Prop. 1966:5

('med förslag till lag angående ändrad lydelse av 27i § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1966

1

Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag

angående ändrad lydelse av 27i § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse, m. m.; given Stockholms slott den 17 december 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade för­ slag till

1) lag angående ändrad lydelse av 274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse,

2) lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna för redovis­ ning av försäkringsbolagens livförsäkringsfonder. Ändringarna berör i huvudsak den s. k. bundna sektorn. Dock föreslås införande av fri sek­ tor för försäkringar i utländsk valuta.

Förslaget om den bundna sektorn innebär bl. a. en höjning av nu­ varande redovisningsgräns för inteckningar, två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde, till fyra femtedelar av detta värde när redo­ visningen avser jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastigheter. Vi­ dare föreslås det nu föreskrivna, oavvisliga kravet på brandförsäkring av den intecknade fastighetens byggnader uppmjukat med en dispensmöjlig­ het när det gäller lån till svensk kommun.

Som följd av den omorganisation av Svenska skeppshypotekskassan som ägde rum våren 1965, då samtidigt Skeppsfartens sekundärlanekassa inrättades, föreslås nu rätt för försäkringsbolag att inom den bundna sek­ torn av livförsäkringsfonden få redovisa de obligationer som utfärdas av sekundärlånekassan på samma sätt som f. n. gäller beträffande skeppshypo- tekskassans obligationer.

De i propositionen föreslagna ändringarna avses skola tillämpas även beträffande utländska försäkringsanstalter med rätt att driva rörelse här i riket.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1966.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 5

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1966

(Nuvarande lydelse)

syn till tomträttsavtalets innehåll el­ ler andra omständigheter, som försäkringsinspektionen föreskriver; dock att i varje fall åbyggnad skall, för att inteckning i fastigheten eller tomträtten må godkännas, vara brandförsäkrad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket;

7. inhemska eller------------------- - — Utan hinder av vad i första styc­ ket är stadgat må ett belopp, mot­ svarande högst en tiondel av försäk­ ringsfonden för egen räkning för försäkringar i svensk valuta, redo­ visas i andra värdehandlingar än i första stycket 1—7 avses, dock icke i aktier.

Med försäkringsfond--------------------

(Föreslagen lydelse)

stads-, kontors- eller affärsändamål, inom fyra femtedelar eller i annan tomträtt inom två tredjedelar av se­ nast fastställda taxeringsvärde, allt med den ytterligare begränsning som försäkringsinspektionen föreskriver med hänsyn till tomträttsavtalets in­ nehåll eller annan omständighet,

dock att, utom i fråga om sådant lån till svensk kommun för vilket försäkringsinspektionen medgivit undantag, åbyggnad skall, för att in­ teckning i fastigheten eller tomträt­ ten må godkännas, vara brandförsäk­ rad i försäkringsbolag som avses i denna lag eller i utländsk försäk­ ringsanstalt med rätt att driva för­ säkringsrörelse här i riket; ----------------- kunna medgivas.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvaran­ de högst en tiondel av försäkrings­ fonden för egen räkning, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket 1-—7 avses, dock icke i ak­ tier.

— återförsäkringsgivares ansvarighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1966

5

Vidrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 19 november 1965.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström,

L^ange, K^ling, S^koglund, E^denman, J^ohansson, H^ermansson, H^olmqvist,

A^spling, L^undkvist, G^ustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter, fråga om ändringar i be­ stämmelserna för redovisning av försäkringsbolagens livförsäkringsfonder, m. m., och anför.

Svenska försäkringsbolags riksförbund (riksförbundet) har i framställ­ ning till chefen för finansdepartementet hemställt om vissa ändringar i 274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse (FL). Paragrafen innehåller bestämmelser om redovisning av livförsäkringsfond.

Över framställningen har efter remiss yttranden avgetts av försäkrings- inspektionen, fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium, bostadsstyrel- sen, kreditinstitututredningen samt Konungariket Sveriges stadshypoteks- kassa och Svenska bostadskreditkassan gemensamt.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle.

Efter remissbehandlingen har riksförbundet i särskild skrivelse ändrat sin hemställan i vissa avseenden.

Våren 1965 omorganiserades Svenska skeppshypotekskassan. Dessutom inrättades ett nytt sekundärlåneinstitut för rederinäringen, Skeppsfartens sekundärlånekassa (prop. 1965:99, B:oU 38, rskr 289, SFS 1965:139). I propositionen anförde jag bl. a. att obligationer som utfärdats av sekun- därlånekassan bör få användas för redovisning av livförsäkringsfonder samt att jag — eftersom en författningsbestämmelse med sådant innehåll krävde lagrådets medverkan — hade för avsikt att anmäla denna fråga vid ett se­ nare tillfälle.

Gällande bestämmelser om redovisning m. m. av livförsäkringsfond

Enligt 262 § 1 mom. FL skall i försäkringsbolags balansräkning såsom skuld under benämningen försäkringsfond tas upp värdet balansdagen av bolagets ansvarighet på grund av dels inträffade försäkringsfall (ersättnings-

reserv), dels löpande försäkringar (premiereserv) samt dels, om rörelsen avser livförsäkring, tilldelad återbäring.

I fråga om livförsäkring skall enligt 274 § första stycket vid varje tidpunkt ett belopp motsvarande försäkringsfonden vara redovisat i vissa närmare an­ givna slag av värdehandlingar eller tillgångar av annan art.

Redovismingsgilla värdehandlingar är f. n. 1) obligationer eller andra skuldförbindelser, som utfärdats eller garan­ terats av staten (274 § första stycket 1);

2) obligationer utfärdade av Sveriges allmänna hypoteksbank, konunga­ riket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan eller Svens­ ka skeppshypotekskassan eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom finns stadgat står under bankinspektionens tillsyn (274 § första stycket 2);

3) fordringsbevis, som utfärdats av riksbanken, svenskt bankaktiebolag, postsparbanken, svensk sparbank, Svenska jordbrukskreditkassan eller cen­ tralkassa för jordbrukskredit, med undantag dock för förlagsbevis (274 § första stycket 3);

4) obligationer eller andra skuldförbindelser utfärdade eller garanterade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd (274 § första stycket 4);

5) obligationer, som utfärdats av svenskt industriföretag och offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag (274 § första stycket 5);

6) skuldförbindelser, för vilka försäkringsbolaget äger säkerhet genom inteckning i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxe- ringsvärde, liksom skuldförbindelse med säkerhet av inteckning i tomt­ rätt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och med den ytterligare begränsning med hänsyn till tomträttsavtalets innehåll eller and­ ra omständigheter som försäkringsinspektionen föreskriver, under förutsätt­ ning att åbyggnad är brandförsäkrad i svenskt försäkringsbolag eller ut­ ländsk försäkringsanstalt som har rätt att driva rörelse här i riket (274 § första stycket 6);

7) inhemska eller utländska värdehandlingar, som till sin art och till den säkerhet de erbjuder kan anses jämförliga med någon av de under 1)__6) nämnda, med den begränsningen att värdehandling som enligt sin lydelse skall infrias i främmande valuta får användas för redovisning endast i den man den motsvarar försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i samma valuta (274 § första stycket 7).

Med försäkringsfonden för egen räkning förstås enligt 274 § tredje stycket den del av fonden som inte motsvarar värdet av återförsäkringsgivares an­ svarighet.

Redovisningsgilla tillgångar av annan art utgör lån mot säkerhet i bolagets försäkringsbrev inom återköpsvärdet samt värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av livförsäkringar, som övertagits i återförsäkring. Värdet av utländsk försäkringsanstalts ansvarighet får emellertid inte an­

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1966

7

vändas till redovisning av försäkringsfonder i större utsträckning än försäk- ringsinspektionen finner kunna medges med hänsyn till försäkringstagar­ nas säkerhet (274 § första stycket 8 och 9).

Trots bestämmelserna om redovisning av livförsäkringsfonder får emel­ lertid, med stöd av 274 § andra stycket, ett belopp motsvarande högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar i svensk va­ luta, den s. k. fria sektorn, redovisas i andra värdehandlingar än nyss an- getts, dock inte i aktier.

I stort sett samma redovisningsbestämmelser som för livförsäkringsfond gäller beträffande premiereserven för s. k. allframtidsförsäkring (275 §) och beträffande säkerhetsfond, om försäkringsbolaget meddelar såväl livför­ säkring som annan försäkring än personförsäkring (277 §). Det bör i sam­ manhanget observeras att samma regler som för livförsäkring gäller för per­ sonförsäkring av annat slag, såvida det inte rör sig om personförsäkring, som meddelas för kortare tid än fem år eller mot premie som är beräknad och bestämd för kortare tid än fem år (2 § 2 mom. andra stycket).

De värdehandlingar i vilka livförsäkringsfonden redovisas skall enligt 276 § förvaras avskilda på särskilt sätt och utgöra försäkringstagarnas pant till säkerhet för de försäkringsbolagets förbindelser som grundas på försäk­ ringsavtalen. Samma pantsättningsregler gäller även premiereserven för allframtidsförsäkring och säkerhetsfonden i de fall nyss angivna redovis­ ningsbestämmelser tillämpas (276 och 277 §§).

Riksförbundets hemställan

Riksförbundet hemställde i sin första framställning att 274 § FL måtte ändras i följande hänseenden.

1. Förbundet begärde att den i paragrafens första stycke 6 angivna grän­ sen för redovisning av inteckningslån skulle höjas till 80 % av senast fast­ ställda taxeringsvärde när det gäller andra fastigheter eller tomträtter än bolagets egna.

2. Nyss angivna redovisningsgräns begärdes höjd till 100 % i fråga om bolagets egna fastigheter och tomträtter.

3. Förbundet önskade att samma stadgande skulle kompletteras med en bestämmelse för sådana fall där taxeringsvärde ännu ej fastställts för fas­ tighet eller tomträtt eller där på grund av ny-, till- eller ombyggnad an­ sökan om fastställande av preliminärt taxeringsvärde gjorts men inte prövats. Förbundet föreslog att redovisning av inteckning skulle få ske inom 75 % av ett av bolaget beräknat uppskattningsvärde på sådana fas­ tigheter eller tomträtter.

4. Förbundet begärde att det i samma stadgande upptagna kravet på brandförsäkring skulle kunna efterges i den omfattning och på de villkor försäkringsinspektionen bestämmer när det gäller lån till kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 är Wtiti

9

riksförbundet att kravet på en bättre avkastning av de i livförsäkringsfon­ den förvaltade medlen kan i avvaktan på och vid sidan av nyssnämnda åt­ gärder tillgodoses genom de av förbundets hemställan omfattade ändring­ arna i 274 § FL.

Riksförbundets ändringsförslag är avfattat efter samråd med Svenska livförsäkringsbolags förening.

Som speciell motivering för de särskilda punkterna i ändrings­ förslaget i de delar det slutligen vidhålls framför riksförbundet följande.

Redovisningsgränsen beträffande inteckningslån, m. m. (punkterna 1, 3 och \ i riksförbundets hemställan)

Riksförbundet påpekar att en jämförelse med de säkerhetskrav som gäl­ ler enligt vissa andra punkter i 274 § första stycket FL ger vid handen att den nuvarande gränsen för pantsättning i den bundna sektorn framstår som alltför rigorös. Enligt 274 § första stycket 2 får pantsättas obligationer som utfärdats av bl. a. Svenska bostadskreditkassan och kreditaktiebolag. Till säkerhet för dessa obligationer ligger numera, heter det i förbundets fram­ ställning, fastighetsinteckningar inom 75 % av institutionernas egna upp­ skattningsvärden. Denna gräns torde, framhålfer förbundet, regelmässigt ligga högre än den för försäkringsbolagen fastställda, två tredjedelar av taxe­ ringsvärdet. Förbundet erinrar vidare om att pantsättning kan, enligt 274 § första stycket 5, ske av obligationer som utfärdats av svenskt industriföre­ tag och offentligen utbjudits av svensk affärsbank. I detta stadgande upp­ ställs inte något krav på särskild säkerhet för obligationslånen utan denna kan sägas främst ligga i det ansvar som den emitterande banken tar genom sin kreditbedömning. Till det anförda kommer, framhålls det vidare i för­ bundets framställning, att taxeringsvärdena i regel ligger ganska avsevärt under fastigheternas avkastningsvärden, varför en väsentlig höjning av pantsättningsgränsen inom taxeringsvärdets ram bör kunna ske utan att kravet på fullgod säkerhet eftersätts.

Vad beträffar riksförbundets hemställan om komplettering av 274 § första stycket 6 med en bestämmelse avseende det fall att taxeringsvärde ännu ej fastställts eller ansökan om fastställande av preliminärt taxeringsvärde gjorts men inte prövats anför förbundet att nu gällande bestämmelser lägger binder i vägen för pantsättning av inteckningar, som beviljas i ny fastighet. Vidare hävdas att skuldförbindelser avseende lån som höjts i anslutning till ny-, till- eller ombyggnad på fastighet inte kan bli föremål för pantsättning i försäkringsfondens bundna sektor, om den medgivna kvoten av tidigare fast­ ställt taxeringsvärde redan är utnyttjad.

1 vad gäller det i samma lagstadgande upptagna kravet på brandförsäk­ ring av åbyggnader upplyser riksförbundet att vissa större kommuner inte tecknar brandförsäkring utan står självrisk. Detta medför, påpekar förbun-

lf Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år t9C>C>

det, att skuldförbindelse avseende lån mot säkerhet av fastighetsinteckning inte får redovisas inom försäkringsfonden jämlikt 274 § första stycket 6 sedan fastigheten förvärvats av sådan kommun. Detta innebär, sägs det vi­ dare, komplikationer för bolagen utan att någon försämring av säkerheten kan sägas ha skett i realiteten. I sammanhanget erinrar förbundet om all stadshypoteksföreningarna och bostadskreditföreningarna fått Kungl. Maj :ts medgivande att efterge kravet på brandförsäkring, när städerna Stockholm och Göteborg är låntagare.

Som kommer att redovisas närmare i det följande är vissa remissinstanser, däribland försäkringsinspektionen och kreditinstitututredningen, i vissa av­ seenden av annan uppfattning än riksförbundet när det gäller frågan om redovisningsgränsen för fastighetsinteckningar. De båda nämnda remissin­ stansernas förslag innebär bl. a. en indelning av inteckningarna i kategorier avseende å ena sidan jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastigheter och å andra sidan övriga fastigheter, bland vilka särskilt må märkas indu­ strifastigheter. Remisskritiken har föranlett förbundet att avstå från sin be­ gäran om höjning av redovisningsgränsen för industrifastigheter.

Remisskritiken har förmått riksförbundet att modifiera sin hemställan på ytterligare en punkt, nämligen i fråga om den begärda kompletteringsregeln för det fall taxeringsvärde ännu ej fastställts eller ansökan om preliminärt taxeringsvärde inte hunnit prövas. Förbundet har i denna fråga anslutit sig till försäkringsinspektionens förslag, som innebär att även placering i sådana objekt skall redovisas efter uppdelning i industrifastigheter och övriga fas­ tigheter.

Vidgning av den fria sektorn (punkten 5 i riksförbundets hemställan)

Riksförbundet erinrar om att förbundet i sin allmänna motivering fram­ hållit angelägenheten av att försäkringstagarnas medel placeras så att bästa möjliga avkastning erhålls. En förfrågan bland livförsäkringsbolagen hösten 1964 om deras erfarenheter av den fria sektorn har visat att medelräntan på placeringarna i denna sektor i allmänhet ligger en halv procent högre än medelräntan inom den bundna sektorn. Vidare har denna förfrågan visat att inom den fria sektorn redovisas — förutom lån mot säkerhet i inteckning som inte får pantsättas i den bundna sektorn — borgenslån, reverslån, för­ lagsbevis och underställningsfria kommunlån. Förfrågningen har ytterligare gett vid handen att den fria sektorns storlek inte lagt hinder i vägen för sådan överföring från de fria fonderna till försäkringsfonder som erfordrats för tilldelning av återbäring. Det kan emellertid bli önskvärt, framhåller för­ bundet, att i ökad utsträckning tilldela återbäring, t. ex. genom att åter- bäringsvägen meddela tilläggsförsäkring, varvid överförda återbäringsmedel skulle komma att ingå i den del av försäkringsfonden som utgör premiere­ serven. Komplikationer skulle därvid kunna uppkomma om den fria sektorn bibehålls vid sin nuvarande storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1966

11

Utan särskild motivering anser riksförbundet att begränsningen till för­ säkringar i svensk valuta vid bestämmande av den fria sektorns storlek bör avskaffas.

Remissyttrandena

Alla remissinstanser hälsar med tillfredsställelse eu liberalisering av lör- säkringsbolagens kapitalplaceringsbestämmelser. Dock framförs invänd­ ningar i fråga om vissa speciella punkter i förbundets ursprungliga hem­ ställan. Förbundet har också — som tidigare framhållits — till följd av den­ na kritik frånfallit vissa krav och modifierat vissa andra. Någon närmare redovisning för remissinstansernas uttalanden beträffande de av förbundet sedermera frånfallna yrkandena i punkterna 2 och 6 i den ursprungliga hemställan kommer jag inte att lämna. Det må räcka med att här nämna att den sistnämnda punkten, frågan om rätten att placera den fria sek­ torn av livförsäkringsfonden i aktier, fått ett skiftande mottagande. Från näringslivets sida intar man en positiv hållning till att frågan löses i detta sammanhang, under det att försäkringsinspektionen, riksbanksfullmäktige och kreditinstitututredningen anser att frågan bör anstå.

I remissyttrandena lämnas genomgående stöd för den av riksförbundet ut­ talade uppfattningen att åtgärder nu bör vidtas i syfte att mildra peu- ningvärdeförändringens ogynnsamma verkningar för försäkrings­ sparande t.

Försäkringsinspektionen anför att inspektionen i sitt yttrande över värde- säkringskommitténs betänkande pekat på den markerade förbättring av för- säkringssparandets villkor som inträffat under det senaste årtiondet. Under denna tid, säger inspektionen, har nominalräntan för nyplaceringar varit drygt 5 % och ligger för dagen omkring 6,5 %. Konsumentpriserna uppvisar under denna tid en genomsnittlig årlig indexstegring på något mer än 3 %, varvid även effekten av den allmänna varuskatten är medräknad. Influtna penningmedel har alltså kunnat placeras så att de bibehållits vid sin köp­ kraft och därutöver erhållit ett par procents reell avkastning. Under denna tid har en rörlig räntepolitik förts och landet har sluppit starka och snabba inflationer av världskrigs- och Koreatyp. Detta har medfört ett ekonomiskt utfall för nominalförsäkringarnas del som varit betydligt mera förmånligt än man ofta föreställer sig.

Det stora problemet — det som stod i centrum för hela värdesäkringsdis- kussionen förra året— är dock hur man skall skydda sparandet, särskilt det långsiktiga sparandet, av vilket livförsäkringssparandet utgör en betydelse­ full del, från verkningarna av snabba, oförutsedda prisstegringar, heter det vidare i försäkringsinspektionens yttrande. Värdesäkringskommittén har ';isat att innehavare av större förmögenheter, där realkapital och aktier in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1!)6(i

13

När man härefter kommer in på de konkreta ändringsförsla­ gen är uppfattningen inte lika enstämmig.

De frågor som sammanhänger med förslaget om höjning a v r e d o- visningsgränsen för inteckningslån har förorsakat en rätt ingående diskussion.

En stor del av intresset ägnas i denna diskussion frågan huruvida indu­ strifastigheter skall tillåtas utgöra belåningsunderlag inom den bundna sektorn i samma utsträckning som andra fastigheter.

Försäkringsinspektioncn framhåller att fastighetsinteckningar skänker en mycket olika grad av trygghet. Generellt sett, sägs det, föreligger större trygghet då det är fråga om fastigheter, som kan användas för flera ända­ mål, än när det är fråga om specialfastigheter. I allmänhet är bostads-, kon­ tors- och affärsfastigheter av det förstnämnda slaget och speciella industri­ fastigheter, vilkas värde är i hög grad beroende av vederbörande företags bärighet, av det sistnämnda slaget.

Försäkringsinspektionen ställer sig positiv till en höjning av gränsen för redovisning av inteckningslån när det gäller vissa slag av fastighetsinteck­ ningar, som genomsnittligt skänker en hög grad av trygghet, och ser en sådan åtgärd som ett led i den liberalisering av försäkringsbolagens kapi- talplaceringsbestämmelser som inspektionen finner nu bör kunna genom­ föras. Å andra sidan anser inspektionen att i samband härmed en åtskillnad i lagen bör införas mellan fastighetsinteckningar av olika trygghetsgrad.

Man kan ifrågasätta om inteckning i industrifastighet över huvud taget bör tas upp bland de värdehandlingar som generellt godkänns i bunden sektor med tanke på att det i så många fall är företagets bärighet som är helt avgörande för tryggheten och inte fastighetsinteckningen, heter det i försäkringsinspektionens remissyttrande. Inspektionen menar emellertid att det kan vara till fyllest att — i samband med en höjning till 80 % av gränsen för redovisning av inteckningslån i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet eller viss motsvarande tomträtt — sänka gränsen till 50 % för redovisning av inteckningslån i annan fastighet eller tomträtt. En sådan sänkning anknyter enligt inspektionen till den praxis som ut­ vecklat sig på området. Det är, framhåller inspektionen, mycket sällsynt att bolagen i bunden sektor redovisar inteckningslån i industrifastighet över 50 % av taxeringsvärdet. Inspektionens sänkningsförslag får också ses i samband med den stora ökning av utrymmet för fri placering som man får genom att det av inspektionen understödda önskemålet om en fördubb­ ling av den fria sektorn tillgodoses.

Försäkringsinspektionen föreslår sålunda att i bunden sektor får redo­ visas skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom

inteckning i jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastighet inom fyra femtedelar eller i fast egendom av annat slag inom hälften av senast fast­ ställda taxeringsvärde, eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 år 1966

15

Det är visserligen riktigt, all — såsom riksförbundet framhåller — till säkerhet för de obligationer, som utfärdas av Svenska bostadskreditkassan och kreditaktiebolag, numera ligger inteckningar inom 75 % av institu­ tionernas egna uppskattningsvärden och att denna gräns i allmänhet ligger högre än den för försäkringsbolagen fastställda. Förbundet föibigår emel­ lertid härvid det förhållandet, att de pantförskrivna inteckningarna hos des­ sa institutioner ingalunda är den enda säkerheten för obligationerna. En yt­ terligare säkerhet ligger i institutionernas egen solvens, som återspeglas i bl. a. den fondbildning, som författningsenligt skall äga rum. Beträffande bostadskreditkassan tillkommer dessutom den i denna institution inbyggda solidariska ansvarigheten, låntagarnas gentemot respektive förening och föreningarnas gentemot kassan. Som en yttersta säkerhet för bostadskiedit- kassans förpliktelser står den av staten tillskjutna grundfonden. Med hän- svn till sistnämnda omständigheter måste särskilt bostadskreditkassans obligationer generellt sett anses innebära en avgjort säkrare placering än ut­ låning mot inteckningssäkerhet inom 80 % av låneobjektets taxerings­ värde. .

Beträffande obligationer, som utfärdats av svenskt industriföretag och som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag, innehåller, som riks­ förbundet påpekar, FL inte något krav på särskild säkerhet. Det torde emel­ lertid knappast vara riktigt att därav dra slutsatsen, att säkerheten för obli­ gationerna främst ligger i det ansvar, som den emitterande banken må anses påta sig genom sin kreditbedömning. Avsaknaden av något uttryckligt krav i berörda avseende torde nämligen sammanhänga med den omständigheten, att ett enskilt företag i princip förutsätts ställa särskild säkerhet för sina obligationer. Sådan säkerhet lämnas regelmässigt i form av inteckningar med bästa förmånsrätt inom 50 % av taxeringsvärdet på det obligationsutgi- vande företagets fastigheter. Detta hindrar givetvis inte, alt den förmedlan­ de bankens medverkan är utomordentligt värdefull genom den bedömning, som banken gör inte endast av den för obligationerna ställda säkerheten utan av företagets utvecklingsmöjligheter och ekonomiska ställning över huvud taget.

Trots att kassorna sålunda inte helt kan dela riksförbundets synpunkter på den i förbundets framställning gjorda jämförelsen mellan olika place- ringsobjekt, vill kassorna inte ställa sig avvisande till en höjning av belå- ningsgränsen för försäkringsbolagens utlåning mot inteckningssäkerhet. Så­ som förbundet framhåller, heter det vidare i kassornas yttrande, ligger taxe­ ringsvärdena erfarenhetsmässigt ofta betydligt under fastigheternas avkast­ ningsvärden. Kassorna delar också förbundets mening att en höjning av pantsättningsgränsen bör kunna medges utan att kraven på fullgod säker­ het träds för nära. Det torde därvid få anses ligga i sakens natur, framhål­ ler kassorna, att en tillämpning av den maximala belåningsgränsen kom­ mer i fråga endast beträffande objekt som med hänsyn till läge, utrust­ ning och övriga omständigheter kan bedömas ha ett kvarstående värde på längre sikt. Den erfarenhet och sakkunskap som finns representerad hos försäkringsbolagen får enligt kassornas mening anses utgöra garanti för att prövningen i berörda avseenden blir allsidig och väl avvägd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1960

En särskild fråga i detta sammanhang berörs utförligt av bostadsstyrelsen. Det gäller frågan om beräkningsunderlaget vid fastställande av redovisningsgränsen. För såväl riksförbundet som de flesta remissin­ stanserna framstår taxeringsvärdet som det naturliga beräkningsunder­ laget, åtminstone såvitt gäller den absoluta maximigränsen. Bostadsstvrel- sen är emellertid av en annan uppfattning och anför följande synpunkter. Stadshypoteks- och bostadskreditkassorna har till uppgift att lämna ut lån till stadshypoteks- resp. bostadskreditföreningarna, som sedan i sin tur

\ar och en inom sitt område — beviljar lån till sina medlemmar, de låntagande fastighetsägarna. Varje kassa anskaffar sina lånemedel genom upplåning mot obligationer. Säkerheten för dessa utgörs av låntagarnas reverser till föreningarna med tillhörande liypotek. Föreningarna ägnar sig huvudsakligen åt att utlämna lån, primär- och sekundärlån, mot in- teckningssäkerhet i bostads- och affärsfastigheter. Enligt de bestämmelser som gällde före den 1 januari 1964 fick föreningarna, med vissa undantag, bevilja lån mot säkerhet av inteckning som för stadshypoteksföreningar- nas del skulle ligga inom högst 60 % och för bostadskreditföreningarnas del inom 75 % av det lägsta av två värden, nämligen fastighetens uppskat­ tade värde och dess taxeringsvärde. I sitt i juni 1962 framlagda betänkande »Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna» (SOU 1962:31) behand­ lade bostadslåneutredningen bl. a. frågan om bestämmande av de belånings- gränser och värderingsprinciper som borde gälla för ifrågavarande institu­ tioners lånerörelse. Frågan hade aktualiserats därav att det med de gällande bestämmelserna ofta visade sig omöjligt att vid föreningarnas långivning nå anslutning mellan primär- och sekundärlån och de statliga bostadslånen, förut kallade tertiärlån. Eftersom taxeringsvärdet i allmänhet var inte obe- tydligt lägre än den statliga långivande myndighetens belåningsvärde (låne- underlag och pantvärde) uppstod ofta ett glapprum mellan föreningarnas lån och de statliga lånen. Detta glapprum måste överbryggas antingen ge­ nom en utökning av de statliga lånen eller genom separata lån. Denna olä­ genhet, som alltså berodde på att föreningarnas och statens lån bestämdes på grundval av skilda värderingar av låneobjekten, hade stor praktisk betydelse eftersom mer än 90 % av nybyggda flerfamiljshus tillkommer med stöd av- statslån.

Bostadslåneutredningen intog, fortsätter bostadsstyrelsen, den principiella ståndpunkten att en bättre anslutning mellan föreningarnas lån och de stat­ liga lånen om möjligt borde ske genom en ordning, som inte förutsatte ökat statligt engagemang i finansiellt hänseende. Med denna utgångspunkt och med beaktande av att anslutningssvårigheterna främst var orsakade av be- låningsgränsernas bundenhet vid taxeringsvärdena föreslog utredningen att bindningen vid taxeringsvärdena skulle slopas. Enligt utredningens upp­ fattning skulle i det stora flertalet fall anslutning ske, om en belånings- gräns vid 75 % av föreningarnas egna uppskattningsvärden tillämpades.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1966

17

1 prop. 1963: 163 anslöt sig föredragande departementschefen till förslaget att slopa taxeringsvärdena som norm för säkerhetskravet vid föreningarnas långivning, heter det vidare i bostadsstyrelsens yttrande. Vad beträffar in­ stitutionernas långivning till statligt belånade flerfamiljshus fann emellertid departementschefen praktiska skäl tala för att institutionerna tillämpade samma värden som de statliga låneorganen. Han föreslog därför att det för statligt bostadslån fastställda pantväldet av en fastighet i regel skulle god­ tas som belåningsvärde vid bedömning av inteckningssäkerheten även för ut­ låning från förening men att, där omständigheterna föranledde en annan värdering i det senare hänseendet, ett särskilt uppskattningsvärde skulle till- lämpas. För avvikelse från ett för statligt bostadslån fastställt pantvärde förutsattes principiella omständigheter, som motiverade att detta värde inte kunde godtas såsom belåningsvärde.

Bostadsstyrelsen erinrar i fortsättningen om att förslaget godtogs av riks­ dagen. I enlighet härmed, påpekas det, föreskrivs numera i förordningarna den 29 november 1963 (nr 573 och 575) om Konungariket Sveriges stadshy- potekskassa och om stadshypoteksföreningar resp. om Svenska bostadskre- ditkassan och om bostadskreditföreningar att, när lån av statsmedel har be­ viljats till uppförande av viss byggnad, bör, om inte särskilda skäl föranleder annat, till grund för bedömandet av inteckningssäkerheten i stället för för­ eningarnas uppskattningsvärde läggas det enligt de statliga lånebestämmel- serna fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet där byggnaden uppförs.

Det framgår vidare av bostadsstyrelsens yttrande att det statliga lånets storlek bestäms på grundval av ett s. k. låneunderlag, som utgör summan av vissa av Kungl. Maj :t, bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnden fastställda schablonbelopp för kostnaden för marken och dess exploatering, grundlägg­ ning och grovplanering samt byggnaden. I varje låneärende skall länsbostads­ nämnden också fastställa ett pantvärde. Ibland är pantvärdet lika stort som låneunderlaget, ibland är det högre. Sålunda får pantvärdet överstiga låne- underlaget med värdet av mark, byggnad eller annan nyttighet, som man inte tagit hänsyn till när låneunderlaget beräknades. Det förutsätts, anför bo­ stadsstyrelsen, att underliggande kredit (primär- och sekundärlån) skall kunna erhållas i öppna marknaden med belopp motsvarande 70 % av pant- värdet.

Bostadsstyrelsen framhåller att något över 90 % av de nytillkommande bostäderna fortfarande finansieras med statslån. Bortsett från de fall när kommun är låntagare eller tecknar borgen för lån som upptagits av kom­ munala bostadsbyggnadsföretag, utgörs säkerheten för lånen av inteckning­ ar med förmånsrätt inom 100, 95, 90 eller 85 % av pantvärdet, beroende på vilken låntagarkategori det är fråga om, upplyser bostadsstyrelsen och an­ för.

liiingl. Maj:ts proposition nr 5 år 1966

Försäkringsbolagens direkta långivning till bostadsfastigheter framgår av följande tabell, som redovisar långivningen under åren 1959—1964.

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1966

1959 ............................................................... 251 milj. kr. 1960 ................................................................ 194 » 1961 ................................................................ 149 » 1962 ................................................................ 117 » 1963 ................................................................ 50 » 1964 ................................................................ 98 »

Fastän försäkringsbolagens långivning till bostadsfastigheter relativt sett är av blygsam omfattning skulle det likväl ur den statliga långivningens syn­ punkt vara rationellt om försäkringsbolagen fick möjlighet att i fråga om lån till uppförande av byggnad, för vilken beviljats lån av statsmedel till främ­ jande av bostadsbyggandet, till grund för bedömandet av inteckningssäker- heten lägga det enligt de statliga lånebestämmelserna fastställda pantvärdet i stället för taxeringsvärdet, om inte särskilda skäl föranleder annat, heter det till sist i bostadsstyrelsens yttrande.

Riksförbundets förslag om särskilt uppskattningsvärde i fall där taxeringsvärde ej fastställts eller där ansökan om fastställande av pre­ liminärt taxeringsvärde ännu inte prövats, har föranlett försäkringsinspektionen att föreslå att det av förbundet ursprungligen framförda procentta­ let 75 utbyts mot 50 för industrifastigheter och 80 för övriga fastigheter i anslutning till inspektionens i det föregående återgivna inställning till redovisningsgränserna. Även andra remissinstanser, bl. a. kreditinstitut­ utredningen, anser att man bör åstadkomma en differentiering beträffande redovisningen av här omtalade placeringsfall i överensstämmelse med vad som föreslagits gälla i fråga om redovisningen av de placeringsobjekt för vilka taxeringsvärde föreligger. Majoriteten inom riksbanksfullmäktige fin­ ner inte särskilda skäl föreligga för att komplicera lagtexten med en spe­ cialregel om uppskattningsvärde. Bestämmelsen skulle få endast temporär betydelse för de enskilda lånen, framhålls det. Med hänsyn härtill och då möjlighet finns att tillfälligt redovisa de inteckningar som väntas falla inom föreskriven kvot av det nya taxeringsvärdet i den fria sektorn synes denna fråga vara av mycket begränsad betydelse, heter det i fullmäktiges re­ missyttrande. Herr Kollberg har reserverat sig och anser att förbundets för­ slag i förevarande avseende bör godtas.

Det av riksförbundet upptagna yrkandet om införande av möjlighet att efterge kravet på brandförsäkring har inte mött några erinringar under remissbehandlingen.

Förslaget om vidgning av den fria sektorn har rönt stor uppmärksamhet hos remissinstanserna. I allmänhet bemöts det positivt, så t. ex. av försäkringsinspektionen, majoriteten inom kreditinstitututredning-

19

eu, kommerskollegium, samtliga hnndelslcamrar som yttrat sig samt stadshypotekskassan och bostadskreditkassan. Emot en utvidgning i förevarande sammanhang är majoriteten inom riksbanksfullmäktige samt en av de sak­ kunniga i kreditinstitututredningen, herr Gallans.

Försäkringsinspektionen erinrar om att den fria sektorn var en nyhet i 1948 års FL. 1942 års försäkringsutredning hade anfört att det framstod som angeläget att •— åtminstone intill dess erforderlig praktisk erfarenhet av systemet vunnits — tämligen snävt begränsa den fria placeringsrätten. Ut­ redningen hade ansett att till 10 % av fonden begränsad fri placeringsrätt torde kunna anses som en försiktig avvägning. Om erfarenheten skulle ge vid handen att en höjning av gränsen utan olägenhet kunde företas, borde frå­ gan härom enligt utredningens mening tas under omprövning. I prop. 1948: 50 föreslogs av försiktighetsskäl att gränsen för den fria sektorn skulle sättas vid 5 % av försäkringsfonden, heter det vidare i inspektionens utlåtande.

Första lagutskottet förordade — i likhet med försäkringsutredningen — en till 10 % bestämd fri placering och uttalade dessutom att det borde vara möjligt att småningom utvidga den fria sektorn, om erfarenheterna blev gynnsamma. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag, påpekar in­ spektionen.

Försäkringsinspektionen erinrar vidare om att 1945 års försäkringsutred­ ning, som framlade sitt betänkande år 1949, inte föreslagit några ändringar av de då nyligen beslutade kapitalplaceringsbestämmelserna men anfört att utredningen ville tillstyrka att ytterligare ett steg togs på vägen mot friare placeringsrätt, om erfarenheterna av de nya placeringsreglerna blev gynn­ samma.

Försäkringsinspektionen lämnar följande statistiska uppgifter om den fria sektorn.

Av senast tillgängliga bokslutssiffror (ultimo 1963) framgår, att den fria sektorn hade av livförsäkringsbolagen tillsammans utnyttjats till 38 %. Bolaget med högsta utnyttjandegrad hade 62 %. Två bolag låg i utnytt­ jandegrad mellan 50 % och 60 %. Övriga låg under 50 %. Vid beräkningen har hänsyn tagits till efter den 31/12 1963 gjorda fusioner. Från ett litet specialbolag i sjukförsäkring med ytterst begränsad verksamhet har bort­ setts.

Den utnyttjade fria sektorn utgjordes till 66 % av högre liggande inteck­ ningar och till 21 % av förlagsbevis. Resten fördelade sig på småposter.

Under de år den fria sektorn funnits har erfarenheterna varit goda, fram­ håller försäkringsinspektionen vidare i sitt remissyttrande. Några förluster har inte förekommit, och placeringarna i den fria sektorn har gett en me­ delränta som ligger omkring en halv procent högre än medelrän­ tan inom den bundna sektorn. Man bör emellertid då också hålla i min­ net, heter det i fortsättningen, att ifrågavarande epok kännetecknats av goda konjunkturer och frånvaron av större kriser. Inspektionen nämner i sammanhanget även att viss restriktivitet gällt i fråga om bolagens place­

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 är 1966

21

tc sålunda få tillfälle att göra sig gällande. Anledning saknas att i detta sammanhang närmare utveckla denna synpunkt, anför fullmäktige. Som en grov schematisk antydan framhålls emellertid att försäkringssparandet uppbär en så väsentlig del av de totala, via lånemarknaden finansierade in­ vesteringarna i samhället, att den ungefärliga fördelningen av dessa måste, om en snedvridning skall undvikas, tillåtas återspegla sig i försäkringsbo­ lagens placeringspolitik. Utan att fullmäktige i detta sammanhang vill ta ställning till några gränsdragningsfrågor sägs vidare att det knappast kan vara anledning att, med bortseende från övriga kreditmarknadsinstitut, ta upp till omprövning placeringsreglerna bara för försäkringsbolagen och här­ vidlag göra en mera väsentlig ändring. Detta skulle, fortsätter fullmäktige, innebära en sådan förändring i förhållande till nuläget att den sannolikt skulle utlösa krav på omprövning av andra placeringsregler; en prövning som emellertid då skulle bli mindre förutsättningslös. Antydda övervägan­ den synes enligt fullmäktiges mening böra leda till att den översyn av för­ säkringsbolagens placeringsbestämmelser, som således bör komma till stånd, verkställs i samband med en mera allmän granskning av kreditmarknads- institutens uppgifter och att därför det förslag som förbundet framfört om vidgning av den fria sektorn tills vidare förs åt sidan i avbidan härpå.

Vad slutligen beträffar riksförbundets yrkande om införande av en fri sektor även för försäkringsfond avseende försäkring­ ar i utländsk valuta framförs inga speciella erinringar. Försäk­ ring sinspektionen påpekar att frågan kvantitativt är av mycket ringa bety­ delse.

Departementschefen

Ett livförsäkringsavtal omspänner i regel en avsevärd tidrymd, inte säl­ lan större delen av den försäkrades livstid. Den avgift som försäkringsta­ garna enligt avtalet har att erlägga för försäkringen, premien, utgör grund­ valen för försäkringsbolagets möjlighet att fullgöra sin motprestation, ut­ betalande av försäkringsummorna. Livförsäkringar innehåller ofta ett spar- moment. Här kan nämnas de sammansatta kapitalförsäkringarna för döds­ fall, där försäkringssummorna betalas ut vid viss uppnådd ålder eller vid dödsfall dessförinnan, samt framför allt de viktiga pensionsförsäkringarna, inom vilka en betydande kapitalansamling äger rum. De medel som livför­ säkringsbolagen på grund härav förvaltar för försäkringstagarnas räkning uppgår f. n. till ett betydande belopp (vid utgången av år 1964 uppgick omslutningen av livförsäkringsbolagens balansräkningar till omkring 16 miljarder kr.). Huvudparten av dessa uppsamlade medel motsvarar försäk­ ringsbolagens skuld till de försäkrade.

Enligt gällande bestämmelser skall bolags ansvarighet på grund av sina försäkringsåtaganden tas upp i dess balansräkning som skuld under be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 19C>6

nämningen försäkringsfond. Med hänsyn till de försäkrade är det självfal­ let av vikt att dessa medel förvaltas på sådant sätt att bolagen är i stånd att vid varje tidpunkt fullgöra sina förbindelser enligt ingångna försäkrings­ avtal. I syfte att säkerställa detta har i FL meddelats bestämmelser om pla­ ceringen av medel som motsvarar försäkringsfonden i fråga om livförsäk­ ring.

Beträffande förvaltningen av de medel som motsvarar försäkringsfonden står kravet på placering i säkra objekt i förgrunden. Dessutom anmäler sig krav på bästa möjliga avkastning och på tillfredsställande likviditet. Vid sidan härav måste man emellertid komma ihåg att försäkringsbolagen har en viktig uppgift som kapitalför sörj are på kreditmarknaden, särskilt vad gäller långfristiga lån. Placeringsbestämmelserna i FL måste således också ses mot bakgrunden av en ur samhällets synpunkt önskvärd investerings­ politik.

Som det nu är återspeglar 274 § FL nyss anförda betraktelsesätt genom att dels binda den huvudsakliga delen av försäkringsfonden att redovisas i vissa i säkerhetsavseende betryggande värdehandlingar, bland vilka åter­ finns placeringsobjekt ägnade att tillgodose samhälleligt betydelsefulla in­ vesteringsbehov, dels tillåta fri placering för återstående del av fonden, eu tiondel av densamma.

Under de senaste åren har frågan om realvärdesäkring av tillgodohavan­ den i nominalvärde fått ökad aktualitet. Diskussionen kring värdesäkrings- kommitténs betänkande »Indexlån» (SOU 1964: 1—2) är i detta avseende belysande. Frågan är av största betydelse för placeringar som är bundna för lång tid. Livförsäkringssparandet är i högre grad än annat institutionellt sparande långsiktigt och bundet.

Livförsäkringsbolagen har i skilda sammanhang anfört önskemål om libe­ ralisering av gällande fondredovisningsbestämmelser i syfte att kunna öka det förvaltade kapitalets avkastning och därmed minska de ogynnsamma verkningar för försäkringssparandet som ett fallande penningvärde medför. Värdesäkringskommittén har inte haft möjlighet att företa de utredningar som är nödvändiga för ett ställningstagande till utformningen av försäkrings­ bolagens placeringsregler (SOU 1964: 1 s. 94). Som ett led i nu nämnda liberaliseringssträvanden från försäkringsbolagens sida ingår den i föreva­ rande sammanhang aktuella framställningen från riksförbundet om ändring av 274 § FL.

Riksförbundets ändringsförslag berör formellt sett endast bestämmelserna för försäkringsfondredovisningen men skulle, om det genomfördes, få kon­ sekvenser som i vissa avseenden sträcker sig vida härutöver. Jag vill därvid särskilt peka på frågorna om vidgning av den fria sektorn och rätten att pla­ cera i aktier. Även den begärda höjningen av redovisningsgränsen för fastig­ hetslån och den därmed sammanhängande frågan om taxeringsvärdet som

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år i i Hit i

23

underlag vid beräkning av redovisningsgränsen innefattar problem av större räckvidd.

Rent allmänt vill jag här framhålla att jag delar riksförbundets åsikt all åtgärder bör vidtas för att förbättra villkoren på lång sikt för försäkringssparande t. Så länge försäkringssparande! förekommer i sin nuvarande form bör alla ansträngningar göras i sytte att skydda spa­ rarna mot de ogynnsamma verkningarna av en penningvärdeförsämring.

Som riksbanksfullmäktige påpekat i sitt remissyttrande måste emellertid, vid sidan av önskemålet om förbättrad avkastning, allmänna samhällsekono­ miska synpunkter beaktas. En vidgning av den fria sektorn skulle — liksom medgivande till aktieplacering inom den­ samma — i hög grad återverka på den totala lånemarknaden och därmed aktualisera de placeringsbestämmelser som gäller för andra typer av kredit­ institut. Enligt direktiven för kreditinstitututredningen skall utredningen verkställa en förutsättningslös avvägning av de olika kreditinstitutens in­ bördes ställning och funktion på kreditmarknaden. Kreditinstitututred­ ningen har — med undantag för herr Gallans — vid remissbehandlingen bi­ trätt förslaget om vidgning av den fria sektorn. De av riksbanksfullmäktige anförda synpunkterna, som måste anses tungt vägande, leder mig emellertid till den uppfattningen att båda de nu berörda frågorna — den fria sektorns vidgning och aktieplaceringsrätten — bör anstå i avvaktan på ytterligare överväganden. F. ö. vill jag beträffande den fria sektorn framhålla att en­ ligt försäkringsinspektionens uppgift en inte ringa del av densamma fort­ farande står outnyttjad, även om förhållandena härvidlag varierar mellan de olika försäkringsbolagen.

Övriga åtgärder, som riksförbundet föreslagit, har inte samma kreditpoli­ tiska räckvidd.

Beträffande redovisningsgränsen för fastighetslån be­ gär riksförbundet, som efter remissbehandlingen frångått sin ursprungliga ståndpunkt, en höjning för alla fastighetskategorier utom industrifastigheter från nu gällande två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde till fyra femtedelar av nämnda värde. För kategorien industrifastigheter föreslås in­ gen ändring av gällande bestämmelser. Näringslivets representanter bland remissinstanserna är genomgående positivt inställda till förslaget. Kreditin­ stitututredningen förordar en höjning av redovisningsgränsen för jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastigheter till 80 % av taxeringsvärdet. För övriga fastigheter tillstyrks ingen höjning. Försäkringsinspektionen är av samma mening som utredningen såvitt avser höjningen men anser att redo­ visningsgränsen för fastigheter av annat slag samtidigt bör sänkas till hälf­ ten av taxeringsvärdet. Riksbanken vill begränsa höjningen till att avse en­ dast bostadsfastigheter. En särskild fråga tas upp av bostadsstyrelsen, som

anser att det pantvärde som fastställs enligt de statliga lånebestämmelserna bör läggas till grund för bedömandet av inteckningssäkerheten i stället för taxeringsvärdet. Även stadshypotekskassan och bostadslcreditkassan berör spörsmålet om grundvalen för bestämmandet av säkerhetsgränsen.

En höjning av redovisningsgränsen bör, såvitt jag kan finna, kunna ske för jordbruks-, bostads-, kontors- och affärsfastigheter utan att solvenskravet eftersätts. Jag vill i sammanhanget framhålla att till jordbruksfastighet, liksom fallet är i banklagstiftningen, bör kunna räknas även skogsfastighet.

Innan jag så övergår till att behandla frågorna om taxeringsvärdet som grundval för redovisning av inteckningar, nya redovisningsgränser samt be­ handlingen i redovisningshänseende av inteckningar när det gäller andra fastighetskategorier än jordbruks-, bostads-, kontors- eller affärsfastigheter, vill jag beröra ytterligare ett i sammanhanget betydelsefullt spörsmål, som helt förbigåtts i det föregående. Den 15 september i år beslöt Kungl. Maj :t inhämta lagrådets yttrande rörande ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om fast egendom och vad därtill hör. Den nya lagen avses trä­ da i kraft den 1 januari 1967. Enligt den föreslagna lagen sker ingen större ändring i nuvarande förhållanden utom i fråga om industrifastigheter. Till industrifastighet avses skola höra, utöver vad som nu utgör fast egendom, maskin- och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i den industriella verksamheten huvudsakligen på denna fastighet. Fordon, kontorsutrustning och handverktyg räknas emellertid inte till fastigheten. Frågan i vad mån de föreslagna reglerna om fast egendom kommer att på­ verka fondredovisningen blir, om man behåller det nuvarande systemet att anknyta redovisningsgränserna till taxeringsvärdet, beroende av samord­ ningen mellan de civilrättsliga och de skatterättsliga reglerna om fastighets- begreppet. Frågan om en sådan samordning ämnar jag låta utreda inom finansdepartementet. Jag vill emellertid förutskicka att jag kommer att föreslå att de nuvarande skatterättsliga reglerna om fastighetsbegreppet skall gälla under tiden före nästa allmänna fastighetstaxering, vilken nor­ malt skall ske år 1970.

Redan vid tillkomsten av FL diskuterades möjligheten av att bestämma lånegränsen för vissa fastigheter i förhållande till det avkastningsvärde som fastställdes av den då existerande byggnadslånebyrån i stället för i förhållan­ de till taxeringsvärdet. I prop. 1948: 50 anförde föredraganden (s. 217) bl. a. att förslaget inte saknade sitt intresse men att förhållandena manade till stor försiktighet. Den allmänna fastighetstaxeringen frångicks inte som värde­ ringsnorm. Frågan dryftades ingående för stadshvpoteks- och bostadskredit- väsendets vidkommande i samband med omorganisationen av stadshypo- teks- och bostadskreditinstitutionerna. För dessa institutioner slopades taxe­ ringsvärdena som norm för säkerhetskravet vid föreningarnas långivning. I stället infördes som sådan norm de uppskattningsvärden som föreningarna skall åsätta låneobjekten. Vid lån till fastigheter som finansieras med statligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1966

Kungl. M(ij:ts proposition nr 5 år 1966

25

bostadslån skall emellertid det pantvärde som fastställts enligt de statliga lå- nebestämmelserna läggas till grund för bedömandet i stället för uppskatt­ ningsvärdet, om inte särskilda skäl föranleder annat. (Se prop. 1963: 163 s. 54, B:oU 26 s. 23, rskr 349, SFS 1963: 573, 30 § och 1963: 575, 30 g.)

Även bortsett från de synpunkter som jag här hänvisat till kan det nu — med hänsyn till vad jag nämnt i det föregående beträffande förslaget till nya civilrättsliga regler om vad som skall anses utgöra fast egendom — före­ falla naturligt att helt frångå taxeringsvärdet som underlag för belånings­ värdet. När det gäller försäkringsbolagens kapitalplaceringar gör emellertid trygghetskraven sig så starkt gällande att man inte utan ingående belysning bör överge ett system som i detta hänseende fungerat tillfredsställande. Även om bostadsstyrelsens synpunkter är värda allt beaktande ger dock styrelsens yttrande inte tillräckligt underlag för en bedömning av de följder som eu redovisning enligt styrelsens förslag skulle få för försäkringsbolagen i soli- ditetshänseende. Dessutom löser förslaget inte de svårigheter i fondredovis- ningsavseende som ett utvidgat fastighetsbegrepp skapar på industrilåneom- rådet. överger man det nuvarande taxeringsvärdet som underlag för bestäm­ mande av säkerheten vid industrilån, måste man nämligen — av skäl som jag i det följande närmare skall gå in på — helt omarbeta redovisningsbc- stämmelserna för sådana lån. Även om en sådan omarbetning förefaller nöd­ vändig inom en inte alltför avlägsen framtid, skulle det innebära en olycklig fördröjning av liberaliseringen ifall frågan om grundvalen för redovisningen skulle behöva lösas tillsammans med de förslag i övrigt som här behandlas. Jag förordar således att taxeringsvärdet som det bestäms enligt nuvarande regler tills vidare bibehålls som grund vid bestämmande av redovisnings- gränserna.

Beträffande maximigränsen är det en allmänt förekommande mening att redovisning bör få ske intill 80 %, dvs. fyra femtedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Det sagda berör emellertid, såsom framgår av vad jag tidiga­ re anfört, inte andra kategorier än jordbruks-, bostads-, kontors- och af färs­ fastigheter. Till återstående fastighetskategorier återkommer jag i det föl­ jande. Stadshypotekskassan och hostadskreditkassan föreslår emellertid en något snävare belåningsgräns, nämligen 75 % av försäkringsbolagets upp- skattningsvärde under förutsättning att gränsen dock inte i något fall får överstiga 80 % av taxeringsvärdet. Genom en sådan regel, anser nämnda in­ stitutioner, skulle bolagens ansvar för ett riktigt avvägt belåningsvärde poängteras. Min uppfattning är att en maximigräns vid fyra femtedelar av taxeringsvärdet är tillräcklig ur säkerhetssynpunkt när det gäller dessa ka­ tegorier av fastigheter. Ytterligare bestämmelser förefaller onödigt kompli­ cerande. Omprövning av denna gräns måste naturligtvis ske om de nuva­ rande reglerna om fastighetsbegreppet vid taxeringen överges.

Som tidigare framhållits föreslår försäkringsinspektionen en sänkning av belåningsrätten för andra fastighetskategorier än jordbruks-, bostads-, kon­

tors- och affärsfastigheter från nuvarande två tredjedelar till hälften av taxe­ ringsvärdet. Kategorien industrifastigheter tilldrar sig här givetvis det största intresset. Inspektionen betonar att det kan ifrågasättas huruvida inteckning i industrifastighet över huvud taget bör tas upp bland de värdehandlingar som generellt godkänns i bunden sektor med tanke på att det i många fall är företagets bärighet som är helt avgörande för tryggheten och inte fastig- hetsinteckningen. En gräns vid 50 % av taxeringsvärdet skulle anknyta till den praxis som utvecklat sig på området. Sänkningsförslaget bör dessutom ses i samband med förslaget om ökat utrymme för fri placering, vilket in­ spektionen understöder.

Frågan om acceptabla säkerheter för industrilån är komplicerad. Den har i flera avseenden betydligt större räckvidd än vad som framgår av det hit­ tills anförda. Så t. ex. uppkommer liknande problem vid emission av indu­ striobligationer. För någon tid sedan introducerades på den svenska mark­ naden obligationer med s. k. negativ klausul. För sådana obligationer läm­ nas inte realsäkerhet utan låntagaren utfäster sig i stället att inte skuldsätta sig mer än i viss närmare angiven grad. I den mån sådana obligationer offentligen utbjuds av svensk affärsbank äger f. ö. ett försäkringsbolag re­ dovisa dem i den bundna sektorn av försäkringsfonden. Även om realsäker­ het ställs för industriobligationer kan i fortsättningen — efter införande av de nya reglerna om vad som skall anses utgöra fast egendom — säker­ heten för industriobligationer i vilka försäkringsfondmedel placerats kom­ ma att befinna sig ovanför de säkerhetsgränser som iakttas mot bakgrun­ den av nuvarande civilrättsliga regler för fastighetsbegreppet. Å andra si­ dan måste man komma ihåg att den föreslagna ändringen av fastighets­ begreppet är föranledd huvudsakligen av ett önskemål från näringslivets sida att bättre kunna utnyttja de faktiska säkerheter som finns i ett väl- konsoliderat industriföretag. Jag anser sålunda att frågan för försäkrings­ bolagens vidkommande måste uppmärksammas i fortsättningen. Som jag redan nämnt vore det olyckligt om de ytterligare överväganden som fordras i fråga om säkerheter för industrilån skulle fördröja en liberalisering av försäkringsbolagens fondredovisningsregler. I avvaktan på dessa ytterligare överväganden förefaller det mig lämpligast att lämna redovisningsbestäm- melserna angående industrifastigheter utan ändring.

Riksförbundet framhåller att obebyggda fastigheter och tomträtter enligt försäkringsinspektionens förslag omfattas av den lägre redovisningsgrän- sen. Jag har inte förordat inspektionens sänkningsförslag. Enligt min upp­ fattning bör nuvarande redovisningsregler gälla även såvitt avser obebygg­ da fastigheter och tomträtter utan tillhörande byggnad.

En fråga av mindre betydelse är riksförbundets förslag om rätt för för­ säkringsbolag att använda eget uppskattnings värde som redo- visningsgrund för det fall att taxeringsvärde ännu inte fastställts

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 år 1966

27

för fastighet eller tomträtt eller där på grund av ny-, till- eller ombyggnad ansökan om fastställande av preliminärt taxeringsvärde gjorts men inte prö­ vats. Förslaget gav i sin ursprungliga form anledning till smärre erinringar från de remissinstanser som i huvudsak var positivt inställda. Förbundet mo­ difierade sitt förslag i överensstämmelse med dessa erinringar. Emellertid är majoriteten inom riksbanksfullmäktige motståndare till förslaget med motivering att det skulle i onödan komplicera lagtexten. Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört om nödvändigheten att ytterligare belysa taxe­ ringsvärdets roll i framtiden som måttstock vid bestämmande av realsäker- hetsgränser bör enligt min mening frågan om uppskattningsvärde för de spe­ ciella, här avsedda fallen tas upp i sitt större sammanhang. Därför biträ­ der jag inte f. n. riksförbundets ändringsförslag i detta avseende.

Kvarstående förslag, dvs. om möjlighet att dispensera från kravet på brandförsäkring av byggnad på fastighet, för vilken inteckning re­ dovisas inom försäkringsfondens bundna sektor, samt om inrättande av fri sektor för försäkringar i utländsk valuta har inte föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Jag har redan — i sam­ band med diskussionen om utvidgning av den fria sektorn — förklarat mig beredd att tillstyrka inrättandet av en fri sektor för försäkringar i utländsk valuta. Som konsekvens härav bör ändring vidtas även såvitt avser ut­ ländska försäkringsanstalter med rätt att driva rörelse här i riket. Även den begärda möjligheten till dispens från brandförsäkringskravet anser jag böra införas i FL.

Inledningsvis nämnde jag att jag i våras, i samband med omorganisa­ tionen av Svenska skeppshypotekskassan och inrättandet av Skeppsfar­ tens sekundärlånekassa, framhållit att obligationer, som sekun- därlånekassan utfärdar, bör få användas för redovisning av liv­ försäkringsfonder. Mitt uttalande har inte väckt någon gensaga. Jag vill så­ lunda nu föreslå att denna möjlighet öppnas genom ett tillägg i 274 § första stycket 2 FL.

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse samt lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket i över- enstämmelse med vad jag anfört i det föregående. Förslagen torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1 Förutom vad som hittills be­ handlats har i det förstnämnda lagförslaget upptagits den ändringen i för­ hållande till vad som nu gäller att ordet »Svenska jordbrukskreditkassan» i paragrafens första stycke 2 uteslutits. Svenska jordbrukskreditkassan har

1 Bilagan har uteslutits här. Den är likalydande med den bilaga som är fogad vid propositionen.

Kungl. Maj:Is proposition nr 5 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 år 1966

29

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 3 december 1965.

Närvarande:

f. d. justitierådet

L^ind,

justitierådet Y.

S^öderlund,

regeringsrådet

Å^björnsson,

justitierådet

B^runnberg.

Enligt lagrådet den 26 november 1965 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 19 november 1965, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ända­ målet inhämtas över upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av

274 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse och till lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 9 juni 1950 (nr 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av kanslirådet G. Wahlgren.

Lagrådet yttrade:

De remitterade lagförslagen avser främst en höjning av redovisnings- gränsen för fastighetslån vid placering av livförsäkringsfonder. Därjämte föreslås viss ändring beträffande kravet på brandförsäkring samt inrät­ tande av fri sektor för försäkringar i utländsk valuta. Vidare föreslås att obligationer utfärdade av Skeppsfartens sekundärlånekassa skall få an­ vändas för redovisning av livförsäkringsfonder. Slutligen framlägges för­ slag till vissa, huvudsakligen formella jämkningar i 274 § lagen om försäk­ ringsrörelse. Mot de sålunda föreslagna ändringarna har lagrådet intet att erinra.

Ur protokollet:

Stig Granqvist