8

tet, det underhållsbidrag, som belöper på månaden, skall det överskjutande

beloppet fördelas så, att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har

företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

17 §.

Det ankommer på barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige

efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § första stycket åvilande betal­

ningsskyldigheten, utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för ford­

ringens indrivande.

Barnavårdsnämnden bör bereda den, som äger föra talan för barnet, till­

fälle att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva den del av

oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets belopp.

18 §.

Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den un­

derhållsskyldige, om särskilda skäl äro därtill, besluta att återkrav gent­

emot den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas.

19 g.

Barnavårdsnämnden äger erhålla polismyndighetens biträde för efter-

forskande av underhållsskyldig, hos vilken nämnden har fordran på grund

av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande av utredning rörande

den underhållsskyldiges förmåga att återgälda förskottet.

Vad i 95 och 96 §§ barnavårdslagen är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning beträffande ärenden om bidragsförskott.

20

§.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den män ersättning ej kunnat utta­

gas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en

fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit förskottet.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott beviljas och ut­

betalas av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnden. Sådan ansökan,

avseende bidragsförskott för visst kalenderår, skall göras före utgången av

juni månad påföljande år. När skäl äro därtill, må dock ansökan upptagas till

prövning, ändå att den göres senare. Finner länsstyrelsen så ej böra ske, skall

frågan härom underställas Konungen.

Har barnavårdsnämnd utgivit bidragsförskott i strid mot bestämmelserna

i denna lag eller icke fullgjort vad skäligen får anses hava ålegat nämnden

för indrivning av underhållsbidraget, äger länsstyrelsen besluta, att gott­

görelse från statsverket ej skall utgå eller att redan uppburet belopp skall

återbetalas.

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

(Nuvarande lydelse)

Barntillägg till ålderspension eller

hel förtidspension utgör för år räk­

nat tjugufem procent av basbelop­

pet. Utgår enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspen­

sion, utgör barntillägget motsvaran­

de andel av barntillägg till hel för­

tidspension.

Åtnjuter den-------------------------------

(Föreslagen lydelse)

Barntillägg till ålderspension eller

hel förtidspension utgör för år räk­

nat tjugufem procent eller, om bar­

net är berättigat till barnpension en­

ligt 8 kap. 5 §, tio procent av basbe­

loppet. Utgår enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspen­

sion, utgör barntillägget motsvaran­

de andel av barntillägg till hel för­

tidspension.

— halva basbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna

barnbidrag

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barn­

bidrag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12

§.

Har någon------------------------- sådan återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts

någon enligt första stycket, må vid

senare utbetalning till honom i av­

räkning å vad för mycket utgått

innehållas skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 or 106i

IT)

borgarskap eller, cliuru det äger medborgarskap, är politisk flykting, skall

äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn.

Bidragsförskott utges längst till och med dagen före den, dä barnet fyller

16 år, och utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt rättens be­

slut eller avtalet är skyldig att utge, dock högst med 996 kr. om aret. Bi­

dragsförskott till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej

fastställts, utgår med 996 kr. om året fr. o. m. den månad, under vilken bar-

pet fyllt tre år.

Ansökan om bidragsförskott skall göras av den av barnets föräldrar, som

har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finns,

av denne. Ansökan kan också göras av barnavårdsman.

Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den

kommun, där barnets vårdnadshavare är mantalsskriven.

Bidragsförskott skall beviljas för tiden fr. o. in. ansökningsmånaden eller,

i vissa fall, den andra månaden före ansökningsmånaden t. o. m. utgången

av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande, allt under för­

utsättning att rätten till bidragsförskott ej skall upphöra tidigare. Redan

under juni månad prövas dock ansökningar om förskott för påföljande bud­

getår. Förskott beviljas sålunda endast för ett år i taget. Härefter måste ny

ansökan göras.

Bidragsförskott utbetalas i allmänhet månadsvis i förskott till den av bar­

nets föräldrar, som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad

förmyndare finns, till denne.

Bidragsförskott utgår inte för barn som är omhändertaget på statens be­

kostnad. Förskott utgår dock för tid, då barnet är inackorderat vid nomad­

skola.

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit

förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhålls­

bidrag gentemot den underhållsskyldige. Denne har att till barnavårdsnämn­

den erlägga på bidragsförskottet belöpande andel av underhållsbidraget allt

eftersom detta förfaller till betalning. I de fall, då den underhållsskyldige

ej efter förmåga fullgör sin underhållsskyldighet, skall nämnden utan dröjs­

mål vidta erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

När särskilda skäl föranleder därtill, äger länsstyrelsen på framställning

av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige besluta, att återkravs-

rätten skall eftergivas.

Kostnaderna för bidragsförskotten skall, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar bestridas av stats­

verket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat

förskottet. För att kommunen skall utfå gottgörelse av statsmedel för ut­

givna bidragsförskott erfordras bl. a. att barnavårdsnämnden skäligen kan

anses ha gjort vad på den ankommer för att återkräva förskotten.

Besvär över barnavårdsnämnds beslut rörande bidragsförskott anföres

19

från invändningar. Den allvarligaste torde vara, att risk finns för missbruk

genom att barnets vårdnadshavare underlåter att få underhållsbidrag tast-

sfällt eller höjt, när det allmänna ändock garanterar att underhåll utgår till

barnet. Härigenom skulle det allmänna kunna åsamkas kostnader, som

egentligen borde bäras av de underhållsskyldiga. Dessa betänkligheter kan

ej helt avvisas men får ej heller överdrivas. Kommittén yttrar, att man torde

få förutsätta att domstolarnas avgöranden av frågor om underhållsbidrag

sker på grundval av föräldrabalkcns bestämmelser om underhållsbidrag

utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets sida. Några risker a\

ovan angivet slag torde därför inte föreligga i de fall där betalningsfrågor

prövas av domstol. Ej heller torde man behöva hysa farhågor för de fall, där

underhållsskyldighet till barn utom äktenskap fastställs i avtal. Här krävs

ju godkännande av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd och möjlighet

finns att centralt ge råd och anvisningar. Såsom framgår av det följande för­

ordar kommittén vidare vissa åtgärder i syfte att tillse att vårdnadshavaren

bevakar sin rätt till underhållsbidrag för barnet.

Kommittén framhåller att, med den nu förordade lösningen, förmånens

karaktär av ett förskott i egentlig mening på ett individuellt avpassat under­

hållsbidrag i viss mån försvinner. Förmånen får mera funktionen av ett nor­

merat underhåll. Liksom hittills skall dock gälla att barnavårdsnämnd, som

utgivit bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i barnets

rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållssliyldige för belopp mot­

svarande vad som utgivits i förskott. I förhållandet mellan samhället och

den underhållsskyldige bibehåller den nya förmånen sålunda alltjämt sin

karaktär av förskott. Den bör också på hävdvunnet sätt benämnas bidrags­

förskott.

En grundläggande fråga, som kommittén haft att ta ställning till, gäller

den personkrets som skall kunna komma i åtnjutande av bidrags­

förskott. F. n. har två grupper barn rätt till förskott. Den första och den

ojämförligt största omfattar barn — i och utom äktenskap vars fader

eller moder enligt rättens beslut eller på grund av avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till

barnet, såframt den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp.

Den andra gruppen avser barn utom äktenskap, för vilka faderskapet ej

fastställts och som fyllt tre år.

Enligt kommitténs mening bör bidragsförskott i första hand utgå till barn

i de fall, där underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller moder,

skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet. Man saknar,

framhåller kommittén, anledning att vid bestämmandet av den bidrags-

berättigade kretsen skilja mellan fall då underhållsbidrag fastställts och fall

då detta icke skett. Avgörande är att barnets fader eller moder är principiellt

skyldig att utge underhållsbidrag enligt de familjerättsliga reglerna. Den

omständigheten att föräldrarnas ifrågavarande skyldighet stundom inte

Kanyl. Maj.ls proposition nr 70 ur 100't

20

kan medföra åläggande att utge underhållsbidrag, därför att betalningsför­

måga saknas, bör inte utestänga barnet från dess rätt till bidragsförskott.

Rätten till förskott knytes sålunda inte som f. n. är fallet till visst bidrags-

dokument såsom rättens dom eller avtal. En annan sak är, framhåller kom­

mittén, att det allmännas krav på ersättning från underhållsskyldig för ut­

givna bidragsförskott måste grundas på en handling som kan läggas till

grund för införsel.

Med kommitténs utgångspunkt att bidragsförskott skail kunna utga även

när underhållsbidrag inte blivit fastställt ävensom när bidraget bestämts till

lägre belopp än bidragsförskottet, kan man icke bibehålla det nuvarande kra­

vet för rätt till förskott att den underhållsskyldigc underlåter att betala för­

fallet belopp. Kommitténs avsikt är emellertid inte att förskott skall utgå i

sådana fall, där det uppenbarligen inte föreligger något behov av förskott.

Från huvudprincipen att bidragsförskott utgår till alla bidragsberättigade

barn, vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller icke, bör därför

enligt kommitténs mening göras det undantaget, att bidragsförskott inte ut­

går, om det finns grundad anledning anta att den underhållsskyldige punkt­

ligt betalar underhållsbidrag som inte understiger vad som eljest skulle utgå

i förskott.

I syfte att förebygga missbruk av den nya lagstiftningen förordar kom­

mittén att vissa garantier skapas för att underhållsbidrag blir fastställda

respektive att låga underhållsbidrag höjs, när den underhållsskyldiges för­

hållanden ger möjlighet därtill. Kommittén föreslår sålunda dels viss änd­

ring i 20 kap. 11 § föräldrabalken av innebörd att barnavårdsnämnd, som

utger bidragsförskott, under vissa förutsättningar skall äga föra talan om

utgivande av underhållsbidrag eller om höjning av sådant bidrag och dels

att i lagen om bidragsförskott intages ett stadgande att bidragsförskott ej

må utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller

medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt.

Kommittén föreslår vidare, att bidragsförskott skall utgå till barn utom

äktenskap beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Nuvarande regel att

förskott i sådana fall får utgå först sedan barnet fyllt tre år bör enligt kom­

mitténs mening slopas. Som skäl för denna ändring åberopar kommittén bar­

nets behov av och rätt till ett tillfredsställande skydd från en så tidig tid­

punkt som möjligt.

Enligt kommitténs åsikt bör emellertid möjligheter finnas att hindra att

bidragsförskott i förevarande fall utgår under omständigheter, som kan ver­

ka stötande. Därför förordas en regel, enligt vilken bidragsförskott ej skall

utgå om modern mottager bidrag till barnets underhåll från någon, som kan

vara barnets fader, eller om hon underlåter att vidta eller medverka till åt­

gärder för fastställande av faderskapet. Enligt kommitténs mening bör

barnavårdsnämndens verksamhet i första hand inriktas på att få fram sådan

utredning att faderskapet kan klarläggas. Kommittén utgår från att social­

Kunyl. Maj:ts proposition nr 70 ur 100 i

21

styrelsen som tillsynsmyndighet ägnar denna fråga särskild uppmärksam­

het och följer lagtillämpningen sä att den blir i görlig man enhetlig.

Kommittén behandlar vissa a I I in ä n n a 1 ö r n t s ä t t n i n gar i övrigt

för rätt till bidragsförskott.

Bidragsförskott utgär nu ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till

barn, som bor tillsammans med den underhallsskyldige. Kommittén föreslär

att detta stadgande ersättes med eu föreskrift att bidragsförskott ej utgår

till barn, som bor tillsammans med den underhallsskyldige. Kommittén

erinrar vidare bl. a. om att enligt lagen om allmän försäkring barn utom

äktenskap är uteslutna från rätt till barnpension från såväl folkpensione­

ringen som tilläggspensioneringen, om den avlidne (den försäkrade) enligt

avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst

belopp eu gång för alla. Kommittén föreslår att en motsvarande undantags­

regel införes i bidragsförskottslagen. I det sammanhanget ifrågasätter kom­

mittén, om nuvarande möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet mot barn

utom äktenskap genom utgivande av engångsbelopp bör bibehållas. Kom­

mittén förordar att frågan härom snarast upptages till prövning.

Enligt kommitténs mening bör vidare i analogi med vad som gäller för

rätt till de nyss nämnda barnpensionerna svenskt medborgarskap liksom

f. n. krävas för rätt till bidragsförskott. Kommittén erinrar samtidigt om att

barn från de nordiska länderna genom konvention tillförsäkrats rätt till

bidragsförskott på samma villkor som svenska medborgare. Någon ändring

ifrågasättes inte i den nuvarande ordningen att Kungl. Maj:t skall ha be­

fogenhet att träffa överenskommelse med främmande stat om utsträckt till-

lämpning av bidragsförskottslagen. Det gällande kravet att barnet skall sta­

digvarande vistas här i riket bör enligt kommitté förslaget utbytas mot en

fordran på att barnet skall vara bosatt i riket.

Bidragsförskott utgår nu inte för längre tid än till och med dagen före

den, då barnet fyller 16 år. Mot bakgrunden av åldersreglerna i de övriga

nordiska länderna och vad som framkommit vid remissbehandlingen av

socialstyrelsens förslag anför kommittén, att frågan om en höjning av den

övre åldersgränsen för rätt till bidragsförskott — från 16 till 18 år är ett

problem som ej bör bedömas isolerat utan ses i samband med åldersgränser­

na för rätt till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studie­

bidrag samt barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Under

erinran om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och social­

politiken, som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen och

socialpolitiska kommittén och publicerats i betänkandet om bättre studie­

hjälp (SOU 1963: 48), anser kommittén det inte möjligt att i detta samman­

hang företa en allmän omprövning av dessa åldersregler. Kommittén för­

ordar emellertid den modifieringen i regeln om åldersgränsen, att bidrags­

förskott skall utgå till och med den månad då barnet fyller 16 år, varigenom

överensstämmelse nås med folkpensioneringens motsvarande regler för ratt

Kanyl. Maj.ts proposition ar it) dr Mtib

22

till barnförmåner. Reglerna om begynnelsetiden för rätt till bidragsförskott

bör likaledes anknytas till reglerna inom folkpensioneringen.

Socialpolitiska kommittén anser det naturligt att bidragsförskot­

tets storlek avpassas efter det stöd, som folkpensioneringen lämnar i

form av barnpension. I enlighet härmed bör bidragsförskottet utgå med ett

enhetligt belopp motsvarande 25 procent av basbeloppet enligt lagen om

allmän försäkring. Har både fadern och modern att fullgöra sin underhålls­

skyldighet genom utgivande av underhållsbidrag, bör bidragsförskottet utgå

med 17,5 procent av basbeloppet för varje underhållsskyldig eller tillhopa

35 procent, motsvarande barnpensionen till föräldralösa barn. Uppbär bar­

net barnpension från folkpensioneringen, bör förskottet utgå med 10 pro­

cent av basbeloppet. Anknytningen till basbeloppet innebär att bidragsför­

skotten blir automatiskt värdesäkrade.

Under förutsättning att basbeloppet utgör 4 800 kr., kommer bidragsför­

skott sålunda enligt kommitténs förslag att utgå med 1 200 kr. eller, om

förskott utgår i förhållande till båda föräldrarna, tillhopa 1 680 kr. per barn

och år. För barn, som åtnjuter barnpension, blir bidragsförskottet 480 kr.

per år.

Från huvudregeln att bidragsförskott alltid utgår med något av angivna

normalbelopp, bör enligt kommitténs förslag undantag göras i följande två

fall. Det ena avser den situationen att den underhållsskyldige i föreskriven

ordning till fullo utger underhållsbidrag, som icke uppgår till normalbelop­

pet. Han betalar exempelvis 75 kr. i månaden. I sådant fall bör barnet till­

försäkras bidragsförskott med ett belopp motsvarande skillnaden mellan för­

skottets normalbelopp och underhållsbidraget. Även i ett annat fall bör bi­

dragsförskottets storlek kunna begränsas efter eu individuell prövning. Så

bör ske, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller med­

verka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt, trots att förutsättningar

för höjning föreligger.

Samspelet mellan bidragsförskott och folkpensioneringens båda barnför­

måner, barnpension och barntillägg, aktualiserar vissa ändringar i la­

gen om allmän försäkring. Kommittén behandlar först kombi­

nationen bidragsförskott och barnpension och erinrar därvid om att bidrags­

förskott nu ej kan utgå till barn, som är berättigat till barnpension. Kommit­

tén föreslår att denna undantagsregel slopas. Vid bifall till detta förslag och

förslaget att slopa den för vissa utomäktenskapliga barn gällande treårs-

regeln bör enligt kommitténs mening den nuvarande specialregeln rörande

barnpensionens storlek för ifrågavarande barn utgå. Är barnets moder död

och faderskapet ej fastställt, bör enligt kommitténs förslag barnpensionen

utgå enligt samma regler som för övriga moderlösa barn eller med 25 pro­

cent av basbeloppet, vartill kommer bidragsförskott med 10 procent. Ett

annat samordningsproblem uppkommer i den situationen att rätt samtidigt

föreligger till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan exempel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

23

vis uppbära förtidspension för egen del och barntillägg för barnet, varjämte

barnet är berättigat till bidragsförskott motsvarande 25 procent av basbelop­

pet. Enligt kommitténs åsikt bör i sådant fall barntillägget utgöra It) procent

av basbeloppet. Summan av bidragsförskott och barntillägg kommer sålunda

att utgöra 35 procent av basbeloppet. Kommittén har slutligen behandlat

kombinationen barnpension och barntillägg. Enligt gällande regler utgår ej

barntillägg för barn som är berättigat till barnpension. Kommittén föreslår

att denna undantagsregel slopas, varvid bör stadgas att barntillägg utgör

10 procent av basbeloppet, om barnet är berättigat till barnpension.

Bidragsförskottsverksamhetens administration skall enligt kom­

mittéförslaget liksom f. n. handhas av kommunernas barnavårdsnämnder.

Bidragsförskott beviljas i regel längst t. o. m. det statliga budgetår som

löper vid förskottets beviljande. Ett beslut om förskott har alltså tidsbegrän­

sad verkan och för fortsatt förskott krävs ny ansökan. Detta s. k. omsök-

ningsförfarande förorsakar barnavårdsnämnderna ett betydande administra­

tivt arbete, varigenom de hindras från att ägna sin tid åt mera konstruktivt

barnavårdsarbete för att tillgodose såväl barnets som samhällets intressen.

Kommittén föreslår att omsökningsförfarandet slopas. Bidragsförskott bör

enligt den nya lagen beviljas att utgå tills vidare, så länge förutsättningar för

rätt till förskott alltjämt föreligger. För att ge möjlighet att vid ändrade för­

hållanden ompröva bidragsrätten föreslås vissa föreskrifter om anmälnings­

skyldighet och om skyldighet att återbetala utgivet förskott vid underlåten

anmälan.

Bidragsförskott utbetalas f. n. i allmänhet månadsvis i förskott. Kommit­

tén har övervägt huruvida man bör bibehålla detta system eller om man med

den norska lagstiftningen som förebild bör övergå till ett system med utbetal­

ningar i efterskott. Kommittén har inte funnit skäl förorda någon ändring i

den nuvarande ordningen.

När det gäller åter kravsverksamheten, dvs. reglerna om den

bidragspliktiges ersättningsskyldighet till barnavårdsnämnderna för utgiv­

na bidragsförskott, understryker kommittén vikten av att alla åtgärder

vidtas för att effektivisera inbetalningen. I det sammanhanget diskuterar

kommittén vissa frågor rörande fördelningen mellan barnavårdsnämnd och

bidragsberättigad av medel som influtit till nämnden från den bidragsskyl-

dige. Gällande bidragsförskottslag saknar bestämmelser om hur fördel­

ningen skall ske, men enligt praxis torde, om både barnavårdsnämnd och

bidragsberättigad bär fordran på oguldna belopp, vad som influtit fördelas

mellan dem i proportion till respektive fordringars belopp. Kommittén an­

märker mot detta system att det inte på ett tillfredsställande sätt tillgodoser

barnets intressen och att det är administrativt betungande. Kommittén före­

slår därför en ändring av innebörd att, om underhållsbidrag, som under viss

månad inbetalas till barnavårdsnämnd, överstiger det på månaden belöpan­

de bidragsförskottet, det överskjutande beloppet skall fördelas så, att bar­

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

24

nets fordran för oguldna underhållsbidrag har företräde framför det all­

männas fordran för utgivna bidragsförskott.

Vad gäller den närmare fördelningen (avräkningen) av det överskjutande

beloppet på i första hand barnets äldre fordringar och i andra hand sam­

hällets motsvarande fordringar, ifrågasätter kommittén om det är erforder­

ligt eller lämpligt att ha föreskrifter därom i bidragsförskottslagen. Kom­

mittén stannar för att man inte nu bör ta definitiv ställning till frågan om

avräkningsreglerna och rekommenderar, att barnavårdsnämnderna i sin

verksamhet på området tills vidare följer hittillsvarande praxis.

Kommittén understryker att ansvaret för indrivningsverksamheten åvilar

barnavårdsnämnden och att det ur barnavårdsmannainstitutionens syn­

punkt skulle vara värdefullt, om barnavårdsmännen i allt större utsträckning

kunde befrias från att delta i denna verksamhet. De skulle då kunna i högre

grad ägna sig åt de kurativa arbetsuppgifterna.

Nuvarande bestämmelse om eftergift i vissa fall av samhällets återkravs-

rätt mot underhållsskyldig bör enligt kommitténs mening överföras till den

nya lagen, men kommittén förordar en mindre restriktiv tillämpning av be­

stämmelsen. Eventuellt erforderliga föreskrifter i sådant syfte föreslås skola

utfärdas i administrativ ordning.

Beträffande bidragsförskottens finansiering förordar kommittén

att nu gällande regler bibehålies tills vidare. Nettoutgifterna för förskotten

— dvs. totalkostnaderna efter avdrag av vad som kunnat återkrävas av de

underhållsskyldiga skall sålunda bestridas till tre fjärdedelar av stats­

verket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit

förskottet.

Bestämmelserna om g o 11 g ö r e 1 s e av statsverket för utgiv­

na bidragsförskott medför enligt kommitténs mening en opropor­

tionerligt stor arbetsbelastning för både barnavårdsnämnder och länsstyrel­

ser. Kommittén anser att det är en angelägenhet av största vikt att förenkla

systemet med redovisning och kontroll vid barnavårdsnämndernas ansökan

om statsbidrag. Därigenom skulle arbetsbördan minska hos såväl nämnder­

na som länsstyrelserna, vilket skulle få till följd att länsstyrelserna snabba­

re än vad nu är fallet skulle kunna bevilja gottgörelse och utanordna beviljat

belopp.

Kommittén anför vissa synpunkter på hur förenklingarna bör kunna

åstadkommas och förordar att den närmare utformningen av förfarandet

vid barnavårdsnämndernas ansökan om statsbidrag samt länsstyrelsernas

kontrollverksamhet regleras i administrativ ordning. Förslag till bestäm­

melser härom bör enligt kommittéförslaget utarbetas av socialstyrelsen i

samråd med riksrevisionsverket.

Barnavårdsnämnds ansökan om gottgörelse av statsverket för utgivna

bidragsförskott skall f. n. avse nämndens kostnader för förskott som belöper

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

pa vissl statligt budgetår. Ansökan skall göras före utgången av därnäst

följande budgetår. Kommittén föreslår sådan ändring att ansökan skall avse

kalenderår och göras före utgången av juni månad påföljande är. Änd­

ringen motiveras med att skyldigheten att ntge förskott till följd av ändrad

mantalsskrivningsort för den bidragspliktige inte sällan övergår på annan

kommun vid kalenderårsskiften. Härjämte har beaktats att det nuvarande

omsökningsförfarandet vid budgetårsskiften slopas enligt förslaget.

Enligt kommitténs förslag skall den nya lagstiftningen träda i kraft

den 1 juli 1964.

Kostnaderna för bidragsförskotten är beroende av antalet bidrags-

berättigade barn och förskottens storlek. Kommittén framhåller, att det inte

är möjligt att på grundval av tillgängligt material mera exakt beräkna an­

talet bidragsberättigade barn. Med utgångspunkt från vissa antaganden

kommer kommittén till att antalet sådana barn bör kunna uppskattas till

omkring 117 000. Som jämförelse kan nämnas att antalet bidragsförskott

år 1962 utgjorde drygt 78 000. Ökningen uppgår sålunda till 50 procent. På

grundval härav och under förutsättning att förskottets normalbelopp utgör

1 200 kr. per barn och år uppskattar kommittén de totala kostnaderna för

bidragsförskotten för budgetåret 1964/65 till i runt tal 115 milj. kr.

Vid beräkningen av kostnaderna för det allmänna skall härifrån avdragas

vad som kan antagas inflyta från de bidragspliktiga. Detta belopp utgjorde år

1961 omkring 25 milj. kr. Kommittén anser att summan av återbetalda be­

lopp bör uppräknas något, förslagsvis till 30 milj. kr. Nettokostnaderna för

det allmänna skulle sålunda vid bifall till kommitténs förslag stanna vid

85 milj. kr. Av dessa skall enligt förslaget staten svara för 64 milj. kr. och

kommunerna för 21 milj. kr. Jämfört med innevarande budgetår, då stats­

verkets kostnad för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag beräknats till 31

milj. kr., skulle kostnadsökningen för staten bli 33 milj. kr. Motsvarande

kostnadsökning för kommunerna uppskattas till 11 milj. kr.

Eftersom statens andel utbetalas till kommunerna i efterskott, torde en­

ligt kommitténs åsikt de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte eller

endast i ringa mån komma att påverka statens utgifter för budgetåret

1964/65.

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 70 är I Öl ii

25

Remissyttrandena

Socialpolitiska kommitténs förslag tillstyrkes i sina huvuddrag av samt­

liga remissorgan. Från intet håll har behovet av en reform av

bidragsförskottslagstiftningen satts i fråga. Tvärtom under-

strykes vikten av att en ändring snarast kommer till stånd.

De av kommittén föreslagna principerna för utformningen av det

allmännas ekonomiska stöd vinner allmän anslutning. Ett reali­

serande av förslaget anses innebära väsentliga förbättringar för barn till

frånskilda makar och ogifta mödrar. Med särskild tillfredsställelse hälsar

26

remissorganen att bidragsförskottet frigjorts från sin nuvarande anknytning

till underhållsbidraget och dess storlek. Det blir därigenom möjligt att bereda

de ifrågavarande barnen ett grundskydd i allt väsentligt motsvarande barn­

pensionen till barn, som mist fader eller moder eller båda sina föräldrar.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det vara av vikt såväl att kontantförmåner­

na till barnen ökas som att familjeförsörjarens möjligheter till bättre för­

värvsinkomster vidgas. Att inkomsterna nu är låga beror mången gång på

att ensamma familjeförsörjare saknar eller har bristfällig yrkesutbildning,

vilket inte sällan sammanhänger med att särskilt unga ogifta mödrar drar

sig för att flytta från sin hemmiljö för att erhålla utbildning och arbets-

anställning på annan ort. Bidragande orsaker till detta kan vara att mödrar­

na kanske bor hos föräldrarna och har sin och barnets försörjning någor­

lunda tryggad, medan en utflyttning i varje fall i början medför ekonomiska

och andra svåxigheter.

Frågan om den personkrets, för vilken bidragsförskotten är av­

sedda, behandlas av lagberedningen, till vars yttrande familjerättskommittén

ansluter sig. Beredningen berör utformningen av 1 § i förslaget och anser att

detta stadgande inte med önskvärd tydlighet klargör, vilka förutsättningar

som skall vara uppfyllda för att bidragsförskott skall kunna utgå. Mot bak­

grunden av kommitténs uttalande, att det för rätt till bidragsförskott räcker

med att vederbörande i princip är underliållsskyldig, anser beredningen att

förslaget skulle medföra en mycket egendomlig tillämpning i en situation,

då makar helt lojalt fördelat vårdnad och underhållsbörda så, att vardera

tar hand om barn i äktenskap utan bidragsskyldighet för den andre, eller

domstol dömt på samma sätt. Förslaget anses också ge utrymme för illojala

avtal i syfte att tillförsäkra barnet bidragsförskott utan motsvarande bi-

dragsplikt för den underliållsskyldige. Å andra sidan är förslaget enligt be­

redningens mening snävt när ensamstående adopterat barn, t. ex. en moder

sitt eget barn utom äktenskap. Hovrätten för Västra Sverige erinrar ur for­

mell synpunkt mot utformningen av 1 § och anser att avfattningen ger den

föreställningen att bidragsförskott skall utgå endast då underhållsskyldig­

heten i verkligheten skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag,

medan avsikten är att förskott skall utgå dä underhållsskyldighet i princip

skall fullgöras genom sådant bidrag.

Svenska socialvårdsförbundet anser det angeläget att i föräidrabalken in­

föres en bestämmelse, som tillerkänner barnavårdsnämnd befogenhet att

föra talan om underhållsbidrag. Hovrätten för Västra Sverige finner att den

föreslagna ändringen i föräidrabalken och de förordade villkoren för bi­

dragsförskott motverkar risken för att bidragsförskott skall medföra en inte

önskvärd avlösning av föräldrars underhållsskyldighet. Lagberedningen ut­

talar att ändringen i föräidrabalken inte fyller den avsedda funktionen. Det

föreslagna stadgandet medför sålunda inte ökade möjligheter att vinna änd­

ring i vad som blivit bestämt genom dom eller avtal. Beredningen framhåller

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

Kanyl. Maj:ts proposition nr 70 ur 1004

27

vidare, att — utom vårdnadshavare och förmyndare — barnavärdsman är

behörig att föra talan för barnet i mål om underhåll. Saknas barnavärdsman,

bör sådan kunna förordnas. På anförda skäl avstyrker beredningen att änd­

ringen genomföres. Skulle det likväl anses att barnavårdsnämnd bör få be­

hörighet att föra talan för barnet, bör enligt beredningens mening behörig­

heten vara obegränsad och inte inskränkt till att avse bidrag upp till ett be­

lopp som motsvarar bidragsförskottets, överstålhållarämbetet yttrar att de

garantier kommittén sökt skapa för att hindra att törslaget leder till en

minskning i benägenheten att utverka underhållsbidrag till barn eller största

möjliga bidrag av den andre av föräldrarna inte är tillfyllest. Vad först

angår kommitténs uttalande att några risker i nu angivet hänseende ej

föreligger i de fall, där betalningsfrågan prövas av domstol, påpekar ämbetet

att domstolarna inte kan utdöma högre underhållsbidrag än som yrkats i

rättegången även om den underliållsskyldige i och för sig skulle äga förmåga

att erlägga högre bidrag än det yrkade. Beträffande den föreslagna ändringen

i föräldrabalken framhålles, att såsom förutsättning för att de befarade

nackdelarna ej skall uppkomma bör gälla att barnavårdsnämnden har såväl

skyldighet som möjlighet att åvägabringa riktigt avpassade avgöranden i

underhållsfrägor. Därjämte bör granskningsinstansen, länsstyrelsen, ha eu

praktiskt genomförbar möjlighet att tillse att barnavårdsnämnderna fullgör

sina åligganden. Varken den föreslagna bestämmelsen i föräldrabalken eller

förslaget till bidragsförskottslag innehåller något stadgande om sådan skyl­

dighet för barnavårdsnämnden utan ger endast nämnden rätt att ingripa.

Även om dylik skyldighet stadgas, återstår frågan huruvida barnavårds­

nämnden har möjlighet att genom talan vid domstol nå åsyftat resultat. En­

ligt ämbetets mening är det föreslagna stadgandet i detta avseende icke

tillräckligt. I regel är det nämligen inte möjligt att få till stånd en ändring

såvida icke väsentligen ändrade förhållanden påkallar det. Ämbetet ifråga­

sätter därför om det ej i detta sammanhang vore lämpligt att närmare reg­

lera barnavårdsnämndens processrättsliga ställning.

I anledning av förslaget att bidragsförskott ej utgår till utomäktenskapligt

barn, beträffande vilket faderskapet ej fastställts, om modern mottar bidrag

till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fader, framhåller

lagberedningen att stadgandet ej passar för de fall, då faderskapet ännu inte

blivit fastställt men det föreligger ett interimistiskt beslut eller en proviso­

risk förbindelse, varigenom den uppgivne barnafadern förpliktats att utge

underhållsbidrag tills vidare. Att modern mottar ett i sådan ordning bestämt

bidrag bör inte hindra att bidragsförskott utgår, om underhållsbidraget är

lågt eller ej betalas regelbundet. Enligt socialstyrelsens mening skulle det te

sig stötande att utge bidragsförskott, om fadern köpt sig fri från fader­

skapet och skyldigheten att utge underhållsbidrag genom en större penning­

summa, avsedd att helt eller delvis täcka barnets framtida underhåll. För­

skott bör därför, yttrar styrelsen, inte utgå vare sig i fall där modern mottar

28

bidrag till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fader, eller i

fall där modern tidigare mottagit sådant bidrag, såvida bidraget skäligen får

anses belöpa på tid, för vilken fråga om bidragsförskott är aktuell.

I flera remissyttranden framhålles att de föreslagna påföljderna för den

som underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhålls­

bidrag fastställt eller för fastställande av faderskapet till barn utom äkten­

skap är ändamålsenliga och nödvändiga. Lagberedningen understryker, att

det för att bidragsförskott skall kunna vägras måste fordras, att underlåten­

heten på något sätt kan läggas vårdnadshavaren till last. Påföljd bör alltså

inte inträda, om denne varit ur stånd att vidta eller medverka till åtgärderna.

Beredningen erinrar också om att avtal mellan föräldrar om hur underhålls-

bördan skall fördelas torde vara bindande dem emellan, vilket gör att om den

ene åtagit sig hela underhållsbördan, han inte utan vidare torde kunna ut­

verka någon ändring häri. Enligt överståthållarämbetets mening torde del

bil svårt att konstatera sådan underlåtenhet som skulle kunna motivera

vägrat bidragsförskott. De föreslagna stadgandena i syfte att säkerställa

medverkan från barnets vårdnadshavare torde därför få endast begränsad

betydelse.

Förslaget att bidragsförskott inte utgår till barn utom äktenskap om dess

fader, enligt avtal som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess under­

håll utge visst belopp en gång för alla tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av flertalet remissorgan. Lagberedningen anser det dock skäligt att förskott

utgår, om engångsbeloppet till följd av penningvärdets fall eller andra om­

ständigheter kommit att framstå som helt otillräckligt för sitt ändamål. Be­

redningen vill för sin del förorda att förskott i en sådan situation bör kunna

lämnas åtminstone efter prövning från fall till fall. Detsamma borde gälla

beträffande barnpension och livränta från yrkesskadeförsäkringen. Om bi­

dragsformen engångsbelopp skall bibehållas i framtiden, synes enligt

Svenska socialvårdsförbundets mening några invändningar inte kunna resas

mot förslaget. Upphör denna bidragsform kommer frågan emellertid i ett

annat läge. Under en övergångstid synes det då tänkbart att tillförsäkra

också dessa barn ett samhälleligt grundskydd.

I fragan om de allmänna förutsättningar i övrigt, som

bör gälla för rätt till bidragsförskott, framhåller familjerättskommittén

önskvärdheten av att åldersgränsen bestäms till 18 år. Samma mening kom­

mer till uttryck i yttranden från länsstyrelsen i Jämtlands län och från ett

stort antal barnavårdsnämnder. Länsstyrelserna i Östergötlands och

Kristianstads län uttalar sin anslutning till kommitténs uppfattning att frå­

gan om eventuell höjning av åldersgränsen bör anstå tills vidare och tagas

upp på nytt i samband med en allmän översyn av åldersreglerna för rätt till

sociala förmåner.

De föreslagna grunderna för fastställande av bidragsförskottets

storlek accepteras allmänt av remissorganen. Det framhålles såsom sär­

skilt värdefullt att bidragsförskottet på sätt som skett anknytes till bas­

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

liumjl. i\Iaj:ts proposition nr it) ur It»ii

29

beloppet i lagen om allmän försäkring, vilket gör att förmanen blir auto­

matiskt värdebeständig oeli i övrigt likvärdig med barnpensionen.

Vad angår kommitténs förslag till ändringar i lagen o in a 11-

m ä n f ö rsäkring framhåller riksförsäkringsverket, alt principen för

samordning av barnpension och barntillägg med samtidigt utgående bidrags­

förskott bör vara att pensionsförmånen utgår utan hänsyn till bidragsför­

skottet och att eventuell beloppsreducering sker på sistnämnda förmån. Den

allmänna försäkringens förmåner bör sålunda utgöra bottenskyddet i de

hjälpfall som omfattas av försäkringen. Den av kommittén föreslagna be­

stämmelsen i 9 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring, enligt

vilken barntilläggets belopp är lägre om bidragsförskott utgår, bör i enlighet

härmed ersättas av eu regel i bidragsförskottslagen om reduktion av bidrags­

förskott när barntillägg utgår.

Vad kommittén föreslagit i fråga om förenklingar i bidragsförskottsverk-

samhetens administration vinner remissorganens odelade stöd. Sär­

skilt framhålles betydelsen av att slopa omsökningsförfarandet, vilket kom­

mer att i betydande mån underlätta kommunernas arbete med bidragsför­

skotten.

Frågan om åter kr avs verksam heten behandlas relativt utförligt

av lagberedningen. Beredningen förutsätter, att den föreslagna skyldigheten

för den bidragsskyldige att inbetala underhållsbidrag till barnavårdsnämnden

— respektive den häremot svarande skyldigheten för nämnden att vid behov

vidta åtgärder för indrivning av underhållsbidraget — endast omfattar bi­

drag som belöper på tid för vilken bidragsförskott utgår och alltså inte bi­

drag som eventuellt resterar från tiden dessförinnan. Beredningen utgår

från att barnavårdsnämnden skall äga att av inflytande belopp med före­

trädesrätt behålla så mycket som motsvarar det på månaden belöpande

bidragsförskottet. Detta bör, säger beredningen, måhända komma till di­

rekt uttryck i själva lagtexten, eftersom f. n. proportionell fördelning till-

lämpas. Den föreslagna regeln att överskjutande belopp skall fördelas så

att barnets fordran på oguldna underhållsbidrag får företräde framför det

allmännas fordran för utgivna bidragsförskott medför enligt beredningens

mening vissa svårigheter. Då det emellertid är svårt att finna en tillfreds­

ställande lösning av de föreliggande problemen, särskilt i nuvarande läge

när införsellagen är föremål för omarbetning, bör förslaget kunna god­

tagas såsom ett provisorium under förutsättning att fördelningsreglerna inte

blir tillämpliga på restantier från tiden innan bidragsförskottet började

utgå. Utmätningsmannen får därvid, yttrar beredningen, bokföra inflytan­

de belopp enligt de regler som gäller för införsel och den avräkning som

därvid sker får gälla utåt, i förhållandet till den underhållsskyldige. De

poster som utmätningsmannen bokfört såsom betalda skall sålunda inte

vidare kunna uttagas. Barnavårdsnämndens fördelning av influtet belopp

mellan barnet och det allmänna blir en intern sak som inte inverkar på för­

30

hållandet till den underhållsskyldige. I den mån det allmänna utger medel

till barnet, ehuru medlen av utmätningsmannen bokförts såsom betalning av

bidragspost som tillkommer det allmänna, får det allmänna anses överta

barnets fordran.

Socialstyrelsen framhåller, att fördelningen av inbetalda underhållsbidrag

mellan det allmänna och barnet utgör en av svårigheterna inom den nuva­

rande bidragsförskottsverksamheten. Enligt det framlagda förslaget löses

fördelningsproblemet på sådant sätt att — av ett under viss månad erlagt

underhållsbidrag — ett belopp på upp till bidragsförskottets storlek till­

faller det allmänna, medan eventuellt överskott delas mellan barnet och det

allmänna så, att barnets fordran får företräde framför det allmännas ford­

ran. Frågan bur det allmännas och barnets andelar av det erlagda bidraget

skall avräknas på vars och ens sammanlagda fordringar kvarstår dock olöst.

Styrelsen anför att den inte har anledning yrka på att avräkningsfrågan

skall regleras i själva bidragsförskottslagen, men det är angeläget att barna­

vårdsnämnderna får enhetliga och bestämda regler att följa så att de inte

som hittills blir hänvisade till en som det synes oklar praxis.

Kommitténs rekommendation att kravverksamheten i allt större utsträck­

ning bör koncentreras till barnavårdsnämnderna samtidigt som barnavårds-

männen befrias från dessa uppgifter vinner gillande hos samtliga remiss­

organ, som behandlat denna fråga.

I fråga om bidragstörskottets finansiering anför länsstyrelsen i

Östergötlands län att, eftersom staten bekostar barnpensionerna, staten i

princip bör bestrida även kostnaderna för bidragsförskotten. Om detta inte

anses genomförbart, förordar länsstyrelsen att kommunernas andel i kost­

naderna begränsas till utgifter för bidragsförskott, som är av den natur att

förutsättningar för återkrav gentemot underhållsskyldig finns. Enligt

Svenska stadsförbundets mening är det oegentligt att det kommunala betal­

ningsansvaret oförändrat överföres till den nya lagen. Den förordade paral-

lelliteten mellan bidragsförskott och barnpension bör sålunda gälla även på

finansieringssidan. Förbundet betvivlar inte att kommunerna även utan ett

ekonomiskt engagemang skall fullgöra sina återkravsåligganden och förordar

att finansieringsproblemet ånyo överväges. Stockholms stöd anför liknande

synpunkter. Svenska kommunförbundet är i princip av samma mening. Då

emellertid kommittén uttryckligen förklarat att den med sitt förslag inte

tagit ställning till finansieringsproblemet på längre sikt, vill förbundet inte

motsätta sig att finansieringsfrågan tills vidare löses i enlighet med kom­

mittéförslaget. Förbundet har övervägt, om ej kommunerna borde befrias

från att delta i finansieringen i de fall återkravsrält ej kan göras gällande

mot den underhållsskyldige. Förbundet vill dock ej rekommendera en sådan

lösning, då den skulle bli administrativt betungande. Förbundet ifrågasätter

slutligen, om inte bestämmelserna om bidragsförskott borde inflyta i lagen

om allmän försäkring och hela verksamheten övertagas av staten.

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Kungl. Mnj:ts proposition nr 10 dr Wtii

Öl

Enligt överståthållurämbetets mening kan den föreslagna omgestaltningen

av bidragsförskottet i och för sig motivera ett ökat statligt engagemang i

kostnaderna, men skäl talar också emot att kommunerna befrias från sin

andel. Sålunda synes det fortfarande vara av värde att barnavårdsnämnder­

na finner det med sitt kommunala intresse förenligt att etiektivt bedriva

den återkravsverksamhet, som även fortsättningsvis torde vara aktuell i

flertalet fall. Om barnavårdsnämnderna ålägges nya uppgifter, ökas snarast

behovet av att göra kommunerna direkt intresserade av indrivningsinsti-

tutet. övervägande skäl talar därför enligt ämbetets mening för alt i avbidan

på fortsatta erfarenheter av utvecklingen någon ändring i kostnadsfördel­

ningen icke sker.

De förordade förenklingarna när det gäller handläggningen av frågor om

gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsför­

skott tillstyrkes så gott som undantagslöst. I några yttranden belyses dis­

proportionen mellan utbytet av den nuvarande granskningen och vad den

kostar staten i form av arbete. Härtill kommer barnavårdsnämndernas icke

obetydliga kostnader i samband med ansökningsförfarandet. Radikala åt­

gärder är därför påkallade för att förenkla den nuvarande ordningen.

Svenska stadsförbundet anser, att kommittén på ett förtjänstfullt sätt sökt

tillmötesgå de från kommunalt håll upprepade gånger framförda önske­

målen om en förenkling av det med bidragsförskotten förenade arbetet.

Länsstyrelsen i Östergötlands lön ifrågasätter, huruvida inte en ändring

av bestämmelserna för beräkning av statsbidragsunderlaget i fråga om de

återkrävbara bidragsförskotten vore en framkomlig väg för att nå den efter­

strävade förenklingen. Det mest arbetskrävande momentet i ansöknings­

förfarandet och i länsstyrelsernas kontroll är, anför länsstyrelsen, redogörel­

serna för de vidtagna kravåtgärderna och granskningen av dessa redogörel­

ser. Under framhållande av att underlaget för statsbidragets beräknande ut­

gör totalkostnaderna för utgivna bidragsförskott efter avdrag för återbetalda

förskott förordar länsstyrelsen, att detta avdrag ersättes med ett schablon­

avdrag, motsvarande förslagsvis 50 procent av utgivna bidragsförskott, dvs.

det belopp som under senare år i allmänhet influtit från de bidragspliktiga.

Barnavårdsnämnderna skulle då i ansökan om statsbidrag inte behöva redo­

visa för vidtagna kravåtgärder, och länsstyrelserna skulle befrias från den

tidsödande granskningen i detta avseende. I den mån summan av åter­

betalda belopp komme att överstiga 50 procent, skulle detta belopp komma

kommunen tillgodo. I motsatt fall skulle kommunen själv få vidkännas

utgiften i fråga. Länsstyrelsen anför, att ett sådant sätt för beräkning av

statsbidragsunderlaget skulle främja kommunernas intresse av att effektivi­

sera återkravsverksamheten.

Överståthållarämbetet framhåller att betydelsen av länsstyrelsernas

granskningsverksamhet blir större ju större anledning man har att förmoda

att de av statsmakterna åsyftade åtgärderna inte blir vidtagna. För att be-

vaka att betalningsansvaret inte övervältras på det allmänna torde därför en

noggrann kontroll av nämndernas verksamhet vara erforderlig, vilket i sin

tur förutsätter att barnavårdsnämnderna redovisar inte blott såsom nu vilka

åtgärder som vidtagits för indrivning av redan förefintliga betalningsåläg-

ganden utan även omständigheter, som gör det möjligt att bedöma om do­

mar eller avtal är uttryck för en riktig avvägning beträffande den under-

hållspliktiges betalningsförmåga. Ämbetet ställer sig på anförda skäl tvek­

samt till kommitténs törslag om ett förenklat förfarande vid ansökan om

gottgörelse av statsverket eller en förenklad granskningsverksamhet.

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Föredraganden

Samhällets stöd till de ofullständiga familjerna -—- barnfamiljer i vilka

endast den ene av föräldrarna ingår — har utbyggts genom en råd sociala

reformer, som tagit sikte på såväl ekonomiska som andra stödåtgärder.

Innan jag går in på de aktuella förslagen vill jag i korthet erinra om vad

som under senare åren gjorts och vad som f. n. planeras för att direkt eller

indirekt tillgodose de ofullständiga familjernas behov av stöd. I första hand

bör nämnas omdaningen av socialförsäkringarna, vilken medfört väsentligt

förbättrade änke- och barnpensioner och ett förstärkt skydd till blivande

och nyblivna mödrar. Vidare har vid olika tillfällen en generell uppräkning

gjorts av underhållsbidragen med hänsyn till penningvärdeförändringen.

I syfte att underlätta de ofullständiga familjernas situation har i skattelag­

stiftningen medgivits vissa lättnader för ensamstående skattskyldiga med

barn. Förbättringar har genomförts beträffande familj ebostadsbidragen

med verkan fr. o. m. detta år. För ensamstående försörjares möjligheter till

förvärvsarbete har de senare årens utveckling på arbetsmarknaden och de

arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna varit av betydelse. Slutligen kan

nämnas att statsmakterna på förslag av familjeberedningen beslutat om

väsentligt höjda statsbidrag till barnstugorna.

Utöver det stöd till de ofullständiga familjerna som sålunda genomförts

planeras ytterligare åtgärder. Flera utredningsorgan är sysselsatta med att

behandla frågor som mer eller mindre har betydelse för dessa familjer.

i1 amiljerättskommittén behandlar frågan om utomäktenskapliga barns

arvsrätt. Pensionsförsäkringskommittén prövar bl. a. frågan om frånskild

kvinnas rätt till pension efter den förutvarande makens död. På bostadsom­

rådet pågår utredningar bl. a. om barnfamiljernas bostadsbehov. Familje-

beredningen, som nyligen avlämnat förslag rörande den sociala hemhjäl­

pen, utreder frågor rörande barntillsynen och andra serviceåtgärder för

barnfamiljer. Nämnas kan vidare familjestödets samband med beskatt­

ningen och de utredningar därom, som pågår inom allmänna skattebered-

ningen.

Av stor betydelse ur familjepolitisk synpunkt är också en förbättrad

studiehjälp. Förslag härom är ämnat att föreläggas vårriksdagen. Bland

andra frågor av familjepolitisk betydelse som kommer alt behandlas vid

årets riksdag kan framhållas förslag om höjning av de allmänna barnbidra­

gen, förslag om höjning och indexreglering av barnpensioner och barntill-

lägg från folkpensioneringen — dessa förmåner anknytes till basbeloppet

enligt lagen om allmän försäkring —- och förslag om ett särskilt vårdbidrag

för vård i enskilda hem av svårt handikappade barn. Dessa reformer avses

skola träda i kraft den 1 juli 1964.

Av den lämnade översikten torde framgå att de socialpolitiska stödåtgär­

derna till förmån för ofullständiga familjer spänner över många områden

såsom kontantförmåner till försörj are och barn, bostaden, barntillsyn och

service, åtgärder för att stimulera och underlätta försörj arens deltagande

i förvärvsarbete, beskattning m. m.

Det är mot denna bakgrund man bör se socialpolitiska kommitténs be­

tänkande Trygghet för barns underhåll. Kommittén har sett som sin upp­

gift att inom ramen för en mera allmän bedömning av de ofullständiga

familjernas läge ta upp vissa avgränsade frågor, som inte behandlas i

andra sammanhang, huvudsakligen rörande underhåll till barn. Kommittén

föreslår ett väsentligt utökat ekonomiskt stöd för de barn som växer upp i

ofullständiga familjer. Frånskilda makars och ogifta mödrars barn garan­

teras generellt ett underhåll motsvarande i dagens penningvärde 1 200 kr.

om året. Bidraget skall utgå som bidragsförskott i den mån den underhålls-

skyldige — vanligen fadern — inte betalar det garanterade beloppet till den

som vårdar barnet. För utomäktenskapliga barn utan känd fader slopas den

nuvarande begränsningen, att förskott i sådant fall utgår först sedan barnet

fyllt tre år.

Förslaget beräknas omfatta omkring 117 000 barn. Som jämförelse kan

nämnas att omkring 80 000 av dessa barn nu har bidragsförskott. Ett ge­

nomförande av förslaget beräknas öka det allmännas kostnader med omkring

45 milj. kr.

Nettokostnaderna för bidragsförskotten skall enligt förslaget liksom hit­

tills bestridas till tre fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av kommu­

nerna.

Kommittén föreslår att den nya lagstiftningen genomföres den 1 juli 1964.

Tanken på ett särskilt ekonomiskt stöd från det allmänna till barn, vilka

bär en försörjare som försummar eller inte förmår att fullgöra sina för­

pliktelser, är gammal men det dröjde till 1937 innan åtgärder vidtogs av

statsmakterna. Det skedde i lagen samma år om förskottering av under­

hållsbidrag till barn. Lagen ersattes 1943 av en ny lag, som ännu gäller

men som ändrats flera gånger. Lagstiftningens ursprungliga innebörd var att

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 ur 106b

33

2 — Biliang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Xr 70

34

det allmänna ställde sig som garant intill en viss nivå för det underhålls­

bidrag, som barnet tillförsäkrats genom dom eller avtal. Samtidigt inträdde

samhället i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhålls-

skyldige. Bidragsförskottets maximibelopp har höjts i olika etapper och är

nu 996 kr. om året. Lagstiftningens ursprungliga karaktär dominerar allt­

jämt även om vissa modifieringar skett. Sålunda infördes 1957 genom en

särskild lag de s. k. utfyllnadsbidragen. Bestämmelserna härom innebär att

vissa kategorier barn, beträffande vilka underhållsbidrag å belopp under­

stigande 720 kr. om året fastställts före den 1 april 1957, äger att av allmän­

na medel erhålla vad som brister i nämnda belopp. Utfyllnadsbidragen till­

kom i syfte att till en skälig miniminivå höja vissa äldre, till mycket låga

belopp fastställda underhållsbidrag. Vidare har genom lagändring 1960

utomäktenskapliga barn utan känd fader, för vilka dom eller avtal om un­

derhållsbidrag alltså inte föreligger, fått möjlighet att efter fyllda tre år er­

hålla bidragsförskott med 996 kr. per år.

Vid sin bedömning av behovet av en reform av bidragsför-

skottslagstiftningen har socialpolitiska kommittén funnit att

den nuvarande utformningen av systemet med bidragsförskott, komplette­

rade med utfyllnadsbidrag, inte är tillfredsställande. Kommittén pekar på

en råd svagheter och brister och anser att man inte kan försvara den nu­

varande åtskillnaden i det allmännas stöd till å ena sidan barn, vilkas fader

eller moder avlidit, och å andra sidan barn, som har båda föräldrarna i livet

ehuru den ene inte vill eller inte förmår bidraga till försörjningen. Jag är

ense med kommittén om att det med nutida betraktelsesätt framstår som

i hög grad otillfredsställande att det allmännas skydd skall variera såsom nu

är fallet och stundom helt utebli, och jag anser det angeläget att en ändring

kommer till stånd.

Reformkraven hänför sig inte blott till de materiella reglernas innehåll

utan omfattar också bidragsförskottsverksamhetens administration, vilken

nu enligt vad allmänt omvittnas är tungrodd och arbetskrävande. I görlig

mån bör också beaktas önskemålen om en harmonisering av bidragsför-

skottslagstiftningen i de nordiska länderna.

När det gäller utformningen av det allmännas ekono­

miska stöd diskuterar kommittén två alternativ. Det ena innebär i

korthet att man i civilrättslig ordning föreskriver att underhållsbidrag all­

tid skall utgå med visst minsta belopp. Det skulle sedan tillkomma det all­

männa att genom bidragsförskott trygga barnets tillgång till bidraget. Kom­

mittén har på anförda skäl funnit att tanken på ett garanterat minimiunder-

håll inte bör förverkligas i denna form.

Det andra alternativet, vilket kommittén förordar, innebär att frågan

löses inom ramen för en i grunden omdanad bidragsförskottslagstiftning.

Det allmännas stöd utformas därvid som ett enhetligt bidrag, vilket i princip

utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

35

system frigöres rätten till bidragsförskott från anknytningen till det i det

individuella fallet fastställda underhållsbidraget och göres i princip oberoen­

de såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhålls­

bidragets storlek. Bidragsförskottet blir därigenom såsom kommittén fram­

håller ett grundskydd för barnets försörjning av liknande karaktär som

barnpensionen från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige, cr-

sättes bidragsförskottet av barnpension, och för båda förmånerna gäller i

tillämpliga delar likartade regler. Resultatet blir ett generellt och samordnat

skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som är

anledningen till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna uteblir.

För barnets vårdnadshavare liksom för barnet självt måste det te sig rim­

ligt att den kompensation som det allmänna ger för den uteblivna prestatio­

nen från den ene av föräldrarna är densamma, vare sig fadern eller modern

avlidit eller inte kan eller inte vill fullgöra sin försörjningsskyldighet. Med

denna utgångspunkt är det naturligt att utformningen av bidragsförskottet

i den nya lagen bör i stort anknyta till barnpensionen. I likhet med remiss­

organen ansluter jag mig till kommitténs principiella utformning av det

allmännas ekonomiska stöd.

Såsom kommittén framhåller kan det förordade systemet vara förenat

med risk för missbruk i det att vårdnadshavaren — kanske i samförstånd

med den underhållsskyldige -— underlåter att vidta eller medverka till åt­

gärder för att få underhållsbidrag fastställt eller att få bidraget höjt, när det

allmänna ändock garanterar att underhåll av viss storlek utgår. Betänklig­

heter av denna art har rests mot de nuvarande utfyllnadsbidragen. Erin­

ringarna kan inte helt avvisas men de får ej heller tillmätas alltför stor bety­

delse. Jag återkommer till dessa problem i det följande i samband med att

jag tar ställning till den närmare preciseringen av den bidragsförskottsberät-

tigade personkretsen.

Vid en lösning enligt de nu angivna riktlinjerna försvinner i viss mån

förmånens karaktär av förskott på ett individuellt avpassat underhålls­

bidrag, och det allmännas stöd får mera formen av ett normerat underhåll.

Den som är bidragsskyldig befrias emellertid inte därigenom från sina för­

pliktelser. Liksom hittills skall nämligen gälla, att en barnavårdsnämnd,

som utgivit bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i

barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den bidragsskyldige. 1 förhållan­

det mellan samhället och den bidragsskyldige får förmånen därför alltjämt

karaktär av ett förskott. Jag biträder alltså förslaget, att benämningen bi­

dragsförskott bör bibehållas och att den nya lagen kallas lag om bidrags­

förskott.

Klart är dock att förutsättningar för återkrav gentemot underhållsskyldig

kommer att saknas i många fall, eftersom förskott för ett betydande antal

barn kommer att utgå utan att det föreligger dom eller avtal om utgivande

av motsvarande underhållsbidrag. Situationen blir i denna del i princip

Kanyl. Maj.ts proposition nr 70 är 100 b

36

densamma som nu föreligger beträffande utfyllnadsbidragen och förskotten

till utomäktenskapliga barn utan känd fader, där kostnaden helt stannar

på det allmänna. Detta kommer i fortsättningen att inträffa i ett avsevärt

större antal fall samtidigt som kostnaderna per barn blir större. Det all­

männas ekonomiska engagemang i bidragsförskottsverksamheten blir sålun­

da mera omfattande men det bör påpekas att samhällets ökade insatser i

särskild grad kommer de i ekonomiskt avseende sämst ställda barnen till

godo.

En grundläggande fråga gäller bestämmandet av personkretsen,

dvs. vilka barn som bör vara berättigade till bidragsförskott. De av social­

politiska kommittén föreslagna reglerna i den nya bidragsförskottslagen

skiljer sig i flera avseenden från motsvarande regler i den gällande lagen.

Den främsta anledningen till detta är, som torde ha framgått av det före­

gående, att i det nya systemet rätten till bidragsförskott frigöres från an­

knytningen till det i det enskilda fallet fastställda underhållsbidraget. Det

är därför inte möjligt att såsom nu regelmässigt är fallet låta rätten till

bidragsförskott bero av sådana taktiska förhållanden som att barnets fader

eller moder enligt rättens beslut eller på grund av avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till

barnet. Med den nämnda utgångspunkten att bidragsförskott skall kunna

utgå även när underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget bestämts

till lägre belopp än bidragsförskottets normalbelopp — i den senare delen

kommer det nya förskottet att överta det nuvarande utfyllnadsbidragets

funktion — kan man vidare inte såsom villkor för rätt till förskott upprätt­

hålla det nuvarande kravet, att den underhållsskyldige underlåter att be­

tala förfallet belopp. Det sagda innebär att den bidragsberättigade kretsen

kommer att avsevärt vidgas. Kommittén har utformat sitt förslag så, att bi­

dragsförskott skall utgå dels till barn i fall då underhållsskyldighet, som

åvilar barnets fader eller moder, skall fullgöras genom utgivande av under­

hållsbidrag, dels till barn utom äktenskap, då faderskapet ej fastställts. Av­

görande för rätt till förskott är enligt kommitténs tankegång att barnets

fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag enligt de

familjerättsliga reglerna och inte att ett bidrag blivit fastställt i det enskilda

fallet. Rätten knytes sålunda som nämnts inte till visst bidragsdolcument

såsom rättens beslut eller avtal. En annan sak är, att det allmännas krav på

ersättning från underhållsskyldig för utgivna bidragsförskott måste grun­

das på eu exekutionstitel, som kan användas för införsel eller utmätning.

Från angivna huvudprincip göres enligt kommittéförslaget — utöver

vissa specialfall till vilka jag strax återkommer — det undantaget att bi­

dragsförskott inte utgår, om det finns grundad anledning antaga att den un­

derhållsskyldige i rätt tid betalar underhållsbidrag som inte understiger vad

som eljest skulle utgå i bidragsförskott. I sådant fall föreligger uppenbarligen

inte något behov av stöd från det allmännas sida.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 ur /,%'!

;(7

Att samhället på nyss angivet salt garanterar barnen ett underhäll av viss

storlek skulle kunna leda till eu minskning i vårdnadshavare!^ benägenhet

att utverka underhållsbidrag eller största möjliga bidrag av den andre av

föräldrarna. Verkan härav skulle kunna bli att det allmänna åsamkades kost­

nader utan en häremot svarande åtcrbetalningsskyldighet för den under-

hålisskyldige. Sådana konsekvenser av den nya lagstiftningen bör undvikas.

Kommittén anför i denna fråga att man torde få förutsätta att domstolarnas

avgöranden av frågor om underhållsbidrag sker på grundval av föräldra-

balkens bestämmelser utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets

sida. Några risker av nyss angivet slag torde därför enligt kommitténs me­

ning inte föreligga i de fall där betalningsförmågan prövas av domstol. Ej

heller anser kommittén, att man behöver hysa farhågor för de fall, då under­

hållsskyldighet till barn utom äktenskap fastställs i avtal, eftersom här

krävs godkännande av barnavårdsman eller av barnavårdsnämnden och det

finns möjligheter att centralt ge råd och anvisningar för nämndernas och

barnavårdsmännens handlande i dessa angelägenheter.

Kommittén anser dock att i lag bör skapas garantier för att underhålls­

bidrag blir fastställt respektive att låga underhållsbidrag höjs, när den un-

derhållsskyldiges förhållanden ger möjlighet härtill. Från regeln om bar­

nets rätt till bidragsförskott göres därför det undantaget att bidragsförskott

ej skall utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller

medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Dessutom före­

slås, att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än underhållsbidraget,

om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller medverka

till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt. Kommittén har

också föreslagit sådan ändring i föräldrabalken att barnavårdsnämnd, som

utger bidragsförskott, beredes möjlighet att föra talan vid domstol om utgi­

vande av underhållsbidrag eller om höjning av sådant bidrag. Kommittén

utgår från att detta stadgande blir av särskild betydelse i de fall barna­

vårdsman inte är förordnad.

Vad socialpolitiska kommittén föreslagit har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av flertalet remissorgan. På några håll har dock kritiska synpunkter

framförts. Sålunda har mot lagförslagets huvudstadgande rörande rätt till bi­

dragsförskott erinrats att det inte med önskvärd tydlighet klargör, vilka

förutsättningar som skall vara uppfyllda för att förskott skall kunna utgå.

Det påpekas också att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna

kan leda till egendomliga konsekvenser i vissa situationer, varjämte de kan

ge upphov till avtal som sätter den underhållsskyldiges återbetalningsskyl-

dighet ur spel.

För egen del är jag överens med kommittén i dess grundläggande upp­

fattning rörande kretsen av de bidragsförskotlsberättigade och ansluter mig

därför till den tankegång som ligger bakom förslaget. I den av kommittén

utarbetade lagtexten har bestämmelsen om de förskottsberättigade utformats

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

så ■— jag bortser här från utoraäktenskapliga barn utan känd fader — att

bidragsförskott utgår, om underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader

eller moder, skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet.

I syfte att vinna större klarhet rörande regelns innebörd förordar jag att

den utformas så att bidragsförskott utgår i fall då vårdnaden om barnet till­

kommer endast en av föräldrarna eller barnet icke står under föräldrarnas

vårdnad. En så formulerad regel täcker även det fall att fadern till barn

utom äktenskap är okänd.

I likhet med kommittén är jag medveten om att en generell regel om bi­

dragsförskott till skilsmässobarn och barn utom äktenskap måste kombine­

ras med bestämmelser för att hindra att bidragsförskott utgår i vissa situa­

tioner eller för att möjliggöra för samhället att göra sin återkravsrätt gäl­

lande. Den underhållsskyldighet gentemot barn, vilken enligt lag åvilar fader

eller moder som ej har vårdnaden om barnet, skulle eljest kunna övervältras

på det allmänna även om den underhållsskyldige har förmåga att fullgöra

sin underhållsplikt. Kommittén har ansett att några risker för sådan över-

vältring inte föreligger i fall, då underhållsskyldigheten prövas av domstol

eller, beträffande barn utom äktenskap, fastställes i avtal, som godkännes av

barnavårdsnämnd eller barnavårdsman.

Emellertid är att märka att domstolen i mål om underhåll till barn ej kan

gå utöver den ram som uppdragits genom yrkandena i målet. Vidare må

framhållas att underhållsskyldigheten mot barn särskilt i skilsmässofallen

kan regleras avtalsvägen på annat sätt än genom penningbidrag. I samband

med bodelning kan exempelvis den make som erhåller vårdnaden om barnen

tillskiftas egendom, som tillgodoser även barnens behov av ett tillfreds­

ställande underhåll, ehuru löpande penningbidrag inte utgår. Det före­

kommer också att frågan om underhåll till barn och den make som har

vårdnaden om dem löses så, att maken erhåller ett relativt stort underhålls­

bidrag medan bidrag till barnen bestämmes till ett lågt belopp eller inte alls

utgår, utan att barnets behov av en tillbörlig försörjning därigenom äventy­

ras. Makar kan dessutom som lagberedningen framhåller fördela vårdnad

och underhållsbörda så att vardera får vårdnaden om ett eller flera barn och

svarar för underhåll åt det eller de barn som står under hans vårdnad utan

bidragsskyldighet för den andre maken.

Mot bakgrunden av det sagda är det uppenbart att frågan om bidrags­

förskottens förhållande till den familjerättsliga underhållsskyldigheten inne­

fattar en rad problem. Å ena sidan måste beaktas bidragsförskottslagstift-

ningens sociala syfte och å andra sidan hänsyn tagas till samhällets intresse

att den enskildes underhållsskyldighet så långt möjligt fullgöres. Kommittén

har såsom nämnts föreslagit en föreskrift i bidragsförskottslagen av inne­

börd att förskott ej må utgå, om den som har vårdnaden om barnet under­

låter att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fast­

ställt. Häremot har jag intet att erinra. Jag återkommer strax till frågan,

39

huruvida regeln hör kompletteras. Här vill jag endast anmärka, att det givet­

vis inte bör komma i fråga att vägra bidragsförskott, om inte underlåten­

heten kan läggas vårdnadshavare!! till last och inte heller om vederbörliga

åtgärder i angivet hänseende blir vidtagna utan vårdnadshavare^ med­

verkan.

Mot kommitténs förslag om en ändring i föräldrabalken i syfte att bereda

barnavårdsnämnd möjlighet att föra talan om underhållsbidrag i de fall

nämnden utger bidragsförskott har lagberedningen och överståthållarämbe-

tet invänt att förslaget inte skapar ökade möjligheter att åstadkomma änd­

ring i vad som med bindande verkan för barnet blivit bestämt om under­

hållsbidrag. Lagberedningen framhåller även, att — utom vårdnadshavare

och förmyndare — barnavårdsman är behörig att föra talan i mål om under­

håll och att det synes varken behövligt eller lämpligt att införa ytterligare en

legal företrädare.

Även om skäl talar för kommittéförslaget, är jag tveksam om det bör

genomföras i detta sammanhang. Det är nämligen svårt att överblicka vilka

konsekvenser den föreslagna regeln i olika avseenden skulle föra med sig

och det är troligt att den skulle få en begränsad verkan, såvida man

inte samtidigt ingriper i föräldrabalkens materiella stadganden om för­

äldrars underhållsskyldighet mot barn. Att i förevarande sammanhang

ompröva dessa regler torde inte vara möjligt. Problemet aktualiserar hela

frågan om samspelet mellan de familjerättsliga reglerna rörande underhåll

och det allmännas garanti för barnens försörjning i form av bidragsförskott.

Här uppställer sig åtskilliga spörsmål av bl. a. civilrättslig och processrätts­

lig natur. Frågan bör övervägas i ett större sammanhang. Jag anser därför att

den av kommittén föreslagna ändringen i föräldrabalken inte nu bör ge­

nomföras.

Med detta ställningstagande återstår att se om inte tills vidare andra åt­

gärder bör övervägas för att hindra att bidragsförskottsinstitutet utnyttjas

på ett sätt som inte är avsett och som kan verka stötande. Eftersätter en

underhållspliktig make icke i någon mån sin underhållsskyldighet, ehuru

han inte enligt dom eller avtal utger löpande penningbidrag till barnet utan

sörjer för dess underhåll på annat sätt, som för barnet kan vara lika för­

månligt eller förmånligare än det penningbidrag som kunnat avtalas eller

utdömas, synes anledning inte finnas att utge bidragsförskott. Jag förordar

att i bidragsförskottslagen intages en regel av innebörd att bidragsförskott

inte utgår, om den underhållsskyldige uppenbarligen sörjt eller sörjer för

att barnet erhåller ett underhåll, motsvarande vad som skolat utgå i bi­

dragsförskott, i annan form än genom utgivande av fastställt underhålls­

bidrag till barnet. Med stöd av denna bestämmelse bör barnavårdsnämnder­

na kunna vägra bidragsförskott bl. a. i fall då underhållsskyldighet avtals-

vägen reglerats på sätt jag i det föregående givit exempel på. Den nu före­

slagna inskränkningen i rätten till bidragsförskott kan komma att vålla

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 ur 1064

40

vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Sådana olägenheter torde

man dock inte kunna undgå, om man skall hindra missbruk av lagstift­

ningen.

För att bidragsförskott skall kunna utgå till barn utom äktenskap, be­

träffande vilket faderskapet ej fastställts, krävs nu, att barnet fyllt tre år.

Detta villkor bör, såsom kommittén föreslagit, slopas och ifrågavarande barn

helt likställas med andra barn beträffande rätten till förskott.

I likhet med kommittén anser jag att bidragsförskott bör kunna vägras,

om barnets vårdnadshavare underlåter att vidtaga eller medverka till åtgär­

der för att få faderskap och underhållsbidrag fastställt. Liksom tidigare vill

jag här framhålla att det bör krävas att underlåtenheten kan läggas veder­

börande till last. Jag vill vidare understryka kommitténs uttalande att barna­

vårdsnämndernas verksamhet i första hand bör inriktas på alt få fram så­

dan utredning att faderskapet kan fastställas.

När det gäller barn utom äktenskap, för vilka faderskapet ej fastställts,

bar kommittén föreslagit ytterligare en regel i syfte att förhindra att rätten

till bidragsförskott missbrukas. Sålunda skall enligt kommitténs förslag

bidragsförskott inte utgå om modern mottager bidrag till barnets underhåll

av någon som kan vara barnets fader. Bestämmelsen synes kunna undvaras

med hänsyn till att situationen i sådana fall torde vara den att vårdnads-

havaren underlåter att medverka till att faderskapet fastställes och den

regel jag nyss redogjort för alltså är tillämplig.

Vad härefter angår de allmänna förutsättningar i övrigt,

som bör gälla för rätt till bidragsförskott, ansluter jag mig till kommitténs

av remissorganen tillstyrkta förslag att det nuvarande kravet att barnet skall

vara svensk medborgare bibehålies med en viss jämkning.

Barn födda inom äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man er­

håller enligt vår medborgarskapslagstiftning svenskt medborgarskap, en­

dast om fadern är statslös eller om barnet inte förvärvar faderns medborgar­

skap vid födseln. En ytterligare förutsättning är att barnet är fött i Sverige.

Om modern efter skilsmässa fått vårdnaden om ett barn som enligt dessa

regler saknar svenskt medborgarskap och önskar att barnet skall bli svensk

medborgare, har hon att göra särskild ansökan därom. Det kan ibland ta

relativt lång tid innan en sådan ansökan kan slutligen behandlas. Jag vill

främst med tanke på dessa fall föreslå att bidragsförskott skall kunna utgå

även om barnet inte är svensk medborgare, under förutsättning att vård-

nadshavaren har svenskt medborgarskap och är bosatt i riket.

Enligt den gällande bidragsförskottslagen äger Knngl. Maj :t träffa över­

enskommelse med främmande stat i fråga om tillämpning av lagen å dess

undersåtar ävensom förordna att barn, som inte någonstädes äger medbor­

garskap eller, ehuru det äger medborgarskap, är politisk flykting, skall äga

samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn. Jag förordar att ett mot­

svarande bemyndigande upptages i den nya lagen.

I detta sammanhang vill jag framhålla att konventionen den 15 september

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år W64

41

1955 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygg­

het innebär att barn, som är medborgare i annat nordiskt land, är berät­

tigade till bidragsförskott enligt samma villkor som gäller för svenska med­

borgare.

En förutsättning för rätt till bidragsförskott bör vidare vara, att barnet är

bosatt i riket. Nu gäller att barnet skall stadigvarande vistas i Sverige. Den

föreslagna bestämmelsen anknyter bättre än den nuvarande till folkbok­

föringens regler och överensstämmer också med vad som gäller enligt lagen

om allmänna barnbidrag. Beträffande tolkningen av bosättningsbegreppet

uttalade föredragande departementschefen vid tillkomsten av sistnämnda

lag, att man borde följa samma praxis som vid tillämpningen av folkbok-

föringsförordningen. I princip torde härigenom, fortsatte han, barnbidrag

komma att utgå endast för här kyrkobokförda barn. Han uttalade vidare, att

personer som på grund av utlandsvistelse i rikets tjänst var kyrkobokförda

i Storkyrkoförsamlingen borde anses såsom bosatta i Sverige.

Svårigheter vid tolkningen av bosättningsbegreppet uppkommer, då bar­

net under viss kortare eller längre tid vistas utomlands. Socialpolitiska kom­

mittén har här föreslagit att bosättningsbegreppet tolkas så att — om ej sär­

skilda skäl föranleder till annat — bosättningen skall anses ha upphört om

utlandsvistelsen sträcker sig över längre tid än fyra månader. De fall som

föreligger i rättspraxis rörande tillämpningen av folkbokföringsförord-

ningens bosättningsbegrepp i detta avseende är få och inte av den art att de

ger något entydigt besked om den betydelse som tillmätts längden av en

utlandsvistelse. Att endast lita till tolkningen av folkbokföringsförordningen

torde inte vara tänkbart för barnavårdsnämnderna i deras praktiska arbete.

Någon form av schablonisering måste tillgripas. När det gäller de allmänna

barnbidragen tillämpas, liksom inom sjukförsäkringen, en huvudregel om

att en utlandsvistelse, som understiger ett år, inte medför att bosättningen

anses ha upphört. Jag vill för enhetlighetens skull förorda, att samma huvud­

regel får gälla även i fråga om bidragsförskotten. Utrymme för undantag

från denna huvudregel bör givetvis finnas. Det synes lämpligt att social­

styrelsen utfärdar närmare anvisningar till barnavårdsnämnderna i denna

fråga.

Det torde vara naturligt att bidragsförskott i förhållande till viss under-

hållsskyldig ej utgår till barn, som bor tillsammans med denne. I sådana fall

torde man få förutsätta, att vederbörande fullgör sin underhållsskyldighet

genom att försörja barnet i hemmet. Nu kräves för rätt till förskott dessutom

att barnets föräldrar ej sammanbor. Denna omständighet bör i enlighet med

kommitténs åsikt inte i och för sig utgöra hinder för att förskott utgår. Är

barn till sammanboende föräldrar exempelvis fosterbarn enligt 46 § barna­

vårdslagen eller vårdas det eljest — annat än tillfälligt annorstädes än

hos föräldrarna, bör det ha rätt till bidragsförskott, om villkoren härför i

övrigt är uppfyllda. Jag ansluter mig till kommittéförslaget.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Xr 70

Kungl. Maj ds proposition nr 70 ur 196i

42

Barnpension enligt lagen om allmän försäkring och livränta från yrkes­

skadeförsäkringen utgår ej för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt

avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst

belopp en gång för alla. Kommittén framhåller önskvärdheten av att lik­

formiga regler gäller i detta avseende och föreslår att det angivna undan-

tagsstadgandet införes även i den nya lagen om bidragsförskott. Samtidigt

förordar kommittén, att nuvarande möjlighet att fullgöra underhållsskyl­

dighet mot barn utom äktenskap genom engångsbelopp snarast upptages till

prövning.

Remissorganen har i allmänhet anslutit sig till kommittéförslaget, men i

några remissyttranden ifrågasättes om inte bidragsförskott efter en skälig-

hetsprövning skulle kunna utgå i fall då underhållsskyldigheten avlösts

genom engångsbelopp. Tidigare (prop. 1957:139) har jag uttalat, att det

vore tacknämligt, om man kunde uppnå, att underhållsbidrag av typen en-

gångsbidrag nedbringades eller avskaffades. Utvecklingen torde gå i den

riktningen att underhållsskyldigheten i allt mindre utsträckning avlöses ge­

nom engångsbelopp. Det bör undvikas att genom ett införande av rätt till

bidragsförskott eventuellt stimulera till ett ökat bruk av systemet med en­

gångsbelopp. Jag ansluter mig till kommittéförslaget.

Kommittén förordar att bidragsförskott skall utgå längst t. o. in. den må­

nad under vilken barnet fyller 16 år. Detta innebär en justering, jämfört med

nu gällande bestämmelser, enligt vilka förskott icke utgår för längre tid än

t. o. m. dagen före den då 16 års ålder uppnås. Härigenom nås överensstäm­

melse med motsvarande regler för rätt till barnförmåner från folkpensione­

ringen. Kommittén har diskuterat frågan om höjning av åldersgränsen för

rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år men funnit att denna fråga ej bör

bedömas isolerad utan ses i samband med åldersgränserna för övriga sociala

förmåner, såsom allmänt barnbidrag samt barnpension och barntillägg från

folkpensioneringen. Kommittén erinrar i detta sammanhang om den pro­

memoria rörande åldersregler inom skatte- och socialpolitiken som publice­

rats i studiehjälpsutredningens betänkande om studiehjälp. Under remiss­

behandlingen har röster höjts för en åldersgräns vid 18 år.

Enligt min mening är det angeläget att man i görlig mån samordnar bi­

dragsförskottet med andra sociala förmåner. Såsom framgått av det föregåen­

de har det varit en riktpunkt vid utformandet av den nya lagen om bidrags­

förskott att man inte fjärmar folkpensioneringens barnpension och bidrags­

förskott från varandra genom olikheter i reglerna som inte är betingade av

skillnader i förmånernas natur. Det är ingalunda givet, att bidragsförskott

bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete. Fort­

sätter barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp i tillämpning.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag att inte isolerat för bidragsförskot­

ten vidta någon ändring av den hittillsvarande 16-årsgränsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Kungl. Muj:ls proposition nr 70 är 1004

43

Såsom kommittén förordat bör bidragsförskott kunna utgå retroaktivt för

lika lång tid som pension, dvs. högst tre månader före ansökningsmånaden.

Jag finner det naturligt och riktigt att bidragsförskottets stor-

1 e k avpassas efter barnpensionens. Bidragsförskottets belopp bör alltså an­

knyta till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och i princip utgöra

25 procent av basbeloppet. Föreligger rätt till bidragsförskott i förhållande

till både fadern och modern, bör förskottet utgöra 17,5 procent av basbelop­

pet för vardera eller tillhopa 35 procent. Åtnjuter barnet barnpension från

folkpensioneringen —• 25 procent av basbeloppet — bör bidragsförskottet

utgöra 10 procent.

Med nuvarande basbelopp 4 800 kr. kommer bidragsförskott alltså att utgå

med 1 200 kr. för barn och år. Om förskott utgår i förhållande till båda för­

äldrarna blir beloppet tillhopa 1 680 kr., och om barnet åtnjuter barnpen­

sion blir bidragsförskottet 480 kr. Den nu förordade förmånsnivån över­

stiger avsevärt vad som utgår enligt gällande lag -— beloppet torde f. n. upp­

gå till i genomsnitt knappt 850 kr. och är i åtskilliga fall avsevärt lägre —

och dessutom vinnes den fördelen att förskottet automatiskt följer änd­

ringarna i penningvärdet.

Kommittén föreslår att bidragsförskottsbeloppen enligt de angivna reg­

lerna modifieras i två fall. Om den underhållsskyldige i vederbörlig ordning

utger fastställt underhållsbidrag, som är lägre än normalbeloppet, exempel­

vis 75 kr. i månaden, bör förskott utgå med ett belopp motsvarande skillna­

den mellan förskottets normalbelopp och underhållsbidraget. I princip kom­

mer bidragsförskottet i förevarande fall att fullgöra samma funktion som

de nuvarande utfyllnadsbidragen. Jag har ingen erinran mot kommitténs

förslag. Vidare bör gälla att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än

underhållsbidraget, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att

vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.

Samspelet mellan bidragsförskottet å ena sidan samt barnpensionen och

barntillägget å andra sidan aktualiserar vissa ändringar i lagen om

allmän försäkring. Socialpolitiska kommittén behandlar tre olika

situationer. Den ena avser kombinationen bidragsförskott och barnpension.

Enligt nu gällande bestämmelser kan bidragsförskott inte utgå till barn som

är berättigat till barnpension. Detta undantagsstadgande har ej medtagits i

förslaget till ny lag om bidragsförskott. Med hänsyn härtill föreslår kom­

mittén ett slopande av den nu gällande särregeln i 8 kap. 6 § lagen om all­

män försäkring rörande storleken av barnpension efter modern till utorn-

äktenskapligt barn beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Detta inne­

bär att barnpension i sådant fall kommer att utgå enligt samma regler som

gäller för övriga moderlösa barn eller med 25 procent av basbeloppet. Därtill

kommer bidragsförskott med 10 procent, varigenom de sammanlagda för­

månerna liksom hittills blir 35 procent av basbeloppet.

44

En annan av kommittén behandlad situation avser det fall att rätt sam­

tidigt föreligger till barnpension och barntillägg. Kommittén föreslår att det

gällande stadgandet i 9 kap. 1 § första stycket lagen om allmän försäkring

att barntillägg ej utgår för barn som är berättigat till barnpension slopas,

varjämte föreslås att barntillägg i dylikt fall skall utgöra 10 procent av bas­

beloppet. Då barnpensionen utgör 25 procent, blir de sammanlagda för­

månerna 35 procent av basbeloppet.

Kommitténs ifrågavarande förslag har inte mött någon erinran hos re­

missorganen och jag tillstyrker att de genomföres.

Ett ytterligare samordningsproblem uppkommer, om rätt samtidigt före­

ligger till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan exempelvis

åtnjuta förtidspension för egen del och barntillägg för barnet med 25 pro­

cent av basbeloppet, varjämte barnet kan vara berättigat till bidragsförskott.

Enligt kommitténs mening synes det i sådant fall lämpligast, att bidragsför­

skott utgår med 25 procent och barntillägg med 10 procent av basbeloppet.

Tillhopa skulle således förmånerna också i denna situation bli 35 procent av

basbeloppet. Mot denna princip för samordningen har riksförsäkringsverket

anmärkt, att pensionsförmånen barntillägg bör utgå utan hänsyn till bi­

dragsförskottet. Reduktionen bör enligt verkets mening i stället göras på

bidragsförskottssidan.

Bidragsförskott och barntillägg kan enligt nuvarande regler utgå vid sidan

av varandra utan reduktion av någondera förmånen. Jag har inte blivit över­

tygad om behovet att nu införa en särskild samordningsbestämmelse. Hit­

tillsvarande ordning bör alltså bibehållas.

Bidragsförskottsverksamhetens administration har alltsedan

verksamhetens tillkomst handhafts av kommunernas barnavårdsnämnder.

1 likhet med socialpolitiska kommittén hyser jag den uppfattningen att

någon ändring härvidlag inte bör vidtagas.

Som framgår av kommitténs betänkande är administrationen f. n. tung­

rodd och arbetskrävande. Det är därför angeläget att i görlig mån söka

åstadkomma förenklingar till gagn såväl för barnavårdsorganen som för

allmänheten. Den viktigaste orsaken till arbetsbelastningen torde vara det

s. k. omsökningsförfarandet. Förskott beviljas regelmässigt längst till ut­

gången av det statliga budgetår som löper vid tiden för förskottets bevil­

jande. Under juni månad prövas dock ansökningar om förskott för på­

följande budgetår. För fortsatt bidragsförskott fordras alltså ny ansökan

och nytt nämndbeslut. Arbetsanliopningen är särskilt stor vissa månader

under första halvåret. Jag vill erinra om att antalet ansökningar om förskott

under vart och ett av de senaste åren uppgått till omkring 75 000. Av dessa

har den ojämförligt största delen avsett ansökan om fortsatt bidragsförskott.

Som motiv för omsökningsproceduren har stundom framhållits att den är av

värde som kontroll över att bidragsförskott inte utgår till barn, som inte är

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 70 är 1904

45

berättigade till lörskott. Som ett led i eflerkontrollverksamheten är dock,

såsom kommittén framhåller, omsökningsförfarandet otillräckligt och allt­

för arbetskrävande. Jag ansluter mig därför till kommitténs av samtliga

remissorgan tillstyrkta förslag att omsökningsförfarandet slopas. Enligt den

nya lagen bör bidragsförskott utgå tills vidare så länge förutsättningar för

bidragsförskott alltjämt föreligger. Förskotten blir härigenom en fortlöpan­

de stödform, som även i fråga om ansöknings- och beslutsförfarandet får

stora likheter med barnpensionen.

I syfte att tillgodose möjligheterna att vid ändrade förhållanden ompröva

rätten till förskott upptages i lagförslaget föreskrifter om anmälningsskyl­

dighet och om skyldighet att återbetala utgivet förskott vid underlåten an­

mälan. Vidare föreslås att barnavårdsnämnderna skall ha rätt och skyldighet

att ompröva rätten till förskott. Kommittén har anfört vissa synpunkter

beträffande barnavårdsnämndernas efterkontrollverksamhet och dessa för­

anleder ingen erinran från min sida. Det torde få ankomma på socialstyrel­

sen att som tillsynsmyndighet utfärda anvisningar till nämndernas ledning.

Bidragsförskott utbetalas f. n. i allmänhet månadsvis i förskott. Kom­

mittén har diskuterat huruvida man med den norska lagstiftningen som

förebild bör övergå till ett system med utbetalningar i efterskott men inte

funnit skäl förorda någon ändring i den nuvarande ordningen. Jag är av

samma uppfattning.

Enligt gällande lag är den bidragspliktige, för vars underhållsbidrag bi­

dragsförskott utgives, skyldig att till barnavårdsnämnden betala så stor del

av underhållsbidraget som svarar mot förskottet. Denna regel skall enligt

kommittéförslaget, vilket jag biträder, alltjämt gälla. Den bidragsskyldige

blir sålunda, sedan bidragsförskott beviljats, skyldig att till barnavårds­

nämnd, som utger förskott, erlägga underhållsbidraget allt eftersom detta

förfaller till betalning. Fullgöres ej betalningsskyldigheten frivilligt, åligger

det barnavårdsnämnden att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för

bidragets indrivande. Ur det allmännas synpunkt är det av stor vikt att

återkravsverksam heten bedrives effektivt. I likhet med kom­

mittén anser jag det riktigt, att denna verksamhet koncentreras till barna­

vårdsnämnderna och att barnavårdsmännen så långt möjligt befrias från

detta arbete.

I detta sammanhang vill jag behandla fördelningen mellan barnavårds­

nämnd och bidragsberättigad av medel som inflyter till nämnden från den

bidragsskyldige. Gällande bidragsförskottslag saknar bestämmelser om hur

fördelningen skall ske.

I praxis torde förfaras så att, om både barnavårdsnämnd och bidrags­

berättigad har fordran på oguldna belopp, vad som influtit fördelas mellan

dem båda i proportion till respektive fordringars storlek. Belopp, som uttages

genom införsel, hänföres alltid i första hand till den löpande månadens

46

underhållsbidrag. Samma regel torde tillämpas vid frivillig inbetalning från

den underhållsskyldige, såframt inte denne uttryckligen angivit, att erlagt

belopp avser annan tid.

Mot det nuvarande systemet anmärker kommittén, att det inte på ett till­

fredsställande sätt tillgodoser barnets rätt vid fördelningen av de influtna

beloppen. Systemet förorsakar vidare barnavårdsnämnderna invecklade och

tidsödande räkneoperationer, i synnerhet när det gäller att fördela influtna

medel mellan äldre fordringar.

I enlighet med vad kommittén föreslagit bör barnavårdsnämnden äga att

av belopp som inflyter under en månad med företrädesrätt behålla så mycket

som motsvarar det på månaden belöpande bidragsförskottet, dock inte mera

än det fastställda underhållsbidraget för månaden. Överskjutande belopp

bör fördelas så att barnets fordran på oguldna underhållsbidrag får före­

träde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott. Sist­

nämnda bestämmelse avses skola tillämpas även i fråga om fordringar av­

seende tid före lagens ikraftträdande.

Till frågan hur det överskjutande beloppet skall avräknas på olika äldre

fordringar i barnets respektive samhällets hand anser kommittén, att man

inte i detta sammanhang bör ta ställning. Kommittén rekommenderar att

barnavårdsnämnderna följer hittillsvarande praxis. Jag ansluter mig till

kommitténs uppfattning.

Enligt gällande bidragsförskottslag äger länsstyrelsen, när särskilda skäl

föranleder därtill, pa framställning av barnavårdsnämnden eller av den un­

derhållsskyldige besluta, att återkravsrätten skall eftergivas. Kommittén

föreslår att stadgandet överföres till den nya lagen men förordar samtidigt

en mindre restriktiv tillämpning av stadgandet. Jag finner detta välbetänkt

och ansluter mig till uppfattningen att möjligheterna till eftergift bör kom­

ma till praktisk användning i större utsträckning än som hittills varit fallet.

Kommittén nämner som exempel fall då en underhållsskyldig varit för­

hindrad att fullgöra sin skyldighet att utge underhållsbidrag på grund av

långvarig sjukdom, vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, fång-

vårdsanstalt eller liknande. Har bidragsförskott utgått, kan krav på åter­

betalning uppkomma så snart den underhållsskyldige börjar erhålla för­

värvsinkomst, oavsett om han såsom ej sällan är händelsen befinner sig i en

rehabiliteringsperiod. För att undvika att hans möjligheter till anpassning

till förvärvslivet och samhället försvåras eller förhindras genom indriv-

ningsåtgärder, bör eftergift av återkrav kunna komma i fråga. I de fall bi­

dragsförskott beviljats utomäktenskapligt barn utan känd fader förordar

kommittén en modifiering av nuvarande praxis, så att förskottet återkräves

i större omfattning, därest faderskapet sedermera blir fastställt. Jag har

ingenting att invända mot kommitténs uttalanden.

När det gäller bidragsförskottens finansiering vill jag först erinra

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

47

om att nettoutgifterna för bidragsförskotten, dvs. totalkostnaderna efter

avdrag av vad soin betalats av de underhållsskyldiga, bestrides till tre

fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barna­

vårdsnämnd utgivit förskottet. Kostnadsfördelningsreglerna har varit de­

samma alltsedan bidragsförskottslagstiftningens tillkomst 1937.

Socialpolitiska kommittén anser att frågan om bidragsförskottens finan­

siering inte bör bedömas isolerad från övriga frågor om fördelningen av

kostnader mellan stat och kommun och förordar att det nuvarande finan­

sieringssystemet inte nu rubbas. Kommittéförslaget har i allmänhet till­

styrkts eller lämnats utan erinran. I några remissyttranden uttalas dock att

staten i princip bör svara för bidragsförskottskostnaderna.

Jag är ense med kommittén om att man inte i nuvarande läge bör ta de­

finitiv ställning till kostnadsfördelningsproblemet och förordar att nuvaran­

de regler bibehålies tills vidare. I detta sammanhang vill jag framhålla, att

bidragsförskottsreformen medför ökade kostnader för det allmänna, vilka

till större delen drabbar staten. Nämnas bör också att reformen torde inne­

bära att kommunernas kostnader för socialhjälp begränsas med hänsyn till

de ökade möjligheterna att erhålla bidragsförskott.

Ansökan om gottgörelse av statsverket för utgivna bi­

dragsförskott göres av barnavårdsnämnderna hos länsstyrelsen. An­

sökan avseende nämndens kostnader för förskott, som belöper på visst bud­

getår, skall enligt nuvarande bestämmelser göras före utgången av därnäst

följande budgetår. I vissa fall kan dock ansökan upptagas till prövning, även

om den göres senare. Kommittén konstaterar, att det vid sidan av omsök-

ningsförfarandet är statsbidragsansökningarna och kontrollen därav, som

gör bidragsförskottsverksamheten till den tungrodda och arbetskrävande

apparat den nu är. En reform av systemet för redovisning och kontroll är

enligt kommitténs uppfattning påkallad så att arbetsbelastningen minskar

hos såväl barnavårdsnämnderna som länsstyrelserna. Därigenom skulle möj­

liggöras att länsstyrelserna snabbare än vad nu är fallet skulle kunna bevilja

gottgörelse och utanordna beviljat belopp.

Enligt kommitténs mening bör kontrollverksamheten kunna inskränkas i

betydande mån och den erforderliga tillsynen med fördel kunna inriktas på

sådan verksamhet som är av rådgivande och vägledande karaktär. Den när­

mare utformningen av förfarandet vid barnavårdsnämndernas ansökan om

statsbidrag samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet bör regleras i admi­

nistrativ ordning. Enligt kommitténs åsikt bör bestämmelserna i lagen änd­

ras i så måtto att ansökan skall avse kalenderår och göras före utgången av-

juni månad påföljande år. Vad kommittén förordat har mött instämmanden

i remissyttrandena. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.

Det torde inte vara möjligt att på grundval av tillgängligt material göra

mera exakta beräkningar av kostnaderna för reformen. Med utgångs­

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år l!)ti,i

48

punkt från de antaganden kommittén gjort bör bruttokostnaden för bidrags­

förskott under ett år kunna uppskattas till i runt tal 115 milj. kr. När det

gäller att bedöma storleken av det allmännas nettokostnad har man att här­

ifrån dra av det belopp som kan antagas inflyta från de bidragspliktiga. Detta

belopp utgjorde under år 1961 omkring 25 milj. kr. Hur stor återbetalningen

kommer att bli de närmaste åren kan inte närmare beräknas. Såsom kom­

mittén antagit bör summan av återbetalda belopp kunna beräknas till något

högre belopp, förslagsvis 30 milj. kr. Nettokostnaden skulle sålunda stanna

vid omkring 85 milj. kr., vilket innebär en ökning med omkring 45 milj. kr.

jämfört med innevarande budgetår. Av nettokostnaderna skall enligt de tidi­

gare förordade fördelningsreglerna staten svara för 64 milj. kr. och kom­

munerna för 21 milj. kr. Statens kostnader har för innevarande budgetår

beräknats till 31 milj. kr. ökningen av statens andel i kostnaderna utgör

alltså 33 milj. kr. Motsvarande kostnadsökning för kommunerna beräknas

till omkring 11 milj. kr.

Med hänvisning till att statens andel utbetalas till kommunerna i efter­

skott uttalar kommittén att de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte

eller endast i ringa mån kommer att påverka statens utgifter för budgetåret

1964/65. Kommittén torde därvid ha utgått från att ansökningar om gott-

görelse för bidragsförskott som utgivits under andra halvåret 1964 inte annat

än i undantagsfall kommer att föranleda utbetalning av gottgörelse före den

1 juli 1965. Jag ansluter mig till denna bedömning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

S pecialmoti vering

I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, har inom

socialdepartementet uppgjorts förslag till lag om bidragsförskott samt till

lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring. Vidare har uppgjorts ett förslag till lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om all­

männa barnbidrag.

Utöver vad som tidigare anförts torde vissa kommentarer böra göras till

förslaget till lag om bidragsförskott. Vid 13 § i nämnda förslag redogöres

för den föreslagna ändringen i 12 § lagen om allmänna barnbidrag. 1

1 §•

I denna paragraf anges de allmänna grunderna för rätt till bidragsförskott.

Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen.

Genom bestämmelserna att bidragsförskott utgår i förhållande till fader

eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, och att sådan fader eller

moder i lagen benämnes underhållsskyldig klargöres att bidragsförskott ej

kan utgå i förhållande till vårdnadshavaren och ej heller i förhållande till

fader eller moder, som avlidit.

49

Stadgandet i sista stycket ersätter 23 § gällande bidragsförskottslag. Bi­

dragsförskott till adoptivbarn kan utgå endast i förhållande till adoptant

samt, i fall då ene maken adopterat andre makens barn, i förhållande till den

sistnämnde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 190i

2

8

.

Denna paragraf innehåller vissa undantag från de generella reglerna om

rätt till bidragsförskott. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna mo­

tiveringen.

Punkterna a) och d) överensstämmer med 2 § fjärde stycket och punkten

b) med 2 § första stycket i kommittéförslaget.

Punkten c) har såsom framgått av den allmänna motiveringen ingen mot­

svarighet i kommittéförslaget.

Punkten e) har motsvarighet i 2 § tredje stycket i nämnda förslag.

Med fastställt underhållsbidrag avses här liksom i fortsättningen bidrag,

som fastställts genom rättens beslut eller skriftlig av två personer bevittnad

förbindelse. Med underhållsbidragets belopp avses beloppet enligt beslutet

eller förbindelsen, i förekommande fall uppräknat enligt lagen den 6 juni

1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag.

3

§.

Denna paragraf överensstämmer med 3 § i kommittéförslaget. Bestäm­

melserna, vilka har viss motsvarighet i 7 § första stycket och 2 § andra styc­

ket gällande bidragsförskottslag, har behandlats i den allmänna motive­

ringen.

4

§.

Innehållet i denna paragraf, som har motsvarighet i 4 § första t. o. m. fj äx*-

de styckena i kommittéförslaget, har behandlats i den allmänna motive­

ringen. Det torde få ankomma på socialstyrelsen att lämna barnavårds­

nämnderna uppgift om förändringar i basbeloppets storlek i god tid före

utbetalningstillfället.

5

§-

Paragrafen ersätter 3 § gällande lag och motsvarar 5 § andra stycket i

kommittéförslaget. Den förenkling av bestämmelserna, som vidtagits, inne­

bär ingen ändring i sak utom såtillvida, att vårdnadshavare^ mantalsskriv­

ningsort blir avgörande för vilken barnavårdsnämnd som skall pröva an­

sökan, även när vårdnaden tillkommer särskilt förordnad förmyndare.

6

§.

Innehållet i denna paragraf motsvarar 4 § gällande lag och 5 § första och

tredje styckena i kommittéförslaget. Eftersom bidragsförskott enligt gällan­

50

de lag i regel beviljas t. o. m. utgången av löpande statliga budgetår, måste

ny ansökan göras om förskott enligt nya lagen även i fall då förskott redan

utgår enligt gällande lag. Sådan ansökan kan behandlas redan före ikraft­

trädandet av den nya lagen. Beviljat förskott gäller därefter enligt de nya

reglerna tills vidare.

Bestämmelserna i andra stycket, första och andra punkterna, som inte

medtagits i kommittéförslaget, är hämtade från 4 § andra stycket av nu

gällande bidragsförskottslag.

Vad angår sista punkten i andra stycket må anmärkas, att med domstols

beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av ford­

ran, avses inte bara handlingar upprättade i Sverige och handlingar, som

enligt den nordiska konventionen om social trygghet hittills kunnat ligga

till grund för utgivande av bidragsförskott, utan även sådana handlingar som

omfattas av konventionen den 20 juni 1956 om indrivning av underhålls­

bidrag i utlandet. Denna konvention har trätt i kraft för Sveriges del (SFS

1958: 522) och för ett antal andra stater, däribland Frankrike, Italien, Po­

len, Västtyskland och Ungern.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

7§.

Stadgandet i första stycket av förevarande paragraf motsvarar 5 § gällan­

de bidragsförskottslag men saknar motsvarighet i kommittéförslaget. Med

hänsyn bland annat till vad som stadgas i 2 § b) och c) och 4 § tredje styc­

ket i departementsförslaget bör bestämmelserna överföras till den nya lagen.

Barnavårdslagens bestämmelser om förfarandet vid utredning i barnavårds-

ärenden gäller i tillämpliga delar även ärenden som barnavårdsnämnd har

att behandla enligt andra författningar än barnavårdslagen. Tillämpningen

av barnavårdslagen i ärenden rörande bidragsförskott torde bland annat

innebära att yttrande av den underhållsskyldige inte behöver avvaktas, om

denne exempelvis befinner sig på avlägsen utrikes ort.

Bestämmelserna i andra stycket har vad avser den underhållsskyldige

till en del sin motsvarighet i 10 § gällande bidragsförskottslag. Reglerna har

betydelse bl. a. med hänsyn till den övergång av barnets fordran på barna­

vårdsnämnden, varom stadgas såväl i förslaget som i nuvarande bidragsför­

skottslag. Bestämmelserna är avfattade med iakttagande av vad som stadgas

i 23 § barnavårdslagen. I samband med att beslut om beviljande av bidrags­

förskott delgives vårdnadshavaren synes denne böra erinras om den upp-

giftsskylöighet som påbjudits i 12 § i förslaget.

8

§.

Första stycket motsvarar 6 § första stycket i kommittéförslaget.

I andra stycket första punkten har intagits en avrundningsregel motsva­

rande den som återfinnes i 16 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Andra

punkten överensstämmer med 4 § sista stycket kommittéförslaget.

51

Tredje stycket motsvarar It § 4 inom. gällande lag.

Fjärde stycket stadgar, i huvudsaklig överensstämmelse med 11 § 2 mom.

nuvarande lag och 6 § andra stycket törsta punkten kommittéförslaget, att

bidragsförskott inte skall utgå för månad, då barnet på statens bekostnad

åtnjuter vård på anstalt eller eljest kost och bostad.

Innehållet i sista stycket motsvarar 11 § 1 mom. andra stycket gällan­

de lag. Den tid inom vilken förskottet senast får lyftas har i enlighet med

kommitténs förslag i 6 § sista stycket förlängts så att den överensstämmer

med vad som gäller enligt lagen om allmänna barnbidrag.

9§.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vem bidragsförskottet skall

utbetalas till. Första och andra styckena motsvarar 11 § 1 mom. första styc­

ket gällande lag och 7 § första stycket i kommittéförslaget. På grund bl. a. av

önskemål som framförts under remissbehandlingen har emellertid bestäm­

melserna ändrats så att de ansluter till motsvarande bestämmelser i lagen

om allmänna barnbidrag. Härigenom får barnavårdsnämnderna vidgade

möjligheter att besluta om utbetalning av bidragsförskott till annan än

vårdnadshavare^

Bestämmelserna i tredje stycket motsvarar 11 § 3 mom. gällande bidrags­

förskottslag. Enligt kommitténs förslag skall bidragsförskott inte utgå för

månad, då barnet åtnjuter undervisning och vård på särskola eller vårdan­

stalt för psykiskt efterblivna eller på epileptikeranstalt. Med hänsyn till den

samordning som föreslås mellan bidragsförskott å ena samt barnpension å

andra sidan synes bestämmelserna angående förmånernas utgivande under

tid för anstaltsvistelse som nu sagts böra ha likartat innehåll. Tredje styc­

ket har därför utformats i viss överensstämmelse med 10 kap. 3 § lagen

om allmän försäkring. Kungl. Maj :t får alltså förordna om utbetalning av

bidragsförskott till anstaltens huvudman för kalendermånad då barnet

hela månaden åtnjuter vård på anstalten. På grund av sådant förordnande

erhåller bl. a. huvudman för särskola eller vårdanstalt, som avses i lagen

den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efter­

blivna, rätt att uppbära bidragsförskott. Det har inte ansetts erforderligt

att i detta sammanhang göra någon ändring i 22 § sistnämnda lag.

I fjärde stycket har i enlighet med kommitténs förslag upptagits ett nytt

stadgande, som ger kommun möjlighet att ur det första till betalning för­

fallande bidragsförskottsbeloppet tillgodogöra sig ersättning för socialhjälp,

som lämnats i avvaktan på bidragsförskott. Ett motsvarande stadgande

finnes i 17 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

10

§.

Denna paragraf, som motsvarar 8 § i kommittéförslaget, reglerar frågan

om vilken barnavårdsnämnd, som har att utge bidragsförskott. Enligt huvud*

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 70 är 1964

52

regeln i första stycket skall bidragsförskott utges av den barnavårdsnämnd

som enligt 5 § har att pröva fråga om bidragsförskott för barnet. Om, sedan

bidragsförskott beviljats, förhållandena ändrats så att fråga om förskott skall

prövas av barnavårdsnämnden i en annan kommun — vårdnadshavaren

har t. ex. mantalsskrivits eller barnet bär erhållit bostad där — åligger det

inflyttningskommunens barnavårdsnämnd att utge bidragsförskott i fort­

sättningen. Skyldigheten för utflyttningskommunens barnavårdsnämnd att

utge bidragsförskott upphör dock ej förrän från och med andra månaden

efter den under vilken handlingarna översänts till inflyttningskommunen.

Det förutsättes att barnavårdsnämnderna i samverkan skall handlägga

överflyttningsärendena på sådant sätt, att avbrott i utbetalningen av för­

skott icke uppkommer. Närmare föreskrifter får utfärdas i administrativ väg.

11

§■

Det förhållandet att det s. k. omsökningstörfarandet slopas i den nya la­

gen gör att barnavårdsnämndernas efterkontrollverksamhet blir av särskild

vikt. Om därvid eller på grund av anmälan enligt 12 § sådana omständig­

heter framkommer, att rätten till fortsatt bidragsförskott bör omprövas,

åligger det enligt första stycket barnavårdsnämnden att ta upp frågan härom.

Omprövning kan resultera i att förskottet skall indragas, om förutsättningar

för förskott ej längre föreligger, eller att förskottet skall nedsättas. Bestäm­

melserna om indragning har motsvarighet i 12 § 2 mom. gällande bidrags­

förskottslag och i 13 § första punkten i kommitténs förslag.

Andra stycket har motsvarighet i 12 § 2 mom. andra stycket gällande lag

och i 13 § andra punkten kommittéförslaget.

Av 12 § 2 mom. tredje stycket gällande bidragsförskottslag framgår att

beslut om indragning avser tiden irån dagen för beslutet. Den nya lagen

upptager icke något motsvarande stadgande. Beviljat förskott utgår enligt

stadgandet i 3 § andra stycket i förslaget t. o. m. den månad, under vilken

rätten upphör.

I tredje stycket har upptagits en motsvarighet till bestämmelsen i 7 § om

delgivning av beslut.

12

§.

Bestämmelserna i denna paragraf är i huvudsak desamma som i 14 § i

kommittéförslaget.

13 §.

Paragrafen, som motsvarar 15 § i kommittéförslaget, har utformats med

20 kap. 4 g lagen om allmän försäkring som förebild.

Av andra stycket följer att belopp, som obehörigen utgått, kan kvittnings­

vis avdragas på senare utfallande törskottsbelopp. En motsvarande ordning

tillämpas i praxis beträffande allmänna barnbidrag. Denna praxis bör lag­

fästas genom ett tillägg till 12 § lagen om allmänna barnbidrag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år J96i

14 §.

Paragrafen, soni är likalydande med 16 § i kommittéförslaget och har

viss motsvarighet i 14 § gällande lag, har utformats med 20 kap. 6 § lagen

om allmän försäkring som förebild.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § gällande bidragsförskottslag och 9 § i

kommittéförslaget. Texten har jämkats för att utmärka, att bidragsförskott

inte kan återkrävas av den nnderhållsskyldige då bidragsskyldighet över­

huvud inte fastställts eller i fall som avses i 4 § tredje stycket eller till den

del bidragsförskottet överstiger det fastställda underhållsbidragets belopp.

16 §.

Första stycket motsvarar 10 § första stycket i kommitténs förslag och 16 §

i gällande bidragsförskottslag.

Andra stycket motsvarar 10 § andra stycket i kommittéförslaget.

17 §.

Första stycket har motsvarighet i 17 § första stycket gällande lag och 11 §

första stycket i kommittéförslaget.

Andra stycket överensstämmer med 19 § gällande lag.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 17 § andra stycket gällande lag och 12 § i kom­

mittéförslaget. Tillämpningen av stadgandet har behandlats i den allmänna

motiveringen.

19 §.

Första stycket motsvarar 18 § gällande lag och 11 § andra stycket i kom­

mittéförslaget. I andra stycket har en hänvisning gjorts till barnavårdslagens

regler om postdelgivning och delgivning genom polismyndighets försorg

ävensom till dess bestämmelse om att delgivning och annan handräckning

från polismyndighetens sida lämnas kostnadsfritt.

20

§.

Första stycket motsvaras av 20 § gällande lag och 17 § första stycket i

kommittéförslaget.

Lagrummet i övrigt, som har motsvarighet i 21 § gällande bidragsför­

skottslag och 17 § andra och tredje styckena i kommittéförslaget, har be­

handlats i den allmänna motiveringen.

21

§.

Paragrafen motsvaras av 22 § gällande lag och 18 § i kommittéförslaget.

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

22

§.

Denna paragraf ersätter 24 och 25 §§ gällande lag och 20 § i kommitté­

förslaget.

23 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillsyn över bidragsförskotts-

verksamheten. Motsvarande bestämmelser återfinns i 21 § kommittéför­

slaget.

24 §.

Paragrafen ersätter 2 § första stycket andra punkten gällande lag och har

motsvarighet i 22 § i kommitténs förslag.

25 §.

Motsvarighet till denna paragraf finns i 26 § gällande lag och i 23 § i

kommittéförslaget.

Föredragandens hemställan

Av de inom socialdepartementet upprättade förslagen till

1) lag om bidragsförskott,

2) lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25

maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, och

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om

allmänna barnbidrag,

vilka torde få fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga B1, är det

med nr 2) betecknade förslaget av den natur att lagrådets yttrande bör in­

hämtas däröver. Jag hemställer, att lagrådets yttrande måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto­

kollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Ko­

nungen.

Ur protokollet:

Anders Leion

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här utelämnats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

Bilaga A

TRYGGHET FÖR BARNS UNDERHÅLL

Utredning och förslag

av

Socialpolitiska kommittén

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Bland de särskilda frågor, som hänskjutits till socialpolitiska kommittén

för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag, märks frågor

rörande ofullständiga familjer. Dessa familjer kan ha speciella problem i

olika avseenden, när det gäller ekonomi, förvärvsarbete, arbetsanskaffning,

bostadsanskaffning, barntillsyn m. m. Samhällets stöd direkt eller indirekt

till dessa familjer lämnas i olika former såsom änke- och barnpensioner,

bidragsförskott, skattelindring, förmåner vid yrkesutbildning och omskol­

ning samt barnstugor och andra serviceanordningar.

Utredningar pågår på olika håll i frågor, som direkt eller indirekt berör

de ofullständiga familjerna. Som exempel kan nämnas familjeberedningen

och allmänna skatteberedningen. Socialpolitiska kommittén har därför sett

som sin uppgift att inom ramen för en mera allmän bedömning av dessa

familjers läge ta upp vissa begränsade frågor, som inte kommer upp i an­

nat sammanhang, huvudsakligen rörande underhållsbidrag till barn. I det

betänkande, som härmed överlämnas, framlägges förslag till ny bidrags­

förskottslag. Betänkandet har utarbetats under medverkan av byråchefen

i riksförsäkringsverket Carl Björhammar, vilken såsom sakkunnig biträder

inom socialdepartementet, samt statens socialvårdskonsulent i elfte distrik­

tet Greta Grenander-Pehrling.

I den slutliga behandlingen av detta ärende har deltagit undertecknad

Michanek, ordförande, samt samtliga ledamöter utom ledamoten Torsten

Bengtson, som varit förhindrad på grund av uppdrag som FN-delegat.

Stockholm i november 1963

ERNST MICHANEK

Ingemund Bengtsson

Sven Hydén

Elisabet Sjövall

Britt-Marie Bystedt

Gunnar Hallström

Hans Nyhage

Einar Rimmerfors

Reidar Tilert

i Birger Forslund

Kungl. Moj.ts proposition nr 70 år 1004

57

Förslag

till

Lag

om bidragsförskott

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, utgår av allmänna

medel bidragsförskott, såframt

a) underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller moder, skall full­

göras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet, eller

b) beträffande barn utom äktenskap, faderskapet ej fastställts.

2

§.

Bidragsförskott utgår icke, därest det finnes grundad anledning antaga att

den underhållsskyldige i förskott för månad betalar underhållsbidrag icke

understigande vad som skulle utgå enligt 4 § första och andra styckena.

Bidragsförskott till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet

ej fastställts, utgår icke, såframt modern mottager bidrag till barnets under­

håll från någon, som kan vara barnets fader.

Underlåter den som har vårdnaden om barnet att vidtaga eller medverka

till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt, må bidragsförskott ej

utgå. Detsamma skall ock gälla för det fall att modern ej vidtager eller med­

verkar till åtgärder för fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap.

Bidragsförskott utgår icke till barn, som bor tillsammans med den un­

derhållsskyldige, och ej heller till barn utom äktenskap, därest den under­

hållsskyldige enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till

dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

3 §•

Bidragsförskott utgår från och med den månad, varunder rätt därtill in­

trätt, dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

Bidragsförskott utgår till och med den månad, varunder barnet fyller sex­

ton år eller rätten till förskott eljest upphört.

4 §•

Bidragsförskott utgör, där ej annat följer av vad nedan stadgas, för år räk­

nat tjugofem procent av det i 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

om allmän försäkring omförmälda basbeloppet.

58

Föreligga förutsättningar för utgivande av bidragsförskott i förhållande

till såväl fader som moder eller är barnet berättigat till barnpension enligt

8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring, utgör dock bidragsförskottet i förra

fallet, beträffande varje underhållsskyldig, sjutton och en halv och i senare

fallet tio procent av basbeloppet.

Bidragsförskott skall minskas med beloppet av fastställt underhållsbi­

drag, därest det finnes grundad anledning antaga att den underhållsskyl-

dige i förskott för månad till fullo betalar det fastställda bidraget.

Bidragsförskott utgår ej med högre belopp än underhållsbidraget, därest

den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidtaga eller medverka

till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt.

Bidragsförskott, som ej skulle uppgå till sextio kronor för år, skall ej utgå.

5 §■

Den som önskar komma i åtnjutande av bidragsförskott skall göra an­

sökan hos barnavårdsnämnd. Därest underhållsbidrag fastställts för bar­

net, skall domstols beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för

indrivning av bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid an­

sökningen.

Ansökan göres, om den avser bidragsförskott i anledning av moders un­

derhållsskyldighet, hos barnavårdsnämnden i den kommun, där fadern är

mantalsskriven, och eljest hos barnavårdsnämnden i den kommun, där

modern är mantalsskriven. Finnes ej mantalsskrivningsort som nu sagts

skall ansökan göras hos barnavårdnämnden i den kommun, där barnet är

bosatt.

Ansökan om bidragsförskott göres av den av barnets föräldrar, som har

vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, av

denne. Ansökan må jämväl göras av barnavårdsman för barnet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

6 §•

Bidragsförskott utgives månadsvis.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt

eller eljest kost och bostad, må bidragsförskott för barnet ej utgå för den

månaden. Bidragsförskott utgår ej heller, därest barnet under hel månad åt­

njuter kostnadsfri undervisning och vård genom särskola eller vårdanstalt

som avses i lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av

vissa psykiskt efterblivna eller på epileptikeranstalt utan att vården be­

kostas av staten.

Utan hinder av vad i andra stycket stadgas utgår bidragsförskott för tid

då barn är inackorderat vid nomadskola.

Har bidragsförskott ej lyfts före utgången av året näst efter det, under

vilket förskottet förfallit till betalning, skall förskottet vara förverkat.

59

7 §•

Bidragsförskott utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas, till den av

barnets föräldrar, som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt för­

ordnad förmyndare finnes, till denne; dock äger barnavårdsnämnden,

därest barnet vistas hos annan, att, då särskilda skäl finnas därtill, för­

ordna, att bidragsförskott skall utbetalas till den, hos vilken barnet vistas,

eller till annan lämplig person.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut

om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belö­

per i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del

beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen

visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av

myndigheten.

Angående rätt för kommun att uppbära bidragsförskott för barn, som är

omhändertaget för samhällsvård, stadgas i barnavårdslagen.

8

§•

Bidragsförskott skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, utgivas av

den barnavårdsnämnd, hos vilken enligt 5 § ansökan om förskott skall

göras.

Erhåller barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, kännedom om

att sådana förändringar inträffat, att ansökan om bidragsförskott skulle

göras hos annan barnavårdsnämnd, åligger det den förra barnavårdsnämn­

den att, då dess skyldighet att utgiva förskottet fullgjorts, underrätta den

senare nämnden och i samband därmed översända till ärendet hörande

handlingar. Den förra nämndens skyldighet att utgiva förskott upphör icke

förrän från och med månaden näst efter den, under vilken handlingarna

översänts.

9 §•

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit

förskottet, på vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhålls­

bidrag gentemot den underhållsskyldige.

¹⁰ §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, där ej fall som i 4 § tredje stycket

sägs är för handen, bidragspliktig, så länge bidragsförskott utgår, till den

barnavårdsnämnd, som utgiver förskottet, erlägga underhållsbidraget, allt

eftersom detta förfaller till betalning.

överstiger underhållsbidrag, som under viss månad inbetalas till barna­

vårdsnämnd, det på månaden belöpande bidragsförskottet, skall det över­

skjutande beloppet fördelas så, att barnets fordran för oguldna underhålls­

bidrag har företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidrags­

förskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1904

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

11

§•

Det ankommer på barnavårdsnämnden att vidtaga erforderliga åtgärder

för indrivning av underhållsbidraget.

Barnavårdsnämnd äger rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polis­

myndighetens biträde för att efterforska underhållsskyldig ävensom för

att verkställa utredning rörande dennes betalningsförmåga.

12

§.

Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den un-

derhållsskyldige, om särskilda skäl äro därtill, besluta att återkravsrätten

för det allmännas räkning skall eftergivas.

13 §.

Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att besluta

om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för rätt till bidrag icke

längre föreligga. Om barnet icke längre är svensk medborgare eller bosatt

här i riket, må barnet dock i fortsättningen åtnjuta bidragsförskott, därest

det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå såsom oskäligt att in­

draga förskottet.

14 §.

Den som har vårdnaden om barnet så ock förmyndare och barnavårds-

man för barnet är skyldig att ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som

utgiver bidragsförskottet, anmäla

a) att barnet avlidit,

b) att barnet flyttat ur riket,

c) att barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige,

d) att sådant fall som avses i

6

§ andra stycket är för handen,

e) att faderns eller moderns mantalsskrivningsort ändrats eller att barnet

blivit bosatt i annan kommun, samt

f) att barnet blivit berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om

allmän försäkring eller att barntillägg enligt 9 kap. 1 § samma lag beviljats

för barnet.

Anmälningsskyldighet som ovan sägs föreligger även, om underhållsbi­

dragets belopp ändras eller underhållsskyldigheten upphör samt om bidrags-

pliktig erlagt underhållsbidrag direkt till vårdnadshavaren eller med dennes

vetskap till annan, som har barnet i sin vård.

15 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att full­

göra honom åliggande anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat att

bidragsförskott utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon

eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit bidragsförskott och

har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket

Knngl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

fil

utbetalats, där ej länsstyrelsen finner anledning att helt eller delvis efter­

giva återbetalningsskyldigheten.

16 §•

Fordran å bidragsförskott, som innestår hos barnavårdsnämnd, må ej ta­

gas i mät för gäld. Rätt till bidragsförskott må ej överlåtas, innan förskottet

är tillgängligt för lyftning.

17 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat ut­

tagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till

en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit förskottet.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott beviljas och utbe­

talas av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnden. Sådan ansökan

avseende bidragsförskott för visst kalenderår skall göras före utgången av

juni månad påföljande år. När skäl äro därtill, må dock ansökan upptagas

till prövning, ändå att den göres senare. Finner länsstyrelsen så ej böra ske,

skall frågan härom underställas Konungen.

Har barnavårdsnämnd i visst fall ej iakttagit bestämmelserna i denna lag

eller ej fullgjort vad skäligen får anses hava ålegat nämnden för indrivning

av underhållsbidraget, äger länsstyrelsen besluta, att ersättning från stats­

verket ej skall utgå eller att redan uppburen ersättning skall återbetalas.

18 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsver­

ket för visst bidragsförskott, av bidragspliktig uppburit ersättning för för­

skottet, åligger det nämnden att i samband med den ansökan om gottgörelse

för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket redo­

visa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden

uppburit i gottgörelse av statsverket för bidragsförskottet.

19 §.

Adoptivbarn likställes i denna lag med eget barn. Hava makar eller nå­

gon av dem adoptivbarn, skall med barnets fader avses mannen och med

barnets moder hustrun.

20

§.

Talan mot beslut av barnavårdsnämnd i ärende enligt denna lag föres

genom besvär hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelsens beslut föres talan genom besvär hos Konungen i social­

departementet.

21

§.

Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa barnavårdsnämndernas

verksamhet enligt denna lag samt tillse, att verksamheten ordnas och hand-

haves ändamålsenligt.

62

Socialstyrelsen har att följa barnavårdsnämndernas verksamhet enligt

denna lag samt att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas och

utvecklas ändamålsenligt.

22

§.

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående

utsträckt tillämpning av denna lag.

23 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyTelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964, då lagen den 11 juni 1943 (nr

382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag)

och lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

upphöra att gälla.

Beträffande gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader

för bidragsförskott, som utgivits för eller belöper å tid före den nya lagens

ikraftträdande, skola bestämmelserna i 21 § lagen om förskottering av un­

derhållsbidrag till barn fortfarande äga tillämpning.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med

införandet av lagen om bidragsförskott, meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196t

63

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962

om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

( Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 kap.

6

§•

Barnpension utgör för år räknat

tjugufem procent av basbeloppet.

För barn, vars båda föräldrar avli­

dit, samt för barn utom äktenskap,

som fyllt tre år och beträffande vil­

ket faderskapet ej fastställts, utgör

dock barnpensionen trettiofem pro­

cent av basbeloppet.

Barnpension utgör för år räknat

tjugufem procent av basbeloppet.

För barn, vars båda föräldrar avli­

dit, utgör dock barnpensionen tret­

tiofem procent av basbeloppet.

9 kap.

1 §•

Till ålderspension eller förtids­

pension utgår barntillägg för

varje barn under sexton år till för­

säkrad eller försäkrads hustru, där­

est den försäkrade har vårdnaden

om eller stadigvarande sammanbor

med barnet. Barntillägg enligt vad

nu sagts utgives ej till ålderspension,

som den försäkrade åtnjuter för tid

före den månad varunder han fyller

sextiosju år, eller till pension, som

tillkommer gift kvinna. Ej heller ut­

går barntillägg för barn, som är be­

rättigat till pension enligt denna lag.

Till ålderspension eller förtids­

pension utgår barntillägg för

varje barn under sexton år till för­

säkrad eller försäkrads hustru, där­

est den försäkrade har vårdnaden

om eller stadigvarande sammanbor

med barnet. Barntillägg enligt vad

nu sagts utgives ej till ålderspension,

som den försäkrade åtnjuter för tid

före den månad varunder han fyller

sextiosju år, eller till pension, som

tillkommer gift kvinna.

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

(Gällande lydelse)

Barntillägg till ålderspension eller

hel förtidspension utgör för år räk­

nat tjugufem procent av basbelop­

pet. Utgår enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspen­

sion, utgör barntillägget motsvaran­

de andel av barntillägg till hel för­

tidspension.

Åtnjuter den

(Föreslagen lydelse)

Barntillägg till ålderspension eller

hel förtidspension utgör för år räk­

nat tjugufem procent eller, om bar­

net är berättigat till barnpension en­

ligt 8 kap. 5 § denna lag eller till

bidragsförskott enligt lagen om bi­

dragsförskott, tio procent av basbe­

loppet. Utgår enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspen­

sion, utgör barntillägget motsvaran­

de andel av barntillägg till hel för­

tidspension.

-— halva basbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Utgick för juni 1964 barntillägg för barn, som vid utgången av samma

månad åtnjöt bidragsförskott, må de nya bestämmelserna ej föranleda

sänkning av barntillägget i vidare mån än att summan av barntillägg och

bidragsförskott uppgår till det belopp som skulle utgått i sådana förmåner

jämte, i förekommande fall, utfyllnadsbidrag, om äldre bestämmelser allt­

jämt varit gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196A

65

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 kap. 11 § föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 11 § föräldrabalken skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

20 kap.

11

I mål om underhåll till barn skall

vad i 4 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Underhållsbidrag må

Underhåll till----------

§•

I mål om underhåll till barn skall

vad i 4 § stadgas äga motsvarande

tillämpning. Har underhållsbidrag

icke fastställts eller bestämts till

lägre belopp än det högsta belopp

som må utgå i bidragsförskott enligt

lagen om bidragsförskott, äger ock

barnavårdsnämnd, som utgiver bi­

dragsförskott till barnet, föra talan

rörande sådant bidrag.

---------------- av underhållstiden.

- •— föreligger därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 70

66

Sammanfattning

Socialpolitiska kommittén föreslår ett väsentligt förbättrat skydd till

barn, vilkas fader eller moder inte fullgör sin underhållsskyldighet gent­

emot barnet. De nuvarande lagarna om förskottering av underhållsbidrag

till barn och om utfyllnad av vissa underhållsbidrag skall enligt förslaget

ersättas av en ny lag om bidragsförskott. Den nya lagen avses skola träda

i kraft den 1 juli 1964. Förslagen innebär i huvudsak följande.

Barn, vilkas fader eller moder skall fullgöra sin underhållsskyldighet

genom utgivande av underhållsbidrag till barnet, får rätt till bidragsför­

skott. Rätten till förskott göres oberoende av om den underhållsskyldige

förpliktats utge underhållsbidrag eller ej. Förskott utgår dock inte, om den

underhållsskyldige i förskott för månad betalar underhållsbidrag, som upp­

går till bidragsförskottets belopp.

Bidragsförskott skall vidare utgå till utomäktenskapliga barn utan känd

fader. Den nuvarande begränsningen, att förskott i sådant fall utgår först

sedan barnet fyllt tre år, slopas.

Bidragsförskott skall i princip utgå med ett och samma belopp till alla

barn. Förskottets normalbelopp blir i gällande penningvärde 1 200 kr.

om året. Betalar den underhållsskyldige punktligt fastställt underhålls­

bidrag, som uppgår till lägre belopp, tillförsäkras barnet bidragsförskott

med belopp som motsvarar skillnaden mellan förskottets normalbelopp och

underhållsbidraget. Förskottet skall enligt förslaget anknytas till basbelop­

pet enligt lagen om allmän försäkring och utgöra 25 procent av detta belopp.

Förskottet skall följa ändringarna i penningvärdet på samma sätt som

barnpensionen.

Liksom f. n. åligger det den underhållsskyldige att ersätta det allmänna

för utgivna bidragsförskott.

Administrationen av bidragsförskotten skall liksom nu handhas av kom­

munernas barnavårdsnämnder. Administrationen skall på olika sätt under­

lättas.

Antalet bidragsberättigade barn beräknas öka från ca 80 000 till ca

117 000 barn, dvs. med närmare 50 procent.

Det allmännas nettokostnader, dvs. totalkostnaderna för utgivna bidrags­

förskott efter avdrag för den ersättning som beräknas kunna uttagas av de

underhållsskyldiga, beräknas för budgetåret 1964/65 till ca 85 miljoner kr.,

vilket innebär en ökning med ca 45 miljoner kr.

Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun förordar

kommittén att nu gällande regler bibehålies tills vidare. Kostnaderna skall

alltså delas så att tre fjärdedelar faller på staten och en fjärdedel på kom­

munerna. Statens kostnader per år uppskattas enligt förslaget till ca 64

miljoner kr. och kommunernas till ca 21 miljoner kr. Statens andel i kost­

naderna har för innevarande budgetår beräknats till ca 31 miljoner kr. och

kommunernas till ca 10 miljoner kr. Kostnadsökningen uppgår alltså till

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

ca 33 miljoner kr. om året för staten och till ca 11 miljoner kr. för kom­

munerna.

Kommittén lämnar vidare i betänkandet en översikt av de samhälleliga

stödformer, som är av betydelse för de ofullständiga familjerna och för­

söker att med tillgängligt material belysa dessa familjers situation. Kom­

mittén anser det vara en viktig uppgift för de socialvårdande organen i

kommunerna att när så påkallas hjälpa de ofullständiga familjerna med

hänsyn till behovet i det individuella fallet. Det kan vara fråga om bere­

dande av lämplig bostad, plats på daghem, hemhjälp eller ekonomisk hjälp.

Det är enligt kommitténs mening av vikt, att samhället på allt sätt under­

lättar för ensamstående mödrar att få ett lämpligt förvärvsarbete och den

utbildning som kan fordras i detta syfte. Under vissa förhållanden, t. ex.

om modern är sjuklig och klen eller har flera barn, kan det vara angeläget

att modern beredes möjlighet att som heltidsarbete sköta hem och barn. I

dessa fall är det rimligt att kommunen lämnar ett vårdbidrag till modern.

Att införa ett generellt vårdbidrag till ensamstående mödrar utan att till­

godose andra grupper i samma situation finner kommittén inte lämpligt.

Kommittén anser att frågan får tas upp i ett större sammanhang.

Bostadsfrågor bör behandlas av de kommittéer och utredningar, som har

i uppdrag att behandla frågor rörande bostadsmarknaden. Frågor rörande

bl. a. barntillsyn och andra serviceåtgärder behandlas av familjeberedningem

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196t

67

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

kapitel

1

Samhällets stöd till ofullständiga familjer

Begreppet ofullständiga familjer m. m.

Samhällets stöd till s. k. ofullständiga familjer är en av de särskilda frå­

gor, som överlämnats till socialpolitiska kommittén. Till grund för kom­

mitténs uppdrag ligger tre riksdagsskrivelser nämligen den 5 april 1960 (nr

147) i anledning av motioner rörande stöd åt ofullständiga familjer, den 9

mars 1962 (nr 95) i anledning av motion om översyn av reglerna för sam­

hällets stöd åt ensamstående barnförsörjare samt den 29 mars 1963 (nr

118) i anledning av motioner angående bidragsförskott och utfyllnad av

vissa underhållsbidrag. Vidare har till kommittén den 26 juni 1962 över­

lämnats en framställning från Stockholms stadsfullmäktige rörande de

ensamstående föräldrarnas problem med avseende på dels behovet av eko­

nomiskt stöd inom ramen för socialförsäkringen, dels ettbarnsfamiljernas

behov av statliga bostadssubventioner. Slutligen har till kommittén över­

lämnats ett av socialstyrelsen utarbetat förslag till bidragsförskottslag.

Bland de frågor, som tas upp i de överlämnade handlingarna kan nämnas

skattelättnader, utbildningsverksamhet, yrkesval, bostadsanskaffning, barn­

passning och andra serviceåtgärder. Vidare kan nämnas frågor rörande

barnafaderns ansvar mot den ogifta modern, underhållsbidrag m. m.

Ofullständig familj — en av föräldrarna saknas

Till ofullständiga familjer räknade 1956 års familjeberedning familjer,

bestående av endast en vuxen försörjare samt ett eller flera barn (SOU

1956: 47). Även en familj, i vilken någon av försörjarna är invalid eller av

andra skäl arbetsoförmögen, vore enligt beredningen i försörjningshän-

seende att betrakta som ofullständig. I första hand gäller detta familjer, där

fadern eller modern uppbär folkpensionsförmån.

Sedermera har begreppet ofullständiga familjer i allmänhet givits en snä­

vare tolkning än familjeberedningens. När stöd till ofullständiga familjer

nu diskuteras, avser man vanligen barnfamiljer, där familjeföreståndaren

är antingen ogift, hemskild, frånskild och inte bor tillsammans med den

andra av barnets (barnens) föräldrar eller änka/änkling. Barnfamiljer, där

föräldrarna sammanbor utan att vara gifta med varandra, räknas i allmän­

het inte in bland ofullständiga familjer och inte heller familjer, där för­

äldrarna efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad flyttar samman med

varandra.

69

Under vissa förhållanden kan även andra familjers situation vara likartad

den, i vilken den ofullständiga familjen befinner sig. Närmast tänker man

på de sannolikt fåtaliga fall, där föräldrarna utan hemskillnad separerat

och underhållsbidrag till barnen har utdömts på grund av ena makens för­

summelse av underhållsplikten. Vidare kan i detta sammanhang erinras om

de familjer, där den ena av föräldrarna genom tvångsingripande från sam­

hällets sida, t. ex. intagning på vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller

fångvårdsanstalt blir berövad sin frihet.

Det finns i detta sammanhang inte skäl att till de ofullständiga familjerna

räkna sådana invalidfamiljer, där båda föräldrarna lever och sammanbor.

Dessa familjers behov av stöd bör lämpligen diskuteras inom ramen för dels

den allmänna försäkringens regler om förtids- och barnpension, dels andra

stödåtgärder syftande till att undanröja eller kompensera handikapp.

Ingen fortlöpande statistik

Uppgifter som belyser de ofullständiga familjernas situation finns inte i

den fortlöpande officiella statistiken. Specialundersökningar har emellertid

gjorts. Det första försöket att utreda under vilka betingelser ofullständiga

familjer lever gjordes genom en av socialstyrelsen på initiativ av 1954 års

familjeutredning år 1955 verkställd undersökning av ensamstående mödrars

sociala och ekonomiska förhållanden. Undersökningen inriktades på att

kartlägga ensamma mödrars yttre levnadsförhållanden, ekonomi, bostads-

och yrkesförhållanden, barntillsyn, arbetsbörda och rekreationsmöjligheter.

En liknande undersökning gjordes samtidigt i Stockholm.

Undersökningar som gjorts i annat syfte kan belysa vissa frågor som rör

de ofullständiga familjernas förhållanden. Här kan nämnas den av social­

styrelsen för socialpolitiska kommitténs räkning gjorda socialhjälpsunder-

sökningen 1959 samt en liknande undersökning i Stockholm 1957.

Socialstyrelsen har i samråd med socialpolitiska kommittén nyligen gjort

en undersökning beträffande underhållsbidrag och bidragsförskott. Under­

sökningen som redovisas i Bilaga l1, har slutförts inom statistiska central­

byrån. Till grund för undersökningen ligger uppgifter, som inhämtades

från barnavårdsnämnderna under februari och mars 1963. Undersökningen

har omfattat ett urval av alla de inom- och utomäktenskapliga barn, som

stod under tillsyn av förordnad barnavårdsman den 31 december 1962. Upp­

gifter har erhållits beträffande 1 243 skilsmässobarn och 2 713 utomäkten­

skapliga barn. Totala antalet mödrar uppgick till 1 170 resp. 2 627.

Mer än 90 000 ofullständiga familjer

Några exakta uppgifter beträffande antalet ofullständiga familjer så som

de definierats här ovan finns inte tillgängliga. Vissa preliminära uppgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 19

6‘4

1 Här utelämnad.

70

från 1960 års folkräkning, urvalsundersökningen, finns dock att tillgå. En­

ligt dessa kan totala antalet ofullständiga familjer, till vilka räknas även

familjer där föräldrarna är gifta men ej sammanbor, uppskattas till 103 000.

Totala antalet hemmavarande barn under 16 år i dessa familjer har beräk­

nats till 144 000. Efter familj ef öreståndarens kön och civilstånd fördelar sig

antalet familjer och barn på sätt framgår av tab. 1.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Tab. 1. Antalet ofullständiga familjer och barn i sådana

familjer, beräknat efter 1960 års folkräkning, urvalsunder­

sökningen I

Familjeföreståndaren

Antal

Familj er

Barn

Man

Ogift.........................................

1 300

1 400

Gift ej samboende................

1 600

2 500

Änkling....................................

5 100

7 000

Frånskild.................................

2 900

3 900

Summa

10 900

14 800

Kvinna

Ogift.........................................

30 900

36 600

Gift ej samboende................

14 800

22 300

Änka.........................................

17 900

26 000

Frånskild.................................

28 400

44 600

Summa

92 000

129 500

Totalt

102 900

144 300

I gruppen gifta ej samboende ingår huvudsakligen tre olika kategorier,

nämligen nygifta, vilka ännu ej sammanflyttat, gifta, vilka av bostads- eller

arbetsskäl bor på var sitt hall, samt hemskilda och andra som på grund av

söndring i äktenskapet lever åtskilda. De två första kategorierna kan inte

betecknas som ofullständiga familjer. Hur många som tillhör den tredje

kategorin, vilka är att anse som ofullständiga familjer i den mening som

avses här, framgår inte av tillgängliga uppgifter. De angivna talen, 103 000

familjer och 144 000 barn, är maximisiffror. De i detta sammanhang aktu­

ella talen är sannolikt lägre. Det kan nämnas, att antalet hemskillnadsdomar

per år uppgår till närmare 10 000. Uppgift saknas dock om hur många hem­

skillnadsdomar som avser äktenskap med barn. Antalet ofullständiga famil­

jer kan beräknas vara mellan 90 000 och 100 000.

I vilken utsträckning det rör sig om flerbarnsfamiljer kan inte anges. Det

kan emellertid nämnas, att 1960 års folkräkning redovisar bostadshushållen

bl. a. efter bostadsföreståndarens civilstånd och antal barn i hushållet. Ut­

gångspunkt för redovisningen är hushållet och hushållsmedlemmarna. Hu­

ruvida de barn, som redovisas i hushållet är bostadsföreståndarens, framgår

inte. När det gäller kvinnliga familjeföreståndare torde man emellertid i

allmänhet kunna utgå ifrån att så är fallet.

71

Det fanns den 1 november 1960 ca 92 000 bostadshushåll, där förestån­

daren var ogift, gift ej samboende, änkling, änka eller frånskild och där det

ingick barn under 16 år. I ungefär två tredjedelar av fallen är det fråga om

hushåll med endast ett barn under 16 år. I mindre än 1 procent av fallen rör

det sig om hushåll med 5 eller flera barn. Bostadshushåll med ogift eller

frånskild kvinna eller änka som föreståndare fördelar sig efter barnantal

procentuellt på sätt framgår av tab. 2.

Kungl. Maj:ta proposition nr 70 år 196b

Tab. 2. Bostadshushåll med ogift eller frånskild kvinna eller änka som föreståndare,

procentuellt fördelade efter barnantal (1960 års folkräkning)

Antal barn (0—15 år)

Bostadsföreståndaren

Ogift

Frånskild

Änka

1...................................................

84

60

66

2...................................................

13

28

23

3...................................................

2

9

7

4...................................................

2

2

5 el. flera..................................

1

1

Summa

100

100

100

I socialstyrelsens undersökning 1955 rörande ensamstående mödrar kom

man till liknande resultat. Av de ogifta hade 84 procent 1 barn, 13 procent

2 barn samt 4 procent 3 eller flera barn. Procenttalen för frånskilda var 54,

34 resp. 12 samt för änkor 57, 30 resp. 13.

Familjer med mer än ett barn förekommer således i större utsträckning

med frånskild kvinna som föreståndare än med ogift kvinna eller änka som

föreståndare.

Ekonomi

Stödformer

Möjligheterna att erhålla ekonomiskt stöd är olika för olika typer av ofull­

ständiga familjer. Samhället garanterar en viss minimitrygghet för familjer,

där den ena av föräldrarna avlidit. För varje barn under 16 år, vars far eller

mor avlidit, utgår 1 000 kr. per år i barnpension (1 400 kr. om båda föräld­

rarna är döda) från allmänna försäkringen. Änkor, vilkas män avlidit efter

den 30 juni 1960, får änkepension oavsett ålder och äktenskapets längd, om

de vid tidpunkten för dödsfallet sammanbor med minderåriga barn. Änke­

pensionen är inte inkomstprövad och uppgår f. n. till 3 400 kr. per år, var­

till kan komma inkomstprövat bostadstillägg. Änkepensionen kommer lik­

som barnpensionen att anknytas till allmänna försäkringens basbelopp.

Pension till änkor, vilkas män avled tidigare än den 1 juli 1960, utgår efter

inkomstprövning.

I fråga om ofullständiga familjer, där äktenskapet upplöses (hemskillnad,

äktenskapsskillnad) eller där äktenskap aldrig kommit till stånd, garan­

72

terar samhället till viss del underhållsbidrag till barn genom att lämna

bidragsförskott. Till underhållsbidrag, som fastställts före den 1 april 1957,

kan utgå utfyllnadsbidrag. En närmare redogörelse härför lämnas i kap. 2.

Vid skilsmässa kan dessutom make ställa anspråk på familjerättsligt under­

hållsbidrag för egen del. Detta underhållsbidrag förskotteras inte av det

allmänna.

Bland de generella stödformer, allmänna barnbidrag, sjukförsäkring

m. in., vilka inte tar direkt sikte på ofullständiga familjer, skall här blott

nämnas moderskapsförsäkringen, som är av särskild betydelse för den

ogifta modern. Moderskapsförsäkringen tillgodoser moderns försörjnings­

behov under tiden närmast före och efter barnets födelse. Moderskapspen-

ning utgår till alla med 900 kr., vid flerbörd högre belopp. Om modern haft

förvärvsarbete och varit sjukpenningklassplacerad vid en tidpunkt som

ligger 270 dagar före nedkomsten, erhåller hon tilläggssjukpenning, om hon

är placerad i lägst sjukpenningklass 3, dvs. har en årsinkomst om minst

2 500 kr. Tilläggssjukpenning på grund av nedkomst utgår under 180 dagar,

om modern avhåller sig från förvärvsarbete, men fr. o. in. trettionde dagen

efter nedkomsten endast om modern har barnet i sin vård. Tilläggssjuk­

penning vid nedkomst utgår, även om den försäkrade inte fyllt 16 år, om

hon uppfyller övriga villkor.

I detta sammanhang kan vidare nämnas socialhjälpen. Enligt social­

hjälpslagen är förutsättning för rätt till socialhjälp till uppehälle att den

sökande på grund av minderårighet, ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest

bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom arbete.

Praxis i fråga om avvägningen av socialhjälp till uppehälle växlar. Någon

särskild undersökning rörande standarden inom socialhjälpen i olika kom­

muner har inte gjorts. Socialnämnderna torde dock på sina håll ha börjat

att i skälig socialhjälpsnivå för minderårigt barn räkna in uppehälle__helt

eller delvis för barnets mor såsom vårdarinna. Enligt Svenska social­

vård sförbundets s. k. ersättningstaxa för socialhjälp bör mor till minder­

årigt barn, vilken hindras att ta förvärvsarbete på grund av barnets vård

och fostran, få socialhjälp för egen del, om hon har ett barn och det är under

4 år eller om hon har två barn och ett av dem är under 7 år eller om hon

har tre eller flera barn.

I direkt syfte att lätta bördan för de ofullständiga familjerna har i skatte­

lagstiftningen medgivits vissa lättnader för ogift skattskyldig med barn.

Ogift person samt änka, änkling och frånskild med hemmavarande barn

under 18 år, åtnjuter numera samma ortsavdrag som gäller för två makar,

nämligen 4 500 kr. Dessutom beräknas den statliga inkomstskatten efter

den med hänsyn till progressionen fördelaktigare skala som tillämpas för

gifta. Samma bestämmelser om förvärvsavdrag som gäller för gift kvinna

med barn under 16 år, vilken har inkomst av rörelse eller eget förvärvs­

arbete, är nu tillämpliga även på ensamstående förvärvsarbetande som har

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i-

73

hemmavarande barn under 16 år. Förvärvsavdraget är 300 kr. jämte 20

procent av förvärvsinkomsten, dock med begränsning till ett högsta avdrag

av 2 000 kr. Skattelättnaderna är oberoende av antalet barn i familjen.

Förvärvsarbete

Den fortlöpande statistiken innehåller inga närmare uppgifter om före­

komsten av förvärvsarbete, dess omfattning m. m. bland familj ef örestån­

dare i ofullständiga familjer. Vissa uppgifter kommer att erhållas genom

1960 års folkräkning.

Vid den av socialstyrelsen i samråd med socialpolitiska kommittén verk­

ställda undersökningen angående underhållsbidrag och bidragsförskott in­

hämtades bl. a. uppgifter om mödrarnas arbetsförhållanden. Av 542 från­

skilda mödrar med eget hushåll hade 150 (28 %) inte något förvärvsarbete.

Av 477 ogifta mödrar med eget hushåll var 125 (26 %) utan förvärvsarbete.

Av samtliga mödrar (alltså mödrar utan eget hushåll inräknade) hade i

fråga om de frånskilda 47 procent heltidsarbete och 17 procent deltidsarbete,

medan 35 procent saknade arbete. Av de ogifta mödrarna var 44 procent

heltidsarbetande och 9 procent deltidsarbetande; 45 procent hade inte för­

värvsarbete.

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 var 70 procent av de frånskilda

och 60 procent av de ogifta förvärvsarbetande. Att så många ogifta mödrar

var utan förvärvsarbete förklarades med att åtskilliga bodde hos föräldrar

eller var sammanboende. 63 procent av änkorna hade förvärvsarbete, många

deltidsarbete.

Många har låga inkomster

Ej heller beträffande de ofullständiga familjernas inkomstförhållanden

finns uppgifter i den fortlöpande officiella statistiken. Vissa uppgifter kom­

mer att erhållas i detta avseende genom 1960 års folkräkning.

Vid undersökningen av underhållsbidragen och bidragsförskotten inhäm­

tades uppgifter om mödrarnas arbetsinkomst under november 1962. Upp­

gifter beträffande de frånskilda och ogifta mödrarna redovisas i tab. 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år i Uti i

Tab. 3. Frånskilda och ogifta mödrar fördelade efter arbetsinkomst under nov. 1962

Arbetsinkomst kronor

Frånskilda

Ogilta

Antal

0/

/o

Antal

%

371

47

997

58

1

283.............................................

27

3

45

3

284 416..............................................

33

4

48

3

417 566.............................................

40

5

56

3

567 849.............................................

126

16

220

12

850 999..............................................

79

10

184

11

1 000 ....................................................

116

15

179

10

Summa

792

100

1 729

100

3* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 70

74

Det kan i detta sammanhang vidare nämnas, att enligt den av statistiska

centralbyrån i samråd med bl. a. socialpolitiska kommittén gjorda under­

sökningen angående personer med låga inkomster år 1959 fanns 96 000 ej

gifta som hade barn som ingick i inkomstenheten. Av dessa ensamstående

med barn hade 35 000 (36,5 %) en deklarerad inkomst understigande

6 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Underhållsbidraget en viktig post

Barn utom äktenskap samt barn till frånskilda och hemskilda har rätt till

underhållsbidrag. Detta garanteras som tidigare nämnts i viss utsträckning

av bidragsförskott och kompletteras i vissa fall med utfyllnadsbidrag. Under­

hållsbidrag kan fastställas genom avtal eller dom. Några fullständiga upp­

gifter beträffande underhållsbidragens storlek, domstolspraxis etc. finns

inte tillgängliga. I undersökningen om underhållsbidrag och bidragsförskott

redovisas uppgifter beträffande bidragens storlek m. m. för ett urval bland

de fall, där barnet stod under tillsyn av förordnad barnavårdsman den 31

december 1962. En liknande undersökning avseende förhållandena 1956

gjordes av socialstyrelsen 1957. Vissa jämförelser kan göras.

I tab. 4 redovisas underhållsbidragen vid slutet av 1962 efter sätt och år

för fastställande. Underhållsbidragen för barn födda i äktenskap, här be­

tecknade skilsmässobarn, är i så gott som samtliga fall fastställda genom

dom, medan underhållsbidragen till barn utom äktenskap i övervägande

antalet fall är fastställda genom avtal.

Tab. 4. Underhållsbidrag efter sätt och år för fastställande

Sätt för fastställande

År för fast­

ställande

Skilsmässobarn

Barn utom

äktenskap

Totalt

Antal

%

Antal

%

Antal

0/

/o

Slutligt genom avtal

före 1951

362

19,8)

1951—1953

233

12,7

1954—1956

25

1,4

276

15,1

1 830

100

1957—1959

335

18,3

1960—1962

599

32,7

Slutligt genom dom

före 1951

50

56,2

39

43,8

89

100

1951—1953

106

67,1

52

32,9

158

100

1954—1956

183

77,5

53

22,5

236

100

1957—1959

250

83,6

49

16,4

299

100

1960—1962

370

82,0

81

18,0

451

100

Interimistiskt genom av-

4

3,1

126

96,9

130

100

tal

Interimistiskt genom

78

59,1

54

40,9

132

100

dom

Samtliga fastställda

1 066

32,1

2 259

67,9

3 325

100

Ej fastställda

5

6,6

71

93,4

76

100

75

Bidragsbeloppen har ökat sedan 1956. Mellan de båda undersökningarna

har två generella höjningar av löpande underhållsbidrag ägt rum — den 1

juli 1957 och den 1 juli 1962. 1956 översteg endast 2 procent av bidragen

till barn utom äktenskapet 100 kr. per månad, år 1962 29 procent. För skils-

mässobarnen var bidraget 1956 över 100 kr. per månad i 7 procent av fal­

len, 1962 i 46 procent. Medianbeloppet för underhållsbidraget var 1956 i

fråga om skilsmässobarnen 60 kr. per månad och 1962 97 kr. samt för utom-

äktenskapliga barn 48 resp. 83 kr. per månad.

Utvecklingen när det gäller underhållsbidragens storlek belyses i tab. 5

med uppgifter om bidragens ursprungliga belopp, uttryckt i medianbelopp.

Underhållsbidragen till skilsmässobarn är högre än bidragen till utom-

äktenskapliga barn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Tab. 5. Underhållsbidrag vid slutet av dr 1962 efter bidragens ursprungliga belopp,

uttryckt i medianbelopp

Medianbelopp kr.

Sätt för fastställande

År för fastställande

Skilsmässo-

Barn utom

barn

äktenskap

Slutligt genom avtal

före 19511

35

1951—1953

53

1954—1956

74

66

1957—1959

79

1960—1962)

104

Slutligt genom dom

före 1951

50

41

1951—1953

62

52

1954—1956

72

61

1957—1959

85

72

1960—1962

108

93

Interimistiskt genom avtal........................

50

72

Interimistiskt genom dom.........................

96

98

Samtliga fastställda

86

71

Jämkning av beloppen förekommer. I fråga om bidragen till skilsmässo­

barn har jämkning skett i 68 fall av 1 066 eller i något mer än 6 procent av

fallen (i 41 fall enbart uppåt, i 8 fall nedåt samt i 19 fall både uppåt och

nedåt). När det gäller utomäktenskapliga barn har jämkning förekommit i

219 fall av 2 259 eller i nära 10 procent av fallen (i 191 fall enbart uppåt, i

24 fall enbart nedåt samt i 4 fall både uppåt och nedåt).

I tab. 6 redovisas underhållsbidragen procentuellt fördelade efter den tid

de utgår.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Tab. 6. Underhållsbidragen procentuellt fördelade efter den tid

de utgår

Underhållsbidraget utgår

tills barnet uppnår

Skilsmässobarn

Barn utom

äktenskap

16 års ålder................................

15

17

17 »

»

................................

35

16

18 » * ................................

45

60

ej uppgift..............................

6

8

Summa

100

100

Underhållsbidragen har omprövats med hänsyn till barnets ålder i 23 fall,

när det gäller skilsmässobarn, och i 12 fall i fråga om utomäktenskapliga

barn.

De underhållspliktiga hade under 1962 helt eller delvis underlåtit att be­

tala underhållsbidragen i drygt 60 procent av fallen i fråga om skilsmässo­

barn samt i drygt 40 procent i fråga om utomäktenskapliga barn. Bidrags­

förskott utgår för en stor del av dessa barn, men ej för alla. Däremot har

bidragsförskott utgått i vissa fall, trots att den underhållspliktige synes ha

fullgjort sin underhållsskyldighet. Som orsak till att underhållsplikten ej

fullgjorts har förutom otillräcklig inkomst angetts t. ex. sjukdom, arbets­

löshet, vistelse på fångvårdsanstalt, oanträffbarhet. Införsel har varit bevil­

jad i fråga om 56 procent av underhållsbidragen till skilsmässobarn och i

fråga om 47 procent av bidragen till barn födda utom äktenskap.

Av 1 243 skilsmässobarn erhöll 694 (56 %) bidragsförskott under 1962

och av 2 713 utomäktenskapliga 958 (35 %). Enligt socialhjälpsundersök-

ningen 1959 utgick bidragsförskott till drygt hälften av de ensamstående

kvinnorna med barn.

I tab. 7 redovisas barnen procentuellt fördelade efter ålder. Skilsmässo-

barnen är i genomsnitt betydligt äldre än de utomäktenskapliga. Hälften av

de senare var sålunda under skolåldern mot 19 procent av skilsmässobarnen.

Tab. 7. Barn med underhållsbidrag procentuellt fördelade

efter ålder

Ålder

Skilsmässobarn

Barn utom

äktenskap

— 1 år....................................

11

1—2 *....................................

2

17

3—6 »....................................

17

22

7—9 ».....................................

16

14

10—15 ».....................................

47

28

16—18 *.....................................

18

8

Samtliga

100

100

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 19(>b

7 procent av skilsmässobarnen och 13 procent av de utomäktenslcapliga

barnen var registrerade som fosterbarn.

Moder till barn utom äktenskap är berättigad till bidrag till sitt underhåll

av barnets fader i samband med nedkomsten. Vid skilsmässa kan den av

barnets föräldrar som är vårdnadshavare ställa anspråk på familjerättsligt

underhållsbidrag för egen del. Sådant utdöms inte sällan för hemskillnads-

tiden. Uppgifter om i vilken omfattning underhållsbidrag utgår i nämnda

fall finns inte tillgängliga.

I 1959 års socialhjälpsundersökning redovisas vissa uppgifter om under­

hållsbidrag m. m. i fall, där socialhjälp utgått. Ungefär en tredjedel av de

ensamma kvinnor med barn, som fått socialhjälp vid undersökningstillfället,

hade erhållit underhållsbidrag för barnen, och 6 procent underhållsbidrag

också för egen del. Drygt 5 000 kvinnor som ingick i undersökningen ägde

rätt till underhållsbidrag för barnen, men endast omkring hälften av dessa

hade i verkligheten fått bidrag från mannen, vilket närmare framgår av föl­

jande tablå.

Det uppburna underhållsbidraget uppgick till 156 kr. i genomsnitt per fall

under undersökningsmånaden, april 1959, för dem som erhållit bidrag. Per

barn var genomsnittsbidraget som tidigare nämnts 80 kr.

Det kan nämnas, att enligt socialstyrelsens undersökning 1955 10 procent

av de frånskilda fått underhållsbidrag för egen del. 10 procent av de ogifta

och 6 procent av de frånskilda mödrarna hade inte fått underhållsbidrag för

barnen.

Socialhjälpen — ett stöd för många

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 sökte flertalet ensamstående

mödrar att klara sin försörjning utan att anlita fattigvården. Inte desto

mindre utgör de ensamstående mödrarna en stor grupp av dem som får

socialhjälp. Enligt socialhjälpsundersökningen 1959 var 18 procent av

socialhjälpstagarna ensamma kvinnor med barn. Omkring 40 procent av

dem hade endast ett barn, 33 procent hade två barn och de övriga tre barn

eller flera. De ensamma kvinnorna hade mycket ofta långvarig socialhjälp.

För de i undersökningen ingående ensamstående kvinnorna med barn har

som en anledning till hjälpbehovet i 19 procent av fallen angetts att den

normala inkomsten (arbetsförtjänsten jämte underhållsbidrag och övriga

inkomster) var otillräcklig i förhållande till familjens storlek. I 56 procent

av fallen angavs vård av minderåriga barn som en av orsakerna till hjälp­

behovet. Vidare har i många fall uppgivits ohälsa.

Antal

Rätt till underhållsbidrag för barnen.

Erhållit underhållsbidrag...................

Fall

5 110

2 330

Barn

10 140

3 950

Socialhjälpen utgjordes för de flesta (nära 85 %) av hjälp till uppehälle.

Dessutom hade många (44 %) hjälp till bostadshyra.

Antalet frånskilda kvinnor med socialhjälp var 5 810 motsvarande 14,5

procent av hjälpfallen. Av dessa kvinnor hade 3 370 eller 58 procent minder­

åriga barn. Antalet ogifta kvinnor med barn uppgick till 990, motsvarande

2,5 procent av samtliga i undersökningen ingående fall. I förhållande till sin

andel av befolkningen är de frånskilda kvinnorna starkare representerade

bland socialhjälpstagarna än andra kategorier. Vid en jämförelse mellan

olika civilståndsgrupper i fråga om antalet hjälpta personer (hustrur och

minderåriga barn inräknade) framgår att frekvensantalet för frånskilda

kvinnor är mer än 10 gånger större än för ogifta och gifta kvinnor.

Även den utredning som gjorts beträffande socialhjälpen i Stockholm

1957 (stadskollegiets utlåtande och memorial, bihang nr 86/1960) visar, att

ensamstående kvinnor i olika civilstånd med minderåriga barn har en bety­

dande socialhjälpsfrekvens. Var fjärde sådan kvinna i Stockholm uppbar

under längre eller kortare tid 1957 socialhjälp.

I undersökningen beträffande underhållsbidragen och bidragsförskotten

efterfrågades om socialhjälp utgick till modern under november månad

1962. Socialhjälp redovisades i 339 fall, om man bortser från mödrar som

anga,\ s vara gifta. Socialhjälpsfallen bland frånskilda och ogifta mödrar

framgår av tab. 8.

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Tab. 8. Socialhjälp till frånskilda och ogifta mödrar (nov. 1962)

Frånskilda

Ogifta

Antal

%

Antal

%

Erhöll socialhjälp................................

175

22

164

9

»

ej socialhjälp...........................

597

75

1 499

87

Okänt......................................................

20

3

66

4

Summa

792

100

1 729

100

Efter uppgiven arbetsinkomst fördelade sig mödrarna med socialhjälp

enligt nämnda undersökning på sätt som framgår av tab. 9.

Tab. 9. Frånskilda och ogifta mödrar med socialhjälp för­

delade efter inkomst (nov. 1962)

Månadslön

kronor

Antal

Frånskilda

Ogifta

Okänd eller ingen inkomst. ..

143

139

1—283...................................

9

5

284—416...................................

5

4

417—566...................................

7

3

567—849...................................

10

10

850—999...................................

1

2

1 000—.........................................

—

1

Summa

175

164

79

Av 542 frånskilda mödrar med eget hushåll uppbar 142 (26 %) social­

hjälp. Av 477 mödrar med barn utom äktenskap och med eget hushåll ut­

gick socialhjälp till 84 (18 %).

Kungl. Maj.ta proposition nr

70 dr 1004

Bostad

Familjebostadsbidrag

Ett viktigt bostadspolitiskt stöd till barnfamiljerna är familjebostads-

bidraget, som utgår till barnfamiljer vilkas inkomst ligger under vissa grän­

ser och som har bostad av viss standard. Familjebostadsbidrag utgår i form

av helt, förhöjt eller reducerat bidrag beroende på inkomstens storlek.

Enligt de nya bestämmelser, som träder i kraft den 1 januari 1964, kan

helt bidrag beviljas om familjeförsörjaren eller i förekommande fall man­

nens och hustruns sammanlagda till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst inte överstiger för familj med två barn 12 000 kr. och för familj

med flera barn nämnda belopp ökat med 1 500 kr. för varje barn från och

med det tredje till och med det sjätte. Förhöjt bidrag beviljas om inkomsten

med 4 000 kr. eller mer understiger inkomstgränsen för helt bidrag. Redu­

cerat bidrag utgår om inkomsten överstiger gränsen för helt bidrag med

högst 2 000 kr. Till ettbarnsfamilj utgår endast helt bidrag, och den beskatt­

ningsbara inkomsten får då inte överstiga 7 000 kr.

Helt familjebostadsbidrag utgår med 180 kr. för varje bidragsberättigat

barn samt därutöver för familjen med ett fast belopp av 390 kr. om bosta­

den är belägen i Norrbottens, Västerbottens eller Jämtlands län (zon III),

360 kr. om den är belägen i Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs eller

Värmlands län (zon II) och 330 kr. om den är belägen i annan del av landet

(zon I). Förhöjt bidrag utgår med samma belopp per barn som helt bidrag

men med dubbelt så stort fast belopp. Reducerat bidrag utgör hälften av

helt bidrag. För ettbarnsfamiljer utgör familjebostadsbidraget 375 kr. i zon

III, 360 kr. i zon II och 345 kr. i zon I. Bidragen är fria från beskattning.

De fastställda inkomststrecken torde uppskattningsvis motsvara ungefär

följande belopp i faktiska årsinkomster. I

Antal barn

Förhöjt bidrag

Helt bidrag

Reducerat bidrag

13 600

_

14 900

19 700

22 000

16 700

21 400

23 800

18 500

23 200

25 500

20 300

25 000

27 300

6 eller flera.................................

22 000

26 700

29 100

I detta sammanhang kan även erinras om det kommunala bostadstilläg­

get, som kan utgå till bl. a. änkepensionärer.

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

Bostadsförhållanden

Fullständiga uppgifter beträffande ofullständiga familjers bostadsförhål­

landen finns inte tillgängliga. I 1960 års bostadsräkning redovisas vissa upp­

gifter angående bostäderna fördelade efter bostadsföreståndarens civilstånd.

Uppgifterna avser hushåll och hushållsmedlemmar. I hushållet redovisade

barn behöver som tidigare framhållits inte vara barn till bostadsförestån-

daren.

I hela landet fanns totalt 92 000 hushåll med bostadsföreståndare som var

ogift, gift ej samboende, änkling, änka eller frånskild, och som hade barn

under 16 år i hushållet. Av de 92 000 hushållen fanns 51 000 (55 %) i hus

byggda 1940 eller tidigare, därav 30 000 (60 %) i kvalitetsgrupperna 4—7*

*.

De övriga hushållen fanns i hus byggda åren 1941—1960, som kan förut­

sättas vara av god kvalitet. Som jämförelse kan nämnas, att av samtliga

barnfamiljer boende i hus byggda 1940 eller tidigare ca hälften hade bostä­

der i kvalitetsgrupperna 4—7. Den hushållsgrupp, i vilken de ofullständiga

familjerna ingår, synes alltså i viss utsträckning ha bostäder med lägre kva­

litet än barnfamiljerna i allmänhet. Gruppen är också mera trångbodd.

I 1962 års undersökning angående underhållsbidrag och bidragsförskott

redovisas vissa uppgifter angående boendeförhållanden. Barnen var place­

rade på sätt som framgår av tab. 10.

Tab. 10. Barnen procentuellt fördelade efter placering

Placering

Skilsmässobarn

Barn utom

äktenskap

Hos fadern och modern.........

18

» modern som är gift1.........

» modern som är sam-

25

25

boende1................................

» modern som har eget hus-

8

4

håll.......................................

» modern som bor med nära

44

18

anhörig................................

5

16

» fadern..................................

3

1

» annan nära anhörig........

5

9

I annat enskilt hem...............

4

7

Annan placering........................

6

2

Summa

100

100

1 Med annan än barnets far.

De frånskilda har i stor utsträckning eget hushåll, medan de ogifta oftare

bor tillsammans med nära anhörig eller tillsammans med barnets far.

1 Bostad i kvalitetsgrupp

4 har vatten, avlopp och wc.

*

*

»

5 har vatten, avlopp och centralvärme.

>

»

»

6 har vatten och avlopp.

»

»

»

7 saknar även vatten och/eller avlopp.

81

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 bodde mer än häliten av de

ogifta mödrarna tillsammans med sina föräldrar eller med andra släktingar.

Ytterligare en femtedel bodde tillsammans med antingen barnets far eller

annan man. Endast 20 % hade egen bostad. Av frånskilda och änkor hade

det stora flertalet (70 resp. 80 %) egen bostad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Service m. m.

Barnavårdsman — ett viktigt samhällsstöd

Barnavårdsman förordnas för varje barn som födes utom äktenskap.

Kvinna som väntar barn utom äktenskap bör enligt föräldrabalken i god tid

före nedkomsten anmäla förhållandet till barnavårdsnämnden. Så snart

anmälan inkommit eller barnavårdsnämnden fått kännedom om att barn

utom äktenskap blivit fött, skall förordnande för barnavårdsman utfärdas.

För barn inom äktenskap skall barnavårdsman förordnas, om vårdnaden

av barnet enligt rättens förordnande tillkommer endast den ene av föräld­

rarna, vid separation och hemskillnad samt då föräldrarnas äktenskap blivit

upplöst, under förutsättning att den av föräldrarna som är vårdnadshavare

gör framställning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden av sär­

skild anledning finner det erforderligt. Barnavårdsman kan också förordnas

i avvaktan på slutligt avgörande av vårdnadsfråga.

Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barnet med

råd och upplysningar. Han skall tillse att barnets rätt och bästa tillvaratas.

Särskilt skall barnavårdsmannen sörja för att barnets börd blir fastställd,

när det är fött utom äktenskap, samt för att underhåll tillförsäkras barnet.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphör, när barnet fyller 18 år, men

kan av särskild anledning förlängas, dock ej längre än till dess barnet fyllt

21 år. Om behov av barnavårdsman inte längre föreligger, kan barnavårds­

nämnden — oberoende av barnets ålder — förordna att uppdraget skall

upphöra.

Antalet barnavårdsmannaförordnanden uppgick vid slutet av år 1961 till

137 000, motsvarande 68 promille av befolkningen under 18 år. År 1962, för

vilket år preliminära uppgifter finns, uppgick antalet barnavårdsmanna­

förordnanden till 139 000. Antalet barnavårdsmän år 1962 var 1 473, vilka

hade i genomsnitt 94 förordnanden. 96 500 avsåg barn födda utom äktenskap

och 42 500 barn födda inom äktenskap. Under år 1962 tillkom nära 5 100

nya förordnanden för inomäktenskapliga barn. Anledningen till barnavårds-

mannaförordnandet i dessa fall var följande.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

Antal barn

%

Söndring.......................................

272

5,3

Hemskillnad................................

3 053

60,0

Äktenskapsskillnad...................

Vårdnaden fråntagen den ene

1 721

33,8

av samboende makar............

9

0,2

Ene maken död........................

37

0,7

Summa

5 092

100,0

Antalet barnavårdsmannaförordnanden har ökat för varje år, medan an­

talet barnavårdsmän minskat. Följden har blivit, att varje barnavårdsman

fått allt flera barn att ägna uppmärksamhet. Utvecklingen belyses i tab. 11.

Tab. 11. Antalet barnavårdsmannaförordnanden m. m. vissa dr under perioden

1940—1961

År

Antal

Barnavårdsmannaförordnanden

Per 1 000 av

befolkningen

under 18 år

Uä-barn i %

av samtliga

Antal barna­

vårdsmän

Antal förord­

nanden per

barnavårds­

man

1940................................

98 903

62

96,4

6 321

16

1950................................

102 833

54

82,1

3 782

27

1955................................

119 984

60

73,2

1 826

66

1957................................

126 427

62

70,8

1 669

76

1958................................

128 766

63

70,1

1 619

80

1959................................

131 340

64

69,4

1 564

84

1960................................

133 923

67

69,3

1 529

88

1961................................

137 019

68

69,1

1 485

92

1962................................

138 794

69,5

1 473

94

Andelen utomäktenskapliga barn har gradvis minskat. Ett allt större antal

barn födda inom äktenskap har alltså fått barnavårdsman.

Barntillsyn

Staten bidrar till anordnandet och driften av barnstugor (daghem, lek­

skolor, fritidshem). Statsmakterna har på förslag av familjeberedningen

1963 beslutat om väsentligt höjda statsbidrag till barnstugorna. Det nya

statsbidraget till investeringar beräknas komma att motsvara en tredjedel

av byggnadskostnaderna. Investeringsbidraget är 2 500 kr. per plats i dag­

hem och fritidshem, dock högst halva anläggningskostnaden. Driftbidrag till

daghem och fritidshem är så avvägt, att det täcker en fjärdedel av kostna­

derna. Hälften av dessa skulle täckas av kommunerna och en fjärdedel be­

stridas av föräldraavgifter. Statsbidraget per plats till daghem är 1 200 kr.

per år och till fritidshem 500 kr. årligen.

83

Familjeberedningen framhöll i sitt förslag till ökat statligt stöd till barn­

stugorna, att totalantalet daghemsplatser — 9 900 — är i stort sett oför­

ändrat sedan år 1954 och att detsamma är fallet med antalet platser i fri­

tidshem. Familjedaghem, godtagna av barnavårdsnämnden, har däremot

ökat från 1 800 år 1954 till 5 000 år 1902. Lekskoleverksamheten har ut­

byggts snabbare än andra former av barntillsyn och har under de senaste

fem åren ökat med i genomsnitt 800 platser per år.

Det fanns omkring 5 000 sökande till daghemsplatser i början av 1962.

Mer än 40 procent av de registrerade men inte tillgodosedda anmälningarna

hänförde sig till Stockholm och omkring 20 procent till Göteborg.

Familjeberedningen har funnit, att 40 procent av de omkring 10 000 dag-

hemsplatserna i oktober 1962 disponerades av barn till ensamstående för­

äldrar. Ca 4 000 daghemsplatser har således upplåtits för barn tillhörande

ofullständiga familjer.

Av de omkring 5 000 sökande som inte fått plats på daghem var 75 pro­

cent samboende med make eller annan man medan 25 procent var ensam­

stående mödrar. Trots eventuell förtur för ensamståendes barn till daghems-

plats, synes alltså åtminstone 1 250 barn till ensamstående mödrar vid den

angivna tidpunkten ha varit anmälda till daghem men inte kunnat tas emot.

Familjeberedningens intervjuer med personer, som önskade plats för

barn på daghem, visade att den vanligaste formen av barntillsyn för den som

redan hade förvärvsarbete var familjedaghem för 38 procent, därefter kom

tillsyn genom andra maken med 23 procent. Barnets syskon utövade tillsyn

i 3 procent av fallen och 2 procent uppgavs inte få någon tillsyn.

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 var av de ogifta mödrarnas

barn 58 procent under skolåldern och hälften av dessa mödrar saknade

arbete utanför hemmet. De förvärvsarbetande ogifta mödrarna med småbarn

hade vanligen (67 %) barntillsynen ordnad genom barnets mormor eller

annan släkting. 29 procent av de förvärvsarbetande ogifta mödrarna med

småbarn hade barnen placerade i daghem och i familjedaghem. Av barnen

till frånskilda var 21 procent under skolåldern. De frånskilda förvärvsarbe­

tande mödrarna med småbarn hade sina barn i större utsträckning (47 %)

placerade i daghem och familjedaghem — de frånskilda bodde i större ut­

sträckning än de andra kategorierna i storstäderna —- men också för dem

betydde mormoderns insatser mycket i fråga om tillsynen (26 %). Av än­

kornas barn var 12 procent under skolåldern. Mödrarna var i många fall

inte förvärvsarbetande och kunde därför se till sina barn i hemmet.

Yrkesutbildning, omskolning m. m.

Ensamstående mödrars yrkesutbildning underlättas

Genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg erbjudes numera på samma vill­

kor, som gäller för arbetslösa och partiellt arbetsföra, vissa andra grupper

Kunyl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

84

av s\årplacerade pa arbetsmarknaden yrkesutbildning eller omskolning.

Därtill kommer att ensamstående mödrar kan få yrkesutbildning, även om

de inte är arbetslösa eller väntas bli det inom en snar framtid. Avgörande

för om utbildning beviljas är, att utbildningen är ägnad att underlätta en

stadigvarande och lämplig anställning som vederbörande annars inte kan

erhålla eller behålla. Bedömes en ensamstående mor komma att få svårighe­

ter i sin anställning pa grund av vården och tillsynen av minderåriga barn

kan alltså yrkesutbildning eller omskolning övervägas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196/i

Bidrag under utbildningstiden

Utbildningsbidrag utgörs av grundbidrag på högst 410 kr. per månad

och hyresbidrag, vilket för familjeförsörjare utgår med belopp motsvarande

faktiska bostadskostnaden. Familjetillägg utgår för barn under 16 år med

45 kr. eller, vid särskilda skäl, högst 87 kr. i månaden samt för make eller

för husföreståndarinna med 55 kr. om utbildningen sker i hemorten och

140 kr. om utbildningen äger rum utanför hemorten. Tillägg för husföre­

ståndarinna beviljas endast om maketillägg inte utgår samt om bidragsmot-

tagaren sammanbor med barn under 16 år. Såsom särskilt skäl för att medge

det förhöjda barntillägget av 87 kr. räknas att ensamstående person har

kostnader för tillsyn eller inackordering av barn. Det förhöjda barntill-

lägget kan inte utgå samtidigt med familj etillägg för make eller husföre­

ståndarinna.

Rörlighetsstimulerande åtgärder

I detta sammanhang kan även erinras om de rörlighetsstimulerande åt­

gärderna av olika slag. Familjebidrag kan utgå till den som av arbetsmark-

nadsskäl utflyttar från hemorten för att tillträda anställning i öppna mark­

naden på annan ort. Trots att familjeförsörjaren i sådana fall har avlönat

arbete, kan familjen som bor kvar i hemorten under en omställningsperiod

av högst 9 månader ha vissa bidrag, såsom familj etillägg och hyresbidrag.

Vid flyttningen från område med exceptionellt hög och mera varaktig ar­

betslöshet kan utgå särskilt utrustningsbidrag med högst 2 000 kr. Den som

skall tillträda anställning på annan ort, kan erhålla starthjälp. Denna utgår

med hänsyn till anställningens beräknade varaktighet och uppgår vid minst

6 manaders anställning till 500 kr. Även den som genomgått omskolning

och får anställning på utbildningsorten kan under vissa förutsättningar erhål­

la starthjälp. Slutligen kan nämnas, att respenning med eller utan återbetal-

ningsskyldighet och innefattande traktamentskostnader samt kostnader för

resa och flyttning kan utgå vid anställning på annan ort. Arbetstagare kan

vidare under vissa förutsättningar erhålla högst en fri hemresa per månad

under tid då familjebidrag utgår.

85

Kommittén

Riksdagsmotioner m. m.

I de riksdagsmotioner och den framställning från Stockholms stad, som

överlämnats till socialpolitiska kommittén, har beträffande de s. k. olull­

ständiga familjerna tagits upp en rad problem rörande ekonomi, bostäder,

barntillsyn och annan service samt yrkesutbildning m. m.

När det gäller ekonomin ifrågasättes i 1960 års motioner bl. a., om inte

barnafaderns ekonomiska ansvar mot den ogifta modern borde utvidgas

till att omfatta en utsträckt underhållsplikt i vilket fall samhället skulle kun­

na stå som garant på samma sätt som beträffande underhållsbidrag till barn.

Vidare ifrågasättes ev. någon form av ekonomiskt stöd till ensamstående

mödrar, där barnavårdsmyndigheterna så finner skäligt. Stockholms stad

framför tanken på ett särskilt modersbidrag till ogifta mödrar. I 1962 och

1963 års motioner ifrågasättes ändringar i flera avseenden beträffande bi­

dragsförskott och utfyllnadsbidrag. Stockholms stad föreslår även rätt för

mödrar i ofullständiga familjer till förvärvsavdrag vid beskattningen.

I fråga om bostäder påkallas i 1960 års motioner åtgärder för att lösa

bostadsproblemet. Stockholms stad tar också upp bostadsfrågan och fram­

för bl. a. tanken på insprängda lägenheter för ensamstående mödrar. Frågor

rörande barnpassning och annan service beröres likaledes i nämnda motio­

ner och av Stockholms stad. Vidare framhålles behovet av effektivare ut­

bildningsverksamhet, omskolning m. in. samt effektivare yrkesvägledning.

Förbättringar under de senaste åren

Åtskilliga av de sociala reformer som genomförts de senaste åren har varit

av betydelse för olika grupper av ofullständiga familjer. För många av

dessa familjer har de nya änke- och barnpensionerna inneburit förbättring­

ar. I samband med 1959 års socialhjälpsundersökning gjordes 1961 en sär­

skild undersökning rörande betydelsen av de förbättringar av pensionerna

som inträdde den 1 juli 1960. Av undersökningen framgick, att för omkring

en tredjedel av de änkepensionärer, som hade socialhjälp före pensionshöj-

ningen, denna kompletterande hjälp inte ansågs erforderlig sedan änke-

och barnpensionerna blivit höjda.

Vidare kan nämnas de förbättringar, som efter förslag av socialpolitiska

kommittén genomfördes i fråga om moderskapsförsäkringen den 1 januari

1963 i samband med ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring. Grund­

penningen höjdes från 270 till 900 kr. Tilläggspenning kan numera utgå i

180 dagar mot tidigare 90 dagar. Tandvårdsförsäkringen infördes. Refor­

men ansågs motivera att den tidigare mödrahjälpen, som utgick efter be-

hovsprövning, slopades.

Fn generell uppräkning av underhållsbidrag har gjorts med hänsyn till

penningvärdeförsämringen. Bestämmelser härom trädde i kraft den 1 juli

1962.

Knngl. Maj.ts proposition nr 70 är 190b

86

De ofullständiga familjerna har fått vissa skattelättnader. Nya bestäm­

melser gäller från inkomståret 1962 och har börjät tillämpas vid uttagandet

av preliminär skatt under 1963.

När det gäller bostaden har nya bestämmelser beträffande familjebostads-

bidrag beslutats, som även medför förbättringar för de ofullständiga fa­

miljerna. Nya bestämmelser träder i kraft den 1 januari 1964.

För ensamstående försörjares möjligheter till förvärvsarbete har de se­

naste årens utveckling och de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna varit

av betydelse. Tillfällen till omskolning eller annan utbildning, ekonomiskt

stöd under utbildningstiden samt arbetserbjudanden har stått till förfogande

i ökad utsträckning.

När det gäller service och barntillsyn kan erinras om familjeberedningens

arbete. De fr. o. m. den 1 juli 1963 ökade statsbidragen är avsedda att med­

föra en ökad tillgång på platser vid barnstugor.

Många utredningar på gång

En del av de synpunkter och förslag som sålunda framförts, har blivit

helt eller delvis tillgodosedda genom de senaste årens reformer på olika

områden.

Det reformarbete, som lett till förbättringar i olika avseenden för de

ofullständiga familjerna, fortsätter. Flera kommittéer och utredningar har

att behandla frågor, som rör dessa familjer.

I"amiljerättskommittén har att pröva frågan om indexreglering av under­

hållsbidragen. Frågan om utomäktenskapligt födda barns arvsrätt behand­

las av samma kommitté. Enligt uttalande av chefen för justitiedepartemen­

tet i ett svar i oktober 1963 på en enkel fråga synes det inte uteslutet att för­

slag skall kunna föreläggas 1965 års riksdag.

Pensionsförsäkringskommittén har enligt direktiven att ta upp bl. a.

frågan om frånskild kvinnas rätt till pension efter den f. d. makens död.

Kommittén skall även behandla frågan om änklingspensioner.

På bostadsområdet kan nämnas två utredningar, bostadsbyggnadsutred-

ningen, som har att bl. a. särskilt beakta de mindre hushållens bostads­

behov, samt utredningen rörande bostadsförmedlingens organisation och

principer som behandlar bostadsförmedlingens verksamhet.

Familjeberedningen tar upp ytterligare frågor rörande barntillsyn och

service. Beredningen har nyligen i en promemoria avgivit vissa förslag be­

träffande den sociala hemhjälpen.

Studiehjälpsutredningen har föreslagit (SOU 1963:48), att elever i gym­

nasier, yrkesskolor, fackskolor, folkhögskolor m. fl. utbildningsanstalter

skall erhålla ett generellt studiebidrag uppgående till 75 kr. per månad. Till

detta generella bidrag knytes olika tillägg, bl. a. ett inkomstprövat tillägg,

som föreslås utgå med hänsyn till den studerandes och föräldrarnas be­

skattningsbara inkomst jämte förmögenhet, med 25, 50 eller 75 kr. per må-

Kungi. Maj. ts proposition nr 70 år 196i

87

nåd. Vidare föreslås ett behovsprövat tillägg om högst 75 kr. per månad

därutöver att utgå främst till barn till ensamstående vårdnadshavare med

särskilt låg inkomst.

I detta sammanhang kan även erinras om de utredningar, som pågår

rörande beskattningens utformning. Av särskild betydelse är allmänna skat-

tebercdningens arbete.

Då utredningar pågår på olika håll i frågor, som direkt eller indirekt be­

rör de ofullständiga familjerna, bör socialpolitiska kommitténs uppgift vara

att inom ramen för en mera allmän bedömning av dessa familjers läge ta

upp vissa begränsade frågor, som inte kommer upp i annat sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1 96A

De ofullständiga familjernas handikapp — en av föräldrarna borta

Vid övervägandena av vilka kvarstående behov hos de ofullständiga fa­

miljerna, som bör föranleda särskilda stödåtgärder, har den principen varit

vägledande för kommittén, att barnen i dessa familjer i möjligaste mån skall

kompenseras för förlusten av den ena av föräldrarna. Deras uppväxtmiljö

och ekonomiska standard bör inte alltför mycket avvika från vad som i dag

uppfattas som skäligt för barn i fullständiga familjer.

1 en fullständig familj är båda föräldrarna försörj are, vårdare och fost­

rare. Båda bidrar genom sitt arbete till den ekonomiska standarden och delar

ansvaret för vårduppgifterna. Mellan makarna växlar fördelningen av för-

värvsbördan, arbetet i hemmet och uppgiften att vårda och fostra barnen.

Fördelningen behöver inte vara densamma ständigt. Individuell utbildning

och intresseinriktning inverkar, men också familjens sammansättning, fa­

miljemedlemmarnas ålder och antal samt inte minst samhällsstrukturen och

dess förändringar, t. ex. arbetsmarknaden på bosättningsorten, tillgången

till allmänna serviceanordningar och dylikt.

Familjeberedningen har konstaterat att förvärvsintensiteten inom hela

gruppen kvinnor med hemmavarande barn har ökat påtagligt på senaste

tid. Den största relativa ökningen kommer enligt arbetskraftsundersökning-

arna på gruppen gifta kvinnor med hemmavarande barn under 7 år, näm­

ligen en uppgång av andelen yrkesverksamma från 31 procent i augusti

1961 till 36,7 procent i augusti 1962.

Att söka uppskatta vad förlusten av den ena eller den andra föräldrapar-

ten i allmänhet betyder för barnens miljö och standard låter sig knappast

göra. Den av föräldrarna som ensam skall överta vården om barnet eller

barnen föranledes emellertid ofta att lägga om sitt levnadssätt. Detta gäller

framförallt de mödrar vilka tidigare huvudsakligen varit sysselsatta med

arbete i hemmet. De får ofta övergå till att klara försörjningen genom eget

förvärvsarbete. Den som redan tidigare haft förvärvsarbete på full tid får

lägga ned en större del av inkomsten på att tillgodose barnens vård. Fn sänk­

ning av familjens ekonomiska standard blir i sådana fall som regel resul­

88

tatet, och för det mesta minskar även den tid som den kvarvarande av för­

äldrarna kan ägna åt personlig samvaro med barnen.

Det stöd från samhällets sida som kan bjudas de ofullständiga familjerna

utöver vad som genomförts de senaste åren eller planeras, synes i första

hand böra inriktas på barnet.

Eftersom båda föräldrarna skall bidra till barnets försörjning är det rea­

listiskt att räkna med att insatsen av den föräldrapart som saknas i den

ofullständiga familjen skall ersättas genom kontantbidrag i någon form

(underhållsbidrag, bidragsförskott, pension eller liknande), under det att

den av föräldrarna som har hand om barnet måste göra en insats för dess

försörjning av motsvarande ekonomiskt värde. På vårdnadshavaren kommer

dessutom att vila hela ansvaret för barnets fostran och vård samt för hem­

arbetet i den mån inte särskilda serviceanordningar finns att tillgå.

I ekonomiskt avseende är det skillnad mellan olika typer av ofullständiga

familjer. Barn till änkor och änklingar har genom familjepensionsbestäm-

melscrna garanterats ett visst minimiskydd. De frågor, som är mest aktuella

rörande barnets försörjning, avser underhållsbidrag in. m. till barn, vilkas

föräldrar inte har gift sig med varandra, och barn till frånskilda (hemskilda)

föräldrar.

Minimiskydd för alla barn i ofullständiga familjer

I syfte att skapa ett av samhället garanterat minimiskydd, som i viss grad

kan jämställas med barnpensionen, för barn till frånskilda (hemskilda) och

för barn födda utom äktenskap lägger kommittén i det följande fram för­

slag till en ny bidragsförskottslag. Ett genomförande av förslaget innebär,

att samhället genom bidragsförskottet garanterar ett ekonomiskt skydd till

dessa barn med samma belopp som barnpensionen till de barn som förlorat

en av föräldrarna genom dödsfall.

Då man i praktiken i stort sett härigenom får likställighet för alla barn

i ofullständiga familjer, torde ytterligare särskilda åtgärder för dessa barns

försörjning från samhällets sida inte vara påkallade. De föreslagna förbätt­

ringarna synes bli av särskilt stor betydelse för barnen till frånskilda. Öv­

riga åtgärder för familjens försörjning bör i första hand avse att bereda

möjligheter till förvärvsarbete för vårdnadshavaren.

Den ensamstående moderns försörjning ofta ett problem

I alla typer av ofullständiga familjer är det i allmänhet familjeförestån-

darens uppgift att söka genom förvärvsarbete utanför hemmet försörja sig

själv samt att genom sådant arbete och hemarbete åstadkomma sitt tillskott

till barnets försörjning. Hindras familj ef öreståndaren från att ha förvärvs­

arbete t. ex. på grund av klen hälsa eller på grund av omsorgen om många

barn eller smabarn, kan försörjningsproblemet som framgår av den tidigare

redogörelsen, ofta inte lösas på annat sätt än genom socialhjälp.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Kungi. Alaj.ts proposition nr 70 dr 1964

89

Undantag finns. Många ensamstående kvinnor — mest ogifta — lever

tillsammans med släktingar och får sin försörjning av dem, kanske med

hemarbete som motprestation. Ett fåtal frånskilda eller hemskilda kvinnor

torde få underhållsbidrag från mannen, vilket räcker för deras uppehälle

och tillåter dem att vara barnens vårdare i hemmet. Några änkor har också

pensioner av betydande storlek och alla änkor med barn under 16 år kan

inom folkpensioneringens ram räkna med miniinitrygghet för sin egen per­

son. Tilläggspensioneringen verkar ytterligare förbättrande på villkoren

för dem som numera blir änkor.

De i ekonomiskt hänseende mest pressade ofullständiga familjerna torde

numera vara de, där familjeföreståndaren är frånskild kvinna eller ogift

kvinna utan underhållsbidrag. Manliga familjeföreståndare i ofullständiga

familjer har visserligen i allmänhet inkomst av förvärvsarbete som är större

än kvinnornas, men deras utgifter för hemhjälp och tillsyn av barnet kan

i stället vara betungande.

De yngre mödrarna i en bättre situation än de äldre

När det gäller framförallt mödrarnas försörjning, föreligger varierande

möjligheter i olika typer av ofullständiga familjer. Änkorna får änkepen­

sion. Den unga ensamstående modern har i de flesta fall inte mer än ett

barn och har relativt ofta förvärvsarbete före nedkomsten. Hon kan då

lättare än andra ensamstående kvinnor genom förvärvsarbete snart bidra

till sin egen och barnets försörjning. Socialstyrelsens undersökning 1955

visade, att de ensamma mödrarna genomsnittligt var ganska unga vid den

tid då de blev ensamstående mödrar. För framförallt de äldre frånskilda

mödrarna, som kanske under många år inte haft kontakt med förvärvslivet,

uppkommer speciella problem beträffande arbetsanskaffning, ev. yrkesut­

bildning och omskolning.

Förstärkt moderskapsförsäkring knappast aktuell

En ensam ung mor kan ha svårt ätt ordna sina förhållanden så att hon

kan ta förvärvsarbete vid den tidpunkt, då moderskapsförsäkringen upphör

att ge försörjning, även om hon är berättigad till bidrag under den maximala

försäkringstiden, dvs. under 6 månader. Vid en diskussion om en utsträckt

försäkringstid, bör det beaktas, att en sådan ändring rimligen måste gälla

alla mödrar. Inom en allmän försäkring, som är avsedd att täcka kostnader

i samband med barnsbörd, synes en viss grupp av mödrar inte böra privile­

gieras.

Då man överväger de särskilda problem, som reser sig för en ung ogift

mor — och därvid bortser från att mången sådan mor snart gifter sig med

barnets far —- bör man beakta att hennes omställning från hemarbete till

förvärvsarbete troligen inte blir lättare vid en något senare tidpunkt än om­

90

kring ett halvt år efter barnets födelse. Hennes yrkeskunskaper kanske

snarare har försämrats. Det är rimligt, att den ensamstående modern be­

reds en tid för planering och omställning, men det är också viktigt att över­

gångstiden inte görs onödigt lång utan att hon förhjälps till att snarast

ordna mera varäktigt för sig och barnet.

För frånskilda kvinnor torde moderskapsförsäkringen endast sällan ha

aktualitet. Från de utgångspunkter kommittén har att beakta synes någon

förändring av moderskapsförsäkringen inte nu böra övervägas. Då en re­

form av denna försäkring trätt i kraft så sent som i år torde även med hän­

syn härtill någon ny reform av moderskapsförsäkringen inte kunna anses

realistisk.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196

4

Vårdbidrag har ifrågasatts

Om de höjda statsbidragen till anläggning och drift av daghem och fri­

tidshem får avsedd stimulanseffekt, ökas möjligheterna för många av de

ensamma familj ef öreståndarna att behålla och fostra sitt barn men ändå

ha ett förvärvsarbete. Ur de ofullständiga familjernas synpunkt är det an­

geläget, att fler institutioner för barntillsyn och en ökad familjedaghems-

verksamhet kommer till stånd. Om daghemsplatser finns att tillgå och man

vid avgiftssättningen tar hänsyn till försörj arens ekonomiska läge, kom­

mer andra stödåtgärder i många fall inte längre att vara aktuella.

I ett särskilt svårt läge befinner sig emellertid de ensamma flerbarns-

mödrarna. Arbetsbördan i hemmet är för dem så stor, att det i allmänhet

inte är möjligt för dem att förvärvsarbeta annat än tillfälligt eller under

några timmar om dagen. Dessa mödrar, och ettbarnsmödrar som inte har

någon daghemsplats att tillgå, blir inte sällan hänvisade till att söka social­

hjälp för att klara ekonomin.

Frågan om vårdbidrag har tagits upp med tanke på flera olika grupper.

Här må erinras om de vårdbidrag som införts eller diskuterats för vård av

åldringar och sjuka i hemmen och som redovisas i socialpolitiska kommit­

téns redogörelse för Åldringsvårdens läge (SOU 1963:47). Kommittén har

nyligen lagt fram förslag om bidrag till föräldrar för vård av handikappade

barn i hemmet (Socialdepartementet stencil 1963:3). I motioner till årets

riksdag har ifrågasatts ett allmänt vårdnadsbidrag för vård av barn under

3 år. Detta bidrag skulle gälla alla barn, alltså inte endast barn i ofullstän­

diga familjer.

Att införa ett generellt vårdbidrag till ensamstående mödrar utan att till­

godose andra grupper i samma situation finner kommittén inte lämpligt.

Kommittén, som avser att ta upp denna fråga i annat sammanhang, vill

dock här anföra vissa synpunkter beträffande behovet av stöd i individuella

fall.

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

Individuellt anpassat stöd

Såväl ekonomiska möjligheter som förutsättningar i övrigt för de ofull­

ständiga familjerna varierar från fall till fall. Även barnens behov av vård

varierar. En viktig uppgift för de socialvårdande organen är att när så på­

kallas hjälpa de ofullständiga familjerna med hänsyn till behovet i det in­

dividuella fallet. Det kan vara fråga om bostad, plats på daghem, hemhjälp

eller ekonomisk hjälp.

Modern kan vara sjuklig eller klen och det kan med hänsyn härtill vara

rimligt, att hon får möjlighet att stanna i hemmet och sköta barnet eller

barnen. Det kan röra sig om en mor, som visserligen är frisk men som på

grund av att hon har flera barn att ta vård om har en heltidsuppgift i sitt

hem. Av hänsyn till barnen och henne själv kan det vara angeläget att man

ger henne möjlighet till detta. Även ur kommunens synpunkt kan det vara

av intresse att modern stannar i hemmet och sköter barnen i stället för att

barnen tas in på daghem och modern förvärvsarbetar. I dessa och liknande

fall är det skäligt, att kommunen lämnar ett vårdbidrag till modern.

När det gäller det individuella stödet, har barnavårdsmannen en viktig

uppgift. Som framgår av den tidigare redogörelsen ökar antalet förordnan­

den per barnavårdsman för varje år. Utvecklingen är oroande. En barna-

vårdsman med alltför många förordnanden kan inte på ett tillfredsställande

sätt vara det stöd för modern, som avsetts. De förslag, som lämnas i det

följande beträffande bidragsförskotten, syftar bl. a. till att avlyfta en hel

del administrativa uppgifter från barnavårdsmännen så att dessa får mera

tid för kurativa uppgifter. Socialstyrelsen bör följa utvecklingen med upp­

märksamhet. Det kan även övervägas att i särskild ordning ta upp frågan

om barnavårdsmannainstitutionen, dess innehåll m. m.

Prioritet för ensamstående försörjare vid yrkesutbildning

I många fall är yrkesutbildning, omskolning etc. en lösning av moderns

problem, som måste eftersträvas. Därmed kan man lösa problemen på ett

tillfredsställande sätt för både henne själv och samhället.

De ensamstående mödrarnas möjligheter att bli yrkesverksamma eller

att förbättra sin förvärvsförmåga genom utbildning har de senaste åren

ökat. Ensamstående försörjare som har anställning, som är olämplig t. ex.

med hänsyn till vården och tillsynen över barnen, likställes numera med

personer vilka inte har försörjningsmöjligheter inom sitt yrke eller som är

svårplacerade på arbetsmarknaden. De kan dessutom beviljas bidrag till

yrkesutbildning även om de inte skulle vara arbetslösa eller förväntas bli

det inom en snar framtid.

Utbildningstiden varierar från ett par veckor upp till ca två år eller ev.

längre tid. Utbildning kan beviljas i särskilda av överstyrelsen för yrkes­

utbildning och arbetsmarknadsstyrelsen anordnade nybörjar-, omskolnings-

92

eller fortbildningskurser eller i kurser i det ordinarie yrkesskoleväsendet.

Yrkesutbildning hos enskild arbetsgivare, liksom provanställning hos en­

skild arbetsgivare kan ävenledes förekomma.

De vägar som öppnats har ännu föga utnyttjats av de ensamstående.

Detta beror sannolikt dels på bristande kunskap om de möjligheter som nu

finns, dels på praktiska svårigheter för dem att ordna för sina barn så att

de kan ägna sig åt utbildning eller omskolning.

I den mån kurserna för nybörjare är förlagda till hemorten underlättas

deltagandet för ensamstående med barn. Deltagare som bor på kursorterna

får i allmänhet inte längre daglig resväg till utbildningsplatsen än vad de

måste räkna med till en arbetsplats. Barntillsyn under utbildningen torde

i en eller annan form i allmänhet kunna ordnas, om vårdnadshavaren kan

tillbringa kvällen och natten i hemmet och då själv ha ansvaret för barnens

tillsyn. Betydligt svårare ställer det sig att ordna tillsynen, när familj eföre-

ståndarens utbildning är förlagd utom hemorten och det blir fråga om till­

syn för barnet hela dygn, kanske månader i följd. Svårigheterna torde i

själva verket vara så stora, att många ensamstående måste avstå från pla­

ner på utbildning och nöja sig med att söka bidra till sin och barnens för­

sörjning genom det arbete, som kan stå till buds, oavsett dess lönsamhet

och lämplighet med hänsyn till barnen.

Fortlöpande barntillsyn kan åstadkommas genom att barnen under fa­

milj eföreståndarens utbildning utom hemorten placeras på barnhem. En

annan och ofta enklare utväg är att söka få en fosterhemsplacering under

utbildningstiden. Man torde få räkna med att kostnaderna ibland inte kan

täckas av schematiska bidrag utan behovet måste tillgodoses på annat sätt,

t. ex. av medel, som står till förfogande för socialnämnd och barnavårds­

nämnd. Vissa planer synes föreligga inom arbetsmarknadsverket att för­

söksvis organisera särskild daghemsverksamhet i anslutning till utbildnings-

kurser.

Vederbörande myndigheter, främst socialstyrelsen och arbetsmarknads­

styrelsen, bör vidta åtgärder för att påverka barnavårdsmän och arbetsför­

medlare så att de förenar sina ansträngningar att utnyttja möjligheter som

redan finns till arbete och utbildning för ensamstående vårdnadshavare.

Det bör ankomma på arbetsmarknadsverket att inom ramen för sin verk­

samhet vidta de ytterligare åtgärder och framlägga de förslag som kan vara

erforderliga för att möjliggöra förvärvsarbete.

Bostaden

I de ofullständiga familjer där familjeföreståndaren är frånskild eller

änka/änkling har familjen i regel familjebostad. Somliga frånskilda och

änkor/änklingar kan emellertid inte bo kvar i den bostad, som den full­

ständiga familjen disponerade. T. ex. kan lägenhetens anknytning till man­

nens arbete (tjänstebostad) göra att familjen måste flytta efter äktenska­

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

93

pets upplösning. Ogifta mödrar som bor i föräldrahemmet kan önska egen

bostad, även om de inte avser att gifta sig med barnafadern.

De 1963 fastställda nya reglerna för familjebostadsbidrag, som träder i

kraft den 1 januari 1964, kommer att underlätta för barnfamiljer att bära

kostnaden för en fullgod bostad. För ettbarnsfamiljer gäller, att bidrag kan

utgå, om försörjarens inkomst ligger under ca 13 600 kr. om året. Detta bi­

drag har tillkommit särskilt med hänsyn till ensamstående försörj are. De

nya reglerna bör underlätta även för ofullständiga familjer alt ha goda bo­

städer. I den mån dessa bidrag inte räcker bör kommunerna kunna hjälpa

till så att bostadsfrågans ekonomiska sida kan ordnas.

I fråga om anskaffandet av bostäder anser sig socialpolitiska kommittén

inte böra framlägga förslag rörande anordnande av särskilda bostäder för

ofullständiga familjer. Denna fråga bör behandlas i ett större sammanhang

närmast av de kommittéer och utredningar, som har i uppdrag att behandla

frågor rörande bostadsbyggandet och bostadsmarknaden.

Service och barntillsyn

Som framgår av det tidigare anförda utreder familjeberedningen frågor

rörande bl. a. barntillsyn och andra serviceåtgärder för barnfamiljer. De

speciella frågor, som i detta avseende kan vara aktuella för de ofullständiga

familjerna, torde uppmärksammas av familjeberedningen.

Fortlöpande undersökningar

Som framgått av det föregående har reglerna för olika stödåtgärder av

betydelse för ofullständiga familjer nyligen ändrats. På andra punkter

förestår ändringar och i denna framställning föreslås en förbättring av bi­

dragsförskotten.

Det är angeläget att de ofullständiga familjernas ekonomiska och sociala

läge fortlöpande studeras och att verkningarna av olika reformåtgärder

snarast kartlägges. Kommittén föreslår, att Kungl. Maj :t föranstaltar om

en sådan undersökningsverksamhet. Den bör gå ut på att undersöka hur

ett urvak av ofullständiga familjer från tid till annan lyckas lösa sina eko­

nomiska problem — moderns eller faderns såväl som barnens — samt om

och hur arbetsanskaffning och utbildning ordnas, hur bostadsfrågan löses

och om barntillsyn efterfrågas och kommer till stånd.

Olika undersökningar har omnämnts i det föregående. Ingen av dem har

haft till uppgift att kartlägga hela den sociala situationen för de ensam­

stående försörjarna. Även socialpolitiska kommitténs egna undersökningar

har svagheten, att de inte varit tillräckligt omfattande. Liksom kommittén

i en efterundersökning till socialhjälpsundersökningen kunde avläsa de

omedelbara verkningarna av änkepensionsreformen 1960 bör ett genom­

förande av de nu föreslagna reformerna föranleda nya undersökningar, så

att kvarstående problem kan få en allsidig belysning.

Kungl. Maj.ta proposition nr 70 år tOOk

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

kapitel

2

översikt av gällande bestämmelser angående underhållsskyldighet

m.m.

1. Föräldrars underhållsskyldighet mot barn

Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.

föräldrabalken. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för bar­

nets uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Underhålls­

skyldigheten upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med hän­

syn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och ej

i något fall förrän barnet fyllt sexton år. Är barnet, sedan dess rätt till un­

derhåll enligt vad nu sagts upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik

orsak ur stånd att självt försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga skyl­

diga att ge barnet skäligt underhåll. I kostnaden för barnets underhåll skall

envar av föräldrarna ta del efter sin förmåga. Fäder eller moder, som ej

har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Adoptant och adop­

tivbarn har samma plikt att underhålla varandra som föräldrar och barn.

Betalning av underhållsbidrag skall i regel erläggas i förskott för kalen­

dermånad. I vissa fall kan dock engångsbidrag förekomma.

Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller genom domstols av­

görande. Avtal om underhållsbidrag eller dom därå är i princip bindande.

Underhållsbidrag kan dock av rätten jämkas i vissa fall.

Åtagande att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla skall

alltid godkännas av barnavårdsnämnden. Beloppet skall betalas till nämn­

den. Genom dess försorg skall för beloppet hos riksförsäkringsverket eller

svenskt försäkringsbolag inköpas en efter underhållsskyldigheten lämpad

livränta åt barnet, där ej enligt avtal hinder möter eller nämnden finner

att beloppet kan på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

2. Höjning av vissa underhållsbidrag

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbi-

drag (ändr. 1957/176 och 1962/136) skall periodiska underhållsbidrag av

familjerättslig karaktär, vilkas belopp fastställts före den 1 januari 1960,

förhöjas med hänsyn till penningvärdets fall. Stadgandet härom äger dock

ej tillämpning, om den dom eller det avtal, varigenom bidraget fastställts,

innehåller föreskrift, att bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller

ökning av den bidragspliktiges inkomster utgå med förhöjning enligt an­

givna grunder.

95

Höjning utgör om bidraget fastställts under år 1940 eller tidigare 110 %,

under något av åren 1941—1946 85 %, under något av åren 1947—1950

70 %, under år 1951 45 %, under något av åren 1952—1955 30 %, under

något av åren 1956 och 1957 20 % samt under något av åren 1958 och 1959

10

%.

Kanyl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

3. Bidragsförskott och utfyllnadsbidrag

Bidragsförskotten regleras i lagen den 11 juni 19b3 (nr 382) om förskot-

tering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (ändr. 1946/242,

1947/532, 1948/721, 1953/106, 1954/70, 1954/359, 1956/48, 1957/283 och

1960/104). I anslutning till lagen har den 31 maj 1957 utfärdats en kungö­

relse med vissa bestämmelser angående tillämpningen av bidragsförskotts­

lagen m. m.

Enligt bidragsförskottslagen äger barn, vars fader eller moder enligt rät­

tens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till

barnet, rätt att, om förfallet bidragsbelopp inte betalas, av allmänna medel

erhålla förskott å bidraget. Har faderskapet ej fastställts beträffande barn

utom äktenskap skall vid tillämpning av lagen anses, att fadern genom be­

slut eller avtal blivit ålagd att utge underhållsbidrag till barnet fr. o. m.

den månad, under vilken barnet fyllt tre år.

Bidragsförskott utgår ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till

barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige, samt ej heller till

barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om allmän försäkring.

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas i riket. Kungl. Maj :t äger dock, under förutsättning

av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga om

tillämpning av lagstiftningen å dess undersåtar.

Bidragsförskott utges längst till och med dagen före den, då barnet fyller

16 år och utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt rättens beslut

eller avtalet är skyldig att utge, dock högst med 996 kr. om året. Bidragsför­

skott till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet inte är fast­

ställt, utgår med 996 kr. om året fr. o. m. den månad, under vilket barnet

fyllt tre år.

Ansökan om bidragsförskott skall göras av den av barnets föräldrar, som

har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finns,

av denne. Ansökan kan också göras av barnavårdsman, om sådan förordnats

för barnet.

Ansökan om bidragsförskott prövas, om förskottet avser underhållsbi­

drag från barnets fader, av barnavårdsnämnden

i

den kommun, där bar­

nets moder är mantalsskriven, då förskottet sökes, och, om förskottet avser

underhållsbidrag från barnets moder, av barnavårdsnämnden

i

den kom­

mun, där fadern är mantalsskriven. Är den av föräldrarna, vilkens mantals­

96

skrivningsort skall vara avgörande, död eller icke mantalsskriven för året

i fråga, prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i den kommun, där

han eller hon senast varit mantalsskriven. Finns inte mantälsskrivnings-

ort enligt vad nu sagts, prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i den

kommun, där barnet stadigvarande vistas.

Bidragsförskott skall beviljas för tiden fr. o. m. den månad, under vilken

förskottet sökts, t. o. m. utgången av det statliga budgetår, som löper vid

förskottets beviljande, allt under förutsättning att rätten till bidragsförskott

ej skall upphöra tidigare. Redan under juni månad prövas dock ansök­

ningar om bidragsförskott för påföljande budgetår. Bidragsförskott beviljas

sålunda endast för ett år i taget. Härefter måste ny ansökan göras. Om den

underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare förfallet bidragsförskott, ut­

går förskott även för tid, varå sådant bidrag löper, dock längst fr. o. m.

andra månaden före den under vilken förskottet sökts.

Bidragsförskott utbetalas i allmänhet månadsvis till den av barnets för­

äldrar, som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyn­

dare finns, till denne. För barn, som är omhändertaget av kommun, t. ex. för

samhällsvård, utbetalas förskottet till vederbörande kommunala organ.

Bidragsförskott utgår inte för barn som är omhändertaget på statens be­

kostnad. Bidragsförskott utgår dock för tid, då barnet är inackorderat vid

nomadskola.

Kostnaderna för bidragsförskotten skall, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar bestridas av stats­

verket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat

förskottet. För att kommunen skall utfå gottgörelse av statsmedel för ut­

givna bidragsförskott erfordras bl. a. att barnavårdsnämnden i de fall, då

den underhållsskyldige ej efter förmåga fullgör sin underhållsskyldighet,

utan dröjsmål vidtager erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

För lämnat bidragsförskott inträder nämligen den barnavårdsnämnd, som

utgivit förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till un­

derhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.

När särskilda skäl föranleder därtill, äger länsstyrelsen på framställning

av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att åter-

kravsrätten skall eftergivas.

Besvär över barnavårdsnämnds beslut rörande bidragsförskott anföres

hos länsstyrelsen. Klagan över länsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t

och upptages till avgörande i regeringsrätten.

Enligt lagen den 31 maj 1957 (nr 28b) om utfyllnad av vissa underhålls­

bidrag (ändr. 1960/105) äger barn, vars fader eller moder är förpliktad att

utge underhållsbidrag, som inte uppgår till 720 kr. om året, av allmänna

medel erhålla vad som fattas i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag). En för­

utsättning är dock att rättens beslut eller avtal om underhållsbidrag till-

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 19(14

97

kommit före den 1 april 1957. Utfyllnadsbidragen är avsedda som en över-

gångsanordning, tillkommen i syfte att till skälig miniminivå höja vissa

äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidrag. Utfyllnadsbidrag

kan givetvis inte utkrävas av den underhållsskyldige men i övrigt gäller

i tillämpliga delar samma regler som beträffande bidragsförskott.

Rörande omfattningen av verksamheten för utgivande av bidragsförskott

och utfyllnadsbidrag kan lämnas följande uppgifter.

Omfattningen av bidragsförskotten framgår av följande sammanställning.

Uppgifterna för 1962 är preliminära.

År

Antal barn

Per

1 000 barn

under 16 år

Högsta

utbetalda

belopp kr.

Genomsnitts-

belopp kr.

Totalt

1 000 kr.

1940................................

29 705

21,2

250

193

5 700

1943................................

26 681

18,5

250

182

4 800

1946................................

24 610

15,6

250

198

4 900

1949................................

36 914

21,7

250

194

7 100

1952................................

40 192

22,6

324 (250)

233

9 400

1955................................

51 972

28,5

600

431

22 400

1957................................

61 718

33,4

720

484

29 892

1958................................

65 805

35,7

720

549

36 153

1959................................

69 022

37,9

720

559

38 576

1960................................

74 262

42,0

996 (720)

605

44 897

1961................................

77 541

43,9

996

682

52 876

1962................................

78 356

45,0

996

836

65 533

Antalet bidragsmottagare ökade från 47 571 år 1957 till 56 635 år 1960,

till 58 900 år 1961 samt till 59 224 år 1962.

Antalet föräldrar, som under året återbetalat bidragsförskott, helt eller

delvis, uppgick år 1957 till 34 504. Antalet hade år 1960 stigit till 41 125.

Det återbetalade beloppet utgjorde år 1957 ca 15 milj. kr., år 1958 ca 18 milj.

kr., år 1960 ca 22 milj. kr., år 1961 ca 25 milj. kr. och år 1962 över 31 milj. kr.

Återbetalt bidragsförskott i procent av utbetalt bidragsförskott uppgick vart

och ett av åren 1958—1961 till 49 procent och 1962 till 48 procent.

Av de barn som erhöll bidragsförskott år 1958 var 53 procent födda inom

äktenskapet, år 1959 53 procent, år 1960 52 procent samt år 1961 51 procent

och år 1962 50 procent.

Under åren 1958—1962 utbetalt utfyllnadsbidrag redovisas i nedanstå­

ende tablå (1962 års uppgifter preliminära).

Antalet bidragsmottagare uppgick till 32 400 år 1958. Antalet har därefter

successivt sjunkit och utgjorde 21 700 år 1961 och 14 356 år 1962.

Sammanfattningsvis framgår av det föregående att antalet bidragsför­

skott ökat påtagligt under årens lopp. Detsamma gäller såväl förskottens

maximibelopp och genomsnittliga belopp som totalkostnaderna. Det bör

anmärkas att rätten till bidragsförskott fr. o. m. den 1 juli 1960 utvidgats

till att gälla utom äktenskap födda barn som uppnått tre års ålder men för

4—Bilmng till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 70

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

År

Antal barn

Per 1 000 av

befolkningen

under 16 år

Genomsnitts-

belopp kr.

Totalt

1 000 kr.

1958................................

39 639

21,5

134

5 300

1959................................

34 559

19,0

134

4 600

1960................................

30 458

17,2

126

3 800

1961................................

25 692

14,6

120

3 100

1962................................

16 214

9,3

113

1 800

vilka faderskapet ej fastställts (tidigare utgick i sådana fall särskilda barn­

bidrag efter inkomstprövning). Å andra sidan har antalet barn för vilka

utgivits utfyllnadsbidrag successivt nedgått och likaså de genomsnittliga

beloppen per barn och år ävensom totalkostnaderna.

Statens kostnader för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag har för bud­

getåret 1963/64 beräknats till 31 milj. kr.

4.

Barnpension och barntillägg från den

allmänna

pensioneringen

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring utgår folk­

pension i form av barnpension och barntillägg och tilläggspension i form av

barnpension.

Barnpension från folkpensioneringen utgår till barn under 16 år, som mist

sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Rätt till barnpension förelig­

ger inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,

och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidna enligt avtal, som är

bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en

gång för alla.

Barnpension utgör för år räknat 25 % av basbeloppet. För barn, vars

båda föräldrar avlidit, samt för barn utom äktenskap, som fyllt tre år och

beträffande vilket faderskapet ej fastställts, utgör barnpensionen dock 35 %

av basbeloppet. Basbeloppet motsvarar 4 000 kr. i 1957 års penningvärde och

utgör f. n. (november 1963) 4 700 kr. Enligt övergångsbestämmelser till la­

gen om allmän försäkring skall tills vidare intill utgången av juni 1968, så­

framt statsmakterna ej annorlunda förordnar, barnpension dock utgå med

1 000 resp. 1 400 kr. om året.

Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer med ovan

nämnda inskränkningar försäkrads barn under 19 år. Storleken av barn­

pensionen är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av

familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensions-

berättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns (beräknade) egen­

pension. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 %

av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna

procenttalen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda

barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

99

Ålders- eller förtidspension från folkpensioneringen förhöjes med barn­

tillägg för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om

den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med

barnet. Ålderspension, som den försäkrade uppbär före fyllda 67 år, eller

pension, som tillkommer gift kvinna, förhöj es dock ej med barntillägg. Gift

kvinna, som stadigvarande lever åtskild från sin make, kan dock erhålla

barntillägg för barn, som hon stadigvarande sammanbor med eller har

vårdnaden om. Barntillägg utgår ej för barn som är berättigat till barnpen­

sion.

Barntillägg utgör 25 % av basbeloppet men utgår tills vidare med 1 000

kr. om året. Utgår förtidspension med två tredjedelar eller en tredjedel av

hel förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg

till hel förtidspension. Åtnjuter den försäkrade tilläggspension, minskas ho­

nom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån

denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.

Ärenden om förmåner från den allmänna försäkringen handlägges av de

allmänna försäkringskassorna. En allmän försäkringskassa finns i regel

för varje landstingskommun samt varje stad, som ej tillhör sådan kommun.

Antalet allmänna försäkringskassor utgör f. n. 28. Allmän försäkringskassa

skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. Antalet lokalkon­

tor utgör drygt 600.

Tillsynen över de allmänna försäkringskassorna utövas av riksförsäk­

ringsverket, som tillika är besvärsinstans över försäkringskassorna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

kapitel

3

Bidragsförskottslagstiftningen i de andra nordiska länderna

Bidragsförskottslagstiftning finns i alla de nordiska länderna. I Finland

har sådan lagstiftning genomförts först i år och den träder i kraft den 1 ja­

nuari 1964. Den norska lagstiftningen har ändrats i år med verkan från

den 1 januari 1964. I det följande lämnas en kort jämförande översikt över

lagstiftningen i Danmark, Finland, Island och Norge.

Vilka underhållsbidrag förskotteras?

Bidragsförskott omfattar i Danmark, Finland och Norge familj erättsliga

underhållsbidrag, som barnets fader eller moder är skyldig att utge. I Is­

land kan förskott utgå endast på bidrag från fader.

Bidragsförskott utgår i Danmark, Finland och Norge för underhållsbi­

drag intill dess barnet fyller 18 år, under förutsättning att underhållsskyl­

digheten inte upphört dessförinnan. I Island är åldersgränsen 16 år.

Villkor för rätt till bidragsförskott

Beträffande kravet på medborgarskap och bosättning gäller i Danmark

i huvudsak följande. Om bidragsförskott sökes av någon av barnets för­

äldrar, skall denne eller barnet ha danskt medborgarskap, av socialministe­

riet likställas med dansk medborgare eller omfattas av en konvention an­

gående utbetalning av bidragsförskott. Dessutom skall sökanden ha fast

»bopael» i Danmark och barnet skall ha sitt »hjemsted» där.

Enligt den finländska lagen skall barnet eller åtminstone den ena av

föräldrarna vara finsk medborgare. Dessutom skall barnet bo eller stadig­

varande vistas i Finland.

I Norge gäller f. n. att bidragsförskott kan utgå till barn, vars fader eller

moder är norsk medborgare. Från den 1 januari 1964 slopas kravet att nå­

gon av föräldrarna skall ha norskt medborgarskap. Kvar står endast kravet,

att barnet skall vara bosatt i Norge.

I Island fordras att barnet skall ha »forsorgsret» i landet.

Enligt lagstiftningen i Danmark är rätten till bidragsförskott f. n. för­

bunden med vissa ekonomiska villkor. Fullt bidragsförskott förutsätter, att

moderns (faderns) och barnets inkomster inte överstiger vissa belopp. Om

inkomsterna överstiger dessa belopp, reduceras förskottet enligt vissa

regler.

101

Bidragsförskottets konstruktion och storlek

1 Danmark gäller att bidragsförskott inte utgår med högre belopp än som

fastställts i bidragsdokumentet och ej heller med högre belopp än de s. k.

normalbidragen enligt forsorgslagen. Normalbidragen är f. n. både dyrorts-

graderade och indexreglerade. Antalet dyrortsgrupper är två; från och med

den 1 april 1964 skall dyrortsgraderingen upphöra. Normalbidragets anpass­

ning till prisnivån sker två gånger per år.

Normalbidrag för underhållsbidrag från fader motsvarar tre femtedelar

av de beräknade kostnaderna för eif barns försörjning och normalbidrag

från moder två femtedelar av dessa kostnader. Normalbidrag, som ersätter

underhållsbidrag från fader, uppgick i mars 1963 till 1 188 resp. 1 068 danska

kr. om året, beroende på ortsgrupp, och bidrag, som ersätter underhållsbi­

drag från moder, till 780 resp. 720 kr.

Föreligger samtidigt rätt till bidragsförskott för båda föräldrarnas un­

derhållsbidrag, utgöres maximibeloppet per barn summan av normalbidra­

gen för underhållsbidrag från fader och moder.

I Finland är förskottets storlek högst 40 nymark i månaden (f. n. om­

kring 65 kr.) per underhållspliktig och barn. Förskott utges inte med högre

belopp än vad den underhållsskyldige enligt dom eller avtal har att erlägga

i underhållsbidrag för barnet.

I Island motsvarar bidragsförskottet »börnerenten» enligt folkförsäkrings-

lagen.

Enligt den norska lagen utgår bidragsförskott med samma belopp som

underhållsbidraget, dock högst med 75 norska kr. i månaden. Från och med

den 1 januari 1964 skall vidare gälla att bidragsförskott — på särskild an­

sökan och under viss förutsättning — kan beviljas med 75 kr. i månaden

även om underhållsbidraget är lägre eller om underhållsbidrag över huvud

ej är fastställt. Förutsättningen är, att den bidragsberättigade förbinder

sig att försöka få underhållsbidraget höjt, resp. att få underhållsbidrag

fastställt, om bidragsfogden eller kommunal myndighet så begär.

Har underhållsbidrag ålagts båda föräldrarna, utgår bidragsförskott för

vartdera bidraget.

Kungl. Mnj. ts proposition nr 70 år 1964

Ansökan om bidragsförskott m. m.

I Danmark, Finland, Island och Norge gäller i princip att befogenhet att

ansöka om bidragsförskott tillkommer den som har den rättsliga vårdnaden

(foraeldremyndigheden) om barnet ävensom vårdaren, ifall den faktiska

vården handhas av någon annan än den rättsliga vårdnadshavaren. I Fin­

land har dessutom barnatillsyningsmannen sådan rätt.

Bestämmelserna om vilken myndighet som skall ta emot ansökan om bi­

dragsförskott och sedan besluta i ärendet varierar i de olika länderna. I

Danmark åvilar dessa uppgifter det sociale udvalg i vistelsekommunen (van­

102

ligen sökandens). I Finland sökes bidragsförskottet hos samt beviljas och

utbetalas av socialnämnden, i regel socialnämnden i barnets vistelsekom­

mun (som vanligen torde sammanfalla med sökandens). Beträffande barn

utom äktenskap har regeln utformats så, att bidragsförskott alltid skall be­

viljas och utbetalas av socialnämnden i den kommun, »i vars barnatillsy-

ningsmans förteckning barnet upptagits». I Island mottages ansökan hos

och fattas beslut av statens försäkringsanstalt och dess agenturer. I Norge

åvilar dessa uppgifter bidragsfogden i sökandens vistelsekommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

Beviljande och utbetalning av bidragsförskott

Bestämmelserna angående beviljånde och utbetalning av bidragsförskott

varierar starkt i de olika nordiska länderna. Olikheterna är delvis beroende

på skiljaktiga bestämmelser angående familjerättsliga underhållsbidrag.

Med hänsyn härtill kan bidragsförskottsbestämmelserna uppdelas i tre grup­

per, nämligen 1) de danska, 2) de isländska samt 3) de finländska och

norska bestämmelserna.

1) Familj erättsliga underhållsbidrag till barn erlägges i Danmark regel­

mässigt halvårsvis i förskott och förfaller på hel- och halvårsdagarna av

bidragsskyldighetens inträde. Underhållsbidragen är i de flesta fall fast­

ställda till »det for barnets opholdssted til enhver tid gseldcnde normalbi­

drag».

Reglerna för beviljande och utbetalande av bidragsförskott ansluter sig till

ovannämnda bestämmelser angående familj erättsliga underhållsbidrag. Bi­

dragsförskott beviljas och utbetalas regelmässigt halvårsvis. Maximibelop­

pet utgöres av det på underhållsbidragets förfallodag gällande normalbidra­

get för barnets vistelseort — i förekommande fall reducerat med hänsyn

till moderns (faderns) och barnets inkomster.

2) Även i Island har man ett system med dyrortsgraderade normalbi­

drag. De utgöres av »börnerenten» enligt folkförsäkringslagen. Familje-

rättsliga underhållsbidrag till barn fastställes i allmänhet att utgå med den

för barnets vistelseort gällande börnerenten. Såväl underhållsbidrag som

bidragsförskott utgår per kalendermånad eller kalenderkvartal. Bidragsför­

skott kan dock utbetalas för upp till sex månader i förskott.

3) I Finland och Norge erlägges de familj erättsliga underhållsbidragen

för barn regelmässigt i förskott för kalendermånad. Beloppen är fixerade,

och de är inte underkastade några automatiska förändringar vare sig i an­

ledning av barnets flyttningar eller i anledning av förändringar i prisnivån.

Bidragsförskottsbestämmelserna följer samma principer. Förskotten utgår

alltså per kalendermånad, och det stadgade beloppet gäller över hela landet.

Ett beslut angående bidragsförskott gäller i Norge tills vidare, så länge

de i lagen stadgade villkoren för bidragsförskott är uppfyllda. Besluten har

avseende även på redan förfallna underhållsbidrag, dock icke på bidrag,

103

som förfallit tidigare än tre månader före ansökningsmånaden. Utbetalning

av bidragsförskott sker vid slutet av varje månad. Har underhållsbidrag er­

lagts under månaden, minskas bidragsförskottet med det sålunda erlagda

underhållsbidraget.

Även enligt den finländska lagen beviljas bidragsförskott tills vidare var­

jämte utbetalningen sker vid utgången av varje kalendermånad. Lagen skil­

jer sig däremot från det norska systemet såtillvida att bidragsförskott inte

beviljas för längre tid tillbaka än från och med ingången av den kalender­

månad, under vilken ansökan gjorts. Då särskilda skäl påkallar det, kan

bidragsförskott beviljas retroaktivt, dock högst i fråga om för de tre när­

mast föregående månaderna oguldet underhållsbidrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Betalningsmottagare

I princip gäller att beviljat bidragsförskott utbetalas till sökanden med

rätt för det beviljande organet att på särskilda skäl besluta, att förskottet

skall uppbäras av annan. För Finlands del gäller dock en särbestämmelse

beträffande barn utom äktenskap. Bidragsförskott för sådant barn skall

utbetalas till vederbörande barnatillsyningsman.

Finansiering

Kostnaderna för bidragsförskotten bestrides i Danmark av staten, i Fin­

land och Island av staten och kommunerna samt i Norge av kommunerna.

104

K ung t. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

KAPITEL

4

Socialpolitiska kommitténs överväganden och förslag beträffande

bidragsförskotten

Allmänna synpunkter

Utvecklingen

När det gäller att allmänt bedöma bidragsförskottsverksamheten synes

det vara lämpligt att i stora drag följa verksamhetens hittillsvarande ut­

veckling.

Tanken på ett särskilt ekonomiskt stöd från det allmänna till barn, vilka

har en försörjare i livet som försummar eller är oförmögen att fullgöra sina

förpliktelser, är gammal. Det skulle dock komma att dröja till år 1937 innan

frågan löstes av statsmakterna. Det skedde genom lagen samma år om för-

skottering av underhållsbidrag till barn. Lagstiftningen kom till främst för

att undvika att ensamstående mödrar skulle behöva vända sig till fattigvår­

den för att få bidrag till barnens försörjning.

Lagen innebar i princip att samhället ställde sig som garant för det un­

derhållsbidrag, som genom dom eller avtal tillförsäkrats barn. Samtidigt

inträdde det allmänna i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den un-

derhållsskyldige. Verksamheten omhänderhades av barnavårdsnämnderna.

Bidragsförskottsverksamheten omfattäde endast barn, som genom dom

eller avtal tillförsäkrats underhållsbidrag. Härigenom uteslöts från bidrags­

förskott dels barn som inte på angivet sätt tillförsäkrats underhållsbidrag

och dels de utomäktenskapliga barn, vilkas fader var okänd. Vidare gjordes

det undantaget att moders underhållsbidrag inte förskotterades.

En följd av verksamhetens konstruktion var att bidragsförskott inte fick

överstiga det fastställda underhållsbidragets storlek även om bidraget var

lägre än det medgivna generella högsta förskottet. Ä andra sidan gjordes den

avvikelsen från huvudprincipen, att det allmännas bidrag endast skulle av­

hjälpa ett ekonomiskt nödläge även om det fastställda underhållsbidraget

var högt. Förskottet var sålunda begränsat till visst maximibelopp och dess­

utom inkomstprövat med hänsyn till försörj arens inkomst.

1937 års lag ersattes 1943 av en ny lag om bidragsförskott, som ännu gäl­

ler ehuru den ändrats flera gånger. Bland mera väsentliga ändringar kan

nämnas att inkomstprövningen borttogs år 1947, att moders underhållsbi­

drag kan förskotteras från ar 1956 samt att bidragsförskottets maximibe­

lopp höjts i olika etapper. Det är nu 996 kr. om året. Slutligen har bidrags­

förskottslagen år 1960 utvidgats att omfatta även utomäktenskapliga barn,

vilkas faderskap ej fastställts och som fyllt tre år. Tidigare — från år 1948

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 är 1064

105

— hade dessa barn åtnjutit samhälleligt stöd i form av inkomstprövat sär­

skilt barnbidrag.

Med 1960 års utvidgning av bidragsförskottsverksamheten bröt man mot

principen att det allmänna genom utgivande av förskott ställer sig som

garant intill en viss nivå för ett genom dom eller avtal tillförsäkrat under­

hållsbidrag. I viss mån får man anses ha gjort det redan med utfyllnads-

bidragen. Dessa bidrag tillkom som en övergångsanordning med syfte att

till skälig miniminivå — 720 kr. — höja vissa äldre, till mycket låga belopp

fastställda underhållsbidrag. En förutsättning är dock att underhållsbidrag

fastställts före den 1 april 1957.

Trots de ändringar som sålunda och i övrigt vidtagits beträffande bidrags-

förskottslagstiftningen, har den i stort sett bibehållit sina ursprungliga drag

såväl i materiellt som formellt hänseende. Att lagstiftningen haft många

goda verkningar torde knappast kunna bestridas. Ett stort antal ogifta och

frånskilda mödrar har sålunda beretts möjlighet att utan anlitande av social­

hjälpen försörja sina barn. I olika sammanhang har det också uppgivits att

bidragsförskottslagen haft den verkan att faderskap till barn fastställts i

större omfattning än tidigare varit fallet. Den torde också ha bidragit till

att underhållsbidragens nivå förskjutits uppåt.

Reformbehovet

Socialpolitiken i vårt land har under de senare åren kännetecknats av

strävandena att göra socialförsäkringarna effektiva. En milstolpe i denna

utveckling markeras genom tillkomsten år 1962 av lagen om allmän försäk­

ring. Inom ramen för denna försäkring erhåller medborgarna skydd i eu

rad situationer som de allra flesta människor riskerar att råka ut för. Ytter­

ligare åtgärder för att förbättra detta skydd överväges. Behovet av generella

stödformer utanför socialförsäkringarna blir därför allt mindre. På vissa

gränsområden mellan å ena sidan socialförsäkringarna och å andra sidan

den allmänt behovsprövade socialhjälpen finns dock grupper, för vilka det

föreligger behov av kompletterande hjälpformer.

Den förbättrade moderskapsförsäkringen samt folkpensioneringens barn­

pensioner till barn, vars fader eller moder eller båda försörj are avlidit, har

i hög grad medverkat till att trygga barnens försörjning. För barn, som av

medicinska skäl är svårt handikappade, torde — på initiativ av socialpoli­

tiska kommittén —- inom kort framläggas förslag för riksdagen om ett

särskilt ekonomiskt stöd från folkpensioneringen. En annan grupp barn,

vilka också kan betecknas som handikappade ehuru på annan grund, för­

tjänar nu särskild uppmärksamhet. Det är barn, vilka i regel har båda för­

äldrarna i livet, av vilka dock den ene — stundom båda — försummar eller

inte förmår fullgöra sin underhållsskyldighet mot barnet. I denna kategori

inräknas här barn, vilkas faderskap ej fastställts. I viss omfattning tillgodo­

ses nu dessa barns behov av stöd inom ramen för bidragsförskottslagstift-

4* — Bihnng till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 70

106

ningen. Detta skydd är dock i sin nuvarande utformning mycket varierande

och ofullständigt. Det är därför i behov av en allmän översyn.

På Kungl. Maj :ts uppdrag har socialstyrelsen — främst med utgångs­

punkt i vissa internordiska önskemål om en samordning av lagstiftningen

på hithörande område — framlagt förslag till en ny bidragsförskottslag.

Sedan förslaget remissbehandlats, har detsamma jämte remissyttrandena

av Kungl. Maj :t överlämnats till socialpolitiska kommittén för att beaktas

vid fullgörande av kommitténs utredningsuppdrag. En sammanfattning av

förslaget och remissyttrandena fogas såsom Bilaga 2 till detta förslag.

För att tagas i övervägande vid utredningsuppdraget har Kungl. Maj :t

dessutom till kommittén överlämnat vissa framställningar från riksdagen.

Dessa redovisas i korthet i det följande.

Den 13 maj 1960 överlämnades de likalydande motionerna till 1960 års

riksdag — I: 497 och II: 613 — om utredning rörande stöd åt ofullständiga

familjer jämte allmänna beredningsutskottets över motionerna avgivna ut­

låtande (nr 4). Enligt motionärernas mening borde en råd åtgärder över­

vägas för att möjliggöra för ensamstående med barn — främst ogifta möd­

rar — att behålla barnen hos sig.

Den 16 mars 1962 har vidare överlämnats andra lagutskottets av riksda­

gen godkända utlåtande (nr 7) i anledning av motion 11:369 till 1962 års

riksdag om översyn av reglerna för samhällsstöd åt ensamstående barnaför-

sörjare.

Motionärerna ställde sig kritiska mot att i de fall då underhållsbidrag

fastställts till lägre belopp än 996 kr. om året, barnet icke kunde erhålla

bidragsförskott till högre belopp än det fastställda underhållsbidraget. För

att råda bot på dessa mindre tillfredsställande förhållanden ifrågasatte mo­

tionärerna om icke ett minimibelopp borde bestämmas för fastställande av

underhållsbidragen. Motionärerna ifrågasatte också om bidragsförskott icke

borde utgå till och med den månad under vilken barnet fyllde 18 år. Vidare

kritiserade motionärerna bl. a. det s. k. omsökningsförfarandet.

Andra lagutskottet framhöll i anledning av motionen följande.

Till grund för motionen ligger syftet att bringa hjälp i sådana fall där

underhållsbidrag utgår med låga belopp. Riksdagen hade under fjolåret att

taga ställning till motioner med samma syfte vilka utmynnade i yrkande

om att utfyllnadsbidrag skulle utgå även på underhållsbidrag fastställda

senare än den 31 mars 1957. Motionsyrkandet avslogs med den motiveringen

att ett bifall till detsamma lätt skulle kunna tolkas som om utfyllnadsbi-

dragen — i motsats till vad som uttryckligen gavs till känna vid deras in­

förande -— var avsedda som en permanent bidragsform och att därigenom

med all sannolikhet intresset för att få till stånd en höjning av de under-

hållsskyldigas bidragsskyldighet starkt skulle minska. Dessa principiella be­

tänkligheter mot att uppnå det angivna syftet genom att på sätt som då

föreslogs framflytta fastställelsetiden för rätten att erhålla utfyllnadsbidrag

gör sig tortfarande gällande. Enligt utskottets mening är det därför ange­

läget att finna en sådan form för samhällets hjälpåtgärder, att möjligheten

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 dr 196A

107

till missbruk och spekulation på så sätt att vårdnadshavare med hänsyn till

hjälpåtgärder nöjer sig med lägre underhållsbidrag av den bidragsskyldige

uteslutes. Frågan om kompletterande samhällelig hjälp i enlighet med mo­

tionärernas yrkande är av komplicerad natur och förutsätter noggrann ut­

redning. En sådan synes enligt utskottets mening lämpligen böra ske inom

socialpolitiska kommittén, som bland annat har sin uppmärksamhet riktad

på de ensamstående barnförsörjärnas problem.

Den 5 april 1963 har överlämnats andra lagutskottets av riksdagen god­

kända utlåtande (nr 20) i anledning av motioner till 1963 års riksdag an­

gående bidragsförskott och utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

I motion II: 205 hemställes om sådan ändring att bidragsförskott till

utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap ej fastställts, kan utgå redan

från barnets födelse och ej som nu först sedan barnet fyllt tre år.

I motion II: 543 framhölls, att faderskapet i vissa fall kunde bli fastställt

först efter det barnet fyllt tre år. Det kunde då inträffa, ätt fadern inte kunde

åläggas att betala underhåll med så högt belopp som utgått i bidragsförskott

efter treårsdagen. Barnet kom därigenom i en ekonomiskt sämre ställning än

om faderskapet icke blivit fastställt. Bedömdes underhållsbidraget bli lägre

än bidragsförskottet, kunde detta enligt motionärernas mening medverka

till att modern motarbetade barnavårdsnämndens strävan att utreda fader­

skapet.

Andra lagutskottet erinrade om att de frågor, som aktualiserats i de nu

till bedömning föreliggande motionerna, vore besläktade med spörsmål som

redan är föremål för utredning inom socialpolitiska kommittén. Enligt ut­

skottets mening borde därför även förevarande motioner överlämnas till

kommittén.

Socialpolitiska kommittén får vidare erinra om det uttalande som kom­

mittén gjort i ett utlåtande den 16 november 1961 över en inom justitiede­

partementet utarbetad promemoria angående ytterligare generell uppräk­

ning av vissa familjerättsliga underhållsbidrag. Kommittén framhöll sam­

manfattningsvis bl. a. följande.

De gjorda socialhjälpsundersökningarna visade otvetydigt, att de från­

skilda och ensamstående mödrarna ofta var i en svår situation. De måste

för sin försörjning i större utsträckning än andra lita till socialhjälpen,

många framför allt bland de yngre på grund av att vården av de minder­

åriga barnen hindrade dem från att ha förvärvsarbete. En bidragande orsak

till ifrågavarande gruppers svåra ställning måste vara att underhållsbidragen

utgick med för låga belopp eller att bidragen inte betalades av den under-

hållspliktige. De åtgärder, som från samhällets sida vidtoges i syfte att regle­

ra bidragen, måste därför ta sikte på att i första hand skapa drägliga för­

hållanden för barnen under deras uppväxttid. Ur sociala synpunkter och

främst med hänsyn till barnen vore det angeläget, att underhållsbidragen

hölls på en tillräckligt hög nivå och att garantier fanns för att bidragen

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 100i

108

verkligen utbetalades samt att man genom åtgärder från samhällets sida

värnade om ifrågavarande gruppers intressen.

Kommittén konstaterade, att den föreslagna generella uppräkningen av­

såg att återställa underhållsbidragen till deras realvärde. Därigenom skulle

dock ej den ekonomiska situationen komma att lösas för ifrågavarande

grupper. Kompensation kunde för övrigt inte beräknas för kommande pris­

höjningar. Kommittén ansåg det angeläget att frågan om underhållsbidragen

snarast blev utredd och prövad.

En tanke som därvid närmare borde prövas -— framhöll kommittén —

vore om minimibelopp för bidragen borde lagstädgas. Vidare borde under­

sökas, om man kunde finna andra regler än de nuvarande för en anpassning

av bidragen efter prisutvecklingen och former för en justering av bidragen

även efter den allmänna välståndsökningen. Visserligen kunde gentemot

bestämmelser om minimibelopp för underhållsbidrag och bidragens anpass­

ning efter standardhöj ningen riktas den invändningen, att bidragen måste

bestämmas med hänsyn till den underhållspliktiges ekonomiska förhållan­

den och att en standardhöjning inte är generell. Häremot kunde enligt kom­

mittén i sin tur invändas, att reglerna borde vara så utformade, att den un-

derhållsberättigade inte skulle behöva öppna rättegång för en skälig be­

stämning eller justering av underhållsbidraget. Underhållsbidraget borde

bestämmas och justeras automatiskt. Om detta i något fall skulle leda till

orimliga konsekvenser för den underhållspliktige, borde möjlighet finnas

för denne till jämkning av underhållsbidraget. Vid utredningen borde sam­

bandet mellan underhållsbidragen, bidragsförskotten och barnpensionerna

beaktas.

Slutligen kan nämnas att riksdagens revisorer vid flera tillfällen uppmärk­

sammat bidragsförskottsverksamheten. Senast har det skett i den berät­

telse, som revisorerna avgivit den 15 december 1962. Revisorerna har där

uttalat, att lagen om bidragsförskott bör omarbetas i syfte att ernå förenk­

lingar. Exempel på åtgärder i sådan riktning lämnas. Oberoende härav anser

revisorerna, att det är synnerligen angeläget, att barnavårdsnämnderna ut­

nyttjar föreliggande möjligheter att indriva utestående fordringar på grund

av beviljade bidragsförskott och att barnavårdsmännen — som i regel torde

bevaka nämndernas fordran — även i detta hänseende på effektivaste sätt

fullgör sin betydelsefulla uppgift.

Principiella synpunkter

Bidragsförskottets starka anknytning till det för varje barn fastställda

underhållsbidragets storlek är en naturlig följd av förskottsverksamhetens

ursprungliga syfte och konstruktion. Samhället skulle intill en viss nivå ga­

rantera att barnet erhåller det underhållsbidrag, som genom dom eller avtal

tillförsäkrats barnet. Underhållsbidragen fastställes med hänsyn till den

underhållsskvldiges ekonomiska förmåga och den underhållsberättigades

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

109

behov. Är den underhållsskyldiges förmåga ringa, kan bidraget naturligen

inte anpassas efter behovet. För barnen är detta förhållande ej tillfredsstäl­

lande och det kan ej bestridas att underhållsbidragen till barn utom äkten­

skap och till skilsmässobarn i åtskilliga fall utgår med belopp som inte på

långt när är tillräckliga.

För atL inom förskotteringens ram i någon mån minska denna olägenhet

tvangs man på sin tid att som ett komplement till den civilrättsliga under­

hållsskyldigheten införa utfyllnadsbidragen, varigenom skapades garanti

för ett visst minimistöd. Utfyllnadsbidragen har otvivelaktigt fyllt eu ange­

lägen social uppgift men de har endast till en del avhjälpt bristerna i bi­

dragsförskottslagen. Sålunda har under utfyllnadsbidragen inte kunnat

inräknas de fall där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att utge under­

hållsbidrag över huvud taget icke föreligger.

Det anförda ger vid handen att den nuvarande utformningen av bidrags­

förskotten och utfyllnadsbidragen inte är tillfredsställande. Anordningen

med utfyllnadsbidrag har också uttryckligen angivits vara provisorisk i

avvaktan på en annan lösning. En fullt tillfredsställande ordning av skyddet

till barn utom äktenskap och skilsmässobarn torde inte vara möjlig utan

en genomgripande omgestaltning av förskotteringslagstiftningen. Denna

bör främst ta sikte på att garantera alla bidragsberättigade barn underhåll

av en viss storlek. Det ekonomiska stödet bör i princip vara detsamma som

i form av barnpension från folkpensioneringen tillkommer barn, vars för­

sörj are avlidit. Ur barnets och dess vårdnadshavares synpunkt kan den nu­

varande åtskillnaden icke försvaras. Samhället kan ej heller vara tillfreds­

ställt med den gällande ordningen. Den ger inte uttryck för rättvisa och

trygghet i nutida mening.

En lösning som skulle kunna ligga nära till hands vore att föreskriva att

underhållsbidrag alltid skall utgå med ett visst minsta belopp. Genom bi­

dragsförskott skulle sedan det allmänna trygga barnets tillgång till bidraget.

En sådan lösning diskuterades av den år 1956 tillkallade familjeberedningen

men avvisades. Beredningen anförde, att det med hänsyn till de principer

på vilka föräldrabalkens bestämmelser om underhållsskyldighet bygger inte

rimligen kunde komma i fråga att tillskapa en tvingande regel, som skulle

fastslå bidragen till ett visst minimum under alla omständigheter. Skälen

för beredningens ståndpunkt är starka. Skulle bestämmelsen om minimi­

belopp fylla någon verklig funktion, måste uppenbarligen beloppet sättas

relativt högt. Då måste uppkomma åtskilliga fall, där man finner att den

underhållspliktige inte är i stånd att utge bidraget beroende på inkomstför­

hållanden, övrig försörjningsplikt m. m. Att märka är att en sådan bestäm­

melse måste gälla lika, vare sig det är fadern eller modern som skall betala

underhåll.

Väl kan sägas att betalningsförmågan får prövas i samband med att bi­

draget utkräves. Detta förutsätter emellertid att en tillförlitlig och rättvis

Knngl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

no

prövning kan ske i sådan ordning, vilket inte är lätt att garantera, över

huvud taget är det problematiskt att efterge en civilrättslig förpliktelse i

administrativ ordning. Man bör heller inte bortse från vikten av att den

underhållsskyldiges intressen skyddas i detta sammanhang. Den hävdvunna

principen i svensk rätt att ingen skall tvingas att över sin förmåga bidraga

till annans försörjning synes angeläget att värna. I den mån den underhålls­

skyldiges förmåga inte förslår, är det samhällets plikt att träda till. Kom­

mittén har från dessa utgångspunkter funnit, att tanken på ett garanterat

minimiunderhåll inte bör förverkligas i form av ett i civilrättslig ordning

bestämt minsta belopp utan i den form som föreslås i det följande.

Det ter sig därvid naturligt att undersöka vad som kan göras genom en

omdaning av det nuvarande förskotteringssystemet. En tänkbar lösning är

att bygga vidare på systemet med utfyllnadsbidrag så, att begränsningen till

underhållsbidrag fastställda före den 1 juli 1957 slopas och nivån höjes

till samma belopp som bidragsförskottet.

Kommittén är medveten om att ett sådant arrangemang inte går fritt från

invändningar. Den allvarligaste torde vara, att risk finns för missbruk ge­

nom att den underhållsberättigade underlåter att få underhållsbidrag fast­

ställt eller att få detta höjt, när det allmänna ändock garanterar att bidrag

utgår. Betänkligheter av denna art har — såsom framgår av det ovan an­

förda — rests mot de nuvarande utfyllnadsbidragen. Kritiken kan inte helt

avvisas men den får å andra sidan inte överdrivas. Till att börja med torde

man böra bortse från de fall, där prövning av betalningsförmågan sker av

domstol. Vidare torde man inte heller behöva hysa farhågor för de fall då

underhållsskyldigheten till barn utom äktenskap fastställes i avtal. Här

krävs godkännande av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd, och möjlig­

het finns att centralt ge råd och anvisningar. Andra åtgärder i syfte att tillse

att den underhållsberättigade bevakar sin rätt till underhållsbidrag bör ock­

så övervägas.

Med den nu skisserade lösningen skulle bidragsförskottet och utfyllnads-

bidraget kunna sammanföras till en enhetlig bidragsform, som på hävd­

vunnet sätt kan benämnas bidragsförskott.

Barn, vars faderskap är klarlagt, men som inte åtnjuter underhållsbidrag

på grund av att den underhållsskyldige saknar betalningsförmåga, kan nu

inte erhålla vare sig bidragsförskott eller utfyllnadsbidrag. Även ifrågava­

rande barns behov av ekonomiskt skydd bör enligt kommitténs mening till­

godoses i en reformerad lagstiftning.

Har faderskapet ej fastställts beträffande barn utom äktenskap, utgår

bidragsförskott först från och med den månad, under vilken barnet fyllt tre

år. Kommittén är medveten om att denna regel i många fall varit av stor

betydelse som hjälp för barnavårdsnämnderna, när det gäller att få till stånd

fastställande av faderskap, vilket är av intresse ur såväl barnets som sam­

hällets synpunkt. Häremot bör dock vägas barnets rätt till ekonomiskt skydd

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

in

redan irån födelsen. Denna synpunkt väger enligt kommitténs mening så

tungt att treårsregeln bör omprövas.

Vad sedan beträffar storleken av bidragsförskottet, torde denna böra vara

i princip densamma för samtliga bidragsberättigade barn. Bidragsnivån sy­

nes böra anknyta till den som gäller för folkpensioneringens barnpension.

Bidragsförskottet bör vidare följa ändringarna i penningvärdet enligt samma

regler som gäller för barnpensionen.

Vid en lösning enligt de här angivna riktlinjerna försvinner i viss mån

bidragsförskottets karaktär av ett förskott på ett individuellt avpassat un­

derhållsbidrag. Det allmännas stöd får mera funktionen av ett normerat un­

derhåll. Liksom hittills skulle dock gälla, att barnavårdsnämnd, som utgi­

vit bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i barnets

rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige för belopp, mot­

svarande vad som utgivits. I förhållandet mellan samhället och den under­

hållsskyldige har bidragsförskottet alltjämt karaktären av förskott.

Enligt kommitténs mening bör inte blott de materiella bestämmelserna

om bidragsförskotten omdanas utan även de administrativa reglerna över­

ses. Det nuvarande systemet är tungrott och vållar onödigt krångel för så­

väl de bidragssökande som myndigheterna.

Frågan om harmonisering av de nordiska ländernas lagstiftning om bi­

dragsförskott har tagits upp inom nordiska socialpolitiska kommittén. En

koordination av de olika ländernas regler i vissa hänseenden har därvid be­

funnits önskvärd. Bidragsförskottsreformen bör i görlig mån ansluta sig

till de riktlinjer för samordningen som uppdragits.

Bidragsförskottet torde rimligen inte kunna utformas annorlunda än som

ett minimiskydd. Underhållsbidrag därutöver kommer att utgå enbart med

tillämpning av civilrättsliga regler. Dessa bör vara så utformade, att de så

långt som möjligt fungerar smidigt och tillgodoser barnets berättigade krav.

Här påkallar frågan om värdesäkring uppmärksamhet. Då pensionerna är

värdesäkrade, vilket bidragsförskotten också förutsättes bli, synes det ofrån­

komligt att ta upp frågan om indexreglering av civilrättsliga underhållsbi­

drag till barn. Problemet bör ses i samband med motsvarande problem för

andra familjerättsliga underhållsbidrag och hör närmast under familje-

rättskommittén. Denna kommitté har — i anledning av en riksdagsskrivelse

år 1961 — i uppdrag att utreda frågan om standardfÖlj samhet för de fa­

milj erättsliga underhållsbidragen.

Frågan om lika arvsrätt för barn i och utom äktenskap kan som tidigare

nämnts inom en snar framtid väntas få sin lösning såsom ett resultat av

familjerättskommitténs arbete. Socialpolitiska kommittén, som anser att

lika arvsrätt för barn i och utom äktenskap skulle främja intresset av att få

faderskapet fastställt, saknar därför anledning att närmare ta upp detta

spörsmål.

Ktint/l. Maj:ts proposition nr 70 år liMii

112

Kommitténs förslag

I det föregående har socialpolitiska kommittén i stora drag skildrat bi-

dragsförskottsverksamhetens utveckling och redovisat vissa synpunkter på

reformbehovet. Därvid har framkommit att den nuvarande lagstiftningen

på området är behäftad med åtskilliga svagheter och brister. Det skydd den

skall ge barnen — i huvudsak skilsmässobarn och utomäktenskapliga barn

— är otillräckligt och varierar på ett sätt som inte är motiverat ur barnens

och deras vårdnadshavares synpunkt. Kommittén har vidare allmänt disku­

terat olika åtgärder för att på ett mera tillfredsställande sätt tillgodose

barnens behov av skydd från det allmännas sida. Kommitténs överväganden

har utmynnat i den meningen att lösningen bör ske inom ramen för en i

grunden omdanad bidragsförskottslagstiftning, som ersätter de nuvarande

lagarna om bidragsförskott och om utfyllnadsbidrag. Rörande lagstiftningens

närmare utformning får kommittén anföra följande.

Bidragsförskottets konstruktion

Den gällande utformningen av bidragsförskottet får ses mot bakgrunden

av hjälpformens dominerande karaktär av en förskottering i egentlig me­

ning från det allmännas sida av ett i viss ordning fastställt underhållsbi­

drag, som den underhållsskyldige inte erlägger. Denna bidragsförskottets

starka anknytning till underhållsbidraget och dess storlek i det enskilda

fallet gör att hjälpformen måste bli begränsad såväl beträffande den hjälp-

berättigade kretsen som i fråga om hjälpens storlek. Det är enligt kommit­

téns uppfattning framför allt denna omständighet, som gör att det nuva­

rande systemet inte tillgodoser rimliga anspråk på trygghet och rättvisa.

Vill man undvika dessa brister måste bidragsförskottet utformas som ett

generellt bidrag, som i princip utgår till alla bidragsberättigade barn med

samma belopp, vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller icke. I

ett så utformat system blir barnets rätt till förskott oberoende av den un-

derhållsskyldiges försummelse eller oförmåga att fullgöra sin försörjnings-

skyldighet. Bidragsförskottet blir därigenom ett grundskydd för barnens för­

sörjning i princip likartat med det som fader- och moderlösa barn erhåller i

form av barnpension från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyl­

dige övergår bidragsförskottet till barnpension och för båda förmånerna

gäller i tillämpliga delar samma regler. Man får alltså ett samordnat och en­

hetligt grundskydd till samtliga barn i ofullständiga familjer.

Såsom framgår av vad tidigare anförts utgår bidragsförskott f. n. under

förutsättning att den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet be­

lopp. Med kommitténs nu förordade utgångspunkt att bidragsförskott skall

kunna utgå även när underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget be­

stämts till lägre belopp än bidragsförskottet kan det angivna kravet icke upp­

rätthållas i den nya lagen. Avsikten är emellertid inte att utge förskott i

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

113

sådana fall, där det uppenbarligen inte föreligger något behov av törskott

från det allmännas sida. Sådant behov kan icke anses föreligga, om den un-

derhållsskyldige på ett tillfredsställande sätt utger underhållsbidrag, som

minst motsvarar bidragsförskottets belopp. Från huvudprincipen att bi­

dragsförskott utgår till alla bidragsberältigade barn, vare sig barnet till­

försäkrats underhållsbidrag eller icke, bör därför enligt kommitténs åsikt

göras det undantaget, att bidragsförskott inte utgår, om det finns grundad

anledning antaga att den underhållsskyldige i förskott för kalendermånad

betalar underhållsbidrag som inte understiger vad som eljest skulle utgå i

förskott. Det förutsättes alltså att barnet i annan ordning beredes ett fullt

tillfredsställande skydd.

Vissa ytterligare begränsningar i den generella bidragsrätten är påkallade.

Kommittén återkommer till dem i nästa avsnitt.

Av det sagda torde ha framgått att det nya bidragsförskottets konstruktion

skiljer sig väsentligt från den nuvarande. Det allmänna garanterar alla som

har behov därav ett skydd upp till en viss nivå. Den underhållsskyldige be­

frias emellertid inte därigenom från sina förpliktelser. Såsom redan berörts

skall alltjämt gälla, att barnavårdsnämnd, som utgivit bidragsförskott, in­

träder på vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den underhållsskyldige för belopp, motsvarande vad som utgi­

vits i bidragsförskott. Att kommun med det nya systemet i många fall inte

kan aktualisera eller realisera krav på ersättningsskyldighet från den under-

hållsskyldiges sida rubbar inte denna princip.

Allmänna förutsättningar för rätt till bidragsförskott

En grundläggande fråga gäller vilka kategorier barn som bör vara be­

rättigade till bidragsförskott. Enligt den gällande lagen har två grupper

barn rätt till förskott. Den första och den ojämförligt största omfattar

barn -— i och utom äktenskap — vars fader eller moder enligt rättens be­

slut eller på grund av avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad un­

derhållsskyldighet utge underhållsbidrag till barnet, såframt den under­

hållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp. Den andra gruppen av­

ser barn utom äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts och som fyllt tre år.

Enligt kommitténs mening bör bidragsförskott i första hand utgå till

barn, i de fall, där underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller mo­

der, skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet. Kom­

mittén återkommer i det följande till frågan om bidragsförskott till utom-

äktenskapliga barn med okänd fader.

Den nyss gjorda beskrivningen av de bidragsberättigade innebär, att

bidragsförskott skall utgå dels som förskott i egentlig mening på ett fast­

ställt underhållsbidrag upp till visst belopp, dels som utfyllnad av under­

hållsbidrag som utgår med lägre belopp än bidragsförskottets och dels slut­

ligen i vissa situationer när något underhållsbidrag icke blivit fastställt. En­

Kungl. Maj.ts proposition nr it) år 196i

114

ligt kommitténs mening saknar man emellertid anledning att vid bestäm­

mandet av den bidragsförskottsberättigade kretsen skilja mellan fall då un­

derhållsbidrag fastställts och sådana då detta icke skett. Avgörande är att

barnets fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag

enligt de familjerättsliga reglerna. Den omständigheten att det finns fall,

då föräldrarnas ifrågavarande skyldighet inte kan föranleda åläggande att

utge underhållsbidrag till barnet, därför att betalningsförmåga saknas, bör

inte utestänga barnet från dess rätt till bidragsförskott. Den valda defini­

tionen av de bidragsförskottsberättigade barnen inrymmer sålunda såväl

de fall, där den underhållsskyldige förpliktats eller åtagit sig att utge bidrag,

som de fall där detta inte skett, såframt vederbörande i princip är under-

hållsskyldig.

Med underhållsskyldighet förstås den familj erättsliga underhållsskyldig­

heten, vilken reglerar enskilda personers inbördes rättigheter och skyldig­

heter. Däremot avses inte exempelvis åtagande enligt avtal, som ingåtts mel­

lan barnavårdsnämnd och underhållsskyldig (vårdnadshavare) om ersätt­

ning till nämnden för samhällsvårdskostnader.

Av det anförda torde framgå att rätten till bidragsförskott inte knytes

till visst bidragsdokument såsom rättens dom eller avtal eller förbindelse i

viss form. Därför uppkommer ej heller beträffande rätten till förskott några

problem med hänsyn till interimistiska beslut eller provisoriska förbindel­

ser som innebär att underhållsbidrag skall tills vidare utgå till barnets un­

derhåll. En annan sak är att det allmännas krav på ersättning från under­

hållsskyldig för utgivna bidragsförskott måste grundas på en handling

som kan läggas till grund för införsel. Förslaget upptar också ett stadgande

att sådan handling skall fogas vid ansökan om bidragsförskott.

Om samhället i enlighet med vad nu föreslagits generellt garanterar de

ifrågavarande barnen ett ekonomiskt stöd av viss storlek, kan det befaras

leda till en minskning i benägenheten att utverka underhållsbidrag till barn

eller största möjliga bidrag av den andre av föräldrarna. Härigenom skulle

det allmänna kunna åsamkas kostnader, som egentligen borde bäras av de

underhållsskyldiga. Sådana konsekvenser av den nya lagstiftningen bör

förhindras.

Man torde få förutsätta att domstolarnas avgöranden av frågor om un­

derhållsbidrag sker på grundval av föräldrabalkens bestämmelser om un­

derhållsbidrag utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets sida.

Några risker av ovan angivet slag torde därför inte föreligga i de fall där

betalningsfrågor prövas av domstol. Ej heller torde man behöva hysa far­

hågor för de fall, då underhållsskyldighet till barn utom äktenskap fast­

ställes i avtal. Här krävs ju godkännande av barnavårdsman eller barna­

vårdsnämnd, och möjlighet finns att centralt ge råd och anvisningar.

Enligt kommitténs uppfattning bör dock i lag skapas garantier för att

underhållsbidrag blir fastställda respektive att låga underhållsbidrag höjs,

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

115

när den underhållsskyldiges förhållanden ger möjlighet därtill. Kommittén

förordar i sådant syfte viss ändring i föräldrabalken.

Enligt 20 kap. 4 § föräldrabalken äger barnavårdsman, själv eller genom

ombud, föra talan rörande bl. a. faderskap till barn utom äktenskap. Av

11 § framgår att barnavårdsman bar befogenhet att jämväl föra talan i mål

om underhåll till barn. Kommittén föreslår, att det senare lagrummet kom­

pletteras med ett stadgande av innebörd, att om underhållsbidrag icke fast­

ställts eller om underhållsbidrag bestämts till lägre belopp än det högsta

belopp som må utgå i bidragsförskott, också barnavårdsnämnd, som utger

bidragsförskott, skall äga föra talan om utgivande av underhållsbidrag eller

om höjning av sådant bidrag. Stadgandet torde i praktiken bli av särskild

betydelse i de fall barnavårdsman icke är förordnad. Förslag till lagtext har

utarbetats av kommittén.

Kommittén föreslår dessutom, att i lagen om bidragsförskott skall inta­

gas ett stadgande att bidragsförskott ej må utgå, om den som har vårdnaden

om barnet underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få under­

hållsbidrag fastställt.

Kommittén behandlar i det följande frågan om bidragsförskott till barn

utom äktenskap beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Nu utgår som

förut nämnts förskott till sådana barn först sedan barnet fyllt tre år.

Orsaken till att faderskapet till ett barn icke i laga ordning fastställts kan

vara den, att modern vägrat eller icke kunnat lämna tillräckliga upplysning­

ar för faderns efterforskande och faderskapets fastställande eller att fadern

icke är anträffbar. Att undantagslöst utesluta dessa barn från rätt till bi­

dragsförskott under deras tre första levnadsår är enligt kommitténs me­

ning inte tillfredsställande. En omprövning av den gällande begränsningen

bör därför ske.

Kommittén får till en början erinra om att barn inom denna grupp vilka

fyllt tre år åtnjöt särskilt barnbidrag under tiden från 1948 till den 1 juli

1960, då de i stället erhöll bidragsförskott. Redan i det betänkande, som låg

till grund för lagen om särskilda barnbidrag, framhölls att det mot lösningen

av försörj ningsfrågan för de utomäktenskapliga barnen utan känd fader

kunde invändas att den var en halvmesyr. Dessa barn skulle nämligen inte

få någon hjälp i normaliserad form under sina första levnadsår, då behovet

av hjälp kanske var störst. Denna nackdel ansåg man sig dock icke kunna

undgå med hänsyn till nödvändigheten att tillse att lagstiftningen inte fick

den effekten att de utomäktenskapliga fäderna underlät att fullgöra sina

skyldigheter mot barnen. Sedan barnet nått tre års ålder, bedömdes utsik­

terna att få faderskapsfrågan uppklarad och underhållsbidrag utdömt

genomsnittligen vara så små, att man inte längre borde vidhålla kravet på

faderskapsfastställelse såsom villkor för rätt till barnbidrag.

Antalet barn som till följd av treårsvillkoret uteslutes från rätt till bi­

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1901

116

dragsförskott torde uppgå till drygt 4 000. Huruvida och i vilken omfattning

utformningen av reglerna för de sociala förmånerna påverkar vederböran-

des intresse av att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapsfrå-

gan klarlagd torde åldrig kunna bedömas med full säkerhet. Man rör sig

nämligen här på ett område, där motiv och föreställningar mången gång är

outtalade eller så vaga, att slutsatserna endast kan bli antaganden eller giss­

ningar. Det sagda utesluter inte, att treårsvillkoret verkat som ett instru­

ment, som en press på vederbörande i syfte att påverka och påskynda lös­

ningen av faderskapsfrågan. Tvärtom får det antas att bestämmelsen varit

av betydande värde för barnavårdsorganen i deras strävanden att tillse att

barnets faderskap fastställes. Att så sker är av vikt av familjesociala skäl,

dvs. ur barnets och även samhällets synpunkt. Å andra sidan bör häremot

vägas barnets behov av och rätt till ett tillfredsställande skydd för sin för­

sörjning från en så tidig tidpunkt som möjligt och helst redan från födelsen.

Inom kommittén har två lösningar diskuterats. Den ena innebär att man

sänker åldersgränsen till ett eller två år och den andra att man slopar grän­

sen. Med det förra alternativet undanröjer man givetvis i viss mån de nu­

varande bristerna i barnens skydd samtidigt som man till en del bevarar de

fördelar som kan vara förenade med det nuvarande systemet. Å andra sidan

ernår man blott en partiell lösning av ifrågavarande barns försörjningspro­

blem. Detta har föranlett kommittén att stanna för det andra alternativet.

Kommittén förordar sålunda att barn utom äktenskap beträffande vilket

faderskapet ej fastställts skall äga rätt till bidragsförskott under samma vill­

kor i fråga om begynnelsetiden som gäller för andra barn.

Särskilt med hänsyn till den nyss förordade utvidgningen av möjligheter­

na att erhålla bidragsförskott torde det bli nödvändigt att föreskriva vissa

begränsningar i bidragsrätten för utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap

ej fastställts. Om ingen begränsning funnes, skulle detta kunna medföra

att bidragsförskott utginge även om modern uppbär bidrag till barnets un­

derhåll från någon som kan vara barnets fader. Modern skulle också —

kanske i samförstånd med barnets fader — kunna underlåta att vidta eller

medverka till åtgärder för att få faderskapet fastställt. Kommittén, som an­

ser att sådana missbruk bör förhindras, får i denna fråga anföra följande.

I några yttranden över det tidigare nämnda förslaget till lag om särskilda

barnbidrag hade — i syfte att förebygga missbruk av de föreslagna bestäm­

melserna — hävdats att för rätt till barnbidrag borde uppställas särskilda

villkor med avseende på utredningen av faderskapet. I den proposition

(1947: 288), varigenom förslag till lag om bl. a. särskilda barnbidrag före­

lädes riksdagen, framhöll föredragande departementschefen att det inte

var lämpligt att föreskriva sådana villkor, då prövningen huruvida villko­

ret vore uppfyllt skulle komma att bli i hög grad formell och därför av ringa

värde. Däremot syntes böra krävas en försäkran av modern, att hon icke

uppbär eller uppburit något underhållsbidrag eller annan gottgörelse från

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

117

någon som rätteligen är underhållsskyldig gentemot barnet. Bestämmelser

härom syntes enligt departementschefens mening kunna utfärdas i admi­

nistrativ ordning.

Pensionsstyrelsen utfärdade i december 1947 i sin egenskap av tillsyns­

myndighet föreskrifter av angiven innebörd och erinrade sedermera 19ol och

1955 om vikten av att dessa bestämmelser efterlevdes vid den praktiska till-

lämpningen av barnbidragslagen.

Sedan ifrågavarande barnbidrag från den 1 juli 1960 omvandlats till

bidragsförskott har socialstyrelsen i publikationen Råd och anvisningar i

socialvårdsfrågor (nr 126 juni 1960) uttalät, att rätten till bidragsförskott

i nu berörda fall vore oberoende av vilka åtgärder, som vidtagits för fader­

skapets fastställande. Någon redovisning angående den faderskapsutred-

ning som förekommit behövde alltså inte ske. Detta innebar emellertid, an­

förde socialstyrelsen vidare, icke något avkall på kravet att faderskapet för

utomäktenskapliga barn skall fastställas. Styrelsen erinrade tillika om att

bestämmelsen i 8 kap. 6 § föräldrabalken, att barnavårdsman skall sörja för

ätt barnets börd fastställes, är lika bindande i fortsättningen som den varit

före den 1 juli 1960.

Enligt praxis beviljas numera bidragsförskott till barn, beträffande vil­

ket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år, också om modern vägrat

lämna några uppgifter till ledning för faderskapets fastställande, ävensom

då det av utredningen i ärendet framkommer, att någon som kan antas vara

barnets fader alltsedan barnets födelse erlagt bidrag till barnets underhåll.

1 syfte att förhindra detta har socialstyrelsen, som utgått från att treårs-

regeln kvarstår, föreslagit ätt bidragsförskott får utgå endast under villkor,

att modern icke mottar eller mottagit bidrag till barnets underhåll från nå­

gon, som kan vara barnets fader, och att hon icke undandrar sig att medverka

till åtgärder för att söka få faderskapet fastställt. Vid remissbehandlingen

har förslaget i allmänhet godtagits. Socialvårdsförbundet anser, att de före­

slagna bestämmelserna är ofrånkomliga, medan lagberedningen anför att

bidragsförskott icke rimligen bör vägras, när t. ex. en uppgiven barnafader

till en början lämnat men senare upphört att lämna bidrag, därför att han

kommit till insikt om att faderskapet är ovisst. Enligt lagberedningens me­

ning bör därför bestämningen »mottagit» bidrag till barnets underhåll utgå.

Enligt kommitténs åsikt bör möjligheter finnas att hindra, att bidrags­

förskott utgår under omständigheter, som kan verka stötande. Kommittén

förordar därför en regel, enligt vilken bidragsförskott ej må utgå om modern

mottar bidrag till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fa­

der, eller om hon underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för fast­

ställande av faderskapet till barn utom äktenskap. Kommittén utgår från

att socialstyrelsen som tillsynsmyndighet ägnar denna fråga särskild upp­

märksamhet och följer lagtillämpningen så att den blir i görlig mån en­

hetlig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 196b

118

Den förordade vidgade rätten till bidragsförskott för barn utom äkten­

skap aktualiserar vissa frågor angående samhällets återkravsrätt för till

dessa barn utgivna bidragsförskott. Kommittén återkommer till detta pro­

blem i ett senare avsnitt.

Bidragsförskott utgår nu ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till

barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. Kommittén före­

slår, att detta stadgande ersättes med en föreskrift att bidragsförskott ej ut­

går till barn, som bor tillsammans med den underliållsskijldige. Jämfört

med nuvarande bestämmelser innebär det föreslagna stadgandet, att den om­

ständigheten att föräldrarna sammanbor inte i och för sig utgör hinder för

bidragsförskott till barnet. Är barn till sammanboende föräldrar exempel­

vis fosterbarn enligt 46 § barnavårdslagen eller vårdas det eljest — annat

än tillfälligt — annorstädes än hos föräldrarna, bör det ha rätt till bidrags­

förskott, om villkoren härför i övrigt är uppfyllda.

Enligt lagen om allmän försäkring utesluts barn utom äktenskap från

rätt till barnpension från såväl folkpensioneringen som tilläggspensionering­

en, om den avlidne (den försäkrade) enligt avtal, som är bindande för bar­

net, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla, dvs.

eif engångsbelopp. Ett motsvarande undantagsstadgande finns i yrkesskade-

lagstiftningen men däremot ej i gällande lag om bidragsförskott och ej hel­

ler i lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag. Lagberedningen har i

sitt remissyttrande anfört, att det f. n. är ovisst, huruvida bidragsförskott

kan utgå i sådana fall, och uppger att det vid tillämpningen av lagen om

utfyllnad av vissa underhållsbidrag antagits, att den omständigheten att un­

derhållsbidrag erlagts i form av engångsbelopp icke utgör hinder för att

utfyllnadsbidrag utgår. Med hänsyn till den oklarhet som synes råda och

till önskvärdheten att erhålla likformiga regler i detta avseende bör enligt

kommitténs mening det angivna undantagsstadgandet införas även i den

nya lagen om bidragsförskott. Kommittén föreslår att så sker.

I detta sammanhang vill kommittén erinra om att föredragande depar­

tementschefen i den proposition (1957: 139), varigenom förslag till bl. a. lag

om utfyllnadsbidrag förelädes riksdagen uttalade att det vore tacknämligt,

om man skulle kunna uppnå ätt underhållsbidrag av typen engångsbidrag

nedbiingades eller avskaffades. Kommittén vill också ifrågasätta, om nuva­

rande möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap

genom engångsbelopp bör bibehållas. Engångsbeloppen torde normalt an­

vändas till inköp av en livränta åt barnet. Det kan nämnas att bl. a. är riks­

försäkringsverket försäkringsgivare för sådana livräntor. Den stora olägen­

heten är emellertid, att penningvärdeförsämring snabbt kan reducera värdet

av livräntan, och barnet har ingen rätt att påfordra, att den underhållsskyl­

dige skall ge ytterligare bidrag för den tid engångsbeloppet avser. I äldre ti­

der kunde — sett ur barnets synvinkel — anordningen med ett engångsbe­

lopp i många fall te sig som ett alternativ värt att föredra framför ett lö­

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

119

pande underhåll, soin var beroende av barnafaderns framtida betalnings­

förmåga, och av att fadern var i livet. Tillkomsten av bidragsförskott och

barnpensioner har här förändrat bilden samtidigt som de successiva kosl-

nadsstegringarna kräver särskild uppmärksamhet. Hänsyn till barnafadern

kan inte rimligen motivera bibehållandet av institutet med engångsbelopp i

den mån väsentliga intressen för barnet talar däremot. Kommittén förordar,

att frågan om engångsbeloppen snarast upptas till prövning.

Rätt till bidragsförskott tillkommer nu barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas i riket. Barn som är medborgare i annat nordiskt

land och som stadigvarande vistas i Sverige är dock med stöd av konventio­

nen den 15 september 1955 om social trygghet berättigade till bidragsför­

skott enligt samma regler som gäller för svenska medborgare.

Nordiska socialpolitiska kommittén har rekommenderat att man bör som

gemensamt villkor för rätt till bidragsförskott i de nordiska länderna över­

väga, att barnet skall vara bosatt i det land, där bidragsförskott söks, samt

att barnet eller minst en av föräldrarna skall vara medborgare i landet eller

omfattas av konvention angående bidragsförskott.

Socialpolitiska kommittén vill i detta sammanhang erinra om att barn,

som icke är svensk medborgare, har rätt till allmänt barnbidrag i Sverige,

om det är bosatt här i riket och om — dessutom —- barnet självt eller någon

av dess föräldrar vistats i Sverige minst sex månader eller barnet fostras

hos någon, som är bosatt och mantalsskriven i Sverige. För rätt till barn­

pension från folkpensioneringen krävs, att barnet skall ha svenskt medbor­

garskap. Barn, som är utländsk medborgare, är dock enligt vissa överens­

kommelser mellan Sverige och främmande stater likställt med svenska med­

borgare i fråga om rätt till barnpension.

Socialstyrelsen har i första hand föreslagit att kravet på svenskt medbor­

garskap slopas och i andra hand förordat att kravet bibehålls för barn utom

äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts. Remissorganen har varit av dela­

de meningar.

Enligt kommitténs mening bör i analogi med vad som gäller för rätt till

de nämnda barnpensionerna svenskt medborgarskap krävas för rätt till bi­

dragsförskott också i fortsättningen. Att skilja mellan olika kategorier

bidragsberättigade barn synes inte lämpligt. Som nämnts är barn från något

av de nordiska länderna genom konvention tillförsäkrade rätt till bidrags­

förskott på samma villkor som svenska medborgare. Kommittén ifrågasätter

vidare ingen ändring i den nuvarande ordningen att Kungl. Maj :t skall ha

befogenhet att träffa överenskommelse med främmande stat om utsträckt

tillämpning av bidragsförskottslagen.

I den mån frågan om medborgarskapskraven inom den allmänna försäk­

ringen aktualiseras, vilket torde bli fallet med hänsyn till den nuvarande

utvecklingen på det internationella socialpolitiska samarbetets område, bör

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 19tii

121

tiken, som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen och so­

cialpolitiska kommittén och publicerats i betänkandet om bättre studie­

hjälp (SOU 1963:48 bil. 4, sid. 180 o. 1'.). Kommittén finner det inte möj­

ligt att i detta sammanhang företa en allmän omprövning av dessa ålders-

regler. Kommittén ifrågasätter därför nu ingen ändring av 16-årsgränsen,

när det gäller rätt till bidragsförskott.

Det bör övervägas att vid lämplig tidpunkt i särskild ordning föranstalta

om en utredning rörande åldersreglerna för olika familjesociala förmåner

och förpliktelser. Eu utgångspunkt bör därvid vara de förändringar som

äger rum i fråga om frekvensen av utbildning och självförsörjning bland

ungdomar över 16 år.

Kommittén förordar emellertid den modifieringen i regeln om ålders­

gränsen, att bidragsförskott skall utgå till och med den månad då barnet

fyller 16 år. Härigenom nås överensstämmelse med folkpensioneringens mot­

svarande regler för rätt till barnförmåner. Den föreslagna ändringen innebär

givetvis inte, att samhällets rätt till återkrav för utgivna bidragsförskott ut­

sträcks på motsvarande sätt, där underhållsskyldigheten upphört viss dag

under 16-årsinånaden.

Reglerna om begynnelsetiden för rätt till bidragsförskott bör likaledes an­

knytas till motsvarande regler inom folkpensioneringen.

Bidragsförskottets storlek

Socialpolitiska kommittén anser det naturligt att bidragsförskottets stor­

lek avpassas efter det stöd, som folkpensioneringens barnpension ger barn

som mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Barnets behov av stöd

från det allmänna får nämligen anses vara i stort sett detsamma vare sig det

skall ersätta uteblivet underhåll därför att en försörj are är avliden eller där­

för att försörj aren inte fullgör sin försörj ningsskyldighet.

Bidragsförskottet är nu utformat som ett maximibelopp, vilket belopp ut­

går endast såframt den underhållsskyldige enligt rättens beslut eller på

grund av avtal är pliktig att utge motsvarande eller högre belopp till bar­

nets underhåll. Barn utom äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts och

som fyllt tre år, är dock alltid berättigade till maximibeloppet. I enlighet

med vad kommittén anfört i det föregående bör bidragsförskottet enligt den

nya lagen utgå med ett enhetligt belopp — ett normalbelopp — för samtliga

bidragsberättigade barn. Denna regel bör modifieras i de fall barnet samti­

digt antingen är eller skulle ha varit berättigat till underhållsbidrag av både

fadern och modern eller är berättigat till barnpension från folkpensione­

ringen — ena föräldern alltså död — och till underhållsbidrag från den

andra föräldern.

Enligt kommitténs åsikt bör bidragsförskottet liksom barnpensionen ut­

tryckas i vissa procent av det enligt lagen om allmän försäkring gällande

basbeloppet. Härigenom fastslås att bidragsförskottet skäll automatiskt

Kungl. Muj:ts proposition nr 70 är 1961

122

följa ändringarna i penningvärdet på exakt samma sätt som barnpensionen.

På anförda skäl föreslår kommittén att bidragsförskott skall utgöra 25

procent av basbeloppet. Vad sedan beträffar storleken av förskottet i de fall

både fadern och modern är underhållsskyldiga, bör denna utgöra 17,5 pro­

cent av basbeloppet för varje underhållsskyldig eller tillhopa 35 procent,

motsvarande barnpensionen till föräldralösa barn. Uppbär barnet barnpen­

sion från folkpensioneringen, bör bidragsförskott utgå med 10 procent av

basbeloppet.

Som tidigare framhållits utgör barnpensionen emellertid icke f. n. vissa

andelar av basbeloppet utan dess storlek är bestämd till visst antal kronor

—■ för år räknat 1 000 kr. för fader- eller moderlösa barn och 1 400 kr.

för föräldralösa barn — enligt övergångsbestämmelserna till lagen om all­

män försäkring. De angivna beloppen motsvarar 25 resp. 35 procent av bas­

beloppet i 1957 års penningvärde, dvs. 4 000 kr. Kommittén anser, att bi­

dragsförskott enligt den nya lagen bör utgå med hänsyn till penningvärdet

i dagens situation.

Basbeloppet är nu 4 700 kr. men har för januari 1964 bestämts till 4 800

kr. Kommittén föreslår i det följande, att den nya lagen träder i kraft den

1 juli 1964. Under förutsättning att basbeloppet utgör 4 800 kr., kommer

bidragsförskott enligt huvudregeln att utgå med 1 200 kr. per barn och år.

Har både fadern och modern att fullgöra sin underhållsskyldighet genom

utgivande av underhållsbidrag, skall bidragsförskott utgå med 840 kr. om

året för varje underhållsskyldig eller tillhopa med 1 680 kr. Uppbär barnet

barnpension, utgör förskottet 480 kr.

Från den angivna principen att bidragsförskott alltid utgår med ett nor­

malbelopp som i princip är lika för alla barn, bör undantag göras i följande

två fall.

Det ena avser den situationen att den underhållsskyldige till fullo utger

honom åvilande underhållsbidrag och skäl finns till antagande att han

skall göra det också i fortsättningen. Han betalar exempelvis 75 kr. i må­

naden. I sådant fall bör barnet tillförsäkras bidragsförskott med ett belopp

motsvarande skillnaden mellan förskottets normalbelopp och underhålls­

bidraget. Bidragsförskottet får här karaktär av utfyllnad av underhållsbidra­

get upp till förskottets normalbelopp.

Även i ett annat fall bör bidragsförskottets storlek kunna begränsas efter

en individuell prövning. Så bör ske, om den som har vårdnaden om barnet

underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidra­

get höjt, trots att förutsättningar för en höjning anses föreligga.

Samspelet mellan bidragsförskottet och folkpensioneringens båda barn-

förmåner, barnpensionen och barntillägget, aktualiserar vissa ändringar i

lagen om allmän försäkring. Först må beröras kombinationen bidragsför­

skott och barnpension. Bidragsförskott kan nu ej utgå till barn, som är be­

rättigat till barnpension. Å andra sidan utgör enligt en specialregel i 8 kap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

123

(i § lagen om allmän försäkring barnpensionen till barn utom äktenskap, som

fyllt tre år och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, efter moderns

frånfälle 35 procent av basbeloppet eller tills vidare 1 400 kr. Enligt kom­

mitténs förslag i det föregående utesluts emellertid ej barn, som är berätti­

gat till barnpension från rätt till bidragsförskott utan förskott utgår i sådant

fall med 10 procent av basbeloppet. Vid bifall till detta förslag och förslaget

att slopa treårsregeln bör nyss nämnda specialregel rörande barnpensionens

storlek för vissa utomäktenskapliga barn utgå. Är barnets moder död och

faderskapet ej fastställt bör nämligen barnpensionen utgå enligt samma reg­

ler som för övriga moderlösa barn eller med 25 % av basbeloppet, vartill kom­

mer bidragsförskott med 10 procent av basbeloppet.

Ett samordningsproblem uppkommer också i den situationen att rätt

samtidigt föreligger till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan

exempelvis uppbära förtidspension för egen del och barntillägg för barnet,

varjämte barnet är berättigat till bidragsförskott, motsvarande 25 procent

av basbeloppet, på grund av faderns underhållsskyldighet gentemot barnet.

Det synes i sådant fall riktigast, att barntillägget utgör 10 procent av bas­

beloppet. Summan av bidragsförskottet och barntillägget kommer sålunda

att utgöra 35 procent av basbeloppet.

En annan situation bör också uppmärksammas i detta sammanhang,

nämligen kombinationen barnpension och barntillägg. Enligt ett stadgande

i 9 kap. 1 § första stycket sista punkten lagen om allmän försäkring utgår

ej barntillägg för barn, som är berättigat till pension enligt nämnda lag.

Konsekvenserna av denna regel belyses i följande exempel. En ogift eller

frånskild kvinna uppbär förtidspension för egen del och barntillägg för sitt

barn. Samtidigt utgår bidragsförskott till barnet på grund av faderns un­

derhållsskyldighet. Enligt kommittéförslaget motsvarar båda barnförmå­

nerna 35 procent av basbeloppet. Avlider fadern ersätts bidragsförskottet

med barnpension, varvid barntillägget ej längre kan utgå. Genom faderns

frånfälle reduceras sålunda barnförmånerna till 25 procent av basbeloppet.

Till undvikande av detta otillfredsställande resultat förordar kommittén, att

det ovannämnda stadgandet i 9 kap. 1 § första stycket sista punkten utgår.

Samtidigt bör i 9 kap. 1 § andra stycket första punkten införas ett tillägg,

som med beaktande jämväl av vad i föregående stycke anförts bör få den

innebörden, att barntillägg utgör för år räknat 10 procent av basbeloppet,

om barnet är berättigat till barnpension eller bidragsförskott. Förslag till

erforderliga ändringar i lagen om allmän försäkring har utarbetats av kom­

mittén.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla vikten av att utomäkten­

skapliga barns faderskap verkligen blir fastställt och helst så tidigt som

möjligt och att underhållsbidragen — för såväl inom- som utomäktenskap­

liga barn -—- fastställes till skäliga belopp.

Kommittén förutsätter att barnavårdsorganen energiskt och målmedve­

Knngl. Maj.ts proposition nr 70 år 1004

124

tet verkar för att barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap.

Möjligheten att erhålla bidragsförskott redan från barnets födelse får inte

minska detta intresse. Enligt den förordade nya lagstiftningen bereds barna­

vårdsnämnderna möjlighet att vägra bidragsförskott, om barnets moder —

kanske i samförstånd med fadern — inte är villig att uppge vem som är bar­

nets fader eller om modem mottar underhåll till barnet från någon som

kan antas vara barnets fader. I första hand bör nämndernas verksamhet dock

inriktas på att få fram sådan utredning att faderskapet kan klarläggas.

Ansvaret för att så sker åvilar i första hand barnavårdsnämnderna. Vad

barnavårdsinännen angår vill kommittén erinra om att det enligt bestäm­

melser i föräldrabalken åligger dem att tillse att barnets rätt och bästa be­

hörigen tillvaratas. Som särskilt betydelsefulla framhålls uppgifterna att sör­

ja för att barnets börd fastställs och att underhåll tillförsäkras barnet. I det

följande förordar kommittén att det s. k. omsökningsförfarandet slopas och

rekommenderar vidare att barnavårdsmännen i görlig mån befrias från upp­

gifter rörande kravverksamheten. Mot denna bakgrund synes det uppen­

bart att barnavårdsmännen i framtiden bör få mera tid att ägna sig åt den

personligt stödjande sidan av sin verksamhet.

Socialstyrelsen har i sin utredning anfört, att styrelsen för sin del — om

systemet med enhetligt bidragsförskott genomförs — kommer att i publika­

tionen Råd och anvisningar framhålla angelägenheten av att underhållsbi­

drag icke fastställs med för låga belopp och betona, hur viktigt det är, alt

barnavårdsnämnder och barnavårdsmän söker förhindra, att så sker. Sty­

relsen uppger att den nämnda publikationen utdelas regelbundet till bl. a.

samtliga barnavårdsnämnder, länsstyrelser och domstolar. Kommittén vill

understryka vikten av att sådan informationsverksamhet bedrives och att

resultatet av densamma noga följes.

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

Vissa administrativa frågor

Bidragsförskottsverksamheten handhas nu av kommunernas barnavårds­

nämnder. Socialpolitiska kommittén anser att denna ordning bör bibehållas

tills vidare.

Barnavårdsnämndernas ifrågavarande verksamhet regleras genom en rad

föreskrifter dels i bidragsförskottslagen och dels i en kungörelse angående

tillämpningen av nämnda lag m. in. Det synes inte erforderligt att här i de­

talj redovisa de olika arbetsuppgifterna. Det bör dock nämnas att kritik vid

ett flertal tillfällen riktats mot de nuvarande reglerna angående bidragsför­

skottens administration. Bl. a. har det hävdats att det gällande systemet

medför ett mycket tidsödande arbete, särskilt i de större kommunerna. Bi­

dragande orsaker till detta är främst det s. k. omsökningsförfarandet, åter-

kravsverksamheten gentemot de underhållsskyldiga för utgivna bidragsför­

skott samt bestyret med ansökan om gottgörelse av statsverket för dess an­

125

del i kostnaderna för de utgivna förskotten, i den mån ersättning ej kunnat

idtas av den underhållsskyldige.

De materiella reformer inom bidragsförskottsområdet som kommittén

förordat i det föregående torde inte innebära några mera väsentliga änd­

ringar av betydelse för administrationen i annan mån än att antalet för-

skottsberättigade barn kommer att stiga. En ökning av antalet bidragsför-

skottsärenden är därför att påräkna. Bl. a. på grund härav är det angeläget

att överväga, om inte förutsättningar finns för att underlätta administra­

tionen.

En bidragande orsak till barnavårdsnämndernas arbetsbelastning är som

nämnts omsökningsförfarandet. Det innebär, att bidragsförskott regelmäs­

sigt beviljas längst till och med utgången av det statliga budgetår som lö­

per vid förskottets beviljande. Redan under juni månad prövas dock ansök­

ningar om bidragsförskott för påföljande budgetår. Ett beslut om bidrags­

förskott har alltså tidsbegränsad verkan. För fortsatt bidragsförskott er­

fordras ny ansökan. För att ge en uppfattning i stort om vad detta betyder i

arbete för barnavårdsnämnderna och för barnavårdsmännen behöver blott

nämnas, att antalet ansökningar om förskott under vart och ett av de se­

naste åren uppgått till omkring 75 000. Bidragsförskott omsökes i regel och

ansökningarna koncentreras i allmänhet till vissa månader under första

halvåret. Upprättandet av ansökningarna, vilket i regel sker med biträde

från barnavårdsnämnden, deras prövning i nämnden och de därmed sam­

manhängande expeditionella göromålen åsamkar ntan tvekan nämnderna

ett betydande administrativt arbete. Därigenom hindras barnavårdsorganen

från att ägna sin tid åt mera konstruktivt barnavårdsarbete för att tillgodose

såväl barnets som samhällets sociala och ekonomiska intressen.

Några vägande skäl för bibehållande av omsökningsförfarandet kan knap­

past anföras. Stundom har det ansetts vara av värde som kontroll över att

bidragsförskott inte utgår till barn, som inte är berättigade därtill. Såsom

ett led i efterkontrollen är dock omsökningsförfarandet otillräckligt och

alltför arbetskrävande. Barnavårdsnämnderna måste sålunda lita till även

andra möjligheter för att få kännedom om sådana ändrade förhållanden,

som påverkar barnets rätt till fortsatt bidragsförskott. Kommittén föreslår

därför att omsökningsförfarandet slopas.

I den nya lagen förutsätts bidragsförskott skola beviljas att utgå tills vi­

dare, så länge förutsättningar för rätt till förskott alltjämt föreligger. Bi­

dragsförskotten blir härigenom en mer eller mindre permanent stödform,

som även i fråga om ansökningsförfarandet får stora likheter med barn­

pensionen från folkpensioneringen. För att tillgodose möjligheterna att vid

ändrade förhållanden ompröva bidragsrätten föreslås att i lagen upptas vissa

föreskrifter om anmälningsskyldighet och om skyldighet att återbetala ut­

givet förskott vid underlåten anmälan. För barnavårdsnämnderna bör stad­

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1904

127

Socialstyrelsen liar diskuterat fördelar och nackdelar hos båda systemen

och stannat för att förorda att det nuvarande svenska systemet med utbetal­

ning i förskott bibehålls. Denna mening omfattas också av flertalet remiss­

organ. Det bör framhållas, att de hörda barnavårdsnämnderna praktiskt ta­

get enhälligt är av denna uppfattning.

Kommittén finner inte skäl att förorda någon ändring i den nuvarande

ordningen.

Återkravsverksamheten

Förskottering av underhållsbidrag till barn innebär i princip, att det all­

männa helt eller delvis utbetalar det underhållsbidrag, som underhållsskyl-

dig fader eller moder underlåter att erlägga. Denna princip avses som redan

nämnts ej skola rubbas i den nya lagstiftningen. Den underhållsskyldige blir

sålunda, sedan bidragsförskott beviljats, skyldig att till barnavårdsnämnd,

som utger förskott, erlägga underhållsbidraget allt eftersom detta förfaller

till betalning. Fullgör den underhållsskyldige ej frivilligt honom åvilande

betalningsskyldighet, åligger det barnavårdsnämnden att utan dröjsmål vid­

ta erforderliga åtgärder för fordringens indrivande. Med hänsyn särskilt till

de ökade kostnader för det allmänna, som kommitténs förslag medför, får

kommittén understryka vikten av att alla åtgärder vidtas för att effektivisera

inbetalningen.

Ansvaret för indrivningsverksamheten åvilar barnavårdsnämnden. Det

åligger alltså inte en barnavårdsman att i denna sin egenskap ta ut ersätt­

ning från den underhållsskyldige för det av barnavårdsnämnden förskotte-

rade underhållsbidraget. Barnavårdsman kan gentemot den underhållsskyl­

dige endast företräda fordran som barnet äger. En annan sak är, att barna­

vårdsnämnderna av praktiska skäl ofta uppdrar åt barnavårdsman att ut­

kräva jämväl utgivna bidragsförskott. Åtar sig barnavårdsmannen detta, gör

han mera än vad som åvilar honom i hans egenskap av barnavårdsman.

Kommittén har funnit skäl understryka detta, eftersom det f. n. i icke ringa

utsträckning förekommer att barnavårdsman efter uppdrag av barnavårds­

nämnd utkräver jämte barnets fordran även den del av underhållsbidraget,

för vilken bidragsförskott utgivits. Detta kan medföra att barnavårdsman­

nen ägnar en oproportionerligt stor del av sin arbetstid åt indrivningsverk­

samheten till förfång för den kurativa verksamheten.

Kommitténs i det föregående framförda förslag att omsökningsförfarandet

skall slopas måste avsevärt bidra till att minska barnavårdsmannens arbets­

uppgifter beträffande bidragsförskotten. Kunde utvecklingen ledas därhän,

att han i allt större utsträckning befriades från arbetet med indrivnings­

verksamheten och att detta i stället koncentrerades till barnavårdsnämnder­

na, skulle enligt kommitténs mening vinnas väsentliga fördelar ur barna-

vårdsmannainstitutionens synpunkt. Enligt vad kommittén erfarit tillämpas

i de större städerna redan den ordningen, att kravverksamheten överflyttas

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 100A