre- och fyraregionsalternativen ett be­

tydligt större antal högre staber än sexregionsalternativets och därmed na­

turligen också en större personalåtgång, överbefälhavaren har i studieal-

Kiuigl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

68

Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 196'r

Staber

Antal i alternativ

Treregioner

Fyraregioner

Sexregioner

Modifierat

sexregioner*

Regionstab......................................... ....

3

4

6

6

Armékom. stab......................................

7

7

H5)

—

—

Marinkom. stab.....................................

4

5

'(3)

—

—

Flygkom. stab.......................................

3

4

l(2)

—

—

Sjökorn, stab..........................................

—

—

J(l)

5

4

Gotlandsstab..........................................

—

—

1

1

Summa staber

17

20

‘(15)

12

11

1 Med det modifierade sexregionsalternativets ledningsorganisation i de två Norrlandsre­

gionerna.

2 I detta alternativ räknas icke med någon sjökoinmandostab i region VI.

ternativet »treregiöner» antytt möjligheten att viss personal utnyttjas i dub­

belbefattningar, d. v. s. bekläder befattningar i såväl regionstab som någon

underställd kommandostab. Dét är utredningens bestämda uppfattning, att

våra tillgångar av personal inom överskådlig tid icke möjliggör en freds-

organisation enligt tre- och fyraregionsalternativens principer såvida icke

personal i betydande utsträckning placeras i dubbelbefattningar; sannolikt

måste huvuddelen av personalen i regionstaberna tjänstgöra jämväl i någon

kommandostab. Utredningen anser sig icke kunna förorda en sådan ord­

ning, vilken medför alltför oklara befäls- och tjänstgöringsförhållanden.

Utredningen delar överbefälhavarens uppfattning, att det modifierade

treregionsalternativet innebär en mera personalkrävande fredsorganisation

än det modifierade sexregionsalternativet, och anser att av de studiealter­

nativ, som redovisats av överbefälhavaren, våra personaltillgångar i fred

inom närmast överskådlig tid torde möjliggöra endast det modifierade sex­

regionsalternativet. Utredningens granskning av överbefälhavarens över-

slagsmässiga personalberäkningar för tre- och sexregionsalternativen redo­

visas i betänkandet.

Utredningens närmare granskning av det modifierade sexregionsalternu-

tivet — utförd bl. a. genom ett antal delutredningar — har enligt utred­

ningens mening visat, att alternativet är möjligt och lämpligt. Så har ut­

redningen t. ex. genom särskild delutredning funnit att frågan om vissa

regionchefers befogenheter och skyldigheter gentemot andra regionchefer

i fråga om ledning av viss luftoperativ verksamhet kan lösas på ett tillfreds­

ställande sätt. Utredningen har därför valt överbefälhavarens modifierade

sexregionsalternativ som utgångspunkt för sina förslag till regional ledning

och indelning.

Utredningen är införstådd med att, som framhållits av överbefälhavaren,

vissa nackdelar är förenade med sexregionsalternativet, även efter genom­

förandet av föreslagna modifieringar. Sålunda medger icke våra resurser

69

att i ett utgångsläge alla regionchefer ges möjligheter att på ett tillfreds­

ställande sätt leda alla slag av stridskrafter eller ges ett odelat befäl över

alla stridskrafter grupperade (baserade) inom den egna regionen. Alla re­

gionchefer kan därför icke samtidigt utöva allmänoperativ ledning, om med

detta begrepp avses ledning av alla slag av stridskrafter eller alla slag av

operativ verksamhet. Ledning av allmänoperativ verksamhet i nyssnämnda

betydelse är emellertid icke något självändamål; det väsentliga är att varje

regionchef har resurser att i varje läge utöva den ledning som just då krävs

av honom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Utredningens synpunkter i fråga om benämningar på chefer och staber m. m. i

det modifierade sexregionsalternativet

Den av överbefälhavaren brukade termen region och därav bildade sam­

mansättningar — regionchef, regionstab — har utredningen betraktat som

arbetsnamn, vilka icke oförändrade kan föreslås fastställda som officiella

benämningar. Detta anser utredningen följa redan därav, att de icke ut­

trycker någon anknytning till krigsmakten. En sådan anknytning erhålles

enligt utredningens mening lämpligast genom prefixet »militär-», som all­

mänt användes i namn på organisationer m. m. inom krigsmakten vilka icke

är hänförliga till någon viss försvarsgren (så t. ex. militärledning, militär­

högskola, militärmusik, militärterritoriell). Vid valet mellan olika benäm­

ningar på de sex delar, i vilka riket militärterritoriellt sett skall indelas,

och på motsvarande chefer och staber har utredningen funnit systematiska

skäl tala för »militärområde», »militärbefälhavare» och »militärbefälsstab».

Härvid har utredningen bl. a. fäst avseende vid att en lämplig samordning

erhålles med benämningarna civilområde och civilbefälhavare. Utredningen

förklarar sig vara medveten om att även andra synpunkter kan läggas på

förevarande terminologiska spörsmål. Bland annat har utredningen disku­

terat benämningen militärregion, vilken dock skulle förutsätta ändring av

civilområde till civilregion för att ernå önskvärd enhetlighet.

Utredningen föreslår att områdena numreras från söder mot norr. Ef­

tersom varje civilområde bör ha samma nummer som motsvarande mili­

tärområde, måste nuvarande

II.

—V. civilområdena omnumreras.

överbefälhavaren har i sexregionsalternativet räknat med en lednings-

instans benämnd sjökommando. Även försvarsledningsutredningen har fun­

nit, att i vissa militärområden

(I., II.

och

III.)

bör redan i fred finnas en

särskild ledningsinstans under militärbefälhavaren för vissa uppgifter av­

seende flottan. Särskilda undersökningar rörande de arbetsuppgifter, som

medför behov av en dylik ledningsinstans, visar att dessa uppgifter i krig

blir ganska olikartade mellan

I.

och

II.

militärområdena, å ena sidan, och

III.

militärområdet, å den andra. Däremot blir fredsuppgifterna tämligen

enhetliga. Utredningen, som framlägger mera detaljerade förslag rörande

70

uppgiftsfördelning och organisation endast för förhållandena i fred, anser

att ifrågavarande ledningsorgan bör få samma benämning i alla tre mili­

tärområdena. Benämningen sjökommando synes därvid mindre lämplig.

Utredningen har funnit »örlogsbas» vara en adekvat benämning särskilt

i I. och II. militärområdena, medan i III. militärområdet även »örlogskom-

mando» möjligen skulle kunna komma i fråga. Utredningen har stannat

för att i fredsorganisationen bör användas den enhetliga benämningen

örlogsbas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden

Remissmyndigheterna har lämnat utredningens val av huvudal­

ternativ utan erinran, överbefälhavaren framhåller i detta samman­

hang, att utredningens förslag bör kunna utgöra erforderligt underlag föl­

en ^organisation av den regionala ledningen.

Utredningens förslag till benämningar på regionala områ­

den, chefer och staber biträdes inte av överbefälhavaren, som

erinrar om att den nya regionala ledningsorganisationen skapas genom en

sammanslagning av nuvarande högre regionala chefers ansvarsområden och

huvuddelarna av deras stabsresurser. Detta anses tala för i förhållande till

nuläget andra benämningar, överbefälhavaren föreslår därför, att områdena

benämnes militärregioner och staberna militärregionstaber. Av praktiska

skäl anses vidare militärregionerna böra bibehålla nuvarande numrering,

varvid motsvarande civilområden förutsättes erhålla överensstämmande be­

nämningar.

Statskontoret har däremot inte funnit anledning till erinran mot utred­

ningens förslag i detta hänseende, och civilbefälhavaren i första civilområ­

det anser, att ett bibehållande av benämningarna militärområde och mili­

tärbefälhavare vore fördelaktigt, eftersom de har vunnit allmän hävd. Av

samma skäl finner civilbefälhavaren det tveksamt, om den föreslagna om­

numreringen av militär- och civilområdena skall genomföras. För en sådan

åtgärd talar dock enligt civilbefälhavarens mening den bättre systematise­

ring, som därigenom skulle åstadkommas.

En rad remissinstanser, bland dem försvarets civilförvaltning, fortifika-

tionsförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, civilbefälhavarna i

tredje och femte civilområdena samt länsstyrelserna i Östergötlands, Hal­

lands, Älvsborgs och Örebro lån, ställer sig tveksamma till eller avvisar den

föreslagna omnumreringen av militär- och civilområdena. Som skäl härför

anföres i huvudsak att en sådan ändring skulle medföra praktiska omställ­

ningssvårigheter, risker för missförstånd och onödiga kostnader. Civilför­

valtningen framhåller i detta sammanhang, att det från skilda synpunkter

vore bättre, om ett annat benämningssystem än nummerbeteckningar kunde

väljas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

71

VII. Utredningens förslag till indelning och ledning i högre

regional instans

Krigsmakten

1. Regional indelning

Utredningen

Riket med omgivande territorialvatten indelas i sex militärområden såsom

framgår av en av utredningen upprättad kartskiss, vilken torde såsom bilaga

7 fogas till protokollet i detta ärende, nämligen (militärområdena angivna

med början söderifrån):

Militärområde

Utformat närmast med hänsyn till

I...........................................

Försvar mot kustinvasion samt territoriell verksamhet i Sydsverige

II.........................................

Försvar mot kust- och gränsinvasion västerifrån, territoriell verk­

samhet i sydvästra Sverige samt skydd och omhändertagande av

västkustimport

III.......................................

Försvar mot kustinvasion samt territoriell verksamhet på Gotland

och i östra Mellansverige

IV........................................

Försvar mot gränsinvasion västerifrån samt territoriell verksamhet

i västra Mellansverige

V..........................................

Försvar mot gräns- och kustinvasion samt territoriell verksamhet i

mellersta Norrland

VI........................................

Försvar mot gränsinvasion samt territoriell verksamhet i övre Norr­

land

Föreslagen indelning innebär bl. a. att Gotland, som f. n. i operativt hän­

seende lyder direkt under överbefälhavaren, inlemmas som en del av III.

militärområdet. Härom anför utredningen följande.

Överbefälhavaren har i skrivelse till utredningen framhållit att — oberoen­

de av organisationsalternativ i stort — det bedömes i och för sig saknas för­

utsättningar för att inom nuvarande VII. militärområdet tillskapa en enhet­

lig allmänoperativ ledning för Gotlands försvar. Som en följd härav har över­

befälhavaren i samtliga för utredningen redovisade studiealternativ och

varianter av dessa räknat med att Gotland i operativt hänseende skall lyda

under en regional chef i östra Mellansverige.

Utredningen är ense med överbefälhavaren i dennes bedömande att för­

utsättningar saknas för en enhetlig allmänoperativ ledning för Gotlands för­

svar i den bemärkelse som utredningen lägger i detta begrepp. De stridskraf­

ter som rimligen varaktigt kan vara tilldelade befälhavaren på Gotland till­

hör nämligen i huvudsak armén och kustartilleriet, under det att de styrkor

av sjö- och flygstridskrafter som i olika lägen kan komma att sättas in för

direkt eller indirekt försvar av Gotland i fortsättningen liksom hittills måste

72

till sin huvuddel vara baserade på fastlandet och ha uppgifter för försvar även

av detta. Dessa sistnämnda stridskrafter bör därför lyda under befälhavare

på fastlandet. Detta utesluter icke att enheter av vissa sådana stridskrafter

för visst uppdrag eller för viss tid kan underställas befälhavaren på Gotland.

Gotlands läge öster om gränsen mellan I. och III. militärområdena gör att

öns försvar kommer att påverka såväl norra delen av I. militärområdet som

södra delen av III. militärområdet. Med hänsyn dels till den betydelse som

öns försvar har för vår rörelsefrihet på och över Gotska sjön, dels ock till

lydnadsförhållanden, basering m. m. för tidigare åsyftade sjö- och flygstrids­

krafter anses det dock motiverat att hänföra Gotland, Gotska sjön och östra

Mellansverige till ett allmänoperativt verksamhetsområde.

Vid insats av sjö- och främst flygstridskrafter för ingripande till försvar

av Gotland är det av väsentlig betydelse, att beslut och order om sådan insats

kan komma till stånd snabbt och utan omgång. Utredningen kan icke finna

annat än att de bästa förutsättningarna härför erhålles om ansvaret åvilar

den chef som kommer att ha de erforderliga resurserna, nämligen befäl­

havaren för III. militärområdet. Från dessa synpunkter kommer, enligt ut­

redningens uppfattning, den av överbefälhavaren föreslagna ordningen att

skapa gynnsammare betingelser för Gotlands försvar än de nuvarande.

Ehuru Gotland allmänoperativt hänger främst samman med östra Svea­

land, har Gotland dock en militärgeografisk särställning, som måste beaktas.

Utredningen förutsätter därför, liksom överbefälhavaren gjort i sina förslag,

att den markoperativa avvägningen av styrkeförhållanden mellan fastlandet

och Gotland alltfort görs av överbefälhavaren. Utredningen framhåller, att

härmed självfallet icke åsyftas någon inskränkning i de befogenheter att

leda den operativa verksamheten inom krigsmakten och att i krig göra till­

fälliga ändringar i den militärterritoriella indelningen, som tillkommer över­

befälhavaren enligt hans instruktion. Med stöd av dessa befogenheter kan

överbefälhavaren exempelvis, om det under krig skulle uppkomma ett läge

som anses påkalla detta, ställa befälhavaren på Gotland direkt under sitt

befäl.

De särskilda omständigheter, som kan åberopas i fråga om Gotland, för­

anleder enligt utredningen att befälet på ön såväl i fred som i krig bör föras

av en så kvalificerad chef som en generalmajor. Utredningen är också av den

uppfattningen att ledningsorganisationen på Gotland måste förstärkas. För­

slag härom redovisas i det följande (under VIII).

De föreslagna militärområdesgränserna ansluter sig till länsgränser med

följande undantag.

(1) Gränsen mellan V. och III. militärområdena delar Gävleborgs län.

(2) östra delen av gränsen mellan III. och I. militärområdena delar Kal­

mar län, liksom i nuläget.

Härom anför försvarsledningsutredningen följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

73

Överbefälhavaren, som mycket bestämt uttalat sig för principen om över­

ensstämmelse mellan militärterritorieli och civiladministrativ indelning,

har likväl ansett sig böra föreslå att den militärterritoriella indelningen inom

ifrågavarande områden skall avvika från nuvarande länsindelning. Försvars-

ledningsutredningen har noggrant studerat motiven härför och är ense med

överbefälhavaren om att operativa krav klart talar för dennes förslag.

Försvarsledningsutredningen framhåller i detta sammanhang som sin

uppfattning, att gränsen mellan I. och II. militärområdena bör gå tvärs

igenom Halland, någonstans i höjd med Falkenberg. Med hänsyn till att nu

arbetande utredning rörande länsindelningen kan komma att förorda änd­

ringar i denna indelning, som berör Halland, vill försvarsledningsutred­

ningen likväl icke föreslå en ändring nu av militärområdesgränsen. Betingel­

serna för att få en framtida gemensam militärområdes- och länsgräns redan

från början dragen i sin exakta och slutliga sträckning torde bli bättre, anser

utredningen, om resultaten av länsindelningsutredningens arbete avvaktas

än om en ny militärområdesgräns fastlägges redan nu. Försvarsledningsut­

redningen har meddelat länsindelningsutredningen sin uppfattning röiande

från totalförsvarets synpunkt lämpliga länsgränser.

Kungt. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden

Här torde först böra nämnas att några remissmyndigheter, bl. a. arbets­

marknadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, järnvägsstyrelsen, statspolis-

intendenten, Sveriges lantbruksförbund samt Svenska arbetsgivareförening­

en och Sveriges industriförbund, generellt förklarat sig biträda eller icke ha

något att erinra mot utredningens förslag. Det övervägande antalet övriga

remissinstanser accepterar i allt väsentligt utredningens principiella be­

dömningar och förslag. Som exempel härpå må nämnas att civilbefälhavaren

i fjärde civilområdet anser, att utredningen presenterat en utomordentligt

förnämlig lösning av de betydelsefulla och komplicerade problemen rörande

totalförsvarets regionala ledning. Utredningens ställningstagande till de olika

frågorna är enligt civilbefälhavarens mening välgrundade och framsynta.

Den av utredningen angivna grundprincipen om gemensamma gränser i

den regionala indelningen för det militära och civila försvaret

biträdes av samtliga remissinstanser, som uttalat sig på denna punkt, bl. a.

överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets forskningsanstalt,

generalpoststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, Sveriges Radio AB, statskontoret,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsens sjuk-

vårdsberedskapsnåmnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och

samtliga civilbefälhavare. Såsom tidigare redovisats har remissmyndigheter-

na inte heller funnit anledning till erinran mot utredningens val av huvud-

,‘S—Bihang till riksdagens protokoll 1904. 1 samt. Nr 109

74

alternativ, varav följer att den föreslagna indelningen i sex militär- och sex

civilområden i stort sett godtages. Avvikande uppfattningar redovisas dock

i vissa gränsdragningsfrågor.

Länsindelningsutredningen uppger sig ha full förståelse för värdet av

överensstämmelse mellan militär- och civilområdenas gränser. Enligt utred­

ningens direktiv skall emellertid ett flertal andra synpunkter beaktas. I den

mån sådana synpunkter skulle starkt tala för en annan utformning av länen

än den som skulle vara mest lämplig med tanke på totalförsvarets önskemål,

är det enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt, att dessa synpunkter

måste ges företräde. Utredningens arbete har ännu icke framskridit så långt,

att utredningen ens preliminärt kunnat taga ställning till frågan om länens

storlek och antal. Utredningen kan därför inte utsluta, att dess blivande

förslag kan komma att förete avvikelser i förhållande till försvarslednings-

utredningens förslag beträffande militär- och civilområden. Utredningen

kommer emellertid att noga överväga de önskemål om ändring av den nu­

varande länsindelningen i vissa fall, som försvarsledningsutredningen fram­

fört. Då dessa avvikelser är motiverade av tungt vägande militära skäl, har

länsindelningsutredningen icke något att erinra mot att de framlagda för­

slagen nu genomföres.

Förslaget att Gotland skall inlemmas i III. militär-(civil-)området

tillstyrkes av överbefälhavaren, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskaps-

nämnd, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavaren i

fjärde civilområdet och 1962 års förs vars sjukvårdsutredning. Länsstyrelsen

i Gotlands län avstyrker däremot Gotlands inlemmande i militärområde och

ansluter sig i stället till ett av militärbefälhavaren för nuvarande VII. mili­

tärområdet framlagt förslag, att Gotlands militära försvarsorganisation un­

der beteckningen Gotlands militärkommando skall kvarstå med nuvarande

lydnadsförhållanden och att frågan om en eventuell ändring av dessa prö­

vas först sedan omorganisationen genomförts och ytterligare erfarenheter

vunnits.

De av utredningen i vissa fall förordade avvikelserna från gäl­

lande länsgränser har föranlett principiella erinringar från några

remissinstanser. Sålunda anför civilbefälhavaren i tredje civilområdet, att

utredningens förslag framstår som orealistiskt i de fall indelningen avser

att från ett län till ett angränsande överföra vissa områden. Civilbefälhava­

ren anser, att en ändring av civiladministrativa gränser i ett skede, då total-

lörsvaret skall krigsorganiseras och genomföra omfattande utrymningar

m. in., måste medföra sådana organisatoriska olägenheter, att den blir till

skada i stället för till nytta. Civilbefälhavaren i femte civilområdet och läns­

styrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter i gemensamt yttrande, om tillräck­

ligt underlag föreligger för att en klar bild skall erhållas av de svårigheter,

som måste uppstå på civil sida vid en delning av län. Civilbefälhavaren och

länsstyrelsen anser därför, att en förnyad prövning av gränsdragningen

Kungl. Maj.ts proposition nr JOD dr 1

75

för militär- och civilområden» bör verkställas, innan slutgiltigt fastställande

äger rum. Likartade synpunkter anföres av länsstyrelserna i Östergötlands,

Kronobergs, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län, varvid bl. a. fram-

liålles, att gränsdragningen i avvaktan på en kommande allmän revidering

av länsgränserna bör ske enligt gällande länsgränser, såvida icke absolut

tvingande operativa skäl nödvändiggör en gränsdragning enligt utredningens

förslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår — under framhållande av att

länen måste betraktas som organiska enheter, som icke under orostider kan

brytas sönder, utan att detta förorsakar allvarliga rubbningar i administra­

tionen — att tanken på att i ett krigsfallsläge företaga ifrågavarande indel-

ningsändringar avskrives.

Utredningens förslag beträffande Gävleborgs län accepteras av

överbefälhavaren, generalpoststyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala lån och —

såsom en provisorisk lösning — av beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar. Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser det däremot orealis­

tiskt. Endast två alternativ synes enligt civilbefälhavaren kunna övervägas,

nämligen antingen att blivande femte civil-(militär-)området utgöres en­

bart av Västernorrlands och Jämtlands län eller också att till området föres

hela Gävleborgs län. Synnerligen starka skäl talar enligt civilbefälhavaren

för sistnämnda lösning. Skulle länsindelningsutredningen resultera i en

ändrad indelning beträffande Gävleborgs län, anser civilbefälhavaren, att frå­

gan om justering av civil-(militär-)områdets gränser får upptagas till nytt

övervägande. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet anser, att Gävleborgs

län är en väl sammansvetsad enhet. Om militära och operativa skäl talar för

att huvuddelen av länet skall tillföras det nya III. militärområdet, bör länet

i sin helhet enligt civilbefälhavaren överföras dit.

Civilbefälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län

konstaterar, att en nära samverkan och samordning mellan Gävleborgs och

Kopparbergs län torde komma att krävas, oavsett om Gävleborgs län ingår i

det föreslagna tredje eller femte civilområdet. Samordningen med Koppar­

bergs län behandlas också av länsstyrelsen i Gävleborgs län, som konstaterar,

att länsstyrelsen tidigare ansett, att det kunde vara motiverat att överföra

länet till nuvarande V. militär-(civil-)området, vilket skulle underlätta sam­

ordningsproblemen. Länsstyrelsen har också efter samråd med företrädare

för II. och V. militärområdena tyckt sig förslå, att det icke vore oförenligt

med de militära kraven, att hela Gävleborgs län inordnades i något av de

föreslagna V. eller IV. militär-(civil-)områdena. Då utredningens förslag

inte medför några som helst fördelar för länets del, bör det enligt länsstyrel­

sens mening icke genomföras. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län fin­

ner utredningens förslag på denna punkt så orealistiskt, att det icke hör upp­

lagas som elt alternativ. Som skäl härför anföres att förslaget från civil syn­

punkt är behäflat med allvarliga olägenheter, som främst kommer att göra

sig gällande, då det civila samhället skall övergå till krigsorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

Utredningens förslag i fråga om Kalmar län biträdes av överbefäl­

havaren, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, generalpoststyrelsen och

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, i sistnämnda fall dock endast

som ett provisorium i avvaktan på en ny länsindelning. Även länsstyrelsen

i Kalmar län, som bedömer det lämpligt, att den civila och militära verk­

samheten samordnas helt inom civil- och militärområde, tillstyrker utred­

ningens förslag. Civilbefälhavaren i första civilområdet anser, att inga gräns-

ändringar bör genomföras, innan länsindelningsutredningens arbete är klart.

I konsekvens härmed bör enligt civilbefälhavaren nuvarande ordning kvarstå

i norra delen av Kalmar län.

I samband med behandlingen av gränsfrågorna rörande Gävleborgs och

Kalmar län har — såsom redan i viss mån redovisats — utsträckningen av

det föreslagna III. m i 1 i t ä r-(c i v i l-)o m r å d e t aktualiserats. Sålun­

da har statskontoret funnit, att detta betydelsefulla områdes stora och lång­

sträckta omfattning synes vara ägnad att inge vissa betänkligheter. Civil­

befälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län

konstaterar, att det föreslagna tredje civilområdet kommer att omfatta sex

hela län, och ifrågasätter mot bakgrund härav, om inte civilbefälhavarens

uppgifter blir alltför omfattande. Enligt civilbefälhavarens och länsstyrel­

sens uppfattning bör därför utsträckningen av området bli föremål för ny

prövning.

Beträffande Hallands län framhåller överbefälhavaren, att frågan

om delning av länet bör anstå, tills länsindelningsutredningen slutfört sitt

arbete. Även civilbefälhavaren i tredje civilområdet finner det helt motiverat

att avvakta länsindelningsutredningens resultat, innan slutlig gränsdragning

sker inom Halland.

Länsstyrelsen i Hallands län finner utredningens ställningstagande svår­

förståeligt, eftersom länets struktur är påfallande ensartad. Länet anses där­

för odelat böra föras antingen till I. eller III. militär-(civil-)området. Enligt

länsstyrelsens uppfattning utgör emellertid Hallandsåsen en naturlig gräns

i söder, och övervägande skäl anses därför tala för att länet, liksom hittills,

inordnas i III. militär-(civil-)området. På grund härav motsätter sig läns­

styrelsen bestämt, att länet delas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att det

förhållandet, att södra Halland av operativa skäl eventuellt skulle komma

att avskiljas från det övriga militär-(civil-)området, icke utgör tillräckligt

skäl för en ändrad gränsdragning. Från såväl operativ som administrativ

synpunkt måste Hallandsåsen enligt länsslyrelsens mening betraktas som en

naturlig gräns. Beträffande det föreslagna II. militärområdet, fram­

håller länsstyrelsen vidare, synes en utformning i enlighet med överbefäl­

havarens direktiv år 1953 till dåvarande militärindelningskommittén, inne­

bärande att till området även hänfördes delar av nuvarande V. militärom­

rådet, kunna diskuteras. En sådan indelning skulle enligt länsstyrelsen i

hög grad underlätta samverkan i högre regional instans.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

77

2. Militärbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i krig

Utredningen

Utredningen anför att militärbefälhavare skall vara beredd att i krig

lösa uppgifter enligt vad som angivits i det föregående. Den erinrar om att

militärbefälhavarna därvid i nuvarande militärpolitiska läge ges krigsupp-

gifter i enlighet med nu gällande krigsplanläggning, vilket innebär att vissa

militärbefälhavare kommer att få mera ansvarsfulla uppgifter och en större

tilldelning av stridskrafter än andra.

Några detaljerade förslag rörande ledningsorganisationen i krig fram-

lägges icke av utredningen, som anser att detaljutformningen bör ankomma

på överbefälhavaren och att denne efter vissa riktlinjer, bl. a. i fråga om

krigsmaktens samverkan med det civila försvaret, därvid bör ges största

möjliga handlingsfrihet.

Utredningen förutsätter en ledningsorganisation i krig huvudsakligen i

enlighet med vad som föreslagits i överbefälhavarens modifierade sexregions-

alternativ. Denna organisation anges innebära i huvudsak följande.

Militärbefälhavare utövar under överbefälhavaren operativ ledning inom

militärområdet och ett utanför territorialvattengränsen tilldelat operations­

område. I fråga om ledning av luftoperativ verksamhet ges vissa militär­

befälhavare efter gällande krigsplanläggning anpassade skyldigheter och

befogenheter gentemot varandra, i stort sett enligt en särskild inom utred­

ningen verkställd delutredning, vilken i sammandrag redovisas i betän­

kandet.

Direkt underställda militärbefälhavare är

försvarsområdesbefälhavare och — inom vissa militärområden — fördel-

ningschefer,

chefer för örlogsbaser (inom III. militärområdet chefer för örlogskom-

mandon), bevakningsområdeschefer samt chefer för vissa sjöstyrkor,

sektorchefer och chefer för flygstridskrafter som icke ingår i sektorer, så­

som chefer för spanings- och attackförband, samt

militärområdes- och, i vissa hänseenden, strategiska reserver.

Militärbefälhavare är territoriell chef inom militärområdet och samverkar

i denna egenskap med civilbefälhavare och övriga sidoordnade civila chefer.

Under militärbefälhavare utövas territoriell verksamhet av försvarsområdes­

befälhavare och i vissa fall av fördelningschefer.

Chefer i lägre regional instans förutsättes av utredningen skola fullgöra

följande uppgifter.

Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavare!! inom veder­

börligt försvarsområde dels territoriell verksamhet, dels slridsverksamhcten

78

på marken utom i eventuellt avdelade fördelningsområden, där denna verk­

samhet leds av fördelningschefer. Han ansvarar även för underhåll av samt­

liga förband inom försvarsområdet, oberoende av försvarsgrenstillhörighet,

när det gäller för krigsmakten gemensamma förnödenheter och materiel.

Undantag göres endast i de fall då så starka arméstridskrafter samlas att för­

delningar organiseras; i dessa fall tillkommer motsvarande ansvar fördel-

ningschef beträffande hans fördélningsområde.

Chef för »örlogskommando» (föreslagen benämning i krig på lednings­

organ som organiseras av Ostkustens örlogsbas) leder enligt militärbefäl­

havares bestämmande tilldelade sjöstridskrafters företag. Han leder även

bas- och underhållstjänsten för underställda eller i övrigt i örlogskomman-

dots baser baserade sjöstridskrafter. De landbaserade förbandens underhåll

med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es däremot av för*

svarsområdesbefälhavare.

örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren bas- och underhållstjänsten

för sjöstridskrafter som är underställda militärbefälhavaren eller står under

dennes operativa ledning. De landbaserade förbandens underhåll med för

krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es däremot av försvarsområdes-

befälhavare. örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren minröjnings-

verksamheten inom och i anslutning till basområdena.

Sektorchef leder under militärbefälhavaren inom vederbörlig sektor det

aktiva luftförsvaret samt bas- och underhåll stjänst för jaktförsvaret och för

militärbefälhavaren direkt underställda, inom sektorn baserade spanings-,

attack- och transportflygförband. De inarkbundna förbandens underhåll

med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es dock av försvars-

områdesbefälhavare.

Attackförbanden förutsättes skola ledas efter principer som utredningen

redovisar i betänkandet.

Utredningen lämnar i betänkandet en kortfattad redogörelse för militär-

befälsstabs krigsorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

3. Militär befälhavares uppgifter i fred

Utredningen

Militärbefälhavares uppgifter i fred anger utredningen vara

operativt krigsförberedelsearbete,

förbandsproduktion och

förvaltning.

Utredningen anser att uppgifternas omfattning inom olika militärområ­

den kommer att variera avsevärt inom samtliga dessa huvudfunktioner, be­

roende bl. a. på militärområdenas geografiska läge och deras olika storlek.

Rörande militärbefälhavares uppgifter i fråga om operativt krigsförbere­

79

delsearbete framhåller utredningen, att militärbefälhavare skall under över­

befälhavaren förbereda de uppgifter som enligt gällande krigsfallsorder av­

ses skola tillkomma honom i krig. Detta förklaras innebära i huvudsak

följande:

Försvar mot invasion och aktivt luftförsvar skall förberedas av samtliga

militärbefälhavare.

Territoriell verksamhet skall förberedas av samtliga militärbefälhavare.

Skydd av västkustimport samt hamnar och lastageplatser för denna även­

som godsets vidaretransport från dessa hamnar m. m. skall förberedas av

befälhavaren för II. militärområdet.

Militärbefälhavares ansvar och uppgifter i fråga om ledning av förbands-

produktion redovisar utredningen på följande sätt.

Militärbefälhavare skall under central instans leda mobiliseringen av alla

krigsförband som mobiliserar inom militärområdet; för förband tillhörande

militärbefälhavaren icke underställda mobiliseringsmyndigheter dock med

begränsat ansvar enligt av överbefälhavaren utfärdade särskilda bestäm­

melser.

Han skall även inför central instans vara ansvarig för mobiliseringsför-

beredelserna vid alla förband som mobiliserar inom militärområdet. I fråga

om mobiliseringsmyndigheter, som mobiliserar förband inom hans militär­

område men icke är underställda honom, skall han dock ha ansvar endast

i vissa angivna hänseenden. I övrigt skall ansvaret avila den militärbefäl­

havare som mobiliseringsmyndigheten är fredsunderställd.

Militärbefälhavare skall själv icke vara mobiliseringsmyndighet. örlogs-

baschef skall överta marinkommandochefs uppgift att vara mobiliserings­

myndighet för förband ur flottan.

Rörande övrig förbandsproducerande verksamhet, som bör åvila militär­

befälhavare, anför utredningen följande.

Armén

Samtliga militärbefälhavare ges det ansvar och de uppgifter i fråga om

produktion av arméförband som åvilar nuvarande militärbefälhavare. För-

svarsområdesbefälhavare och förbandschefer ur armén skall vara underställ­

da vederbörande militärbefälhavare.

Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för

armén bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till för-

svarsområdesbefälhavare och förbandschefer. Dessa chefer bör således sa

självständigt som möjligt leda bl. a. all utbildning av grundläggande art.

Utbildningsanstalter, som har karaktär av centrala skolor, bör liksom f. n.

i utbildningshänseende lyda direkt under chefen för armén.

»Befälhavaren på Gotland» bör — med arméförbanden på ön sig under­

ställda — i fråga om förbandsproduktion lyda direkt under chefen för armén.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

Marinen

Militärbefälhavarna för I., II., III. och V. militärområdena ges ansvar för

produktion av förband ur marinen —- militärbefälhavaren för V. militär­

området jämväl för förband som mobiliserar inom VI. militärområdet —

dock att militärbefälhavare i fråga om utbildning åläggs ansvar endast för

övningar av operativ karaktär samt för samordning av frivilligutbildning.

Örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer skall vara underställda veder­

börande militärbefälhavare, dock att chefen för Gotlands kustartilleriför­

svar skall vara underställd »befälhavaren på Gotland». I fråga om utbildning

— utom övningar av operativ karaktär — samt därmed sammanhängande

personal tjänst skall örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer dock lyda di­

rekt under chefen för marinen.

Utan någon begränsning av militärbefälhavares ansvar inför chefen för

marinen bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till

örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer.

Chefen för kustflottan skall vara direkt underställd chefen för marinen.

Cheferna för Karlskrona- och Bergaskolorna bör vara underställda chefer­

na för Sydkustens respektive Ostkustens örlogsbas men i fråga om centralt

organiserad utbildning lyda direkt under chefen för marinen.

Flygvapnet

Militärbefälhavarna för I. och III. militärområdena ges det ansvar och de

uPPg^er i fråga om produktion av förband ur flygvapnet, som åvilar chefer­

na för nuvarande 2. och 3. flygeskadrarna. Flottiljchefer skall vara under­

ställda enligt samma ordning som f. n.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet ges ansvar för produktion av

flygförband för det egna militärområdet — F21 skall vara underställd —

samt leder under chefen för flygvapnet utbildning och övningar samt där­

med sammanhängande personaltjänst vid F 4.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet ges ansvar för produktion av

flygförband för det egna militärområdet — F 4 skall vara underställd —

dock att chefen för F 4 i fråga om utbildning m. in. skall lyda under militär­

befälhavaren för VI. militärområdet.

Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för

flygvapnet bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till

flottilj chefer. Dessa bör således så självständigt som möjligt leda bl. a. all

utbildning av grundläggande art.

De inspektörsuppgifter, som nu åvilar eskadercheferna, anses t. v. böra

kombineras med uppgifterna att vara chefer för flygsektionerna, tillika

f!yginsPektörer i I., III. och VI. militärbefälsstaberna samt med attackeska-

derchefens uppgifter.

81

Beträffande förvaltning, utom i fråga om befästningar och byggnader, an­

för utredningen att militärbefälhavare i princip skall som regional förvalt­

ningsmyndighet utöva ledning av och uppsikt över förvaltningen vid honom

underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser.

Förvaltningsorganisationens nuvarande utformning i central instans samt

kravet på en arbetstekniskt rationell fredsorganisation medför dock att vissa

avsteg, i varje fall tills vidare, bör göras från denna princip. Militärbefäl­

havares uppgifter föreslås därför vara följande:

(1) Militärbefälhavare leder intendenturförvaltningen vid underställda

förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser.

(2) Militärbefälhavare leder tygförvaltningen vid underställda försvars­

områden och förband ur armén.

(3) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om tygförvaltning vid under­

ställda förband ur marinen och flygvapnet begränsas t. v. till ledning av ope­

rativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Chefer för örlogs­

baser, kustartilleriförsvarschefer och flottilj chefer skall således ha en direkt

förvaltningslinje till marin- respektive flygförvaltningen, i fråga om stril-

materielen över sektorflottilj.

Därest en ökad samordning inom den centrala tygförvaltningens område

kommer till stånd, kan det komma i fråga att militärbefälhavare ges ökade

uppgifter inom marin- och flygförvaltningarnas ansvarsområden.

(4) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om sjukvårdsförvaltning begrän­

sas t. v. till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyl­

dighet. Organisatoriska och personella förutsättningar bör tillskapas för att

militärbefälhavare skall kunna i full utsträckning utöva ledningen av sjuk­

vårdsförvaltningen vid underställda förband. Förslag härom antages komma

att framläggas av 1962 års försvarssjukvårdsutredning.

Militärbefälhavares ledning av förvaltningen förutsättes skola innebära

planläggande, reglerande, order-, direktiv- och anvisningsgivande samt kon­

trollerande verksamhet. Den verkställande och utövande förvaltningen bör

bedrivas — utom i vad gäller vissa anslag för militärbefälsstabens egen verk­

samhet — vid militärbefälhavare underställda lokala förvaltningsmyndig­

heter.

Militärbefälhavare skall till förvaltningsgrenschef -— »stabstygofficer»,

»stabsintendent» och »stabsläkare» — delegera rätten att besluta i sådana

förvaltningsärenden, som icke är av större räckvidd eller där beslutet icke

rubbar av militärbefälhavaren fastställd plan för medelshushållningen.

Granskningen av nuvarande ordning för fortifikations- och byggnadsför-

valtningens ledning under central instans visar enligt utredningens uppfatt­

ning, att det finns anledning att ifrågasätta ändringar i denna ordning i olika

hänseenden. Utredningen har emellertid ansett sig icke själv böra företaga de

ingående och omfattande undersökningar, som skulle erfordras för att fram­

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 dr 196b

82

lägga konkreta förslag i ämnet. Utredningen finner att sådana undersök­

ningar skulle ha sprängt ramen för dess verksamhet och förslag och föreslår

därför, att en särskild utredning tillsättes för frågan om fortifikations- och

byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation. Det är givetvis

önskvärt, framhåller försvarsledningsutredningen, att resultaten av en så­

dan utredning föreligger i sådan tid att erforderliga ändringar kan genom­

föras samtidigt med dem som försvarsledningsutredningen föreslår. Vid den

nya utredningen bör klarläggas, vilken kompetensfördelning som bör göras

mellan den centrala och den regionala instansen med hänsyn till numera

rådande förhållanden — bl. a. den centrala fortifikationsförvaltningens ny­

ligen genomförda omorganisation och tillkomsten av det s. k. tvåstegsför-

farandet. För den verksamhet, som finnes böra äga rum regionalt, bör en­

hetlig ledning eftersträvas för samtliga försvarsgrenar. Att visst lednings­

ansvar därvid måste åvila de nya militärbefälhavarna torde vara klart, men

det måste övervägas vilka slags ledningsfunktioner som bör ankomma på

dem. Försvarsledningsutredningen anser det naturligt att militärbefälhavare

skall lämna militärt underlag till beslut i byggnadsfrågor men finner det

önskvärt, att de kan befrias från tekniskt och ekonomiskt ansvar för själva

utförandet av nybyggnader, större iståndsättningsarbeten m. m. och att som

följd därav organ för sådan verksamhet icke skall behöva ingå i militär-

befälsstaberna. En lämplig lösning skulle enligt utredningen kunna vara, att

bl. a. ifrågavarande uppgifter ankomme på särskilda, direkt under fortifi-

kationsförvaltningen lydande regionala förvaltningsorgan. En nära samver­

kan mellan dessa organ och militärbefälen — varvid militärbefälhavarnas

berättigade inflytande skulle vara säkrat — finge i så fall förutsättas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 är 1964

Yttranden

I anslutning till utredningens överväganden rörande militärbefäl­

havares operativa uppgifter anför överbefälhavaren, att han

på samma principiella grund som utredningen bedömer det erforderligt, att

vissa militärbefälhavare får befogenheter och skyldigheter även utanför

den egna regionen i fråga om luftoperativ verksamhet. Liksom utredningen

förutsätter överbefälhavaren vidare, att militärbefälhavarna i tillämpliga

delar ges operativt ansvar, däri inkluderat krigsförberedelsearbete, som i

huvudsak motsvarar det som nu åvilar militärbefälhavare, marinkommando-

chef samt eskaderchef. Militärbefälhavare skall därjämte enligt överbefäl­

havaren i princip vara ålagd ansvar för sådana ingripanden och åtgärder,

som i dag åvilar regionala chefer för hävdandet av rikets oberoende.

Beträffande militärbefälhavares förbandsproduceran-

de uppgifter anför överbefälhavaren huvudsakligen följande.

Jag har intet att erinra mot utredningens förslag rörande fördelning på

militärområden av förband och utbildningsanstalter. Förband måste kunna

83

vara underställda eller i vissa avseenden lyda under annan militärbefäl­

havare än den som är chef för det område, inom vilket förbandet är beläget.

Principen att den för regionen ansvarige chefen har ansvar för genom­

förande av mobilisering av inom området mobiliserande enheter och för där­

med direkt sammanhängande planläggning bör gälla. Vissa undantag här­

ifrån kan dock behöva göras. Innan resultatet föreligger av en av mig beord­

rad utredning angående en för krigsmakten gemensam mobiliseringsinstruk-

tion, är jag icke beredd att taga ställning till föreliggande frågor.

Vad angår utredningens principiella förslag om militärbefälhavarnas upp­

gifter rörande utbildningsverksamhet m. m. har jag i huvudsak intet att

erinra. Jag vill dock understryka, att eu effektiv förbandsproduktion måste

säkerställas. Det är härvid betydelsefullt, att militärbefälhavaren kan ägna

sig åt utbildning av sådana enheter, som helt eller delvis saknar motsvarig­

het i fredsorganisationen och som är sammansatta av delar, som utbildas

inom skilda truppslag (motsvarande). Militärbefälhavaren måste även leda

utbildningen i samverkan mellan stridskrafter ur olika försvarsgrenar. Mili­

tärbefälhavaren skall vidare leda samövningar mellan militära staber och

civila myndigheter.

Jag delar utredningens uppfattning, att uppgifter rörande grundläggande

utbildning så långt möjligt bör delegeras till förbandschefer.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har beträffande förbandsproduktionen stu­

derat sjukvårdsutbildningen och funnit, att den föreslagna ansvarsfördel­

ningen är förenad med bestämda nackdelar. Enligt styrelsens mening bör

möjligheterna prövas att bättre samordna utbildningen inom bas- och un-

derhållstjänsten. För hälso- och sjukvårdens del vore det angeläget och bor­

de vara möjligt att ge militärbefälhavare ansvar för ledning och kontroll

av sjukvårdsutbildningen inom regionen oavsett försvarsgren, såvitt utbild­

ningen icke avser tjänst ombord, dykare eller flygande personal.

1962 års försvarssjukvårdsutredning tillstyrker, att militärbefälhavare bör

vara ansvarig för övervakning av mobiliseringsförberedelserna vid alla för­

band, som mobiliserar inom militärområdet. Utredningen har vidare funnit,

att ansvarsfördelningen i fråga om sjukvårdsutbildningen är förenad med

nackdelar därigenom, att en enhetlig ledning av utbildningen inom regionen

försvåras. Härom anför försvarssjukvårdsutredningen bl. a. följande.

Utredningen hyser den bestämda uppfattningen, att militärbefälhavarna

i fråga om ledningen och delvis även i fråga om genomförandet av sjukvårds­

utbildningen kommer att få synnerligen viktiga uppgifter, vilka i princip

bör lösas oberoende av försvarsgrensgränser. Utredningen ställer sig därför

tveksam till lämpligheten av att lokala myndigheter ur marinen i utbild-

ningshänseende ställes direkt under chefen för marinen och att lokala myn­

digheter ur flygvapnet underställes annan militärbefälhavare än den, inom

vars militärområde myndigheten geografiskt hör hemma. Enligt utred­

ningens mening talar starka skäl för att lydnadslinjerna i fråga om sjuk­

vårdsutbildningen går från central myndighet genom militärbefälhavaren

till lokal myndighet. Utredningen anser därför, alt möjligheterna till en så­

dan ansvars- och bcfogenhctsfördelning för sjukvårdsutbildningcns del bör

hållas öppna till dess utredningen hunnit framlägga sill förslag rörande den

regionala ledningen av militärsjukvården.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196h

84

Flygförvaltningen erinrar om att flygvapnets utbildning oinfattar bl. a.

grundutbildning, specialutbildning, omskolning och vidareutbildning samt

framhåller i anslutning därtill, att ansvar för och ledning av större delen

av vidareutbildningen kan åläggas militärbefälhavarna. En decentralisering

av utbildningen i övrigt anses däremot icke kunna göras utan en omfattande

och dyrbar utbyggnad av flygvapnets utbildningsresurser. Chefen för flyg­

vapnet bör därför enligt ämbetsverkets mening även i fortsättningen direkt

ansvara för den grundläggande utbildningen, huvuddelen av specialutbild­

ningen samt omskolningen. Utbildningens influens på flygmaterieltjänsten

uppges fordra direkta förbindelser mellan flygförband (skolor) och flyg­

förvaltningen.

De av utredningen förordade principerna för militärbefälhava­

res uppgifter avseende förvaltning, utom i fråga om

befästningar och byggnader biträdes av försvarets civilför­

valtning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets intendenturverk, armétyg-,

marin- och flygförvaltningarna, försvarets förvaltningsdirektion samt för-

svarssjukvårds- och intendenturförvaltningsutredningarna.

Överbefälhavaren anser på denna punkt, att militärbefälhavare bör ha det

förvaltningsansvar — om möjligt likartat för samtliga förvaltningsområden

— som handläggningen av förekommande ärenden rörande operativ verk­

samhet och förbandsproduktion kräver. Förvaltningsuppgifterna bör i största

möjliga utsträckning decentraliseras, och i syfte att klarlägga vad som är

lämpligt och möjligt bör studier och försök komma till stånd, överbefälha­

varen förordar därför, att den försöksverksamhet, som pågår inom armétyg-

förvaltningens och försvarets intendenturverks ansvarsområden berörande

regional instans, fullföljes och vidgas att omfatta samtliga förvaltningar.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anser, att rådande ansvarsfördelning är för­

enad med bestämda nackdelar, eftersom styrelsens möjligheter att direkt

leda bl. a. de lokala myndigheternas krigsförberedelsearbete är starkt be­

gränsade. Enligt styrelsens uppfattning bör målet i fråga om sjukvårdsför­

valtningen vara, att lydnadslinjerna blir desamma som för intendenturför-

valtningen. Även försvarets förvaltningsdirektion anser det angeläget, att

beträffande sjukvårdsförvaltningen förutsättningar snarast skapas för re­

gional ledning. 1962 års försvarssjukvårdsutredning ansluter sig också till

uppfattningen, att organisatoriska och personella förutsättningar bör skapas

för att militärbefälhavare i full utsträckning skall kunna utöva ledning av

sjukvårdsförvaltningen vid underställda förband. Den föreslagna lösningen

bör därför enligt försvarssjukvårdsutredningen betraktas som ett proviso­

rium, som behöver tillgripas endast i det fall dess eget förslag icke skulle

hinna framläggas i så god tid, att militärbefälhavarna redan från början kan

tilläggas nyssnämnda ansvar.

Försvarets intendenturverk framhåller, att frågan om intendenturför-

valtningens ledning vid förbanden måste bedömas med hänsyn tagen till hur

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

85

iedningen av det operativa krigsförberedelsearbetet och den förbandsprodu-

cerande verksamheten kommer att bedrivas. Närmare utredning härom anses

erforderlig.

Marinförvaltningen understryker, att militärbefälsstaberna måste tillföras

marin tekniskt sakkunnig personal inom olika områden, därest militärbefäl­

havare framdeles skulle tilldelas samma uppgifter i förhållande till lägre

marina organ som i förhållande till lägre arméorgan. Sådana förvaltnings­

linjer skulle emellertid medföra icke godtagbar fördröjning av förvaltnings-

verksamlieten. Militärbefälhavarens överblick kan enligt marinförvaltningen

tillfredsställande säkras bl. a. genom att förslag och yttranden från örlogs-

baschef och kustartilleriförsvarschef samt direktiv till dessa från ämbets­

verket sändes genom eller i kopia tillställes militärbefälhavaren. Marinför­

valtningen ansluter sig till vad utredningen anfört beträffande gången av

underhållstjänsten med avseende på för krigsmakten gemensam materiel.

Flygförvaltningen anför, att flygmaterieltjänstorganisationen utmärkes av

nära samverkan och direkta kontakter mellan centrala och lokala instanser.

Denna integrerade verksamhet kan inte utan kostnadskrävande omlägg­

ningar och störningar under överskådlig tid övertagas av militärbefälhavarna

med fullt förvaltningsansvar. Ett genomförande på det regionala planet av

likformiga materieltjänstorganisationer för tyg-(flyg-jmaterielförvaltningen

skulle helt bryta ned den nu hårt rationaliserade materieltjänstorganisatio-

nen inom flygvapnet. Det anses därför nödvändigt, att kontaktlinjerna från

flygförvaltningen till förband, verkstäder och förråd i fredstid går direkt.

Försvarets förvaltningsdirektion understryker utredningens uttalande om

vikten av samordnat arbete i central instans, så att erforderlig enhetlighet

uppnås i fråga om förvaltningsföreskrifter o. d. Enhetligheten bör emeller­

tid icke drivas så långt, att den skapar administrativa svårigheter. Direktio­

nen anser det därför riktigt, att avsteg bör kunna göras från principen att

den regionala chefen utövar ledningen och uppsikten över förvaltningen och

förutsätter, att dessa spörsmål närmare klarlägges vid de försök, som måste

föregå förvaltningsorganisationens slutliga fastställande. Direktionen anför

vidare, att den direkta förvaltningslinjen från marin- och flygförvaltningarna

åtminstone tills vidare bör bibehållas. Pågående arbete att skapa enhetlighet

i fråga om materieldokumentationen, förrådsverksamheten och materiel-

underhållet torde dock enligt direktionen komma att medföra, att den lokala

och regionala förvaltningsverksamheten i högre grad inordnas under militär­

befälhavarens ledning.

Statskontoret förklarar, att dess nyligen avslutade undersökningar vid

marinkommando Syd har bekräftat lämpligheten av att chefer för örlogs-

bascr, kustartilleriförsvarschefer och flottiljchefer har direkt förvaltnings-

linje till marin- resp. flygförvaltningen. Statskontoret saknar däremot under­

lag för alt bedöma, huruvida motsvarande undantag bör gälla för sjukvårds­

förvaltningen.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

86

Den nuvarande organisationen av fortifikations- och b y g g.

nadsförvaltningen har enligt överbefälhavaren i allt väsentligt

fungerat väl. Frågan bör därför enligt överbefälhavarens mening icke ånyo

utredas annat än i den utsträckning som erfordras, för att den nya regionala

ledningen skall kunna tillgodose samtliga försvarsgrenars behov. Inte heller

marinförvaltningen finner någon ny utredning påkallad, eftersom den nu­

varande organisationen fyller de krav, som behöver ställas. En liknande upp­

fattning redovisas av Statstjänstemännens riksförbund, som inte kan finna,

att några starkare skäl för en utredning anförts. Försvarets förvaltnings-

direktion anser sig sakna underlag för att bedöma, om erforderliga änd­

ringar i nuvarande ordning behöver föregås av särskild utredning eller om

frågan kan lösas på annat sätt. Den ändringen bör dock enligt direktionens

mening vidtagas, att enhetlig ledning skall omfatta samtliga försvarsgrenar.

Fortifikationsförvaltningen erinrar i detta sammanhang om att den nu­

varande fortifikations- och byggnadsförvaltningen i regional instans, såvitt

gäller armén och flygvapnet, bygger på de principer, som nu avses skola

gälla för den övriga verksamheten. Denna organisation har enligt ämbets­

verkets mening hittills fungerat godtagbart. Fortifikationsförvaltningen är

icke heller övertygad om att den föreslagna organisationen skulle innebära

en förbättring. Med hänsyn till att en förutsättningslös utredning måste an­

tagas kräva lång tid, bör enligt förvaltningens mening utredningsarbetet in­

riktas på att integrera nuvarande organisation — med erforderliga modi­

fikationer — i det nya systemet. Därvid bör även frågan om den fasta

maskintjänsten utredas.

Försvarets civilförvaltning och statskontoret biträder förslaget om en sär­

skild utredning, vilken enligt statskontorets åsikt i görligaste mån bör be­

drivas förutsättningslöst. Denna uppfattning delas av försvarets fastighets-

förvaltningsutredning, som i övrigt framhåller, att integrering försvarsgre­

narna emellan givetvis bör eftersträvas även på fastighetsförvaltningens

område. Utredningen anför vidare, att det allvarligt bör övervägas att behålla

nuvarande organisation i princip och lösa integrationsproblemet inom ra­

men för denna.

Beträffande militärbefälhavares uppgifter bör slutligen nämnas att över­

befälhavaren anser, att militärbefälhavaren bör ha ansvar för allmänna, ge­

mensamma frågor på personalområdet, bl. a. i fråga om personal­

vård i mera vid betydelse. Denna fråga har även berörts av försvarets civil­

förvaltning, som ifrågasätter, om icke personalvårdsverksamheten bör bli

representerad inom militärbefälsstabema.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 är 196b

87

4. Fredsorganisation av militärbefälsstab

Utredningen

Vid utformning av militärbefälsstabs organisation bör, enligt utredningens

mening, bl. a. följande krav beaktas.

(1) Organisationen skall medge enhetlig och effektiv ledning av allt ope­

rativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande för-

bandsproduktion. Organisationen skall också medge effektiv ledning av

sådan annan förbandsproduktion och förvaltning, som av olika skäl måste

åläggas militärbefälhavare.

(2) Organisationen skall så långt möjligt överensstämma med organisa­

tionen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledningen av verksamhet

i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under över­

gång från freds- till krigsorganisation.

Dessa krav bedömes dock icke utesluta smärre förändringar inom staben

vid övergång till krigsorganisation, under förutsättning att personalen i fred

förbereder den verksamhet för vilken den är avsedd i krig.

(3) Ansvarsförhållanden och lydnadsställning skall vara de klaraste möj­

liga. Varje stabsmedlem skall i princip ha endast en chef; detta hindrar icke

att han av denne kan för viss tid eller för viss uppgift ställas till annan chefs

förfogande.

(4) Stabens organisation skall möjliggöra för militärbefälhavaren att ägna

huvuddelen av sin verksamhet åt ledning av operativt krigsförberedelse­

arbete. Stabens organisation bör därför medge att andra på militärbefäl­

havaren ankommande uppgifter kan delegeras.

(5) Tillgången på kvalificerad ledningspersonal är knapp. En ny regional

ledningsorganisation måste genomföras i huvudsak inom ramen för de per­

sonalstyrkor, som f. n. är avsedda för regional instans. Detta förhållande

kräver att varje stab »skräddarsys» för sina uppgifter och att personalbeho­

ven tillgodoses i första hand inom de militärområden som har de mest krä­

vande uppgifterna.

Utredningen har studerat en av överbefälhavaren skisserad principorga­

nisation för militärbefälsstab i sexregionsalternativet jämte ytterligare någ­

ra organisationer. Därvid har utredningen funnit den principorganisation

vara lämpligast, som framgår av en tablå, vilken torde få fogas till proto­

kollet i detta ärende såsom bilaga 8. Denna principorganisation har legat

till grund för utredningens förslag till organisation av I.-—VI. militärbefäls-

staberna, vilka framgår av tabeller, som torde få fogas till protokollet så­

som bilaga 9—lb.

Tillgången inom närmast överskådlig tid på kvalificerad ledningspersonal

ligger till grund för utredningens förslag till organisation i stort av inilitär-

befälsstaberna.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Antalet beställningar för aktiva officerare och arvodesbefattningar för

pensionerad personal vid — eller avsedda för -— nuvarande högre regionala

staber framgår av följande tabell:

Försvarsgren

Officerare i

aktiv tjänst

Personal i

arvodesbefattning

Summa

Armén1..........................................

100

24

124

Marinen2.......................................

49

8

57

Flygvapnet..................................

30

12

42

Fortifikationskåren...................

12

—

12

1 Officerare tillhörande nuvarande VII. militärbefälsstaben och fortifikationskåren ingår icke.

2 Enligt chefens för marinen

jredsbesättningslistor.

Officerare vid marinkommandonas förvalt­

ningar ingår icke. Vissa av dessa torde kunna påräknas för militärbefäls- och örlogsbasstaber.

Ett begränsat antal officerare bedömes kunna tillföras ifrågavarande

staber från central instans i samband med förutsatt reduktion av försvars-

grensstaberna. Utredningen anser det emellertid vara realistiskt att räkna

med att detta personaltillskott helt eller delvis åtgår för att utfylla befintliga

vakanser i nuvarande regionala staber. — I anslutning härtill erinrar utred­

ningen om att nuvarande organisation — utöver vakanserna — har anmälda

men icke tillgodosedda behov. Den bedömer det icke vara möjligt att nu till­

godose dessa behov med personal i aktiv tjänst. Med hänsyn till att ett rela­

tivt stort antal officerare avgår med pension under de närmaste åren anses

möjligheter däremot föreligga att rekrytera flera arvodesbefattningar än

f. n. Utredningen finner det vara erforderligt att denna utväg anlitas och

föreslår därför en begränsad ökning av antalet sådana befattningar. Utred­

ningen tillägger, att vissa av ifrågavarande befattningar, t. ex. befattningar

som chefer för sektion V (kommunikationssektionen;, i ett gynnsammare

befälsläge kan bytas mot beställningar för aktiva officerare.

För militärbefäls- och örlogsbasstaber bör således enligt utredningen t. v.

räknas med sammanlagt högst 200 aktiva officerare — fortifikationsoffi-

cerare icke medräknade — samt drygt 50 officerare i arvodesbefattningar.

I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet anför utredningen föl­

jande.

Befattningarna som militärbefälhavare, stabschef, souschef samt chefer

för sektionerna I och II bör i princip icke vara bundna till någon särskild

försvarsgren. Den enda förutsättningen bör vara, att befattningshavarna har

erforderliga kvalifikationer och har utbildats för sina uppgifter. Motsvarande

gäller viss personal i arvodesbefattningar. För att erforderlig fackmässig

sakkunskap skall säkerställas, förutsättes dock att militärbefälhavare, stabs­

chef och souschef i princip utgår ur olika försvarsgrenar. Avsteg från denna

princip måste givetvis kunna göras i samband med avlösningar. Fördel­

ningen av marinens befattningar mellan flottan och kustartilleriet bör an­

komma på överbefälhavaren.

89

Övriga befattningar anses t. v. böra besättas ur bestämda försvarsgrenar.

Dels är de nämligen motiverade för bestämda uppgifter där i flertalet fall

erfordras fackmässig sakkunskap, dels torde enligt utredningen en långsik­

tig personalplanering försvåras om antalet icke förSvarsgrensbundna befatt­

ningar ökas. Ytterligare några befattningar skulle dock kunna göras för-

svarsgrensoberoende, t. ex. befattningarna i de i sektion I ingående under­

rättelse- och sambandsavdelningarna.

Utredningen föreslår att militärbefälhavare förordnas för visst antal år.

Utredningen förutsätter att den för militärbefälsstaberna avsedda perso­

nalen uppföres i särskild personalförteckning för militärbefälen.

Med hänsyn till att militärbefälhavares uppgifter i fråga om ledning och

förvaltning inom befästnings- och byggnadsområdet föreslagits skola utredas

särskilt, redovisar utredningen icke någon detalj organisation av sektion VIII.

Det sammanlagda antalet officerare vid I.—VI. militärbefälsstaberna en­

ligt utredningens förslag framgår av följande tabell.

Kungi. Maj. ts proposition nr 109 år 196b

Försvarsgren

Antal officerare i militärbefälsstab

I

II

III

IV

V

VI

Oberoende

Gl/Vam B6.................................................

1

1

»1

3

1

»1

1

'---

1

>1

5

ö/kmd B4.................................................

1

»1

1

__

2

—

5

2

»2

2

_

2

ll

9

2

2

2

—

2

3

11

Armén

1

1

ö B4............................................................

1

t

1

—

1

1

5

4

3

4

4

3

5

23

10

7

10

7

7

10

51

4

4

4

5

3

4

24

Marinen

1

1

1

1

4

4

3

4

__

3

1

15

1

1

1

—

—

-- .

3

Flygvapnet

ö B4............................................................

1

1

1

3

3

-

3

__

1

3

10

(i

6

-- -

1

5

18

3

_,

4

__

—

3

10

Intendenter

1

1

1

1

1

1

fi

2

2

2

1

2

1

10

Arvodist......................................................

1

—

—

—

1

Summa:

38

22

38

14

25

31

•168

^{pensionerad personal} i

arvodesbefatt-

ning..............................................................

10

7

12

5

5

10

49

1 Ur armén eller flygvapnet.

* Ur armén eller marinen.

* Fortifikatlonsofflcernrc ingér Icke.

90

Som framgår av förenämnda organisationsbilagor är utredningens förslag

till stabsorganisation i fred relativt detaljerade i vad gäller stabernas indel­

ning i sektioner och avdelningar samt i dessa ingående befattningar för

officerare. Förslagen i dessa hänseenden grundar sig bl. a. på

dels en undersökning av organisation och antal befattningshavare inom

de staber i nuvarande ordning, vilkas uppgifter skall övertas av de nya mili-

tärbefälsstaberna,

dels överbefälhavarens över slagsmässiga personalberäkningar för alter­

nativet * sexregioner»,

dels ock överväganden rörande anmälda, i nuvarande ordning icke tillgodo­

sedda behov. Utredningen har som tidigare nämnts tagit hänsyn till de reella

möjligheterna att f. n. fylla dessa behov.

Utredningen förklarar sig inse svårigheterna att i en ny organisation re­

dan från början finna den rätta detalj organisationen och de rätta arbetsfor­

merna. Organisationen måste därför, när den träder i tillämpning, betraktas

som provisorisk och prövas under en försöksperiod, varefter slutlig orga­

nisation fastställes när erforderliga erfarenheter vunnits. Något utrymme för

en ökning av det totala antalet officersbefattningar synes enligt utredningen

dock ej föreligga. Under försöksperioden bör prövas bl. a. detalj organisa­

tionen inom sektioner och avdelningar. En betydelsefull fråga är därvid

graden av integration, främst inom sektion I. Utredningens förslag, som i

fråga om sektion 1 bygger på överbefälhavarens skiss till ledningsorganisa­

tion, upptar här fackmässiga operationsavdelningar. Utredningen förutsätter

emellertid att dessa under sektionschefens ledning arbetar som en gemensam

operationsledning.

Utredningen har icke närmare undersökt behovet av personal tillhörande

andra personalkategorier än officerare. Den anser att det bör ankomma på

överbefälhavaren att lämna förslag härom. Utredningen förutsätter dock, att

behovet av biträdespersonal — i vidsträckt mening — skall minska något i

förhållande till nuläget.

Yttranden

Beträffande militärbefälsstabernas organisation anför

överbefälhavaren i huvudsak följande.

I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet vill jag ansluta mig till

principen, att den mest kvalificerade bör avses för befattning oberoende av

försvarsgren. Förutsättningen att militärbefälhavare, stabschef och sous­

chef utgår ur skilda försvarsgrenar bör dock gälla, när organisationen ge­

nomföres, och bör därefter eftersträvas. Jag instämmer i förslaget, att mili­

tärbefälhavare förordnas för visst antal år, och vill framhålla den stora be­

tydelse jag tillmäter denna anställningsform för organisationens effektivitet.

På sikt bör en sådan ordning åstadkommas att i princip all operativ verk­

samhet i fred kan genomföras inom sektion I. Såväl II., IV. som V. militär­

områdena bör därjämte ges erforderlig luftoperativ sakkunskap för att av

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

91

ansvarsfördelningen i stort betingad allmänoperativ planläggning skall kun­

na genomföras. Tillgången på flygofficerare gör dock, att alla dessa behov

inom de närmaste åren icke till fullo kan tillgodoses. Den regionala organi­

sationen kan därför behöva genomföras med en annan ansvarsfördelning

mellan militärbefälhavarna för V. och VI. militärområdena än den av utred­

ningen föreslagna.

Den föreslagna organisationens personella omfattning är starkt begränsad.

Jag anser det därför väsentligt, att de beställningar för officerare, som enligt

tidigare beslut förutsatts skola frigöras från försvarsgrensstaberna och till­

föras den regionala ledningsnivån, verkligen får utnyttjas i denna. Jag anser

det vidare nödvändigt, att staberna ges ett ökat antal arvodesanställda offi­

cerare samt god tillgång till biträdespersonal.

För underrättelse- och säkerhetstjänsten krävs i vissa fall en volyms- och

kvalitetsmässig anpassning till världsläget, utan att tillstånd därtill skall

behöva inhämtas. Detta måste organisatoriskt säkerställas.

Därutöver föreslår överbefälhavaren vissa här utelämnade justeringar i

den av utredningen förordade organisationen, överbefälhavaren anmäler vi­

dare, att chefen för armén vid ärendets behandling i militärledningen anfört,

att överbefälhavarens uttalande beträffande tillsättandet av befattning, som

icke är bunden till särskild försvarsgren, borde ha inskränkts till ett bejakan­

de av principen, att den mest kvalificerade bör avses för sådan befattning.

Försvarets sjukvårdsstyrelse och 1962 års försvarssjukvårdsutredning har

intet att erinra mot föreslagen principorganisation. Eftersom detalj organi­

sationen av sjuk- och veterinärvårdsavdelningen lämnats öppen, förbehåller

sig dock utredningen rätten att återkomma härtill i sina förslag till orga­

nisation av den militära sjukvårdsledningen i regional instans.

Armétygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion anser, att för-

valtningsgrenschefer bör ingå i militärbefälsstab tillsammans med den per­

sonal, som erfordras för förvaltningsuppgifter av stabskaraktär. övrig per­

sonal, som krävs för förvaltningsverksamheten, bör organiseras i förvalt­

ningsenheter under militärbefälhavaren. Organisationen av sektion II och

ledningsorganisationen i övrigt för anstalter, förråd och verkstäder anses

icke böra slutgiltigt fastställas, förrän erfarenheter vunnits av en relativt

omfattande tillämpning av försöksorganisationen. Direktionen framhåller

vidare, att förvaltningsgrenschef i krig bör ingå i staben som ledare för mot­

svarande underhållstjänst.

Försvarets intendenturverk framlägger utkast till organisation av inten-

denturavdelningen vid militärbefälsstab och föreslår att detta bearbetas i

kommande detalj utredningar av organisationen.

Marin förvaltningen anför, att den föreslagna organisationen av sektion II

förutsätter, att huvuddelen av mobiliseringsplanläggningen och krigsför-

beredelsearbetet för marinens del utföres inom den tekniska förvaltningen

och intcndenturförvaltningen vid vederbörande örlogsbas.

Flygförvaltningen anser sig icke för närvarande kunna precisera behovet

av personalökning för att godtagbar tillgång på teknisk sakkunskap skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

92

finnas i anslutning till militärbefälsstaberna. Vidare framhålles att en flyg-

otficer bör ingå i II. och IV. militärbefälsstaberna, eftersom flygvapnets sam-

bandsnät, strilsystem och bassystem omfattar även dessa militärområden.

Statskontoret framhåller, att ett definitivt ställningstagande till valet av

alternativ icke kan göras enbart på grundval av presenterade för- och nack­

delar. Vad avser den regionala ledningens topp torde det dock enligt stats­

kontorets uppfattning vara ovedersägligt, att alternativet med stabschef och

souschef är att föredraga framför andra lösningar med ställföreträdande mi­

litärbefälhavare. I fråga om den förordade sektionsindelningen är statskon­

toret mera tveksamt om lösningens ändamålsenlighet och föreslår därför, att

jämväl sektions- och avdelningsindelningen prövas ånyo vid de föreslagna

fortsatta undersökningarna. Statskontoret delar uppfattningen, att militär­

befälhavare, stabschef, souschef samt cheferna för sektionerna I och II i

princip icke bör vara bundna till särskild försvarsgren. Likaledes ansluter sig

ämbetsverket till förutsättningen, att de tre förstnämnda bör utgå ur olika

försvarsgrenar, vilket med fördel anses kunna gälla även befattningarna vid

underrättelse- och sambandsavdelningarna. Det anges också vara angeläget,

att detalj organisationen av staberna utarbetas i samråd med statskontoret.

1960 års intendenturför vattning sutredning anför, att den ännu icke har

någon samlad uppfattning av behovet i nuvarande organisation av regionalt

och lokalt placerade intendenturofficerare. Oavsett huruvida ett kommande

beslut om inrättande av en för försvaret gemensam intendenturkår kunnat

genomföras eller icke, anser utredningen det möjligt räkna med att lämpliga

intendenturofficerare skall kunna finnas tillgängliga från och med den 1 ok­

tober 1966. Utredningen ifrågasätter vidare, om icke beräkningarna av be­

hovet av intendenturofficerare är alltför snäva.

Statstjänstemannens riksförbund framhåller, att resultaten av såväl 1960

års värnpliktsulredning som arbetet med ny mobiliseringsinstruktion för

krigsmakten i hög grad kan komma att påverka militärbefälhavarnas och de­

ras stabsorgans ansvar och uppgifter i fråga om förbandsproduktionen. Det

är därför enligt förbundets uppfattning nödvändigt, att den personella sam­

mansättningen av staberna inte betraktas som slutgiltig enligt utredningens

förslag.

SACO framhåller vikten av att de regionala staberna tillföres farmaceutisk

arbetskraft redan i fred, vilket skulle tillföra dem sakkunskap icke blott på

det alltmer svåröverskådliga läkemedelsområdet utan även i fråga om andra

avsnitt av sjukvårdsområdet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 196A

5. Förläggningsorter i fred för militärbefälsstaber

Utredningen

Vid val av förläggningsort i fred bör, anser utredningen, bl. a. följande

synpunkter beaktas.

93

Förläggningsort bör ligga centralt i förhållande till militärbefälhavaren

underställda förband samt inom den del av militärområdet som är av störst

intresse med hänsyn till det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. den

del inom vilken terrängrekognosceringar, fältövningar och större tillämp­

ningsövningar främst kommer att äga rum.

Förläggningsort bör ligga i närheten av de civila myndigheter med vilka

militärbefälhavaren närmast har att samverka.

De allra största tätorterna bör undvikas, främst med hänsyn till sanno­

lika svårigheter för staben att i ett kuppläge snabbt nå krigsuppehållsplat-

serna. Förläggningsort bör dock vara av sådan storleksordning att den

kan erbjuda tätortens fördelar (läroverk m. m.).

Förläggningsort bör samtidigt vara förläggningsort för något förband

(regemente, kår, flottilj). Därigenom har staben möjligheter att få service

inom olika områden samt skydd och biträde vid övergång till krigsorga­

nisation.

Kostnaderna för nybyggnader in. m. bör vara så låga som möjligt. Detta

innebär att inom varje militärområde om möjligt bör väljas någon av de

nuvarande förläggningsorterna och att befintliga stabsbyggnader så långt

möjligt bör utnyttjas.

De angivna kraven går inte att förena inom alla militärområden och

måste då vägas mot varandra.

Utredningen upplyser att möjligheterna att anskaffa stabslokaler i olika

orter har undersökts av en av utredningens experter. Resultaten av denna

undersökning redovisas i sammandrag i det följande. (Kostnadsberäkning­

ar hänför sig till prisläge 1 maj 1963.) I anslutning härtill redogöres för ut­

redningens förslag till förläggningsorter för de olika militärbefälsstaberna.

I. militärbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Kristianstad,

Karlskrona och Ängelholm. Av dessa bedömes Kristianstad bäst uppfylla

redovisade krav.

Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för

alternativen Kristianstad och Ängelholm. Kostnaderna har därvid beräk­

nats till ca 2 000 000 kr. för Kristianstad och 3 250 000 kr. för Ängelholm.

I båda fallen torde det bli möjligt att sälja vissa kronan tillhöriga fastig­

heter i Kristianstad som f. n. utnyttjas av bl. a. nuvarande I. militärbefäls­

staben. Eu sådan försäljning anses uppskattningsvis kunna inbringa

1 500 000 kr.

Utredningen förordar Kristianstad som förläggningsort för I. militärbe­

fälsstaben. II.

II. militärbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Skövde och

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

94

Göteborg. Ingen av dessa städer bedömes av utredningen uppfylla samt­

liga redovisade krav. Göteborg finner utredningen vara lämpligt i flertalet

hänseenden; här finns t. ex. de flesta av de civila myndigheter med vilka

militärbefälhavaren har att samverka. Göteborg är emellertid en storstad,

varför utredningen anser det kunna vara tveksamt om man dit bör för-

lägga militära staber, främst med hänsyn till speciella komplikationer vid

samtidig utrymning och mobilisering. Skövde synes icke ligga tillräckligt

centralt i militärområdet. Bl. a. förefaller avståndet för långt till Göteborg

och västkusten, där staben har stora uppgifter i fråga om operativt krigs­

förberedelsearbete.

Undersökningar av möjligheterna att anskaffa arbetslokaler har gjorts

för alternativen Alingsås, Borås och Göteborg. I fråga om Göteborg har

därvid prövats två underalternativ, nämligen dels att nybyggnad skulle ske

på den av kronan ägda s. k. Gnistängen, dels att staben skulle förläggas till

Nya Varvets område och utnyttja där befintliga lokaliteter. Detta förutsät­

ter emellertid en utflyttning till Gullmaren (Skredsvik) av Göteborgs ör­

logsvarv och de delar av staben för nuvarande marinkommando Väst, som

skall utgöra Västkustens örlogsbas.

Kostnaderna för anskaffning av stabslokaler har beräknats enligt följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196t

Alingsås .......................................................................... 2 350 000 kr.

B°rås

2 350 000 *

Göteborg alternativ Gnistängen

2 380 000 »

alternativ Nya Varvet............................. 500 000 » I

I Alingsås bär från privat håll erbjudits möjligheter till långtidsförhyr-

ning i nybyggnad, anpassad bl. a. till stabens behov.

Av alternativen Alingsås och Borås finner utredningen Borås vara att

föredra. Borås ligger visserligen något längre från Göteborg och västkusten

men inrymmer i motsats till Alingsås ett förband, Älvsborgs regemente.

I Göteborg kan i alternativ Gnistängen de direkta utgifterna sänkas till

ca 2 000 000 kr., därest likviden för försäljning av icke erforderliga delar

av Gnistängen kan disponeras för täckande av byggnadskostnaderna. I

alternativ Nya Varvet uppskattas kostnaderna för varvets flyttning till

Gullmaren — som enligt utredningen torde vara nödvändig förr eller se­

nare — till ca 35 miljoner kr. En försäljning till Göteborgs stad av de

delar av Nya Varvets område, som friställes vid varvets avflyttning, förut-

sättes kunna inbringa ett betydande belopp.

Enligt utredningens mening synes av Göteborgsalternativen det sistnämn­

da vara att förorda. Utflyttningen av varvet kan dock icke vara klar vid

tiden för ledningsreformens genomförande. Lokalfrågan anges övergångs­

vis kunna lösas genom tillfällig förhyrning för de delar av militärbefäls-

staben, som icke från början kan inrymmas på Nya Varvet, i första hand

för sektion VIII.

95

Utredningen är närmast benägen att som förläggningsort för II. militär-

befälsstaben förorda Göteborg och inom Göteborg alternativ Nya Varvet. En

förutsättning härför är dock, att överbefälhavaren bedömer att staben kan

upprätthålla en tillräcklig mobiliserings- och insatsberedskap. Skulle så

icke vara fallet förordar utredningen Borås.

III. militårbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Strängnäs,

Stockholm och Barkarby. Principbeslut föreligger att staben för marinkom­

mando Ost, nu i Stockholm, skall flytta till Västerhaninge (prop. 1960: 120;

SU 127; rskr 335). Av nuvarande förläggningsorter bedömer utredningen

att Strängnäs bäst uppfyller angivna krav.

Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts

endast för Strängnäs. Kostnaderna härför beräknas till 800 000 kr.

Utredningen förordar Strängnäs som förläggningsort för III. militär-

befälsstaben.

IV. militårbefälsstaben

Den nya staben blir i huvudsak densamma som den nuvarande V. mili-

tärbefälsstaben, vilken är förlagd till Karlstad. Utredningen finner inga

motiv föreligga att flytta staben från Karlstad. Tillbyggnader erfordras icke.

Utredningen räknar sålunda med Karlstad som förläggningsort för IV.

militårbefälsstaben. V.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

V. militårbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Östersund och

Härnösand. Av dessa orter bedömer utredningen Härnösand i en framtid

komma att bättre än Östersund uppfylla de krav utredningen uppställt.

Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för

såväl Härnösand som Östersund. Kostnaderna har beräknats till 2 100 000

kr. för Härnösand och till 700 000 kr. för Östersund.

Utredningen upplyser att i Östersund även finnes möjligheter att an­

skaffa erforderliga ytterligare lokaler genom förhyrning.

Även Sundsvall eller Sollefteå torde enligt utredningens mening kunna

komma i fråga som förläggningsort. Av dessa båda städer bedömes Sunds­

vall vara den lämpligaste, bl. a. med hänsyn till att med militärbefälhava­

ren samverkande distriktschefer ur televerket och järnvägsbefälhavare ur

statens järnvägar har sina fredsstationeringsplatser där. Någon undersök­

ning av möjligheterna att anskaffa stabslokaler på sistnämnda platser har

utredningen dock icke gjort. Kostnaderna torde enligt utredningen kunna

uppskattas till samma storleksordning som i Härnösand.

96

Utredningen förordar på längre sikt Härnösand eller Sundsvall som för­

läggningsort för V. militärbefälsstaben. Det slutliga valet mellan dessa båda

orter anser utredningen böra göras med hänsyn bl. a. till de praktiska möj­

ligheterna att anskaffa stabslokaler och kostnaderna härför. Vid övergång

till den nya ledningsorganisationen bör staben enligt utredningens mening

förläggas till Östersund, där det lokalbehov som icke täckes av nuvarande

militärbefälhavares stabsbyggnad anskaffas genom förhyrning. Tidpunkten

för stabens flyttning till Härnösand eller Sundsvall bör enligt utredningen

fastställas senare. Genom att avlösning av personal anordnas på ett lämpligt

sätt finner utredningen det vara möjligt att nedbringa antalet fall, då be­

fattningshavare nödgas flytta från Härnösand till Östersund och därefter

åter till Härnösand.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

VI. militärbefälsstaben

Utredningen bedömer nuvarande förläggningsorter för staber i högre re­

gional instans, Boden och Luleå, som i huvudsak likvärdiga med hänsyn

till angivna krav. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslo­

kaler har gjorts för såväl Boden som Luleå. Kostnaderna har därvid be­

räknats till

ca 1 675 000 kr. för stabslokaler i Boden och till

ca 3 750 000 kr. för sådana lokaler i Luleå.

Utredningen förordar Boden som förläggningsort för VI. militärbefäls­

staben.

Sammanfattning

Förläggningsorter för militärbefälsstaber föreslås enligt följande:

Militärområde

Förläggningsort

Ungefärliga investeringar för

anskaffning av stabslokaler

I........................................

Kristianstad

*500 000 kr.

II......................................

Göteborg eller Borås

2500 000 respektive 2 350 000 kr.

III..................................... Strängnäs

800 000 kr.

IV...................................... Karlstad

.

V.......................................

Östersund3

Förhyrning

VI...................................... Boden

1 675 000 kr.

Ungefärliga investeringar:

om i II. militärområdet väljes

(1) Göteborg.............

3 475 000 kr.

(2) Borås...................

5 325 000 kr.

1 Efter avdrag av uppskattade inkomster vid försäljning av vissa f. n. utnyttjade stabslokaler

i Kristianstad.

2 Kostnader för flyttning från Göteborg av örlogsbasstab och örlogsvarv och inkomster vid

försäljning av därigenom friställd mark har icke medtagits.

8 T. v. Vid senare tidpunkt bör staben flytta antingen till Härnösand eller Sundsvall. Inve­

steringskostnaderna härför beräknas till 2 100 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

97

Yttranden

Utredningens förslag till förläggningsorter för militärbe-

fälsstaberna godtages av remissmyndigheterna utom i fråga om II.

och V. militärbefälsstabema.

Beträffande II. militärbefälsstaben uttalar sig överbefälhava­

ren för en förläggning till Göteborg. Lämpligheten härav synes emellertid

enligt statskontoret starkt kunna ifrågasättas. Statskontoret förordar för

sin del, att Borås väljes som förläggningsort, därest Skövde — av skäl som

ämbetsverket icke känner till — icke bör komma i fråga. I detta samman­

hang understryker statskontoret betydelsen av att beslut snarast träffas

angående förflyttningen av flottans anläggningar på Nya Varvet. Denna

förflyttning torde enligt statskontoret vara nödvändig bl. a. med hänsyn

till önskvärdheten av att förlägga militära etablissement till andra platser

än storstadsområden.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet framhåller, att en lokalisering av

militärbefälsstaben till Göteborg visserligen innebär vissa fördelar ur sam-

verkanssynpunkt men att kommunikationerna numera är utbyggda i sådan

omfattning, att denna faktor ej bör vara avgörande. Skulle Göteborgsalter-

nativet ej gå igenom, finner civilbefälhavaren, att det ur samverkanssyn-

punkt är lika lämpligt, att staben ligger kvar i Skövde som att den flyttas

till Borås. Liknande argument anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det direkt olämpligt att som förlägg­

ningsort välja Göteborg, landets näst största stad och dess största hamn­

stad. Från länets synpunkt finnes intet att erinra mot Borås som stabsort,

även om vissa betänkligbeter häremot kan resas. Starka skäl —• bl. a. kost­

nadsfrågan och Skövdes egenskap av militärområdets största garnisonsort

— talar emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning för ett bibehållande

av Skövde som förläggningsort.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker utredningens förslag och hävdar,

att Skövde bör bibehållas som förläggningsort. Detsamma gäller stadsfull­

mäktige i Skövde, som av länsstyrelsen beretts tillfälle att avge yttrande

i frågan. Stadsfullmäktige framhåller bl. a. att Skövde väl synes fylla ut­

redningens krav på förläggningsortens storlek och resurser.

Som förläggningsort tills vidare för V. militärbefälsstaben

förordar överbefälhavaren Östersund. Beträffande de alternativa orterna

Härnösand och Sundsvall gör denne inget uttalande. Statskontoret anser,

att en eventuell framtida förflyttning av staben från Östersund bör föran­

leda förnyade överväganden framdeles. Generalpoststyrelsen anför, att det

för postverkets del skulle vara till fördel, om staben förlädes till kustom­

rådet och då i första hand till Sundsvall, dit förutom av utredningen an­

givna regionala myndigheter även distriktschefen vid postverket, TT:s

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

norrlandsredaktion och Sveriges Radios distriktscentral är förlagda. Därest

staben av militära skäl bör flyttas från Östersund, anser länsstyrelsen i Väs-

ternorrlands län, att endast Härnösand bör ifrågakomma som förläggnings­

ort, i varje fall så länge länsstyrelsen har sitt säte där.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser, att en förflyttning av sta­

ben från Östersund till någon av kuststäderna Härnösand eller Sundsvall

är olämplig och att stabens fredsförläggning i första hand bör knytas till

en ort, där riskerna för eliminering genom överraskande kuppanfall kan

förutses vara små. Ett kvarblivande av staben i Östersund tillgodoser enligt

civilbefälhavaren detta önskemål. Stabens fredsförläggning anses dessutom

böra vara i en residensstad för att säkerställa militäx-befälhavarens behov

av samverkan med länsstyrelsen.

Nyssnämnda skäl åberopas även av länsstyrelsen i Jämtlands län, som

därjämte fäster uppmärksamheten på att en förflyttning av staben från

Östersund med dess något över 70 befattningshavare skulle bidraga till

att på ett icke oväsentligt sätt ytterligare försämra befolkningsunderlaget

i denna landsdel. De framgångar, som under senare tid vunnits genom

aktiva lokaliseringsåtgärder, skulle enligt länsstyrelsen allvarligt mot­

verkas, om staten i kontrast mot de allmänna lokaliseringspolitiska strä­

vandena själv bortflyttar sådana institutioner, varom här är fråga.

Statstjänstemannens riksförbund aktualiserar i detta sammanhang frå­

gan om speciella förmåner till personal, som tvångsförflyttas i samband

med förbandsförflyttningar. Dessa förmåner, som bör vara utformade så

att den enskilde helt soulageras för alla med förflyttningen sammanhängan­

de nackdelar, bör enligt förbundets mening vara generellt fastställda och

kända av den berörda personalen före en aktuell förflyttning. Även Tjänste­

männens centralorganisation framhåller vikten av att all möjlig hänsyn

tages till av förflyttningen berörd personal. Under den försökstid, som den

nya organisationen avses verka innan den slutligt fastställes, anses defini­

tiv omflyttning av personal böra ske i minsta möjliga utsträckning.

Det civila försvaret

1. Regional indelning

Utredningen

Försvarsledningsutredningen har funnit att nuvarande civilbefälhavar-

institution är i stort sett ändamålsenlig. Med den utveckling, som det civila

försvaret genomgått under senare år, framstår det för utredningen som

alltmer nödvändigt att det på högre regional nivå finnes en organisation,

som kan leda och samordna de civila försvarsansträngningarna. För att

dessa skall bli effektiva, erfordras enligt utredningens mening i betydande

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

99

utsträckning en fördelning och prioritering av resurserna inom större om­

råden än län.

Civilbefälhavarinstitutionen fyller emellertid en betydelsefull uppgift även

såtillvida, att den möjliggör ett smidigt samarbete mellan militärt och ci­

vilt försvar. En sådan samverkan är nödvändig, om totalförsvaret i olika

lägen skall få största effekt. Det måste härvidlag bli fråga om ett ömse­

sidigt understöd med tillgängliga resurser under hänsynstagande till lä­

gets krav.

Mot bakgrunden av det anförda har utredningen funnit det nödvändigt,

att civilområdena till antal och gränser helt överensstämmer med militär­

områdena. På så sätt skapas de bästa förutsättningarna för samverkan mel­

lan det militära och det civila försvaret. Det anses även vara till fördel för

samordningen inom det civila försvaret, att överensstämmelse råder med

den militärterritoriella indelningen.

Försvarsledningsutredningen föreslår sålunda, att riket indelas i sex civil­

områden i överensstämmelse med vad som framgår av den till protokollet i

detta ärende fogade bilagan 7. Förslaget innebär vissa förändringar i för­

hållande till nuläget. Härom anför utredningen bl. a. följande. De skäl, som

föranlett statsmakterna att tilldela landshövdingen i Norrbottens län civil­

befälhavares befogenheter inom krigssjukvården, kan åberopas för samma

åtgärd inom andra områden av det civila försvaret. Utrymnings- och undan-

förselplanläggningcn måste samordnas, vilket i sin tur föranleder att olika

stödfunktioner, t. ex. transportresurser, måste kunna samutnyttjas på ett

smidigt och effektivt sätt. Utredningens förslag på den militära sidan inne­

bär en koncentration av den operativa ledningen. För att detta förslag skall

få full effekt erfordras att samverkan med det civila försvaret underlättas.

Försvarsledningsutredningen har med hänsyn till det anförda kommit till

den meningen, att ett civilområde, omfattande Västerbottens och Norrbot­

tens län, bör skapas. — På det civila försvarets område föreligger enligt

utredningens mening olika omständigheter — exemplifierade i det före­

gående — som talar för att Gotlands län hör inordnas i ett civilområde. Det

förhållandet, alt länet utgör ett eget militärområde, torde ha varit det vik­

tigaste skälet till alt så cj skett. Enligt utredningens förslag skall emellertid

Gotland inlemmas i tredje militärområdet. Det framstår som naturligt att

motsvarande ändring sker på det civila försvarets område. Utredningen

föreslår sålunda, att Gotlands län inordnas i tredje civilområdet. a

Försvarsledningsutredningen har som eu viktig utgångspunkt för sitt

arbete haft, att överensstämmelse bör råda mellan den militärterritoriella

och den civiladministrativa indelningen. Operativa skäl har emellertid för­

anlett utredningen alt i två hänseenden frångå länsgränserna. Förslagen

innebär, att gränsen mellan femte och tredje militärområdena delar Gävle­

borgs län så all den södra länsdelen tillföres tredje militärområdet so uti

100

att gränsen mellan tredje och första militärområdena delar Kalmar län så

att den norra länsdelen tillföres tredje militärområdet. I enlighet med den

inledningsvis angivna principen bör ifrågavarande länsdelar inordnas i

tredje civilområdet. Utredningens förslag medför, att länsstyrelserna i Kal­

mar och Gävleborgs län i sin beredskapsplanläggning får att samarbeta med

vardera två civilbefälhavare. Utredningen har ansett att de nackdelar, som

kan vara förenade härmed, är relativt obetydliga. De måste enligt utred­

ningens bedömande i vart fall vara mindre än de svårigheter för samver­

kan mellan militärt och civilt försvar som föranledes av bristande överens­

stämmelse i indelningen.

Den bristande överensstämmelsen mellan den militärterritoriella indel­

ningen samt civilområden och län, å ena sidan, och kommunikationsver-

kens distrikt m. m., å den andra, finner utredningen otvivelaktigt medföra

vissa svårigheter för samverkan inom totalförsvaret. Det skulle med hän­

syn härtill vara till stor fördel om rådande skillnader kunde utplånas eller

minskas. Ivommunikationsverkens distrikt in. in. måste emellertid, fram­

håller utredningen, utformas under hänsynstagande till kommunikations-

tekniska och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke sammanfaller med

totalförsvarets önskemål. Utredningen finner det emellertid nödvändigt att

dessa önskemål beaktas och väges mot andra faktorer, då beslut fattas i

indelningsfrågor. Utredningen, som har sig bekant att ifrågavarande spörs­

mål diskuterats i försvarsrådet och i totalförsvarets chefsnämnd, anser sig

kunna utgå från att spörsmålet blir fortlöpande bevakat och har under

dessa omständigheter funnit sig ej böra framlägga några egna förslag i

ämnet.

I detta sammanhang understryker utredningen, att vissa regionala indel­

ningar, som för närvarande överensstämmer med militärområdena — t. ex.

programområden och drivmedelszoner — för framtiden bör följa indel­

ningen i miltär- och civilområden. Utredningen förutsätter att denna fråga

beaktas av berörda myndigheter in. fl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Yttranden

Inrättandet av ett civilområde i övre Norrland tillstyrkes av

civilförsvar sstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, be-

redskapsnämnden för psykologiskt försvar, länsstyrelsen i Västerbottens län

och 1962 års försvar ssjukvårdsutredning. Detsamma gäller länsstyrelsen i

Norrbottens län, som erinrar om att civilområdet kommer att bestå av endast

två län, vilka dock omfattar i stort sett en tredjedel av hela Sveriges yta. De

två länen torde enligt länsstyrelsen i krig få ganska olikartade uppgifter. De

stora avstånden, länens delvis olikartade krigsuppgifter samt den säregna

strukturen i övrigt anses ställa speciella krav på den regionala ledningens

Kungi. Maj.ls proposition nr 109 år 1961

101

organisation. Detta innebär likväl enligt länsstyrelsens mening icke, att eu

högre civil regional ledning kan anses obehövlig i detta område utan endast

att civilbefälhavarfunktionen bör begränsas till de verksamhetsområden, där

en samordning över länsgränserna är nödvändig.

Utredningens förslag beträffande Gotland biträdes av överbefälhava­

ren, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet och för-

svarssjukvårdsutredningen. Förslaget avstyrkes däremot av länsstyrelsen i

Gotlands län, som anför i huvudsak följande.

Därest avseende kommer att fästas vid länsstyrelsens avstyrkande av för­

slaget om Gotlands inlemmande i III. militärområdet, skulle det enligt ut­

redningens uppfattning viktigaste skälet för länets inordnande i civilområde

bortfalla. Frågan härom bör emellertid enligt länsstyrelsens mening icke

huvudsakligen avgöras under hänsynstagande till önskvärdheten av eu

konsekvent genomförd indelning av riket i dess helhet. Avgörande vikt bär

fastmer tillmätas resultatet av en avvägning mellan de för- och nackdelar

för Gotlands totalförsvar, som kan förväntas bli förenade med ett inord­

nande av länet i ett civilområde. Samordningen och regleringen under krigs­

tid i förhållande till krigsmakten måste i praktiken förväntas komma att

bedrivas mellan länsstyrelsen och den högste militäre befälhavaren på Got­

land. En verksamhet av ifrågavarande art kräver framför allt kännedom

om de begränsade lokala resurserna på ön. Av denna anledning gives under

krigstid ej utrymme för en reglerande och samordnande verksamhet av­

seende Gotland, bedriven av militär- och civilbefälhavare, som är förlagda i

Mälardalen. Såvitt länsstyrelsen kan finna, måste därför eu civilbefäl­

havares på fastlandet samordnande och reglerande verksamhet i vad avser

Gotland inskränka sig till sådan verksamhet, som kan bedrivas i fredstid.

Planeringsarbetet i fred har emellertid enligt länsstyrelsens mening icke

något inre samband med motsvarande arbete i stockholmsområdet, varför

den främsta effekten av en anslutning av länet till ett civilområde skulle bli,

att den komme att tynga den administrativa apparaten. Förhållandena i

krigstid kan åter väntas bli sådana, att länsstyrelsen i största utsträckning

tvingas handla på egen hand. Uppgiften för civilbefälhavaren torde därför

icke bli att avlasta Kungl. Maj :t eller centrala ämbetsverk utan att tjäna som

mellanhand i fråga om ärenden, som på grund av sin natur måste bli före­

mål för central bedömning. Det kan omöjligen vara till fördel för den

centrala instansens bedömning av läget från Gotlands horisont alt informa­

tionerna om de gotländska myndigheternas och den gotländska opinionens

uppfattningar förmedlas genom civilbefälhavaren i tredje civilområdet.

Frågan om k o in in u n i k a t i o n s v c r kens distrikt in. in. bör

enligt statskontoret ägnas fortsatt uppmärksamhet. Järnvägsstyrelsen och

Sveriges Itadio AB anmäler, att den föreslagna regionala indelningen nöd­

vändiggör vissa ändringar av berörda krigsorganisationer, vilka dock kan ge­

nomföras utan större svårigheter. Gcneralpoststyrclsen, vattenfallsstyrelsen

och sjöfartsstyrclscn framhåller, alt organisationsundersökningar pågår

inom respektive verk och att frågan om större samstämmighet med indel­

ningen i militär- och civilområden i samband därmed kommer alt beaktas i

102

möjligaste mån. Också luftfartsstyrelsen är beredd att översäga erforderliga

förändringar för att nå bättre överensstämmelse, om så skulle påkallas från

militär sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

2. Civiibefälhavariias uppgifter och ledningsorganisation i krig

Utredningen

Även om det i betydande utsträckning torde vara klarlagt vilka befogen­

heter och uppgifter civilbefälhavarna har i krig, anser utredningen det lik­

väl vara en brist att detta icke blivit instruktionsmässigt fastställt. Utred­

ningen har erfarit, att ett förberedande arbete rörande civilbefälhavarnas

krigsinstruktion pågår inom Kungl. Maj:ts kansli. Med hänsyn härtill har

utredningen ej funnit anledning att framlägga något detaljerat instruk-

tionsförslag utan inskränkt sig till att lägga vissa allmänna synpunkter på

frågan. Utredningen framhåller, att civilbefälhavarna måste inta samma

ledande ställning i det civila försvaret som militärbefälhavarna gör inom

det militära och uttalar att de följaktligen måste ha möjlighet att i sam­

ordnande syfte meddela bindande föreskrifter för verksamheten inom så­

dana myndigheter som t. ex. teledistrikt och järnvägsområden, oaktat dessa

ej är underställda civilbefälhavarna utan sidoordnade med dem. En be­

stämmelse av denna innebörd anses böra intagas i krigsinstruktionen.

Utredningen erinrar om att det alltsedan civilbefälhavarinstitutionens till­

komst ansetts, att civilbefälhavarna ej skall tilldelas verkställande uppgifter

utan endast verka samordnande och reglerande inom det civila försvaret och

i förhållande till krigsmakten. Några skäl att frångå denna princip har

utredningen icke funnit föreligga. Civilbefälhavarna skall alltså samordna

civila försvarsåtgärder som berör iner än ett län, t. ex. utrymning och un-

danförsel, samt inom civilområdena prioritera behoven av och fördela stöd­

resurser, t. ex. sjukvårds- och transportresurser, enligt lägets krav. Själv­

fallet måste också, framhåller utredningen, civilbefälhavarna i samråd med

militärbefälhavarna tillse, att operativa åtgärder från militär sida samord­

nas med och följes upp av det civila försvaret. De samordnande och regle­

rande åtgärder, varom civilbefälhavarna mot denna bakgrund har att be­

sluta, skall verkställas av länsstyrelserna inom respektive civilområden.

Det måste då stå klart, understryker utredningen, att länsstyrelserna i nu

nämnt hänseende är underordnade civilbefälhavarna och har att följa deras

beslut.

Rörande civilbefälhavarinstitutionens krigsorganisation lämnar utred­

ningen härefter vissa förslag i sitt betänkande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961

103

3.

Civilbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i fred

Utredningen

Några ändringar beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i fred torde

enligt utredningens mening icke erfordras. Däremot synes det utredningen

befogat, att den praxis som under senare år utvecklats blir uttryckt i in­

struktionen för civilbefälhavarna.

Vad civilbefälhavarnas fredsorganisation angår finner försvarslednings-

utredningen att dess förslag i första hand bör påverka organisationen inom

tredje civilområdet, som utökas med Gotlands län samt delar av Kalmar och

Gävleborgs län. Därmed följer ökade fredsmässiga arbetsuppgifter. Särskilt

anser utredningen att inordnandet av Gotlands län i civilområdet måste be­

aktas. Enligt utredningens mening är det nödvändigt att förstärka freds-

kansliet i tredje civilområdet. Övriga civilområden anser utredningen icke

direkt beröras — såvitt avser den fredsmässiga verksamheten — av de

förslag som utredningen framlägger. De minskningar av första och femte

civilområdena, som förordas, bedömes icke alls eller endast obetydligt på­

verka de fredstida arbetsuppgifterna. Utredningen säger sig emellertid icke

ha kunnat undgå att konstatera, att nuvarande personalorganisation är

snäv, åtminstone i de civilområden som omfattar ett större antal län.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen en förstärkning av

fredsorganisationen inom tredje civilområdet med två befattningshavare

samt inom första och andra civilområdena med en befattningshavare i varje

område. Utredningens förslag åskådliggöres i följande tabell.

Civilområde

Antal befattningshavare

Lönegrad

Anmärkning

Tredje

Byrådirektör

A 27

1. byråsekreterare

A 23

Ny befattning

1. byråsekreterare

A 23

Landskanslist

A 19

Ny befattning

Första och andra

Byrådirektör

A 27

1. byråsekreterarc

A 23

Landskanslist

A 19

Ny befattning

Fjärde, femte och sjätte

Byrådirektör

A 27

Nyinrättade befattningar

1. byråsekreterare

A 23

för sjätte civilområdet

Slutligen återkommer utredningen till frågan om rekrytering av perso­

nal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Som utredningen tidigare fram­

hållit bör ifrågavarande befattningar icke vara sluttjänster. Det förefaller

utredningen naturligt, att de inordnas i den ordinarie landsstatskarriären.

För att så skall kunna ske måste emellertid enligt utredningens mening

meritvärdet beräknas i vart fall lika med det som är förenat med cn mot­

svarande tjänst inom den ordinarie länsstyrelsejuristbanan.

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden

Vad utredningen anfört om civilbefälhavarnas uppgifter

och befogenheter och därmed sammanhängande frågor om krigs-

och fredsinstruktioner tillstyrkes eller lämnas utan erinran av

flertalet av de remissmyndigheter, som uttalat sig på denna punkt, bl. a.

överbefälhavaren, samtliga civilbefälhavare, beredskapsnämnden för psy­

kologiskt försvar, centrala civila transportkommittén, vattenfallsstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, civilförsvarsstyrelsen, medicinalstyrelsens sjuk-

vårdsberedskapsnämnd, 1962 års försvarsjukvårdsutredning, överståtliål-

larämbetet och flertalet länsstyrelser. Representativt för de uppfattningar,

som därvid kommer till uttryck, är civilbefälhavarens i andra civilområdet

yttrande, varav i huvudsak följande inhämtas.

Det är nödvändigt, att frågan om civilbefälhavarnas uppgifter och be­

fogenheter blir föremål för en närmare precisering. Jag delar utredningens

uppfattning, att en alltför detaljerad instruktionsmässig beskrivning och

bindning av dessa uppgifter i vissa lägen kan få mindre önskvärda kon­

sekvenser. Civilbefälhavaren måste dock tillerkännas vida befogenheter in­

om de skilda verksamhetsområdena för att han i sin samverkan med mili­

tärbefälhavaren med kraft skall kunna stödja det militära försvaret och

verka för att det civila försvarets uthållighet vidmakthålles. — Länsstyrelse

bör vara skyldig att till civilbefälhavaren i behövlig utsträckning överläm­

na fastställda beredskapsplaner ävensom att i viss omfattning samråda med

civilbefälhavaren, innan sådana planer fastställes.

Enligt civilbefälhavaren i fjärde civilområdet bör i krigsinstruktionen

anges ansvarsfördelningen mellan de centrala ämbetsverken och civilbefäl­

havarna. Därvid anses särskild uppmärksamhet böra ägnas åt det läge som

kan uppstå, då beredskapshöjande åtgärder måste vidtagas, innan bered­

skaps- eller krigstillstånd inträtt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelscn anser, att civilbefälhavaren skall ha

möjlighet att meddela bindande föreskrifter inte enbart i samordnande

syfte utan även för att leda verksamheten inom den civila delen av total­

försvaret inom civilområdet. För att inom olika fackområden kunna genom­

föra erforderlig decentralisering av7 verksamheten från central till högre

eller lägre x-egional instans bör förhållandet mellan å ena sidan central fack­

myndighet och å den andra civilbefälhavare och länsstyrelse klart fast­

läggas, så att de senares ställning som regionala fackmyndigheter tydligt

framgår.

Telestyrelsen ställer sig tveksam till huruvida det kommer att vara till­

fyllest, att en bestämmelse angående civilbefälhavarnas uppgifter och be­

fogenheter gentemot sidoordnade chefer utformas i överensstämmelse med

2 § i krigsinstruktionen för länsstyrelserna. Enligt styrelsens uppfattning

vore det önskvärt, att deras uppgifter gentemot televerkets regionala led­

ningsorgan gavs en mera konkret utformning.

105

Telestyrelsen framhåller vidare, att man av utredningens uttalande om

behovet av en för större områden än län ledande civil myndighet kan få den

uppfattningen, att behovet av sådan myndighet skulle vara begränsat till

lägen med förbindelsesvårigheter med riksstyrelsen och centrala myndig­

heter. Styrelsen anser däremot, att nämnda behov föreligger även i ett

läge, då förbindelsesvårigheter till central instans inte föreligger. Många

situationer torde nämligen enligt styrelsens mening uppstå, då direktiv

eller beslut av en myndighet på regional nivå med samordnings- och prio-

riteringsansvar är påkallade rörande frågor, som den centrala instansen icke

har tillräcklig kännedom om för att kunna fatta beslut i eller över huvud

taget skall behöva belastas med. Med denna eventuella skiljaktighet biträ­

der styrelsen utredningens förslag, att civilbefälhavaren skall utöva den le­

dande och samordnande funktionen för det civila försvaret inom civilområ­

det.

Nyssnämnda fråga beröres även av överstyrelsen för ekonomisk försvars­

beredskap, som framhåller vikten av ett klarläggande av civilbefälhavamas

befogenheter att själva besluta i lägen, då förbindelserna med riksstyrelsen

fungerar. Också länsstyrelsen i Västmanlands län finner det önskvärt, att

utredningen ägnat frågan om civilbefälhavarens ställning i förhållande till

riksledningen och även till länsstyrelserna en närmare belysning.

Statskontoret, som understryker behovet av att civilbefälhavamas upp­

gifter i krig preciseras, ifrågasätter, om icke civilbefälhavarinstruktionen

bör avfattas så, att civilbefälhavarens befogenheter och uppgifter klart

framgår i den inriktning av länsstyrelsernas planläggningsarbete, som en­

tydigt bör åvila honom.

Enligt civilförsvarsstyrclsen synes det erforderligt, att styrelsen får för-

fattningsmässig rätt att ge bindande föreskrifter gentemot civilbefälhavarna

på samma sätt som gentemot länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att viss ändring av civilbefäl­

havarnas uppgifter i fred är påkallad i vad avser uppgörandet av krigsplan-

läggningsverk för olika verksamhetsgrenar inom civilområdet. Med tanke på

civilbefälhavarens ansvar för civilområdet i krig anses hans befattning med

planläggningen inom det egna civilområdet böra göras mera ledande och

inriktande, vilket enligt länssty relsens mening bör komma klart till uttryck

i fredsinstruktionen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att civilbefälhavares befäls- och

direktivrätt gentemot länsstyrelse noggrant hör preciseras i de instruktions-

mässiga bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som anser eu entydig krigsinstruk-

tion vara erforderlig, hävdar att den praxis, som hittills utvecklats, icke bör

få vara avgörande för instruktionens utformning. Länsstyrelsen biträder

nämligen inte utredningens förslag, att civilbefälhavaren skall ha samma

ledande ställning som militärbefälhavaren utom i vissa fall. Sålunda anser

4* - Bihang till riksdagens protokoll 196b. I sand. Nr 109

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

106

länsstyrelsen civilbefälhavarens befogenhet enligt administrativa fullmakts­

lagen vara klarlagd och entydig. Detsamma gäller de fall, då befogenheterna

redan är författningsmässigt reglerade. Därutöver bör civilbefälhavare en­

ligt länsstyrelsens mening ha ledande ställning i den mån sådan befogenhet

delegerats från centrala myndigheter samt i de fall, då en och samma åt­

gärd berör två eller flera län eller eljest då totalförsvarets behov kräver en

lösning efter vissa bestämda linjer, som ej helt kan överblickas av den en­

skilda länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att civilbefälhavarnas uppgifter

bör anpassas till de olika civilområdenas allmänna karaktär frän totalför­

svarssynpunkt. Detta anges främst gälla sjätte civilområdet, där man måste

ta särskild hänsyn till områdets militärpolitiska och militärgeografiska ka­

raktär.

Länsstyrelsen i Hallands län finner förslaget om att ge civilbefälhavarna

ökade befogenheter i krig icke tillräckligt utrett, och länsstyrelsen i Gävle­

borgs län hävdar, att vad utredningen anfört om innehållet i en blivande

krigsinstruktion för civilbefälhavarna är så oklart och i fråga om konsekven­

serna för länsstyrelserna så oöverlagt, att det knappast kan vara ägnat att

läggas till grund för några överväganden.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas, att länsstyrelsen i Örebro län

anser det viktigt, att olika totalförsvarsmyndigheters befogenheter klarläg-

ges och att en enhetlig författningsmässig grund i detta hänseende skapas.

Förslaget om en översyn av civilbefälhavarnas krigsorga­

nisation biträdes eller lämnas utan erinran av det övervägande flertalet

remissmyndigheter. Den arbetsgrupp, som föreslagits skola tillsättas för

detta ändamål, bör enligt civilbefälhavaren i första civilområdet tillsättas

snarast. Som skäl härför anges, att utredningen belyst de militära funktio­

nerna betydligt grundligare än de civila och att arbetsgruppen därför bör

ges tillfälle att hinna ifatt den militära delen av utredningen. Gruppen bör

enligt civilbefälhavarens uppfattning göras oberoende av den översyn av

krigsmaktens regionala krigsorganisation, som enligt utredningen bör åvila

överbefälhavaren. Liknande synpunkter anföres av civilbefälhavaren i andra

civilområdet och civilförsvarsstyrelsen. Krav på representation för olika

fackområden i arbetsgruppen framföres av överbefälhavaren, civilbefälha­

varen i andra civilområdet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens jord­

bruksnämnd, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk för­

svarsberedskap.

Behovet av en förstärkning av civilbefälhavarnas fredsor-

ganisation vitsordas av en rad remissmyndigheter, bl. a. civilbefäl­

havarna i tredje och femte civilområdena, beredskapsnämnden för psyko­

logiskt försvar, 1962 års försvarssjukvårdsutredning samt länsstyrelserna

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

107

i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Mal­

möhus, Älvsborgs och Västmanlands län. Medicinalstyrelsens sjukvärdsbe-

redskapsnämnd betecknar de föreslagna personalförstärkningarna som ett

minimikrav, och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap samt övcr-

ståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anser, att större per­

sonalökningar än de föreslagna erfordras och att behovet därav bör under­

sökas. Statskontoret uppger sig sakna underlag för eu tillfredsställande be­

dömning av föreslagen personaluppsättning men framhåller, att av utred­

ningen angivna förstärkningar svncs måttfullt avvägda. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län anser det angeläget, att fredskanslierna förses med

tillräcklig och för uppgifterna kvalificerad personal, men finner det icke

möjligt att taga ställning till frågan, innan civilbefälhavarnas framtida upp­

gifter fixerats.

Civilbefälhavaren i första civilområdet hyser den bestämda uppfattningen,

att fredskansliet måste omfatta minst tre befattningshavare jämte erfor­

derlig biträdespersonal. Denna kvantitativa begränsning anges dock förut­

sätta, att den krigsplacerade personalen i icke ringa omfattning kan tagas i

anspråk i fred för olika kvalificerade arbetsuppgifter.

Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet betecknar den föreslagna 1'reds-

organisationen som klart otillräcklig med hänsyn till de vidgade arbetsupp­

gifter, som kommer att åvila civilbefälhavarna. Enligt civilbefälhavaren

råder en uppenbar felavvägning mellan militärbefälsstabernas och civilbe-

fälhavarkansliernas personalresurser, vilket ytterligare accentueras i samma

mån som den civila sidan av totalförsvaret får ökad betydelse i det nutida

kriget. Vidare framhålles att den ökade koncentreringen av militära upp­

gifter till militärbefälsstaberna kommer att ställa ökade krav på samverkan.

Bristande möjligheter att tillgodose detta behov tenderar enligt civilbefäl­

havaren att skapa ett läge, där den militära sidan tvingas taga ledningen

också inom den civila sektorn.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet förklarar sig helt ense med utred­

ningen, när denna konstaterar, att de fredsmässiga personalresurserna är

alltför begränsade. De föreslagna förstärkningarna bör därför ses som ett

minimibehov, som snarast bör tillgodoses. Civilbefälhavaren anser sig i viss

mån kunna dela utredningens värdering av arbetsbelastningen civilområ­

dena emellan men framhåller, att antalet län och stabstjänstövningar icke

får anses vara allena utslagsgivande vid bedömningen av personalbehovet.

Denna uppfattning delas av länsstyrelsen i Kalmar län, som föreslår, att

första och tredje civilbefälhavarkanslierna skall få samma personalorga­

nisation, eftersom varken antalet officerare vid de samverkande militär­

befälsstaberna eller det olika antalet län i civilområdena motiverar någon

skillnad.

Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt civilbefälhavaren i

femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår, att civil­

Kungl. Maj:ls proposition nr 109 år 196b

befälhavarna tillföres medel för anställande av sakkunniga och extra arbets­

kraft.

Förslaget att befattningshavarna vid fredskanslierna skall inordnas i den

ordinarie landsstats karriären vinner stöd av statskontoret, sta­

tens jordbruksnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, be­

redskap snämnden för psykologiskt försvar samt länsstyrelserna i Östergöt­

lands och Kalmar län men avvisas av civilförsvarsstyrelsen, samtliga civil­

befälhavare, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län samt

länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Väst­

manlands län. Som skäl för avvisandet anföres i huvudsak, att arbetsupp­

gifterna vid civilbefälhavarkanslierna är av sådan art, att rekryteringen

måste kunna ske inom vidaste möjliga sektor av samhället, t. ex. från civil­

försvaret, arbetsmarknadsväsendet och de centrala verken. En begränsning

till enbart länsstyrelsejurister och landskanslister anses därför olämplig.

Beträffande landskanslisterna framhålles därjämte, att denna tjänstetitel

innebär, att befattningshavarna måste fylla vissa formella kompetenskrav,

som icke anses vara av större värde i detta sammanhang. Dessa befattnings­

havare föreslås därför få annan tjänstetitel, t. ex. byråinspektör eller byrå-

assistent.

Som lämplig karriär för civilbefälhavarkansliernas personal föreslår civil-

försvarsstyrclsen eu av styrelsen i annat sammanhang förordad karriär,

som avses vara gemensam för sådana befattningshavare, som inom läns­

styrelser och centrala verk sysslar med försvarsplanläggning. I stort sett

samma uppfattning redovisas av länsstyrelsen i Blekinge lån. Med hänsyn

till att utredningen icke tagit upp frågan om militärassistenter vid läns­

styrelserna, anser länsstyrelsen i Örebro län, att detta spörsmål bör prövas

i samband med civilbefälhavarkansliernas organisation.

Beträffande förslaget att befattningarna vid fredskanslierna icke bör vara

sluttjänster, anför civilbefälhavaren i första civilområdet, att starka

skäl talar för att speciellt befattningen som chef för fredskansliet bör be­

sättas med en tjänsteman i ej alltför hög ålder. Den enda garantin härför

— såvida icke samma pensionsgrunder som för t. ex. kaptener införes —

torde enligt civilbefälhavaren vara, att befattningshavaren förordnas på viss

tid, t. ex. sexårsperioder, varvid regelmässigt högst två perioder bör komma

i fråga för samma befattningshavare. Civilbefälhavaren i andra civilområdet

anför på denna punkt bl. a. följande.

I vad mån befattningen som byrådirektör hos civilbefälhavaren skall

undantagas från att vara sluttjänst, anser jag vara en fråga som i första

band måste kunna få bedömas från fall till fall med hänsyn till veder­

börande befattningshavares allmänna duglighet och arbetskapacitet. Jag

anser emellertid, att den av utredningen väckta tanken på en viss tids­

begränsning av byrådirektörernas tjänstgöringsperioder bör beaktas och

vill därför föreslå, alt nuvarande anställningsform ändras dithän, att för­

ordnande på dessa tjänster ges för en period av sex år i sänder.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

109

Även civilbefälhavaren i tredje civilområdet anser, att förordnande av

kanslichef bör ske för en tid av sex år. Detsamma gäller civilbefälhavaren i

fjärde civilområdet, som inte anser det lämpligt, att kanslichefen kvarstår

till pensionsåldern. Beträffande övriga befattningar anför civilbefälhavaren,

att det icke vore lyckligt, om praxis skulle bli, att tjänstgöringen vid freds-

kansliet finge karaktären av en kort passagetid, eftersom täta ombyten

väsentligt skulle nedsätta kansliets effektivitet. Riktpunkten anses därför

böra vara, att tjänstgöringen omfattar minst sex år. Civilbefälhavaren i

femte civilområdet biträder utredningens förslag, att befattningarna vid

fredskansliet icke bör vara sluttjänster och föreslår, att de tillsättes genom

förordnande för perioder på förslagsvis fyra år. Utredningens förslag till-

styrkes också av civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen i Kalmar län, som

anser, att minimitiden för uppehållande av tjänst vid civilbefälhavarkansli

bör vara omkring fem år.

Tjänstemännens centralorganisation finner utredningens synpunkter på

rekrytering, utbildning och befordringsgång oklara och vill därför inte nu

gå in på detaljer. Det förutsattes dock, att organisationen ges tillfälle till

sedvanliga förhandlingar, innan slutlig ställning tages till dessa och andra

personalfrågor.

Kritik anföres även mot den av utredningen föreslagna lönesätt­

ningen för befattningshavarna vid fredskanslierna. Härom uttalar civ il-

befälhavaren i första civilområdet huvudsakligen följande.

Den föreslagna omorganisationen av militärbefälsstaberna innebär eu

avsevärd uppvärdering av befattningarna såväl lönemässigt som beträffande

tjänsteställning. För civilbefälhavarkanslierna föreslås ingen förändring

gentemot nuläget, trots att uppgifter, befogenheter m. in. bedömes öka. Även

i fortsättningen bör emellertid befattningshavare vid militärbefälsstab och

civilbefälhavarkansli ha jämförbara löneställningar och tjänstetitlar. De

allmänna principer beträffande eivilbefälhavarinstansen, som utredningen

framlägger, lönesättningen för flera av de befattningshavare, som ingår i

krigskansliet (landsfogde, länsarbetsdirektör, vägdirektör in. fl.), och eu

jämförelse med militärbefälsstaben borde i förening med de höga kvalifika­

tionskrav, som måste ställas på befattningshavarna, resultera i följande

löner och tjänstetitlar vid fredskansliet, nämligen byråchef (kanslichef) i

lönegrad B 3, byrådirektör i lönegrad A 27 och förste byråsekreterare i löne­

grad A 23.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser det fullt motiverat med eu

löne- och befattningsmässig uppvärdering av nuvarande byrådirektörstjäns-

ter med tanke på de höga krav, som idag ställes på civilbefälhavarens när­

maste man. Efter eu jämförelse med vissa länsassessors- och civilförsvars-

direktörstjänster föreslår civilbefälhavaren, att byrådirektörstjänsterna från

och med den 1 juli 1964 ersätles med kanslichefstjänster på löneplan B med

sexårsförordnande och förordar, att de nya tjänsterna placeras i lägst löne­

grad Bp 3. Civilbefälhavaren anför vidare, all de nuvarande förste byrå-

sekreterartjänslernas till synes tillfälliga karaktär lär ha medverkat till all

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

no

t jänsterna icke lockat sökande i önskvärd utsträckning. Dessa tjänster före­

slås därför bli omändrade till extra ordinarie byrådirektör stjänster i löne­

grad A 25.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet betonar, att det med hänsyn till

ärendenas art och civilbefälhavarens ledande ställning inom regional instans

är angeläget, att civilbefälhavaren i den utåtriktade verksamheten kan före­

trädas av kvalificerade befattningshavare. Även i den interna verksamheten

bör tjänstemännen inom fredskansliet gentemot de experter, som står till

civilbefälhavarens förfogande, ha sådana kvalifikationer, att de i administra­

tivt hänseende intar en ledande ställning. Civilbefälhavaren anser, att freds-

organisationen bör omfatta en kanslichef, en byrådirektör i lönegrad A 27,

en förste byråsekreterare i lönegrad A 23 samt biträdespcrsonal från veder­

börande länsstyrelse jämte erforderliga experter.

Den föreslagna höjningen av de ledande befattningshavarna vid militär-

betälsstaberna, arbetsuppgifternas art och kanslichefens egenskap av ställ­

företrädare för civilbefälhavaren motiverar enligt civilbefälhavaren i fjärde

civilområdet, att kanslichefen får en sådan tjänsteställning, att den upp­

fyller den inom statsförvaltningen allmänt tillämpade principen, att sam­

verkande befattningshavare från olika myndigheter bör ha i stort sett samma

löneställning. Efter jämförelse med bl. a. landssekreterare, civilförsvars-

direktören i Stockholm och stabschefen vid blivande III. militärbefälsstaben

linner civilbefälhavaren att kanslichefen icke bör placeras lägre än i löne­

grad B 3. Det anses vidare önskvärt, att en befattning för byråchef i löne­

grad B 1 inrättas. I övrigt föreslås fredskansliet i tredje civilområdet få föl­

jande organisation, nämligen byrådirektör i A 27, byrådirektör i A 25, förste

byråsekreterare i A 23, byråsekreterare i A 21, kanslist i A 15 och kontorist

i A 9 jämte biträdespersonal från länsstyrelsen.

Även civilbefälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Koppar­

bergs län understryker det berättigade i en uppvärdering av föredragande­

tjänsterna hos civilbefälhavarna. Som skäl härför hänvisas till de föreslagna

uppvärderingarna vid militärbefälsstaberna, arbetsuppgifternas art och

lönesättningen för civilförsvarsdirektörerna i Stockholm, Göteborg och

Malmö samt den särskilde samordningsmannen vid överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län, vilka samtliga är placerade i löne­

grad B 1.

I detta sammanhang har några remissmyndigheter även tagit upp frågan

om civilbefäl liavar kanslier nas förläggningsorter. Så­

lunda anser länsstyrelserna i Södermanlands och Västmanlands län, att det

i nuvarande läge måste betecknas som mindre välfunnet, att kansliet nödgas

flytta i samband med ombyte av civilbefälhavare. Kansliet bör enligt dessa

länsstyrelser förläggas till samma ort som motsvarande militärbefälsstab.

Länsstyrelsen i Blekinge län hyser den uppfattningen, att civilbefälhavar-

uppdraget bör knytas till ett visst län, valt med hänsyn till residensstadens

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

in

lämpliga belägenhet i förhållande till de militära och civila institutioner,

med vilka samverkan skall ske. Civilbefålhavaren i första civilområdet fin­

ner det önskvärt, att till civilbefälhavare i princip ntses landshövdingen i

det län, där verksamheten vid omställning till krigssamhälle får mest vitt­

gående konsekvenser på civilområdet i dess helhet. Kanslierna bör enligt

civilbefälhavaren i fred ligga i den ort, där huvuddelen av övriga civila

regionala myndigheter är grupperade.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Vissa synpunkter på samordningen mellan det militära och det civila försvaret

Utredningen

1. Samordning i krig

Enligt den av statsmakterna fastställda allmänna målsättningen för total­

försvaret skall i krig totalförsvarets olika delar samverka med och under­

stödja varandra så, att största försvarseffekt ernås. Härmed, anför utred­

ningen, är även de allmänna riktlinjerna för militär- och civilbefälhavares

samverkan givna. De faktiska förutsättningarna för en sådan samverkan

betecknas av utredningen som goda, och de anses vid ett genomförande av

försvarsledningsutredningens förslag komma att förbättras. Utredningen

förutsätter sålunda att nämnda chefer och deras staber (kanslier) jämte

sidoordnade civila myndigheter eller samverkansorgan ur dessa skall grup­

peras och samverka enligt samma principer som f. n. Utredningens förslag

medför, att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefäl­

havare sammanfaller. En krigsinstruktion för civilbefälhavarna enligt de

riktlinjer, som utredningen dragit upp i det föregående, kommer också att

bidra till att klarlägga hithörande problem.

Försvarsledningsutredningen anser sig sålunda kunna konstatera, att

existerande och föreslagna riktlinjer och praktiska förutsättningar för sam­

verkan mellan militär- och civilbefälhavare bör möjliggöra samordnade

insatser av det militära och det civila försvaret. Detta hindrar självfallet

icke, att nämnda chefer kan komma till olika mening om vilka åtgärder,

som i ett visst läge leder till den största samlade försvarseffekten. Utred­

ningen anför några synpunkter på frågan, i vilken ordning ett avgörande i

en sådan situation bör träffas.

I ett läge, då förbindelserna med överordnade myndigheter fungerar och

dessas beslut kan inhämtas, bör frågor, i vilka militär- och civilbefälhavare

icke kan enas, underställas totalförsvarets centrala eller högsta lednings­

organ. För det fall, att de nämnda förutsättningarna icke föreligger, har

civilbefälhavarna jämlikt administrativa fullmaktslagen tillagts vissa bety­

delsefulla befogenheter. Dessa innebär, enligt utredningens mening, visser­

ligen icke att civilbefälhavare kan ingripa i militärbefälhavares operativa

åtgöranden eller i militära dispositioner överhuvudtaget. Befogenheterna

112

bedömes dock vara så vida, att civilbefälhavare genom sina beslut inom det

civila försvarets område kan indirekt påverka förutsättningarna för militära

åtgärder. Att i fredstid på förhand fastslå att med hänsyn härtill civilbefäl­

havares beslutanderätt borde inskränkas i några särskilda hänseenden och

att författningsmässigt reglera detta torde emellertid knappast låta sig göra,

säger utredningen. Å andra sidan kan det icke komma i fråga att införa en

enhetlig militär-civil regional ledning i den formen, att militärbefälhavare

skulle erhålla de befogenheter som nu tillkommer civilbefälhavare. Utred­

ningen kommer därför till resultatet, att man måste acceptera den nuvarande

ordningen, ehuru utredningen är medveten om att denna icke ger några

garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Emellertid framhåller

utredningen, att det knappast torde vara möjligt att lösa problem av ifråga­

varande art genom organisatoriska åtgärder. Utredningen anser sig också

kunna utgå från att allvarligare meningsskiljaktigheter icke alltför ofta

skall behöva uppkomma mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare.

Dessa chefer har under fredstid nära samverkat i sin försvarsplanläggning,

studerat sina krigsuppgifter vid gemensamma övningar osv. samt har gemen­

samt bättre kännedom om och överblick av förhållandena inom vederbörlig

del av landet än någon annan.

Civilbefälhavarna har i skrivelse till försvarsledningsutredningen aktua­

liserat frågan om den militära direktivrätlen gentemot vissa delar av det

civila försvaret. Enligt utredningens mening bör sådan direktivrätt föreligga

i särskilda fall. Utredningen anser det dock kunna ifrågasättas, om nu gäl­

lande regler i detta hänseende är ändamålsenliga. Utredningen anser att

spörsmålet bör närmare undersökas inom Kungl. Maj:ts kansli.

Vad sålunda anförts om samverkan mellan militär- och civilbefälhavare

anser utredningen i allt väsentligt vara tillämpligt, när det gäller motsva­

rande frågor på den lägre regionala nivån.

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 19(14

2. Samordning i fred

Nuvarande bestämmelser och praxis för samverkan mellan det militära

och det civila försvaret synes utredningen ändamålsenliga både när det gäl­

ler högre och lägre regional nivå. Utredningen finner det angeläget att fram­

för allt militärbefälhavare och civilbefälhavare i beredskapsplanläggning

och krigsförberedelsearbete arbetar sig fram till en gemensam syn på total­

försvarets uppgifter inom militär- och civilområdet. På så sätt skapas goda

förutsättningar även för samordnade totalförsvarsinsatser i krig.

Ett genomförande av olika av utredningen i det föregående framlagda

förslag anses ytterligare underlätta den fredstida samverkan mellan det

militära och det civila försvaret. Som ett betydelsefullt exempel anföres, att

enligt utredningens förslag det militära försvaret på högre regional nivå

kommer att representeras av endast en chef, militärbefälhavaren. Vikten av

113

att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefälhavare kom­

mer att sammanfalla understrykes också.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden

Utredningens synpunkter på samordningen inom totalför­

svaret har icke givit remissmyndigheterna anledning till erinran i annan

mån än att det enligt beredskapsnämnden för psykologiskt försvar inte

synes vara helt klarlagt, hur långt civilbefälhavares befogenheter gentemot

militärbefälhavare sträcker sig, då förbindelserna med riksstyrelsen brutits.

Det synes nämnden angeläget, att det fastslås vem som har det högsta an­

svaret. Enligt nämndens mening bör detta åvila civilbefälhavaren, dock icke

så att han kan ingripa i militärbefälhavarens operativa åtgöranden eller

militära dispositioner. Likartade synpunkter anföres av civilbefålhavaren i

fjärde civilområdet. Denna fråga behandlas även av länsstyrelsen i Våster-

norrlands län, som emellertid anser, att civilbefälhavaren — då administra­

tiva fullmaktslagens It § är tillämplig — skall kunna ingripa också i mili­

tära dispositioner, eftersom denne i här avsedda fall har trätt i Kungl. Maj :ts

ställe. Detsamma anges gälla även länsstyrelse, då fullmaktslagen är till­

lämplig på denna.

Den i detta sammanhang aktualiserade översynen av den militära direk­

tivrätten tillstyrkes av civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psy­

kologiskt försvar, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt

länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län. Även statskontoret för­

klarar sig i princip dela utredningens uppfattning i denna svåra fråga men

önskar före ett slutligt ställningstagande avvakta utarbetandet av instruk­

tionen om direktivrätt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar sig för en begränsning av direk­

tivrätten på regional nivå. Viss direktivrätt, bl. a. angående utrymning,

undanförsel och förstöring, anses dock alltjämt böra kunna tillämpas i lokal

instans.

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anför, att direk­

tivrätten torde ha befunnits nödvändig under en tidigare period, då utbygg­

naden av den civila delen av totalförsvaret och samverkan inom detta ännu

icke fått nuvarande omfattning. Då föreliggande förslag rörande regional

ledning avser att skapa ytterligare förbättrade möjligheter till direkt sam­

verkan, kan det enligt överståthållaräinbetcts och länsstyrelsens åsikt ifråga­

sättas, om tillräckliga motiv för bibehållande av den militära direktivrätten

föreligger. Det föreslås därför, att en särskild utredning i frågan verkställes.

1 stort sett samma uppfattning redovisas av civilbefälhavaren i fjärde civil-

området och länsstyrelsen i Västernorrlands län. Detsamma gäller civil­

bef ålhavaren i andra civilområdet, som vidare anför bl. a. följande.

114

Det kan icke anses förenligt med den svenska förvaltningsrätten, att

militära instanser skall ha möjlighet att träffa avgöranden i civila totalför­

svarsfrågor. Den militära direktivrätten bör kunna borttagas. Under alla

omständigheter bör det framdeles icke föreligga någon sådan rätt gentemot

civilbefälhavare och länsstyrelser, och i den mån direktivrätten i vissa andra

fall bedömes behöva finnas kvar, bör den preciseras och differentieras.

I detta sammanhang framhåller slutligen telestyrelsen, att om civilbefäl­

havarna tillägges befogenheter in. in. enligt utredningens förslag, måste

detta föranleda ändring av bestämmelserna rörande de befogenheter, som

nu tillkommer militära myndigheter enligt Kungl. Maj:ts instruktion för

styrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

YIII. Utredningens synpunkter och förslag i fråga om ledning och

indelning i lägre regional instans

Utredningens överväganden rörande ökad samordning inom lednings-

instansen närmast under den centrala har verkningar i lägre regional instans

dels med hänsyn till att de innebär en delning på två nivåer av nuvarande

marinkommandostaber, dels därför att den föreslagna indelningen i militär-

och civilområden på vissa håll avviker från nu gällande länsindelning. Med

anledning härav föreslår utredningen

dels att örlogsbaser (i krig örlogskommandon inom III. militärområdet)

organiseras för att fullgöra vissa av de uppgifter som f. n. ankommer på

marinkommandochefer med ledningsorgan,

dels att inom vissa områden särskilda krigslän avdelas vid övergång från

freds- till krigsorganisation.

Förslagen i sistnämnda hänseende upptages icke i efterföljande redo­

görelse.

Utredningen har för sina överväganden rörande högre regional instans

ansett sig böra granska även ledningsinstansen närmast under denna. I

samband därmed har utredningen gjort vissa iakttagelser, vilka givit anled­

ning till förslag och synpunkter som icke är direkt avhängiga av omorga­

nisationen i högre regional instans. Sålunda lämnar utredningen förslag

rörande ledningsorganisationen på Gotland samt ger preliminärt förord för

en sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norr­

lands kustartilleriförsvar. Slutligen framlägger utredningen synpunkter på

lörsvarsområdesorganisationen, på samordning mellan nuvarande organisa­

tioner för havsövervakning samt på uppgiftsfördelning i fred mellan militär­

befälhavare och sektorchefer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

115

Organisation av örlogsbaser

Utredningen

Utredningen har studerat frågan om delning på två ledningsnivåer, såväl

i krig som i fred, av de nuvarande marinkommandochefernas uppgifter. En

utgångspunkt har därvid varit, att organisationen skall möjliggöra en nära

samordning av sjö- och flygstridskrafternas verksamhet även i lägen som

kräver snabba beslut. Utredningens tidigare redovisade avsikt att icke fram­

lägga något detaljerat förslag rörande ledningsorganisation i krig gäller —

framhåller utredningen — givetvis även i denna fråga. Det bör tillkomma

överbefälhavaren att närmare utforma krigsorganisationen. Den fredsorga-

nisation, som utredningen föreslår, finner utredningen medge relativt stor

handlingsfrihet i detta avseende.

Utredningen föreslår icke en och samma uppgiftsfördelning och lednings­

organisation inom samtliga berörda militärområden. För I. och II. militär­

områdena föreslås en principiell fördelning och organisation, vilken med

viss variation anses lämplig även i V. militärområdet. För III. militärom­

rådet har undersökningarna lett fram till en principiellt avvikande lösning.

Skälen härtill redovisas i betänkandet. Skillnaderna mellan de båda lös­

ningarna är relativt stora i krig men mindre i fred. De skiljer sig då endast

i fråga om huvudfunktionen »operativt krigsförberedelsearbete», medan

uppgiftsfördelningen i fråga om förbandsproduktion och förvaltning är den­

samma i båda fallen.

1. Ledningsorganisation inom I. och II. militärområdena

Efter åt! ha redovisat sina förslag rörande ledningsorganisationen i krig

anför utredningen följande om uppgiftsfördelningen i fred mellan militär­

befälhavare och örlogsbaschef. I samband härmed redogöres för utredningens

förslag rörande örlogsbasstabernas organisation i fred.

Operativt krigsförberedelsearbcte

Militärbefälhavare utför bl. a. det krigsförberedelsearbete av allinän-

operativ natur, som f. n. ankommer på marinkommandochef, samt utfärdar

grundläggande (operations-)order in. m. till direkt underställda chefer.

Örlogsbaschef förbereder enligt militärbefälhavares order sjöstridskraf­

ternas bas- och underhållstjänst samt utfärdar grundläggande order till sina

i krig underställda chefer.

Förbandsproduktion

Militärbefälhavare skall under chefen för marinen leda mobiliseringen av

alla krigsförband ur flottan som mobiliserar inom militärområdet. Han skall

116

även inför chefen för marinen vara ansvarig för mobiliseringsförberedel-

serna vid dessa förband men själv icke vara mobiliseringsmyndighet.

Militärbefälhavare skall ha ansvar även för övriga delar av den förbands-

producerande verksamheten inom flottan, dock att han i fråga om utbild­

ning skall ansvara endast för övningar av operativ karaktär och för sam­

ordning av frivilligutbildning.

örlogsbaschef skall vara inobiliseringsmyndighet för flottans förband,

svara för utbildning av direkt underlydande chefer med staber (motsv.) samt

leda den frivilligutbildning som f. n. ankommer på marinkommandochef. I

fråga om utbildning av icke operativ karaktär skall örlogsbaschef lyda direkt

under chefen för marinen.

Chefen för Karlskrona örlogsskolor skall vara underställd chefen för

Sydkustens örlogsbas men i fråga om den centralt för marinen organi­

serade utbildningen lyda direkt under chefen för marinen.

Förvaltning

Militärbefälhavare skall i princip såsom regional förvaltningsmyndighet

utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid örlogsbas. I fråga

om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marinförvaltningens

områden skall militärbefälhavares uppgifter dock t. v. begränsas till ledning

av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet.

Örlogsbaschef skall vara lokal förvaltningsmyndighet för flottans mate­

riel. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marin­

förvaltningens områden skall han i tekniskt och ekonomiskt hänseende vara

förvaltningsmyndighet direkt under vederbörlig central förvaltning.

Örlogsbasstaberna i I. och II. militärområdena föreslås organiseras på sätt

framgår av tablåer, vilka torde få fogas till protokollet i detta ärende såsom

bilaga 15 och 16. I dessa är även örlogsbaschefernas förvaltningar redovisa­

de, dock utan att någon detaljorganisation anges. I fråga om »Sydkustens

örlogsbas» är förslaget utarbetat i samråd med statskontoret, som översett

stabs- och förvaltningsorganisationen inom nuvarande marinkommando Syd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

2. Ledningsorganisation inom V. militärområdet

Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavaren och örlogsbaschefen

skall enligt utredningens förslag vara densamma som i I. och II. militär­

områdena.

Utredningen förklarar sig lämna frågan öppen, huruvida någon särskild

örlogsbaschef skall finnas i krig eller om på sådan chef ankommande upp­

gifter skall fullgöras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar. Det bör

enligt utredningen ankomma på överbefälhavaren att besluta härom.

I fred skall enligt utredningens mening icke finnas någon särskild örlogs-

117

baschef eller örlogsbasstab. De uppgifter som inom I. och II. militärområ­

dena fullgöres av örlogsbaschefer skall åvila chefen för Norrlands kust­

artilleriförsvar, som tillika skall vara örlogsbaschef. För dessa uppgifter

erforderlig personal, som i fråga om officerare beräknas till

1 regementsofficer ur flottan,

3 kompaniofficerare ur flottan samt

1 pensionerad officer i arvodesbefattning,

skall ingå i kustartilleriförsvarets stab och förvaltningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

3. Ledningsorganisation inom Hl. militärområdet

Utredningen lämnar en redogörelse för ledningsorganisationen i krig och

framlägger därefter sina synpunkter på organisationens utformning i fred.

Utredningen anför därom följande.

Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavare och örlogsbaschef förut-

sättes vara i princip densamma som inom I., II. och V. militärområdena. I

fråga om operativt krigsförberedelsearbete får chefen för Ostkustens örlogs-

bas dock vissa uppgifter som icke ankommer på övriga örlogsbaschefer.

Chefen för Berga örlogsskolor skall vara underställd chefen för Ostkus­

tens örlogsbas men i fråga om den centralt för marinen organiserade utbild­

ningen lyda direkt under chefen för marinen.

örlogsbasstaben föreslås få i princip samma organisation som i I. och II.

militärområdena. Den bör dock vara personellt starkare.

Utredningen, som förutsätter att örlogsbasstaben skall vara förlagd till

Västerhaninge, förordar att en del av staben skall vara förlagd till Uppsala,

samgrupperad förslagsvis med staben för Uppsala försvarsområde. Chefen

för ifrågavarande ledningsorgan — benämnt förslagsvis »Uppsala bevak­

ningsområde» -—• bör ha i princip samma lydnadsställning och uppgifter

som chefen för nuvarande Malmö bevakningsområde, d. v. s. huvudupp­

giften bör vara att under örlogsbaschefen utarbeta och kontinuerligt revidera

de planer in. m. och vidtaga de övriga förberedelser, som erfordras för

mobilisering och verksamhet i krig inom den norra delen av örlogsbasens

ansvarsområde.

Sitt förslag till fredsorganisation har utredningen redovisat i en tablå,

vilken torde såsom bilaga 17 fogas till protokollet i detta ärende.

Yttranden

Beträffande örlogsbaser anför överbefälhavaren följande.

Militärbefälhavaren kan enligt min mening komma att delegera ledning

av sjöstridskrafter på likartat sätt till såväl chefer för örlogsbaser som

örlogskommandon. Mot bl. a. denna bakgrund anser jag, att samma benäm­

ning — örlogsbaser — bör användas. Denna delegering kan även komma

att medföra att örlogsbaschef tillika bör vara chef för bevakningsområde.

118

Mot föreslagna örlogsbaser inom

I., II.

resp.

III.

militärområdena har jag

i princip intet att erinra. Jag förordar tillkomsten av Roslagens bevaknings-

område med chef och stab i fred placerade vid F 16 i Uppsala.

Chef för bevakningsområde skall lyda direkt under militärbefälhavare.

Luleå bevakningsområde bör bibehållas.

Inom V. militärområdet bör kustartilleriförsvarschefen i fred biträdas av

eu honom direkt underställd örlogsbasavdelning under ledning av en äldre

regementsofficer ur flottan, krigsplacerad som örlogsbaschef.

Marinförvaltningen, som ansluter sig till utredningens behandling av

örlogsbas som lägre regional instans, förutsätter att örlogsbasens uppgifter

skall omfatta mobiliseringsplanläggning och krigsförberedelsearbete för

flottans underhållstjänst inom hela regionen. Ämbetsverket anför vidare,

att den föreslagna organisationen av sektion

II

inom såväl militärbefälsstab

som örlogsbasstab med endast en heltidstjänstgörande officer ur marinen

förutsätter, att huvuddelen av mobiliseringsplanläggningen och krigsför­

beredelsearbetet sker inom örlogsbasens tekniska förvaltning och intenden-

turförvaltning, vilka därför måste uppbyggas med hänsyn härtill. Som

tidigare nämnts under kap.

VII

tillstyrker marinförvaltningen, att örlogs­

baschef skall ha en direkt förvaltningslinje till ämbetsverket.

Försvarets förvaltningsdirektion har i princip intet att erinra mot förvalt­

ningsorganisationen vid örlogsbas. Det bör dock enligt direktionens upp­

fattning undersökas, om förvaltningen av t. ex. sådan materiel, för vilken

armétygförvaltningen är huvudförvaltningsmyndighet, kan integreras med

förvaltningen av motsvarande materiel för krigsmakten i övrigt. Direktionen

förutsätter också, att förvaltningslinjen från örlogsbaschef till försvarets

sjukvårdsstyrelse skall gälla endast tills vidare.

1962 års försvarssjukvårdsutredning har intet att erinra mot föreslagen

organisation av örlogsbaser i vad avser uppgiftsfördelningen i krig mellan

militärbefälhavare och örlogsbaschef. Enligt utredningen saknas ännu un­

derlag för ställningstagande till den föreslagna stabs- och förvaltningsorga­

nisationen i fråga om militär sjukvården.

Statskontoret, som i princip icke har något att erinra mot utredningens

förslag rörande örlogsbaser och örlogskommandon, framhåller att basernas

bemanning med officerare synes böra upptagas till ny prövning i samband

med deras tillgodoseende med personal i övrigt. Statskontoret vill i detta

hänseende för närvarande endast understryka betydelsen av att sådana

lokalmässiga förhållanden skapas, att erforderlig koncentration av stabs-

och förvaltningstjänsten möjliggöres. Beträffande förläggningen av Ost­

kustens örlogsbas framhåller statskontoret, att undersökningar givit vid

handen att starka skäl kan åberopas för en förläggning i omedelbar anslut­

ning till Muskövarvet.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anser, att en

gruppering av örlogsbasen i

III.

militärområdet med en del i Uppsala skulle

medföra ett betydande avstånd till de marina förbandens verksamhets­

Iiungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19(ii

119

område vid Roslagskusten, vartill kommer att stabsdelen blir förlagd i annat

län än huvudstaben. För att eliminera dessa olägenheter och för att få en

mot Västerhaninge bättre svarande nordlig förläggning anses möjligheterna

böra undersökas att förlägga stabsdelen till Norrtälje eller dess närhet.

Denna uppfattning delas av civilbefälhavaren i fjärde civilområdet.

Med hänvisning till att utredningen föreslagit kommendörs tjänsteställ­

ning för chefen för Sydkustens örlogsbas, konstaterar länsstyrelsen i Ble­

kinge län, att Karlskrona icke längre kommer att kunna räkna en amiral

bland sina invånare, vilket skulle betyda, att en snart trehundraårig tradi­

tion skulle brytas. Länsstyrelsen, som inhämtat, att chefen för marinkom­

mando Syd föreslagit att örlogsbaschefen ges graden konteramiral, instäm­

mer i detta förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1901

Ledningsorganisation på Gotland

Utredningen

Den av utredningen föreslagna ledningsorganisationen i stort innebär att

den chef med stab, som ersätter nuvarande militärbefälet i VII, militär­

området, i operativt hänseende kommer att utgöra ett ledningsorgan i lägre

regional instans. Det nya ledningsorganet kommer att ha i princip samma

ställning som en försvarsområdesbefälhavare med stab, dock att befälhava­

ren på Gotland förutsättes skola leda all operativ verksamhet på ön. Även

i fråga om ledning av förbandsproduklion och förvaltning kommer befäl­

havaren på Gotland att ha vidare uppgifter än nuvarande försvarsområdes­

befälhavare. Det vore därför enligt utredningens uppfattning i och för sig

motiverat med en särskild benämning för befälhavaren på Gotland och hans

stab. Utredningen bedömer det emellertid icke vara önskvärt att utan tving­

ande skäl införa en helt ny benämning utan förordar, att nuvarande VII.

militärområdet efter övergång till ny ledningsorganisation benämnes »Got­

lands försvarsområde» och nuvarande militärbefälhavare »Befälhavaren för

Gotlands försvarsområde».

Gotlands framskjutna och isolerade läge —• som bl. a. innebär korta

anllygnings- och överskeppningstider för en angripare samt uppenbar risk

för att ön kan bli i huvudsak isolerad från fastlandet — finner utredningen

ge Gotland en klar särställning, som måste beaktas vid utformning av led­

ningsorganisationen på ön.

Utredningen har förut framhållit att den förutsätter, att den markopera­

tiva avvägningen av styrkeförhållanden mellan fastlandet och Gotland allt­

fort göres av överbefälhavaren samt att befälet på ön såväl i fred som i krig

föres av en generalmajor. Med hänsyn till Gotlands särställning har utred­

ningen närmare granskat nuvarande ledningsorganisation på ön och fram­

lägger med anledning därav vissa förslag. Som underlag för dessa ligger —

120

utöver utredningens egna iakttagelser — synpunkter som lämnats av mili­

tärbefälhavaren för VII. militärområdet efter samråd med cheferna för

marinkommando Ost och 3. flygeskadern.

Rörande utredningens förslag till ledningsorganisation i krig på Gotland

hänvisas till betänkandet. Beträffande ledningsorganisationen i fred fram­

håller utredningen som sin mening, att den bör förstärkas i förhållande till

nuvarande VII. militärbefälsstaben. Härom anför utredningen följande.

Nuvarande VII. militärbefälsstaben skiljer sig i väsentliga delar från

övriga militärbefäl sstabers organisation. Jämfört med de större militärbefäls-

staberna saknas av officerare följande befattningshavare eller upprätthåller

de tillika andra befattningar: I

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Befattning

Saknas

Är tillika

Stf militärbefälhavare.....................

1

Chef avdelning I a...........................

1

»

»

Ib...........................

1

»

»

I c..........................

—

Chef för Lv 2

Bitr. milosambandsoff.....................

1

Chef avdelning I e............................

1

Chef sektion

II..................................

1

Chef avdelning Ilb..........................

-- -

Chef för Gotlands tygstation

Bitr. milotygoff................................

1

Chef avdelning lic..........................

—

Chef för arméns intendenturförråd i

Tingstäde

Bitr. milointendent..........................

1

Chef för sektion III.........................

1

Chef för sektion VIII......................

-- *

Fortifikationsbefälhavare vid Got­

lands kustartilleriförsvar

Summa

9

4

I jämförelse med andra militärbefälsstaber tillkommer

dels en befattning som chef för en kustartilleriavdelning (avdelning I KA),

f. n. vakant,

dels en hemvärnsavdelning samt instruktörer för frivillig befälsutbild-

ning, motsvarande vad som ingår i försvarsområdesstaber på fastlandet.

Utredningen förklarar sig anse att nuvarande personalbrist i VII. mili­

tärbefälsstaben icke är acceptabel. Den betonar att Gotlands läge ställer sär­

skilt stora krav på aktualitet och kvalitet i krigsförberedelsearbetet på ön.

Den nya staben för Gotlands försvarsområde kommer att få ändrade lyd-

nadsförhållanden i fråga om operativt krigsförberedelsearbete men skall

överta i huvudsak de uppgifter som f. n. ankommer på VII. militärbefäls­

staben. — P 18, A 7 och Lv 2 skall vara underställda försvarsområdesbefäl-

havaren utan några inskränkningar. Vidare kommer staben att få ökade

uppgifter i fråga om planläggning för sjöoperativ verksamhet. Chefen för

Gotlands kustartilleriförsvar skall sålunda vara underställd men i fråga om

121

utbildning — utom övningar av operativ karaktär -— samt därmed samman­

hängande personaltjänst lyda direkt under chefen för marinen.

Utan att ta ställning till samtliga av militärbefälhavaren framförda önske­

mål om personalförstärkning bedömer utredningen vissa av dessa vara så

betydelsefulla och klart angelägna, att utredningen anser sig ha underlag

för att lämna förslag på grundval av dem. Den hlivande Gotlands försvars-

områdesstab föreslås sålunda bestå av nuvarande VII. militärbefälsstaben

med tillkomst av följande befattningshavare:

Chef för avdelning I a

Kapten (armén eller kustartilleriet)

Chef för avdelning Ib

»

(flottan)

Chef för sektion II

Regementsofficer (armén)

Chefen för sektion I, f. n. en kapten, bör enligt utredningen vara rege­

mentsofficer ur armén eller kustartilleriet. Befattningen som chef för avdel­

ning I KA bör omvandlas till officer till förfogande I a (armén eller kust­

artilleriet). Den befattning för officer ur flottan, som f. n. finnes med pla­

cering vid chefens för Gotlands kustartilleriförsvar stab, bör utgå.

Utredningen förklarar sig ha full kännedom om nuvarande vakanser i

personalkårsstaterna men anser att dessa icke bör drabba Gotlands försvars-

områdesstab. Den förstärkning av staben för Gotlands försvarsområde, som

utredningen föreslår, bör -— i avvaktan på ett bättre personalläge än f. n. -—

åstadkommas genom omdisponeringar av personal från staber på fastlandet.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har föreslagit att även KA 3

i alla avseenden underställes befälhavaren på Gotland och således ges samma

ställning som förbanden ur armén. Utredningen finner denna fråga vara av

sådan art att det bör ankomma på överbefälhavaren att ta ställning till den­

samma och till Kungl. Maj :t inkomma med därav betingade förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196A

Yttrande

Utredningens förslag angående ledningsorganisationen på

Gotland tillstyrkes av överbefälhavaren, som dock framhåller, att Got­

land ej är helt jämförbart med övriga försvarsområden. Detta motiverar

enligt överbefälhavarens mening benämningarna »Gotlands militärkom­

mando» resp. »Chefen för Gotlands militärkommando».

Sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och

Norrlands kustartilleriförsvar

Utredningen

Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte

Hallands försvarsområden är tillika chefer för respektive Stockholms, Ble­

kinge och Göteborgs kustartilleriförsvar. Till dessa chefers förfogande står

122

staber och förvaltningar som är gemensamma för vederbörligt försvars­

område och kustartilleriförsvar. Utredningen har funnit denna princip-

organisation vara effektiv och personalbesparande.

Eu liknande organisation anser utredningen kunna åstadkommas i Väs-

ternorrlands län genom att staben för Härnösands försvarsområde samman­

slås med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. En undersökning av

möjligheterna till en sådan sammanslagning gjordes av 1953 års militär-

indelningskommitté, men någon sammanslagning har icke kommit till stånd.

En av orsakerna härtill torde enligt för svar sledningsutredningen vara, att

chefen för Norrlands kustartilleriförsvar alltjämt tillika är chef för marin-

komniando Nord.

Enligt försvarsledningsutredningens förslag till ledning i högre regional

instans övertas till väsentliga delar chefens för marinkommando Nord upp­

ritter av militärbefälhavarna för V. och VI. militärområdena. Chefen för

Norrlands kustartilleriförsvar, som i varje fall i fred i tillämpliga delar

skall fullgöra de uppgifter som inom I. och II. militärområdena ankommer

på cheferna för Syd- och Västkustens örlogsbaser, får således ett i förhål­

lande till nuläget minskat ansvar. Betingelserna för en sammanslagning av

ifrågavarande staber finner utredningen därför vara bättre än tidigare.

Utredningen har låtit göra en preliminär undersökning av möjligheterna

till och konsekvenserna av en sammanslagning av staben för Härnösands

försvarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. Denna under­

sökning har gjorts under förutsättning att chefen för den sammanslagna

staben skall vara mobiliserings- och förvaltningsmyndighet även för flot­

tans förband samt även i övrigt fullgöra örlogsbaschefs uppgifter.

Utredningen har funnit att skäl finnes för en sammanslagning av nyss­

nämnda staber på liknande sätt som i Vaxholm, Karlskrona och Göteborg.

Utredningen har emellertid icke övervägt konsekvenserna i krig, varför

utredningen icke kan lämna ett direkt förslag i ämnet. Med utgångspunkt

i de begränsade undersökningar utredningen gjort i frågan vill den emel­

lertid ge ett preliminärt förord för en sammanslagning av staberna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden

I fråga om sammanslagning av staberna för Härnö­

sands försvarsområde och Norrlands kustartilleri-

f ö r s v a r anser armétygförvaltningen, att närmare överväganden beträf­

fande ledningen av förvaltning och underhållstjänst bör ske, innan orga­

nisationen av en sammanslagen stab fastställes. 1962 års försvarssjukvårds-

uiredning ansluter sig i princip till det preliminära förord, som försvars-

ledningsutredningen lämnat för här avsedd sammanslagning.

Statskontoret anser, att en sammanslagning av staberna bör äga rum och

tillstyrker, att särskild chef avses för KA 5. Statskontoret är emellertid tvek­

123

samt beträffande lämpligheten att i alla avseenden låta chefen för den sam­

manslagna staben fullgöra jämväl örlogsbaschefs åligganden. Att inrätta en

fristående örlogsbas med särskilda förvaltningsorgan anses dock icke böra

ifrågakomma. I syfte att avlasta försvarsområdesbefälhavaren/kustartilleri-

försvarschefen ifrågasätter statskontoret, om icke den personal ur flottan,

som i den föreslagna gemensamma staben avses för mobiliserings- och för-

bandsproduktionsuppgifter, bör bilda en i förhållande till staben fristående

organisationsenhet — förslagsvis benämnd Härnösands bevakningsområde

— underställd militärbefälhavaren och med uppgifter av principiellt samma

slag som det av utredningen föreslagna ledningsorganet för Uppsala bevak­

ningsområde.

Kanyl. Maj.ts proposition nr 109 år 1901

Försvarsområdesorganisationcn

Utredningen

Utredningen har tidigare framhållit försvarsområdesorganisationems be­

tydelse för ledningen inom krigsmakten av territoriell verksamhet och be­

tecknat det som en olägenhet att det alltjämt — framför allt i fredsorgani-

sationen — på vissa håll brister i överensstämmelse mellan försvarsområdes-

och länsindelningarna. Med hänsyn till pågående länsindelningsutredning

vill försvarsledningsutredningen emellertid icke föreslå någon ändring nu av

gällande försvarsområdesindelning. Utredningen framlägger dock följande

synpunkter.

Som tidigare redovisats har utredningen tillställt länsindelningsutred-

ningen en skrivelse med synpunkter på länsindelningen inom vissa särskilda

områden. Länsindelningsutredningens arbete kan emellertid förmodas kom­

ma att resultera i en ändrad länsindelning även i andra delar av landet; even­

tuellt kan i södra och mellersta Sverige vissa smärre län sammanföras till

större och det totala antalet län sålunda komma att minska. Det är utred­

ningens uppfattning, att ändrad länsindelning skall åtföljas av ändrad för­

svarsområdesindelning, så långt det från krigsmaktens synpunkt är möjligt

med hänsyn till de nybildade länens storlek, konfiguration och befolknings­

tal in. in. Detta kan innebära att vissa försvarsområdesstaber utgår ur såväl

krigs- som fredsorganisationen. Därvid synes det utredningen att nuvarande

ordning, alt vissa försvarsområden i fred har gemensam befälhavare och

stab, kan och bör upphöra, så att redan i fred varje länsstyrelse har sin sam­

verkande försvarsområdesstab. Det anses också bli möjligt att personellt för­

stärka kvarvarande försvarsområdesstaber, något som bedömes vara särskilt

behövligt om vissa försvarsområden blir större än f. n. I

I en särskild delutredning — genomförd av utredningens kontaktman ur

armén —- bär lämnats synpunkter på ledning av markoperativ och territoriell

124

verksamhet i instansen närmast under militärbefälhavare. Därvid har bl. a.

studerats ledning i fred av krigsföi-beredelsearbete avseende markoperativ

och territoriell verksamhet samt av den förbandsproduktion och förvaltning

som ankommer på armén. Det framhålles att nuvarande försvarsområdessta-

ber måste förstärkas kvalitativt och kvantitativt — något som erfordras re­

dan i nuvarande organisation — och att omfattningen av denna förstärkning

ytterst är beroende av vilket av vissa granskade ledningssystem för den

markoperativa verksamheten i krig, som väljes. Det anföres, att försvars-

områdesstabernas viktigaste uppgift i fred är operativt krigsförberedelse-

arbete men att de också i viss utsträckning måste medverka i förbandspro­

duktion med territoriell anknytning. Regementen (motsvarande) •— lydande

direkt under militärbefälhavaren — bör svara enbart för förbandsproduk­

tion. I delutredningen behandlas även ett förslag från dåvarande statens

organisationsnämnd, som avser en sammanslagning i fred av vissa försvars-

områdesstaber och regementen och bl. a. innebär gemensamma förvalt­

ningar. Förslaget avvisas, eftersom — enligt delutredningens författare —

nackdelarna med en sammanslagning är större än fördelarna.

Försvarsledningsutredningen har funnit att i jämförelse med andra mili­

tära staber försvarsområdesstaberna i förhållande till sina uppgifter har en

relativt svag personalorganisation. Möjligheterna att inom närmast över­

skådlig tid åstadkomma någon generell kvantitativ förstärkning av försvars­

områdesstaberna med aktiv personal förefaller emellertid utredningen alt

vara begränsade, med mindre än att man genomför relativt omfattande orga­

nisationsförändringar på andra håll inom krigsmakten. En kvalitativ för­

stärkning bör däremot kunna ske. Utredningen tar icke ställning till orga-

nisationsnämndens förslag om sammanslagning av försvarsområdesstaber

och regementen men anser att frågan bör bli föremål för fortsatta över­

väganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Yttranden

I anslutning till utredningens synpunkter på försvarsområdes-

organisationen framhåller civilbefälhavaren i första civilområdet,

att de operativa gränserna ytterst måste rätta sig efter den eventuelle angri­

parens operationsplan. Med tanke härpå och på de stora fördelar från freds­

tida samverkanssynpunkt, som överensstämmelse mellan län och försvars­

område erbjuder, kan det enligt civilbefälhavaren ifrågasättas, om icke så

småningom en dylik indelning bör genomföras, varvid försvarsoinrådes-

gränserna bör rätta sig efter kommande länsgränser.

Länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län understryker

vikten av att varje länsstyrelse redan i fred har sin samverkande försvars-

områdesstab. Förstnämnda länsstyrelse ser det därför som ett önskemål, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

125

ett nytt försvarsområde omfattande Jönköpings län snarast kommer till

stånd.

Nackdelarna av ett läns delning på två eller flera försvarsområden fram-

hålles av länsstyrelserna i Hallands och Västerbottens län. Detta säges bl. a.

ha medfört, att det nödvändiga samarbetet i fred med försvarsområdessta-

berna icke kommit att bedrivas i den omfattning, som är önskvärd. Länssty­

relserna föreslår därför, att respektive län i såväl fred som krig skall utgöra

ett försvarsområde.

överstäthäilarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anför, att frågan

om sammanfallande läns- och försvarsområdesgränser har särskilt intresse

för Stockholms län, som är delat på tre försvarsområden. Några närmare

överväganden i denna fråga anses dock icke böra ske, förrän resultatet av

länsindelningsutredningen föreligger, överståthållarämbetet och länssty­

relsen vill emellertid såsom ett angeläget krav framhålla behovet av att man

även här anpassar den militärterritoriella indelningen efter den civiladmi­

nistrativa.

En reducering av antalet försvarsområden inom länet framstår från sam-

verkanssynpunkt som angelägen också för länsstyrelsen i Norrbottens län,

som emellertid är medveten om att överensstämmelse mellan län och för­

svarsområde icke kan åstadkommas inom VI. militärområdet.

Försvarets förvaltningsdirektion vill i detta sammanhang endast anmäla,

att en förstärkning av försvarsområdesstabernas förvaltningsdel skulle med­

ge ett effektivare planläggningsarbete, och armétygförvaltningen anför, att

kraven på ledningen av »dubbelfo» bl. a. vad beträffar förvaltning och un-

derhållstjänst synes vara för stora i förhållande till de ledningsresurser, som

försvarsområdesbefälhavarna disponerar.

Statskontoret, som förklarar sig dela dåvarande statens organisations-

nämnds uppfattning att en sammanslagning av stabs- och förvaltningstjäns­

ten vid vissa regementen och försvarsområden i princip bör ske, framhåller

att väsentliga fördelar därigenom synes erhållas icke enbart på förvaltnings­

området utan även på andra betydelsefulla områden. Ju flera sammanslag­

ningar mellan regementen och försvarsområden som kan göras desto större

synes enligt statskontoret möjligheterna bli att lösa vissa på staberna an­

kommande uppgifter utan reella personalökningar. Statskontoret anser, att

dåvarande organisationsnämndens förslag i väsentliga avseenden torde kun­

na tillgodose kraven på personell förstärkning av försvarsområdesstaberna.

Mot denna bakgrund förordar statskontoret, att försök anordnas i enlighet

med organisationsnämndens förslag för alt därmed tå dess för- och nack­

delar allsidigt belysta. Ämbetsverket är därvid berett medverka vid försö­

kens planläggning och genomförande.

Samordning av underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss

Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet.

127

Utredningen anser att de principbeslut om inrättande av en för krigsmak­

ten gemensam högskola och om aspiranttjänstgöring vid högre staber efter

genomgång av denna högskola, som fattats efter avgivandet av försvarsled-

ningskommitténs betänkande, efter hand kommer att underlätta en gemen­

sam rekrytering av officerare, avsedda för kvalificerade befattningar i högre

staber, och ett organiskt framväxande av en gemensam grundsyn på försva­

rets problem.

Förberedande undersökningar rörande en gemensam stabskår torde kunna

igångsättas nu, men utredningen vill framhålla att ställning icke kan tagas

till omfattningen och sammansättningen av en sådan kår förrän det klar­

lagts, vilka befattningar i central och regional instans som bör besättas med

personal ur kåren. Underlag härför kommer att föreligga först sedan beslut

fattats om den militära ledningens organisation i regional instans.

Utredningen säger sig under den nu slutförda arbctsetappen ha blivit

styrkt i sin uppfattning, att det är av betydelse, att sådana förutsättningar

tillskapas att officerare på ledande befattningar i för krigsmakten gemen­

samma staber kan känna full lojalitet mot sin stab och dess chef.

Tillkomsten av för krigsmakten gemensamma regionala staber innebär

enligt utredningens mening att goda betingelser erhålles för en karriärgång

inom en försvarsstabskår, varför utredningen avslutningsvis framhåller att

tidpunkten nu torde vara inne att närmare undersöka möjligheterna att in­

föra en för officerare i högre stabstjänst gemensam personalkår.

Kungl. Maj:is proposition nr 109 år 196b

Översyn av inskrivnings- och personalredovisningsväsende

Inskrivningsväsendets uppgift är i första hand att registrera, klassificera,

sortera och fördela de inskrivningsskyldiga. I anslutning härtill handlägges

inom inskrivningsväsendet vissa frågor angående ändring på grund av me­

dicinska skäl av tidigare fattat beslut rörande krigsduglighet. I andra hand

ombesörjer inskrivningsväsendet (vederbörlig inskrivningsexpedition) lo­

kalregistrering av fast anställd och värnpliktig personal vid krigsmakten och

förmedlar underrättelser från folkbokförings-, sjukvårds- och fångvårds-

myndigheter rörande främst värnpliktig personal till övriga truppregistre-

ringsmyndigheter. Vid inskrivningsexpeditionerna sker härutöver trupp­

registrering av vissa värnpliktiga.

Riket är indelat i 21 inskrivningsområden (io). Inom vart och ett av dessa

finnes en inskrivningschef med en inskrivningsexpedition.

Personalredovisningens huvudsakliga ändamål är att lämna underlag för

tjänstgöring i fred och användning i krigsorganisationen av personal som

tillhör eller eljest disponeras av krigsmakten samt alt under beredskaps-

och krigstillstånd lämna uppgifter om tjänstgörande personal.

överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna utövar med biträde av che­

fen för centrala värnpliktsbyrån erforderlig övervakning och kontroll av

personalredovisningsverksamheten in. in. Militärbefälhavare och flygeska-