2

ningen vid nuvarande 450 dagar —- den förkortas dock något vid flyg­

vapnet. De officersuttagna får genomgående förkortad grundutbildning,

540 dagar vid armén och marinen samt 510 dagar vid flygvapnet. Officers­

utbildning genomgås endast efter frivilligt åtagande.

Repetitionsutbildning i krigsförband skall, utom som nu vid

armén och kustartilleriet, ske även vid flottan och flygvapnet. Utbildningen

omfattar krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsöv-

ningar. Krigsförbandsövningarna — som motsvarar nuvarande repetitions-

övningar med anslutande befälsövningar — genomförs vart fjärde år för

förbanden, övningens längd är för värnpliktiga i befattningar för meniga

18 dagar vid armén och marinen samt 15 dagar vid flygvapnet. Smärre av­

vikelser förekommer. Värnpliktiga i befälsbefattningar har i de flesta fall

längre övningsskyldighet. Varje krigsförbandsövning får dock omfatta högst

34 dagar. Högst fem krigsförbandsövningar fullgörs av den värnpliktige.

De särskilda övningarna är en utbyggnad av nuvarande särskilda befäls­

övningar och läggs in vid viktigare förband mellan krigsförbandsövningarna.

De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och under-

officersbefattning men vid ett mindre antal förband även med vissa värn­

pliktiga i befattning för underbefäl eller menig. Vid armén och marinen

genomförs högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd och

vid flygvapnet högst fem övningar om vardera fyra dagars längd. Mobilise-

ringsövningarna, som saknar motsvarighet i nuvarande system, kan om­

fatta antingen viss nyckelpersonal för förbandens mobilisering eller hela

förband med särskilt korta mobiliseringstider. övningens längd är i regel

ett och högst två dygn. Den värnpliktige åläggs högst fem mobiliserings-

övningar.

Det nya utbildningssystemet innebär att det årliga antalet tjänstgörings-

dagar för värnpliktiga vid fullt utbyggt system i förhållande till det nu­

varande minskar med 800 000 för grundutbildning samt ökar med 300 000

för repetitionsutbildning. Antalet in- och utryckningsdagar ökar med drygt

100 000. Det förutsätts att de ekonomiska förmånerna åt värnpliktiga an­

passas till den nya utbildningsordningen. Förslag härom avses skola fram­

läggas senare. Uppkommande kostnader för genomförande av förslaget be­

döms vara av den art att de bör bestridas inom ramen för 1963 års försvars­

beslut.

Förslaget föreslås skola tillämpas i huvudsak med början under år 1967.

Systemet för repetitionsutbildning påbörjas hösten 1966 men avses inte vara

helt genomfört förrän under första hälften av 1970-talet.

Slutligen föreslås decentralisering av beslutanderätten i vissa ärenden om

befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)

ningen eller därefter. Uttagning utan

medgivande av den värnpliktige skall

ske i samband med den värnplik­

tiges inskrivning; dock att värnplik­

tig, vilken i egenskap av sjömans-

husinskriven blivit utan personlig

inställelse inskriven såsom värnplik­

tig och därvid tilldelats flottan, må

uttagas för underbefälsutbildning ef­

ter inskrivningen och senast i sam­

band med inryckningen till tjänstgö­

ring.

Om uttagning av värnpliktiga för

särskild tjänstgöring eller utbildning

i andra avseenden förordnar Ko­

nungen.

Vid tilldelning och uttagning skall

tillses, att envar värnpliktig såvitt

möjligt får fullgöra den tjänstgöring

och undergå den utbildning, för vil­

ken han befinnes lämpligast. Där så

kan ske, skall hänsyn tagas till den

värnpliktiges önskemål. Visar värn­

pliktig, som vid inskrivning befun­

nits äga förutsättningar för utbild­

ning till underofficer, att undergå­

ende av sådan utbildning skulle för

honom eller av hans arbete beroende

nära anhöriga medföra särskilt svå­

ra olägenheter, bör han ej uttagas

för sådan utbildning.

(Föreslagen lydelse)

Om uttagning av värnpliktiga för

särskild tjänstgöring förordnar Ko­

nungen.

Vid tilldelning och uttagning skall

tillses att varje värnpliktig såvitt

möjligt får fullgöra den tjänstgöring

och undergå den utbildning för vil­

ken han är lämpligast. I den mån

det kan ske skall hänsyn tagas till

den värnpliktiges önskemål. Värn­

pliktig bör ej uttagas för utbildning

i befattning, för vilken fordras läng­

re grundutbildning än ett år, om han

visar att detta medför särskilt svåra

olägenheter för honom eller för nära

anhörig till honom som är beroende

av hans arbete.

14 §.

1. Värnpliktig är, där ej Konungen

för särskilda fall annorlunda förord­

nar, skyldig att personligen inställa

sig vid inskrivningsförrättning det

år han fyller aderton år. Den som

förvärvar svenskt medborgarskap

först sedan han inträtt i värnplikts-

åldern är skyldig inställa sig vid in­

skrivningsförrättning det år som in-

1. Värnpliktig är, där ej Konungen

för särskilda fall annorlunda förord­

nar, skyldig att personligen inställa

sig vid inskrivningsförrättning tidi­

gast det år han fyller aderton år.

Den som förvärvar svenskt medbor­

garskap först sedan han inträtt i

värnpliktsåldern är skyldig inställa

sig vid inskrivningsförrättning det år

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)

värnpliktiga åro skyldiga att enligt

de närmare bestämmelser Konungen

meddelar fullgöra tjänstgöring en­

ligt vad nedan sägs:

a) värnpliktig tilldelad armén

eller kustartilleriet:

den som uttagits för underbefäls­

utbildning en första tjänstgöring om

trehundratjugufyra dagar samt tre

repetitionsövningar, envar om trettio

dagar, och

den som uttagits för underoffi­

cersutbildning en första tjänstgöring

och fortsatt tjänstgöring om sam­

manlagt högst fyrahundrafemtio da­

gar samt tre repetitionsövningar, en­

var om trettio dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan:

den som uttagits för underbefäls­

utbildning tjänstgöring i en följd om

fyrahundrafyrtiofyra dagar, och

den som uttagits för underofficers­

utbildning tjänstgöring om samman­

lagt högst femhundrafyrtio dagar;

samt

c) värnpliktig tilldelad flyg­

vapnet och uttagen för underoffi­

cersutbildning tjänstgöring om sam­

manlagt högst femhundrafyrtio da­

gar.

Värnpliktig som uttagits för offi­

cersutbildning är skyldig att utöver

den i föregående stycke för varje

särskilt fall angivna tiden för under-

officersutbildning fullgöra fortsatt

tjänstgöring om högst etthundraåttio

dagar.

Värnpliktig som enligt av Konung­

en meddelade bestämmelser är an­

tagen för utbildning till reservofficer

vid armén är skyldig att, utöver den

i föregående stycke angivna utbild-

(Föreslagen lydelse)

Värnpliktig i annan befattning för

menig eller underbefäl än befattning

på stamstridsfartyg vid flottan skall

fullgöra krigsförbandsövningar un­

der sammanlagt högst

a) vid armén och kustartilleriet

etthundrafem dagar eller, i underbe­

fäl sb ef att ning eller kvalificerad be­

fattning för menig, etthundratjugo­

fem dagar,

b) vid flottan nittio dagar eller, i

underbefälsbefattning, etthundratju­

gofem dagar,

c) vid flygvapnet nittio dagar el­

ler, i kvalificerad underbefälsbefatt­

ning, etthundratjugofem dagar.

Värnpliktig i befattning för menig

eller underbefäl på stamstridsfartyg

vid flottan skall fullgöra krigsför­

bandsövningar under sammanlagt

högst etthundratjugofem dagar eller,

i underbefälsbefattning eller kvalifi­

cerad befattning för menig, högst

etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i underofficers- eller

officersbefattning skall fullgöra

krigsförbandsövningar under sam­

manlagt högst etthundrasextio da­

gar vid armén och marinen samt

högst etthundratjugofem dagar vid

flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som

kompanichef eller kompanikvarter­

mästare eller i motsvarande befatt­

ning eller med uppgift som materiel-

redogörare kan den sammanlagda ti­

den för krigsförbandsövningar över­

skridas med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta

högst trettiofyra dagar.

Konungen äger bestämma att en

krigsförbandsövning för värnpliktig

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)

och befälsutbildning eller enbart sol­

datutbildning, dels ock fackutbild­

ning och facktjänstgöring. Värnplik­

tig, beträffande vilken på grund av

studier sålunda förordnats, må, där

så anses påkallat för bibringande

och vidmakthållande av för avsedd

mobiliseringsbefattning erforderliga

insikter, åläggas att därutöver full­

göra fortsatt tjänstgöring under

högst etthundrafyrtiosex dagar. Den

fortsatta tjänstgöringen skall kunna

i omgångar fördelas på hela väm-

pliktstiden.

Har ej

(Föreslagen lydelse)

följande, fullgöras med dels sol­

dat- och befälsutbildning eller en­

bart soldatutbildning, dels ock fack­

utbildning och facktjänstgöring.

Värnpliktig, beträffande vilken på

grund av studier sålunda förordnats,

må, där så anses påkallat för bibring­

ande och vidmakthållande av för av­

sedd mobiliseringsbefattning erfor­

derliga insikter, åläggas att därut­

över fullgöra fortsatt tjänstgöring

under högst etthundrafyrtiosex da­

gar. Den fortsatta tjänstgöringen

skall kunna i omgångar fördelas på

hela värnpliktstiden.

prövar skäligt.

E.1 Värnpliktig tilldelad armén,

kustartilleriet eller flygvapnet, vil­

ken genomgått befälsutbildning eller,

utan att hava genomgått sådan ut­

bildning, krigs placerats såsom befäl,

må enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelar kunna åläggas

att, utöver tjänstgöring enligt A. eller

B., i anslutning till honom åliggande

repetitionsövning fullgöra befälsöv-

ning, omfattande tio dagar eller, om

repetitionsövningen omfattar femton

dagar, fem dagar.

Värnpliktig tilldelad armén, kust­

artilleriet eller flygvapnet, vilken ge­

nomgått underofficers- eller officers­

utbildning eller, utan att hava ge­

nomgått sådan utbildning, krigspla-

cerats såsom underofficer eller offi­

cer, må enligt de närmare bestäm­

melser Konungen meddelar kunna

åläggas att utöver i första stycket

angivna befälsövningar fullgöra två

1

Punkten E upphäves genom lagen

9

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

särskilda befäls övningar, envar om

femton dagar.

F .1 Konungen äger förordna om

minskning av tiden för tjänstgöring

enligt detta moment

—

dock icke av

tid för repetitionsövningar och be-

fålsövningar

—

med högst sju dagar,

såvitt avser envar av de i A.

—

D. an­

givna utbildningstiderna. Härutöver

äger Konungen förordna om minsk­

ning av dels tiden för första tjänst­

göring enligt A. a) med högst fjor­

ton dagar, dels tiden för första

tjänstgöring för värnpliktig tilldelad

armén, som uttagits för underbefäls­

utbildning, med högst sju dagar.

Sättet för fullgörande av tjänst­

göring enligt detta moment bestäm­

mes av Konungen. I tjänstgöringen

skola inräknas tider för vederbör­

ligen anbefallda övningsuppehåll.

Konungen äger bestämma att tjänst­

göringen skall fullgöras i annan ord­

ning än i detta moment sägs. Första

tjänstgöring och tjänstgöring i en

följd skola taga sin början före ut­

gången av tredje året efter inskriv­

ningsåret.

Repetitionsövning må icke, där ej

Konungen finner nödigt att för sär­

skilda fall annorlunda förordna, äga

rum vid infanteriregementena under

tiden från och med den 11 juli till

och med den 31 augusti.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

3. Särskilda bestämmelser2

A. Därest, på-------

D. Har värnpliktig

äga rum.

-----ock Konungen.

¹

Punkten F upphäves genom lagen

‘ Ändringen innebär att punkten E upphäves

10

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

1. Anstånd till nästföljande år med

påbörjande av i 27 § föreskriven

första tjänstgöring (tjänstgöring i en

följd) må i den ordning Konungen

bestämmer medgivas:

a) å sjömanshus inskriven värn­

pliktig, som enligt intyg från sjö­

manshusombudsmannen är å han­

delsfartyg inmönstrad för utrikes

sjöfart och som till följd därav icke

utan väsentlig olägenhet kan, så

länge resan varar, inställa sig;

b) å sjömanshus inskriven värn­

pliktig, som gör sannolikt, att han

under den tid närmast förestående

tjänstgöring skulle omfatta kommer

att söka inträde i sjökaptens-, styr­

mans-, sjöingenjörs- eller maskin-

teknikerkurs vid sjöbefälsskola;

c) värnpliktig, som själv förvaltar

och brukar honom tillhörig fast egen­

dom eller själv driver honom tillhö­

rig handels-, fabriks- eller annan in­

dustriell rörelse och icke varit i till­

fälle att på lämpligt sätt ordna fas­

tighetens eller rörelsens skötande

under den tid han för sin militära

tjänstgöring skulle bliva frånvaran­

de; samt

d) värnpliktig, som visar annat gil­

tigt skäl för anstånds beviljande, så­

som att tjänstgöringen skulle med­

föra avsevärt avbräck i fortskriden

lärokurs eller eljest bereda honom

eller av hans arbete beroende nära

anhöriga väsentliga svårigheter eller

olägenheter.

Fortfar anledning till anstånd

med tjänstgöringen, må förlängt an­

stånd, varje gång för ett år, beviljas

den värnpliktige. Tjänstgöringen

Beslut om befrielse från värn­

pliktstjänstgöring enligt 5 § första

stycket och om anstånd med tjänst­

göring enligt 27 § 1 mom. meddelas

av truppregistreringsmyndighet efter

ansökan av den värnpliktige. Anser

sig truppregistreringsmyndigheten

icke kunna bifalla ansökningen, skall

myndigheten med eget yttrande över­

lämna handlingarna till centrala

vårnpliktsbyrån, som beslutar i ären­

det.

Talan mot centrala värnpliktsby-

råns beslut föres hos värnplikts-

nämnden genom besvär som skola

ha inkommit till nämnden inom två

veckor från den dag klaganden fick

del av beslutet.

Mot värnpliktsnämndens beslut

må talan icke föras.

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skall dock taga sin början senast det

år under vilket den värnpliktige fyl­

ler tjugufyra år, där ej Konungen

finner synnerliga skäl föranleda

längre anstånd.

2. Värnpliktig, för vilken, sedan

han påbörjat första tjänstgöring

(tjänstgöring i en följd), i anledning

av dödsfall eller annan av honom

oberoende händelse uppkommer så­

dant skål för anstånd, som avses i

1 mom. c) eller d), må i den ordning

Konungen bestämmer medgivas an­

stånd med återstoden av tjänstgö­

ringen. Sådant anstånd, som beviljas

för ett år i sänder, må ej medgivas

för längre tid än sammanlagt fyra år,

där ej Konungen finner synnerliga

skäl föranleda längre anstånd.

Huruvida och i vad mån värnpliktig,

som beviljats anstånd jämlikt första

stycket, må anses hava fullgjort ho­

nom åliggande tjänstgöring, ävensom

i vilken ordning återstoden av tjänst­

göringen skall fullgöras, därom med­

delar Konungen erforderliga bestäm­

melser.

30

Anstånd med annan i denna lag

föreskriven tjänstgöring än i 29 §

sägs må beviljas i den ordning och

i den utsträckning Konungen be­

stämmer.

§•

Värnpliktsnämnden består av ord­

förande och två andra ledamöter.

För ledamot skall finnas ersättare.

Vid hinder för ordföranden tjänstgör

ersättare för honom som ordförande.

Konungen utser ledamöter och er­

sättare för viss tid.

Värnpliktsnämnden är beslutför

när ordföranden eller ersättare för

honom samt minst en annan leda­

mot äro närvarande. När ärende av

större vikt handlägges, böra om möj­

ligt samtliga ledamöter närvara.

12

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Som nämndens beslut gäller den

mening varom de flesta förena sig

eller, vid lika röstetal eller om samt­

liga ledamöter åro av olika mening,

den mening som ordföranden biträ­

der.

Rättegångsbalkens bestämmelser

om jäv mot domare gälla i tillämp­

liga delar ledamot av vårnplikts-

nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

44 §.

Konungen äger------------------------------------- vid krigsmakten.

I vad — -—---------------------------- bestämmer Konungen.

Vad sålunda--------------------------------------lots- och fyrstaten.

Särskilda bestämmelser gälla för

värnpliktig som erhållit tillstånd till

vapenfri tjänst.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom.

den 1 september 1966 och i övrigt den 1 oktober 1966.

Genom lagen upphävas lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om skyldighet

för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar samt

förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestämmelser

rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Den som börjar värnpliktstjänstgöring före den 1 januari 1967 eller, i

fråga om värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet, före den 1 februari 1967

skall i stället för grundutbildning enligt den nya lagen fullgöra annan tjänst­

göring än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C. värnpliktslagen i

dess äldre lydelse. Den som börjat värnpliktstjänstgöring före den 1 septem­

ber 1966 skall fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar och särskilda

övningar som angives i tabellerna 1—3 i bilaga till denna lag.

Om Konungen ej bestämmer annat tillämpas bestämmelser i lag eller för­

fattning

1. om annan tjänstgöring än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C.

vämpliktslagen i dess äldre lydelse på grundutbildning enligt den nya lagen,

2. om repetitionsövning och befälsövning på krigsförbandsövning enligt

den nya lagen,

3. om särskild befälsövning på särskild övning enligt den nya lagen.

14

Tabell 3

Särskilda övningar

för

värnpliktig i underbefäls-, underofficers- eller officersbefattning vid flygvapnet som börjat

värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktig född år

Antal särskilda övningar

1944 eller senare............................

5

1943—1941.....................................

4

1940—1934.....................................

3

1933—1930.....................................

2

1929—1927.....................................

1

1926 eller tidigare

—

16

ningsutredning, 1962 års försvarssjukvårdsutredning, militära tjänstgö-

ringsåldersutredningen, 1964 års inskrivnings- och personalredovisnings-

utredning, skolarbetstidsutredningen, Folkpartiets Ungdomsförbund, Hö­

gerns Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund,

Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Svenska Arbetsgivareföreningen,

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges Industriförbund,

Sveriges Lantbruksförbund, Sveriges Akademikers Centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens

Riksförbund (SR), Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Elevers Cen­

tralorganisation (SECO), Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficers-

förbund, Svenska Flottans Reservofficersförbund, Svenska Reservunderoffi-

cersförbundet, Centralförbundet för Befälsutbildning, Värnpliktiga Officera­

res Riksförbund, Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund och Svenska

Naturskyddsföreningen. — Vidare har i vad avser frågorna om fartygs-

skyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning yttranden avgi­

vits av Sveriges Redareförening, Rederiföreningen För Mindre Fartyg,

Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stew-

ardföreningen och Sveriges Fartygsbefälsförening. — Arméförvaltningen har

bifogat yttranden av chefen för fälttygkåren och chefen för tygtekniska

kåren. Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbe­

tena vid universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå och

rektorsämbetena vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet, farmaceu-

tiska institutet och tekniska högskolan i Stockholm samt organisations­

kommittén för teknisk högskola i Lund. Sveriges Akademikers Centralor­

ganisation har bifogat yttrande från Sveriges Läkarförbund. — Därjämte

har Sveriges Konservativa Studentförbund i skrivelse anfört synpunkter

med anledning av betänkandet.

Departementsutredningen lägger i sina promemorior nr 53 och 54 fram

förslag angående decentralisering av vissa ärenden om befrielse från och

anstånd med värnpliktstjänstgöringen. Förslagen rör ärenden om befrielse

från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen och om anstånd med

fredstjänstgöring. Handläggningen av övriga befrielse- och anståndsären-

den tas inte upp av utredningen och berörs inte heller i detta sammanhang,

över promemoriorna har efter remiss yttranden avgetts av överbefälhavaren,

cheferna för armén, marinen och flygvapnet, centrala värnpliktsbyrån, för­

svarets civilförvaltning, arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

18

30 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar, vilken senare övning

av flertalet värnpliktiga skulle fullgöras vid armén.

Uttagning för utbildning till värnpliktig underofficer medförde liksom

vid armén förlängd utbildningstid för vederbörande med högst 180 dagar.

Lika för alla försvarsgrenar fastställdes i 1941 års värnplikts­

lag skyldighet för värnpliktiga i allmänhet att, om Kungl. Maj :t med hänsyn

till krigsberedskapen så prövade nödigt, fullgöra en eller flera beredskaps-

övningar om sammanlagt högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra bered-

skapsövning upphörde sedan ett och ett halvt år förflutit från avslutandet

av första tjänstgöringen.

Statsmakterna beslöt vidare (prop. 1942:297, Sä3U 4, rskr 375; SFS 527)

att premier skulle utgå till värnpliktiga som uttagits till underofficers- eller

officersutbildning samt vissa andra slag av utbildning.

Vissa ändringar i 19il års värnpliktssystem

Den genom 1941 års värnpliktslag bestämda utbildningstiden förkortades

genom beslut av statsmakterna år 1947 (prop. 227, L2U 30, rskr 259; SFS

228) provisoriskt för samtliga värnpliktiga med 30 dagar, vilket för fler­

talet innebar att första tjänstgöringen minskades från 360 till 330 dagar.

Vidare beslöt Kungl. Maj :t den 23 april och den 30 maj samma år inställa

samtliga årets efterutbildningsövningar och vissa repetitionsövningar.

År 1948 beslöts av statsmakterna provisorisk förkortning av de värnplik­

tigas tjänstgöringstid med ytterligare 60 dagar (prop. 1948:207, L2U 1,

rskr 376; SFS 514). Den sammanlagda utbildningstiden för flertalet värn­

pliktiga bestämdes härigenom till 360 dagar. Den uppdelades vid armén och

kustartilleriet på en första tjänstgöring om 270 dagar samt två repetitions-

och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar. Vid flottan och flyg­

vapnet skulle tjänstgöringen om 360 dagar fullgöras i en följd.

År 1949 beslöts (prop. 194, L2U 1, rskr 371; SFS 308 och 309; se även

prop. 1950: 224 s. 15) att inskrivningsåldern för värnpliktiga skulle sänkas

från 20 till 19 år.

År 1954 beslöt statsmakterna, för att i utbildningsorganisationen på sikt

utjämna den varierande storleken mellan årsklasserna av värnpliktiga, att

sänka inskrivningsåldern till 18 år och därmed den möjliga åldern för värn­

pliktstjänstgörings påbörjande för flertalet värnpliktiga med ytterligare ett

år (prop. 1954: 92, L*U 20, rskr 185; SFS 199). övergången till tidigarelagd

tjänstgöring skulle ske successivt.

År 1950 fattade statsmakterna, efter förslag av 1948 års värnplikts-

kommitté, beslut (prop. 1950:224, L2U 46, rskr 340; SFS 225) om åtskilliga

ändringar i 1941 års system, främst avseende repetitionsutbildningen.

Värnpliktskommittén hade bl. a. framhållit, att det dittillsvarande repeti-

tionsövningssystemet vid armén principiellt kännetecknades av att inkallel­

serna skedde åldersklassvis. Eftersom krigsförbanden av praktiska skäl inte

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

19

uteslutande eller ens huvudsakligen kunde sammansättas av värnpliktiga

med samma födelseår, blev följden att krigsförbanden aldrig i fred blev

övade såsom förband. Systemet var därför behäftat med den allvarliga svag­

heten, att det inte i tillräcklig grad tog sikte på att förbereda och samträna

krigsorganisationen för kriget.

Genom viss omläggning av vämpliktsredovisningen hade förutsättningar

skapats för att utforma den värnpliktiges fortsatta utbildning med utgångs­

punkt i hans aktuella krigsplacering i stället för hans åldersklasstillhörighet.

Därmed förelåg även möjlighet att inkalla värnpliktiga till repetitionsöv-

ningar krigsförbandsvis i stället för åldersklassvis.

Ett system med repetitionsövningar i krigsförband borde enligt värnplikts-

kommittén vara så beskaffat att varje i krigsorganisationen ingående för­

band inkallades till repetitionsövning med inte alltför långa mellanrum. Vad

som ur militär synpunkt främst borde få bestämma dessa mellanrum var

frekvensen av personalutbytet inom krigsförbanden. Mera omfattande perso­

nalförändringar fick inte hinna ske under mellantiden som därför inte borde

överstiga sex år. Kommittén föreslog att det nya systemet skulle grundas på

sexårsperiodicitet, varigenom omkring en sjättedel av krigsorganisationen

skulle kunna övas varje år. Förslaget innefattade även utbyte av den dittills-

varande efterutbildningsövningen mot en repetitionsövning av samma längd.

Detta innebar att den värnpliktige skulle ha att fullgöra sammanlagt tre

repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Förslaget förutsatte vidare att vis­

sa tidsspärrar i värnpliktslagen för fullgörande av repetitionsövning slo­

pades.

Statsmakterna godtog förslaget. Det nya systemet med repetitionsövningar

krigsförbandsvis skulle gälla endast för armén. Några principiella föränd­

ringar av repetitionsövningssystemet vid marinen och flygvapnet företogs ej.

Värnpliktskommittén hade vidare föreslagit att möjligheten att inkalla

värnpliktiga till beredskapsövning för att stärka försvarsberedskapen skulle

bibehållas. Förband som inkallades till beredskapsövning borde emellertid

vara så organiserade, utrustade och utbildade att de var fullt stridsdugliga.

De borde därför utgöra en del av krigsorganisationen, dvs. vara krigsför­

band. Enär arméns krigsförband regelmässigt var sammansatta av värnplik­

tiga ur flera åldersklasser, borde skyldigheten att fullgöra beredskapsövning

inte som dittills begränsas till de yngsta åldersklasserna. Motsvarande borde

gälla vid marinen och flygvapnet, där beredskapsförbanden också borde

utgöras av krigsförband.

Statsmakterna godtog även detta förslag.

I fråga om uttagning av värnpliktiga till utbildning hade värnplikts­

kommittén bl. a. föreslagit att för utbildning till värnpliktig underofficer

och värnpliktigt underbefäl vid armén och kustartilleriet samt till under­

officer vid flygvapnet uttagningen skulle få ske tvångsvis vid inskrivningen

med ledning av särskilda prov. För uttagning av motsvarande kategorier vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

20

flottan skulle särskilda regler alltjämt gälla. Uttagning till officersutbild­

ning föreslogs alltid skola grundas på ett frivilligt åtagande. För att stimu­

lera härtill föreslogs bl. a. höjning av utbildningspremierna.

Statsmakternas beslut innebar väsentligen ett godtagande av värnplikts-

kommitténs nämnda förslag. Premierna höjdes dock inte.

Kungl. Maj :t ålade, efter riksdagens hörande, genom beslut år 1951 (prop.

1948: 206, SU 160, rskr 369; SFS 1951: 549) bl. a. värnpliktiga med uppskov

och civilplaceringskort skyldighet att vid beredskaps- eller krigstillstånd

tjänstgöra i hemvärnet.

Enhetliga regler antogs samma år (prop. 194, L2U 25, rskr 224; SFS 195)

om vissa äldre värnpliktigas kvarstående repetitionsövningsskyldighet, samt

om skyldighet att fullgöra beredskapsövning. I samband härmed beslöts att

det skulle åligga arméns värnpliktiga befäl att fullgöra befälsövning om tio

dagar i anslutning till repetitionsövning. Bestämmelserna om sistnämnda

skyldighet gjordes provisoriska (SFS 1951:196).

År 1952 beslöt statsmakterna (prop. 177, L2U 31, rskr 137; SFS 173

och 174) på grundval av ett av 1949 års gruppchefsutredning avgivet be­

tänkande rörande gruppchefsutbildningen och därmed sammanhängande

frågor att förlänga utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet och för

underbefälsuttagna m. fl. Vid remissbehandlingen av nämnda betänkande

som endast avsåg armén, framlade de militära myndigheterna även förslag

rörande utbildningstid och tjänstgöringsskyldighet vid övriga försvars­

grenar.

Statsmakternas beslut innebar i huvudsak följande.

Vid armén skulle första tjänstgöringen förlängas för värnpliktiga i

allmänhet med 20 dagar till 290 dagar och för underbefälselever med 40

dagar till 310 dagar. Dessutom skedde den formella ändringen att det s. k.

skördeuppehållet om 14 dagar, som dittills ansetts falla utanför tjänstgö­

ringstiden, inräknades i denna. Nyssnämnda tjänstgöringstider vid armén

kom därför att i värnpliktslagen anges till (290 + 14) 304 dagar och

(310 + 14) 324 dagar. För arméns del beslöts vidare att 1951 års proviso­

riska bestämmelser om skyldighet att fullgöra befälsövning om tio dagar i

anslutning till repetitionsövning skulle bli permanenta.

Intill 1948 års förkortning av utbildningstiden hade vid flottan far-

tygsbesättningarna efter grundläggande utbildning i land tjänstgjort ombord

ett år. Förkortningen hade gjort det nödvändigt att övergå till ett kvartals-

system, enligt vilket de värnpliktiga ryckte in i fyra omgångar per år och

fartygsbesättningarna successivt förnyades varje kvartal. I yttrande över

gruppchefsutredningens förslag förordade chefen för marinen för flottans

del återgång till ettårsrytmen och föreslog för att möjliggöra detta utbild­

ningstider om 440 dagar för underbefälselever och 390 dagar för värnplik­

tiga i allmänhet med 14 dagars sommaruppehåll för båda kategorierna samt,

för värnpliktiga i allmänhet, 30 dagar för repetitionsövning i och för om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

21

skolning. Departementschefen ansåg sig inte kunna tillstyrka större utök­

ning av utbildningstiden för flottan än för armén. En återgång till ettårs­

rytmen vid flottan borde ändå kunna genomföras. Statsmakterna bestämde

utbildningstiden vid flottan till 444 dagar för underbefälselever och 394

dagar för värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringen skulle i båda fallen full­

göras i en följd.

För de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet skulle första

tjänstgöringen omfatta 304 dagar. Inom vissa gränser skulle dock Kungl.

Maj:t äga ändra denna tjänstgörings längd. För de underbefälsuttagna

skulle första tjänstgöringen liksom vid armén omfatta 324 dagar.

Vidare beslöts att repetitionsövningar i krigsförband och befälsövningar

motsvarande arméns skulle införas vid kustartilleriet. För att möjliggöra

detta ålades äldre värnpliktiga övergångsvis viss övningsskyldighet.

Vid flygvapnet skulle, liksom vid övriga försvarsgrenar, den sam­

manlagda utbildningstiden för flertalet värnpliktiga omfatta 394 dagar.

Härvid beräknades tiden för första tjänstgöringen till lägst 304 dagar och

antalet repetitionsövningar till högst 4 om 30 eller 15 dagar. Befälsövningar

om 10 eller 5 dagar i anslutning till repetitionsövning om 30 dagar respektive

15 dagar infördes vidare. Även underbefälet skulle deltaga i dessa övningar.

År 1953 beslöts en ändring i värnpliktslagen (prop. 220, L2U 41, rskr 422;

SFS 766), varigenom Kungl. Maj:ts rätt att inom vissa gränser ändra läng­

den av första tjänstgöringen för de värnpliktiga i allmänhet vid kustartille­

riet utvidgades till att avse även arméns värnpliktiga.

År 1954 beslöts i besparingssyfte att värnpliktig med uppskov inte skulle

inkallas till repetitionsövning (jfr prop. 1955:1 bil. 6, s. 15).

År 1956 beslöt statsmakterna (prop. 1 bil. 6, SU 42, rskr 122) att, såsom en

engångsåtgärd för att begränsa en beräknad ökning av försvarskostnaderna,

repetitionsövningar i princip inte skulle anordnas under budgetåret 1956/57.

År 1957 beslöts en ändring i värnpliktslagen (prop. 83, L2U 22, rskr 269;

SFS 314), varigenom Kungl. Maj :t bemyndigades att förordna om minskning

av tiden för första tjänstgöringen för underbefälsuttagna vid armén med

högst sju dagar. Syftet härmed var att nå bättre överensstämmelse mellan

tidpunkterna för avläggande av studentexamen vid civila läroanstalter och

inryckningen till första tjänstgöring.

År 1960 beslöts (prop. 109, SU 113, rskr 290; prop. 144, L2U 46, rskr 333;

SFS 354) att värnpliktiga vid armén, kustartilleriet och flygvapnet, som

krigsplacerats i underofficers- eller officersbefattning skulle vara skyldiga

att, utöver eljest föreskriven tjänstgöring, fullgöra två särskilda befäls­

övningar om vardera 15 dagar. Dessa övningar skulle inläggas mellan repeti-

tionsövningarna. Kategorin specialtjänstuttagna värnpliktiga berördes ej

av utökningen. För att avbalansera genom denna uppkommande kostnads­

ökningar bemyndigades samtidigt Kungl. Maj:t att för samtliga värnpliktiga

med högst sju dagar avkorta all värnpliktstjänstgöring enligt 27 § 1 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

22

värnpliktslagen med undantag av repetitions- och befälsövningar. Härige­

nom inskränktes ej de Kungl. Maj :t tidigare givna bemyndigandena att av­

korta första tjänstgöringen för värnpliktig tilldelad armén och kustartille­

riet med högst fjorton dagar resp. för värnpliktig tilldelad armén, som ut-

tagits för underbefälsutbildning, med högst sju dagar.

Från år 1960 har i växlande omfattning repetitionsövningarna förkortats

för alla eller vissa värnpliktiga i syfte att möjliggöra utbildningsförsök (jfr

bl. a. prop. 1961:39, 1962:28, 1963:16 och 1965:25). Nu gäller i detta

avseende förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestäm­

melser rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Vid beskrivningen i det följande av den nuvarande värnpliktsutbildningen

använder jag i vissa fall uttrycket grundutbildning som sammanfattande

beteckning för sådan utbildning vid vars slut den värnpliktige första gången

skall kunna krigsplaceras i den befattning för vilken han utbildats. Grund­

utbildning i denna mening utgör värnpliktslagens första tjänstgöring och

tjänstgöring i en följd samt, i viss utsträckning, fortsatt tjänstgöring. På

liknande sätt använder jag uttrycket repetitionsutbildning för värnplikts-

utbildning som följer efter grundutbildningen, dvs. värnpliktslagens repeti-

tionsövning, befälsövning och särskild befälsövning samt, i vissa fall, fort­

satt tjänstgöring.

I min framställning använder jag följande benämningar på de olika for­

merna för beredskap, nämligen

långsiktig beredskap, vars syfte är att fortlöpande hålla krigsmaktens per­

sonella och materiella resurser på en kvalitativt och kvantitativt så hög

nivå, att det inte blir nödvändigt med några väsentliga kompletteringar vid

och efter mobilisering,

mobilisering sb er edskap, vars syfte är att krigsförbanden skall kunna mo­

bilisera snabbt och säkert, samt

insatsberedskap, vars syfte är att stridsdugliga förband skall finnas dis­

ponibla för insats efter det militärpolitiska lägets krav.

De värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet och utbildning m. m.

Den följande redogörelsen är uppdelad på fyra avsnitt som behandlar vad

som gäller särskilt för armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet samt

ett femte som behandlar vad som gäller för samtliga försvarsgrenar. I sist­

nämnda avsnitt redovisas bl. a. regler om värnpliktiga uttagna i special­

tjänst, handräckningsvärnpliktiga och uppskovsvärnpliktiga samt vissa

regler om uttagning till utbildning m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

23

Armén

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet

skyldig tjänstgöra 394 dagar, att fullgöras med en första tjänstgöring om

304 dagar och tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Underbefäls­

uttagen värnpliktig är skyldig tjänstgöra 414 dagar med en första tjänst­

göring om 324 dagar och tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.

Underofficersuttagen värnpliktig är skyldig fullgöra en första tjänstgöring

och en fortsatt tjänstgöring om tillsammans längst 450 dagar samt tre repe­

titionsövningar om vardera 30 dagar, eller således sammanlagt högst 540

dagar. Den som uttagits för officersutbildning är skyldig att, utöver den för

underofficersuttagen angivna tiden, fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst

180 dagar.

Värnpliktig som krigsplacerats såsom befäl kan vidare enligt de närmare

bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att, i anslutning till föreskri­

ven repetitionsövning fullgöra befälsövning om tio dagar. — Värnpliktig,

som krigsplacerats såsom underofficer eller officer, kan enligt de närmare

bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att utöver nämnda befäls-

övningar fullgöra två särskilda befälsövningar, envar om 15 dagar.

Kungl. Maj.-t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgörings­

tiden med längst sju dagar. Tiden för repetitionsövningar och befälsövningar

får dock inte minskas. Härutöver äger Kungl. Maj :t bl. a. förkorta första

tjänstgöringen för underbefälsuttagen värnpliktig med högst sju dagar.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficers-

och officersutbildning tas i regel helt i anspråk.

Grundutbildningen förkortas i vissa fall med någon eller några dagar för

att vinna bättre anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern. Grund­

utbildningen för underbefälsuttagna förkortas vidare med högst sju dagar

för att möjliggöra för värnpliktig att avlägga studentexamen i maj före

värnpliktsutbildningens påbörjande. Denna förkortning kompenseras genom

en minskning av ett i utbildningstiden ingående övningsuppehåll.

Utbildningens uppbyggnad. Det allmänna målet för grundutbild­

ningen är att hos den värnpliktige skapa ansvarskänsla och självdisciplin

samt sådan psykisk och fysisk motståndskraft som ger förutsättningar för

att uthärda påfrestningarna under krig och vid övningar under krigslik-

nande förhållanden. I övrigt skall den värnpliktige bibringas sådana kun­

skaper och färdigheter att han kan krigsplaccras i avsedd befattning vid

grundutbildningens slut.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som föl­

jer av 1963 års försvarsbeslut årligen 36 500 man, värnpliktiga i handräck-

ningstjänst inräknade.

Vid arméns huvuddel sker inryckningen till grundutbildningen under

24

våren eller sommaren. Utryckning sker för större delen av åldersklassen

under senare delen av mars. Underofficers- och officersuttagna värnpliktiga

fortsätter, sedan övriga värnpliktiga ryckt ut, sin underofficersutbildning

vid plutonchefsskola under fem månader. De officersuttagna genomgår

efter underofficersutbildningen kadettskolas vinter- eller sommarlinje.

Vid en mindre del av armén — vissa övningstrupper m. m. — är utbild­

ningen för de värnpliktiga i allmänhet och de underbefälsuttagna inpassad

på annat sätt. Nämnda värnpliktiga rycker in på senhösten och rycker ut på

sensommaren påföljande år.

För smärre styrkor förekommer andra tider.

Nuvarande system för repetitionsutbildningen omfattar öv­

ningar med krigsförbanden —- repetitionsövningar med anslutande, inle­

dande befälsövningar — och övningar med visst befäl vid vissa krigsförband

— särskilda befälsövningar. Systemet innebär att ett och samma krigsför­

band, som i regel är sammansatt av värnpliktiga ur flera årsklasser, övas

vart sjätte år. De flesta värnpliktiga fullgör antingen två övningar med sex

års mellanrum i fältförband och efter ett uppehåll på omkring nio år en

tredje övning i lokalförsvars- eller etappförband eller en övning i fältför­

band och efter ett uppehåll på omkring nio år två övningar med sex års

mellanrum i lokalförsvars- eller etappförband. Under en del av nämnda

nioåriga mellantid är de värnpliktiga placerade i personalreserv, generellt

sett de tre sista åren. Avsevärda avvikelser från angivna tidsschema före­

kommer, bl. a. som följd av att anstånd beviljas i stor omfattning, att antalet

omplaceringar inom förbanden i samband med flyttning är stort och att

personaltillgången växlar mellan olika truppregistreringsmyndigheter.

Särskild befälsövning fullgörs av värnpliktiga krigsplacerade i befattning

för officer eller underofficer vid fältförband. I regel inplaceras en av dessa

övningar mellan första och andra repetitionsövningen och den återstående

mellan andra och tredje repetitionsövningen.

Flertalet förband som under ett år genomför repetitionsövning fördelas

på en höstomgång, en vinteromgång och en våromgång. Vissa förband har

därutöver under senare år övats under sommaren för att tillgodose behovet

av insatsberedda förband. Höstomgången är störst. Därnäst i storlek kommer

våromgången. Särskild befälsövning genomförs i regel under sommaren.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 75 000 man fullgör repetitions­

övning och 5 000 man särskild befälsövning.

Marinen: Flottan

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet

skyldig tjänstgöra 394 dagar i en följd. Underbefälsuttagen värnpliktig är

skyldig tjänstgöra 444 dagar i en följd. Underofficersuttagen värnpliktig är

skyldig tjänstgöra sammanlagt längst 540 dagar. Den, som uttagits för offi­

cersutbildning, är skyldig att utöver den för underofficersuttagen angivna

tiden fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst 180 dagar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

25

Värnpliktig tilldelad flottan, som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens-

eller sjöingenjörsexamen eller erhållit avgångsbetyg från styrmans- eller

maskinteknikerkurs är skyldig att, utöver nyssnämnd tjänstgöring som

värnpliktig i allmänhet eller som underbefälsuttagen, fullgöra ytterligare

tjänstgöring under en tid av 120 dagar i den ordning Kungl. Maj:t bestäm­

mer. Värnpliktig, som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptensexamen eller

erhållit avgångsbetyg från styrmanskurs och med godkännande vitsord ge­

nomgått underofficersutbildning vid flottan, kan efter frivilligt åtagande

genomgå officersutbildning om ytterligare 90 dagar.

Kungl. Maj :t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgörings­

tiden.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Grundutbildningen förkortas i vissa fall med någon eller några dagar för

att vinna bättre anpassning till kalendern.

Underofficersuttagna fullgör första tjänstgöring under 450 dagar med

återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre repetitionsövningar om vardera

30 dagar.

Officersuttagna — i praktiken endast värnpliktiga som tidigare genom­

gått utbildning vid sjövärnskåren — genomgår grundläggande utbildning

under 630 dagar och fullgör tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.

För värnpliktigt sjöbefäl som avlagt examen före värnpliktstjänstgöring­

ens början innefattar den nämnda tjänstgöringen om 394 dagar normalt

underofficersutbildning och den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar två

tjänstgöringsomgångar av repetitionsövningskaraktär om vardera 60 dagar.

För sjöbefäl som fullgjort 394 eller 444 dagars värnpliktstjänstgöring före

sjöbefälsexamen utnyttjas den nämnda ytterligare tjänstgöringen om 120

dagar helt för underofficersutbildning. Denna fullgörs i en följd.

För värnpliktigt underbefäl och meniga vid flottan föreligger som fram­

går av det föregående ingen allmän skyldighet att genomgå repetitionsut­

bildning. Emellertid skall enligt inskrivningsförordningen den som innehaft

fast anställning vid krigsmakten med ständig tjänstgöringsskyldighet full­

göra viss ytterligare tjänstgöring. För flottans del innebär detta för värn­

pliktigt, f. d. aktivt befäl skyldighet att genomgå viss repetitionsutbildning.

Underbefäl och meniga tillhörande sjövärnskåren är vidare skyldiga att del­

taga i viss repetitionsutbildning.

Utbildningens uppbyggnad. Det allmänna målet för grundutbild­

ningen vid flottan skiljer sig principiellt inte från det som gäller vid

armén.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som torde

följa av 1963 års försvarsbeslut på längre sikt årligen 3 350 man, värnpliktiga

i handräckningstjänst inräknade.

Utbildningssystemet bygger på principen att den sjökommenderade värn­

pliktige efter erforderlig skolutbildning i land tjänstgör ett år i följd ombord

på fartyg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

26

Flertalet värnpliktiga inleder sin militärtjänst med en fem veckors rekryt-

kurs vid Karlskrona örlogsskolor. I samband härmed genomgår de värn­

pliktiga prov och uttagning till olika yrkesgrenar. De flesta värnpliktiga i

allmänhet går efter avslutad rekrytkurs direkt till utbildning ombord eller

till praktisk tjänst i land. De underbefälsuttagna genomgår före sjötjänsten

eller placeringen i landförband en yrkeskurs omfattande minst sex veckor

vid skola i land. Sedan nämnda förberedande utbildning avslutats följer

praktisk utbildning ombord på fartyg.

För att kunna upprätthålla en kontinuerlig insatsberedskap och samtidigt

någorlunda jämnt belasta utbildningsorganisationen i land har de värnplik­

tiga uppdelats i två omgångar — bemanningsgrupperna A och B — tids-

förskjutna i förhållande till varandra.

Bemanningsgruppen A, som är den största, bemannar de större strids-

fartygen, dvs. jagare, fregatter och ubåtar. Till denna bemanningsgrupps

tjänstgöringstider är flottans övningsår knutet. Verksamheten ombord

börjar och slutar med besättningsbyte —- som dock inte omfattar värnplikti­

ga i allmänhet — i mitten av oktober. För att underlätta översynsarbeten och

samtidigt garantera tillräcklig personaltillgång ombord under tiden för vis­

sa kurser sker in- och utryckningen för värnpliktiga i allmänhet en och en

halv månad senare.

Bemanningsgruppen B bemannar de mindre stridsfartygen samt träng-

fartygen. Utbildningsgången för denna grupp är i princip densamma som

för gruppen A men med besättningsbyten i januari och februari.

Av det föregående framgår, att skyldighet att fullgöra repetitions­

utbildning föreligger endast för vissa grupper av värnpliktiga. Sådan

utbildning har därför tämligen ringa omfattning vid flottan.

I den repetitionsutbildning som anordnas deltar reservpersonal, värnplik­

tiga underofficerare och officerare, tidigare aktiv personal, värnpliktiga i

specialtjänst samt visst värnpliktigt sjöbefäl ur handelsflottan. Inkallelser

avser i huvudsak fortsatt tjänstgöring i omgångar vanligen om 30 dagar vart

femte år så länge tjänstgöringsskyldighet återstår. Sjövämskårens personal

och vissa värnpliktiga, krigsplacerade i flottans landförband, deltar i inte

ringa utsträckning efter frivilligt åtagande.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 1 000 man fullgör repetitions­

utbildning vid flottan.

Marinen: Kustartilleriet

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är utbildningstiden för

de värnpliktiga vid kustartilleriet densamma som för arméns värnpliktiga,

dock med någon avvikelse ifråga om möjligheten till förkortning. Kungl.

Maj:t äger sålunda bl. a. förordna om minskning av tiden för första tjänst­

göring i vissa fall med högst 14 dagar.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Kungi. Maj.ts proposition nr 106

år

1966

27

Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficers-

och officersutbildning tas i regel i anspråk.

Grundutbildningen förkortas ofta några dagar för att vinna bättre anpass­

ning av tjänstgöringstiden till kalendern. Hittills har grundutbildningen

för de värnpliktiga i allmänhet avslutats omkring den 20 oktober. Denna

utbildning förkortas regelbundet, utöver nämnda mindre förkortning, med

14 dagar till 290 dagar för att utbildningen inte skall påbörjas förrän efter

trettondedag jul.

Utbildningens uppbyggnad. Vad som i det föregående sagts om målet för

grundutbildningen vid armén är även tillämpligt på kustartilleriet.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som föl­

jer av 1963 års försvarsbeslut årligen 2 700 man, värnpliktiga i handräck-

ningstjänst inräknade.

Kustartilleriets utbildning har ansetts böra, med undantag för det inle­

dande skedet, genomföras då tillgång finns till öppet vatten. Med hänsyn

härtill sker för närvarande inryckning på hösten och vintern. Utbildningen

kulminerar under sensommaren. Utbildningen avslutas vid olika tidpunkter

för olika värnpliktskategorier: för värnpliktiga i allmänhet under senare

delen av oktober, för underbefälsuttagna värnpliktiga i mitten av oktober

och för underofficersuttagna värnpliktiga vid månadsskiftet augusti—sep­

tember. Utbildningen till värnpliktig officer sker vid en för kustartilleriet

gemensam kadettskola under vinterhalvåret i direkt anslutning till under-

officersutbildningen.

Nuvarande system för repetitionsutbildningen omfattar lik­

som vid armén övningar med krigsförband — repetitionsövningar med an­

slutande, inledande befälsövningar — och övningar med visst befäl vid krigs-

förbanden — särskilda befälsövningar.

Flertalet värnpliktiga genomför tre repetitionsövningar med sex års mel­

lanrum. Den sista övningen kan, om den avses för omskolning, bli för­

skjuten.

Värnpliktiga krigsplacerade i befattning för officer eller underofficer full­

gör två särskilda befälsövningar. Dessa är inplacerade mellan krigsförban-

dens repetitionsövningar.

Repetitionsövningarna genomförs i regel under september och oktober och

de särskilda befälsövningarna under sommaren.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 6 000 man fullgör repetitions-

övning och 250 man särskild övning.

Flygvapnet

Utbildningstidens långd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet

skyldig tjänstgöra 394 dagar, vilken tjänstgöring enligt Kungl. Maj:ts be­

stämmande skall fullgöras med en första tjänstgöring om minst 304 dagar

samt högst fyra repetitionsövningar envar om 30 eller 15 dagar. Under-

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

28

officersuttagen värnpliktig är skyldig tjänstgöra sammanlagt längst 540

dagar. Den som uttagits för officersutbildning är skyldig att, utöver tid för

underofficersutbildning, fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst 180 dagar.

Värnpliktig som krigsplacerats såsom befäl kan enligt de närmare be­

stämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att, utöver här förut nämnd

tjänstgöring, i anslutning till föreskriven repetitionsövning fullgöra befäls-

övning om tio dagar eller, om repetitionsövningen omfattar 15 dagar, fem

dagar. Värnpliktig, som krigsplacerats såsom underofficer eller officer, kan

vidare enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar åläggas att

utöver nyss nämnda befälsövningar fullgöra två särskilda befälsövningar,

envar om 15 dagar.

Värnpliktslagen ger inga särskilda bestämmelser om utbildningstid för

blivande värnpliktigt underbefäl vid flygvapnet.

Kungl. Maj:t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgörings­

tiden med högst sju dagar. Tiden för repetitionsövningar och befälsövningar

får dock härigenom inte minskas.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Flertalet värnpliktiga i allmänhet fullgör första tjänstgöring om 364 dagar

och en eller två repetitionsövningar om sammanlagt 30 dagar. Luftbevak­

ningsmanskap fullgör första tjänstgöring om 304 dagar och fyra repetitions­

övningar om 30 eller 15 dagar.

Värnpliktig i luftbevakningstjänst, som under sammanlagt minst 15 dagar

frivilligt deltagit i tillämpningsövning inom luftförsvaret, får enligt beslut

av Kungl. Maj :t den 8 mars 1957 tillgodoräkna denna tjänstgöring såsom

under lika lång tid fullgjord författningsenlig repetitionsövning.

Under grundutbildningen utväljs bland värnpliktiga, som fyller kraven

för kvalificerade befattningar, vissa som förordnas till vicekorpral och

korpral. Sålunda förordnad värnpliktig blir skyldig delta i befälsövning om

han är krigsplacerad i befälsbefattning.

Underofficersuttagna värnpliktiga fullgör första tjänstgöring om 450 da­

gar och återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre omgångar om vardera 30

dagar. Härtill kommer sammanlagt 60 dagar för befälsövningar och sär­

skilda befälsövningar.

Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har under senare år inte

ägt rum vid flygvapnet.

Grundutbildningen förkortas i allmänhet några dagar för att vinna bättre

anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern.

Utbildningens uppbyggnad. Målet för grundutbildningen skiljer

sig principiellt inte från det mål som angivits för motsvarande utbildning

vid armén. Emellertid måste de värnpliktiga genom utbildningen även bi­

bringas sådana kunskaper och färdigheter att de redan under utbildnings­

tiden kan bestrida vissa betydelsefulla arbetsuppgifter inom flygvapnets

fredsorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

29

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som föl­

jer av 1963 års försvarsbeslut årligen 7 650 man, värnpliktiga i handräck-

ningstjänst inräknade.

Flertalet av flygvapnets värnpliktiga delas upp på fyra grundutbildnings­

omgångar så att en jämn tillgång på personal för bastjänst, stridsledning och

luftbevakning finns under hela året. Härigenom kan den för utbildning er­

forderliga flygtjänsten genomföras och insatsberedskap hållas året runt.

Som regel äger in- och utryckning rum vid mitten av varje kalenderkvartal.

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet har inte samma syste­

matiska uppbyggnad som den vid armén och kustartilleriet. Repetitionsöv-

ning används numera antingen för tjänstgöring i krigsbefattning eller för

omskolning till ny sådan. Vid större övningar då förband uppsatts enligt

krigsorganisationen har värnpliktiga i mycket stor utsträckning måst lånas

från andra förband i krigsorganisationen. De värnpliktiga har då visserligen

fått öva i sin krigsbefattning men sällan i rätt förband och har därigenom

inte fått tillfälle att med sina krigsplacerade kamrater sammansvetsas till

ett krigsförband.

Större tillämpningsövningar med deltagande av värnpliktiga förläggs i

allmänhet till vår eller höst beroende på utbildningsrytmen vid flygför­

banden.

Det genomsnittliga antalet värnpliktiga som årligen undergår repetitions­

utbildning utgör ca 2 500. De år flygvapenövning äger rum, stiger antalet till

ca 5 000.

För försvarsgrenarna gemensamma frågor

Beredskapen. Vid den svenska krigsmaktens uppbyggnad har den största

vikten lagts vid att kunna vidmakthålla en tillräckligt omfattande, väl ut­

bildad och snabbt mobiliserbar krigsorganisation medan i gengäld inom de

totala resursernas ram mindre utrymme kunnat ges åt kontinuerligt insats­

beredda styrkor. Krigsmakten i fred är alltså i första hand en organisation

för utbildning och mobilisering. Uppbyggnaden av långsiktsberedskapen och

mobiliseringsberedskapen har således prioriterats. Det har å andra sidan inte

kunnat bortses från att behov kan uppkomma av att hålla fler förband in­

satsberedda än utbildningssystemet normalt medger. Ett sådant behov har

avsetts kunna tillgodoses genom att krigsförband inkallas till utanför ut­

bildningssystemet liggande beredskapsövning (27 § 2 mom. värnpliktsla­

gen). Värnpliktig kan härvid, om Kungl. Maj:t med hänsyn till krigsberedska-

pen så prövar nödigt, åläggas att, utöver tjänstgöring för utbildning, i den

ordning Kungl. Maj :t bestämmer fullgöra en eller flera beredskapsövningar

om sammanlagt högst 180 dagar.

Utbildning och tjänstgöring för särskilda grupper värnpliktiga. Värn-

pliktslagcn ger för värnpliktiga som fullbordat, idkar eller avser idka studier

för utbildning till ingenjör eller akademiska eller motsvarande studier i

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 är 1966

30

sådana ämnen att deras insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten

särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen, att tillämpas i fall då

Kungl. Maj:t så finner lämpligt. Lagen anger tjänstgöringsskyldighet för

dessa värnpliktiga — värnpliktiga i specialtjänst — till

sammanlagt högst 540 dagar.

Tjänstgöringen är av Kungl. Maj :t för alla kategorier utom läkare be­

stämd till 540 dagar, varav 394 dagar avses för soldatutbildning och, i före­

kommande fall, befälsutbildning samt för fackutbildning och facktjänst­

göring, och 146 dagar för fortsatt tjänstgöring.

För läkare är utbildningstiden av Kungl. Maj :t bestämd till 420 dagar

(jfr prop. 1963:62). De värnpliktiga läkare som inte behövs för krigsmak­

tens krigsorganisation förs emellertid över, efter genomgången soldat- och

befälsutbildning om ca 185 dagar, för tjänstgöring inom den civila krigs-

sjukvården. Detta system gäller för de värnpliktiga läkare som påbörjat

sin vämpliktsutbildning år 1963 eller senare.

Antalet värnpliktskategorier, för vilka uttagning för utbildning i special­

tjänst förekommer, uppgår till omkring tjugo vid vardera armén och ma­

rinen och omkring tio vid flygvapnet.

Flertalet av de värnpliktiga som med hänsyn till kroppsbeskaffenheten

är lämpliga till krigstjänst i begränsad eller väsentligt begränsad omfattning

placeras som värnpliktiga i handräckningstjänst. Dessa

är skyldiga att fullgöra tjänstgöring av samma längd som övriga värnplik­

tiga i allmänhet, dvs. 394 dagar. De värnpliktiga påbörjar mestadels utbild­

ningen vid den tidpunkt som gäller för flertalet värnpliktiga. Efter två till

fem veckors grundläggande militärutbildning placeras de i handräcknings­

tjänst.

De flesta värnpliktiga i handräckningstjänst fullgör hela sin tjänstgöring

— 394 dagar — i en följd. Ett mindre antal värnpliktiga vid armén och

kustartilleriet fullgör i stället, i direkt anslutning till grundutbildningen,

endast en eller två av repetitionsövningarna. övrig tjänstgöringsskyldighet,

omfattande 60 eller 30 dagar, fullgörs senare. Handräckningsvärnpliktiga

med kvarstående tjänstgöringsskyldighet kan fullgöra denna på samma sätt

som övriga värnpliktiga fullgör repetitionsövning. Ifrågavarande tjänst­

göring kan härvid fullgöras såsom repetitionsövning i krigsförband, om den

värnpliktige är krigsplacerad, eller i handräckningstjänst för att biträda vid

repetitionsövning som fullgörs av andra värnpliktiga eller i arbete som yr­

kesman vid s. k. effektiviseringsarbeten.

Med uppskovs värnpliktiga avses sådana värnpliktiga som med

stöd av uppskovskungörelsen (SFS 1959:146) åtnjuter krigstjänstgörings-

frihet eller är meddelade uppskov, dvs. befrielse under beredskapstillstånd

och under krig från inkallelse jämlikt 28 § värnpliktslagen, dvs. krigstjänst-

göring.

Krigstjänstgöringsfria är värnpliktiga som på grund av bestämd befatt­

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

31

ning eller bestämt uppdrag — exempelvis såsom ledamot av riksdagen —

är befriade från tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen.

Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, vars verksamhet oundgäng­

ligen måste upprätthållas under beredskapstillstånd eller krig. Under krig

kan Kungl. Maj :t med omedelbar verkan upphäva uppskovets giltighet.

Uppskov skall i första hand meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig

som i begränsad omfattning är duglig till krigstjänst.

Gemensamt för nämnda kategorier är, att de vid mobilisering inte dispo­

neras för krigstjänstgöring i militära förband i överensstämmelse med den

militära utbildning de erhållit. Så länge orsaken till detta förhållande består,

kan de ej heller i fredstid krigsplaceras vid förband. De inkallas inte till

fredsutbildning under den tid de är meddelade uppskov. Om uppskovet hävs,

är de åter disponibla för krigsplacering.

Enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän

(SFS 1951:549) är vissa värnpliktiga med uppskov m. fl. vid beredskaps­

tillstånd eller krig skyldiga att fullgöra tjänstgöring i hemvärnet. Dessa

värnpliktiga övas i fred endast efter frivilligt åtagande.

Inskrivning och uttagning av värnpliktiga. Den värnpliktige är skyldig

låta inskriva sig såsom värnpliktig det år han fyller 18 år. Värnpliktsutbild-

ningen påbörjas, om anstånd inte meddelas, det år den värnpliktige fyller 19,

20 eller 21 år.

Uttagning till utbildning till underbefäl och underofficer sker tvångsvis

vid inskrivningen. Uttagning till utbildning till värnpliktig officer sker vid

inskrivningen eller under pågående utbildning och endast efter frivilligt

åtagande. Anledningen till att uttagningen till officersutbildningen sker

efter frivilligt åtagande är följande. Tillräckligt säkert urval bedöms ej

kunna ske redan vid inskrivningen. I stor utsträckning måste uttagningen

därför ske under utbildningen till underofficer. Erfarenheter från tidigare

tvångsvis uttagning visar att de värnpliktiga i stor utsträckning tillgrep

»maskning» under underofficersutbildningen för att undgå ytterligare ut­

bildning till officer. Maskningen innebar avsevärt men för underofficers­

utbildningen. Genom att ta ut värnpliktiga till officersutbildning endast

efter frivilligt åtagande undanröjdes anledningen till maskning. Syftet med

uttagningen till befälsutbildning är att tillgodose krigsorganisationens behov

av befäl. Det förekommer dock i begränsad utsträckning att uttagning sker

till underbefälsutbildning för att utbildning till kvalificerade befattningar

utan egentlig befälsuppgift skall kunna ges tillräcklig längd.

Enligt nu gällande ordning har alla värnpliktiga som inte uttagits för

befälsutbildning lika lång grundutbildning inom varje försvarsgren. För­

delningen av de värnpliktiga på utbildningslinjer kan därför i de allra flesta

fall ske sedan de värnpliktiga påbörjat grundutbildningen. Ett efter inskriv-

ningsväsendets nuvarande kapacitet nöjaktigt urvalsunderlag för förbanden

åstadkoms genom anvisningar från centrala värnpliktsbyrån till inskriv-

32

ningscheferna. I de fall då den avsedda militära utbildningen förutsätter sär­

skilda förkunskaper i exempelvis yrkestjänst, sker dock uttagningen redan

vid inskrivningen. I fråga om de hittillsvarande värnpliktiga i handräck-

ningstjänst är önskemålen om yrkestillhörighet långt specificerade för att

möjliggöra bedömning av vederbörandes användbarhet.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner. Bland kontanta förmåner som

utgår till värnpliktig kan nämnas penningbidrag, vilket utgår under tjänst­

göringen, samt värnpliktspremier, som kan utgå vid tjänstgöringens slut

till värnpliktig som genomgått befälsutbildning eller tjänstgjort längre tid

än värnpliktiga i allmänhet. Premier utgår även till deltagare i särskild be-

fälsövning. För att under den värnpliktiges tjänstgöring trygga hans familjs

försörjning eller för att upprätthålla hans rörelse om han är egen företagare

kan familjebidrag utgå, främst i form av familjepenning, bostadsbidrag och

näringsbidrag. Vidare erhåller den värnpliktige bl. a. ett visst antal fria

resor.

Penningbidrag utgår med följande belopp för dag räknat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Menig som fullgjort mindre än 304 tjänstgöringsdagar ..

4:—

Annan menig, vicekorpral, 2 kl. sjöman................................ 5:50

Korpral ............................................................................................ 7:—

Furir ................................................................................................ 8:—

överfurir, rustmästare .............................................................. 8:75

Sergeant ............................................................................................ 9:75

Fänrik, fanjunkare ...................................................................... 12:—

Löjtnant, förvaltare...................................................................... 14:50

Kapten och högre........................................................................... 17:50

Till värnpliktiga som genomgått befälsutbildning utgår utbildning s-

premie. Som exempel på premiernas storlek vid armén och kustartilleriet

må nämnas följande. Värnpliktig, som uttagits för och genomgått under­

befälsutbildning (grundutbildningstid 324 dagar) erhåller en premie om

300 kr. Värnpliktig som uttagits för och genomgått underofficersutbildning

(grundutbildningstid 450 dagar) erhåller en premie om 2 000 kr. Värnpliktig

som uttagits för officersutbildning och genomgått kadettskola (grundutbild­

ningstid 630 dagar) erhåller utöver underofficerspremien en premie om

4 000 kr.

Vid armén erhåller därutöver värnpliktig som är antagen för utbildning

till reservofficer och som efter utbildning till värnpliktig officer genomgått

reservofficerskurserna I och II 4 000 kr. för envar av kurserna.

Premie för genomgången underbefälsutbildning utgår inte till under­

officers- och officersuttagen värnpliktig.

Utbildningspremie utgår endast då den värnpliktige gått igenom utbild­

ningen med godkännande vitsord.

Till värnpliktig som uttagits för viss utbildning och fullgjort längre tjänst­

göring än värnpliktiga i allmänhet men inte blivit berättigad att erhålla ut-

33

bildningspremie utgår tjänstgöringspremie. Sådan premie utgår

i första hand till tre grupper värnpliktiga, nämligen befälsuttagna värnplik­

tiga som inte blivit godkända vid genomgången befälsutbildning, special-

tjänstuttagna värnpliktiga och värnpliktiga som fullgör särskild befäls-

övning.

Tjänstgöringspremien till den förstnämnda gruppen värnpliktiga utgår

med 150 kr. för varje hel premieberättigande tjänstgöringsperiod om 20

dagar, varmed tjänstgöringen överstiger för värnpliktiga i allmänhet före­

skriven tjänstgöringstid, vid armén och kustartilleriet 304 dagar samt vid

flottan och flygvapnet 394 dagar. Följande belopp kan i enlighet härmed

normalt utgå till befälsuttagen värnpliktig som inte godkänts och därför

inte fått utbildningspremie nämligen, till underbefälsuttagen (grundut­

bildningstid 324 dagar) 150 kr., underofficersuttagen (grundutbildningstid

450 dagar) högst 1 050 kr. och officersuttagen (grundutbildningstid 180 dagar

utöver tid för underofficersutbildning) högst 1 350 kr.

Premie till värnpliktig, uttagen för utbildning i specialtjänst utgår enligt

nyss nämnda beräkningsgrunder men endast för tjänstgöring utöver 394

dagar.

Till värnpliktig som fullgjort särskild befälsövning utgår tjänstgörings­

premie om 500 kr.

Den i familjebidraget ingående familjepenningens maximibelopp

utgör i kronor för dag följande belopp, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 10G år 1966

för hustru m. fl............................................................................... 9:—

för barn under 16 år.................................................................. 4:15

för annan familjemedlem över 16 år.................................... 4:70

Bostadsbidrag utgår högst med belopp som motsvarar den inkallades

kostnader för förhyrd bostad eller bostad i egen fastighet samt i förekom­

mande fall kostnader för egen uppvärmning av bostad.

Ifrågavarande belopp reduceras efter behovsprövning med hänsyn till de

inkomster som den värnpliktiges familjemedlemmar uppbär under hans

värnpliktstjänstgöring.

Näringsbidrag utgår dels för upprätthållande av rörelse, dels för täckande

av kostnader för under värnpliktstjänstgöringen nedlagd rörelse.

Den värnpliktige äger vid ledighet under första tjänstgöring eller däremot

svarande tjänstgöring i en följd åtnjuta fem fria resor till hemorten.

Han äger därjämte under tjänstgöring som fullgörs i direkt anslutning till

första tjänstgöring, under återstående del av tjänstgöring i en följd och

under annan tjänstgöring åtnjuta en fri resa till hemorten för varje hel

period om två månader som tjänstgöringen avser.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 106

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Förslag av 1960 års värnpliktsutredning

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av

värnpliktsutbildningen

Krigets ändrade karaktär

Värnpliktsutredningen framhåller, att kriget ändrat karaktär i väsent­

liga hänseenden främst genom utnyttjandet av den moderna tekniken och

hänvisar härvid bl. a. till följande. Transportmedlens utveckling ökar efter

hand risken för att stridshandlingar kommer att omfatta berörda staters

hela territorier eller väsentliga delar därav. Stridsmedel med kraftigare eller

helt andra verkningar än man tidigare räknat med kan komma att utnyttjas,

exempelvis atomstridsmedel, kemiska och psykologiska stridsmedel. Striden

får ett snabbare förlopp. Kuppanfall kan genomföras lättare.

Dessa förändringar kommer enligt utredningen att medföra ökade och

delvis nya krav på befäl, enskilda meniga och förband.

Strid över större ytor och ett snabbare stridstempo innebär, anför utred­

ningen, skärpta krav på befälets förmåga att fatta självständiga beslut och

att omsätta besluten i korta och entydiga order. Utsätts förbanden genom

stridens ändrade karaktär för större påfrestningar än tidigare skärps även

kraven på befälets förmåga att genomdriva nödvändiga beslut under svåra

förhållanden. Dessa skärpta krav berör befäl på alla nivåer vid samtliga

försvarsgrenar.

Risken för en strid över landets hela yta medför att alla krigsmaktens

förband — oavsett om de har strid till huvuduppgift eller inte — måste

kunna medverka i ytförsvaret. Alla värnpliktiga måste därvid kunna försva­

ra sig och förbandet samt kunna skydda sig själva och vid behov ge hjälp åt

stridsskadade m. m.

Som en följd av det snabbare tempot i striden måste de enskilda befatt­

ningshavarna enligt utredningen kunna lösa sina uppgifter med större

snabbhet och precision än tidigare. Stridseffekten hos ett förband är dock

inte beroende enbart av de enskildas kunnande utan också av graden av

samträning i förbandet. Samträningen har bl. a. sin betydelse för snabb­

heten och precisionen. Kraven på snabbhet och precision kan tillgodoses

endast genom att individerna efter tillräcklig enskild utbildning samtränas

i förband under tillräckligt lång tid. Förvärvade färdigheter måste, sedan

grunden lagts, också bibehållas under hela krigsplaceringstiden.

Slutligen framhålls att den ökade risken för kuppanfall medför större

krav än tidigare såväl på förbandens som på den enskildes förmåga då det

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

35

gäller att genomföra snabb mobilisering även om strider samtidigt skulle

Pågå.

1963 års försvarsbeslut

Utredningen, som grundat sina överväganden om en reform av värnplikts-

utbildningen på den uppbyggnad av vårt försvar som följer av 1963 års för­

svarsbeslut, erinrar om att detta beslut i första hand avser budgetåren

1963/67. Den föreslagna reformen av värnpliktsutbildningen kan bli genom­

förd i full omfattning först efter utgången av nämnda period samt bör

bestå åtminstone fram till slutet av 1970-talet. Reformen är således mer

långsiktig än försvarsbesluten och måste därför utformas så att vid behov

anpassning kan ske till nya kostnadsramar för försvaret.

I fråga om innehållet i 1963 års försvarsbeslut pekar utredningen bl. a.

på följande. Beslutet innebär i huvudsak ingen ändring av krigsmaktens

struktur och storlek utan en fortsatt utveckling och modernisering efter

linjer som tidigare följts. En förutsättning för krigsmaktens verksamhet

utgör alltjämt den allmänna värnplikten med vapenutbildning för alla

vapenföra. Några avsevärda ändringar i fråga om kraven på de värnplikti­

gas antal har beslutet inte medfört. Grunden i beredskapssystemet skall

enligt beslutet utgöras av en hög långsiktig beredskap och mobiliserings-

beredskap. Insatsberedskapen skall upprätthållas inom ramen för en ut­

bildningsverksamhet, som är avpassad främst med hänsyn till den lång­

siktiga beredskapen. Med tanke på ökande risk för kuppanfall betraktas

det emellertid som önskvärt att insatsberedskapen förbättras, i varje fall

om så kan ske utan men för den långsiktiga beredskapen.

Tillgången på värnpliktiga, krigsmaktens behov av värnpliktiga m. m.

Värnpliktsutredningen erinrar om att 1954 års utredning rörande total­

försvarets personalbehov kom till den slutsatsen att tillgången på utbildade

värnpliktiga var knapp i förhållande till behoven och skulle så förbli under

överskådlig tid. Orsak till denna knapphet bedömdes vara att ett jämförelse­

vis litet antal män inträtt i värnpliktsåldern under 1940-talets senare del

och under 1950-talet. Värnpliktsutredningen har vid sin egen bedömning

av tillgången på utbildade värnpliktiga kommit till samma resultat. Utred­

ningen har härvid på vissa punkter modifierat normerna för beräkningen

av personalreservens storlek.

Värnpliktsutredningen fäster uppmärksamheten på följande förhållande.

Krigsmaktens tillgångar och behov av värnpliktiga påverkas av statsmak­

ternas tidigare beslut, att den årliga kontingenten av värnpliktiga under

grundutbildning skall hållas i huvudsak konstant vid omkring 50 000 värn­

pliktiga för år trots att antalet årligen inskrivna värnpliktiga växlar kraftigt

beroende på förändringar i födelsetalen. För att hålla utbildningskontingen-

36

ten i huvudsak konstant har — sedan 1950-talets början — använts den

metoden att utbildningskontingenten sammansatts av värnpliktiga ur flera

årsklasser. De stora årsklasserna 18-åringar under 1960-talets mitt medför

härvid, att medelåldern bland de värnpliktiga som fullgör grundutbildning

de närmaste åren kommer att stiga med omkring ett år. Sålunda kommer

antalet värnpliktiga i åldern 21 år och äldre, som f. n. utgör 10—15 %

av utbildningskontingenten, att i början av 1970-talet ha ökat till 60—70 %

av denna.

Enligt nu gällande ordning bestäms, anför utredningen, arméns och kust­

artilleriets årliga grundutbildningskontingent i huvudsak av krigsorgani­

sationens omsättningsbehov. Flottans och flygvapnets årskontingent av

värnpliktiga har inte samma matematiska samband med krigsorganisatio­

nens omsättningsbehov utan överstiger detta. Förhållandet beror på att de

värnpliktiga vid flottan och flygvapnet under sin grundutbildning — för att

möjliggöra utbildning av aktiv personal samt för att upprätthålla mobilise­

rings- och insatsberedskap — också tillgodoser behov av personal för drift

och underhåll samt bemannar fartyg och vissa lednings- och underrättelse­

organ. Härigenom uppkommer en förhållandevis stor personalreserv vid

flottan och flygvapnet. Utredningen framhåller att denna reserv för när­

varande inte som önskvärt vore kan inkallas för omskolning och därefter

tas i anspråk för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten. Ett nytt

utbildningssystem bör utformas så, att bättre möjligheter att tillvarata

nämnda personalreserv åstadkommes.

I syfte bl. a. att i det nya utbildningssystemet skapa större möjligheter

att överföra värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar, föreslår utredningen

att Kungl. Maj :t skall fastställa de personalramar, inom vilka försvars­

grenarnas krigsorganisation skall utformas, liksom också de normer efter

vilka personalreservens storlek bör beräknas.

Slutligen räknar utredningen som en av förutsättningarna för sina över­

väganden att inskrivnings- och personalredovisningsverksamheten kommer

att effektiviseras som en följd av nu pågående utredning härom.

Personalavgångarna under fred i krigs förbanden

Värnpliktsutredningen anför att det i ett system med repetitionsövningar

i krigsförband är nödvändigt att under fred i så stor utsträckning som

möjligt hålla krigsförbandens personaluppsättning oförändrad mellan de

tillfällen då förbandet planenligt skall omsättas. Emellertid förekommer i

stor utsträckning en av personalavgångar föranledd, inte önskväx-d omsätt­

ning i krigsförbanden vid andra tidpunkter. Utredningen har närmare

undersökt omfattningen av nämnda avgångar och kommit till den slutsatsen

att dessa är av så stor omfattning att krigsförbanden mot senare delen av

den tidrymd som förflyter mellan två övningstillfällen för ett förband svår­

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

ligen kan uppfylla kravet att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobili­

sering.

Personalavgångar i krigsförbanden förekommer även i anslutning till

repetitionsövningarna, bl. a. till följd av att värnpliktiga får anstånd med

att fullgöra repetitionsövning. Antalet avgångar till följd av anstånd är

betydande. Detta påverkar menligt utbildningsresultatet och medför inte

önskvärda omplaceringar. Utredningen anser därför att det relativa antalet

anstånd i framtiden bör begränsas.

Förhållandena på vissa civila samhällsområden

Värnpliktsutredningen framhåller att värnpliktssystemet måste utformas

under hänsynstagande till bl. a. samhällsekonomien, arbetsmarknaden och

det civila utbildningsväsendet.

I fråga om värnpliktssystemets inverkan på samhälls­

ekonomien påpekar utredningen bl. a. följande. De värnpliktiga som

f. n. tas i anspråk för värnpliktstjänstgöring motsvarar i årsarbetare enligt

utredningens beräkningar ca 1,5 % av landets totala arbetskraft. Denna

arbetskraft har antagits komma att öka något under det närmaste decen­

niet. Utredningen förutsätter att det nuvarande totala antalet tjänstgörings-

dagar för värnpliktiga under samma tid inte kommer att ökas utan snarare

att något minskas. Med de angivna förutsättningarna kommer utvecklingen

således att medföra att ianspråktagandet av arbetskraft för värnpliktstjänst­

göring relativt sett minskar.

Enligt utredningen koncentrerar sig arbetsmarknadsintresset

beträffande värnpliktssystemets utformning — om man bortser från frågan

om hur stor del av arbetskraften som totalt tas i anspråk för värnplikts­

tjänstgöring -— till frågan om grundutbildningens och repetitionsutbild-

ningens inpassning under året samt frågan om anstånden med repetitions­

utbildning.

Beträffande inpassningen är det enligt av arbetsmarknadsstyrelsen till

utredningen lämnade uppgifter allmänt sett önskvärt att utryckningen från

grundutbildning inte sker under december, januari och februari. Enligt

samma källa är november, december, januari, februari och mars ur arbets-

marknadssynpunkt de lämpligaste månaderna för repetitionsutbildning.

Nämnda uppgifter har, anför utredningen, vid bedömningen av inpassnings-

frågan i möjlig mån beaktats.

De olägenheter ur utbildningssynpunkt m. in. som anstånden med repe­

titionsutbildning enligt utredningens mening förorsakar har i det föregående

redan berörts. I ett reformerat system för värnpliktsutbildningen erfordras

enligt utredningen, oberoende i stort sett av hur systemet utformas, att

andelen anstånd minskas. För att uppnå detta tänker sig utredningen olika

utvägar. Förkortning av den enskilda övningens längd anses kunna bidra.

Vidare ifrågasätts större återhållsamhet än nu vid beviljandet av anstånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

37

38

Dessutom ifrågasätter utredningen om inte inställningen till anståndsfrågan

hos många värnpliktiga kunde ändras genom systematisk upplysning om

de olägenheter för krigsmakten samt för andra värnpliktiga och deras ar­

betsgivare som anstånden medför.

Beträffande utvecklingen av det civila utbildningsvä­

sendet och dess betydelse för värnpliktsutbildningen framhåller utred­

ningen bl. a. följande. Den civila skolutbildningens innehåll är av väsentligt

intresse eftersom den utgör den grund som värnpliktsutbildningen måste

bygga på. Genom den pågående expansionen av det civila utbildningsväsen­

det kommer allmänbildningen och vanan att tillägna sig undervisning att

öka hos de värnpliktiga liksom även tillgången på värnpliktiga med för

krigsmakten direkt användbara kunskaper.

ökningen av elevantalet vid vissa skolformer gör det svårare att inpassa

värnpliktstjänstgöring och studier på lämpligt sätt i förhållande till var­

andra. Antalet värnpliktiga med gymnasiekompetens har under senare år

kraftigt ökat och kommer att ytterligare öka. Till följd härav kommer det

inte att bli möjligt för alla gymnasieutbildade att påbörja den militära grund­

utbildningen omedelbart efter gymnasiestudiernas slut. Den ökade tillgången

på gymnasieutbildade värnpliktiga kommer dessutom att medföra att åt­

skilliga av dessa kommer att avses för utbildning till underbefäl eller me­

niga och inte som tidigare i huvudsak till underofficer. Förhållandet

kommer att gälla samtliga försvarsgrenar. Utredningen finner därför att

grundutbildningen vid samtliga försvarsgrenar, även för underbefäl och

värnpliktiga i allmänhet, i framtiden bör inpassas under året med beak­

tande av studiesociala hänsyn.

Utredningen framhåller vidare att inpassningen av den militära grund­

utbildningen i förhållande till läsåret i gymnasiet erbjuder vissa problem.

Flertalet årskurser i det nya gymnasiet skall inte utan tvingande skäl av­

slutas senare än den 10 juni (jfr prop. 1964:171 s. 372). Emellertid avses

undervisningen bl. a. i sista årskursen av gymnasiet avslutas omkring en

vecka tidigare än i övriga årskurser. Med hänsyn härtill finner utredningen

att den militära grundutbildningen om möjligt inte bör påbörjas under maj

månad såsom i viss utsträckning sker i nuvarande system. — Även hänsyn

till undervisningens uppläggning vid universitet och högskolor kräver enligt

utredningen att grundutbildningen om möjligt börjar efter maj månads

utgång. Vidare bör grundutbildningen med hänsyn till dessa läroanstalter

om möjligt inte avslutas senare än under augusti. Utredningen anser emeller­

tid att den militära grundutbildningen när så är oundgängligen nödvändigt

bör få fullföljas in i första hälften av september trots de olägenheter detta

från studiesocial synpunkt för med sig. — För universitetens och hög­

skolornas del har även beaktats möjligheten av kortare avbrott i studierna

för att fullgöra militär repetitionsutbildning. Utredningen utgår härvid från

att ett fast uppbyggt system med repetitionsutbildning i krigsförband kräver,

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

39

att här avsedda studier i största möjliga utsträckning anordnas så, att ett

avbrott i studierna under några veckor inte behöver medföra en oproportio­

nerlig förlängning av studietiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning

Allmänna överväganden

Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt från de för­

hållanden som kan väntas föreligga omkring år 1971. Samtidigt har emel­

lertid utredningen beaktat att utbildningssystemet måste vara så uppbyggt,

att det utan principiell omgestaltning kan anpassas till förhållandena även

efter nämnda tidpunkt.

Behov och resurser. Värnpliktsutredningen bedömer att det i framtiden

i åtskilliga hänseenden kan förutses större krav på de värnpliktiga än de

som f. n. ställs. Utredningen erinrar emellertid om att resurserna för att

tillgodose nämnda större krav är begränsade. Bl. a. sätter den för krigs­

makten gällande kostnadsramen en gräns. I direktiven för utredningen

har vidare angivits att någon minskning av det totala uttaget av tjänst-

göringsdagar för de värnpliktiga bör eftersträvas. Utredningen har därför

sökt tillgodose de större kraven inte genom att tillföra ytterligare resurser

utan genom att disponera befintliga resurser på ett lämpligare sätt än nu.

De möjligheter som utredningen prövat är att ytterligare differentiera ut­

bildningstidens längd, att effektivisera utbildningen samt att fördela den

sammanlagda utbildningstiden mellan grundutbildning och repetitionsut­

bildning på ett bättre sätt än nu.

En differentiering av utbildningstidens längd kan

enligt utredningen ge fördelar genom att krigsmaktens resurser kan kraft-

samlas till de områden där utbildningsbehovet bedöms vara störst. Emel­

lertid uppstår nackdelar om utbildningstiderna inte standardiseras till några

få nivåer. Möjligheterna att differentiera utbildningstidens längd efter den

värnpliktiges eget utbildningsbehov begränsas när längden är beroende även

av andra faktorer såsom insatsberedskapen eller utbildningen av andra än

den värnpliktige själv.

Värnpliktsutredningen bedömer att differentiering bör kunna ske inom

kategorien värnpliktiga i allmänhet, där nu alla värnpliktiga har lika lång

sammanlagd utbildningstid. Differentiering av utbildningens längd bör

enligt utredningens uppfattning eftersträvas mellan olika försvarsgrenar i

större utsträckning än vad som nu sker, där olikheter i behov av utbild­

ningstid förekommer.

Vad som här anförts anser utredningen i princip tillämpligt såväl på

grundutbildning som repetitionsutbildning.

En effektivisering av utbildningen kan enligt utredning­

en i viss utsträckning ske genom att man inom en given tjänstgöringstid in­

40

rymmer fler utbildningstimmar än tidigare. Ett led i effektiviseringen är

att ur utbildningen utrensa allt som inte är helt oumbärligt. Ett visst ut­

rymme för sådana ändringar av utbildningens innehåll bedöms föreligga.

Utbildningen kan också effektiviseras genom att den ges bättre personella

och materiella resurser. Utredningen anser sig emellertid kunna räkna med

mera påtaglig utökning av resurserna endast i fråga om viss utbildnings-

materiel samt övnings- och skjutfält.

Genom de nämnda åtgärderna för effektivisering bör de nya utbildnings­

behov som anmälts enligt utredningen kunna tillgodoses utan att utbild­

ningstiden behöver förlängas i motsvarande mån.

Utredningen erinrar beträffande fördelningen av den sam­

manlagda utbildningstiden mellan grundutbildning

och repetitionsutbildning att vid armén och kustartilleriet för

de värnpliktiga i allmänhet omkring en fjärdedel av tiden avser repetitions­

utbildning. Motsvarande andel är vid flygvapnet mindre än en tiondedel och

vid flottan lika med noll.

Framkomna anspråk på grundutbildningen gäller bl. a. mer utbildning

för vissa värnpliktiga. Behovet av utbildningstid härför bör enligt utred­

ningen tillgodoses genom ytterligare differentiering av utbildningstidens

längd, varvid förlängningarna bör göras mindre än förkortningarna. An­

språken på repetitionsutbildningen gäller främst fler övningstillfällen. Ut­

redningen bedömer att anspråken vid armén och kustartilleriet i huvudsak

men inte helt bör kunna tillgodoses genom att varje övning görs kortare än

nu. Vid flygvapnet och särskilt vid flottan bedöms det nödvändigt att inte

obetydligt öka repetitionsutbildningen för den enskilde.

Sammanfattningsvis räknar värnpliktsutredningen med att repetitions­

utbildningen i framtiden ianspråktar en större andel av den sammanlagda

utbildningstiden än hittills. Andelen bedöms öka särskilt vid flottan.

Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte. Utbild­

ningssystemet bör enligt utredningen i framtiden liksom nu omfatta grund­

utbildning och repetitionsutbildning. Den senare bör möjliggöra att de under

grundutbildningen förvärvade kunskaperna vidmakthålls och utvecklas.

Med hänsyn till de begränsade tillgångarna på utbildade värnpliktiga

måste de unga värnpliktiga så snart som möjligt kunna krigsplaceras. Ut­

redningen finner att den utbildning som erfordras härför måste ges under

grundutbildningen och inte till någon del kan uppskjutas till repetitions­

utbildningen. Vidare gäller att krigsmakten inte kan påräkna någon tid för

kompletterande utbildning efter mobilisering. Härav följer, att utbildnings­

systemet måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar

omedelbart efter mobilisering. Grundutbildningen måste i första

hand tillgodose dessa krav som hänför sig till den långsiktiga beredskapen.

Dessutom kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att tillgodose även

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

41

mobiliseringsberedskapens och insatsberedskapens krav. Eftersom resur­

serna för utbildningen i princip är oförändrade, blir det då i regel fråga om

att försvaga den långsiktiga beredskapen, exempelvis genom att förlägga viss

utbildning till tid under året som från utbildningssynpunkt är mindre

gynnsam.

Enligt värnpliktsutredningen bör repetitionsutbildningen

bl. a. syfta till att hålla den enskilde värnpliktige fullt användbar i den eller

de befattningar för vilka han utbildats under grundutbildningen även i de

fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkom­

mer. Den bör dessutom medge omskolning till ny typ av befattning t. ex. vid

omplacering från fält- till lokalförsvarsförband vid armén. För krigsför-

banden liksom för den enskilde värnpliktige gör sig kravet på användbarhet

omedelbart efter mobilisering starkt gällande. Utredningen anser det därför

uppenbart att repetitionsövningar i krigsförband måste införas även vid

flottan och flygvapnet.

överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet. Värnpliktsutred­

ningen anför att nuvarande utbildningssystem medfört en förhållandevis

stor personalreserv vid flottan och flygvapnet. Detta beror på att där årligen

utbildas fler värnpliktiga än som krävs för krigsorganisationen, bl. a. för

att tillgodose behovet av utbildning för den aktiva personalen. Denna per­

sonalreserv kan f. n. inte utnyttjas för att täcka brister inom övriga delar av

krigsmakten eftersom ingen eller endast liten tjänstgöringsskyldighet åter­

står.

Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet åläggs att

fullgöra ytterligare tjänstgöring efter grundutbildningens slut kan den då

eller senare överföras till armén och kustartilleriet och där omskolas för

nya uppgifter t. ex. inom lokalförsvaret. Utredningen anser att kravet på ett

rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar att samtliga

värnpliktiga åläggs en i huvudsak likvärdig skyldighet att fullgöra repe­

titionsutbildning och att denna skyldighet fullgörs successivt under värn-

pliktstiden med ungefär samma intervall inom hela krigsmakten. Utredning­

ens förslag innebär en sådan tjänstgöringsordning. Utredningen räknar med

att överföring av värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar i fortsättningen

skall äga rum i större omfattning än nu.

Om de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet åläggs repetitionsutbild­

ning av ungefär samma omfattning som övriga värnpliktiga bör enligt ut­

redningens mening viss uppdelning ske av de årliga värnpliktskontingen-

terna för grundutbildning vid flottan och flygvapnet. Vardera kontingenten

föreslås härvid bli uppdelad i två delar, varav den ena avses bli krigsplace-

rad vid flottan resp. flygvapnet under större delen av värnpliktstiden

och i övrigt skola utgöra nödvändig personal reserv inom försvarsgrenen

medan den andra delen efter grundutbildningens slut avses bli disponerad

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

42

på det för hela försvaret lämpligaste sättet. Utredningens förslag till utbild­

ningens anordnande förutsätter att vid inskrivningen en uppdelning i prin­

cip enligt följande tabell äger rum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Fredsorganisationens årsbehov

A.

För krigsorganisationens omsättning (krigs-

placeringsbarhet intill 47 år, vid behov

efter omskolning)

B.

För fredsorganisationens återstående behov

Kraven i fråga om yrke samt fysiska och

psykiska egenskaper härleds ur krigsorga­

nisationen

Krav föreligger på lokal rekrytering

Kraven i fråga om yrke samt fysiska och

psykiska egenskaper härleds ur fredsorga-

nisationen

Krav föreligger ej på lokal rekrytering

Avkall på marinens resp. flygvapnets dis­

positionsrätt kan göras kort tid efter

grundutbildningen

Grundutbildningen

Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov. Med tanke på

den långsiktiga beredskapen krävs enligt utredningen förbättring av grund­

utbildningen framför allt i vad avser förmågan att utöva befäl och förmågan

att i alla lägen kunna bjuda motstånd. Mobiliseringsberedskapen måste för­

bättras genom att vissa moment tillförs grundutbildningen. Insatsbered-

skapskravens inflytande redovisas i det följande.

Värnpliktsutredningen bedömer, som tidigare nämnts, att framtidens

krigföring kommer att ställa ökade krav på befälet och befälsutöv-

ningen på alla nivåer.

Erfarenheterna från repetitionsövningarna vid armén och kustartilleriet

visar att särskilt det krigsplacerade värnpliktiga befälets förmåga att hand­

ha och ansvara för trupp liksom att öva trupp och ge den kompletterande

utbildning varit otillräcklig. Svårigheterna kommer att framstå än tydligare

om de jämförs med de framtida kraven.

De angivna bristerna bedöms i stor utsträckning bero på svagheter i

grundutbildningen. Det är emellertid utredningens uppfattning att den

praktiska befälsföringsförmåga som förvärvats under grundutbildningen

dessutom nedgår under den långa tiden mellan repetitionsövningarna. Det

bedöms därför nödvändigt att förbättra möjligheterna till praktisk befäls-

utövning såväl under grundutbildningen som under repetitionsutbildningen.

Värnpliktsutredningen framhåller att stridens karaktär av ytstrid kräver

att all personal och alla förband oavsett uppgift kan delta i ytförsvaret.

Varje värnpliktig måste därför ha förmåga att i alla lägen för­

svara sig och sin arbetsplats, skydda sig och lämna kamrater en första

hjälp. Ett för hela krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll

43

likformigt minimiprograin för detta led i värnpliktsutbildningen bör enligt

utredningen fastställas.

Särskild utbildning rörande verksamheten under mo­

bilisering meddelas under grundutbildningen f. n. endast i begränsad

utsträckning. Denna utbildning bör enligt utredningen förstärkas.

Grundutbildningens innehåll. Utredningen anser att värnpliktsutbild­

ningen innehållsmässigt bör byggas upp kring tre komponenter, nämligen

allmänmilitär utbildning likformig för alla värnpliktiga inom krigsmakten,

befattningsutbildning och förbandsutbildning.

Utredningen anser att befattningsutbildningen för att öka förbandens

stridsuthållighet bör utformas så att de värnpliktiga kan bekläda flera olika

befattningar i förbanden än nu.

Utredningen anser att grundutbildningen av de värnpliktiga tidigt bör

organiseras så att den i så stor omfattning som möjligt bedrivs inom ramen

för ett fast organiserat övningsförband. Mot slutet av utbildningen bör

värnpliktiga av alla kategorier ha hunnit så långt i befattningsutbildning och

grundläggande förbandsutbildning att de kan placeras i förband av krigs-

mässig styrka och sammansättning och tjänstgöra i befattningar som sva­

rar mot deras avsedda krigsbefattning. Värnpliktsutredningen benämner

utbildningen under sistnämnda skede grundläggande krigsför-

bandsutbildning (GKU). Dessa under grundutbildningen samträ­

nade övningsförband bör så långt det är möjligt med oförändrad personal­

sammansättning överföras till krigsorganisationen.

Grundutbildningens längd. Utbildningstidens längd bör liksom hittills i

första hand bestämmas med hänsyn till vilken utbildning den värnpliktige

behöver för att kunna lösa sin uppgift inom krigsorganisationen. Det är dock

i vissa fall nödvändigt att ta värnpliktiga i anspråk längre tid t. ex. för att

kunna genomföra utbildning av befäl eller för att kunna upprätthålla in­

satsberedskap. I fråga om de handräckningsvärnpliktiga bör beaktas att de­

ras utbildning kräver en jämförelsevis kort tid och att utnyttjande av deras

tjänstgöring i övrigt bestäms av krigsmaktens arbetskraftsbehov och till­

gången på för handräckning lämpliga värnpliktiga.

Av sociala skäl bör som riktpunkt för utformningen av värnpliktsut­

bildningen enligt utredningen gälla, att tid inrymmande högst två studie-

terminer skall tas i anspråk för den värnpliktiges militära grundutbildning,

bortsett från tjänstgöring som sker efter frivilligt åtagande. Så är inte alltid

fallet i nuvarande system.

I fråga om utbildningsveckans längd för de värnplik­

tiga under grundutbildningen anför utredningen att krigs­

maktens värnpliktiga nu i princip har en tjänstgöringstid för utbildning om

48 timmar för vecka, fördelade på sex tjänstgöringsdagar. Härtill kommer

tid för vakttjänst och hcredskapstjänst fördelad på samtliga veckodagar,

Kungl. Maj:Is proposition nr 106 år 1966

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

även söndagar. De senaste åren har emellertid inom större delen av krigs­

makten lördagarna under tre sommarmånader gjorts tjänstefria genom

att tid har förts över till annan del av utbildningsåret och tagits ut i samband

med tillämpningsövningar.

Utredningen, som undersökt möjligheterna att göra samtliga lördagar

under grundutbildningen tjänstefria, understryker i detta sammanhang

att den värnpliktiges tjänstgöring under grundutbildningen inte får lik­

ställas med en civil anställning vid bedömning av tjänstgöringstider, ekono­

miska förmåner etc. Olikheter i fråga om syftet med verksamheten och

verksamhetens varaktighet gör att direkta jämförelser knappast kan läggas

till grund för förslag om förändringar. Den värnpliktiges förhållanden är

specifika och måste därför bedömas för sig.

Utredningen har övervägt möjligheterna såväl att inom veckan omfördela

nuvarande antal tjänstgöringstimmar från sex dagar (måndag—lördag)

till endast fem dagar (måndag—fredag) som att frilägga lördagen genom

att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnplik­

tiga. Omfördelning har emellertid bl. a. av pedagogiska skäl befunnits vara

olämplig och likaså minskning av antalet tjänstgöringstimmar för vecka av

det skälet att en sådan minskning skulle påkalla förlängning av grundutbild­

ningstiden för flertalet värnpliktiga med i det närmaste fyra veckor. Utbild­

ningen bör därför enligt utredningens mening bygga på att de värnpliktiga

liksom hittills tjänstgör sex dagar i veckan utom under månaderna juni, juli

och augusti då lördagarna är tjänstefria, varvid förlorad tid tas igen senare

under förbandsutbildningen.

Uttagningen till underofficersutbildning är f. n. obligatorisk medan

uttagningen till den därpå följande utbildningen till värnplik­

tig officer får ske endast om den värnpliktige lämnar sitt medgivande

härtill. Skälet till dessa bestämmelser har varit att den tidigare tillämpade

tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägenheter i form av s. k. mask-

ning under utbildningen. Utredningen anser att nämnda skäl för uttagning

på frivillighetens grund alltjämt är giltigt och föreslår att denna form för

uttagning bibehålls. Rekryteringen som på vissa håll varit otillräcklig före­

slås emellertid stimulerad genom högre premier och genom att utbildningen

i tiden bättre än nu anpassas till civila studier. Skulle dessa åtgärder inte

ge avsett resultat bör enligt utredningen frågan om tvångsvis uttagning på

nytt prövas.

Grundutbildningens inpassning i tiden. Grundutbildningen bör enligt ut­

redningen i första hand inpassas så, att utbildningsresultatet blir det bästa

möjliga, dvs. med tillgodoseende av den långsiktiga beredskapen. I vissa

fall kan ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före långsiktsberedska-

pen. De faktorer som med tanke på utbildningsresultatet främst måste beak­

tas vid inpassningen av grundutbildningen är klimatförhållanden, belastning

på utbildningsorganisationen, möjligheter att på lämpligt sätt inpassa ut­

46

förbanden skulle övas vart sjätte år. De undersökningar rörande utbytet av

personal som värnpliktsutredningen låtit företa visar att det årliga utbytet

av värnpliktig personal är större än man sålunda räknat med. Utbytet under

en sexårsperiod uppgår ofta till över hälften av styrkan.

För att begränsa det inte önskvärda personalutbytet i krigsförbanden

anses i första hand den nuvarande anståndsfrekvensen höra sänkas med

ca en tredjedel, vilket enligt utredningen bör underlättas av att övning­

arna i det föreslagna repetitionsutbildningssystemet blir kortare än i det

nuvarande. Även efter en sådan åtgärd kommer dock, bl. a. till följd av

omkrigsplaceringarna, att kvarstå ett behov att öva krigsförbanden oftare

än nu.

Sammanfattningsvis förordar utredningen att stommen i repetitionsut-

bildningen liksom i nuvarande system skall utgöras av övningar med krigs-

förband, av utredningen benämnda krigsf örbandsövningar, som

återkommer oftare än nuvarande repetitionsövningar vid armén och kust­

artilleriet.

Krigsorganisationen består av förband som mobiliseras. Som nämnts

ökar riskerna för överraskande anfall. Detta medför, att mobilisering kan

komma att ske samtidigt som strid pågår, dvs. under svåra yttre förhållan­

den. Personalen måste därför enligt utredningen i framtiden vara bättre

förberedd än nu för verksamheten under mobilisering.

Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad. Krigsförbandsövningarnas

frekvens bör enligt värnpliktsutredningens mening bestämmas främst med

hänsyn till antalet omplaceringar i krigsförbanden, ändringar i taktik, orga­

nisation och utrustning, glömskefaktorn samt arten av de uppgifter som

åvilar förbandet.

Antalet omplaceringar är beroende av fortlöpande avgångar på grund

av byte av bostadsort, dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, organi-

sationsändringar m. m. ävensom av förändringar som sammanhänger med

inkallelse till repetitionsutbildning såsom tillfällig sjukdom, beviljade an­

stånd m. m. Utredningen räknar som nämnts med att antalet årliga avgångar

i framtiden skall kunna nedbringas. En väsentlig höjning av samtränings-

nivån i krigsförbanden anses dock kunna nås endast genom förkortning

av tidsmellanrummet mellan övningarna.

Glömskefaktorns menliga inverkan på de värnpliktigas förmåga att vid

mobilisering lösa sina uppgifter är enligt utredningen inte obetydlig. Svårig­

het föreligger dock att bestämma när och i vilken omfattning glömskan på

ett för krigsförbandens användbarhet avgörande sätt gör sig gällande.

Med tanke särskilt på övningsbehovet för befäl och värnpliktiga i nyckel-

hefattningar vore det enligt utredningen motiverat med övning varje eller

vartannat år. Att årligen öva så stor del av krigsorganisationen anses inte

möjligt. Utredningen har därför sökt finna en annan lösning som kan till­

godose de väsentligaste kraven i fråga om förbandens krigsanvändbarhet.

I nuvarande utbildningssystem är för vissa typer av förband i tidsmellan­

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

47

rummet mellan två övningar i krigsförband särskild befälsövning inlagd.

En utvidgad användning av denna eller liknande typ av övning anser utred­

ningen på ett ändamålsenligt sätt kunna tillgodose behoven av ofta åter­

kommande övningar för personal i vissa befattningar utan att den för krigs­

makten gemensamma krigsförbandsövningsfrekvensen ökas. Utredningen

förutsätter därför vid sin bedömning av lämplig övningsfrekvens för krigs-

förbandens del att krigsförbandsövningarna kan kompletteras med mellan-

liggande övningar för vissa av förbandens befattningshavare, främst befäl

men även andra. Utredningen benämner dylika övningar särskilda

övningar.

Utredningen bedömer att ett system med fyraårsintervall mellan krigs­

förbandsövningarna kompletterat med särskilda övningar i mitten av varje

fyraårsperiod skulle kunna tillförsäkra förbanden och de värnpliktiga erfor­

derlig krigsanvändbarhet.

För huvuddelen av de värnpliktiga innebär ett system av nu angivet slag

enligt utredningens beräkningar en tjänstgöringsskyldighet om fem krigs-

förbandsövningar. En mindre del, främst personal i underofficers- och

officersbefattning, skulle därutöver behöva åläggas ett lika stort antal sär­

skilda övningar, dvs. fem. Det är angeläget att ytterligare begränsa kostna­

derna och belastningen på utbildningsorganisationen. Utredningen har där­

för funnit sig böra räkna med att, i varje fall under den tid som kan över­

blickas, så långt möjligt låta de särskilda övningarna begränsas till personal

vid de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna.

Särskild övning bör, beroende på förbandets art, ges olika omfattning,

övningen bör kunna omfatta helt förband eller väsentlig del därav, exem­

pelvis befälet.

Mobiliseringen av krigsmaktens förband kan som nämnts i ogynnsamt fall

komma att få genomföras under pågående krig. Personalen måste enligt

utredningen bättre än nu vara förberedd och övad för att genomföra mobili­

sering. Systemet med oftare återkommande övningar beräknas även med­

föra en väsentlig förbättring i detta hänseende. För en mycket liten, men

betydelsefull del av krigsorganisationen — personal och förband med sär­

skilt betydelsefulla uppgifter i mobiliseringsskedet — erfordras dock enligt

utredningens bedömande komplettering med speciella mobiliserings-

övningar, vilka bör vara korta. De bör vara av två slag, nämligen mobi-

liseringsgenomgång och mönstringsövning.

Den personal som är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands

mobilisering — ett fåtal befattningshavare i varje förband — bör enligt

utredningen regelbundet genomgå sina uppgifter. Detta bör i första band

ske inom ramen för krigsförbandsövningar och särskilda övningar. I den

mån den värnpliktige inte fullgör sådana övningar tillräckligt ofta — dvs.

ungefär vartannat år — bör han delta i separat anordnad mobiliserings-

genomgång.

Ett mindre antal förband, som är av särskild betydelse för avvärjande av

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

48

kuppanfall och skydd för mobiliseringen, måste kunna mobilisera inom

några timmar. En väsentlig förutsättning härför är att de får ytterligare

övning i snabb mobilisering utöver den som erhålls vid krigsförbandsövning.

De bör därför genomföra mobiliseringsövningar om något dygn.

Krigsförbandsövningarna. Utredningen föreslår att all repetitionsutbild­

ning grundas på att krigsförbanden genomför sina krigsförbandsövningar

vart fjärde år.

Av ekonomiska skäl inkallas f. n. inte de uppskovsvärnpliktiga till full­

görande av repetitionsutbildning. Utredningen anser att så i regel inte hel­

ler bör ske i fortsättningen. Skyldighet för den uppskovsvärnpliktige att

delta i sådan utbildning bör dock i och för sig alltjämt föreligga. Denna skyl­

dighet bör enligt utredningen få utnyttjas dels för att fylla vissa vakanser,

dels för eventuell särskild utbildning framdeles av vissa uppskovsvärnplik­

tiga.

Hittills bedrivna repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kust­

artilleriet har i regel omfattat förbandsutbildning och det minimum av

enskild utbildning som varit erforderlig. Repetitionsövningen för befäl har

föregåtts av en befälsövning. Utredningen anser att krigsförbandsövning­

arna även i fortsättningen bör byggas upp kring dessa huvudmoment.

Krigsförbandsövningarnas längd bör enligt utredningen differentieras

så långt det är praktiskt möjligt efter de enskilda värnpliktigas och för­

bandens behov.

Genom att övningarna återkommer oftare än hittillsvarande repetitions­

övningar bör varje övnings längd enligt utredningen kunna minskas. Efter­

som det antal krigsförbandsövningar vari den enskilde värnpliktige har att

delta kommer att öka, är det även ur social synpunkt angeläget att en sådan

förkortning sker. Utredningen anser, att i framtiden ingen värnpliktig bör

tas i anspråk mer än fem veckor per övning. Nu förekommer övningstider

om ca sex veckor.

De meniga värnpliktigas behov av befattningsutbildning växlar med be­

fattningens svårighetsgrad. Värnpliktiga i allmänhet, som handhar särskilt

svårskött materiel, och personal, som under krigsförbandsövning måste

omskolas till ny befattning, behöver längre tid för repetition än annan per­

sonal. Utredningen anser att en differentiering av krigsförbandsövningens

längd bör eftersträvas i syfte att ge personal i befattning som kräver längre

befattningsutbildning än genomsnittet längre krigsförbandsövning än öv­

riga. Vid större tilllämpningsövningar eller eljest då tidskrävande transpor­

ter förekommer bör övningen för de värnpliktiga som har den minsta

övningslängden kunna få förlängas för att den egentliga utbildningstiden

till följd av transporterna inte skall beskäras alltför mycket. Härigenom

kan genomsnittslängden för övningarna sättas lägre än som annars är

möjligt.

Kompanichef och kvartermästare eller motsvarande befattningshavare

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

49

samt sådan personal vilken skall tjänstgöra som materielredogörare måste

f. n. få sin repetitionsövning senarelagd en eller två dagar i förhållande

till förbandet i övrigt för att efter förbandets utryckning avveckla verksam­

heten. Det är emellertid inte ändamålsenligt att sådan personal rycker in

till övningen efter övrig befälspersonal. Utredningen föreslår därför att

kompanichef, kvartermästare och befäl som utsetts till materielredogörare

skall kunna åläggas att kvarstanna i tjänst högst två dagar efter krigsför-

bandets utryckning för att slutföra avvecklingen av övningen.

För att i möjlig mån begränsa det bortfall av arbetskraft som krigsför-

bandsövningarna medför för näringslivet föreslår utredningen att övnings-

längden som regel skall omfatta jämna veckor samt att inryckning skall

ske en måndag och utryckning en lördag, övningslängden i tjänstgörings-

dagar blir härvid 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar, in- och utryckningsdagar oräk­

nade.

De särskilda övningarna. Utredningen föreslår att de särskilda övning­

arna skall avse antingen enbart underofficerare och officerare eller all

personal i nyckelbefattningar i förband med särskilt komplicerad materiel

eller stridsteknik.

Tiden mellan de särskilda övningarna bör enligt utredningen vara lika

lång som mellan krigsförbandsövningarna, dvs. fyra år. övningarna bör

förläggas till en tidpunkt mitt emellan förbandets krigsförbandsövningar.

De bör genomföras inom krigsförbandets ram.

De nuvarande särskilda befälsövningarna har en längd av 15 dagar. Läng­

den på den föreslagna övningen bör vara densamma för all deltagande per­

sonal. Den bör, beroende på behovet, omfatta fyra eller elva dagar.

Mobiliseringsövningarna. Utredningen föreslår att mobiliseringsövning

skall genomföras antingen i form av mobiliseringsgenomgång eller mönst-

ringsövning.

Nyckelpersonalen vid mobilisering bör enligt utredningen vart annat år

på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Detta bör i första hand

ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning och

i övrigt vid mobiliseringsgenomgång. Mobiliseringsgenomgång föreslås om­

fatta högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad. I sådan genomgång

föreslås delta kompanichef, kompanikvartermästare och motsvarande be­

fattningshavare samt mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare

med ersättare.

Förutsättningen för värnpliktsutredningens överväganden rörande mönst­

ringsövning är följande. Flertalet av de förband som tänkts komma i fråga

för sådan övning är helt lokalrekryterade. Vid armén utgörs de av lokal-

försvarsförband som huvudsakligen består av äldre värnpliktiga. Förband

av bär avsedd typ genomför inte särskild övning. De har speciella uppgifter

av särskild betydelse i inledningsskedet av ett kuppanfall och måste med

hänsyn härtill kunna mobilisera inom några timmar. I nuläget förvaras i

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sainl. Nr 106

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

50

princip såväl gemensam materiel som personlig utrustning för alla krigs-

förbands behov i mobiliseringsförråd vilka som regel är anordnade kom­

panivis. De militära myndigheterna har övervägt att i viss omfattning söka

få till stånd en ordning enligt vilken personalen vid ett begränsat antal

förband av nyssnämnda typ i hemmet skulle förvara sin personliga utrust­

ning, bl. a. handvapen med ett förstahandsbehov av ammunition samt

uniform.

Enligt utredningens mening bör de militära myndigheterna kunna be­

myndigas att lämna ut utrustning till personalen vid ifrågavarande förband.

Utrustning förutsätts härvid inte utlämnad om den värnpliktige reser in­

vändning mot att förvara den. Vidare förutsätts, att före utlämnande sam­

råd sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämpligheten av att

i det enskilda fallet utlämna eldhandvapen och ammunition.

Mönstringsövningens syfte bör enligt utredningen vara att vid förband,

som har särskilt korta mobiliseringstider, öva att snabbt genomföra en mobi­

lisering och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa stridsuppgifter

eller motsvarande uppgifter. Mönstringsövning bör i regel genomföras en

gång i mellanrummet mellan två på varandra följande krigsförbandsöv-

ningar. Det årliga antalet förband avsedda för mönstringsövning förutsätts

bli tämligen litet. Då så krävs för att tillgodose insatsberedskapen bör även

kunna tas i anspråk andra för mönstringsövning avsedda förband än de

som står i tur för inkallelse under året.

Utredningen föreslår att övningen får en längd av högst 24 timmar, tid

för in- och utryckning inräknad. Den bör emellertid få utsträckas till 48

timmar om den anordnats för att snabbt höja insatsberedskapen. Den nor­

mala tiden för övningens längd — 24 timmar — är beräknad bl. a. under

förutsättning att den tidigare nämnda utrustningen är utlämnad till de

värnpliktiga. 24 timmar har härvid ansetts som en dag. Mönstringsövning

bör om möjligt förläggas till veckoslut.

Till mönstringsövning avses endast bli inkallad personal i förband, som

uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad om att den kan komma

att inkallas till sådan övning. Inkallelse skall innebära att inställelse skall

ske snarast. Det skall därvid tillses att personal som inte bör delta i övningen

med hänsyn till civil anställning — t. ex. pågående jourtjänst -— familje­

förhållanden eller sjukdom undantas från inkallelse eller hemförlovas utan

omgång.

Mönstringsövningen bör omfatta bl. a. alarmering, samling, utlämning av

viss gemensam utrustning exempelvis understödsvapen, intagande av strids-

gruppering och i samband därmed kort tillämpningsmoment.

Beslut om anordnande av mönstringsövningar bör ankomma på Kungl.

Maj :t.

Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliserings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

51

övningar av olika slag föreslås bestämd till fem övningstillfällen om till­

sammans högst åtta dagar, beräknade på sätt i det föregående angivits.

Insatsberedskapen och utbildningssystemet

Utredningen erinrar om att krigsmakten enligt gällande försvarsbeslut

i första hand skall tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliserings-

beredskapen medan insatsberedskapen satts i andra hand. Beträffande de

krav på insatsberedskap krigsmakten skall kunna tillgodose har överbefäl­

havaren i underlaget till 1963 års försvarsbeslut angivit bl. a. följande.

I fråga om insatsberedskap bör ställas större krav på flygstridskrafterna

och vissa delar av marinstridskrafterna än på arméstridskrafterna. Allmänt

sett är det ett önskemål att insatsberedskapen förbättras i den mån detta

kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. Läggs tyngdpunkten i

verksamheten på långsiktig beredskap och mobiliseringsberedskap fordras

att förmågan till snabba beredskapshöjningar är god och att sådana också

kommer till stånd under perioder av stor politisk spänning. Det valda syste­

met ställer stora krav på underrättelsetjänstens effektivitet.

Enligt utredningens mening kan behovet av insatsberedda styrkor med

krigsmaktens nuvarande uppbyggnad tillgodoses på olika sätt. Vad som

är lämpligaste sätt beror bl. a. på behovets art.

Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt åter­

kommande, t. ex. behov av viss luftbevakning och av enheter som kan

hävda rikets gränser vid gränskränkningar. Dessa behov, som skiftar med

årstiderna, kan förutses. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska

lägets växlingar. Dessa behov är tillfälliga och måste tillgodoses med kort

varsel.

För att tillgodose de ständiga eller ständigt återkommande behoven kan

enligt utredningen ifrågakomma att använda antingen förband under grund­

utbildning eller förband under repetitionsutbildning. Vad som bör väljas

får avgöras från fall till fall. Utredningen bedömer att det i allmänhet är

fördelaktigast att tillgodose insatsberedskapsbehoven med förband under

grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid av året som sådana

förband kan vara disponibla måste emellertid även förband under repeti­

tionsutbildning utnyttjas för att tillgodose insatsberedskapen.

Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan hur de mera

tillfälliga insatsberedskapsbehoven bör tillgodoses främst avseende vid den

omständigheten, att det svenska värnpliktssystemet i fred väsentligen är

ett system för att utbilda värnpliktiga. Utredningen anser med hänsyn här­

till att tillfälliga behov av förstärkning av insatsberedskapen i princip bör

tillgodoses genom att inkalla värnpliktiga till fullgörande av beredskaps-

övning (27 § 2 mom. värnpliktslagen). Sådana övningar utgör emellertid

en extra belastning. I första hand bör därför enligt utredningen de tillfälliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

52

behoven av insatsberedskap tillgodoses genom smärre omläggningar inom

ramen för utbildningssystemet, främst genom ändrad fördelning i tiden av

krigsförbandens repetitionsutbildning samt anordnande av mobiliserings-

övningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Förslag avseende armén

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Grundutbildningen. Värnpliktsutredningen anser att det värnpliktiga be­

fälets förmåga att leda och handha sin trupp är otillräcklig. Befälet bör

för att denna brist skall avhjälpas enligt utredningen redan vid grundutbild­

ningen under tillräckligt lång tid utöva befäl i avsedd befattning. Detta bör

ske under den avslutande delen av grundutbildningen för värnpliktiga i all­

mänhet, då förband av krigsmässig styrka och sammansättning är organise­

rade. Utredningen betecknar denna utbildning som grundläggande krigs-

förbandsutbildning (GKU).

Den grundläggande krigsförbandsutbildningen måste enligt utredningen

för all personal föregås av en tillräckligt lång skolmässig utbildning. I nu­

varande system påbörjar de underofficersuttagna värnpliktiga sin grund­

utbildning något senare än övriga värnpliktiga. Erfarenheterna visar enligt

utredningen att man då inte hinner ge dessa värnpliktiga en så omfattande

förutbildning att de under grundutbildningen varaktigt kan placeras som

chefer i de befattningar i vilka de är avsedda att krigsplaceras. Utredningen

har sett som en väsentlig uppgift att söka tidsmässigt samordna grundutbild­

ningen av denna kategori värnpliktiga med grundutbildningen av övriga

värnpliktiga så att behovet av förutbildning kan tillgodoses.

Utredningen framhåller som en påtaglig brist i nuvarande system att

antalet värnpliktiga som genomgår den på frivillig uttagning grundade

utbildningen till värnpliktig officer är helt otillräckligt. Detta förhållande

har fått till följd att ej officersutbildad personal måst krigsplaceras i offi-

cersbefattningar eller att i vissa fall officersbefattningarna är vakanta.

Detta innebär att de lägsta enheterna varken under krigsförhållanden eller

under fredsutbildningen i samband med repetitionsövningar kan ledas med

tillräcklig effekt. Det är enligt utredningens mening av avgörande betydelse

att denna brist täcks.

Utredningen har angett att den värnpliktiges militära grundutbildning av

studiesociala skäl bör få ta i anspråk en tid som inrymmer högst två studie­

terminer. Strävan bör därför vara att med hänsyn till det växande antalet

studerande inpassa grundutbildningen mellan den 1 juni ett år och den

1 september påföljande år. Utbildningen är för närvarande inte inpassad

på detta sätt för flertalet värnpliktiga i arméns utbildningskontingent utan

inryckning sker redan under maj.

Repetitionsutbildningen. Värnpliktsutredningen har — som i det före­

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

53

gående redovisats — ansett att repetitionsutbildningen måste ytterligare

förbättras, i första hand genom oftare återkommande övningar med krigs-

förbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm.

Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms övning endast

vart fjärde år vara otillräckligt. Komplettering av systemet måste därför

enligt utredningen ske med mellanliggande särskild övning för befäl i

nyckelbefattning. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik och

utrustning bör särskild övning enligt utredningen utökas till att omfatta

även annan personal i för förbandets funktion väsentliga befattningar.

Slutligen har utredningen i sina riktlinjer redovisat att mobiliserings-

övning bör införas för viss personal i nyckelbefattning vid mobilisering och

för vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider.

Grundutbildningens omfattning

Grundutbildningens främsta mål bör enligt utredningen vara att den

värnpliktige senast vid dess slut är krigsplaceringsbar i den eller de befatt­

ningar för vilka han utbildas.

Värnpliktsutredningen har undersökt utbildningsbehovet för de viktigaste

befattningarna i arméns krigsorganisation. Utredningen erinrar om att ut­

över det framräknade behovet av tid för övningsgrenar och ämnen behövs

en viss reservtid. Denna har i utredningens beräkningar minskats från

nuvarande 20 % till 10 %.

Värnpliktsutredningens i det följande redovisade beräkningar rörande

behovet av tid för grundutbildning för viktigare befattningar inom krigs­

organisationen avser nettoutbildningstid, som omfattar egentlig utbildnings­

tid och reservtid. Den totala tjänstgöringstiden kan variera beroende på

dels hur utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som här­

vid innefattas, dels hur många dagar som ianspråktas för övningsuppe-

håll. Tjänstgöringstidens längd redovisas senare i samband med granskning

av olika alternativ' för utbildningens inpassning under året.

Värnpliktiga i allmänhet. Värnpliktsutredningen använder som beteck­

ning på de olika kategorierna värnpliktiga i allmänhet vid samtliga för­

svarsgrenar bokstäverna E, F och G. Härvid betecknar G i princip värnplik­

tiga med den inom försvarsgrenen kortaste tiden för grundutbildning av

värnpliktiga i allmänhet undantagandes handräckningsvärnpliktiga, F värn­

pliktiga med den därnäst kortaste tiden och E värnpliktiga med den längsta

tiden. Inom marinen har därvid flottan och kustartilleriet behandlats var

för sig. Det anförda innebär bl. a. följande. Värnpliktiga G vid en försvars­

gren kan ha annan längd på grundutbildningen än värnpliktiga G vid en

annan försvarsgren. Beteckningen anger inte något ensarlat behov vid in­

skrivningen av kvalifikationsnivå hos den värnpliktige. Beteckningen åter­

speglar inte heller längden på repetitionsutbildningen för den värnpliktige.

54

Enligt utredningens beräkningar behövs för grundutbildningen för ett

stort antal befattningar en utbildningstid där medelvärdet utgör omkring

195 utbildningsdagar om åtta timmar. För stridsvagnsbesättningar och viss

personal vid artilleriet är utbildningsbehovet 254 resp. 266 utbildnings­

dagar. Utbildningsbehovet för återstående befattningar är i medeltal något

över 230 utbildningsdagar. Detta innebär enligt utredningen en möjlighet

till differentiering av kategorien värnpliktiga i allmänhet, som nu har en

för hela kategorien lika lång utbildningstid, i tre grupper med sinsemellan

olika utbildningstider.

Värnpliktiga G med utbildningstiden 195 utbildningsdagar omfattar nå­

got över 9 000 man av den årliga grundutbildningskontingenten på 36 500

man. I denna grupp ingår främst värnpliktiga avsedda för befattningar som

inte har aktiv strid till huvuduppgift, t. ex. befattningar i trossar.

Till värnpliktiga F med något över 230 utbildningsdagar bör enligt utred­

ningen hänföras bl. a. följande befattningar, nämligen skyttesoldat, pansar-

värnssoldat, riktare vid artilleriet, eldledningsman och radarman vid luft­

värnet, telegrafister, telefonister, sjukvårdare och mekaniker. Det samman­

lagda antalet beräknas uppgå till ca 13 400 man årligen.

Till värnpliktiga E med 254 resp. 266 utbildningsdagar bör enligt utred­

ningen hänföras förare, laddare och skytt i stridsvagn och motsvarande

stridsfordon samt batteriplats- tillika underrättelsebiträde vid artilleriet.

De motsvarar ett årligt utbildningsbehov av omkring 650 värnpliktiga.

Flertalet av dessa värnpliktiga har, främst på grund av behovet av ut­

bildningstid, hittills oegentligt tagits ut för utbildning till underbefäl.

Som framgår av det följande har värnpliktsutredningen beräknat att de

underbefälsuttagna värnpliktiga bör ges en utbildning som innefattar 270

utbildningsdagar. Utredningen anser det av värnpliktstekniska skäl lämp­

ligt att ge värnpliktiga E lika lång utbildningstid som de underbefälsuttagna

värnpliktiga.

Underbefälsuttagna värnpliktiga. Enligt värnpliktsutredningens beräk­

ningar behövs för den största kategorien underbefälsuttagna — skyttegrupp-

cheferna — en utbildningstid om ca 270 utbildningsdagar. För motsvarande

befattningshavare vid pansartrupperna erfordras ytterligare 9 utbildnings­

dagar. För vissa befattningar erfordras något kortare tid.

En differentiering av utbildningstiden mellan olika grupper underbefäls­

uttagna värnpliktiga med något tiotal dagar ger enligt utredningens mening

inte en vinst som svarar mot de utbildningsorganisatoriska olägenheter och

de ökade befälsbehov som därigenom skulle uppstå. Utredningen anser där­

för att nettoutbildningstiden för samtliga underbefälsuttagna bör vara 270

utbildningsdagar. Detta innebär i förhållande till nuvarande ordning en

ökning med 25 utbildningsdagar.

Underofficersuttagna värnpliktiga. Nu gällande utbildningsmål för värn­

pliktiga underofficerare innebär i stort att eleverna skall utbildas att fora

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

55

pluton i enklare lägen och att inom pluton lösa de uppgifter, som vanligen

åvilar plutonchefs ställföreträdare.

Enligt nuvarande ordning skall i befattning för plutonchef krigsplaceras

värnpliktig officer medan i befattning för plutonchefs ställföreträdare,

troppchef, kvartermästare och stabsunderofficer skall krigsplaceras värn­

pliktig underofficer.

Chefen för armén har i skrivelse den 15 juni 1964 till värnpliktsutred-

ningen hävdat att plutonchefs ställföreträdare utan omgång måste kunna

ersätta plutonchef och föra plutonen med samma skicklighet som denne

och att därför plutonchef och ställföreträdare till denne bör ha samma kom­

petens och därmed samma utbildning.

Värnpliktsutredningen förklarar sig i princip dela arméchefens upp­

fattning i den nu aktuella frågan men framhåller följande. För att ge plu­

tonchefs ställföreträdare så kvalificerad utbildning som arméchefen tänkt

sig krävs en väsentlig utbyggnad av kadettskolorna. Utredningen bedömer

det möjligt att genomföra en sådan utbyggnad först sedan personalläget vid

armén förbättrats väsentligt. Detta torde vara en fråga på mycket lång sikt.

Utredningens uppfattning är därför att nuvarande skillnad i målsättning

och utbildning för plutonchef och för plutonchefs ställföreträdare tills vidare

måste bibehållas. Strävan bör dock enligt utredningen vara att inom ramen

för gällande målsättning höja användbarheten hos plutonchefs ställföreträ­

dare främst genom utökad övning i praktisk truppföring.

1954 års befälsutredning har senast granskat grundutbildningen till

värnpliktig underofficer mot bakgrunden av en bedömning av de krav utveck­

lingen väntades ställa i framtiden. Utredningen ansåg att utbildningen

till underofficer borde kunna ges högre effekt bl. a. genom att bättre an­

passas efter elevernas intellektuella och fysiska kapacitet samt deras ut­

vecklingsmöjligheter. Härigenom borde sådana tidsvinster kunna skapas att

av utvecklingen betingad utökning av utbildningsomfånget kunde inrym­

mas inom gällande tidsram av 15 månader. — Värnpliktsutredningen har

funnit, att de av befälsutredningen föreslagna förbättringarna av grund­

utbildningen redan i viss utsträckning har genomförts. Utredningen bedö­

mer det emellertid möjligt att ytterligare höja effekten av utbildningen.

Enligt värnpliktsutredningens beräkningar skulle det därmed vara möjligt

att inrymma underofficersutbildningen inom nuvarande tidsram, nämligen

345 utbildningsdagar.

Officersuttagna värnpliktiga. Värnpliktsutredningen finner att nu gäl­

lande utbildningsmål i stort för officersuttagna värnpliktiga är lämpliga.

De innebär att eleverna skall ges god förmåga att föra självständigt eller

inom kompani uppträdande pluton eller motsvarande förband.

Utredningen har förut anfört att förutsättningarna för en förkortning

av utbildningen av värnpliktiga officerare borde allvarligt prövas i syfte

att förbättra rekryteringen. Enligt utredningens beräkningar kan utbild­

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

56

ningen vid kadettskolan begränsas till något över 60 utbildningsdagar om

den görs helt skolmässig. Detta innebär en beskärning av tiden för nuva­

rande kadettskola med mer än hälften. Utredningen bedömer att de värn­

pliktiga officerarna likväl skall kunna ges en utbildning som svarar mot de

uppställda utbildningsmålen. Förutsättningen härför är emellertid att kadet-

terna före kadettskolan fått en underofficersutbildning med bl. a. den prak­

tiska trupptjänst som utredningens förslag möjliggör och att samordningen

mellan underofficers- och officersutbildningen ytterligare förbättras.

Sammanfattning. Behovet enligt värnpliktsutredningens beräkningar av

utbildningsdagar för arméns värnpliktiga, med undantag för värnpliktiga

uttagna för handräckningstjänst och för utbildning i specialtjänst, framgår

av följande sammanställning. Tjänstgöringstidens längd under grundutbild­

ningen beror utom av det nu behandlade behovet av utbildningsdagar också

av hur utbildningen inpassas under året m. m. Sistnämnda fråga behandlas,

med här redovisade beräkningar som grund, i det följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Behov av utbildningsdagar

Kategori

Antal värnpliktiga

för år

Beräknat behov

Skillnad i

förhållande till

nuläget

Värnpliktiga i allmänhet:

G..............................................

9 050

195

— 34

F..............................................

13 400

233

+ 4

E.............................................

650

270

+ 25*

+ 412

Underbefälsuttagna värn-

pliktiga...................................

7 000

270

+ 25

Underofficersuttagna värn-

pliktiga...................................

1 900

345

± o

Officersuttagna värnpliktiga. .

1

000

407

— 643

1 I de fall för befattningen tidigare avsetts underbefälsuttagen värnpliktig.

2 I de fall för befattningen tidigare avsetts värnpliktig i allmänhet.

8 Jämfört med nuvarande kadettskolas sommarlinje. Sker jämförelsen med nuvarande kadett­

skolas vinterlinje blir minskningen 76 utbildningsdagar.

Repetitionsutbildningens omfattning

Repetitionsutbildningssystemet bör som redovisats i det föregående en­

ligt utredningen omfatta krigsförbandsövningar vart fjärde år samt i vissa

fall mellanliggande särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. En väsentlig del av krigsförbandsövningen bör

enligt utredningen omfatta förbandsutbildning. Därutöver bör övningen

inrymma sådan enskild utbildning som är oundgängligen nödvändig för att

befattningshavarna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet.

Krigsförbandsövnings längd bör enligt utredningen för flertalet värnplik­

tiga bestämmas med beaktande av följande förhållanden.

Krigsförbandsövningen bör, på sätt hittills ofta varit fallet, inledas med

58

till- och fråntransport inräknad. Den kortaste tiden avser härvid förband

som utbildas inom eller i omedelbar närhet av område där övning skall ske

medan den längsta tiden avser förband som måste genomföra längre trans­

porter. Utredningen anser, att utbildningssystemet bör vara så utformat

att möjligheter föreligger till övning i brigad eller motsvarande enhet vid

varje krigsförbandsövning. Fördelningsstab med stabsförband bör få prak­

tisk tillämpning i form av fälttjänstövning i genomsnitt varannan krigsför­

bandsövning, dvs. vart åttonde år. Mellanliggande krigsförbandsövning för

fördelningsstaben och dess stabsförband bör genomföras i form av stabs-

tjänstövning. Den avslutande tillämpningsövningen måste föregås av för-

bandsutbildning, där främst stridstekniken inom bataljonen repeteras. Enligt

utredningens beräkningar krävs genomsnittligt minst fem dagars förbands-

utbildning i kompani och bataljon före avslutande övning i brigad eller

fördelning. Utredningen redovisar även en bedömning av de viktigare lokal-

försvarsförbandens behov av förbandsutbildning. övervägandena utmynnar

i att dessa förband bedöms behöva lika många dagars förbandsutbildning

som fältförbanden varvid dock förutsätts att i denna tid inryms visst ut­

rymme för övning i fältarbeten avseende försvarsstrid. — Sammanfattnings­

vis är således enligt utredningen minimibehovet av förbandsutbildning elva

dagar vid övning som omfattar högst brigad eller förband av motsvarande

storlek samt elva till fjorton dagar om övningen även skall omfatta fält­

tjänstövning i fördelning. I de fall övning i fördelning skall ske, krävs som

tidigare angetts längre transporter för att samla vissa av förbanden. För att

möjliggöra transport av dessa föreslår utredningen att krigsförbandsövning

skall kunna förlängas med högst tre dagar för de meniga värnpliktiga som

ingår i berörda förband. Utredningen anser däremot att en förlängning av

övningen för befälet av sociala skäl bör undvikas eftersom befälet under

alla förhållanden måste ges en tämligen lång övning. Inte heller bör tiden

ytterligare förlängas för meniga som med hänsyn till behov av enskild ut­

bildning har ålagts förlängd krigsförbandsövning. Behovet av tid för trans­

porter bör för sist nämnda kategorier enligt utredningen tillgodoses genom

motsvarande minskning av tiden för övrig utbildning. Utredningens beräk­

ningar ger vid handen att högst 5 000 man årligen behöver åläggas nu ifråga­

varande förlängning.

Utredningen anför att några förband, oberoende av om de skall delta i

fälttjänstövning eller ej, såsom hittills kommer att behöva företa till- och

fråntransporter, vardera omfattande mer än ett dygn. Detta gäller dels

förband som för att tillgodose insatsberedskapens behov övas långt från

mobiliseringsplatsen, dels förband som av utbildningsskäl övas inom vissa

områden, som är av intresse med hänsyn till de uppgifter förbanden är

avsedda för i krig. Utredningen föreslår att tid för detta ändamål avsätts

på samma sätt som vid transporter till och från större fälttjänstövningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

60

sonalen fördelar sig med ungefär hälften på fältförband och hälften på lokal­

försvars- och etappförband. Utredningen föreslår att ett mindre antal för­

band liksom i nuvarande system undantas från krigsförbandsövning. De

värnpliktiga i dessa förband bör för att bibehålla användbarheten i befatt­

ningen fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband exempelvis vid

vakans till följd av anstånd eller brist på personal med kvarstående övnings-

skyldighet.

Sammanfattningsvis innebär värnpliktsutredningens förslag att krigsför-

bandsövningarna för värnpliktiga vid armén anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av enstaka, särskilt angivna förband, övas

vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga, mindre avvikelser härifrån.

Krigsförbandsövningens längd blir som regel, för meniga värnpliktiga 18

dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar och för värn­

pliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från angivna

tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt

stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst 9 000 årligen

fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven

tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigs­

förbandsövning skall företa längre förflyttning och som eljest skulle full­

göra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan vidare till ett antal av högst

10 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar över­

stiger angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan vissa i det föregående angivna

värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för awecklingsarbete efter

krigsförbandsövning tjänstgöra högst två dagar utöver angivna tider om

25 eller 32 dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem

krigsförbandsövningar. Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värn­

pliktiga fullgör krigsförbandsövning vid armén.

Särskild övning. Särskild övning bör enligt utredningen omfatta antingen

enbart personal i officers- och underofficersbefattning eller all personal i

nyckelbefattning.

Utredningen framhåller alt av arméns förband skall fältförbanden kun­

na lösa de mest kvalificerade stridsuppgifterna. Dessa förband har också

mestadels den mest komplicerade och svårskötta materielen. Utredningen

bedömer därför att fältförbanden är i oundgängligt behov av särskild övning

mellan krigsförbandsövningarna. Härutöver finner utredningen det vara ett

starkt önskemål att cykelskyttebataljonernas mest kvalificerade personal

genomför sådan övning. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning

nödvändigt att starkt begränsa antalet deltagande förband såväl med hän­

syn till belastningen på utbildningsorganisationen som med hänsyn till re­

surserna i övrigt. Av denna anledning föreslår värnpliktsutredningen att

särskild övning anordnas endast för fältförbanden. Ett begränsat antal fält­

förband har enklare uppgifter än övriga. Dessa bör undantas från särskild

övning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

62

varvid den nuvarande vinterlinjen vid kadettskola slopas.

I den redovisning som följer av alternativen redovisas tjänstgöringstidens

längd för de olika kategorierna. I denna tid innefattas förutom utbildnings­

dagar även sön- och helgdagar samt övningsuppehåll. Tjänstgöringstiderna

kan variera något mellan alternativen beroende på vilket antal tjänstgörings-

fria dagar som innefattas.

Alternativet vårutryckning (V). Alternativet innebär i stort sett att

grundutbildningen avslutas en månad senare än nuvarande utbildning för

åldersklassens huvuddel. Senareläggningen betingas av att de underbefäls­

uttagna värnpliktiga av studiesociala skäl inte bör påbörja grundutbild­

ningen före den 1 juni såsom sker i nuvarande system. Utbildningen för de

underbefälsuttagna och värnpliktiga E blir något kortare än utredningen

har beräknat vara erforderligt för dessa värnpliktiga.

Grundutbildningen för de underofficersuttagna föreslås uppdelad på två

perioder för att dessa värnpliktiga med tillräcklig förutbildning skall kunna

tjänstgöra under GKU-skedet i de befattningar de utbildas till samtidigt

som tid inrymmande högst två studieterminer tas i anspråk för grundutbild­

ningen. De värnpliktiga som så önskar förutsätts dock i den utsträckning det

är organisatoriskt möjligt få genomföra tjänstgöringen i en följd. Utbild­

ningen kommer dock härvid att inkräkta på mer än två studieterminer.

De officersuttagna värnpliktiga kan genomgå kadettskola — omfattande

tiden juni—augusti — omedelbart efter avslutande av underofficersutbild­

ningen. För alternativet gällande tider m. m. framgår av följande tabell.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Kategori

Antal tjänst-

göringsdagar

Inryckning

Utryckning

Värnpliktiga i allmänhet:

G............................................

255

17/8

30/4

F............................................

300

3/7

30/4

E............................................

332

1/6

30/4

Underbefälsuttagna värn-

pliktiga.................................

332

1/6

30/4

Underofficersuttagna värn-

pliktiga.................................

450

första perioden1..................

(90)

1/6

31/8

andra perioden2..................

(360)

4/6

31/5

Officersuttagna värnpliktiga.

450 + 90

första perioden1..................

(90)

1/6

31/8

andra perioden2 (kadett-

(450)

6/6

31/8

skola 1/6—31/8)

1 Kan alternativt genomföras tiden mars—maj i direkt anslutning till andra perioden.

2 Påföljande år.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Tjällossningen kan på vissa platser under april utgöra ett så allvarligt

hinder för utbildningen, att utryckning för de underbefälsuttagna värn­

pliktiga och värnpliktiga E, F och G bör tidigareläggas högst en månad.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Kategori

Antal tjänst-

göringsdagar

Inryckning

Utryckning

Värnpliktiga i allmänhet:

G............................................

243

7/1

8/9

F............................................

300

11/11

8/9

E............................................

345

27/9

8/9

Underbefälsuttagna värn-

pliktiga.................................

345

27/9

8/9

Underofficersuttagna värn-

pliktiga.................................

450

14/6

8/9

Officersuttagna värnpliktiga.

första perioden...................

450 + 90

(450)

14/6

8/9

andra perioden1 (kadett-

skola)....................................

(90)

1/6

31/8

1 Påföljande år.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern

är tjälad. Vinterutbildningen får tillräcklig omfattning och föregås av till­

räckligt lång grundläggande utbildning.

Alternativet sommarutryckning anser utredningen organisatoriskt sett

vara något enklare än alternativet vårutryckning. Utredningen anser det

också vara bättre sett från studiesocial synpunkt eftersom de underofficers-

uttagnas tjänstgöring alltid blir sammanhängande. Alternativets allvarligaste

olägenhet är enligt utredningen att förbandsutbildning måste bedrivas under

våren och försommaren då tjällossning och besådd mark begränsar rörelse­

friheten. Möjligheterna att med godtagbart resultat genomföra utbildning

vid denna tid och att bemästra svårigheterna kan enligt utredningen utrönas

först efter försöksverksamhet under ett antal år.

Alternativet höstutryckning har enligt utredningen främst den bristen

att vinterutbildning i förband inte kan medhinnas. Alternativet är dock en­

ligt utredningen lämpat för vissa övningstrupper till centrala skolor, som

för sin befälsutbildning behöver trupp som redan under sommaren nått det

utbildningsstadiet att den kan uppträda i förband.

Värnpliktsutredningen föreslår, att värnpliktsutbildningen vid armén skall

inpassas under året på följande sätt.

Vid flertalet förband inpassas grundutbildningen så, att de

flesta värnpliktiga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång,

dvs. i enlighet med alternativet vårutryckning. Utbildningen kan dock, om

påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk,

Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hinder för

utbildningen under april och senare delen av mars, vid enstaka förband

läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker sådan tidigare-

läggning, förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefäls­

uttagna i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Krigsförbandsövningarna

fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en våromgång och

en vinteromgång.

65

Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas

försöksvis under en begränsad period grundutbildningen så att flertalet

värnpliktiga avslutar denna omkring den 20 juni, dvs. i enlighet med alter­

nativet sommarutryckning. Krigsförbandsövningarna vid dessa förband för­

delas i huvudsak på en höstomgång och en vinteromgång. Det nu angivna

systemet bör enligt utredningen prövas parallellt med det tidigare angivna

under fyra år, varefter möjligheten av att skapa en i huvudsak enhetlig års-

inpassning för arméns förband (utom vissa övningstrupper m. fl.) på nytt

får bedömas.

Vid vissa övningstrupper m. fl. inpassas grundutbildningen

under året så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 8 sep­

tember, dvs. i enlighet med alternativet höstutryckning. Krigsförbands­

övningarna vid dessa förband fördelas på två höstomgångar.

Vid några få förband förutsätts grundutbildningen inpassad på

annat sätt beroende på speciella förhållanden.

Utredningens förslag syftar till att i första hand tillgodose den långsik­

tiga beredskapen. Utredningen framhåller att tillgången på insatsberedda

förband under året kan varieras om alternativen kombineras. En avvägning

bör här enligt utredningen göras av de militära myndigheterna mellan kra­

ven på långsiktig beredskap och kraven på insatsberedskap.

Utredningen föreslår, med utgångspunkt i den valda lösningen, att de

värnpliktigas tjänstgöring för grundutbildning skall vid armén omfatta,

för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värn­

pliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga — i de särskilda fall grund­

utbildningen inte förkortas i enlighet med vad tidigare angetts — 332—345

dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officers-

uttagna värnpliktiga 540 dagar. Sker tidigareläggning av utbildningen för­

kortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värn­

pliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Förslag rörande omfatt­

ningen av de värnpliktigas tjänstgöring för repetitionsutbildning har tidi­

gare redovisats.

Anpassning av den fast anställda personalens tjänstgöring m. in. till före­

slagen värnplikts utbildning

Den föreslagna grundutbildningen kräver viss anpassning av utbildningen

till aktiv befattningshavare.

Beträffande reservpersonalen erfordras anpassning dels av utbildning till

reservofficer, dels av tjänstgöringen som sådan. Reservofficersutbildningen

bör enligt utredningen även i framtiden genomföras med kadettskoleutbild-

ning som grund. Utbildningen bör uppdelas som nu på två reservofficers-

kurser varav den första (ROK I) om 90 dagar normalt bör fullgöras som­

maren efter kadettskolan samt den andra (ROK II) om 80 dagar somma­

ren två år därefter. En krigsförbandsövning fullgörs normalt året mellan

5 —■ Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

reservofficerskurserna. Tiden för denna inräknas ej i utbildningstiden. Den

trupptjänstgöring om 30 dagar som nu föregår ROK I föreslås utgå.

Förslag avseende marinen: Flottan

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Utbildningen ombord av den större av de två bemanningsgrupperna vid

flottan, bemanningsgruppen A, börjar under svåra väderleksförhållanden

under senhösten, genomlöper därefter isperioden och slutar med två kvar­

tal med i allmänhet gott väder. Ur utbildningssynpunkt är detta en mindre

lämplig utbildningsgång. Utredningen anser att det är lämpligare att börja

utbildningen under isperioden och därigenom vinna en sammanhängande

period för fartygsgång.

Bemanningsgruppen B har enligt utredningens bedömande en ur utbild­

ningssynpunkt lämplig inpassning under året, dock med undantag för tiden

från juluppehållet till utryckningen som sker under vintern. Verksam­

heten under sistnämnda period består i allmänhet av översyns- och service­

arbeten och blir för den värnpliktige inte så meningsfylld som den tidigare

tjänstgöringen.

De tämligen omfattande byten av personal på fartygen som förekommer

under löpande övningsår i nuvarande ordning har visat sig vara ogynnsam­

ma för utbildningsverksamheten. Utredningen anser, att hela värnplikts-

besättningen på ett fartyg bör påmönstra och avmönstra samtidigt och att

besättningen bör kvarstå oförändrad hela tiden ombord under löpande ut-

bildningsperiod.

Utbildningsbehoven är individuellt sett mycket olika inom flottan. Befatt­

ningshavare med litet behov av utbildning har emellertid trots att de är

färdigutbildade måst fortsätta sin utbildning intill dess fartygets hela be­

sättning är färdigutbildad. Utredningen har funnit, att utbildningen därige­

nom för de flesta värnpliktiga ombord ter sig lång och onödigt utdragen och

finner det önskvärt, att utbildningen ombord görs intensivare och mera

koncentrerad. En förkortning av tjänstgöringstiden ombord blir då också

möjlig.

Tjänstgöringstiden för den av utredningen såsom representativ bedömda

gruppen värnpliktiga — artillerister ombord på jagare — var vid tiden för

värnpliktsutredningens undersökningar genomsnittligt ca 42 timmar per

vecka under de av värnpliktsutbildning dominerade första och andra kvar­

talen, dvs. sex timmar mindre än som i allmänhet förekommer inom krigs­

makten i övrigt. Av denna tid utnyttjades knappt hälften för egentlig ut­

bildning medan återstoden användes till vakttjänst, materielvård samt

service- och underhållsarbeten. Utredningen bedömer, att det både är önsk­

värt och möjligt att öka tjänstgöringen till 48 timmar per vecka för de värn­

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

Värnpliktsutredningen bedömer att såsom hittills omkring en tredjedel

av stridsfartygen bör vara rustade för att utbildningsverksamheten skall

kunna genomföras och samordnas med behovet av teknisk omsättning av

fartygsmaterielen. Enligt utredningens förslag skall härvid de rustade far­

tygen tidvis ha reducerade besättningar, dvs. befinna sig i vad utredningen

benämner ovillkorlig depåförläggning.

Utredningen har bedömt det i och för sig önskvärt att skapa möjlighet att

rusta vissa ytterligare fartyg, som nu är avrustade, och förlägga dessa i

depå med reducerade besättningar. Utredningen har benämnt detta vill­

korlig depåförläggning. Syftet med denna skulle vara att för­

bättra främst mobiliseringsberedskapen men även insatsberedskapen. En

sådan ökning av rustningsvolymen är inte nödvändig för att genomföra

utredningens förslag till utbildningssystem. Den ställer krav på ytterligare

medel. Utredningen har därför funnit sig böra beakta ifrågavarande behov

endast i det hänseendet att utredningen uppmärksammar personalbehovet

härför vid beräkningen av flottans behov av värnpliktiga.

Utredningen har räknat med att vid ett genomförande av utredningens

förslag flottan för grundutbildning tilldelas 3 650 värnpliktiga för år, vilket

innebär 300 värnpliktiga mer än vad som förutsatts i underlaget till 1963

års försvarsbeslut. Ökningen av värnpliktsbehovet får ses mot bakgrund

av att grundutbildningen för flertalet värnpliktiga förkortas två till tre

månader. Härutöver kommer uppskattningsvis 200 värnpliktiga att behövas

för eventuell villkorlig depåförläggning av vissa fartyg. Beräkningarna av­

ser läget omkring år 1971.

Grundutbildningen

Värnpliktiga i allmänhet. Värnpliktsutredningen bedömer det lämpligt

att liksom vid armén med hänsyn till behovet av utbildningstid indela de

värnpliktiga i allmänhet — bortsett från de handräckningsvärnpliktiga — i

tre utbildningskategorier, som utredningen betecknar värnpliktiga G, F

och E.

Värnpliktiga G utgörs enligt utredningen av sådana värnpliktiga i all­

mänhet som avses utbildas till befattningar för vilka befattningsutbildning­

en inte behöver meddelas vid örlogsskola utan i sin helhet kan förläggas

ombord eller till landförband. Exempel på befattningar som har hänförts till

kategori G är följande som tas ut på grund av civila kunskaper, nämligen

fotografer, skräddare, skomakare, målare, motorcykelförare och bilmeka­

niker.

Exempel på befattningar som av utredningen hänförs till kategorien F

är artilleri-, radar- och ubåts jaktmatroser samt signalister, motormän och

hantverkare av olika slag. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system under­

befälsuttagna.

70

Som underlag för bedömningen rörande grundutbildningens längd har

utredningen liksom ifråga om armén beräknat utbildningsbehovet för repre­

sentativa befattningar på fartyg och vid landförband.

Utredningens förslag rörande grundutbildningens totala längd framgår

av tabell (intagen på s. 69).

Utredningen föreslår att de värnpliktiga i en fartygsbesättning i princip

skall påmönstra och avmönstra fartyget samtidigt oberoende av vilken värn-

pliktskategori de tillhör. För att detta skall vara möjligt måste de värnplik­

tiga, framhåller utredningen, påbörja grundutbildningen vid olika tidpunk­

ter eftersom behovet av utbildning i land före påmönstringen växlar kraftigt

mellan olika värnpliktskategorier. Värnpliktiga med olika inryckningstider

men avsedda att samtidigt utbildas ombord på ett och samma fartyg eller

grupp av fartyg sammanförs av utredningen till samma bemanningsgrupp.

Utredningen föreslår, att utbildningssystemet byggs upp med fartygsbe-

sättningarna i huvudsak indelade i tre bemanningsgrupper med sinsemellan

förskjutna in- och utryckningstider. Bemanningsgrupperna benämns A, B

och C. Härtill kommer en speciell, fjärde bemanningsgrupp, D, för is-

brytarbesättningarna.

Bemanningsgruppen C avses för bemanning av vissa vintertid depåför-

lagda fartyg, för bemanning av långresefartyg och för tjänst vid bas- och

kustbevakningsförband.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Bemanningsgrupp

Kategori

Antal

B

D

dagar

In­

ryck­

ning

Ut­

ryck­

ning

In­

ryck­

ning

Ut­

ryck­

ning

In­

ryck­

ning

Ut­

ryck­

ning

In­

ryck­

ning

Ut­

ryck­

ning

Värnpliktiga i allmänhet:

G........................................

F........................................

Underbefäls- och underoffi-

cersuttagna (sjöbefäl). .

Underofficersuttagna (ej

sjöbefäl) och värnpliktiga

i allmänhet: E................

Officersuttagna värnplik­

tiga ....................................

320

364

364

450

450 +

90

29/10

15/9

15/9

21/6

21/6

15/9

15/9

15/9

15/9

215/12

2/2

7/1

7/1

25/9

20^/12

'

^*20/12

^{. *}5

»

^>20/12

20/12

21/5

7/4

7/4

11/1

7/4

7/4

\é

7/4

7/4

1

JH-

15/9

1/6

1/6

1/6

1/6

1/6

Tjänstgöring på fartyg

(värnpliktiga i sjötjänst)

20/12

—15/9

7/4—

20/12

15/9-7/4

10/11

15/9-^—:»2/8

->^l/6

Antal värnpliktiga ⁶ ...........

1 170

1 330

630

175

1

Tiden avkortad för att möjliggöra utryckning före julhelgen.

² Alternativt påföljande år tiden 15/6—15/9 varvid utryckning från första perioden sker 15/9.

³ Värnpliktiga i allmänhet: G.

1

Övriga värnpliktiga.

5

Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst och i handräckningstjänst inräknade.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

72

värnpliktigt underbefäl 25 dagar, varav de första sju dagarna upptar inledan­

de befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord samt för me­

niga värnpliktiga 18 dagar under vilka utbildningen bedrivs helt ombord.

För hjälpfartyg som till följd av civil användning kan disponeras endast

under kortare tid föreslås att övningen för huvuddelen av personalstyrkan

i motsvarande mån förkortas. Krigsbesättning för hjälpfartyg som inte får

disponeras i fred föreslås undantagen från övning.

Utredningen föreslår, att krigsförbandsövning för värnpliktiga i land­

förband skall anordnas i fyraårsintervall och omfatta för personal i be­

fattning för värnpliktig officer, underofficer och för specialtjänstuttagen 32

dagar, i befattning för underbefäl 25 dagar och i befattning för menig 18

dagar. Från krigsförbandsövning bör härvid undantas vissa förband som

svårligen kan eller inte behöver övas i fred.

För efterarbete vid krigsförbandsövnings slut bör vid samtliga förbands-

typer vissa värnpliktiga kunna få sin krigsförbandsövning förlängd med

högst två dagar efter samma grunder som angetts för armén.

Den värnpliktige skall enligt utredningens förslag vara skyldig att full­

göra högst fem krigsförbandsövningar. Beroende på att vässa av flottans

förband, företrädesvis sammansatta av äldre värnpliktiga, inte kommer att

genomföra krigsförbandsövning, beräknas emellertid de värnpliktiga vid

flottan i genomsnitt inte komma att fullgöra mer än omkring fyra krigs­

förbandsövningar.

Krigsförbandsövningarna föreslås i första hand anordnade under tiden

omkring den 15 september—den 15 oktober. Mindre förband och enskilda

fartyg föreslås övas även under andra delen av året, i första hand under

återstående del av fjärde kvartalet.

Förslaget innebär att årligen omkring 6 000 värnpliktiga fullgör krigs­

förbandsövning vid flottan.

Särskilda övningar. De fartyg och förband som har de mest krävande upp­

gifterna bedöms inte få tillräcklig användbarhet enbart med vart fjärde år

anordnade krigsförbandsövningar. Utredningen föreslår därför, att för

stamstridsfartyg, hjälpfartyg och vissa landförband anordnas särskild öv­

ning. Deltagandet föreslås tills vidare begränsat till personal i befattning

för officer. För stamträngfartyg samt återstående landförband räknar ut­

redningen inte med sådan övning.

Övningen föreslås för all deltagande personal få en längd av elva dagar.

Den värnpliktige föreslås ålagd att fullgöra högst tre särskilda övningar.

Förslaget innebär, att årligen omkring 100 värnpliktiga fullgör särskild

övning vid flottan.

Mobiliseringsövning. Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flottan

finns behov av mobiliseringsövningar av samma slag som vid armén. Om­

fattningen framgår av hemlig bilaga till utredningens betänkande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

74

även vid kustartilleriet, i första hand genom oftare återkommande övningar

med krigsförbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårs­

rytm. Vid kustartilleriförband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms

enbart övning vart fjärde år med hela förbandet vara otillräckligt. Krigsför-

bandsövningarna bör därför kompletteras med mellanliggande särskilda

övningar samt med mobiliseringsövningar för viss personal.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Grundutbildningen

Utredningen anser som tidigare nämnts, att grundutbildningens mål bör

vara att den värnpliktige senast vid dess slut är krigsplaceringsbar i den

eller de befattningar för vilka han utbildas.

Grundutbildningens längd. Värnpliktsutredningen har undersökt utbild­

ningsbehovet för de viktigaste befattningarna i kustartilleriets krigsorga­

nisation. Följande beräkningar förutsätter bl. a. att reservtiden minskas

från nuvarande 20 % till 10 %.

Utredningen har funnit det möjligt att uppdela de värnpliktiga

i allmänhet vid kustartilleriet i två grupper efter deras behov av ut­

bildningstid.

Till en grupp har utredningen härvid hänfört värnpliktiga avsedda för

befattningar, som kräver särskild yrkesskicklighet och därför längre ut­

bildningstid än övriga, nämligen befattningar för flertalet värnpliktiga vid

rörliga enheter och ett mindre antal vid fasta enheter. Nettoutbildnings­

tiden för ifrågavarande personal är beräknad till i genomsnitt 227 utbild­

ningsdagar om åtta timmar. Denna grupp, som utredningen benämner värn­

pliktiga F, omfattar ca 800 värnpliktiga av den årliga grundutbildnings-

kontingenten om sammanlagt 2 700 värnpliktiga, värnpliktiga i handräck-

ningstjänst inräknade.

Till en andra grupp, som utredningen benämner värnpliktiga G, bar hän­

förts övriga värnpliktiga i allmänhet, utgörande ca 630 värnpliktiga av den

årliga kontingenten. Dessa beräknas behöva en nettoutbildningstid av i ge­

nomsnitt 200 utbildningsdagar.

De allmänna principer som utredningen följt vid bedömningen av utbild­

ningsbehovet för arméns underbefäl har i stor utsträckning tillämpats också

beträffande kustartilleriets underbefäl. Enligt de på detta sätt utförda

beräkningarna rörande behovet av nettoutbildningstid behövs för det över­

vägande antalet underbefälsbefattningar en nettoutbildningstid av 250 ut­

bildningsdagar om åtta timmar.

De värnpliktiga underofficerarna avses vid kustartilleriet

som chefer för troppar eller motsvarande enheter, exempelvis pjäsavdel­

ningar vid tungt rörligt artilleri. Värnpliktsutredningen bedömer det möj­

ligt att inrymma utbildningen för dessa värnpliktiga inom nuvarande tids­

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Repetitionsutbildning en

Av tidigare redogörelse framgår att repetitionsutbildningen enligt utred­

ningen bör omfatta krigsförbandsövningar vart fjärde år för förbanden, sär­

skilda övningar samt mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. I fråga om övningens längd anger utredningen bl. a.

följande.

Krigsförbandsövning bör i den utsträckning förhållandena medger även

i ett nytt system inledas med övning avseende förbandets mobilisering. Er­

farenheten visar, att för denna åtgår i genomsnitt en dag, inryckningsdagen

oräknad.

Beräkningarna av behovet av tid för repetition av enskild utbildning visar

att för flertalet värnpliktiga åtgår omkring två dagar.

Det behövs emellertid enligt utredningen liksom vid armén ytterligare tid

för enskild utbildning av personal i vissa befattningar t. ex. såsom robotskytt,

roboteldledningsman, sjukvårdare, radiosignalist, kryptobiträde och växel­

telefonist. Beräkningarna visar att det för denna personal även vid kust­

artilleriet i medeltal behövs åtta dagars enskild utbildning, inbegripet tidi­

gare nämnda två dagar. Detta innebär att berörda värnpliktiga behöver

inkallas sju dagar före övriga, varvid räknas med att en dag är söndag. Värn-

pliktsutredningens beräkningar visar att årligen högst 500 meniga är i

behov av ifrågavarande längre utbildning. Fördelningen av dessa meniga på

befattningar kan enligt utredningen växla något år från år, bl. a. beroende

på krigsorganisatoriska förändringar. Det bör därför enligt utredningen

uppdras åt chefen för marinen att inom angiven personalram bestämma vilka

menigbefattningar som skall ha längre krigsförbandsövning än övriga. Va­

riationer förekommer i nu berört utbildningsbehov. Förlängningen av krigs-

förbandsövningen bör därför omfatta högst sju dagar och kortare tid uttas

i den mån utbildningsbehovet motiverar detta.

Förbandsutbildningen bör enligt utredningens uppfattning uppdelas på en

förberedande förbandsutbildning samt en avslutande tillämpningsövning

(krigsövning). Den förstnämnda utbildningen har visat sig kräva minst sex

dagar under det att den senare i allmänhet bör få en längd av minst fem

dagar.

Utredningen framhåller att vissa förband, främst de rörliga enheterna,

måste bedriva delar av eller hela sin förbandsutbildning inom sådana om­

råden att tidskrävande till- och fråntransporter blir nödvändiga från mo-

biliseringsplatsen. Ett behov av ytterligare tre övningsdagar för ca 1 000

värnpliktiga uppstår därvid. Chefen för marinen bör enligt utredningen

bemyndigas att inom nämnda ram ange de förband vid vilka de meniga

värnpliktiga bör åläggas sådan förlängd utbildning. Förlängningen bör

ifrågakomma endast för sådana värnpliktiga som inte av andra skäl skall

fullgöra längre krigsförbandsövning än flertalet värnpliktiga.

Utredningen bedömer det nödvändigt med en dag till förberedelser för

78

Krigsförbandsövningens längd blir som regel för värnpliktiga i menig-

befattningar 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar

och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från

angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har

ett särskilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst

500 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar över­

stiger angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband

som under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka

eljest skola fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan till ett antal av

högst 1 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar

överstiger angiven tid om 18 dagar.

Slutligen kan vissa, i det föregående angivna värnpliktiga i befälsbefatt-

ningar åläggas att för awecklingsarbete vid krigsförbandsövning tjänstgöra

högst två dagar utöver angivna tider om 25 eller 32 dagar. Den värnpliktige

åläggs delta i högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbanden övas vart

fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. Förslaget

innebär, att årligen omkring 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbands­

övning vid kustartilleriet. Detta innebär en ökning i förhållande till nuva­

rande system med ca 4 000 man.

Särskild övning. Av belastnings- och kostnadsskäl räknar utredningen

med att de särskilda övningarna vid kustartilleriet i huvudsak måste be­

gränsas till att omfatta värnpliktiga underofficers- och officersbefattningar.

Å andra sidan bedömer utredningen att särskild övning i denna form blir

nödvändig att genomföra vid i stort sett samtliga förband.

Med hänsyn till att de värnpliktiga vid kustartilleriet i stor utsträckning

är krigsplacerade i samma typ av förband under hela sin värnpliktstid

skulle härvid enligt utredningen fordras att den värnpliktige hade skyldig­

het att fullgöra lika många särskilda övningar som krigsförbandsövningar,

dvs. fem. Utredningen har här ansett sig kunna välja mellan att låta den

värnpliktige fullgöra antingen fem övningar vardera om en vecka eller tre

övningar vardera om två veckor. Utredningen bedömer det system där den

värnpliktige är skyldig fullgöra tre särskilda övningar vara det mest för­

delaktiga och förordar detta. Övningslängden hör härvid enligt utredningen

vara elva dagar.

Förslaget innebär att ca 450 värnpliktiga årligen fullgör särskild övning

vid kustartilleriet.

Mobiliseringsövning. Utredningen föreslår som tidigare nämnts att mobi-

liseringsövning skall kunna anordnas antingen i form av mobiliseringsge-

nomgång för vissa befattningshavare eller i form av mönstringsövning för

helt förband.

De förband vid kustartilleriet för vilka mönstringsövning skulle kunna

vara aktuell genomför enligt utredningens förslag särskild övning. Denna

ersätter i vissa hänseenden mönstringsövning. Behovet av sådan övning är

Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1966

80

vid flottan och flygvapnet efter grundutbildningens slut har skyldighet att

fullgöra ytterligare tjänstgöring av tillräcklig omfattning kan personalen

i fredstid föras över till armén eller kustartilleriet och där omskolas för nya

uppgifter. Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar

motiverar enligt utredningen att samtliga värnpliktiga inom krigsmakten

åläggs en i huvudsak likvärdig repetitionsövningsskyldighet och att denna

skyldighet fullgörs successivt under värnpliktstiden med ungefär samma

intervall inom alla försvarsgrenar.

Den för flertalet av de värnpliktiga tillhörande flygvapnet f. n. gällande

omfattningen av repetitionsövningsskyldigheten, i regel sammanlagt 30

dagar, medger enligt utredningen inte en repetitionsutbildning av tillräcklig

omfattning. Utredningen anser därför att tjänstgöringsskyldigheten för den

värnpliktige vad gäller repetitionsutbildning måste utökas.

Utredningen framhåller att den nuvarande repetitionsövningsverksam-

heten vid flygvapnet inte sker i krigsförband utan i form av tillfälligt orga­

niserade övningsförband och att en omläggning härvidlag därför måste ske.

Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms enbart övning i

form av krigsförbandsövning vart fjärde år vara otillräckligt. Komplettering

av systemet måste därför ske med mellanliggande särskild övning. Mobilise-

ringsberedskapen vid flygvapnet måste enligt utredningen höjas genom in­

förande av mobiliseringsövning.

Grundutbildningen

Utbildningens uppbyggnad i stort. Utredningen föreslår — under hänvis­

ning till de krav som utbildningen av den flygande personalen, insatsbered­

skapen och mobiliseringsberedskapen ställer — att utbildningsorganisatio­

nen vid flygvapnet i stort sett skall bibehållas vid nuvarande principiella

uppbyggnad. I detta sammanhang preciserar utredningen de förutsättningar

i fråga om flygtidsuttag m. m., under vilka utredningens nämnda förslag

har lagts fram.

Grundutbildningens längd. Den av utredningen godtagna uppbyggnaden

av utbildningsorganisationen innebär, att flertalet värnpliktiga i allmänhet

under ca tre månader genomgår en skolmässigt organiserad utbildning vid

specialkompani och därefter under ca nio månader tjänstgör vid baskom­

pani eller motsvarande enhet. Utredningen föreslår i enlighet därmed att

grundutbildningen för dessa värnpliktiga såsom hittills skall ha en längd

av 364 dagar. Tiden är beräknad dels med hänsyn till de värnpliktigas

eget behov av utbildning, dels med hänsyn till de krav som utbildningen av

den flygande personalen, mobiliseringsberedskapen och insatsberedskapen

ställer. Dessa värnpliktiga benämns av utredningen värnpliktiga E. Antalet

sådana värnpliktiga beräknas årligen utgöra ca 5 300, vartill dock kommer

ca 700 värnpliktiga som påbörjar sin utbildning som värnpliktiga E men

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

82

Värnpliktsutredningen föreslår att grundutbildningen för flertalet värn­

pliktiga i allmänhet inpassas på följande sätt.

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Utbildningsomgång

Antal tjänst­

göringsdagar

Inryckning

Utryckning

1

345

8/1

20/12

2

359

31/3

26/3

3

360

12/7

8/7

4

361

27/9

24/9

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Repetitionsutbildning en

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet föreslås i enlighet med utred­

ningens allmänna riktlinjer omfatta krigsförbandsövningar, särskilda öv­

ningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. Utredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna

för värnpliktiga vid flygvapnet anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller

delar av förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre

avvikelser härifrån. Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst

fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning vid basbataljon får en längd av, för meniga värn­

pliktiga och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning 15 dagar samt

för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och

officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och

luftbevakningsförband får vid ledningscentraler och radarstationer samt då

omskolning sker till optisk luftbevakning en längd av, för värnpliktiga i

befattning för menig eller underbefäl 15 dagar samt för värnpliktiga i

underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid

luftbevakningskompani får, utom då omskolning till optisk luftbevakning

sker, en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl

sex eller åtta dagar samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefatt­

ning 13 eller 15 dagar. Krigsförbandsövning vid flygvapnets övriga förband

anordnas i princip såsom vid basbataljon.

Utredningen framhåller, att det inte kan uteslutas att erfarenheterna

av krigsförbandsövningarna kommer att ge vid handen att övningen ofrån­

komligen måste omfatta 18 dagar för huvuddelen av personalen. Förnyade

överväganden rörande dispositionen av flygvapnets utbildningsresurser och

av volymen tjänstgöringsdagar får då göras. Värnpliktslagen bör därför

lämna möjlighet att låta övningen omfatta 18 dagar för värnpliktig pla­

cerad i befattning för menig och underbefäl och 25 dagar för underbefäl

i kvalificerad befattning samt i befattning för underofficer och officer.

Slutligen kan enligt förslaget vid samtliga förband ett fåtal värnpliktiga i

84

Kungi. Majrts proposition nr 106 år 1966

redningen begränsar sig emellertid f. n. till att i fråga om dessa värnpliktiga

ange dels de principer enligt vilka dessa värnpliktigas tjänstgöring bör ut­

formas, dels hur ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring provisoriskt bör

anpassas till utredningens nu framlagda förslag.

Enligt utredningen bör utbildningen för de specialtjänstuttagna värn­

pliktiga — liksom för övriga värnpliktiga — i princip bestå av grundutbild­

ning och repetitionsutbildning. Grundutbildningens längd bör enligt utred­

ningen avvägas för olika grupper bland annat under hänsynstagande till

de värnpliktigas genom civil yrkesutbildning förvärvade kompetens. Repeti-

tionsutbildningens omfattning avses bli bestämd på samma sätt som för öv­

riga värnpliktiga. Den skall i huvudsak äga rum i anslutning till krigsför-

bandens utbildning. Det förutsätts att det sammanlagda antalet tjänstgö-

ringsdagar för kategorien specialtjänstuttagna värnpliktiga inte skall ökas.

I avvaktan på slutligt förslag rörande de specialtjänstuttagna värnplik­

tigas utbildning föreslås att, inom ramen för nu gällande bestämmelser i

värnpliktslagen, utbildningen för dessa värnpliktiga provisoriskt anpassas

i första hand så att de kommer att övas samtidigt med övrig personal i de

krigsförband, vari de är krigsplacerade.

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga

För att allsidigt angripa problemen kring de handräckningsvärnpliktigas

tjänstgöring fordras enligt utredningen att man behandlar inte blott frågan

om tjänstgöringstidens längd utan också frågan om de handräckningsvärn­

pliktigas arbetsuppgifter. Att utreda även behovet av dessa värnpliktigas

arbetsinsatser anser emellertid utredningen ligga utanför dess uppdrag.

Utredningen bedömer det dock angeläget att dessa frågor granskas. I av­

vaktan på resultatet av en sådan särskild granskning föreslås för de hand­

räckningsvärnpliktiga vissa provisorier i anslutning till föreslagna änd­

ringar av värnpliktsutbildningen inom krigsmakten i övrigt. De handräck­

ningsvärnpliktigas såväl arbetsuppgifter som utbildning avses härvid tills

vidare förbli i huvudsak oförändrade liksom också volymen tjänstgörings-

dagar. Däremot avses tjänstgöringstidens längd bli provisoriskt anpassad

till vad som har föreslagits för övriga värnpliktiga. Tjänstgöringsskyldig­

heten för värnpliktiga som vid inskrivningen har avsetts för handräcknings-

tjänst föreslås därför tills vidare få ungefär samma längd som nu och om­

fatta beroende på försvarsgren m. m. 390—394 dagar. Värnpliktiga som

efter tjänstgöringens början förs över till handräckningstjänst föreslås få

den tjänstgöringsskyldighet som gäller för flertalet värnpliktiga vid för­

svarsgrenen. Dock skall ökning av tjänstgöringsskyldigheten inte komma

i fråga för dem som före överföringen varit ålagd kortare tjänstgöring än

flertalet. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att värnpliktig G som

under grundutbildningen förs över till handräckningstjänst skall ha en sam­

manlagd tjänstgöringsskyldighet om vid armén 333—345 dagar beroende på

85

inpassningsalternativ för utbildningen, vid kustartilleriet 345 dagar och

vid flygvapnet 330 dagar. Värnpliktig F vid flygvapnet föreslås under mot­

svarande förutsättning få en tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar. Vidare

föreslås att den nu gällande 35-årsgränsen för inkallande av ej krigsplace-

rade värnpliktiga i handräckningstjänst tills vidare skall bibehållas.

Utbildning av uppskovsvärnpliktiga

Som tidigare har nämnts inkallas de uppskovsvärnpliktiga inte till utbild­

ning i fredstid enligt nuvarande ordning.

Utredningen anser att behov av att utbilda de uppskovsvärnpliktiga i

och för sig föreligger. Sådan utbildning kunde bl. a. avse att sätta veder­

börande i stånd att delta i det fria kriget. Den kunde vidare avse att under­

lätta förnyad krigsplacering om meddelat uppskov återkallas. Slutligen

kunde den sätta de värnpliktiga i stånd att vidta sådana militära åtgärder,

främst inom det värnpliktiga hemvärnets ram, som erfordras för att lösa

uppskovsuppgiften.

Utredningen anser att av resursskäl endast utbildning av sistnämnda slag,

dvs. utbildning för hemvärnsuppgifter och motsvarande uppgifter, kan över­

vägas. Som tänkbar form för utbildningen nämner utredningen s. k. hem-

värnsövning om elva dagar för värnpliktiga hemvärnsmän i befälsbefatt-

ning och fyra dagar för övriga hemvärnsmän. Det anses dock möjligt att

införa obligatorisk sådan utbildning först sedan det nu föreslagna utbild­

ningssystemet i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Behovet att ut­

bilda här avsedd personal får då vägas mot andra behov inom befintlig

kostnadsram.

Utredningen föreslår emellertid, att uppskovsvärnpliktig skall vara

skyldig att fullgöra repetitionsutbildning liksom andra värnpliktiga. Det

föreslås, att militär myndighet inom ramen för disponibla medel skall

kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga för att täcka under övning eljest före­

liggande personalbrist i övande krigsförband. Ett övande förband kan en­

ligt utredningen i vissa fall härigenom ges den styrka som erfordras för

att nå syftet med övningen samtidigt som deltagande uppskovsvärnpliktiga

får en i och för sig önskvärd utbildning.

Urval och redovisning av värnpliktiga

Värnpliktsutredningen anser, att de framlagda förslagen rörande utbild­

ningen inte i och för sig kräver att provningsverksamheten vid inskrivnings-

förrättningen vad gäller befälsuttagna effektiviseras. Däremot bedöms den

föreslagna differentieringen av utbildningstidens längd bland de värnplik­

tiga i allmänhet medföra ökade krav på urvalsverksamheten. Utredningen

anser alt det bör ankomma på 19f>4 års inskrivnings- och personalredovis-

ningsutredning alt bedöma hur erforderliga utökade prövningar skall in­

rymmas i inskrivningsförrättningen.

Knngl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

86

Utredningen har kommit till den uppfattningen att det ur urvalssynpunkt

är önskvärt att höja inskrivningsåldern från nuvarande 18 år till 19 år samt

att tillgången på värnpliktiga gör det möjligt att genomföra en sådan höj­

ning. Å andra sidan finner utredningen det av studiesociala skäl önskvärt

att skriva in vissa värnpliktiga redan vid 18 års ålder. Utredningen föreslår,

för att så långt möjligt tillgodose båda dessa önskemål, att de värnpliktiga

alltjämt skall vara skyldiga att inskriva sig under det år de fyller 18 år men

att vid denna ålder endast en del av årsklassen skall inskrivas. Den avsedda

delen utgörs främst av sådana värnpliktiga som slutfört eller som beräknas

påföljande år slutföra sina gymnasiestudier eller andra studier som kan

bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt av

värnpliktiga som anmäler avsikt att söka anställning som yrkesbefäl vid

krigsmakten. Övriga värnpliktiga bör enligt utredningen skrivas in under

det år de fyller 19 år.

Av värnpliktsutredningen framlagda förslag medför enligt utredningens

bedömande intet behov att ändra principerna för redovisning av värnplik­

tiga.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner

Åt 1965 års försvarsutredning har uppdragits att särskilt pröva frågan

om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Värnpliktsutred­

ningen har med hänsyn härtill inte ansett sig ha anledning att gå närmare in

på en prövning av dessa frågor. För att de reformer som har beskrivits i det

föregående skall kunna genomföras, anser emellertid utredningen att vissa

av de nuvarande förmånerna behöver ändras. Härvid avses framförallt kon­

sekvenserna av den ökade differentieringen av grundutbildningen och den

intensifierade repetitionsutbildningen.

Försvarets civilförvaltning har våren 1965 framlagt förslag hl. a. om en

höjning av familjepenningens maximibelopp med 20 %. Utredningens över­

väganden rörande värnpliktsförmånernas form och storlek i övrigt har

som förutsättning att den angivna höjningen av familjepenningen kommer

till stånd.

I nuläget avbalanseras för de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet

i viss mån en lång grundutbildning med kort eller ingen repetitionsutbild­

ning. Det här föreslagna värnpliktssystemet medger endast i liten utsträck­

ning en sådan avbalansering. Följaktligen måste förmånerna under grund­

utbildningen enligt utredningen avvägas olika värnpliktiga emellan uteslu­

tande med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena under grundutbildningen.

Utredningen förordar, för att kompensera värnpliktiga med lång grund­

utbildning, att premiesystemet utvidgas till att omfatta även vissa värn­

pliktiga i allmänhet. Vid avvägningen av de av differentieringen betingade

förmånerna har utredningen som utgångspunkt valt den f. n. vanligaste

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

87

längden på grundutbildningen, nämligen 304 dagar jämkad till 300 dagar,

vilken tid således i detta sammanhang anses som normal.

Utredningen föreslår, att till samtliga värnpliktiga som fullgör längre

grundutbildning skall, oberoende av kategori, för tid varmed grundutbild­

ningen överstiger 300 dagar utgå en tjänstgöringspremie om tre kronor för

dag. Beloppet är avvägt utifrån den förutsättningen att penningbidraget till

värnpliktiga i allmänhet under grundutbildning skall utgöra fyra kronor

för dag. Detta penningbidrag förutsätts alltså i motsats till vad nu är fallet

utgå även för tid varmed grundutbildningen överstiger 304 dagar.

För flertalet befälsuttagna värnpliktiga — i fråga om vilkas grundutbild­

ningstid några större förändringar i regel inte har föreslagits — har utred­

ningen vid premieavvägningen eftersträvat att få en sammanlagd premie­

summa som är ungefär lika stor som den nuvarande. Utredningen föreslår,

att till värnpliktiga som har genomgått underbefälsutbildning skall utgå, ut­

över tjänstgöringspremien, en utbildningspremie om 250 kr. Vidare föreslås

för värnpliktiga som genomgått underofficersutbildning, utöver tjänstgö­

ringspremien, en utbildningspremie om 10 kr. 50 öre för dag, varmed utbild­

ningstiden överstiger 300 dagar. Vid 450 dagars utbildning kommer härvid

den sammanlagda premiesumman att utgöra 2 025 kr. I fråga om de officers-

utbildade — för vilka tiden för den egentliga officersutbildningen förkortas

från 180 till 90 dagar — föreslås att utbildningspremien för den tid var­

med officersutbildningen överstiger tiden för underofficersutbildningen skall

utgå med 53 kr. för dag. Härigenom kommer tjänstgörings- och utbildnings-

premierna för en med tre månader förkortad officersutbildning att uppgå till

sammanlagt 5 040 kr. eller omkring 1 000 kr. mer än nu. Premiesumman för

officersutbildningen kommer för dag räknat att mer än fördubblas. Utred­

ningen anser att den föreslagna kraftiga premiehöjningen kan verksamt

bidra till en önskvärd förbättring av rekryteringen av värnpliktiga officerare.

Sammanlagt kommer premien för underofficers- och officersutbildningen

att uppgå till (2 025 + 5 040) 7 065 kr.

I fråga om repetitionsutbildningen innebär det föreslagna utbildningssyste­

met, att antalet övningar för den värnpliktige blir fler, att det sammanlagda

antalet dagar som den värnpliktige är skyldig att fullgöra repetitions­

utbildning i vissa fall ökar samt att antalet övningar som tas ut blir olika

för olika värnpliktiga. Utredningen har med hänsyn härtill eftersträvat

få till stånd dels en mer allmän kompensation till de värnpliktiga för

ökad repetitionsutbildningsskyldighet, dels en kompensation till sådana

värnpliktiga som fullgör ett särskilt stort antal övningar.

Den allmänna kompensationen bör lämnas i form av höjning dels av

penningbidraget till de värnpliktiga under repetitionsutbildning dels av

den i familjebidraget ingående familjepenningen. Penningbidraget föreslås

höjt med 2 kr. 50 öre för dag. Därjämte förutsätts familjepenningens maxi­

Kungi. Maj.ts proposition nr

106 år 1966

88

mibelopp, i enlighet med civilförvaltningens nyssnämnda förslag, liöjt med

20 %. — Den särskilda kompensationen bör avse deltagare i de särskilda

övningarna och mobiliseringsövningarna samt utgå i form av premier, av­

passade efter övningens längd. För dag räknat bör beloppet höjas något

i förhållande till nuvarande premier för särskild befälsövning. Premie

föreslås utgå för särskild övning om elva dagar med 500 kr. och för sådan

övning om fyra dagar med 228 kr. samt för mobiliseringsövning om en, två

eller tre dagar med 38 kr., 76 kr. resp. 114 kr. I sistnämnda fall har i antalet

dagar inräknats såväl tjänstgöringsdagar som förekommande in- och ut-

ryckningsdagar.

Utredningen ifrågasätter om inte vissa av de nu aktuella värnpliktsför-

månerna skulle kunna göras mer värdebeständiga genom någon form av

indexreglering.

I förevarande sammanhang understryker utredningen betydelsen av att

en ändring sker av bestämmelserna rörande studiemedel i syfte att undvika

att, vid bedömning av rätten till sådana medel, värnpliktsförmånerna

betraktas som inkomst.

Övergången till det föreslagna utbildnings systemet

Grundutbildningen. Värnpliktsutredningen föreslår, att inskrivningarna

från och med hösten 1966 — med beaktande av begränsningarna hos det

nuvarande inskrivningsväsendet — inriktas på det föreslagna grundutbild­

ningssystemet.

Utredningen föreslår vidare, att den föreslagna nya ordningen för grund­

utbildningen i huvudsak skall börja tillämpas under år 1967.

Repetitionsutbildningen. Värnpliktsutredningen föreslår, att övergången

till den föreslagna ordningen för bedrivande av krigsf örbandsöv-

n i n g a r påbörjas vid samtliga försvarsgrenar under år 1967. Förkortning

av repetitionsövningarna (krigsförbandsövningarna) bör dock ske så snart

som möjligt efter ett beslut om införande av det nya utbildningssystemet.

Den ökade belastningen bör enligt utredningen påföras utbildningsorganisa­

tionen successivt. Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar enligt den

nya ordningen skall bedrivas i full omfattning vid armén och kustartilleriet

först fr. o. m. budgetåret 1972/73 samt vid flottan och flygvapnet först

fr. o. m. budgetåret 1971/72.

Utredningen erinrar om att det, då år 1950 repetitionsövningar i krigs-

förband infördes vid armén, bedömdes nödvändigt att genom särskild lag

ålägga äldre värnpliktiga tjänstgöringsskyldighet som gjorde det möjligt

för dessa att delta i övningarna. Motsvarande åtgärd erfordras enligt utred­

ningen i viss omfattning även nu.

Vid armén och kustartilleriet erfordras i nyssnämnt avseende för fler­

talet en omvandling av tjänstgöringsskyldighet från exempelvis tre övningar

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

89

om vardera 30 dagar till fem övningar om vardera 18 dagar. I dessa fall

ändras således inte det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för den

värnpliktige. I andra fall blir fråga om jämförelsevis små förändringar. I

enstaka fall kan förändringarna bli större.

Inom flottan blir förhållandena annorlunda, beroende på att flertalet

värnpliktiga där inte har någon återstående tjänstgöringsskyldighet i fred.

Utredningen anför att om repetitionsutbildningssystemet vid flottan skulle

baseras endast på värnpliktiga, som har grundutbildats enligt den nya ord­

ningen, ca 20 år skulle förflyta innan flottans krigsförband kunde övas

på åsyftat sätt. Flottans redan grundutbildade värnpliktiga måste därför

åläggas en inte obetydlig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning.

Inom flygvapnet är problemet likartat, ehuru behovet av extra åläggande

blir mindre, beroende dels på att det sammanlagda behovet av tjänstgörings­

skyldighet är något mindre, dels på att redan nu viss tjänstgöringsskyldig­

het disponeras.

Utredningen föreslår, med nu nämnda utgångspunkter, att det, i och för

övergången till det nya utbildningssystemet, i princip skall åligga redan

grundutbildade värnpliktiga att fullgöra högst det antal krigsförbandsöv-

ningar som motsvarar för respektive försvarsgrenar och årsgrupper redo­

visat behov enligt följande tabell. Tabellen avser förhållandena den 1 juli

1966.

Utredningen föreslår i fråga om särskilda övningar vid armén

och kustartilleriet att de nuvarande särskilda befälsövningarna förkortas

från 15 till 11 dagar så snart sig göra låter efter det beslut har fattats att in­

föra det nya utbildningssystemet. Vidare föreslås, att de särskilda övningar

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

\ ärnpliktiga födda år

Erforderligt antal krigsförbandsövningar för värnpliktiga

tillhörande

armén och

kustartilleriet

flottan

flygvapnet

1947 eller senare....................

5

!5

5

1946—1943...............................

5 (M)

*5 ( ³ 4)

4 ( ² 3)

1942 1939...............................

4 ( ⁴ 3)

3

3

1938—1936..............................

3

2

3

1935—1933...............................

3 ( ⁴ 2)

2

2

1932—1929..............................

2

1

² (* ¹ )

1928 1925...............................

1

1

1

1924 eller tidigare.................

61

0

*1

¹ Avser endast värnpliktiga som år 1966 ännu inte har påbörjat grundutbildning.

² Om en repetitionsövning har redan fullgjorts före år 1966.

3

Avser värnpliktiga vars tjänstgöring har uppdelats med stöd av kung], brev den 4 dcc. 1964.

Övriga värnpliktiga fullgör tre krigsförbandsövningar.

⁴ Om två repetitionsövningar redan har fullgjorts före år 1966.

⁵ Om en repetitionsövning återstår.

Anm. Inom ramen för angivet behov räknas med viss ytterligare begränsning i fråga om de

handräckningsvärnpliktiga.

90

som avses genomförda som befälsövningar för personal i officers- och un-

derofficersbefattning anordnas med en frekvens som anpassas efter veder­

börande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. I fråga om särskilda

övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga än de nyss nämnda,

räknas med en försöksverksamhet i begränsad skala t. o. m. budgetåret

1970/71, varefter dessa övningar skall bedrivas i full skala.

Särskilda övningar vid flottan föreslås anordnade fr. o. m. budgetåret

1967/68. I dessa övningar avses, i vart fall tills vidare, endast delta värnplik­

tiga i befattning för officer, ehuru i lagförslaget tagits upp övningsskyldig-

het även för värnpliktiga i underofficersbefattning.

Skyldigheten för redan grundutbildade värnpliktiga i befattning för under­

officer och officer vid armén och marinen att fullgöra särskild övning bör

enligt utredningen få den omfattning som framgår av följande tabell.

Tabellen avser förhållandena den 1 juli 1966. Någon övergångsvis ålagd

skyldighet för övriga redan grundutbildade värnpliktiga vid nämnda för­

svarsgrenar att fullgöra särskild övning föreslås inte.

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktiga födda år

Antal särskilda övningar

(antal dagar)

Exempel på återstående

skyldighet att fullgöra

särskild befälsövning

enligt nu gällande ordning ¹

1943 eller senare..................................

3 (33 )2

2 (30)

1942—1936.............................................

² ( ²² )

1

9

3m

1935—1931.............................................

1

(

11

)

1—2 (15—30)

1930 eller tidigare................................

0

1—2 (15—30)

1

Vid armén och kustartilleriet.

2

2

(

22

) om en övning tidigare har fullgjorts.

I fråga om särskilda övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga

än de nyss nämnda, räknar utredningen med en försöksverksamhet i be­

gränsad skala t. o. m. budgetåret 1970/71. Därefter bör dessa övningar enligt

utredningen bedrivas i full omfattning. Någon övergångsvis ålagd skyldig­

het för nu grundutbildade värnpliktiga att fullgöra sådana särskilda öv­

ningar föreslås inte av utredningen.

Utredningen föreslår, att för visst befäl avsedda särskilda övningar skall

anordnas vid flygvapnet i begränsad omfattning fr. o. m. budgetåret 1967/68

och i full omfattning fr. o. m. påföljande budgetår. För genomförande

härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av den tjänstgörings­

skyldighet för tidigare grundutbildade underbefäl, underofficerare och offi­

cerare som framgår av följande tabell. Tabellen avser förhållandena den

1 juli 1966.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

91

Värnpliktiga födda år

Antal särskilda övningar

(antal dagar)

Exempel på återstående

skyldighet för underofficer

och officer att fullgöra

särskild befälsövning enligt

nu gällande ordning

1944 eller senare..................................

5 (20)

2 (30)

1943 1941.............................................

4 (16)

2 (30)

1940 1934.............................................

3 (12)

1 (15)

1933 1930.............................................

2

( 8)

1 (15)

1929 1927.............................................

1 ( 4)

1 (15)

Det föreslås vidare, att särskild övning avsedd för omskolning av stations-

kompanis huvuddel skall anordnas vid behov fr. o. m. budgetåret 1968/69.

Någon övergångsvis särskilt ålagd tjänstgöringsskyldighet för härav berörda

värnpliktiga föreslås inte.

Slutligen föreslår utredningen, att mobiliseringsövningar av

olika slag skall kunna anordnas fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genom­

förande härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av tjänstgörings­

skyldighet för tidigare grundutbildade värnpliktiga av samma omfattning

Kategori under grundutbildningen

Grund­

utbildning

Repetitions­

utbildning

Summa

Armén

345 (—49)

Värnpliktiga G........................................................

255 (— 49)

90 (± 0)

F........................................................

300 (—4)

90 (± 0)

390 (—4)

E.......................................................

332 (+ 28)

147 (+ 57)

479 (+ 85)

Underbefäl................................................................

332 (+ ⁸ )

125 (+ 5)

457 (+ 13)

Underofficerare........................................................

450 (± 0)

182 (+ 32)

632 (+ 32)

Officerare..................................................................

540 (— 90)

182 (+ 32)

722 (— 58)

Flottan

406 (+ 12)

Värnpliktiga G........................................................

320 (— 74)

86

(+

86

)

F.......................................................

364 (— 80)

80 (+

86

)

450 (+ ⁶ )

E........................................................

450 (+ ⁶ )

¹⁰⁰ (+ ¹⁰⁰ ) 550 (+ 106)

Underbefäl................................................................

364 (— 80)

114 (+ 114) 478 (+ 34)

Underofficerare........................................................

450 (± 0)

160 (+ 70)

610 (+ 70)

Officerare..................................................................

540 (— 90)

193 (+ 103) 733 (+ 13)

Kustartilleriet

Värnpliktiga G........................................................

251 (— 39)

90 (± 0)

341 (— 39)

F........................................................

300 (+ 10)

90 (i 0)

390 (+ 10)

Underbefäl................................................................

330 (+ ⁶ )

125 (+ 5)

455 (+ 11)

Underofficerare........................................................

450 (± 0)

193 ( + 43)

643 (+ 43)

Officerare..................................................................

540 (— 90)

193 (+ 43)

733 (— 47)

Flygvapnet

60 (+ 30)

315 (— 79)

Värnpliktiga G........................................................

F........................................................

255 (— 109)

300 (— 64)

60 (+ 30)

360 (— 34)

E........................................................

364 (± 0)

60 (+ 30)

424 (+ 30)

Underbefäl................................................................

364 (± 0)

60 (+ ²⁰ )

424 (+ 20)

Underofficerare........................................................

420 (— 30)

130 (— 20)

550 (— 50)

Officerare ¹ ................................................................. | 510 (— 120) 130 (— 20)

640 (— 140)

1 Någon utbildning äger för närvarande inte rum.

Anm. Sammanställningen omfattar inte handräckningsvärnpliktiga och i specialtjänst uttagna

värnpliktiga.

som har förutsatts för värnpliktiga grundutbildade enligt utredningens

förslag.

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning

Tjänstgöringsskyldighetens genomsnittliga omfattning för de värnplik­

tiga enligt utredningens förslag framgår av tabell (intagen på s. 91). I tabel­

len redovisas den tjänstgöring, i dagar räknad, som fullgörs av de flesta

värnpliktiga. Från de angivna typvärdena kan åtskilliga avvikelser ske såväl

uppåt som nedåt, t. ex. om värnpliktig förs över från en försvarsgren till en

annan. Den ändring som förslaget innebär i förhållande till nuvarande system

redovisas inom parentes.

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

Vid beräkningen av kostnaderna under fjärde huvudtiteln vid ett genom­

förande av förevarande förslag utgår utredningen från den ändring som

förslaget skulle medföra i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. För­

slaget beräknas innebära en minskning med sammanlagt ca 800 000 tjänst­

göringsdagar för grundutbildning och en ökning med ca 300 000 tjänst­

göringsdagar för repetitionsutbildning, dvs. netto en minskning med ca

500 000 tjänstgöringsdagar. Härtill kommer emellertid en ökning av antalet

in- och utryckningsdagar — vilka inte har räknats in i tjänstgöringsdagarna

— med drygt 100 000. Förändringarna ifråga, uttryckta i tusental dagar,

redovisas närmare i följande tabell.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Tj änstgöringsdagar

In- och utryck­

ningsdagar

Försvarsgren

Grund­

utbildning

Repetitions­

utbildning

Summa

Armén..........................

Marinen:

11 373 (—690)

2 681 ( + 176)

14 054 (—514)

342 ( + 109)

Flottan.....................

1 300 (— 81)

142 ( + 105)

1 442 (+ 24)

19 (+ 13)

Kustartilleriet........

860 (— 15)

228 (+ 49)

1 088 (+ 34)

27 (+ 9)

Flygvapnet..................

2 781 (— 40)

134 (— 10)

2 915 (— 50)

38 (+

1)

Summa

16 314 (—826)

3 185 ( + 320)

19 499 (—506)

426 ( + 132)

Kostnaderna för att genomföra förslaget — vilka i vissa fall är svåra

att avgränsa — har utredningen uppskattat till dels ca 15 milj. kr. för

år utgörande i huvudsak tjänstgöringsdagsberoende kostnader, främst för

värnpliktsavlöningar, vilka direkt kan hänföras till det nya systemet, dels

ca 40 milj. kr. för år utgörande kostnader som väl har ett samband med

utredningens förslag men där kostnadens storlek inte alltid kan direkt

härledas ur förslaget. Av sistnämnda belopp avser ca 5 milj. kr. löner under

avlöningsanslag, ca 26 milj. kr. andra löpande kostnader och ca 9 milj. kr.

årskostnader för vissa engångsanskaffningar då dessa fördelas på lämpligt

antal år.

93

Utredningen har i samband med kostnadsberäkningarnas utförande upp­

skattat behovet av utökning av den heltidsanställda personalen inom krigs­

makten till drygt 500 personer, fördelade på sätt framgår av följande tabell.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Personalkategori

Armén

Marinen

Flygvapnet

Summa

Militär personal.........

_

»31

17

248

Militär personal

3

eller

civil tjänstemanna-

personal....................

145

—

17

162

Civil tjänstemanna-

113

personal....................

100

13

—

Civil arbetarpersonal.

150

45

4

199

Summa

395

89

38

522

¹ Möjligheterna att tillgodose ifrågavarande behov genom omdisposition av befintlig personal

har inte kunnat överblickas av värnpliktsutredningen.

2

16 kompaniofficerare, 14 underofficerare, 18 underbefäl.

3

Underofficerare och underbefäl.

Anm. Behovet av civil tjänstemannapersonal — vilket främst avser skrivbiträdespersonal —

samt arbetarpersonal kan i viss utsträckning tillgodoses genom skrivmånader resp. arbetar-

månader.

Utredningen anser, att uppkommande merkostnader i princip är av sådant

slag att de bör inrymmas inom den för krigsmakten enligt 1963 års försvars­

beslut fastställda kostnadsramen och att en reform av värnpliktsutbild-

ningen är så angelägen att den bör beredas utrymme inom nämnda ram.

Utredningen bedömer att de föreslagna förändringarna av värnpliktsut-

bildningen ur samhällsekonomisk synpunkt innebär att belastningen på

samhällsekonomien minskar eller möjligen förblir oförändrad. Utredningen

har härvid i första hand beaktat den tidigare nämnda minskning av antalet

tjänstgöringsdagar för värnpliktiga som förslaget innebär.

Värnpliktsutredningens sammanfattande synpunkter

Värnpliktsutredningen anger sammanfattningsvis att med det framlagda

förslaget bör kunna uppnås följande.

Den långsiktiga beredskapen höjs påtagligt. Utredningen fäster härvid

särskilt uppmärksamheten på att grundutbildningen av det värnpliktiga be­

fälet förbättras. Samtliga värnpliktiga får vidare såsom grund en för hela

krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Repetitionsutbildnings-

systemet vid armén och kustartilleriet intensifieras genom oftare återkom­

mande övningar. Repetitionsutbildning i krigsförband införs också vid flot­

tan och flygvapnet där sådan hittills inte har förekommit, övningsintensite-

ten motsvarar härvid den som har föreslagits för armén och kustartilleriet.

Utredningen bedömer att med föreslaget utbildningssystem krigsförbanden

inom samtliga försvarsgrenar får en tillräckligt god användbarhet omedel­

bart efter mobilisering.

Genom den allmänna intensifieringen av repetitionsutbildningen — lik­

94

som genom de speciella mobiliseringsövningarna — förbättras inobilise-

ringsberedskapen väsentligt.

Möjligheterna att vid behov höja insatsberedskapen ökas.

De angivna förbättringarna kan enligt utredningen nås med iakttagande

av de ekonomiska gränser som gällande försvarsbeslut uppdrar liksom också

i huvudsak med den värnpliktsstyrka under grundutbildning som försvars­

beslutet förutsätter. För att kunna nå angivna mål med föreliggande resur­

ser har begränsningar måst göras. Exempelvis har en differentiering av

utbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet blivit nödvändig.

Utredningen framhåller att förslagen till förbättringar har utformats

under beaktande av samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga syn­

punkter, vilket kommer till uttryck i en minskning av det totala antalet

tjänstgöringsdagar och en förkortning av de i repetitionsutbildningen in­

gående övningarnas längd. Mycket stor hänsyn har enligt utredningen tagits

till studiesociala förhållanden, vilket främst kommer till uttryck i den

inpassning under året av grundutbildningen som föreslås för de flesta värn­

pliktiga. Slutligen har värnpliktssociala hänsyn tagits och bl. a. föranlett

förslag till förbättringar av värnpliktsförmånerna under repetitionsutbild­

ningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

95

Yttrandena

Allmänna omdömen

Värnpliktsutredningens förslag har av remissinstanserna ansetts i stort vara

ägnat att läggas till grund för en reform av värnpliktsutbildningen eller läm­

nats utan principiella erinringar. De avvägningar utredningen gjort mellan

militära och civila behov har sålunda i huvudsak godtagits. Exempelvis an­

för Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund att de förslag och ställ­

ningstaganden som utredningen gjort i hög grad syns svara mot vår allmän­

na försvarspolitiska målsättning, givna direktiv och vårt lands ekonomiska

och personella resurser i förening samt också utformats med hänsyn till

berättigade civila krav.

Förslaget har med avseende på den långsiktiga beredskapen

ansetts ge påtagliga vinster. Överbefälhavaren bedömer sålunda att det före­

slagna värnpliktssystemet skulle innebära en betydlig höjning av krigsför-

bandens användbarhet och att införandet av krigsförbandsövningar vid flot­

tan och flygvapnet är av särskilt värde. Försvarsgrenscheferna redovisar

motsvarande uppfattning. Chefen för flygvapnet anser emellertid att luft-

värnsrobotförbandens grundutbildning inte är lämpligt utformad och ånger

hur denna utbildning enligt hans mening bör ordnas.

Överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna finner att förslaget totalt

sett innebär en höjning av mobiliseringsberedskapen. Överbe­

fälhavaren och chefen för flygvapnet anser dock att mobiliseringsberedska­

pen vid flyvapnets luftvärnsrobotförband blir otillräcklig i förslaget. I frå­

ga om mobiliseringsberedskapen i materiellt hänseende finner överbefälha­

varen att det föreslagna systemet innebär ökad materielhantering och ökat

slitage på materielen med åtföljande större krav på underhållsorganisatio-

nen. Cheferna för armén och marinen anser att ifrågavarande konsekvenser

beaktats av utredningen, medan chefen för flygvapnet finner att viss mate-

rielanskaffning utöver vad utredningen förutsatt är nödvändig för att den

föreslagna repetitionsutbildningen skall kunna genomföras utan att mobili­

seringsberedskapen sänks.

Även för insatsberedskapen skulle förslaget enligt överbefälha­

varen innebära vissa vinster. Förslaget ger, anför överbefälhavaren, möjlig­

heter till förbättrad insatsberedskap inom armén under sommaren där nu

tillgången på insatsberedda förband är ringa. Förslaget innebär emellertid

en inte oväsentlig nedgång av insatsberedskapen vid flottan. Överbefälha­

varen anser att åtgärder för att avhjälpa denna brist måste vidtas. Han

avser överväga dels att föreslå införande av den s. k. villkorliga depåför­

96

läggningen av fartyg utredningen diskuterar, dels att förlägga vissa krigs-

förbandsövningar vid flottan till våren och anser att insatsberedskapen

därmed kan bli godtagbar. — överbefälhavaren godtar den insatsberedskap

vid kustartilleriet som förslaget innebär. — I fråga om flygvapnet ger för­

slaget enligt överbefälhavaren goda möjligheter att upprätthålla erforderlig

insatsberedskap vid stridslednings-, bas- och flygförbanden. Han anser

emellertid alt luftvärnsrobotförbandens insatsberedskap måste förbättras.

Försvarsgrensclieferna bedömer dessa frågor på samma sätt som överbe­

fälhavaren.

I fråga om möjligheterna att ur organisatorisk syn­

punkt genomföra systemet anser överbefälhavaren att värnplikts-

utredningens tidsplan för övergång till det föreslagna systemet i stort är

lämplig men framhåller att tidpunkten då hela systemet är genomfört måste

anpassas efter bl. a. tillväxten av de personella resurserna. Den föreslagna

repetitionsutbildningen innebär enligt chefen för armén en väsentlig merbe-

lastning på den aktiva kadern främst intill den tidpunkt då reservbefäl och

värnpliktigt befäl genom det föreslagna systemet fått bättre förmåga att

bära en större del av utbildningsansvaret än nu. De nuvarande stora vakan­

serna bland det aktiva befälet försvårar också genomförandet. Arméchefen

finner det dock möjligt att bl. a. genom vissa omläggningar av det militära

skolsystemet bära de maximibelastningar som följer av systemet men beto­

nar i likhet med överbefälhavaren att införandet måste ske i takt med re­

surstillväxten. Även cheferna för marinen och flygvapnet anser att den före­

slagna repetitionsutbildningen innebär en betydande merbelastning på såväl

utbildnings- som förvaltningsorganisationen. Förslagen rörande övergången

till det nya systemet vid dessa försvarsgrenar bedöms dock kunna utgöra

underlag för planläggningen. Behovet av att kunna anpassa övergången efter

resurserna framhålls emellertid. Marinchefen och flygvapenchefen anför i

detta sammanhang att de anser de av dem till utredningen redovisade mer-

behoven av personal som minimibehov. De anser att utredningen bedömt be­

hoven för lågt och att reformen inte kan genomföras med de av utredningen

beräknade personalförstärkningarna.

SR och TCO framhåller att den föreslagna repetitionsutbildningen kom­

mer att öka belastningen på det aktiva befälet utan motsvarande lättnad un­

der grundutbildningen. Förbunden anser att det inte längre är försvarbart

av statsmakterna att underlåta att vidta effektiva åtgärder för att avhjälpa

den rådande befälsbristen. Kan inte vakanssituationen inom några år för­

bättras i så avgörande grad, att befälet erhåller normal arbetsbelastning,

måste långtgående ingrepp göras i målsättningen för de värnpliktigas ut­

bildning och därmed i krigsorganisationen. Detta måste med avgörande

tyngd vägas in i bilden vid den fortsatta beredningen av frågan rörande det

föreslagna reviderade värnpliktssystemet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

97

överbefälhavaren understryker i likhet med cheferna för armén och

flygvapnet betydelsen av att ett modernt inskrivnings- och personalredo­

visningssystem införs. Militärpsykologiska institutet och 1964- års inskriv­

nings- och personalredovisningsutredning anser att det av utredningen före­

slagna utbildningssystemet ur inskrivnings- och personalredovisningssyn-

punkt är möjligt att genomföra.

Förslaget har med hänsyn till sin inverkan på samhällsekonomi

och arbetsmarknad tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samt­

liga remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att huvudprinci­

perna i betänkandet mot bakgrunden av bristen på arbetskraft för närings­

livets del är förmånliga. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Hant­

verks- och Industriorganisation och Sveriges Socialdemokratiska Ungdoms­

förbund. TCO ansluter sig till den principiella uppbyggnad av systemet som

utredningen föreslagit. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges In­

dustriförbund har intet att erinra mot föreslagna förändringar beträffande

den grundläggande utbildningen och dess inpassning under året eller mot

omfördelningen till flera men kortare repetitionsövningar.

Universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen uttrycker sin tillfreds­

ställelse över den betydelse utredningen har tillmätt den civila ut-

bildningssektorn. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund,

Högerns Ungdomsförbund, SACO, Sveriges Förenade Studentkårer och

SECO uttrycker tillfredsställelse med de principiella ställningstaganden,

som utredningen utgått från då den sökt anpassa värnpliktsutbildningen

till det civila skolväsendet. Försvarets personalvårdsnåmnd delar utred­

ningens synpunkter beträffande avvägningen mellan de arbetsmarknads-

mässiga och studiesociala önskemålen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av

värnpliktsutbildningen

Tillgången på värnpliktiga, krigsmaktens behov av värnpliktiga m.m.

De utgångspunkter i fråga om tillgång på värnpliktiga m. m. som värn-

pliktsutredningen redovisat har inte föranlett några principiella invänd­

ningar annat än från SACO och Sveriges Förenade Studentkårer som anser,

att utredningen utgått från att antalet 20-åringar kommer att öka under

det närmast förestående decenniet vilken utgångspunkt inte låter sig förena

med statistiska centralbyråns prognoser. Enligt dessa sjunker nämligen års­

kullarnas omfattning kontinuerligt från år 1965 till år 1980. Detta förrycker

enligt organisationernas mening utredningens resonemang om att det kom­

mer att bli aktuellt att under det närmaste decenniet sammansätta värn-

pl i k Iskontingenten av 20-åringar och 21-åringar, dvs. en höjning av genom­

snittsåldern inom den maximerade utbildningskontingenten. — överbefäl-

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. A'r 106

98

havaren framhåller bl. a. att personaltjänsten inom totalförsvaret fått sin

allmänna inriktning genom beslut av 1963 års riksdag. För att riksdagsbe­

slutets grundtanke skall kunna realiseras måste emellertid i enlighet med

utredningens förslag brist och överskott på värnpliktiga kunna utjämnas

mellan försvarsgrenarna och personalen omskolas för nya uppgifter, över­

befälhavaren fäster vidare uppmärksamheten på att det f. n. föreligger rela­

tivt stora brister på frivillig avtalsbunden personal. Skulle dessa brister allt

framgent bestå eller öka torde enligt överbefälhavaren ett stort antal värn­

pliktiga erfordras för att ersätta denna personal.

Om utredningens förslag att Kungl. Maj :t skall fastställa de totala perso­

nalramarna anser såväl överbefälhavaren som chefen för armén att dessa

redan i nuläget är så låsta i och med att den årliga utbildningskontingenten

är maximerad, att ytterligare regleringar inte erfordras.

I detta sammanhang har berörts vissa frågor om anstånd med grund­

utbildningens påbörjande. Sveriges Förenade Studentkårer anser, att alla

som inte kan få grundutbildningen förlagd i omedelbar anslutning till av­

slutade gymnasiestudier bör beviljas anstånd med denna tjänstgöring tills

de avlagt primärexamen. Organisationen hävdar nämligen, att ett avbrott

i studierna på ett år har en synnerligen ogynnsam effekt ur studiesynpunkt.

Universitetskanslersämbetet anser att om den organisatoriska ram som gäl­

lande försvarsbeslut ger inte tillåter att de gymnasieutbildade värnpliktiga

får påbörja sin grundutbildning vid gymnasiestudiernas slut så bör försvars­

beslutet ändras på denna punkt. I andra hand bör övervägas att uppskjuta

grundutbildningen till dess akademisk primärexamen eller motsvarande av­

lagts. Skolöverstyrelsen anför, att om grundutbildningen måste börja före

maj månads utgång är det betydelsefullt, att alla, som vid tidpunkten för in­

ryckning bedriver studier på det gymnasiala stadiet kan erhålla ett års

anstånd.

Personalavgångarna under fred i krigsförbanden

Värnpliktsutredningens förslag att frekvensen av anstånd till repetitions­

utbildning bör begränsas har biträtts av överbefälhavaren, försvarsgrens-

cheferna, arbetsmarknadsstyrelsen och SR. Åtskilliga remissinstanser, före­

trädande bl. a. den civila utbildningssektorn, har däremot uttryckt far­

hågor inför detta förslag.

Överbefälhavaren understryker det angelägna i att anståndsfrekvensen

vid repetitionsövningarna begränsas avsevärt. Även om förkortningen av re-

petitionsövningarna torde minska anståndsbehovet finner överbefälhavaren

det likväl troligt att med hänsyn till det ökade antalet övningar antalet

anståndsansökningar totalt inte minskar. Chefen för armén anser också

att andelen anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning måste mins­

kas, men framhåller samtidigt, att möjligheter till en begränsning av an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

99

stånd föranledda av sociala skäl inte torde föreligga. Däremot torde en­

ligt arméchefen antalet anstånd på grund av arbetsmarknadsskäl kunna

begränsas på grund av att övningarna förkortas. En ökad restriktivitet vid

beviljande av anstånd är nödvändigt särskilt då det gäller värnpliktiga

officerare och underofficerare. Även SR understryker betydelsen av att

anstånd för befäl vid krigsförband meddelas restriktivt. Cheferna för mari­

nen och flygvapnet framför liknande synpunkter. Den senare framhåller

betydelsen av att kunskapen om en begränsning av anståndsmöjligheterna

förs ut till allmänheten av annan myndighet än försvarsmyndighet. Arbets­

marknadsstyrelsen anser, att den förkortning av övningarna under repe-

titionsutbildningen som föreslås kommer att särskilt då det gäller meniga

värnpliktiga gynnsamt inverka både på den enskilde arbetstagarens och på

arbetsgivarens möjlighet att lösa arbetskraftproblemen. Därför är en ökad

restriktivitet från myndigheternas sida vid beviljande av anstånd berät­

tigad.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund hävdar däremot att skärp­

ning av nuvarande praxis inte behövs, eftersom de kortare övningarna

kommer att minska behovet av anstånd i tillräcklig utsträckning. Central­

förbundet för befälsutbildning har vid kontakter med företrädare för det

värnpliktiga befälet funnit att ett mindre antal långvariga tjänstgörings­

perioder bedöms mer hindersamma för den civila verksamheten än flera

kortare i enlighet med utredningens förslag. Lantbruksstyrelsen framhåller

att för jordbruket behovet av anstånd i huvudsak torde kvarstå. Man har

nämligen inom denna näringsgren överhuvud svårt att avstå arbetskraft

vid de tider på året, då tillgängliga resurser måste utnyttjas maximalt.

RLF framför liknande synpunkter. Skogsstyrelsen instämmer i utred­

ningens förslag, då den förordat att man vid uppläggningen av den militära

grund- och repetitionsutbildningen i första hand tar hänsyn till de störa

utbildningsgrupperna. Man bör emellertid då enligt styrelsen också vara

beredd att vid prövningen av anstånd ta vederbörlig hänsyn till mindre

utbildningskategorier.

Universitetskanslersämbetet förordar, att möjligheterna att uppskjuta re­

petitionsutbildningen för de studerande till dess de avlagt primärexamen

noga bör övervägas. Om detta inte kan ske, bör enligt universitetskanslers­

ämbetet ett liberalt anståndsförfarande tillämpas. Även Sveriges Förenade

Studentkårer framhåller att stor hänsyn måste tas till studiesociala skäl

vid prövning av anståndsansökningar. I sådana fall, då avbrott på mellan

18 och 32 dagar för den enskilde skulle innebära en allvarlig studieförsening

därför att övningen infaller i anslutning till tentamensprov, obligatorisk

kurs etc., kan det enligt organisationen inte vara rimligt att vägra anstånd.

Samma uppfattning redovisas av Högerns Ungdomsförbund, Sveriges Kon­

servativa Studentförbund och SECO.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning

Allmänna överväganden

Värnpliktsutredningens uttalande att värnpliktsutbildningen måste vara

så uppbyggd att den kan anpassas även till utvecklingen efter början av

1970-talet har inte föranlett några erinringar. Överbefälhavaren och chefen

för flygvapnet framhåller i anslutning härtill att det är nödvändigt att de

bestämmelser som reglerar systemet utformas med sådan flexibilitet att en

anpassning av dess tillämpning fortlöpande kan ske med hänsyn till utveck­

lingen. överbefälhavaren anger som exempel att ökade krav på insatsbered­

skap måste kunna tillgodoses utan principiell omgestaltning av systemet.

De av utredningen vid avvägningen mellan behov och resurser

gjorda övervägandena har inte föranlett några erinringar från remissinstan­

sernas sida.

Förslaget att öka differentieringen av utbildningstidens längd anser över­

befälhavaren och försvarsgrenscheferna möjligt att genomföra. De fram­

håller emellertid som en nackdel att systemet därmed blir mera komplicerat.

Dessa svårigheter av organisatorisk art bedöms emellertid kunna bemästras.

Folkpartiets Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsför­

bund och S,4CO framhåller värdet av en ökad differentiering och framhåller

bl. a. att våra värnpliktsresurser därmed kan utnyttjas mera rationellt än

nu.

Utredningens uttalanden rörande effektiviseringen av utbildningen har

i stort sett inte föranlett några erinringar. Armé förvaltningen framhåller i

denna fråga att effektivisering av enskild utbildning förutsätter tillgång till

utbildningsmateriel t. ex. i form av simulatorer. Sådan materiel kräver bety­

dande belopp i anskaffning men innebär på lång sikt minskade kostnader

för drivmedel, ammunition m. m. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsför­

bund framhåller, att alla moment som förefaller den värnpliktige menings­

lösa och som endast har till syfte att fylla ut tiden, påverkar försvarsviljan

negativt. De bör därför rensas bort. Utredningen synes enligt förbundet

ha haft denna ambition. Folkpartiets Ungdomsförbund hävdar att utbild-

ningssamhällets utveckling på längre sikt ger möjligheter till effektivisering

och bör ägnas större uppmärksamhet än utredningen har gjort.

Utredningens förslag rörande överföring av värnpliktiga från främst

flottan och flygvapnet till övriga delar av försvaret har inte föranlett några

principiella erinringar från remissinstanserna. Chefen för flygvapnet fram­

håller dock att bestämmelserna bör utformas så att värnpliktiga avsedda

för överföring, när det personella läget så kräver, kan få kvarstå vid

flygvapnet viss tid.

Grundutbildningen

Vad utredningen har anfört om grundutbildningens uppbyggnad i stort

101

har inte föranlett några principiella invändningar från remissinstansernas

sida. Överbefälhavaren och chefen för armén framhåller i detta samman­

hang betydelsen av att en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbild­

ning införs. Cheferna för marinen och flygvapnet har intet att erinra mot

att sådan utbildning införs. Chefen för flygvapnet betonar dock att utbild­

ning avseende flygvapnets huvuduppgift alltid måste tillgodoses i första

hand.

överbefälhavaren finner skälen hållbara för utredningens förslag om att

bibehålla utbildningsveckans längd för de värnpliktiga vid sex

dagar. En genomgående minskning av den normala arbetstiden om 48 tim­

mar per vecka är enligt överbefälhavarens mening inte möjlig och han biträ­

der den avvägning, som gjorts av utredningen, överbefälhavaren förordar

emellertid en ordning enligt vilken försvarsgrenschef ges större frihet än

för närvarande att så förlägga utbildningstiden för de värnpliktiga under

en vecka, att med hänsyn till tjänstens krav lämplig dag under veckan kan

göras tjänstefri. Cheferna för armén och marinen tillstyrker utredning­

ens förslag. Chefen för flygvapnet anser däremot, att då allt fler katego­

rier även inom försvaret får tjänstefria lördagar former bör finnas för att

även förlägga de värnpliktigas arbetstid på motsvarande sätt och framhåller

att försvarsgrenschef bör ges befogenhet att fatta beslut i detta hänseende.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund liksom Högerns Ungdoms­

förbund biträder i princip utredningens förslag. Försvarets personalvårds-

nämnd bedömer det inte lämpligt att för närvarande generellt införa fem­

dagarsvecka inom det militära försvarets utbildningssektor men anser att

femdagarsveckan vid den långsiktiga utbildningsplanläggningen bör betrak­

tas som ett seriöst alternativ till den nuvarande ordningen. Skolarbetstids-

utredningen önskar inte f. n. ta ställning i frågan medan SR och TCO hävdar

att antalet fria lördagar för de värnpliktiga måste ökas i betydande utsträck­

ning.

Chefen för armén förordar tvångsvis uttagning för utbildning

till värnpliktig officer men godtar försöksvis frivillig uttagning.

Utredningens förslag att uttagningen alltjämt skall ske efter frivilligt åta­

gande har biträtts eller lämnats utan erinran av övriga remissinstanser. I

detta sammanhang framhåller bl. a. SR att frågan om den militära utbild­

ningens meritvärde vid inträde till universitet och högskolor måste bringas

till en snar lösning.

Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Repetitionsutbildningen

Utredningens principuttalanden rörande repetitionsutbildningen har inte

föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

överbefälhavaren liksom försvarsgrenschef ernå bedömer att det före­

102

slagna systemet för repetitionsutbildning är uppbyggt efter riktiga prin­

ciper. överbefälhavaren understryker kraftigt den vikt han fäster vid

att mönstringsövningarna tillkommer i utbildningssystemet, överbefälhava­

ren föreslår att antalet värnpliktiga som inkallas till sådana övningar något

ökas. Centralförbundet för befälsutbildning bedömer att frivillig befälsut-

bildning även i framtiden kommer att behövas som ett komplement till den

obligatoriska utbildningen.

Som tidigare nämnts har Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges

Industriförbund intet att erinra mot att repetitionsutbildningen fördelas på

fler men kortare övningar.

Universitetskansler sämbetet och Sveriges Förenade Studentkårer framhål­

ler, att varje system med fast studiegång måste vara så anpassningsbart,

att frånvaro från studier på grund av sjukdom eller andra tvingande skäl

inte medför onödig förlängning av studietiden. Repetitionsövningarna med­

för emellertid, att relativt stora grupper tvingas göras förhållandevis långa

uppehåll i studierna, något som kan förrycka studietakten och i viss

mån försvåra att helt upprätthålla den bundna studiegångens princip. De

kan också inverka ofördelaktigt på den enskildes inställning till fullgörande

av försvarsplikten. Universitetskanslersämbetet erinrar emellertid vidare

om, att införandet av ett treterminssystem, varom utredning nu pågår, kan

visa sig vara förmånligare från militär synpunkt, då det gäller inpass-

ningen av repetitionsutbildningen.

I fråga om mönstringsövningarna förutsätter chefen för marinen att de

av utredningen redovisade tidsgränserna 24 resp. 48 timmar är räknade från

den tidpunkt då vederbörande når mobiliseringsplatsen och intill dess han

lämnar denna.

Insatsberedskapen och utbildningssystemet

Vad utredningen har anfört om insatsberedskapen och dess samband med

utbildningssystemet har inte föranlett några erinringar vid remissbehand­

lingen.

överbefälhavaren understryker betydelsen av att utbildningssystemet ut­

formas så att erforderlig insatsberedskap kan upprätthållas inom ramen för

utbildningssystemet och i möjlig mån så att långsiktsberedskapen inte nega­

tivt påverkas. Av den inledande redovisningen av yttrandena framgår att

överbefälhavaren bedömer att det föreslagna systemet i stort medger till­

räcklig insatsberedskap. Överbefälhavaren framhåller vidare att akuta kris­

toppar i första hand bör mötas genom ändringar i stridsberedskapen vid

insatsberedda styrkor, men att dessa styrkor kan visa sig vara otillräck­

liga. Ytterligare styrkor måste då snabbt tillföras genom inkallelse. Sådana

inkallelser måste betraktas som en naturlig företeelse. Som mindre ingri­

pande åtgärder bör som utredningen angett för att snabbt och tillfälligt för­

Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

103

stärka insatsberedskapen bl. a. ifrågakomma ändrad fördelning till tiden av

krigsförbandsövningar och mönstringsövningar.

Armén

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system

anfört om behovet av förbättringar av utbildningssystemet inom armén har

inte föranlett några erinringar.

Grundutbildningens omfattning

Utredningens överväganden rörande grundutbildningens omfattning har

inte föranlett några erinringar från flertalet remissinstansers sida. Dock

har på enstaka punkter framförts erinringar mot den fördelning av olika

befattningar på utbildningskategorier som utredningen gjort. Vidare har i

några yttranden uttalats tveksamhet om huruvida avsatt tid för under­

officers- och officersutbildning är tillräcklig.

Chefen för armén framhåller allmänt att de av utredningen beräknade

tiderna är minimitider, som inte kan underskridas. Han anger vidare att

underlaget för beräkningar rörande det årliga antalet värnpliktiga av olika

kategorier nu är säkrare än då utredningen gjorde sina överväganden och

anmäler med anledning härav ett merbehov av 26 000 tjänstgöringsdagar i

förhållande till utredningens förslag. Arméchefen liksom arméförvaltningen

framhåller vidare att den antalsmässiga fördelningen mellan de olika kate­

gorierna värnpliktiga kan komma att variera beroende på krigsorganisato-

riska förändringar m. m. Bestämmelserna bör utformas med hänsyn härtill.

Försvarets sjukvårdsstyrelse och 1962 års försvarssjukvårdsutredning anser

att kompanisjukvårdare, som utredningen ansett såsom hittills böra vara

underbefäl, med hänsyn till uppgifterna bör vara underofficer. Vidare

föreslås att viss sjukvårdspersonal i övrigt, som utredningen hänfört till

värnpliktiga F, med hänsyn till behovet av utbildning bör överföras till

gruppen E.

Chefen för armén anför att en differentiering av utbildningens längd för de

värnpliktiga i allmänhet är möjlig att genomföra men fram­

håller att vissa organisatoriska nackdelar uppstår. Han understryker att

erfarenheter rörande en så kort utbildning som förutsatts för värnpliktiga

G f. n. saknas och förutskickar att justering av tiden kan bli nödvändig

sedan praktiska erfarenheter vunnits.

I fråga om de underbefälsuttagna värnpliktiga delar

chefen för armén utredningens uppfattning rörande behovet av utbildnings­

dagar men framhåller att utredningen av studiesociala skäl inte fullt till­

godosett detta behov i alternativet vårutryckning. Arméchefen anser att det­

ta utbildningsbehov måste tillgodoses, vilket kräver att inryckningen tidi-

gareläggs till maj.

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966