SOU 1970:67
Förmynderskap
Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Genom beslut den 30 december 1964 be- myndigade Kungl. Maj:t chefen för justitie- departementet att tillkalla åtta sakkunniga för att verkställa översyn av förmynder- skapslagstiftningen.
Med stöd av detta bemyndigande tillkal- lades den 11 februari 1965 såsom sakkunni— ga f. d. hovrättspresidenten Joöl Laurin, till- lika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare kontoristen Astrid Berge- gren, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare landstingsrådet Einar Gus— tafsson, numera kommunalrådet Gunnar Hejdeman, dåvarande ledamoten av riksda- gens första kammare huvudredaktören Per Hilding, advokaten Magnus Lindahl, kansli— chefen Tuve Lundgren samt ledamoten av riksdagens andra kammare advokaten Bo Martinsson.
De sakkunniga har antagit namnet för- mynderskapsutredningen.
Sekreterare i utredningen har varit nume- ra rådmannen Lennart A:son Sjögreen och biträdande sekreterare — sedan den 24 feb- ruari 1969 — assessorn i Göta hovrätt Gö- ran Stigenberg.
Att såsom expert biträda utredningen för- ordnades den 9 januari 1967 kanslichefen Björn Nordqvist.
Utredningen har avlämnat delbetänkan- den, den 3 november 1965 med förslag till
sådan ändring i föräldrabalken att överför- myndares samtycke inte skall behövas till statligt lån åt omyndig för studier m.m., stencil Ju 1965: 14, den 19 januari 1967 ”Myndighetsåldern och olika former av omyndighet”, stencil Ju 1967: 1, samt den 26 april 1968 med förslag till författnings- ändringar vid en sänkning av myndighetsål- dern till 20 år, stencil Ju 1968: 9.
Utredningen har numera slutfört uppdra- get att verkställa översyn av förmyndar- skapslagstiftningen och får härmed vörd- samt överlämna betänkande med förslag till ändringar i föräldrabalken rn. fl. författ- ningar jämte därtill hörande motiv.
Den 23 maj 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt utredningen att, såvitt gäller avveckling av godmanskap, beakta justitieombudsman- nens skrivelse den 14 maj 1964 till Kungl. Maj:t med hemställan om åtgärder för att tillvarataga okända sakägares rätt till er- sättning på grund av att dem tillkommande rätt till myrslogar frånhänts dem i samband med laga skifte inom Ore socken, Koppar- bergs län. I särskild promemoria (Stencil Ju 1970: 24), vilken överlämnas samtidigt med betänkandet, redovisas detta uppdrag.
Reservation av herr Martinsson rörande viss punkt i 9 kap. bifogas (Bilaga 6).
Stockholm den 19 augusti 1970.
Joél Laurin
Astrid Bergegren Gunnar H ejdeman Magnus Lindahl
Bo Martinsson
Einar Gustafsson Per Hilding Tuve Lundgren
Lennart A:son Sjögreen Göran Stigenberg
?
31319”! i'fJ'U, "Il'nll'ilf' "l
'H
. '|-., J:: , , . . . . .T ' '.' ' 'Full-| " ' ' "' ' '%'HWJ .|"" REMÅ ,-.,'='1l'|', FPÖ-'.'" .||; '. .||_ |.|:- ml. .||: .|.- """?l'riv' , .||-fånigt: . |,'u.|.£j| kl.-WWF:. u:: d|||||_| '='?" .'iånn ' '.—'|- ._ —||| |.',,,_ || .| ' #Hlm ,; '%h'nk'lr milj.,wy. ni” | !||1. ..::nmr— |'
— " .' ' " |-""r||t "'"'|”'.':' .|år..|y,,|||:.': .'.”. ut"" "- -|'||' ' |'
' .||,, | ||| |r || ||”,|||| WWW aging" "q,. '- ' '. |.|:il | .: ,, |pié'i'h91'|n|||n|'i.'_." ' . |"I |. .|'.|.|' :..Kif|'w..'||å.l..|l1;-rl1, ngli. ':." 'ZI'EV- || ' |. .|. |:”. |.l|".|| |". MTM ||"| ".'i '||1.| .||-- '.
"311:le dma'n' I". i'P "Vi-'.' *— Allm.-|| P1_"_"."_|u!|-'||| |-.| |'J|| ||1|'.|. || '#'-5713!!!-
j_|.. . 'W' ".||.|'l "||, |! ':'-"" J'wl' ';'"H'd "|:, || ,|.' '"i'kllå :If'sl ”då? L'hmV'airhb'm'W ..”-ei.!" um 'lu' |l.'.8l|.| -"|||'| 31 Anmäl» | ' | ." |_|| |.|_ .|', ...l'" Flåffrl'ih' |||”:an .(jcrfmp..|:?_m "||' (|||!- iji... "!!JIMII” .||. |.' allah”? U| '|| I"" '|| |"F|. |||th ,|.-å: mv, E_llvhuwtfik'" |||th| »lejl' ||. "||'an 739! '||." |.||ofi|'|- '..ift'Jl- ' | ,,,. || '_"(l.||l|'| _h|||||:__L' .: ,,t-|-1;I'"'|||w'.!p.h'.dbum|l" ”"|" | ' "|" ' ' ., _||_| ||. ||i"'|r..-v||'__:_'i|,'..l'._l"]'j-=,1 E,_nct,.|.' 'HMJ' Flåhl'li. [Mg-. årh- .mu'- |.. -||-iw %11 MJ|1|H£LL|QQ||| .". i?.n .|.|,I'3|'.'. .a, '! -1|F|,|.| ||';n'aL_||.|||l :JM' |'|'.'_ ' |'
Jig] IF:? ||' || MW .|.,'||| |_||? r|-.|.||..'|||||l.||' W&F-W '='-hån ::». .'..'|||| "' ,!' ""-11" .nu " WH”. .|'02r||1.i'.;
||: änm. ||1_'|I.|.u.,.s||-.;.u,.-.m:.||.z -|| |___äqicquww% ""', i.
_qal. '|=Y11|L||H".|F|'A|il..llll' |
':'”F' fir. |."' '| * ”'$ ECM-Ja ||-.|| |,.|||1|.. 1||||' . 'wlrcuy | |...1 || | |_ W”|||hl|||l|n.|ny.'i|i||r '.'9'" 't:%' , _,dop. nu _etäåiä' "|.|-. .'. ||._.|||||. |, L ||| (|||—omkr. . ' lyra-|.|? 7-1 , , — :1.||anål|n|tl..a gmail-3.11 5. .nu. |:. '
' ä'.???-"1'UV"=a-1?5."|.'","'"!"'.'"".' |... |??va 'i'-: ärm _| |. | ' | Muang ||| |.i.
'P'i"? in #amwgiwulmi—lfm Eoiquäanlu at.|||||'."11.'l | .=_-|._Fb |'1-|".| |l-r :! ||! Wimuif l||1 WWW. '|';'L_ll'|"' ll "nämn. |' Våla "mm u:'| få?"!- Fi|'l')'| |'.i|.'.l.||0] 54% |", "1£"—"=L|'|"'"_" |::
""-'.!iD' |!|£l|)-35| -"'f','$"|' '|-|.||' |||-73123
"' .. |. |,. win "'||?! mikael” ": En.—km:.scwäv' www-|| - ..... , ;:-'*_'||.',"l' .|',"i"",' |, _ | " ""Lägg"? '|'-Ö ""' ""13".'||'å"'|"—' ..::wM'M ' ...i " _, ;' ' $'||'lf|ll '#'dä'äww |_||? ' ",,,»,,,||_.' ." ,'-|,.',,_ i gr.-| Twi |'-||| » '# ,!'-ww. ' , ,|3nn|*||'i'l”ll".l:|1||c5.l ' är.—' .||.»u 1 ...|. . ' _ _+|l'| '||—| |.|l|.|"'||||.'l.. "|||.".
,,_||| ||,
| . "||'v.|, |'-|'- '||.'.l.|'_'|' |||,.|| . |||1r'1qhn'rl. ut!
|'—
.,
.. |.
| U'Zå'åå' . .|." M [,|' _ _|._'|:Y'|.|"=|_'l, .--'.','..|. (t'-.|'.. |'.||...'|||'||"". .-.:|."'.-;.. - ...-...,. ,|.. , .,_,.||||,,..,.,_
,|. . |..; |l'||| |' . "|:."' '! '|'... . '_""i'5.|..',|.|:'-_|, f ,.4'. , . , || .||',-.,||||,|||, . ..,5 MM Un. . .|.... |.|... |
Förkortningar
227 228
228 228 229
229 229 230
230 230
231 232
233
234 234
234
235
236
238
243
247
248 249 250
251
Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom förordnas i fråga om föräldrabalken dels att 8 kap. 6 5, 9 kap. 5 5, 10 kap. 1 9". 11 kap. 4 och 5 55, 12 kap, 1, 4 och 6 åå, 13 kap 1 &, 14 kap. 3, 8 9 och 11 åå, 15 kap. 4, 5, 8, 9,12,14,15,17 och 19 åå, 16 kap. 2, 5 och 6 åå, 17 kap. 7 €, 18 kap. 3, 5, 7 och 11 åå, 19 kap., 20 kap. 16—19, 21, 28, 36 och 37 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 12 kap, skall införas en ny paragraf, 7 5, av nedan angivna lydelse, dels att 15 kap. 16 5 och 20 kap. 34 5 skall upphöra att gällalz
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
8 kap.
Om barnavårdsman
65.
Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barnet med råd och upplysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt ålig- ger det honom att sörja för att barnets börd fastställes, när det är fött utom äktenskap, samt för att underhåll tillförsäkras barnet så ock att biträde med indrivning och till- handahållande av underhållsbidrag och, när skäl äro därtill, göra anmälan om förord- nande av förmyndare för barnet.
Barnavårdsman vare — — — — —— —— —
Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barnet med råd och upp- lysningar samt tillse, att barnets rätt och bästa behörigen tillvaratagas. Särskilt ålig- ger det honom att sörja för att barnets börd fastställes, när det är fött utom äkten— skap, samt för att underhåll tillförsäkras barnet så ock att biträde med indrivning och tillhandahållande av underhållsbidrag och, när särskild förmyndare skall förord- nas för barnet, göra anmälan därom.
________ av delgivningar.
9 kap. Om underårigs omyndighet
Så.
Idkar underårig, som fyllt sexton år, nä- ring med tillstånd varom i 15 kap. 13 & sägs, äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom området för rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling som avses i 15 kap. 15 eller 16 &.
1 Senaste lydelse av 8 kap. 6 & 1969:617 10 kap. 1 5 1969: 157 12 kap. 1 5 19582640, jfr 1969z799 12 kap. 4 & jfr 1969:799 15 kap. 8 5 1963: 152 15 kap. 12 & 1958:640 15 kap. 14 5 1966: 308 19 kap. 2 & 1955:409
Idkar underårig, som fyllt sexton år, nä- ring med tillstånd varom i 15 kap. 13 & sägs, äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom området för rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling som avses i 15 kap. 15 &.
19 kap. 3 & jfr 1969:799
19 kap. 8 € — ,, —
19 kap. 14 5 1955:409
19 kap. 16 å — ,, —
20 kap. 19 5 1969: 673 20 kap. 28 & 1969:157 20 kap. 36 5 1963: 152, jfr 1969:257 20 kap. 37 & jfr 1969z257
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10 kap.
Om omyndighet på grund av rättens beslut
15.
Den som fyllt tjugu år skall av rätten för- klaras omyndig:
1. om han på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själs- verksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom;
2. om han ———————————
Den som fyllt tjugu år skall av rätten förklaras omyndig:
1. om han på grund av psykisk sjukdom. hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom;
________ samtycker därtill.
11 kap.
Om förmyndare
4s.
Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre därför förmyn- dares befattning, om han varder förklarad omyndig.
5
När förmyndare skall förordnas, skall därtill utses en rättrådig, erfaren och i öv- rigt lämplig man eller kvinna, helst någon som är med den omyndige besläktad eller besvågrad eller eljest står honom nära.
För underåriga —————————
Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre därför förmyn- dares befattning, om han varder förklarad omyndig. Är den, som enligt 1 eller 2 & skall vara förmyndare, själv underårig, skall förordnande för särskild förmyndare för barnet gälla till dess hindret upphört.
När förmyndare skall förordnas, skall därtill utses en rättrådig, erfaren och i öv- rigt lämplig man eller kvinna.
————————— tala däremot.
Inom varje kommun skall kommunen ut- se en eller flera personer, som skola vara skyldiga att mottaga förordnande som för- myndare, där ej annan lämplig person kan erhållas.
12 kap.
Om inskrivning av förmynderskap
lå.
Förmynderskap för underårig skall in- skrivas, då fader, efter vilken den under- årige är arvsberättigad, eller moder eller, om den underårige är adopterad, adoptant avlider eller då dessförinnan egendom. som skall stå under förmyndarens förvaltning,
Förmynderskap för underårig skall in- skrivas,
]. då fader eller moder eller, om den un— derårige är adopterad, adoptant avlider;
2. då egendom, som skall stå under för- myndarens förvaltning, annorledes än ge-
annorledes än genom upptagande av lån tillfaller den underårige eller någon rättens åtgärd vidtages i fråga som rör förmyn- derskapet.
nom upptagande av lån tillfaller den un- derårige; eller
3. då någon rättens åtgärd vidtages i frå- ga som rör förmynderskapet och rätten finner inskrivning böra ske.
Utöva föräldrarna eller en av dem för- mynderskapet, skall dock i fall som avses i första stycket 1 . och 2. inskrivning ske en- dast då den omyndige erhåller egendom till ett värde överstigande femtusen kronor el- ler rätten finner inskrivning lämpligen böra ske.
Inskrivning skall ——————————————— Stockholms tingsrätt.
4
När förmynderskap inskrives, skall rät- ten, där så erfordras, angiva, vilken över- förmyndare det tillkommer att utöva till- syn över förmynderskapet.
I fråga om överflyttning av tillsynen över förmynderskap från en överförmyn- dare till en annan inom samma domsaga skall vad i 3 & sägs äga motsvarande till— lämpning.
6
Då rätten meddelat beslut om inskriv- ning av förmynderskap, skall anteckning därom ske i förmynderskapsbok, som föres vid rätten.
Närmare bestämmelser om förmynder— skapsbokens förande så ock om vissa åt- gärder som åligga rätten med avseende å förmyndarvården givas av Konungen.
När förmynderskap inskrives, skall rät— ten angiva vilken överförmyndare det till- kommer att utöva tillsyn över förmynder- skapet.
Då rätten meddelar beslut om inskriv- ning av förmynderskap, skall anteckning därom ske i förmynderskapsregister, som föres av rätten.
Närmare bestämmelser om förmynder- skapsregistrets förande så ock om vissa åt- gärder som åligga rätten med avseende å förmyndarvården givas av Konungen.
7 5.
Finner rätten sedan förmynderskap in- skrivits att grund för inskrivning icke läng- re föreligger, äger rätten på ansökan av förmyndaren besluta att inskrivningen skall upphöra.
13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares plikter
lå.
Förmyndaren, har såvitt ej annat skall gälla på grund av lag eller villkor vid för- värv genom gåva eller testamente, att för-
Förmyndaren har att förvalta myndling- ens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som röra denna.
valta myndlingens förmögenhet och före- träda honom i angelägenheter som röra denna.
Vad som nu sagts skall dock ej gälla så- vitt annat stadgas i lag eller där såsom villkor vid omyndigs förvärv genom gåva eller testamente föreskrivits, att egendom skall stå under särskild förvaltning av an- nan än förmyndare, utan medbestämman- derätt för denne, samt därvid angivits av vem förvaltningen skall utövas. År sådan särskild förvaltning anordnad, åligger för- valtaren att årligen till förmyndaren lämna redovisning över den förvaltade egendo- men, såvitt ej i gåvobrevet eller testamen- tet angivits att sådan skyldighet ej skall fö- religga.
14 kap.
Om vård av omyndigs rätt i oskiftat bo
3 &. Förmyndare må ————————————— överförmyndares samtycke. Visar det ———————————————————— ej tilländagått. Innan beslut ———————————————————— i ärendet.
8 .
Äger omyndig del i dödsbo, skall för- myndaren, så snart ske kan efter det bo- uppteckning inregistrerats hos rätten, ingiva avskrift av bouppteckningen till överför- myndaren.
Har överförmyndare godkänt avtal om sammanlevnad i oskiftat bo efter avliden, som efterlämnar make, och omfattar avta- let även fast egendom som är lagfaren för denne, skall överförmyndaren göra anmä- lan om avtalet till den rätt som meddelat lagfarten.
Äger omyndig del i dödsbo, skall för- myndaren, så snart ske kan efter det bo- uppteckning inregistrerats hos rätten, ingiva avskrift av bouppteckningen till överför- myndaren, där ej denne enligt 20 kap. 8 & tredje stycket ärvdabalken erhåller sådan avskrift.
Skall av —————————————————— till överförmyndaren. Är i ———————————————————— erforderliga delar. 9 &.
Varder dödsbo, ——————————————————— annan tid.
Slutes för omyndig delägare i dödsbo av- tal om sammanlevnad i oskiftat bo, vare förmyndaren pliktig att före den 15 feb- ruari varje år till överförmyndaren avläm- na årsuppgift angående boet, upptagande
Slutes för omyndig delägare i dödsbo av- tal om sammanlevnad i oskiftat bo, vare förmyndaren pliktig att före den 15 mars varje år till överförmyndaren avlämna års- uppgift i två exemplar angående boet, upp-
den behållna inkomsten under föregående år samt en översikt av boets tillgångar och skulder vid årets slut. Möter till följd av boets storlek eller av annan orsak hinder att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid anmälan om hindret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid, inom vilken förmyndaren har att ingiva handlingen.
tagande den behållna inkomsten under fö- regående år samt en översikt av boets till- gångar och skulder vid årets slut. Möter till följd av boets storlek eller av annan orsak hinder att inom nämnda tid avlämna års- uppgift, skall inom samma tid anmälan om hindret göras till överförmyndaren; och ut- sätte denne ny tid, inom vilken förmynda- ren har att ingiva handlingen.
Hava underåriga ——————————————— årsuppgift avlämnas.
115.
Förmyndaren äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta skäligt arvo- de. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet utgå årligen och må ej, med mindre rätten annorlunda för- ordnar, överstiga för år räknat ett belopp, motsvarande fem för hundra av så stor del av boets inkomst som enligt årsuppgift rö- rande boet belöper på den omyndige. Ar- vodet skall förskjutas av boet.
Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre rätten med hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.
Förmyndaren äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta skäligt ar- vode. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet utgå årligen och beräknas enligt bestämmelserna i 15 kap. 19 &. Arvodet skall förskjutas av boet, där det ej utgår av allmänna medel.
Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre över- förmyndaren med hänsyn till särskilda om- ständigheter lämnar tillstånd därtill.
15 kap. Om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom 4 &.
Den omyndiges penningmedel skola gö- ras räntebärande, och äge förmyndaren för sådant ändamål inköpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrives eller in— skrivits i statsskuldboken, eller utlåna med- len mot säkerhet av inteckning i fast egen- dom eller ock i myndlingens namn insätta dern hos postsparbanken eller sparbank el- ler för längre tid hos annan bank. Närmare bestämmelser om de obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av den inteck- ningssäkerhet, varemot utlåning må ske, samt om de räkningar, å vilka insättning hos bank må äga rum, meddelas av Ko- nungen.
Med bank ___________
Den omyndiges penningmedel skola gö- ras räntebärande, och äge förmyndaren för sådant ändamål inköpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrives eller in- skrivits i statsskuldboken, eller utlåna med- len mot säkerhet av inteckning i fast egen- dom eller ock i myndlingens namn insätta dem hos bank eller försäkringsbolag. När- mare bestämmelser om de obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av den in- teckningssäkerhet, varemot utlåning må ske, samt om de räkningar, å vilka insättning hos bank och försäkringsbolag må äga rum, meddelas av Konungen.
————— kassa för jordbrukskredit.
55.
Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat sätt än i 4 & avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller därmed jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbä- rande, tage han därtill överförmyndarens samtycke. Ej må sådant samtycke givas, med mindre särskilda skäl äro därtill.
Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat sätt än i 4 & avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller därmed jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbä- rande, tage han därtill överförmyndarens samtycke.
8 Aktier, obligationer, ——————————————— särskilt stadgas. Vad sålunda ——————————————— överförmyndares tillstånd. Obligationer, vilka ————————————————— stycket sägs. Hava underåriga syskon gemensam för- myndare, skola vid tillämpning av det i första stycket givna stadgandet syskonens värdehandlingar sammanräknas.
Finnas omyndigs ————————
Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värdehandlingar sammanräknas. ————— nedsatta värdehandlingar.
95.
Omyndigs medel, som innestå hos bank, må ej uttagas utan överförmyndarens till- stånd efter vad därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej ränta, som innestått kortare tid än ett år. Överförmyndarens till- stånd vare ej heller erforderligt, där med- len allenast skola genom bankens försorg överföras till annan bank.
Omyndigs medel, som innestå hos bank eller försäkringsbolag, må ej uttagas utan överförmyndarens tillstånd efter vad där- om är särskilt stadgat. Vad nu sagts gäller ej ränta, som innestått kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare ej hel- ler erforderligt, där medlen allenast skola genom bankens eller försäkringsbolagets försorg överföras till annan bank eller an- nat försäkringsbolag.
Medel, som ——————————————— överförmyndarens tillstånd. När skäl ———————————————————— skall gälla.
12 &.
Förvärvar omyndig _______
Äger omyndig att av dödsbo utfå värde- handling eller penningar på grund av gifto- rätt, arv eller testamente eller såsom un- derhåll enligt 8 kap. ärvdabalken, vare bo- utredningsman eller testamentsexekutor pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket driver
________ särskilt stadgat.
Äger omyndig att av dödsbo utfå värde— handling eller penningar på grund av gifto- rätt, arv eller testamente eller såsom un- derhåll enligt 8 kap. ärvdabalken, vare bo- utredningsman eller testamentsexekutor pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undan- tag, nedsätta värdehandlingen eller inbeta- la medlen hos bank enligt vad i första styc- ket är stadgat. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket dri-
försäkringsrörelse, skall utgiva försäkrings- belopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om pension eller livränta eller om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta. I andra fall äge överför- myndaren genom meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.
Densom———————————
ver försäkringsrörelse, skall utgiva försäk- ringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är om pension, livränta eller annan på grund av försäkring utgående periodisk förmån till belopp som för kalenderår un— derstiger två basbelopp enligt lagen om all- män försäkring eller om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att själv förvalta. I andra fall äge överförmyndaren genom meddelande till den som skall utgiva värde- handling eller penningar förordna, att ned- sättning eller inbetalning skall ske hos bank. —————— förmyndaren därom.
14 5.
Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upp- taga lån eller ingå växelförbindelse. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom området för rö— relse som av förmyndaren med överför- myndarens samtycke drives för den omyn- diges räkning. Överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosätt- ning eller i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt, såframt lånet upptages inom tre månader från det inteckningen meddelades och vid lånets upptagande eftergift av för- myndaren ej göres i fråga om de villkor som äro angivna i det intecknade skulde- brevet.
Förmyndaren äge ________ Ej må ___________
Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upp- taga lån eller ingå växelförbindelse eller återköpa livförsäkring. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgär- den faller inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmyndarens sam- tycke drives för den omyndiges räkning. Överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning.
_________ äro därtill.
________ anses tillbörligt.
15 &.
Förmyndaren må ej utan överförmynda- rens samtycke sluta avtal, varigenom å den omyndiges fasta egendom lägges servitut, eller upplåta rätt till avkomst av egendo- men eller rätt att annorledes än för egen- domens behov avverka skog, ej heller an- nan nyttjanderätt, med mindre den avser viss tid, ej överstigande fem år.
Före besluts ——————————
Förmyndaren må ej utan överförmynda- rens samtycke överlåta eller erhålla inteck- ning eller upplåta nyttjanderätt, servitut el- ler samfällighetsrätt i den omyndiges fasta egendom eller tomträtt. Utan sådant sam- tycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens behov avverka skog el— ler upplåta annan nyttjanderätt, om den avser viss tid, längst fem år. —————————— yttra sig.
Vad i denna paragraf är stadgat skall ej äga tillämpning i fråga om förening, som träffas vid laga skifte, ägostyckning eller avstyckning.
Jfr 16 5 3 st.
16 5.
Vill förmyndaren överlåta eller med in- teckning för gäld belasta den omyndiges fasta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen rättens till- stånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre viktiga skäl äro därtill.
Det åligger rätten att före besluts fattan- de inhämta yttrande från överförmyndaren samt, såframt det utan märklig omgång el- ler tidsutdräkt kan ske, bereda den omyn- dige, om han fyllt sexton år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att ytt- ra sig.
Tillstånd, varom i första stycket sägs, gälle under sex månader från det tillstån- det meddelades. Erinran härom skall göras i rättens beslut.
Bestämmelserna i första stycket om ser- vitut äga ej tillämpning i fråga om servi- tut, som bildas vid fastighetsbildningsför— rättning.
Tillstånd att överlåta eller erhålla inteck- ning i fast egendom eller tomträtt gälle un- der sex månader från det tillståndet med- delades. Erinran härom skall göras i be- slutet.
Upphäves.
17 5.
Har förmyndaren i fall, då enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat överförmyn- darens eller rättens samtycke bort inhäm- tas, å den omyndiges vägnar ingått avtal utan sådant samtycke, må den, med vilken avtalet slöts, där ej annat förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmynda- ren söker godkännande inom en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan av- slagen av den myndighet, av vilken den först skall prövas, äge den, med vilken av- talet slöts, härefter frånträda avtalet, så- framt ej annan överenskommelse träffats.
Har förmyndaren i fall, då enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat överförmyn- darens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges vägnar ingått avtal utan sådant samtycke, må den med vilken avtalet slöts, där ej annat förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmyndaren söker god- kännande inom en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan avslagen av överför— myndaren, äge den med vilken avtalet slöts, härefter frånträda avtalet, såframt ej an— nan överenskommelse träffats.
19 &.
Förmyndaren äge årligen uppbära arvo- de med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till förvaltningens omfattning. Ar-
Förmyndaren äge årligen uppbära arvo- de med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till förvaltningens omfattning och
vodet må icke, med mindre rätten annor- lunda förordnar, överstiga för år räknat ett belopp, motsvarande fem för hundra av den omyndiges behållna inkomst enligt års- räkning eller sluträkning, med avdrag lik- väl för avgift, som erlagts för vård av den omyndiges värdehandlingar efter vad sär- skilt är stadgat. Avdraget må dock ej upp- gå till mer än två för hundra av inkomsten av nämnda värdehandlingar.
Arvode, varom nu är sagt, tillkomme ej fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, med mindre rätten med hän- syn till särskilda omständigheter lämnar till- stånd därtill.
det arbete som varit förenat med den per- sonliga omvårdnaden. Där ei överförmyn- daren på ansökan av förmyndaren bestämt högre arvode, är förmyndaren berättigad att som arvode uppbära ett belopp, mot- svarande sju procent av det basbelopp en- ligt lagen om allmän försäkring som gällt under sista månaden av den tid som för- valtningen avser.
Arvodet skall utgå av den omyndiges medel. Har den omyndige det år som för- valtningen avser icke taxerats till statlig in- komstskatt eller taxerats till belopp som understiger hälften av nämnda basbelopp, och har han ej heller tillgångar, av vilka arvodet skäligen bör utgå, skall dock, efter bestämmande av överförmyndaren, såväl detta arvode som ersättning för kostnader, som förmyndaren haft i anledning av för- mynderskapet, utgå av allmänna medel. Ar- vode av allmänna medel må dock ej utgå med högre belopp än i första stycket sägs.
Arvode, varom nu är sagt, tillkomme ej fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, med mindre överförmyndaren med hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.
16 kap.
Om förmyndares redovisningsskyldighet
25.
När egendom, _________ Har den omyndige efter den tid som av- ses i första stycket erhållit egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning över denna egendom in- givas till överförmyndaren inom en månad därefter.
Är det ———————————
— — —— — för omyndighetsförklaringen.
I förteckning skall ock angivas, om den omyndige har eller under den närmaste ti- den kan väntas få lön, pension eller annan inkomst. Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit egendom som skall stå under förmyndarens förvalt- ning, skall förteckning över denna egendom ingivas till överförmyndaren inom en må- nad därefter.
_________ skifte skett.
Förteckning skall ingivas i två exemplar.
(Nuvarande lydelse)
Så.
Före den 15 februari varje år avgive för- myndaren till överförmyndaren årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregående år eller den del av året, varunder förmyndaren innehaft sin befatt- ning. Då förmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen till över- förmyndaren avgiva sluträkning, avseende förvaltningen under det löpande året intill befattningens upphörande.
I årsräkning __________
6 . Har förmyndaren _______
Före den 15 mars varje år avgive för- myndaren till överförmyndaren årsräkning i två exemplar, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregående år eller den del av året, varunder förmyndaren in- nehaft sin befattning. Då förmyndarens be- fattning upphör, skall förmyndaren oför- dröjligen till överförmyndaren avgiva slut- räkning i två exemplar, avseende förvalt- ningen under det löpande året intill befatt- ningens upphörande. ————————— tids utgång.
________ den omyndige.
Överförmyndaren må ock eljest för visst år eller tillsvidare befria förmyndare från att avgiva räkning eller medgiva att sådan upprättas i förenklad form, där det med hänsyn till tillgångarnas ringa värde eller beskaffenhet finnes kunna ske utan fara för den omyndige.
17 kap.
Om tillsyn över förmyndares förvaltning
7å.
Överförmyndaren skall varje år, i enlig- het med de närmare bestämmelser som meddelas av Konungen, till rätten överläm- na uppgift rörande tillsynen över förmyn- dares förvaltning under föregående år.
Vid överförmyndarens granskning av årsräkning, sluträkning eller årsuppgift skall av den omyndiges medel uttagas en särskild tillsynsavgift till statsverket. Avgif- ten utgör tio kronor för varje omyndig som föregående år ej taxerats till statlig in- komstskatt eller taxerats till belopp under femtusen kronor och i annat fall två kronor för varje fullt hundratal kronor av det be- lopp, varmed den omyndiges taxerade in- komst överstiger femtusen kronor, dock lägst tio och högst ettusen kronor.
Utgår arvode åt förmyndaren av all- männa medel, skall avgift ej uttagas.
Närmare bestämmelser om sättet för ut- tagande av tillsynsavgiften meddelas av Konungen.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 kap.
Om god man
3 5.1
Är någon för sjukdom, som kan antagas vara övergående, ur stånd att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom, skall rät- ten, där så erfordras, förordna god man att bevaka hans rätt eller förvalta egendo- men; dock må sådant förordnande ej givas utan den sjukes samtycke, med mindre sjuk- domen medför hinder mot samtyckes in- hämtande.
Är någon på grund av sjukdom, lyte, ål- derdomssvaghet eller annan därmed jäma förlig orsak ur stånd att bevaka sin rätt el- ler förvalta sin egendom, skall rätten, där så erfordras, förordna god man att bevaka hans rätt eller förvalta egendomen; dock må sådant förordnande ej givas utan hans samtycke, med mindre det är hinder för samtyckes inhämtande, och ej heller där fara föreligger att han företager rättshand- ling mot gode mannens vilja.
55.
Till god ——————————— ________ finnes olämplig.
Den som enligt 11 kap. 5 & tredje styc- ket utsetts att mottaga förordnande som förmyndare, där ej annan lämplig person kan erhållas, är även skyldig att i sådant fall mottaga förordnande som god man.
När omständigheterna —————————————— män förordnas. Vad i ———————————————————— eller godmanskap.
75.
Godmanskap varde genast inskrivet hos den rätt som meddelat förordnandet. An- teckning om inskrivningen skall ske i för- mynderskapsboken.
Vad i 12 kap. 3 och 4 55 stadgas om överflyttning av tillsynen å förmynderskap och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskap, skall äga mot- svarande tillämpning i fråga om godman- skap. Överflyttning av godmanskap som avses i 1 eller 2 & må ej ske annat än i samband med överflyttning av förmynder- skapet.
Godmanskap varde genast inskrivet hos den rätt som meddelat förordnandet. An- teckning om inskrivningen skall ske i för- mynderskapsregistret.
Vad i 12 kap. 3 och 4 åå stadgas om överflyttning av tillsynen å förmynderskap och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskap, skall äga mot- svarande tillämpning i fråga om godman- skap. Överflyttning av godmanskap som avses i 1 eller 2 & må, om jämväl förmyn- derskapet är inskrivet, ej ske annat än i samband med överflyttning av förmynder- skapet.
11 5. God man —————————————————— sina kostnader. Arvode och ersättning enligt första styc- ket skall utgivas av den för vilken gode 1 Förslaget om ändring i denna & har framlagts i utredningens PM 9/1 1967, s. 62.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
mannen förordnats eller, om synnerliga skäl därtill äro, av allmänna medel enligt över- förmyndarens bestämmande, varvid arvodet dock ej må utgå med högre belopp än sju procent av det i 15 kap. 19 5 angivna bas- beloppet.
Där god man som förordnats enligt 4 & äger uppbära årligt arvode skall vid till- lämpning av 15 kap. 19 5 första stycket gälla den avvikelsen att han är berättigad till en procent av basbeloppet. I fråga om arvode och ersättning för kostnader skall för honom gälla vad i andra stycket sägs, dock må arvode av allmänna medel ej utgå med högre belopp än en procent av basbe- loppet.
19 kap.
Om överförmyndare
1—7 55 avser överförmyndares tillsättan- de kommunvis.
8 &.
Till överförmyndare skall väljas en i praktiska värv väl förfaren, myndig svensk medborgare. Överförmyndare kan ej den vara som är i konkurstillstånd eller är för- klarad omyndig.
Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare inom domsagan, om ej Konungen för särskilt fall meddelat till- stånd därtill.
Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare än den som icke är bosatt inom den kommun eller någon av de kom- muner, för vilka valet förrättas, ämbets- el- ler tjänsteman som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom överförmyndare är i tur att avgå
Upphäves.
l &. Domsaga är distrikt för överförmyndare. I varje distrikt skall efter Konungens be- stämmande finnas en eller flera överför- myndare. Överförmyndare skall hava kansli på den ort där tingsrätten har sitt kansli.
2 &.
Överförmyndare tillsättes av Konungen efter ansökan och efter hörande av lands- tinget eller, i fråga om distrikt vari ingår kommun som ej tillhör landstingskommun, kommunfullmäktige, samt rätten. Överför- myndare skall vara svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder samt vara väl förfaren i de praktiska, ekonomiska och juridiska frågor som äro av betydelse för tjänsten.
Den som är omyndig eller i konkurstill— stånd kan ej vara överförmyndare. Befatt- ningshavare vid rätten må ej heller vara överförmyndare inom domsagan.
Vid tjänstens utövande gäller för över- förmyndare de jäv, varom stadgas för do- mare i 4 kap. 13 å rättegångsbalken.
från befattningen, den som uppnått sextio års ålder samt den som eljest uppgiver för- hinder, vilket godkännes av valmyndighe- ten.
9 å.
Överförmyndare kan när som helst av rätten entledigas, om han finnes icke vara lämplig.
10 å.
För varje överförmyndare skall finnas en ersättare. Vad i 5—9 åå stadgas om över- förmyndare skall äga motsvarande tillämp- ning å ersättare för honom.
Äro såväl överförmyndaren som ersätta- ren förhindrade att uppehålla befattningen eller bestrida därtill hörande åliggande, äge rätten förordna tillfällig vikarie.
11 å.
Överförmyndaren vare skyldig att föra bok angående de förmynderskap och god— manskap som inskrivits och stå under hans tillsyn. Över ärenden rörande förmynder- skap, vilka ej inskrivits, skall särskild för- teckning föras.
12 å.
Överförmyndaren äge uppbära arvode till belopp, motsvarande ett för hundra av den omyndiges behållna årsinkomst där denna icke överstigit tvåhundra kronor, och eljest två för hundra därav, dock äge överför- myndaren icke av en omyndig i arvode uppbära mera än ettusen kronor för år. lnkomsten skall beräknas enligt årsräkning eller sluträkning eller, såvitt fråga är om omyndigs andel av inkomst från dödsbo, däri delägarna sammanleva i oskiftat bo, enligt årsuppgift rörande boet. Arvodet skall av förmyndaren inbetalas vid räk- ningens eller årsuppgiftens avgivande, och äge förmyndare ur dödsbo, däri den omyn- dige har del, förskottsvis utbekomma det belopp som skall utgå i arvode. Avlämnas gemensam årsuppgift för underåriga sys- kon, skall vid beräkning av arvodets be-
(Föreslagen lydelse)
Upphäves.
3 å.
För varje överförmyndare skall finnas en ersättare. Bestämmelserna om överförmyn- dare skall äga motsvarande tillämpning å ersättare för honom.
Vid förfall för både överförmyndaren och hans ersättare förordnar rätten vikarie för en tid av högst sex månader.
4 å.
Överförmyndare vare skyldig att föra re- gister angående de förmynderskap och god- manskap som inskrivits och stå under hans tillsyn. Över ärenden rörande förmynder- skap, vilka ej inskrivits, skall särskild för- teckning föras.
Upphäves.
(Nuvarande lydelse)
lopp hänsyn tagas till vad av boets inkomst belöper på syskonen samfällt.
Skall ej räkning eller årsuppgift avgivas, äger rätten, om särskilda skäl äro därtill, tillägga överförmyndaren skäligt arvode att gäldas av den omyndiges medel.
Vad nu sagts med avseende å arvode för förmynderskap skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om godmanskap.
13 å.
Stad eller annan kommun äger, om det finnes lämpligt, lämna bidrag till arvode åt överförmyndaren och till bestridande av de med hans verksamhet förenade kostnader- na. Kommunen äger ock att i ordning, som av Konungen godkännes, bestrida samtliga utgifter för dessa ändamål, och äger i så— dant fall kommunen uppbära belopp som avses i 12 å.
14 å.
Rätten skall __________ Överförmyndaren är _______
15 å.
Närmare bestämmelser om överförmyn- darens verksamhet samt om förande av den bok och den förteckning, varom i 11 5 för- mäles, meddelas av Konungen.
16 å.
Överförmyndarnämnden i Stockholm skall bestå av tre ledamöter. Bestämmelser— na i 5 å, 7—10 åå och 14 å andra stycket i detta kapitel skola i tillämpliga delar gälla ledamot av nämnden. I övrigt skall vad om överförmyndare stadgas äga motsvarande tillämpning å nämnden; dock må frågor som ankomma på nämnden, i den mån Konungen därom förordnar, å nämndens vägnar avgöras av någon dess ledamot el- ler tjänsteman.
Staden äger uppbära arvode som avses i 12 å. Sådant arvode må, då särskilda skäl föranleda därtill, eftergivas av staden.
Upphäves.
Så.
———————— sina åligganden. ————— underkastad ämbetsansvar.
6 å.
Närmare bestämmelser om överförmyn- darens verksamhet samt om förande av det register och den förteckning, varom i 4 å förmäles, meddelas av Konungen.
Upphäves.
7 å.
Innan överförmyndaren prövar ärende, som rör omyndig som fyllt sexton år, skall han, om det kan ske, bereda den omyndige tillfälle att yttra sig. Är myndlingen gift, skall även makens mening inhämtas.
20 kap.
Vissa bestämmelser om rättegången
16 å.
Ansökan om omyndighetsförklaring må göras, förutom av den som avses med an- sökningen, jämväl av hans make och när- maste fränder så ock av överförmyndaren samt i fall, varom i 10 kap. 2 å sägs, av förmyndaren. Sinnessjuk som är för vård intagen å sinnessjukhus må ock förklaras omyndig på anmälan av den som, enligt bestämmelser vilka meddelas av Konungen, äger att beträffande där intagen göra så- dan anmälan.
Omyndighetsförklarings hävande —— — —
Ansökan om omyndighetsförklaring må göras, förutom av den som avses med an- sökningen, jämväl av hans make och när- maste fränder så ock av överförmyndaren samt i fall, varom i 10 kap. 2 å sågs, av förmyndaren.
_______ hans förmyndare.
17 å.
Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, om vars försättande i omyn- dighet är fråga, eller har denne eljest med- givit, att omyndighetsförklaring må med— delas, äge rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga målet till avgörande. Vad nu sagts äge ock tillämpning, då fråga är att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, så- framt det må antagas att hans hörande skul- le vara utan gagn.
I annat ———————————
Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, om vars försättande i omyn- dighet är fråga, eller har denne eljest med- givit, att omyndighetsförklaring må med- delas, äge rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga målet till avgörande.
————————— är stadgat. Är fråga att någon skall förklaras omyn— dig på grund som angives i 10 kap. l å 1. och förstår denne uppenbarligen ej vad sa- ken gäller eller skulle han lida allvarlig skada av att få del av ansökan om omyn- dighetsförklaringen, skall rätten förordna god man varom i 18 kap. sägs att i målet företräda honom och bevaka hans rätt. I
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
fråga om arvode och ersättning till sådan god man skall gälla vad i 19 å stadgas om gottgörelse åt rättegångsbiträde.
18 å.
Ansökan av —————————— I annat ___________
———————— målets utredning.
————————— är stadgat.
Innan mål om hävande av omyndighets— förklaring avgöres skall överförmyndaren höras.
19 å.
Har ansökan gjorts, att någon skall för- klaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själs- verksamheten, förordne rätten biträde att bevaka hans rätt i målet, om han begär det eller om det eljest med hänsyn till omstän- digheterna finnes lämpligt. Begär den som på sådan grund försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, må ock rättegångs- biträde förordnas, om det finnes erforder- ligt.
Har ansökan gjorts att någon skall för- klaras omyndig på grund som angives i 10 kap. 1 å l., förordne rätten biträde att be- vaka hans rätt i målet, om det ej är uppen- bart att biträde ej erfordras. Begär den som på sådan grund försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, må ock rättegångs- biträde förordnas, om det finnes erforder— ligt.
Den som ——————————————————— å statsverket.
Vad i ————————————
_ — —— -— — — — — må förordnas.
21 å.
Ej må någon förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, ej heller den som på sådan grund försatts i omyndighet förklaras myndig, med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd blivit före- tett. Närmare bestämmelser om sådant in- tyg meddelas av Konungen.
Ej må någon förklaras omyndig på grund som angives i 10 kap. 1 å 1., ej heller den som på sådan grund försatts i omyndighet förklaras myndig, med mindre läkarintyg angående hans sinnestillstånd blivit före- tett. Närmare bestämmelser om sådant in— tyg meddelas av Konungen.
28 å.
Ansökanom——___________
Mot rättens __________ Mot beslut, __________
————————— blivit gjord.
I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som fyllt sex- ton år, bereda denne tillfälle att yttra sig. där det kan ske. —————————— är sagt. —————————— av vitet.
34 å.
I mål eller ärende, däri överförmyndaren fört talan, äger rätten, när skäl äro därtill,
Upphäves.
vid målets eller ärendets avgörande tiller- känna överförmyndaren ersättning av all- männa medel för det arbete han nedlagt å målets eller ärendets utförande ävensom för nödiga utgifter. Rätten pröve ock, huruvida ersättningen skall återgäldas av överför- myndarens motpart eller stanna å statsver— ket.
Överförmyndaren äge i mål eller ärende, däri han för talan, anlita ombud.
36 å. Vistas den ————————————————— åt rättegångsbiträde.
Vad i ————————————
Då fråga är om omyndighetsförklaring på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, bör iakttagas att förordnande om skyldig- het att inställa sig personligen ej gives be- träffande den som avses med ansökningen, såframt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna medföra men eller fara.
————————— denna balk. Då fråga är om omyndighetsförklaring på grund som angives i 10 kap. 1 å l., böt iakttagas att förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej gives beträffan- de den som avses med ansökningen. så- framt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna medföra men eller fara.
37 å1
I fråga om mål eller ärende, vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller överför- myndare för talan, skall vad i 20 å lagen om införande av nya rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande tillämpning.
I fråga om mål eller ärende vari allmän åklagare, barnavårdsnämnd eller överför- myndare äger föra talan, skall vad i 20 å lagen om införande av nya rättegångsbal- ken är stadgat äga motsvarande tillämp- ning.
Denna lag träder i kraft den
Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom förordnas, dels att 19 kap. 14 och 15 åå och 20 kap. 8 å ärvdabalken skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 19 kap. samma balk skall införas en ny paragraf, 14 a å, av nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 19 kap. Om boutredningsman och testamentsexekutor 14 å. Till dödsboet hörande penningmedel, Till dödsboet hörande penningmedel,
som göras räntebärande genom insättning i som göras räntebärande genom insättning.
1 Jfr SFS 1969: 257 (paragrafens beteckning ändrad från 37 å till 38 9).
bank, skola insättas i boets namn. Döds- boets egendom må ej heller eljest samman- blandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhör.
i bank, skola insättas i boets namn. Döds- boets egendom må ej heller eljest samman- blandas med vad boutredningsmannen el- ler annan tillhör. Värdehandlingar skola.
såframt sammanlagda värdet överstiger femtusen kronor, nedsättas i öppet förvar i bank. Utöver vad ————————————————— av utredningen. 14 a &.
Före den I april varje år skall boutred- ningsmannen avgiva redovisning för me- delsförvaltningen under föregående år. I redovisningen skall upptagas saldo vid årets början och slut samt in- och utbetalningar under året. Har medel innestått i bank el- ler annan inrättning skall vid redovisningen fogas bevis om insättningar och uttag un- der året samt behållning vid årets slut. När värdehandlingar nedsatts i bank skall vid redovisningen fogas bevis av motsvarande innehåll.
Årsredovisning skall tillställas minst en delägare i boet. Övriga delägare skola sam- tidigt underrättas om vem som tillställts redovisningen. Finnes omyndig delägare i boet skall ett exemplar tillställas överför- myndaren.
Avskrift av redovisningen skall tillställas rätten. Avgives ej redovisning inom före- skriven tid, skall rätten vid vite ålägga bo— utredningsmannen att fullgöra sin skyldig- het. 15 5. Så snart ———————————————————— sin förvaltning. Sedan bodelning ———————————————— blivit ståndande. Har botutredningsman ———————————— ock redovisningsskyldig.
När boutredningsman slutfört sitt upp- drag, må han på begäran entledigas av rät-
ten. 20 kap. Om bouppteckning 8 &. Bouppteckning skall ——————————— bouppteckningen upprättades. Bestyrkt avskrift av bouppteckningen Bestyrkt avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätten. Är ej avskrift in- skall förvaras hos rätten.
given, skall sådan tagas på boets bekostnad.
Äger omyndig del i boet eller finnes del ägare, för vilken god man skall förordnas, och utvisar bouppteckningen behållning el- ler ingår fast egendom eller rörelse i boet, skall ytterligare en avskrift ingivas för varje överförmyndare som skall ha tillsyn över sådant förmynderskap eller godmanskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffen- het, må denna avskrift omfatta endast er- forderliga delar.
Är ej avskrift ingiven, skall sådan tagas på boets bekostnad.
Denna lag träder i kraft den
Förslag till Kungörelse om placering av omyndigs medel
(Nuvarande lydelse)
KF 21 nov. 1924 med särskilda bestäm- melser om anbringande av omyndigs me— del.1
(Föreslagen [ ydelse )
lå.
Förmyndare äge, utan särskilt samtycke av överförmyndaren, för omyndigs medel inköpa följande slag av obligationer:
1) obligationer, som utfärdats eller ga- ranterats av staten;
2) obligationer, utfärdade eller garante- rade av svensk kommun eller landsting, som till lånets upptagande eller garante— rande erhållit Konungens tillstånd;
3) aktiebolaget Svenska tobaksmonopo— lets obligationer;
4) Sveriges allmänna hypoteksbanks, konungariket Sveriges stadshypotekskassas eller Svenska bostadskreditkassans obliga- tioner samt
5) obligationer, utfärdade av Stockholms inteckningsgarantiaktiebolag eller av aktie— bolag, som driver lånerörelse i enlighet med bestämmelserna i lagen d. 22 juni 1911.
1 Senaste lydelse av 1 5 1936: 538.
Förmyndare äger, utan särskilt samtycke av överförmyndaren, placera omyndigs me- del i följande slag av obligationer;
l) obligationer, som utfärdats eller ga— ranterats av staten;
2) obligationer, utfärdade eller garante- rade av svensk kommun eller landsting, som till lånets upptagande eller garanteran- de erhållit Konungens tillstånd;
3) obligationer utfärdade av Sveriges all- männa hypoteksbank, konungariket Sveri- ges stadshypotekskassa, Svenska bostadskre— ditkassan eller Sveriges investeringsbank aktiebolag;
4) obligationer, utfärdade av kreditaktie- bolag som enligt vad därom är stadgat står under tillsyn av bankinspektionen; samt
5) av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller av Sveriges in- vesteringsbank aktiebolag.
Zä.
Utlåning av omyndigs medel må utan överförmyndarens samtycke, äga mm alle- nast mot säkerhet av inteckning, inom sex- tio procent av senast fastställda taxerings- värdet, i jordbruksfastighet eller ock i an- nan fastighet i stad, köping eller municipal- samhälle, å vilken fastighet finnes uppförd byggnad, huvudsakligen innehållande bo- stadslägenheter för uthyrning; dock skall, för att inteckning i fastighet av sistnämnda slag må belånas, inteckningen vara belägen jämväl inom det belopp, för vilket därå uppförd byggnad är brandförsäkrad i nå— got med vederbörligen fastställd bolagsord- ning försett brandförsäkringsbolag inom ri- ket.
Utlåning av omyndigs medel får, utan överförmyndarens samtycke, äga rum en- dast mot säkerhet av inteckning, inom sex- tio procent av senast fastställda taxerings- värdet, i jordbruksfastighet eller ock i an- nan fastighet i tätort, för vilken gäller fast- ställd stadsplan eller byggnadsplan, om å fastigheten finnes uppförd byggnad, huvud- sakligen innehållande bostadslägenheter för uthyrning; dock skall, för att inteckning i fastighet av sistnämnda slag må bclånas, in- teckningen vara belägen jämväl inom det belopp, för vilket därå uppförd byggnad är brandförsäkrad i försäkringsbolag som av— ses i lagen den 17 juni 1948 om försäk— ringsrörelse eller i utländsk försäkringsan- stalt med rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.
Är inteckning —————————————— åsatts jordbruksfastigheten.
39'.
För ändamål, som avses i (8 kap. 4 & av lagen om förmynderskap), må omyndigs medel insättas, förutom hos postsparban- ken eller sparbank, å depositionsräkning hos annan bank, dock med sådant villkor i fråga om tiden, att hos banken högsta rän- ta enligt sådan räkning erhålles. Gottgöres samma ränta för medel, som innestå å an- nan räkning, må ock därå insättning ske.
Insättning av omyndigs medel hos bank för ändamål, som avses i 15 kap. 4 5 för- äldrabalken, får ske endast å räntebärande räkning och på sådant villkor i fråga om önskad uppsägningstid vid uttag att högsta ränta erhålles. Insättning av omyndigs me- del hos försäkringsbolag får för samma än- damål ske endast å förräntningskonto.
4å.
Vad här ovan föreskrives i fråga om an- bringande av omyndigs medel skall ock gäl- la beträffande medel, som tillhöra den, för vilken god man förordnats enligt (11 kap. 3 eller 4 5 i lagen om förmynderskap).
Vad här ovan föreskrives i fråga om pla- cering av omyndigs medel skall även gälla beträffande medel, som tillhör den, för vil- ken god man förordnats enligt 18 kap. 3 el- ler 4 ?) föräldrabalken.
Denna kungörelse träder i kraft den
Förslag till Lag om ändring i lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar1
Härigenom förordnas, att 8 & lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
89'.
För den vård av omyndigs värdehand- lingar, som enligt denna lag åligger ban- ken, må banken betinga sig en årlig avgift, icke överstigande i fråga om inhemska vär— dehandlingar två kronor och utländska vär— dehandlingar en krona för varje påbörjat tusental kronor av handlingarnas värde. Hava underåriga syskon gemensam för- myndare, skola syskonens värdehandlingar sammanräknas. Närmare bestämmelser om avgiftens beräkning må, såvitt angår andra banker än riksbanken, meddelas av Ko— nungen.
Den avgift, ——————————
För fordran å avgift eller ersättning, var- om i första stycket sägs, äge banken inne- hålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken äge ock för sådan fordran uttaga betalning av medel, som för den omyndiges räkning uppburits av banken.
För den vård av omyndigs värdehand- lingar, som enligt denna lag åligger ban- ken, må banken betinga sig en årlig avgift. Bestämmelser om denna avgift och om av- giftens beräkning meddelas, såvitt angår andra banker än riksbanken, av Konungen.
———————— avtal vidtagit. För fordran å avgift eller ersättning var- om ovan sägs, äge banken innehålla vad av de nedsatta handlingarna i värde svarar mot fordringen. Banken äge ock för sådan ford- ran uttaga betalning av medel, som för den omyndiges räkning uppburits av banken.
Denna lag träder i kraft den
Förslag till Lag om avveckling av vissa äldre godmanskap
1 &.
Den som av domstol förordnats till god man för bortovarande eller okänd arvinge till någon som avlidit före den 1 januari 1929 eller testamentstagare efter någon som avlidit före den 1 januari 1931 och som ännu förvaltar penningmedel på grund av så- dant godmanskap är skyldig att inleverera dessa medel till statskontoret. Bevis därom skall ingivas till kammaradvokatfiskalsämbetet. Därvid skall bifogas av överförmyn- daren godkända årsräkningar angående godmanskapet för de sista tre åren och slut— räkning.
1 Senaste lydelse av 8 5 1963: 153
Där ej överförmyndaren medger anstånd skall denna skyldighet fullgöras inom tre månader från det denna lag trätt i kraft. Sedan skyldigheten fullgjorts skall gode man- nen anses ha slutfört sitt uppdrag.
2 &. Uppgift om att skyldigheten enligt l & fullgjorts skall av kammaradvokatfiskalsämbe- tet tillställas överförmyndaren, som har att vidarebefordra den till förmynderskaps- domstolen.
3 5. Den som vill göra anspråk på medel som inlevererats enligt 1 & skall sist inom två år från det denna lag trätt i kraft göra ansökan därom hos förmynderskapsdomstolen vid äventyr att han eljest går förlustig sin rätt.
4 Q'.
Sedan den enligt 3 & utsatta tiden utgått prövar rätten för varje godmanskap, som slutförts på sätt i ] % sägs, huruvida någon som anmält anspråk på penningmedlen är berättigad till dessa eller de skall tillfalla allmänna arvsfonden.
Kammaradvokatfiskalämbetet skall avge yttrande i ärendet. Rätten skall även höra överförmyndaren och i övrigt sörja för erforderlig utredning.
Finner rätten i ärendet, för det fall att den för vilken god man förordnats eller hans rättsinnehavare icke anmält anspråk på medlen eller förlorat sin rätt till dessa, att känd person, som icke anmält anspråk efter dem, i stället skulle vara berättigad till medlen, skall denne beredas tillfälle att framställa yrkande därom, och gälle då sådant anspråk som om det framställts inom den bestämda tiden.
5 5.
För ärende enligt 4 & gäller vad i lagen om handläggning av domstolsärenden är stadgat. Dock vare den, som i ärendet fått anspråk ogillade, icke skyldig ersätta kronan för kostnader. Om rättens domförhet skall gälla vad i 6 ä sagda lag är sagt om ärende angående godmanskap enligt föräldrabalken.
6 &. Överförmyndaren skall tillse att gode män, för vilka denna lag gäller, får kännedom om vad de enligt lagen har att iakttaga.
Denna lag träder i kraft den . Har god man som avses i 1 & före nämnda dag inlevererat förvaltade medel till statskontoret för avveckling av godman— skapet, skall det ärendet vidare behandlas på sätt i denna lag sägs.
1. Inledning. Direktiven m. m.
I direktiven för utredningen anförde chefen för justitiedepartementet till statsrådsproto- kollet den 30 december 1964:
Gällande bestämmelser på förmynderskaps- rättens område återfinns i 9—20 kap. föräldra- balken. De motsvarar i huvudsak 1924 års lag om förmynderskap, vilken i vissa delar tillkom efter samarbete med Danmark och Norge. Ehu- ru bestämmelserna under årens lopp har under- gått en del betydelsefulla ändringar, har de ekonomiska och sociala omdaningarna under senare tid medfört, att bestämmelserna i många stycken har blivit föråldrade. Gång efter annan har genom motioner i riksdagen eller genom enskilda framställningar till justitiedepartemen- tet utredning begärts och förslag framförts om ändringar och förenklingar i gällande ordning. En översyn har också nyligen begärts av Stock- holms rådhusrätt, som har åberopat en av dess förmynderskapsavdelning upprättad promemo- ria i ämnet. Framförda ändringsförslag har främst gällt förmynderskapsförvaltningen och kontrollen däröver. Tiden synes nu vara inne att göra en samlad översyn av förmynderskaps- lagstiftningen i syfte att bättre anpassa den till det moderna samhällets krav. Översynen bör i princip vara förutsättningslös. Jag vill dock i fortsättningen beröra några av de problem, som under den senaste tiden har aktualiserats.
En huvudfråga när det gäller förmynder- skapslagstiftningens reformering är myndighets- åldern och grunderna för omyndighetsförkla- ring. Vad beträffar myndighetsåldern, som nu är 21 år, har väckts mer eller mindre långt- gående förslag om en sänkning därav. Frågan har upptagits i flera sammanhang, bl. a. i riks- dagen och i Nordiska rådet. Bland skälen för en sänkning har anförts, att den sociala och biologiska mognaden hos barn i det moderna samhället kommer tidigare än förut och att de unga i dag tidigare än förr frigörs från för-
äldrarnas ekonomi. Vidare har i anslutning till framförda krav på sänkt rösträttsålder fram- hållits, att även myndighetsåldern bör sänkas. En sänkning av myndighetsåldern torde i all- mänhet inte ha någon större betydelse för de ungas förvaltning av sina tillgångar. Över den egna arbetsinkomsten äger den unge redan nu råda fritt, så snart han har fyllt 16 år. En sänkning av myndighetsåldern skulle emeller- tid få betydelse bl. a. för möjligheterna att fritt köpa på kredit och upptaga lån. Delade me- ningar råder om värdet av vidgade möjligheter i dessa hänseenden. Vid den nu avsedda över- synen bör mot bakgrunden av vad som tidigare har förekommit i frågan närmare undersökas vilka verkningar som kan följa på en sänkt myndighetsålder och övervägas huruvida skäl finns till en sänkning. Därvid bör beaktas myn- dighetsålderns förhållande till andra ålders— gränser. I det föregående har redan nämnts rösträttsåldern, som emellertid också influeras av grunderna för omyndighetsförklaring, vartill jag återkommer i det följande. Vidare kan näm- nas, att familjerättskommittén i likhet med mot- svarande kommittéer i Danmark och Island ny- ligen förordat en sänkning av äktenskapsåldern för man från 21 till 20 år. Vid utredningen bör även uppmärksammas vilken betydelse det kan ha att vår myndighetsålder överensstäm- mer med myndighetsålder i andra länder. Vad angår frågan om grunderna för omyn— dighetsförklaring har denna, såsom jag nyss nämnde, viss betydelse för spörsmålet om en sänkning av rösträttsåldern. I detta hänseende må hänvisas till prop. 1964: 140, vari föreslogs bl. a. en sänkning av rösträttsåldern såtillvida att rösträtt vid val till riksdagens andra kam- mare skulle inträda kalenderåret efter det, då vederbörande hade fyllt 20 år. Jag uttalade när saken anmäldes, att frågan om en längre gående sänkning av rösträttsåldern enligt min mening borde anstå till dess ställning hade ta-
gits till spörsmålet om hur hög myndighets— åldern borde vara men att frågan kunde kom- ma i ett annat läge, om problemet om olika former av omyndighet togs upp till översyn. Därvid hänvisade jag till ett i ärendet av Svea hovrätt avgivet remissyttrande, vari uttalades, att det icke utan vidare var klart att rösträtt borde fråntagas envar som blev omyndigför- klarad. Att personer, som till följd av sinnes- sjukdom, sinnesslöhet etc. icke rimligen kunde tillerkännas rättshandlingsförmåga, borde vara uteslutna från rösträtt fann hovrätten naturligt. Annorlunda ansåg dock hovrätten vara fallet med personer som, måhända på egen begäran, hade förklarats omyndiga enbart eller väsent- ligen därför att de icke kunde sköta sina eko- nomiska angelägenheter. I anslutning härtill framhöll hovrätten önskvärdheten av att frå- gan om olika former av omyndighet togs upp till övervägande.
Enligt min mening hör denna fråga till en av de mera angelägna vid den av mig för- ordade översynen av förmynderskapslagstift- ningen. Härvid hör till prövning upptagas den vid 1963 års riksdag väckta frågan om inrät- tande av ett ekonomiskt förvaltarskap som al- ternativ till omyndighetsförklaring. Innebörden därav skulle vara, att en person kunde för viss tid eller tills vidare överlämna förvaltningen av sina tillgångar, helt eller delvis, till annan utan att själv behålla någon dispositionsrätt. Anord- ningen skulle närmast svara mot det i vissa utländska rättssystem förekommande s.k. ku- ratelet, vilket innebär en genom myndighets försorg anordnad, mindre omfattande form av förmögenhetsrättslig representation än förmyn- derskapet. Hos oss står kuratel ej till buds an- nat än när någon för sjukdom som kan antagas vara övergående är ur stånd att bevaka sin rätt eller förvalta sin egendom, varvid god man kan förordnas. Godmanskapet medför dock ej nå- gon begränsning i huvudmannens rättsliga handlingsförmåga. Enligt den antydda anord— ningen skulle däremot huvudmannen vara be- rövad den egna förvaltningsrätten utan att sam- tidigt drabbas av de följdverkningar som är förenade med omyndighetsförklaring, såsom förlust av rösträtten.
I detta sammanhang vill jag även erinra om den vid tillkomsten av lagen om allmän för- säkring berörda frågan, vilka möjligheter som kan finnas att inom förmynderskapslagstift- ningens ram lösa spörsmålet om utbetalning av socialförsäkringsersättning till annan än den berättigade själv i fall då denne är gammal eller sjuklig o.d. (jfr prop. 1962: 90 s. 371).
Även förfarandet i mål om omyndighetsför- klaring bör vid den förordade översynen tagas i övervägande. Då fråga är att någon skall för— klaras omyndig på grund av rubbning av själs- verksamheten, äger rätten omedelbart avgöra
målet, om det kan antagas att hans hörande skulle vara utan gagn. Det har påpekats, att innebörden av denna bestämmelse är oklar och att svårigheter har uppstått i rättstillämpningen. Uppenbart är, att ett sådant avsteg från den eljest i vår rättegångsordning gällande kontra- diktoriska principen bör ske endast när starka skäl föreligger. En omyndighetsförklaring utgör ett allvarligt ingrepp i den personliga integri- teten och kräver därför en omsorgsfull pröv- ning under all tillbörlig hänsyn till den det gäl- ler. Att hans hörande i vissa fall kan vara ho- nom mera till skada än nytta är å andra sidan ovedersägligt. Ett förtydligande av lagrummet bör övervägas. Motsvarande gäller i fråga om hävande av omyndighetsförklaring.
Den som på egen begäran förklaras omyn- dig torde oftast ha möjlighet att inverka på valet av förmyndare. I vilken utsträckning den omyndiges önskningar i fråga om valet av för- myndare i övrigt kan och bör beaktas är före- mål för viss tvekan. Frågan härom bör över- vägas.
Även bestämmelserna om förvaltningen av omyndigs egendom och om kontrollen över denna förvaltning hör till de huvudfrågor, som under den av mig förordade översynen måste upptagas till prövning. Sålunda bör närmare undersökas bl.a. i vad mån den ekonomiska utvecklingen motiverar en jämkning av de gäl- lande föreskrifterna om placering och förva- ring av den omyndiges tillgångar. Härvid bör övervägas i vad mån förräntningsintresset bör ges större utrymme än för närvarande.
Vad gäller kontrollen över förvaltningen sy- nes tiden mogen att upptaga hela det nuvarande systemet till omprövning. För en effektiv kon- troll krävs att förmynderskapen registreras. Det bör emellertid i detta sammanhang även under- sökas huruvida möjligheter finns att begränsa skyldigheten att inskriva förmynderskap och lätta på förmyndares redovisningsplikt utan att någon väsentlig förlust görs i fråga om skyd- det för omyndiga.
Det har i olika sammanhang påpekats, att rättshandlingar angående lös egendom ofta kan vara av större ekonomisk betydelse för den omyndige än rättshandlingar angående fast egendom. Med hänsyn härtill bör prövas, om gränsdragningen för de förvaltningsåtgärder, som kräver rättens tillstånd, numera kan anses rationell.
Beträffande överförmyndarinstitutionen bör undersökas om icke de uppgifter som nu åvilar överförmyndarna kan, såsom för närvarande är fallet i Stockholm, anförtros kommunala or- gan. Med den utveckling av den kommunala administrationen, som har ägt rum under de senaste decennierna, synes det naturligt att ta upp frågan om en sådan överflyttning av dessa uppgifter. I samband därmed bör utredas om
den nuvarande ordningen med kontroll genom rättens försorg över överförmyndarverksamhe- ten kan ersättas genom en effektivare tillsyn, t. ex. genom länsstyrelserna som nu utövar till- syn över vissa stiftelser.
En fråga som vid flerfaldiga tillfällen berörts i riksdagen och som bör uppmärksammas är den om arvode till förmyndare och överför- myndare. Arvode till dem utgår årligen i stort sett med viss procentuell andel av den omyn- diges behållna inkomst. Om det finnes lämp- ligt, äger kommun lämna bidrag till arvode åt överförmyndaren och till kostnaderna för hans verksamhet. Kommunen äger också bestrida samtliga dessa utgifter och i stället uppbära nämnda arvodesbelopp. I exempelvis Stock- holm uppbär staden överförmyndararvodena. Sådant arvode kan eftergivas av staden, om sär- skilda skäl föranleder det.
Med hänsyn till att förmyndarförvaltning och kontrollen däröver anordnas i den omyndiges intresse har ansetts, att de därmed förenade kostnaderna bör bestridas av den omyndige själv. Mot denna uppfattning har hävdats, att förmynderskapet är ett skydd som det allmän- na bör tillhandahålla den omyndige lika väl som det har påtagit sig ansvaret för den en- skildes säkerhet i andra hänseenden. Det har också påpekats, att den föreskrivna kontrollen ej är frivillig utan genomförs med tvång. Ar- vodena till förmyndare och överförmyndare bör därför enligt den senare meningen bestridas av allmänna medel. Särskilt beträffande sådana in- komster som folkpension, livränta, underhålls- bidrag eller liknande som är avsett att trygga den omyndiges försörjning synes mig gällande ordning kunna leda till otillfredsställande re- sultat. Den bör därför omprövas. Utredning bör ske huruvida kostnaderna för förmyndar- förvaltningen och för kontrollen däröver i viss utsträckning eller helt och hållet bör överflyttas på det allmänna. I samband därmed bör upp- märksammas frågan om större möjligheter att utge högre ersättning än den vanliga till för- myndare i fall, då förvaltningsuppdraget är mera krävande eller förmynderskapet är för- enat med omfattande arbete rörande vården av den omyndiges personliga angelägenheter. En tillfredsställande lösning av denna fråga är av betydelse bl.a. för möjligheterna att erhålla dugliga och pålitliga förmyndare.
Många av de frågor angående förmynderskap som berörts i det föregående har sin motsva- righet vid godmanskap. Utredningen bör därför omfatta även de senare. Beträffande dem före— ligger även ett speciellt problem, som bör tas upp i detta sammanhang. Det gäller avveck- lingen av vissa äldre godmanskap för okända eller bortovarande arvingar. Med hänsyn till nuvarande regler om arvspreskription, vilka till- kom genom 1928 års arvslag, kan godmanskap
för arvingar i regel avvecklas efter preskrip- tionstidens utgång. För vissa äldre fall, som tillkommit före nyssnämnda lag, gäller emeller- tid ej någon preskriptionstid. I sådana fall kan godmanskapet ej avvecklas utan närmare un- dersökning av vem som är närmast berättigad till arvsmedlen. Dessa uppgår emellertid ofta till så ringa belopp att de ej bära kostnaderna för en sådan undersökning. En enklare och bil- ligare form för avvecklingen är därför önsk- värd.
En annan fråga, som lämpligen bör upptagas till behandling i detta sammanhang, är den om en förstärkt kontroll över boutredningsmans förvaltning. Denna fråga faller visserligen utan- för förmynderskapslagstiftningen men har vissa beröringspunkter med förmyndares och god mans förvaltning. Den har bl.a. direkt bety- delse för omyndigs medel i fall då omyndig delägare finns i dödsboet. Frågan har nyligen berörts i riksdagen med anledning av motioner om försäkringsskydd för anförtrodda medel och av justitieombudsmannen i en framställning i ämnet till Kungl. Maj:t. Med hänsyn bl. a. till att rätten förordnar om boutredningsmannaför- valtning och utser boutredningsman, får det anses vara en angelägenhet för det allmänna att ett så effektivt skydd som möjligt skapas för de medel som omhänderhas av boutrednings- mannen, utan att denna form för dödsboför— valtning onödigt tynges eller fördyras. En när- mare undersökning av denna fråga bör nu ske.
Den av mig förordade översynen av förmyn- derskapslagstiftningen bör ske genom särskilda sakkunniga. Deras utredningsarbete bör utmyn- na i förslag till erforderliga lagändringar. Om ändringsförslagen medför finansiella verkningar för stat eller kommun, bör dessa såvitt möjligt redovisas. De sakkunniga bör vara berättigade att, om så finnes lämpligt, framlägga förslag till delreformer allt eftersom deras arbete fort- skrider.
Frågan om en översyn av den svenska för- mynderskapslagstiftningen upptogs till behand- ling vid det nordiska justitieministermötet i ja- nuari 1964. Därvid upplystes, att en revision av förmynderskapslagstiftningen förestod även i Finland och att en särskild kommitté skulle till- sättas. I de övriga nordiska länderna var lag- stiftningsfrågan ej aktuell, men från deras sida förklarades, att man ville tillsätta sakkunniga observatörer för att följa utredningsarbetet i Sverige och Finland. Den nu avsedda översy- nen av den svenska förmynderskapslagstiftning- en bör ske i samråd med de sakkunniga som enligt det sagda kommer att utses i övriga nor- diska länder.
Till utredningen har för att beaktas vid uppdragets fullgörande överlämnats följande
framställningar, skrivelser och andra hand- lingar:
riksdagens skrivelse den 11 december 1963, nr 416, jämte första lagutskottets ut- låtande nr 49 i anledning av väckta motio- ner om översyn av lagstiftningen rörande förmynderskapsförvaltningen;
riksdagens skrivelse den 11 december 1963, nr 417, jämte första lagutskottets ut- låtande nr 50 i anledning av väckta motio- ner om inrättande av ett ekonomiskt förval- tarskap som alternativ till omyndighetsför- klaring;
skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 septem- ber 1964 av Stockholms rådhusrätt med hemställan om viss översyn av förmynder- skapslagstiftningen jämte en i ämnet av råd- husrättens förmynderskapsavdelning upprät— tad promemoria;
framställning till Kungl. Maj:t den 12 de- cember 1964 av riksdagens justitieombuds- man angående åtgärder för att förbättra kontrollen över förvaltningen av dödsbos tillgångar;
skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj 1962 av disponenten H. Westin i Nederede med hemställan om översyn av vissa såsom oklara ansedda stadganden i föräldrabalken;
framställning till Kungl. Maj:t den 15 februari 1966 av överståthållarämbetet an- gående vissa frågor, som rör ersättning till förmyndare och gode män;
framställning till Kungl. Maj:t den 4 ja- nuari 1967 av Svenska bankföreningen an- gående avgift för vård av omyndigs värde- handlingar;
skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 mars 1969 av C. G. Anefur, Lillegården, Eksjö, angående arvode åt förmyndare för omyn- digförklarad folkpensionär;
en i justitiedepartementet upprättad PM med anledning av en av f.d. landsantikva- rien C. G. Weibull till Kungl. Maj:t ställd skrift den 26 februari 1951 angående för- mynderskapslagstiftningen, en av Weibull i samma ämne sammanställd, tryckt skrift- samling samt rådhusrättens i Lund dom den 4 juni 1952 i mål mellan Weibull och den- nes förutvarande förmyndare;
en i justitiekanslersämbetet den 15 juni
1959 upprättad PM angående avveckling av vissa godmanskap jämte bilaga;
skrivelse till chefen för justitiedepartemen- tet den 4 september 1961 av fröken Florence Stephens i Huseby med förslag till ändring- ar i föräldrabalken;
skrivelse till chefen för justitiedeparte- mentet den 24 januari 1963 av överläkaren Sten Landergren i Lillhagen med hemställan att arvode till förmyndare för omyndigför- klarad pensionär, vilken saknar annan in- komst än allmän pension, måtte utgå av all- männa medel m.m.;
en till justitiedepartementet överlämnad PM den 14 november 1963 av advokaten C. W. Du Rietz angående föräldrabalkens förmynderskapsbestämmelser;
framställning till chefen för justitiedepar- tementet den 10 december 1963 av Svenska livförsäkringsbolags förening angående änd— ring av 15 kap. 4 % föräldrabalken;
skrivelse till socialministern den 9 maj 1964 av ledningsmästare P. Lind i Hässle- holm angående förenkling av redovisning för förmyndares förvaltning i vissa fall;
en till justitiedepartementet överlämnad skrivelse den 19 januari 1965 av överför- myndaren i Vårdnäs kommun Per Rustner till häradshövdingen i Linköpings domsaga angående överförmyndarens arbetsuppgifter m. m.; samt
skrivelse till chefen för justitiedeparte- mentet den 3 februari 1968 av T. G. Eriks- son i Södertälje angående förvaltning av omyndigs egendom.
Vidare har till utredningen inkommit föl- jande handlingar:
skrivelse den 18 februari 1965 av direk- tör Per Owén angående särskild förvaltning av omyndigs egendom;
resolution den 29 januari 1965 av justitie- kanslersämbetet angående kontrollen över förmyndarförvaltning m.m., jämte två bi- lagor;
skrivelse den 27 februari 1965 av dåva- rande häradshövdingen i Västra Värends domsaga Arnold Herrlin angående kontrol- len över förmyndarförvaltning m.m.;
skrivelse den 12 juli 1965 av socialstyrel- sen angående särskild förmyndare för barn
utom äktenskap till underårig kvinna, vilken har vårdnaden om barnet;
skrivelse den 10 september 1965 av Svens- ka försäkringsbolags riksförbund angående återköp av försäkring m.m.;
skrivelse den 21 januari 1966 av härads- hövdingen i Stockholms läns västra domsaga Gösta Thulin angående förmynderskaps- domstolens arbete, jämte bilagor;
skrivelse den 21 mars 1966 av advokaten C. W. Du Rietz angående företrädare i vis- sa fall för s. k. bräckliga personer;
skrivelse den 1 september 1966 av över- förmyndaren i Skredsviks kommun Birger Holmsten angående förenklade blanketter för förmyndare och gode män m. m.;
skrivelse den 15 december 1967 av social- styrelsen angående arvode åt förmyndare som förvaltar pensionsmedel för pensionär som vårdas på ålderdomshem, samt
skrivelse den 29 december 1969 av advo- katen Lars A. Lewerth i Göteborg angå- ende förordnande av god man enligt 20 kap. 36 & FB.
Slutligen har riksdagens justitieombuds- män till utredningen överlämnat avskrifter av yttranden i vissa ärenden som kommit under JO:s bedömande och som angått frå- gor inom förmynderskapslagstiftningen.
Redogörelse för nu nämnda framställning- ar, skrivelser och övriga handlingar, i den mån utredningen ansett dem böra upptagas till särskild behandling, lämnas i samband med redogörelse för de frågor, till vilka handlingarna anknyter.
För att följa arbetet med en revision av förmynderskapslagstiftningen har, som för- utsatts i direktiven, utsetts sakkunniga i de övriga nordiska länderna, undantagandes Is- land, som dock hållits underrättat om arbe- tets resultat. Som dansk sakkunnig utsågs kontorchefen Laurits Ringgård och som norsk sakkunnig lagdommer Erling Rik- heim.
I Norge tillsattes sedermera en kommitté för att utreda frågan om revision av regler- na i den norska vergemålsloven och i före- skrifter som utfärdats med stöd av denna lag, särskilt av bestämmelserna om förvalt- ning av omyndigs medel. Kommittén bestod
av Rikheim, ordförande, advokat och stats- autorisert revisor Thorleif Andenaes, bank- sjef Knut Christophersen, konsulent Kjell Brandt-Kjelscn och byråsjef Terje Torp med konsulenten i justitiedepartementet O. R. Melheim som sekreterare. Kommittén har den 28 november 1969 avgivit förslag till revision av vergemålsloven.
Den i direktiven omnämnda finländska kommittén hade följande sammansättning, justitierådet Åke Kuhlefelt, ordförande, hä— radshövdingen, jur. dr. Martti Rautiala, lag- stiftningsrådet Harald af Hällström och läns- assessorn Pehr Johansson med jur. dr. Kaar— lo L. Ståhlberg som sekreterare.
Representanter för de danska, finländska och norska sakkunniga samt ordföranden och sekreterarna i den svenska utredningen har haft gemensamma överläggningar i Kö- penhamn den 6 och 7 oktober 1966 för be— handling av frågan om en sänkning av myn- dighetsåldern m. m. och i Stockholm den 28 oktober 1969 för genomgång av övriga av utredningen behandlade frågor.
Utredningen har efter remiss avgivit ytt— randen
den 5 december 1968 till statsrådet och chefen för justitiedepartementet över PM med vissa förslag angående underrätts sam— mansättningsformer m.m. (Stencil Ju 1968: 18);
den 27 februari 1968 till statsrådet och chefen för finansdepartementet över fond— börsutredningens betänkande Förenklad ak— tiehantering (SOU 1968: 59);
den 20 augusti 1969 till statsrådet och chefen för justitiedepartementet över lagbe- redningens betänkande Utsökningsrätt IX (SOU 1969: 5) såvitt avser förmånsrätt en- ligt 17 kap. 10 & HB;
den 20 augusti 1969 till statsrådet och chefen för finansdepartementet över obliga- tionsteknikkommitténs betänkande Förenk- lad obligationshantering (SOU 1969: 13);
den 30 oktober 1969 till statsrådet och chefen för finansdepartementet dels över ak- tiefondsutredningens betänkande Lagstift- ning om Värdepappersfonder m.m. och om Stämpelskatt på värdepapper (SOU 1969: 16), dels över Svenska Bankföreningens
framställning den 17 september 1969 med anledning av betänkandet ovan SOU 1968: 59, samt
den 19 augusti 1970 till statsrådet och chefen för justitiedepartementet över fa- miljerättskommitténs betänkande Interna- tionell äktenskaps- och arvsrätt (SOU 1969: 60) såvitt angår förslag till ändringar i gif- termålsbalken och föräldrabalken.
2. Huvuddragen av den svenska förmynderskapsrätten
Den svenska förmynderskapsrätten omfattar i motsats till vissa utländska rättssystem även frågorna om myndighetsåldern och om villkoren för omyndighetsförklaring. Myndighetsåldern, som sedan 1721 varit 21 år, är sedan den 1 juli 1969 fastställd till 20 år (jfr nedan under 6 kap.). Svensk rätt lämnar ej möjlighet till dispens från denna åldersgräns. Den underårige erhåller i stället successivt större befogenhet att råda över sig och sin egendom. Denna princip har ytter- ligare förstärkts genom de ändringar i FB som vidtogs samtidigt med sänkningen av myndighetsåldern och som för ungdomar över aderton år medförde ökad handlings— frihet.
I fråga om grunderna för omyndighets- förklaring intar FB liksom tidigare 1924 års förmynderskapslag den ståndpunkten att i lag skall uttömmande anges de orsaker som anses föranleda sådan oförmåga hos en per- son att vårda sina angelägenheter att rätten kan mot hans vilja förklara honom omyn- dig. Beträffande förfarandet i mål om omyndighetsförklaring gäller liksom i rätte— gång i allmänhet den kontradiktoriska prin- cipen. Det undantaget gäller emellertid att rätten kan utan huvudförhandling omedel- bart företa sådant mål till avgörande då fråga är att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet el- ler annan rubbning av själsverksamheten och det kan antagas att hans hörande skulle vara utan gagn.
För omyndig skall alltid finnas förmyn- dare även i det fall att den omyndige ej har egendom som skall förvaltas. För underårig är föräldrarna eller en av dem förmyndare. Finnes ej sådan legal förmyndare förordnar rätten förmyndare. Förordnad förmyndare kan även utses för övertagande eller ut— övande av vårdnaden. På grund av att den svenska fö[mynderskapslagstiftningen ej om- fattar regler om vårdnad om barn innehål- ler förmynderskapsrätten endast beträffande omyndigförklarad bestämmelser angående plikten att sörja för den omyndiges person. Vårdnaden om underårig regleras i stället i föräldrarätten och bestämmelser härom finns intagna i 6 kap. FB.
Prövas förmyndaren inte längre vara lämplig att utöva sin befattning kan rätten entlediga honom. Grunden härför kan vara missbruk eller försummelse vid utövande av befattningen, ekonomiskt obestånd eller annan orsak vilken i och för sig ej behöver hänföra sig till förmyndarens personliga egenskaper. Förmyndaren är skyldig att er- sätta skada som han uppsåtligen eller av vårdslöshet orsakat den omyndige. Fordran i anledning av sådan skada preskriberas in- om ett år från det den omyndige, sedan han blivit myndig, eller ny förmyndare erhållit del av de slutredovisningshandlingar den av- gående förmyndaren har att avge till över- förmyndaren. Den korta preskriptionstiden gäller inte fordran på grund av förmynda- rens brottsliga förfarande.
Är förmyndaren förhindrad att utöva för- mynderskapet i dess helhet eller i avseende på vissa rättshandlingar, skall rätten för- ordna god man att iaktta den omyndiges rätt. Men även för myndiga personer kan god man förordnas. Sådant förordnande kan ges bl.a. på begäran av den som för sjukdom som kan antagas vara övergående är ur stånd att vårda sina angelägenheter. God man kan vidare förordnas för iakt- tagande av bortovarande eller okänd ar— Vinges eller testamentstagares rätt.
Vad gäller förvaltningen av omyndigs egendom och kontrollen över denna förvalt- ning är för den svenska rätten sedan gam- malt utmärkande den vidsträckta självstän— dighet som tillerkänns förmyndaren. Den grundsatsen är vidare fastslagen att förmyn- daren är pliktig att förvalta den omyndiges medel som anförtrott gods. Den ståndpunkt som svensk rätt sålunda intar kräver att kontroll sker från det allmännas sida av förmyndarens förvaltning. Denna kontroll utövas i första hand av kommunalt valda överförmyndare, vilka i sin tur står under tillsyn av förmynderskapsdomstolen.
Förutsättningen för att kontroll skall kun- na utövas är att förmynderskapet kommer till kontrollmyndighetens kännedom. Detta möjliggörs genom regler om inskrivning hos förmynderskapsdomstolen av förmynder- skap. Inskrivning av förmynderskap för un- derårig skall sålunda ske så snart någon av den underåriges föräldrar avlider eller om dessförinnan egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning tillfaller under- årig eller någon rättens åtgärd skall vidtas i fråga som rör förmynderskapet. Inskriv- ningen är obligatorisk och ej beroende av värdet av den egendom som eventuellt till— faller den underårige. Förmynderskap för omyndigförklarad skall alltid inskrivas.
Det allmännas tillsyn över förmyndarens förvaltning sker såväl genom löpande kon- troll som genom årlig kontroll. Den löpande kontrollen möjliggörs genom att kontroll- myndighetens samtycke uppställts som vill- kor för vidtagande av vissa åtgärder från förmyndarens sida samt genom krav på pla— cering i bank i vissa fall av omyndigs me-
del. Den årliga kontrollen sker genom granskning av de redovisningshandlingar som förmyndaren varje år skall avge till överförmyndaren. De inskränkningar som genom den löpande kontrollen sker i för- myndarens förvaltningsrätt avser både rät- ten att placera omyndigs medel i vissa fall, t.ex. i aktier, och rätten att företa vissa rätts— handlingar. Tillståndsmyndighet är, såvitt avser överlåtelse eller inteckning för gäld av omyndigs fasta egendom, förmynder- skapsdomstolen och i övriga fall överför- myndaren. Nedsättning i bank av omyndigs värdehandlingar skall ske bl.a. så snart des- sas värde överstiger 5 000 kronor. Nedsätt- ningen medför att förmyndaren inte utan överförmyndarens samtycke kan disponera över värdehandlingarna och innebär i prak- tiken att banken och icke förmyndaren för- valtar de nedsatta tillgångarna. Omyndigs penningmedel som innestår i bank är auto— matiskt spärrade, d.v.s. de kan ej lyftas utan överförmyndarens tillstånd. Medel för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom kan dock insättas med för- behåll att de får lyftas utan tillstånd. Över- förmyndaren kan förordna att sådant förbe- håll ej skall gälla.
För sitt arbete äger förmyndaren att av den omyndiges medel uppbära skäligt ar- vode, dock högst fem procent av den omyn- diges behållna årsinkomst. Förmynderskaps- domstolen kan fastställa högre ersättning. Arvode kan icke utgå för arbete som för— myndaren nedlagt på den omyndiges per- sonliga omvårdnad. Arvode tillkommer ej legal förmyndare såvida ej rätten med hän— syn till särskilda omständigheter tillåter det- ta.
Förmynderskapsdomstolens tillsyn över överförmyndarna sker företrädesvis genom granskning av den årliga redogörelse röran- de tillsynen över förrnyndares och gode mäns förvaltning som överförmyndaren skall överlämna till domstolen. Rätten kan därutöver verkställa särskild inspektion av överförmyndaren. Överförmyndare som finns ej vara lämplig kan när som helst entledigas av rätten.
Ersättning åt överförmyndare utgår av
den omyndiges medel i form av arvode, som beräknas till viss procent av den omyn- diges behållna årsinkomst, dock högst till 1 000 kronor per år för varje omyndig. Kommunen äger lämna bidrag till arvodet och till bestridandet av de med verksamhe- ten förenade kostnaderna. Kommunen har även rätt att i ordning som godkänns av Kungl. Maj:t bestrida samtliga utgifter och i så fall uppbära överförmyndararvodet. Beträffande Stockholm, där i stället för överförmyndare finns en nämnd kallad överförrnyndarnämnd, gäller att staden be- strider nämndens samtliga utgifter samt äger uppbära överförmyndararvodet men har även rätt att efterge sådant arvode.
3. Huvuddragen av förmynderskapsrätten i övriga
nordiska länder
Under denna avdelning lämnas endast en översiktlig redogörelse för gällande ordning på den nordiska förmynderskapsrättens om- råde. Därvid har strävats efter att ange lik- heter och olikheter mellan de nordiska län- dernas förmynderskapslagstiftning. Mer de- taljerade uppgifter om gällande rätt läm- nas nedan under de särskilda avsnitten när detta kan ha intresse för den särskilda frå- gans lösning.
Innan redogörelse lämnas för den nor- diska förmynderskapsrätten skall beträffan. de myndighetsåldern endast framhållas att den sänkning av myndighetsåldern till 20 år som genomförts i Sverige har skett i nor- diskt samarbete. I övriga nordiska länder gäller därför även en myndighetsålder av 20 år. Enligt finländsk och isländsk rätt upphör omyndigheten om underårig före 20 års ålder ingår äktenskap medan i övriga länder sådan s.k. emancipation ej är med- given.
3.1 Dansk rätt
De grundläggande bestämmelserna på den danska förmynderskapsrättens område finns intagna i lag den 30 juni 1922 om umyndig— hed og vaergemål, den s.k. myndighedslo- ven, i lag den 8 juni 1966 om overformyn- deriet och i lag samma dag om anbringelse af umyndiges midler m.m. Med stöd av des- sa lagar har justitsministeriet i särskilt utfär- dade kungörelser och anvisningar givit mer
detaljerade bestämmelser i vissa förmynder- skapsrättsliga frågor. Den viktigaste av des- sa är kungörelsen den 16 september 1966 (nr 329) om vaergens befojelser og pligter. Utöver dessa lagar och författningar är vis— sa bestämmelser i skifteloven av betydelse, framför allt för bevakande av omyndigs rätt i oskiftat bo.
Grunderna för omyndighetsförklaring överensstämmer i allt väsentligt med mot- svarande svenska bestämmelser i ämnet. An- märkas kan att underårig som fyllt 18 år kan omyndigförklaras enligt samma grun- der som gäller för myndig person och att den underårige därvid blir att behandla som omyndigförklarad och ej som underårig.
Liksom i svensk rätt skiljer dansk lag mellan vårdnad — foraeldremyndighed -— och förmynderskap — vaergemål. Endast det senare behandlas inom förmynderskaps- rätten. För omyndig skall liksom i Sverige alltid finnas förmyndare, antingen legal el- ler förordnad. Reglerna om utseende och entledigande av förmyndare samt om för- myndares skadeståndsskyldighet överens- stämmer i huvudsak med motsvarande svenska bestämmelser.
Mot det svenska institutet god man svarar det danska vaerge beskikkede til saerligt hverv eller saerlig vaerge. Sådan kan för- ordnas, liksom enligt den svenska lagen, dels för att komplettera ett bestående för- mynderskap dels för att biträda myndiga personer.
Ett för dansk rätt speciellt rättsinstitut är det s.k. lavvaergemål. Institutet innefattar närmast en lindrigare form av omyndighets- förklaring men medför inte dennas följd— verkningar. Den som är satt under lavvaer- gemål kan endast i förening med sin lav- vaerge råda över sin förmögenhet och för- plikta sig genom rättshandlingar. Beträffan- de detta institut se närmare utredningens un— der 6 kap. nedan omnämnda PM 9/1 1967 aug. myndighetsåldern och olika former av omyndighet (Stencil Ju 1967: 1).
Reglerna om förvaltning av omyndigs egendom och om kontrollen över denna för- valtning har reformerats genom lagstiftning som trätt i kraft den 1 oktober 1966. Ut- märkande för den danska rätten på detta område är den långt gående centralisering- en såväl när det gäller förvaltning som kon— troll. En för hela Danmark gemensam, stat- lig förmyndarkammare, det s.k. overfor- mynderiet, förvaltar de omyndigas kontan- ta medel och värdehandlingar. Förmyndaren äger endast förvalta kontanter understi- gande 2 000 kronor samt fast egendom, lös- öre och naturaförmåner m.m. De omyndi- gas kontanta medel som förvaltas av over- formynderiet ingår i statskassan och staten lämnar härpå en årlig ränta motsvarande högsta inlåningsränta hos banker och spar- kassor. Förmyndaren äger rätt att, enligt särskilda föreskrifter, av de hos overfor- mynderiet innestående medlen inköpa vissa som ”fria” betecknade värdepapper. Inkö- pen ombesörjs av overformynderiet som även förvaltar värdepapperen, särskilt för varje förmynderskap. Finner overformynde- riet att en omplacering skulle strida mot den omyndiges intresse hänskjuts avgöran- det till justitsministeriet.
En särställning i kontrollsystemet intar den s.k. skifterettenl. Denna utgörs av ve- derbörande allmänna underrätt. Skifteretten har hand om boutredning och skifte bl.a. vid en persons död. Samtliga dödsfall skall där- för anmälas till Skifteretten. Skifteretten för— ordnar förmyndare och saerlig vaerge. Den underrättsdomare, som handlägger skiftes- frågor, beslutar även i mål om omyndig— hetsförklaring som inte är tvistiga (tvisti-
ga mål om omyndighetsförklaring avgörs av landsretten).
Tillsyn över förmynderskapen utövas i Köpenhamn av overformynderiet och over- presidenten, och utanför Köpenhamn av Skifteretten och respektive amtmand. Jus- titsministeriet är högsta tillsynsmyndighet. Förmyndaren är redovisningsskyldig för sin förvaltning av den omyndiges förmögenhet och inkomster. Han skall varje år till skif- teretten (i Köpenhamn overformynderiet) insända redogörelse för det föregående ka- lenderåret över den del av den omyndiges egendom som står under hans förvaltning. Är förmyndaren den underåriges fader eller moder eller föräldrarna i förening, behöver redovisning ej lämnas om den underåriges inkomst inte överstiger 5000 kronor om året.
Förmyndaruppdraget anses vara ett för- troendeuppdrag och en medborgerlig skyl- dighet och är därför i princip oavlönat. Un- der vissa förutsättningar kan dock skälig ersättning tillerkännas förmyndaren att utgå av den omyndiges medel.
För overformynderiets förvaltning utgår av den omyndiges medel en av justitsminis- teriet fastställd särskild administrationsav- gift.
3.2 Norsk rätt
Det norska rättssystemet har samma ut- gångspunkt som det danska och överens- stämmer därför i stora delar med detta. I vissa avseenden har emellertid utvecklingen gått en annan väg än i Danmark t.ex. i vad avser förvaltningen av omyndigs egendom. Förmynderskapsrätten regleras i Norge i huvudsak av två lagar, lag den 28 novem- ber 1898 om umyndiggjorelse och lag den 22 april 1927 om vergemål for umyndige, den s.k. vergemålsloven. Omyndighetsgrunderna överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande svenska och danska regler. 1 Om Skifteretten och dess ställning se när- mare E. Munch-Petersen: Skifteretten, Ke- benhavn, 1956; jfr även Bernhard Gomard i Festskrift tillägnad Karl Olivecrona, Stock- holm, 1964, s. 267.
Även i norsk rätt skiljs mellan vårdnad — foreldremyndighet _ och förmynderskap — vergemål — av vilka endast det senare behandlas inom förmynderskapsrätten. Reg- lerna om utseende och entledigande av för- myndare är i huvudsak lika med motsva- rande svenska bestämmelser. Förmyndare har rätt till ersättning för nödvändiga ut- lägg. Endast förordnad förmyndare kan undantagsvis erhålla ersättning för utfört arbete.
God man motsvaras i norsk rätt av sette- verge och hjelpeverge. Setteverge förord- nas att iaktta den omyndiges intressen i fall när förmyndaren är jävig medan hjelpever- ge utses när förmyndaren under viss tid el- ler i vissa ärenden är av andra skäl förhind- rad att tillvarata den omyndiges rätt. En hjelpeverge kan även utses åt myndig per- son (se härom utredningens PM 9/1 1967 s. 42).
Dödsbo i vilket omyndig äger del skall — dock ej undantagslöst —— utredas och skif- tas, liksom i Danmark av Skifteretten, i Nor— ge av skifteförvaltaren, som vanligtvis är en ledamot av underrätten. För möjliggö- rande av kontroll skall alla dödsfall med- delas skifteretten, vilken utgörs av den all- männa underrätten. Skifteförvaltaren och överförmyndarna utser och entledigar för- myndare. Finns sådan ”fast formann” som nedan nämns träder denne dock i stället för skifteförvaltaren.
Förvaltningen av omyndigs egendom ut- övas i första hand av overformynderiet. Så- dant skall finnas i varje stad och landskom- mun. Overformynderiet består av två kom- munalvalda överförmyndare, som är oav- lönade. Den ene överförmyndaren för over- formynderiets böcker och förvarar de omyn- digas värdepapper och bankböcker. Den andre kontrollerar den förstes arbete. Efter Konungens bestämmande kan utöver dessa två överförmyndare utses en s.k. fast for- mann. Denne, som skall ha domarkompe- tens, erhåller lön av kommunen. Även öv- riga utgifter för overformynderiets verksam— het betalas av kommunen. För att täcka en del av dessa utgifter äger formannen upp— ta en viss mindre förvaltningsavgift, som
Overforrnynderiet äger placera omyndigs medel främst mot pant i fast egendom men även i vissa bestämda obligationer; place- ring i aktier är inte tillåten. Har overfor- mynderiet fast formann kan de omyndigas penningmedel förvaltas som en gemensam förmögenhetsmassa. I denna kan även in— gå värdehandlingar, om de förvärvats för myndlingens räkning av overformynderiet och förmyndaren eller om eljest förmyn- daren samtycker därtill. Omyndigs fasta egendom, lösören m.m. står ej under over- formynderiets förvaltning utan förvaltas av förmyndaren. Denne förvaltar vidare den omyndiges penningmedel som understiger 500 kronor. Förmyndaren är i sin förvalt- ning i stor utsträckning beroende av sam- tycke av overformynderiet och förmynder- skapet står även under tillsyn av overfor- mynderiet. Förmyndaren skall sålunda till overformynderiet som regel avge årlig redo- visning för sin förvaltning.
Överförmyndarna står under tillsyn av fylkesmannen, som kan entlediga överför- myndare, som gjort sig skyldig till grovt tjänstefel. Överförmyndarna resp. forman- nen skall årligen till fylkesmannen avge re— dogörelse för de medel som lyder under deras förvaltning. Finns s.k. kommunrevi- sorer granskar dock dessa overformynderiets räkenskaper.
För förlust som en överförmyndare ge- nom pliktstridigt eller försumligt förfaran- de förorsakat en omyndig är kommunen an- svarig. Premierna för försäkring som kom- munen tar för detta ansvar kan emellertid till viss del täckas av de omyndigas medel.
3.3 Finländsk rätt
Den finländska förmynderskapsrättens cen- trala bestämmelser finns intagna i lag den 19 augusti 1898 angående förmynderskap. Dessa går i stor utsträckning tillbaka på grundsatserna i 1734 års lag. Förutsättningarna för omyndighetsförkla- ring är således ej i lagen så bestämt angivna som i övriga länders motsvarande stadgan- den. Anmärkas må att förlängning av omyn-
dighet kan, efter domstols förordnande, ske intill dess vederbörande fyllt 25 år.
Den finländska förmynderskapsrätten gör ej samma åtskillnad mellan förmynderskap och vårdnad som fallet är i svensk rätt. Båda dessa sidor av föräldramakten behand- las därför i den finländska förmynderskaps- lagen. För underårig är båda föräldrarna lagbestämda förmyndare. Den som är un— der 18 år och omhändertagits enligt lagen om barnskydd står under förmynderskap av socialnämnd. Saknar underårig lagbe- stämd förmyndare, skall domstolen förord- na förmyndare liksom rätten skall förord— na förmyndare för omyndigförklarad.
God man kan förordnas i samma omfatt- ning som enligt svensk lag. Det kan fram- hållas att även om formella förutsättningar föreligger för omyndighetsförklaring, god man i stället i vissa fall kan förordnas, om skäl ej föreligger att ställa vederbörande un- der förmynderskap.
Tillsyn över förmynderskap utövas av den allmänna underrätt, under vilken förmyn- derskapet hör, och av en förmyndarnämnd för varje kommun. Nämndens ordförande utses av domstolen, övriga ledamöter av kommunens beslutande organ. För att möj- liggöra kontroll av att förmyndare förord- nas och att omyndigs egendom ställs under tillsyn skall från kyrklig församling halv— årsvis eller för kortare tid till förmyndar- nämnden insändas förteckning över avlidna församlingsmedlemmar, som efterlämnat omyndiga barn.
Beträffande förvaltningen av den omyn- diges egendom har förmyndaren i princip fri dispositionsrätt över den omyndiges kon- tanter och värdehandlingar. För föryttring eller pantsättning av fast egendom, för in- gående av avtal om nyttjande av fast egen- dom för längre tid, för öppnande av rörelse o.s.v. måste förmyndaren inhämta rättens tillstånd. I andra fall erfordras förmyndar- nämndens tillstånd. Detta gäller bl.a. vid förvärv för omyndigs räkning av fast egen- dom, upptagande av lån, ingående av växel- förbindelse etc. Förmyndare som har egen- dom att förvalta skall för varje kalenderår upprätta räkning över förvaltningen och in-
sända denna till förmyndarnämnden före den 1 april nästföljande år. I de fall då so- cialnämnd är förmyndare gäller inte för nämnden skyldighet att till förmyndarnämn- den inge räkning.
Förmyndaren äger rätt till skäligt arvode i förhållande till hans besvär och förmyn— derskapets beskaffenhet. Förmyndarnämn- den har rätt till arvode av den omyndiges egendom efter rättens bestämmande, varvid viss högsta gräns fastställts. Kommunen till- handahåller lokal för förmyndarnämnd och bekostar dess nödiga utgifter.
4 Krav på reformer av den svenska förmynderskaps-
lagstiftningen
Mot gällande ordning har, som framgår av direktiven, framförts kritik såväl genom motioner i riksdagen som genom enskilda framställningar till justitiedepartementet. Under utredningsarbetets gång har, som framgår ovan, direkt till utredningen från myndigheter och enskilda gjorts påpekanden och framförts erinringar mot gällande be- stämmelser inom förmynderskapsrätten. I detta kapitel lämnas en sammanfattning av de viktigaste av dessa reformkrav. Därvid bortses från framställningar som haft an- knytning till frågan om myndighetsåldern och olika former av omyndighet. Dessa frå- gor har, enligt vad som framgår nedan un- der 6 kap., utredningen behandlat i särskilt betänkande. I de fall då det ur skilda syn- punkter ansetts vara av värde att kritiken på en viss punkt redovisas mera i detalj, kom- mer detta att göras nedan under de sär- skilda avsnitten.
Det är företrädesvis tre områden av nu- varande förmynderskapslagstiftning mot vil- ka kritiken riktas, nämligen bestämmelserna om överförrnyndarinstitutionen och kontrol- len över överförmyndarnas verksamhet, reg- lerna om placering av omyndigs medel samt vad som stadgas om arvode åt överförmyn— dare och förmyndare.
Beträffande överförmyndarinstilutionen riktar sig kritiken främst mot att överför- myndarna utses genom kommunala val och att de stundom icke har tillräcklig kompe- tens. Överförmyndarverksamheten hävdas
vara inte en kommunal angelägenhet utan en för samhället primär rättsvårdande upp- gift, vars skötsel bör ankomma på staten. De nuvarande överförmyndardistrikten an— ses vara för små även efter genomförande av kommunindelningsrefonnen den 1 janua- ri 1952. Detta förhållande påstås leda till svårigheter att erhålla kvalificerade över- förmyndare. Det stora antalet överförmyn- dardistrikt under en förmynderskapsdomstol medför även svårigheter ur kontrollsyn- punkt. Reglerna om kontroll av överförmyn- darnas verksamhet påstås vara alltför vaga. Bestämmelser om en reell kontroll vid sidan av den nuvarande formella granskningen av överförmyndarnas årliga redovisningar efterlyses. Nuvarande möjlighet för förmyn- derskapsdomstolarna att inspektera överför- myndarna utnyttjas sällan. Kritiken myn- nar ut i krav på större överförmyndardist- rikt, avskaffande av sättet att genom kom- munala val utse överförmyndare, vilka i stället borde utses av rätten eller annan myndighet med eller utan ansökningsförfa- rande, och krav på regler om ökad kompe- tens samt införande av jävsregler för över- förmyndare ävensom regler om skärpt kon- troll av överförmyndarna.
Det har framhållits att de brister som vår överförmyndarorganisation påstås förete medför att reglerna om placering av omyn- digs medel måste utformas på ett sätt som för de omyndiga är mindre tillfredsställan- de. I kritiken mot placeringsreglerna fram-
hålls framför allt att bestämmelserna i för hög grad tar hänsyn till trygghetskravet. Be- stämmelsen att omyndigs medel icke utan särskilda skäl får placeras i mer inflations- säkra tillgångar. såsom aktier o.dyl., påstås medföra en i vissa fall långtgående värde- förstöring. Som exempel härpå har pekats på placeringar i vissa statsobligationer, som medfört att det placerade värdet på trettio år nedgått till en åttondel av det ursprung- liga. Det har framställts önskemål om att reglerna borde utfomias så, att den omyn- dige skyddas inte bara som enligt gällande regler vid en lågkonjunktur med stigande värde utan även vid en inflationsartad hög- konjunktur med fallande penningvärde. För en uppmjukning av placeringsbestämmelser- na åberopas bl.a. att under senare år aktie- placering i allt större utsträckning medgi- vits av Kungl. Maj:t vid permutation av otidsenliga stiftelseurkunder o.dyl.
I sammanhanget kan anmärkas att förslag även framförts om skydd för bl.a. omyndigs medel i syfte att vid förskingring skydda vederbörande mot förlust. Sålunda har ifrå- gasatts införande av obligatorisk försäkring mot förskingring m.m. av medel och till- gångar som genom domstols förordnande anförtros bl.a. förmyndare och god man.
Vad gäller bestämmelserna om arvode åt överförmyndare har från flera håll fram- hållits det otidsenliga i nuvarande system. Det påpekas att överförmyndararvodena torde vara en av de sista formerna av sportler som förekommer i landet. Den till- syn som utövas av överförmyndarna är inte frivillig utan genomförs med tvång. Den omyndige torde därför inte vara närmare än det allmänna att bära kostnaderna för den- na kontroll, i vart fall bör inte hela kost- naden belasta den omyndige framför allt inte beträffande ekonomiskt svaga förmyn- derskap. I stället för nuvarande regler före- slås att ersättning åt överförmyndarna skall utgå av allmänna medel, av kommunala me- del om överförmyndarna alltjämt skall väl- jas av kommunen men eljest av statsmedel.
Kritikerna mot nuvarande regler om ar- vode ål förmyndare anser det visserligen principellt riktigt att omyndiga personer får
vidkännas kostnader för förmynderskapsför- valtningen men hävdar att utrymme borde skapas för att ersättning i vissa fall skall kunna utgå av allmänna medel. Särskilt har framhållits det stötande i att folkpension, barnpension, livräntebelopp och underhålls- bidrag skall behöva minskas med förmyn- dararvoden. Arvodesfrågan påstås ha bety- delse även när det gäller att erhålla lämp- liga förmyndare. Problem sägs ha uppstått framför allt när förmyndare måste för- ordnas för övertagande av vårdnaden om barn. Sådana barn har vanligtvis inga till— gångar som lämnar avkastning, varför en förmyndare ej kan påräkna någon ersätt- ning. Samma problem anses föreligga be- träffande s.k. besvärliga förmynderskap, där förmyndaren ofta måste lägga ned myc- ket arbete och tid på den personliga om- vårdnaden. Med nuvarande regler kan emel- lertid ersättning härför ej utgå, även om myndlingen skulle ha ekonomisk möjlig— het att utge sådan.
I övrigt har kritik riktats eller ändring ifrågasatts beträffande åtskilliga särskilda stadganden i FB. Sålunda har behov av änd- ring i reglerna om inskrivning av förmyn- derskap påståtts föreligga. Inskrivningsreg- lerna har ansetts medföra att förmyndar- kontrollen sätts in i fall där sådan är obe- hövlig men uteblir när behov därav före- ligger. Genom bouppteckningsplikten kom- mer i samtliga fall, där arvsberättigad omyndig finns, förmynderskapet för denne att inskrivas även i de fall, där tillgångar in- te alls eller till obetydligt belopp tillfaller den omyndige. Å andra sidan är kontrollen att inskrivning sker i andra fall bristfällig, t.ex. när omyndig genom gåva erhåller egen- dom.
Krav har i skilda sammanhang fram- ställts att hörande av omyndig i större om- fattning än nu sker bör äga rum i angelä— genhet som rör honom. Det har t.ex. på- pekats att frågan i vilken omfattning rät- ten vid förordnande av förmyndare bör ta hänsyn till den omyndiges önskningar inte berörs i FB och ej heller i förarbetena till FB eller till 1924 års förmynderskapslag. Det har därvid framhållits, att då förmyn-
derskap ofta avser ett övertagande av vård- nadsfunktionen eller i vart fall innefattar ett förtroendeuppdrag av sådan art att sam- arbete med myndlingen i viss omfattning är erforderligt, det även bör tas hänsyn till den omyndiges uppfattning i valfrågan. Den omyndige och dennes fränder bör även i andra fall höras i större utsträckning. Så framhålls t.ex. ärenden rörande försäljning av omyndigs fasta egendom, angående fast- ställande av högre arvode åt förmyndaren än det sedvanliga o.s.v. Gällande regler an- ses leda till osäkerhet om när skyldighet föreligger att höra omyndig och dennes fränder eller om endast fall föreligger där tillfälle bör beredas dem att yttra sig.
Vidare har påtalats att förutsättningarna för att i testamente eller gåvobrev förordna att omyndigs egendom skall förvaltas av an- nan än förmyndaren bör närmare anges i lag. För sådan särskild förvaltning gäller in- te FB:s kontrollsystem. Det har påpekats att besvärliga rättsfrågor stundom uppkom- mer i anledning av dylika förordnanden. Möjlighet till missbruk anses även förelig- ga. Av testaments- eller gåvogivare inte för- utsedda risker för myndlingen kan även uppstå. På grund härav har ifrågasatts om inte i den omyndiges intresse någon form av kontroll från det allmännas sida bör in— föras beträffande sådan förvaltning.
5. Sammanfattning av utredningens förslag
i principfrågorna
Vad avser grunderna för omyndighetsförkla— ring anser utredningen att den princip som nuvarande bestämmelser vilar på skall bi- behållas. I lag skall alltså uttömmande an- ges de orsaker som anses föranleda sådan oförmåga hos en person att vårda sina an- gelägenheter att rätten kan mot hans vilja förklara honom omyndig. Utredningen fö- reslår emellertid att de olika grunderna ut- formas efter den terminologi som används inom vårdområdet. Beträffande förfarandet i mål om omyndighetsförklaring föreslår utredningen att den möjlighet som finns till avsteg från den eljest i vår rättegångsord- ning gällande kontradiktoriska principen skall avskaffas. I de fall där den som av- ses med ansökan om omyndighetsförkla- ring på grund av den aktuella sjukdomen uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller skulle kunna lida allvarlig skada av att få del av ansökningen skall alltid tillses att representant finns som iakttar hans rätt. Utredningen anser vidare att en omyndig bör i större utsträckning än nuvarande ord— ning medger lämnas tillfälle att yttra sig i frågor som rör förmynderskapet. Utredningen har funnit att den närmas- te kontrollen över förmyndares och gode mäns förvaltning alltjämt bör utövas av överförmyndarna. Överförmyndarinstitutio- nen och reglerna om ersättning till över- förmyndare föreslås emellertid bli ändrade. Utredningen föreslår att överförmyndar- distriktens antal väsentligt minskas och
framdeles överensstämmer med underrät- ternas domkretsar. Den verksamhet som överförmyndarna utövar kan enligt utred— ningens mening närmast jämföras med de uppgifter som åligger rättsvårdande organ. Överförmyndarna bör därför tillsättas av Kungl. Maj:t. Skärpta krav bör samtidigt ställas på överförmyndarnas kompetens. Tillsättningen bör ske efter ett ansöknings- förfarande och i detta bör lokala synpunk- ter få komma till uttryck genom att yttran- de avges, utom av förmynderskapsdomsto- len, även av landstinget. Det nuvarande sy- stemet att avlöna överförmyndare med s.k. sportler föreslås avskaffat. Överförmyndar- na bör i stället avlönas av statsmedel och kostnaderna för deras verksamhet bör be- stridas av statsverket. Nu föreslagna änd- ringar kommer enligt utredningen att leda till en kvalitativ förstärkning av överför- myndarinstitutionen och skapar förutsätt- ningar för att på överförmyndarna över- flytta vissa uppgifter som f.n. åvilar under- rätterna. — Utredningen har inte funnit att den kontroll över överförmyndarverksam- heten som enligt nuvarande ordning utövas av underrätterna kan göras effektivare ge- nom att överflyttas till annan myndighet. I stället föreslås regler som i större ut- sträckning än f.n. möjliggör en materiell kontroll av överförmyndarnas verksamhet. Förutsättningen härför har varit att antalet överförmyndardistrikt nedbringats. Samti- digt som kontrollen görs effektivare befrias
underrätterna från meddelande av tillstånd till rena förvaltningsåtgärder. Prövningen av dessa överflyttas helt till överförmyndarna. Förmynderskapsdomstolen kommer därför i fortsättningen att i fråga om förvaltnings- åtgärder där tillstånd erfordras vara enbart besvärsmyndighet.
Vad angår förvaltningen av omyndigs egendom och kontrollen över denna för- valtning har utredningen kommit fram till att den nuvarande principen att förmynda- ren ensam bestämmer över sättet för för- valtningen av den omyndiges egendom bör bestå. Någon förvaltning i likhet med det danska eller norska systemet föreslås alltså ej. Överfömiyndarna bör i större omfatt— ning än vad nuvarande ordning medger läm- nas möjlighet att tillåta förmyndarna att placera omyndigs medel i aktier och där- med jämförliga värdepapper. Samtidigt bör överförmyndarnas arbete med kontrollen över förmyndarnas förvaltning koncentre- ras på förmynderskap av svår beskaffenhet och sådana där tillgångarna uppgår till hög- re belopp. Detta möjliggörs genom en upp- mjukning av inskrivningsreglerna beträffan- de legala förmynderskap och genom ökad befogenhet för överförmyndarna att befria förmyndarna från redovisningsskyldighet samtidigt som den formella granskningen av förvaltningen i stor omfattning kan ske ge- nom databehandling.
Vid omyndigs förvärv genom gåva eller testamente kan föreskrivas att egendom skall förvaltas utan att vara underkastad FB:s kontrollsystem. I lag finns ej angivet när förutsättningar för sådan särskild för- valtning föreligger. Utredningen anser att särskild förvaltning alltjämt skall kunna an— ordnas men förutsättningarna härför bör upptagas i FB.
Vid tillkomsten av gällande regler om ar- vode åt förmyndare och gode män upp- fattades dessa befattningar som förtroende- uppdrag. Arvodesreglerna utformades där- för restriktivt. Utredningen anser att detta betraktelsesätt ej längre kan upprätthållas. Allt arbete som en förmyndare utför bör därför ersättas. Undantag bör endast göras beträffande ersättning åt legal förmyndare.
Arvodet bör principiellt utgå av den omyn- diges medel. Dennes ekonomiska ställning kan dock vara sådan att ett uttagande av förmyndararvode skulle bli alltför betung- ande. I sådana fall bör ersättningen kunna utgå av allmänna medel. De nuvarande svå— righeterna att i vissa fall erhålla förmyn- dare föreslås bli lösta _ förutom genom de sålunda ändrade arvodesreglerna — genom att kommunerna utser en eller flera perso- ner som skall vara skyldiga att motta för- ordnande som förmyndare i de fall där ej annan lämplig person kan erhållas.
Det i direktiven upptagna problemet med avveckling av vissa äldre godmanskap före- slås bli löst genom att de medel som står under gode männens förvaltning inlevere- ras till statsverket i enlighet med bestäm- melser i särskild lag härom. Den som vill göra anspråk på sålunda inlevererade me- del föreslås skola inom viss tid hos för— mynderskapsdomstolen göra ansökan där- om, vid äventyr att han eljest går förlustig sin rätt.
Med bibehållande av nuvarande grunder för boutredningsmans förvaltning föreslår utredningen att kontrollen över förvaltning- en förstärks dels genom att boutrednings- man åläggs att nedsätta förvaltade Värde- handlingar i öppet förvar i bank samt att avge årliga redovisningar, dels genom att vederbörande underrätt skall föra register över förordnade boutredningsmän och till- se att redovisning avges i föreskriven tid.
Ö'x
I dessa frågor har utredningen avgivit sär- skilt betänkande i PM den 9 januari 1967 (stencil Ju 1967: 1). Utredningen föreslår i promemorian att myndighetsåldern skall sänkas till 20 år, att det i direktiven berör- de. förslaget om införande av s.k. kuratel som alternativ till omyndighetsförklaring icke genomförs, att den nuvarande möjlig- heten att enligt 18 kap. 3 & FB förordna god man, då någon för sjukdom, som kan .antagas vara övergående, är ur stånd att be- vaka sin rätt eller förvalta sin egendom, vidgas så att kravet på att sjukdomen skall antagas vara övergående bortfaller samtidigt som förordnande skall kunna ske även på grund av lyte, ålderdomssvaghet eller där- med jämförlig orsak samt att rösträttens förlust inte skall följa på all omyndighets- förklaring utan endast på sådan som grun- das på sinnessjukdom, sinnesslöhet eller an- nan rubbning av själsverksamheten.
Efter remissbehandling av utredningens nämnda PM har utredningen efter anmo- dan av justitiedepartementet utarbetat sär- skild PM den 2 april 1968 med förslag till författningsändringar vid en sänkning av myndighetsåldern till 20 år (stencil Ju 1968: 9).
På grundval av dessa båda promemorior har i prop. 1969: 25 framlagts förslag dels till en sänkning av myndighetsåldern från 21 till 20 år och i samband därmed förslag att ungdomar i åldern 18—20 år i flera hän- seenden skall få en mera självständig ställ-
Myndighetsåldern och olika former av omyndighet
ning än f.n. dels, som en konsekvens av att myndighetsåldern sänks, en motsvarande ändring av åtskilliga andra 21-årsgränser in- om vitt skilda rättsområden. Propositionen antogs av riksdagen och ändringarna har trätt i kraft den 1 juli 1969 (lLU 1969: 32; rskr 191). Däremot är förslagen om änd- ring av 18 kap. 3 & FB och om borttagande av rösträttens förlust som följdverkan av omyndighetsförklaring i vissa fall fortfaran- de beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Utredningen har funnit lämpligt här åter- ge sin motivering i promemorian den 9 ja- nuari 1967 till avvisandet av förslaget om införande av s.k. kuratel samt om ändring av 18 kap. 3 & FB och om ändringen av följdverkningarna av omyndighetsförklaring i vissa fall. Denna motivering lyder:
Lika väl som det är ett samhälleligt intresse att skydda unga människor från att bli bundna av sina rättsliga dispositioner innan de uppnått erfordeng mognad lika angeläget är det att personer, som på grund av ålderdomssvaghet eller av andra orsaker förlorat förmågan att bedöma ekonomiska transaktioner, erhåller er- forderligt ekonomiskt skydd. Den möjlighet härtill som erbjuds genom beslut om omyndig- hetsförklaring medför otvivelaktigt ett effektivt sådant skydd. Omyndighetsförklaring innebär emellertid ett allvarligt ingrepp i en persons liv. Förlusten av rätten att själv bestämma över sina ekonomiska angelägenheter medför i regel en stark begränsning av möjligheten att genom- föra egna initiativ och hävda egna åsikter. Det- ta kan så småningom få allvarliga följder för vederbörandes psykiska tillstånd. Som framgår av redogörelsen för gällande rätt medför en
omyndighetsförklaring vittomfattande verk- ningar även på områden, som ligger utanför den ekonomiska rörelsefrihetens. Slutligen till- kommer svårigheten att, då omyndighetsförkla- ring en gång skett, få denna hävd utan större omgång. Anförda förhållanden har medfört att en person, som befinner sig i en sådan situa- tion att behov av ekonomiskt stöd föreligger, i det längsta undviker att utnyttja möjligheten att själv begära sig under förmyndare. Samma skäl ligger till grund för att även anhöriga drar sig för att ställa sig som sökande till en nära anförvants omyndighetsförklaring, när denna måste ske mot vederbörandes vilja. Härtill medverkar även att en sådan ansökan ofta ris- kerar att förstöra ett tidigare rådande för- troligt förhållande mellan den anhörige och den ansökningen gäller. — — —
Den möjlighet som enligt 18 kap. 3 & FB finns att förordna god man att handha någons egendom är ofta ej framkomlig i de fall som här avses, enär sjukdomen icke kan antagas va- ra övergående. — — —
/Anförda/ olägenheter med gällande regler på hithörande område kan på grund av det alltjämt ökande antalet personer i de äldre ål- dersgrupperna antagas komma att bli alltmera framträdande. Det bör därför undersökas om sådan ändring av gällande regler kan ske att möjlighet ges till ekonomiskt skydd även i de fall, där sådant av skilda anledningar numera icke kommer till stånd, ehuru behov därav föreligger. _ — —
Mot införande av kuratel — — —— har fram- hållits att så som rättsinstitutet måste utformas för att bli effektivt det kommer att föga mer än till namnet skilja sig från omyndighetsför- klaring och att värdet av en reform i angiven riktning skulle vara närmast psykologiskt. Rik- tigheten härav torde icke kunna bestridas. Sålunda torde offentliggörande bli nödvändigt, kontroll över förvaltningen måste anordnas ef- ter i stort sett samma regler som gäller för omyndighetsförklaring o.s.v. Den psykologiska betydelsen skall icke förringas; bland allmän- heten blir en omyndighetsförklaring lätt stämp— lad som något i och för sig nedsättande. En omyndighetsförklaring kan även i vissa fall _ som redan lagberedningen framhållit — gå längre än behovet kräver. Mot ett ekonomiskt förvaltarskap av angivet slag kan dock anföras erinringar av annat och allvarligare slag. In- förandet av ett kuratel kommer att tillskapa en kategori myndiga med begränsad rättslig handlingsförmåga. Den principiella skillnaden mellan myndiga och omyndiga genombryts härigenom. Avsevärda svårigheter kommer att uppstå vid fastställande av denna kategoris ställning inom skilda områden. Vissa följdverk- ningar liknande dem som för närvarande gäl- ler för omyndighetsförklarad kan knappast
undvikas, t.ex. beträffande rätten att utöva visst yrke eller inneha visst förtroendeuppdrag. Vidare kommer vid förordnande särskilt på bestämd tid och i begränsad omfattning ut- förliga regler att erfordras för att åstadkomma skydd för tredje mans berättigade intressen. Även gränsdragningen mellan områdena för huvudmannens och förvaltarens dispositions- rätt fordrar utförliga bestämmelser om icke huvudmannen vid företagande av rättshand- lingar städse skall behöva styrka sin behörig— het. Härtill kommer att den som frivilligt öns— kar bistånd i vården av sina angelägenheter alltid har möjlighet att överlåta förvaltningen av sin egendom åt annan person eller institu- tion. Anförda omständigheter talar enligt ut- redningens mening för att ett på sådant sätt utformat kuratel icke kommer att fylla det behov och därmed få den betydelse, som dess förespråkare antagit.
Av anförda skäl avstyrker utredningen infö- randet i svensk rätt av ett kuratel av ovan av- givet slag. —— — ——
En nödvändig förutsättning för förordnande enligt 18 kap. 3 5 FB är att grunden för för- ordnandet utgöres av sjukdom, fysisk eller psykisk, som kan antagas vara övergående. Kravet på att den sjukdom som åberopas kan antagas vara övergående har, som framgår av lagberedningens ovan återgivna yttrande, till- kommit för att begränsa godmanskapets om- råde från förmynderskapets samt minska de betänkligheter som ansågs föreligga på grund av att godmanskapet icke begränsade den rätts- liga handlingsförrnågan för den, för vilken god man förordnats. Att av de med omyndighets- grunderna jämförliga förhållandena endast sjukdom ansågs kunna komma i fråga moti- verades med att endast vid sjukdom det med någon säkerhet på förhand kunde bedömas, huruvida hindret kunde förväntas vara av över— gående natur. Vad angår begreppet sjukdom torde detta i FB anknyta till vad som enligt vanligt språkka och gängse vetenskaplig uppfattning är att anse som sjukdom. Med denna utgångspunkt kan som sjukdom beteck— nas varje onormalt kropps- eller själstillstånd, vilket icke sammanhänger med den normala livsprocessen. De störningar och fysiologiska förändringar, som sammanhänger med det na- turliga åldrandet, kan i anledning härav icke betraktas som sjukdom, enär de står i samband med den normala livsprocessen. Ej heller efter en sjukdomsprocess kvarblivande missbildning- ar eller stympningar utan samband med sjuk- liga symptom räknas såsom sjukdomar. Ett kroppslyte torde därför icke vara att beteckna som sjukdoml. 1 Se ang. denna fråga t.ex. SOU 1944: 15 s.
162 och Hamdahl m.fl.: Lagen om allmän försäkring (1965), s. 25.
Genom de begränsningar som sålunda gäl- ler för ifrågavarande stadgandes tillämpning utestänges från möjligheten att erhålla biträ- deshjälp i ekonomiska angelägenheter med of- fentlig kontroll av förvaltningen icke endast personer med sjukdomar, som icke kan anta- gas vara övergående, utan även personer, vilka på grund av lyte eller ålderdomssvaghet eller liknande orsak kan ha svårigheter att själva sköta sin ekonomi. Nu angivna persongrupper kan emellertid i lika hög grad som de, vilka omfattas av stadgandet i 18 kap. 3 &, vara i den situationen att de — såsom nu avses med stadgandet — icke förmår att instruera och övervaka en av dem utsedd fullmäktig. Sam- tidigt kanske förutsättningar för ingripande med omyndighetsförklaring icke föreligger el- ler fordrar hänsynen till vederbörandes lev- nadsförhållanden eller hindrets beskaffenhet en särskilt skonsam behandling. Härtill kommer att genom den ökade levnadsåldern i förening med den alltmer utbyggda allmänna pensionen behov av bistånd med förvaltning av egendom kan förväntas öka. Erfarenheterna från den allmänna pensioneringen har även, som ovan angivits, visat att en pensionsberättigad som är gammal eller sjuklig ej sällan behöver hjälp med att handha sin pension. Genom den ovan återgivna bestämmelsen i 16 kap. 12 å andra stycket i lagen om allmän försäkring har på detta område förutsättningarna att förordna biträdeshjälp vidgats till att avse även sådana fall som ligger utanför 18 kap. 3 & FB. Stad- gandet i nämnda lag kan därför sägas i viss mån komplettera förmynderskapslagstiftningens regler om förvaltarskap, dock utan att sådan förvaltning kommer under offentlig kontroll. Men även utanför det område som berörs av lagen om allmän försäkring har ett ökat behov av biträdeshjälp åt andra grupper än dem, som omfattas av 18 kap. 3 & FB, gjort sig gällande. Härpå pekar den tendens i såväl svensk som dansk underrättspraxis att förordna om biträ- deshjälp även i sådana fall då sjukdomstillstån- det icke är av övergående natur. I Norge har utvecklingen redan lett fram till att kravet på att psykisk sjukdom skall vara övergående bort- tagits. För en ändring av förutsättningarna för tillämpningen av 18 kap. 3 & FB talar även att på grund av framför allt den psykiatriska vetenskapens utveckling svårigheter ofta upp- står för läkarna vid bedömande av om en sjukdom kan antagas vara övergående. Genom den snabba utveckling som sker på detta om- råde kan vidare ifrågasättas lämpligheten av en begränsning av nu angivet slag. Nya be- handlingsmetoder kan komma att medföra att öppen psykiatrisk vård under patientens med- verkan blir möjlig i betydligt större omfattning än nu. Å andra sidan kan en förbättrad dia- gnostiseringsteknik komma att innebära att
sluten vård ter sig oundgängligen påkallad på ett tidigare stadium av en psykisk sjukdom än nu är fallet (jfr prop. 1966: 53, särskilt s. 159). Behovet av bistånd i vården av ekonomiska angelägenheter för dessa grupper synes där- för vara lika stort oavsett om sjukdomen är av övergående karaktär eller ej.
Utredningen finner nu anförda förhållanden visa att behov föreligger att inom förmynder- skapslagstiftningens ram utvidga området för förvaltning under offentlig kontroll av annans egendom utan att sådan mer långtgående åt- gärd som omyndighetsförklaring eller kuratel med förlust av den egna handlingsförmågan skall behöva tillgripas. En sådan utvidgning skulle kunna ske genom en ändring av förut- sättningama för tillämpningen av 18 kap. 3 & FB så att kravet att hindret skall vara över- gående borttages och även andra omständighe— ter än sjukdom, såsom lyte och ålderdomssvag- het och liknande, införes.
Vid en sådan reform bör emellertid beaktas de betänkligheter som vid införande i svensk rätt av det i 18 kap. 3 & avsedda godmanska— pet anfördes. Decsa grundade sig som ovan an— tytts på det förhållandet att godmanskapet icke inskränkte huvudmannens rättshandlingsförmå- ga och ej heller genom kungörelse bringades till allmänhetens kännedom. Därigenom kunde ej uteslutas möjligheten av att kolliderande rättshandlingar företogs av huvudmannen och gode mannen. Vidare förelåg fara att ett av- tals giltighet blev beroende av vad som fram- deles kunde utrönas om sjukdomens inverkan på huvudmannens förmåga att bedöma avtalets betydelse och med erforderlig grad av frihet fatta sitt beslut. Genom att inskränka institu- tets användning till sådana fall i vilka sjukdo- men kan antagas vara övergående ansågs be- rörda betänkligheter skola minskas.
Har kolliderande rättshandlingar företagits av huvudmannen och gode mannen, bör deras rättsverkningar bedömas som om de båda företagits av huvudmannen. Om exempelvis samma sak säljs av gode mannen och huvud- mannen är de allmänna reglerna om dubbel- föryttring tillämpliga. Därvidlag gäller beträf- fande lös egendom att den förste köparen äger företräde men att den senare köparen som i god tro fått egendomen i sin besittning är skyddad i sitt förvärv; dock har i sådant fall den förste köparen tillerkänts rätt att mot lö- sen erhålla egendomen1 Den godtroende kö— paren i det köp, som ej blir bestående, har en skadeståndsrätt mot huvudmannen, antingen köpet slutits med denne eller med gode man—
1 Lösenbestämmelser saknas dock betr. god- trosförvärv av löpande skuldebrev, aktiebrev och liknande s.k. kvalificerade godtrosför- värv.
nen. Om dubbelförsäljningen avser fast egen- dom gäller icke en allmän regel om godtros- förvärv. I stället gäller enligt 12 & lagfartsför- ordningen att vid tvesalu den senare köparen har företräde, därest han först sökt lagfart; i praxis har man uppställt kravet att han mås- te vara i god tro vid sitt förvärv. Då såväl gode mannen som huvudmannen äger behörig- het att sälja saken, kan den omständigheten, att den som köper av den senare vet att denne har en ännu ej entledigad representant, ej med- föra att han inte förvärvar rätt på grund av försäljningen. Ond tro föreligger endast, om köparen ägt eller bort äga kännedom om den tidigare försäljningen.
Vad angår risken att ett av huvudmannen ingånget avtal sedermera skall visa sig ha in- gåtts under inflytande av sinnessjukdom e.dyl., stadgas i lag den 27 juni 1924 om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet, att avtalet blir ogiltigt även om medkontrahenten var i god tro. Beträffan- de ogiltighetens rättsföljder har såsom den för båda kontrahenterna gällande huvudregeln uppställts samma regel, som gäller för det fall att avtal med omyndig blir ogiltigt. Kontra— henterna är sålunda förpliktade att återbära vad de uppburit eller, om det ej kan ske, er- sätta dess värde. Den som slutit avtalet i ab- normt sinnestillstånd är dock ej skyldig utge ersättning i vidare mån än vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest med- fört nytta för honom. Undantag från regeln om ersättningsskyldighetens begränsning till nyttan görs dock till förmån för godtroende medkontrahent. Denne har rätt att i den om- fattning, som prövas skäligt. erhålla ersättning för den förlust, som föranletts av avtalet. Det föreligger alltså här en form av strikt skade- ståndsskyldighet, som tillkommit i omsättning- ens intresse och som medför att godtroende medkontrahent kan försättas i samma ställning, som om avtalet inte alls kommit till stånd.
Av vad som ovan i korthet anförts framgår, att en godtroende tredje man som sluter avtal med någon, för vilken godmanskap av angivet slag är anordnat, eller med dennes gode man är väl skyddad enligt gällande rätt.
Vad härefter angår huvudmannens ställning blir de avtal denne ingår giltiga, med undantag för de fall då avtal slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet. Härigenom föreligger uppenbarligen fara att en huvudman, som icke rättar sig efter gode mannens vilja när det gäller ekonomiska angelägenheter, kan kom- ma att förslösa sin egendom. Sådan fara före- finns tydligen även beträffande avtal som för- klaras ogiltigt på grund av att huvudmannen slutit det under rubbad själsverksamhet; gent— emot en godtroende tredje man kan huvudman- nen bli skadeståndsskyldig med belopp, som i
vissa fall kan bli lika stort som om ogiltighets- anledning inte förelegat.
Erfarenheterna av godmanskap enligt 18 kap. 3 & FB synes ej ha visat att inom det område stadgandet för närvarande omfattar de nu redovisade betänkligheterna gjort sig gäl— lande. Det torde saknas anledning förmoda att olägenheterna skulle bli mera framträdan- de om godmanskap av detta slag skulle före- komma i större omfattning än nu. Enligt vad utredningen inhämtat har den i Norge är 1961 vidtagna ändringen i & 90 a i vergemålsloven ej heller i dessa avseenden förorsakat några problem. De ovan angivna betänkligheterna bör emellertid enligt utredningens mening be- aktas genom en begränsning i lagen på det sätt att förordnande av god man förklaras ej få ske om fara föreligger för att huvudman- nen företar rättshandling mot gode mannens vilja. Underlag för ett bedömande av fareris- ken torde kunna erhållas genom en avvägning mellan sjukdomens, lytets eller ålderdomssvag- hetens art och grad samt huvudmannens lev- nadsförhållanden i vad avser såväl hans per- sonliga som ekonomiska omständigheter.
Andra ändringar i de i lagen angivna för- utsättningarna för godmansförordnande synes icke erforderliga i följd av det utvidgade om- rådet. Att förutsättningarna bestäms så att det i många fall blir möjligt att välja mellan god- manskap och omyndighetsförklaring på egen begäran enligt 10 kap. 1 & punkt 4 PB är en- ligt utredningens mening icke någon brist. Kan erforderlig hjälp åstadkommas med den minst ingripande åtgärden synes detta vara det mest effektiva. —— — ——
Utredningen har icke att framlägga förslag till ändringar i lagen om allmän försäkring men är av den uppfattningen att, om den föreslagna ändringen i 18 kap. 3 & FB genomförs, behov av stadgandet i 16 kap. 12 å andra stycket nämnda lag kan ifrågasättas. Om i stället god- manskap anordnas i där avsedda fall blir det en fördel att kontrollsystemet i FB träder i funktion. Detta hindrar givetvis ej att försäk- ringskassa kan inkopplas för utredning och an- sökan i sådant ärende.
De ovan anförda önskemålen om en reform rörande omyndighetsförklarings verkningar sy- nes som tidigare nämnts väsentligen bottna däri att en omyndighetsförklaring, som är be- tingad av ekonomiska skäl, också medför in- skränkningar i personligt avseende. Utredning- en anser det därför böra undersökas, huruvida icke vissa av de rättsverkningar, som i person- ligt hänseende följer av en omyndighetsförkla- ring, kan tas bort. Främst torde därvid komma ifråga att mildra omyndighetsförklaringens rättsverkningar för de personer, som på egen
begäran förklaras omyndiga på grund av 10 kap. 1 & fjärde punkten FB. Men man bör un- dersöka huruvida icke följdverkningar för även andra grupper av omyndigförklarade kan mild- ras eller helt bortfalla. Därmed kunde uppnås att det skydd, som en omyndighetsförklaring medför i ekonomiskt avseende, skulle komma till större användning än nu synes vara fallet. Med en dylik lösning skulle även den nuvaran- de principiella skillnaden mellan myndiga och omyndiga kvarstå. En gradering av omyndig- hetsförklaringens rättsverkningar i personligt hänseende skulle i stället bli följden. Någon större nackdel härmed torde icke befaras be- höva uppstå.
Bland de regler som inskränker den person- liga handlingsfriheten kan först nämnas såda- na som stadgar förbud för omyndigförklarad att utöva visst yrke eller inneha visst förtroen- deuppdrag. Tanken bakom dessa förbud är att den som står under förmynderskap, oavsett en- ligt vilken grund han blivit omyndigförklarad, i regel får antas sakna den omdömesförmåga och den självständiga ställning, som krävs av utövaren av yrket eller innehavaren av för- troendeuppdraget. Som exempel härpå kan nämnas riksdagsman (R0 26 5), kommunal- fullmäktig (KL 7 €), ledamot eller suppleant i kommuns styrelse (KL 32 å), överförmyndare (FB 19 kap.8 Ö), domare (RB 4 kap. l ä), advokat (RB 8 kap. 2 %) etc. Det kan uppen- barligen ej ifrågakomma att beträffande så- dana stadganden göra några ändringar i för- hållande till vad som nu gäller.
I 2 kap. 3 5 GB stadgas att den, som är omyndigförklarad, icke må utan förmynda- rens samtycke ingå äktenskap. Angående grun- den till detta förbud uttalade lagberedningen i förarbetena till stadgandets tillkomst att gif- termålet även till sina ekonomiska verkningar var en alltför viktig handling för att kunna undantas från regeln att den omyndigförkla- rades avtal ej gäller utan förmyndarens god- kännande. På grund av bestämmelsen i 2 kap. 5 5 GB saknar förbudet praktisk betydelse i fråga om den, vilken för sinnessjukdom eller sinnesslöhet är förklarad omyndig. Förmyn- darens samtycke kan enligt 2 kap. 4 & GB cr- sättas av rättens tillstånd om ”skäl till vägran prövas ej vara för handen”. -— Utredningen fin— ner att den motivering till förbudet som lag- beredningen ovan framfört alltjämt förtjänar beaktande. Genom den omyndigförklarades möjlighet att i fall av förmyndarens uteblivna samtycke vända sig till rätten är enligt utred- ningens uppfattning väl sörjt för dennes rätts- skydd. Utredningen anser därför något undan- tag icke böra göras från den följdverkan som omyndighetsförklaringen i detta fall för med sig. Det kan anmärkas att någon ändring av bestämmelsen ej heller föreslagits av familje-
Förbud likartade med det nu behandlade — men utan möjligheten att få förmyndarens samtycke ersatt av rättens tillstånd —— återfinns bl.a. i 4 kap. 2 och 5 åå FB. I 2 & stadgas för- bud för den som är förklarad omyndig att utan förmyndarens samtycke anta adoptivbarn (2 ?; ändr. 12/12 1958) samt i 5 & förbud att utan förmyndarens samtycke bli adopterad. Förmyndarens samtycke utgör i dessa fall ett ovillkorligt krav, varifrån icke kan dispenseras (se t.ex. NJA I 1936 s. 276). Ett adoptionsför- hållande innebär för såväl adoptanten som den adopterade sådana ur både ekonomiska och personliga synpunkter omfattande föränd- ringar att enligt utredningens mening förmyn- darens samtycke icke kan undvaras. Av na— turliga skäl har denna följdverkan av omyn- dighetsförklaring ingen större praktisk betydel- se för frågan om tillskapande av ett utvidgat ekonomiskt skydd. Någon olägenhet med för- budet ur denna synpunkt har ej heller för— märkts. Anledning saknas därför att i detta sammanhang förorda någon ändring.
Enligt RO 16 & må valrätt ej utövas av den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig. Mot denna följdverkan av omyndig- hetsförklaring har, som ovan redovisats, från flera håll framförts kritik. Det har därvid framhållits att rösträttens förlust många gånger orsakat att antingen erforderlig omyndighets- förklaring icke kommit till stånd eller att den väl genomförts men då mot vederbörandes bestridande efter anhängiggjord rättegång. Det förhållandet att en rättegång oftast medför slitningar mellan den som avses med ansökan om omyndighetsförklaring och hans närmaste anförvanter ävensom innebär risk för en icke önskvärd offentlighet gör att fråga om sam- tycke har betydelse även i de fall då samtycke icke utgör förutsättning för bifall till ansökan. Föreligger samtycke äger nämligen rätten att utan huvudförhandling omedelbart företa en ansökan om omyndighetsförklaring till avgö- rande.
Utvecklingen av bestämmelsen i RO 16 5 under de senaste 40—50 åren visar en klar strä- van att i största möjliga utsträckning undan- röja de hinder, som av olika skäl ansetts böra uppställas för rösträttens utövande. Dessa s.k. rösträttsstreck har från år 1921 nedbringats från fem till nuvarande ett. Sålunda borttogs år 1922 det s.k. värnpliktsstrecket. vilket innebar att värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången av sistförflutna kalen- derår åliggande värnpliktsövningar, icke ägde rösta. Tanken bakom detta var att bristande fullgörande av värnpliktsskyldighet skulle be- ivras. Det var alltså icke fullgörandet som för- skaffade utan försummelsen som berövade nå-
gon hans rösträtt (Malmgren: Sveriges grund- lagar ] uppl. s. 115). Enär det ansågs föga lämpligt att bristande fullgörande av värn- pliktsskyldighet skulle beivras genom av- stängande från utövningen av den viktigaste medborgerliga rättigheten, borttogs detta hin- der (se härom KU 1921 utl. nr 30). _ På- följdsstrecket, som avskaffades år 1937, innebar att rösträtt ej fick utövas av den som var ute- sluten därifrån på grund av ådömd straffpå— följd. Sådan påföljd kunde ådömas jämlikt 2 kap. 19 & SL. Som skäl för borttagande av denna påföljd och därmed av det därav an- hängiga rösträttsstrecket angavs bl.a. (LlU 1937 utl. nr 38 s. 9 och 12) de olägenheter som följde av ett tillskapande av en pariasklass av medborgare, vilka offentligen brännmärkts även sedan deras strafftid gått till ända, samt att påföljden såsom ett skydd för den sam- hällsfunktion som utövades av medborgarna såsom röstberättigade i allmänna ärenden sak- nade all betydelse (se även prop. 1936: 190 och KU 1937 utl. nr lc och 1936 utl. nr 40). —— Konkurs- och fattigvårdsstrecken motiverades främst av att den, som utövade rösträtt borde ha omdömesförmåga och en självständig och oberoende ställning (se t.ex. KU 1921 utl. nr 30). Vid borttagande år 1945 av dessa röst— rättsstreck framhölls (KU 1943 utl. nr 11 och 1944 utl. nr 6) beträffande konkursstrecket bl.a. att det visserligen var obestridligt att lagen på visst sätt begränsade handlingsfriheten för den, som försatts i konkurs. men att detta i och för sig icke berättigade till slutsatsen att den som var i konkurs skulle sakna den oberoende ställning, som borde finnas hos den, som skul- le få utöva politisk eller kommunal rösträtt. Vad angick fattigvårdsstrecket anfördes att man vid utformningen av detta icke beaktat att det fanns grupper av medborgare, t.ex. de som uppnått hög ålder eller var kroniskt sjuka, som utan att därför berövas sin rösträtt befann sig i minst lika osjälvständig ställning som de, som var omhändertagna av allmänna fattigvården för varaktig försörjning och på den grunden var uteslutna från rösträtt.
Liknande synpunkter som de, som låg bak- om konkurs- och fattigvårdsstrecken, har åbe- ropats för förmynderskapsstreckets bibehållan- de. I anledning av motion till 1921 års riksdag om ändring av bl.a. förmynderskapsstrecket till att omfatta enbart "den som på grund av van- vett står under förmynderskap” uttalade sålun- da konstitutionsutskottet (utl. nr 30) i sitt av riksdagen godkända yttrande, innefattande av- styrkande av motionen i denna del, att under förmynderskap stående personer i regel sak- nade den omdömesförrnåga och självständiga ställning, som borde vara ett villkor för rätten att medverka vid val av folkrepresentanter. Fråga om ändring av förmynderskapsstreeket
har därefter icke varit föremål för riksdagsbe- handling. I sammanhanget kan nämnas att för- fattningsutredningen i sitt förslag till regerings- form i denna fråga uttalat, att som förutsätt- ning för rösträtt alltjämt borde gälla "att den som är omyndigförklarad ej skall äga rösta” (SOU 1963: 17 s. 300). Någon motivering till uttalandet gavs icke.
Enligt utredningens mening bör en omyn— dighetsförklaring icke annat än när detta är oundgängligen erforderligt leda till rösträttens förlust. Därvid torde beaktas å ena sidan be— hovet av skydd för den samhällsfunktion, som ett utövande av rösträtten innebär, och å and- ra sidan det berättigade krav den enskilde mcd- borgaren har att frågan om rösträttens för— lust avgörs förutsättningslöst d.v.s. att sådana omständigheter, som medför en inskränkning t.ex. i en persons rättsliga handlingsförmåga, icke såsom självklart även bör förutsätta oför- måga till ståndpunktstagande i allmänna an- gelägenheter.
Tankegångar liknande dem, som enligt ovan legat bakom avskaffandet av konkurs- och fattigvårdsstrecken, synes utredningen kunna anföras för ett borttagande av rösträttens för- lust för sådana bräckliga personer som på egen begäran begärt sig omyndiga eller samtyckt därtill på grund av att de önskar annans bi- stånd i vården av sina angelägenheter. För- mågan av insikt om att deras situation kräver annans bistånd tyder på ett visst omdöme och torde i vart fall ej utvisa en sådan omdömes- löshet att man därav kan dra den slutsatsen att förmåga till politiskt ståndpunktstagande skul- le saknas. Enligt utredningens uppfattning är förlusten av rösträtten för denna grupp av omyndigförklarade knappast sakligt motiverad och bör därför borttagas.
Vad angår dem som omyndigförklaras på grund av slöseri eller missbruk av rusgivande medel synes dessa som regel icke förete all- varligare brister på själslivets område. Grun— den till att en slösare ställes under förmynder- skap är, såsom anföres i förarbetena till gäl- lande stadgande härom (lagberedningen s. 138) hänsynen till den nationalekonomiska och so- ciala fara, som slöseri och annan grov vanvård av egendom eller annat otillbörligt förfarande med egendomen innefattar. Som exempel på det senare kan nämnas sådana fall, där en per- son står under inflytande av ovärdiga personer. släktingar eller andra, som förstår att utnyttja honom i ekonomiskt avseende (Walin o.a.a. s. 212; jfr NJA II 1924 s. 234). Oförmåga att handha egendom eller motstå andras oberät- tigade anspråk utvisar visserligen omdömeslös- het och osjälvständighet beträffande handha- vande av ekonomiska angelägenheter. Dessa omständigheter synes emellertid utredningen icke vara tillräckliga för att generellt leda till
förlust av rösträtten. — Vad angår alkohol- missbrukaren kan denne enligt bestämmelser i nykterhetsvårdslagen (27/7 1954 15 och 18 55) på grund av att han befinnes vara ur stånd att ta vård om sig själv tvångsintas å allmän vård- anstalt för alkoholmissbrukare. Härigenom har han emellertid icke förlorat sin rätt att rösta. Om nykterhetsnämnd i visst fall skulle finna ur vårdbehov påkallat att sådan intagen omyn- digförklaras och överförmyndaren efter an- mälan av nämnden föranstaltar om hans omyn- dighetsförklaring, följer därav rösträttens för- lust. Omyndighetsförklaring sker oftast för att hindra missbrukaren från att vidta transaktio- ner med sin egendom men kan i vissa fall vara till fördel även ur vårdsynpunkt. Den som omyndigförklarats är alltså icke generellt att betrakta som en mer kvalificerad missbmkare. Att därför låta omyndighetsförklaringen vara avgörande för huvudvida missbrukare av rus- givande medel skall äga utöva rösträtt synes icke vara tillfredsställande. Ett borttagande även för denna grupp av omyndigförklarade av den påföljd som rösträttens förlust innebär torde därför böra ske. —— Den risk för miss- bruk av rösträtten som kan befaras från dem, som omyndigförklarats på grund av slöseri el- ler missbruk av rusgivande medel, är enligt utredningens mening icke så beaktansvärd att man på grund därav bör frånkänna dem rätten att rösta. Ej heller torde förbudet bibehållas av hänsyn till behovet av skydd för utövandet av rösträtten som samhällsfunktionl.
Vad slutligen angår dem, som på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubb- ning av själsverksamheten förklarats omyndiga och till följd därav icke rimligen kan tillerkän- nas rättshandlingsförmåga, kan enligt utred- ningens mening icke ifrågakomma att medge dessa rösträtt. Visserligen finns icke något lag— ligt hinder för sinnessjuka, som ej omyndig- förklarats, att utöva rösträtt. Av naturliga skäl uppstår emellertid icke några problem härmed.
Sammanfattningsvis vill utredningen uttala att ett borttagande av rösträttens förlust som följdverkan av omyndighetsförklaring kommer att få sin största betydelse för dem, som omyn— dighetsförklarats på grund av paragrafens fjär- de punkt. Det är främst inom denna grupp de personer är att finna, som behöver ett ekono- miskt stöd och skydd men som på grund av rösträttens förlust icke velat tillgripa den utväg som en omyndighetsförklaring innebär. Även inom de övriga grupper, för vilka omyndig- hetsförklaring föreslås icke medföra rösträttens förlust, torde emellertid ehuru icke i lika stor utsträckning finnas personer, vilka befinner sig i liknande situationer och som hädanefter lätta- re kan tänkas vilja medverka till en omyndig- hetsförklaring. Såväl praktiska skäl som rätt- viseskäl talar enligt utredningen jämväl för
borttagande av rösträttens förlust i den omfatt- ning utredningen föreslagit.
Utredningens förslag har i denna del vunnit anslutning från finsk och norsk sida, och även från danskt håll har uttalats sympati för för- slaget. Att nå nordisk samstämmighet på den- na punkt synes emellertid icke nödvändigt.
1 Det kan anmärkas att norska justitiedeparte- mentet i yttrande den 5 febr. 1965 över ”inn- stilling om stemmerettsalderen”, avgiven i juni 1964, ifrågasätter om omyndighetsförkla- ring utan vidare bör leda till förlust av röst- rätt. Departementet uttalar bl.a. följande: ”Slik umyndiggjpringsreglene er formet, kan en person tenkes satt under vergemål selv om han har normal evne til å motivere ut- oving av stemmerett i offentlige anliggender. Dette gjelder saerlig när umyndiggjorings- grunnen er misbruk av alkohol eller narko- tika, blindhet eller andre legemsfeil. Etter oppfatningen i vår tid er det ikke rimelig at umyndiggjoring også i slike tilfelle uten videre skal medfore tap av stemmeretten.
7. Grunderna för omyndighetsförklaring
7.1 Gällande rätt m.m.
Om omyndighet på grund av rättens beslut stadgas i 10 kap. FB. Enligt 1 & skall den som fyllt 20 år förklaras omyndig:
1. om han på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själs- verksamheten är ur stånd att vårda sig eller sin egendom;
2. om han genom slöseri eller annan grov vanvård av sin egendom eller eljest genom otillbörligt förfarande med avseende å egen- domen äventyrar sin eller sin familjs väl- färd;
3. om han är hemfallen åt missbruk av rusgivande medel och i följd därav icke kan vårda sig eller sin egendom; eller
4. om han på grund av sjukdom, försva- gat hälsotillstånd, lyte, oerfarenhet eller an- nan orsak behöver annans bistånd i vården av sina angelägenheter och av sådan anled- ning själv begär att bli förklarad omyndig eller samtycker därtill.
Bestämmelserna om grunderna för omyn- dighetsförklaring har oförändrade överförts till FB från 1924 års lag om förmynderskap. Före 1924 års lag var anledningarna till omyndighetsförklaring inte fullständigt an- givna. Domstolen kunde försätta en person under förmyndare så snart den kommit till den uppfattningen att vederbörande var ur stånd att vårda sitt gods, oberoende av or- saken till vederbörandes bristande förmåga i detta avseende. Vid förarbetena till för-
mynderskapslagen uttalades att förlusten av rätten att själv bestämma över sina ekono- miska angelägenheter i regel medför en stark begränsning av möjligheten att ge- nomföra egna initiativ och hävda egna åsik- ter. En omyndighetsförklaring bör därför inte komma till stånd i andra fall än när detta är oundgängligen nödvändigt för att skydda vederbörande själv eller honom när— stående personer i förhållande till vilka han är underhållsskyldig. I lagen bör därför så fullständigt och noggrant som möjligt anges de orsaker, vilka kan anses föranleda sådan oförmåga hos en person att vårda sina ange- lägenheter att man på grund därav kan mot hans bestridande ingripa med omyndighets- förklaring. Punkterna 1—3 i förenämnda stadgande är följaktligen uttömmande. I punkt 4, där vederbörandes medgivande till omyndighetsförklaring alltid fordras, har principen att omyndighetsanledningarna skall vara fullständigt angivna däremot inte behövt upprätthållas lika strängt (NJA II 1924 s. 233).
Vad angår omyndighetsförklaring i an- ledning av psykiska defekter skall begrep- pen sinnessjukdom och sinnesslöhet fattas i samma bemärkelse som i 2 kap. 5 5 GB an— gående äktenskapshinder. (Redogörelsen här och i det följande under 7.1 är i huvud- sak hämtad från lagberedningen GB I 5. 162.) Med sinnessjukdom avses en pågående sjuklig process i hjärnan även om sjukdo- men är ryckvis återkommande, d.v.s. yttrar
sig intermittent. Dit anses emellertid också vara att hänföra den icke ursprungliga utan senare tillkomna demensen. Sinnesslöhet däremot avser att beteckna en ursprunglig psykisk utvecklingshämning, som föreligger då en person i sin själsutveckling stannat vid eller under den grad, som motsvarar den vid straffmyndighetsåldern (femton år) normalt föreliggande. Sinnesslöheten omfattar sålun— da inte blott den allra svåraste formen av utvecklingshämning, idiotin, utan även svå— rare grader av vanlig imbecillitet. Vid sidan av sinnessjukdom och sinnesslöhet har upp- tagits annan rubbning av själsverksamheten. Detta begrepp omfattar lindrigare former av imbecillitet, ävensom ett av ålderdoms- förändringar i hjärnan orsakat avtagande av de psykiska krafterna, vilket inte fortskri- dit så långt att verklig demens inträtt. Vida- re hör hit s.k. partiella själsdefekter, såsom etisk irnbecillitet, sexuell perversitet, dipso- mani (periodisk alkoholism). Över huvud kan hit hänföras psykiska rubbningar av så- dan art, att de inte kommer i betraktande som äktenskapshinder. Det skall vidare an- märkas att avgränsningen mellan de olika formerna av psykisk rubbning är utan be- tydelse inorn förmynderskapsrätten. Av vikt är endast att fastställa gränsen mot det normala själslivet, även där detta känne- tecknas av enfald, viljesvaghet o.dyl. (lag- beredningen ÄB I s. 136). I samtliga fall av psykisk rubbning förutsätts för omyndig- hetsförklaring att rubbningen inte kan an- tas vara av rent övergående natur. För omyndighetsförklaring krävs vidare att den psykiska rubbningen skall ha orsakat oför- måga hos vederbörande att själv vårda sig eller sin egendom. Omyndighetsförklaring enligt punkt 1. bör således inte komma till stånd om det inte blivit fastställt, att sjuk- domen verkligen medför oförmåga för ve- derbörande att sköta sina angelägenheter. Med slöseri i punkt 2. förstås närmast onödiga utgifter för konsumtionsändamål, såvida dessa utgifter står i uppenbart miss- förhållande till slösarens ekonomiska ställ- ning. Men även en grovt försumlig, vårdslös eller lättsinnig förmögenhetsförvaltning el- ler fullständig likgiltighet för ekonomiska
angelägenheter kan föranleda omyndighets- förklaring. I lagen har detta kommit till ut- tryck genom införande av det allmännare begreppet grov vanvård av egendom. Här- med har likställts annat otillbörligt förfa- rande med avseende å egendomen. Med detta uttryck har beaktats sådana fall, där en person använder sig eller eljest förfogar över sin egendom på ett sätt eller för ända- mål, som utvisar fullständig brist på om- döme. Särskilt kommer i betraktande de tillfällen, där någon står under inflytande av ovärdiga personer, släktingar eller andra, som förstår att utnyttja vederbörande i eko- nomiskt avseende. För att omyndighetsför- klaring skall kunna meddelas skall vederbö- rande genom sitt handlingssätt äventyra sin eller sin familjs välfärd. Det fordras inte i och för sig att en större del av hans för— mögenhet redan gått förlorad, utan endast att hans förfarande är ägnat att sätta hans eller hans familjs ekonomiska välfärd på spel.
Uttrycket i punkt 3. hemfallen åt miss— bruk av rusgivande medel har använts även i 11 kap. 2 och 12 Gå GB för att beteckna grund för hemskillnad respektive äkten- skapsskillnad. Uttrycket skall följaktligen tolkas på samma sätt som i GB. Under den använda beteckningen faller inte bara vad som i allmänhet inbegrips under drycken- skap eller missbruk av alkoholhaltiga dryc- ker utan även missbruk av narkotika. I ut- trycket att vederbörande skall vara hem- fallen åt missbruk av rusgivande medel lig— ger krav på ett mera stadigvarande miss- bruk. Däremot förutsätts inte att missbruket skall vara beroende av ett sjukligt begär. Liksom under punkt ]. fordras för omyn- dighetsförklaring att missbruket medför oförmåga att vårda sig eller sin egendom. Med hänsyn härtill kan fall inträffa, där missbruk av rusgivande medel från en ma- kes sida väl kan vara full anledning för den andre maken att vinna hemskillnad eller äktenskapsskillnad utan att samtidigt till- räcklig grund för omyndighetsförklaring fö- religger.
Vad därefter angår omyndighetsförkla- ring enligt punkt 4. eller sådana fall, där
vederbörande själv begär eller samtycker till åtgärden, är de objektiva omständighe- ter som kan åberopas inte uttömmande an- givna utan det har medgivits domstolarna att beakta även andra omständigheter än de uppräknade. För att omyndighetsförkla- ring skall kunna meddelas måste den åbe- ropade omständigheten ha medfört att ve- derbörande behöver annans bistånd i vår- den av sina angelägenheter. Behovet av bi- stånd måste vara så starkt att det inte lämp- ligen eller med säkerhet kan tillgodoses ge- nom att vederbörande förordnar en full- mäktig.
7.2. Övrig nordisk rätt
I Danmark regleras hithörande spörsmål av myndighedsloven som i 2 5 i dess lydelse en- ligt lag den 12 december 1969 (nr 27) stad- gar:
Den, der er fyldt 20 Aar, kan umyndiggores, saafremt han:
1. paa Grund af Sindssygdom, Aandssvaghed eller anden sjaelelig Forstyrrelsc er uskik- ket til at varetage sine Anliggender;
2. ved Gdselhed eller anden uforsvarlig Ad- faerd udsaetter sin eller sin Families Vel- faerd for Fare;
3. paa Grund af Drikfaeldighed eller lignen- de Last er uskikket til at varetage sine An- liggender;
4. paa Grund af legemlig Mangel, Sygdom el- ler anden Skrobelighed er mindre skikket til at varetage sine Anliggender og selv ansker at blive umyndiggjort.
Ifrågavarande bestämmelse har tillkom— mit under samverkan mellan delegerade från Danmark och Sverige. Uttrycken i punkt 1. har därför samma innebörd som motsvarande uttryck i 10 kap. 1 ä 1. FB. ”Legemlig Mangel ” i punkt 4. kan t.ex. vara dövstumhet eller blindhet och ”anden Skröbelighed” kan vara ålderdomssvaghet. Uppmärksammas bör att den danska be— stämmelsen ej upptar oerfarenhet eller an- nan orsak som omyndighetsgrund i punkt 4.
I Norge återfinns bestämmelserna om omyndighetsförklaring i lov den 28 novem- ber 1898 om umyndiggjorelse, där 1 G i dess lydelse enligt lag den 7 februari 1969 (nr 6) stadgas:
De som har fylt 20 år, kan settes under vergemål (umyndiggjores):
1. naar de paa Grund af Aandssvaghed eller Sindssygdom eller, fordi de er forfaldne til Drukkenskab eller odelaeggende Brug af Morfin eller andre Beruselses- eller Bede- velsesmidler, mangler Evnen til at drage Omsorg for sig eller sit Gods, eller
2. naar de paa Grund av Blindhed, manglen- de Taleevne eller anden legemlig Mangel eller Skrobelighed mangler Evnen til at drage Omsorg for sig eller sit Gods, og de derhos selv samtykker i Vergemålet, eller dette maa ansees nodvendigt for at be- skytte dem mod paaviselig Fare for egen- nyttige Efterstraebelser fra andres Side, eller
3. naar de ved Drik, Spil eller Udsvaevelser eller iovrigt ved aabenbart uvittig Adfaerd foroder eller spilder sit Gods, saa at Trang opstaar for dem eller deres Familie eller maa forudsees at ville indtraede, om de ei saettes under Vergemål.
Liksom motsvarande danska bestämmel- se upptar ej heller den norska lagen oer- farenhet som grund för omyndighetsförkla- ring. Observeras bör emellertid att den norska lagen, i fall som motsvarar punkt 4. i det svenska stadgandet, tillåter omyndig- hetsförklaring utan vederbörandes samtyc- ke, såvida sådan åtgärd är påkallad till skydd mot en påtaglig fara för ”egennytti- ge efterstraebelser” från andras sida (se när- mare om de norska reglerna Arnholm, s. 23).
I Finland finns reglerna om omyndighets- förklaring intagna i 19 5 i lagen den 19 augusti 1898 angående förmynderskap. Stadgandet lyder:
Den vanvettig är, så ock den, som för slö— seri eller dryckenskap är oförmögen att före- stå sin egendom, varde förklarad omyndig.
Är någon för ålderdomssvaghet eller annat försvagat sinnestillstånd, kroppsligt lyte eller långvarig sjukdom urståndsatt att vårda sina angelägenheter, må ock han ställas under för- myndare, så fram han derom anhåller eller fara är att hans egendom eljest förskingras.
Ej heller i den finländska lagen har oer- farenhet upptagits som omyndighetsgrund. Men i likhet med den norska lagen tillåter finländsk rätt omyndighetsförklaring, järn- likt grunder som närmast överensstämmer med punkt 4. i motsvarande svenska stad-
gande, även mot vederbörandes vilja, näm- ligen om fara föreligger att vederbörandes egendom eljest förskingras.
7.3. Begreppen sinnessjukdom, sinnesslöhet och annan rubbning av själsverksamheten ur terminologisk synpunkt
7.3.1. Inledning
Den nu gällande terminologin i punkt 1. av ifrågavarande stadgande avseende psykiska rubbningar grundar sig på ett av medicins- ka fakulteten i Uppsala år 1911 till då- varande lagberedningen avgivet yttrande i frågan. Under den tid från och med 1924 års förmynderskapslag som domstolarna haft att tillämpa de angivna definitionerna har den medicinska terminologin på ifråga- varande område förändrats. Flera utred- ningar har också gjorts som berört frågan om vilken terminologi som numera bör an- vändas. Dessa utredningar har inte behand- lat terminologin inom förmynderskapsrätten utan har avsett antingen äktenskapsrätten eller vårdlagarna. Förmynderskapsutred— ningen har ansett det vara nödvändigt att översiktligt redogöra för den diskussion som förts angående förenämnda terminologi in- om de angivna lagområdena.
7.3.2. Äktenskapsrätten
Kommittén angående medicinska äkten- skapshinder avlämnade år 1960 ett betän- kande i samma ämne (SOU 1960: 21). Kom- mittén hade i uppdrag att företa en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan vilka sjukdoms- och abnormtillstånd som borde utgöra äktenskapshinder. Med sinnes- sjukdom i betydelse av äktenskapshinder borde enligt kommittén förstås allenast psykisk sjukdom av svår beskaffenhet att ge- nerellt sett en mycket betydande risk måste föreligga för att genom sjukdomen ett nor- malt äktenskapligt samliv omöjliggöres och familjens välfärd samt barnens uppfostran och sunda utveckling allvarligt äventyras. Med hänsyn till angelägenheten att bibehål- la rådande enhetlighet i terminologin inom lagstiftningen i de nordiska länderna stan- nade kommittén för att inte föreslå någon
ändring i den svenska lagens uttryckssätt i denna del. En ledamot, dåvarande docenten numera överläkaren C. E. Åmark, hade av- vikande mening i fråga om terminologin och förordade i stället benämningen allvarlig psykisk sjukdom. Beträffande beteckningen sinnesslöhet föreslog kommittén att den skulle utbytas mot den mindre diskrimine- rande och sakligt riktigare benämningen all- varlig psykisk efterblivenhet. Härmed er- hölls också en bättre anknytning till 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna (se nedan). Kommittén föreslog en utvidgning av de rådande äk- tenskapshindren vid mentala abnormtill- stånd till att gälla även annan allvarlig rubb- ning av själsverksamheten än sinnessjukdom och allvarlig psykisk efterblivenhet, varmed kommittén avsåg svårare utvecklingsrubb- ningar på känslo- och viljelivets område. Till själsliga abnormtillstånd som borde hänfö- ras under de medicinska äktenskapshindren ansåg kommittén även höra sådana utveck- lingsrubbningar på k'a'nslo- och viljelivets område som brukar sammanfattas under benämningen psykopati.
Det avgivna betänkandet blev föremål för remissbehandling. Beträffande terminologin kan därvid anföras följande. Kommitténs förslag att behålla beteckningen sinnessjuk- dom kritiserades i åtskilliga yttranden. Så- väl medicinalstyrelsen som socialstyrelsens majoritet liksom de medicinska fakulteterna i Uppsala och Göteborg förordade uttryc- ket allvarlig psykisk sjukdom. Professor Gösta Rylander däremot anslöt sig i denna del till kommitténs förslag; termen allvarlig psykisk sjukdom kunde omfatta sjukdoms- tillstånd, vilka kunde vara synnerligen all— varliga, såsom ångestneuroser och tvångs- tankesjukdomar, men vilka likväl inte skul- le falla under äktenskapsförbudet. Även Karolinska institutets lärarkollegium för- ordade termen sinnessjukdom. Beträffande avgränsningen av begreppet allvarlig psy- kisk efterblivenhet anslöt sig Karolinska institutets lärarkollegium till kommitténs synpunkt att riktlinjer för bedömningen kunde hämtas från 1954 års lag om under- visning och vård av vissa psykiskt efterbliv-
na. Kollegiet drog samtidigt den slutsatsen att begreppet allvarlig psykisk efterbliven- het som äktenskapshinder ungefär skulle komma att sammanfalla med det straffrätts- liga begreppet sinnesslöhet. Lärarkollegiet hade i likhet med prof. Rylander intet att erinra mot förslaget att avskaffa termen sin- nesslö men fann uttrycket höggradigt psy- kiskt efterbliven från språklig synpunkt mer pregnant än det föreslagna allvarligt psy- kisk efterbliven. Mot den föreslagna benäm- ningen annan allvarlig rubbning av själs- verksamheten anförde prof. Rylander och Karolinska institutets lärarkollegium kritik. De framhöll att benämningen har tagits i en annan betydelse än enligt förarbetena till 1924 års förrnynderskapslag enligt vilka den omfattade även lindriga former av imbecil- litet ävensom ett av ålderdomsförändringar i hjärnan orsakat avtagande av de psykiska krafterna som inte fortskridit så långt att verklig demens inträtt (jfr ovan under 7.1).
I familjerättskommitténs förslag ”Äkten- skapsrätt" (SOU 1964: 34 och 35) behandla- de kommittén uttrycken sinnessjukdom, sin- nesslöhet o.s.v. i terminologiskt hänseende. Familjerättskommittén yttrade härvidlag föl- jande:
I terminologiskt hänseende synes åtminstone tills vidare ej lämpligt att utbyta termen sin- nesslö mot uttrycket ”allvarligt psykiskt efter- bliven” eller något liknande. Både termen sin- nessjuk och termen sinnesslö har vunnit hävd inom lagstiftningen och förekommer i många sammanhang, ej minst inom familjerättslag- stiftningen. Någon ändring av terminologin bör knappast vidtagas utan att den genomförs över hela linjen. Den terminologiska diskussionen är emellertid tydligen icke avslutad.
Kommittén hänvisade i sammanhanget till följande lagrum där uttrycken sinnes- sjuk och sinnesslö förekommer: FB 10: 1, ÄB 10: 4 och 13: 2, 1924 års lag om verkan av avtal som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet, BrB 31: 3, 33: 2 och 36: 8 och 1941 års lag om sterilisering.
Vad angår utvidgningen av äktenskaps— hindren att gälla även för psykopater i vis- sa fall jämförde kommittén med 33 kap. 2 & BrB, som vid sidan av sinnessjukdom och sinnesslöhet upptar annan själslig ab-
normitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom. Kommittén ansåg, att uttrycket allvarlig rubbning av själsverksamheten ej gav sam- ma ledning som uttrycket i angivna bestäm- melse i BrB. Kommittén motsatte sig ej att hinder för äktenskap uppställdes även för psykopater men ansåg att endast grava fall borde komma i fråga. För att utmärka det- ta förordade kommittén att som bestämning användes uttrycket ”annan djupgående rubbning av själsverksamheten”. Kommittén fortsatte därefter:
I redaktionellt hänseende kan framhållas, att det ej innebär någon inkonsekvens att här lik- som i 33 kap. 2 & BrB understryka att abnormi- teten förutsätts vara djupgående, medan man i FB och förenämnda 1924 års lag icke upp- tager denna kvalifikation. Den ersätts nämligen i 10 kap. 1 5 PB av rekvisitet ”ur stånd att vårda sig eller sin egendom” och i 1924 års lag av rekvisitet ”under inflytande av” etc Även i 10 kap. 4 & och 13 kap. 2 & ÄB och 1941 års lag om sterilisering finns en kvalifi- kation av den senare typen.
Familjerättskommittén föreslog därför att i 2 kap. 5 & GB skulle stadgas att den som är sinnessjuk eller sinnesslö eller lider av an- nan djupgående rubbning av själsverksam- heten ej må ingå äktenskap utan medicinal- styrelsens tillstånd samt att såsom villkor vid tillstånd må uppställas, att han under- kastar sig sterilisering.
Familjerättskommitténs betänkande blev föremål för remissbehandling. I prop. 1968: 136 med förslag till lag om ändring i gifter- målsbalken m.m., för vilken familjerätts- kommitténs ovannämnda betänkande legat till grund, upptogs inte frågan om äkten- skapsförbud för den som är sinnessjuk eller sinnesslö. Departementschefen anförde där- vid (s. 72):
Jag anser emellertid för min del att det vid en kommande revision av äktenskapslagstift- ningen i stället finns anledning att överväga, huruvida mentala sjukdomstillstånd över hu- vud taget bör utgöra äktenskapshinder vid si- dan av de inskränkningar i äktenskapsbehörig- heten, som följer av kravet på rättslig hand- lingsförmåga. Med hänsyn därtill är jag inte beredd att nu förorda en skärpning av äkten- skapshindret eller i övrigt föreslå någon änd— ring i gällande bestämmelse på denna punkt.
Härtill kommer att de danska och norska pro- positionerna i allt väsentligt överensstämmer med nuvarande svenska regel.
7.3.3. Vårdlagarna
Inom vårdområdet har under de senaste åren pågått ett omfattande lagstiftningsar- bete. Därvid har behandlats frågor om den lämpligaste terminologin för bl.a. psykiska sjukdomstillstånd.
Sinnessjuklagstiftningskommittén avgav sålunda år 1964 betänkandet ”Mentalsjuk- vårdslag” (SOU 1964: 40). Betänkandet har legat till grund för lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1967, då 1929 års sinnessjuklag upphörde att gälla. Införandet av den nya lagen har medfört att numera all frivillig vård för psykisk sjukdom regleras av be- stämmelserna i sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242) på samma sätt som kropps- sjukvården. Den som själv söker sjukhus— vård för psykisk sjukdom skall inte i något fall kunna hållas kvar på sjukhuset mot sin vilja. Möjligheten att i vissa fall bereda psykiskt sjuka vård på sjukhus även mot deras vilja har emellertid ansetts ej kunna undvaras. Villkoren för att detta skall få ske har intagits i den ovannämnda lagen om be- redande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Förutsättningen för att någon skall kun- na beredas vård enligt lagen är att han lider av psykisk sjukdom och att sluten psykiat- risk vård är oundgängligen påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till att någon av vissa s.k. specialindikatio- ner föreligger. En sådan specialindikation är att den sjuke är ur stånd att ta vård om sig själv. Med psykisk sjukdom jämställs enligt lagen psykisk abnormitet, som icke är psykisk sjukdom eller utgörs av hämning i förståndsutvecklingen. Intagning efter dom— stols förordnande i brottmål kan ske i sam- ma omfattning som tidigare. Uttrycket ”hämning i förståndsutvecklingen” infördes i samband med tillkomsten av omsorgslagen (se nedan).
Vid förarbetena till 1966 års lag behand-
lades ingående de terminologiska frågorna inom ifrågavarande område. Bl.a. ingick i betänkandet en av överläkaren C. E. Åmark i egenskap av sakkunnig avgiven redogörelse för sinnessjukdom, sinnesslöhet och annan själslig abnormitet, betitlad De psykiska sjukdomarna och utvecklingshämningarna. Kommittén ifrågasatte huruvida begreppet sinnessjukdom (psykos) var användbart i lagtexten för att avgränsa de sjukdomstill- stånd för vilka man kan intas på mental— sjukhus och kvarhållas där mot sin önskan. Kommittén fann starka skäl mot att det psykiska tillstånd som skulle kunna leda till tvångsintagning skulle betecknas som sin- nessjukdom. Begreppet psykos innefattar en- ligt kommittén såväl lätta som svåra sjuk- domstillstånd och i vissa fall kan symtomen vara så lindriga att intagning oavsett den sjukes samtycke inte bör eller får äga rum. Å andra sidan är psykosbegreppet begränsat till sin omfattning. Däri ingår sålunda inte de svårare neurotiska tillstånden och andra mera allvarliga insufficienstillstånd vid vil- ka vård oavsett den sjukes vilja kan vara nödvändig. Enligt kommittén står något bättre begrepp än psykisk sjukdom inte till buds. Detta begrepp torde enligt kommittén i den psykiatriska terminologin oftast an- vändas för att beteckna alla slags sjukdo- mar med psykiska symtom. Det torde där- för enligt kommittén kunna godtas att man använder begreppet psykisk sjukdom som samlingsbeteckning för alla sådana sjukdo— mar oavsett deras orsaker och således låter begreppet innefatta psykoser, neuroser och insufficienstillstånd av olika slag.
Om begreppet ges denna vidsträckta be- tydelse är det emellertid enligt kommittén nödvändigt med en noggrann avgränsning för att bestämma de tillstånd som är så all- varliga att de skall kunna leda till intagning på ansökan av annan än den sjuke. Denna avgränsning har kommittén ansett kunna åstadkommas genom att anknyta till sjuk- domens art och grad. Med art avses därvid den psykiska sjukdom som föreligger och med grad omfattningen av det ingrepp i per- sonligheten som sjukdomen har förorsakat.
Kommitténs förslag godtogs vid förslagets
fortsatta behandling. Departementschefen betonade därvid att hänsyn måste tas till så- väl sjukdomens art som grad vid bedöm- ningen av frågan om sluten psykiatrisk vård framstod som oundgängligen påkallad.
Utöver angivna förutsättningar krävs som tidigare framhållits att någon av de särskilda specialindikationerna enligt lagen föreligger, t.ex. att vederbörande till följd av sjukdo— men är ur stånd att ta vård om sig själv. Enligt kommitténs uppfattning skulle man genom den föreslagna formuleringen och en sammanbindning med vissa specialindikatio- ner erhålla en även ut rättssäkerhetssyn- punkt mer tillfredsställande avgränsning än enbart genom användande av psykos eller sinnessjukdom. Att begreppet sinnessjukdom icke bibehållits såsom förutsättning för in- tagning och kvarhållande på mentalsjukhus borde enligt kommittén inte medföra, att be- greppet ej skall kunna användas i annan lagstiftning.
I stället för det tidigare i sinnessjuklagen och 5 kap. 5 & SL använda uttrycket själs- lig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjuk- dom har i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall införts begrep- pet psykisk abnormitet, som i lagen jäm- ställs med psykisk sjukdom. Enligt uttalande av departementschefen i prop. 1966:53 s. 163 avses begreppet psykisk abnormitet tol- kas så att det innefattar även de defekt- och invalidtillstånd, som företer stora lik- heter med de psykopatiska tillstånden. Där- med åsyftade departementschefen huvud- sakligen defekter eller invalidtillstånd efter olika slag av hjämsjukdomar eller hjärnska- dor, där förändringar i personligheten ofta dominerar bilden. (Med denna tolkning kan jämföras uttrycket ”annan rubbning av själsverksamheten” i 10 kap. 1 & FB.)
Bland psykiska sjukdomar enligt lagen räknas även sådana psykiska sjukdomstill- stånd som står i samband med missbruk av alkohol och narkotikal. För intagning gäller här samma förutsättningar som för intag- ning på grund av andra psykiska sjukdomar, således att sjukdomens art och grad skall vara avgörande för bedömningen om sluten
vård är oundgängligen påkallad.
Vad beträffar uttrycken sinnesslö och sin- nesslöhet har inom vårdområdet dessa ut- tryck redan ersatts av uttrycken psykiskt ef- terbliven resp. psykisk efterblivenhet. Intill den 1 juli 1968 gällde lagen den 4 ium'1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Denna lags tillämpningsområde omfattade dels barn under skolåldern, som på grund av allmän psykisk efterblivenhet inte kunde få tillfredsställande vård i en- skilt hem, dels andra barn under 18 år, som av sådan orsak inte kunde tillgodogöra sig folkskolans (grundskolans) vanliga un— dervisning eller hjälpundervisning (special- undervisning), dels ock personer över 18 år, som av samma anledning inte kunde ta vård om sig själva. Med allmän psykisk efter- blivenhet menades enligt förarbetena till la- gen att någon på grund av brister i det centrala nervsystemet hämmats i sina intel- lektuella helhetsfunktioner. Lagen gällde så— ledes inte fall, där utvecklingshämningen be- rodde t.ex. på miljö eller på kroppsliga sjuk» domar som inte berör det centrala nervsyste- met, och inte heller fall där hämningen var partiell.
Den 1 juli 1968 ersattes 1954 års lag av lagen den 15 december 1967 (nr 940) an- gående omsorger om vissa psykiskt utveck- Iingsstörda2. Vad angår begreppsbestäm- ningen i den nya lagen för sådana som ti- digare kallades sinnesslöa och därefter psy- kiskt efterblivna men genom den nya lagen kallas ”psykiskt utvecklingsstörda” anför- de departementschefen i prop. 1967: 142 s. 103 följande:
Enligt min mening är det viktigt att den be- teckning, som används för de människor det här gäller, inte ger ett obefogat pessimistiskt intryck. Det bör också beaktas att åtminstone en ny term, ”psykiskt utvecklingsstörd”, redan vunnit insteg i språkbruket och accepterats av många, enligt vad både utredningen och vissa remissinstanser påpekar. Jag anser att ett an-
1 Beträffande narkotikamissbruk se prop. 1969: 111 med förslag till ändring i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (SFS 1969: 212).
2 Till grund för lagen låg betänkandet "Om- sorger om psykiskt utvecklingshämmade” (SOU 1966: 9).
nat uttryck än ”psykiskt efterbliven” bör an- vändas i den nya lagen. Att som en del remiss- instanser föreslår avvakta en terminologisk översyn, som spänner över all lagstiftning där begreppet "sinnesslö” e.d. förekommer, är en- ligt min uppfattning inte möjligt. En sådan översyn skulle få omfatta ett flertal olika för- fattningsområden, som alla kan tänkas kräva speciella överväganden. F.n. bör alltså den nya terminologin som väljs föras in i den nya lagen och vissa närstående författningar. I öv- rigt får terminologin moderniseras allteftersom den berörda lagstiftningen ses över.
Lagen är tillämplig på psykiskt utveck- lingsstörda som på grund av hämmad för- ståndsutveckling behöver samhällets omsor- ger för sin utveckling eller anpassning i samhället eller i övrigt. Med uttrycket häm- mad förståndsutveckling avses en nedsätt- ning av de intellektuella funktionerna som är hänförlig till utvecklingsperioden, varmed i allmänhet menas tiden fram till 16-årsål- dern. Nedsättningen skall ej behöva vara allmän, d.v.s. ha drabbat förståndslivet i dess helhet. Inte heller skall nedsättningen nödvändigtvis behöva bero på brister i det centrala nervsystemet. Till skillnad mot vad som gällde enligt 1954 års lag är alltså den nya lagen tillämplig också när Störningarna i den intellektuella utvecklingen beror på miljö eller någon kroppslig sjukdom som inte berör det centrala nervsystemet eller en- dast drabbat vissa delfunktioner.
Liksom det inte kan undvaras möjlighet att i vissa fall bereda psykiskt sjuka vård på sjukhus även mot deras vilja har det an- setts böra finnas möjlighet att bereda vård i vårdhem eller i specialsjukhus oavsett sam- tycke av utvecklingsstörd eller företrädare för honom. Bestämmelserna i den nya lagen om beredande av vård oberoende av veder- börandes samtycke är utformade i huvud- saklig överensstämmelse med reglerna om beredande av sluten psykiatrisk vård. Så- lunda stadgas, att psykiskt utvecklingsstörd som fyllt 15 år får oberoende av samtycke beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus om vården är oundgängligen påkallad med hänsyn till utvecklingsstörningens grad. Därjämte skall föreligga vissa specialindi- kationer av ungefär motsvarande slag som
finns i lagen om beredande av sluten psyk- iatrisk vård i vissa fall. Bl.a. stadgas att vederbörande till följd av utvecklingsstör- ningen är ur stånd att taga vård om sig själv.
Vad angår vårdlagarnas samband med brottsbalken gäller efter den 1 juli 1968 föl- jande. Enligt 31 kap. 3 & BrB kan domstol, om den finner någon som begått brottslig gärning vara i behov av vård enligt de nämnda Vårdlagarna, förordna att vederbö- rande skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Om gärningen icke be- gåtts under inflytande av ”sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom”, må dock så- dant förordnande meddelas allenast såframt särskilda skäl är därtill. Vidare kan domstol exklusivt besluta om överlämnande till vård enligt någon av Vårdlagarna på grund av den specialindikation, som avser skydd för annans egendom m.m.
Sammanfattningsvis kan sägas att man in- om vårdlagstiftningen strävat efter att ut- jämna gränserna mellan psykisk sjukdom och kroppssjukdom. Detta har skett bl.a. genom att all frivillig vård för psykisk så- väl som för fysisk sjukdom regleras av sjuk- vårdslagens bestämmelser. I samband där- med har uttrycket mentalsjukhus avskaffats. Intagning för beredande av sluten psykia- trisk vård, d.v.s. intagning mot någons vilja, regleras i särskild lag — lagen om beredan- de av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Terminologin har därvid ändrats dels för att få bort i allmänhetens ögon diskrimine- rande uttryck, dels för att få lagtextens be- stämningar att så mycket som möjligt över- ensstämma med utvecklingen på det psy- kiatriska området. Uttrycket sinnessjukdom har sålunda ersatts med psykisk sjukdom och i stället för begreppet själslig abnormi— tet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom har in- förts bestämningen psykisk abnormitet som icke är psykisk sjukdom eller utgörs av hämning i förståndsutvecklingen. För att be- gränsa lagens tillämpningsområde har stad-
gats att vid bedömningen av om vård är oundgängligen påkallad hänsyn skall tas till såväl sjukdomens art som grad och till att viss specialindikation föreligger. Begreppet sinnesslö har borttagits och för denna grupp människor gäller fr.o.m. den 1 juli 1968 uttrycket psykiskt utvecklingsstörd. Vård av denna grupp sker med stöd av omsorgsla- gen. För att ange lagens tillämpningsområ- de har i stället för uttrycket i 1954 års lag allmän psykisk efterblivenhet införts be- greppet hämmad förståndsutveckling. Detta innebär som ovan påpekats en utvidgning av tillämpningsområdet i förhållande till gällande rätt.
7.4. Utredningen
7.4.1 Allmänt om omyndighetsgrunderna Enligt utredningens uppfattning kan det inte komma i fråga att frångå den nu gällande principen att i lagen ange förutsättningarna för meddelande av omyndighetsförklaring mot någons vilja. Att grunderna för omyn- dighetsförklaring uttömmande anges i lagen ger den enskilde en garanti för rättssäkerhet genom att domstolarna lämnas objektiva omständigheter till ledning för bedömandet. Ett system som vilar på en friare prövnings- rätt hos domstolarna skulle visserligen inne- bära att även andra omständigheter som kunde motivera en omyndighetsförklaring skulle kunna beaktas. De fördelar gällande system medför ur rättssäkerhetssynpunkt väger dock tyngre än de fördelar i det en- skilda fallet som ett friare system kunde tänkas medföra. Några olägenheter med nu- varande metod, som även tillämpas i Dan- mark och Norge oeh som övervägs att infö- ras i Finland, har ej heller framkommit. Emellertid kan ifrågasättas huruvida inte flera omständigheter än de i lagen upp- tagna skall införas som grund för omyndig- hetsförklaring mot någons vilja. Genom den utveckling som framför allt inom vårdområ- det skett mot en utjämning av skillnaderna mellan psykiska sjukdomar och kroppssjuk- domar ligger det nära till hands att ta upp frågan om inte en sådan utjämning bör ske även i avseende på omyndighetsgrunderna.
Som ett exempel på denna utjämning inom vårdområdet som berör även frågan om omyndighetsförklaring kan anföras bestäm- melsen i 27 å sjukvårdsstadgan den 29 mars 1963 (nr 70) i dess lydelse efter den 1 ja- nuari 1967. Enligt denna bestämmelse ålig- ger överläkare vid sjukhus att göra anmälan nos överförmyndaren om patient är i behov av förmyndare eller god man. Sådan anmä- lan är ej inskränkt till fall då behovet grun- das på psykisk rubbning utan kan göras även vid fall av kroppslig sjukdom. En an- mälan som grundar sig på kroppssjukdom kan emellertid ej mot patientens vilja leda till omyndighetsförklaring och torde för öv- rigt komma i fråga endast i fall, där sjuk- domen anses medföra oförmåga att vårda egendomen. Som utredningen i annat sam— manhang uttalat1 bör, med hänsyn till de omfattande följdverkningar som en omyn- dighetsförklaring medför för den enskilde, en utvidgning av området för tvångsvis omyndighetsförklaring inte ske annat än om möjligheterna att föranstalta härom en- ligt gällande lag visat sig vara påvisbart otillräckliga. Vid förarbetena till 1924 års förmynderskapslag framhölls att i de fall, då kroppslig sjukdom inte medfört rubb- ning av själsverksamheten, det torde få an- tagas att den sjuke själv förstår, huruvida hans sjukdom innebär sådant hinder i hand- havandet av hans angelägenheter, att han bör själv söka omyndighetsförklaring. För att beakta särskilt de fall då en person står under inflytande av ovärdiga personer, släktingar eller andra, som förstår att ut- nyttja vederbörande i ekonomiskt avseende, infördes emellertid möjlighet till omyndig- hetsförklaring mot någons vilja i sådana fall där någon genom otillbörligt förfarande med avseende på egendomen äventyrar sin eller sin familjs välfärd (NJA II 1914 s. 234). Genom den möjlighet som härigenom tillskapats att genom omyndighetsförklaring skydda en person som på grund av kropps- sjukdom, oftast orsakad av åldersföränd- ringar, blivit i hög grad osjälvständig och
1 Se PM 9/1 1967 aug. myndighetsåldern och olika former av omyndighet (Stencil Ju 1967: 1) s. 54.
visat fullständig brist på omdöme, anser ut- redningen att tillräcklig hänsyn tagits till det behov av skydd mot någons vilja som kan uppstå i anledning av kroppslig sjuk- dom. Utredningen anser följaktligen att kroppssjukdom inte bör upptas som grund som skall kunna föranleda sådan oförmåga hos en person att vårda sina angelägenhe- ter, att man på grund därav skall mot hans vilja kunna ingripa med omyndighetsförkla- ring. Utredningen har ej heller funnit behov föreligga att i annat avseende utvidga grun- derna för omyndighetsförklaring mot nå- gons vilja.
7.4.2 Sinnessjukdom, sinnesslöhet och an- nan rubbning av själsverksamheten som grund för omyndighetsförklaring En i görligaste mån likformig bedömning av reglerna om omyndighetsförklaring ford— rar att de objektiva omständigheter som grundar påstådd oförmåga att vårda sig själv eller sina angelägenheter är förhållan- devis lätta att bestämma. De beteckningar på psykiska avvikelser som anses grunda så- dan oförmåga har, som framgått av den ti— digare redogörelsen, tillkommit för nära 60 år sedan. Efter denna tid har på grund av den vetenskapliga utvecklingen inom ifråga- varande område tillskapats andra begrepps- bestämningar på skilda psykiska avvikelser och innehållet i de gängse beteckningarna har även förändrats. Den utjämning som skett inom vårdområdet mellan psykiska och fysiska sjukdomar har även medfört en strä- van att för de psykiska sjukdomarna inte an- vända uttryck som i det allmänna språkbru- ket framstår som nedsättande. Begreppet sinnessjukdom förekommer i olika lagar och används av skilda befatt- ningshavare inom olika områden. Det har med tiden blivit så, att begreppet har fått olika innebörd, beroende på i vilken lag el- ler i vilken förordning det används och vilka befattningshavare det är som använ- der det. Det är vidare klart, att begreppet för allmänheten har en helt annan inne- börd än det har i medicinska sammanhang. Med sinnessjukdom förstår allmänheten — enligt sinnessjuklagstiftningskommittén —
som regel sådana psykiska tillstånd, där det är uppenbart, att det föreligger mycket svår- artade personlighetsförändringar av icke övergående art. Som medicinskt begrepp omfattar emellertid sinnessjukdom såväl lät- ta som svåra psykiska sjukdomstillstånd som ej heller behöver vara livsvariga. Inom be- greppet finns sådana tillstånd som är så lindriga, att de inte under några förhållan- den faller under det som i allmänt språk- bruk benämns sinnessjukdom.
I lagstiftningen förekommer uttrycket sin- nessjukdom förutom i FB i bl.a. GB, ÄB och BrB. Ofta förutsätts att ett visst hand- lande eller en viss åtgärd har ägt rum un- der inflytande av sjukdomen som grundval för att man skall kunna anse, att denna har försatt individen i ett undantagstillstånd ur den tillämpade lagens synpunkt. Det förut— sätts sålunda, som även påpekas av sinnes- sjuklagstiftuingskommittén, att sjukdoms- processen kan lämna vissa väsentliga delar av personligheten så opåverkade att normal rättskapacitet föreligger. Undantagstillstån- det inträder först i sådana fall där handlan- det eller åtgärden har framsprungit ur sjuk- liga föreställningar eller känslorörelser. Det- ta kan leda till att en person med en viss psykisk avvikelse kan falla under tillämp— ningsområdet för en viss lag men inte under området för en annan lag.
Av det ovan anförda framgår att begrep- pet sinnessjukdom uppfattas helt olika be- roende på i vilka sammanhang eller av vem det används. Det torde därför ifrågasättas om begreppet numera kan betecknas som enhetligt och mot bakgrund härav kan tjäna sitt syfte som en lätt bestämbar objektiv omständighet som grundar sådan oförmåga som kan leda till omyndighetsförklaring. Härtill kommer att ordet sinnessjukdom som ovan nämnts fått en i allmänt språkbruk nedsättande betydelse.
Utredningen anser på grund av det an- förda att uttrycket sinnessjukdom ej längre bör användas som omyndighetsgrund. I stället förordar utredningen det begrepp som används i Vårdlagarna eller psykisk sjuk- dom. Detta begrepp har en vidare omfatt- ning än sinnessjukdom och innefattar såväl
psykoser som neuroser och insufficienstill— stånd av olika slag. Detta torde dock, som framgår av det följande, inte medföra några olägenheter.
Vad angår begreppet sinnesslöhet ersattes detta uttryck i 1954 års vårdlag med uttryc- ket psykisk efterblivenhet och i 1967 års omsorgslag med uttrycket hämmad för— ståndsutveckling. Den grupp människor för vilka den senare lagen gäller kallas psykiskt utvecklingsstörda. Efter den 1 juli 1968 är uttrycket sinnesslöhet i FB 10:] ej syno- nymt med ovannämnda uttryck i omsorgs— lagen. Uttrycket hämmad förståndsutveck- ling är som framgått ovan mera omfattan- de och inbegriper även personer med lätta- re psykiska utvecklingsstörningar. Även de utvecklingshämningar som faller under det utvidgade begreppet bör enligt utredningen kunna utgöra orsak till omyndighetsförkla- ring. Uttrycket sinnesslöhet bör därför änd- ras till hämmad förståndsutveckling. Den föreslagna ändringen bör ses i sammanhang med begreppet annan rubbning av själs- verksamheten. Detta uttryck omfattar enligt förarbetena till 1924 års förmynderskapslag även lindrigare former av imbecillitet. Med utredningens förslag kommer emellertid lindrig imbecillitet att falla under uttrycket hämmad förståndsutveckling. På grund här- av och då en anpassning till den psykiatriska terminologin bör eftersträvas finner utred- ningen uttrycket annan rubbning av själs- verksamheten ej kunna användas. I stället föreslår utredningen i överensstämmelse med terminologin i 1967 års omsorgslag ut- trycket psykisk abnormitet av annat slag. Detta begrepp är mera begränsat än uttryc- ket annan rubbning av själsverksamheten. Medan detta senare begrepp omfattar även lindrig imbecillitet omfattar psykisk abnor— mitet av annat slag endast psykopattillstån— den och de defekt- och invalidtillstånd, som företer stora likheter med de psykopatiska tillstånden. Begreppet psykisk abnormitet av annat slag kommer alltså nämiast att täcka vad som återstår av psykiska rubbningar enligt stadgandets nuvarande lydelse.
När det gäller att inom förmynderskaps- rätten beskriva de psykiska avvikelser som
avses att ligga till grund för ingripande med omyndighetsförklaring är det, som tidigare betonats, endast avgränsningen mot det normala själslivet som är erforderlig och inte avgränsningen mellan de olika psykiska rubbningarna. Härtill kommer vidare att den psykiska avvikelsen såsom sådan inte är avgörande utan endast i förening med villkoret att den person som avses med en ansökan om omyndighetsförklaring i anled- ning av avvikelsen befinns vara ur stånd att vårda sig eller sin egendom. Den av utred- ningen nu föreslagna ändringen av grunder— na för omyndighetsförklaring i anledning av psykiska avvikelser eller att omyndighets— förklaring skall kunna ske om någon ”på grund av psykisk sjukdom, hämmad för- ståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom” innebär främst en omfördel— ning mellan de psykiska avvikelserna som utgör en följd av anpassningen till den ter- minologi som används inom vårdområdet. Den utvidgning som skett genom att uttryc- ket psykisk sjukdom i motsats till sinnes- sjukdom omfattar även vissa lindriga neu- rotiska tillstånd anser utredningen med hän- syn till vad sålunda anförts om stadgandets konstruktion inte medföra några olägenhe- ter.
Ovan angivna förslag till ändring av 10 kap. 1 & punkt 1 FB har utredningen under- ställt socialstyrelsen för yttrande. I avgivet yttrande har styrelsen anfört:
Uttrycken ”sinnessjukdom” och ”sinnesslö- het" har utmönstrats ur modernt medicinskt språkbruk. Det framstår därför som viktigt att man också i lagtext rensar bort dessa termer och ersätter dem med andra adekvata benäm- ningar. Det ligger därvid närmast till hands att använda den terminologi som återfinns i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och lagen angående omsorger om viSSa psykiskt utvecklingsstörda. Utredningen har i överensstämmelse härmed föreslagit att uttrycket ”sinnessjukdom” ersätts med ”psykisk sjukdom” och uttrycket ”sinnesslöhet" med ”hämmad förståndsutveckling”.
Termen "sinnessjukdom” omfattade ur- sprungligen endast vad man i medicinskt språk- bruk brukar kalla ”psykoser”. I den tidigare ”sinnessjuklagen” och möjligen även i andra författningar där termen ”sinnessjukdom” åter-
finns kom denna så småningom emellertid även att omfatta vissa svåra neurotiska och andra in— sufficienstillstånd däri inbegripet sådana till- stånd i samband med alkoholism och narkoma- ni. Sinnessjuklagen kom även att tillämpas på personer med allvarliga psykopattillstånd. ”Psykisk sjukdom” däremot har en vidare bety— delse än "sinnessjukdom" och omfattar förutom psykoserna även alla slag av neuroser och and- ra insufficienstillstånd. På samma sätt har, som utredningen angivit, termen ”hämmad för- ståndsutveckling” en vidare betydelse än ”sin- nesslöhet”. I motsats till ”sinnesslöhet” omfat- tar nämligen ”hämmad förståndsutveckling" även personer med lättare psykiska utvecklings— störningar.
Begreppet "psykisk abnormitet av annat slag” är emellertid något mer inskränkt än ”annan rubbning av själsverksamheten”. Det förra begreppet omfattar förutom de psykopa- tiska tillstånden även sådana defekt- och inva- lidtillstånd som företer stora likheter med de psykopatiska tillstånden. Det senare begreppet omfattar dessutom vissa lindriga former av im- becillitet och psykiska insufficienstillstånd.
I sin helhet kommer således den föreslagna formuleringen inte att omfatta ytterligare kate- gorier än den nu gällande. Möjligtvis kan vissa lindriga neurotiska tillstånd som inte förut varit omfattade av lagtexten nu anses medtag- na. Detta kan emellertid inte ha någon större praktisk betydelse eftersom tillämpningen av bestämmelsen begränsas av att vederbörande skall vara ur stånd att vårda sig och sin egen- dom.
Socialstyrelsen accepterar således i princip att ifrågavarande ändring genomförs. Även om utredningen inte nämnt något därom utgår sty- relsen ifrån att de processuella bestämmelserna i 20 kapitlet 17, 19, 21 och 36 55 kommer att ändras på motsvarande sätt.
I föräldrabalken finns dock åtskilliga andra bestämmelser där enbart uttrycken ”sinnessjuk- dom” eller ”sinnesslöhet” förekommer eller där bägge dessa uttryck förekommer tillsammans utan det tredje rekvisitet ”annan rubbning av själsverksamheten”. Så är fallet med 3 kap. 4 5, 4 kap. 3, 5 och 8 åå, samt 20 kap. 2, 7 och 16 åå. Som ovan nämnts går det inte att utan vidare ersätta uttrycken ”sinnessjukdom” och ”sinnesslöhet” med ”psykisk sjukdom" och ”hämmad förståndsutveckling”, eftersom de se- nare uttrycken har en vidare betydelse än de förra.
Om den föreslagna ändringen genomföres kommer det således i föräldrabalken att åter- finnas olika uttryck för i stort sett samma for- mer av psykiska tillstånd. Detta är naturligtvis inte särskilt tillfredsställande.
Enligt socialstyrelsens uppfattning kan det därför ifrågasättas om det är lämpligt att ge-
nomföra denna isolerade ändring. Det är möj- ligt att uttrycken "sinnessjukdom” och "sin- nesslöhet" skulle kunna ersättas med ”gravt psykiskt sjuk” och ”väsentligt hämmad för— ståndsutveckling”. Det är emellertid inte helt säkert att begreppen därmed skulle bli synony- ma. En sådan ändring kan därför inte ske utan en mera ingående utredning.
Vad gäller de i socialstyrelsens yttrande angivna bestämmelserna som angår faststäl— lande av faderskap till barn utom äktenskap och frågor rörande adoption och vari ut- trycken sinnessjukdom och sinnesslöhet eller endera förekommer torde även uttrycken i dessa bestämmelser böra anpassas till den terminologi som används inom vårdområ— det. Att företa den erforderliga utredningen härför ligger emellertid utanför de för för- mynderskapsutredningen meddelade direkti- ven. Att avvakta en terminologisk översyn även inom de nu angivna områdena innan den av utredningen föreslagna terminologin införs inom förmynderskapsrätten vill ut- redningen ej förorda. Det förhållandet att FB upptar olika uttryck för i stort sett sam- ma former av psykiska tillstånd torde inte förorsaka olägenheter när de stadganden vari dessa uttryck förekommer avser skilda rättsområden. Över huvud taget torde det ej vara möjligt att avvakta en terminologisk översyn, som omfattar all lagstiftning, där begreppet sinnessjukdom etc. förekommer. Terminologin torde få moderniseras alltef- tersom den berörda lagstiftningen ses över.
Utredningens förslag till ändringar i FB upptar således under 10 kap. 1 5 en ändrad lydelse av punkt 1. på sätt ovan angivits. Vissa följdändringar föreslås i 20 kap. 17, 19, 21 och 36 Gå FB.
8. Förfarandet i mål om omyndighets- och myndighetsförklaring
Reglerna om förfarandet vid omyndighets- och myndighetsförklaring är intagna i 20 kap. FB och kvarstår i det Väsentliga oför- ändrade sedan antagandet av 1924 års för- mynderskapslag. Som huvudregel fastslås beträffande rättegången att rättens avgö- rande skall — liksom i rättegång i allmän- het —- föregås av kontradiktorisk förhand- ling. Från denna regel görs som framgår av det följande vissa undantag.
8.1 Ansökan om omyndighetsförklaring
8.1.1 Gällande rätt och förarbeten
Eftersom redan en ansökning om omyndig- hetsförklaring kan framkalla obehag och li- dande för den som avses med ansökningen, har kretsen av behöriga sökande begränsats. Sålunda kan ansökan om omyndighetsför- klaring göras, förutom av den som avses med ansökningen, endast av hans make och närmaste fränder, av överförmyndaren och, beträffande underårig, av hans förmyndare. Sinnessjuk som är för vård intagen å sin- nessjukhus må dock förklaras omyndig på anmälan av den som, enligt bestämmelser som meddelas av Konungen, äger att be— träffande där intagen göra sådan anmälan (16 å). Sådana bestämmelser finns emeller- tid f.n. ej meddelade. Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts skall rätten en- ligt huvudregeln utfärda föreläggande för den, om vars försättande i omyndighet är fråga, att svara i målet. Angående sådant
föreläggande gäller vad om stämning är stadgat (17 å andra stycket). Undantag från huvudregeln om kontradiktorisk förhandling görs emellertid dels för sådant fall, där ve- derbörande själv begärt eller medgivit omyndighetsförklaring, dels då någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjuk- dom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, såframt det må antagas att hans hörande skulle vara utan gagn (17 5 första stycket). Vidare bör iakttagas att personlig inställelse ej bör åläggas den som avses med ansökningen, såframt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna med- föra men eller fara (36 å tredje stycket). Lagberedningen uttalade beträffande un- dantagen från principen om kontradikto- riskt förfarande bl.a. att när fråga är, att någon skall förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, hans inkal- lande till rätten många gånger skulle vara alldeles utan ändamål, nämligen då hans sinnestillstånd visas vara sådant, att någon tvekan om lämpligheten av att omyndighets— förklaring meddelas icke kan uppstå (NJA II 1924 s. 506). Bestämmelsen har sin störs- ta betydelse, där vederbörande åtnjuter an- staltsvård. För att huvudförhandling skall kunna underlåtas torde fordras att läkarin- tyg ingivits och att av detta tydligt framgår att fall, varom här är fråga, föreligger (Wa- lin s. 445). Då fråga är om omyndighets- förklaring på grund av sinnessjukdom, sin-
nesslöhet eller annan rubbning av själsverk- samheten, skulle enligt lagberedningen per- sonlig inställelse i många fall vara ägnad att oroa vederbörande och därigenom kunna menligt inverka på sjukdomens förlopp. Fin- ner rätten detta vara fallet får personlig in- ställelse icke föreskrivas (NJA II 1924 s. 532).
Har ansökan gjorts, att någon skall för- klaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själs- verksamheten, kan rätten förordna biträde att bevaka hans rätt i målet, om han begär det eller om det eljest med hänsyn till om- ständigheterna finnes lämpligt. Begär den som på sådan grund försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, må ock rätte— gångsbiträde förordnas, om det finns erfor- derligt. Rättegångsbiträde som nu sagts har rätt till ersättning av allmänna medel (19 å).
Vid förarbetena till motsvarande stadgan- de i 1924 års lag uttalades att även om dom- stolen har att sörja för fullständig utredning och således måste iaktta även vad som kan anses tala mot bifall till en ansökan om omyndighetsförklaring, det dock inte torde kunna undvikas att viktiga omständigheter i berörda hänseende kan bli obeaktade om vederbörande lämnas utan hjälp. Särskilt framhölls att i något fall av särskilt grann- laga natur, där den sjuke ej själv kan an- skaffa hjälp, hans intressen skulle genom mera personligt biträde av en väl kvalifi- cerad person bli bättre iakttagna än genom domstolens utredningsåtgärder. På grund därav och med hänsyn till det synnerligen betydande ingrepp i en persons hela rätts- ställning, som omyndighetsförklaring inne- bär, synes det allmänna böra sörja för att lämpligt bistånd i händelse av behov läm- nas (NJA II 1924 s. 508).
8.1.2 Framställda ändringsförslag Som anförs i direktiven har påpekats att innebörden av bestämmelsen i 20 kap. 17 & FB är oklar och att svårigheter har uppstått i rättstillämpningen. I den ovan under 1 kap. redovisade skrivelsen av Stockholms rådhusrätt har dessa problem närmare be-
rörts. Rådhusrätten anför beträffande be- stämmelsens tillämpning följande:
Det material, på vilket rätten har att pröva huruvida bestämmelsen är tillämplig, utgöres så gott som undantagslöst enbart av det psykia- triska utlåtande, som skall föreligga i dylika mål. Många läkare synas uppfatta stadgandet så, att när det enligt deras mening är klart, att vederbörande patient bör omyndigförklaras oavsett vad han kan ha att anföra, dennes hö- rande bör kunna underlåtas. Det kan ifråga- sättas, om regeln med en sådan tolkning — som vinner visst stöd av förarbetena — garanterar tillbörlig rättssäkerhet för den, om vars för- sättande i omyndighetstillstånd är fråga. Det har förekommit, att patienten, då rådhusrätten frångått läkarens uttalande att hörandet skulle vara utan gagn, visat sig fullt i stånd att taga ställning i målet. Ibland har patienten därvid inför rådhusrätten medgivit omyndighetsför- klaring medan i andra fall vidare utredning vi- sat sig erforderlig och stundom lett till att omyndighetsförklaring icke funnits påkallad. Av naturliga skäl förekommer det dock endast undantagsvis, att rätten frångår läkarutlåtandet eller finner anledning att föranstalta om ytter- ligare utredning.
I de fall, då patientens hörande uppenbarli- gen icke skulle inverka på målets utgång upp— står frågan om patienten enbart på grund här- av bör hållas i okunnighet om omyndighetsför- klaringen. I brottmål gäller, att ingcn — ej heller en psykiskt sjuk person — kan dömas för ens den ringaste förseelse utan att han bli- vit hörd i saken. En omyndighetsförklaring in- nebär ett mycket allvarligt ingrepp i vederbö- randes personliga integritet och upplevs ofta som en svår kränkning, ja som ett oförskyllt straff. Avsteg från den eljest undantagslöst till— lämpade kontradiktoriska principen synes där- för böra ifrågakomma endast när starka skäl tala härför. Visserligen torde det ofta förhålla sig så, att patientens hörande kan inverka men- ligt på hans sjukdom. Ehuru denna synpunkt icke kan frånkännas vikt, måste enligt avdel- ningens mening stor återhållsamhet iakttagas när det gäller att av medicinska skäl underlåta att höra honom i en fråga av djupt ingripande betydelse. Därtill kommer, att stundom allvar- liga skadeverkningar uppkomma, om patienten känner sig förd bakom ljuset och utsatt för ett rättsövergrepp. Sådant kan lägga grunden till mångårig kverulans, som ibland kunnat undvi- kas om vederbörande fått tillfälle att svara i målet. — En annan sak är, att patienten enligt gällande bestämmelser icke skall åläggas per- sonlig inställelse inför domstolen, därest detta kan antagas skada honom.
På grund av det anförda ifrågasätter avdel- ningen om icke det behandlade lagrummet bor-
de givas sådan avfattning, att hörandet av pa- tienten får underlåtas endast i fall, då han till följd av sitt sinnestillstånd är ur stånd att för- stå vad saken gäller eller då han skulle lida allvarlig skada av att få del av framställningen om hans omyndigförklaring med tillhörande handhngar
Frågan om behovet av huvudförhandling i mål om omyndighetsförklaring har även varit föremål för JO:s prövning i åtskilliga ärenden under senaste år. JO har därvid in- tagit den ståndpunkten att omyndighetsför- klaring utan huvudförhandling bör betrak— tas som en undantagsföreteelse avsedd för helt klara fall. Grunden för denna tolkning har JO i bl.a. ett i 1967 års ämbetsberättelse (s. 68) redovisat ärende utvecklat på följan— de sätt:
Tungt vägande rättssäkerhetsskäl talar — — _ för denna tolkning. Vid avgörande utan hu- vudförhandling överflyttas den reella besluts- funktionen till undersökningsläkaren, vilket väcker betänkligheter särskilt beträffande per- soner som ej vårdas å anstalt. Läkarens slut- satser måste ju i dessa fall bygga på relativt kortvariga kontakter, och behov av en kontra- diktorisk förhandling med möjlighet att före- bringa kompletterande utredning kan ofta före- ligga. Risk föreligger även för att den som förklarats omyndig utan att själv ha beretts tillfälle att utveckla sina synpunkter uppfattar det skedda som en kränkning och får en avog inställning till samhället och förmyndaren. En dylik utveckling kan givetvis vara i hög grad olycklig såväl för den omyndigförklarade själv som för förmyndaren och dennes möjligheter att utföra sitt uppdrag på ett friktionsfritt och tillfredsställande sätt. Samma resultat kan vis- serligen uppkomma efter en dom på omyndig- hetsförklaring även efter den mest fullständiga utredning, men det är angeläget att samhällets organ icke ökar riskerna genom en handlägg- ning som kan uppfattas som icke tillräckligt noggrann.
8.1.3 Utredningen Beslut om omyndighetsförklaring mot nå- gons vilja innebär, vilket i flera samman- hang betonats, ett allvarligt ingrepp i en per- sons liv. Ett sådant avgörande måste därför träffas under former, som garanterar möj- ligast tänkbara rättssäkerhet för den, om vars försättande i omyndighet är fråga. Den möjlighet som lagen i 20 kap. 17 & lämnar att förklara en person omyndig mot hans
vilja utan att han hörs över ansökan härom måste följaktligen användas med största försiktighet. Av vad som framgår framför allt av de ärenden angående denna undan- tagsbestämmelses tillämpning som prövats av JO synes att bestämmelsen i praxis allt- för ofta tolkats på ett sätt som med hän— syn till den enskildes rättssäkerhet inte kan anses tillfredsställande. Anledningen härtill torde främst vara att söka i lagrummets för modernt språkbruk något oklara uttryck men till viss del även på uttalanden i för— arbetena till stadgandet. Rättens bedömning av frågan om vederbörande skall höras eller ej grundar sig främst på det läkarintyg som enligt 21 % måste företes i målet. I intyget skall, som framgår nedan under 8.3.1, anges bl.a. om vederbörandes hörande skulle vara utan gagn. Även om rätten inte är bunden av vad som i läkarintyget uttalas härom är i praktiken läkarintygets innehåll helt avgö- rande för rättens bedömning av frågan om vederbörande skall höras. Hur uttrycket ”utan gagn” avses att tolkas av undersök- ningsläkaren anges i anvisningarna till de av socialstyrelsen fastställda formulären till lä- karintyg för omyndighetsförklaring. Uttryc— ket har där givits den tolkningen, att rätten skall utfärda föreläggande för vederbörande att svara i målet om han inte befinner sig i ett sådant psykiskt sjukdomstillstånd, att han ”enligt sakens natur ej förmår bidraga till utredningen”. Denna tolkning är väl för- enlig med uttalandena vid stadgandets till- komst, men torde kunna medföra att även personer som är fullt medvetna om sin om- givning kan omyndigförklaras utan att hö- ras i målet. Detta är givetvis inte tillfreds- ställande. Om nuvarande avsteg från den kontradiktoriska principen skall kvarstå bör fordras att tillämpningen därav sker endast i de fall där vederbörande på grund av sitt sinnestillstånd är så i avsaknad av förmåga till förbindelse med sin omgivning att hans hörande skulle framstå som meningslöst. Härför krävs att stadgandets karaktär av un- dantagsbestämmelse starkare betonas. Så kan exempelvis, som Stockholms rådhusrätt föreslagit ovan under 8.1.2, föreskrivas att hörande av den som avses med ansökan om
omyndighetsförklaring får underlåtas endast i fall, då han till följd av sitt sinnestillstånd är ur stånd att förstå vad saken gäller eller då han skulle lida allvarlig skada av att få del av framställningen. Redan en sådan änd- ring av förutsättningarna för regelns till- lämpning torde innebära en förbättring. Man torde dock kunna ifrågasätta om undantag från kravet på kontradiktorisk förhandling skall ha en så allmän giltighet som även en avfattning som den föreslagna innebär. Som framgår av redogörelsen ovan under 8.1.1 har den nuvarande bestämmel- sen sin största betydelse där vederbörande åtnjuter anstaltsvård. Utredningen har där— för diskuterat en lösning av innehåll att in- skränka undantagsregelns tillämpning till an- staltsfallen eller vissa av dessa. Den som åtnjuter vård på anstalt blir föremål för mera ingående och kontinuerliga undersök- ningar av läkare. Vid utfärdande av erfor- derligt läkarintyg för ansökan om omyn— dighetsförklaring bör därför läkaren gene- rellt sett ha ett bredare material att bygga sina slutsatser på än när det gäller en per- son som ej är intagen för vård. Vidare kan framhållas att det företrädesvis är bland de anstaltsvårdade som sådana personer är att finna som på grund av sitt sinnestillstånd är så i avsaknad av förmåga till förbindelse med sin omgivning att deras hörande skulle framstå som meningslöst. Att utredningen emellertid inte stannat för denna lösning be- ror bland annat på följande omständighe- ter. De fall av den nuvarande regelns till- lämpning mot vilken berättigad kritik kan riktas har i stor omfattning avsett även personer som varit intagna för anstaltsvård. Praxis synes därför inte ge belägg för att förutsättningar för en mer ingående läkar- undersökning leder till säkrare bedömning hos domstolarna angående behovet av ett kontradiktoriskt förfarande. Härtill kommer att man inom vårdområdet söker underlätta frivillig intagning i sjukhus på grund av psy- kisk sjukdom. Förhoppningarna är därvid att den frivilliga intagningen för psykiatrisk vård i fortsättningen skall bli helt domine- rande. För att främja denna utveckling före- skrivs bl.a. att den som själv söker sjukhus-
vård för psykisk sjukdom inte i något fall skall kunna hållas kvar på sjukhuset mot sin vilja (jfr prop. 1966: 53 s. 155). Mot- svarande gäller såvitt avser psykiskt ut- vecklingsstörda (jfr prop. 19671142 s. 2). Införande av en regel enligt vilken endast den, som är intagen för sådan vård som här avses, skulle mot sin vilja kunna omyndig- förklaras utan att behöva höras, skulle ris- kera att motverka de nämnda strävandena mot en ökad frivillig anstaltsbehandling. På grund av det anförda anser utredningen den diskuterade begränsningen ej böra föreslås. Skall en inskränkning av undantagsregeln ske efter dessa tankegångar bör denna i så fall avse endast sådana personer som på grund av psykisk sjukdom eller hämmad förståndsutveckling mot sin vilja intagits för vård på anstalt. En sådan begränsning torde dock bli alltför snäv och skulle även ur principiell synpunkt vara mindre lämplig. Utredningen vill emellertid ifrågasätta om det över huvud taget är nödvändigt att göra undantag från det eljest i vår rättegångs- ordning uppställda kravet på kontradikto— risk förhandling. Som Stockhohns rådhus- rätt påpekat gäller i brottmål att ingen — ej heller en psykiskt sjuk person — kan dö- mas för den ringaste förseelse utan att han blivit hörd i saken. En omyndighetsförkla- ring innebär i jämförelse med t.ex. ett ringa bötesstraff ett långt kännbarare ingrepp i en människas liv. Ifrågavarande undantag i 17 5 är närmast förestavat av praktiska hän- syn; vederbörande kan ändock inte tillföra processen något material av värde för be- dömandet av saken. Även om så ofta är fal- let kan dock ifrågasättas om detta skall leda till att på detta enda område en av de grundläggande rättigheterna — att ej dömas ohörd — skall kunna åsidosättas. Risk före- ligger alltid — hur än ett undantagsstad— gande utformas — att en person som för- klarats omyndig utan att ha fått kännedom om att ansökan om hans omyndighetsför— klaring gjorts, sedermera visar sig mycket väl ha kunnat förstå vad saken gällde. En sådan person kan med fog anse sig orättvist behandlad och får helt naturligt en avog in- ställning till samhället. Utredningen finner
att hänsynen till den enskilde bör väga tyng- re än processpraktiska synpunkter. Med hänsyn till det anförda framstår det för ut- redningen som mest konsekvent att det nu- varande avsteget från den kontradiktoriska principen ej längre skall tillåtas. Vad i 17 5 första stycket andra punkten föreskrivs före- slås därför böra utgå.
Utredningens förslag medför att vid ansö- kan om omyndighetsförklaring mot någons vilja föreläggande alltid skall utfärdas be- träffande den som avses med ansökningen. Angående sådant föreläggande gäller vad som är stadgat beträffande stämning i tviste- mål. Rörande delgivning av sådant föreläg- gande är bestämmelserna i 33 kap. 4-—-8 och 10—14 åå samt 32 kap. 2 & RB till- lämpliga. Dessa regler innebär, i den de] nu är av intresse, i korthet följande. Delgiv- ning skall ske genom att föreläggandet jäm- te ansökningen överlämnas till den som söks för delgivning. Vägrar han att ta emot hand- lingen anses delgivning dock ha verkställts (33 kap. 6 & RB). Har vederbörande känt hemvist inom riket och anträffas han inte och kan ej heller erhållas upplysning om var han uppehåller sig, kan föreläggandet jämte ansökningen om omyndighetsförklaringen delges vederbörande genom s.k. surrogatdel— givning. Förutsättning härför är dock att anledning förekommer att han avvikit eller eljest håller sig undan (33 kap. 13 & RB). Delgivning sker då antingen så att hand- lingen överlämnas till vuxen medlem av det hushåll han tillhör eller, om sådan ej träf- fas, till viss annan person, som bor i sam- ma hus (33 kap. 8 & RB) eller också på det sätt att, efter rättens förordnande, handling- en i slutet kuvert avlämnas i vederbörandes hemvist eller, om så ej kan ske, fästes på hans husdörr (33: 12 andra stycket RB). Har delgivning skett enligt något av de angivna sätten kan målet, om förhandlingen finnes kunna genomföras i vederbörandes från- varo, avgöras utan hinder av att han uteblir (44 kap. 6 & RB). I annat fall kan rätten för— ordna att den som avses med ansökan skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag (44: 3 andra stycket och 44: 4 första stycket RB). Mot bakgrunden av des-
sa delgivningsregler torde utredningens för- slag kunna medföra problem i de fall, där den som avses med ansökan om omyndig- hetsförklaring på grund av sitt sinnestill— stånd uppenbarligen ej förstår vad saken gäller. Någon delgivning med vederbörande personligen kan då ej ske och förutsättning för delgivning på annat sätt saknas. Utred- ningen föreslår att i sådant fall en represen- tant skall av rätten utses för den som avses med ansökan för att företräda honom och bevaka hans rätt i målet. Denne bör erhålla sådan ställning att han även kan ta emot fö- reläggande jämte ansökan om omyndighets- förklaring ävensom annan handling, varav den som avses med ansökan skall erhålla del. En sådan representant åligger att un- derrätta sig om vederbörandes situation så— väl i personligt som i ekonomiskt hänseen— de. Som påpekats i direktiven kan fall även förekomma, där redan delgivning av ansö- kan om omyndighetsförklaring kan för ve- derbörande medföra mer skada än nytta. Även i sådana fall torde representant böra utses.
Utredningen föreslår på grund av det sag- da att till 20 kap. 17 & fogas ett tredje styc— ke av innehåll att då någon skall förklaras omyndig på grund som anges i 10 kap. 1 5 1. och denne i anledning av sitt sinnestill- stånd uppenbarligen ej förstår vad saken gäller eller han skulle lida allvarlig skada av att få del av ansökningen om omyndighets— förklaring, rätten skall förordna god man varom i 18 kap. förmäles att i målet före- träda honom och bevaka hans rätt. I fråga om arvode och ersättning till sådan god man skall gälla vad i 20 kap. 19 & stadgas om gottgörelse åt rättegångsbiträde.
Enligt 20 kap. 36 få tredje stycket skall iakttas att då fråga är om omyndighetsför- klaring på grund som anges i 10 kap. l 5 l., förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej ges beträffande den som av- ses med ansökningen, såframt det finnes att inställelsen skulle för honom kunna medföra men eller fara. Enligt detta stadgande för- utsätts att delgivning ägt rum och att det sedermera uppstår fråga att höra vederbö- rande personligen (se Stenbeck-Lindhagen:
Den nya förrnynderskapslagen (1924) s. 254; jfr även Walin s. 445). Det torde vara ove- dersägligt att i vissa fall, särskilt vid schizo- frena tillstånd. personlig inställelse inför rätten skulle kunna medföra risk för att vederbörandes sjukdomstillstånd försvåras. Ifrågavarande regel bör därför kvarstå. Stadgandet gör det möjligt att, utan att för- utsättningarna enligt 44 kap. 6 & RB före- ligger, avgöra mål om omyndighetsförkla- ring utan hinder av att den som avses med ansökan ej är personligen tillstädes.
Som nämnts ovan under 8.1.1 kan enligt 20 kap. 19 & FB biträde förordnas för den, om vilken ansökan gjorts att på grund som anges i 10 kap. 1 g" 1. förklaras omyndig. Sådant förordnande kan ges på vederböran- des begäran eller om det eljest med hän- syn till omständigheterna finnes lämpligt. Den uppgift som åvilar ett rättegångsbiträde i mål om omyndighetsförklaring som nu av- ses torde närmast kunna jämföras med en offentlig försvarares för en underårig i mål, där anledning förekommer att döma till an- nan påföljd än böter. Liksom det i det se- nare fallet föreskrivs som huvudregel att den underårige skall ha försvarare (se 11 å i la- gen den 20 mars 1964 med särskilda bestäm- melser om unga lagöverträdare) anser ut- redningen att, när en ansökan om omyndig- hetsförklaring som nu avses riktas mot nå- gon, denne som regel även skall erhålla hjälp av biträde. Rättegångsbiträde bör så- ledes alltid förordnas i de fall då vederbö- rande på grund av bestämmelsen i 36 & tredje stycket ej kallas att inställa sig per- sonligen. Ett fall när biträde icke erfordras är när rätten, på sätt ovan föreslagits kun- na ske, förordnat god man att i målet före- träda honom och bevaka hans rätt. För att framhålla att biträde som regel alltid skall förordnas föreslår utredningen den änd- ringen i 19 5 att biträde skall förordnas om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.
8.2 Hävande av omyndighetsförklaring
8.2.1 Gällande rätt och förarbeten Enligt 10 kap. 8 & skall omyndighetsförkla- ring hävas, då den omyndige finns vara i
stånd att själv ta vård om sina angelägenhe- ter. Då omyndighetsförklaringen grundat sig på sådant förhållande, som omnämns i punkterna 1—3 av 1 & i kapitlet, är villkoret för hävandet, att sådant förhållande ej läng- re föreligger. I de fall där vederbörande en- ligt punkt 4 av 1 & själv begärt eller sam— tyckt till omyndighetsförklaring skall denna hävas då de objektiva omständigheter som förelåg inte längre är för handen eller på grund av ändrade förhållanden förlorat sin betydelse. Däremot är det inte tillräckligt att den omyndige i dessa fall själv kommit till en annan uppfattning om sitt behov av förmyndarvård och i anledning därav begär att bli förklarad myndig. Dock kan den, vilken samtyckt till omyndighetsförklaring enligt punkt 4, inte kvarhållas i omyndighet på grund av annan i nämnda punkt åsyftad omständighet än den, som uttryckligen om- fattats av samtycket. Då omyndighetsförkla- rings hävande bestrids under åberopande av ny grund måste frågan om omyndighetstill- ståndet skall fortfara behandlas som om frå- ga vore om en myndig persons försättande i omyndighet (NJA II 1924 s. 238).
Ansökan om hävande av omyndighetsför- klaring tas upp av den domstol där för- mynderskapet för den omyndige är inskri- vet (20: 15 tredje stycket FB). Sådan ansö- kan får göras endast av den omyndige själv eller hans förmyndare (10: 16 FB). Ansökan från den omyndige får, om ansökningen fin- nes uppenbart ogrundad, utan huvudför- handling omedelbart avslås. Har ansökan gjorts eller tillstyrkts av förmyndaren kan målet även utan huvudförhandling omedel- bart företas till avgörande, såvida förmyn- darens inställelse ej finnes vara behövlig för målets utredning. I andra fall än de nämnda skall rätten utfärda föreläggande för för- myndaren att svara i målet (18 å). Skyldig- het att höra överförmyndaren är ej före— skriven.
Beträffande regeln i 18 é yttrade lagbe- redningen i samband med bestämmelsens tillkomst (NJA II 1924 s. 507):
Med hänsyn till den fria rätt att söka vinna omyndighetsförklarings hävande, som enligt förslaget står den omyndigförklarade öppen,
kan det förväntas, att rätten stundom besväras av ansökningar i sådant syfte, beträffande vil- ka det från början är uppenbart, att bifall till framställningen icke kan lämnas. I dylika fall skulle inhämtande av yttrande över ansökning- en i regel endast innebära onödig omgång, och rätten har därför tillerkänts befogenhet att omedelbart avslå ansökningen.
8.2.2 Framställda ändringsförslag
Beträffande bestämmelsen om hävande av omyndighetsförklaring har framhållits att den som blivit omyndigförklarad enligt punkt 4 i 10 kap. 1 & borde ha möjlighet att bli myndigförklarad när han så begär och själv anser sig inte längre vara i behov av annans bistånd. Sådan ansökan skall, har det sagts, ej kunna prövas utan huvudför- handling. Vidare har påpekats som en brist att ärenden om myndighetsförklaring kan avgöras utan överförmyndarens hörande.
8.2.3 Utredningen I förarbetena till stadgandet i 10 kap. 8 & har som grund för gällande ordning frarn- hållits, att i de fall då omyndighetsförkla— ring enligt 10 kap. 1 & punkt 4 i själva ver- ket kunde ha grundat sig på någon av de i punkterna 1—3 upptagna omständigheterna, det vore orimligt att låta den omyndiges egen begäran att bli myndig vara avgörande, då omedelbart därpå ett förfarande enligt punkterna 1—3 måste inledas. Men även i de fall då omyndighetsförklaring enligt punkt 4 grundat sig på de i punkten upptag- na omyndighetsgrundema ligger huvudvik- ten på de objektiva omständigheterna och inte på vederbörandes önskan att bli förkla- rad omyndig. Därför bör ej heller en an- sökan om hävande av omyndighet grundas endast på vederbörandes egen önskan att åter bli myndig. Det synes som om dessa uttalanden i förarbetena alltjämt är för- tjänta av beaktande.
Möjligheten för rätten att omedelbart av- slå en ansökan om omyndighetsförklarings hävande är redan enligt lagtexten — i mot- sats till stadgandet i 20 kap. 17 å —- be- gränsad till uppenbara fall. Härmed avses ansökningar beträffande vilka det redan från början är uppenbart, att bifall till fram-
ställningen inte kan lämnas (Walin s. 446). Påpekas bör att i dessa fall det ju alltid är fråga om ansökningar av den omyndigför- klarade medan i de fall, då enligt undan- tagsbestämmelsen i 17 5 beslut om omyn— dighetsförklaring kan träffas utan huvudför- handling, ansökningen görs av annan än den om vars försättande i omyndighet är fråga. Den omyndigförklarade kan alltså redan i ansökningen framföra de omständigheter som enligt hans mening föreligger för bifall till framställningen. Rätten kan därför re— dan av innehållet i ansökan i flera fall av— göra om talan är uppenbart ogrundad. Före- ligger minsta tvekan härom skall kommuni- cering ske med förmyndaren. Om ansökan omedelbart avslås erhåller den omyndigför- klarade genom bestämmelsen i 17 kap. 9 & fjärde stycket RB underrättelse om att dom meddelats och kan därigenom iakttaga full- följdstiden.
I motsats till vad som f.n. gäller enligt 17 5 om möjlighet till omyndighetsförkla- ring mot vederbörandes vilja och utan att denne blivit hörd i målet är, som framgår av det anförda, förfarandet vid hävande av omyndighetsförklaring sådant att den omyn- digförklarade alltid har tillfälle att fram- föra sina synpunkter till domstolen och även få underrättelse om att och när rätten av- gjort målet. Förfarandet får därför anses i erforderlig grad iaktta den omyndigförkla- rades berättigade intressen.
Domstolarna torde i allmänhet höra över— förmyndaren över ansökan om hävande av omyndighetsförklaring. Härigenom tillförs rätten från annan än den omyndigförklara- de eller dennes förmyndare närmare upp- gifter om den omyndigförklarade och den— nes förhållanden. Överförmyndarens ytt- rande, antingen detta avges skriftligen eller muntligen inför rätten, får därför anses va- ra en viktig upplysningskälla vid rättens av- görande av frågan. Utredningen anser i an- ledning av det anförda att den praxis som ett stort antal domstolar tillämpar beträf- fande hörande av överförmyndare i mål som här avses bör stadfästas i lag. Utred- ningen föreslår därför att i 18 & tillfogas ett tredje stycke av innehåll att innan mål om
hävande av omyndighetsförklaring avgörs överförmyndaren skall höras.
8.3 Krav på läkarintyg i vissa fall
8.3.1 Gällande rätt och förarbeten
Jämlikt 20 kap. 21 5 får ej någon förklaras omyndig på grund av sinnessjukdom, sinnes- slöhet eller annan rubbning av själsverksam- heten, ej heller den som på sådan grund för— satts i omyndighet förklaras myndig, med mindre läkarintyg angående hans sinnestill- stånd blivit företett. Närmare bestämmelser om sådant intyg har meddelats i KK den 26 april 1968 (nr 160) om vissa läkarintyg för omyndighets- och myndighetsförkla- ringar. Enligt kungörelsen skall sådant intyg utfärdas av läkare som tjänstgjort minst tre år vid odelat lasarett för psykiatrisk vård eller lasarettsklinik för sådan vård eller vid specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstör- da. Sådant intyg skall vara avfattat enligt formulär som fastställs av socialstyrelsen. Enligt detta skall i intyget anges, förutom annat, huruvida vederbörandes hörande skulle vara utan gagn samt om den under- söktes personliga inställelse inför domstol skulle kunna för honom medföra men eller fara. Undersökningsläkaren skall motivera sitt ställningstagande beträffande dessa punkter. Mot sin vilja kan enligt regler inom förmynderskapsrätten en person ej tvingas att underkasta sig sådan läkarundersökning som skall ligga till grund för läkarintyg som nu avses.
Lagberedningen uttalade angående de närmare bestämmelser som är erforderliga om läkarintygets utfärdande följande (lag- beredningen ÄB I s. 438):
— — —— Innan föreskrifter i detta avseende
utfärdas, lärer det böra tagas under övervägan- de, vilka krav i fråga om särskild sakkunskap, som böra ställas å intygets utfärdare. För att domstolen å intyget skall kunna grunda en uppfattning, torde det böra föreskrivas, att in- tyget skall vara av viss fullständighet. Under erinran, att enligt svensk rättsuppfattning dom— stolens ställning till ett dylikt sakkunnigutlåtan- de icke principiellt skiljer sig från den ställ- ning, som domstolen intager till andra av sär- skilt sakkunniga avgivna utlåtanden, vill be— redningen endast påpeka, att de premisser, på
vilka läkaren grundar sin slutsats, måste full- ständigt angivas, redan för att domstolen skall vara i tillfälle att konstatera, att läkaren icke stöder sig på omständigheter, vilka äro obevi- sade, eller drager slutsatser, vilka äro stridan- de mot allmän erfarenhet. En sådan pröv- ning av intyget är domstolen under alla om- ständigheter både berättigad och förpliktad att verkställa. — — —
Såsom anförs av Walin (s. 450) torde observeras, att där frågan huruvida omyn— dighetsförklaring eller myndighetsförklaring skall meddelas, är föremål för verklig tvist, läkarintyg oftast åberopas från ömse sidor. Där dessa intyg är sinsemellan stridande, har rätten att väga intygens värde mot varandra.
8.3.2 Framställda ändringsförslag Bestämmelsen i 21 & angående krav på lä- karintyg av visst innehåll har ansetts vara alltför restriktiv. Fordringarna på läkarin- tygets innehåll har ansetts vara alltför stränga och detaljerade. Det har påståtts att på grund av svårigheterna att erhålla läkar- intyg av föreskrivet slag, omyndighetsförkla- ring ej kunnat ske i fall där behov härav förelegat. Vidare har anförts att utredning- en av de omständigheter som kan föranleda att en omyndigförklarad person åter skulle kunna förklaras myndig inte bör helt an- förtros en psykiater. Från överförmyndarhåll har framförts att det inte sällan händer att man vänder sig till överförmyndaren med begäran om hjälp för att få en person omyndigförklarad. Den vanligaste anledningen är, att vederbörande på grund av rubbning i själsverksamheten ej kan vårda sig eller sin egendom. Om framställningen avser någon, som inte är in- tagen på sjukhus, saknas i regel föreskrivet läkarintyg rörande den sjukes sinnesbeskaf— fenhet, därför att denne vägrat att låta sig undersökas. Det har ansetts otillfredsställan- de att överförmyndaren i dylika fall inte kan föranstalta om att en person bereds det skydd som en omyndighetsförklaring in- nebär. Det har därför gjorts gällande, att lagstiftningen bör ändras så, att det blir möjligt att, när skäl därtill finns, tvångsvis läkarundersöka sjuka personer som inte vis- tas på sjukhus.
8.3.3 Utredningen
Som anförts ovan under 7.4.2 fordrar en i görligaste mån likformig bedömning av reg- lerna om omyndighetsförklaring att de ob- jektiva omständigheter som grundar påstådd oförmåga att vårda sig själv eller sina an- gelägenheter är förhållandevis lätta att be- stämma. Kravet på att läkarintyg av visst innehåll och utfärdat av läkare med viss ut- bildning skall företes i mål om omyndighets— förklaring på grund av rubbning av själs— verksamheten eller i mål om hävande av omyndighetsförklaring, som beviljats på så— dan grund, tillför domstolen nödvändig sak- kunskap samtidigt som det främjar en lik- formig bedömning av dessa mål hos dom- stolarna. Regler att företeende av i viss ord- ning anskaffat bevis av viss form skall ut- göra förutsättning för ett måls avgörande, förekommer även inom annan lagstiftning, varvid särskilt kan framhållas bestämmelser om ådömande av vissa påföljder i brottmål. Läkarintyg, varom nu är fråga, utgör till— sammans med övrig bevisning i målet grun- den för domstolens avgörande. Ett slopande av kravet på föreskrivet läkarintyg skulle tvinga domstolen att på annat sätt skaffa sig nödvändig information för bedömningen huruvida de omständigheter som åberopas i ansökan om omyndighetsförklaring är till- räckliga för ett bifall till ansökningen. Den närmast till hands liggande utvägen synes därvid vara att höra läkare som sakkunnig under ed. För att en läkare emellertid skall kunna inför domstol förklara, att en person är så psykiskt sjuk att han behöver omyn- digförklaras, fordras att läkaren dessförin- nan undersökt vederbörande. Kan läkaren under ed avge sådan förklaring, bör detta lika väl kunna göras i ett i viss form före- skrivet läkarintyg. Domstolen är för övrigt oförhindrad att, även om föreskrivet läkar- intyg företetts i målet, höra läkaren inför rätten. De krav på viss utbildning, som ställs på läkare som skall utfärda intyg som nu avses, bidrar som ovan nämnts till att ga- rantera enhetlighet i bedömningen. Detta kan förmodas ej i samma grad bli fallet om man inte uppställde dessa krav. På grund av
det anförda synes ur såväl praktiska syn- punkter som av rättssäkerhetsskäl den nu— varande ordningen böra bibehållas.
De svårigheter som påtalats föreligga att i vissa fall införskaffa föreskrivet läkarintyg har från överförmyndarhåll påståtts bero på avsaknaden av möjlighet att tvångsvis kunna läkarundersöka sjuka personer, som inte är intagna på sjukhus. Av intresse härvidlag är särskilt den möjlighet vissa lagar lämnar till provisoriska frihetsberövanden, vilka till— kommit för att säkerställa ett ingripande el— ler införskaffande av ett visst utrednings- material, vilket skall ligga till grund för be- dömningen av frågan om och i vilken form ingripande skall ske. Sådana frihetsberövan- den kan ske enligt ett flertal lagar såsom nykterhetsvårdslagen, barnavårdslagen o.s.v. I det följande lämnas en översikt över be- stämmelser angående sådana provisoriska frihetsberövanden som i förevarande sam- manhang kan vara av intressel.
Nykterhetsvårdslagen.
Erhåller nykterhetsnämnd kännedom om att någon använt alkoholhaltiga drycker till uppen- bar skada för sig själv eller annan skall nämn- den enligt 12 å skyndsamt vidta undersökning. I samband därmed skall nämnden, där fråga är om tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller eljest anledning där- till föreligger föranstalta om läkarundersök- ning. Enligt 13 & må nykterhetsnämnd, dess ordförande eller annan av länsstyrelsen förord- nad tjänsteman kalla den som är föremål för undersökning att inställa sig inför anvisad lä— kare. I kallelsen må föreskrivas vite av högst 50 kr. Har kallelsen delgivits minst fyra dagar före inställelsedagen och uteblir den kallade utan laga förfall äger nämnden, dess ombud eller den anvisade läkaren påkalla handräck- ning för hans hämtande.
Barnavårdslagen. Enligt 30 & äger barnavårdsnämnd, om san- nolika skäl föreligger för ingripande med stöd av 25 å, i avbidan på att ärendet kan slutligt avgöras omhänderta den underårige för utred- ning, om detta anses nödvändigt på grund av risker för den underåriges hälsa eller utveck-
1 Ang. provisoriska frihetsberövanden se bl.a. det av utredningen om administrativa fri- hetsberövanden avgivna betänkandet ”Rätts- säkerheten vid administrativa frihetsberövan- den” (SOU 1960: 19); jfr även lLU 1952:17.
ling eller för brottslig eller annan skadlig verk- samhet från hans sida eller med hänsyn till att eljest den fortsatta utredningen kan allvarligt försvåras eller vidare åtgärder hindras. Sådant omhändertagande får bestå i högst fyra veckor. Beslut om omhändertagande förfaller om den underårige häktas. Enligt 16 & bör yttrande in- hämtas av läkare om detta erfordras för utred- ningen. Gäller ärendet bl.a. ingripande med stöd av 25 å äger barnavårdsnämnden eller dess ordförande förordna att läkarintyg betr. den underårige skall anskaffas. I sådant fall må den underårige kallas till undersökning hos an- visad läkare. Enligt 17 å må i kallelse före- skrivas vite av högst 100 kr. Har kallelse del- givits så tidigt att den kallade åtnjutit skäligt rådrum och uteblir han utan anmält laga för- fall, äger barnavårdsnämnden eller dess ord- förande förordna att han skall hämtas genom polismyndighets försorg.
Lagen den 4 juni 1964 om åtgärder vid sam- hällsfarlig asocialitet.
Om någon som fyllt 20 år underlåter att ef- ter förmåga söka försörja sig hederligt samt för ett sådant asocialt liv att uppenbar fara före- ligger för allmän ordning eller säkerhet, må han enligt 1 & intagas i arbetsanstalt. Före- kommer anledning att någon som fyllt 20 år för ett sådant asocialt liv som avses i 1 & må förundersökning inledas. Därvid skall enligt 5 5 den som avses med utredningen undersökas av läkare, såvida icke anledning därtill uppen- barligen saknas. Av utlåtandet över läkarunder- sökningen skall framgå om den undersökte är i behov av sluten psykiatrisk vård. Den som skall undergå läkarundersökning är pliktig att inställa sig å tid och ort som läkaren bestäm- mer. Uteblir han må polismyndighet lämna handräckning för hans inställande.
Lagen den 16 juni 1966 om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Den som lider av psykisk sjukdom får obe— roende av eget samtycke beredas sluten psykia- trisk vård under vissa i lagen angivna förut- sättningar (se ovan under 7.3.3). Vid ansökan om intagning på sjukhus för undergående av vård skall fogas vårdintyg angående den som ansökningen avser (5 5). Behörig att utfärda vårdintyg är legitimerad läkare samt annan än legitimerad läkare som uppehåller befattning som läkare i allmän tjänst och som genomgått för med.lic.exarnen föreskriven kurs i psykiatri (6 €). På begäran av sådan läkare skall enligt 35 å i lagen polismyndighet lämna handräck- ning bl.a. om den som skall undersökas inte ställer sig till förfogande för undersökning.
Lagen den 15 december 1967 angående om- sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
Som redogjorts för ovan under 7.3.3 kan psykiskt utvecklingsstörd under vissa i lagen angivna förutsättningar beredas vård i vård-
hem eller specialsjukhus även mot sin vilja. Vid bedömningen av inskrivningsfrågan skall läkarintyg vara tillgängligt. Den tjänsteman eller myndighet som äger besluta om under- sökning som behövs för att bedöma frågan om inskrivning skall på begäran erhålla hand- räckning av polismyndighet om någon inte inställer sig till undersökning som han skall genomgå (50, 53 och 54 55).
Mot önskvärdheten av att varje person, som är i behov av sådant skydd som kan erbjudas genom omyndighetsförklaring, även kommer i åtnjutande av detta skydd, står faran att ett ingripande sker utan till- räckliga skäl och att därigenom eller redan genom det förfarande som måste föregå ett sådant ingripande en person oförskyllt or- sakas onödigt lidande eller skada. Skall tvångsvis läkarundersökning införas måste, bl.a. för undvikande av risk för ansökning- ar tillkomna i trakasseringssyfte, rätten att ansöka härom begränsas. Enskilda personer torde således ej böra tillåtas att framställa sådan ansökning till den myndighet, som skall besluta i frågan. I stället synes rätten till sådan ansökan böra anförtros åt myn- dighet, varvid överförmyndaren lämpligtvis torde komma i fråga; denne har redan en- ligt gällande rätt skyldighet att efter an- mälan eller eljest pröva om ansökan om omyndighetsförklaring skall göras till rät- ten. Det torde vidare inte kunna ifrågasät- tas att annan än domstol skall äga rätt att besluta om läkarundersökning. Den som avses med ansökan om läkarundersökning måste tillförsäkras att läkarundersökningen inte medför ingrepp i vederbörandes fri- och rättigheter. Den undersökte får således inte på grund av intagning för undergående av läkarundersökning mot sin vilja kvarhållas för vård på sjukhuset. För att en undersök- ning skall kunna utföras måste dock före- skrivas rätt för undersökningsläkaren att under en viss kortare tid kvarhålla veder- börande på sjukhuset. Kvarhållningens var- aktighet måste emellertid fastställas dels i lag till viss maximitid, dels kanske även i beslutet om läkarundersökning till den tid som undersökningen i det enskilda fallet be- räknas ta. För prövning av de ovan angivna frågorna synes det vara ofrånkomligt att
förhandling hålls inför rätten. Därvid torde även prövas huruvida vederbörande är i be- hov av biträde i anledning av framställning- en. Vid förhandling inför rätten måste före- bringas bevisning, som i vart fall gör sanno- likt att behov av omyndighetsförklaring fö- religger. Bevisningen torde med hänsyn till frågans art inte kunna begränsas till endast skriftliga bevis. Det synes i stället ofta bli erforderligt med förhör med läkare och med släktingar till den, som avses med an- sökningen.
Lika väl som en omyndighetsförklaring på grund av psykisk defekt ytterst sällan meddelas endast till följd av styrkt oförrnå- ga att vårda sig själv, torde bakom en an- sökan om tvångsvis läkarundersökning säl- lan komma att ligga annat än påstådd oför- måga att vårda sin egendom. Erfordras an- staltsvård i anledning av oförmåga att vår- da sig själv kommer sådan till stånd främst genom bestämmelser i Vårdlagarna. Det praktiska området för tillämpningen av en bestämmelse om tvångsvis läkarundersök- ning kommer på grund härav att vara be- gränsat. Det torde också i övervägande an- tal fall vara släktingar som kommer att hos överförmyndaren hemställa att en anhörig måtte läkarundersökas. Därvid kan ofta motsatsförhållanden föreligga mellan an- höriga som vårdar vederbörande och hjäl- per honom med förvaltningen av hans egen- dom och sådana släktingar som av en eller annan anledning ej tar del i denna förvalt- ning. Den utredning som överförmyndaren därvid är skyldig att göra för att få under- lag för en bedömning av om anmälan är be- fogad och om ansökan om tvångsvis läkar- undersökning skall göras till rätten måste nödvändigtvis bli ganska omfattande. Redan en sådan utredning, som i många fall kom- mer att leda till att överförmyndaren finner att ansökan om läkarundersökning ej bör framställas, riskerar att medföra obehag och även skada för den som avses med ansök- ningen.
Ovan anförda förhållanden har övertygat utredningen om att värdet av en regel om tvångsvis läkarundersökning inte är så stort att det i förhållande till behovet därav upp-
väger de nackdelar en sådan regel kommer att medföra ur skilda synpunkter, framför allt ur synpunkter som angår den enskildes rättssäkerhet. Utredningen finner därför be— stämmelser om tvångsvis läkarundersökning ej böra införas?
”3 Ej heller enligt dansk rätt kan den som av- ses med ansökan om omyndighetsförklaring mot sin vilja underkastas psykiatrisk under- sökning, se UfR 1953 371.
9. Overförmyndarorganisationen
9.1 Gällande rätt
Förmynderskap står enligt 11 kap. 11 & FB under tillsyn av överförmyndaren och rätten. Överförmyndarens uppgift är att utöva den fortlöpande kontrollen av förmyndares för- valtning medan rätten ensam äger inskrida mot förmyndare med vitesföreläggande o. dyl. och, i yttersta fall, entledigande. Reg- lerna om kontrollmyndigheterna och deras verksamhet tillkom genom 1924 års lag om förmynderskap. Dessa bestämmelser har se— dermera inarbetats i FB.
Bestämmelserna om utseende av överför- myndare, valbarhet m. m. återfinns i 19 kap. FB. I regel skall en överförmyndare väljas för varje kommun. Två eller flera kommu- ner som lyder under häradsrätt kan dock efter förslag av rätten förena sig till ett över— förmyndardistrikt. Om tillsynen inte kan ut- övas av en överförmyndare ensam, må rät- ten på framställning av kommunen förord- na att flera överförmyndare skall väljas. I sådant fall äger rätten indela kommunen i distrikt, ett för varje överförmyndare, eller bestämma annan lämplig grund för förmyn- derskapens fördelning mellan överförmyn- darna. Val av överförmyndare avser en tid av fyra år och skall förrättas av kommu- nens beslutande representation före utgång- en av oktober månad året före det, med vilket överförmyndarens tjänstgöringstid börjar. Om överförmyndaren avgår före val- periodens utgång skall annan väljas för den
tid som återstår. Till överförmyndare skall väljas en i praktiska värv väl förfaren svensk man eller kvinna, som uppnått 25 års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstill- stånd kan inte vara överförmyndare. Dom- havande må ej vara överförmyndare inom domsagan, och inte heller får ledamot av rådhusrätt, som arbetar på endast en avdel- ning, vara överförmyndare i staden.1 Hin— der föreligger inte mot att till överförmyn- dare välja någon, som redan är överför— myndare i annat distrikt. Rätt att avsäga sig uppdraget som överförmyndare äger en- dast den som inte är bosatt inorn kommu- nen, ämbets- eller tjänsteman som av sin befattning är förhindrad att fullgöra upp- draget, den som under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort som överförmyndare och är i tur att avgå ifrån befattningen, den som uppnått 60 års ålder och den som eljest uppger förhinder, vilket godkänns av val— myndigheten. Överförmyndare som finns inte vara lämplig kan när som helst entle- digas av rätten. Med avseende å sin befatt— ning är överförmyndaren underkastad äm- betsansvar. För varje överförmyndare skall
1 Enligt lag den 28 november 1969 (nr 799) om ändring i föräldrabalken gäller fr.o.m. den 1 januari 1971 angående valbarhet till överförmyndare den ändringen att krav på högre ålder än den allmänna myndighets- åldern ej uppställs samt att lagfaren tjänste- man vid tingsrätt ej får vara överförmyndare inom domsagen om ej Konungen för sär- skilt fall meddelat tillstånd därtill (prop. 1969: 119, 1LU 50, rskr 336).
väljas en ersättare. Är både överförmynda- ren och ersättaren förhindrade att uppehål- la befattningen, äger rätten förordna tillfäl- lig vikarie. Bestämmelser om jäv för över- förmyndare är ej meddelade.
I Stockholms stad finns i stället för över- förmyndare en överförmyndamämnd be- stående av tre ledamöter. Ovan redovisade bestämmelser rörande utseende av överför- myndare. valbarhet, allmänna kvalifikatio- ner, entledigande och ämbetsansvar gäller i tillämpliga delar ledamot av nämnden. I öv- rigt äger vad som stadgas om överförmyn- dare motsvarande tillämpning å nämnden. I den mån Kungl. Maj:t förordnar därom kan nämndens beslutanderätt delegeras till leda- mot eller tjänsteman vid nämnden. Vid full- görande av de uppgifter, som åligger nämn- den som överförmyndare, gäller mot ledamö- ter och tjänstemän de jäv som enligt rätte- gångsbalken gäller mot domare.
Genom överförmyndarens verksamhet un- derkastas förmyndarnas förvaltning av de omyndigas tillgångar fortlöpande kontroll. Överförmyndarens uppgifter framgår av en mångfald bestämmelser i framför allt FB men även i andra lagar och författningar. Närmare föreskrifter om överförmyndares verksamhet är sålunda meddelade i över- förmyndarkungörelsen den 31 mars 1952 (nr 304). I det följande lämnas en översikt av dessa bestämmelser. (En närmare redo- görelse för innehållet i de stadganden som berör förmyndarnas förvaltning av omyn- digs egendom lämnas nedan under 10 kap.)
Överförmyndarens huvudsakliga uppgift är att utöva tillsyn över förmynderskap som lyder under honom. För att möjliggöra till- syn har krav uppställts att förmyndaren skall inhämta överförmyndarens samtycke för vid- tagande av vissa åtgärder som berör den omyndiges egendom. Skyldighet har även ålagts förmyndaren att inom vissa bestämt angivna tider till överförmyndaren inge handlingar som angår förmynderskapet. Slutligen åligger det överförmyndaren att göra anmälan till rätten om förmyndare för- summar att avge föreskrivna handlingar eller i övrigt brister i sin förvaltning av förmyn- derskapet. Överförmyndaren har vidare be-
träffande vissa andra frågor utrustats med initiativrätt.
Såväl placering av penningmedel som för- fogande över värdehandlingar är i viss ut- sträckning beroende av överförmyndarens medgivande. Förmyndaren äger rätt placera omyndigs medel i vissa såsom säkra ansedda placeringsformer (15: 4 FB och förord- ningen den 21 november 1924, nr 474, med särskilda bestämmelser om anbringande av omyndigs medel). Vill förmyndaren placera omyndigs tillgångar på annat sätt, t. ex. in- köpa aktier, måste han inhämta överförmyn- darens samtycke (15: 5 FB). Omyndigs bankmedel är i viss ordning underkastade överförmyndarens bestämmande (15: 9 FB). Omyndigs värdehandlingar, som är nedsatta i öppet förvar hos bank, får förmyndaren ej ta ut utan överförmyndarens samtycke (15: 8 FB) liksom även samtycke fordras för över— låtelse eller pantsättning av nedsatt värde- handling (15: 10 FB). Förmyndaren får i re- gel endast med överförmyndarens samtycke låta den omyndige driva näring (15: 13 FB) eller på dennes vägnar uppta lån, ingå väx- elförbindelse eller borgen eller pantför- skriva eller ge bort egendom (15: 14 FB). För upplåtelse av servituts- eller nyttjande- rätt till omyndigs fasta egendom krävs i regel överförmyndarens samtycke (15: 15 FB). Om förmyndaren hos rätten ansökt om tillstånd att försälja eller för gäld inteckna sådan egendom, åligger det överförmyndaren att i ärendet avge yttrande (15: 16 FB). Omyn— digs rätt i oskiftat dödsbo fordrar även till- syn av överförmyndaren. Ovannämnda reg- ler om förmyndarens förvaltning av omyn- digs egendom gäller därför i motsvarande omfattning vid förvaltning av den dödes egendom (14: 2 FB). Överförmyndarens sam- tycke krävs om förmyndare för omyndig dödsbodelägare skall sluta avtal om samman- levnad i oskiftat bo (14: 3 FB). Sådant sam- tycke fordras i allmänhet även för fördel- ning av dödsboets egendom genom bodelning eller skifte samt för avtal, varigenom del— ägare i dödsboet mot givet eller utfäst veder- lag övertar den omyndiges lott i boet (14: 5 FB). Överförmyndarens samtycke krävs vi- dare om förmyndaren vill uppsäga under-
årigs hyresavtal, ta hand om egendom som underårig uppburit på grund av vissa statli- ga lån eller som omyndig förvärvat genom eget arbete eller som tillfallit honom genom gåva eller testamente eller under villkor att han själv får råda däröver (9: 2—4 samt 10: 5 och 6 PB). Kan, där omyndig har fle- ra förmyndare, dessa inte enas i ärende vari avgörandet tillkommer dern, gäller den me- ning som överförmyndaren biträder (13: 8 FB).
För att göra det möjligt för överförmynda- ren att kontrollera förmyndarens förvaltning åligger det, som ovan nämnts, förmyndare att till överförmyndaren avge vissa handlingar. Äger omyndig del i dödsbo skall sålunda förmyndaren inge avskrift av bouppteck- ningen till överförmyndaren så snart boupp- teckningen inregistrerats. Samma skyldighet åligger förmyndaren om bodelning skall ske av annan anledning än dödsfall (14: 8 FB). Är sådant dödsbo ej skiftat inom viss tid från bouppteckningens förrättande skall för- myndaren inom samma tid till överförmyn- daren avge redogörelse härför. Sluts för omyndig delägare i dödsbo avtal om sam- manlevnad i oskiftat bo skall förmyndaren varje år till överförmyndaren avge årsupp- gift angående boet (14: 9 FB). När egen- dom, som skall stå under förmyndarens för- valtning, första gången tillfaller underårig, skall förmyndaren till överförmyndaren inge förteckning över egendomen. Samma regel gäller när någon blir förklarad omyndig (16: 2 FB). Över sin förvaltning skall för— myndaren varje år före den 15 februari till överförmyndaren avlämna årsräkning, inne- fattande redogörelse för förvaltningen un- der föregående år. När förmyndarens be— fattning upphör skall förmyndaren oför- dröjligen till överförmyndaren avge sluträk- ning, avseende förvaltningen under det lö- pande året intill befattningens upphörande (16: 5 FB). Överförmyndaren äger medge förlängning av den tid inom vilken respek- tive förteckning, årsräkning eller sluträkning skall inges (16: 9 FB). Överförmyndaren åligger att i vissa bestämda avseenden grans— ka de sålunda av förmyndaren ingivna handlingarna. Bestämmelser härom är in-
tagna i 17 kap. FB och i 4 & överförmyn- darkungörelsen. Vid granskningen skall så- lunda särskilt tillses att omyndigs tillgångar är anbragta så, att erforderlig trygghet finns för deras bestånd och skälig avkastning er— hålls, samt att utgifterna för den omyndige inte överstigit vad med hänsyn till hans för- mögenhetsförhållanden och omständigheter- na i övrigt må anses skäligt (1711 och 5 FB). Överförmyndaren äger även gå ige- nom till förvaltningen hörande räkenska- per, betalningsbevis och andra verifikatio— ner samt värdehandlingar. I fall där sär- skild sakkunskap erfordras äger överför- myndaren anlita annan att utföra eller bi- träda vid revisionen (17: 2 FB).
Försummar förmyndaren att i rätt tid inge föreskrivna handlingar skall överförmynda- ren i allmänhet erinra förmyndare om hans skyldighet. Inkommer efter erinran ändock inte de begärda handlingarna skall överför- myndaren anmäla försummelsen för rätten, som äger att genom vite tillhålla förmynda- ren att fullgöra sitt åliggande (14: 10, 15: 11 och 16: 10 FB). Kan förmyndaren ej lämna tillfredsställande förklaring i anledning av anmärkning som överförmyndaren vid granskning eller eljest funnit i förmyndarens förvaltning, är överförmyndaren, såvida den omyndiges rätt och bästa kräver att åtgärd mot förmyndaren utan dröjsmål vidtas av rätten, skyldig att hos rätten ansöka därom ( 17: 3 FB). Överförmyndaren har vidare till- lagts rätt att ansöka om förmyndares för- ordnande eller entledigande (20: 28 FB). Överförmyndare äger även rätt begära att dödsbo, vari omyndig har del, skall avträdas till förvaltning av boutredningsman (19: 1 ÄB).
Vad som föreskrivits i fråga om förmyn- dare och förmynderskap äger motsvarande tillämpning med avseende på god man och godmanskap (18: 6, 8 och 9 FB).
Utöver sin uppgift som tillsynsmyndighet beträffande förmynderskap och godmanskap intar överförmyndaren en viktig ställning i vad avser frågor om omyndighetsförklaring. Ansökan om omyndighetsförklaring får gö- ras av den som avses med ansökningen och av hans maka och närmaste fränder samt, i
fall som avses i 10 kap. 2 % FB, av förmyn- daren. Därutöver får ansökan om omyndig- hetsförklaring göras endast av överförmyn- daren (20: 16 FB). Sålunda åligger det enligt 27 & sjukvårdsstadgan den 29 mars 1963 (nr 70) i dess lydelse enligt kungörelse den 18 november 1966 (nr 586) överläkare vid sjuk- hus att hos överförmyndaren göra anmälan om patient är i behov av förmyndare eller god man. Enligt 63 å i lagen den 4 januari 1956 om socialhjälp åligger socialnämnd enahanda anmälningsskyldighet om nämnden finner att hjälptagare bör förklaras omyndig. I 67 å i lagen den 27 juli 1954 om nykter- hetsvård stadgas vidare att om nykterhets- nämnd finner att någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, bör förklaras omyndig eller att förmyndare i hans ställe eller jämte honom bör förordnas för hans myndling, nämnden har att göra anmälan därom hos överförmyndaren. Sedan anmälan enligt an- givna författningar inkommit till överför- myndaren har denne att verkställa erfor- derlig utredning och därefter ta ställning till frågan huruvida ansökan om omyndighets- förklaring etc. skall göras till rätten.
På överförmyndaren ankommer slutligen administrativa och registrerande uppgifter. Varje år före den 1 september skall överför- myndaren till rätten överlämna uppgift (års- redogörelse) rörande tillsynen över förmyn- dares och gode mäns förvaltning under före- gående år (17: 7 FB). Om särskilda skäl fö— ranleder därtill må rätten medge anstånd med avlämnandet viss tid, högst tre månader. Om- fattar överförmyndardistriktet flera kommu- ner, skall särskilda redogörelser avges för varje kommun (15 % överförmyndarkungörel- sen). Överförmyndaren skall föra bok an- gående de förmynderskap och godmanskap, som inskrivits hos rätten och vilka står under hans tillsyn, ävensom förteckning över ären- den rörande ej inskrivna förmynderskap (19:11 FB). Förteckningen skall insändas till rätten för granskning inom samma tid som årsredogörelsen eller, om rätten så förord— nar, hos överförmyndaren hållas tillgänglig för granskning (16 & överförmyndarkungö- relsen). Vad gäller förmynderskapsbok och aktbildning m.m. stadgas bl. a. att överför-
myndaren skall föra erforderliga minnesan— teckningar rörande de ärenden som hand- läggs av honom, vidare ytterligare minnes- anteckningar, som erfordras för kontroll att förmyndare och gode män i rätt tid fullgör vad som enligt lag och författning eller på grund av särskilt beslut åligger dem (9 & överförmyndarkungörelsen). Överförmynda- ren skall ordna de till de olika förmynder- skapen och godmanskapen hörande hand- lingarna i särskilda akter. Till akten skall fogas koncept eller dubbletter till avlåtna skrivelser och anteckningar rörande sådana överförmyndarens beslut och åtgärder som inte framgår av annan handling eller an- teckning i förmynderskapsboken (10 & över- förmyndarkungörelsen).
Arvode åt överförmyndare utgår med be- lopp, motsvarande en procent av den omyn- diges behållna årsinkomst, där denna inte överstigit 200 kronor, och eljest två procent därav, dock av varje omyndig högst 1 000 kronor för år. Den behållna årsinkomsten skall beräknas enligt årsräkning eller slut- räkning eller, såvitt fråga är om inkomst från oskiftat dödsbo, enligt årsuppgift rörande boet. Arvodet skall av förmyndaren inbeta- las vid räkningens eller årsuppgiftens avgi- vande. Förmyndaren äger att ur dödsbo, däri den omyndige har del, förskottsvis utbe- komma det belopp som skall utgå i arvode. Avlämnas gemensam årsuppgift för under- åriga syskon, skall vid beräkning av arvodets belopp hänsyn tas till vad av boets inkomst belöper på syskonens samfällt. Skall räkning eller årsuppgift inte avges, äger rätten, om särskilda skäl föreligger, tillerkänna överför- myndaren skäligt arvode att gäldas av den omyndiges medel (19: 12 FB). Om det finnes lämpligt, äger kommunen lämna bidrag till arvodet och till bestridande av de med verk- samheten förenade kostnaderna. Kommunen har även rätt att i ordning som godkänns av Kungl. Maj:t bestrida samtliga utgifter för dessa ändamål och att om så sker uppbära de eljest till överförmyndaren utgående arvo- dena (19: 13 FB). De nu återgivna bestäm- melserna om arvode äger motsvarande till- lämpning i fråga om godmanskap. Beträf- fande Stockholm gäller att staden äger upp- _
bära överförmyndararvode. Sådant arvode kan emellertid, om särskilda skäl föranleder därtill, efterges av staden (19: 16 FB). Företar överförmyndaren kontroll av för- myndarens räkenskaper och ekonomiska för- valtning och medför detta särskilda kostna- der eller avsevärt besvär, äger rätten för- ordna, att särskild ersättning härför skall utgå ur den omyndiges medel (17: 2 FB). I mål eller ärende, däri överförmyndaren fört talan, äger rätten, när skäl är därtill, vid må- lets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyndaren ersättning av allmänna medel för det arbete han nedlagt på målets eller ärendets utförande ävensom för nödiga utgifter. Rätten prövar även om ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens mot- part eller stanna på statsverket (20: 34 FB). De grundläggande bestämmelserna om rättens skyldigheter som förmynderskaps- domstol har givits i 11 kap. 11 å och 19 kap. 14 & första stycket FB. Närmare före— skrifter för domstolarna rörande förmyndar- vården är meddelade i förmyndarvårdskun— görelsen den 31 mars 1952 (nr 303). Med förmynderskapsdomstol (rätten) förstås den allmänna underrätt, vid vilken förmynder- skapet är inskrivet eller skall inskrivas. För- mynderskapsdomstolens uppgifter omfattar såväl den omedelbara befattningen med för- myndarvården som utövande av tillsyn över överförmyndarnas verksamhet. I det förra avseendet har rätten att tillse att förmyn- derskap blir inskrivet och att förmyndare blir förordnad då så erfordras (12: 5 FB). Vid rätten skall föras förmynderskapsbok över inskrivna förmynderskap (12: 6 FB). Rätten entledigar förmyndare (11: 9 FB) och vidtar ensam andra åtgärder mot för- myndaren, såsom föreläggande av vite i vissa fall (14: 10, 15: 11, 16: 3 och 10 FB), förordnande om ställande av säkerhet (13: 7 FB) och andra åtgärder (17: 3 FB). Rätten träffar vidare avgörande i vissa arvodes- och ersättningsfrågor (14: 11, 15: 9 och 17: 2). I ett begränsat antal fall har rätten att lämna tillstånd till rättshandlingar, så i de fall då förmyndaren vill överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyn- diges fasta egendom eller tomträtt (15:16
FB). Vill förmyndaren häva arbetsavtal som underårig ingått krävs, om den underårige fyllt 18 år, rättens samtycke (6: 4 FB). Li- kaså har förmynderskapsdomstolen tillagts befogenhet att på ansökan av förmynda- ren pröva om underårig med eget hushåll skall frånkännas behörighet att ingå rätts- handlingar som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen eller för uppfostran av barn, som tillhör hushållet (9: 2 a FB). Ytterligare tjänstgör rätten som besvärs- instans beträffande beslut som meddelas av överförmyndaren (20: 33 FB). Tillsynen över överförmyndarnas verksamhet regleras närmare av föreskrifter meddelade i förmyn- darvårdskungörelsen. Enligt 8 & nämnda kungörelse skall rätten sålunda granska den av överförmyndaren avgivna årsredogörelsen och dennes förteckning över ärenden rö- rande inte inskrivna förmynderskap ävensom med lämpliga tidsmellanrum den av överför- myndaren förda förmynderskapsboken. Vi- dare äger rätten enligt samma paragraf, där det finns lämpligt, verkställa särskild inspek- tion för tillsyn att överförmyndaren Väl för— valtar sin befattning. Förmynderskapsdom- stolen skall å sin sida hålla överförmynda- ren underrättad om beslut som rör förmyn- derskap och godmanskap som står eller skall stå under dennes tillsyn (6 och 9 åå för- myndarvårdskungörelsen och 6, 7 och 9 %& kungörelsen den 16 december 1949 (nr 661) om skyldighet för domstol att lämna upp- gifter i mål och ärenden enligt föräldrabal- ken).
9.2 Historik och förarbeten
9.2.1 Utseende av överförmyndare, överför- myndardistriktens omfattning och överför- myndarnas kvalifikationer
De ovan under 9.1 återgivna bestämmelserna i föräldrabalken om formen för utseende av överförmyndare, överförmyndardistriktens omfattning och överförmyndarnas kvalifika- tioner överensstämmcr med vad som gällde enligt 1924 års lag om förmynderskap. Enligt den före förmynderskapslagen gällande la- gen den 18 april 1884 angående tillsyn å för- myndares förvaltning av omyndigs egendom
skulle vid sidan av vederbörande förmyn- derskapsdomstol tillsyn över förmynderskap utövas av gode män, som utsågs kommunvis. Redan dessförinnan hade konturerna till den nuvarande kontrollorganisationen uppdra- gits. Genom förordning den 19 maj 1845 om vissa lagförändringar i avseende å förmyn- darvården bemyndigades stad, socken och härad att utse gode män att ha tillsyn över förvaltningen av dithörande omyndigs egen- dom. Genom förordningen den 24 septem- ber 1861 angående tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom ålades städerna såsom en skyldighet att utse såda- na gode män och genom 1884 års ovan- nämnda lag ålades slutligen även landskom- munerna att utse gode män för tillsyn å förmynderskap (närmare om äldre rätt, se lagberedningen ÄB I s. 97—119). 1924 års förmynderskapslag bibehöll grunderna för den äldre kontrollorganisationen. Vid den- na lags tillkomst var emellertid frågan om överförmyndarinstitutionens organisation föremål för delade meningar.
Enligt lagberedningens förslag, som oför- ändrat upptogs i proposition nr 53 till 1924 års riksdag, skulle överförmyndarna utses av rätten samt överförmyndardistrikten utgöras av stad med rådhusrätt och eljest av tingsla- get. I motiveringen till sitt förslag yttrade lagberedningen (ÄB I s. 192—195):
Av stor vikt för ett lämpligt anordnande av tillsynen är, att de distrikt, inom vilka de sär— skilda överförmyndarna skola hava sin verk- samhet, bliva i fråga om storleken väl avpas- sade. En svårighet, som alltid här i landet gör sig kännbar, då fråga uppstår om nya eller förändrade anordningar på det förvaltnings- rättsliga området, ligger i primärkommuner— nas inbördes synnerligen olika storlek. Särskilt kommer härvid i betraktande skillnaden mel- lan olika landskommuner. Denna olägenhet med avseende å den kommunala indelningen inverkar också på nu förevarande organisa- tionsfråga. Erfarenheten från den nuvarande godemanstillsynen har givit vid handen, att det är synnerligen svårt att inom de små kom- munerna finna lämpliga gode män. Urvalet är för litet för att man alltid skall kunna påräkna att erhålla en fullt kompetent person. Genom det synnerligen begränsade verksamhetsområ- det blir arbetet allt för ringa, ingen samlad er- farenhet erhålles, och intresset för uppgiften blir under sådana förhållanden helt naturligt
icke heller stort. Inom en sådan trängre krets som en liten landskommun spela dessutom de personliga hänsynen mången gång allt för stor roll. Det är icke alltid lätt för en person. som blivit satt att utöva tillsyn över förmynder- skapsförvaltningen, att framställa anmärkning- ar emot en förmyndare, som intager en infly- telserik ställning i orten och av vilken han själv måhända är i ett eller annat avseende beroende. Dessa omständigheter har för bered- ningen gjort det tydligt, att såsom distrikt för överförmyndaren icke kan godtagas primär- kommunerna, i varje fall icke på landet, utan att distrikten måste göras större. Häremot skul- le möjligen kunna invändas, att genom större distrikt överförmyndaren icke alltid kan vinna en närmare personlig kännedom om de omyn- digas förhållanden. Detta är otvivelaktigt rik- tigt, men i jämförelse med de fördelar, som torde vinnas genom de större distrikten, lärer emellertid den minskade personal- och orts- kännedomen väga jämförelsevis lätt. I de större och medelstora städerna måste för övrigt till- synen under alla förhållanden utövas utan stöd härav. Emellertid kunna icke distrikten göras så stora, att överförmyndaren därigenom får karaktären av tjänsteman. Förutsättningen är ju, att befattningen skall kunna bestridas av någon, som erhåller sitt egentliga livsuppehålle genom annan verksamhet. Av denna anledning lära länen icke kunna komma ifråga, oavsett den förut påpekade olämpligheten av att över- förmyndaren skulle komma att lyda under ett flertal domstolar. På grund härav och med hänsyn till sambandet med domstolarna har det synts lämpligast, att distrikten samman- falla med jurisdiktionsområdena. Beredningen har därför föreslagit, att överförmyndare skall finnas i varje stad med egen jurisdiktion samt i varje tingslag på landet. —— — ——
Kontrollen över förmyndarförvaltningen har visserligen införts därför, att det icke är det allmänna likgiltigt, om de omyndigas egendom förfares, men något egentligt kommunalt eller politiskt intresse kan icke sägas vara förenat med kontrollens utövande. Tillräckliga skäl sy- nas därför icke föreligga för ett stadgande, att överförmyndaren skall utses genom val. Stora tekniska olägenheter skulle också vara förenade därmed. På landsbygden saknas nämligen en valkorporation, som motsvarar jurisdiktionsom- rådet, och det skulle därför bliva nödvändigt att låta valet ske genom elektorer, vilka utsåges av kommunerna endast för detta ändamål. Med det ringa intresse, som under alla omständig- heter måste antagas bliva förenat med valet av överförmyndare, torde det kunna beteck- nas såsom en fördel, om man kan undvika det besvär och de kostnader, som ett val under antydda former med nödvändighet måste dra- ga med sig. Beredningen har av dessa skäl
icke tvekat att föreslå, att överförmyndaren skall utses av rätten, vilken måste antagas ha- va de bästa förutsättningarna att bedöma vad befattningen i fråga kräver av sin innehavare.
De av riksdagen antagna bestämmelserna, som i huvudsak innebar den ändringen i för- hållande till Kungl. Maj:ts förslag att över- förmyndarna skulle tillsättas genom kom- munala val och att verksamhetsområdet i re- gel skulle utgöras av kommunen, tillkom på hemställan av första lagutskottet. Angående de allmänna grunderna för sitt förslag an- förde utskottet (NJA II 1924 s. 271):
I samtliga de här ovan berörda motionerna påyrkas den ändring i förslaget, att såsom kon- trollorgan måtte bibehållas de nuvarande för kommunerna valda granskningsgodemännen. Avsikten med förslaget i vad angår det nu- varande kontrollorganets ersättande med en av rätten för varje jurisdiktionsområde utsedd överförmyndare har varit att på detta sätt tillföra kontrollorganet ett större mått av erfarenhet, arbetsrutin och självständighet. Det torde icke heller kunna bestridas, att det före- slagna kontrollorganet i dessa hänseenden er- bjuder vissa företräden framför gransknings- godemännen, men utskottet har icke kunnat undgå att finna, att dessa fördelar i viss mån uppvägas av åtskilliga nackdelar samt att man genom den föreslagna omläggningen skul- le förlora fördelar, som följa av den nuva— rande organisationen. Då i en av motionerna antages, att överförmyndarens tjänstgörings- distrikt skulle kunna bliva så stort, att den till överförmyndare utsedde av denna befatt- ning hade sin fulla bärgning, torde detta bero på en missuppfattning av stadgandena. Däremot finner utskottet, att det icke saknas fog för den i nämnda motion liksom i de övriga motionerna uttryckta uppfattningen om de olägenheter, som kunna uppstå med för stora distrikt. Därigenom att områdena bleve större, skulle kontrollorganets personliga kon— takt med förmyndarnas och myndlingarnas förhållanden i viss mån försvåras. I ett flertal av de avseenden, som regleras genom lagför- slaget, är det dock av synnerlig vikt, att be- slut kan av kontrollorganet fattas på grund av en på egen erfarenhet byggd uppfattning. Utskottet erinrar särskilt om stadgandena i 7 kap. och om de flesta av de i 8 kap. givna be- stämmelserna om samtycke till särskilda för- valtningsåtgärder. Många förmyndare äro för övrigt nu vana att vända sig till gransk— ningsgodemännen för att få råd och hjälp i olika angelägenheter, bland annat med uppgif- ten att uppsätta redovisningsräkningar. Om
kontrollorganet alltid skulle tillsättas för ett så stort distrikt som tingslaget, skulle ett så- dant tillhandagående i många fall vara ute- slutet. I en av motionerna anföres, ”att upp- draget att vara överförmyndare i regel skulle komma att lämnas åt privatjurister, landstats- tjänstemän eller bankmän, varigenom ännu ett område av svensk rättsvårdnad skulle bliva un- dandraget allmogens korade förtroendemän”. Även om det icke behöver bliva en följd av antagandet av Kungl. Maj:ts förslag, att till överförmyndare skulle komma att utses perso— ner av andra kategorier än dem, från vilka de nuvarande granskningsgodemännen rekryteras, är det dock av synnerlig vikt, att kontrollen utövas av personer, för vilka allmänheten förklarar sig hava förtroende och vilka å sin sida kunna förväntas fullt förstå dess behov. Dessa önskemål kunna lättast ernås, om de kommunala myndigheterna få ett avgörande inflytande på valet av kontrollorgan. Ej heller får man bortse från att med det i propositionen föreslagna sättet för kontrollorganets tillsättan- de en viss fara för byråkratisering uppstår, nå- got spm väsentligen undvikes, om valet lägges i de kommunala myndigheternas hand. Slutli- gen vill utskottet framhålla, att med den i propositionen föreslagna organisationen ett statsbidrag till dess upprätthållande, avsevärt överstigande vad departementschefen antytt, i längden icke torde kunna undvikas.
På grund av dessa skäl har utskottet ej kun- nat förorda förslaget i denna del utan vill för sin del föreslå bibehållande av lokala kon— trollorgan, som väljas av kommunerna. I fråga om städer med egen jurisdiktion uppkommer genom sådan omläggning ingen annan skillnad än beträffande ordningen för kontrollorganets tillsättande. Den huvudsakliga skillnaden upp- står beträffande landsbygden. Utskottet har emellertid ej kunnat undgå att finna, att många gånger och särskilt i vissa delar av landet kommunerna äro allt för små för att lämpligen böra utgöra självständiga distrikt för val av kontrollorgan. De uppgifter, som den nya lagstiftningen lägger på kontrollorga- net, äro delvis av den komplicerade natur, att man icke med säkerhet kan förvänta att i var- je kommun erhålla därför lämpad person. Man torde också kunna utgå från, att kommuner i dylikt fall själva icke skola hava något att in- vända mot att sammanföras med andra kom— muner till ett större distrikt. På grund härav bör möjlighet beredas att sammanslå kommu- ner, som lyda under häradsrätt, till distrikt för val av kontrollorgan. Den största svagheten med ett lokalt kontrollorgan är faran för bris— tande självständighet gentemot inflytelserika förmyndare. Med hänsyn härtill bör man för- söka såvitt möjligt stärka kontrollorganets självständighet och ansvarskänsla. Ur dessa
synpunkter vill utskottet hemställa, att vad i Kungl. Maj:ts förslag föreslås angående sam- ma ansvarsskyldighet för kontrollorganet som för ämbets- och tjänstemän bibehålles samt att kontrollorganet får behålla beteckningen överförmyndare. Beteckningen god man skulle i varje fall icke kunna bibehållas, då denna måste förbehållas för dem, som innehava ku- ratelliknande uppdrag (11 kap.). Uttrycket över- förmyndare anger också bäst de funktioner, som kontrollorganet skall utöva enligt den nya lag- stiftningen. För att ytterligare inskärpa över- förmyndarens ansvarsfulla ställning och råda bot på misstag, som av valmyndigheten begås i fråga om personvalet, bör överförmyndaren också kunna av rätten entledigas. Slutligen an- ser sig utskottet böra framhålla, att utskottet icke delar den i vissa motioner uttalade upp- fattningen, att ett lokalt kontrollorgan skulle för de omyndiga medföra mindre kostnader än ett centralt. Enligt utskottets mening kan man icke pålägga kontrollorganet samtliga de nya uppgifter, som innefattas i den föreslagna lag- stiftningen, mot åtnjutande av ett arvode efter allenast de grunder, som gälla för närvarande, utan anser utskottet nödigt, att arvodet höjes till vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Vid behandlingen i riksdagen av frågan om överförmyndarinstitutionen anförde de- partementschefen, statsrådet Ekeberg bl. a. följande (11 kam. prot. 1924: 32 s. 11):
—— — — Som jag redan förut antytt, skall en- ligt Kungl. Maj:ts förslag rätten utse överför- myndare, i regel en för varje tingslag och för varje stad, där underrätt finnes. Huvudsyftet med denna anordning har varit, att man skulle få något större kontrolldistrikt på landsbygden, än man har för närvarande. Tankegången har varit den, att man därigenom skulle kunna vin- na väsentligen tre fördelar: dels skulle man ha större utsikt att få verkligt kompetent folk till överförmyndare, dels skulle överförmyndaren, genom att få större antal fall att pröva sig på, få större erfarenhet, och dels slutligen skulle överförmyndaren få en självständigare ställ- ning, särskilt då i förhållande till förmyndare i en mera framskjuten ställning. Detta har som sagt varit huvudsaken. Att man samtidigt har anförtrott valet av överförmyndare till rätten och icke som hittills till någon kommunal myn— dighet, det har till stor del berott på svårighe- terna att finna en lämplig valkorporation för tingslagen.
Mot förslagets ståndpunkt i denna del ha nu framställts särskilt två anmärkningar. För det första har man sagt, att då valet förlägges till rätten, följer därmed en viss fara för byråkra- tisering av kontrollorganet, en fara som, me- nar man, skulle bli skärpt med anledning av
distriktets storlek och den därmed följande an- hopningen av ärenden. För min del tror jag knappast, att dessa farhågor skola besannas. Det är ju så, att de väsentligen härrört från lantmannahåll, men på landet skulle ju över- förmyndarna utses av häradsrätten, och det li- der intet tvivel om, att nämnden komme att tillse, att de folkliga synpunkterna komma till sin rätt. Den andra anmärkningen är, att med distriktens förstorande den personliga kontak- ten mellan överförmyndare och förmyndare skulle komma i fara. Häremot kan emellertid invändas, att denna personliga kontakt har två sidor. Den kan vara till fördel, men den kan också vara till nackdel, detta senare i så måtto, att den kan medföra ett försvagande av kon- trollorganets självständighet.
För min del skulle jag således helst ha sett, att propositionen på denna punkt hade antagits oförändrad, såsom också två reservanter yrkat. Utskottsmajoriteten och däribland samtliga lantmannarepresentanter uttala sig däremot för en kommunvis vald överförmyndare, dock med möjlighet öppen att inrätta större distrikt på rättens initiativ och med kommunens goda minne. Jag har övervägt detta utskottets förslag i samråd med lagberedningen och kommit till det resultatet, att jag icke anser mig böra vägra att gå utskottet till mötes på denna punkt. Då första lagutskottet har visat så mycken förstå- else för det förevarande lagförslaget på så gott som alla andra punkter, får jag väl söka till- ägna mig utskottets tankegång i denna fråga.
Jag fattar för min del denna tankegång ungefär på följande sätt. När det kommer till en ny lag, som åtminstone till synes innebär en del nyheter, vilka för en eller annan för- myndare kunna bli besvärliga att komma på det klara med, då kan det vara angeläget att ha bekväm tillgång till överförmyndaren, som kan ställa allt till rätta. Jag tror mig också veta, att om denna ändring vidtages, komma de be- tänkligheter, som yppats mot en del andra före- skrifter i lagen, att förfalla. Man resonerar med visst fog på det sättet, att det hela kommer att fungera vida lättare och enklare, om man har överförmyndaren lätt tillgänglig. Jag vill hel- ler icke bestrida möjligheten av att åtskilliga överförmyndare genom sin personkännedom och genom sin personliga kontakt med förmyn- darna kunna ha större möjligheter att föra den nya lagen ut i livet. Och sedan detta väl har skett, torde det visa sig lättare att på den vä- gen, som utskottet anvisat, eller ock genom en lagändring övergå till de större distrikten, en synpunkt, vid vilken jag lägger den största vikt. Såsom ett ytterligare skäl att åtminstone tillsvidare stanna vid utskottets förslag torde kunna anföras, att med de jämförelsevis små ekonomiska förmåner, som äro förenade med sysslan, det ur rekryteringssynpunkt är av en
viss vikt, att till en början något starkare be- tona uppdragets egenskap av förtroendeupp- drag, vilket ju sker genom att man lägger för- slaget så, som utskottet har gjort.
Vid föredragning i lagrådet av riksdagens beslut uttalade lagrådet att ehuru de i propo- sitionen innefattade bestämmelserna om val— kretsar för utseende av överförmyndare och om ordningen för deras tillsättande ägde vä— sentligt företräde framför vad det av riksda- gen antagna förslaget till lag om förmynder- skap härutinnan innehöll, lagrådet ansåg sig dock inte böra avstyrka att förslaget i nämnda delar upphöjdes till lag.
Beträffande det sedermera i förmynder- skapslagen uppställda allmänna kvalifika- tionskravet för överförmyndare anförde lag- beredningen bl. a. följande (NJA II 1924 s. 279):
På sätt redan vid 35 anförts, är ett gott per- sonval det främsta villkoret för att överför- myndarinstitutionen skall kunna fylla de upp- gifter, som enligt förslaget läggas å densamma. Att bestämda formella behörighetsvillkor så- som viss utbildning eller dylikt icke kunna upp- ställas, torde dock vara uppenbart. Emellertid måste överförmyndaren helt naturligt alltid be- sitta förmåga att tillförlitligt bedöma räkenska- per. Han bör sålunda icke blott förstå att av- göra, huruvida räkenskaper äro formellt riktigt uppställda, utan han skall även kunna med led- ning av räkenskaperna bilda sig en föreställ- ning om den bakomliggande verkligheten. Detta får emellertid icke överdrivas därhän, att över- förmyndaren bör hava kompetens att revidera även stora affärsföretag. De räkenskaper, vilka överförmyndaren regelmässigt har att granska, äro icke särskilt invecklade, och om i undan— tagsfall en mera omfattande revision skulle vara nödig, äger överförmyndaren enligt försla- get rätt att därtill anlita sakkunnigt biträde. Emellertid böra givetvis större krav på över- förmyndarens förmåga uti ifrågavarande av- seende ställas, när det gäller en ort, där större förmögenheter äro anhopade. Vid sidan av den speciella förmågan att bedöma räken- skaper bör överförmyndaren besitta ett visst större mått av praktisk erfarenhet, omdömes- gillhet och vidsynthet för att kunna rätt sätta sig in i de omyndigas vitt skilda levnadsför- hållanden och behov. Inom denna allmänna ram gäller det sedan att välja en person, som med hänsyn till förhållandena inom det di- strikt, där han skall arbeta, kan anses lämplig. Att i lagtext giva närmare uttryck för de krav, som i fråga om kunskaper och personliga egen-
skaper sålunda böra ställas på en överförmyn- dare, torde icke vara möjligt, och har bered- ningen därför inskränkt sig till att angiva, att överförmyndaren skall vara i praktiska värv väl förfaren. I överensstämmelse med vad som i allmänhet gäller om kommunala förtroende- poster har emellertid för behörighet att vara överförmyndare uppställts det villkoret, att ve- derbörande uppnått en ålder av tjugufem år.
Omständigheter av betydelse att göra en person olämplig som överförmyndare har upptagits i närmaste överensstämmelse med vad som vid tiden för förmynderskapslagens tillkomst gällde i fråga om kommunala för- troendeposter (jfr NJA II 1924 s. 280). Så- dana omständigheter är att någon är omyn- dig eller försatt i konkurs. Men hänsyn till rättens överordnade ställning i förhållande till överförmyndaren har vidare föreskrivits hinder för domhavande att vara överförmyn- dare i sin domsaga och för ledamot av råd- husrätt att vara överförmyndare i staden. I rådhusrätt som arbetar på flera avdelningar äger dock ledamot av rätten åta sig uppdrag som överförmyndare i staden. Grunden till detta undantag motiverades av lagbered- ningen med att ledamöterna i rådhusrätten i många fall genom sin utbildning, erfarenhet och vana vid expeditionsgöromål skulle vara synnerligen lämpade för överförmyndarbe- fattningen. I de större städer, där rådhusrät- ten arbetar på flera avdelningar, syntes en- ligt beredningen sådana anordningar lätt kunna träffas att om en ledamot blivit ut- sedd till överförmyndare, förmynderskaps- ärendena handlades på annan avdelning än den, där denne ledamot i övrigt hade sin tjänstgöring.
Vid 1940 års riksdag genomfördes på grundval av en av professorn Åke Holmbäck verkställd utredning (SOU 1939: 33) vissa ändringar i förmynderskapslagen. I nämnda betänkande berördes även distriktsindel- ningen och dess betydelse för överförmyn- darnas kompetens. Holmbäck anförde härom (s. 49):
Sedan nu förmynderskapslagstiftningen av 1924 varit i kraft ett femtontal år, torde det uttalandet kunna göras, att de farhågor, man 1924 på några håll anknöt till den av riksdagen vidtagna ändringen i den kungliga propositio-
nen, visat sig överdrivna. Överförmyndarorga- nisationen har i stort sett visat sig fungera till- fredsställande. De brister i skyddet för omyn- digs medel, som upprört den svenska allmänna opinionen, ha icke haft sin rot i att överför— myndarna varit kommunalvalda. Å andra sidan kan det emellertid icke förnekas att det på landsbygden på några håll finnes behov av mera kvalificerade överförmyndare. Stundom torde detta icke kunna ernås utan att flera di- strikt sammanslås till ett.
Även under förarbetena till föräldrabal- ken blev frågan om utseende av överförmyn- dare uppmärksammad. I yttrande över ärvda— balkssakkunnigas förslag till föräldrabalk (SOU 1946: 49) anförde sålunda Föreningen Sveriges häradshövdingar:
Såsom av förarbetena till förmynderskapsla- gen framgår ansågs en sammanslagning av två eller flera kommuner till ett överförmyndar— distrikt ofta önskvärd. Bestämmelsen om hä- radsrättens initiativ därutinnan tillkom för att säkerställa att en lämplig distriktsindelning så- vitt möjligt skulle kunna komma till stånd. Erfarenheten av lagens tillämpning visar emel- lertid att i ett mycket stort antal domsagor nå- gon sammanslagning av kommuner till större ditsrikt i regel icke ägt rum. Samtidigt hava de olägenheter därav framträtt som redan vid la- gens antagande förutsågos, nämligen framför allt svårigheten att med små distrikt finna kompetenta personer till uppdraget såsom över- förmyndare. Det ligger i sakens natur att i domsagor, där antalet distrikt överstiger tjugo, trettio eller mera — i en domsaga är antalet 68 — sistnämnda svårighet kommer att göra sig särskilt gällande. Något tvivel torde icke råda därom, att den granskning av förmyndar- förvaltningen som ankommer på överförmyn- darna i dylika fall måste i stor utsträckning bli mycket otillfredsställande. Bortsett från de väder för de omyndiga och deras rätt som det- ta otvivelaktigt är ägnat att medföra, förorsa- kas därav även ett oproportionerligt stort ar- bete för domaren och häradsrätten, ett arbete som man avsett skulle huvudsakligen bliva av formell natur, men som på en del håll kommit att omfatta granskning av överförmyndarnas så gott som samtliga åtgärder i flertalet för- mynderskap.
För att råda bot på nu anförda missförhål- landen borde rätteligen frågan om distriktsin- delningen i sin helhet ankomma på häradsrät- ten efter vederbörande kommuners hörande och icke såsom nu vara beroende på kommu- nernas goda vilja. Vid avgivande av yttrande över det förslag till lag som legat till grund för förmynderskapslagen hemställde härads-
hövdingeföreningen att distriktsindelningen måtte anordnas på dylikt sätt. De gångna årens erfarenheter bekräfta riktigheten av för- eningens ståndpunkt.
Föredragande departementschefen, stats— rådet Zetterberg, yttrade i anledning härav i proposition nr 93 till 1949 års riksdag bl. a.:
Frågan om överförmyndarinstitutionens or— ganisation diskuterades ingående under förar- betena till förmynderskapslagen, och olika meningar kommo här till synes. Otvivelaktigt äro såsom häradshövdingeföreningen påpekat åtskilliga olägenheter förenade med att alltför små kommuner utgöra självständiga överför- myndardistrikt. Dessa redan vid lagens till- komst befarade olägenheter torde icke i mera betydande utsträckning ha undvikits genom begagnande av den i lagen öppnade möjlig- heten för kommunerna att frivilligt sammanslu- ta sig till ett distrikt för val av överförmynda- re. I och för sig kunna alltså skäl anföras för att bestämmelserna om överförmyndarorganisa- tionen böra upptagas till omprövning. Det är emellertid att märka att denna fråga påverkas av den nyligen beslutade reformen om änd- ring i rikets kommunala indelning. I den mån härigenom de nuvarande mindre kommuner- na försvinna som självständiga enheter, kom- mer tydligen frågan i ett nytt läge. Jag finner det med hänsyn härtill lämpligast att avvakta verkningarna av reformen i detta hänseende innan man närmare ingår på frågan huruvida ändrade regler rörande överförmyndarorganisa- tionen äro påkallade.
9.2.2 Ersättning åt överförmyndare Lagberedningen, som enligt vad som framgår av redogörelsen ovan under 9.2.1 föreslog att överförmyndarna skulle utses av rätten, upptog i fråga om arvode till överförmyn- darna bestämmelser om att arvodet skulle be- räknas på visst sätt i förhållande till den omyndiges årsinkomst. Dessa bestämmelser avvek emellertid från de stadganden därom, som sedermera inflöt i förmynderskapslagen. Sålunda skulle arvode icke få beräknas på förmynderskap med årsinkomst understi- gande etthundra kronor. Såsom ersättning för överförmyndares sysslande med sådant förmynderskap skulle till överförmyndare, som förordnades av häradsrätt, lämnas bi- drag av statsverket och till överförmyndare, som tillsattes av rådhusrätt, där så erfordra-
des, utgivas bidrag av staden. Bidragen skulle beräknas efter vissa av lagbered— ningen i motiven till förslaget närmare an- givna grunder. I fråga om nödvändigheten av statsbidrag till överförmyndarna anförde lagberedningen följande (ÄB I 5. 201 och 206):
Då kontrollen över förmyndarnas förvaltning i första hand tillkommit i de omyndigas in— tresse, äro helt naturligt de omyndiga närmast att bära kostnaderna för densamma. Enligt gällande lag utgår också hela det arvode, som tillkommer gode männen, av de omyndigas egendom. I detta hänseende är föreskrivet, att till gode männen skal] såsom arvode årligen inbetalas en procent av omyndigs räntor och andra inkomster. I de yttranden, som av dom- stolarna avgivits dels i anledning av 1902 års riksdagsskrivelse angående förbättrad kontroll över förmyndares förvaltning och dels i anled- ning av 1911 års sakkunnigförslag till lag om förmynderskapsförvaltning, har emellertid med styrka framhållits, att den ersättning, som på detta sätt tillföres gode männen, är för låg, och att denna omständighet i hög grad medver- kat till svårigheten att erhålla dugliga gode män. I detta samband torde också böra beaktas, att en mängd omyndiga hava egendom av så ringa värde, att arvode efter den angivna be- räkningsgrunden mången gång endast upppgår till några öre. Vid sådant förhållande är det helt naturligt, att gode männen, på sätt bered- ningen inhämtat, ofta avstå från dylika små arvoden, vilket emellertid, med hänsyn till det stora antalet sådana fall, är i sin mån ägnat att ytterligare nedsätta gode männens i och för sig ringa ersättning. —— — —
Av vad ovan anförts lärer utan tvivel fram- gå, att det arvode, som efter nuvarande be- räkningsgrund av en procent å inkomsten kan tillföras överförmyndaren av de små förmyn- derskapen, är alltför ringa för att tillnärmelse- vis utgöra ersättning för utgifter och besvär. Någon förhöjning synes icke kunna komma i fråga med hänsyn till dessa omyndigas ringa ekonomiska bärkraft. Övervägande skäl tala för att befria dem från all avgift för förmyndar- kontrollen. För en dylik åtgärd talar särskilt önskvärdheten att fritaga överförmyndaren från indrivning av alltför små arvodesbelopp. Om man bibehölle den nuvarande anordningen även i fråga om de minsta förmynderskapen, skulle överförmyndaren förvisso på samma sätt som gode männen genom förhållandenas makt i många fall nödgas avstå från arvodet. Den osä- kerhet med hänsyn till inkomstens beräknande, som därav bleve följden, skulle dock säkerligen menligt återverka på möjligheten att besätta överförmyndarbefattningarna.
Sedan lagberedningen beträffande frågan i vilken ordning överförmyndaren skulle be- redas gottgörelse för de kostnader och be- svär handhavandet av tillsynen över de för- mynderskap, som lämnade en årsinkomst un- derstigande etthundra kronor, avvisat tan- ken på att låta de större förmynderskapen vidkännas så stora avgifter att dessa förslog till ersättning jämväl för de mindre, anförde beredningen vidare (5. 208):
Under sådana förhållanden har för bered- ningen icke återstått annat än att föreslå, att kostnaden för tillsynen över huru de avgiftsfria förmögenheterna förvaltas lägges på det all- männa. Om det för samhället är önskvärt, att även den obetydligaste förmögenhetsförvaltning för omyndig eller bortovarande underkastas samma kontroll som synes påkallad, då fråga är om mera betydande tillgångar, torde det för övrigt kunna betecknas såsom billigt, att det allmänna också ikläder sig de kostnader för denna kontroll, som icke lämpligen böra bäras av de mindre bemedlade omyndiga eller borto— varande själva. — — ——
I 1924 års proposition upptogs icke någon regel om bidrag av statsverket eller stad till överförmyndarna.
Departementschefen yttrade i propositio- nen härom bl. a. följande (NJA II 1924 s. 291 och 293):
Då här är fråga om kontroll över en förmö- genhetsförvaltning, synes det principiellt böra åligga dem, i vilkas intresse kontrollen inrät- tas, att själva bära kostnaderna för denna. Med hänsyn härtill torde invändning icke kunna re- sas mot bibehållande av den för närvarande gällande grundsatsen att även omyndiga med obetydlig förmögenhetsförvaltning skola lämna bidrag till arvode åt kontrollorganet. Häremot talar visserligen den av lagberedningen fram- hållna synpunkten, att överförmyndaren bör be- sparas besväret att indriva alltför små arvodes- belopp. Det torde emellertid nu hava utbildats en bestämd praxis, att förmyndaren själv be- räknar beloppet av det arvode, som tillkommer kontrollorganet, och inbetalar detta belopp vid ingivandet av årsräkning. Ett bibehållande av skyldighet för alla omyndiga, vilka haft in- komst av kapital under förmyndares förvalt- ning, att bidraga till arvode åt kontrollorganet lärer med hänsyn härtill icke behöva befaras skola i alltför stor utsträckning medföra be- svär för överförmyndarna. — — —
Det torde emellertid icke kunna förnekas, att det även med dessa nya grunder för arvo-
dets beräknande kan komma att inträffa, att vissa överförmyndare av de omyndigas medel erhålla arvode till så ringa belopp, att detta icke med säkerhet täcker ens de utgifter veder- börande måste ådraga sig för befattningens vederbörliga uppehållande. Detta kan särskilt befaras beträffande vissa tingslag i övre Norr- land. Det bör därför tagas i övervägande, huru- vida icke sådana överförmyndare skola av statsmedel tillförsäkras ett ringa förvaltningsbi- drag. —— — —
De med systemet för arvoden till överför- myndarna sammanhängande spörsmålen upptogs i Holmbäcks ovan under 9.2.1 nämnda utredning. I denna del anförde H olmbäck, att vid en reform i riktning av att med eller utan ökning av distriktens storlek skapa ett medel att få mera kvalificerade överförmyndare måste beaktas, att man icke hade möjlighet att erhålla sådana, om man icke kunde erbjuda dem ett tillräckligt ar- vode. Vidare anförde Holmbäck (s. 49):
Överförmyndare uppbär för närvarande 1 % av myndlings behållna inkomst, där denna icke uppgår till mer än 200 kronor, och eljest 2 %, med ett maximum av 1 000 kronor från ett och samma förmynderskap. I realiteten betyda des- sa stadganden, att överförmyndaren från det stora flertalet förmynderskap erhåller ett blott obetydligt arvode. Vid de flesta förmynder- skapen ligga myndlingens inkomster väsentligt under 200 kronor per år, och överförmyndarens arvode från vart och ett av dem uppgår i må- hända flertalet fall till blott några öre eller till ingenting alls. Även från åtskilliga förmynder- skap, där kapitaltillgång finnes, har överför- myndaren ingen eller blott ringa inkomst. Om t. ex. far- eller morföräldrar förordnat, att för- mögenhet skall tillfalla barnbarnen såsom des- sas egendom men att bambarnens föräldrar un- der sin livstid skola erhålla inkomsterna av förmögenheten, uppstår en förmögenhetsmassa, som otvivelaktigt måste kontrolleras av över- förmyndaren men som icke för denne medför något arvode. Den ersättning för sitt arbete, överförmyndaren erhåller, kommer i följd här- av att utgå från ett fåtal förmynderskap, i vil- ka finnas större inkomster; de större förmyn- derskapen äro med andra ord belastade med avgifter, som täcka överförmyndarens arbete även med de smärre förmynderskapen, d.v.s. de äro beskattade till de smärre förmynderska- pens förmån. Detta är icke blott orättvist — det arbete, överförmyndaren har att nedlägga å ett större förmynderskap, kan stundom, särskilt då en bank sköter den reella förvaltningen, vara rätt obetydligt i förhållande till det arvode han
får för just detta förmynderskap — utan det medför en olämplig nyckfullhet i överförmyn- darens inkomster från överförmynderiet. Om överförmyndaren över huvud erhåller skälig ersättning för sitt arbete är beroende på om i hans distrikt finnes en eller annan större för- mögenhet, som står under förmyndarvård. I de smärre städerna och å landsbygden äro dessa förmögenheter så fåtaliga, att överförmyndaren måhända som regel får fullgöra sitt uppdrag, vilket även är förenat med ett betydande ekono- nomiskt ansvar, utan att erhålla nämnvärd er- sättning.
Större och säkrare arvoden åt överförmyn— dare betyda emellertid ökade utgifter för stat eller kommun eller för bäggedera. Så länge överförmyndare utses av kommunerna, ter det sig mest naturligt att utgifterna läggas å dessa. Redan enligt den gällande lagstiftningen ha kommunerna möjlighet att gripa in: de kunna tillerkänna en överförmyndare ett fast arvode mot att han till kommunen avstår från de in- komster, han erhåller från de förmynderskap, som stå under hans tillsyn eller också lämna bidrag till arvode åt överförmyndaren och till de med hans verksamhet förenade kostnaderna. En eventuell ny lagstiftning torde då böra vila på den grundsatsen, att kommunerna skulle tvingas att giva arvode åt överförmyndare. Skulle man införa stadganden om att överför— myndare skola utses av rätten, torde åter statsmedel böra ställas till disposition, vilket också förutsattes i 1924 års kungliga proposi- tion med förslag till ny förmynderskapslag- stiftning. Under de förhållanden, som för när- varande äro rådande, och med den belastning av de skattedragande, vilken därigenom upp- står, torde det emellertid icke vara lämpligt att söka genomföra arvoden åt överförmyndare vare sig genom nya anslag på kommunernas stater eller på riksstaten.
9.2.3 Förmynderskapsdomstolens ställning och uppgifter Om rättens åligganden såsom förmynder- skapsdomstol uttalade lagberedningen att medan överförmyndaren skulle utöva den närmaste, mera tidsödande tillsynen över förmynderskapen, rätten skulle ombesörja de angelägenheter, i vilka beslutanderätten synes böra tillkomma en myndighet som kan förväntas ha större auktoritet samt att rätten Vidare måste komma att utgöra be- svärsinstans i sådana ärenden rörande för- valtningen i vilka överförmyndaren måste fatta beslut. Lagberedningen anförde vidare (NJA II 1924 s. 296):
På rätten ankommer således till en början enligt 2 kap. att förordna och entlediga för- myndare. I nämnda kap. 3 & uttalas, att rätten skall förordna förmyndare för minderårig, som icke har någon legal förmyndare, ävensom för den, som blivit förklarad omyndig. Emellertid finnes för närvarande i förordningen den 31 maj 1793 ålagt häradshövdingarna att hava noga och tillbörlig vårdnad därå, att omyndiga varda med förmyndare försedda. Nämnda fö- reskrift, som givits närmast med hänsyn till minderåriga, måste anses gå utöver vad i för- slagets 2 kap. 3 & stadgas, i det att därmed hä- radshövdingarna fått sig såsom ämbetsplikt fö- relagt att vara verksamma för uppsökande av sådana fall, där omyndiga personer sakna ve— derbörlig förmyndarvård. Beredningen har an- sett, att en motsvarighet till stadgandet i 1793 års förordning, vilket huvudsakligen kommer till tillämpning i samband med bouppteckning- ars inregistrering, icke bör saknas i förslaget, och har därför i förevarande paragraf uttalat, att det skall åligga rätten att tillse, att förmyn- dare varder förordnad, då det skall ske. Uppen— bart är, att härmed endast avses övervakande av att omyndiga förses med förmyndare och icke tillika skyldighet att även utan framställt yrkande tillse, att personer, vilka icke själva kunna handhava sina angelägenheter, bliva ställda under förmyndare.
Även en del av den egentliga tillsynen över förmynderskapen har emellertid förbehållits åt rätten. Om det gäller att på det ena eller and- ra sättet ingripa mot en förmyndare, är det så- lunda rätten, som har att på ansökan av behö- rig person eller på eget initiativ vidtaga den er- forderliga åtgärden. Vidare erfordras rättens samtycke till vissa viktiga rättshandlingar. Det är slutligen till rätten man har att vända sig med sina klagomål i händelse av missnöje med överförmyndarens beslut. På sätt närmare ut_- vecklas under följande paragrafer är rättens tillsyn över förmynderskap, likaväl som över- förmyndarens, inskränkt till de förmynderskap, som skola vid rätten inskrivas. —— — —
Då det torde vara ofrånkomligt, att överför- myndarens verksamhet bör vara underkastad viss kontroll, och då sådan kontroll icke lämp- ligen kan utövas av annan myndighet än rätten, har i förevarande paragraf tillika inryckts en bestämmelse av innehåll, att rätten skall vaka över att överförmyndaren fullgör sina åliggan- den. Material för bedömande av överförmynda- rens verksamhet har rätten dels i de framställ- ningar, som överförmyndaren gör till rätten, och dels i den uppgift, som överförmyndaren enligt 10 kap. 7 & i förslaget årligen skall av- giva. Emellertid lärer det vara erforderligt, att överförmyndaren dessutom underkastas sär- skild inspektion, på landet av domaren och i stad med egen jurisdiktion av den ledamot i
rådstuvurätten, som denna därtill utser. Be- stämmelse härom synes böra givas i admi- nistrativ ordning. Samtidigt torde böra lämnas föreskrifter om ersättning av allmänna medel till domare på landet för de resekostnader, som kunna föranledas av dylik inspektion.
Administrativa bestämmelser angående domstolarnas åligganden utfärdades i kungö- relsen den 10 oktober 1924 (nr 442) med sär— skilda föreskrifter för domstolarna rörande förmyndarvården. Vad i kungörelsens 6 & föreskrevs angående domstolens tillsyn av överförmyndarnas verksamhet överensstäm- mer med en mindre jämkning med innehållet i 8 & av nu gällande förmyndarvårdskungö- relse av år 1952, för vilken redogörelse läm- nats ovan under 9.1.
9.3 Utländsk rätt
Beträffande övrig nordisk rätt får utred- ningen hänvisa till 3 kap. samt till vad som sägs nedan under 1 1.2.
Enligt fransk rätt står alla förmynderskap under tillsyn av förmynderskapsdomaren.1 Denne, som skall vara domare vid rätten på den ort där den underårige har sitt hemvist, utövar tillsyn över förmynderskap inom sitt distrikt (Code civil, art. 393—395). Kontrol- len är mer eller mindre ingripande beroende av förmynderskapets art. För barn inom äk- tenskap, vilkas föräldrar sammanlever, är förmynderskapet oinskränkt (pure et simple; art. 389—1); viktigare rättshandlingar skall dock anmälas i förväg till förmynderskaps— domaren. Förfogande över fast egendom, upptagande av kredit i den omyndiges namn och vissa andra betydelsefulla åtgärder krä- ver emellertid förmynderskapsdomarens till— stånd (art. 389—5). Nästa förmynderskaps- form (administration légale sous contröle ju- diciaire) inträder när föräldrarna är skilda eller någon av dem avlidit samt i fråga om alla utomäktenskapliga barn (art. 389—2). Förmyndaren måste i dessa fall i princip in- hämta förmynderskapsdomarens tillstånd för alla de åtgärder till vilka en särskilt förord-
1 Se närmare ang. den franska förmynder- skapslagstiftningen, Stig Strömholm i SvJT 1967 s. 267.
nad förmyndare behöver tillstånd av familje- rådet (art. 389—6) enligt vad nedan sägs. Slutligen anordnas ett s.k. tutelle (särskilt förordnat förmynderskap) i de fall där båda föräldrarna är döda eller förhindrade eller ett barn utom äktenskap inte erkänns av sin fader eller moder. Kontrollen över ett så- dant förmynderskap utövas av det s.k. fa— miljerådet (conseil de famille) och först i andra hand av förmynderskapsdomaren. Om tungt vägande skäl föreligger kan förmyn- derskapsdomaren ex officio förordna om tu- telle även för barn, vars föräldrar utövar förmynderskapet (art. 391 st 2). Familjerådet sätts i första hand samman av släktingar till den omyndige och består av fyra till sex medlemmar, vilka utses av förmynderskaps- domaren (art. 407 och 408). Domaren för ordet vid rådets överläggningar och har vid lika röstetal utslagsröst (art. 415). Särskilt förordnad förmyndare (tuteur) utses av fa- miljerådet om inte föräldrarna eller endera av dem genom testamente utsett någon eller en enda släkting i rakt uppstigande led finns att tillgå (art. 404). För varje tutelle utser rå- det bland sina medlemmar en medförmynda- re (subrogé tuteur) med uppgift att kontrolle- raförmyndarens förvaltning samt företräda den underårige när denne och förmyndaren har motstridiga intressen (art. 420). Vad an— går förmynderskapets handhavande bestäm— mer familjerådet grunderna för den under- åriges underhåll och uppfostran. Sålunda bestämmer familjerådet vilket belopp som årligen får användas för dessa ändamål lik- som för täckande av kostnaderna för till- gångarnas förvaltning (art. 454). Den sär- skilt förordnade förmyndaren å sin sida sör- jer för den omyndiges person och vidtar alla förvaltningsåtgärder. Förmyndaren får dock inte utan fullmakt från rådet företa rättshandlingar i den underåriges namn (art. 457). Vid förmynderskapets tillträde skall förmyndaren i medförmyndarens närvaro upprätta en förteckning över 'den underåri- ges tillgångar, vilken skall överlämnas till förmynderskapsdomaren (art. 451). För- myndaren skall därefter årligen avge räk— ning över sin förvaltning till medförmynda- ren, vilken efter granskning översänder räk—
ningen till förmynderskapsdomaren, som tillsammans med familjerådet granskar den- samma (art. 470). För förluster som föror— sakas den omyndige på grund av fel be— gångna i tjänsten av förmynderskapsdoma- ren eller dennes tjänstemän, svarar staten ensam (art. 473).
Den centrala tillsynsmyndigheten för för- mynderskap är enligt tysk rätt förmynder— skapsdomstolen (BGB & 1837). Domstolen har att ex officio tillse att förmynderskap blir anordnat i de fall, där detta skall äga rum (5 1774). Kontrollen över förmynder- skapen är, liksom i fransk rätt, ej så ingri- pande i avseende på föräldrars förvaltning av sina barns egendom. Dock gäller vissa placeringsföreskrifter samt skyldighet att för företagande av vissa' rättshandlingar, bl.a. beträffande fast egendom, skuldsättning m.m., inhämta förmynderskapsdomstolens samtycke (55 1642, 1643). Och skulle be- ståndet av barnets förmögenhet äventyras genom att någon av föräldrarna vid förvalt— ningen skulle åsidosätta skyldigheten att iaktta barnets bästa eller skulle råka i eko- nomiskt obestånd, åligger det förmynder- skapsdomstolen att ingripa. Domstolen kan därvid föreskriva att barnets tillgångar skall placeras i enlighet med de regler som gäl- ler för förmynderskap, vilket ej handhas av föräldrarna eller en av dem utan av en särskilt förordnad förmyndare (& 1667).
Förmyndare skall förordnas av domsto- len för varje omyndigförklarad (& 1896) samt för varje underårig, som ej står under föräldravårdnad och i visst fall även för sådan underårig (& 1773). Beträffande för- valtningen av dessa förmynderskap gäller mer ingående kontrollföreskrifter. Vid si- dan av förmyndaren kan sålunda utses en motförmyndare (Gegenvormynd) och sådan skall alltid förordnas om med förmynder- skapet är förenat förmögenhetsförvaltning som ej är alltför obetydlig (& 1792). Vid ut- seende av förmyndare eller av motförmyn- dare är domstolen i viss mån bunden att för- ordna en av föräldrarna föreslagen person (åå 1776, 1778). Förmynderskapsdomsto- lens samtycke krävs vidare för vidtagande av ett stort antal förvaltningsåtgärder (åå
1821—1824). Sålunda får förmyndaren inte utan domstolens tillstånd förfoga över den omyndiges fasta egendom eller belåna denna. Såväl förmyndaren som motförmyn- daren är skyldig att på förmynderskaps- domstolens begäran lämna upplysningar i frågor som rör förmynderskapet och den underåriges personliga förhållanden (% 1839). Förmyndaren har att årligen till för- mynderskapsdomstolen avge redovisning för sin förvaltning. Finns motförmyndare förordnad skall redovisningen dock lämnas till denne, som vidarebefordrar räkningen, försedd med sina anmärkningar, till för- mynderskapsdomstolen för dennas pröv- ning (55 1840—1843). Bryter förmynder- skapsdomaren uppsåtligen eller av vårdslös— het mot de honom åvilande plikterna, sva— rar han gentemot den omyndige för här- igenom uppkommen skada (5 1848).
9.4. Reformförslag föräldrabalkens ikraftträdande
efter
9.4.1. Sättet för utseende av överförmyn- dare, behörighetsvillkor för överförmyn— dare, överförmyndardistriktens omfattning samt tillsynen av överförmyndares verk— samhet
Såväl i riksdagen som i andra sammanhang har efter det föräldrabalken den 1 januari 1950 trätt i kraft riktats kritik mot reglerna angående överförmyndarinstitutionen och därmed sammanhängande frågor. Redan vid 1950 års riksdag begärdes en översyn av förmynderskapslagstiftningen i bl.a. dessa hänseenden (likalydande motionerna I: 243 och II: 291). I motionerna gjordes gällande, att bestämmelserna om domstolar- nas kontrollskyldighet var vaga, varmed främst åsyftades att det inte stadgats form- lig skyldighet för rätten att verkställa in- spektion. I sitt över motionerna avgivna ut- låtande (nr 9) framhöll första lagutskottet, att någon skyldighet att verkställa dylik in- spektion inte förelåg. Enligt vad utskottet inhämtat förekom inspektion på vissa håll, särskilt i städerna, tämligen regelbundet. Vid flertalet domstolar syntes dock inspek- tioner vara sällsynta och företas endast när
särskilda skäl föranledde därtill. Utskottet framhöll vidare bl. a. att då det var ett vik- tigt samhällsintresse att skyddet mot förlus- ter genom underslev eller försummelser i förmyndarförvaltningen fullkomnades så långt detta var praktiskt möjligt och lämp— ligt utskottet ansett sig böra tillstyrka att frågan måtte närmare övervägas. På hem- ställan av utskottet anhöll riksdagen i an— ledning av motionerna att Kungl. Maj:t ville ta under övervägande att meddela be- stämmelser om skyldighet för domstol att med jämna tidsmellanrum verkställa inspek- tion hos överförmyndare.
Med anledning av riksdagens hemställan tillkallade chefen för justitiedepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande regeringsrådet Erik M. Kellberg att såsom sakkunnig biträda med utredning beträf— fande bl. a. frågan om meddelande av be- stämmelser angående skyldighet för dom- stol att verkställa inspektion hos överför— myndare. Den 26 november 1952 avläm— nade utredningsmannen ett betänkande (stencilerat) med förslag till ändring i 8 & förmyndarvårdskungörelsen den 31 mars 1952. Ändringsförslaget innebar, att sär— skild inspektion för tillsyn att överförmyn- daren väl förvaltar sin befattning skall av rätten verkställas minst vart tredje år och att därvid borde, genom stickprov eller an- norledes, undersökas huruvida överför- myndaren iakttagit gällande föreskrifter för befattningens utövande samt i övrigt vid meddelande av beslut eller vidtagande av annan åtgärd i ärenden, som handlagts av honom, förfarit med noggrannhet och insikt. Betänkandet ledde ej till någon lag- stiftning.
En närmare redogörelse för innehållet i betänkandet lämnas nedan under 9.4.1.1.
I motioner till 1955 års riksdag påyrka— des dels utredning av överförmyndardistrik- ten avseende ändrade grunder för överför- myndarnas tillsättning och arvodering och i samband därmed en ny indelning av över- förmyndardistrikten (I: 367 och II: 447), dels utredning och förslag i syfte att tillföra överförmyndarinstitutionen ökad kompetens (II: 99). Vad beträffar motionerna I: 367
och 11: 447 framställdes i dessa kritik i skil- da avseenden mot den nuvarande organisa— tionen av överförmyndarinstitutionen. Kriti- ken riktade sig främst mot att överförmyn- darna utses genom kommunala val och er- håller ersättning i form av arvoden ur myndlingarnas medel. Angående indelning- en i överförmyndardistrikt framhöll motio- närerna, att distrikten är alltför små och att det på grund därav kan vara omöjligt att finna tillräckligt kvalificerade personer för uppdraget som överförmyndare. Motionä- rerna hävdade vidare bl. a. att i domsagor med många överförmyndardistrikt kontrol- len också är svårare att upprätthålla på ett tillfredsställande sätt än i domsagor med få överförmyndardistrikt. I motionen 11:99 föreslogs att överförmyndarinstitutionen skulle tillföras ökad kompetens antingen genom att i lagen uppställdes krav på att överförmyndare skulle ha erfarenhet av förmögenhetsförvaltning eller —— om nuva- rande krav på överförmyndare bibehölls _— lämplig expertis skulle ställas till överför- myndarnas förfogande, exempelvis genom att för varje län utsågs en person med spe- ciell sakkunskap, med vilken överförmyn— darcn skulle kunna samråda i placerings- frågor. I utlåtande (nr 40) över motionerna fann första lagutskottet ej anledning att för— orda ett frångående av systemet med kom- munalvalda överförmyndare. Utskottet framhöll vidare att det inte kunde förnekas att i synnerhet landskommunerna tidigare stundom varit alltför små för att lämpa sig såsom självständiga distrikt för överför- myndarna. Emellertid ansåg utskottet att även om vissa skäl syntes tala för att reg— lerna om distriktsindelningen borde bli fö- remål för Översyn, huvudregeln alltjämt borde vara att varje kommun skall utgöra ett överförmyndardistrikt. Det syntes dock utskottet lämpligt att innan man tog ställ— ning till huruvida en sådan översyn borde komma till stånd man först under en längre tid avvaktade hur kommunindelningsrefor- men kunde komma att inverka på överför- myndarinstitutionen. Förslaget i motionen II: 99 att erfarenhet av förmögenhetsför- valtning skulle uppställas som ett legalt
kvalifikationskrav för överförmyndare fann sig utskottet ej böra förorda. Begrep- pet erfarenhet av förmögenhetsförvaltning fann utskottet alltför svävande till sin inne— börd. Under hänvisning till att överför- myndare redan enligt rådande ordning har möjlighet att anlita sakkunnigt biträde och att behov av särskild expertis inte fram- kommit fann utskottet vidare ej anledning förorda att, såsom alternativt föreslagits. experter skulle ställas till överförmyndar- nas förfogande. Utlåtandet godkändes av riksdagen.
Vid 1965 års riksdag framställdes bl. a. krav på utredning rörande sättet för tillsät- tande av överförmyndare och de kompetens- krav som borde uppställas såsom valbar— hetsvillkor för detta uppdrag (motionerna 1:222 och 11: 278). Under hänvisning till att förmyndare stundom ej besitter de kunskaper och insikter som i och för sig kunde vara önskvärda för uppdragets full- görande, framhölls sålunda vikten av att den överförmyndare åvilande tillsynen över förmyndarförvaltningen utövas av därtill kompetent person och det ifrågasattes om inte kompetenskraven beträffande överför— myndare borde skärpas. Vidare upptogs frå- gan om det kunde anses principiellt riktigt att överförmyndare utses genom val av den kommunala representationen. Första lagut- skottet hänvisade i sitt över motionerna av- givna utlåtande (nr 6) till att de frågor som behandlades i motionerna skulle komma att behandlas av förmynderskapsutredningen och hemställde därför att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen följde utskottet.
I den ovan under 1 kap. redovisade skri- velsen av Stockholms rådhusrätt framhåller rådhusrätten att den uppgift rörande till- synen över förmyndares förvaltning som överförmyndaren enligt 17 kap. 7 & FB år- ligen skall överlämna till rätten i vart fall i Stockholm är så gott som oanvändbar för rättens kontroll över överförmyndarnämn— den. Till en del beror detta förhållande på att enligt det för uppgifterna fastställda formuläret de särskilda förmynderskapen däri betecknas endast med sitt nummer i
förmynderskapsboken. Att identifiera ett förmynderskap med ledning av detta num— mer är tidsödande; de särskilda förmyn- derskapen och godmanskapen återfinns i boken med ledning av sina registernamn. Tillsynen över överförmyndarna sker i Stockholm i stället genom stickprovskon- troller och fortlöpande granskning av nämndens akter i aktuella förmynderskaps- ärenden. Rådhusrätten anser därför att den årliga uppgiften från överförmyndarna kan slopas och att även numren i förmynder- skapsboken kan avskaffas.
Frågan om jäv för överförmyndare har aktualiserats av bl. &. justitieombudsmannen i ett av honom till utredningen överlämnat ärende (se JO 1967 s. 71). I det aktuella fallet hade en köping av en omyndigförkla- rad kvinna inköpt en fastighet. Överför- myndaren i köpingen var förmyndare för den omyndigförklarade, varför tillsynen av förmynderskapet utövades av överförmyn- darens ersättare, som tillika var kommunal- kamrer i köpingen. Köpekontraktet mellan köpingen och den omyndigförklarade hade på köpingens vägnar undertecknats av bl. a. kommunalkamreren och för den omyndige av förmyndaren. Kommunalkam- reren hade därefter i egenskap av överför- myndare tillstyrkt försäljningens godkän- nande. Förmynderskapsdomstolen god- kände försäljningen. I sitt utlåtande i ären- det påpekar JO det olämpliga i kommunal- kamrerens förfarande men då lagbestäm- melse om jäv för överförmyndare saknas fann JO förfarandet inte kunna föranleda ansvar. I utlåtandet hänvisade JO till be- svärssakkunnigas slutbetänkande ”Lag om förvaltningsförfarandet” (SOU 1964:27), vari förslag framlagts om generella jävsreg- ler inom förvaltningen. Förslaget innebär att vissa av de i 4 kap. 135 RB upptagna jäven för domare avses att bli tillämpliga beträffande förvaltningstjänstemän. JO kon- staterade att ett handlande som i det an- mälda fallet redan med de sakkunnigas förslag skulle falla inom det förbjudna om- rådet.
9.4.1.1. Ur 1952 års betänkande av rege- ringsrådet Erik M. Kellberg
I syfte att vinna en överblick av hur över- förmyndarinstitutionen i stort sett fungerar och för att få en uppfattning om den fak- tiska tillämpningen av tillsynsföreskrifterna infordrade den under 9.4.1 nämnde utred— ningsmannen genom cirkulärskrivelser till samtliga häradshövdingar och rådhusrätter i riket utom Stockholms rådhusrätt uppgif— ter i dessa hänseenden. På grundval härav lämnades i betänkandet till en början föl- jande redogörelse för verkningarna av den kommunindelningsreform som trädde i kraft den 1 januari 1952 såvitt angår över- förmyndardistriktens antal och omfattning:
I flertalet domsagor i de delar av landet, vilka beröras av reformen, ha distrikten mins- kat i antal och i stället ökat i storlek.1 Dom- sagorna under hovrätten för Övre Norrland, tio till antalet, beröras icke av reformen. Av stä- der med egen jurisdiktion ha ett tiotal ökat i omfattning med motsvarande ökning av distrik- ten som följd. Någon av reformen föranledd ändring i distriktsindelningen ifrågasättes dock icke i städerna.
Vad angår domsagorna synes man nästan un- dantagslöst utgå från att distriktsindelningen även efter reformens genomförande skall över— ensstämma med kommunindelningen. I regel kommer sålunda — såsom enligt PB 19: 1 förut— sättes vara det normala — en överförmyndare att vara vald för varje kommun. Som förut nämnts innebär reformen en nedskärning av antalet landskommuner och köpingar från 2 365 till 904. Antalet städer som i judiciellt hänseen- de äro förenade med domsaga uppgick den 1 januari 1952 till 85. Förordnande att i kommun två eller flera överförmyndare skola väljas fö- rekommer eller ifrågasättes endast i ett 30-tal kommuner.2 I samband med sådant förord- nande lärer kommunen regelmässigt delas i distrikt, ett för varje överförmyndare. Förening av två eller flera kommuner till ett överför- myndardistrikt torde —— såsom även var fallet före reformen — förekomma endast undantags—
1 En av riktpunkterna för reformen var att er- hålla primärkommuner med ett invånarantal av minst 3000 personer; jfr prop. nr 236/ 1946 s. 63. 2 Särskilda förhållanden råda i en daladom— saga (Ovansiljans), vilken dock icke beröres av reformen. Av domsagans nio kommuner har en delats i sex distrikt, en i tre distrikt och en i två distrikt. Domsagan omfattar så- ledes 17 överförmyndardistrikt.
vis. På de flesta håll räknar man med att överförmyndarna i de genom reformen nybil- dade distrikten skola träda till vid årsskiftet 1952—53. Där så ej skett, emotser man att de gamla distrikten successivt avvecklas så snart som möjligt. Det totala antalet överförmyndar— distrikt i domsagorna kan därför, sedan verk— ningarna av reformen slagit igenom, beräknas till något mer än 1 000 eller mindre än hälften av det antal distrikt som fanns före den 1 janu- ari 1952.
Före kommunindelningsreformen varierade antalet överförmyndardistrikt i de olika dom- sagorna inom vida gränser. Reformen har i stort sett inneburit en utjämning domsagorna emellan av distriktsantalet. Medan i domsagor med ett tiotal distrikt antalet kan ha minskat med ett eller ett par distrikt, har i domsagor med större antal distrikt en nedskärning av an- talet skett med hälften eller ännu mer. Så har t. ex. i en domsaga (Gotlands) antalet distrikt, som före reformen uppgick till 68, vid årsskif- tet 1951—52 nedgått till 41, och man räknar där med en fortsatt nedgång till dess överens- stämmelse nåtts med de nuvarande kommu- nerna, vilkas antal är 13. På flera håll, särskilt i domsagor under Göta hovrätt, har antalet distrikt minskat från ett 40-tal eller mer till mellan 10 och 20. Medan före nyindelningen antalet distrikt — frånsett domsagorna under hovrätten för Övre Norrland — i endast 21 domsagor var begränsat till 10 eller därunder samt i nära halva antalet uppgick till 20 eller mer, uppgår efter reformen antalet distrikt i ett 70-tal domsagor till 10 eller mindre samt i endast 7 domsagor till mer än 15. — Antalet distrikt i domsagorna under hovrätten för Övre Norrland varierar mellan 4 och 10.
Jämväl efter reformens genomförande är distriktsindelningen på sina håll ojämn i för- hållande till folkmängden i domsagorna. I Hal- lands södra domsaga med en folkmängd av 47 543 personer1 har sålunda antalet distrikt minskat från 27 till 17, medan i Flundre, Väne och Bjärke domsaga, som har en folkmängd av 46 766 personer, antalet distrikt, som före reformen uppgick till 14, nedgått till 7.
I betänkandet framhålls i anslutning till denna redogörelse, att antalet inskrivna förmynderskap och godmanskap i förhål- lande till folkmängden med ledning av in- komna uppgifter kan uppskattas till i ge— nomsnitt mellan 15 och 20 per 1 000 invå- nare. Detta innebär t.ex. att en medelstor domsaga med en folkmängd av omkring 40000 invånare och indelad i ett tiotal överförmyndardistrikt omfattade i runt tal
800 förmynderskap och godmanskap. Även om betydande avvikelser förekom, kunde alltså ett normalt landsbygdsdistrikt beräk- nas omfatta 80—100 förmynderskap och godmanskap.
Beträffande överförmyndarnas kvalifika- tioner anför utredningsmannen:
Såsom överförmyndare återfinnas represen— tanter för en mångfald yrkesgrupper. På lands- bygden äro jordbrukare, ofta tillika kommu- nala förtroendemän, anlitade i stor utsträck- ning, ehuru deras antal icke dominerar. I öv- rigt förekomma befattningshavare och själv- ständiga yrkesutövare av skilda slag. Bland de förra märkas exempelvis präster, lärare, kom- munalborgmästare, polistjänstemän, banktjäns- temän, skogvaktare, verkstads- och fabriksar- betare, affärsföreståndare och redaktörer, bland egna företagare advokater, handlande, bygg- mästare m.fl. I regel äro endast ett fåtal över- förmyndare i varje domsaga tillika nämndemän. Bland de i städerna utsedda överförmyndarna _ vilka i allmänhet torde i formellt hänseen- de vara mer kvalificerade än vad fallet är på landsbygden —— förekomma landsstatstjänste- män, advokater och bankfunktionärer. Omkring en tredjedel av städernas överförmyndare äro kommunala förtroendemän eller inneha kom- munal tjänst.
Vad angår föreskriften om granskning av överförmyndarens bok fann utrednings- mannen att denna tillämpades olika av domstolarna. Sådan granskning syntes verkställas mer regelbundet i endast ett 60- tal domsagor. I omluing 15 domsagor in- fordrades boken sålunda för granskning var- je eller vartannat år, ofta i samband med granskning av överförmyndarens årsredo- görelse. På de flesta håll var dock tidsinter- vallerna längre, i några fall ända upp till 10 år. Från närmare 40 domsagor medde- lades att boken inte infordrats för gransk- ning med mindre särskild anledning därtill förekom samt att detta dittills varit fallet endast vid enstaka tillfällen. I ett 15-tal domsagor och i ett 10-tal rådhusrätter hade någon granskning av boken aldrig före- kommit.
I fråga om föreskriften om inspektion av överförmyndarna har utredningsmannen av
1 Uppgifterna om folkmängd avser genomgåen- de den 31 december 1951.
de inkomna uppgifterna funnit framgå, att tillämpningen därav var föga enhetlig. I en— dast omkring 25 domsagor blev överför- myndarnas verksamhet föremål för inspek- tion mer regelbundet eller i varje fall efter viss turordning. Från en domsaga med 13 överförmyndardistrikt hade meddelats att alla distrikt inspekterades årligen. Annars förlöpte i regel 3—5 år mellan inspektio- nerna, men även intervaller på upp till 10 år hade uppgivits förekomma. I ett 20-tal domsagor hade endast inspektion av vissa distrikt förekommit, och från icke mindre än ett 70-tal domsagor hade meddelats att inspektion aldrig verkställts.
Utredningsmannen anför vidare, bland annat, att av utredningsmaterialet framgick att kontrollen främst inriktat sig på att be— stämmelserna i 3—7 55 överförmyndar— kungörelsen efterlevdes, d.v.s. att förmyn- derskapsbok och register samt förteckning över ärenden rörande förmynderskap, vilka ej inskrivits hos rätten, fördes på fö- reskrivet sätt, att vederbörliga minnes- och aktanteckningar verkställdes samt att de till varje förmynderskap eller godmanskap hö- rande handlingarna var samlade till en akt. Tillämpningen av de stadganden i föräldra- balken samt lagen om vård av omyndigs värdehandlingar och förordningen med särskilda bestämmelser om anbringande av omyndigs medel, vilka syftar till att säker- ställa en från ekonomisk synpunkt ända- målsenlig och tryggad vård och förvaltning av omyndigs eller bortovarandes egendom, syntes däremot endast sällan bli föremål för en kritisk översyn. I domsagorna verk- ställdes inspektion i regel av häradshöv- dingen men även tingsdomare, tingssekrete— rare och tingsnotarie uppges som inspek- tionsförrättarc.
Vad beträffar den allmänna inställning- en till frågan om de gällande bestämmel- serna om domstols tillsyn över överförmyn- darverksamheten är tillfredsställande eller om skärpta bestämmelser syns erforderliga, framhåller utredningsmannen:
Ett stort antal uppgiftslämnare — även så- dana vilka själva aldrig eller sällan verkställt inspektion hos överförmyndare — förorda en
skärpning av inspektionsföreskriften. I första hand tänker man sig därvid ett stadgande om skyldighet för rätten att med jämna tidsmel- lanrum verkställa inspektion. En tidsintervall på tre år mellan förrättningama finna flera uppgiftslämnare vara lagom, men förslag fram- föras även om årliga inspektioner. Till stöd för en tidsintervall på fyra år har från några håll anförts att med en dylik ordning varje över- förmyndare bleve inspekterad åtminstone en gång. På annat håll menar man att det vore tillfyllest med en föreskrift att varje nyvald överförmyndare skulle snarast inspekteras. I en del yttranden anses det böra helt överlämnas till rätten att bestämma hur ofta inspektion skall äga rum.
Mer än halva antalet uppgiftslämnare avstyr- ka emellertid en skärpning av inspektionsföre- skriften. Härvid åberopas i stort sett samma omständigheter som anförts såsom förklaring till att inspektion hittills underlåtits eller endast sällan företagits. Från domsagorna framhålles särskilt att regelbundet återkommande inspek- tioner ej kunna medhinnas och ej heller äro behövliga.
Vissa av uppgiftslämnarna säga sig vara tveksamma inför frågan hur inspektionen bör tillgå och vad den bör omfatta samt efterlysa anvisningar för dess utförande. Medan det å ena sidan vitsordas att inspektionerna sällan gå utanför en rent formell kontroll, framhållas å andra sidan att en ingående granskning av de ekonomiska förutsättningarna för överförmyn- darens beslut och åtgärder i de enskilda fallen kräver betydande arbete samt god ekonomisk insikt och erfarenhet. På något håll ifrågasättes huruvida domstolarna besitta tillräcklig prak- tisk erfarenhet av räkenskapers förande och af— färsmässiga avväganden för att genomföra en effektiv kontroll av sistnämnda slag. Det arbete och de kostnader som skulle vara förenade med en ingående inspektion av mer revisionsbeto- nad karaktär kunde icke heller anses stå i rim- lig proportion till vad som därigenom vore att vinna. Det av lagutskottet väckta förslaget att tillåta domstolarna anlita biträde av utom- stående revisionskunnig person beträffande den ekonomiska sidan av överförmyndarnas ämbetsförvaltning finna åtskilliga vara förtjänt av övervägande.
Några uppgiftslämnare föreslå att inspek- tionsföreskriften ersättes med en bestämmelse att rätten, i varje fall fakultativt, för tillsynens utövande ägde kalla överförmyndaren att in- ställa sig å rättens kansli medförande förmyn- derskapsboken och akterna. Till stöd härför åberopas dels att en sådan anordning skulle innebära en avsevärd tidsvinst för domstolen och dels att kostnaden för överförmyndarens resa och traktamente, vilken förutsättes skola
9
stanna a statsverket, skulle ställa sig lägre än
kostnaden för rättens inspektion hos överför- myndaren.
På en del håll ifrågasättes om icke en för- stärkning av förmyndarvården kunde ske i an- nan ordning än genom intensifiering av den ju- diciella tillsynen över överförmyndarverksam- heten. Så föreslås t. ex. att tillsynen överflyttas från domstol till annan myndighet, att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en mer kvalifi- cerad överförmyndarkår samt att skärpt kon- troll införes över förmyndares och gode mäns verksamhet.
Efter att ha framhållit att av de tre for- merna för den judiciella tillsynen av över- förmyndarverksamheten — granskning av årsredogörelsen, granskning av överför- myndarens bok och inspektion — de två förstnämnda är av begränsad betydelse, fort- sätter utredningsmannen:
På ett helt annat sätt än granskningen av årsredogörelsen och boken ger inspektion hos överförmyndaren rätten tillfälle till insyn i den- nes verksamhet. Tillgången till akterna med alla däri förekommande uppgifter rörande förmyn- darmedlens placering och förvaltning möjlig- gör för rätten att bilda sig en uppfattning om överförmyndarens beslut och andra åtgärder beträffande de särskilda förmynderskapen och godmanskapen. Vidare kan kontrolleras huru- vida förteckning över tillgångar, anmälan att tillgångar saknas, årsuppgifter, årsräkningar och sluträkning avgivits i behörig ordning samt huruvida överförmyndarens granskning av handlingarna är tillfyllestgörande. Överförmyn- darens bok finnes tillgänglig för kontroll av att anteckningarna däri äro riktiga och full- ständiga, varjämte en översyn kan ske av akt- systemet och vad därmed sammanhänger. Här— till kommer att överförmyndaren är tillstädes vid förrättningen för att vid behov lämna upp- lysningar och förklaringar.
Av utredningsmaterialet framgår att den nu gällande inspektionsföreskriften, enligt vilken det lagts i rättens hand att bestämma om och när inspektion skall ske, i allmänhet icke till- lämpas på sådant sätt att en effektiv tillsyn av överförmyndarverksamheten kommer till stånd. Endast ett mindre antal domstolar (omkring 25 häradsrätter och 10 rådhusrätter) verkställa inspektion med viss regelbundenhet, på många håll sker inspektion endast undantagsvis och mer än halva antalet domstolar (ett 70-tal hä- radsrätter och ett 20-tal rådhusrätter) ha aldrig utövat tillsyn av överförmyndarverksamheten i denna form. Det framgår vidare att inspek- tionsförrättningarna, där sådana äga rum, en- dast i undantagsfall innebära mer än en kon- troll av att de formella föreskrifterna för över-
förmynderiets utövande iakttagas. En materiell tillsyn —— avseende överförmyndarens beslut och åtgärder beträffande de särskilda förmyn- derskapen och godmanskapen — utövas en- dast i begränsad omfattning.
Den tillämpning, som sålunda i allmänhet gives inspektionsföreskriften, kan icke anses tillfredsställande. Särskilt med hänsyn till den negativa inställning många uppgiftslämnare in- taga till frågan om regelbunden inspektion hos överförmyndare torde det icke heller kunna förväntas, att en effektivare kontroll i föreva- rande hänseende kommer till stånd med mind- re skyldighet att verkställa inspektion ålägges domstolarna. Frånsett att nu angivna förhål- landen i och för sig tala för införande av en sådan skyldighet, framstår behovet härav än tydligare, om följande omständigheter beaktas.
Överförmyndarna, vilka för det mesta icke äro i besittning av särskilda juridiska eller ad- ministrativa kvalifikationer, ställas ej sällan in- för spörsmål, vilkas lösning för dem erbjuder betydande svårigheter och som därför kunna föranleda att misstag begås. Över huvud torde kunna påstås att överförmyndarverksamheten i flera avseenden är mer krävande än vad mång- en föreställer sig, detta såväl vad angår känne- dom om tillämpliga lag- och författningsbe- stämmelser som i fråga om förmåga att be- döma de skiftande spörsmål, vilka kunna upp- komma beträffande de särskilda förmynderska- pen. I förstnämnda hänseende äro givetvis främst av betydelse föräldrabalkens bestämmel- ser rörande förmyndarvården och därmed sam- manhängande lagstiftning, men även till andra rättsområden hörande förhållanden — framför allt sådana som förutsätta kännedom om arvs- och testamentslagarna samt lagen om boutred- ning och arvskifte — komma ofta under över- förmyndarens prövning. Vid granskning av re- dovisningshandlingar och fullgörande av öv- riga uppgifter med avseende å förmyndares och gode mäns åtgärder har överförmyndaren icke endast att bedöma frågor rörande penningme- dels placering och olika värdepappers säkerhet och räntabilitet. Stundom utgöras den omyn— diges eller bortovarandes tillgångar av en af- färsrörelse, en verkstad eller annat ekonomiskt företag, och på landsbygden är ofta fråga om utnyttjandet av en jordbruks- eller skogsfastig- het. Här liksom eljest skall överförmyndaren tillse att förmyndare och gode män med om- sorg och nit vårda de omyndigas och bortova- randes rätt och främja deras bästa. Därest till- gångarna utgöras av del i dödsbo, kan klander- talan eller tvångsskifte erfordras för att tillvara- ta den omyndiges eller bortovarandes rätt, och även eljest då fråga är om andel i ett förmö- genhetskomplex, beträffande vars förvaltning jämväl andra delägare ha bestämmanderätt, kunna omständigheterna ställa stora anspråk
på överförmyndarens initiativ och omdöme. Det torde vara uppenbart att i nu antydda och and- ra liknande fall den judiciella tillsynen genom inspektion har en synnerligen viktig uppgift att fylla.
På grund av det anförda och andra av utredningsmannen redovisade skäl anser utredningsmannen att obligatorisk inspek- tion från rättens sida bör komma till stånd såsom varande av synnerlig vikt för åstad— kommande av en effektiv kontroll av över- förmyndarverksamheten.
När det gäller den närmare utformningen av bestämmelserna om skyldighet för dom- stol att verkställa inspektion hos överför- myndarna uttalar utredningsmannen:
En effektiv tillsyn förutsätter självfallet att inspektionsförrättningar verkställas så ofta att viss kontinuitet i tillsynen erhålles. Hur lång tid som lämpligen bör förflyta mellan förrätt- ningarna är till en del beroende av verksamhe- tens omfattning samt överförmyndarens erfa- renhet och kvalifikationer. Visst utrymme bör därför lämnas för omständigheterna i varje sär- skilt fall. Det kunde ifrågasättas att, såsom några uppgiftslämnare föreslagit, åt rätten över- lämna att helt bestämma hur ofta förrättningar- na skola äga rum. Med en sådan anordning föreligger emellertid risk för att förrättningar- na —— liksom fallet på många håll är med den obligatoriska men till tidpunkten obestämda granskningen av överförmyndarens bok —— komme att anstå så länge att kontinuiteten bry- tes. Om förrättningarna verkställas minst vart tredje år, torde kravet på en effektiv tillsyn bliva tillgodosett utan att därför oproportioner- ligt stor del av domstolarnas tid tages i an- språk. En sådan turordning, varigenom under överförmyndarens fyraåriga mandattid verk- samheten bleve föremål för inspektion åtmins- tone en gång, skulle för flertalet domsagor in- nebära att tre eller fyra förrättningar komme att företagas årligen.
Några uppgiftslämnare ha framfört förslag om att rätten för tillsynens utövande, i varje fall fakultativt, skulle —— i stället för att verk- ställa inspektion hos överförmyndaren — äga kalla denne att inställa sig å rättens kansli medförande sin bok och sina akter. Tillräck- liga skäl att sålunda modifiera bestämmelserna om inspektion — som enligt sakens natur bör äga rum å överförmyndarens expedition -— kun- na dock ej anses föreligga.
Av utredningsmaterialet att döma synes på vissa håll full klarhet ej råda därom att inspek— tionen bör omfatta en tillsyn av överförmyn- darverksamheten i dess helhet. Till undvikande
av missförstånd härutinnan bör göras tydligt, att vid förrättningen skall kontrolleras såväl att föreskrifterna för befattningens utövande iakt— tagits som att överförmyndaren i övrigt vid meddelande av beslut eller vidtagande av an- nan åtgärd förfarit med noggrannhet och in- sikt. På vad sätt undersökningen skall ske sy- nes böra bero av omständigheterna i varje en- skilt fall; i allmänhet lärer genom stickprov kunna erhållas en tillförlitlig uppfattning om verksamhetens bedrivande.
9.4.2 Ersättning åt överförmyndare Frågan om formerna för ersättning till överförmyndare har vid ett flertal tillfällen efter föräldrabalkens ikraftträdande varit föremål för riksdagens övervägande. Därvid riktades ofta samtidigt kritik mot de likartat utformade reglerna om ersättning åt förmyndare och gode män. Den senare frågan behandlas nedan under 11 kap. Under 1950-talet upptogs spörsmålet om överförmyndarnas arvodering vid riksda- garna 1950, 1951 1955 och 1956 (se motio- nerna 1950: I: 243 och II: 291; 1951: I: 153 och II: 128; 1955:I:367 och II: 447 och 1956: 11: 295). I motioner till dessa riksda- gar gjordes bl.a. gällande att systemet att ersätta överförmyndarnas arbete genom pro- centuellt beräknat arvode av myndlingens behållna inkomst var otidsenligt, att ersätt- ning åt överförmyndarna i stället borde utgå av allmänna medel och att överförmyndar- na skulle vara fasta befattningshavare avlö- nade av stat eller kommun. Vidare betona- des särskilt det otillfredsställande i att omyndigförklarade pensionärers levnads— standard blev beskuren genom överförmyn- darnas rätt till arvode ur den omyndiges pensionsbelopp. I sina av förenämnda riks- dagar godkända utlåtanden i anledning av motionerna hävdade första lagutskottet (se 1LU 1950: 9; 1951z9; 1955: 40 och 1956: 15) att skäl saknades att frångå principen att kostnaden för kontrollen över förmyndarna skall utgå ur de omyndigas tillgångar. Efter- som denna kontroll inrättats i de omyndigas intresse, ansåg utskottet dessa vara närmare till att svara för kostnaderna härför än det allmänna. Utskottet framhöll vidare att det allmänna skulle belastas med betydande ut-
gifter, vilka av lagutskottet vid 1951 års riksdag uppskattats till ej under en miljon kronor, om stat eller kommun helt skulle avlöna överförmyndarna. Då ej heller några avsevärda olägenheter enligt utskottet var förknippade med gällande regler ansåg ut- skottet tillräckliga skäl ej föreligga för en revision av arvodesreglema.
Frågan om ersättning till överförmyn- dare togs ånyo upp i likalydande motioner (I: 272 och II: 318) vid 1963 års riksdag. I motionerna yrkades att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära särskild utredning för översyn av föräldrabalkens bestämmelser om förmynderskapsförvaltning och därmed sammanhängande lagstiftning, varvid mo- tionärerna i huvudsak uppehöll sig vid det rådande systemet med ersättning till för- myndare och överförmyndare i form av ar— vode beräknat på myndlingens behållna in- komst. Motionärerna framhöll att detta sy- stem många gånger kunde leda till att folk- pensioner, underhållsbidrag och dylika förmåner, som är avsedda att trygga mynd- lingens försörjning, minskades med belopp som motsvarade ifrågavarande arvoden. Enahanda olägenhet, påpekade motionä- rerna, kunde också uppkomma när fråga var om andra inkomster som ej översteg nämnda förmåner. Som en möjlig utväg att avhjälpa den påtalade bristen i det rådande systemet anvisade motionärerna att låta överförmyndarna erhålla ersättning av all- männa medel. En sådan lösning skulle, me- nade motionärerna, kunna övervägas i vart fall beträffande myndlingar utan bety- dande tillgångar. Första lagutskottet, som hade att yttra sig över motionerna, inhäm- tade yttrande över motionerna. Beträffande frågan om ersättning till överförmyndare förordade flertalet remissinstanser att dessa borde utgå av allmänna medel bland dem socialstyrelsen, hovrätten över Skåne och Blekinge, överförmyndarnämnden i Stock- holm och Föreningen Sveriges stadsdo— mare. Föreningen Sveriges häradshöv- dingar ville ej motsätta sig en sådan ordning medan Sveriges advokatsamfund och Svenska landskommunernas förbund avvisade en sådan lösning av problemet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge erin- rade i förevarande sammanhang om de ut- talanden under förarbetena till 1924 års lagstiftning, enligt vilka kontrollen över förmyndarens förvaltning i första hand till- kommit i den omyndiges intresse och att denne borde vara närmast att bära kostna- derna för denna kontroll. Hovrätten an— förde vidare:
Hovrätten är icke övertygad om riktigheten av den angivna principen; det synes här icke gälla en principfråga utan en lämplighetsfråga. Det bör i första hand framhållas att det fram- står som otillfredsställande och föråldrat att avlöna överförmyndare genom arvoden. På andra områden av samhällslivet har man av- vecklat avlöningsformer av denna typ. Lagen möjliggör redan nu att kommun bestrider samtliga kostnader för överförmyndarkontrol- len. En reform som gör denna ordning obliga- torisk är icke av sådan storleksordning att den kan anses utesluten av finansiella skäl. Genom att kommun bestrider kostnaderna torde det bli möjligt att ordna överförmyndarkontrollen på ett mera rationellt sätt än för närvarande. Den- na kontroll har två sidor av delvis olikartad karaktär. Den innebär i första hand en gransk— ning av förmyndarens årliga förvaltning, var- igenom garantier vinnes för att omyndigas me- del icke förskingras eller eljest användes till obehöriga ändamål. Den innebär vidare en skyldighet att ta ställning till sådana fall av förmögenhetsdisposition där enligt lagen över- förmyndarens samtycke erfordras; härtill an- knyter självfallet en viss rådgivning till för- myndare i ekonomiska frågor. Dessa båda uppgifter kräver olikartade arbetsinsatser. Den förra utföres bäst av en revisionsutbildad person, medan den senare lämpar sig för en person med framstående erfarenhet i ekono- miska angelägenheter. Med kommun såsom hu- vudman för verksamheten och ej för små di— strikt torde en lämplig arbetsfördelning inom granskningsorganet lättare kunna åstadkommas.
Arvodesfrågan skulle med kommun såsom huvudman komma att begränsas till en fråga, om anlitande av överförmyndare bör vara av- giftsbelagt eller ej. Enligt hovrättens uppfatt- ning är denna kontroll icke enbart inrättad i den enskildes intresse. Det gäller här en rättslig kontroll som ur samhällssynpunkt är av stor vikt. Kontrollen är icke frivillig utan genomfö- res med tvång. På många andra områden till- handahåller samhället den enskilde tjänster utan att fordra betalning eller utan att i varje fall utkräva hela kostnaden. Hovrätten anser att starka skäl sålunda kan anföras för att överför- myndarkontrollen icke bör vara avgiftsbelagd.
Under hänvisning till det anförda till- styrkte hovrätten en utredning i syfte att låta kommunerna helt övertaga kostna- derna för överförmyndarkontrollen samt att avskaffa överförmyndararvodena.
Överförmyndarnämnden hänvisade till ett vid sitt yttrande fogat tjänstememorial av kanslichefen vid nämnden. I memorialet upplystes, att överförmyndarnämnden i syfte att mildra gällande bestämmelser be- gagnade sig av sin rätt att i vissa fall efter- skänka överförmyndararvodena. Sålunda efterskänktes regelmässigt arvoden i de fall då den omyndiges inkomst i sin helhet eller till sin huvudsakliga del utgjordes av folk— pension och behållen förmögenhet vid årets slut icke översteg 1 500 kronor. Även i andra fall förekom efterskänkande efter prövning i varje särskilt fall. Vidare uttala- des att tiden får anses mogen för en pröv- ning av frågan om avskaffande av överför- myndararvodena i samband med en över- syn av överförmyndarinstitutionen i dess helhet. Överförmyndararvoden torde, fram- hölls det, vara en av de sista formerna av sportler, som förekommer i landet. Även om det vid lagstiftningens tillkomst ansågs naturligt att överförmyndaren fick ersätt- ning för sitt arbete i form av viss provision, torde detta avlöningssystem vara främ- mande för nuvarande tänkesätt. Mera till- talande är, enligt vad som framhölls i me- morialet, att överförmyndarna får ersätt- ning av allmänna medel.
Stadsdomarföreningen framhöll, att det nuvarande systemet för uttagande av ar- vode till överförmyndarna drabbar mynd- lingarna ojämnt och även orättvist, varför det så snart som möjligt bör avskaffas.
Häradshövdingeföreningen ansåg att de principiella skäl, som talar för att kostna- derna för förvaltningen betalas av den omyndige, icke gjorde sig gällande med samma styrka i fråga om den kontrollverk- samhet som utövades av överförmyndarna. Som en tänkbar utväg anvisades att över- förmyndararvodena avskaffades och att överförmyndarna avlönades helt av stat el- ler kommun. En sådan ordning skulle en- ligt föreningen otvivelaktigt stärka till-
synens effektivitet. Föreningen ville därför ej motsätta sig en sådan anordning men fann att frågan härom främst borde bedö- mas från andra utgångspunkter än dem som låg till grund för motionerna.
I sitt utlåtande (nr 49) över motionerna framhöll första lagutskottet att utskottet ej ville bestrida att den gällande ordningen för förmyndar- och överförmyndararvode- nas bestämmande i vissa fall kunde få otill- fredsställande resultat. Utskottet förordade att de av motionärerna uppmärksammade särskilda problemen ävensom frågan om formerna och kostnaderna för tillsynen över förmyndarnas förvaltning borde bli föremål för prövning i samband med en väntad översyn av förmynderskapslagstift- ningen. På hemställan av utskottet gav riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört (rskr 416).
Även i motioner (I: 223 och II: 274) vid 1965 års riksdag upptogs frågan om inte er— sättning åt överförmyndare borde utgå av allmänna medel i stället för, som nu i regel sker, av den omyndiges behållna inkomst. I sitt utlåtande (nr 6) över motionerna hänvi- sade första lagutskottet till att de i motio- nerna berörda frågorna skulle komma att övervägas av förmynderskapsutredningen. På utskottets hemställan föranledde motio- nerna därför ej någon riksdagens åtgärd.
Slutligen har i likalydande motioner (I: 402 och 11: 503) vid 1968 års riksdag hemställts att riksdagen måtte besluta att arvode till överförmyndare skall utgå av kommunala medel. Till stöd för yrkandet anförde motionärerna bl. a. att den tillsyns- verksamhet som överförmyndaren har att utöva angående förvaltningen av omyndi- gas medel är helt i överensstämmelse med samhällets skyldighet att så långt som möj— ligt säkerställa medborgarnas rättssäkerhet samt att många av dem som står under för- myndare är i små omständigheter, varför det syntes motionärerna oriktigt att över— förmyndararvodet skall frånräknas de medel, som är avsedda för den omyndiges vård och försörjning. I utlåtande (nr 5) över motionerna uttalade första lagutskot-
tet bl. a. att det ställde sig positivt till mo- tionernas syfte att genom en reform av er- sättningsreglerna förbättra förhållandena för omyndiga i ekonomiskt avseende men att utskottet under hänvisning till förmyn- derskapsutredningens arbete inte var berett att nu ta ställning till hur lagstiftningen på området borde utformas. Utskottet ansåg därför att riksdagens behandling av ifråga- varande spörsmål borde anstå och hemställ- de att motionerna inte måtte föranleda nå— gon riksdagens åtgärd. Riksdagen följde ut- skottet.
Frågan om ersättning åt överförmyndare har även uppmärksammats utanför riksda— gen. Särskilt har därvid framhållits det otillfredsställande i att omyndigförklarads inkomster som endast består av folkpension eller underhållsbidrag o.dyl. skall tagas i anspråk för utgivande av ersättning åt över- förmyndare. Som exempel på sådana fall där det nuvarande systemet ansetts särskilt otillfredsställande kan anföras ett av JO uppmärksammat fall (JO 1966 s. 244). En omyndig äldre kvinna hade påförts ett överförmyndararvode på drygt 125 kronor trots att hennes inkomster utgjorts blott av folkpension jämte bostadsbidrag och ett understöd på 500 kronor från en under- stödsfond ävensom livränta och bankränta av helt obetydlig storlek. JO framhöll vid ärendets avgörande bl. a. att det icke torde föreligga något stöd för antagandet att folkpension och andra jämförbara förmå- ner av den art, som i ärendet kommit i fråga, ej skulle vara hänförliga till ”årsin- komst” i det aktuella lagrummets mening. Även om praxis ej är fullt enhetlig i riket, kunde enligt JO ej hävdas att överförmyn- darens uttagande av arvode skulle vara fel- aktigt. JO framhöll emellertid som sin me- ning att han ansåg det otillfredsställande att folkpension och andra sociala förmå- ner, som tillfaller omyndiga i små ekono- miska omständigheter, skall belastas med överförmyndararvode på sätt som skett i förevarande fall.
9.5.1. Allmänna synpunkter på överför- myndarorganisationen
Den kritik som enligt det föregående rik- tats mot den nuvarande överförmyndaror- ganisationen är enligt utredningen i stora delar berättigad. Detta gäller framför allt sättet för utseende av överförmyndare, reg- lerna om indelning i överförmyndardistrikt samt bestämmelserna om överförmyndares arvodering.
De uppgifter som åvilar överförmyn- darna är enligt utredningens uppfattning inte till sitt innehåll av sådan beskaffenhet att de bör utövas av befattningshavare som utses på kommunal väg. Beslut som över- förmyndare meddelar i frågor angående förvaltningen av omyndigs egendom över— klagas ej heller i kommunal ordning. Be- svär över sådana beslut upptas i stället av vederbörande underrätt i dess egenskap av förmynderskapsdomstol. Överförmyndares exklusiva rätt att, vid sidan av legal för- myndare och den saken rör, avgöra frågor huruvida ansökan om omyndighetsförkla- ring skall inges till rätten kan inte heller anses vara något kommunalt intresse. Här- till kommer att trots att överförmyndare väljs enligt den kommunala ordningen och även av kommunen kan erhålla bidrag till arvode och till bestridande av de med verk- samheten förenade kostnaderna överför- myndaren ej kan avkrävas politiskt ansvar om han missköter sitt uppdrag utan i så- dant fall kan entledigas av förmynderskaps- domstolen. Utredningen finner på grund av det anförda att överförmyndarnas verksam- het inte kan anses vara en angelägenhet som det bör åligga kommunerna att ta befatt- ning med.
Vad gäller reglerna om indelning i över- förmyndardistrikt, som i princip anknyter till indelningen i borgerliga primärkommu- ner, har dessa lett till ett stort antal över- förmyndardistrikt av vitt skiftande storlek. Som exempel på den skillnad som råder mellan olika överförmyndardistrikt kan nämnas att av en av utredningen verkställd undersökning, som grundar sig på de av
Tabell 1 . Antal förmynderskap och godmanskap den 1 januari 1966 fördelade på överförmyn- dardistrikt
antal fmskap och gmskap —20 21—60 61— 101— 201— 301— 501— 1001— 1 501— 2 001— 4 001— 100 200 300 500 1 000 1 500 2 000 4 000 65 442 327 209 50 33 12 7 1 l 21 Summa överförmyndardistrikt: 1 149 st.
1 Avser städerna Stockholm och Göteborg med vardera tre överförmyndare, I Stockholm uppgår antalet förmyndarskap och godmanskap till omkring 10 000 och i Göteborg till cirka 6 700.
överförmyndarna jämlikt 17 kap. 7 & FB till förmynderskapsdomstolarna år 1966 avlämnade årsredogörelsema, framgår att under en överförmyndares tillsyn stod i de minsta distrikten endast tre år fyra förmyn- derskap medan i de största distrikten utan- för Stockholm, Göteborg och Malmö anta- let inskrivna förmynderskap under en överförmyndares tillsyn uppgick till mellan 1 000 och 2 000. I tabell 1 lämnas en över- sikt över antalet förmynderskap och god- manskap fördelade på överförmyndardi— strikt. Uppgifterna avser förhållandena den 1 januari 1966. Som av tabellen framgår rå- der stor skillnad mellan olika överförmyn- dardistrikt. Det framgår vidare att i över två tredjedelar av distrikten antalet för- mynderskap och godmanskap inte översti- ger 100. De nuvarande reglernas oförmåga att främja en enhetlig överförmyndardi- striktsindelning har medfört att flertalet di- strikt blivit alltför små och att spännvidden mellan distrikten blivit för stor, vilket har bidragit till att en enhetlig tillämpning av förmynderskapsrättens bestämmelser om kontroll och tillsyn har försvårats.
De nuvarande reglerna om arvode åt överförmyndare medför att överförmyn- dare i mindre distrikt regelmässigt erhåller en ersättning som inte står i proportion till deras arbete och det med uppdraget för- enade ansvaret. Om överförmyndare i så- dant distrikt erhåller skälig ersättning är ofta beroende på den oberäkneliga faktorn om det i distriktet finns en eller annan för— mögenhet, som står under förmynderskap. Som exempel på det slumpmässiga i den nu- varande arvodesberäkningen kan nämnas
att inom ett litet landskommunsdistrikt, som vid undersökningstillfället omfattade om- kring 70 förmynderskap, överförmyndarar- vodet uppgick till cirka 4000 kronor medan i distriktet intill, som likaledes om- fattade 70 förmynderskap, överförmyndar- arvodet samma år var endast 300 kronor. Förklaringen var att i det förra distriktet fanns flera förmynderskap med höga in- komster, bl. a. ett förmynderskap som gav maximalt arvode 1 000 kronor. När det sist- nämnda förmynderskapet sedermera upp— hörde minskade å andra sidan överförmyn- darens arvode på en gång med en fjärde- del. Denna skillnad i inkomster mellan sins- emellan lika stora distrikt och den rådande nyckfullheten i överförmyndares inkomster från ett år till ett annat befrämjar inte re- kryteringen av kompetenta överförmyndare. Nuvarande system för beredande av ersätt— ning åt överförmyndare är därför redan av dessa skäl moget att avskaffas.
Om sålunda kritiken mot överförmyndar- organisationen ur anförda synpunkter är berättigad, har dock ej ifrågasatts att man skall överge gällande rätts principiella ståndpunkt eller att överförmyndarna skall vara endast kontrollerande och tillstånds- givande medan förvaltningen av omyndigs egendom skall under förhållandevis vid— sträckt självständighet tillkomma förmyn— darna. Alternativet till det svenska systemet är att den egentliga förvaltningen sköts av offentliga förvaltningsorgan, t. ex. som i Danmark av ett för hela landet gemensamt statligt organ, overformynderiet, eller som i Norge av lokala, kommunala organ, over- formynderier. Tanken på tillskapande av
dylika förvaltningsorgan, förmyndarkam- mare, avvisades redan av lagberedningen i 1921 års betänkande till ny förrnynder- skapslag. De skäl lagberedningen därvid anförde mot införande av ett dylikt system, till vilka utredningen får hänvisa, är allt- jämt förtjänta av beaktande (se lagbered- ningen ÄB I 5. 122). Härtill kommer att genom 1940 års lagstiftning de omyndiga tillförsäkrats ökad trygghet bl.a. genom att förmyndarens förvaltningsrätt i vissa hän- seenden ytterligare beskurits. På grund av det anförda bör enligt utredningen översyn av överförmyndarorganisationen ske under bibehållande av gällande rätts principiella ståndpunkt i detta avseende. Överförmyndarens uppgifter är i många avseenden mycket krävande. Sålunda ford- ras först och främst kännedom om tillämp- liga lag- och författningsbestämmelser. Därvid är framför allt av betydelse FB:s bestämmelser rörande förmyndarvården och den lagstiftning som hänger samman därmed. Men även förhållanden på andra rättsområden — särskilt sådana som förut- sätter kunskap om arvs- och testamentsrätt samt boutredning och arvskifte — kommer ofta under överförmyndarens bedömande och kräver hans beslut. Den omfattande rådgivande verksamhet som överförmyn- darna utövar —— eller bör utöva — fordrar också ingående kunskap om de rättsområ- den som ovan angivits. Vid tillsynen av förmyndares och gode mäns förvaltning har överförmyndaren bl. a. att överväga frågor om tillgångars placering, om olika värdepappers säkerhet och räntabilitet o.dyl. Ibland består den omyndiges eller bortovarandes tillgångar av en affärsrö- relse och på landsbygden är ofta fråga om skötseln av en jordbruks- eller skogsfastig— het. Även i dessa fall skall överförmynda— ren ha förmåga att tillse att förmyndaren eller gode mannen sköter egendomen på ett sätt som främjar den omyndiges eller borto- varandes rätt. Vid fall där tillgångarna ut- görs av andel i dödsbo kan problem lätt uppstå som ställer stora anspråk på över- förmyndarens kunskaper och omdöme. Så medför t. ex. vissa slag av försäkringar att
överförmyndaren måste vara väl insatt i försäkringens inverkan på den omyndiges rätt i dödsboet. Överförmyndarens skyldig- het att pröva förutsättningarna för an- sökan om omyndighetsförklaring fordrar vidare att han är väl insatt i FB:s omyndig— hetsgrunder. Vid övervägande hur man skall känneteckna de överförmyndaren så— lunda åvilande uppgifterna anser utred— ningen att, då dessa till huvudsakligaste delen berör det rättsvårdande området, överförmyndarverksamheten i sin helhet bör betraktas såsom ingående i det allmän- nas organisation för rättsvård och därvid närmast jämföras med allmän underrätts rättsvårdande verksamhet (jfr lagen den 20 december 1946 om handläggning av dom- stolsärenden). De inslag av både statliga och kommunala drag som enligt vad tidigare an- förts föreligger i den nuvarande överför- myndarorganisationen bör därför icke bibe- hållas. Skyldigheten att utse överförmynda- re och att sörja för att en effektiv överför- myndarorganisation upprätthålls bör därför — i likhet med vad som gäller övrig rätts- vård —— åvila statsmakterna, liksom dessa skall betala överförmyndarnas ersättning. För att komma till rätta med de olägen- heter som enligt vad ovan framgår råder med nuvarande överförmyndarsystem, måste överförmyndarens kompetens stärkas och möjlighet tillskapas för alla överför- myndare att vinna tillräcklig erfarenhet av förmynderskapsrättsliga frågor. Härigenom kommer överförmyndarna att erhålla större självständighet och bättre förutsättningar kommer att föreligga för dem att fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. I detta syfte bör särskilt tillses att överför- myndardistrikten görs större, att sättet för utseende av överförmyndare regleras så att tillfredsställande urval erhålls, att ökade krav uppställs på överförmyndarnas kvali- fikationer samt att en skälig och jämn er- sättning åt överförmyndarna garanteras. Vid utformande av förslag till överför- myndarorganisation, varvid ovannämnda önskemål skall tillgodoses, är utredningen obunden av frågan huruvida överförmyn- darens arbete i en ny organisation skall
fullgöras såsom offentligt uppdrag eller om det hellre bör anförtros åt en tjänsteman. Det kan anmärkas att redan den nuva- rande organisationen lämnar möjlighet att anförtro uppgiften som överförmyndare åt heltids- eller deltidsanställd tjänsteman. Denna möjlighet har även utnyttjats t. ex. i Malmö, där överförmyndaren är en av sta- den avlönad heltidsanställd tjänsteman.
9.5.2 Distriktsindelningen En ny distriktsindelning bör lämpligen an- knyta till en redan befintlig administrativ indelning, antingen så att ett överförmyn- dardistrikt överensstämmer med den valda administrativa enheten eller kommer att be- stå av flera sådana enheter. Den admini- strativa indelningen är på flera områden stadd i stark omvandling. Flera indelnings- reformer har redan genomförts och andra pågår eller är nära förestående. Sålunda har beträffande polis-, åklagar- och exeku- tionsverksamheterna tillskapats nya och större distrikt. Den primärkommunala in- delningen är i anledning av den år 1962 antagna kommunindelningsreformen före- mål för vittgående ändringar, innebärande att antalet kommuner vid årsskiftet 1973/74 beräknas ha nedgått från nuvaran- de cirka 850 till 280. Enligt av riksdagen våren 1969 fattat principbeslut angående de allmänna underrätternas domkretsar, vilka har kommunerna som minsta byggstenar, kommer domkretsarna att successivt i takt med den nya kommunbildningen göras stör- re, varigenom antalet underrätter, som den 1 januari 1970 uppgick till 135, kan beräk- nas nedgå till omkring 95. Slutligen har länsindelningsutredningen i sitt betänkande ”Ny länsindelning” (SOU 1967: 23) föresla- git att rikets 24 län skall minska till 15. Vid avgörande av den lämpligaste storle- ken för ett överförmyndardistrikt måste till- ses att samtidigt som de ovan nämnda kra- ven på kompetenta och erfarna överför- myndare måste tillgodoses, distrikten inte får göras så stora att svårigheter uppstår för allmänheten till personlig kontakt med överförmyndaren i viss omfattning. Även om övervägande antalet frågor kan avgöras
utan att personligt sammanträffande med överförmyndaren är nödvändigt, är sådan kontakt dock av värde t. ex. beträffande frågor om skifte, fastighetsförsäljning m. ur. men även om frågor som sammanhänger med omyndighets- och myndighetsförkla- ringar. Från dessa senare synpunkter synes så stora distrikt som de nuvarande länen inte vara lämpliga och än mindre om länen i en framtid kommer att göras större. En lösning är naturligtvis att med länen som grund för ett överförmyndardistrikt ha en inomlänsorganisation av lokalrepresentan- ter för tillgodoseende av allmänhetens ser- vicebehov. En sådan organisation torde emellertid bli både dyrbar och tungarbetad. Även om man med länen som enhet otvivel- aktigt skulle kunna erhålla väl kvalificerade överförmyndare, torde denna fördel inte få vinnas på bekostnad av olägenheter för all- mänheten. Redan på grund härav anser ut- redningen nuvarande eller blivande länsin- delning ej kunna läggas till grund för en ny överförmyndardistriktsindelning.
Vid tillkomsten av nuvarande regler om överförmyndarinstitutionen framhölls att särskilt i vissa delar av landet kommunerna var alltför små för att utgöra självständiga överförmyndardistrikt och att man därför inte med säkerhet kunde förvänta att i varje kommun erhålla en för uppdraget som överförmyndare lämpad person. Från denna synpunkt betonades vikten av att kommuner i dylika fall skulle utnyttja la- gens möjlighet att slå sig samman till ett större, för kommunerna gemensamt över- förmyndardistrikt. Om olägenheterna inte på detta sätt kunde avhjälpas ifrågasattes om man inte genom en lagändring fick fö- reskriva större distrikt. Vid införande av föräldrabalken framhölls återigen betydel- sen av att överförmyndardistrikten ej blev för små. Som därvid anfördes hade kommu- nerna inte i mera betydande utsträckning begagnat sig av möjligheten att frivilligt sammansluta sig till ett överförmyndardi- strikt. På grund av den då förestående änd- ringen av kommunindelningen ansåg depar- tementschefen dock att man lämpligen bor- de avvakta verkningarna av denna reform
innan frågan om ändrade regler rörande överförmyndarinstitutionen var påkallade.
Enligt uppgifter som utredningen inford- rat från förmynderskapsdomstolarna upp- gick antalet överförmyndardistrikt den 1 januari 1966 till 1 149 stycken. Antalet pri- märkommuner utgjorde vid samma tidpunkt 995. Överförmyndardistrikten hade följakt- ligen så sent som år 1965 ännu ej hunnit an- passas till den primärkommunala indelning- en som trädde i kraft den 1 januari 1952. Efter de ändringar i den kommunala indel- ningen som trätt i kraft vid ingången av år 1969 har antalet kommuner i landet ned— gått till 848. Antalet överförmyndardistrikt uppgick vid samma tidpunkt till 1 017 eller en minskning från den 1 januari 1966 med 132. Orsakerna till att antalet överförmyn- dardistrikt överstiger antalet kommuner är att finna i den möjlighet som rätten enligt 19 kap. 4 & FB har att efter framställning av kommunen förordna om utseende av fle- ra överförmyndare i samma kommun. Så- dant förordnande har givits inte endast be- träffande landskommuner, där kommunen önskat behålla den gamla sockenindelning- en som grund för överförmyndardistrikt, utan även i stadskommuner, som eljest bor- de utgöra ett lämpligt underlag för ett över- förmyndardistrikt. Sålunda finns bl. a. i var— dera städerna Jönköping, Karlstad, Umeå och Växjö två överförmyndardistrikt medan i betydligt större städer som Norrköping, Uppsala och Hälsingborg finns endast en överförmyndare, ehuru arbetet för en över- förmyndare i de senare städerna är mer be- tungande än i de angivna mindre städerna. Regeln i 19 kap. 4 & FB har därför medfört det ej önskvärda resultatet att kommuner, som borde utgöra lämpligt underlag för ett överförmyndardistrikt, har uppdelats i flera från tidigare angivna synpunkter mindre lämpliga distrikt.
Enligt den år 1962 antagna kommunin- delningsreformen bör kommunerna (kom— munblocken) i regel vara så stora att be- folkningsunderlaget i varje kommunblock kan beräknas uppgå till minst 8 000 invå- nare år 1975. Enligt av Kungl. Maj:t un— der åren 1963 och 1964 uppgjorda planer
för lämplig kommunindelning för varje län (SFS 1964: 162) indelades riket i 282 kom- munblock. Antalet kommunblock har se- dermera genom justeringar av de ursprung- liga planerna minskat till 280.1 Invånaranta- let den 1 januari 1968 i de då föreslagna 282 kommunblocken varierade — bortsett från de tre största städerna — mellan lägst omkring 4 500 och högst omkring 117 000. Av kommunblocken hade över hälften eller 147 stycken ett befolkningsunderlag på mindre än 15 000 invånare och 77 stycken mindre än 10 000 invånare. Enligt en av ut- redningen gjord undersökning kan antalet förmynderskap och godmanskap per 1000 invånare uppskattas till mellan 15 och 20. Som framgår av redogörelsen ovan under 9.4.1.1 kom även 1952 års utredning till samma resultat. Man torde därför kunna räkna med att dessa siffror förblir tämligen konstanta eller, på grund av den beräk- nade befolkningsutvecklingen, i vart fall ej blir lägre.
Enligt dessa beräkningar skulle antalet förmynderskap och godmanskap i respek- tive kommunblock — med undantag av Stockholm, Göteborg och Malmö — uppgå till lägst omkring 75 och högst omkring 2000. Under antagande av att det upp- ställda målet minst 8 000 invånare i varje kommunblock kommer att uppnås år 1975, skulle det lägsta antalet förmynderskap och godmanskap i en kommun då komma att uppgå till omkring 140. I jämförelse med nuvarande fördelning av antalet för- mynderskap och godmanskap per kommun innebär ett val av kommunblocken som en- het för överförmyndardistrikt en förbätt- ring. På grundval av uppgifter om befolk— ningsunderlaget i kommunblocken den 1 januari 1968 och om antalet inskrivna för- mynderskap och godmanskap under över- förmyndares tillsyn den 1 januari 1966 har i tabell 2 gjorts en fördelning av dessa på kommunblocken. Även under antagande av att ovannämnda minimigräns av 8 000 invå- nare per kommun uppnås, kommer skillna-
1 Jfr prop. 1969:103 med förslag till lag med särskilda bestämmelser om ändring i kommunindelningen.
antal fmskap och gmskap (1/1 1966)
—85 86—— 171— 251— 341— 501— 851— 1701—— 170 250 340 500 850 1 700 7 70 70 33 36 37 19 101 = summa 282 st. antal kommunblock = överförmyndardistrikt: 282 (1/1 1968) 1 Häri ingår städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. den mellan de olika överförmyndardistrik- största — utanför Stockholm, Göteborg ten att bli betydande; de största distrikten — undantagandes de tre största städerna _ skulle bli 10—15 gånger så stora som de minsta. Även frånsett spännvidden mellan distrikten, som i och för sig kan antas leda till olika kvalitet på överförmyndarna, blir distrikten genomsnittligt alltför små för att kunna tillgodose de i det föregående upp- ställda kraven på en effektiv överförmyn- darorganisation. Som tidigare framhållits finns ej längre skäl att anse överförmynda— rens arbete såsom en kommunal uppgift. Från såväl principiella synpunkter som av lämplighetsskäl bör därför ej heller överför- myndarna utses genom kommunala val. Nå- gon orsak att från dessa synpunkter ge fö- reträde åt kommunblocken finns därför inte. Till detta kan läggas att i de många små distrikten det kommer att uppstå svårigheter att erbjuda överförmyndaren tillräcklig er— sättning. Enligt utredningens mening bör man därför sträva efter en distriktsindelning med större enheter än kommunblocken men ej så stora som länen. Det faller sig därvid naturligt att undersöka huruvida inte under- rätternas domkretsar kan utgöra sådana enheter, som kan vara lämpliga att lägga till grund för en blivande överförmyndar- distriktsindelning.
Som tidigare nämnts uppgick antalet un- derrätter den 1 januari 1970 till 135. Enligt de uppgifter som överförmyndarna lämnat till utredningen angående antalet inskrivna förmynderskap och godmanskap som stod under överförmyndarnas tillsyn enligt 1966 års redogörelser, uppgick antalet förmyn- derskap och godmanskap i de minsta un- derrätterna till mellan 220 och 250 och i de
och Malmö — till omkring 1 500, frånsett Södra Roslags domsaga, där antalet upp- gick till drygt 3 000. Genomsnittligt belöpte på varje underrätt omkring 850 förmyn— derskap och godmanskap om hänsyn fort— farande ej tas till rikets tre största städer. Medräknas dessa blir genomsnittliga anta— let knappt 1 000. Fördelningen framgår närmare av Bilaga 1. Som anförts ovan skall domkretsarna utvidgas i takt med den nya kommunindelningens genomförande, varför antalet underrätter beräknas att till årsskiftet 1973/74 ha nedgått till omkring 95 (se prop. 1969: 44 s. 224 och 1LU 38 s. 45 —47). Enligt folkmängdssiffrorna den 1 ja- nuari 1966 kommer folkmängden i de nya domkretsarna — med undantag av Stock- holm, Göteborg och Malmö — att variera mellan lägst omkring 38 000 och högst cirka 160000 invånare. Antalet förmynderskap och godmanskap kan uppskattas komma att uppgå till omkring 650 i de minsta och till omkring 2700 i de största domkretsarna.2 Såväl på grund av det relativt stora befolk- ningsunderlaget i varje domkrets som på den i förhållande till kommunblocken måttliga skillnaden i storlek mellan de olika dom- kretsarna synes som underlag för överför- myndardistrikten domkretsarna bättre än kommunblocken skapa förutsättningar för uppfyllande av de krav på en effektiv över- förmyndarorganisation som ovan uppställts. Även de minsta domkretsarna är så stora att
2. Hänsyn har ej tagits till den minskning av antalet förmynderskap som skett i anledning av att myndighetsåldern från och med den 1 juli 1969 sänkts från 21 till 20 år. Minsk— ningen torde dock i sammanhanget sakna be- tydelse.
svårighet ej torde uppstå att erhålla kvalifi- cerade överförmyndare. Överförmyndarens arbete blir också av sådan storlek och där- med så omväxlande att överförmyndaren er- håller en samlad erfarenhet av förmynder- skapsrättsliga frågor, varigenom även intres- set för uppgiften ökar. Mot dessa i jämförel- se med nuvarande ordning stora överför- myndardistrikt kan invändas att överför- myndaren inte får samma möjlighet att vin- na en närmare personlig kännedom om de omyndigas förhållanden. Betydelsen av den- na synpunkt torde emellertid inte böra över- skattas. I de större städerna, där överför- myndaren redan under nuvarande förhål- landen inte kan äga personlig kännedom om varje förmynderskap, har ej förmärkts några nackdelar på grund härav. Mera beaktansvärt tonde då vara att en ny över- förmyndarorganisation med väsentligt större distrikt än de nuvarande ej kommer att medföra alltför stora olägenheter för all- mänheten. Som utredningen tidigare fram- hållit fordrar vissa frågors avgörande en personlig kontakt med överförmyndaren. Bland annat för att underlätta denna kon- takt föreslår utredningen att överförmyn- darens kansli skall vara på samma ort som vederbörande underrätts kansli. Valet av kansliort för de blivande underrätterna har främst skett med hänsyn tagen till belägen- het, storlek och betydelse från regional syn- punkt (se domstolskommitténs betänkande ”Ny domkretsindelning för underrätterna”, SOU 1967: 4, s. 63). Det finns alla skäl anta att dessa synpunkter är tillämpliga även när det gäller att bestämma orten för överförmyndarens kansli. Långa avstånd, dåliga kommunikationer eller annan mera betydande och inte alltför närbelägen tät- ortsbildning inom överförmyndardistriktet kan emellertid undantagsvis medföra att överförmyndare måste ha särskilda mottag- ningstider på annan ort. Utredningen kan emellertid även tänka sig att man i vissa di- strikt av dessa skäl i något fall får utse mer än en överförmyndare. Detta bör dock i görligaste mån undvikas med hänsyn till de nackdelar från organisatoriska och andra synpunkter detta kan medföra för dessa di-
strikt av företrädesvis glesbygdskaraktär. Utseende av mer än en överförmyndare i samma distrikt kan emellertid tänkas bli nödvändigt på grund av att arbetsbelast- ningen i de större distrikten kan bli för stor för en överförmyndare. Klart är således att mer än en överförmyndare måste utses i Stockholm och Göteborg, kanske även i Malmö.
En anknytning till domkretsarna medför även fördelar från andra synpunkter. In- skrivning av förmynderskap och godman- skap avses även i fortsättningen ske av un— derrätterna, liksom inregistrering av bouppteckningar; även meddelande av lag— fart och inteckning (utfärdande av pant— brev) torde ombesörjas av underätterna. Härigenom kommer frågor inom dessa om- råden som berör förmynderskap och god- manskap under överförmyndares tillsyn att vara anknutna till samma domstol. Detta måste vara en fördel för såväl överförmyn- dare, förmyndare som domstol. Även om domstolen i fortsättningen ej får samma kontrolluppgifter beträffande överförmyn- darna, kvarstår den dock, som närmare be- handlas nedan under 9.5.5, förutom som be- svärsinstans och registreringsmyndighet även som tillsynsmyndighet. Sambandet mellan underrätterna och överförmyndarna kommer alltså även i framtiden att bestå.
På grund av anförda synpunkter före— slår utredningen att överförmyndardistrik- ten skall överensstämma med underrätter- nas domkretsar och att överförmyndarens kansli skall vara på samma ort som under— rättens. Med utgångspunkt från den dom- kretsindelning, som enligt beslut av Kungl. Maj:t meddelade före den 1 juli 1970 skall gälla från och med den 1 januari 1971, har i Bilaga 2 gjorts en sammanställning av överförmyndardistrikten med angivande av bl.a. folkmängd och beräknat antal för— mynderskap och godmanskap. Från och med den 1 januari 1971 försvinner uttryc— ken häradsrätt och rådhusrätt som beteck— ning på allmän underrätt. I stället införs en gemensam beteckning, tingsrätt. Tingsrät— tens domkrets kommer att benämnas dom- saga. Under hänsynstagande härtill föreslår
utredningen att i 19 kap. 1 & FB skall stad- gas att domsaga skall vara distrikt för över- förmyndare och att i varje distrikt skall ef- ter Konungens bestämmande finnas en eller flera överförmyndare samt att överförmyn- dare skall ha kansli på den ort där tingsrät- ten har sitt kansli.
9.5.3. Sättet för utseende av överförmyn- dare, kompetensvillkor m. m.
Med utredningens principiella ståndpunkt att överförmyndarverksamheten bör hän- föras till det allmännas organisation för rättsvård följer att Överförmyndare ej längre bör utses genom val. Befattningen som överförmyndare blir att betrakta som en statlig tjänst. För utseende av överför— myndare bör därför gälla vad om anställ- ning av statlig tjänsteman i allmänhet är stadgat, d.v.s. om annat ej är särskilt fö- reskrivet tillsätts tjänsten av Konungen el- ler av myndighet som Konungen bestäm- mer (se statstjänstemannalagen den 3 juni 1965 (nr 274) 5 5).
Den indelning i överförmyndardistrikt som utredningen föreslår, medför att ar- betsbördan för en överförmyndare i den nya organisationen i allmänhet blir betyd- ligt större än vad som nu är fallet. Trots detta torde arbetet inte annat än i de största distrikten bli av så stor omfattning att en persons hela arbetskraft tas i an- språk. Det övervägande antalet befattning- ar kommer därför att bli arvodestjänster. Vissa befattningshavare som innehar arvo- destjänster av rättsvårdande karaktär, såsom ordförande i övervakningsnämnder, audi- törer o. a. tillsätts av Konungen. Med hän- syn till överförmyndarnas vidgade uppgif- ter anser utredningen det vara riktigast att överförmyndare utses av Kungl. Maj:t så- väl då fråga är om arvodestjänster som då det gäller fasta tjänster. I båda fallen bör tillsättningen föregås av vederbörligt an- sökningsförfarande. Denna centralisering av tillsättningsförfarandet får emellertid icke medföra att lokala synpunkter och in- tressen icke längre beaktas. Utredningen föreslår därför att såväl landstinget —— eller kommun utanför landsting — som den
tingsrätt under vars tillsyn överförmynda— ren skall lyda skall avge yttrande över sö- kandenas kvalifikationer. På grund härav stadgas i 2 5 av 19 kap. FB att överförmyn— dare tillsätts av Konungen efter ansökan och efter hörande av landstinget eller, i fråga om distrikt vari ingår kommun som ej till— hör landstingskommun, kommunfullmäktige samt rätten.
Vid en blivande överförmyndarorganisa- tion med distrikt motsvarande domkret- sarna kommer genomsnittligt ökade krav att ställas på överförmyndarna vad beträffar juridiska och ekonomiska kunskaper och erfarenheter. Även om större urval kommer att erhållas av personer, som är lämpliga till överförmyndare, anser utredningen att nuvarande behörighetsvillkor, vilka i olika sammanhang utsatts för kritik, bör ändras. Att föreskriva krav på viss utbildning torde dock från skilda synpunkter vara mindre lämpligt. En begränsning till personer med juridisk eller ekonomisk examen skulle allt- för hårt inskränka kretsen av lämpliga per- soner. Personer som på annat sätt skaffat sig juridisk och/eller ekonomisk erfarenhet bör inte på grund av avsaknad av formella meriter vara uteslutna från befattningarna som överförmyndare. Krav på särskild exa- men kan även medföra risk för byråkrati- sering. De ökade krav som den nya organi— sationen ställer på överförmyndarna bör emellertid framhållas så att utöver nuva- rande behörighetsvillkor fordras att han skall vara väl förfaren i ekonomiska och juridiska frågor som är av betydelse för tjänsten.
Enligt utredningens mening bör kvalifi- kationskraven för överförmyndare i största utsträckning anknyta till vad som gäller för lagfaren domare. Överförmyndare bör så- ledes vara svensk medborgare och får ej vara omyndig eller i konkurstillstånd (jfr 4 kap. 1 & RB). För närvarande föreskrivs dessutom för valbarhet till överförmyndare, liksom för utnämning till domare, en nedre åldersgräns av 25 år. Genom en ändring av stadgandet härom i 19 kap. 8 & FB (se prop. 19691119, 1LU 50, SFS 1969:799) kommer emellertid från och med den 1 ja-
nuari 1971 ifrågavarande åldersgräns att slopas såvitt avser överförmyndare. Änd- ringen har samband med beslutet att slopa de särskilda åldersgränserna för valbarhet till riksdagsmannauppdrag, kommunala förtroendeuppdrag och uppdrag som nämndeman. Vid behandling i lagrådet av förenämnda förslag om ändring i FB av- styrkte lagrådet att åldersgränsen slopades (se prop. s. 54). Lagrådet erinrade i sin mo- tivering bl. a. om vad som vid överförmyn- darinstitutionens införande framhölls att överförmyndare borde, vid sidan av en spe- ciell förmåga att bedöma räkenskaper, be— sitta ett visst större mått av praktisk erfa- renhet, omdömesgillhet och vidsynthet för att kunna rätt sätta sig in i de omyndigas vitt skilda levnadsförhållanden och behov. Lagrådet framhöll vidare att överförmynda- ren fattar sina beslut ensam och därvid har en domstolsliknande funktion. Enligt lagrå- dets mening borde, så länge för lagfaren do— mare gäller kvalifikationskravet, att han skall ha fyllt 25 år, motsvarande nedre ål- dersgräns för överförmyndare bibehållas. Första lagutskottet, vars utlåtande följdes av riksdagen, hemställde om bifall till pro- positionen i denna del och uttalade därvid att den omständigheten att val av överför- myndare, liksom val av nämndeman, ombe- sörjs av kommunernas fullmäktige utgjorde tillräcklig garanti för att sådana utses som anses lämpade för uppdraget.
Utredningens förslag att överförmyn- darna ej längre skall vara kommunalvalda medför tydligtvis att vad ovan uttalats om sambandet mellan den nedre åldersgränsen för överförmyndare och motsvarande sär- skilda åldersgränser för valbarhet till riks- dagsmannauppdrag, kommunala förtroen- deuppdrag och uppdrag som nämndeman ej längre har samma betydelse. Utred- ningen föreslår vidare att vissa åligganden, som tidigare tillkommit förmynderskaps- domstolen, överflyttas till överförmynda- ren. Så kan t. ex. nämnas tillstånd till över- låtelse eller inteckning av omyndigs fasta egendom (nedan 10.3.3) och tillstånd för legal förmyndare att erhålla arvode (11.4.3). Därutöver har överförmyndaren tillagts öka-
de befogenheter i andra avseenden. Överför- myndaren äger sålunda besluta huruvida ar- vode till förmyndare och god man skall utgå av allmänna medel och han får ensam be- fria förmyndaren från att avge räkning eller medge att sådan upprättas i förenklad form (10.5.3). Som utredningen tidigare uttalat bör överförmyndarens verksamhet, bl. a. ge- nom att angivna ökade uppgifter anförtrotts överförmyndaren, i dess helhet betraktas som ingående i det allmännas organisation för rättsvård. Med hänsyn härtill framstår det som mera naturligt att frågan om huru- vida en nedre åldersgräns skall föreskrivas för överförmyndare löses i överensstämmel- se med vad som gäller för lagfaren domare. Utredningen förordar därför att så länge för lagfaren domare ställs krav på att han skall ha fyllt 25 år, den nu gällande ålders- gränsen av 25 år för överförmyndare bibe- hålls.
I och med att överförmyndaren blir stats- anställd krävs inte stadgande om viss maxi- miålder. Frågan härom regleras i anställ- ningsförhållandet. Att överförmyndaren skall utöva sin befattning vid en ålder som överstiger den ålder av 67 år, då lagfaren domare är skyldig att avgå från sin tjänst, torde emellertid i allmänhet inte böra komma i fråga. Den som fyllt 70 år skall i vart fall inte vara överförmyndare.
Med hänsyn till rättens överordnade ställning i förhållande till överförmyndaren är ordinarie ledamot vid rätten i princip förhindrad att vara överförmyndare. I sam- band med att riksdagen beslöt att den nedre åldersgränsen för valbarhet till överförmyn- dare skall slopas från och med den 1 janu- ari 1971, antog riksdagen ett i förenämnda proposition upptaget förslag till ändrad ly- delse av 19 kap. 8 5 andra stycket FB av in- nehåll att från angivna tidpunkt lagfaren tjänsteman vid tingsrätt ej får vara överför- myndare inom domsagan, om ej Konungen för särskilt fall meddelat tillstånd därtill. Ut- vidgningen av förbudet till att gälla även öv- riga lagfarna tjänstemän vid underrätten motiverades av att förordnanden att hand- lägga förmynderskapsärenden borde kunna meddelas utan risk för jävssituationer. Den
möjlighet till undantag härifrån som läm- nats anses böra komma i fråga särskilt när det gäller dem som avses med nuvarande undantagsbestämmelse, d.v.s. när det gäl- ler domare vid underrätt som arbetar på fle- ra avdelningar.
Utredningen anser att även med den av utredningen föreslagna överförmyndaror- ganisationen lagfaren befattningshavare vid rätten ej bör vara överförmyndare. Framför allt med hänsyn till att rätten ut- gör besvärsinstans beträffande överför- myndarens beslut är det av vikt att såväl rätten som överförmyndaren skyddas mot varje misstanke för bristande självständig- het eller objektivitet. Med hänsyn härtill och till att överförmyndaren föreslås er- hålla såväl flera som mer kvalificerade uppgifter, för vilka genomsnittligt krävs en sådan arbetsinsats att befattningen som överförmyndare ej lämpligen bör förenas med innehav av domartjänst, föreslår ut- redningen att undantag ej som nu, eller som föreslås skola gälla efter den 1 januari 1971, skall kunna göras från denna regel. Men utredningen går ännu ett steg längre och föreslår att även övriga befattningsha— vare vid tingsrätten skall vara förhindrade att vara överförmyndare. Annan än lagfa- ren befattningshavare vid domstol är i ar- betshänseende underställd lagfaren domare. Från denna synpunkt anser utredningen att det är olämpligt att sådan befattningshava- re utses till överförmyndare även om den lagfarne ledamot som vederbörande är un- derställd ej har hand om överförmyndartill- synen.
Med frågan om överförmyndarens behö- righetsvillkor hör intimt samman frågan om jäv för överförmyndare. Avsaknaden av jävsbestämmelser för överförmyndare har medfört olägenheter. På grund härav och då regler om jäv skulle medverka till att trygga överförmyndarens opartiskhet före- slår utredningen införande av sådana regler. Det är därvid naturligt att man vid övervä- gande av jävsregler för överförmyndare sö- ker hämta ledning från domarjäven. Som nämnts gäller för ledamöter och tjänstemän vid överförmyndarnämnden i Stockholm re-
dan nu de jäv som enligt RB gäller mot do- mare. Anledning att för överförmyndare gö- ra undantag beträffande något av de i 4 kap. 13 & RB upptagna jäven för domare föreligger ej. Utredningen föreslår sålunda att samtliga de mot domare gällande jäven skall äga tillämpning även mot överförmyn- dare. Liksom domare bör överförmyndare vara skyldig att självmant ge till känna om- ständighet som han vet föreligger och som kan antas utgöra jäv mot honom. Bestäm- melsen i 4 kap. 15 & RB om domares be- fattning med mål sedan fråga om jäv upp- kommit mot honom eller han förklarats jä- vig bör i tillämpliga delar gälla för överför- myndare.
På grund av vad sålunda anförts föreslår utredningen att i 19 kap. 2 5 första stycket FB stadgas, utöver regler om sättet för utse- ende av överförmyndare, att överförmynda- re skall vara svensk medborgare och ha uppnått 25 års ålder samt vara väl förfaren i de praktiska, ekonomiska och juridiska frå- gor som är av betydelse för tjänsten. I and- ra stycket av samma lagrum föreskrivs att den som är omyndig eller i konkurstillstånd ej kan vara överförmyndare liksom att ej heller befattningshavare vid rätten må vara överförmyndare i domsagan. I paragrafens tredje stycke stadgas att vid tjänstens ut- övande gäller för överförmyndare de jäv, varom stadgas för domare i 4 kap. 13 & RB.
Bestämmelsen i 19 kap. 9 & FB att över- förmyndare, som befinns inte vara lämplig, kan när som helst av rätten entledigas, kan ej stå kvar när överförmyndare övergår till att bli statlig befattningshavare. I stället kommer för överförmyndare att gälla be- stämmelserna i statstjänstemannalagen. Med hänsyn till den självständiga ställning som överförmyndare föreslås erhålla torde brott som överförmyndare begår i tjänsten beiv- ras först efter åtal. Bestämmelsen i 18 5 första stycket statstjänstemannalagen bör därför äga tillämpning på den som innehar eller uppehåller tjänst som överförmyndare (jfr 11 & instruktion för auditör, SFS 1966: 165).
För överförmyndare skall finnas ersättare. Denne skall uppfylla de kvalifikationskrav
som uppställts för överförmyndare ovan. Vid förfall för både överförmyndaren och hans ersättare skall vikarie förordnas. Fråga om förordnande av vikarie bör kunna upp- tas av förmynderskapsdomstolen såsom när- maste tillsynsmyndighet för överförmyndar- na därest förordnandet ej avser längre tid än sex månader. Bestämmelser om ersättare och vikarie har intagits i 19 kap. 3 & FB.
9.5.4. Ersättning åt överförmyndare
Som utredningen anfört ovan under 9.5.1 är det nuvarande sättet att bestämma ersätt- ning åt överförmyndare redan med hänsyn till att det ej alltid bereder överförmynda- ren en skälig och jämn ersättning moget att avskaffas. En annan allvarlig olägenhet med nuvarande system är att ersättningen utgår av den omyndiges medel och beräk- nas på dennes behållna årsinkomst. Detta leder många gånger till att folkpensioner, underhållsbidrag och liknande förmåner, som är avsedda att trygga myndlingens för- sörjning, minskas med belopp som motsva- rar ifrågavarande arvode. Såsom nedan (11.3.1) skall närmare utvecklas i fråga om arvode till förmyndare uppstår dessutom i praktiken svårigheter vid bestämmande av begreppet behållen inkomst. Härtill kom- mer det principith otillfredsställande i att överförmyndarna själva måste räkna ut och av förmyndarna utkräva sin ersättning. Det finns således flera skäl till att ej längre be- hålla de nuvarande reglerna för bestäm- mande av ersättning åt överförmyndare. Med utredningens tidigare deklarerade ståndpunkt att överförmyndarens uppgifter ingår i det allmännas rättsvårdande åta- gande finner utredningen det vara naturligt att ersättningen åt överförmyndare skall utgå ej av de omyndigas utan av statliga medel. Som framgår av redogörelsen ovan under 9.4.2 av reformförslag efter FB:s ikraftträdande har även den tidigare all- männa inställningen, att kostnaden för kontrollen av förmyndarens förvaltning av principiella skäl skall utgå ur den omyndi- ges medel, inte längre uppfattats såsom oomtvistlig. Utredningen anser att lika väl som staten åtagit sig att svara för kostna-
derna för domstols-, polis- och åklagar- verksamheterna lika väl bör staten svara för kostnaderna för överförmyndarverk- samheten. Ersättningen bör utgå i form av lön till de överförmyndare som kommer att erhålla heltidstjänster och i form av arvode i övriga fall. En reform med detta innehåll är av den betydelse att den icke bör vara utesluten av finansiella skäl. De finansiella verkningar som utredningens förslag med- för redovisas nedan under 16 kap. Där kommer även att redogöras för ett altema- tiv med en särskild tillsynsavgift till stats- verket, vilken är beräknad så, att ekono- miskt små förmynderskap blir avgiftsfria.
9.5.5. Kontrollen samheten
Av 1952 års utredning, som redovisats ovan under 9.4.1.1, framgår att nuvarande bestämmelser angående kontroll genom rät- tens försorg av överförmyndarverksamhe- ten inte kan anses effektiva. Bestämmel- serna tar främst sikte på en formell kon- troll. Vid de flesta domstolar inskränkte sig enligt utredningen kontrollen till en rutin- mässig genomgång av överförmyndarnas årsredogörelser, varvid rätten framför allt kontrollerade överförmyndarnas arvodes- beräknlngar samt såg till att överensstäm- melse rådde mellan rättens och överför- myndarnas förmynderskapsböcker. Bestäm- melsen att rätten, där det finns lämpligt, äger verkställa särskild inspektion för till- syn av att överförmyndaren väl förvaltar sin befattning, tillämpades föga enhetligt av domstolarna. Vid mer än hälften av an- talet domstolar verkställdes sålunda aldrig inspektion medan vid andra i regel 3—5 år förlöpte mellan inspektionerna. Endast ett fåtal domstolar inspekterade överförmyn- darna mera regelbundet.
De brister i kontrollen av överförmynda- rens verksamhet som framkom vid 1952 års utredning föreligger alltjämt. Förekomsten av dessa brister grundar sig på flera om- ständigheter. Sålunda är kontrollbestämmel- serna i första hand knutna till den årliga redogörelse som överförmyndaren jämlikt 17 kap. 7 & FB skall avge till rätten. I fö-
av överförmyndarverk-
reskrifterna för rättens granskning av denna framhålls endast vikten av att över- förmyndaren tillsett att förmyndare och gode män uppfyllt de formella föreskrif- terna, såsom att årsuppgifter, årsräkningar och andra föreskrivna handlingar veder- börligen avgivits. Föreskrifterna om rättens skyldighet att årligen granska överförmyn- darens förteckning över ej inskrivna för- mynderskap samt, med lämpliga mellan- rum, den av överförmyndaren förda för- mynderskapsboken tar även sikte på endast en formell tillsyn. Det enda stadgande där en möjlighet till materiell kontroll antyds är bestämmelsen om inspektion av överför- myndare. Bestämmelser om vad denna in- spektion närmare skall innefatta har dock ej givits. Stadgandet uppfattas för övrigt av flera domstolar och överförmyndare som tillkommet för att användas endast vid misstanke om fel eller försummelse från överförmyndarens sida.
Även med en sådan överförmyndarorga- nisation som utredningen föreslår erfordras tillsynsmyndighet av något slag. I direkti- ven för förmynderskapsutredningen har ifrågasatts om inte en effektivare tillsyn kan tillskapas t.ex. genom att länsstyrel- serna, som nu utövar tillsynen av vissa stif- telser, skulle överta kontrollen av överför- myndarnas verksamhet. Länsstyrelsens till- syn över vissa stiftelser regleras i lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser. Enligt bestämmelser i denna åligger det länsstyrel- sen att övervaka att stiftelses förvaltning handhas i överensstämmelse med lagen och de för stiftelsen gällande föreskrifter (9 å). lar äger länsstyrelsen förrätta granskning har stiftelse ålagts att bl.a. föra räkenska- per över stiftelsens tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter och att vid rä- kenskapsårets slut till länsstyrelsen insända årsberättelse och sammandrag av räkenska— perna (14 å). Där omständigheterna påkal- lar äger länsstyrelsen förrätta granskning hos stiftelsens styrelse, varvid stiftelsens rä- kenskaper, kassa, värdehandlingar, säker- hetshandlingar och protokoll skall hållas tillgängliga av styrelsen (15 å). Har styrelse för stiftelse fattat beslut, som står i strid
med lag eller de för stiftelsen gällande fö- reskrifterna, äger länsstyrelsen förbjuda verkställighet av beslutet eller om sådan ägt rum, förelägga styrelsen att vidta rät- telse (16 å).
Mot bakgrunden av ovan redovisade be- stämmelser kan sägas att en överflyttning till länsstyrelsen av kontrollen över över- förmyndarnas verksamhet närmast tar sikte på en kontrollmyndighet som inom sin or- ganisation har tillgång till personal som är bokföringstekniskt utbildad och som är väl förtrogen med revision av räkenskaper. Ef- tersom överförmyndarna i motsats till stif- telse ej för räkenskaper eller förvaltar egendom kommer en sådan tillsyn av läns- styrelsen inte att avse överförmyndarens egendomsförvaltning utan omfatta en granskning av att överförmyndaren vid sin genomgång av förmyndares och gode mäns förvaltning iakttagit den omyndiges bästa. En sådan granskning av att överförmynda- ren rätt fullgjort sin kontrolluppgift har otvivelaktigt förutsättningar att bli mer ef- fektiv än vad som är möjligt med nuva- rande ordning särskilt i sådana fall, där det rör sig om större eller bokföringsmässigt komplicerade förvaltningar. Sådana för- valtningar utgör emellertid i förhållande till samtliga inskrivna förmynderskap och god- manskap endast en ringa del. Det alldeles övervägande antalet avser förvaltning av mindre tillgångar eller små inkomster med ofta mycket enkla års- och sluträkningar.
En kontroll av överförmyndarnas verk- samhet måste emellertid omfatta även en ju- diciell tillsyn. Överförmyndaren har som ti- digare nämnts ofta att ta ställning till frå- gor som ställer stora krav på hans juridiska kunskaper och omdöme. Sålunda kan i sam- band med boutredning och skifte ofta upp- komma frågor av såväl successionsrättslig som avtalsrättslig art. Beträffande förmyn- derskap som omfattar förvaltning av fast egendom uppstår inte sällan problem som angår arrende- och hyreslagstiftning förut- om fastighetsrättsliga frågor. För utövande av en sådan kontroll erbjuder länsstyrelser- nas organisation inte motsvarande fördelar som när det gäller den redovisningstekniska
tillsynen. Förutsättningar för att en gransk- ning av överförmyndarnas verksamhet i denna del skall bli så effektiv som möjligt torde bäst uppfyllas om denna som nu om- besörjs av de allmänna underrätterna. Här- till kommer att den formella kontrollen krä- ver att tillsynsmyndigheten har tillgång till ett aktuellt register över inskrivna förmyn- derskap och godmanskap. På skäl som ut- redningen upptagit nedan under 10.5.3 bör inskrivning och registrering av förmynder- skap och godmanskap alltjämt ske vid för- mynderskapsdomstolen. En överflyttning av kontrollen till länsstyrelserna fordrar därför att alla beslut som meddelas av domstolen måste översändas till länsstyrelsen. Detta kan medföra risk för att förfarandet kompli- ceras.
På grund av anförda förhållanden anser utredningen att den fördel som enligt ovan kan uppnås genom en överflyttning till länsstyrelserna av kontrollen av överför- myndarverksamheten inte uppväger de olä- genheter som från andra synpunkter skulle uppstå. Utredningen kan därför inte bi- träda tanken på att till länsstyrelserna över- flytta denna kontroll. Den fackkunskap inom det revisionstekniska området som finns företrädd inom länsstyrelsernas orga- nisation kan, som framgår nedan, på annat sätt tas i anspråk vid tillsynen av överför- myndarverksamheten.
Utredningen har vid övervägande av frågan om tillsynen över överförmyndarnas verksamhet kommit fram till att någon bättre lösning än att som nu åt rätten an- förtro tillsynen inte är att finna. Emellertid måste som redan framhållits tillsynen göras effektivare. Redan genom att under varje domstol kommer att lyda vanligtvis inte mer än en överförmyndare underlättas tillsynen avsevärt; även överförmyndarnas större kompetens bidrar härtill. Genom att under- rättemas domkretsar kommer att bli större och därigenom antalet domare i varje un- derrätt kommer att öka finns ur personell synpunkt bättre förutsättningar för en kontroll. Genom att överförmyndarna fö- reslås inte längre få uppbära lön i form av ett på grundval av de omyndigas behållna
inkomst uträknat arvode bortfaller en av anledningarna att ha kvar skyldigheten för överförmyndarna att årligen till rätten avge årsredogörelse jämlikt 17 kap. 7 & FB. I och med att överförmyndardistrikten blir avsevärt mycket större än de nu är kommer iordningställande av årsredogörelse och genomgång av denna att bli mycket mer tidskrävande. Då som ovan framhållits den granskning som sker vid en genomgång av årsredogörelsen närmast är av formell art och då den formella kontrollen lättare kan ske på annat sätt föreslår utredningen att överförmyndarna befrias från att upprätta och till rätten inge sådana redogörelser.
I likhet med vad 1952 års utredning ut— talat kan en meningsfull kontroll bäst ske genom en inspektion av överförmyndaren. Vid en sådan inspektion, som bör företas av ordinarie domare eller undantagsvis av annan med minst tingssekreterares kompe- tens, kan såväl formell som materiell tillsyn ske. Tillsynen bör ske genom stickprovsvis tagna kontroller och genom fortlöpande granskning av överförmyndarens akter. Skulle därvid uppkomma frågor av sådan komplicerad bokföringsteknisk art som den inspekterande anser sig inte själv kunna bedöma, skall han med översändande av akten infordra yttrande i frågan från läns- styrelsens revisionsavdelning. Detta torde kunna ske redan enligt nuvarande lagstift- ning (jfr 11 å i lagen om handläggning av domstolsärenden och 40 kap. 1 & RB) men bör särskilt anges i förmyndarvårdskungö- relse eller motsvarande av Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser angående domstolarnas förmyndarvård. För att rättens kontroll skall bli effektiv fordras att denna företas årligen. I författning angående när- mare bestämmelser om domstolarnas ålig- ganden i vad avser förmyndarvården skall därför anges att rätten skall årligen granska stickprovsvis utvalda akter till för- mynderskap och godmanskap hos överför- myndaren samt verkställa årliga inspektio- ner.
På grund av det anförda föreslår utred- ningen att bestämmelsen i 17 kap. 7 & FB upphävs. Närmare föreskrifter om domsto-
larnas uppgifter rörande förmyndarvården får utfärdas av Kungl. Maj:t i administra- tiv ordning.
10 Förvaltning av omyndigs egendom och kontrollen över denna förvaltning m. 111.
10.1. Inledning
Föräldrabalkens regler om förmyndares för- valtning av omyndigs egendom är intagna i 15 kap. och utgår från att förmyndaren en- sam handhar förvaltningen. Förmyndarens förvaltningsrätt är emellertid begränsad så- väl vad gäller rätten att placera omyndigs penningmedel som rätten att företa vissa rättshandlingar. Förmyndarens förvaltning står under kontroll av överförmyndaren och rätten. För möjliggörande av en fortlöpande kontroll har givits bestämmelser om förva- ring av vissa av den omyndiges tillgångar. För att bl. a. en effektiv kontroll över för- myndarens förvaltning skall kunna utövas fordras att förmynderskapen blir registrera— de. Härom stadgas i 12 kap. om inskrivning av förmynderskap. Utöver den fortlöpande kontrollen av förmyndarens förvaltning ålägger lagen förmyndaren redovisningsskyl- dighet inför överförmyndaren av förvalt- ningen. Bestämmelser härom finns intagna i 16 kap. Den rätt som tillkommer omyndig delägare i oskiftat bo tillvaratages genom be- stämmelser i 14 kap. Innehållet i kapitlet motsvarar stadgandena i 15 och 16 kap. Ut- redningen har funnit lämpligt att vid be- handling av förvaltningsreglerna och kon- trollen över förvaltningen göra en uppdel- ning av frågorna på sätt nu skett. I en av- slutande avdelning behandlar utredningen slutligen frågan om förvaltning av omyn— digs egendom av annan än förmyndaren, s.k. särskild förvaltning.
10.2 Placering av omyndigs tillgångar
10.2.1. Gällande rätt
I 15 kap. 1—3 och 6 åå ges vissa instrukto- riska föreskrifter i fråga om förmyndarens förvaltning. Enligt 1 & är förmyndaren pliktig att tillse att den omyndiges till- gångar är anbringade så att erforderlig trygghet finns för deras bestånd och skälig avkastning erhålls. I 2 & föreskrivs att lös- ören, som icke bör behållas till nytta för den omyndige, skall avyttras. Föremål, som har särskilt värde för den omyndige eller hans familj, må dock behållas, såframt icke föryttring är påkallad med hänsyn till den omyndiges förmögenhetsförhållanden. Ak- tier och andra värdepapper bör enligt 3 &, om de icke kan med trygghet till den omyn- diges fördel behållas, av förmyndaren för- säljas, när det lämpligen kan ske. Fordring— ar, som icke kan med trygghet förbli utestå- ende, bör av förmyndaren så snart ske kan indrivas. Har fordran tillkommit genom att delägare i oskiftat bo med överförrnynda- rens samtycke övertagit den omyndiges lott i boet, må den förbli utestående, så länge den omyndiges bästa ej därigenom äventy- ras. Bör den omyndige tillhöriga penning- medel hållas tillgängliga för bestridande av utgifter för hans underhåll eller för vården av hans egendom och kan av sådan anled- ning medlen icke anbringas under villkor som avses i 15 kap. 4 & nedan skall enligt 6 & medlen likväl, i den mån det lämpligen kan ske, i den omyndiges namn insättas hos
bank på en för ändamålet lämpad räkning. De egentliga bestämmelserna om place- ring av omyndigs medel är intagna i 15 kap. 4 och 5 55. I 4 & stadgas, att den omyndiges penningmedel skall göras ränte- bärande. För sådant ändamål äger förmyn- daren inköpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrivs eller inskrivits i stats— skuldboken eller utlåna medlen mot inteck- ning i fast egendom eller också i myndling— ens namn insätta dem hos postsparbanken eller sparbank eller för längre tid hos an- nan bank. Med bank avses jämväl central- kassa för jordbrukskredit. Närmare bestäm- melser om de obligationer, som må inköpas, om beskaffenheten av den inteckningssä- kerhet, varemot utlåning må ske, samt om de räkningar, å vilka insättning hos bank må äga rum, meddelas av Konungen. Nämnda bestämmelser finns intagna i för- ordningen den 21 november 1924 (nr 474) med särskilda bestämmelser om anbring- ande av omyndigs medel. Enligt 1 & i för- ordningen äger förmyndaren utan särskilt samtycke av överförmyndaren för omyn- digs medel inköpa följande slag av obliga- tioner: 1) obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten; 2) obligationer, ut- färdade eller garanterade av svensk kom- mun eller landsting, som till lånets uppta- gande eller garanterande erhållit Konung- ens tillstånd; 3) Aktiebolaget Svenska to- baksmonopolets obligationer; 4) Sveriges allmänna hypoteksbanks, Konungariket Sveriges stadshypotekskassas eller Svenska bostadskreditkassans obligationer; samt 5) obligationer, utfärdade av Stockholms in- teckningsgarantiaktiebolag eller av aktie— bolag, som driver lånerörelse i enlighet med bstämmelserna i lagen den 22 juni 1911. Enligt 2 & må utlåning av omyndigs medel, utan överförmyndarens samtycke, äga rum allenast mot säkerhet av inteck- ning, inom sextio procent av senaste fast- ställda taxeringsvärdet, i jordbruksfastighet eller ock i annan fastighet i stad, köping el- ler municipalsamhälle, varå finnes uppförd byggnad, huvudsakligen innehållande bo- stadslägenheter för uthyrning; dock skall, för att inteckning i fastighet av sistnämnda
slag må belånas, inteckningen vara belägen jämväl inom det belopp, för vilket därå uppförd byggnad är brandförsäkrad i nå- got med vederbörligen fastställd bolagsord- ning försett brandförsäkringsbolag inom ri- ket. Är inteckning meddelad i fast egendom som består av jordbruksfastighet och an- nan fastighet, må hänsyn tagas allenast till det taxeringsvärde, som åsatts jordbruks- fastigheten. Omyndigs medel må vidare en- ligt 3 & i förordningen insättas, förutom hos postsparbanken eller sparbank, på deposi- tionsräkning hos annan bank, dock med så- dant villkor i fråga om tiden, att hos ban— ken högsta ränta enligt sådan räkning er- hålles. Erhålls samma ränta för medel, som innestår på annan räkning, får insättning även ske på sådan räkning.
Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på annat sätt än som avses i 15 kap. 4 5, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller därmed jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, erfordras överför- myndarens samtycke. Enligt 15 kap. 5 & sis— ta punkten må sådant samtycke ej ges, med mindre särskilda skäl är därtill.
10.2.2. Historik
De återgivna bestämmelserna i 15 kap. 1— 6 55 FB har med oförändrat sakligt inne- håll överflyttas från 1924 års förmynder- skapslag, där de hade sin plats i 8 kap. 1—6 åå. Ur förarbetena till sistnämnda stadgan- den må återges följande (se NJA II 1924 s. 389—404). Lagberedningen anförde vid 1 & bl. a.
Såsom av — — — redogörelsen för främ- mande rätt framgår, åligger det förmyndaren enligt ett flertal rättssystem att vid placering av omyndigs medel i första hand anlita vissa av lagen såsom säkra angivna placeringsfor- mer. Annan placeringsform må ej användas, utan att överordnad myndighet efter prövning i varje särskilt fall av den föreslagna placering- en därtill giver sitt samtycke. Härigenom in- skärpes, att vid placering av omyndigs medel kravet på trygghet för den omyndige främst bör tillgodoses. Förmyndarens förvaltning bör vara konserverande. Riktigheten av denna upp- fattning anser lagberedningen ovedersäglig. I fråga om förvaltning av omyndigs egendom
måste hänsyn tagas därtill, att de omyndigas personliga förhållanden vanligen äro sådana, att egendomens bevarande framstår såsom ett långt viktigare intresse än avkastningens steg- rande utöver vad som kan vinnas genom be- tryggande placering. Då fråga uppstår om placering av omyndigs medel, anvisar därför förslaget i första hand vissa såsom säkra an- sedda placeringsformer. — — -— Bland dessa placeringsformer har förmyndaren fri valrätt. Då emellertid åtskilliga andra kunna stå till buds, vilka erbjuda tillräcklig säkerhet, har beredningen ansett onödigt att medgiva annan placering, än den förslaget i första hand anvi- sar, men tillika föreskrivit, att överförrnynda- rens samtycke skall inhämtas därtill. Härige- nom öppnas möjligheter för förmyndaren att, om en placering står honom till buds, varige- nom högre avkastning av omyndigs medel kan vinnas än genom de av lagen anvisade place- ringsformerna, anlita denna, om han för över- förmyndaren kan visa, att placeringen erbju- der betryggande säkerhet.
De av beredningen föreslagna placeringsreg- lerna gälla endast penningmedel, som tillhöra eller tillfalla den omyndige. Någon förpliktelse för förmyndaren att realisera värdepapper eller andra tillgångar, som överlämnas till hans för- valtning, för placering av inflytande medel i sådan ordning, som avses i 4 5, finnes icke stadgad i förslaget. Förmyndaren är ej skyldig inhämta överförmyndarens samtycke, om han vill behålla befintliga tillgångar oförvandlade.
Vid övervägande av frågan, om realisation av omyndigs tillgångar bör ske för övergång till annan placering, har förmyndaren att prak- tiskt bedöma, huruvida genom den befintliga placeringen kravet på erforderlig trygghet upp- fylles samtidigt som skälig avkastning vinnes, och han bör jämväl taga hänsyn därtill, att om avkastningen är alltför ringa, fara kan uppstå för att förmögenheten måste tillgripas till den omyndiges underhåll eller uppfostran, och att förmögenhetens bevarande därigenom kan äventyras. Förmyndaren har härvid att följa sitt eget omdöme om vad han anser överens- stämma med den omyndiges välförstådda in- tresse.
Vid 3 & anförde lagberedningen bl. a.
Såsom vid 1 & framhållits, ankommer det på förmyndaren att avgöra, huruvida det kan an- ses överensstämma med den omyndiges intres- se, att dennes förmögenhet bibehålles i det skick, vari förmyndaren mottagit densamma. Även om i förmögenheten ingå andra värde- papper än sådana, i vilka omyndigs medel må anbringas enligt 4 5, exempelvis aktier, äger förmyndaren behålla dem, om han anser det
med trygghet till den omyndiges fördel kunna ske. I annat fall böra de avyttras, dock att lämplig tidpunkt härför bör såvitt möjligt av- vaktas. — —- —
Har den omyndige fordringar, bör förmyn- daren överväga, om de kunna med trygghet till den omyndiges fördel förbliva utestående. Att förmyndaren därvid äger godkänna jämväl annan säkerhet än sådan, som 4 & anvisar såsom betryggande, är uppenbart. Med hänsyn till gäldenärens förmögenhetsställning kan även en fordran, för vilken säkerhet ej är ställd, an- ses bjuda full trygghet.
Departementschefen anförde på denna punkt bl. a. följande.
Beträffande 8 kap. 3 5 första stycket hava två av lagrådets ledamöter hemställt om sådan ändring av det där upptagna stadgandet, att förmyndaren ålägges försälja omyndigs aktier och andra värdepapper, endast därest omstän- digheterna giva vid handen, att försäljning är för myndlingens trygghet erforderlig. I tvek- samma fall borde således försäljning ej äga rum. Med åtskilliga bestämmelser i detta kap. har avsetts att inskärpa, att i fråga om place- ring av omyndigs medel kravet på trygghet för den omyndige främst bör tillgodoses. Omyndig tillhöriga penningmedel skola sålunda i första hand placeras i viss såsom betryggande angi— ven ordning. För avvikelse därifrån fordras samtycke av överförmyndaren. Förpliktelse för förmyndaren att realisera omyndigs tillgångar och övergå till av lagen anvisade placerings— former har däremot ej stadgats. Men förmyn- daren är skyldig att vid förmynderskapets över- tagande granska den placering av den omyndi- ges tillgångar, som då föreligger, och, om han finner placeringen icke kunna med trygghet och till den omyndiges fördel bibehållas, föranstal- ta om försäljning för övergång till mera be- tryggande placering. I tveksamma fall skall således enligt förslaget försäljning ske och pla- cering äga rum i av lagen anvisad eller av överförmyndaren godkänd ordning. Det i 3 5 första stycket upptagna stadgandet är ett ut- tryck för denna princip. Då jag anser riktigt att i fråga om placering av omyndigs medel trygg- hetskravet sålunda betonas, har jag icke funnit omarbetning av nämnda stadgande påkallad. Om i visst fall — på sätt i yttrandet jämväl framhållits —— särskilda omständigheter före- ligga som måste anses tala emot en eljest på- kallad omplacering, böra dessa, även utan att i paragrafen erinran därom intages, kunna vinna beaktande, i den mån det får anses överens- stämma med hänsynen till den omyndiges bästa.
Såsom betryggande former för placering av omyndigs medel anvisar 4 % inköp av obliga- tioner, utlåning av medlen mot säkerhet av in.- teckning i fast egendom samt insättning hos postsparbanken, sparbank eller annan bank. Pa- ragrafen upptager emellertid icke närmare be- stämmelser om vilka obligationer förmyndaren skall äga inköpa, om beskaffenheten av den in- teckningssäkerhet, varemot utlåningen må äga rum, och om de bankräkningar, som skola kun- na anlitas av förmyndaren vid sådan insättning, utan hänvisar i dessa hänseenden till särskild, av Konungen utfärdad författning. Grunden härtill är främst, att de bestämmelser, som er- fordras, måste anknyta direkt till bestående för- hållanden inom vårt ekonomiska liv, och att förändringar därinom lätt kunna medföra be- hov av jämkning i dessa bestämmelser. I vissa hänseenden måste de ock göras så ingående, att deras upptagande i lagtexten skulle alltför mycket belasta denna.
Bland de obligationer, som utan särskild prövning i det enskilda fallet måste anses er- bjuda full trygghet, märkas främst de obliga- tioner, som utfärdats eller garanterats av sta- ten, vidare allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas ob- ligationer, samt obligationer, som utfärdats eller garanterats av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Konung- ens tillstånd. Utom dessa obligationer finnas åtskilliga av enskilda företag utgivna obligatio- ner, vilka måste anses erbjuda full säkerhet. Men att uppställa några särskilda normer, vil- kas uppfyllande får anses innefatta garanti för sådan säkerhet, synes beredningen knappast möjligt. För de av enskilda företag upptagna obligationslånen finnes visserligen i allmänhet säkerhet i inteckningar. Men dessa inteckning- ar äro ej sällan till höga belopp meddelade i de fabriksfastigheter, inom vilka företagets rö- relse drives. Dessa fastigheters värde är ofta i hög grad beroende av deras utnyttjande för denna rörelse, och i sådana fall erbjuda i dem meddelade inteckningar understundom ej vä- sentligt större trygghet än förlagsinteckningar d.v.s. inteckningarnas värde står och faller med företaget. De erbjuda ej den realsäkerhet, som inteckningar i fast egendom i allmänhet skänka. En individuell prövning av den säker- het, dessa obligationer erbjuda, synes därför beredningen nödvändig, och en sådan vinnes, om placering av omyndigs medel i dessa ob- ligationer hänföres under 5 &. ———
I fråga om den inteckningssäkerhet, mot vil- ken utlåning må ske av omyndigs medel, måste krävas, att inteckningen har ett i förhållande till fastighetens värde fullt betryggande läge. — — — Det kan visserligen ej bestridas, att
gränsen två tredjedelar av taxeringsvärdet, vil- ken ock återfinnes inom svensk lagstiftning i 215 5 av lagen den 25 maj 1917 om försäkrings- rörelse såsom villkor för att inteckning må godtagas såsom placering av försäkringsfond, bör erbjuda hög grad av trygghet, men åtskil- liga skäl synas dock tala för att göra en skill- nad mellan landsfastighet och stadsfastighet. Medan i fråga om jordbruksfastighet värdet av sådana åbyggnader, vilka begagnas för jord- bruket och dess binäringar, i allmänhet icke medräknas vid bestämmandet av fastighetens taxeringsvärde, är i fråga om fastighet i stad åbyggnadernas värde av väsentlig betydelse. Med hänsyn till den värdeminskning dessa små- ningom undergå, särskilt om underhållet efter- sättes, är således i fråga om sådan fastighet en lägre gräns för inteckningens läge befogad.
Jämte inköp av obligationer och utlåning av den omyndiges medel mot inteckning står insättning av dessa medel hos bank förmynda- ren öppen. Insättningen skall ske hos postspar- banken, sparbank eller annan bank. Beredning- en har ansett sig kunna i denna lag till bank hänföra såväl postsparbanken som annan spar- bank. Till stöd härför kan anföras lydelsen av 2 5 i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse. Jämväl i övrigt bör nämnda lagrum vara norm- givande för vad med bank i denna lag förstås. Till bank är således att hänföra, utom Sveriges riksbank, bankaktiebolag och solidariska bank- bolag, jämväl annan penninginrättning, som äger i sin firma eller eljest vid beteckning av affärsrörelsen använda ordet bank. Givetvis förutsättes, att banken driver inlåning från all- mänheten på räkning, som av bank allmänme- ligen begagnas. Sådan rörelse drives nämligen ej av vissa bankinrättningar, såsom Sveriges all- männa hypoteksbank och konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Medan i fråga om post- sparbanken eller sparbank endast en inlå- ningsform står allmänheten öppen, kan in- sättning hos annan bank, som driver inlåning från allmänheten efter vad ovan sägs, ske un- der olika villkor, dels med viss bundenhet i fråga om tiden för medlens uttagning och mot högre ränta och dels med större frihet i fråga om uttagningen och mot i regel lägre ränta. Då i förevarande paragraf fråga är om place- ring av medel, som ej böra hållas tillgängliga för bestridande av utgifter, bör förmyndaren vid insättning hos bank äga välja allenast så- dan räkning, som är avsedd för placering av kapital med viss bundenhet i fråga om tiden och mot högre ränta, d.v.s. främst deposi- tions- eller kapitalräkning. Då emellertid inlå- ningsformerna undergå förändringar och dess- utom även äro i viss mån olika hos olika ban- ker, har i lagtexten endast uttalats, att insätt- ningen bör avse längre tid, varemot de närma-
re bestämmelserna om de räkningar, å vilka insättning må ske, böra upptagas i den sär- skilda författning, som enligt vad ovan nämnts skall utfärdas av Konungen.
Lagrådet uttalade vid denna paragraf bl. a. följande.
Genom den uti riksgäldskontoret inrättade svenska statsskuldboken, för vilken reglemente fastställts den 4 febr. 1918, hava särskilda för- delar beretts vid medels placering i svenska statsobligationer. Inskrivning i statsskuldboken kan ske ej blott i samband med avlämnande av obligationer utan även efter kontant inbe- talning av kapitalbelopp, avseende visst stats- lån. Den senare inskrivningsformen, vilken kommit till ganska vidsträckt användning, tor- de utgöra ett placeringssätt, som vid sidan av de i förevarande paragraf nämnda bör upp- tagas såsom utan överförmyndarens samtycke tillåten beträffande förmyndarmedel.
Lagberedningens förslag upptog inte nå- gon motsvarighet till sista punkten i 5 &. Beredningen anförde vid denna paragraf bl. a. följande.
I 4 & jämte den särskilda författning, som av Konungen i anslutning till nämnda paragraf utfärdas, angivas de former för placering av omyndigs medel mot ränta, som förmyndaren äger anlita utan särskilt tillstånd av överför- myndaren. Vill förmyndaren göra den omyn- diges medel räntebärande i annan ordning eller vill han placera dem annorledes än mot ränta, skall han inhämta överförmyndarens samtycke. Bestämmelse härom har upptagits i 5 &.
Överförmyndarens samtycke erfordras såle- des, om förmyndaren vill inköpa andra obli- gationer än dem, som upptagas i ovannämnda författning, eller om han vill utlåna den omyn- diges medel utan särskild säkerhet eller mot annan säkerhet än inteckning i fast egendom eller mot säkerhet av inteckning i fast egen- dom, som ej har det i förhållande till egen— domens värde föreskrivna läget. Överförmyn- darens samtycke erfordras likaledes, om för- myndaren vill inköpa aktier eller därmed jäm- förliga värdepapper, såsom banklotter eller andra andelsbevis, eller om han vill göra med- len fruktbärande i annan ordning, exempelvis genom inköp av en fastighet eller genom an- vändning i en rörelse. — — —
Vid prövning av frågan, om tillstånd till en föreslagen placering skall givas eller icke, har överförmyndaren att följa principen i detta kap. 1 &. Han har att tillse, att genom den före— slagna placeringen skälig avkastning erhålles med tillgodoseende av säkerhetskravet. Vid frå-
ga om tillstånd till aktieköp böra dessa syn- punkter av överförmyndaren särskilt fasthållas. Överförmyndaren bör ej lämna sin medverkan till spekulationsaffärer för den omyndiges räk- ning. Emellertid bör en föreslagen placering ej bedömas isolerad. Det kan tänkas, att en pla- cering, som ej i och för sig kan anses fördel- aktig för den omyndige, är påkallad med hän- syn till förut gjorda placeringar. — — — Då tillstånd sökes till inköp av aktier eller obli- gationer, utfärdade av aktiebolag, bör givetvis överförmyndaren förskaffa sig kännedom, bland annat, om gängse pris eller, när sådant ej finnes, om bolagets verksamhet och ställ- ning. —- — —
Inom riksdagen anförde första lagutskot- tet (utl. nr 29) efter att ha avvisat vissa inom utskottet framställda ändringsförslag bl. a. följande.
Även om sålunda utskottet icke kunnat biträda de ändringsförslag, som inom utskottet framställts, har utskottet dock funnit, att stad- gandet i 5 & icke giver överförmyndaren till- räcklig ledning vid bedömandet av, huruvida samtycke bör givas eller förvägras, och har ut- skottet därför icke ansett sig kunna lämna stad— gandet utan ändring. Enligt utskottets mening är beträffande de omyndigas egendom säker- hetskravet av den stora betydelse, att detsam- ma i första rummet bör tillgodoses, även om därigenom den omyndige skulle få finna sig i ringare avkastning å sitt kapital, än som kunnat erhållas med en mindre säker place- ring. Med hänsyn härtill anser utskottet, att för det ojämförligt största antalet omyndiga de i 4 & angivna placeringsformerna böra vara de normala. Om fråga uppkommer att placera omyndigs medel i andra obligationer än så- dana, som avses i 4 5, måste givetvis stor för- siktighet iakttagas och överförmyndaren i varje fall icke lämna samtycke, med mindre bakom obligationerna ligger säkerhet, som icke i högre grad är beroende av ekonomiska konjunktur- växlingar. I fråga om aktier och därmed jäm— förliga värdepapper bör placering medgivas i än mindre utsträckning. Detta bör enligt ut- skottets mening förekomma huvudsakligast i sådana fall, där t. ex. fråga är, att ett företag, däri den omyndige har del, skall ombildas till aktiebolag, eller det gäller att genom nyteck- ning av aktier eller eljest tillvarataga den omyn- diges intressen i ett företag, där han förut har del. Vid sidan härav ligger det i sakens natur, att i fråga om omyndiga med större förmö- genhet en placering i aktier kan äga rum i vidare utsträckning än nu är sagt, varvid emellertid alltid torde böra iakttagas, att en mera avsevärd del av förmögenheten dock
alltid förblir placerad på det under alla för- hållanden fullt betryggande sätt som avses i 4 5. Åt dessa synpunkter, vilka, enligt vad ut- skottet inhämtat, överensstämma med de grund- satser, som för närvarande tillämpas av Stock- holms förmyndarkammare, har utskottet velat giva uttryck genom ett tillägg till paragrafen av innehåll, att samtycke, som i paragrafen av- ses, icke må givas av överförmyndaren, med mindre särskilda skäl därtill äro.
Vid 6 & uttalade lagberedningen bl. a.
I vilken omfattning penningmedel böra hål— las tillgängliga för bestridande av utgifter för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom, är beroende av den omyndiges förmögenhetsställning och levnadsförhållanden i övrigt. Driver förmyndaren näring å den omyndiges vägnar, är behovet av kassamedel givetvis långt större än vid en värdepappers- förvaltning. I den mån förmyndaren behöver tillgång till penningmedel, är han berättigad att hålla sådana tillgängliga. Då det emellertid ej kan anses överensstämma med god ordning, att förmyndaren har dessa medel liggande hos sig, såframt ej fråga är om smärre belopp för mycket kort tid, och dessutom därav skulle or- sakas onödig ränteförlust, böra även dessa medel, i den mån det lämpligen kan ske, inå sättas hos bank. _— — ——
På grundval av det ovan under 9.2.1 om- nämnda av professorn Åke Holmbäck av- givna betänkandet genomfördes vid 1940 års riksdag omfattande ändringar i förmyn- derskapslagen m.fl. författningar i syfte att skärpa kontrollen över förmyndarens förvaltning. I betänkandet, men däremot icke under det fortsatta lagstiftningsarbe— tet, berördes även frågan om de objekt, i vilka förmyndarmedel bör placeras. Efter att ha erinrat om gällande regler i ämnet anförde Holmbäck vidare bl. a. följande (s. 47).
——— Den grundsats, å vilken dessa regler vila, är tydligen, att omyndiges medel äro bäst förvarade, om de anbringas i penningfordring— ar, oavsett om dessa fordringar förfalla till betalning kanske långt efter det den omyndige blir myndig, eller eventuellt aldrig kunna sä- gas upp från långivarens sida. Utgångspunk- ten är därvid, att kronans värde är relativt sta- bilt och att den omyndige alltid får ersättning för sina penningar, d.v.s. aldrig gör en pen— ningförlust, om han blott får ränta på sina medel. Dessa förutsättningar bliva emellertid förändrade, om kronan icke längre är bunden
vid guldet eller annat värde utan man har att röra sig med en fri valuta, som kan tillåtas sjunka på grund av allmänna överväganden av t. ex. handelspolitisk art — där den icke sjun- ker på grund av att man, under en tid av utom- ordentligt stora statsutgifter, icke kan balan- sera budgeten eller av annan orsak. De bliva ytterligare förändrade, om räntan icke är nå- got så när stabil utan man rör sig med i hög grad skiftande räntesatser. Några siffror från den svenska obligationsmarknadens ut- veckling under de senaste årtiondena skola be- lysa dessa sistnämnda förhållanden.
1914 och 1916 emitterades två statslån med 5 % räntefot till en emissionskurs, som något växlade men kan sägas hava uppgått till 99 år 100 %. Köpkursen på dessa lån hade den 1 juli 1920 nedgått till 82 3/4 resp. 83 %. Den 11 oktober samma år hade köpkurserna gått ned till 73 1/2 resp. 71 %. Den myndling, vars tillgångar voro placerade i obligationer tillhö- rande dessa lån, förlorade 30% av lånebelop- pen, om vid sistnämnda tidpunkt obligationer- na av en eller annan orsak måste förvandlas i penningar. Sedermera sjönko räntesatserna och i följd därav stego obligationslånen, men ännu i november 1921 utgjorde köpkursen blott ca 88 %. I maj 1922 voro de båda statslånen uppe i pari.
1894 utgavs ett 3% svenskt statslån till en kurs av 89 1/2 %. Den 25 november 1921 stod detta lån i en köpkurs av 58 1/2 % och den 6 maj 1922 i en köpkurs av 70 %. Den myndling, vars tillgångar voro placerade i detta lån, för— lorade även högst betydande belopp, om obligationerna måste förvandlas i penningar i november 1921. Huru stor förlusten skulle blivit, om realisationen måst äga rum i oktober 1920, upplysa icke de tryckta fondbörsmedde- landena, men en jämförelse med kursen för S% statsobligationer visar, att 3% obligatio- nerna då måste hava stått under 50 %. Under tiden för de fallande räntorna under 1930- talet började obligationerna småningom att stiga mot pari och noterades i februari 1936 i 101 %.
Av de givna exemplen —— särskilt av vad som angivits rörande 1894 års statslån — framgår att även s.k. guldkantade obligationer äro syn- nerligen variabla placeringspapper med stora riskmoment. En obligation med lång löptid tillförsäkrar sin innehavare en fix ränta för avsevärd tid framåt. Vill man sätta såsom för- myndarförvaltningens mål, att den omyndige vid sitt myndigblivande skall hava sina till- gångar placerade så att han för lång tid fram- åt får en fast ränta, äro obligationer ett ut- märkt placeringsmedel. Men vill man i stället sätta som förvaltningens mål, att den omyndige vid sitt myndigblivande skall kunna disponera en minst lika stor summa, som han t. ex. tidi-
gare ärvt, för att med denna summa bekosta sin vidare utbildning, börja en affärsrörelse, starta en fabrik o.s.v., är en placering i obli- gationer mindre lämplig. Är räntesatsen i sam- hället högre, då obligationerna måste realise- ras än då de förvärvades, gör deras ägare en kapitalförlust. Skulle en omyndigs medel vid i t.ex. augusti 1939 gällande räntesatser place- rats i 3 % obligationer och måste obligationer- na sedermera realiseras under en period, då den gällande räntan är så hög som i oktober 1920, förlorar den omyndige halva sitt kapital.
Någon ändrad lagstiftning av civillags natur torde emellertid trots vad nu sagts knappast vara behövlig. En allmän lagstiftning avseende för förmynderskapsmedlens vidkommande en flykt från kronvärdena kan icke komma i fråga. —— —— —
Däremot skulle kunna upptagas till övervä— gande att i administrativ väg gåves vissa andra regler än som nu finnas. KF 21 november 1924 skulle kunna tänkas böra omarbetas i sådan riktning, att den även gåve förmyndarne och överförmyndarne anvisning å olika sätt att placera förmyndarmedel. Då det gäller omyn- dige, som inom kortare tid bliva myndiga, bör placering uppenbarligen ske så att placering i långfristiga obligationer eller på längre tid bundna inteckningar undvikas. För dessa omyn- dige är det av vikt att vid myndigblivandet äga sitt kapital disponibelt. Placering i bank (särskilt sparbank) här för dessa omyndige bliva det kanske främsta sättet för medels an- bringande. Då det gäller andra omyndiga, sär- skilt obotligt sinnessjuka, synes åter huvud- ändamålet med förvaltningen vara att tillför- säkra de omyndige en fix ränta. Placering i ob- ligationer eller på längre tid bundna inteck- ningar blir då att föredraga.
10.2.3. Övrig nordisk rätt
10.2.3.1 Danmark
Som nämnts ovan under 3.1 har reglerna om förvaltning av omyndigs egendom re- formerats genom lagstiftning som trätt i kraft den 1 oktober 1966. Bestämmelser om placering av omyndigs medel finns sålunda intagna i 1—5 åå i lagen den 8 juni 1966 om anbringelse af umyndigs midler m.v. och i justitsministeriets kungörelse den 16 september 1966 (nr 330) i samma ämne (se närmare härom Ringgård, särskilt s. 43— 58).
Omyndigs medel kan enligt huvudregeln föreligga endast som kontanta medel eller som värdepapper. Kontanter skall insättas
i overformynderiet så snart dessa uppgår till 2 000 kronor. Penningmedel under detta belopp hör under förmyndarens för- valtning. Skulle behållningen av de kon- tanter förmyndaren har om hand sedermera överstiga 2000 kronor skall förmyndaren placera överskottet i värdepapper, varvid gäller samma regler som för placering av omyndigs medel som står under overfor— mynderiets förvaltning (se nedan). Om det erfordras med hänsyn till löpande utgifter för den omyndige kan dock gränsen 2 000 kronor överskridas. Vad gäller placering i värdepapper anvisar lagen vissa bestämda former i vilka placering kan ske. Undantag härifrån får, liksom i svensk rätt, göras när värdepapper tillfaller en omyndig genom arv, gåva eller testamente, varvid värde- papperen oförändrade får behållas (se 3 och 4 55 i ovannämnda lag). Slutligen kan justitsministeriet när särskilda skäl förelig- ger tillåta att omyndigs medel placeras på annat sätt än som sägs i lagen (se 5 5 i la- gen). Frånsett dessa undantag skall omyn- digs medel placeras på i lagen föreskrivet sätt. Därvid kommer i första hand i fråga placering i ”guldkantade" obligationer, en principiell motsvarighet till de svenska be- stämmelserna om placering i obligationer. Av de medel som overformynderiet förval- tar kan emellertid intill 15 % placeras i börsnoterade aktier eller i s. k. investe- ringsföreningscertifikat. Detta är en av ny- heterna i jämförelse med tidigare rätt. För medel som förvaltas utanför overformynde- riet gäller motsvarande begränsning. För beräkning av 15 0lo-gränsen har givits vissa närmare bestämmelser. Sålunda får vid be- räkningen av värdet, om medlen förvaltas av förmyndaren, denne endast lägga värdet av de av honom förvaltade medlen till grund och inte jämväl de medel som står under overformynderiets förvaltning liksom overformynderiet endast får medräkna de medel som står under dess förvaltning. Vi— dare får fast egendom, lösöre och fordring- ar inte medräknas. Härutöver har justits- ministeriet i ovannämnda kungörelse ut- färdat ytterligare inskränkande bestämmel— ser. Sålunda får aktier inte förvärvas till ett
pris som överstiger den vid förvärvet gäl- lande officiella kursen. Vidare får i samma bolag köpas aktier motsvarande högst 15 0/0 av bolagets aktiekapital. Slutligen stadgas den begränsningen att endast så- dana aktier får förvärvas, som under ett vart av de senaste tio åren före förvärvet lämnat en avkastning av minst 4 %. Den i lagen fastställda värdegränsen 15 0/0 av den omyndiges tillgångar är absolut. Har en förmyndare redan helt utnyttjat rätten till aktieplacering kan svårigheter uppstå vid senare utökning av bolags aktiekapital. I sådana fall får förmyndaren ansöka om dispens jämlikt 5 å i lagen t. ex. för att få rätt att deltaga i nyteckning av aktier i för- hållande till den omyndiges aktieinnehav. Placering i inteckning i fast egendom är enligt huvudregeln tillåten inom 50 0/0 av fastighetens taxeringsvärde. Detaljerade regler ges om de närmare förutsättningarna för sådana placeringar (se 7—11 åå i ovannämnda kungörelse nr 330).
10.2.3.2 Norge De grundläggande bestämmelserna om för- valtning av omyndigs egendom är medde- lade i 1927 års vergemålslov (vgml). Utöver vad ovan under 3.2 anförts om förvalt— ningen kan tilläggas följande (se närmare Arnholm, särskilt s. 41—48). Förvalt- ningen av den omyndiges tillgångar är de- lad mellan overformynderiet och förmyn- daren. Huvudregeln är att overformynde— riet förvaltar den omyndiges kapital medan förmyndaren förvaltar den omyndiges in- komster, ombesörjer löpande utgifter och har hand om den omyndiges lösöre och fasta egendom. I enskildheter griper emel- lertid overformynderiets och förmyndarens kompetensområden in i varandra. Sålunda kan nämnas att förmyndaren måste ha sam- tycke av overformynderiet vid många dispo- sitioner över fast egendom (50 å vgml). Å andra sidan fordras förmyndarens godkän- nande vid placering av den omyndiges till- gångar i t. ex. fastighetsinteckningar (64 å vgml) eller värdepapper (65 å vgml). Ibland krävs härför att overformynderiet och för- myndaren är överens, undantagsvis krävs
även samtycke av skiftedommeren. Anmär- kas kan att är en omyndigförklarad gift, hans tillgångar inte skall överlämnas till för- valtning av overformynderiet (och ej heller stå under dess tillsyn) under förutsättning att den andre maken handhar förmynderska- pet (28 å i lagen den 28 november 1898 om umyndiggjprelse).
Vad gäller placering av omyndigs medel är grundregeln att dessa skall placeras i fastighetsinteckningar (64 å vgml) eller i vissa säkra värdepapper (65 å vgml). In- teckningarna skall ligga inom 60 0/0 av fas- tighetens taxeringsvärde. Närmare regler om sådan placering har givits i administrativ ordning. Av värdepapperen är placering tillåten endast i statsobligationer, obligatio- ner som är garanterade av norska staten samt innehavarobligationer, som är utfär- dade av vissa kreditinstitut. Kan den omyndiges medel inte placeras på nu an- givna sätt får de insättas i sparbank (66 å vgml). Den omyndiges medel kan även an- vändas till inköp av fast egendom om sär- skilda skäl föreligger (59 å vgml). Undan- tagsvis kan inköp åt den omyndige ske av livförsäkring, livränta o.dyl. Nyplacering i aktier är ej tillåten. Däremot får aktier som den omyndige erhållit behållas (67 å vgml). Den i 1 kap. omnämnda norska kommittén föreslår att det skall bli tillåtet att i viss ut- sträckning köpa aktier. Sålunda skall, om förmyndaren och overformynderiet är eniga, den omyndige tillhörande tecknings— rätter kunna få användas till inköp av börs- noterade aktier. Dock får värdet av omyn- digs aktier ej bli större än 20 procent av den omyndiges förmögenhet som förvaltas av overformynderiet.
I de kommuner som har fast formann kan det bestämmas att de omyndigas medel skall förvaltas som en gemensam förmögen- hetsmassa. Regler om förvaltningen finns intagna i 69—76 åå vergemålsloven. Place- ring av de omyndigas medel ombesörjs där- efter av overformynderiet enligt de regler för vilka redogörelse tidigare lämnats.
Regler om förvaltning av omyndigs egen- dom är intagna i 4 kap. i lagen den 19 au- gusti 1898 angående förmynderskap. Den omyndiges kontanter och värdehandlingar står, som nämnts ovan under 3.3 under för- myndarens fria disposition. För föryttring eller pantsättning av fast egendom, för in- gående av avtal om nyttjande av fast egen— dom för längre tid, för öppnande eller övertagande av handel eller annan rörelse m.m. måste förmyndaren inhämta domsto- lens samtycke (39 å). I andra fall måste han skaffa sig tillstånd av förmyndarnämn- den. Så är fallet, om förmyndaren vill för myndlingens räkning mot vederlag förvärva fast egendom, från myndlingens fastighet föryttra eller till avsalu avverka skog, så framt ej avverkningen sker enligt av sak- kunnig uppgjord och av förmyndarnämnden godkänd hushållningsplan, för kortare tid ingå legoavtal om fast egendom å landet (med undantag dock beträffande upplåtande av torp) eller för myndlingens räkning upp- ta lån, ingå växelförbindelse eller borgens- förbindelse (40 å). Den omyndiges kontanta medel, som ej erfordras för förvaltningen, skall förmyndaren förränta genom uppköp av säkra värdehandlingar eller genom utlå- ning mot säkerhet, företrädesvis inteckning eller annan pant, eller också genom insätt- ning i penninginrättning, som står under all- män tillsyn, där ej förmyndarnämnden, på grund av särskilda omständigheter, tillåter annan utväg att förkovra den omyndiges medel (43 å).
10.2.4. Reformförslag efter föräldrabalkens ikraftträdande
I motioner till 1951 och 1952 års riksdagar (1951:I: 92 och 11: 127 samt 1952:I: 357 och 11: 471) framställdes likalydande yr- kanden om att utredning snarast måtte igångsättas i syfte att utforma lämpliga reg— ler angående placering av omyndigs pen- ningmedel och att därvid särskilt 3, 4 och 5 åå i 15 kapitlet föräldrabalken måtte omar- betas. Till stöd för motionerna anfördes bl. a.
Gällande regler om placering av omyndigas penningmedel förutsatte att medlen i allmän— het placerades i obligationer, inteckningar eller å bankräkning. Tillgång i aktier och andra värdepapper, som den omyndige ägde redan vid förmynderskapets tillkomst, borde i regel försäljas. Dessa bestämmelser hade tillkommit vid 1924 års riksdag. Med hänsyn till den ut- veckling, som ägt rum sedan dess, måste man fråga sig, huruvida reglerna numera motsva- rade tidsläget. Reglerna hade vid sin tillkomst grundats på den förutsättningen, att ett fast penningvärde upprätthölles. Den risk man velat skydda den omyndige emot hade framför allt varit, att utfärdaren av obligation eller annan skuldförbindelse skulle råka i betalningssvå- righeter. Genom penningvärdets fall under 1940-talet hade problemet om tryggheten för omyndigas tillgångar kommit i ett nytt läge. Sålunda torde realvärdet av ett penningkapi- tal under detta decennium ha reducerats med inemot 40 procent. Helt motsatta tedde sig uppenbarligen förhållandena under en tid med lågkonjunktur och stigande penningvärde. Reg- lerna om placering av omyndigas medel syn- tes emellertid om möjligt böra vara så utfor- made, att den omyndige i görligaste mån skyd- dades vid båda dessa alternativ.
I sitt utlåtande nr 18 över motionerna till 1951 års riksdag framhöll första lagutskottet att den ledande grundsatsen vid utform- ningen av reglerna för placering av omyn- digas penningmedel hade varit, att kravet på trygghet för medlens bestånd skulle till- godoses i första hand. Lagen anvisade därför vissa såsom säkra ansedda place- ringsformer, nämligen obligationer, fordran som inskrivs eller inskrivits i statsskuldbo— ken, inteckning i fast egendom samt insätt— ning å räkning i bank. Ville förmyndaren göra den omyndiges tillgångar fruktbä- rande på annat sätt, t.ex. använda dem för inköp av aktier, skulle han inhämta över- förmyndarens samtycke därtill. Sådant sam— tycke finge emellertid icke givas, med mind- re särskilda skäl talade därför. Utskottet anförde härefter vidare.
Lagen intager sålunda en restriktiv hållning gentemot placering av omyndigs tillgångar i realvärden såsom fastigheter och aktier. Vad angår de sistnämnda placeringsobjekten må er- inras om att första lagutskottet vid behand- lingen år 1924 av förslaget till förmynderskaps- lag framhöll, att överförmyndarna borde iakt— taga särskilt stor återhållsamhet när det gällde
att lämna tillstånd till placering av omyndigs medel i aktier. Utskottets inställning måste uppenbarligen ses mot bakgrund av de förhål- landen inom det ekonomiska livet, som då voro rådande men vilka —— såsom motionä- rerna påpekat — numera avsevärt förändrats.
Under förutsättning av att ett fast penning- värde upprätthålles torde de av lagen anvisade placeringsformerna alltjämt få anses vara de mest betryggande. Under senare år har emel- lertid penningvärdet undergått en avsevärd för- sämring. Givet är att det i ett sådant läge kan framstå som fördelaktigare att ha medlen pla- cerade i realtillgångar. Härigenom kan nämli- gen den omyndige garderas mot den förlust, som för innehavaren av penningfordran följer av penningvärdets fall.
Såsom framgår av det nyss anförda äro la- gens bestämmelser rörande de objekt, i vilka förmyndarmedel må placeras, icke ovillkorligt bindande. Med överförmyndarens tillstånd, vil- ket dock icke får givas utan särskilda skäl, må medlen placeras i annan ordning. Härigenom öppnas sålunda en möjlighet att i någon ut- sträckning övergå till placering i realvärden. För en mera allmän övergång till anbringande av omyndigas medel i realtillgångar synas dock lagens ord icke lämna täckning.
Utskottet vill icke bestrida, att vissa skäl tala för den av motionärerna framförda tanken att öppna vidgade möjligheter för placering av förmyndarmedel i realvärden. Emellertid är det uppenbart att en övergång till friare pla- ceringsregler skulle draga med sig stora vansk- ligheter. För att i ett givet ögonblick kunna bedöma, huruvida en omyndigs tillgångar med trygghet kunna helt eller delvis placeras exempelvis i aktier, fordras ett stort mått av insikt och förutseende. Förmyndaren skulle vidare vid en sådan placering vara nödsakad att kontinuerligt följa utvecklingen på det ekonomiska området för att vid behov snabbt kunna övergå till annan placeringsform. En in- flationsartad utveckling kan nämligen snart nog förbytas i sin motsats. Det torde därför vara ofrånkomligt, att ett visst moment av spekula- tion skulle vinna insteg om det mera allmänt medgåves att placera förmyndarmedel i ak- tier. En sådan utveckling synes icke vara väl förenlig med trygghetsprincipen, vilken enligt utskottets mening alltjämt bör vara vägle- dande på detta område. Även placering i fast egendom kan vara en mycket chansartad och osäker affär. Härtill kommer att en övergång till friare placeringsregler torde komma att ställa alltför stora krav på överförmyndarna.
Utskottets hemställan att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åt— gärd följdes av riksdagen.
Vid behandlingen av frågan vid 1952 års riksdag hänvisade första lagutskottet i sitt över motionerna avgivna utlåtande (nr 21) till sitt utlåtande i frågan vid föregående riksdag. Utskottet fann ej anledning frångå sin tidigare intagna ståndpunkt och hem- ställde att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen följde utskottet.
I två i huvudsak likalydande framställ- ningar har Svenska livförsäkringsbolags förening och Svenska försäkringsbolags riksförbund hemställt att 15 kap. 4 å för- äldrabalken måtte ändras så att s.k. för- räntningskonto jämställs med de i nämnda stadgande angivna sätten för förräntning av omyndigs penningmedel. Till stöd för yr- kandet anförs i framställningarna bl.a. föl- jande.
I samband med vissa år 1961 vidtagna änd- ringar i lagen om försäkringsrörelse (FL) ut- talade föredragande departementschefen i pro- position nr 171/1961 att livförsäkringsrörelse in- nefattar förvaltning och förräntning av förfall- na försäkringsbelopp. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran och i anslutning härtill inskrevs i 9 och 173 åå lagen om för- säkringsrörelse skyldighet för livförsäkrings- bolag att för dylik ”förräntningsrörelse” ha ve- derbörligen stadfästa försäkringstekniska grun- der.
Denna gren av livförsäkringsbolagens verk- samhet har nått en icke obetydlig omfattning (ult. 1964 45 mkr) och utnyttjas företrädesvis i sådana fall då mottagaren icke har omedel- bart behov av försäkringsbeloppet eller då ut- redning angående rätt mottagare eller fördel- ning av beloppet blir långvarig. I vissa fall kan förmyndare önska att omyndig tillkommande försäkringsbelopp skall på angivet sätt kvarstå och förräntas hos försäkringsbolag. Då emel- lertid bestämmelserna i 15 kap. 4 å FB bland de sätt att göra omyndigs medel räntebärande, som däri uppräknas, icke omnämner ifrågava- rande förräntningsrörelse, är förmyndaren hän- visad till att jämlikt 15 kap. 5 å FB hemställa om överförmyndarens samtycke i varje sär- skilt fall. Dylika framställningar har även gjorts och bl. a. har Stockholms rådhusrätt fun- nit att omyndigs medel må kunna innestå på förräntningskonto. Säkerheten för belopp som innestår på förräntningskonto är fullt jämför- bar med säkerheten för bankfordringar. Till stöd härför må bl.a. hänvisas till reglerna i 274 och 276 åå FL angående redovisning och pantsättning av livförsäkringsfond, i vilken
ifrågavarande förräntningskonton ingår. Villko- ren för förräntningsrörelsen överensstämmer i stort sett med affärsbankernas villkor för kapi- talräkning. Villkoren för uttag från försäk- ringsbolags förräntningskonto är dock något li- beralare än för nyssnämnda kapitalräkning.
Vid utbetalning av omyndigs medel som in- nestått på förräntningskonto hos försäkrings- bolag torde bolaget vara skyldigt att iakttaga bestämmelserna i 15 kap. 12 å andra stycket FB, i vart fall i vad avser kapitalbelopp, däri inbegripet vid tidigare kalenderårsskifte till ka- pitalet lagd ränta. Härigenom vinnes full trygg- het för att försäkringsbeloppen icke skall kun- na disponeras utan överförmyndarens medgi- vande.
10.2.5. Utredningen
I direktiven anges att utredningen närmare bör undersöka i vad mån den ekonomiska utvecklingen motiverar en jämkning av de gällande bestämmelserna om placering och förvaring av omyndigs tillgångar. Utred- ningen bör härvid överväga i vad mån för- räntningsintresset bör ges större utrymme än för närvarande.
Grundtanken bakom nuvarande regler om förvaltning av omyndigs medel och därmed om placeringsreglerna är som fram— går ovan att i första hand tillgodose en be- tryggande placering av omyndigs medel. Förmyndarens förvaltning har därför an- setts böra vara konserverande. Med hän- syn härtill ansågs att för det ojämförligt största antalet omyndiga de i 4 å angivna placeringsformerna borde vara de normala. Placering i aktier borde således förekomma huvudsakligast i sådana fall där t. ex. fråga var om nyteckning av aktier eller eljest för att tillvarata den omyndiges intressen i ett företag, där han förut hade del. Ett uttryck för denna inställning utgör det på initiativ av första lagutskottet vid 1924 års riksdag gjorda tillägget till 15 kap. 5 å att särskilda skäl fordras för överförmyndares samtycke till placering på andra villkor än i 15 kap. 4 å sägs. Den restriktiva inställning som så- lunda intogs till placering i annat än stats- obligationer och andra s.k. säkra fordring- ar torde få ses mot bakgrunden av de vid förmynderskapslagens tillkomst rådande ekonomiska förhållandena.
Den ekonomiska utvecklingen efter andra världskriget har präglats av en fortgående penningvärdeförsämring. Denna tillsammans med räntehöjningar har medfört att place- ring i t. ex. obligationer varit oförmånlig. En placering i 3,5 % statsobligationer i 1930-ta- lets början har sålunda nedgått i värde till omkring en åttondel av det insatta kapitalet. Denna utveckling har bl. a. för de omyndiga medfört att tillgångar som placerats på sätt anvisas i 4 å och som därvid ansetts väl kun- na täcka utgifterna för den omyndiges för- sörjning, kommit att bli otillräckliga. Vid placering i obligationer har framhållits som särskilt betryggande för den omyndige att han alltid får tillbaka obligationens nomi- nella belopp. Värdet av denna rätt kan emel— lertid ifrågasättas. En placering av t. ex. 10 000 kronor av omyndigs medel i ett i no- vember 1943 till pari utgivet statsobliga- tionslån med en räntefot av 3,5 0/0 har så- lunda inneburit att ett på så sätt placerat ka- pital per den 1 juli 1969 nedgått till 6 250 kronor. Skulle den omyndige vara tvungen att vid denna tidpunkt sälja obligationerna gjorde han således en förlust på 3 750 kro- nor enbart i en nedgång av det nominella värdet. Detta lån liksom samtliga under 1940—talet utgivna nu utelöpande lån har dessutom en löptid av mellan 40 och 50 år. Den långa tid som fastställts för dessa låns inlösen ökar helt naturligt risken för att ob- ligationerna måste försäljas före dagen för inlösen. När det gäller en underårig kan ganska snart uppstå behov av likvida medel för studier eller resor o.dyl. För en omyn- digförklarad kan realisation behövas för täckning av levnadskostnader, inköp av hjälpmedel eller för andra speciella behov. Den fördel från trygghetssynpunkt som ett återfående av obligationens nominella be- lopp anses innebära får därför inte överskat- tas. Från denna synpunkt torde en placering. av omyndigs medel på bankräkning vara att föredra. Men inte heller insättning på bank— räkning medför skydd för penningvärdeför- sämring, liksom ej heller övriga i 15 kap. 4 å angivna sätt att placera omyndigs medel. För att söka förhindra att omyndigs till- gångar nedgår på grund av inflation är för-
myndaren hänvisad till de i 15 kap. 5 å an- givna placeringsformerna, för vilkas utnytt- jande fordras överförmyndarens samtycke. Härvid kommer framför allt placering i ak- tier i fråga. Från bankhåll har hävdats att den restriktivitet som i vart fall tidigare rått bland överförmyndarna när det gäller att lämna samtycke till placering i aktier i vissa fall medfört en långt gående värdeförstö- ring. Bankernas erfarenhet under senare år är dock att överförmyndarna vid tillämp- ningen av bestämmelsen ”särskilda skäl” i 5 å vanligtvis brukar anse kravet härpå uppfyllt när fråga är om placering i börs- noterade aktier. Överförmyndarnämnden i Stockholm tolkar sålunda ifrågavarande bestämmelse på angivet sätt. En förmyn— dare som önskar överföra en del av sin myndlings förmögenhet till vissa aktier på börsens A-lista kan därför i de flesta fall påräkna bifall härtill. Överförmyndar- nämnden lämnar vidare för varje år gene- rellt tillstånd för förmyndarna att, såvitt an— går omyndiga i Stockholm, delta i nyemis- sioner i börsnoterade aktier i förhållande till den omyndiges aktieinnehav och att där- vid sälja överskjutande eller köpa motsva- rande antal teckningsrätter liksom att vid fondemissioner sälja överskjutande eller kö- pa motsvarande antal delbevis.
Den allmänna inställningen till placering av medel i aktier har under senare år nu- dergått en väsentlig förändring. Kassor och fonder, vilkas placering uteslutande i obligationer eller andra fordringar tidigare ansågs vara en självklar sak, placeras nu— mera ofta till väsentliga delar i aktier. Även försäkringsbolag placerar numera sina fria fonder delvis i aktier. Tillstånd till aktieplacering har även under de senaste år- tiondena i ökad omfattning medgivits inom skilda rättsområden. Sålunda har ändring skett i stiftelsers rätt att placera sina medel. Så ägde t. ex. Nobelstiftelsen fram till år 1943 över huvud inte placera medel i aktier. Nämnda år infördes en begränsad rätt här- till avseende aktier i sådana svenska in- dustriella företag, ”som med fästat av- seende å naturatillgångar och övriga eko- nomiska förhållanden befinnas lämpliga
för anbringande av stiftelsens medel” samt preferensaktier utgivna av svenska banker (SFS 1943: 707). Ett belopp av högst 20 procent av stiftelsens huvudfond fick di- sponeras för sådan aktieplacering. Denna placeringsrätt har sedermera utvidgats så att den numera avser 60 procent av stiftel- sens eget kapital (SFS 1958:407). Samti- digt har rätten utvidgats att omfatta även aktier i banker eller försäkringsföretag un- der offentlig kontroll samt vissa invest- mentbolags aktier. För inköp av utländska aktier får numera användas högst en sjätte- del av denna kvot (SFS 1962: 492).
Vid permutation av otidsenliga stiftel- seurkunder har Kungl. Maj:t även i flera andra fall haft att ta ställning till frågan huruvida stiftelseförmögenheten skall få motsvaras av annat än obligationer, inteck- ningar o. dyl. Numera bifalles enligt uppgift i regel sådana framställningar, varvid såvitt gäller placering i aktier medgivandet be- gränsas till att avse börsnoterade aktier.
Med tillämpning av förordningen den 3 april 1810 huruledes rättelse och förkla- ring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas m.m. har Kungl. Maj:t i ett antal fall haft att komplettera de ursprungliga fi- deikommissbestämmelserna med anledning av att viss del av fideikommissegendomen — som en följd av exempelvis expropria- tion — förvandlats till pengar. Ända till för cirka 20 år sedan föreskrevs att sådana medel inte fick placeras i aktier men nu- mera medges allmänt att medlen till 60 eller 70 procent får placeras i börsnoterade ak- tier.
Beträffande understödsföreningar som står under försäkringsinspektionens tillsyn, d.v.s. alla sådana föreningar utom arbets- löshetskassorna, gäller att försäkringsfond inte till någon del får motsvaras av aktier (se 19 å lagen den 24 mars 1938 om un- derstödsföreningar). Överskottsmedel som ej skall reserveras får däremot, om det en- ligt stadgarna är medgivet, placeras i ak- tier. Då förening önskar inta sådana be- stämmelser i sina stadgar tillser försäkrings- inspektionen att medgivandet begränsas till att gälla börsnoterade aktier.
Den ekonomiska utvecklingen har så— lunda på flera områden lett till att man för att skydda tillgångar mot myntförsämring får överge tidigare grundsatser för place— ring av medel. Problemet hur man skall ut- forma regler för placering av omyndigs medel har som framgår av vad ovan anförts under 10.2.3 tagits upp till behandling även i övriga nordiska länder. Enligt utred- ningens mening måste man beträffande pla— cering av omyndigs medel anlägga ett mera nyanserat betraktelsesätt än tidigare. Det måste sålunda göras klart att förlust för den omyndige kan uppkomma vid köp av såväl obligationer som aktier och att all placering innehåller moment av osäkra fak- torer. Vid placering måste också i det en- skilda fallet tas hänsyn till den omyndiges situation. Helt generellt kan sägas att vid placering av underårigs medel får anläggas andra synpunkter än när det gäller place- ring av medel som tillhör äldre personer som blivit omyndigförklarade. I senare fallet är ofta i den omyndiges intresse att en hög av- kastning erhålls medan för en underårigs del hänsyn till skyddet mot att tillgångar— nas värde nedgår mestadels väger tyngre än avkastningsintresset. Sålunda kan för en underårigs del vara till fördel att placera tillgångarna i sådana aktier som ej ger så hög avkastning men som i stället bättre skyddar mot verkningar av inflation. Vi- dare synes underårigs penningmedel ej böra placeras i tillgångar som är bundna under lång tid. Som framgår av vad som ti- digare anförts tolkar flera överförmyndare under trycket av den förändrade ekono- miska situationen numera bestämmelsen i 15 kap. 5 å sista punkten mera liberalt än som förutsattes vid föreskriftens tillkomst. Ett kvarhållande vid den mer restriktiva tolkningen förekommer dock, framför allt hos överförmyndare i mindre distrikt. Denna skillnad i regelns tillämpning med- för uppenbara olägenheter.
På grund av anförda förhållanden anser utredningen att den restriktiva inställning som lagen intar till möjligheten att placera omyndigs medel i realvärden inte längre bör upprätthållas. Detta innebär inte att
utredningen uppger lagens grundläggande synpunkt att placering av omyndigs medel i första hand skall erbjuda betryggande sä- kerhet. Man måste alltjämt hålla fast vid att reglerna om placering av omyndigs medel såvitt möjligt tillgodoser anspråken på att inte sådana medel alltför hårt drab— bas av en eventuellt inträffande plötslig realvärdesänkning.
Utredningen överväger härefter hur denna mera nyanserade syn på placering av omyndigs medel bäst skall komma till ut- tryck i placeringsreglernas utformning. Att överlämna placeringsfrågorna helt åt för- myndarens avgörande torde ej kunna ifrå- gakomma. Såväl hänsynen till den fortlö- pande kontrollen över förmyndares för- valtning som till det förhållandet att för- myndarna utgör en mycket heterogen grupp talar mot en sådan lösning. Emeller- tid kan ifrågasättas huruvida inte förmyn- dare skulle äga rätt att fritt placera en viss angiven del av den omyndiges förmögen- het. Utredningen begränsar därvid frågan till att gälla placering i aktier. Som framgår ovan har i dansk rätt införts ett sådant sy- stem. Vid en jämförelse med det danska sy- stemet bör dock observeras att i Danmark omyndigs medel till övervägande del för- valtas av en central myndighet, overfor- mynderiet, samt att före 1966 års lagänd— ring generell möjlighet inte fanns att pla- cera omyndigs medel i aktier. För att för- myndare skall kunna tillerkännas rätt att fritt placera viss del av omyndigs medel krävs först och främst att i lag eller sär- skild författning anges i vilka slag av vär- depapper placering skall få göras, hur stor del av den omyndiges förmögenhet som skall få placeras i sådana värdepapper och vilken egendom som därvid skall ligga till grund för värdeberäkningen. Därutöver fordras bestämmelser om inköpspris, om riskspridning osv. Slutligen torde krävas en reglering av frågan om i vilka undantags- fall, t.ex. vid nyteckning i vissa fall, ett överskridande av den tillåtna placerings- gränsen skall kunna av tillsynsmyndighe- ten, överförmyndaren, tillåtas. Med den princip som svensk rätt intar att förvalt-
ningen ankommer på förmyndaren torde en reglering av antytt slag komma att bli otymplig och för förmyndarna svår att överblicka och därmed tillämpa. Härtill kommer att ett angivande av en fast värde- gräns, över vilken placering i aktier ej får ske utan myndighets tillstånd, i tillämp- ningen lätt leder till stelhet och därmed till en större restriktivitet vid tillståndspröv- ningen än vad som f.n. gäller. Framhållas bör vidare att i de flesta fall av placering av omyndigs medel överförmyndarens sam- tycke fordras för att förmyndaren skall få ta medlen i anspråk. Sålunda gäller enligt 15 kap. 9 och 10 åå att omyndigs penning- medel i bank samt i bank nedsatta värde- handlingar får tas ut endast med överför- myndarens samtycke. Vid ansökan från förmyndaren att få ta ut omyndigs medel för placering i ”fria” aktier torde överför- myndaren bli skyldig att pröva riktigheten av förmyndarens påstående. I de fall där värdet ligger inom den fastställda Värde- gränsen torde överförmyndaren ej kunna vägra att ge sitt samtycke. Skulle emellertid överförmyndaren finna, att förmyndarens påstående, att värdegränsen genom den be— gärda aktieplaceringen ej skulle överskri- das, är felaktigt, torde överförmyndaren böra vägra samtycke till medlens uttagande, såvida inte förmyndarens ansökan kan al- ternativt tolkas som en begäran om inköp av aktier utöver den fastställda värdegrän- sen. I det senare fallet får överförmyndaren på vanligt sätt pröva om den begärda ak— tieplaceringen kan anses vara i den omyn- diges intresse. I övervägande antalet fall av omplacering av omyndigs tillgångar medför följaktligen en sålunda ifrågasatt värde- gräns för placering i aktier inte för för- myndaren någon större lättnad; överför- myndarens samtycke måste ändock inhäm- tas.
Det anförda utvisar att en reglering med rätt för förmyndaren att fritt placera en viss del av den omyndiges förmögenhet inte skulle medföra lättnader eller andra förde- lar vare sig för förmyndare eller omyndiga. Utredningen avvisar därför en lösning efter dessa riktlinjer. Vissa av de invändningar
som ovan framställts kan riktas även mot nuvarande system i vad avser förmynda— rens rätt att begagna vissa placeringsformer utan att han behöver utverka överförmyn— darens samtycke. En möjlighet vore därför att slopa förmyndarens rätt till fri placering och att för all placering, även enligt 15 kap. 4 å, kräva överförmyndarens sam- tycke. Som skäl härför skulle bl. a. kunna anföras att även placering i de i lag såsom säkra betraktade placeringsformerna visat sig vara för de omyndiga oförmånliga och alltså ej så säkra som antogs vid bestämmel- sernas tillkomst. En regel av angivet inne- håll skulle således innebära en ytterligare inskränkning i förmyndarens förvaltnings- befogenhet. Enligt gällande ordning hind- rar bestämmelserna i 15 kap. 9 och 10 åå om överförmyndarens prövning av uttag av penningmedel och värdehandlingar inte förmyndaren från att placera omyndigs till- gångar på sätt anges i 15 kap. 4 å. Vill så- ledes förmyndaren försälja omyndig tillhö- riga aktier och placera inflytande medel i av lagen godkänd ordning, äger överför- myndaren ej motsätta sig omplaceringen även om han anser att denna skulle vara för den omyndige oförmånlig. Förmynda- ren ansvarar ju själv för sin förvaltning. Möjlighet att utan överförmyndarens till- stånd placera i tillgångar som avses i 4 å föreligger vidare beträffande medel som in- satts med förbehåll att medlen får tas ut utan överförmyndarens tillstånd samt, be- träffande medel på spärrat konto, ränta som innestått kortare tid än ett år. Härtill kommer att värdehandlingar som förmynda— ren ej är skyldig nedsätta kan av honom försäljas och köpeskillingen användas till placering i fordringar som avses i 4 å. Den ytterligare inskränkning av förmyndarens förvaltningsfrihet som en lösning av antytt slag skulle medföra synes utredningen ur främst principiella synpunkter inte kunna förordas. För förmynderskap med obetyd- liga tillgångar skulle en sådan regel med— föra onödigt besvär och med skäl uppfattas som en onödig belastning av förmyndarens förvaltning. Den skulle också mindre väl överensstämma med utredningens förslag
nedan under 10.5.3 om en uppmjukning av bestämmelserna om inskrivning av förmyn- derskap.
På grund av vad sålunda anförts har ut— redningen kommit fram till att den mera nyanserade syn som utredningen anser bör läggas på frågan om placering av omyndigs medel bör komma till uttryck på annat sätt än genom ändring i förmyndarens förvalt- ningsrätt. Med den förstärkta överförmyn- darorganisation som utredningen föreslår har skapats förutsättningar för erhållande av mera kvalificerade överförmyndare och därmed för en mera enhetlig tillämpning av FB:s kontrollbestämmelser även i nu an- givna hänseenden. Utredningen anser därför att åt överförmyndarna kan i vad avser placeringsfrågor lämnas friare hän- der än vad gällande bestämmelser erbjuder. Föreskriften i 15 kap. 5 å sista punkten om krav på särskilda skäl för överförmynda- rens samtycke har som ovan påpekats ofta medfört att en restriktiv tolkning tillämpas av överförmyndare i fall då en liberal till- lämpning bättre hade överensstämt med den omyndiges intresse. Utredningen anser att ett borttagande av den angivna förutsätt- ningen för lämnande av överförmyndarens samtycke i nu avsedda fall skulle underlätta för förmyndare och överförmyndare att un- der tider av fallande penningvärde bättre iaktta den omyndiges intresse. Utredningen föreslår därför att föreskriften i 15 kap. 5 å sista punkten utgår.
Med den ståndpunkt utredningen så- lunda intagit är erforderligt med en över— syn av de former för placering av omyndigs medel som anvisas i 15 kap. 4 å och de sär- skilda bestämmelser härom som är intagna i förordningen den 21 november 1924.
Av de i nämnda förordning upptagna obligationerna skall de i 1 å punkt 3) an- givna av aktiebolaget Svenska tobaksmono- polet utfärdade obligationerna inte längre kvarstå. De nämnda obligationslånen är se- dan länge inlösta och nya lån har ej utgi- vits. Sedan statsmonopolet på tillverkning av tobaksvaror upphört att gälla vid ut- gången av år 1966 har bolagets särställning upphört och bolaget utgör under namn av
Svenska Tobaks Aktiebolaget ett statligt rörelsedrivande företag (jfr prop. 1966: 122, SFS 1966: 621). Bland obliga- tioner som utan särskild prövning av över- förmyndaren torde få inköpas bör, utöver dem som anges i 1 å punkterna 1), 2), och 4), även få medtas sådana av Sveriges inves- teringsbank aktiebolag utfärdade obligatio- ner (jfr prop. 1967: 102). De i 1 å punkt 5) angivna obligationerna avser numera obli- gationer utfärdade av kreditaktiebolag, som enligt vad som stadgas i lagen den 26 april 1963 (nr 76) om kreditaktiebolag står under tillsyn av bankinspektionen. Med kreditaktiebolag enligt lagens mening avses alla aktiebolag som har till ändamål att driva lånerörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga medel men i vil- kas verksamhet bankrörelse inte ingår (jfr prop. 1963: 43 s. 22). Bland sådana bolag kan nämnas AB Företagskredit, AB In- dustrikredit, AB Kommunkredit, Sparban- kernas Inteckningsaktiebolag, Svenska Fastighetskredit AB, Svenska intecknings— garantiaktiebolaget m.fl. Av bolag som ti- digare men ej nu längre står under bankin- spektionens tillsyn kan nämnas AB Göte- borgs tomträttskassa och AB Stockholms tomträttskassa. — I överensstämmelse med vad som föreskrivs i 274 å lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse torde av svenskt industriföretag utfärdade obligationer, vilka offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges in- vesteringsbank aktiebolag, erbjuda den trygghet att inköp härav bör kunna ske utan överförmyndarens prövning (huruvida detta även skall gälla obligation med s.k. negativ klausul kan diskuteras, se prop. 1966: 5 s. 26 jfr även SOU 1969: 13 s. 15). Beträffande utlåning av omyndigs medel mot säkerhet i fast egendom stadgas i 2 å förenämnda förordning att utlåning får ske bl. a. i annan fastighet i ”stad, köping eller municipalsamhälle” på vilken finns upp- förd byggnad huvudsakligen innehållande bostadslägenheter för uthyrning. Från och med den 1 januari 1971 kommer enhetlig
kommunbeteckning att införas (se SFS 1969: 780). Därvid skall föreskrift i lag el- ler annan författning om municipalsam- hälle ej längre gälla. Vidare skall vad i lag eller annan författning föreskrivs om stad och köping i stället avse kommun av viss närmare angiven omfattning. På grund härav kommer det i 2 å angivna uttrycket ”stad, köping eller municipalsamhälle” ej längre att vara användbart. Kravet att an- nan fastighet skall ligga inom ett på sådant sätt angivet tättbebyggt område avser att tillsammans med övriga i paragrafen upp- ställda förutsättningar skapa ökad säkerhet för de utlånade medlen. För att uppnå samma syfte kunde ligga nära till hands att införa begreppet tätbebyggelse, sådant detta definieras i 6 å byggnadslagen. Detta be- grepp synes emellertid även om begräns- ning gjordes till område inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan komma att omfatta områden, vilka ej uppfyller de krav på samhällsbildning, som fordras i fö- revarande sammanhang. Utredningen fö- reslår i stället uttrycket ”tätort, för vilken gäller fastställd stadsplan eller byggnads- plan”. Uttrycket tätort har använts av statistiska centralbyrån i samband med 1950 års och senare års folkräkningar. Med tätort har därvid avsetts ort med mer än 200 in- vånare där avstånden mellan byggnaderna ej överstiger 200 meter (jfr prop. 1969: 63 s. 45). Genom att dessutom i paragrafen upp- ställa krav på att för tätorten skall gälla fastställd stadsplan eller byggnadsplan, an- ser utredningen att det finns tillräcklig ga- ranti för att samhällsbildningen fortskridit så långt att en placering under övriga i pa- ragrafen angivna förutsättningar skall kun- na ske utan särskild prövning av överför- myndaren.
Vad i 2 å f. n. föreskrivs om brandförsäk- ringsbolag är hämtat från lagen den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse. Utred- ningen föreslår att paragrafen i denna del anpassas efter vad som föreskrivs i 274 å i nu gällande lag den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse.
Vad gäller insättning av omyndigs medel hos bank föreligger ej längre den skillnad i
de olika bankinstitutens verksamhetsformer som förelåg vid placeringsreglernas till- komst. Varje bankinstitut erbjuder numera alhnänheten ett rikt differentierat räknings- system med i stort sett likartade villkor (se NJA II 1968 s. 858). Den i 15 kap. 4 å an- givna begränsningen ”postsparbanken eller sparbank eller för längre tid hos annan bank” bör därför ersättas med endast ordet bank. Enär jordbrukskasserörelsen i ifrå- gavarande avseende är oförändrad torde sista stycket i 4 å böra kvarstå. För att framhålla att det rör medel som ej bör hål- las tillgängliga för löpande utgifter, bör i tillämpningsföreskrifterna stadgas att in- sättning skall ske med sådant villkor i fråga om tiden att högsta ränta erhålls.
För frågan om vad som skall avses med bank bör vad som stadgas i lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse vara avgörande. I förenämnda lag förutsätts bl. a. för att ett företag skall betraktas som bank i lagens mening att detta driver inlåning från all- mänheten på räkning som av bank allmän— neligen begagnas. På grund härav är sådan inlåningsrörelse som bedrivs bl. a. av HSB och KF ej att anse som bankrörelse. In— sättning av omyndigs medel på s.k. spar- kasseräkning hos sådan förening får såle— des ej ske utan överförmyndarens sam- tycke. Sådan inlåningsbok kan ej spärras av överförmyndaren. Ej heller torde för- eningens styrelse kunna generellt besluta att sådana medel ej får tas ut utan överförmyn- darens tillstånd. Däremot kan styrelse för sådan förening vägra utbetalning av insatta medel, därest föreningens ekonomi ej tillåter utbetalning (se närmare härom prop. 1955 : 3 s. 142—147; jfr även 3LU 1950: 28).
Förvaltning av medel å förräntnings- konto hos livförsäkringsbolag ingår i liv- försäkringsbolags förräntningsrörelse. För sådan rörelse skall livförsäkringsbolag en- ligt 9 och 173 åå lagen om försäkringsrö- relse ha vederbörligen stadfästa försäkrings- tekniska grunder. De medel som kan innestå på förräntningskonto består av försäkrings- belopp som förfallit till betalning och som mottagaren ej för tillfället önskar disponera. För insättning på sådant konto av omyndig
tillkommande försäkringsbelopp fordras överförmyndarens tillstånd enligt 15 kap. 5 å. Bestämmelserna i 15 kap. 9 å om hin- der för förmyndare att utan överförmynda- rens tillstånd ta ut omyndigs bankmedel är ej tillämpliga på förräntningskonto hos för— säkringsbolag. Bestämmelsen i 15 kap. 12å andra stycket att försäkringsbelopp, som till- kommer omyndig, skall inbetalas hos bank, såvida värdet ej är ringa eller överförmyn- daren eljest medger undantag, torde dock vara tillämplig beträffande belopp som inne- står på förräntningskonto. Förslag har, som framgår ovan under 10.2.4, framförts att förräntningskonto skall jämställas med de i 15 kap. 4 å angivna sätten för förräntning av omyndigs penningmedel. Säkerheten för belopp som innestår på förräntningskonto hos försäkringsbolag är uppenbarligen fullt jämförbar med säkerheten för medel å bankräkning. Villkoren för förräntnings- konto överensstämmer enligt uppgift i hu- vudsak med affärsbankernas villkor för kapitalräkning. Med hänsyn härtill finner utredningen att överförmyndarens tillstånd ej bör fordras för insättning på förränt— ningskonto av omyndig tillkommande för- säkringsbelopp, som förfallit till betalning. Sådant konto bör därför jämställas med de i 15 kap. 4 å angivna sätten för förräntning av omyndigs medel. Då i en framtid en ut- vidgning av försäkringsbolagens kapital- förvaltningsrörelse kan tänkas ske föreslår utredningen att i 15 kap. 4 å föreskrivs att medel i myndlingens namn kan insättas för- utom hos bank även hos försäkringsbolag (se prop. 1961: 171 s. 82; betr. utländskt försäkringsbolag se prop. 1965: 48). I till- lämpningsföreskrifter får därefter närmare anges på vilka konton i försäkringsbolag som sådan insättning får ske. För medel å konto hos försäkringsbolag bör även gälla vad som i 15 kap. 9 å stadgas angående omyndigs medel hos bank eller att sådana medel ej får tas ut utan överförmyndarens samtycke. Sistnämnda stadgande bör därför ändras i överensstämmelse härmed. Bestämmelsen i 15 kap. 12 å kommer på grund härav inte längre att vara tillämplig beträffande medel å förräntningskonto.
10.3 Inskränkningar i förmyndarens rätt att företa vissa rättshandlingar
10.3.1 Gällande rätt och förarbeten m.m.
Förmyndarens handlingsfrihet är under- kastad inskränkningar även såvitt avser fö- retagande av vissa rättshandlingar. Bestäm- melser härom är intagna i första hand i 15 kap. 14—16 åå men även reglerna i 15 kap. 13 å om rätt att driva näring kan räk- nas dit. Bestämmelserna är oförändrade överförda från 1924 års förmynderskaps- lag, där de intogs i 8 kap. 12—15 åå. I motiven till bestämmelserna uttalade lagbe- redningen att ehuru ansvaret för förvalt- ningen av den omyndiges egendom i prin— cip fullt och helt vilade på förmyndaren samt överförmyndarens liksom rättens upp- gift främst var att tillse, att förmyndaren uppfyllde honom åliggande förpliktelser, beredningen dock ansett att förmyndaren borde i fråga om vissa viktiga rättshand- lingar, som helt låg utanför den löpande förvaltningen, vara beroende av överordnad myndighets samtycke (lagberedningen ÄB I 5. 356).
Utan överförmyndarens samtycke får så- lunda ej förmyndaren för den omyndiges räkning uppta lån eller ingå växelförbin— delse. Vad sålunda föreskrivs gäller dock ej om åtgärden faller inom området för rö- relse som förmyndaren med överförmynda- rens samtycke driver för den omyndiges räkning. Överförmyndarens samtycke er- fordras inte heller i fråga om sådant statligt lån som upptas för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning eller i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt, så- vida lånet upptas inom tre månader från det inteckningen meddelades och vid lånets upptagande eftergift av förmyndaren ej görs i fråga om de villkor som är angivna i det intecknade skuldebrevet (14 å första st.).
Förmyndaren äger ej heller utan över- förmyndarens samtycke å den omyndiges vägnar ingå borgen eller ställa den omyndi- ges gods som säkerhet för annans förbindel-
se. Samtycke får ej ges med mindre särskil- da skäl är därtill (14 å andra st.).
Förmyndaren får vidare ej ge bort den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej är fråga om sedvanliga gåvor som ej står i missförhållande till myndlingens villkor. Med överförmyndarens samtycke får dock förmyndaren av den omyndiges inkomster ge understöd åt anhöriga eller andra den omyndige närstående personer, då detta på grund av omständigheterna må anses till- börligt (14 å tredje st.).
I 15 och 16 åå ges vissa bestämmelser som inskränker förmyndarens handlingsfri— het i vad avser fast egendom. Förmyndaren får sålunda ej överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egen- dom utan förmynderskapsdomstolens till- stånd. Sådant tillstånd får ej ges med mindre viktiga skäl är därtill. Före frågans avgörande skall rätten inhämta yttrande från överförmyndaren och, såframt det kan ske utan märklig omgång eller tidsutdräkt, bereda den omyndige, om han fyllt sexton år, ävensom hans make och närmaste frän- der tillfälle att yttra sig. Rättens tillstånd gäller under sex månader från det tillstån- det meddelades. Erinran härom skall göras i domstolens beslut (16 å). Utan överför- myndarens samtycke får förmyndaren ej sluta avtal, varigenom å den omyndiges fas- ta egendom läggs servitut, eller upplåta rätt till avkomst av egendomen eller rätt att an— norledes än för egendomens behov avverka skog, ej heller annan nyttjanderätt, med mindre den avser viss tid, ej överstigande fem år (15 å). Även i frågor som här avses skall tillfälle att yttra sig beredas den omyn- dige, om han fyllt sexton är, hans make och närmaste fränder, när det kan ske utan märklig omgång eller tidsutdräkt. Ifrågava- rande föreskrifter i 15 å äger ej tillämpning i fråga om förening, som träffas vid laga skifte, ägostyckning eller avstyckning (15 å tredje st.).
I motiven till nuvarande 14 å uttalade lagberedningen i fråga om kravet på över- förmyndarens samtycke till upptagande av lån eller ingående av växelförbindelse bl. a. följande (NJA II 1924 s. 432):
——— Förmyndaren är på grund av sin allmänna representationsrätt behörig att å den omyndiges vägnar ingå kreditavtal, således så- väl att sluta kreditköp som upptaga penninglån. Fall kunna inträffa, då upptagandet av lån kan vara erforderligt. Sålunda kan, där den omyn- dige saknar tillgångar, upptagandet av ett lån vara erforderligt för att bereda den omyndige tillfälle till yrkesutbildning eller studiers id- kande. Med hänsyn till den fara för förmö- genhetens minskning en skuldsättning alltid medför samt till den betydelse, en skuldsättning kan äga för den omyndige även efter förmyn- derskapets slut, har beredningen ansett sig böra därtill kräva överförmyndarens samtycke.
I gemensamma motiv till de i 15 och 16 åå intagna bestämmelserna angående in- skränkningar i förmyndarens rätt att förfoga över fast egendom anförde lagberedningen bl. a. (a. a. s. 437):
Då lagberedningen, i samband med överför- myndarinstitutionens upptagande i lagstiftning- en, ansett sig böra, för vinnande av större trygg— het för att den omyndiges intressen behörigen tillvaratagas, göra förmyndaren i fråga om rättshandlingar av vikt i vidsträcktare omfatt- ning än hittills beroende av myndighets sam- tycke, är det naturligt, att en utsträckning av överordnad myndighets medbestämmanderätt vid förfogande över fast egendom tett sig sär— skilt påkallad. Sådana förfoganden hava ofta stor ekonomisk betydelse för den omyndige. De beröra även ej sällan den omyndiges och hans familjs personliga förhållanden på det närmas- te. ——— Men även då den omyndiges eller hans familjs personliga intressen ej äro knutna vid fastigheten, är dock fast egendom i all- mänhet en tillgång, som bör med särskild om- sorg vårdas och ej utan skäl förvandlas i annan placering. — —— _
Att förlägga prövningen av samtliga dessa förfoganden över fast egendom till överförmyn- daren, skulle onekligen medföra vissa fördelar. Överförmyndarens prövning kan alltid påkallas; förmyndaren är ej vid framställningar till ho- nom liksom i fråga om framställningar till rät- ten beroende av sammanträdesterminer. Över- förmyndaren kan vidare utan iakttagande av särskilda former förskaffa sig upplysningar i ärendet, vilket i sin mån underlättar en ingå- ende prövning. Beredningen har dock ansett, att frågor om överlåtelse av omyndigs fasta egendom och om intecknings meddelande i så- dan egendom fortfarande böra prövas av dom- stolarna. Det kan ej förnekas, att andra in- tressen än myndlingens understundom särskilt vid fråga om försäljning av omyndigs fasta egendom göra sig med styrka gällande. Den publicitet, som är förbunden med en fram-
ställning till domstol, är i sådana fall ett värdefullt skydd för den omyndige. Vidare fin- nes ej sällan hos nämnden en personlig känne- dom om den omyndiges och hans familjs för- hållanden, som för domstolen ger möjlighet till kontroll. Där sådan kännedom saknas, kan det visserligen för närvarande inträffa, att rätten utan vidare prövning medger försäljning, om den tillstyrkes av fränderna och den bjudna kö- peskillingen ej understiger taxeringsvärdet.
Till stöd för villkoret att rättens tillstånd enligt 16 & ej må givas med mindre viktiga skäl är därtill framhöll beredningen (a. a. s. 442):
—— —— — Beredningen har —— — — ansett la- gen fortfarande böra giva uttryck åt den gamla principen att den omyndiges fasta egendom bör såvitt möjligt bibehållas. Endast om vik- tiga skäl tala därför, bör försäljning medgivas. Sådana skäl kunna vara, att fastighetens för- säljning är påkallad av hänsyn till den omyn- diges ekonomiska ställning, eller att den omyn— dige på grund av särskilda omständigheter, så- som att fastigheten ej kan komma att bebos eller brukas av honom eller någon av hans när- maste anhöriga, saknar personligt intresse av fastighetens behållande och att tillfälle till en fördelaktig försäljning erbjuder sig. Har den omyndige endast en andel i fastigheten, skall vid ärendets prövning skälig hänsyn tagas där- till. Sökes tillstånd till inteckning i den omyn- diges fasta egendom, bör ej heller sådant till- stånd givas, utan att viktiga skäl därtill äro. Rätten bör sålunda ej endast undersöka, om det av förmyndaren uppgivna kreditbehovet kan anses grundat, utan ock om vägande skäl verk— ligen föreligga därför, att detsamma tillgodoses genom inteckning i den omyndiges fastighet.
Det i 15 & givna förbudet mot överlåtelse av omyndigs fasta egendom utan rättens tillstånd avser naturligen allenast frivillig överlåtelse av egendomen. Stadgandet gäller således ej för- säljning av fast egendom i exekutiv ordning. Det skall ej heller äga tillämpning i det fall, då omyndig är delägare i fast egendom och fråga uppstår om egendomens försäljning å of- fentlig auktion för gemensam räkning enligt lagen om samäganderätt den 30 sept. 1904.
Beträffande frågan vilken utredning som bör krävas i ärende angående försäljning av omyndigs fasta egendom anförde lagbe- redningen bl. a. följande (a. a. s. 443):
—- —— — Har fråga väckts om försäljning av omyndigs fastighet, skall — -— — utredningen avse såväl den omyndiges ekonomiska ställning
som hans personliga förhållanden, därvid sär- skilt bör beaktas, huruvida den omyndige eller hans familj brukar eller bebor eller kan väntas komma att bruka eller bebo fastigheten. Vi- dare bör utredning ske rörande fastighetens värde, därvid särskilt bör undersökas värdet av de å fastigheten befintliga byggnader samt av den därstädes växande skogen. Genom denna utredning bör visserligen rätten erhålla tillgång till de upplysningar, som kunna vara erforder- liga för den föreslagna åtgärdens bedömande, men det åligger naturligen rätten att, i den mån ytterligare utredning synes erforderlig, in- förskaffa sådan. — — —
Frågan om omyndigs rätt respektive för- myndarens rätt att å den omyndiges vägnar driva näring regleras som nämnts i 15 kap. 13 %. Enligt lagrummet får förmyndaren ej låta den omyndige driva näring med mindre denne fyllt sexton år. Utan överförmynda- rens samtycke får inte förmyndaren låta den omyndige idka handel eller annan nä— ring, som efter vad därom är stadgat ej må drivas utan tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan. Inte heller får för- myndaren själv å den omyndiges vägnar driva sådan näring. Ansökan om överför- myndarens samtycke får ej bifallas, med mindre den omyndige äger nödiga medel för rörelsens drivande. Av förmyndaren till den omyndige givet tillstånd att driva näring får förmyndaren återkalla, om det anses er- forderligt med hänsyn till den omyndiges uppfostran och välfärd. Har den omyndige fyllt aderton år fordras dock överförmyn- darens samtycke till återkallelsen. Överför- myndaren får även återkalla sitt samtycke till idkande av näring för vilket erfordras sådant samtycke, om skäl är därtill. Till- fälle att avge yttrande skall, innan överför- myndaren lämnar förmyndaren medgivande till återkallelse, beredas den omyndige samt, innan eljest beslut av överförmynda— ren meddelas om återkallelse, förmyndaren så ock den omyndige, om han driver rö- relsen.
I fråga om näring för vilkens utövande tillstånd av offentlig myndighet eller sär— skild anmälan fordras framhöll lagbered- ningen att krav på överförmyndarens sam— tycke uppställts enär näringsdriften i så-
dana fall i allmänhet medför ingående av gäldförpliktelser i större eller mindre om- fattning och på grund därav kan medföra avsevärda risker för den omyndige.
I samband med 1924 års förmynderskaps- lagstiftning omarbetades även 6 5 i KF den ]8 juni 1864 ang. utvidgad näringsfrihet. Stadgandet erhöll då följande ändrade ly— delse:
Omyndig, som fyllt sexton år, kan jämväl vinna rättighet att idka handelsrörelse eller annat näringsyrke, såvida förmyndaren och överförmyndaren därtill samtycka. Under ena- handa villkor må, därest handlande eller annan näringsidkare varder ställd under förmyndar- vård, rörelsen kunna fortsättas.
Å omyndigs vägnar äge ock förmyndaren idka handelsrörelse eller annat näringsyrke, så- framt överförmyndaren därtill samtycker.
Näringsfrihetsförordningen och därmed ovannämnda stadgande har upphört att gälla med utgången av år 1968 (se SFS 1968: 552). Därvid har näringsfrihetsförord- ningens bestämmelser om gårdfarihandel och realisation ersatts av förordningen den 29 november 1968 (nr 564) om tillfällig handel. Vid förarbetena till den sålunda ändrade lagstiftningen behandlades även frågan om dess inverkan på förutsättning- arna för omyndigs näringsutövning (se prop. 1968: 98 särskilt s. 37—40). Till grund för lagstiftningen låg ett av justitierå- det Otto Petrén såsom särskilt tillkallad ut- redningsman avgivet betänkande med för- slag rörande den allmänna näringslagstift- ningen (SOU 1962:15). I betänkandet an- fördes i fråga om omyndigs rätt att idka nä- ring, att uttrycket näring i föräldrabalkens regler torde åsyfta inte endast sådana nä- ringsfång, som avses i näringsfrihetsförord- ningen, utan gälla näringsverksamhet över huvud taget. Föreskriften i 6 % näringsfri- hetsförordningen däremot gäller icke ens all näringsutövning, som omfattas av för— ordningen, utan endast sådan i förordning- en avsedd rörelse, som fordrar tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan. Att föreskriften har denna begränsade räck- vidd framgår av uttalanden vid dess till- komst. Bestämmelsen i 6 5 har sålunda när-
mast karaktären av ett undantag från det i 2 & näringsfrihetsförordningen uppställda kravet på myndighet såsom villkor för rätt att utöva de där särskilt angivna näringar- na; rättighet att utöva dessa vinns nämligen genom anmälan eller, i några fall, tillstånd enligt 9 &. Beträffande andra näringar gäller enligt näringsfrihetsförordningen inte något krav, att näringsidkaren skall vara myndig eller ha uppnått viss ålder, och ej heller an- ges i förordningen, att förmyndares tillstånd är erforderligt för omyndig näringsidkare i sådana fall. Att det beträffande sist angivna näringar krävs, att utövare skall ha fyllt sex- ton år och att förmyndare lämnat sitt till- stånd, följer däremot av 15 kap. 13 & föräld- rabalken. Näringsfrihetsförordningens och föräldrabalkens ifrågavarande föreskrifter överensstämmer sålunda inte till sin räck- vidd. Då emellertid bestämmelserna i nä- ringsfrihetsförordningen är snävare än de i föräldrabalken, kommer ett upphävande av förordningens regler beträffande verkan av omyndighet icke att medföra någon skill- nad i fråga om rätt för omyndiga att idka näring. Dock är att märka att näringsfri- hetsförordningens straffbestämmelse är till- lämplig i det fall, att omyndig — som inte enligt allmänna regler är straffri — idkar näring utan att äga rätt därtill enligt förord- ningen. Sådant förfarande blir icke straffbe— lagt, om näringsfrihetsförordningens ifråga- varande bestämmelser upphävs. Betydelsen av en straffbestämmelse i nu förevarande sammanhang skulle enligt den sakkunnige närmast ligga däri, att det kan vara ett visst skydd för allmänheten, därest omyndiga ge- nom straffhotet avhålls från att driva rörel- se utan att vara berättigade därtill; om näm— ligen tredje man ingår avtal med omyndig, som obehörigen driver näring, kan tredje mans ställning på grund av civilrättsliga reg- ler vara prekär. Den sakkunnige ansåg emel- lertid, att det saknas anledning att anta, att från angivna synpunkt straffsanktionen i praktiken har någon nämnvärd betydelse jämfört med förmyndares möjlighet och skyldighet att ingripa i händelse av obehö- rig näringsutövning av en omyndig. Man torde därför, anförde den sakkunnige, icke
behöva räkna med några olägenheter, om straffsanktionen bortfaller.
Den sakkunnige anförde vidare, att det möjligen skulle kunna göras gällande, att det icke är helt tillfredsställande att efter ett upphävande av näringsfrihetsförord- ningen omyndigs rättsställning i ringsrättsligt avseende framgår endast indi- rekt av de i 15 kap. 13 & föräldrabalken in- tagna föreskrifterna, vilka anger vad för— myndare har att iaktta, när fråga är om nä- ringsutövning av omyndig eller för omyn- digs räkning. Även om skäl kan tala för att särskild föreskrift om omyndigs rätt att idka näring tas upp i föräldrabalken i an- slutning till andra regler angående omyn- digs rättsställning i olika avseenden, ansåg den sakkunnige det icke påkallat att i då förevarande sammanhang ta upp frågan om redaktionell ändring i föräldrabalken. Från saklig synpunkt är enligt den sakkun- nige någon ändring icke erforderlig.
I yttrande över betänkandet framhöll hovrätten för västra Sverige, att de regler i föräldrabalken, vilka har i huvudsak samma innehåll som näringsfrihetsförord— ningens stadganden, främst tar sikte på att tillvarata de omyndigas intressen. I den mån reglerna jämväl medför ett skydd för tredje man, som ingår avtal med den omyn— dige, kommer detta i andra hand och framstår närmast som en reflexverkan av förmyndarens och överförmyndarens åtgö- randen till den omyndiges skydd. I vissa fall kan tvärtom dessa åtgärder direkt sätta tredje mans intressen i fara. Hovrätten an- förde vidare.
nä-
Om förmyndaren eller överförmyndaren väg- rar tillstånd till näringsutövning enligt föräldra- balken 15 kap. 13 5 första respektive andra stycket, eller med hänsyn till den omyndiges uppfostran eller välfärd återkalla sådant till- stånd enligt tredje stycket samma lagrum, kan ju detta jämlikt föräldrabalken 9 kap. 5 & med- föra, att rättshandlingar som den omyndige därefter ingår såsom led i sin rörelse icke bliva bindande för honom. Vid avtalets återgång in- skränkes då medkontrahentens rätt på sätt stad- gas i föräldrabalken 9 kap. 7 &. Med hänsyn härtill synes det föreligga ett visst behov av ytterligare regler till skydd för tredje man ut- över de i föräldrabalken upptagna. Hovrätten
ifrågasätter därför, om icke i en ny näringslag- stiftning bör stadgas ett förbud för omyndig att utan vederbörligt tillstånd driva närings- verksamhet jämte en till förbudet knuten straff- bestämmelse.
Av övriga remissinstanser anförde Svea hovrätt, att övervägande skäl talade för den ståndpunkt som utredningsmannen in- tagit. Lika med utredningsmannen ansåg hovrätten, att straffsanktionen för tredje mans vidkommande icke hade nämnvärd betydelse i jämförelse med förmyndares be- fogenhet och skyldighet att ingripa mot en av myndling utan samtycke driven nä- ringsverksamhet. Hovrätten erinrade om att åtskilliga former av näringsverksamhet föll utanför näringsfrihetsförordningens till- lämpningsområde och följaktligen redan saknade den ifrågavarande straffsanktio- nen. Såvitt hovrätten hade sig bekant, hade i fråga om dessa näringsformer några sär— skilda missförhållanden i det aktuella av— seendet icke påtalats. De nackdelar för tredje man, som kan uppkomma genom av- tal med omyndig vilken saknar erforderlig behörighet, torde oftare ge sig till känna utom området för omyndigs näringsverk- samhet, exempelvis vid vanliga köp, men det oaktat har särskilda sanktioner icke här ansetts påkallade. Beträffande föräldra- balkens regler anförde hovrätten vidare föl- jande.
Förmyndaren äger jämlikt 9 kap. 3 5 andra stycket och 10 kap. 5 & sista punkten föräldra- balken med överförmyndarens samtycke om— händertaga egendom, vilken den omyndige själv förvärvat, såvitt detta må anses erforderligt med hänsyn till myndlingens uppfostran eller väl- färd. Så torde i allmänhet kunna anses vara fal- let, när egendomen härrör från en näringsverk- samhet, till vars bedrivande tillstånd icke kun- nat medgivas den omyndige. Genom ett dylikt omhändertagande torde näringens fortsatta be- drivande väl i allmänhet praktiskt omöjliggö- gas, och i allt fall synes verksamheten därmed för den omyndige förlora sitt intresse från förvärvssynpunkt. — Jämlikt 9 kap. 7 & andra stycket respektive 10 kap. 7 & föräldrabalken kan vidare omyndig, som vid avtals ingående vilselett sin motpart genom falska uppgifter om sin behörighet, förpliktas ersätta motparten den förlust som föranletts av avtalet. Vid den skälighetsavvägning, som enligt sagda lagrum
avgör ersättningsfrågan, torde vara att beakta det förstärkande av vilseledandet, som ligger däri att den omyndige faktiskt bedriver nä- ringsverksamhet. — Hovrätten finner det vida- re icke antagligt att en omyndig, som ej låter sig påverkas av att erforderligt tillstånd jämlikt föräldrabalken icke erhållits, skulle låta sig avhållas från den avsedda verksamheten på grund av ett böteshot.
I ovannämnda proposition till 1968 års riksdag yttrade departementschefen.
Näringsfrihetsförordningens regler i fråga om omyndigs rätt att driva rörelse stämmer till sitt innehåll överens med föräldrabalkens mot- svarande bestämmelser. Då de senare omfattar alla former av näringsidkande, som avses i nä- ringsfrihetsförordningen, medför ett upphävan- de av förordningens regler ingen förändring av de lagliga förutsättningarna för en omyndigs näringsutövning. Visserligen är föreskrifterna i näringsfrihetsförordningen — till skillnad från bestämmelserna i föräldrabalken —- straffsank- tionerade. Något praktiskt behov av straffsank- tionen torde emellertid inte föreligga. Redan i dag saknas f.ö. straffsanktion för alla de for- mer av näringsverksamhet som faller utanför förordningens tillämpningsområde. Lika med den sakkunnige anser jag därför, att ifrågava- rande regler i näringsfrihetsförordningen kan upphävas utan att ersättas av ny lagstiftning.
De av den sakkkunnige antydda redaktio- nella ändringarna i föräldrabalken synes inte behöva närmare övervägas i förevarande sam— manhang. Frågan om dessa ändringar torde komma att uppmärksammas i samband med den samlade översyn av förmynderskapslag- stiftningen som verkställs av förmynderskaps- utredningen.
10.3.2 Ändringsförslag m. m.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i framställning till utredningen ifrågasatt sådan ändring i 15 kap. 14 & FB att belå- ning eller återköp av livförsäkring må utan överförmyndarens samtycke ske upp till belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. I samman— hanget har riksförbundet hävdat, att åter- köp av livförsäkring i princip endast bör få ske med överförmyndarens samtycke. Till stöd för sin framställning har riksförbundet anfört.
Enligt 15 kap. 14 & FB har förmyndare icke rätt att utan överförmyndarens samtycke å den
omyndiges vägnar upptaga lån. Då förmyndare hos försäkringsbolag gjort framställning om lån mot säkerhet i omyndigs försäkringsbrev har bolagen därför hänvisat förmyndaren att ut- verka dylikt samtycke. Emellertid är det ofta fråga om endast smärre lån för att anskaffa medel till någon aktuell utgift för den omyndi- ges räkning, t. ex. en ferievistelse utomlands för språkstudier eller dylikt. Det skulle för allmän- heten och överförmyndare samt även för för- säkringsbolagen innebära en avsevärd arbetsbe- _sparing om belåning hos försäkringsbolag av omyndigs försäkring skulle kunna ske utan överförmyndarens medgivande om lånet avsåg endast ringa belopp. Om en bestämmelse här- om erhöll lämplig begränsning, torde faran för missbruk icke bli större än om förmyndare mot- tagit utfallet försäkringsbelopp, som på grund av sin ringa storlek icke insatts i bank under förbehåll om överförmyndarens medgivande för uttag.
Liknande synpunkter gör sig gällande när fråga uppkommer om kapitaluttag, vilket för livförsäkringens del kan ske i form av helt eller partiellt återköp av försäkring. Med nu- varande regler kan som ovan framhållits belå- ning av livförsäkring icke ske utan överförmyn- darens samtycke, varemot återköp torde kunna ske utan sådant samtycke. Detta framstår så- som en egendomlighet, eftersom ett återköp är en betydligt längre gående åtgärd än en mer eller mindre tillfällig belåning av försäkring. Försäkringsbolagen torde också i stor utsträck— ning ha begärt att förmyndare skall utverka överförmyndares samtycke innan återköp ge- nomföres. I vart fall har bolagen vid utbetal- ning av återköpsvärden och återbäring iakttagit reglerna i 15 kap. 12 % andra stycket FB och gjort utbetalning till förmyndare endast om be- loppet varit ringa eller överförmyndaren i för- väg lämnat sitt samtycke till återköpet.
Riksförbundet anser i och för sig att återköp av livförsäkring i princip endast bör få ske om överförmyndare lämnat samtycke därtill. Som ovan antytts kan emellertid —— liksom vid be- låning —— skäl finnas för att återköp bör få ske fritt med begränsning till mindre belopp för att därigenom öppna möjlighet att tillfredsställa tillfälliga behov av medel till studier eller dy- likt.
Över huvud taget bör enligt riksförbundets mening förmyndare och de omyndiga kunna utan överförmyndarnas samtycke utfå belopp som dels kan ge medel för den omyndiges nöjaktiga försörjning, dels kan ge möjlighet att tillfredsställa tillfälliga behov.
I lagrådsremiss den 29 november 1968 angående lag om införande av den nya jor— dabalken m.m. har förutom annat fram-
lagts förslag till lag om ändring i föräldra- balken omfattande bl. a. 15 kap. 14—16 åå. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. De framlagda ändringarna har sam- band med fastighetspanträttens ändrade ut- formning samt med införande av nya typer av rättigheter. I proposition den 20 mars 1970 (1970: 20) med förslag till ny jorda- balk föreslås i förstnämnda hänseende att inteckningshandling inte längre skall vara bärare av något betalningsanspråk. Nuva- rande inteckningsinstitut i inteckningsför- ordningen utgår formellt från att inteck- ningshandlingen skall vara bärare av ej en- dast inteckningsrätten utan också den per- sonliga fordringen (jfr prop. del B I 5. 256). Den föreslagna nya ordningen skulle i hu- vudsak innebära följande (a. a. s. 261). In- teckningshandlingen skulle i panträttssam- manhanget representera fastigheten och i viss mening utgöra en verklig pant utan att dock vara något från fastigheten skilt för— mögenhetsobjekt. Fastställandet av inteck- ning skulle bildligt talat innebära ett lösgö- rande av en del av fastighetens ekonomiska värde, motsvarande det intecknade belop- pet och med den förmånsrätt som reserve- rats genom inskrivningen i fastighetsboken. Borgenärens rätt att utnyttja pantsäkerheten genom att ta det reserverade beloppet i an- språk skulle bero av det fordringsförhållan- de för vilket fastighetsägaren lämnat inteck- ningshandlingen som säkerhet. I den mån inteckningshandlingen inte häftade för nå- gon fordran, skulle det reserverade belop- pet tillkomma fastighetsägaren såsom ägar— hypotek. Inteckningshandlingen skulle ej längre vara överlåtbar utan endast ha en pantfunktion. Eftersom inteckningshandling- en inte skulle vara bärare av något anspråk på betalning ur fastigheten och därmed ej kunna tjäna som grundval för erhållande av exekutionstitel, skulle exekutiva åtgärder inte kunna riktas mot inteckningshandling— en såsom sådan.
I ovannämnda år 1968 avlämnade lag- rådsremiss anförde departementschefen vid 15 kap. 14 % FB, efter att ha redogjort för innehållet i 15 kap. 16 å och 14 5 första stycket, följande.
Panträttsbestämmelserna i det remitterade jordabalksförslaget medför att ifrågavarande regler i FB inte kan kvarstå oförändrade. Lik- som när det gäller motsvarande bestämmelser i 6 kap. 4 & GB kan det sättas i fråga om till— ståndet skall anknytas till inteckningsärendet eller till pantsättningen eller till båda åtgärder- na. I detta sammanhang skall anmärkas att förmynderskapslagstiftningen f.n. är föremål för översyn genom förmynderskapsutredningen. som tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndi- gande den 30 december 1964. Enligt direktiven bör utredningen pröva bl. a. om gränsdrag- ningen för de förvaltningsåtgärder, som kräver rättens tillstånd, numera kan anses rationell (riksdagsberättelsen år 1966 s. 66). Med hänsyn till att ifrågavarande bestämmelser sålunda är föremål för översyn bör i nu förevarande sam- manhang sakliga ändringar undvikas.
På grund av det anförda har i 16 & endast vidtagits sådana ändringar som föranletts av den nya panträttsterminologin. I 14 % har be- stämmelsen i första stycket att överförmynda- rens samtycke inte behövs när lån tas upp mot säkerhet av inteckning inom tre månader från det inteckningen meddelades, fått utgå. Moti- vet till ändringen i 14 Q är att inteckningen med den nya panträttskonstruktionen är fristående från fordringsförhållandet och att lånevillkoren således i princip inte är underkastade rättens prövning enligt 16 5.
Vid 15 kap. 15 & FB lämnades i remissen till en början en redogörelse för lagbered- ningens övervägande och förslag i denna del. Departementschefen anförde därefter.
Som lagberedningen anfört bör förmyndare beträffande upplåtelse av begränsad sakrätt i omyndigs tomträtt vara underkastad samma in- skränkningar som i fråga om omyndigs fasta egendom.
Beträffande de av beredningen i övrigt före- slagna ändringarna i 15 kap. 15 5 första styc- ket är förutsättningarna emellertid avsevärt ändrade. Av de nya rättighetstyper som tas upp i beredningens förslag är sålunda förköps— rätt, rätt till andel i samfällt strömfall, rätt till elektrisk kraft, rätt till vederlag samt ränterätt och födoråd inte medtagna i det remitterade förslaget. På grund härav bör de i 15 kap. 15 5 första stycket angivna inskränkningarna i för- myndarens förvaltning avse ytterligare bara samfällighetsrätt. Vidare saknar institutet av— komsträtt motsvarighet i det remitterade jorda- balksförslaget. Institutet bör följaktligen utgå i detta lagrum.
I fråga om 15 kap. 15 % tredje stycket med- för utmönstringen av institutet avkomsträtt att
bestämmelsen ej längre kommer att avse skif- teslikvider.
Termen servitut i första stycket avser såväl servitut som tillkommit vid fastighetsbildnings- förrättning som avtalsservitut. Med hänsyn här- till bör såsom f.n. undantag från första styc- kets tillämpningsområde göras för det förra slaget av servitut när sådan rättighet grundas på en förening eller annan överenskommelse mellan sakägarna.
Det bör anmärkas att ifrågavarande ändring- ar av 15 kap. 15 & påverkar innehållet i 9 kap. 5 &, 10 kap. 6 & och 18 kap. 8 & FB.
I fråga om de föreslagna ändringarna i 15 kap. 16 & hänvisades till vad som ovan :anförts under 15 kap. 14 &
1033 Utredningen "Som påpekats av Svenska försäkringsbo— lags riksförbund krävs enligt gällande rätt överförmyndarens samtycke för uppta- gande av lån mot säkerhet i omyndigs för—- 'säkringsbrev medan sådant samtycke ej fordras vid helt eller partiellt återköp av livförsäkring. Har förmyndare för omyn- digs räkning återköpt livförsäkring förelig- ger visserligen ej någon risk för att belop- pet inte skall komma den omyndige till godo. Försäkringsbolag som driver rörelse här i riket har nämligen jämlikt 15 kap. 12 å andra stycket ålagts att inbetala försäkrings— belopp, som tillkommer omyndig, hos bank för att av banken insättas på spärrad räk- ning. Till försäkringsbelopp räknas även återköpsvärdet av försäkring (jfr Walin s. 323). Skyldigheten gäller dock inte om be- loppet är ringa eller överförmyndaren med- ger undantag eller den omyndige själv skall förvalta beloppet. Av större betydelse för den omyndige torde dock vara huruvida återköp av omyndigs försäkring över huvud taget skall ske. Detta beslut kan emellertid förmyndaren ensam fatta. Som framförts från försäkringshåll kan ett återköp av omyndigs försäkring ofta vara en betydligt längre gående åtgärd än en belåning av för- säkring. Det skydd som en livförsäkring kan komma att lämna i en framtid synes vara av sådan betydelse att borttagande av detta skydd ej torde böra ske annat än efter nog- grann prövning. Utredningen finner därför
att återköp av omyndigs livförsäkring ej bör ske utan att överförmyndaren därtill lämnat sitt tillstånd. Stadgande härom bör införas i 15 kap. 14 5 första stycket.
Riksförbundet har vidare föreslagit att av lån som avses i 15 kap. 14 5 första stycket lån med försäkring som säkerhet skall kun- na upptas samt återköp av försäkring skall kunna ske om beloppet ej överstiger visst angivet värde. Syftet med bestämmelsen '. 14 & är bl. a. att möjliggöra kontroll av den omyndiges behov av medel. Enligt utred- ningens mening kan prövningen vid ta- gande av sådant lån resp. kapitalutbetal— ning ej likställas med den prövning som fö- regår utgivande av sådant statligt lån som upptas för att bereda omyndig hjälp till ut- bildning eller bosättning och till vars upp- tagande överförmyndarens samtycke ej er- fordras. Att särbehandla belåning eller återköp av livförsäkring på annan grund torde ej komma i fråga. En regel som den föreslagna skulle vidare kunna missbrukas genom att lån upptas i olika bolag. Av hän- syn till att omyndig måste skyddas mot onö- dig skuldsättning kan ej heller den regeln införas att lån under visst lägre belopp skall generellt få upptas av förmyndaren utan överförmyndarens samtycke. Utred- ningen avvisar på anförda skäl en upp- mjukning av ifrågavarande bestämmelse i den riktning riksförbundet föreslagit.
Enligt direktiven har utredningen att pröva om gränsdragningen för de förvalt- ningsåtgärder, som kräver rättens tillstånd, numera kan anses rationell. Därvid har an- givits att det i olika sammanhang har påpe— kats att rättshandlingar angående lös egen— dom ofta kan vara av större ekonomisk be- tydelse för den omyndige än rättshand- lingar angående fast egendom.
Förfogande över fast egendom har sedan gammalt ansetts vara en rättsangelägenhet av stor vikt. Som framgår ovan uttalade lagberedningen vid förmynderskapslagens tillkomst att sådant förfogande ofta hade stor ekonomisk betydelse för den omyndige och även inte sällan berörde den omyndi- ges och hans familjs personliga förhållan- den "på det närmaste”. Även utan sådant
personligt intresse ansågs fast egendom vara en tillgång, som borde med särskild omsorg vårdas och ej utan skäl förvandlas i annan placering. Före förmynderskapsla— gens tillkomst prövades frågan om överlå- telse av omyndigs fasta egendom och om inteckning däri av domstolarna. Mot bak- grunden av den traditionella inställningen till frågan om fast egendoms betydelse är därför naturligt att denna ordning bibe- hölls i förmynderskapslagen och sedan överfördes till FB. En fördel med att dom- stolarna fortfarande skulle handha pröv— ningen ansågs ligga däri, att den publicitet som är förbunden med en framställning till domstol, utgjorde ett värdefullt skydd för den omyndige. För andra än de angivna förfogandena över omyndigs fasta egen- dom ansågs dock överförmyndarens pröv- ning vara tillräcklig.
Överlåtelse av fast egendom och inteck- ning av sådan egendom får alltjämt anses utgöra rättshandlingar av sådan betydelse för den omyndige att de även i fortsätt— ningen bör vara beroende av myndighets prövning. Fråga är således huruvida denna prövning skall ligga kvar hos förmynder- skapsdomstolen eller om prövningen av samtliga förfoganden över fast egendom skall överflyttas till överförmyndaren. Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för att en överflyttning av denna prövning nu bör ske till överförmyndaren. Från prak- tiska synpunkter innebär en prövning hos överförmyndaren av samtliga frågor rö- rande omyndigs fasta egendom en förenk- ling framför allt för förmyndarna. Huru- vida omyndigs fasta egendom generellt sett är mera betydelsefull än hans lösa egendom kan vara föremål för tvekan. Enskilda fall kan påvisas där lös egendom är av större betydelse för den omyndige än hans fasta egendom och andra där förhållandena är de motsatta. Vilken uppfattning man än kan ha i denna fråga synes det emellertid utredningen att med den utformning av den blivande överförmyndarorganisationen som utredningen föreslår, överförmyndaren kommer att vara den myndighet som bäst torde lämpa sig för ifrågavarande pröv-
ning. Överförmyndaren har bättre förut- sättningar än rätten att känna till de en- skilda förmynderskapen och kan även lät- tare skaffa erforderliga upplysningar om det bakomliggande förhållandet som föran- lett ansökningen. Prövningen innefattar vi- dare i mindre utsträckning juridisk-tek- niska frågor än kreditekonomiska bedö- manden. Redan med gällande ordning är det material, på vilket rätten träffar sitt av- görande i förenämnda ärenden, som regel granskat av överförmyndaren. Det hör även till ovanligheten att domstolen vägrar bifall i ärenden, där överförmyndaren till- styrkt den sökta åtgärden, eller omvänt bi- faller en ansökan, som överförmyndaren avstyrkt. Det reella avgörandet ligger alltså redan i stor utsträckning hos överförmyn- daren. Detta talar i och för sig för att även det formella avgörandet bör få träffas av överförmyndaren. Även från organisatoriska synpunkter kommer en överflyttning till överförmyndaren av ifrågavarande pröv- ning att medföra fördelar. Förmynderskaps— domstolen kommer att befrias från att di- rekt behöva ingripa i förmyndarens förvalt- ning. Frågor om förmyndarens förvaltning av omyndigs egendom kommer i stället un- der domstolens prövning enbart efter an- mälan av överförmyndaren, i t. ex. frågor om vitesföreläggande, samt genom besvär över överförmyndarens beslut. Härigenom kommer en klarare gränsdragning att upp- stå mellan förmynderskapsdomstolens och överförmyndarens kompetensområden. Överförmyndaren kommer ensam att utöva den omedelbara tillsynen över förmyndares förvaltning medan förmynderskapsdomsto- len blir, förutom inskrivningsmyndighet, underställningsmyndighet och besvärsin- stans samt därutöver tillsynsmyndighet för överförmyndare.
På grund av det anförda föreslår utred- ningen att den prövning, som enligt 15 kap. 16 å nu åvilar rätten skall överflyttas på överförmyndaren.
Enligt gällande rätt får tillstånd till över- låtelse av fast egendom eller inteckning däri ej ges med mindre viktiga skäl är därtill. Detta krav bör ej längre uppställas.
Utredningen anser att anledning saknas att för vissa slags rättshandlingar uppställa särskilda fordringar utöver dem som ligger i skyldigheten för överförmyndaren att i var- je särskilt fall iaktta den omyndiges bästa.
Beträffande frågan vilken utredning som bör krävas i ärende angående förfogande över omyndigs fasta egendom skall gälla vad som f.n. gäller för rätten. Lagbered- ningens uttalande ovan bör således vara vägledande för den utredning som i fort- sättningen fordras för överförmyndarens avgörande.
Vid den omarbetning av 15 kap. 14—16 åå FB, som föranleds av vad utredningen ovan föreslagit, har utredningen förutsatt att de i lagrådsremissen den 29 november 1968 föreslagna ändringarna i dessa lagrum blir genomförda, och anpassat lydelsen där- efter.
I den ovan berörda frågan om konse- kvenserna av näringsfrihetsförordningens upphävande anser utredningen att varken sakliga eller formella ändringar i föräldra— balken är påkallade.
10.4 Förvaring av omyndigs värdehand- lingar och penningmedel
10.4.1. Gällande rätt och förarbeten
De begränsningar i förmyndarens hand- lingsfrihet för vilka redogörelse lämnats ovan under 10.2 och 10.3 kompletteras av bestämmelser om förvaring av omyndigs penningmedel och värdehandlingar. Regler härom finns intagna dels i 15 kap. 7—12 åå FB dels i lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar, den s. k. vårdlagen (VL). Reglerna var föremål för genomgripande ändringar vid 1940 års lag- stiftning (se NJA II 1941 s. 107).
I 15 kap. 7 å första stycket fastslås ut- tryckligen förmyndarens skyldighet att för— valta myndlingens egendom såsom anför- trott gods. Sålunda föreskrivs att pengar eller värdepapper, som förmyndaren inne- har för den omyndiges räkning, skall av honom förvaras så, att de ej sammanblan- das med pengar eller värdepapper, som till- hör förmyndaren själv eller eljest innehas av
honom. Har den omyndige aktier eller and- ra därmed jämförliga värdepapper, över vilka enligt lag förs bok eller förteckning, skall förmyndaren, enligt paragrafens and- ra stycke, tillse att den omyndige så snart ske kan där upptas som ägare. Är värde- handling enligt vad i 15 kap. 8 å sägs ned— satt hos bank åligger det banken att ombe- sörja sådan anteckning (2 å 1 p. VL). I motiven till 15 kap. 7 å andra stycket ut- talade lagberedningen att då det måste an- ses höra till god ordning, att anmälan för införing i aktiebok äger rum, det borde fö— reskrivas att förmyndaren skall tillse, att den omyndige upptages i boken (jfr NJA II 1924 s. 405 och Walin s. 302).
Vad angår förmyndarens befattning med omyndigs värdehandlingar ges grundläg- gande bestämmelser härom i 15 kap. 8 å. I första stycket stadgas skyldighet för för- myndaren att i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank i den omyndiges namn nedsätta aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar, så- framt sammanlagda värdet överstiger 5 000 kronor (före den 1 januari 1964 2 000 kro- nor). I-Iar underåriga syskon gemensam förmyndare, skall vid beräkning av detta värde syskonens värdehandlingar samman- räknas (8 å fjärde stycket). Uttrycket ”and- ra sådana värdehandlingar” inbegriper ex- empelvis interimsbevis å aktier och andels- bevis i ekonomiska föreningar samt i regel även sådana försäkringsbrev, som avser ka- pital- och livränteförsäkringar (ang. detta och följande, se NJA II 1924 s. 408, jfr Wa- lin s. 303). Depositionsskyldigheten avser även tillhörande ränte- och vinstutdelnings— kuponger. I fråga om skuldebrev gäller de- positionsplikten alla sådana, vare sig inteck- ning meddelats därför eller ej och vare sig skuldebrevet är löpande eller icke, och gäl- ler även å den omyndiges egen fastighet el— ler tomträtt intecknade skuldebrev, som finns hos den omyndige (ägarhypotek). Utanför uttrycket ”andra sådana värde- handlingar” faller checkar och växlar samt brand- och inbrottsförsäkringsbrev och skriftliga kontrakt om köp, arrende, hyra o.s.v., även om dessa innefattar utfästelse
om betalning. I paragrafens andra stycke stadgas undantag från nedsättningsskyldig- het beträffande bevis eller motbok rörande tillgodohavande på räkning hos bank. Kon- troll över sådana tillgodohavanden äger rum i den ordning varom föreskrivs i 15 kap. 9 å. Nedsättningsskyldighet föreligger vidare inte med avseende å bevis, som utfärdats om in— skrivning i statsskuldboken eller Sveriges all- männa hypoteksbanks skuldbok eller skuld- bok hos annan inrättning, som Konungen bestämmer,1 såframt å beviset finns anteck- nat, att inskrivningen skett med förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpan- de kapitalbelopp ej må lyftas utan överför- myndarens tillstånd.
Enligt 8 å tredje stycket skall obligatio- ner, vilka utfärdats av staten eller Sveriges allmänna hypoteksbank eller annan inrätt— ning, som Konungen bestämmer, inskrivas i statsskuldboken eller bankens eller inrätt- ningens skuldbok med förbehåll, varom i andra stycket sägs. Undantag från inskriv- ningsskyldighet föreligger dock om obliga— tionerna är nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren medger un- dantag från inskrivning.
Finns omyndigs värdehandlingar, som skall förvaltas av förmyndaren, i öppet för- var hos bank utan att ha nedsatts enligt be— stämmelse i 15 kap., skall å dem tillämpas vad i FB är stadgat om nedsatta värde- handlingar (8 å femte stycket). Denna fö- reskrift har sin betydelse framför allt vid omyndighetsförklaring (jfr NJA II 1941 s. 116 och Walin s. 311).
Tredje stycket i 8 å tillkom genom 1940 års lagstiftning. Till grund för införandet framhölls därvid att stycket avsåg att stadga tvång för inskrivning av smärre obligationer. Ett dylikt inskrivningstvång var särskilt lämpligt beträffande premieob- ligationer. I en överförmyndares åligganden torde ingå att tillse om vinst utfallit på en premieobligation. Vid större överförmynde- rier var denna skyldighet emellertid betung- ande, och från synpunkten av överförmyn- darens egen arbetsbörda var det därför
önskligt, att obligationerna inskrevs i stats- skuldboken. Även av det skäl att en å pre- mieobligation utfallande vinst eljest kunde tänkas bli föremål för förskingring, var en dylik deposition önsklig (jfr NJA II 1941 s. 116 och Walin s. 310).
Nedsättning medför den verkan att för- myndaren måste ha överförmyndarens till- stånd att ta ut nedsatt värdehandling. Så- dant tillstånd erfordras ej, där värdehand- lingen endast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för att där ned- sättas i öppet förvar (15 kap. 8 å första styc— ket). För förvaring av nedsatt värdehand- ling ansvarar banken, som även i bety— dande omfattning ombesörjer den löpande förvaltningen. Närmare bestämmelser om bankens åligganden i avseende å skötseln av nedsatta värdehandlingar är intagna i vårdlagen.
Bestämmelserna i vårdlagen reglerar inte endast vården av omyndigs värdehand- lingar som enligt 15 kap. 8 å FB är ned- satta i bank utan gäller även uttagning av omyndigs medel som innestår hos bank un- der förbehåll varom stadgas i 15 kap. 9 å FB. Reglerna härom gäller vidare även i fråga om värdehandlingar som tillhör den, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. och om medel som för hans räkning innestår hos bank på spärrat konto.
Jämlikt 1 å VL ansvarar banken för de nedsatta värdehandlingarnas förvaring och förvaltning på sätt i 2—7 åå VL sägs. Mot— svarande ansvar gäller för banken beträf— fande sådana i öppet förvar hos banken nedsatta värdehandlingar, vilka förvaltas av förmyndaren men som ej nedsatts jäm- likt bestämmelserna i 15 kap. FB (jfr 15 kap. 8 å femte stycket FB).
Beträffande utländska värdehandlingar är banken ansvarig endast för deras förva- ring medan bankens skyldigheter i avseende
1 F. n. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan, se kung. den 22 november 1940 (nr 950) angående inskriv- ning av omyndigs obligationer i skuldbok m. m. Svenska bostadskreditkassan har fr. o. m. 1.1.1969 uppgått i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa (jfr SFS 1969: 575).
på inhemska värdehandlingar är mycket omfattande och innebär att banken gene- rellt sett är skyldig vidta alla de åtgärder som krävs för iakttagande av den omyndi- ges rätt i avseende på de förvaltade värde— handlingarna, dock endast under förutsätt- ning att erforderliga uppgifter kan av ban- ken anskaffas utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt eller eljest på förfrågan med- delas av förmyndaren. Inom ramen för denna sin skyldighet anses depositionen medföra rätt för banken att företräda den omyndige. Av banken inom området för dess uppdrag vidtagna åtgärder blir således bindande såväl för den omyndige som för tredje man utan att förmyndaren givit ban— ken särskilt bemyndigande (jfr Walin s. 491).
Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva obligation en- ligt vad i 8 å är stadgat, skall överförmyn- daren anmäla försummelsen hos rätten. Innan anmälan görs bör överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyn- daren om hans skyldighet. I anledning av sådan anmälan äger rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt ålig- gande (15 kap. 11 å).
Enär nedsättning ej medför hinder mot att värdehandlingen utlämnas till någon som gentemot den omyndige och hans för- myndare äger rätt att erhålla handlingen har i 15 kap. 10 å stadgats att förmyndaren ej utan överförmyndarens tillstånd får överlåta eller pantsätta omyndigs värde— handling medan den är nedsatt. Enligt samma lagrum får betalning av kapitalbe- lopp å omyndigs värdehandling, medan den är nedsatt, uppbäras endast av banken. Utan överförmyndarens tillstånd får över— låtelse eller pantsättning ej heller ske av bevis angående inskrivning i skuldbok, var- om i 8 å förmäles, såframt på beviset finns antecknat förbehåll som där sägs.
Beträffande omyndigs penningmedel gäl- ler, som framgår av redogörelsen ovan un- der 10.2.1, att dessa endast undantagsvis får av förmyndaren förvaras som kontanter utan skall —— om de ej skall placeras på an- nat sätt _— i vart fall insättas på bankräk-
ning. För omyndigs bankmedel gäller att dessa ej får tas ut utan överförmyndarens tillstånd (15 kap. 9 å första stycket). Detta gäller dock ej ränta som innestått kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd är ej heller erforderligt där medlen endast skall genom bankens försorg överföras till annan bank. Omyndigs medel får insättas med förbehåll att de får tas ut utan överför- myndarens samtycke, om de bör hållas till- gängliga för bestridande av utgifter för den omyndiges underhåll eller för vården av hans egendom (9 å andra stycket). När skäl är därtill äger dock överförmyndaren för- ordna att sådant förbehåll ej skall gälla (15 kap. 9 å tredje stycket). I överensstämmelse med vad som gäller för omyndigs värde— handlingar får förmyndaren inte utan över- förmyndarens tillstånd överlåta eller pant- sätta bevis eller motbok rörande tillgodoha- vande å räkning hos bank, såvitt avser spär- rad bankräkning (15 kap. 10 å andra styc- ket).
I syfte att hindra att egendom av mera betydande värde som tillfaller omyndig skall passera genom förmyndarens händer lämnas i 15 kap. 12 å första stycket möjlig— het för tredje man att nedsätta eller inbe- tala omyndig tillkommande värdehand- lingar respektive penningmedel direkt hos bank. I andra stycket av förenämnda lag- rum stadgas skyldighet för tredje man att i vissa särskilda fall nedsätta värdehandling eller inbetala penningar hos bank. Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller pengar på grund av giftorätt, arv eller testamente eller såsom underhåll enligt 8 kap. ärvdabalken, är sålunda boutrednings- man eller testamentsexekutor pliktig att nedsätta värdehandling eller inbetala pen- ningmedlen hos bank. Härigenom uppnås att värdehandling som sålunda nedsätts omedelbart av banken tas i förmynderskaps- förvar samt att penningmedel av banken i den omyndiges namn insätts på spärrad bankräkning. Vad som sålunda föreskrivits om skyldighet att inbetala penningmedel hos bank skall även gälla, där någon, som här i riket driver försäkringsrörelse, skall utge försäkringsbelopp, som tillkommer omyn-
dig, dock med undantag av pension eller liv- ränta. I andra fall äger överförmyndaren ge- nom meddelande till den som skall utge vär- dehandlingen eller penningar förordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank. För samtliga fall, då nedsättning eller inbetalning hos bank enligt vad nu sagts i princip är obligatorisk, gäller vissa gemen- samma undantag. Sålunda gäller bestämmel- serna inte värdehandling eller penningmedel som den omyndige äger att själv förvalta. Undantag gäller vidare om värdet av det som skall utges är ringa eller om överför- myndaren särskilt medger att nedsättning eller inbetalning hos bank inte behöver ske. Den som nedsätter värdehandling eller in— betalar pengar hos bank enligt vad nu nämnts är pliktig att ofördröjligen under— rätta förmyndaren därom (15 kap. 12 å tredje stycket).
De ovan nämnda möjligheterna till in- skrivning i statsskuldboken regleras när- mare genom bestämmelser i reglemente för den svenska statsskuldboken. Gällande reg- lemente är fastställt av fullmäktige i riks- gäldskontoret den 6 mars 1958 och har se- nast ändrats den 21 juni 1962. Enligt regle- mentet kan inskrivning ske i tre fall: 1. av räntebärande obligationer; 2. av premieob- ligationer och 3. av sparobligationer, ut- givna år 1960 och senare. Inskrivning un- der 1. kan ske såväl för fysisk som juridisk person (2 å) och omfattar obligationer, till- hörande av svenska staten utgivna eller övertagna med ränta löpande län (1 å). In— skrivning för omyndig skall, såframt ej överförmyndaren medger undantag, ske med förbehåll att inskrivna obligationer ej må tas ut eller däremot svarande kapitalbe- lopp lyftas utan överförmyndarens till— stånd. Om den omyndige själv äger råda över de inskrivna obligationerna, får in- skrivning ske utan sådant förbehåll (3 å). Vid inskrivning för omyndig skall anteck— nas, förutom annat, förmyndarens namn samt förbehåll enligt 3 å (5 å). Över in- skrivning utfärdas certifikat, ställt på obliga- tionsägaren (deponenten) (6 å). Har vid in- skrivning fästs förbehåll, som avses i 3 å, skall detta antecknas på certifikatet (7 å).
Ränta på inskrivet obligationsbelopp utbe- talas av riksgäldskontoret till deponenten eller till den som styrkt sig vara behörig att motta räntan (8 å). Inskrivning i statsskuld- boken av räntebärande obligationer är av- giftsfri (15 å). _ Inskrivning i statsskuldbo- ken av premieobligationer är, med undantag som i förevarande sammanhang saknar in- tresse, begränsad till sådana som tillhör omyndig eller som god man omhänderhar. Dock må ej inskrivning ske av omyndigs ob— ligationer, över vilka den omyndige äger själv råda. Över inskrivning utfärdas förva- ringsbevis ställt till deponenten (16 å). Vad ovan är stadgat angående inskrivning av räntebärande obligationer gäller i tillämpli- ga delar beträffande inskrivning av premie- obligationer. Därutöver gäller att vinst på inskriven premieobligation ej får lyftas utan överförmyndarens tillstånd (18 å). För in- skrivning av premieobligationer utgår sär- skilda av fullmäktige fastställda avgifter (19 å). För närvarande uppgår avgiften till 2 kr. 50 öre per obligation och samma av- gift för förvaringsbeviset. _ Inskrivning i statsskuldboken kan slutligen ske av sparob- ligationer, som tillhör omyndig eller som god man omhänderhar. Dock må ej in- skrivning ske av omyndigs obligationer, över vilka den omyndige äger själv råda (20 å). Inskriven sparobligation får ej tas ut eller in- lösas utan överförmyndarens tillstånd (21 å). Över inskrivning utfärdas på deponenten ställt bevis, vilket ej får överlåtas, pantsät— tas eller belånas (22 å). Vid inskrivning an- tecknas i statsskuldboken förutom annat, förmyndarens eller i förekommande fall för- myndarnas namn (23 å). Inskrivning av sparobligation är avgiftsfri (25 å).
10.4.2. Ändringsförslag
Svenska försäkringsbolags riksförbund har i sin ovan under 10.3.2 omnämnda framställ- ning hävdat att innebörden av orden ”pen- sion eller livränta” i 15 kap. 12 å andra stycket är föremål för tvekan. I stället har föreslagits att stadgandet skall kompletteras med exempelvis orden ”eller annan perio- disk förmån”. Till stöd för sin framställning i denna del har riksförbundet anfört.
Såsom ovan antytts må försäkringsbolag jäm— likt 15 kap. 12 å andra stycket FB utan över- förmyndares medgivande utbetala pension eller livränta. Vad som avses med pension eller liv- ränta är icke närmare angivet i lagen utan led- ning torde härutinnan få hämtas framförallt ur den språkliga innebörden av dessa uttryck. Tve- kan har emellertid uppkommit huruvida här- under även må inbegripas sådana periodiskt ut- fallande försäkringsbelopp, som skall utgå un- der bestämd tid oberoende av viss persons liv. Det förekommer exempelvis s.k. försörjnings- räntor, som utgår på grund av pensionsförsäk- ring efter de försäkrades död i form av garan- terade utbetalningar, eller försäkringar, som icke är pensionsförsäkringar i kommunalskatte- lagens mening men på grund av vilka ett be- stämt antal försäkringsbelopp utfaller perio- diskt. De nu nämnda försäkringarna skiljer sig icke på sådant sätt från pension i vanlig me- ning att det finnes anledning att i nu förevaran- de hänseende göra dem till föremål för särskild behandling.
Riksförbundet hemställer med hänsyn till vad nu sagts att ifrågavarande stadgande i 15 kap. 12 å andra stycket FB kompletteras med exempelvis orden ”eller annan periodisk för- män”, vilken formulering för övrigt kan åter— finnas i lagberedningens förslag till lag om in- försel i avlöning m.m. (införsellag) (SOU 1964: 57).
Riksförbundet har vidare ifrågasatt om större belopp skall kunna utbetalas fritt endast därför att de rubriceras som pen- sion, livränta eller annan periodisk förmån samt ansett att det synes kunna finnas skäl för införande av en spärregel även för nu nämnda försäkringsförmåner, dock ej så- vida de icke översteg ett rimligt försörj- ningsbehov, förslagsvis per kalenderår två basbelopp enligt lagen om allmän försäk- ring.
10.4.3 Utredningen Vid överläggningar som utredningen hållit med företrädare för bankerna har ifråga- satts, huruvida tillräckliga skäl föreligger för ett bibehållande av bestämmelsen i 15 kap. 7 å andra stycket att förmyndare skall vara skyldig att tillse att omyndigs aktie skall inskrivas i aktiebok samt av bestäm- melsen i 2 å första stycket 1) VL om mot- svarande skyldighet för bank i fråga om omyndigs aktie, som är nedsatt i förvar hos
bank. En sådan inskrivning, har det fram- hållits, hindrar ej förfogande över aktien och påstås för bankerna medföra mycket arbete.
Förutom att — som anförts vid bestäm- melsernas tillkomst — införing av omyndigs aktie i aktiebok får anses höra till god ord- ning medför en sådan anteckning att aktie- ägaren erhåller de meddelanden som bolag enligt aktiebolagslagen är skyldiga att utsän- da, t.ex. angående nyemissioner, eller i praktiken brukar utsända, t. ex. årsredovis- ningar och delårsrapporter. Särskilt beträf- fande företag, vars aktier ej är börsnoterade och som därför vanligtvis ej erhåller större publicitet, kan en anteckning i aktiebok ha betydelse för iakttagande av omyndigs rätt. Emellertid synes en viss uppmjukning av re- geln kunna ske beträffande omyndigs aktie som är nedsatt i förvar hos bank. Enligt 2 å första stycket 2), 4) och 5) VL åligger bank att beträffande vinstutdelning å aktie och aktiekapitals ökning på grund av ny- eller fondemission iaktta den omyndiges rätt, be- träffande vinstutdelning dock endast där banken utan väsentlig omgång eller tidsut- dräkt kan inhämta uppgift om tid och ort för vinstutdelning. På grund härav har ut- redningen ifrågasatt att, såvitt avser i för- myndardepå nedsatta aktier som är noterade vid Stockholms fondbörs, bankerna befrias från skyldigheten att ombesörja att omyndig antecknas som ägare i aktiebok. För aktier som ej är nedsatta i s.k. förmyndardepå samt för andra aktier än börsnoterade ak- tier skulle dock, av skäl som i det före— gående anförts, sådan skyldighet böra be— stå.
Emellertid har frågan kommit i ett nytt läge sedan på grundval av fondbörsutred- ningens betänkande "Förenklad aktiehan- tering” (SOU 1968: 59) i prop. 1970299 föreslagits införande från den 1 januari 1971 av lag om förenklad aktiehantering, vilken innebär ett alternativ till gällande bestämmelser om aktiebrev, aktiebok m. m.1 1 Jfr även obligationsteknikkommitténs be-
tänkande Förenklad obligationshantering (SOU 1969: 13), i vilket föreslås att VPC- systemet utvidgas att i tillämpliga delar om- fatta även obligationer, se prop. s. 63.
Propositionens behandling har uppskjutits till höstriksdagen. Utredningen har, som framgår av 1 kap. ovan och av propositio- nen, avgivit yttrande över fondbörsutred- ningens betänkande och en framställning i samma ämne av bankföreningen, allt såvitt avser förslagets konsekvenser för reglerna inom förmynderskapsrätten. Propositionen innebär i korthet följande.
Aktiebolag, försäkringsaktiebolag och bankaktiebolag får möjlighet att fritt välja mellan förenklad aktiehantering och nuva- rande system. Nuvarande aktiebrev som är försedda med kuponger, ersätts i förslaget med kuponglösa aktiebrev, som i princip skall omfatta en persons hela aktieinnehav i ett aktiebolag. Vid försäljning skall det gamla aktiebrevet makuleras och ett nytt aktiebrev utfärdas för köparen.
De nya aktiebreven är enligt förslaget bä- rare av aktierätten på samma sätt som bre- ven i det nuvarande systemet utom i fråga om rätt till utdelning och till deltagande i ny- eller fondemission. Dessa rättigheter knyts till registrering av aktieinnehavet i ak- tieboken och inte som i nuvarande system till företeende av utdelningskupong eller ak- tiebrev. Den som en viss dag, avstämnings- dagen, är införd i aktieboken blir legitime- rad att lyfta utdelning och ta emot emis— sionsbevis. Ett aktiebolag kan alltså, om god tro föreligger, med befriande verkan be- tala utdelning eller lämna ut emissionsbevis till den aktieägare som är registrerad på av- stämningsdagen. Undantag härifrån gäller dock bl. a. om mottagaren var omyndig.
Undantag föreslås i vissa fall från prin- cipen att endast den verklige ägaren till ak- tie får registreras i aktieboken. Förvaltas aktie av bank eller fondkommissionär, som fått särskild auktorisation som förvaltare av aktie, får förvaltaren föras in på aktie- brev och i aktieboken i stället för aktieäga- ren. Detsamma skall gälla utländsk förval- tare, om aktierna är föremål för handel vid utländsk börs och aktiebolaget fått särskilt tillstånd till förvaltarregistrering. En förut- sättning i detta fall är dessutom att aktie- ägaren är bosatt utomlands. Vid förvaltar- registrering kommer förvaltaren att för ak-
tieägarens räkning lyfta utdelning och ta emot emissionsbevis. Däremot kan någon rösträtt inte utövas för förvaltarregistre- rade aktier, vare sig av aktieägaren eller av förvaltaren. En sammanställning av uppgif- ter om aktieägare som har mer än 500 ak- tier i ett bolag registrerade hos svensk för- valtare skall vara offentlig.
Aktieboken skall enligt förslaget föras med hjälp av automatisk databehandling (ADB). Regler ges om skyldighet att göra utskrift av aktieboken i läsbart skick. I ut- skriften skall aktieägarna och i förekom- mande fall förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften skall vara offentlig med undantag för uppgift om aktieägare som har högst 500 aktier. Dessutom skall ett aktiebrevregister föras över utfärdade aktiebrev. Uppdragstagare, panthavare, förmyndare och andra, som har rätt att i stället för registrerad aktieägare uppbära ut- delning eller emissionsbevis, skall kunna fö- ras upp på en särskild förteckning. Registre- ring i förteckningen har i utdelnings- och emissionshänseende samma verkan som regi- strering i aktieboken.
Mellan staten och fondkommissionärema har en preliminär överenskommelse träffats om att tillsammans driva en värdepappers- central, som centralt skall handha vissa upp- gifter för aktiebolagens räkning. Till denna central, som skall stå under tillsyn av bank- inspektionen, skall enligt förslaget bolagen lämna över bl. a. förandet av aktiebok, ak- tiebrevregister och den särskilda förteck- ningen samt distributionen av utdelning och emissionsbevis.
I syfte att göra det möjligt att förvaltarre- gistrera omyndigs aktier föreslås viss upp- mjukning av nuvarande skyldighet att regi- strera den omyndige i aktieboken. Upp- mjukningen innebär att i 15 kap. 7 å andra stycket FB görs ett tillägg av innehåll att förmyndarens skyldighet att se till att den omyndige registreras i aktiebok inte skall gälla i fråga om aktier som förvaltarregi- streras enligt 16 å första stycket i den före- slagna lagen om förenklad aktiehantering. Beträffande aktier som enligt föreskrift i FB nedsatts i förvar hos bank har gjorts
motsvarande tillägg i 2 5 första stycket VL. I fråga om aktier som inte förvaltarregistre- ras stadgas, att där lagen om förenklad ak- tiehantering gäller, förmyndaren resp. ban- ken skall tillse att anteckning sker i ovan- nämnda särskilda förteckning över dem som har rätt att i stället för aktieägaren uppbära utdelning. Om den närmare motiveringen till ändringarna hänvisas till propositionen.
Eftersom man har anledning att förut- sätta att i första hand de bolag, som har sina aktier noterade vid Stockholms fond- börs, kommer att besluta att lagen om för- enklad aktiehantering skall tillämpas på dess aktier, torde den sålunda föreslagna upp- mjukningen så småningom leda till samma resultat som den tidigare ifrågasatta lös— ningen med anknytning till notering av ak- tierna vid Stockholms fondbörs. Anledning att ej låta förvaltarregistrera omyndigs ak- tier föreligger ju vanligtvis endast om för— myndaren önskar utöva rösträtten för de— ponerade aktier. I sådant fall krävs liksom f. n. att den omyndige registreras i aktiebo- ken. Utredningen, som förutsätter att pro- positionen kommer att bifallas, föreslår med hänsyn härtill inte någon ytterligare ändring i ifrågavarande bestämmelser beträffande aktier.
Om det system som genomföres för aktier kommer att som obligationsteknikkommit- tén föreslagit bli tillämpligt även beträffan- de obligationer torde däremot kunna ifrå- gasättas vissa ändringar i 15 kap. 85 FB om inskrivning av omyndigs obligation i skuldbok. Reglerna om inskrivning av omyndigs obligation har tillkommit för att skydda den omyndige mot risken att honom tillhöriga obligationer blir föremål för obe- hörigt förfogande. Inskrivning av omyn- digs obligationer sker sålunda så gott som uteslutande i skyddssyfte och mera sällan för att dessutom erhålla en förenklad obli- gationshantering. Om de principer som ovan föreslagits beträffande aktier av han- teringsmässiga skäl kommer att bli tillämp- liga på obligationer, synes böra övervägas om inte därvid även kunde vinnas ökat skydd för omyndigs obligationsinnehav, varmed även en tyngande dubbelregistre-
ring kunde undvikas. När till obligations- ägarregistret anmäls att omyndig är ägare bör obligationsbrevet, om ej överförmynda- ren medger undantag, förses med särskild, lätt synlig klausul att förfogande över obli- gationsbrevet ej får ske utan överförmynda- rens samtycke. Sådant förbehåll skall även antecknas i ägarregistret. Samtidigt införs i förteckning över den som är berättigad att lyfta räntan att sådan rätt tillkommer för- myndaren och ej den omyndige. Om detta system görs tillämpligt inte bara beträf— fande kommun- och industriobligationer, vilka f.n. ej kan inskrivas i skuldbok, utan även på obligationer utgivna av staten och institutioner av offentligrättslig karaktär, torde inskrivning böra bestå endast såvitt avser inskrivning i statsskuldbok av pre- mieobligationer och sparobligationer, vilka inte avses att omfattas av en blivande obli- gationsregistrering h05 värdepapperscentra- len. Frågorna härom torde böra uppmärk- sammas vid ett eventuellt införande av för- enklat obligationshanteringssystem.
Från överförmyndarhåll har påpekats att den i 15 kap. 8 & fjärde stycket givna värderingsregeln beträffande värdehand- lingar som ägs av underåriga syskon med gemensam förmyndare bör utvidgas att om— fatta samtliga fall där en person har flera förmynderskap. Med hänsyn till behovet av kontroll över värdehandlingars förvalt- ning föreligger, har det sagts, behov av nedsättning inte endast när sammanlagda värdet av underåriga syskons värdehand- lingar överstiger 5000 kronor utan även när så är förhållandet där en person i an- nat fall har flera förmynderskap.
Möjligheten att genom utvidgning av nedsättningsskyldigheten skärpa kontrollen över förmyndares förvaltning har tidigare ifrågasatts av Holmbäck i hans förut nämnda betänkande som låg till grund för 1941 års ändringar i förmynderskapslag- stiftningen. Holmbäck föreslog däri att ned- sättningsskyldighet i bank skulle föreskri- vas om värdet av den omyndiges värde- handlingar översteg 1 000 kronor. Med hänsyn till de praktiska olägenheterna av en sådan regel genomfördes inte den före-
slagna ändringen (se NJA II 1941 s. 116). Den nu föreslagna utvidgningen synes emellertid inte ha den omfattningen att där- av kommer att uppstå olägenheter vid den praktiska tillämpningen. De flesta fall där en person innehar flera förmynderskap torde endast sällan avse förvaltning av andra vär- dehandlingar än premieobligationer. Beträf- fande dessa senare gäller dock ej nedsätt- ningsskyldighet om obligationerna inskrivits i statsskuldboken på sätt föreskrivs i 15 kap. 8 % andra stycket. Den ifrågasatta ändring- en av paragrafens fjärde stycke kan därför förmodas få betydelse för endast ett begrän- sat antal fall. Detta kan i och för sig tala mot att ett egentligt behov finns av en regel som den föreslagna. Emellertid torde i just dessa avgränsade fall föreligga ett behov av ökat skydd mot obehörigt förfogande över omyndigs egendom. Utredningen anser sig därför böra föreslå att 15 kap. 8 & fjärde stycket ändras på det sätt att utövar en för- myndare förmynderskap för flera omyndiga skall vid tillämpningen av det i första styc- ket givna stadgandet de omyndigas värde— handlingar sammanräknas.
Beträffande omyndigs medel å bank framgår av 15 kap. 9 5 andra stycket att medel som bör hållas tillgängliga för bestri- dande av utgifter för den omyndiges un- derhåll eller för vården av hans egendom får insättas i bank med förbehåll att medlen får tas ut utan överförmyndarens tillstånd. Enligt vad som upplysts av Överförmyn- darnämnden i Stockholm har förekommit att vissa s.k. mångförmyndare disponerat icke spärrade bankböcker avseende omyn- digs medel uppgående till tillhopa hundra- tusentals kronor. Detta kan tydligen med- föra risk för missbruk. Den möjlighet över- förmyndaren enligt gällande rätt har att in- gripa mot befarat missbruk från förmynda- rens sida består i att han jämlikt föreskrift i tredje stycket av ifrågavarande stadgande kan förordna att förbehåll som nu sagts ej längre skall gälla. Anledning till sådant för- ordnande bör i regel vara att beloppet ej synes erforderligt för den omyndiges un- derhåll eller vården av hans egendom (Wa- lin s. 314). Ingripande enligt regeln torde
emellertid inte kunna ske om det belopp som innestår på varje myndlings bankbok ej är oskäligt stort men beloppen tillsam- mantagna uppgår till avsevärd summa, så- vida överförmyndaren ej har grundad miss- tanke att förmyndaren skall förskingra be- loppen eller annan särskild anledning före- ligger. Om detta senare ej är fallet kan överförmyndaren ej förordna om spärrning eftersom varje belopp i och för sig är skä- ligt. En utvidgning av regeln om förord- nande om spärrning i tredje stycket torde därför inte kunna komma i fråga. I de för- hållandevis få fall där problem av nu an- förd beskaffenhet förekommer torde det åligga förmyndaren att utöva en särskilt noggrann, fortlöpande kontroll beträf- fande sådana bankmedel.
Enligt 15 kap. 12 å andra stycket kan försäkringsbelopp, som ej utgör pension el- ler livränta, om värdet är ringa, utbetalas direkt till förmyndaren. I annat fall skall beloppet av försäkringsbolaget inbetalas hos bank för att insättas på spärrad räk- ning. Pension eller livränta kan alltid, obe- roende av värdet, utges till förmyndaren. I denna ordning har Svenska försäkringsbo- lags riksförbund, som framgår ovan under 10.4.2, föreslagit ändring. Riksförbundets hemställan innebär dels att med pension och livränta skall jämställas annan perio- disk förmån, dels att pension, livränta eller annan periodisk förmån som överstiger två basbelopp per kalenderår enligt lagen om allmän försäkring skall inbetalas hos bank. Förslaget medför således dels en utvidgning i det att även periodiska förmåner, vilkas värde ej är ringa och som ej utgör pension eller livränta, skall kunna utbetalas direkt till förmyndaren, dels en begränsning ge- nom att pension och livränta överstigande visst belopp skall inbetalas hos bank. Ut- trycket ”annan periodisk förmån” är häm- tat från förarbetena till nu gällande inför- sellag den 6 december 1968 (nr 621), vilken trätt i kraft den 1 juli 1969 (uttrycket ute- slöts dock på lagrådets hemställan ur lag- förslaget för att begränsa det införselbara området, se prop. 1968: 130 s. 220). De ex- empel riksförbundet i framställningen läm—
nar på olika periodiska försäkringsförmåner kan till sitt syfte väl jämföras med pension eller livränta. Under uttrycket ”annan perio- disk förmån” faller emellertid även andra periodiska förmåner än sådana som grundar sig på försäkring. Till periodiska förmåner måste sålunda räknas från det allmänna ut— gående ersättningar med socialt inslag, t.ex. allmänt barnbidrag men även den daghjälp som utgår från erkänd arbetslös- hetskassa. Också sjukpenning och därmed jämställd dagersättning utgör periodisk för- mån. Royalty som en uppfinnare har be- tingat sig vid upplåtelse av rätt att utnyttja uppfinning kan även utgöra periodisk för- män liksom periodiskt utgående vederlag för en försåld rörelse (jfr prop. 1968: 130 s. 53 och 220).
Pension, livränta och de ovan av riksför— bundet nämnda periodiska förmånerna som utgår i anledning av försäkring avser att bidra till vederbörandes försörjning och beloppen är som regel ej större än att de förbrukas för detta ändamål. Enligt upp- lysning från förbundet kan emellertid för- månerna och även sådana som utgår som pension och livränta uppgå till avsevärda belopp och täcka betydligt mera än en nor- mal försörjning. Med hänsyn till skyddet för den omyndige är ej tillfredsställande att dessa belopp skall kunna utan överförmyn- darens samtycke disponeras av förmynda— ren. En ändring i den riktning förbundet föreslagit bör därför genomföras på det sätt att samtidigt som annan periodisk för- män jämställs med pension och livränta, de belopp som i anledning härav tillfaller omyndig skall, om de för kalenderår upp— går till två basbelopp enligt lagen om all- män försäkring, inbetalas hos bank. Änd- ringen bör ej omfatta andra periodiska för- måner än sådana som utgår på grund av försäkring. En föreskrift att alla till omyn- dig utgående periodiska förmåner över an- givna värdegräns skall av tredje man inbe— talas hos bank skulle innebära ett alltför stort ingrepp i förmyndarens bestämmande- rätt och skulle för tredje man kunna med- föra risk för rättsförlust.
Ändringen föreslås ske genom att i 15
kap. 12 å andra stycket orden ”pension el- ler livränta” utbyts mot ”pension, livränta eller annan på grund av försäkring ut- gående periodisk förmån till belopp som för kalenderår understiger två basbelopp enligt lagen om allmän försäkring”. Det bör anmärkas, att överförmyndaren äger att, om den omyndiges bästa så kräver, för- ordna att även belopp som nu avses skall inbetalas hos bank. Fall kan t. ex. före— komma där en omyndig erhåller försäk- ringsbelopp från flera bolag eller från flera försäkringar och vilkas sammanlagda belopp väsentligt överstiger den angivna värdegrän- sen av två basbelopp. För andra försäkrings- belopp än sådana som utgår periodiskt kom- mer nuvarande ordning alltjämt att gälla. Är beloppen ringa eller medger överförmyn- daren undantag kan de således utbetalas till förmyndaren. I annat fall skall inbetalning ske hos bank. I sammanhanget kan påpekas att om utfallande försäkringsbelopp, perio- diskt eller inte, förvaltas av den omyndige själv, nedsättningsskyldighet ej föreligger. Föreskriften om nedsättningsskyldighet har tillkommit för att skydda den omyndige och inte för att ge möjlighet att inskränka den omyndiges förvaltningsrätt. Ingripande mot den omyndige beträffande egendom som här avses kan i stället ske enligt reglerna i 9 kap. 3 och 4 55 (10 kap. 5 och 6 åå).
10.5 Inskrivning av förmynderskap samt förmyndarens redovisningsskyldighet
10.5.1 Gällande rätt m. m.
10.5.1.1 Inskrivning av förmynderskap
Regler om inskrivning av förmynderskap för underårig är intagna i 12 kap. 1 & FB. I första stycket av paragrafen stadgas som huvudregel att förmynderskap för under- årig skall inskrivas, då fader, efter vilken den underårige är arvsberättigad, eller mo- der eller, om den underårige är adopterad, adoptant avlider. Härutöver skall, enligt samma lagrum, i två fall inskrivning äga rum dessförinnan. I första fallet skall in- skrivning ske om egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, annorle-
des än genom upptagande av lån tillfaller den underårige. I andra fallet skall inskriv- ning ske om någon rättens åtgärd vidtas i fråga som rör förmynderskapet. Enligt 1 5 andra stycket skall inskrivning av förmyn- derskap för underårig ske hos rätten i den ort, där den som utövar förmynderskapet har hemvist inom riket eller, om inskriv- ningen föranleds av att fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne senast haft sådant hemvist. Har föräldrar till barn i äktenskap, som utövar förmynderskapet gemensamt. skilda hem- vist, skall inskrivning ske där fadern har hemvist eller, om den föranleds av fråga om moderns entledigande från förmynderska- pet, där hon har hemvist. Finns ej domstol som efter vad nu sagts är behörig att verk- ställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms rådhusrätt.
Förmynderskap för omyndigförklarad skall enligt 12 kap. 2 & inskrivas vid den rätt, där ansökningen om omyndighetsför- klaring gjordes. Fråga om omyndighetsför- klaring skall upptas vid domstolen där den, om vars försättande i omyndighet är fråga, har sitt hemvist. Finns inte sålunda behörig domstol, tas målet upp vid Stockholms råd- husrätt (20 kap. 15 å). Förmynderskapet skall enligt sakens natur alltid inskrivas omedelbart.
Finner rätten, där förmynderskap är in- skrivet, med hänsyn till den omyndiges el- ler hans föräldrars boningsort eller av an- nan orsak, att tillsynen över förmynderska- pet lämpligen bör överflyttas till annan rätt, äger enligt 12 kap. 3 5 den rätt, där förmynderskapet är inskrivet, besluta därom. Underrättelse om beslutet skall ofördröjligen ges den rätt, till vilken till- synen sålunda överflyttas, och skall för- mynderskapet där inskrivas.
Enligt föreskrift i 12 kap. 4 & första stycket skall rätten, där så erfordras, vid inskrivning av förmynderskap ange, vilken överförmyndare det tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskapet. Enligt andra stycket i samma paragraf skall, i fråga om överflyttning av tillsynen över förmynder- skap från en överförmyndare till en annan
inom tingslag eller inom stad, där rådhus- rätt finns, vad i 3 & sägs äga motsvarande tillämpning.
I 5 % av ifrågavarande kapitel stadgas skyldighet för rätten att tillse, att förmyn- derskap inskrivs och förmyndare förord- nas, då det skall ske. Då rätten meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, skall enligt 12 kap. 6 % anteckning därom ske i förmynderskapsbok, som förs vid rät- ten. Närmare bestämmelser om förmynder- skapsbokens förande och om vissa åtgärder som åligger rätten med avseende å förmyn- derskapsvården lämnas i den ovan under 9.1 omnämnda förmyndarvårdskungörelsen.
Bestämmelserna i 12 kap. FB går tillbaka på motsvarande bestämmelser i 4 kap. 1924 års förmynderskapslag. Som en följd av den nya regeln i FB att föräldrar gemen- samt utövar förmynderskap för sina barn jämkades i samband med FB:s införande reglerna om var inskrivning skall äga rum. De nya reglerna är upptagna i 12 kap. 1 5, som ersätter 4 kap. 2 % FL (se närmare i frågan Walin s. 238). 12 kap. 1 5 har där- efter ändrats i samband med ärvdabalkens tillkomst (se NJA II 1958 s. 194).
Gällande rätt utgår från att inte alla för- mynderskap står under det allmännas kon- troll. Detta sammanhänger med att varje underårig allt från sin födelse har förmyn- dare i föräldrarna eller den ene av dem. Den legale förmyndaren kommer i regel inte att utöva några förmyndarfunktioner så länge den underårige inte har egendom. Sådan tillfaller den underårige först i samband med att en av föräldrarna dör. På grund härav fordras inte kontroll från det allmän- nas sida över förmynderskapets handha- vande, förrän en egentlig förmyndarför— valtning tar sin början (NJA II 1924 s. 297; jfr Walin s. 238). Utöver synpunkten att förmynderskap som innefattar egendoms- förvaltning skall stå under kontroll av det allmänna och därför skall inskrivas, erford— ras ibland inskrivning och därmed registre- ring för att beslut angående förmynderska- pet ej skall glömmas bort, t. ex. om särskild förmyndare förordnas. Från dessa synpunk- ter skall inskrivning alltid ske när förmyn-
derskap uppstår i anledning av omyndig- hetsförklaring samt när förmyndaren för- ordnas för underårig.
Till grund för den ovan angivna huvud- regeln för inskrivning av förmynderskap för underårig anförde lagberedningen vid re- gelns tillkomst (NJA II 1924 s. 298).
Såsom huvudregel upptages, att förmynder- skapet skall inskrivas, när den minderåriges fader eller moder avlider, dock att efter faderns död inskrivning icke skall ske, om den minder- årige saknar arvsrätt efter honom. Med avseen- de å barn i äktenskap innebär denna regel, att inskrivning alltid kommer till stånd, så snart någon av föräldrarna avlidit, och regeln lärer i denna del vara grundad i sakens egen natur. På grund av barnets arvsrätt efter föräldrarna kunna vid enderas död tillgångar i allmänhet förväntas tillfalla den minderårige. Visserligen kunna boets skulder överstiga tillgångarna, men därest detta förhållande icke föranleder boets avträde till konkurs, medför dödsfallet i varje händelse en förmögenhetsförvaltning för den minderåriges räkning, vid vilken han måste vara företrädd av laga representant, och om avträde sker, måste även i samband därmed den minderårige vara vederbörligen företrädd. Mången gång kan också, där boet är ringa, det i 13 kap. 12 % nya giftermålsbalken givna stadgandet föranleda, att all boets egendom bör tilläggas den efterlevande maken ensam. Hu- ruvida så bör ske eller icke, kan emellertid ej avgöras annorledes än genom bodelning, var- vid även den minderårige arvingens rätt måste bevakas. Det torde härav framgå, att rätten alltid har anledning att i samband med faderns eller moderns död tillse, att förmyndarvård är vederbörligen anordnad för den minderårige. I regel bör detta tillgå så, att rätten fastslår, att den efterlevande av föräldrarna är förmyndare, men samtidigt förordnar god man för den omyndige jämlikt 11 kap. 2 & första stycket i förslaget.
Det av beredningen angivna stadgandet 11 kap. 2 % första stycket avser numera 18 kap. 2 5 första stycket FB.
Med den ovan upptagna regeln att in- skrivning skall ske om egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, tillfal- ler den underårige, åsyftas företrädesvis de fall, då egendom genom gåva eller testa- mente tillfaller den underårige. Om i veder- börande förordnande bestämts att förmyn- daren inte skall förvalta egendomen eller ha medbestämmanderätt vid egendomens
förvaltning skall dock inskrivning inte ske (jfr Walin s. 241 och vad nedan sägs under 10.6.1). Inskrivning enligt ifrågavarande regel torde vidare ske där överförmynda- ren lämnat förmyndaren samtycke att om- händerta egendom, varöver den omyndige eljest äger råda (9 kap. 3 & 2 st. 3a och 4 åå), och förmyndaren begagnar sig av sam- tycket. Den omyndige tillhörig egendom kommer nämligen därvid att stå under för- myndarens förvaltning. Anmärkas kan att om enligt 18 kap. 2 % FB god man förord- nas att motta gåva inskrivning skall ske även om förvaltningen sedermera skall vara undandragen överförmyndarens kontroll. Mottar bank enligt 4 & lagen den 27 mars 1936 angående vissa utfästelser om gåva, utan förmedling av god man, gåvan för den underåriges räkning, sker emellertid, under enhanda förutsättning, inte inskrivning av förmynderskapet.
Den andra specialregeln att inskrivning skall ske, när någon rättens åtgärd vidtas i fråga som rör förmynderskapet, har till- kommit för att åtgärden inte skall glömmas bort och för att man på ett bekvämt sätt skall kunna få kännedom om denna. Den viktigaste åtgärd som här kommer i fråga är förordnande av förmyndare i de fall, då föräldrarna eller den av dem som har vård- naden, inte är lämplig att utöva denna och vårdnaden därför skall överflyttas på en förordnad förmyndare (se 6 kap. 6—9 55). Men även ett entledigande av en legal för- myndare bör föranleda inskrivning, även om entledigandet —— därför att den andre av föräldrarna blir ensam legal förmyndare — inte följs av ett förordnande (Walin s. 242). Ett beslut av rätten, varigenom vård- naden tillagts en av föräldrarna, torde där- emot inte medföra inskrivning av förmyn- derskapet, även om detta genom vårdnads- beslutet automatiskt överflyttas från båda föräldrarna till den ene eller från den ene till den andre. Beslutet rör nämligen inte förmynderskapet annat än indirekt (NJA II 1924 s. 300). Motsvarande torde gälla vid beslut om adoption (Walin a. a.). Enligt nu ifrågavarande regel bör vidare inskrivning ske om underårig enligt 10 kap. 2 & förkla-
ras skola vara omyndig även efter uppnådd myndighetsålder.
10.5.1.2 Förmyndares redovisnings- skyldighet Om den redovisning som åligger förmyn- dare för iakttagande av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo stadgas i 14 kap. 8 och 9 55. Om förmyndares redovisningsskyldig- het i övriga fall ges bestämmelser i 16 kap. Är omyndig ende delägaren i dödsbo eller är underåriga syskon, som har gemensam förmyndare. ensamma delägare i oskiftat bo, skall, om boet förvaltas av förmynda- ren, på förvaltningen tillämpas såväl be- stämmelserna i 15 kap. som i 16 kap. (14: 12). Äger omyndig del i dödsbo, skall för- myndaren så snart ske kan efter det boupp- teckningen inregistrerats hos rätten, inge avskrift av bouppteckningen till överför- myndaren. Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för omyndig, är för- myndaren skyldig tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske kan. Förmyndaren skall därefter ofördröjligen inge avskrift av bouppteckningen till överförmyndaren. Är i angivna fall bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, får avskrift av handlingen lämnas i erforderliga delar (14: 8). Ända- målet med ifrågavarande föreskrifter är närmast att överförmyndaren så snart som möjligt skall erhålla kännedom om boets ställning och den omyndiges rätt däri. En sådan kännedom kan vara av vikt vid över- förmyndarens prövning av frågor som upp- kommer under dödsboförvaltningen, exem- pelvis frågor om förmyndarens rätt att de]- ta i vissa rättshandlingar, om avtal om sammanlevnad i oskiftat bo o.s.v. (se NJA II 1924 s. 383 och Walin s. 281). Skiftas inte dödsbo, i vilket omyndig äger del, inom sex månader från det bouppteckning förrättades, skall förmyn- daren, där ej avtal träffats om sammanlev- nad i oskiftat bo, inom nämnda tid till överförmyndaren avge redogörelse för det hinder som mött för skifte. Förmyndaren är därefter skyldig att intill dess skifte sker el- ler sammanlevnadsavtal träffas, avge sådan
redogörelse var sjätte månad, om inte över- förmyndaren bestämmer annan tid (14: 9 st. 1). Sluts för omyndig delägare i dödsbo av- tal om sammanlevnad i oskiftat bo, är för- myndaren skyldig att före den 15 februari varje år till överförmyndaren avlämna års- uppgift angående boet. Årsuppgift skall upp- ta den behållna inkomsten under föregåen- de år samt en översikt av boets tillgångar och skulder vid årets slut. Möter till följd av boets storlek eller annan orsak hinder att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid anmälan om hindret göras till överförmyndaren. Denne äger utsätta ny tid, inom vilken förmyndaren skall inge handlingen (14: 9 st. 2). Har underåriga syskon samma förmyndare, får för dem av- lämnas gemensam redogörelse eller årsupp- gift (14: 9 st. 3).
Bouppteckning skall i regel förrättas sist inom tre månader efter dödsfallet (ÄB 20: 1) och skall inom en månad efter upp- rättandet jämte bestyrkt avskrift för regi- strering inges till den rätt som utgjort den dödes tvistemålsforum (ÄB 20: 8).
Beträffande stadgandet i 14 kap. 9 & kan anmärkas att var den döde gift och ägde nya GB tillämpning å makarnas förmögen— hetsförhållanden, skall i den bouppteck— ning, som upprättas i anledning av dödsfal- let, förteckning intas över såväl den dödes som den efterlevandes giftorättsgods. Års- uppgiften skall även avse båda dessa egen- domsmassor, ehuru den efterlevande ensam behåller förvaltningen av sitt giftorättsgods, om ej annan överenskommelse träffats i av- talet rörande sammanlevnaden i oskiftat bo (NJA II 1924 s. 385 och Walin s. 284).
Förmyndaren är skyldig att över sin för- valtning av den omyndiges egendom föra räkenskaper så att han kan för varje år noggrant redovisa för den omyndiges till- gångar och skulder samt för förvaltningens gång (16:1). När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första gången tillfaller underårig, skall förmynda- ren inom en månad därefter till överför- myndaren inge förteckning över egendo- men. Blir den som uppnått myndig ålder omyndigförklarad, skall förmyndaren inom
tre månader från det förmynderskapet in- skrevs, till överförmyndaren inge förteck- ning över den omyndiges egendom vid ti— den för omyndighetsförklaringen. Erhåller omyndig senare egendom som skall stå un- der förmyndarens förvaltning, skall förteck- ning över denna egendom inges till över- förmyndaren inom en månad därefter. Har andel i oskiftat bo tillfallit omyndig, skall förteckning inges först inom en månad ef- ter det bodelning eller skifte skett (16: 2). För att kontrollera att bestämmelserna i 16 kap. 2 & efterlevs har i 7 & kungörelsen den 16 december 1949 om skyldighet för dom— stol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken föreskrivits, att' om rätten i samband med inregistrering av bo- uppteckning, bevakning av testamente eller eljest erhållit kännedom om att egendom tillfallit omyndig, rätten skall underrätta överförmyndaren eller, om förmynderska- pet är inskrivet eller skall inskrivas vid an- nan rätt, förmynderskapsdomstolen. På förteckning som nu nämns skall förmyn- daren teckna försäkran under edlig förplik- telse, att hans uppgifter är i allo riktiga och att ej något är med vilja eller vetskap ute- lämnat. Rätten äger vid vite förelägga ho- nom att bestyrka detta med ed, såvida över- förmyndaren yrkat detta eller det eljest finns påkallat. Har annan tagit befattning med den omyndiges egendom, kan även edgång åläggas honom, om skäl härför föreligger (16: 3). Saknar den omyndige tillgångar när förmynderskapet för honom skrivs in, skall förmyndaren anmäla detta till överförmyn- daren inom tre månader från det inskriv- ningen ägde rum. Beträffande sådan anmä- lan gäller i tillämpliga delar vad som före- skrivs i 3 5 (16: 4).
Före den 15 februari varje år skall för- myndaren till överförmyndaren avge års- räkning, som skall innefatta redogörelse för förvaltningen under föregående år eller den del av åre-t, varunder förmyndaren in- nehaft sin befattning. När förmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren oför- dröjligen till överförmyndaren avge slut- räkning, som skall avse förvaltningen un— der det löpande året intill dess befatt-
ningen upphörde. I årsräkning och sluträk- ning skall upptas tillgångar och skulder vid början av den tid räkningen avser, en sam— manställning av inkomster och utgifter un- der nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids utgång (16: 5).
Har förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller annan handling, enligt vilken den omyndige saknar tillgång eller inte har andra tillgångar än lösören, som ej lämnar inkomst, är förmyndaren fri från skyldighet att avge räkning intill dess genom föryttring av sådana lösören eller eljest tillgångar av annan beskaffenhet till- faller den omyndige (16: 6).
Närmare bestämmelser om vad förteck- ning, årsavräkning och sluträkning skall in— nehålla och vilka handlingar som skall fo- gas till dessa lämnas i 16 kap. 7 och 8 55. Förutom tillgångar och skulder skall vissa tillgångar särskilt specificeras. Detta gäller ägarhypotek och beträffande värdehand- lingar som ej är nedsatta i förmyndarförvar skall nummer eller annan beteckning an- märkas. Om tillgångar som står under den omyndiges eller annans särskilda förvalt- ning skall förmyndaren lämna uppgift och även om dessa tillgångars värde om detta är känt för honom. Vid förteckning, årsräk- ning och sluträkning skall fogas bestyrkt avskrift av skifteshandling, gåvobrev och andra handlingar som erfordras för att göra det möjligt för överförmyndaren att kontrollera uppgifter om nyförvärvad egendom. För värdehandlingar som ej är nedsatta i förmyndarförvar och beträf- fande omyndigs bankmedel skall jämväl fo- gas i viss ordning utfärdat bevis.
Försummar förmyndaren att i rätt tid avge föreskrivna redovisningshandlingar, skall överförmyndaren anmäla försummel- sen hos rätten. Innan anmälan görs skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans skyldig- het. Sedan anmälan avgivits äger rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att full- göra sitt åliggande (14: 10 och 16: 10).
Då förmyndarens befattning upphör, är förmyndaren skyldig att till myndlingen, om han blivit myndig, eller, om förmynder-
skapet övergått a annan, till denne oför- dröjligen utge de tillgångar som förmynda- ren för myndlingens räkning har om hand (16: 11).
I 16 kap. 12 och 13 åå ges vissa bestäm- melser om hur det sedan förmyndarens be- fattning upphört skall förfaras med de av förmyndaren till överförmyndaren överläm- nade och av denne granskade redovisnings- handlingarna samt med de räkenskaper och verifikationer angående förmynderskapet som finns förvarade hos förmyndaren. Be— träffande slutredovisningen gäller sålunda att denna förmedlas av överförmyndaren som till den redovisningsberättigade över— lämnar de förteckningar och räkningar som i redovisningsavseende successivt avläm— nats till överförmyndaren. Vad angår de räkenskaper och verifikationer som finns hos förmyndaren skall dessa överlämnas till den redovisningsberättigade först sedan den avgående förmyndaren är fri från an- svar för förvaltningen. Dock skall hand- lingarna dessförinnan hållas tillgängliga för granskning å tid och ort som i händelse av tvist bestäms av överförmyndaren.
10.5.2 Ändringsförslag I den ovan under 1 kap. angivna skrivelsen av Stockholms rådhusrätt med hemställan av viss översyn av förmynderskapslagstift- ningen har rådhusrätten under rubriken ”Inskrivning och kontroll över förmyndare och gode män" upptagit vissa förslag till ändring i reglerna om inskrivning av för- mynderskap och om förmyndares redovis- ningsskyldighet. Vad rådhusrätten därvid- lag anfört redovisas i sin helhet under denna punkt. Efter att ha redogjort för gällande regler på förenämnda områden anför rådhusrät- ten.
De skildrade bestämmelserna medföra åtskil- ligt besvär för förmyndarna och ett tidsödande arbete för överförmyndare och domstolar, helst som förmyndarna ofta äro okunniga om gällande föreskrifter. Då reglerna i stort sett icke taga hänsyn till storleken och beskaffen- heten av myndlingens tillgångar eller andra om- ständigheter i det särskilda fallet, uppfattas de ofta av allmänheten som meningslösa eller i
vart fall onödigt omständliga, vilket skapar irritation. Enligt avdelningens mening medföra bestämmelserna besvär för förmyndarna och kostnader för det allmänna, som i många fall icke stå i rimlig proportion till deras åsyftade effekt att skydda myndlingen mot obehöriga förfoganden över hans egendom. Härtill kom- mer, att systemet i vissa avseenden leder till inkonsekvenser.
Det sagda gäller främst förmynderskapen för underåriga, vilka utgöra det ojämförligt största antalet av alla inskrivna förmynderskap och godmanskap. Vanligen inskrivas dessa förmyn- derskap på grund av att någon av föräldrarna avlidit. I dessa fall är kontrollen över att in- skrivning äger rum när så skall ske så gott som fullständig till följd av bouppteckningsplikten samt domstolarnas och försäkringsinrättningar- nas underrättelseskyldighet. Detta medför att kontrollapparaten träder i funktion även i de många fall, då den egendom som på grund av dödsfallet tillfaller myndlingen är ringa, ja t.o.m. om boet utvisar brist eller det kan för— utses, att på grund av bestämmelserna i 13 kap. 12 & giftermålsbalken intet kommer att tillfalla denne. Oftast måste i dessa fall god man förordnas att företräda myndlingen vid boutredningen och vid bodelning eller skifte. På grund av förmyndarens skyldighet att avgiva förteckning över den omyndiges egendom fram- komma i anledning av dödsfallet icke sällan andra — vanligen förhållandevis obetydliga — myndlingens tillgångar, som eljest hade varit okända för överförmyndaren men vilka till för- myndarens överraskning fortsättningsvis måste redovisas i årsräkningar. Detta leder i sin tur ofta till att förmyndarna för att komma ifrån besväret med redovisningarna utnyttja sina möjligheter att förbruka tillgångarna för underhållskostnader i stället för att spara dem enligt sin ursprungliga avsikt.
Redan före föräldrarnas död kan inskriv- ningsskyldighet föreligga. Så är fallet främst när egendom, som skall stå under förmyndar- förvaltning, tillfaller myndlingen annorledes än genom upptagande av lån. Fallet har av olika orsaker blivit allt vanligare. Kontrollen över att inskrivning verkligen sker är emellertid ofullständig, då förmyndarna ofta — avsiktli- gen eller av okunnighet — försumma sin skyldighet att avgiva förteckning över egendo- men och domstolen, exempelvis när fråga är om gåvor, ofta icke heller på annat sätt får kännedom om förhållandet. Har egendomen däremot tillfallit myndlingen på grund av för- säkring, testamente eller arvsavstående som åberopats i arvsskatteärende, kommer inskriv— ning i regel till stånd även när egendomen är ringa. Det sagda leder till inkonsekvenser, som allmänheten ofta uppfattar som svårförståeliga trakasserier.
Förmynderskap för underåriga skall slutligen enligt gällande lag inskrivas jämväl då någon rättens åtgärd vidtages i fråga som rör för- mynderskapet. Det i praktiken vanligaste fallet är, att i samband med äktenskapsmål förord- nats särskild förmyndare för övertagande av vårdnaden om barnet. Inskrivning är här i främsta rummet motiverad av behovet att ge- nom registreringen förhindra, att förordnandet faller i glömska, och att möjliggöra för all- mänheten att få upplysning om vem som är barnets förmyndare. Samma synpunkt gör sig gällande exempelvis när god man i förmynda- rens ställe förordnas. I andra ej ovanliga fall av godmanskap för underårig, såsom då god man förordnas för mottagande av gåva från förmyndaren eller för bevakande av myndling- ens rätt i rättegång mot förmyndaren eller den- nes make, synes något beaktansvärt skäl för in- skrivning av förmynderskapet enbart på grund härav ej alls föreligga. Vid flertalet domstolar —— dock icke vid rådhusrätten — torde emeller- tid förmynderskapet städse inskrivas i dylika lägen. — I alla de fall, då förmynderskap in- skrives på grund av det nu behandlade stad— gandet, medför detta skyldighet för förmyn- daren att avge förteckning eller anmälan att tillgångar saknas. Stundom framkomma även till följd härav förut icke kända tillgångar, i allmänhet av ringa värde.
Jämväl många förmynderskap för omyndig- förklarade samt godmanskap för sjuka eller bortovarande personer avse förvaltning av så obetydliga tillgångar, att avgivandet respektive infordrandet av årsräkningar framstår såsom en mer eller mindre onödig pappersexercis. Det- ta gäller särskilt när tillgångarna äro insatta i bank under 8. k. förmyndarspärr eller eljest äro så anbragta, att förmyndaren-godemannen ej kan disponera dem utan tillstånd av överför- myndaren eller rätten.
Till belysning av den omfattning, vari för- myndare och överförmyndare enligt gällande bestämmelser betungas med redovisningar för förmynderskap med förhållandevis ringa till- gångar kan nämnas, att enligt en 1957 av stads- kansliets organisationsavdelning gjord utredning i Stockholm antalet inskrivna förmynderskap, där tillgångarna icke överstego 2000 kronor, uppgick till närmare 30 % av samtliga om- kring 10000 förmynderskap och godmanskap för vilka årsräkningar avgåvos. En begräns- ning av redovisningsplikten skulle sålunda få stor praktisk betydelse. Den minskning i över- förmyndarnas arbetsbörda, som kunde uppnås, skulle bland annat möjliggöra en effektivare kontroll av mera kvalificerade förmynderskap. Även domstolarna skulle kunna avlastas från åtskilligt arbete, exempelvis med vitesärendena, som till stor del gälla förmynderskap med ringa tillgångar.
Även om flerstädes föräldrabalkens stela regler i praktiken icke alltid tillämpas efter sin ordalydelse, föranleda reglerna otvivelaktigt en mängd onyttigt arbete. Av principiella skäl och för åstadkommande av en så långt möjligt enhetlig rättstillämpning böra de berörda frå- gorna lösas lagstiftningsvägen.
Av redovisade skäl anser avdelningen, att en översyn av lagstiftningen syftande till ratio- nalisering av inskrivningsreglerna och begräns- ning av kontrollen över förmynderskap och godmanskap är angelägen. Utan att föregripa resultaten av erforderlig utredning om de prin- ciper, som därvid böra följas, vill avdelningen i anslutning till det förut anförda framlägga någ- ra uppslag.
I fråga om förmynderskap för underåriga slo- pas skyldigheten att avgiva förteckning eller anmälan och underlåtes inskrivning vid dom- stol alltid i sådana fall, när inskrivning nu för- anlecles enbart av att åtgärd som rör förmyn- derskapet skall vidtagas. Ej heller bör inskriv- ning ske eller redovisningsplikt föreligga, när den underårige står under vårdnad och för- mynderskap av någon av föräldrarna och den egendom, som tillfallit eller kan väntas tillfalla honom, icke kan antagas uppgå till högre vär- de än förslagsvis 3 000 kronor. Är det dödsbo- andel, som tillfallit myndlingen, erfordras, om jämväl förmyndaren är delägare i boet, i såda- na fall ej, att den underårige vid bouppteck- ningen företrädes av god man, och någon vi- dare åtgärd företages icke i anledning av döds- fallet. Prövningen huruvida förmynderskapet skall inskrivas och god man förordnas sker i detta fall av den domstol, som har att registre- ra bouppteckningen. Vid denna prövning bör bl.a. hänsyn tagas till om i boet ingår egen- dom, som kan antagas ha högre skiftesvärde än det i bouppteckningen upptagna värdet. Fin- nes fast egendom eller tomträtt, bör inskrivning alltid ske, bland annat med hänsyn till fastig- hetsväsendet. Vidare bör förefintligheten av försäkringar, som kunna inverka exempelvis på laglottsberäkningen, beaktas. Förmynder- skap för underåriga i andra fall —— d.v.s. hu- vudsakligen där förmyndaren icke är lagbe- stämd utan förordnad —-— och förmynderskap för omyndigförklarade behöva heller icke in- skrivas om förmynderskapsdomstolen med hän— syn till tillgångarnas obetydlighet finner det kunna underlåtas. Godmanskap inskrivas alltid vid domstol. överförmyndaren medgives rätt att befria förmyndare och gode män från redo- visningsskyldighet tills vidare eller för visst år, om det med hänsyn till tillgångarnas obetyd- lighet eller beskaffenhet — exempelvis då frå- ga är om spärrade bankmedel eller en fastig— het, som lämnar ingen eller ringa avkastning — eller av annan orsak kan ske utan fara för myndlingen. Har grunden för anordnande av
kontroll över förmynderskap heit bortfallit, bör förmynderskapsdomstolen kunna meddela be- slut om avskrivning av förmynderskapet, var- igenom domstolen och överförmyndaren kunde befrias från många inaktuella förmynderskap utan att förmyndaren behövde entledigas. — De nu skisserade reglerna skulle leda till att åt— skilliga bestående förmynderskap icke kunde återfinnas i förmynderskapsboken även i fall, då någon form av registrering är behövlig. En registrering av förmynderskapen skulle emel- lertid i stället kunna ske hos pastorsämbetena, som redan nu erhållna uppgifter bl. a. om omyndigförklarade. Så snart domstol förordnar förmyndare skulle meddelande därom kunna lämnas till vederbörande pastorsämbete för an- teckning i personakten. Sådan uppgiftsskyldig- het skulle kunna föreskrivas jämväl när dom- stol fattar beslut i vårdnadsfråga, varigenom ur kyrkoböckerna skulle kunna erhållas aktuella uppgifter om vem som är förmyndare för visst barn även i fall, då enligt nu gällande bestäm- melser inskrivning av förmynderskap icke skall ske. Detta torde bliva av värde såväl för olika myndigheters verksamhet som för banker, för— säkringsbolag och andra enskilda.
Justitieombudsmannen har till utred- ningen för kännedom överlämnat avskrift av skrivelse till överförmyndaren i Uppsala rörande bl. a. vissa frågor om förmyndares redovisningsskyldighet. I skrivelsen uttalar JO, efter att ha redogjort för innehållet i 16 kap. 5 & FB, följande.
Varken dessa bestämmelser eller vad som i övrigt är stadgat i lag och författning lämnar något otvetydigt svar på frågan, om förmyn- daren i årsräkningen skall ange hur mycket som uppburits för den omyndige i form av all— mänt barnbidrag eller underhållsbidrag. Frå- gan har veterligen icke varit föremål för be- dömning i högre rätt. Det är därför ovisst vad som gäller. Vid min handläggning av ärendet har jag att taga hänsyn till att här berörda spörsmål kan och också lämpligen bör under- ställas domstols prövning. Vägrar förmyndaren att lämna begärd komplettering av årsräkning— en, torde rätten med stöd av 16 kap. log för- äldrabalken kunna på överförmyndarens anmä- lan genom vite tillhålla förmyndaren att full- göra sitt åliggande. Stadgandet avser visserligen det fallet att förmyndaren helt försummat att avge årsräkning men måste rimligen kunna tillämpas också när avlämnad redovisning be- dömes vara i väsentliga hänseenden bristfällig. — — — Det är tydligt, att en överförmyndare kan ha behov av att veta hur mycket som i visst fall utgått i form av allmänt barnbidrag eller underhållsbidrag. Detta gäller t.ex., när över-
förmyndaren prövar om det är rimligt att av myndlingens kapitalinkomst uppgivet belopp använts för dennes underhåll. Storleken av det allmänna barnbidraget framgår emellertid av gällande bestämmelser. Det synes därför obe- hövligt att kräva, att förmyndare lämnar upp- gift härom. Vid den prövning som nu skall ske får dock å andra sidan beaktas, att det icke kan vålla nämnvärt besvär för förmyndaren att lämna uppgiften. Vad angår underhållsbidrag kan det däremot vara svårt eller omöjligt för överförmyndaren att bilda sig någon uppfatt— ning om hur mycket som utgått, om han icke får uppgift därom av förmyndaren. — — —
Klagomålen avser vidare det förhållandet, att Ni begärt uppgift om barnens levnadskost— nader. Såsom jag redan anfört skall i förmyn- darens årsräkning lämnas en sammanställning av den omyndiges utgifter. I förarbetena till stadgandet i fråga — som går tillbaka på en föreskrift i lagen om förmynderskap av år 1924 —— nämns särskilt utgifter för underhåll (se NJA II 1924 s. 461). Någon anmärkning kan därför icke riktas mot att Ni begärt upp- gift i förevarande hänseende. Jag vill emeller- tid tillägga, att det synes mig uppenbart att utgifterna för underhåll i allmänhet icke behö— ver redovisas om intet av den redovisningsplik- tiga inkomsten (eller förmögenheten) använts för ändamålet. Frågan om utgiftsredovisningen har därför samband med spörsmålet om vilka inkomster som skall upptagas och jag hänvisar till vad jag anfört härom i det föregående.
1053. Utredningen
Bestämmelserna om inskrivning av förmyn- derskap och om redovisningsskyldighet för förmyndare har påståtts medföra besvär för förmyndare och tidsödande arbete för överförmyndare och domstolar. Det när- mare innehållet av denna kritik har redovi- sats ovan under 10.5.2. Utredningen finner att den kritik som sålunda riktats mot ifrå- gavarande regler är delvis berättigad. En- ligt utredningens mening går kraven på in- skrivning och redovisning i vissa fall längre än hänsynen till den omyndiges in- tresse fordrar medan i andra fall reglerna inte i tillräcklig grad tar hänsyn till den omyndiges behov av skydd.
10.5.3.1 Inskrivning av förmynderskap Inskrivning av förmynderskap fordras först och främst från kontrollsynpunkt. För att en effektiv kontroll skall kunna utövas
krävs att förmynderskapen registreras hos rätten och överförmyndaren. Inskrivning kan emellertid vara nödvändig även ur regi- streringssynpunkt. För myndigheter och en- skilda kan vara nödvändigt att ha tillgång till uppgift om vem som är förmyndare för en viss person.
Beträffande de förmynderskap som måste inskrivas endast av registreringshän- syn har ifrågasatts om denna domstolens uppgift borde övertas av annan myndighet, exempelvis pastorsämbetena. Utredningen anser dock skäl härtill inte föreligga. Det är mer naturligt att med den centrala ställ- ning som förmynderskapsdomstolen alltjämt föreslås skola inta i fråga om förmynder- skapsärenden, domstolen även skall föra re- gister över inskrivna förmynderskap. En överflyttning till annan myndighet av tipp- gifterna angående förmynderskap, som inte från kontrollsynpunkt behöver inskrivas, in- nebär en från organisatorisk synpunkt olämplig uppdelning av förmynderskapen. För såväl enskilda som myndigheter vilka behöver upplysning angående förmynder- skap kan en sådan uppdelning förväntas medföra övervägande nackdelar. I sam- manhanget bör även observeras det arbete som pågår inom rättsväsendet att genom utnyttjande av datatekniken rationalisera bl.a. inskrivning av förmynderskap.
Vid förordnande av särskild förmyndare är någon form av registrering nödvändig. Så är fallet först och främst beträffande förmynderskap för omyndigförklarad. Men även i de fall, där enligt 6 kap. 6—9 åå le- gal förmyndare ej utövar vårdnaden om underårigt barn utan vårdnaden överflyt- tats på förordnad förmyndare, måste regi- »strering ske. Slutligen föreligger behov av registrering då förmyndare jämlikt 11 kap. 7 & förordnats att jämte legal förmyndare handha förmynderskap för underårig. Om således från registreringssynpunkt inskriv- ning av ifrågavarande förmynderskap ej kan underlåtas, synes en uppmjukning i dessa fall kunna ske i vad avser förmyn— darens redovisningsskyldighet. Utredningen återkommer härtill under 10.5.33.
Det största antalet förmynderskap utgörs
emellertid av förmynderskap för underårig med legal förmyndare. Inskrivning av dessa förmynderskap skall i princip ske när nå— gon av föräldrarna avlidit. Kontrollen över att inskrivning sker i dessa fall är bl.a. på grund av bouppteckningsplikten i det närmaste fullständig. Inskrivning av dessa förmynderskap sker därför i många fall fastän den egendom som tillfaller den underårige är ringa eller boet visar brist el- ler i anledning av bestämmelsen i 13 kap. 12 & GB någon egendom ej kommer att till- falla den underårige. I dessa fall kan dock förmyndaren bli befriad från att avge redo- visning om den omyndige saknar tillgångar eller dessa endast består av lösören som ej lämnar inkomst samt förmyndaren därom underrättat överförmyndaren eller denne på annat sätt fått kännedom om förhållandena (jfr Walin s. 363). Förmynderskapet är dock alltjämt inskrivet hos rätten. Det kan ifrågasättas om ej i nu angivna fall undan- tag kan göras från inskrivningsskyldighe— ten. Därvid bör emellertid beaktas att rät- ten alltid har anledning att i samband med någon av föräldrarnas död se till att den omyndiges intressen tillvaratas (se lagbe- redningens uttalande ovan under 10.5.1 och Walin s. 240). Domstolen förordnar därför vanligtvis en god man för den under- årige jämlikt 18 kap. 2 & första stycket. På grund av att sådant godmanskap intar en i förhållande till förmynderskapet osjälvstän- dig ställning kan god man inte förordnas utan att förmynderskapet samtidigt inskrivs och därmed FB:s kontrollsystem träder i funktion. Med hänsyn till den underåriges skydd synes dock ej behövligt att förmyn- derskapet är inskrivet sedan dödsboet av- vecklats. Utredningen finner därför att an- ledning saknas att upprätthålla godmanska— pets beroende av förmynderskapet i fall som här avses och att således god man kan för- ordnas utan att därför förmynderskapet in- skrivs. God man för iakttagande av under- årigs rätt vid boutredning bör förordnas in- nan bouppteckning förrättas. Enligt praxis vid vissa domstolar sker dock förordnande av god man och inskrivning av förrnynder— skap först i samband med inregistrering av
bouppteckning. Från praktiska synpunkter är denna praxis förståelig. Med utredning- ens tanke att godmanskapet i angivna fall skall erhålla en självständig ställning och med den möjlighet som därigenom skapas att utforma en regel som skall tillåta undan- tag från skyldigheten att inskriva förmyn- derskapet, kommer vinsten med ifrågava- rande praxis att minska. Det är därför an- ledning att förmoda att lagens tanke att god man skall förordnas snarast möjligt ef- ter dödsfallet kommer att främjas genom utredningens förslag.
Frågan i vilka fall inskrivning av för- mynderskap kan underlåtas torde prövas av rätten i samband med förordnandet av god man, om tillräckligt underlag därvid finns för en prövning av frågan, eller eljest vid inregistrering av bouppteckningen. Till ledning för rättens bedömande bör därvid i lagen anges ett värde till vilket den under- åriges lott högst får uppgå för att inskriv- ning skall kunna underlåtas. Utredningen anser att detta värde lämpligen bör faststäl- las till 5000 kronor i överensstämmelse med vad som enligt 15 kap. 8 5 första styc- ket gäller för skyldighet att hos bank ned- sätta omyndigs värdehandlingar. Domsto— len har dock rätt att inskriva förmynder- skapet även om denna värdegräns ej upp- nås. Fall kan sålunda tänkas förekomma då fast egendom ingår i boet och inskriv- ning därför bör ske från fastighetsrättsliga synpunkter. Har den omyndige tidigare er- hållit egendom kan även anledning före- ligga att inskriva förmynderskapet fastän den underåriges lott understiger 5 000 kro- nor.
Vad nu föreslagits bör äga motsvarande tillämpning då egendom, som skall stå un- der legal förmyndares förvaltning, i annat fall tillfaller underårig och fråga ej är om upptagande av lån. Härmed åsyftas företrä- desvis de fall, då egendom genom gåva eller testamente tillfaller den underårige. Har i vederbörande förordnande bestämts att egendom skall vara undandragen förmynda- rens förvaltning, skall inskrivning ej ske. Om god man förordnas att motta gåva sker emellertid inskrivning även om förvaltning-
en sedermera inte skall vara underkastad överförmyndarens kontroll. Sker gåva med tillämpning av 4 & lagen den 27 mars 1936 angående vissa utfästelser om gåva och tar bank utan förmedling av god man emot gå- van för den underåriges räkning äger in- skrivning ej rum (Walin s. 241). På sätt i föregående stycke sägs angående förordnan- de av god man bör motsvarande gälla vid förordnande av god man för mottagande av gåva. Inskrivning av förmynderskap är alltså ej obligatoriskt. Har bestämts att förvalt- ningen av egendomen ej skall vara under- kastad FB:s kontrollsystem och har sådan särskild förvaltning ordnats, varom före- skrivs nedan under 10.6, bör inskrivning, oberoende av egendomens värde, ej äga rum.
Förmynderskap för underårig skall en- ligt gällande lag inskrivas då någon rättens åtgärd vidtas i fråga som rör förmynderska- pet. Den viktigaste åtgärd som här kommer i fråga är förordnande av förmyndare för övertagande av vårdnaden enligt 6 kap. 6— 9 55. Då dessa förmynderskap enligt utred- ningen fortfarande alltid skall inskrivas kommer en eventuell uppmjukning av in- skrivningsskyldigheten vid tillämpning av denna specialregel att avse endast legala förmynderskap. Fråga kan här uppkomma om förordnande av god man för utförande av talan om äktenskaplig börd eller eljest för iakttagande av underårigs rätt i process mot förmyndaren eller någon som han fö- reträder o.s.v. Även i dessa fall kan an- ledning saknas att i samband med sådant godmansförordnande inskriva förmynder- skapet. Rätten bör därför jämväl i dessa fall kunna underlåta inskrivning om detta ej bedöms vara nödvändigt från kontroll- el- ler registreringssynpunkt.
Sammanfattningsvis innebär utredning- ens förslag om ändring i inskrivningsregler- na följande. Obligatorisk inskrivning före- skrivs beträffande förmynderskap för a) omyndigförklarad; b) underårig med särskilt förordnad förmyndare; och c) underårig med legal förmyndare jämte särskilt förord- nad förmyndare. Inskrivning efter domsto- lens prövning skall äga rum beträffande för-
mynderskap med endast legal förmyndare a) om egendomens värde överstiger 5 000 kronor eller rätten eljest finner inskrivning lämpligen böra ske; b) då någon rättens åt— gärd vidtas i fråga som rör förmynderskapet och rätten finner inskrivning böra ske. In- skrivning av godmanskap skall alltid äga rum. Huruvida förmynderskapet samtidigt skall inskrivas avgörs av förmynderskaps- domstolen med hänsyn till kravet på kon- troll och registrering.
De ändringar i inskrivningsreglerna som sålunda föreslås, föranleder först och främst omarbetning av 12 kap. 1 & FB. Be- stämmelsens utformning påverkas emeller- tid även av den från och med den 1 januari 1970 ändrade lagstiftningen om arvsrätt för barn utom äktenskap (se prop. 1969:124, 1LU 52 och SFS 1969: 621). Den nya lag- stiftningen innebär att barn i och utom äk- tenskap skall ha lika rätt till arv efter fa- dern och dennes släktingar. Detta innebär att utomäktenskapliga barn har samma rätt till laglott som barn i äktenskap. Enligt gäl- lande rätt skall inskrivning av förrnynder- skap för underårig, då fader avlider, ske endast om den underårige är arvsberättigad efter denne. Regeln har tillkommit med hänsyn till att barn utom äktenskap åtnjöt arvsrätt efter fadern endast om barnet var trolovningsbarn eller av fadern särskilt för- klarats skola ha samma rätt till arv efter ho- nom som barn av äktenskaplig börd (se NJA II 1924 s. 298). Då åtskillnad numera ej görs i fråga om barns arvsrätt, skall före- nämnda inskränknande bestämmelse utgå.
På grund av det anförda föreslår utred- ningen att i 12 kap. 1 & föreskrivs i första stycket, att förmynderskap för underårig skall inskrivas 1. då fader, moder eller, om den underårige är adopterad, adoptant av- lider; 2. då egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, annorledes än genom upptagande av lån tillfaller den un- derårige; eller 3. då någon rättens åtgärd vidtages i fråga som rör förmynderskapet och rätten finner inskrivning böra ske, och i andra stycket att om föräldrarna eller en av dem utövar förmynderskapet, skall dock i fall som avses i första stycket 1. och 2. in-
skrivning ske endast då den omyndige er— håller egendom till ett värde överstigande femtusen kronor eller rätten finner inskriv— ning lämpligen böra ske.
Vad gäller godmanskap skall fråga om förordnande av god man enligt 18 kap. 1 eller 2 &, även om förmynderskapet ej in- skrivs, upptas av den rätt, där förmynder- skapet för den omyndige skall inskrivas (20 kap. 30 5). Med den osjälvständiga ställ- ning som godmanskap i 18 kap. 1 och 2 55 har enligt gällande rätt kan överflyttning av sådant godmanskap ej ske annat än i samband med överflyttning av förmynder- skapet (18 kap. 7 & andra stycket). Efter- som med utredningens förslag kan tänkas förekomma fall av överflyttning av god- manskap där förmynderskapet ej inskrivits, måste jämkning ske av denna bestämmelse. I 18 kap. 7 5 andra stycket föreslås därför den ändringen att överflyttning av godman- skap som avses i 18 kap. 1 eller 2 & må, om jämväl förmynderskapet är inskrivet, ej ske annat än i samband med överflyttning av förmynderskapet.
Enligt gällande rätt saknar domstolen möjlighet att ex officio eller på ansökan genom förnyat beslut förklara att grund för inskrivning ej längre föreligger och att förmynderskapet därför ej skall vara in- skrivet. Har inskrivning skett under det fel— aktiga antagandet att skyldighet till inskriv- ning förelegat, saknar domstolen likaledes möjlighet att genom särskilt beslut undan- röja det tidigare inskrivningsbeslutet.
Talan mot domstols beslut om inskriv- ning kan i vanlig ordning överklagas med allmänna rättsmedel. Har sådant beslut vunnit laga kraft och visas därefter att in- skrivning ej bort ske äger part klaga över beslutet med särskilda rättsmedel (jfr NJA 1967 not C 921). Utredningen anser att an- ledning saknas att därutöver öppna möjlig- het till inskrivningsbesluts undanröjande.
Sedan förmynderskap inskrivits kan på grund av ändrade förhållanden inträffa att grund för inskrivning inte längre föreligger. Som anförts ovan måste dock enligt gäl- lande rätt inskrivningen bestå. Med utred- ningens förslag till inskrivningsregler kan
oftare än med nuvarande ordning inträffa att grunden för inskrivning kommer att bortfalla. Värdet av egendomen kan t.ex. nedgå under 5 000 kronor, vårdnaden om underårig kan återgå till den legala för- myndaren med entledigande av den förord— nade förmyndaren o.s.v. Från denna syn- punkt kan ifrågasättas att införa möjlighet att genom nytt beslut av rätten få inskriv- ningen upphävd. I de fall där egendomens värde nedgått under 5000 kronor torde .dock någon generell rätt att få inskriv- ningen upphävd ej böra föreskrivas. Situa- tionen kan jämföras med och bör tillämpas i analogi med bestämmelsen i 9 & VL om möjligheten att utfå nedsatt värdehandling (se Walin s. 309). Inskrivning av förmyn- derskap bör sålunda upphävas endast om .det framstår som praktiskt meningslöst eller av ringa betydelse att förmynderskapet allt- jämt skall vara inskrivet. När grunden för ansökan om upphävande ej hänför sig till en ändring av egendomens värde, torde hän- syn tas inte bara till de synpunkter som ut- gjort grunden till beslutet om inskrivning utan även till om inskrivning ur andra syn- punkter ändock bör fortfara. Då behov kan föreligga att i vissa fall när grund för inskrivning ej längre föreligger få inskriv— ning av ett förmynderskap hävt, föreslår utredningen att möjlighet härtill införs. Fråga härom bör dock inte komma under rättens prövning annat än efter ansökan av förmyndaren. Bestämmelse av detta inne- håll har införts i en ny 7 & till 12 kap.
10.5.3.2 Uppgiftsskyldighet till överförmyn- .daren
Förutsättning för utredningens förslag om .lättnader i inskrivningsskyldigheten är att .den omyndiges intressen inte därigenom träds för nära. När i anledning av dödsfall egendom skall tillfalla omyndig är risken för den omyndige störst innan egendomen tillskiftats honom. Som framgår ovan av re- xdogörelsen för gällande rätt är föreskrifter meddelade som skall ge överförmyndaren möjlighet att kontrollera att den omyndige tillskiftats den egendom som tillkommer ho- nom. Bland annat åligger förmyndaren att
så snart ske kan efter det bouppteckningen inregistrerats hos rätten inge avskrift därav till överförmyndaren. Vidare skall inom en månad efter det bodelning eller skifte skett förteckning över den omyndiges egendom inges till överförmyndaren. Vid förteck- ningen skall bifogas bestyrkt avskrift av bl. &. bodelnings— eller skifteshandling. Till- faller egendom omyndig genom gåva eller testamente gäller enahanda skyldighet att inge förteckning med därvid fogad bestyrkt avskrift av åtkomsthandlingen. Det förhål- landet att inskrivning föreslås i vissa fall kunna underlåtas skall ej medföra att nämn- da skyldighet att till överförmyndaren avge vissa handlingar upphävs. Förmynderskaps- domstolens prövning av frågan om huruvi- da inskrivning skall ske grundar sig vanligt- vis på uppgifterna i bouppteckningen. Un- dantagsvis kan emellertid förekomma att vid efterföljande bodelning eller skifte egendom av högre värde tillskiftas den omyndige el- ler omständighet av annan beskaffenhet till- kommit som gör inskrivning befogad. Över— förmyndaren har att i sådant fall göra an- mälan till rätten. Men även om skäl till in- skrivning ej föreligger och alltså ytterligare redovisningshandlingar ej behöver avges, bör redan ingivna handlingar beträffande förmynderskapet förvaras av överförmynda- ren och förmynderskapet upptas i ett hos överförmyndaren fört register över ej in- skrivna förmynderskap (jämför nuvarande förteckning över ej inskrivna förmynder- skap). Erhåller överförmyndaren sedermera uppgifter från myndigheter eller förteckning från förmyndare att egendom tillfallit den omyndige bör han kontrollera om den omyndige tidigare erhållit egendom och om förmynderskapet finns inskrivet hos rätten. Har inskrivning ej skett men finner överför— myndaren på grund av den inkomna upp— giften att inskrivning bör ske, skall han i vanlig ordning underrätta förmynderskaps- domstolen därom, vilken därefter prövar in- skrivningsfrågan.
För att överförmyndaren på så sätt skall kunna utöva en effektiv kontroll fordras att föreskrivna handlingar och meddelanden verkligen avlämnas. Från överförmyndar-
håll har påpekats att i de fall, då överför- myndaren behöver ha tillgång till avskrift av bouppteckning, den nuvarande ordning- en, enligt vilken det åligger förmyndare att inge sådan, är ineffektiv och medför att för- myndarna i stor utsträckning måste föreläg- gas vite för att bouppteckning skall inkom- ma. Enligt 20 kap. 8 & ÄB skall bouppteck- ning inom en månad från upprättandet för inregistrering inges till rätten jämte bestyrkt avskrift. Det torde vara lämpligt att när bo- uppteckning sålunda ändock skall lämnas till rätten tillse att avskrift av bouppteckning för överförmyndarens räkning samtidigt in- ges i förenämnda fall då sådan skyldighet enligt FB åligger förmyndaren. Skyldighe- ten torde dock begränsas till fall då boupp- teckning utvisar behållning eller fast egen- dom eller rörelse ingår i boet. Är boupp- teckningen av vidlyftig beskaffenhet behö- ver avskriften omfatta endast erforderliga delar. Bestämmelse av detta innehåll före- slår utredningen skall införas i 20 kap. 8 & ÄB. Hänvisning till denna bestämmelse bör göras i 14 kap. 8 & första stycket FB. I för- mynderskapskungörelsen bör föreskrivas att rätten skall till överförmyndaren över- sända det för denne avsedda exemplaret av bouppteckningen.
Som anförts i kritiken av nuvarande ordning har anmärkts, att kontrollen över att inskrivning sker är ofullständig i de fall då omyndig erhåller egendom genom gåva. Det har hävdats att förmyndarna avsiktligt eller på grund av okunnighet underlåter att avge förteckning och att det ofta är en till- fällighet om överförmyndaren eller rätten får kännedom om att egendom tillfallit den omyndige.
I lagberedningens förslag till 1924 års lag om förmynderskap uttalade beredningen i motiven till 9 kap. 2 och 3 åå (= 16 kap. 2 och 3 55 FB) att för att vinna kontroll över gåvor till omyndiga borde föreskrivas skyl- dighet för gåvoskattemyndigheterna att om gåvan underrätta förmynderskapsdomsto- len. Föreskrifter härom borde meddelas i administrativ väg (lagberedningen ÄB I s. 386). Vid förslagets fortsatta behandling anmärkte lagrådet (se prop. 1924: 53 s.
115) med anledning av lagberedningens återgivna uttalande att en sådan anordning svårligen lär vara möjlig utan ändring i gäl- lande tryckfrihetsförordning. I då gällande 1812 års tryckfrihetsförordning (TFO) stadgades — efter 1921 års ändringar — i 2 5 4:0 undantag 15 bl. a. ”att deklaratio- ner, som till ledning för beräknande av arvsskatt eller skatt för gåva avgivas till vederbörande myndigheter, ej må utlämnas till andra än dem, som enligt skatteförfatt- ningarna äga taga del av samma ———— deklarationer". 1914 års KF om arvsskatt och skatt för gåva stadgade i 41 5 att de- klaration skulle vara tillgänglig för de äm- bets- eller tjänstemän ”som i och för sin be- fattning bör erhålla del av densamma”.
1812 års TFO ersattes år 1949 med nu gällande tryckfrihetsförordning (TF). I 2 kap. 1 & TF — som motsvarar 2 5 410 1812 års TFO — stadgas rätt för varje svensk medborgare att äga fri tillgång till allmänna handlingar. Inskränkningar i denna rätt får enligt samma lagrum ske bl. a. ”——— i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll och annan tillsyn eller för brotts förekommande och beivrande eller till skydd för statens, menigheters och enskildas behöriga ekono- miska intresse — — —”.
De fall, då enligt de i TF angivna grun- derna allmänna handlingar skall hållas hem— liga anges i lagen den 28 maj 1937 om in- skränkningar i rätten att utbekomma all- männa handlingar (sekretesslagen). I 17 & sekretesslagen stadgas att till myndighet av- lämnade uppgifter till ledning för bl. a. taxe— ring, som avses i taxeringsförordningen, el— ler eljest för beräknande av skatt ej må i andra fall än i därom gällande författning stadgas utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugo år ef- ter uppgiftens datum.
Vad gäller bl.a. gåvodeklaration före- skrivs i 48 å andra stycket i 1941 års för- ordning om arvsskatt och gåvoskatt att de- klarationer inte må före utgången av tid, som anges i 17 & sekretesslagen, utan sam- tycke i varje särskilt fall av den som avgivit deklarationen utlämnas till annan än de
ämbets- eller tjänstemän som i och för sin befattning bör erhålla del av deklaratio- nerna.
TF:s beskrivning av de intressen som får föranleda inskränkningar i offentligheten utgör direktiv endast för de lagstiftande or- ganen. De bestämmelser som myndighe- terna skall tillämpa finns i sekretesslagen. Denna ger emellertid inte direktiv i vad mån myndigheterna skall kunna få tillgång till varandras handlingar. Lagen begränsar endast allmänhetens rätt att få del av all- männa handlingar. Generellt gäller påbudet i RF 47 & för statsorganen att räcka var- andra handen. Administrativa lydnadsför- hållanden eller särskilda föreskrifter kan därutöver förplikta till vidsträcktare kom- munikation (NJA II 1941 s. 373; Malm- gren: Sveriges grundlagar, 6:e uppl. 1951 s. 202).
På grund av vad sålunda anförts kom- mer numera en eventuell uppgiftsskyldighet från länsstyrelsernas sida ej att behöva medföra en ändring av TF och ej heller av sekretesslagen. Frågan blir närmast i vad mån det eller de intressen som ligger bakom bestämmelsen i sekretesslagen skulle utgöra hinder för införande av uppgiftsskyldighet för länsstyrelserna i den omfattning som här ifrågasätts. Även om de sekretessregler som skall upprätthållas mot allmänheten inte enligt vad ovan framhållits har någon direkt tillämpning på förhållandet myndig- heterna emellan, är det likväl självklart att myndigheterna inte kan låta bli att beakta de intressen som ligger bakom stadgandena i sekretesslagen. Generellt uttryckt bör en myndighet inte låta en hemlig handlings in- nehåll komma till vare sig allmänhetens el- ler annan myndighets kännedom annat än om detta skulle vara förenligt med det se- kretesskyddade intresset. (Justitiedeparte- mentet och Stockholms stad: Offentlighets- principen och myndigheterna, andra uppl. 1965, s. 27.)
Sekretesskyddet i 17 & sekretesslagen har tillkommit för att skydda enskild per- sons behöriga ekonomiska intresse d.v.s. i detta fall närmast den omyndiges. Upp- giftsskyldigheten medför inte en utvidgning
av enskild persons möjlighet att få tillgång till de i deklarationen lämnade uppgifterna. I 15 & sekretesslagen stadgas nämligen att till överförmyndare inkomna handlingar, i vad de angår enskildas ekonomiska förhål— landen, icke må tidigare än tjugo år efter handlingens datum utlämnas i vidare mån än i förmynderskapslagen (numera = FB) föreskrivs (syftar på stadgandet i 17 kap. 6 & FB om rätt för omyndig som fyllt 16 år samt för hans närmaste anhöriga att taga del av handlingarna). Vidare avses med uppgiftsskyldigheten till överförmyndaren att skydda den omyndiges intresse eller m.a.o. dens intresse, varför sekretesskyd- det finns.
De skäl som talar för införande av upp- giftsskyldighet för länsstyrelserna i här ifrågasatt omfattning får därför anses vara så tungt vägande att de skjuter åt sidan de intressen, som ligger till grund för ett bibe- hållande av sekretessen.
Utredningen föreslår därför att i kungö- relsen den 21 november 1958 (nr 563) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt införs ett nytt stadgande av inne- håll att länsstyrelsen vid fastställande av gå- voskatt för gåva till omyndig skall därom underrätta den överförmyndare som utövar eller skall utöva tillsynen över förmynder— skapet med angivande tillika av förmynda- res namn och adress. Deklarationsformulä- ren torde få ändras så att av dessa kan utlä- sas för underrättelseskyldigheten erforderli- ga uppgifter. Efter det uppgift inkommit från länsstyrelse åligger det överförmynda- ren att undersöka de omständigheter som kan föranleda inskrivning av förmynderska- pet och att i förekommande fall göra anmä- lan därom till förmynderskapsdomstolen.
10.533 Förmyndares redovisnings- skyldighet Det har framhållits att föreskrifterna i 16 kap. 2 & FB om vad förteckning skall inne- hålla borde kompletteras med en bestäm— melse om skyldighet att i förteckning även ange om den omyndige äger eller kan för- väntas uppbära lön, pension eller andra in-
komster. Utredningen finner att föreskrift av föreslaget innehåll kan, särskilt vad an- går omyndigförklarad, underlätta kontrol- len av förvaltningen av den omyndiges egendom. Lämnande av sådan uppgift kan ej heller anses vara betungande för förmyn- daren. Utredningen föreslår därför att i 16 kap. 2 5 andra stycket intas bestämmelse av angivet innehåll.
Bestämmelsen i 16 kap. 3 % att förmyn- dare skall på förteckning teckna försäkran under edlig förpliktelse har för en del per— soner uppfattats som stötande. Försäkran skulle i stället få avges på heder och sam- vete.
lfrågavarande bestämmelse tillkom genom 1940 års lagstiftning i syfte att skärpa kontrollen över förmyndaren. Den sakkunnige, professor Holmbäck, föreslog en mer begränsad skärpning. Efter att ha redogjort för gällande rätt anförde Holm- bäck (NJA II 1941 s. 129).
Uppenbarligen är denna kontroll synnerligen svag. En möjlighet att förstärka den vore att stadga, att bouppteckning skulle ske i de fall, varom vore fråga. Vad den omyndigförklara- de ägde skulle då antecknas i en handling, upp- rättad av två ”kunniga och trovärdiga gode män”, och uppgifterna om den omyndigförkla- rades egendom finge avgivas under edsansvar av förmyndaren eller annan, som vårdat egen- domen eller vore bäst förtrogen med denna. Mot en dylik lösning tala dock vissa skäl. Den, som vid en bouppteckning finge uppgiva boet, bleve i regel förmyndaren, då endast denne varit i tillfället att skaffa sig kännedom om boets tillstånd. Man nådde därför med ett stadgande av bouppteckning icke synnerligen längre än med de nuvarande reglerna. Å andra sidan innebure ett bouppteckningstvång ett av- sevärt besvär, då till bouppteckningen borde kallas den omyndighetsförklarades närmaste fränder för att ge upplysningar i ärendet. Även- ledes kunde förrättandet av en bouppteckning hava en psykologiskt ogynnsam effekt på den omyndigförklarade.
Ett förstärkande av förmyndarens uppgifts- plikt synes emellertid synnerligen önskligt. Ge— nom ny lydelse av 9 kap. 7 & förmynderskapsla— gen har därför föreslagits, att förmyndaren skall å den förteckning över den omyndig— förklarades egendom, han skall ingiva, resp. å sin förklaring, att den omyndigförklarade saknar egendom, under edlig förpliktelse in— tyga, att hans uppgifter äro i allo riktiga och att ej något är med vetskap eller vilja uteläm-
nat. Enligt den nya lydelsen av lagrummet skulle han alltså avge samma förklaring, som enligt boutredningslagen 3 kap. 6 & lämnas å bouppteckningshandlingen av den. som upp— tecknat boet. Likaledes skola både förmyn- daren och den, som eljest tagit befattning med den omyndiges bo, kunna åläggas edgång även när överförmyndaren så yrkar. De så föreslagna stadgandena avse framförallt att in- skärpa hos förmyndaren vikten av de uppgif- ter, han i detta sammanhang lämnar, så att han därvid iakttager vederbörlig noggrannhet och samvetsgrannhet.
Under departementsbehandlingen erhöll stadgandet sin nuvarande avfattning.
Som framgår av det anförda har bestäm- melsen i boutredningslagen 3 kap. 6 5 (nu- mera 20 kap. 6 % ÄB) utgjort förebild till förevarande stadgande i FB. Ändring gjor- des ej i boutredningslagens bestämmelse i samband med införandet av ÄB, såvitt av- ser denna fråga (se SOU 1954: 6 s. 122). Ej heller vid tillkomsten av FB ifrågasattes ändring av förmynderskapslagens föreva- rande stadgande (se SOU 1946: 49 s. 106).
Frågan om huruvida förteckning skall av- ges under edlig förpliktelse eller på heder och samvete har ingen betydelse från på- följdssynpunkt. Oavsett vilket uttryck som används inträder straff för lämnad oriktig uppgift enligt 15 kap. 10 & BrB för osann försäkran. Genom lagändringar under sena- re år har lämnats ökade möjligheter att ut- byta ed mot försäkran. Sålunda har genom lag den 5 juni 1959 bestämmelsen om do- mared i RB 4 kap. 10 & uppmjukats. Av större betydelse är att den grundläggande bestämmelsen i 36 kap. 12 & RB om vittnes- ed ändrats fr.o.m. 1.7. 1968 (SFS 1969: 193). Fr.o.m. detta datum gäller att vittne som säger sig på grund av sin åskådning i religiöst hänseende inte vilja avlägga vittnes- ed skall äga rätt att i stället avge försäkran. RP 23 & stadgar, att vad som i nya rätte- gångsbalken föreskrivs om lydelsen av ed och eds utbyte mot försäkran på heder och samvete skall äga motsvarande tillämpning i andra fall, då enligt lag eller författning ed skall avläggas inför domstol eller annan myndighet. Denna senare bestämmelse har betydelse vid tillämpning av bl. a. 20 kap. 6
& ÄB om bouppteckningsed och även så- dan ed varom stadgas i 16 kap. 3 & FB (jfr 1LU 1966: 20 s. 2). Konsekvensen härav torde först och främst vara att ett rättens föreläggande för förmyndare att bestyrka förteckning med ed innebär rätt för för- myndaren att få denna utbytt mot försäk- ran. Nästa fråga blir då om förmyndaren vid avgivande av förteckning äger rätt att avge denna på heder och samvete eller om han måste avge den under edlig förplik- telse. Om man ser problemet från praktisk synpunkt torde förmyndaren ej genom vite eller annat tvångsmedel kunna förmås skriva under förteckning under edlig för- pliktelse. Det enda som kan ske är att rät- ten efter anmälan av överförmyndaren kan med stöd av 16 kap. 10 % FB vid vite till- hålla förmyndare som ej i rätt tid avgivit förteckning att avlämna sådan. Som JO an- fört ovan under 10.5.2 torde stadgandet även omfatta fall när avlämnad redovisning bedöms vara i väsentligt hänseende brist» fällig. Stadgandet synes dock ej böra an- vändas för att genom vite förmå förmyn- dare att teckna försäkran under edlig för- pliktelse. Avger förmyndare förteckning utan edlig förpliktelse och ej heller på he- der och samvete kan förmyndare ej drab- bas av straff för osann försäkran, trots att lagrummet föreskriver viss form (jfr BrB II 5. 156). I sådant fall torde överförmynda- ren i stället kunna framställa yrkande hos rätten om edgång jämlikt 16: 3 andra punkten FB för förmyndaren. Först här- igenom kan förmyndaren tvingas att be- styrka förteckningen och då antingen med ed eller försäkran. Därvid lämnad oriktig uppgift kan då bli att bedöma som mened. Av det anförda framgår att, oberoende av hur en förteckning underskrivits, möjlig— het alltid finns att få förteckningen be- styrkt inför domstol. På grund av RP 23 & kan bestyrkandet ske antingen genom ed eller försäkran. Huruvida RP 23 & även har den innebörden att föreskriften i 16 kap. 3 & FB att å förteckning skall tecknas försäkran under edlig förpliktelse skall kunna tolkas så att denna försäkran kan utbytas mot försäkran på heder och sam-
vete, kan dock vara föremål för tvekan. De förenämnda stadgandena eller motiven till dessa lämnar ej otvetydigt svar härpå.
En lösning vore att i 16 kap. 3 & FB fö— reskriva rätt för förmyndare att avge för- teckning på heder och samvete. Emellertid torde en ändring i FB fordra ändringar även i övriga likartade bestämmelser på andra områden t.ex. GB 11:20 och ÄB 20: 6, så att ej en ändring i FB leder till osäkerhet i tolkningen av dessa andra stad- ganden. Att helt ersätta försäkran under edlig förpliktelse med försäkran på heder och samvete torde, som framhållits under förarbetena till RB och även betonats av 1LU i dess utlåtande 1966 nr 20, inte vara lämpligt. Med hänsyn till de följdverk- ningar som en ändring av förevarande stad- gande i FB för med sig anser sig utred- ningen ej kunna föreslå en ändring av an- given innebörd eller att försäkran skall kunna tecknas även på heder och samvete. Utredningen anser dock att starka skäl fö- religger för den ifrågasatta ändringen men att överväganden härom bör ske i samman- hang med översyn av övriga likartade be- stämmelser på angränsande områden.1
Den lättnad i inskrivningsskyldigheten, som ovan föreslås, omfattar endast förmyn- derskap för underåriga med legal förmyn- dare. Beträffande dessa förmynderskap torde därför bestämmelsen i 16 kap. 6 % FB om befrielse i vissa fall för förmyndare från skyldighet att avge räkning komma att mera sällan äga tillämpning. För övriga förmynderskap, framför allt för sådana som från registreringssynpunkt måste inskri— vas, synes däremot bestämmelsen med ut- redningens ståndpunkt få ökad betydelse. Befrielse enligt lagrummet kan nu endast ske om den omyndige saknar tillgångar el- ler inte har andra tillgångar än lösöre som ej ger inkomst. Enligt utredningens mening kan emellertid förmyndare i större omfatt-
1 Se närmare i denna fråga: SOU 1939: 33 s. 10 (lagtext) s. 72 (motiv), SOU 1946:49 s. 106, SOU 1954:6 s. 122, NJA II 1941 s. 128 —131, Guldberg-Bergendal s. 151—157, Wa- lin s. 361, BrB 11 s. 155—159, 1LU 1966: 20, 1968: 37, prop. 1940:107 5. 41, prop. 1968: 82.
ning medges rätt till befrielse från eller lätt- nad i redovisningsskyldigheten. Som exem- pel kan nämnas fall då tillgångarna består av bankmedel och/eller värdehandlingar som är nedsatta i förmyndarförvar hos bank. I dessa fall erhåller överförmynda- ren — liksom förmyndaren —— efter varje årsskifte från banken uppgift rörande de värdehandlingar som är nedsatta i bankens förvar och även avskrift av bankens räk- ning med den omyndige (7 & VL). Av dessa handlingar från banken framgår värde- handlingarnas antal, därå under året upp— buren utdelning samt, för börsnoterade fö— retag, deklarationskurs och värde vid årets slut. Beträffande på bankräkning inneståen- de medel anges behållning vid årets slut samt ränta under året. Dessa uppgifter tor- de i de flesta fall vara tillräckliga för att en effektiv kontroll skall kunna utövas. För att förenkla redovisningsskyldigheten för förmyndare bör därför överförmynda- ren äga rätt att för visst är eller tills vidare befria förmyndare från att avge räkning el- ler medge att sådan upprättas i förenklad form, där det med hänsyn till tillgångarnas ringa värde eller beskaffenhet anses kunna ske utan fara för den omyndige. Regel av detta innehåll föreslås bli införd såsom ett andra stycke i 16 kap. 6 &.
Utredningen föreslår vidare att tidpunk- ten då förmyndare jämlikt 16 kap. 5 & skall avlämna årsräkning till överförmyndaren ändras från den 15 februari till den 15 mars. Nu gällande tidpunkt sammanfaller med datum för avgivande av allmän själv- deklaration och medför att förmyndare ofta har svårt att i tid inge årsräkningar. Ett senareläggande av denna tidpunkt skulle även medföra att överförmyndarnas arbete med utfärdande av påminnelser till förmyndarna kan antas komma att minska. Årsräkning och därmed jämförliga redovis- ningshandlingar bör, i enlighet med en bland överförmyndarna allmänt spridd praxis, avges i två exemplar. Det ena exem- plaret skall av överförmyndaren återställas till förmyndaren försett med bevis om granskning (jfr 12 å andra stycket gällande överförmyndarkungörelse). I enlighet här-
med föreslås ändringar i 14: 9, 16:2 och 16: 5 FB.
Sammanfattningsvis anger utredningen de praktiska föjderna av de angivna försla- gen till ändring i gällande inskrivnings- och redovisningsregler sålunda. Genom de föreslagna möjligheterna att underlåta in- skrivning av förmynderskap kommer anta- let inskrivna förmynderskap hos förmyn- derskapsdomstolarna att nedgå. I de fall där god man förordnats för underårig vid boutredning utan att samtidigt inskrivning skett av förmynderskapet, kommer efter det gode mannen fullgjort sitt uppdrag och bli- vit entledigad, godmanskapet att upphöra och uppgiften härom utgå ur domstolens förmynderskapsregister och överföras till arkivregister. Förmynderskapet kommer emellertid att stå kvar hos överförmynda— ren och där upptas i ett register över ej in— skrivna förmynderskap. Genom denna ord- ning kommer således någon förändring i an- talet förmynderskap som står under överför- myndarens tillsyn ej att ske medan rätten kommer att befrias från den direkta tillsy— nen över förmynderskap av enklare beskaf- fenhet. Härigenom kan rätten ägna mer tid åt kontrollen av förmynderskap av mer in- vecklad beskaffenhet eller med större till- gångar. Då i högre grad än vad nu gäller överförmyndarna kommer att ha en mer fullständig förteckning över förmynderskap än förmynderskapsdomstolen, som endast har inskrivna förmynderskap, har föreslagits att meddelanden angående förmynderskap skall sändas i första hand till överförmynda- re. Sålunda bör även 7 5 i kungörelsen den 16 december 1949 om skyldighet för dom- stol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken ändras så att uppgift om att egendom tillfallit omyndig skall sän- das till överförmyndaren även i de fall där förmynderskapet är inskrivet eller skall in- skrivas vid annan rätt. Förutsättning härför och i övrigt för de i detta kapitel föreslagna reformerna är att det av utredningen fram— lagda förslaget till ny överförmyndarorga- nisation genomförs.
10.6 Särskild förvaltning
10.6.1 Gällande ordning
Enligt 13 kap. 1 % FB skall förmyndaren förvalta den omyndiges förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna. Förvaltningen står enligt 11 kap. 11 & FB under tillsyn av överförmyndaren och rätten. Lagen utgår emellertid från att förmyndarens förvaltningsrätt kan vara in- skränkt. I förstnämnda stadgande utsågs nämligen, att förmyndaren har att förvalta myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna ”så- vitt ej annat skall gälla på grund av lag el- ler villkor vid förvärv genom gåva eller tes- tamente”. Dessa andra förvaltningsformer brukar sammanfattas under uttrycket sär- skild förvaltning. Detta uttryck förekom- mer i FB först i 16 kap. 7 %, vari stadgas att om tillgångar finns som står under den omyndiges eller annans särskilda förvalt- ning, förmyndaren skall i föreskrivna redo- visningshandlingar till överförmyndaren lämna uppgift därom, och även om dessa tillgångars värde, om detta är känt för ho- nom.
Särskild förvaltning på grund av lag är främst sådan som den omyndige själv äger utöva men även förvaltning genom bout- redningsman av dödsbo, i vilken omyndig äger del, torde kunna räknas hit.
Enligt 9 kap. 3 & äger underårig själv råda över vad han genom eget arbete för— värvat efter det han fyllt sexton år. Det- samma gäller avkastningen av sådan egen- dom och vad som trätt i egendomens ställe. Underårig som fyllt aderton år får enligt 3a & i samma kapitel själv uppta statligt lån för utbildning eller bosättning och får själv råda över medel, som uppburits på grund av sådant lån eller som statligt bidrag till hans utbildning. Detsamma gäller avkast- ning av sådana medel och vad som trätt i deras ställe. Har egendom genom gåva eller testamente tillfallit den omyndige under villkor att han själv får råda däröver, är enligt 9 kap. 4 % egendomen undandragen förmyndarens förvaltning. För samtliga dessa fall gäller dock att förvaltningen kan
överflyttas på förmyndaren. Förmyndaren kan nämligen enligt samma bestämmelser omhänderta egendomen såvitt det anses er- forderligt med hänsyn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Är den underårige över sexton år fordras dock överförmynda- rens samtycke. Vidare gäller enligt 9 kap. 5 5, att underårig, som fyllt sexton år och driver näring med vederbörligt tillstånd, äger med visst undantag ingå sådana rätts- handlingar, som faller inom området för rö- relsen. Förmyndaren är i sådant fall ej be- hörig att i denna sin egenskap företräda myndlingen i angelägenheter som angår rö- relsen. Under enahanda förutsättningar som angivits ovan för överflyttning av för- valtningen på förmyndaren kan emellertid ett av förmyndaren lämnat tillstånd för den omyndige att driva näring återkallas, dock att överförmyndarens samtycke fordras om den omyndige fyllt 18 år (se ovan under 10.3.1).
Vad nu sagts om underårig gäller jämlikt bestämmelser i 10 kap. i tillämpliga delar för omyndigförklarad.
Har dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman, vilket kan ske bl.a. på ansökan av överförmyndare (ÄB 19: 1), åligger det enligt 19 kap. 11 % ÄB bout- redningsmannen att företa alla för boets ut- redning erforderliga åtgärder. Detta inne- bär att 14 kap. FB, som innehåller bestäm- melser om vård av omyndigs rätt i oskiftat bo, inte är tillämpligt på hans förvaltning (Walin s. 272 och NJA 1940 s. 27). Ett av boutredningsmannen förrättat s.k. tvångs- skifte prövas sålunda ej av överförmynda— ren såvitt avser den omyndiges rätt. Frågan huruvida talan skall för den omyndiges räk- ning anställas mot skiftet avgörs därför av förmyndaren ensam (Guldberg—Bergendal s. 292).
Sådan särskild förvaltning som uppkom- mit på grund av villkor i gåvobrev eller tes— tamente är icke närmare reglerad i lag. Om- fattningen av den särskilda förvaltningsrät- ten regleras i första hand av de bestämmel- ser, som intagits i gåvobrev eller testamente, som ligger till grund för överlåtelsen av egendomen. I övrigt får ledning hämtas av
de bestämmelser som gäller för syssloman, boutredningsman, stiftelseförvaltare m. fl. i den utsträckning förvaltningen i det särskil- da fallet lämnar utrymme till.
Har förvaltningen anförtrotts en person just i dennes egenskap av förmyndare för den omyndige. gäller att egendomen skall förvaltas under förmyndaransvar och FB:s skyddsföreskrifter alltså vara tillämpliga (se prop. 1949: 53 s. 153 och rättsfallen NJA 1946 s. 410, 1947 s. 461 och 1961 s. 465). Huruvida undantag från denna prin- cipiella ståndpunkt kan tänkas, eller att en person som intar ställning av förmyndare ändock kan anses på någon grund utöva förvaltning av sin myndlings egendom i an- nan egenskap är förmyndare och alltså reg- lerna om förmyndarkontroll ej skall vara tillämpliga, synes ej utan vidare kunna ute- slutas. Karlgren — i 1947 års rättsfall ———- anser ett sådant undantagsfall kunna före- ligga då vederbörandes egenskap av fader till den omyndige varit för givaren (testa- tor) betydelselös när han meddelade sin förvaltningsföreskrift. Osäkerhet om rätts- läget kan även uppstå då förordnad för— myndare erhållit förmyndarförordnandet senare än förvaltarförordnandet.
Har vid förvärv genom gåva eller testa- mente förordnats att egendomen skall vara undantagen från förmyndarens förvaltning och utövas av en annan person — s.k. tred- jemansförvaltning — lär en sådan bestäm- melse i regel vara giltig. För den som på grund av en dylik bestämmelse förvaltar egendomen i fråga gäller alltså inte FB:s regler om skydd för omyndigs egendom (jfr NJA 1938 s. 89, 1944 B 856 och SvJT 1969 rf s. 55 med där anmärkt litteratur). Tvek- samhet kan dock uppstå om giltigheten av sådant förordnande där förvaltningsföre- skrifterna ger förmyndaren visst inflytande över förvaltningen. Denna fråga har veter- ligen ej prövats i högre rätt.
Utmärkande för särskild förvaltning, var- med i fortsättningen avses tredjemansför- valtning om annat ej utsägs, är förutom att den ej står under FB:s kontrollsystem den självständiga ställning som förvaltaren in— tar i förhållande till egendomens ägare (den
omyndige) och dennes ställföreträdare (för- myndaren) i fråga om egendomens förvalt- ning.
Den begränsningen gäller dock att för- valtning av egendom, som utgör bröstar- vinges laglott, inte torde kunna genom tes- tamentariskt förordnande undandras för- myndaren (NJA 1875 s. 351). Laglotten till- faller bröstarvinge i kraft av arvsrätt, inte genom testamente, även om i testamente förordnats om laglotten. I den omyndiges eget intresse har stadgats, att hans egen- dom i regel skall förvaltas av förmyndaren och genom bestämmelserna om laglott har viss egendom tillförsäkrats honom. Denna egendoms bestånd och förkovran får inte äventyras genom ett testamentariskt förord- nande, som undantar densamma från för— myndarens förvaltning, vare sig förvalt- ningen uppdras åt den omyndige själv eller eljest åt annan än förmyndaren (lagbered— ningen ÄB I 5. 281, jfr Walin s. 251).
Förvaltarens självständiga ställning kommer även till uttryck däri att han ej är skyldig att årligen avge redovisning för sin förvaltning till den omyndige eller dennes förmyndare (jfr beträffande boutrednings- man, vilken ej är pliktig att avge särskild årsredovisning om boutredningen skulle krä- va en tid av flera år, se Guldberg—Bergen- dal s. 106). Först när tiden för förvaltningen gått till ända torde det åligga förvaltaren att avge redovisning för den tid förvaltningen omfattat. Vill den omyndige eller förmyn- daren föra talan mot förvaltaren i anled- ning av redovisning torde — i likhet med vad som gäller om syssloman och boutred- ningsman —— talan böra väckas inom natt och år efter det redovisningen lämnats. Däremot torde förmyndaren under den tid förvaltningen pågår kunna vid domstol framställa yrkande om förvaltarens entledi- gande på grund av påstådd försummelse beträffande förvaltningen (jfr Winroth IV s. 452). Då förmyndaren som ovan nämnts ej har någon insyn i förvaltningen torde dock ett sådant påstående vara svårt att styrka. Som en följd av att förvaltningen ej lyder under FB:s tillsynsregler äger förval— taren utan förmynderskapsdomstolens med-
givande försälja och inteckna omyndigs fasta egendom. I vilken utsträckning för- valtaren härvid eller över huvud taget kan med tredje man ingå avtal innebärande åläggande av personlig betalningsskyldig- het för den omyndige torde dock vara osä- kert. Helt allmänt kan sägas att förvaltaren i detta avseende torde iaktta stor försiktig- het i antagandet av att en sådan rätt till- kommer honom. Så mycket torde dock kunna antas att, liksom vad gäller för syss- loman, vad förvaltaren avtalat med tredje man torde vara bindande för den omyndige om det visas ”att det honom till nytta an- vänt är” (jfr Winroth IV s. 473). Vad an- går rörelse gäller för det fall att underårig, som idkar näring med tillstånd enligt 15 kap. 13 & FB, upptar lån eller ingår växel- förbindelser inom området för rörelsen, att den omyndige svarar med allt sitt gods, även sådant som förvaltas av förmyndaren (Walin s. 183). Om förmyndaren med över- förmyndarens tillstånd för den omyndiges räkning driver näring som avses i 13 å andra stycket gäller beträffande de förbindelser förmyndaren därvid ingår att den omyn- dige drabbas av betalningsansvar. Innan sådant tillstånd meddelas av överförmynda- ren prövar denne emellertid huruvida till- ståndet kan ges utan fara för den omyn- dige, varvid särskilt krävs att erforderliga medel finns för rörelsens drivande. Här- igenom avses att förhindra, att den omyn- dige skall drabbas av betalningsansvar för de förbindelser som förmyndaren ingår inom området för rörelsen (jfr Walin s. 329). Denna uppdelning av förvaltningen av den omyndiges egendom, som med stöd av FB kan göras mellan den omyndige och förmyndaren, kan emellertid förändras el— ler upphöra. I motsats härtill är föremålet för den särskilda förvaltningen från början givet och förordnandet i regel oåterkalle— ligt. På grund av de förutsättningar som enligt FB gäller för uppdelning av förvalt- ningen av omyndigs egendom mellan för— myndaren och den omyndige och då denna uppdelning med hänsyn till den omyndiges intresse kan upphävas, synes inte utan vi- dare kunna antas, att de förbindelser som
förvaltaren ingår i rörelse, som han driver för den omyndiges räkning, skall kunna göras gällande i annan egendom än den, som ingår i den särskilda förvaltningen. Motsvarande bör då även gälla beträf- fande förbindelser som förmyndaren ingått eller att dessa ej kan bli gällande i den egendom som står under särskild förvalt- ning.
Den särskilda förvaltningen omfattar i regel åtgärder med avseende å såväl kapi- talet som avkastningen därav. Om ingen- ting har föreskrivits om förvaltningen av avkastningen torde denna in dubio ingå i den särskilda förvaltningen. Ibland kan ha förordnats att avkastning från ett under särskild förvaltning stående kapital skall uppbäras av förmyndaren för att av denne användas för den omyndiges behov. I dy- lika fall torde förmyndaren på vanligt sätt vara underkastad FB:s regler om redovis- ningsskyldighet (jfr Karlgren i 1947 års rättsfall s. 465).
Om egendom som står under särskild för- valtning omplaceras i andra tillgångar, lär den särskilda förvaltningen få anses gälla även dessa även om någon föreskrift därom inte givits i gåvobrev eller testamente.
10.6.2 Utländsk rätt
I vissa utländska rättssystem har förutsätt- ningarna för särskild förvaltning och kon- trollen däröver reglerats i lag. Sålunda in- nehåller tysk rätt en bestämmelse enligt vil- ken för en omyndig skall utses en Pfleger — närmast motsvarande god man enligt FB — att förvalta den förmögenhet som den omyndige erhållit i arv, testamente eller gåva, såvida föreskrift meddelats att för- valtningen av förmögenheten icke skall till- komma förmyndaren (BGB 1909 å). Princi- pen är alltså att även tredjemansförvaltning står under förmyndarkontroll (jfr 1915 5). Har givaren (testator) i gåvobrevet (testa- mentet) bestämt vem som skall vara förval- tare, skall denne förordnas till god man om ej de hinder som gäller för förordnande som förmyndare föreligger (1917 5 första stycket). Igåvobrevet (testamentet) kan även föreskrivas vissa avsteg från de i lag
angivna förvaltningsreglerna. Förmynder- skapsdomstolen kan emellertid upphäva des- sa föreskrifter om de strider mot den omyn- diges intresse (1917 & andra stycket).
Även i Norge utövar det allmänna tillsyn över särskild förvaltning. I 89 % vergemåls— loven stadgas att lagens bestämmelser om tillsyn av overformynderiet och om räken- skapsplikt skall gälla såväl gåva som testa- mentslott under särskild förvaltning. I lag- rummets andra stycke föreskrivs vidare att efter hemställan från förmyndaren eller overformynderiet justitiedepartementet kan förordna att bestämmelserna om särskild förvaltning helt eller delvis skall upphöra att gälla, om de anses strida mot den omyn- diges bästa. Anmärkas kan att den norska kommitté, som utarbetade förslaget till ver- gemålsloven hade föreslagit en bestämmelse av innehåll att testator och gåvogivare skulle ha rätt att förordna om särskild för- valtning beträffande medel åt omyndig på sätt att medlen skulle kunna förvaltas av förmyndaren eller annan utan krav på sam— tycke av overformynderiet vid förfogande över medlen och utan skyldighet att avge redovisning till overformynderiet. Justitie- departementet framhöll emellertid (Ot. prop. nr 26/1926) att det allmänna har ett självständigt intresse i att kontroll utövas beträffande medel som tillhör omyndig samt avvisade därför förslaget om en på så sätt anordnad särskild förvaltning. Departemen- tet föreslog i stället nuvarande bestämmelse i 89 å. Arnholm (i TfR 1954 s. 442—443) uttalar i anledning av detta stadgande bl. a. att det i och för sig är en naturlig tanke att den enskilde givaren eller testatorn väl kan sätta ur spel reglerna om vem som skall för— valta men icke reglerna om kontroll över förvaltningen. Arnholm anser emellertid att regeln i 89 & vergemålsloven inte upp- rätthålls strängt och att den ej heller under alla förhållanden bör upprätthållas. Av upplysningar som utredningen inhämtat an- gående 89 åzs tillämpning framgår att stad- gandet upprätthålls olika strängt i skilda distrikt. I Oslo synes stadgandet tillämpas medan det i andra distrikt förekommer att omyndigs ifrågavarande medel inte registre-
ras hos overformynderiet och att årlig re- dovisning ej heller avkrävs förvaltaren. Den möjlighet som lämnas i 89 å andra stycket att sätta bestämmelserna om särför- valtningen ur kraft tillämpas ytterst sällan. För Oslo overformynderis vidkommande har inte förekommit att overformynderiet gjort någon sådan framställning. Arnholm anser att denna regel närmast kan jämföras med permutationsregler för stiftelser (se härom och om regeln i övrigt Arnholm, s. 45).1
Enligt den i Danmark från den 1 okto- ber 1966 gällande ordningen kan arvlåtare i testamente och gåvogivare i gåvobrev gil- tigt förordna att egendom till omyndig skall förvaltas utanför overformynderiet. Egen— domen står dock under tillsyn, såvida inte i överlåtelsehandlingen uttryckligen utsägs att egendomen skall förvaltas utanför over- formynderiet. Arvlåtaren kan dock göra så- dant förordnande endast såvitt gäller s.k. friarv. Arvlåtaren kan vidare i testamente utse en s.k. testamentarisk vaerge som skall förvalta egendomen. Denne förordnas inte av domstol men är enligt huvudregeln redovisningsskyldig inför tillsynsmyndighe- ten. Det har diskuterats huruvida en arvlå- tare kan bestämma att förvaltning som ut- övas av testamentarisk vaerge skall kunna undandras vaergemålstillsyn. Borum anser detta inte vara möjligt (Personretten, 1953, s. 94). Justitsministeriet har emellertid i ett par avgöranden ansett att en arvlåtares för- ordnande i sådant avseende måste betraktas som giltigt, i vart fall då det ej rört sig om tvångsarv. Men även om en sådan bestäm- melse äger giltighet, anses denna inte hind- ra att arvlåtarens föreskrift åsidosätts ge- nom beslut av tillsynsmyndigheten om före- skriften är stridande mot den omyndiges bästa (62 & 1 st. 2 p. myndighedsloven).2
>.:
Den norska kommittén har i sitt förslag till revision av vergemålsloven föreslagit att be— stämmelsen om tillsyn av overformynderiet och om räkenskapsplikt skall gälla endast om arvlåtaren eller gåvogivaren inte har be- stämt annat. 2 Om de danska reglerna se närmare Ringgård s. 78—80, jfr även Andersen s. 28.
10.6.3 Ändringsförslag Vid FB:s tillkomst ifrågasattes huruvida inte i lagen borde införas en föreskrift om att all omyndig tillhörig egendom skulle vara underkastad lagens bestämmelser rö- rande förvaltning och redovisning. Depart- mentschefen uttalade därvid följande (prop. 1949: 93 s. 153):
Det kan naturligtvis sägas att denna möjlig- het att genom anordnande av särskild förvalt- ning undandraga egendom från lagens kontroll- system kan innebära en fara för den omyndige. Det måste emellertid beaktas, att även uppstäl- lande i lag av ett hinder häremot skulle kunna vara till skada för den omyndige, i det att en gåva eller ett testamente till den omyndiges fördel skulle kunna utebli i situationer där givaren eller testator hyst motvilja mot att förmyndarkontroll beträffande egendomen skul- le komma till stånd. Att helt utesluta möjlig- heten att vid gåva eller testamente förordna om egendomens förvaltning synes därför för- enat med vissa betänkligheter. Andra utvägar att i nu avsedda fall tillskapa ett ökat skydd för den omyndige kunna emellertid tänkas. Frågan huruvida en ändring av gällande rätt i denna riktning kan anses påkallad är vittsyftande och förutsätter en ingående undersökning, varför den icke synes kunna upptagas i förevarande sammanhang.
I den tidigare i flera sammanhang nämnda skrivelsen från Stockholms råd- husrätt har ifrågasatts om tiden inte nu vore mogen att närmare i lag reglera möj- ligheterna att anordna särskild förvaltning och eventuellt införa någon form av kon— troll över sådan förvaltning. Enligt rådhus- rätten borde måhända föreskrivas, att till särskild förvaltare finge utses endast banks notariatavdelning eller liknande inrättning.
10.6.4 Utredningen Möjligheten att genom villkor vid gåva el- ler testamente förordna, att egendom som skall tillfalla omyndig skall vara undanta— gen förmyndarens förvaltning, utgör en så viktig del i en persons rätt att disponera över sin egendom att begränsning häri ej bör ske. En person, som vill skänka omyn- dig — släkting eller oskyld — egendom, önskar t. ex. av något skäl att egendomen ej skall förvaltas av den omyndiges för-
myndare. Givaren (testator) kanske anser förmyndaren inte vara kompetent att för- valta egendomen eller vill inte riskera att, vid en eventuell skilsmässa mellan den omyndiges föräldrar eller över huvud taget vid ombyte av förmyndare, egendomen kommer att förvaltas av en person, som gi- varen (testator) ej känner eller som han an- ser saknar förmåga att sköta förvaltningen av egendomen.
Frågan är emellertid om det skydd som FB tillerkänner den omyndige gentemot för- myndaren skall utvidgas att gälla även gentemot sådan särskild förvaltare. Ett ute- slutande av möjligheten att förordna att omyndigs egendom skall vara undantagen från FB:s kontrollsystem synes, som uttala— des av departementschefen i samband med FB:s införande, vara förenat med vissa be- tänkligheter. Ett uppställande i lag av ett hinder häremot skulle således kunna vara till skada för den omyndige genom att en gåva eller ett testamente till den omyndiges fördel skulle kunna utebli i situationer där givaren eller testator hyst motvilja mot att förmyndarkontroll beträffande egendomen skulle komma till stånd. Som motiv för att bibehålla rätten till förordnande angående sådan särskild förvaltning har vidare fram- hållits, att det måste stå givaren fritt att ta den risk som är förbunden med att de av honom givna medlen inte blir underkastade förmyndartillsyn (Hessler: Om stiftelser s. 88). Särskild förvaltning kan även ut den omyndiges intresse vara att föredra framför förvaltning enligt FB:s regler. Detta kan vara fallet särskilt vid förvaltning av omyn- digs andel i rörelse, där ofta en smidig och därmed av formella regler mindre bunden förvaltningsform kan vara att föredra. Ut- redningen finner på grund av anförda för- hållanden det vara från flera synpunkter betänkligt att förbjuda förordnanden var- igenom vid gåva eller testamente föreskrivs att egendomens förvaltning skall vara un- dandragen FB:s kontrollsystem. Dessa be- tänkligheter i förening med den hänsyn som bör tas till gåvogivares och testators skrift- ligt uttryckta vilja talar enligt utredningen även mot att föreskriva rätt för förmyn-
derskapsdomstolen att, som i viss utländsk rätt förekommer, upphäva föreskrifter om särskild förvaltning om de anses strida mot den omyndiges bästa.
Även om utredningen sålunda anser sär- skild förvaltning i anledning av villkor vid gåva och testamente ej böra ställas under förmyndarkontroll, måste övervägas om vid den närmare utformningen av en sålunda _godtagen särförvaltning av omyndigs egen- dom den omyndiges intressen kan iakttas.
En lösning som därvid pekats på är att ,den krets inom vilken en givare (testator) skall äga rätt att utse en särskild förval- tare, som ej skall vara underkastad förmyn- darkontroll, bör begränsas. Därvid har fö- reslagits att t. ex. bankernas notariatavdel- ningar skulle ensamma äga rätt att äta sig sådana uppdrag. En fördel med en be— gränsning till bankerna är att den omyndi- ges medel förvaltas fullt betryggande och av personer som är utbildade för förvalt- ning av pengar, värdepapper o. s. v. En för- del är även att ett förordnande av banks notariatavdelning till förvaltare inte, som vid förordnande av fysisk person, kräver bestämmelser i överlåtelsehandlingen om hur egendomen skall förvaltas om förvalta- ren dör. En avgörande nackdel med en lös— ning av antytt slag är dock att givarens (tes— tators) möjlighet att välja den person som han anser i det enskilda fallet vara den lämpligaste alltför starkt begränsas. Även från principiell synpunkt kan ifrågasättas lämpligheten av en begränsning till ban- kerna; även andra penningförvaltande in- stitutioner finns. Utredningen anser därför en lösning av nu behandlat slag ej böra ifrågakomma.
Den förvaltning som i det föregående behandlats har avsett s.k. tredjemansför- valtning. Härmed avses, som angivits ovan under 10.6.1, att egendomen förvaltas av annan än den omyndiges förmyndare. Som där uttalats synes emellertid ej helt kunna uteslutas att förmyndare skulle i undantags— fall kunna utses till sådan särskild förval- tare beträffande vilkens förvaltning FB:s kontrollsystem ej skulle gälla. Enligt utred- ningens mening saknas bärande skäl att till-
låta annan särskild förvaltning än 5. k. tred- jemansförvaltning. Förmyndares förvalt- ning av omyndigs egendom bör därför all- tid vara underkastad FB:s kontrollsystem. Det torde ej vara motiverat att reducera omyndighetsskyddet för någon del av den egendom förmyndaren förvaltar. I dessa fall väger det skydd FB bereder den omyn- dige mot risk för missbruk från förmynda- rens sida tyngre än önskemålet av att i det enskilda fallet insätta förmyndare som sär- förvaltare. Legal förmyndare synes ur dessa synpunkter ej heller böra kunna vinna ställning som tredjemansförvaltare genom att frånträda förmynderskapet. Vad angår förordnad förmyndare torde vid kol- lision mellan uppdragen som förmyndare och som särskild förvaltare dessa uppdrag ej böra förenas. I sådant fall får domstolen pröva frågan från synpunkten vilket som för den omyndige kan vara förmånligast.
Stundom förekommer i fall, där genom gåva eller testamente förvaltningen av omyndigs egendom anförtrotts åt annan än förmyndaren, att förvaltningsföreskrifterna ger förmyndaren visst inflytande över för- valtningen. Innebär dessa föreskrifter att förmyndaren äger ensam besluta beträf- fande åtgärder av betydelse för förvalt— ningen, kan särskild förvaltning icke anses föreligga. Detsamma gäller om förmynda- ren har tillförsäkrats en medbestämmande- rätt. Huruvida ett villkor om att förvaltaren skall i ett eller flera avseenden samråda med förmyndaren bör föranleda, att sär- skild förvaltning icke kan anses föreligga, får avgöras från fall till fall. Därvid bör åt föreskrifterna ges den tolkning som kan antas överensstämma med givarens eller tes- tators vilja.
På grund av vad utredningen sålunda anfört föreslår utredningen den precise— ringen av den nu gällande ordningen att för att ett villkor vid gåva eller testamente skall kunna godtas som ett förordnande om sådan särskild förvaltning att förmyndar- kontroll ej skall utövas, det bör krävas att i villkoret förekrivits, att egendomen skall stå under särskild förvaltning av annan än förmyndaren, att förmyndaren ej tillerkänts
medbestämmanderätt över förvaltningen samt att särskilt angivits av vem förvalt- ningen skall utövas.
Förmyndaren skall gentemot den sär- skilde förvaltaren iaktta den omyndiges rätt. För att underlätta för förmyndaren att fullgöra denna uppgift föreslår utred- ningen att den särskilde förvaltaren skall årligen till förmyndaren avge redovisning för förvaltningen såvitt ej i gåvobrevet el- ler testamentet angivits att sådan skyldighet ej skall föreligga. Särskild form härför bör ej föreskrivas.
Bestämmelser av det innehåll utred- ningen sålunda föreslagit har av utred- ningen införts i ett andra stycke till 13 kap. 1 & PB.
| i l | i l
11 Ersättning åt förmyndare och gode män rn. m.
11.1 Gällande rätt och förarbeten
Enligt 15 kap. 19 % FB äger förmyndare årligen uppbära arvode med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till förvalt- ningens omfattning. Arvodet får emellertid icke, med mindre rätten annorlunda förord- nar, överstiga för år räknat ett belopp mot— svarande fem procent av den omyndiges be- hållna inkomst enligt årsräkning eller slut- räkning. Har särskild avgift erlagts för vård av den omyndiges värdehandlingar skall för- myndarens arvode minskas med avgiftens belopp, dock högst två procent av inkomsten från värdehandlingarna. Rätt till förmyndar- arvode tillkommer ej fader eller moder som på grund av lag är förmyndare med mindre rätten med hänsyn till särskilda omständig- heter lämnar tillstånd därtill.
För vård av omyndigs rätt i oskiftat döds- bo äger förmyndare jämlikt 14 kap. 11 5 rätt till skäligt arvode. Sker ej skifte utan träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo utgår arvodet årligen och bestäms enligt motsvarande grunder som finns upptagna i 15 kap. 19 &. Arvodet skall dock beräknas på den omyndiges andel av boets behållna inkomst samt förskjutas av boet. Avdrag från arvodet sker ej för särskild avgift som erlagts för vård av värdehandlingar. Legal förmyndare kan av rätten tillerkännas ar- vode under enahanda förutsättningar som anges i 15 kap. 19 &.
Äger god man rätt till årligt arvode gäl- ler på grund av den allmänna hänvisningen
i 18 kap. 8 5 till bl. a. 15 kap. beträffande sådant arvode vad ovan sagts om arvode åt förmyndare. Är god man ej berättigad till årligt arvode äger han enligt 18 kap. 11 & efter uppdragets slutförande erhålla skäligt arvode samt ersättning för sina kostnader.
Här må även anmärkas bestämmelsen i 20 kap. 36 5 första stycket. Vistas den, mot vilken talan enligt FB riktas, å okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som avses i 18 kap. (jfr NJA II 1958 s. 204 och, betr. ersättning åt sådan god man, NJA II 1963 s. 414). I fråga om arvode och er- sättning åt sådan god man skall gälla vad i 20 kap. 19 & stadgas angående gottgörelse åt rättegångsbiträde, d.v.s. sådan utgår ef- ter rättens prövning av allmänna medel (jfr ovan under 8.1.1 och 8.1.3).
Bestämmelserna om ersättning åt förmyn— dare och god man har oförändrade över- flyttats till FB från 1924 års förmynder- skapslag. I förarbetena till förmynderskaps- lagen (se NJA II 1924 s. 451) fasthölls den i svensk rätt sedan gammalt gällande prin- cipen om förmyndarens rätt till arvode. Lagberedningen uttalade härom bl. a.:
— — _— Ehuru förmyndarens befattning otvivelaktigt är att anse som ett förtroendeupp- drag och åt rätten till arvode enligt beredning- ens mening ej bör givas en betydelse, som är ägnad att beröva befattningen denna karaktär, har beredningen å andra sidan ej ansett sig kunna föreslå, att befattningen, även då den är förenad med förmögenhetsförvaltning, dock i
regel lämnas olönad. Det är ofta förenat med svårigheter att finna lämpliga personer, villiga
att åtaga sig förmynderskap, och det kan be- faras, att ett borttagande av arvodesrätten för andra fall, än då domstol på grund av särskilda skäl funne arvode böra utgå, skulle komma att öka denna svårighet. Från denna synpunkt mö- ter emellertid intet hinder mot borttagandet av rätten till arvode i de fall, då fader eller mo— der på grund av lag är förmyndare för eget barn. — — _—
Med behållen inkomst avses nettoinkomst, d. v. s. intäkter med frånräknande av skuld- räntor och förvaltningskostnader.
Redan vid förmynderskapslagens tillkomst ifrågasattes hur den behållna inkomsten skulle framräknas. Lagberedningen anförde beträffan- de inkomstsidan att intäkter av försäljning av kapitaltillgångar ej skulle medräknas och då ej heller belopp, vilket skulle såsom realisations- vinst i beskattningshänseende behandlas som in- komst. Bortsett härifrån ansåg beredningen att inkomstens beräkning i regel borde ske efter samma grunder som vid skattedeklaration. Vid behandlingen av förslaget i lagrådet påpekades att det kunde vara tveksamt i vad mån arvode borde beräknas på beskattningsbara inkomster, som ej influtit i pengar, såsom naturaförmåner, värdet av hyresfri bostad etc. En ledamot av lagrådet ansåg därför att anknytning ej alls skulle ske till de regler som gällde vid skatte- deklaration och hävdade att det skulle bestäm- mas i vad mån hänsyn skulle tas till inkomster, som ej influtit i pengar. Vid utskottsbehand- lingen av förslaget framhöll utskottet bl. a. att för att arvode skulle få beräknas på viss in- komst det erfordrades att inkomstbeloppet verk- ligen ingått i förmyndarens förvaltning. Arvode fick därför ej beräknas på den omyndiges ar- betsinkomst, såvida förmyndaren inte erhållit särskilt tillstånd att omhändertaga denna. I re- gel inte heller i de fall där särskild förmyndare var förordnad, oaktat den omyndiges fader eller moder ännu var i livet, och pensionsbelopp el- ler livränta eller underhållsbidrag utbetalades direkt till den efterlevande av föräldrarna. Wa- lin (s. 354) uttalar att å pensions- eller livränte- belopp eller underhållsbidrag, som endast mot- svarar nödiga underhållskostnader, och som ut- betalas direkt till någon av den underåriges för- äldrar, förmyndaren icke torde äga beräkna arvode. I Stenbeck-Walin: Förmyndare och go- de män (7 uppl. 1966) sägs vid behandlingen av överförmyndararvode (s. 18) att sådant arvode inte skall utgå på underhållsbidrag eller pen- sionsbelopp som uppbärs av legal förmyndare i dennes egenskap av vårdnadshavare. Fråga huruvida arvode får beräknas för den omyn- dige tillkommande naturaförmåner torde enligt Walin vara att bedöma med hänsyn till huru- vida dessa förmåner kan anses ingå i förmyn-
darförvaltningen. Vad gäller förvaltningskost- nader råder i praxis delade meningar huruvida förmyndares (och överförmyndares) arvoden skall anses som sådana kostnader eller ej. Så- lunda anser överförmyndarnämnden i Stock- holm och överförmyndaren i Malmö att arvo- dena ej är avdragsgilla medan överförmyndar- na i Göteborg betraktar arvodena som förvalt- ningskostnader och alltså medger avdrag. I rättsfallet NJA 1954 not C 842 fann härads- rätten att till förvaltningskostnad var att hän- föra förmyndarnas och överförmyndarnas ar— voden samt skatter och livförsäkringspremier. Hovrätten förklarade att vid bestämmande av arvoden åt förmyndare och överförmyndare skatter och livförsäkringspremier inte skulle frånräknas, varemot hovrätten godtog att för— myndarnas och överförmyndarnas arvoden ru- bricerades som förvaltningskostnad. Prövnings- tillstånd meddelades ej (jfr även R 196282).
Rätt till högre arvode än fem procent av den omyndiges inkomst bör medges av rät- ten endast då i den omyndiges förmögenhet ingår fast egendom eller rörelse och för- myndaren själv fyller de funktioner, som eljest skulle åvila en förvaltare, vice värd eller prokurist, eller också förmyndaren själv utfört arbete, som endast på grund av— speciell sakkunskap kunnat utföras av ho- nom, exempelvis bevakat den omyndiges ta- lan i rättegång (NJA II 1924 s. 452).
Den särskilda avgift som utgår för vård" av omyndigs värdehandlingar skulle enligt lagberedningens förslag i sin helhet avräk- nas från förmyndarens arvode. Gällande maximiregel tillkom efter hemställan av tre ledamöter i lagrådet. Till grund härför a_n- fördes (NJA II 1924 s. 453):
Då förmyndaren genom deposition hos bank av värdehandlingar, som tillhöra den omyn- dige, befrias från åtskilligt arbete med den lö- pande förvaltningen av dessa handlingar, sy- nes det skäligt, att hänsyn härtill tages vid be- stämmande av förmyndarens arvode; men att, på sätt i förslaget skett, för arvodets beräknan- de uppställa en regel, som utgår från att av- giften till banken för vården av värdehand- lingarna skall utan inskränkning slutligen drab- ba förmyndaren, torde kunna medföra resultat, som måste betecknas såsom obilliga mot denne. Visserligen kan dylik obillighet undanröjas ge- nom beslut av rätten om högre arvode än det,. som utan rättens samtycke må uttagas, men då det ur såväl den enskildes som domstolens syn- punkt är av vikt, att rättens befattning med ar- vodesfrågorna såvitt möjligt begränsas, bör det
tillses, om ej bestämmelsen angående det regel- mässiga maximiarvodet kan i berörda hänse- ende något modifieras.
Härför talar ej blott att själva förbindelsen mellan förmyndaren och banken orsakar för- myndaren besvär, som med nuvarande ordning ej förekommer, utan även att förmyndarbefatt- ningen i övrigt enligt förslaget torde i vissa av- seenden kräva ökat arbete av förmyndaren. Och en alldeles särskild anledning att här vid- taga jämkning ligger däri, att då förmyndar- arvodet beräknas efter avkastningen å mynd- lingens egendom men depositionsavgiften efter dess kapitalvärde, vilket icke alltid står i ett något så när bestämt förhållande till avkast- ningen, det avdrag, förmyndaren får vidkännas för avgiften till banken kan bliva så stort, att föga eller intet återstår av arvodet.
För den vård av omyndigs värdehandling- ar, som enligt vårdlagen åligger bank, får banken ta ut en årlig avgift, icke översti- gande i fråga om inhemska värdehandlingar två kronor och för utländska värdehandling- ar en krona för varje påbörjat tusental av handlingarnas värde (angående bankens åligganden se ovan under 10.4.1). Har un- deråriga syskon gemensam förmyndare, skall syskonens värdehandlingar samman- räknas. Avgiften innefattar ej ersättning för bankens särskilda utgifter i följd av upp- draget, t. ex. för porto. Beträffande åtgärd, som banken efter särskilt uppdrag vidtar, exempelvis indrivning av fordran, äger ban- ken erhålla såväl ersättning för sina utgifter som arvode (VL 8 %; jfr Walin s. 504).
När nedsättning sker, skall det värde å de överlämnade handlingarna, efter vilket avgiften skall tills vidare utgå, bestämmas. Undergår värdet ändringar, måste omvär- dering ske. Avgiften för utländska värde- handlingar skall beräknas efter deras värde i svenskt mynt. Närmare bestämmelser om avgiftens beräkning må, såvitt angår andra banker än riksbanken, meddelas av Ko- nungen. Sådana bestämmelser är f.n. ej meddelade. Skulle vid avgiftens bestämman- de tvist uppstå mellan förmyndaren och banken, t. ex. på grund av meningsskiljak- tighet i fråga om de nedsatta handlingarnas värde, finns ej annan utväg än hänvändelse till domstol (Walin s. 504).
Vid vårdlagens tillkomst bestämdes för-
varingsavgifterna för svenska värdehand- lingar till högst en krona och för utländska värdehandlingar till högst 50 Öre för varje påbörjat 1000—tal kronor av handlingarnas värde (beträffande inhemska värdehandling- ar lika med de avgifter som då uppbars av de enskilda bankerna för vård och förvalt- ning av nedsatta värdehandlingar i öppet förvar i överensstämmelse med de för så- dant förvar gällande allmänna bestämmel- ser). Dessa belopp höjdes genom lag den 26 maj 1954 (nr 314) fr.o.m. den 1 ja- nuari 1955 till 1 krona 50 öre resp. 75 öre. De nu gällande beloppen fastställdes genom lag den 22 maj 1963 (nr 153), som trädde i kraft den 1 januari 1964 (se NJA II 1963 s. 414).
11.2 Övrig nordisk rätt
I Danmark anses förmyndaruppdraget i än högre grad än i Sverige vara ett "borgerligt ombud” som man i princip inte kan vägra att äta sig (Andersen s. 27 och beträffande äldre rätt Poul Gaarden Myndighedsloven, 1949, s. 82). Förmyndaren har därför inte rätt till arvode för sitt arbete men får er- sättning för styrkta utgifter. Tillsynsmyndig- heten — overpvrigheden — kan emellertid vid större eller besvärligare förmynderskap, särskilt sådana för omyndigförklarade, eller när förmyndaren förvaltar fast egendom, tillerkänna förmyndaren ett skäligt arvode. Beloppet, som kan bestämmas för en tid av högst tre år åt gången, utgår av den omyn- diges medel (se 7 5 i justitsministeriets kun- görelse den 16 september 1966, nr 329, om vaergens befgzsjelser og pligter, vilken utfär- dats med stöd av 51 & myndighedsloven). Dessa bestämmelser om möjlighet till er- sättning gäller även beträffande vaerge be- skikkede til saerligt hverv och testamenta- risk vaerge (61 och 62 %& jfrt med 51 & myndighedsloven). I Köpenhamn har man sedan länge haft ett system innefattande att vissa advokater förklarat sig villiga att låta sig förordnas till förmyndare, när behov därav uppstår. Kommunen betalar dem här- för ett mindre arvode men de kan dessutom vid större eller besvärligare förmynderskap
efter vederbörlig prövning erhålla arvode av den omyndiges egendom (Andersen s. 28). För overformynderiets skötsel av omyndigs tillgångar uttas av den omyndiges medel en administrationsavgift av skiftande storlek. För kontanta medel och för värdehandling- ar som står under särskild förvaltning upp- går avgiften till mellan tre och fyra pro- cent av bruttoräntan (bruttoavkastningen). Vid inköp eller ombyte av värdepapper ut— krävs en avgift som vid förvärv av obliga- tioner och pantbrev fastställts till en pro- mille av de inköpta värdehandlingamas på- tecknade värde, dock minst två kronor. För andra värdehandlingar utgör avgiften två promille av dessas påtecknade värde, dock minst fem kronor (se närmare om avgifts- reglerna 12 och 13 55 i justitsministeriets kungörelse den 16 september 1966, nr 334, om overformynderiets bestyrelse af umyn- diges midler 111. V.).
Även i Norge är det en medborgerlig skyldighet att äta sig uppdrag som förmyn- dare. Ersättning för arbetet härmed utgår därför i princip inte. Rätt föreligger dock för förmyndaren att av den omyndiges me- del erhålla ersättning för nödvändiga utlägg. En förordnad förmyndare kan i särskilda fall av overformynderiet tillerkännas ersätt— ning för sitt arbete, vilket belopp utgår av den omyndiges medel (17 & vgml, Arnholm s. 35). Vad här sagts om förordnad förmyn- dare gäller i tillämpliga delar hjelpeverge och setteverge. Vad angår verge för borto- varande kan sådan verge erhålla särskild er- sättning av Skifteretten. Ersättningen utgår då av den bortovarandes medel (3 & lagen den 3 mars 1961, nr 1, om forsvunne per- soner m. v.). För den förvaltning av de omyndigas tillgångar som ombesörjs av de overformynderier som har fast formann ut- tas av de omyndigas medel en av Konungen bestämd förvaltningsavgift som inte får överstiga tre procent av medlens årliga av- kastning. Beträffande medel som förvaltas som en gemensam förmögenhetsmassa av- sätts en del av denna avgift till en säkerhets— fond. Avgiften varierar, enligt av utredning- en inhämtade uppgifter, för overformynde- rier utan gemensam förmögenhetsförvaltning
mellan 2,5 och 3 procent och för overfor- mynderier med både särförvaltning och ge— mensam förvaltning från 1,8 till 3 procent, allt räknat på de förvaltade medlens av- kastning.
I Finland gäller liksom i Sverige att för- myndaren tillerkänts rätt till arvode. Enligt 49 % i 1898 års finländska förmynderskaps- lag äger sålunda förmyndaren rätt till ar- vode efter vad mot hans besvär och för- mynderskapets beskaffenhet skäligen kan svara. Har förmyndaren ej såsom sig bör vårdat myndlingen eller hans egendom, prö- var dock rätten om och i vad mån förmyn- daren skall ha rätt till arvode. För att åta sig uppdrag som förmyndare eller god man för personer, som på grund av medellöshet eller av annan orsak ej har tillgång till lämp- lig företrädare har bl. a. i Helsingfors in- rättats s. k. yrkesförmyndare. Skyldighet att äta sig förmynderskap eller godmanskap för angivna personer har ålagts tjänsteinneha- vare vid stadens rättshjälpsbyrå. Sådan för- myndare eller god man avses att förordnas endast om vederbörandes ekonomiska in- tressen kräver att företrädare tillsätts. Såle- des skall förmyndare inte förordnas enbart för övertagande av vårdnaden om minder— årig eller om medellösa barn som blivit för- äldralösa eller övergivits. Dessa senares in- tressen iakttas av vårdmyndigheterna. De eventuella förmyndararvoden som kan kom- ma att utgå uppbärs direkt av staden, som avlönar befattningshavarna vid rättshjälps- byrån.
ll.3 Reformförslag efter föräldrabalkens genomförande
11.3.1 Arvode åt förmyndare och gode män Kritiken mot nuvarande regler om ersätt— ning åt förmyndare och gode män har i första hand riktat sig mot att ekonomiskt svaga myndlingar skall belastas med arvode åt förmyndare.1 Därvid har till en början framhållits det otillfredsställande i att för—
1 I fortsättningen behandlas endast arvode åt förmyndare. Om annat inte sägs gäller ut— talandena i tillämpliga delar även arvode åt god man.
myndararvode skall utgå ur omyndigförkla— rad folkpensionärs pensionsbelopp.2 Så små— ningom har emellertid uppmärksammats att frågan ägde sin giltighet även beträffande andra omyndiga med låga inkomster t. ex. sådana vars enda inkomst består av barn- pension, livräntebelopp eller underhållsbi— drag. En lösning som därvid framförts har varit att — med fasthållande av principen att arvode åt förmyndare som regel skall utgå av myndlingens medel -— det borde öppnas möjlighet att i ovan angivna fall låta förmyndaren för sitt arbete erhålla er- sättning av allmänna medel.3
I sammanhanget har även framförts skil— da åsikter beträffande förmyndares rätt att tillgodoräkna sig arvode på pensionsbelopp som uppbärs av annan än förmyndaren. I yttrande över nämnda motion i ämnet vid 1954 års riksdag erinrade ärvdabalkssak- kunniga om att med hänsyn till dåvarande bestämmelser om möjlighet för fattigvårds- samhälle att uppbära vårdtagares folkpen- sion man syntes kunna räkna med att folk- pension ofta inte behövde uppbäras av för— myndaren och att denne i sådant fall näppe- ligen kunde anses berättigad att beräkna ar- vode på pensionen. De sakkunniga fortsatte:
Om förmyndaren däremot haft att uppbära och redovisa för pensionen, synes det icke böra förvägras honom arvode därför. Utbetalning av åtskilliga utgifter, såsom för hyra m.m., kan ha ankommit på förmyndaren. Har förmynda- rens arbete varit mycket ringa, kan emellertid arvodet enligt lagen reduceras i proportion där- till. Det tillhör överförmyndarens uppgift att granska förmyndarens förvaltning och sålunda även att tillse att denne ej tillgodoräknat sig större arvode än som kan anses skäligt med hänsyn till förvaltningens omfattning. Det är naturligtvis tänkbart att, såsom i motionen sy- nes vara åsyftat, låta förmyndarens arvode utgå av allmänna medel. Påpekas må emellertid att, ehuru en omyndighetsförklaring är en åtgärd från samhällets sida, den dock sker i vederbö— randes eget och hans närståendes intressen. I och för sig är därför den omyndige närmare till att svara för förmyndararvodet än statsver- ket. Om den omyndige, utöver folkpensionen, har andra tillgångar av någon betydelse, synas ej heller billighetsskäl tala för den ifrågasatta lösningen.
I de fall där omyndigförklarad vårdtaga- res folkpension i anledning av nu gällande bestämmelser i kung. den 25 maj 1962 (nr 393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension4 ej uppbärs av förmyndaren utan utbetalas direkt till t. ex. kommuns socialnämnd, har från skil- da håll framhållits att ovisshet råder om förmyndarens rätt att beräkna arvode på sådant pensionsbelopp. Enligt uttalande av riksförsäkringsverket bör pensionen i så— dant fall inte anses ingå i förmyndarens för- valtning och därför ej heller grunda rätt till arvode. Flera överförmyndare, bl. a. över- förmyndarnämnden i Stockholm, hävdar dock att även om pensionen inte går genom förmyndarens händer den i princip står un- der dennes förvaltning och av honom skall redovisas i avgivna årsräkningar. I dessa fall åligger det enligt denna åsikt förmyn- daren att själv omhänderta förvaltningen av det eventuella överskott som kan ha upp- stått på pensionen och insätta detta på spår- rad bankräkning.
Såväl socialstyrelsen som Svenska lands- tingsförbundet har funnit rådande förhål- landen otillfredsställande. I en inom social- styrelsen år 1967 upprättad promemoria, vilken överlämnats till utredningen, uttalas att när socialnämnd i här berörda fall upp- bär omyndigförklarad vårdtagares pension, förmyndaren ej förvaltar några medel för vårdtagaren och ej kan uppbära arvode men att det dock förekommer att överförmynda- re fordrar att förmyndaren alltid skall för- valta myndlings medel och att arvode skall utges såväl till förmyndare som till överför- myndare. När socialnämnd ej utnyttjar sin möjlighet att omhänderta pensionen och för- myndaren alltså har rätt till arvode, fram— hålls i promemorian att det förekommer att förmyndaren tar ut arvodet ur vårdtagarens pension med påföljd att motsvarande brist uppkommer i inbetalningarna till social- nämnden för vårdavgiften. Vårdtagaren
2 Se t.ex. motion 1954: H: 152 och 1LU 11 samt motion 1956: II: 295 och 1LU 15. 3 Se t.ex. motioner 1963: I: 272 och Hz318, 1LU 49 och rskr 416 samt motioner 1965: I: 223 och H: 274, 1LU 6. 4 Senaste lydelse 1968z241.
måste då erhålla socialhjälp för att avgiften skall bli fullbetald. Det förekommer också, enligt vad som sägs i samma promemoria, att arvodet tas ut av de fickpengar som till- kommer varje vårdtagare enligt 1962 års kungörelse.
Svenska landstingsförbundet har i cirkulär till landstingens förvaltningsutskott och i skrivelser till särskilda landsting angående ifrågavarande problem uttalat, att med den oklara utformningen av nuvarande bestäm- melser om ersättning åt förmyndare man inte torde kunna ifrågasätta förmyndarens principiella rätt till arvode även i de fall att pensionsmedlen uppbärs av annan än förmyndaren men att det ej synes skäligt att förmyndaren i sådana fall tar ut arvode med det högsta belopp som enligt 15 kap. 19 & FB kan utgå utan rättens prövning.
Den rådande ovissheten har emellertid kritiserats även från andra synpunkter. Det har framför allt från överförmyndarhåll på- pekats att den ökade möjligheten att direkt till vårdhemmen eller socialnämnder utbe— tala omyndiga vårdtagares pensioner med- fört att allt fler förmyndare fråntagits rät- ten att uppbära pension. Därvid har respek- tive socialnämnder och vårdanstalter ofta vägrat att till förmyndare utge arvode av- seende förvaltningen av pensionsbeloppet. Detta har medfört att förmyndare avsagt sig förmyndaruppdraget och har ökat redan tidigare svårigheter att erhålla lämpliga och villiga förmyndare. Men kritiken har i den— na del ej inskränkt sig till enbart nu ifråga- varande vårdfall. Stora svårigheter påstås föreligga att erhålla personer villiga att äta sig förmynderskap även i andra fall och särskilt när vederbörande myndling ej äger några tillgångar eftersom förmyndaren då ej kan erhålla något arvode. I överståthål- larämbetet: ovan under 1 kap. omnämnda framställning till Konungen har ifrågavaran- de problem berörts. Ämbetet uttalar därvid:
Enligt 9 & barnavårdslagen åligger det barna- vårdsnämnd att, därest nämnden finner att åt— gård bör vidtagas beträffande vårdnad eller för- mynderskap för underårig, hos vederbörande domstol göra anmälan eller ansökan därom. Överståthållarämbetet har i olika sammanhang
observerat att behov förelegat av förordnande av särskild förmyndare och vårdnadshavare för barn men att sådan förmyndare icke blivit för- ordnad. Då ämbetet i egenskap av tillsynsmyn- dighet för Stockholms stads barnavårdsnämnd tagit upp saken med nämnden har ämbetet er- farit att anledningen till att åtgärd uteblivit ofta varit utformningen av gällande förmynderskaps- regler. Dessa har medfört att det i dagens läge är utomordentligt svårt att uppdriva personer som är villiga att åtaga sig förmyndaruppdrag av här avsett slag. Anledningen är närmast att det icke är möjligt att gottgöra förmyndarna för deras arbete i andra fall än då den under- årige äger tillgångar, vilkas avkastning är till- räcklig för ändamålet, något som emellertid yt- terst sällan är fallet. Då barnavårdsnämnden gjort framställning till rådhusrätten om förord- nande av särskild förmyndare och vårdnads- havare har enligt uppgift resultatet regelmässigt mot angivna bakgrund blivit att rätten, med förmälan att rätten icke haft möjlighet att själv framskaffa förmyndare, begärt att barnavårds- nämnden skulle inkomma med förslag på lämp- lig person. Som i allmänhet icke heller barna- vårdsnämnden annat än med synnerligen stor svårighet kunnat prestera något förslag på lämplig enskild person har nämnden som en sista utväg nödgats föreslå någon av nämndens egna befattningshavare till förmyndare. Denna lösning har emellertid haft menliga följder icke minst ur arbetsbelastningssynpunkt och vid de kontakter i frågan som överståthållarämbetet haft med barnavårdsförvaltningen, har från dess sida framhållits önskvärdheten av en reforme- ring av berörda bestämmelser i förmynder- skapslagstiftningen.
Även i samband med överståthållarämbetets egen handläggning av barnavårdsärendena har de antydda bristerna kommit till uttryck. En- ligt barnavårdslagen har överståthållarämbetet nämligen att före avgörandet av underställ- ningsärenden enligt barnavårdslagen höra vård- nadshavare, d. v. s. föräldrarna, någon av dem eller särskilt förordnad förmyndare och vård- nadshavare. Om vårdnadshavare icke funnits att tillgå, beroende på att föräldrarna varit av- lidna, begivit sig till utlandet eller över huvud taget vistats på okänd ort, har det visat sig ytterst svårt att få en behörig representant för barnet förordnad. Tidsutdräkten vid ärendenas avgörande har, i avbidan på rättens förordnan- de, ofta blivit betydande och överståthållaräm- betet har därför i flera fall nödgats avgöra ärenden utan att på i lagen avsett sätt först ha hört någon som ägt att föra barnets talan. Även om slutligt beslut meddelats har vidare beslutet, eftersom det ej varit möjligt att delge detsamma med behörig person, icke kunnat vinna laga kraft. Bortsett från det principiellt oriktiga härvidlag har förhållandet varit till
hinders speciellt då socialstyrelsen haft att prö- va ansökningar om slutlig inskrivning av elever på ungdomsvårdsskolor; för sådan inskrivning kräves nämligen enligt gällande stadganden att det grundläggande omhändertagandebeslutet vunnit laga kraft.
I sammanhanget får överståthållarämbetet framhålla att därest, såsom skett, de formella svårigheterna lösts genom att någon barna- vårdsnämndens tjänsteman förordnats till för- myndare och vårdnadshavare och i sådan egen- skap tagit ställning till omhändertagandet, den- na lösning materiellt sett måste betecknas som otillfredsställande. Ur rättssäkerhetssynpunkt kan det nämligen knappast anses riktigt att det av barnavårdsnämnden fattade omhändertagan- debeslutets bestånd skall vara beroende av prövning och eventuellt samtycke av någon nämndens enskilda tjänsteman.
I Stockholms rådhusrätts tidigare i olika sammanhang omnämnda framställning om översyn av förmynderskapslagstiftningen har även tagits upp frågan om gottgörelse till förmyndare och gode män. Rådhusrätten konstaterar inledningsvis att det visat sig allt svårare att finna personer med erforder- liga kvalifikationer som är villiga att äta sig uppdrag som förmyndare eller god man. Rådhusrätten yttrar därefter:
Detta gäller i synnerhet uppdrag som för- myndare för vissa kategorier av omyndigför- klarade personer och för underåriga, som ej stå under föräldrarnas vårdnad, men även vissa godmanskap. Motsvarande företeelse gör sig märkbar även på andra områden och torde till en del ha sin grund i en ändrad samhällsupp— fattning, till följd varav den sociala omvård- naden om individen allt mer överflyttats från de enskilda medborgarna och i stället blivit en uppgift för samhället.
I stor utsträckning sammanhänger emellertid obenägenheten att åtaga sig nämnda uppdrag med de starkt begränsade möjligheterna att er- hålla ersättning för uppdragen.
Efter att ha redogjort för gällande ar- vodesregler beträffande förmyndare och för vissa uttalanden i förarbetena fortsätter råd- husrätten:
Förmyndaren har främst till uppgift att för— valta myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som röra denna. För- myndare för en omyndigförklarad skall emel- lertid därjämte i erforderlig utsträckning sörja för myndlingens person. Förordnad förmyndare för underårig har oftast till huvuduppgift att
handha vårdnaden om denne. Även för ett be- tydande antal förmynderskap för omyndigför- klarade gäller, att förmyndarens arbete är av övervägande social karaktär. Det kan gälla ex- empelvis att vara behjälplig med anskaffande av bostad, arbetsanställning eller Vårdplats vid någon inrättning, att avveckla en på sjukhus in- tagen myndlings bostad, att inköpa kläder och andra förnödenheter åt en sjuk eller åldersti- gen myndling eller att föra honom till läkare eller sjukhus. Åtskilliga förmyndare se sig till följd av bristande möjligheter att bereda mynd- lingen personlig vård på annat sätt nödsakade att i större eller mindre utsträckning själva lämna erforderlig vård och tillsyn. Detta gäller särskilt om förmyndaren är en nära anhörig. I många fall ha myndlingarna en benägenhet att taga förmyndarnas tid och krafter i anspråk i en utsträckning, som kan vara synnerligen be- svärande. Även om vad förmyndarna i dylika fall utföra till en del skulle gå utöver vad som rätteligen kan krävas av dem, är det förklarligt att de ofta icke anse sig kunna eller böra un- dandraga sig att stå till förfogande. — — — På grund av arvodesreglernas utformning kan emellertid vid arvodets bestämmande hänsyn icke tagas till sådant av förmynderskapet för- anlett arbete, som avser vård av myndlingens personliga angelägenheter. — —— — Det är för- klarligt, att tillfrågade personer draga sig för att åtaga sig förmynderskap, som kunna för- utses medföra ett påfrestande arbete, för vilket ersättning ej kan erhållas, och att förordnade förmyndare ibland äro obenägna att tillsätta tid och krafter för uppgifter av här avsedd beskaf- fenhet. Rådhusrätten får icke sällan mottaga klagomål från myndlingar, som anse förmyn- daren icke ägna dem tillräckligt med tid och intresse. Hart när oöverstigliga svårigheter fö- religga att uppdriva förmyndare för aggressiva alkoholister, kriminellt lagda personer och and- ra på grund av sin sinnesbeskaffenhet särskilt ”besvärliga” myndlingar. Det kan anmärkas, att även tjänstemän inom social- och nykterhets- vården, sjukhuskuratorer och dylika befatt- ningshavare i regel icke ställa sig till förfogan- de för förmyndaruppdrag, i stor utsträckning beroende på deras hårda belastning med ordi- narie arbetsuppgifter.
Över huvud gäller, att de omyndigförklara- des i regel abnorma sinnestillstånd i hög grad brukar försvåra förmyndarens arbete och att i de många fall, då myndlingen är negativt in- ställd till omyndigförklaringen, detta ofta går ut över förmyndaren. Även om gällande be- stämmelser i viss utsträckning medge att vid bestämmandet av förmyndararvode hänsyn ta- ges till att den ekonomiska förvaltningen för- svåras till följd av myndlingens psykiska lägg- ning, kan icke ens detta arbete ersättas med skäliga arvoden i sådana fall, då myndlingens
medel, av vilka arvodet skall utgå, icke förslå härtill eller då ett skäligt arvode icke skulle stå i rimligt förhållande till myndlingens ekono- miska ställning. Även förmynderskap för obe- medlade myndlingar medföra ej sällan uppgif- ter av invecklad juridisk karaktär eller eljest ett omfattande arbete för uppordnande av mynd- lingens ekonomi. Att erhålla kvalificerade för- myndare för sådana uppdrag stöter på stora svårigheter. Exempelvis advokater och andra jurister betacka sig i regel för dessa uppdrag under det att personer med erforderlig kompe— tens lättare kunna anskaffas när myndlingen har förmögenhet. Dessa omständigheter med- föra i själva verket en föga tilltalande diskri- minering av mindre bemedlade myndlingar i det att de icke i samma grad som de mera väl- situerade kunna få det skydd, som avses med förmyndarinstitutet. Missförhållandet avhjälpes endast i begränsad utsträckning genom möjlig- heterna till fri rättegång.
Till följd av att enligt gällande rätt arvodet endast i undantagsfall får bestämmas till högre belopp än det enligt procentreglerna beräknade, kunna förmyndarna ofta ej ens i sådana fall erhålla skälig ersättning, då myndlingens till- gångar i och för sig skulle medge detta. För- hållandet medför dels svårigheter att förmå personer med önskvärd kompetens att åtaga sig kvalificerade förmynderskap och dels en be- nägenhet hos en del förmyndare att icke ägna myndlingens angelägenheter den omsorg, som dennes intressen kräva. — — —-
De nuvarande reglerna ha bl. a. även lett till att maximalt arvode enligt procentreglerna så gott som undantagslöst uttages av förmyndarna och godkännes av överförmyndaren. Förhållan- det sammanhänger delvis med att det till följd av de skildrade svårigheterna att anskaffa för- myndare blivit nödvändigt att koncentrera ett större antal förmynderskap på några få perso- ner, som härigenom få möjlighet att bedriva arbetet rationellt. Genom att uttaga maximalt procentarvode även för enkla förmynderskap kunna dessa förmyndare utjämna det ekono- miska resultatet av sin verksamhet och således i viss utsträckning få ersättning även för sådant arbete med besvärliga förmynderskap, för vil- ket förhöjt arvode eljest icke kunnat erhållas. Ehuru systemet med mer eller mindre yrkes- mässiga förmyndare har åtskilliga fördelar, är det även förenat med olägenheter och risker att härtill anlita privatpersoner. Arvodesutjämning- en kan även sägas innebära en orättvisa. Det har vidare påtalats, att arvoden över huvud be- räknas å sådana inkomster som folkpensioner, något som dock med nuvarande system synes ofrånkomligt. Vid Stockholms stads sjukvårds- styrelse finnas anställda två fast avlönade ku- ratorer med uppgift att åtaga sig förmynderskap för vissa kategorier psykiskt sjuka. Även för
dessa förmynderskap debiteras procentarvode å alla inkomster men arvodena tillfalla här sta- den. Kuratorerna förslå ej för behovet av för- myndare och äro icke lämpade för mera kva- lificerade förmynderskap.
Sammanfattningsvis anser rådhusrätten, att det betraktelsesätt, som enligt det inledningsvis anförda ligger till grund för utformningen av de gällande arvodesreglerna, är otidsenligt och att reglerna böra ändras. I princip bör allt ar- bete —— ej blott den ekonomiska förvaltningen —— som föranledes av förmynderskapet ersättas. Vid arvodets bestämmande bör hänsyn kunna tagas till särskilda omständigheter, såsom att arbetet försvåras till följd av myndlingens be- svärlighet, och den skicklighet och omsorg, var- med uppdraget utförts. Även om procentregler- na torde böra bibehållas, böra rättens möjlig- heter att bestämma högre ersättning utvidgas. Vidare böra förmyndarens möjligheter till skä- lig ersättning vara lika oavsett myndlingens ekonomiska ställning. För att detta skall bliva möjligt måste införas rätt till ersättning helt eller delvis av allmänna medel i sådana fall, då myndlingen saknar tillgångar eller skulle bliva oskäligt betungad av arvodet. Sannolikt blir det därjämte nödvändigt att i viss utsträck- ning till förmyndare anlita av allmänna medel avlönade befattningshavare hos stat, landsting eller kommun. Det synes böra utredas i vad mån detta kan ske genom att föreskriva skyl- dighet för innehavare av redan befintliga tjäns- ter hos exempelvis rättshjälpsanstalter eller kommunala nämnder att åtaga sig sådana upp- drag eller om andra utvägar måste väljas.
Det anförda har närmast tagit sikte på för- mynderskap men gäller i tillämpliga delar även godmanskap, främst sådana enligt 18 kap. 1 och 3 åå föräldrabalken.
I skrivelse den 10 mars 1952 till Kungl. Maj:t hemställde Sveriges advokatsamfund om utredning rörande ändring av 15 kap. 19 & FB på sätt att föreskriften att avgift för vård av omyndigs värdehandlingar skall avdras från förmyndararvodet skulle utgå (se närmare TSA 1952 s. 66 och 1963 s. 100). Till stöd för sin hemställan framhöll samfundet att även om en förmyndare ge- nom deposition av myndlingens värdehand- lingar i bank befrias från vissa besvär, des- sa besvär i allmänhet är föga betungande. Fördelen med värdehandlingarnas depone- rande i bank ligger väsentligen i den säker- het som vinns genom handlingarnas ned- sättande. Även om det i och för sig kunde vara rimligt att förmyndaren fick avstå nå—
gon mindre del av förmyndararvodet till banken, ansåg dock samfundet att denna del i så fall borde sättas så lågt att man av praktiska skäl kunde avstå från föreskrift härom. Samfundets skrivelse, som var före- mål för remissförfarande, föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
11.3.2 Avgifter för vård av omyndigs värdehandlingar. I Svenska bankföreningens ovan under 1 kap. omnämnda framställning angående av- gift för vård av omyndigs värdehandlingar som enligt 15 kap. 8 & FB nedsatts i öppet förvar hos bank har bankföreningen före- slagit att förvaringsavgifterna bestäms för inhemska värdehandlingar till högst tre kro- nor och för utländska värdehandlingar till högst två kronor för varje påbörjat 1000- tal kronor av handlingarnas värde. I sin framställning erinrar föreningen om att höjningen år 1963 tillkom efter hem- ställan från föreningen. Då framhöll för- eningen bl. a. att penningvärdet hade för- sämrats inte obetydligt efter avgiftsändring- en är 1954 och att bankerna dessutom som följd av reallönehöjningar hade fått avse- värt ökade lönekostnader. Efter 1963 års lagändring har penningvärdet sjunkit ytter- ligare. Bankerna får enligt föreningen nu i själva verket lägre ersättning för omyndig- förvaren än då den år 1954 fastställda taxan infördes. För förvar av svenska värdehand- lingar med 5 000 kronors värde uppgick maximiavgiften år 1955 till 7 kronor 50 öre. För närvarande är den 10 kronor. Detta belopp motsvarar inte mer än 6 kronor 50 öre i 1955 års penningvärde. Den verkliga försämringen är emellertid enligt föreningen större än vad denna jämförelse ger vid han- den, eftersom nya reallönehöjningar har fortsatt att påverka förhållandet mellan in— komster och kostnader i oförmånlig rikt- ning. I framställningen år 1963 erinrade föreningen om ett uttalande av lagbered- ningen under förarbetena till vårdlagen, en- ligt vilket avgiften för omyndigförvar borde stå i skäligt förhållande till avgiften för andra förvar. För andra depåer än omyn- digförvar utgår en grundavgift för varje på-
börjat 1 OOO-tal kronor av handlingarnas värde. Avgiften är sedan den 1 januari 1966 2 kronor 20 öre (tidigare 1: 80), om depo- sitionsavtalet innefattar åtaganden bara mot deponenten (A-förvar), och 3 kronor 30 öre (tidigare 2:70), om banken skall bevaka också andra rättsägares intressen (B-förvar). Utöver grundavgiften utgår vissa tilläggs- avgifter utan motsvarighet vid omyndigför- var.5 Dessutom debiteras extra arvoden för särskilda uppdrag. Sådant extra arvode ut- går enligt föreningen bl.a. för vissa åtgär- der, som vid omyndigförvar faller inom ra- men för bankens lagliga skyldigheter.
Bankföreningens framställning var innan den överlämnades till utredningen föremål för remissbehandling. Ur sammanställningen av remissyttrandena kan följande återges (yttrandena avgavs under första halvåret 1967).
De flesta remissinstanserna är positivt in— ställda till en höjning av maximiavgifterna. Några av dem (överförmyndarna i Göte— borg, fullmäktige i riksbanken, Stockholms stads överförmyndarnämnd) uttalar dock betänkligheter mot så kraftiga höjningar som bankföreningen föreslår. En remissin- stans, överförmyndaren i Uppsala, avstyr- ker förslaget och hovrätten över Skåne och Blekinge förordar att saken utreds närmare.
Svenska sparbanksföreningen och över- förmyndaren i Malmö ansluter sig till bank— föreningens synpunkter och tillstyrker för-
5 Dels per-post-avgift med tre kronor för varje vid avgiftsperiodens början i depån innelig- gande handling eller post av ensartade hand- lingar, dels transaktionsavgift med 5 kronor för varje inläggande eller uttag under av- giftsperioden av handling eller post av ens- artade handlingar. Vidare är att märka, att enligt bankernas tariffer sammanlagda be- loppet av grund- och tilläggsavgifter ej i nå- got fall må understiga 50 kronor (uppgif- terna hämtade ur Skandinaviska Bankens broschyr Vård och förvaltning av värdehand- lingar, Uddevalla okt. 1968). Reglerna om tilläggsavgifter och om minimiavgift, vilka saknar motsvarighet vid förmyndarförvar, medför att den sammanlagda ersättningen till banken oftast rätt avsevärt överstiger grund- avgiften. — Om bankens åtagande i fråga om omyndigs utländska värdepapper omfat- tar mer än allenast värdepapperens förvaring utgår avgift enligt bestämmelserna för annat förvar än omyndigförvar.
slaget. Sparbanksföreningen upplyser att de— pårörelsen utgör en rörelsegren av växande betydelse inom sparbanksväsendet. Till icke oväsentlig del avser denna rörelse omyn— digförvar. Under senare år har sparbanker- na lagt vikt vid att organisatoriskt utveckla depårörelsen, och föreningen anser det an- geläget att den fortsatta utvecklingen inte hämmas av avgiftsbestämmelser som inte be- reder tillräckliga möjligheter till täckning av kostnaderna.
Bankinspektionen säger sig med hänsyn till den relativt korta tid som har förflutit sedan avgifterna senast höjdes ha varit tvek— sam beträffande den nu begärda höjningen. För att få en uppfattning om utvecklingen av omyndigförvaren har inspektionen där- för infordrat vissa uppgifter från notariat- avdelningen vid huvudkontoret hos vår största affärsbank. Uppgifterna visar att an- talet omyndigförvar vid nämnda avdelning minskat från 1916 år 1963 till 1763 år 1966, tydligen beroende på att den legala minimigränsen för skyldigheten att nedsätta i sådant förvar höjdes från 2 000 kronor till 5 000 kronor fr.o.m. år 1964. Trots detta har det sammanlagda värdet av omyndig- förvaren stigit under tiden 1963—1966 från ca 88 milj. kronor till ca 114 milj. kronor och genomsnittligt per depå från 46000 kronor till 64000 kronor eller med 40 %. Om denna utveckling skulle vara allmän för bankväsendet, skulle bankerna därigenom ha fått viss kompensation för de ökade utgif- terna. Att bankerna skulle ha fått full kost- nadstäckning förefaller emellertid med hän- syn till vad man vet om löneutvecklingen under senare är knappast sannolikt; kost— nadsutvecklingen för ifrågavarande service- verksamhet kan inte klarläggas utan mera ingående undersökningar. Uttalanden från en av våra största sparbanker tyder på att de nuvarande avgifterna inte heller täcker utgifterna för omyndigförvaren i sparban- kerna. Med hänsyn härtill och då den be- gärda höjningen ter sig skälig i förhållande till avgifterna för de vanliga förvaren vill inspektionen inte motsätta sig bifall till framställningen.
Den av bankföreningen föreslagna höj-
ningen förefaller enligt överförmyndarna :" Göteborg kraftigt tilltagen. Överförmyndar— na framhåller att vården av omyndigs värde— handlingar i första hand bör vara en ser- viceåtgärd för bankerna. Med hänsyn till de stora kostnadsökningarna under senare år anser sig dock överförmyndarna inte böra avstyrka den föreslagna ändringen. F allmäk- tige i riksbanken tillstyrker att avgifterna höjs men ifrågasätter om höjningarna bör göras så stora som bankföreningen har fö- reslagit. Stockholms stads överförmyndar- nämnd anser sig inte kunna motsätta sig en måttlig höjning av gällande maximiavgifter. En så stor procentuell höjning som den fö- reslagna synes dock inte motiverad. Inte heller är det motiverat att höjningen i kro- nor räknat blir lika stor i fråga om ut- ländska som inhemska värdehandlingar. Nämnden föreslår att avgifterna höjs med 25 % till resp. 2 kronor 50 öre och 1 krona 25 öre.
Hovrätten över Skåne och Blekinge säger sig inte finna bankföreningens motivering för en ny höjning av maximiavgifterna över- tygande. Mot åberopandet av penningvär- desförsämringen som ett skäl för en sådan höjning kan invändas att denna även på— verkat de förvarade handlingarnas värde. Avgifterna uppgår nu till två eller, ifråga om utländska handlingar, en promille av handlingarnas värde. Denna avgiftsnivå på— verkas principiellt inte av penningvärdesför- sämringen. Det är tänkbart att det andra av bankföreningen åberopade skälet, nämligen att reallönerna har stigit, kan motivera en avgiftshöjning. Detta skäl belyses emeller- tid inte närmare i framställningen. Det är inte heller möjligt att på grundval av de uppgifter som lämnas göra en jämförelse med avgifterna för andra förvar. Hovrätten förordar att behovet av den föreslagna av- giftshöjningen utreds närmare innan man tar ställning till framställningen.
Även överförmyndaren i Uppsala påpe— kar att penningvärdesförsämringen åtföljts av en ökning av de förvarade handlingarnas värde. Vidare torde man inom bankväsen- det ha genomfört rationaliseringar som re— ducerat kostnaderna. Arvodena till förmyn-
i I 4. l i l |
dare och överförmyndare har inte föränd- rats under överskådlig tid. Dessa har emel- lertid fått rimlig kompensation genom för- ändrade inkomstlägen och försämrat pen- ningvärde. Enligt överförmyndarens mening finns det f.n. inte någon anledning att höja vare sig förmyndarnas och överförmyndar- nas arvoden eller bankernas avgifter.
1 1.4 Utredningen
11.4.1 Förmyndaruppdragets innehåll Kritiken mot nuvarande arvodesregler har framförts från både myndigheter och en- skilda och syftat till reformer till förmån för såväl de omyndiga som förmyndare. De olägenheter med gällande regler på hithö- rande område som sålunda framkommit ut- visar enligt utredningen att behov förelig- ger av en genomgripande omläggning av arvodesreglerna beträffande såväl förmyn- dare som gode män. Bristerna med gällande ersättningsbestämmelser kan sammanfattas sålunda att ekonomiskt svaga förmynder- skap onödigt betungas med ersättningar åt förmyndare, att svårigheter föreligger att erhålla förmyndare framför allt beträffande förmynderskap som ej lämnar avkastning eller har tillgångar samt att arbete som en- bart angår den omyndiges personliga för- hållanden inte kan ersättas. Olägenheterna med nuvarande system för ersättning åt förmyndare avser endast de fall där särskild förmyndare förordnas; en- dast i sådana fall föreligger en rätt för för- myndaren till arvode. Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, kan erhålla arvode endast om rätten med hänsyn till särskilda omständigheter lämnar till— stånd härtill. Utredningen har ej funnit be- hov föreligga till ändring av förevarande re- gel. Förslag framläggs därför inte till änd— ring i ersättningsreglerna såvitt avser legala förmyndare (jfr NJA II 1924 s. 455). Vad i fortsättningen sägs har följaktligen avse- ende enbart på särskilt förordnad förmyn- dare och därmed sammanhängande förmyn- derskap. Utredningen anser att en helt ny syn mås- te anläggas på förmyndaruppgiften. På allt
fler områden har utvecklingen gått därhän att svårigheter att besätta förtroendeposter med kompetenta befattningshavare lett till att ersättning i ökad utsträckning tillerkänts innehavare av sådana befattningar. Detta torde väl inte bara ha sin förklaring i obe- nägenheten att åta sig dessa ofta arbets- tyngda och ekonomiskt föga givande upp- drag utan, framför allt när det gäller be- fattningar av övervägande social inriktning, i en ändrad samhällsuppfattning, innebäran- de att den sociala omvårdnaden om den en— skilde anses alltmera böra övertas av sam- hället. Uppfattningen vid arvodesreglernas tillkomst av förmyndaruppdraget såsom ett förtroendeuppdrag torde därför ej längre ha någon förankring hos allmänheten.
Enligt förmynderskapsrätten har förmyn— daren till främsta uppgift att förvalta omyn- digs egendom. Emellertid finns åtskilliga fall där en förmyndare förordnas för att huvud— sakligen sörja för den omyndiges person- liga omvårdnad. Att behov föreligger att erhålla förmyndare, vars största eller enda uppgift består i att ha hand om vårdnaden om barn, framgår särskilt av innehållet av överståthållarämbetets tidigare nämnda framställning. De fall i vilka särskild för- myndare kan förordnas för övertagande av vårdnaden om barn finns angivna i 6 kap. 6—9 och 12 Gå FB. Som gemensam förut- sättning för att enligt dessa bestämmelser förordna särskild förmyndare gäller att för- äldrarna av skilda anledningar ej kan eller lämpligen bör utöva vårdnaden. Vid sidan av dessa fall förekommer förmynderskap beträffande omyndigförklarade där förmyn— darens främsta uppgift består i att sörja för den omyndiges person i enlighet med be- stämmelsen i 13 kap. 3 & FB. Innebörden av sistnämnda stadgande har angivits vara bl. a. att det tillkommer förmyndaren att vidta anordningar för att åt myndlingen be- reda den vård som erfordras med hänsyn till grunden för omyndighetsförklaringen. Ofta är därvid nödvändigt att myndlingen intages på vårdanstalt (jfr Walin s. 255). Men förmyndaren får därmed inte åt vård- myndigheten överlämna ansvaret för den personliga omvårdnaden om myndlingen.
Som 10 i ett till utredningen översänt ären- de uttalat är det ett ganska utbrett missför- hållande att den som förordnats till för- myndare för omyndigförklarad eftersätter sin skyldighet att vid behov sörja för mynd- lingens person. Vid överläggningar som ut- redningen haft med företrädare för olika handikapporganisationer framhölls från des- sas sida även behovet av att förmyndare för omyndig, som är intagen för vård, ser till myndlingen och hjälper honom med hans personliga frågor och framför allt iakttar hans rätt gentemot vårdmyndigheten. Som exempel nämndes därvid särskilt förmyn— dare för psykiskt utvecklingsstörd. 1 nu an- givna fall kan som tidigare nämnts förmyn- daren enligt gällande ordning ej få ersätt- ning för det arbete han lagt ned på mynd- lingens personliga förhållanden inte ens om myndlingen har egendom som står under förmyndarens förvaltning (jfr SvJT 1959 rf s. 25 med där anmärkta rättsfall och litte- ratur). Endast om förvaltningen av den omyndiges egendom försvårats genom den omyndiges uppträdande torde indirekt för- myndaren kunna erhålla ersättning för det arbete han nedlagt för att söka komma till rätta med myndlingen genom personlig på- verkan. Som regel äger emellertid myndling i nu angivna fall ej några inkomster eller tillgångar att förvalta. Att ersättning för för- mynderskapet i sådana fall ej kan utgå är uppenbarligen inte tillfredsställande. Vid ovannämnda överläggningar med företräda- re för handikapporganisationerna betonade dessa att det måste öppnas möjlighet att lämna ersättning åt förmyndare även i an- givna fall. Härigenom skulle förmyndaren kunna antagas ägna mer tid åt myndlingens personliga problem.
Utredningen finner angivna omständighe- ter utgöra starka skäl för att överge nuva- rande restriktiva syn på frågan om förmyn- darens rätt till ersättning. Det avgörande skälet till att utredningen nu föreslår att förmyndare bör ha ersättning inte bara för arbete med förvaltningen av den omyndi- ges egendom utan även för arbete som har avseende på myndlingens personliga förhål- landen är dock att genom att ersättning kan
garanteras även i sådana fall, då den omyn- dige saknar medel, det skapas förutsättning- ar för att inte endast myndlingar i goda eko- nomiska omständigheter utan även omyn- diga med inga eller ringa inkomster kan er- hålla kvalificerade förmyndare. Den upp- fattning som ligger bakom nu gällande be- stämmelser om ersättning åt förmyndare, nämligen att förmyndarbefattningen är att anse som ett förtroendeuppdrag, bör såle- des ej längre upprätthållas.
11.4.2 Sättet för bestämmande av arvode åt förmyndare Den nu angivna principen medför med nöd- vändighet att ersättning åt förmyndare i vissa fall måste utges av annan än den omyndige. Utredningen återkommer nedan under 11.4.3 till denna fråga men behandlar först problemet hur reglerna om ersättning åt förmyndare bör utformas med en sådan vidgad rätt till ersättning som enligt utred- ningens mening bör tillkomma förmyndaren. Vid tillkomsten år 1924 av gällande reg- ler för beräkning av storleken av förmyn- darens arvode framhölls risken av att infö- rande av en maximiregel kunde komma att leda till att förmyndararvodet alltid kom att debiteras med högsta medgivna belopp även där en sådan debitering i vissa fall måste anses för hög (se NJA II 1924 s. 454). Utvecklingen har besannat dessa farhågor och numera hyser både myndigheter och en- skilda i stor utsträckning den uppfattningen att förmyndare har rätt till ett årligt arvode av fem procent av den omyndiges behållna inkomst. Har en förmyndare debiterat ar- vode med fem procent av den behållna in- komsten föranleder detta vanligtvis inte hel- ler någon erinran från vederbörande över- förmyndares sida. Nuvarande konstruktion med en huvudregel grundad på skälighets- bedömning i förening med en maxirnigräns framstår redan på grund härav som mindre tillfredsställande. Härtill kommer att till grund för arvodesberäkningen skall ligga den omyndiges behållna årsinkomst. Som framgår av redogörelsen ovan under 11.1 vållade begreppet behållen inkomst redan vid sin tillkomst en viss tveksamhet. Denna
tveksamhet om begreppets rätta innebörd har ej skingrats under åren. Tvärtom för- orsakar det såväl hos förmyndare som över- förmyndare och andra myndigheter ofta problem. Skall den omyndiges behållna in- komst behållas som grund för beräkning av förmyndararvode och samtidigt framställda önskemål tillgodoses om att folkpension, un- derhållsbidrag och liknande inte skall vara arvodesgrundande inkomster krävs i första hand detaljerade bestämmelser beträffande intäkterna för bestämmande av begreppet. Sålunda lär undantag få göras för intäkter som grundar sig på bl. a. lagen om social- hjälp, lagen om barnbidrag och lagen om allmän försäkring med vissa undantag. Där— jämte synes erfordras en mera allmän be- stämmelse, som går ut på att övriga inkoms- ter av underhållskaraktär, där mottagaren är därav beroende för sin försörjning, un- dantas. Även naturaförmåner torde få be- aktas. I andra hand fordras föreskrifter om vilka utgifter som skall anses avdragsgilla. Skuldräntor torde kunna fastställas utan större omgång medan begreppet förvalt- ningskostnad måste bestämmas. Att ersätta begreppet förvaltningskostnad med annat uttryck t. ex. skattelagstiftningens ”kostna- der för intäkternas förvärvande” lär inte förenkla tillämpningen.
Till det ovan sagda kommer att behållen inkomst många gånger icke är en rättvisande mätare på förvaltningens omfattning och förmynderskapets svårighetsgrad. Av två förmynderskap med en behållen inkomst på t. ex. 12 000 kronor kan det ena ha för- orsakat förmyndaren mycket besvär med köp och försäljning av värdepapper, skötsel av fastighet o.s.v., medan det andra kan bestå i lyftande av pension och insändande av vårdavgifter per postgiro till ett sjukhus. Den personliga omvårdnaden slutligen kom- mer inte alls till synes i den behållna in- komsten.
De nackdelar som sålunda föreligger med nuvarande arvodesregler och särskilt beho- vet av detaljerade föreskrifter för bestäm- mande av begreppet behållen inkomst har övertygat utredningen om att frågan om be- stämmande av arvode åt förmyndare måste
lösas efter principiellt helt andra linjer. Som framgår ovan berör arvodesproble- met förmynderskap med särskilt förordnad förmyndare och av dessa till övervägande del förmynderskap som tillkommit för till- varatagande av myndlingens personliga för— hållanden. Då förmyndaren i dessa fall så- ledes inte i första hand förordnats för att handha förvaltningen av den omyndiges egendom, är en anknytning till myndlingens ekonomiska förhållanden icke användbar. Eftersom även vid förvaltning av egendom inkomstemas eller tillgångarnas storlek ej behöver vara ett mått på det arbete en för- myndare måste eller bör lägga ned på sitt uppdrag, utan endast ett mått på myndling— ens förmåga att bära arvodeskostnaderna, finner utredningen att i dessa senare fall några avgörande skäl inte föreligger mot att annan grund än den omyndiges ekono- mi används vid beräkning av arvode åt för- myndaren. Enligt de beräkningar utred- ningen låtit utföra angående omyndigförkla- rades inkomstförhållanden (närmare redovi- sat nedan under 16 kap.) har endast om- kring 14 procent inkomster överstigande 5 000 kronor, cirka 20 procent inkomster mellan 3 000 och 5 000 kronor samt åter- stoden eller 66 procent inkomster som inte uppgår till 3 000 kronor per år. Det över- vägande antalet förmynderskap där särskild förmyndare förordnats har således inga eller ringa tillgångar. Med hänsyn härtill och till önskemålet om en enkel och lättillämpad regel är det utredningens uppfattning att i lag bör fastställas ett bestämt och för varje förmynderskap lika stort förmyndararvode. Ersättning därutöver bör utgå först efter till- synsmyndighetens prövning. Arvodesbelop- pet bör emellertid av praktiska skäl anpas- sas till den fortgående penningvärdeföränd- ringen. Ur denna synpunkt bör arvodet lämpligen bestämmas att utgå med ett årligt belopp motsvarande viss procent på basbe- loppet enligt lagen om allmän försäkring. Detta belopp måste fastställas så att det er- bjuder flertalet förmyndare en så skälig er- sättning att ansökan om högre arvode en- dast undantagsvis skall behöva ske. Man kan därvid jämföra med den ersättning som
tillerkänns personer med huvudsakliga vård- uppgifter. Så erhåller t. ex. övervakare ett fast månadsbelopp av 35 kronor eller för år 420 kronor jämte 15 kronor i månaden i ersättning för kostnader. Från ovannämnda handikapporganisationers sida har framförts att ett årligt arvode på 500—1 000 kronor kunde synas lämpligt. Utredningen har vid sina överväganden kommit fram till att be- loppet bör fastställas till sju procent av bas- beloppet eller 420 kronor (basbeloppet för januari 1970 var 6 000). Önskar förmynda— ren högre arvode får han ansöka härom hos vederbörande överförmyndare, vilken i en- lighet med den princip om fördelning av åligganden mellan överförmyndaren och för- mynderskapsdomstolen, som utredningen ti— digare redogjort för, bör överta rättens pröv- ning härvidlag. Omständigheter som kan tänkas medföra rätt till högre arvode kan t. ex. vara besvärlig eller tidskrävande eko- nomisk förvaltning eller tidsödande arbete med den omyndiges personliga förhållanden.
Från det belopp som enligt ovan alltid bör tillfalla förmyndaren i arvode bör av- drag ej som nu sker göras för avgift, som erlagts för vård av den omyndiges värde- handlingar. Genom deposition hos bank av-v lastas förmyndaren visserligen visst arbete med förvaltningen av den omyndiges medel. Den största fördelen med värdehandlingar- nas nedsättning hos bank är dock den så- kerhet som vinns för handlingarnas beva- rande. Mot att ta bort bestämmelsen om av- drag för depositionsavgiften kan anföras att de sammanlagda förvaltningskostnaderna härigenom skulle bli för höga. Med utred- ningens förslag om avskaffande av skyldig- heten att utge ersättning för överförmyndar- kontrollen eller, alternativt, i vart fall be— frielse härifrån för de minst bemedlade, samt med den möjlighet som föreslås till förmyndararvode av allmänna medel, torde dock denna invändning ej ha samma tyngd som vid nu gällande ordning på detta om— råde. För ett avskaffande av föreskriften om avdrag talar å andra sidan att med ut- redningens ståndpunkt att förmyndarupp- giften ej bör betraktas som ett förtroende— uppdrag, följer att förmyndaren bör erhålla
full ersättning för sitt arbete. Utredningens förslag om minimiarvode åt förordnad för- myndare syftar till att medverka härtill och indirekt till att lämpliga förmyndare skall kunna erhållas. Ett kvarhållande av bestäm- melsen att avdrag från förmyndararvodet skall ske med depositionsavgiften skulle komma att motverka det av utredningen åsyftade resultatet i denna del. Med hänsyn till det anförda bör avgift för vård av den omyndiges värdehandlingar icke inskränka förmyndarens rätt till arvode.
På grund av vad sålunda anförts föreslår utredningen att 15 kap. 19 & första stycket FB ändras på det sätt att förmyndarens ar- vode skall bestämmas inte bara med hän- syn till förvaltningens omfattning utan även till det arbete som varit förenat med den personliga omvårdnaden. I stället för nuva— rande föreskrift om sättet för arvodets be- stämmande bör i nämnda stycke föreskrivas att där ej överförmyndaren på ansökan av förmyndaren bestämt högre arvode, förmyn- daren är berättigad att som arvode uppbära ett belopp, motsvarande sju procent av bas— beloppet enligt lagen om allmän försäkring.
Ändringarna i arvodesreglerna föranleder vidare ändring av bestämmelsen i 14 kap. 11 5 första stycket FB angående förmynda— res rätt till arvode för vård av omyndigs rätt i dödsbo. Förmyndaren äger enligt förs- ta punkten i förevarande stadgande för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta skäligt arvode. Anledning saknas att för dessa fall, där uppdraget vanligtvis ej bör utsträckas över längre tid, garantera för— myndaren visst minimiarvode eller, som un- der 11.4.3 föreslås, öppna möjlighet till ar- vode av allmänna medel. Däremot torde när avtal träffats om sammanlevnad i oskif- tat bo reglerna i 15 kap. 19 & äga motsva- rande tillämpning. I 14 kap. 11 & första stycket har hänvisning till 15 kap. 19 & där- för skett endast i vad avser dessa senare fall.
11.4.3 Ersättning av allmänna medel åt förmyndare i vissa fall
Utredningen har enligt vad som anförts ovan under 9 kap. hävdat att kostnaderna
för kontrollen av förmyndarförvaltningen är en uppgift som det allmänna bör svara för. När det gäller den egentliga förmyndar- förvaltningen måste det enligt utredningens uppfattning dock vara i princip riktigt att den omyndige skall svara för kostnaderna härför. I anledning härav bör som huvud- regel gälla att ersättning åt förmyndare skall utgå av den omyndiges medel.
Det är emellertid som framhållits i kri- tiken mot nuvarande ordning uppenbart önskvärt att folkpension, försäkringsbelopp, underhållsbidrag och andra förmåner som är avsedda att täcka kostnaderna för den omyndiges försörjning och samtidigt utgör dennes huvudsakliga inkomst, inte minskas med förmyndararvoden så att syftet med förmånerna försvåras eller ej uppnås. Över huvud taget bör emellertid omyndiga med inkomster understigande visst lägre belopp vara befriade från utgivande av förmyndar- arvode.
Den ovan uppställda regeln att förmyn- daren skall få ersättning med visst minimi- belopp för sitt arbete kräver sålunda att det allmänna i ovan angivna fall på ett eller annat sätt svarar för ersättningen åt för- myndaren. Med hänsyn till det ansvar som stat och kommun numera anses böra ta framför allt för personer som på grund av underårighet eller sjukdom ej kan klara sig utan hjälp, finner utredningen att varken principiella eller andra hinder föreligger mot en sådan utvidgad skyldighet. Vid valet mel- lan om staten eller kommunerna eller båda- dera skall svara för kostnaderna anser ut- redningen att övervägande skäl talar för att staten ensam påtar sig ansvaret härför.
Eftersom förmyndarens arbete som fram— gått ovan ofta omfattar handhavande av den omyndiges personliga förhållanden och i detta avseende närmast kan jämföras med socialt arbete, kan det ligga nära till hands att söka en lösning inom sociallagstiftning- ens område. I den mån t. ex. ersättning av omyndigs medel åt förmyndaren medför att den folkpension som tillkommer omyndig, som för vård är intagen på anstalt, ej täcker den del av vårdkostnaden som den som dri- ver anstalten författningsenligt äger rätt till,
kunde föreskrivas att mellanskillnaden skall utgå som socialbidrag till den omyndige el— ler möjligen som ett statligt bidrag till vård- anstalten. Som redogörelsen ovan under 11.3.1 utvisar har socialbidrag till den omyndige i vissa fall framtvingats genom förmyndarens principiella rätt till arvode av den omyndiges medel. Det synes dock ut- redningen riktigast att nu förevarande pro- blem löses inom förmynderskapslagstiftning— ens ram. De svårigheter som uppstått beror i första hand på bristerna i gällande arvo- desregler. Härtill kommer att även om för- myndaruppdraget i de s. k. vårdfallen lig— ger nära t. ex. uppdrag som övervakare o. dyl. förmyndarens åliggande dock i första hand omfattar ett ekonomiskt förvaltarskap. Men även praktiska skäl talar för en sådan lösning. Förmyndaren måste alltid i frågor som rör förmynderskapet vända sig till över- förmyndaren eller förmynderskapsdomsto— len. Dessa har även det material mer lätt- tillgängligt som skall ligga till grund för ett beslut om arvode. Tillsynsmyndigheterna in- om förmynderskapslagstiftningen torde där- för enklare och snabbare kunna besluta i frågan om huruvida arvode skall utgå av allmänna medel lika väl som de skall av- göra arvodesfrågor i övrigt.
Vid en reglering av frågan när förmyn- dararvodet skall utgå av allmänna medel blir den avgörande synpunkten huruvida den omyndige har inkomster eller andra till- gångar tillräckliga för att både trygga sin och sin familjs försörjning och samtidigt utge ersättning åt förmyndaren. Därvid kan den omyndiges behållna inkomst inte låg- gas till grund och detta inte endast eftersom detta belopp, som framgår ovan under 11.4.2, är svårt att fastställa. Till behållen inkomst, i den betydelse detta begrepp f.n. anses ha, faller nämligen inte den omyndi- ges arbetsinkomst, pensions- eller livränte- belopp eller underhållsbidrag som utbetalas direkt till underårigs vårdnadshavare, natu- raförmåner, värdet av hyresfri bostad och liknande förmåner som inte utgår i pengar och som ej ingår i förmyndarens förvalt- ning o.s.v. Den behållna inkomsten av- speglar således inte fullständigt den omyn-
diges ekonomiska förhållanden. För beräk- nande av försörjningsförmågan torde i stål- let den omyndiges taxerade inkomst utgöra en riktigare utgångspunkt.
På grund av de överväganden som gjorts nedan i 16 kap., innefattande bl. a. beräk- ning av de omyndigförklarades inkomstför— hållanden, har utredningen kommit fram till att —— under förutsättning att staten skall träda in endast då ett uttagande av förmyn- dararvodet av den omyndige skulle oskäligt belasta de medel den omyndige behöver för sin och sin familjs försörjning — arvode åt förmyndare bör utgå av allmänna medel när den omyndige icke taxerats till statlig inkomstskatt eller taxerats till belopp som understiger hälften av basbeloppet enligt la- gen om allmän försäkring. Eftersom den omyndige kan äga även andra tillgångar av vilka ersättning åt förmyndare kan utgå, krävs härutöver att den omyndige ej har till- gångar, av vilka arvodet skäligen bör utgå. Bland sådana tillgångar kan nämnas medel utbetalade av det allmänna för den omyn- diges försörjning men som ej behövts tagas i anspråk härför.
Prövningen av frågan om huruvida arvo- de skall utgå av allmänna medel, bör, lik- som prövningen om huruvida högre arvode än det generella skall utgå av omyndigs me- del, göras av vederbörande överförmynda- re. Med hänsyn till att omfattningen av sta- tens ekonomiska ansvar bör kunna på för- hand ungefärligen bestämmas särskilt när det gäller införande inom ett nytt lagstift- ningsområde av ett statligt bidragssystem, får dock arvodet av allmänna medel begrän- sas till det föreslagna grundarvodet.
Bestämmelse saknas i FB om rätt för för- myndaren att uppbära ersättning för sina kostnader i anledning av förmynderskapet. I den mån förmyndaren får vidkännas ut- gifter för sitt uppdrag, exempelvis för resor, anses dessa likställda med övriga utgifter som förmyndaren gör för den omyndiges räkning. Utgifterna skall följaktligen bestri- das med den omyndiges medel (Walin s. 356). Då utredningen nu föreslår att för- myndaren skall kunna erhålla arvode av all- männa medel när arvodet ej kan eller bör
utges av den omyndige, bör förmyndaren. i dessa fall även beredas möjlighet att av allmänna medel få ersättning för kostnader i anledning av förmynderskapet. Även pröv- ningen av denna fråga bör åligga överför- myndaren. Är fråga om kostnader till avse- värt belopp, torde förmyndaren, liksom när det gäller utgifter av den omyndiges medel, på förhand underrätta överförmyndaren för att ej riskera att själv få stå hela eller hu- vuddelen av kostnaden.
Som en följd av att prövningen av frå- gor om ersättning åt förordnad förmyndare överflyttats från rätten till överförmyndaren bör även tillstånd för legala förmyndare att erhålla arvode när särskilda omständigheter föreligger föras över från rätten till över- förmyndaren.
Vad utredningen sålunda föreslagit för- anleder införande av ett nytt andra stycke i 15 kap. 19 & FB. I detta föreskrivs som huvudregel att arvodet skall utgå av den omyndiges medel. Har den omyndige det år som förvaltningen avser inte taxerats till statlig inkomstskatt eller taxerats till be- lopp som understiger hälften av nämnda basbelopp, och har han ej heller tillgångar, av vilka arvodet skäligen bör utgå, skall dock arvodet ävensom ersättning för de kostnader förmyndaren visat sig ha utgivit i anledning av förmynderskapet enligt över- förmyndarens bestämmande utgå av allmän- na medel. Arvode av allmänna medel må dock ej utgå med högre belopp än i första stycket sägs, d.v.s. sju procent av basbe- loppet enligt lagen om allmän försäkring. Paragrafens nuvarande andra stycke flyttas ned till ett nytt tredje stycke. Innehållet häri är oförändrat med undantag av att ”rätten” utbytts mot ”överförmyndaren”. Motsvaran- de ändring har gjorts i 14 kap. 11 å andra stycket FB.
11.4.4 Ersättning åt god man De ändringar utredningen sålunda föresla- git i reglerna om arvode och ersättning åt förmyndare kommer på grund av den all— männa bestämmelsen i 18 kap. 8 5 att i tillämpliga delar gälla i avseende på ersätt- ning åt god man, dock med iakttagande av
vad som härom föreskrivs i 18 kap. 11 å (se ovan under 11.1). Detta medför för god- manskapens del att då god man förvaltar egendom för vilka årsräkning eller sluträk- ning avges, gode mannen erhåller ersättning enligt samma grunder som förmyndare. God man föreslås således i dessa fall i allmänhet komma att erhålla samma möjlighet som förmyndare till såväl minimiarvode som er- sättning för kostnader av allmänna medel. Motsvarande rätt kommer enligt 18 kap. 8 5 och 14 kap. 11 & även att gälla där dödsbodelägare träffat avtal om samman- levnad i oskiftat bo och god man förvaltar andel i boet. I överensstämmelse härmed kommer vidare vad ovan under 11.4.2 ut- talats angående begränsningen av förmyn- dares rätt till minimiarvode och till arvode av allmänna medel vid vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo att i dessa fall gälla god man som avses i 18 kap. 2 &. AV andra gode män beträffande vilkas rätt till arvode och ersättning för kostnader ovannämnda regler för förmyndare kommer att äga di- rekt tillämpning, märks främst sådana som förordnats enligt 18 kap. 15 samt de flesta som omfattas av 18 kap. 3 &, i dess av ut- redningen föreslagna lydelse, d.v.s. alltid
»där egendomsförvaltning ingår i uppdraget.
Av gode män som avses i 18 kap. 4 & utgör den viktigaste gruppen sådana som förordnats att bevaka bortovarandes rätt och förvalta hans lott i dödsbo. Sådana go- de män äger visserligen ofta rätt till årligt arvode men godmanskapen är i dessa fall som regel av så enkel natur att utredningen har ansett att för dem undantag bör göras från den allmänna regeln om minimiarvode så att detta sättes till en i stället för sju procent av basbeloppet (angående rätt till allmänna medel se nedan).
I övriga fall, d.v.s. där gode mannen ej äger uppbära årligt arvode, erhåller han för närvarande arvode och kostnadsersätt- ning enligt bestämmelserna i 18 kap. 11 &. Ersättning utgår följaktligen först efter upp- dragets slutförande. De godmanskap som faller härunder är, som framgår ovan, ej förenade med förmögenhetsförvaltning. För gode män som beträffande rätten till ersätt-
ning är hänvisade till nu ifrågavarande be- stämmelse, kommer utredningens förslag till minimiarvode samt ersättning av allmänna medel ej utan vidare att vara tillämpliga.
Gode män som beträffande rätt till ar- vode och kostnadsersättning är hänvisade till 18 kap. 11 & är främst att finna bland dem som förordnas enligt 18 kap. 2 och 4 åå. Av dessa kan nämnas god man som för- ordnas för barn i mål om äktenskaplig börd. I dessa fall äger barnet vanligtvis inga till- gångar, varför gode mannen ej kan påräk— na ersättning för sitt arbete. Har emellertid gode mannen ej erforderliga kvalifikationer för utförande av barnets talan i rättegång, måste jurist anlitas. Barnet brukar då kun- na erhålla fri rättegång med juristen som biträde vid talans väckande och utförande. På grund härav förekommer att domstolar— na i de fall då barnet saknar tillgångar med- vetet förordnar till god man person som saknar erforderlig kompetens. Vid andra domstolar åter förekommer att en jurist övertalas att åta sig godmanskap av angivet slag. På grund av bestämmelsen i 5 5 första stycket lagen om fri rättegång kan emeller- tid juristen-gode mannen inte förordnas till biträde enligt lagen om fri rättegång och alltså ej erhålla ersättning av allmänna me- del (jfr JO 1948 s. 120 och TSA 1960 s. 412). Ingen av dessa lösningar är tydligen tillfredsställande och frånvaron av möjlig- het att tillerkänna gode mannen ersättning för sitt uppdrag framstår som en brist.
Ett annat slag av godmanskap på vilket regeln i 18 kap. 11 å nu är tillämplig är så— dana som är upptagna i 18 kap. 4 & och avse bevakning av bortovarandes eller bli— vande rättsägares rätt. Dessa godemansför- ordnanden är oftast av övervägande formell natur. Fall förekommer dock där reell in- tressemotsättning föreligger mellan den, för vilken god man förordnas, och t. ex. andra delägare i samma dödsbo. Svårigheter att anskaffa gode män i dessa fall synes emel- lertid inte föreligga. Till en del har detta dock sin förklaring i att den, mot vilken gode mannen skall bevaka sin huvudmans intressen, tar initiativ till godemansförord- nandet och även lämnar förslag till god man
och kanske också ersätter gode mannen för hans uppdrag. Under sådana förhållanden kan knappast förväntas att gode mannen skall objektivt kunna sköta sitt uppdrag. Rätten saknar även i praktiken möjlighet att frångå ett förslag till god man dels på grund av att det bakomliggande förhållandet myc- ket sällan är för rätten känt, dels emedan svårigheter föreligger för domstolen att er- hålla lämpliga och villiga personer som vill åta sig att utan ersättning fullgöra gode man— nens uppgifter.
Som framgår av det anförda förekommer sålunda fall där god man enligt lag skall för- ordnas men ersättning för hans arbete ej kan utgå. De godmanskap det här rör sig om kan uppdelas å ena sidan i sådana där det åligger gode mannen att iaktta någons intresse i rättegång och å andra sidan i så- dana där någon dylik anknytning ej finns. Som ytterligare exempel på det förra slaget kan nämnas det fall när förmyndaren jäm- likt 17 kap. 4 & andra stycket FB för talan mot myndling om frihet från skadestånds- skyldighet och som exempel på det senare när god man förordnas enligt 18 kap. 3 5 och förordnandet ej avser förmögenhetsför- valtning utan vården om huvudmannens personliga förhållanden.
Enligt utredningen föreligger i de fall där god man sålunda ej kan erhålla ersättning av den vars rätt han skall iaktta, behov att bereda honom möjlighet till ersättning av allmänna medel. Redan enligt gällande be- stämmelser finns möjlighet för god man att i viss begränsad omfattning erhålla ersätt- ning av statsverket. Riktas sålunda talan enligt GB eller FB mot någon som vistas på okänd ort, skall god man som enligt 15 kap. 29 5 GB respektive 20 kap. 36 & FB förordnas för den bortovarande erhålla er- sättning av allmänna medel enligt bestäm- melserna i 20 kap. 19 & FB (jfr ovan under 11.1). Frågan om vem som slutligt skall svara för dessa kostnader bestäms när må- let avgörs. Detta innebär att om ej motpar- ten åläggs återbetalningsskyldighet till stats— verket eller, där ansökningen gjorts av över- förmyndaren, kostnaden prövas skola stan- na på statsverket, den för vilken god man
förordnats skall förpliktas att till statsver— ket återgälda kostnaderna.
Utredningen har övervägt om vad som gäller för sådan god man som nu sagts bor- de kunna äga tillämpning över huvud taget beträffande god man som förordnas att i rättegång iaktta någons rätt. En sådan re- gel kommer emellertid att bli tillämplig även på sådana fall där den, för vilken god man förordnats, skulle äga ekonomiska möjlig- heter att svara för kostnaden. Å andra sidan skulle föreskriften om återbetalningsskyldig- het till statsverket kunna leda till att — be- roende på målets utgång sådan återbe- talningsskyldighet kunde åläggas den, för vilken god man förordnats, även om denne var i små ekonomiska omständigheter. Ut- redningen anser därför att skillnad ej bör göras mellan god man som förordnats i an— ledning av rättegång och god man i andra fall. Ersättning bör i stället kunna utgå till ifrågavarande gode män enligt i huvudsak samma regler som gäller för god man som äger uppbära årligt arvode. Då emellertid bland dessa godmanskap finns såväl så- dana av mer formell natur, t. ex. godman- skap för mottagande av gåva till underårig, som de, vilka ej dra större kostnad än att denna bör kunna bäras av huvudmannen själv även om denne ej har större tillgångar, skall ersättning av allmänna medel utgå en- dast om synnerliga skäl föreligger och först efter överförmyndarens prövning i varje särskilt fall. Denna begränsning av rätten till ersättning av allmänna medel anser ut- redningen böra gälla även för de godman- skap enligt 18 kap. 4 5, för vilka utredning- en ovan föreslagit även ett begränsat mini- miarvode. Det arvode som sålunda skall kunna tillerkännas gode mannen bör ej hel- ler i något fall utgå med högre belopp än det generella grundarvodet åt god man med årligt arvode, sju eller i nyssnämnda fall en procent. Ändringar av denna innebörd har införts som nya stycken i 18 kap. 11 &.
11.4.5 Andra sätt än att genom ändring av ersättningsreglerna erhålla lämpliga förmyn- dare och gode män
De ändringar i arvodes— och kostnadsregler- na som utredningen i det föregående före- slagit torde bidra till att undanröja de svå— righeter som f.n. finns att i vissa fall er- hålla lämpliga förmyndare och gode män. Emellertid anser utredningen att enbart en förbättring av möjligheterna att utge ersätt- ning åt förmyndare och gode män inte är tillräcklig för att komma till rätta med an- givna svårigheter. För att kompetenta per- soner skall finnas att tillgå som vill äta sig förmynderskap och godmanskap när annan person ej går att få, bör i sista hand det all- männa ställa lämplig person till förfogande. En tanke som därvid framförts från flera håll, bl. a. av Stockholms rådhusrätt i dess ovan återgivna framställning, har varit att befattningshavare hos stat, landsting eller kommun skall i tjänsten åta sig dessa upp- drag.
Man torde vid bedömande av lämplig- heten härav till en början skilja mellan å ena sidan underåriga och å andra sidan omyndigförklarade. Vad angår underåriga aktualiseras ofta ifrågavarande problem i samband med ingripande enligt barnavårds- lagen. På grund av svårigheter att i dessa fall erhålla förmyndare har ofta befattnings- havare vid barnavårdsmyndigheterna som sista utväg fått förordnas till förmyndare för övertagande av vårdnaden. Denna lösning har enligt dåvarande överståthållarämbetet haft menliga följder icke minst från arbets- belastningssynpunkt. Med hänsyn härtill och då befattningshavare vid barnavårdsnämnd som utsetts till förmyndare ofta samtidigt haft att ta ställning till omhändertagande av underårig, har ämbetet betecknat denna lös- ning som otillfredsställande. Riksförbundet för utvecklingsstörda barn har vidare uttalat att förmyndare för sådant barn, vilken skall iaktta barnets rätt gentemot vårdmyndighe- ten, ej bör vara anställd i vårdorgan för ut- vecklingsstörda.
Vad angår omyndigförklarade ligger nära till hands att, beträffande dem som är in-
tagna för vård på sjukhus eller annan vård- anstalt, befattningshavare vid sjukhuset eller anstalten skulle kunna åläggas att i tjänsten åta sig förmynderskap för dessa omyndiga. Därvid kan erinras om de vid Stockholms stads sjukvårdsstyrelse anställda fast avlö- nade kuratorerna, som har till uppgift att åta sig förmynderskap för vissa kategorier psykiskt sjuka (se ovan under 11.3.1). Från vårdsynpunkt synes vid sjukhus eller vård- anstalt tjänstgörande kurator, som är väl insatt i den intagnes problem, vara lämplig som förmyndare. Men även befattningsha— vare vid sjukhusets administrativa avdelning torde kunna komma i fråga. Risk kan emel- lertid föreligga att konfliktsituationer upp— kommer. Liksom vad ovan sagts beträffande tjänsteman vid barnavårdsnämnd, som är förmyndare för underårig, är kurator, som skall iaktta myndlingens intresse gentemot sjukhuset, samtidigt skyldig att i egenskap av anställd hos landstinget se till sjukhusets bästa. Kuratorn kan därigenom komma i viss beroendeställning till sjukhusets ledande befattningshavare eller i vart fall kan den omyndigförklarade på grund av misstanke härom komma att sakna förtroende för ku— ratorn som sin förmyndare. Härtill kommer att vid de mindre vårdanstalterna, som ej har någon kurator, det många gånger kan bli svårt att finna en befattningshavare lämp- lig som förmyndare. Det kan även för en tjänsteman vid en liten anstalt bli betungan— de att vid sidan av det ordinarie arbetet sköta ett eller flera förmynderskap, som kanske ofta är från vårdsynpunkt av besvär- lig beskaffenhet. Vid överläggningar som ut- redningen haft med landstingsförbundet i denna fråga uttalade förbundet en viss tvek- samhet till en lösning av antytt slag. Under förutsättning att befattningshavarnas skyl- dighet att i tjänsten åta sig förmynderskap begränsades till enbart vid landstingets an- stalter intagna personer och att garanti kun— de lämnas att systemet ej får för stor om- fattning, ansåg sig förbundet dock kunna anta att en lösning enligt angivna linjer skul- le kunna accepteras av landstingen. Därut- över kommer enligt landstingsförbundet att frågan huruvida skyldighet att äta sig för-
mynderskap skall kunna åläggas befattnings- havare först måste lösas avtalsvägen.
För andra omyndigförklarade än sådana intagna som nu sagts samt för omyndigför- klarade som är utskrivna eller över huvud ej varit intagna synes —— om en lösning av angivet slag skall kunna genomföras — be- fattningshavare inom socialvården böra tän- kas åläggas att i tjänsten åta sig uppdrag som förmyndare eller god man. Enligt upp- lysningar som utredningen inhämtat från ett antal socialvårdsmyndigheter gäller vad ovan sagts om svårigheterna att från arbets- och konfliktsynpunkt åta sig förmynderskap av aktuellt slag med samma styrka befatt- ningshavare inom socialvården.
För flertalet omyndiga varom det här rör sig är det av särskild vikt att förmyndaren står fri i förhållande till de myndigheter som ingriper eller har att ingripa i förhål- landen som angår den omyndige. Härtill kommer de svårigheter som finns att med nuvarande organisation inom nämnda myn— digheter kunna ålägga de aktuella befatt- ningshavarna den nya uppgift som skyldig— heten att åta sig förmynderskap innebär. Främst nu anförda förhållanden har över- tygat utredningen om att en lösning enligt de i det föregående antydda linjerna av såväl principiella som praktiska skäl inte kan förordas. Utredningen anser att i stället varje primärkommun bör utse ett antal per- soner som är beredda att motta förordnande som förmyndare eller god man. I de fall där annan lämplig person ej finns att tillgå skall rätten kunna förordna sådan person till förmyndare eller god man. Denne skall äga rätt till arvode och ersättning enligt de för förmyndare respektive god man gällan- de reglerna. Även övriga för förmyndare eller god man gällande bestämmelser skall äga motsvarande tillämpning. Vad som nu föreslås utesluter självfallet inte att kurator eller annan befattningshavare vid sjukhus, som förklarat sig villig att ställa sig till för- fogande för mottagande av förmynderskap och godmanskap i fall som här avses, skall kunna av kommun utses såsom lämplig att motta angivna förordnanden. Beträffande de i 11 kap. 8 & upptagna särskilda omstän-
digheter som kan åberopas som skäl att undandra sig förordnande som förmyndare torde dock böra iakttas att eftersom den som förklarat sig villig att ställa sig till förfo- gande som förmyndare därvid torde anses få ha samtyckt till att åta sig varje enskilt förmynderskap som anförtros honom, så- dana omständigheter som uteslutande har sin grund i vederbörandes eget intresse inte torde böra beaktas, såvida inte särskilda skäl härtill föreligger. Däremot gäller i vanlig ordning sådana omständigheter som ur den omyndiges intresse gör vederbörande olämp- lig som förmyndare. Förmyndare som här avses bör ej erhålla så stort antal förmyn- derskap och godmanskap att risk kan upp- stå att uppdragen ej blir skötta med erfor- derlig omsorg. Detta gäller särskilt uppdrag som huvudsakligen tillkommit för att till- varata någons personliga förhållanden.
I anledning av vad som sålunda föreslås införs i ett nytt tredje stycke i 11 kap. 5 & bestämmelse av innehåll att inom varje kommun skall kommunen utse en eller flera personer, som skall vara skyldiga att motta förordnande som förmyndare, där ej annan lämplig person kan erhållas. Hänvisning till denna bestämmelse införs som ett nytt and- ra stycke i 18 kap. 5 &.
11.4.6 Avgifter för vård av omyndigs värde- handlingar Vid tillkomsten av 1924 års förmynder- skapslagstiftning förutsattes att ersättningen till bankerna för förmynderskapsförvar skul- le stå i skäligt förhållande till den avgift som de enskilda bankerna i allmänhet betingade sig för förvar av värdehandlingar. Eftersom denna avgift vid nämnda tidpunkt utgjorde en krona för varje påbörjat tusental kronor av de nedsatta handlingarnas värde, bestäm- des ersättningen för förmynderskapsförvareu beträffande inhemska värdehandlingar till högst samma belopp (motsvarande belopp beträffande utländska värdehandlingar fast- ställdes till 50 öre). Avgifterna för förmyn- derskapsförvareu har emellertid icke sedan höjts i samma takt som grundavgifterna för förvar enligt allmänna bestämmelser. När det vidare gäller sistnämnda förvar medför
olika tilläggs- och minimiavgifter, att den sammanlagda ersättningen till banken i all- mänhet överstiger grundavgiften, i vissa för- mögenhetslägen ganska avsevärt. För när- varande synes de avgifter bankerna i all— mänhet betingar sig vid förvar av värde— handlingar väsentligt överstiga avgifterna för omyndigförvar.
I förarbetena till 1963 års lagändring an- förde departementschefen (prop. 1963: 137) bland annat att en självklar förutsättning vid bestämmandet av förvaringsavgifternas stor- lek måste vara, att dessa skall hållas så låga som möjligt. En höjning skulle emellertid kunna försvaras med hänsyn till vad ovan anförts om att avgiften för omyndigförvar ej alltför mycket skall avvika från avgif- terna för vanliga förvar. Flertalet remiss- instanser är också positivt inställda till en höjning av maximiavgifterna. I fråga om avgiftshöjningens storlek har några av dem dock uttalat vissa betänkligheter mot så kraftiga höjningar som bankföreningen fö- reslår. Mot bankföreningens åberopande av penningvärdesförsämringen som ett skäl för avgiftshöjning har av remissorganen invänts att denna även påverkat de förvarade hand- lingarnas värde. Det andra av bankförening- en till stöd för sin begäran åberopade skä- let, nämligen att bankerna fått vidkännas en ökning av sina lönekostnader till följd av reallönehöjningar har i allmänhet god- tagits i remissvaren. Enligt uppgifter, som utredningen inhämtat från såväl affärsban- kernas som Sparbankernas förhandlingsde- legationer, har bankernas lönekostnader ökat med 39 procent under tiden 1 januari 1964 ——31 december 1969. Påpekas bör att re- missvaren avgavs under våren 1967 d.v.s. jämförelsevis kort tid efter den senaste höj- ningen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts fin- ner utredningen att den begärda höjningen ter sig skälig i förhållande till avgifterna för de vanliga förvaren och ansluter sig till bankföreningens förslag.
I detta sammanhang vill utredningen fäs- ta uppmärksamheten på en annan fråga. Då nedsättningsskyldigheten är stadgad i lag, har det belopp, vartill avgiften till banken
för förvaring och förvaltning av omyndigs värdehandlingar högst må stiga, även an- setts böra anges i lag. Under förarbetena till 1924 års förmynderskapslagstiftning intog lagberedningen emellertid en annan stånd- punkt (NJA II 1924 s. 580):
— — — Då skyldighet att nedsätta omyn- digs värdehandlingar hos riksbanken eller an- nan bank genom detta förslag införes i lag- stiftningen, böra jämväl föreskrifter givas om den avgift, som bankernas skola äga uppbära för sitt förvaltningsuppdrag. Att i detta hänse— ende helt överlämna bestämmanderätten till bankerna, lär väl knappast kunna ifrågasättas. Vid de överläggningar, som hållits med riks— bankschefen och representanter för några av landets största enskilda banker, har beredningen inhämtat, att obenägenhet icke torde vara att förvänta från bankernas sida mot att tills vi- dare emottaga omyndigas värdehandlingar till vård och förvaltning i överensstämmelse med beredningens förslag mot den avgift, som för närvarande uppbäres av de enskilda bankerna för vård och förvaltning av nedsatta värde- handlingar i öppet förvar i överensstämmelse med de för sådant förvar gällande allmänna bestämmelser. Då emellertid den för vård och förvaltning av omyndigs värdehandlingar ut- gående avgiften bör stå i ett skäligt förhållande till den avgift, som i allmänhet fordras för vård och förvaltning av nedsatta värdhandlingar, och sålunda vid ändring av sistnämnda avgift jämk- ning av den förras belopp understundom kan vara påkallad, har beredningen ansett bestäm- melse rörande avgiftens belopp ej böra inflyta i lagen utan, såvitt angår de enskilda bankerna, ankomma på förordnande av K. M., därest ej annan lika betryggande anordning kan träffas. I den mån jämkning i den en gång fastställda avgiftens belopp skulle påkallas av bankerna, torde det förvisso kunna förväntas, att K. M. tar den hänsyn därtill, som billigheten fordrar.
Vid förslagets granskning i lagrådet an- märktes att, då nedsättningsskyldigheten skulle vara stadgad i lag, borde ock i lag anges den gräns, vartill avgiften högst fick stiga.
Departementschefen gick på lagrådets linje:
Även om det får antagas, att K. M., vilken enligt lagberedningens förslag skulle, såvitt an- går andra banker än riksbanken, äga meddela erforderliga bestämmelser om avgiftens beräk- ning, därvid skulle på ett fullt tillfredsställande sätt bevaka de omyndigas intresse, kan det
dock ej förnekas, att en bestämmelse i det av lagrådet angivna hänseendet skulle för dem medföra ökad trygghet.
Enligt utredningens mening har de skäl, vilka på sin tid föranledde lagberedningen att föreslå att avgiftens belopp icke skulle bestämmas i lag, icke avtagit i styrka. Den fortgående penningvärdesförsämringen har föranlett bankföreningen att tre gånger (1954, 1963 och 1967) hemställa om av- giftshöjningar, vilka även beviljats vid de två första tillfällena. Det förefaller icke osannolikt att även framdeles höjningar kommer att vara påkallade. Att vid varje tillfälle, då en uppjustering av avgiften sy- nes nödvändig med hänsyn till penningvär- dets fall eller av annan orsak, behöva ändra lagen synes föga rationellt. Det synes där- för utredningen motiverat föreslå att riks- dagen överlåter åt Kungl. Maj:t att, såvitt angår andra banker än riksbanken, bestäm- ma avgiftens storlek.
1l.4.7 Det s.k. överskottsproblemet m.m. Utredningens förslag att ersättning åt för- myndare skall kunna utgå även för arbete som avser den omyndiges personliga för- hållanden samt att ersättning i vissa fall kan utgå av allmänna medel medför att upp- märksamhet måste ägnas åt att denna ut- vidgning av förmyndarens möjlighet till er- sättning inte leder till att den omyndige eller förmyndaren på andra vägar erhåller bidrag av det allmänna som skapar ett bidragsöver- skott hos den omyndige eller en dubbeler- sättning åt förmyndaren.
Med hänsyn till den snabba utbyggnaden av folkpensioneringen och över huvud taget av det allmänna bidragssystemet har det s.k. överskottsproblemet fått ökad aktuali- tet. Inom vårdområdet har problemet sedan länge diskuterats, framför allt i vad avser långtidssjukas samlande av överskott av bi- dragsmedel.6 Eftersom särskilt bland de långtidssjuka torde finnas ett icke ringa an- tal omyndiga är de försök som lagstift- ningsvägen gjorts för att komma till rätta med överskottsproblemet inom detta område av särskilt intresse. Bestämmelser härom är
intagna i 10 kap. AFL och i därunder i lag- boken införda kungörelser. Enligt dessa reg- ler gäller sammanfattningsvis följande.
För pensionsberättigad som är intagen i fångvårdsanstalt eller häktad eller eljest är på statens bekostnad intagen i anstalt eller tillfälligt vistas utom anstalten nedsätts folk- pensionsbeloppet så att det motsvarar fick- penningbeloppet, som fr. o. m. 1.7.1970 ut- gör 1 440 kronor per år. Kan den pensions- berättigade på grund av sitt tillstånd uppen- barligen ej tillgodogöra sig detta belopp äger riksförsäkringsverket nedsätta belop- pet ytterligare, dock till lägst 300 kronor för år. Är pensionsberättigad i andra fall än som nu nämnts intagen i annan anstalt än sjukhus, t. ex. kommunalt ålderdomshem, eller vistas han tillfälligt utom anstalten, äger den som driver anstalten uppbära så stor del av den pensionsberättigades å må- naden belöpande folkpension, som svarar mot kostnaderna för vården eller försörj- ningen på anstalten, varvid den pensionsbe- rättigade dock skall äga erhålla ett visst be- lopp för sina personliga behov. Motsvaran- de gäller för det fall att den pensionsberät- tigade åtnjuter vård eller försörjning mot avgift, som erläggs av kommun eller lands- tingskommun. Bland sådana pensionsberät- tigade kan nämnas dem som kostnadsfritt bor på hem som avses i 1967 års omsorgs- lag eller åtnjuter omsorger enligt nämnda lag och bor i enskilt hem på bekostnad av kommun. Den som enligt angivna bestäm- melser uppbär folkpension i annan form än barnpension skall tillhandahålla den pen- sionsberättigade fickpengar om minst 1 440 kronor per år eller, om den pensionsberät- tigade på grund av sitt tillstånd ej kan be- gagna sig av kontanta medel, använda mot- svarande belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Beträf- fande bl. a. psykiskt utvecklingsstörda kan omsorgsstyrelsen nedsätta fickpenningbelop- pet, dock till lägst 300 kronor för år. Den
6 Överskottsproblemet i vad avser anstaltsvår- dade har behandlats bl. a. i SOU 1951: 47 och senast av 1961 års sjukförsäkringsutred- ning i dess betänkande III, Förmåner och avgifter i sluten sjukvård m.m. (SOU 1967: 63).
rätt som sålunda i vissa fall tillkommer kommun eller annan att, helt eller delvis, uppbära vårdtagares folkpension, torde kun- na utövas även mot vederbörande förmyn- dares bestridande (se referat 26/1967 i Tid- skrift för allmän försäkring).
Inom de grupper anstaltsvårdade som om- fattas av nu angivna regler torde överskott av pensionsmedel inte komma att uppstå annat än mera sällan. Uppkommer undan- tagsvis överskott skall kommun eller den som uppburit folkpensionen redovisa detta till den omyndiges förmyndare. Detta gäller såväl då den uppburna folkpensionen över- stiger sammanlagda kostnaden för anstalts- vården och de bestämda fickpengarna som då den omyndige ej kan tillgodogöra sig ho- nom tillkommande fickpengar och dessa ej heller åtgår för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta. Dessa me- del får givetvis inte utbetalas till annan in- tagen eller tas i anspråk för andra intagnas personliga nytta. Vanligtvis torde dock pen— sionsmedlen helt åtgå för den omyndiges vård och för hans personliga utgifter. Skulle den omyndiges återstående medel — even- tuellt tillsammans med andra den omyndi- ges medel — uppgå till sådant belopp att förmyndararvodet skäligen bör utgå av det- ta, kan överförmyndaren enligt utredning- ens förslag (15: 19 FB) föreskriva detta, men i regel torde förutsätmingar finnas för att ersättningen åt förmyndaren skall utgå av allmänna medel. Överförmyndaren måste ha underlag för bedömningen av denna frå- ga. Härför fordras att förmyndaren i sin redovisning kan ange om den omyndige vårdtagarens folkpension förbrukats. Kom- mun eller annan som uppburit omyndig vårdtagares folkpension måste därför årli- gen lämna redovisning till förmyndaren för folkpensionsbeloppet. Huruvida sådan redo- visningsskyldighet f.n. föreligger är, som framgår ovan under 11.3.1, föremål för de- lade meningar. Med utredningens förslag att ersättning åt förmyndaren i vissa fall skall utgå av allmänna medel torde en sådan re- dovisningsskyldighet emellertid ej kunna undvaras. Detta synes dock ej bli alltför be- tungande eftersom det här rör sig om upp-
gifter av mycket enkelt slag. Utredningens förslag att förmyndarens arvode ej längre skall beräknas på den omyndiges behållna inkomst medför å andra sidan att vissa olä- genheter med nuvarande arvodessystem bortfaller. Om således kommun eller annan uppbär omyndig vårdtagares folkpension, påverkar detta inte förmyndarens rätt till skäligt arvode, liksom ej heller, om förmyn- daren uppbär pension och därmed betalar vårdavgiften, detta skall leda till minskade fickpengar för den omyndige; i båda fallen har förmyndaren som regel möjlighet att erhålla arvode av allmänna medel.
Ovannämnda bestämmelser om rätt för kommun eller annan att uppbära så stor del av pensionsberättigads pension som svarar mot kosmaderna för vården, avser endast folkpension och äger ej tillämpning på den som är intagen på sjukhus. Pension som ut— går till omyndig i anledning av tilläggspen- sioneringen uppbärs därför som regel av förmyndaren, liksom förmyndaren vanligen erlägger vårdavgift för omyndig, som är in— tagen på sjukhus. Uppstår därvid för den, som är intagen på sjukhus, överskott av pen- sionsmedel, bör således arvodet åt förmyn- daren skäligen utgå av detta överskott och ej av allmänna medel enligt den föreslagna bestämmelsen i FB. Att överskott ofta upp- står inom den psykiatriska vården och inom vården av långvarigt kroppssjuka framgår av en av 1961 års sjukförsäkringsutredning gjord undersökning (se ovannämnda betän- kande SOU 1967: 63 s. 41). En beräkning avseende förhållandena den 30 april 1966 (folkpensionen = 4 330: —) av hur stort det årliga överskottet av folkpensionsmedel kun- de bli, gav till resultat ett totalt överskott på omkring 58 milj. kr., fördelade med 37 milj. på mentalsjukvården och med 21 milj. på vården av långvarigt kroppssjuka. Om i en framtid liknande regler införs inom detta område som nu gäller enligt AFL, torde så- dan uppgiftsskyldighet som ovan föreslagits för kommun eller annan, som uppbär omyn- digs folkpension, böra åläggas vederböran- de huvudman.
Vid tagande av. fosterbarn utgår av det allmänna viss ersättning, s.k. fosterlön eller
fosterlega. Utgivande av fosterlön är en kommunal angelägenhet. Statliga bidrag ut- går inte men respektive landsting kan lämna bidrag till fosterlöner för svårplacerade barn m.m. Som fosterlön för vård av barn i enskilt hem har kommunförbundet rekom- menderat ett belopp för år räknat motsva- rande 75 % av basbeloppet enligt AFL (bas- beloppet januari 1970 = 6 000, motsvaran- de en fosterlön av 375 kr./mån.). Vanligt- vis fastställs fosterlönen till avsevärt högre belopp och maximum torde ligga mellan 800 och 1000 kr./mån., häri inräknat det bi- drag som landstinget ger. Utöver fosterlö- nen erhåller fosterföräldrarna ersättning för vissa kostnader, såsom för läkarvård, tand- vård, medicin m.m. Det kan inträffa att ett barn är omhändertaget för samhällsvård och placerats i fosterhem, när fråga uppstår om överflyttning av vårdnaden till särskilt för- ordnad förmyndare. Förordnas därvid fos- terföräldrarna till förmyndare upphör bar- net att vara fosterbarn och även samhälls- vården upphör, vilket innebär att fosterlön inte längre kan utgå (jfr 7 kap. 46 & barna- vårdslagen samt kammarrättens avgörande den 3 juli 1963, refererat i Socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 167). Om ersättning i fortsättningen skall utgå till fosterföräld- rarna prövas detta med ledning av bestäm- melserna i socialhjälpslagen. Så som regler- na om utgivande av fosterlön är utformade inverkar tydligen fosterlönen inte på frågan om ersättning av allmänna medel åt särskilt förordnad förmyndare för övertagande av vårdnaden av underårig.
12. Kontroll över boutredningsmans förvaltning
Enligt direktiven har utredningen även att uppta till behandling frågan om en förstärkt kontroll över boutredningsmans förvaltning, ehuru frågan faller utanför förmynderskaps- lagstiftningen.
12.1 Gällande rätt
Genom 1933 års lag om boutredning och arvskifte infördes bestämmelser — seder- mera överflyttade till 19 kap. ärvdabalken— om att rätten på ansökan kan förordna, att egendom i dödsbo skall avträdas till bo- utredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Lagbered- ningen anförde vid bestämmelsens tillkomst att denna med dödsbodelägarnas samför- valtning sidoordnade form för boutredning— en närmast har karaktären av en utväg för sådana fall då delägarna ej kan enas eller ej vill åta sig det gäldsansvar, som är priset för samförvaltningen, eller ock borgenärer eller andra intressenter till sin trygghet fin— ner erforderligt att få kvarlåtenskapen av- skild och satt under särskild förvaltning; en delägare kunde emellertid även eljest finna boets anförtroende åt en boutredningsman vara det bästa sättet att nå fram till ett eko- nomiskt fördelaktigt resultat.
Enligt 19 kap. ÄB kan ansökan som nu är i fråga göras av dödsbodelägare, testaments- exekutor, borgenär i vissa fall m. fl. (1 5). Val av boutredningsman skall så träffas att
uppdraget kan förväntas bli utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver; sär- skilt avseende skall fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av utredning- en; är testamentsexekutor utsedd, skall för- ordnandet meddelas honom, om ej skäl är däremot (3 5). Vill boutredningsman från- träda sitt uppdrag och visar han skälig or- sak, skall han av rätten entledigas. Finnes boutredningsman icke vara lämplig eller hör han av annan särskild orsak skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det be- gärs av någon vars rätt är beroende av ut- redningen eller förhållandet eljest varder kunnigt (5 5). Boutredningsmannen har att, med iakttagande av vad i lagen är stadgat, företa alla för boets utredning erforderliga åtgärder; i vissa viktigare frågor skall han inhämta delägarnas mening, om det lämp- ligen kan ske (11 å). Boutredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt äger att tala och svara i mål som rör boet (12 ä)-
I fråga om förvaltningen och kontrollen är följande bestämmelser i 19 kap. av in- tresse.
14 5. Till dödsboet hörande penningmedel, som göras räntebärande genom insättning i bank, skola insättas i boets namn. Dödsboets egen— dom må ej heller eljest sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhör.
Utöver vad av 18 kap. 5 & föranledes må egendom ej förskottsvis utgivas till delägare, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är beroende av utredningen.
15 &. Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utred— ningen, skall boutredningsmannen göra anmä- lan härom till delägarna och avgiva redovis- ning för sin förvaltning.
Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna, skall boutredningsmannen till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom. Samma lag vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.
Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört efter vad nu är sagt, är han också redovisningsskyldig.
17 &. När dödsbodelägare begär det eller rätten eljest prövar lämpligt, skall rätten förordna god man att öva tillsyn å boutredningsman- nens förvaltning, såframt boutredningsmannen icke ställer säkerhet för ersättning som han kan finnas skyldig att utgiva. Gode mannen äger genomgå räkenskaper och andra handling- ar ävensom verkställa inventering av egendo- men. Han skall, på föreläggande av rätten el- ler framställning av delägare, meddela upplys— ningar om boet och dess förvaltning samt, där anledning föreligger till anmärkning, göra an- mälan hos rätten.
Är god man ej utsedd, äger rätten, på ansö- kan av delägare eller eljest, förelägga boutred- ningsmannen att avgiva redogörelse för sin för- valtning eller ock förordna någon att granska förvaltningen och däröver avgiva berättelse.
Har beslut enligt denna paragraf meddelats på ansökan av allenast vissa delägare, må rät- ten på talan av delägare föreskriva, att kostna- den ej skall stanna å boet utan av sökandena slutligen gäldas, med fördelning dem emellan efter deras lotter i boet.
18 5. Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av utredningen.
Äro flera utredningsmän ersättningspliktiga, svare de en för alla och alla för en. Ersättnings- beloppet skall utredningsmännen emellan slut- ligen fördelas efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last.
Om skyldighet att hos bank nedsätta eller inbetala värdehandlingar och penningmedel, som tillkomma omyndig eller den för vilken god man förordnats, stadgas i föräldrabalken.
Av betydelse är slutligen följande be- stämmelser om testamentsexekutor i 20 &. Förordnande att vara testamentsexekutor skall, såvitt ej annat framgår av testamentet,
anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.
Vad i 14—16, 18 och 19 %% sagts om bout- redningsman skall äga motsvarande tillämpning å testamentsexekutor ävensom å den som ge- nom testamente förordnats att allenast i viss del verkställa utredningen efter den döde; och skall jämväl om entledigande gälla vad om bo- utredningsman är stadgat.
Rörande tillkomsten av de kontrollbe- stämmelser, som nu finns i 19 kap. 17 & ÄB, bör från lagberedningens motiv här återges följande (NJA II 1933 s. 272).
Den vidsträckta befogenhet, som följer av uppdraget att vara boutredningsman, uppkallar frågan, huruvida rättsägarna i boet äro till- räckligt skyddade genom den ersättningsplikt, som åligger boutredningsmannen på grund av försummelse eller vårdslöshet. Därest denna fråga besvaras nekande, blir det lagstiftningens uppgift att ytterligare säkerställa rättsägarna.
Till en början kan tänkas, att erforderlig trygghet vunnes genom skyldighet för boutred- ningsmannen att ställa borgen eller annan sä- kerhet för sin förvaltning. En sådan ordning skulle emellertid uppfattas såsom ett personligt misstroende, och den skulle för övrigt verka ekonomiskt betungande i många fall. Att lösa frågan genom någon form av ansvarighetsför- säkring torde ej heller vara lämpligt. Den eko- nomiska belastning, som härigenom åsamkas samtliga dödsbon under boutredningsmanna- förvaltning, synes icke uppvägd av den fördel, som ett sådant system innebär för rättsägarna i ett eller annat dödsbo.
Den här väckta frågan får emellertid icke förfalla i och med att ovannämnda utvägar icke funnits framkomliga. Det återstår att un- dersöka, huruvida icke rättsägarna böra skyd- das genom anordnande av särskild kontroll. Visserligen ligger i den prövning, som skall fö- regå valet av boutredningsman, en förhands- kontroll, men denna kan icke alltid bliva så fullständig, att vidare kontroll är obehövlig. För övrigt kan redan den omständigheten, att rätten utser boutredningsmannen, anses inne- bära ett visst ansvar från det allmännas sida med avseende å boutredningsmannainstitutets verkningar. Det är under sådana omständighe- ter nödvändigt att i en eller annan form bere- da möjlighet till en kontroll å förvaltningen eller till en övervakning av boutredningsman- nens verksamhet.
Står det sålunda klart, att en kontroll icke kan undvaras, är det å andra sidan förenat med ganska stora svårigheter att finna den rätta for— men för kontrollen. Värdet av ifrågavarande institut ligger väsentligen i den jämförelsevis självständiga ställning, som tillkommer bout- redningsmannen. Utan denna kommer förvalt- ningen lätt nog att drabbas av enahanda svå-
righeter, som det med boutredningsmannaför- ordnandet gällt att undvika. En kontroll, som binder boutredningsmannen i hans verksamhet, bör sålunda icke komma till stånd. En mycket sträng övervakning skulle för övrigt i normal— fallen kunna uppfattas såsom ett ogrundat un- derkännande av boutredningsmannens duglig— het och hederlighet och på den grund bland de för uppgiften mest lämpade alstra obenä- genhet att åtaga sig densamma.
Från dessa utgångspunkter har lagberedning- en övervägt, huruvida kontroll skulle kunna anordnas på sådant sätt, att boutredningsmän- nen ställdes under inspektion av en central myndighet. Onekligen skulle härigenom kun- na ernås vissa fördelar; boutredningsmannen behövde icke besväras med ständig tillsyn, och övervakningen kunde anförtros åt ett fåtal verk- ligt sakkunniga personer. Emellertid kan ifrå- gasättas, om ett sådant system i det hela kom- me att verka tillräckligt effektivt, och själva organisationsproblemet, inberäknat frågan om kostnaderna och deras gäldande, erbjuder myc- ket stora svårigheter. Ett förslag om att för kontrollen anlita de personer, som fungera så- som överförmyndare, har ej heller visat sig medföra någon tillfredsställande ordning. Be- redningen har därför trott sig böra söka lös- ningen i ett kontrollförfarande, vilket ytterst grundas på självverksamhet av rättsägarna i förening med övervakning från domstolens si- da. I enlighet härmed har beredningen öppnat möjlighet till anordnande av kontroll genom en av rätten förordnad god man, som skall ha- va till uppgift att utöva tillsyn å förvaltningen. Dessutom skall det enligt förslaget vara möj- ligt att åvägabringa en tillfällig revision, därest god man ej blivit utsedd.
Enligt den i första stycket upptagna regeln skall rätten förordna god man att öva tillsyn å boutredningsmannens förvaltning, när bodel- ägare det begär eller rätten eljest prövar lämp- ligt. Åt varje bodelägare har sålunda inrymts rätt att påkalla tillsyn av ifrågavarande slag, och några skäl för sådan begäran behöver sö- kanden icke anföra. Det kan förefalla, som om härigenom öppnats alltför vidsträckt möjlighet att åvägabringa en övervakning, som onekligen kan vara besvärande för boutredningsmannen i hans verksamhet. Beredningen har icke förbi- sett, att lagregeln någon gång skulle kunna komma till användning mera av trakasserings- lust än för emående av behövlig kontroll, men man har ansett, att uppställandet av särskilda förutsättningar för bifall till ansökningen skul- le äventyra syftet med det ifrågavarande stad- gandet. Redan skyldighet att påvisa någon an- ledning till kontroll kunde komma att förhind- ra tillkomsten av ett godmansförordnande i vissa fall, då en tillsyn vore av behovet påkal- lad. Det berättigade intresset av ett lättillgäng-
ligt kontrollförfarande synes därför böra få uppväga de olägenheter, som förut antytts. Ris- ken för missbruk torde för övrigt till stor del vara undanröjd genom den i 5an sista stycke givna bestämmelsen, till vilken beredningen återkommer i det följande.
Tillsyn av den art, varom här är fråga, tor- de särskilt komma att påkallas, då särskilda stridigheter föregått valet av boutredningsman. Uppträder olika grupper rättsägare med skilda kandidater, kan rättens beslut tänkas gå ut på förordnande för flera boutredningsmän. Blir endast en boutredningsman utsedd, ligger det nära till hands, att de, som ej erhållit bifall till sitt förslag, begära tillsyn enligt vad i före- varande 5 är stadgat. Sådan framställning kan också vara föranledd av boutredningsmanna- förordnande för testamentsexekutor, för vilken delägarna av någon anledning ej hava förtro- ende.
Rätt att påkalla tillämpning av förevarande stadgande tillkommer delägarna gemensamt el- ler var för sig. Motsvarande befogenhet har icke tillagts annan, vars rätt kan vara av utred- ningen beroende. Även om borgenär eller lega- tarie enligt 1 & kan inverka på beslut om för— ordnande av boutredningsman, följer icke där- av, att han bör hava samma rätt att begära kontroll som bodelägare, vilken såsom legalt förvaltningsberättigad onekligen intager en sär- ställning med avseende å boutredningen. Obe- roende av bodelägares ansökan äger emellertid enligt förslaget rätten att ex officio anställa kontroll genom förordnande av god man. Så- dant förordnande kan meddelas bl. a. på grund av förhållanden, som bragts till rättens känne— dom av legatarie eller borgenär. Såsom fram- gått av åtskilliga bestämmelser i detta kap., är rätten redan förut tillsynsmyndighet. Det är nog att erinra om den fria prövningsrätt, som tillkommer rätten vid val av boutredningsman, samt om rättens befogenhet att ex officio ent- lediga boutredningsman, som befunnits olämp- lig för sitt uppdrag.
Framställning om godmansförordnande en— ligt första stycket av förevarande & har i regel sin grund i misstro till boutredningsmannens förmåga att ekonomiskt genomföra utredning— en utan skada för delägarna. Det är därför rimligt, att sådant förordnande skall kunna undgås, därest boutredningsmannen ställer sä- kerhet för ersättning, som han kan finnas skyl- dig att utgiva. I det stadgande, som härom upp- tagits i förslaget, förutsättes, att rätten skall pröva, huruvida erbjuden säkerhet kan god- kännas.
God man, som förordnats enligt första styc— ket av denna &, har att utöva en fortlöpande kontroll. Fördenskull har åt honom inrymts rätt att genomgå boets räkenskaper och andra handlingar samt att verkställa inventering av
egendomen. Dylika åtgärder böra tydligen icke företagas på sådant sätt, att boutredningsman- nen i onödan besväras vid fullgörande av sitt uppdrag. Å andra sidan är gode mannens till- syn icke inskränkt till revision av nämnda ka- raktär. Han har att med intresse följa utred- ningen i dess fortgång, och det kan befinnas lämpligt, att boutredningsmannen håller gode mannen underkunnig om viktigare förvalt- ningsärenden.
Då boutredningen går ut på avveckling och i allmänhet är slutförd inom en jämförelsevis kort tid, har det icke funnits tillräckliga skäl att ålägga gode mannen att i viss form avgiva rapporter eller berättelse i anledning av sin tillsynsverksamhet. I stället har föreskrivits, att gode mannen skall, på föreläggande av rätten eller framställning av delägare, meddela upp— lysningar om boet och dess förvaltning samt, där anledning föreligger till anmärkning, göra anmälan hos rätten. På grund av sistnämnda anmälningsskyldighet får rätten tillfälle att in- gripa, därest så svåra missförhållanden förelig- ga, att boutredningsmannen bör entledigas en- ligt 5 5 i detta kap. En sådan åtgärd synes en- dast skola tillgripas såsom sista utväg. I all- mänhet bör gode mannen söka att under hand få till stånd rättelse, där anledning förekommer till anmärkning mot boutredningsmannens för- valtning.
Såsom förut antytts, innefattar förslaget jäm- väl tillgång till ett enklare kontrollförfarande än den ständiga tillsyn, varom stadgas i första stycket av denna 5. Är god man ej utsedd, äger rätten, på ansökan av bodelägare eller eljest, förelägga boutredningsmannen att avgiva redo- görelse för sin förvaltning eller ock förordna någon att företaga granskning av förvaltningen och däröver avgiva berättelse. Detta stadgande, som intagits i andra stycket av förevarande %, innefattar sålunda alternativa former för en en- gångsgranskning i sådana fall, då ständig till- syn ej är anordnad. Antingen kan boutred— ningsmannen åläggas att redogöra för förvalt- ningen vid ett visst tillfälle under utredningens fortgång, eller ock kan någon förordnas att företaga särskild granskning av förvaltningen och skriftligen framlägga resultatet av gransk- ningen. Det har så mycket mindre mött be- tänklighet att anordna en dylik tillfällig revi- sion, som syssloman i allmänhet anses skyldig att på begäran av huvudmannen lämna denna erforderlig underrättelse om ärendets gång. Av samma skäl, som anförts under första stycket, har bodelägare tillerkänts rätt att begära dylik kontrollåtgärd utan att visa särskilt behov av tillsyn å förvaltningen. Det skall dock i detta sammanhang understrykas, att rätten icke har skyldighet att utan vidare bifalla ansökningen. Av det använda uttryckssättet framgår nämli- gen, att det ankommer på rätten att avgöra,
huruvida ansökningen bör bifallas. Den pröv- ning, som har tillerkänts rätten, är visserligen av rätt ömtålig art, och det kan förväntas, att en gjord framställning blir avslagen endast i sådana undantagsfall, då den har till syfte att bereda boutredningsmannen besvär och omak. Lagberedningen hyser dock den uppfattningen, att rättens diskretionära prövning i väsentlig mån undanröjer möjligheten till missbruk av bodelägarnas rätt att påkalla tillämpning av det föreslagna stadgandet. Därest missförhål- landen yppa sig under boutredningsmannaför- valtningen och komma till rättens kännedom, kan rätten även utan särskild framställning allt efter omständigheterna förordna om kontroll- förfarande enligt andra stycket eller anordna tillsyn av sådant slag, som föreskrives i första stycket. Av andra stycket framgår, att där av- sedd kontroll icke är utesluten på den grund att boutredningsmannen ställt säkerhet för sin förvaltning.
Den kontroll, som anordnas enligt första el- ler andra stycket av förevarande 5, är omedel- bart betingad av boutredningen och anknuten till den särskilda förvaltning, som utövas ge- nom boutredningsman. Kostnaden för kontrol- len bör därför falla på dödsboet. Av boets me- del utgår i överensstämmelse härmed arvode och kostnadsersättning såväl till god man en- ligt första stycket som till den, vilken förord- nats att företaga revision efter vad i andra styc- ket är stadgat. Någon uttrycklig bestämmelse härom har ej upptagits i lagen, men att arvode och kostnadsersättning belastar dödsboet fram- går indirekt av innehållet i åms tredje stycke, i vilket meddelas en särskild föreskrift med av- seende å kostnadens slutliga gäldande. Har be- slut om kontroll tillkommit på ansökan av al- lenast vissa delägare, må det nämligen av rät- ten prövas, huruvida kostnaden skall från boet överflyttas på sökandena. Meddelas beslut i denna riktning, hava sökandena att sinsemellan bära kostnaden i förhållande till sina lotter i boet. Anledningen till detta stadgande har an- tytts i det föregående. Därest den framställning, som legat till grund för kontrollförfarandet, icke uppbäres av ett berättigat intresse, är det icke rimligt, att dödsboet skall belastas med den kostnad, som därav föranletts. I stället bör kostnaden drabba den, som ställt sig såsom sö- kande i ärendet, och för det inbördes ansvaret utgör delaktigheten i boet den riktiga normen. Prövning av sådan fråga skall ske på talan av delägare. Denna talerätt kan ej anses innefatta något principiellt undantag från vanliga regler i fråga om rätten att företräda dödsboet; det är nämligen här icke fråga allenast om döds- boets rätt utan om förhållandet mellan del- ägarna inbördes.
Det skall anmärkas, att förslaget icke upp- tager någon särskild föreskrift rörande den ord-
ning, i vilken skäligheten av fordrat arvode kan bliva föremål för prövning. Den omständighe- ten, att boutredningsmannen utbetalat arvode av boets medel, kan naturligen icke i och för sig utgöra ett godkännande av arvodesbelop— pet. Fråga härom kan exempelvis upptagas under den granskning, som boutredningen i det hela blir underkastad i samband med bo- delning och arvskifte. Uppkommer tvist om skäligheten av fordrat eller utgivet belopp, kan frågan i vanlig ordning dragas under rättslig prövning, och talan lärer kunna anställas av envar dödsbodelägare med verkan för delägar- na i gemen.
Enligt 17 kap. 4 5 H. B. i den ändrade ly- delse, som detta lagrum erhållit i lagberedning- ens förslag, skall arvode för tillsyn eller gransk- ning, som avses i förevarande &, utgå med för- månsrätt.
12.2 Förslag om ändrad lagstiftning
I direktiven för utredningen framhålls, att med hänsyn bl. a. till att rätten förordnar om boutredningsmannaförvaltning och ut- ser boutredningsman, får det anses vara en angelägenhet för det allmänna att så effek- tivt skydd som möjligt skapas för de me— del som omhänderhas av boutredningsman- nen, utan att denna form för dödsboför- valtning onödigt tynges eller fördyras.
Från dessa synpunkter och med framhål- lande att en del förskingringsfall förekom- mit har på senare år framkommit flera för- slag om förstärkt kontroll.
I motioner till 1964 års riksdag, vilka närmast avsåg försäkringsskydd för medel, som förvaltades av förmyndare, god man eller boutredningsman, och i de till första lagutskottet avgivna remissvaren berördes dessa frågor. Härvidlag hänvisas till första lagutskottets utlåtande nr 40 (se 13.2). Frå- gan om försäkringsskydd behandlas av ut- redningen nedan under 13 kap.
I framställning till Kungl. Maj:t den 12 december 1964 har justitieombudsmannen påkallat åtgärder till stärkande av kontrol- len över boutredningsmans förvaltning (ämbetsberättelsen 1965 s. 220). Framställ- ningen var närmast föranledd av en skrift till 10 den 4 januari 1963, vari advokaten Folke Rogard anhöll att JO måtte övervä- ga sådana åtgärder, samt ett yttrande där-
över av Sveriges Advokatsamfund den 17 oktober 1963. Dessa skrifter, jämte en på- minnelseskrift av Rogard, har återgivits i Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund 1964 s. 83 0. f.
Utredningen har funnit lämpligt att här återge J Ozs framställning i väsentliga delar. Det heter däri:
När någon förvaltar tillgångar, som tillhöra annan, har ju förvaltaren i regel rent faktiskt möjlighet att tillägna sig tillgångarna eller de- lar därav. Frestelsen att för eget bruk tillgripa anförtrodda medel -— tillgrepp som av gär- ningsmännen ofta ses som tillfälliga ”lån” vilka de tänka sig att kunna återbetala längre fram ——- torde vara större om förvaltaren kan utgå från att redovisning eller kontroll över för- valtningen ej behöver påräknas förrän i en tämligen avlägsen framtid.
Erfarenheten visar att oavsett det straffhot som följer av bestämmelserna i 22 kap. SL, för- troendemissbruk från förmögenhetsförvaltares sida ingalunda är någon ovanlig företeelse. Självfallet kan något fullt tillförlitligt skydd mot sådana brott ej åstadkommas. Det är dock angeläget att man söker tillvarataga till buds stående möjligheter att motverka dylik brotts- lighet. Icke minst är det anledning uppmärk— samma i vad mån genom organisatoriska åtgär- der ett förbättrat skydd kan åstadkommas. I det sammanhanget finns skäl att erinra om att man genom administrativa åtgärder kunnat i avsevärd mån minska de förr ofta förekom- mande förskingringarna av befattningshavare i det allmännas tjänst.
Jag vill — — —— framhålla att även om en försäkringsform skulle medföra skydd för måls- ägandena, den icke är ägnad att minska före- komsten av förskingringar; måhända t.o.m. tvärtom. I första hand synes man därför böra sträva efter åtgärder som kunna förebygga el- ler begränsa förskingringar.
I nu förevarande sammanhang är ej fråga om att till behandling upptaga berörda spörs— mål från mera allmänna synpunkter. När det gäller förvaltningsuppdrag av helt enskild na- tur, d.v.s. där det allmänna ej tager befatt- ning med uppdragets tillkomst eller fullgöran— de, torde det ej böra ifrågakomma att ingripa med reglerande bestämmelser. Beträffande för- mynderskaps- och konkursboförvaltning finnas redan vissa bestämmelser och, även om i ären- det åberopats att dessa ej äro fullt effektiva från kontrollsynpunkt, finner jag ej anledning att nu ingå på frågan om ändringar av dessa bestämmelser kunna anses motiverade. Vad som aktualiserats genom Rogards framställning, såsom den slutligen avgränsats, är kontrollen
över dödsboförvaltning i de fall där rätten för- ordnat boutredningsman.
Nämnas må att man under förarbetena till boutredningslagen såg rätten som en tillsyns- myndighet (NJA II 1933 s. 274 första stycket), men i praktiken ha domstolarna, som ju sak— nat insyn i boutredningsmännens förvaltning, knappast kunnat fylla någon egentlig tillsyns- uppgift.
Rogard har i sin framställning påtalat att nu gällande kontrollbestämmelser vore otillräck- liga och har väckt fråga om införande av yt- terligare bestämmelser till stärkande av kon- trollen, i huvudsak genom att en rättens om- budsman skulle ha löpande tillsyn över bout- redningsmans förvaltning, genom att boutred- ningsmannen skulle med vissa intervaller av- giva redovisning samt genom att denne också skulle ha skyldighet att nedsätta värdehand- lingar i öppet förvar.
De åtgärder, som från Advokatsamfundets sida vidtagits för att utöka kontrollen över advokaternas medelsförvaltning och för att ef- ter förskingringar av advokater hålla vederbö- rande rättsägare skadeslösa, äro helt visst för- tjänstfulla och vårda erkännande. Dessa åtgär- der och de ytterligare åtgärder av huvudsakli- gen intern natur, som kunna ifrågakomma från Advokatsamfundets sida, anser jag dock ej ut- göra tillräcklig anledning att avstå från att när- mare överväga huruvida förbättrade kontroll- former i avseende å boutredningsmannaförvalt- ning kan uppnås genom lagstiftning. Till en början må därvid beaktas att —— ehuru enligt en av Häradshövdingeföreningen gjord beräka ning mer än tre fjärdedelar av boutrednings- männen är advokater eller banker, d. v. s. upp- dragshavare beträffande vilka visst skydd re- dan finnes (jämför första lagutskottets utlåtan- de nr 40/1964 5. 9 och 12) — man ej bör bort- se från att det förekommer boutredningsmän utanför advokaternas och bankernas krets. Vi- dare är det, oavsett vem som innehar boutred- ningsmannauppdrag, ett allmänt intresse att fö- rekommande möjligheter att motverka försking- ringar ej lämnas outnyttjade. Därvid är ett principiellt skäl för en utbyggnad av den lag- stadgade kontrollen den synpunkten att sam- hället kan anses ha iklätt sig —— eller i varje fall bör ikläda sig —— ett visst ansvar för bout- redningsmannaförvaltningen genom att dennas anordnande är beroende på domstols beslut; en dylik synpunkt åberopade redan lagbered- ningen (NJA II 1933 s. 272) och den har jäm- väl kommit till uttryck i Rogards inlaga och även i motioner i riksdagen. Väl är det, såsom Advokatsamfundet åberopat i sitt yttrande, så att domstolen tämligen regelmässigt utser den boutredningsman som föreslagits av vederbö-
rande dödsbodelägare och alltså knappast kan anses garantera att en lämplig och pålitlig per- son utses för uppdraget. Ett dylikt förhållande talar dock icke emot att det allmänna bör kän- na ansvar för förvaltningens tillförlitlighet. Snarare bör man se det så att ju mer begränsad inverkan det allmännas organ har i fråga om själva personvalet, desto angelägnare är det att vederbörandes förvaltningsverksamhet står un— der effektiv kontroll. Ytterligare är att beakta att fråga är om ett av lagstiftaren anvisat och reglerat förvaltningsförfarande till den enskildes tjänst. Det måste från denna synpunkt anses vara ett allmänt intresse att ett dylikt lagregle- rat institut icke medför dolda faror utan med förtroende skall kunna anlitas av medborgar- na. De fördelar institutet av lagstiftaren är av- sett att medföra -— framför allt dels gäldan— svarsbefrielsen för delägarna, dels möjligheten att i händelse av oenighet mellan delägarna kunna åvägabringa en effektiv förvaltnings- form — bör ej till någon del behöva köpas till priset av att delägarna ikläda sig en risk i frå- ga om egendomens trygghet. I detta samman- hang finns anledning att erinra om att Härads- hövdingeföreningen (första lagutskottets utlå- tande nr 40/1964 5. 9) beräknat att av domstol förordnad boutredningsman förekommer endast i omkring eller knappt fem procent av alla bo- utredningar. För min del vill jag dock fram- hålla att siffran fem procent i och för sig icke bör anses så obetydlig när den ställs i relation till samtliga i riket förekommande boutred- ningar. Därtill kan fogas den reflektionen att boutredningsmannainstitutet måhända skulle av allmänheten bli mera utnyttjat om — utöver dess nuvarande fördelar — tillkomme den be- aktansvärda fördelen att vissa garantier för medlens skydd kunde vinnas genom anlitande av den lagreglerade boutredningsmannaförvalt- ningen.
Ytterligare är att beakta att ej heller borge- närernas intressen böra läderas genom brister i boutredningsmannainstitutet. En rättsverkan av att ett dödsbo avträdes till förvaltning av boutredningsman är ju att dödsbodelägarna bli fria från ansvar för den dödes gäld, och borge- närerna ha alltså allenast boets egendom att hålla sig till. Från deras synpunkt är det där- för också viktigt med kontroll att denna egen— dom ej undandrages dem. Det bör för övrigt från det allmännas synpunkter ej förbises att de som oftast förekomma som borgenärer till dödsboen äro stat och kommun, nämligen när såsom ofta är fallet skatteskulder föreligga. I anslutning till vad Advokatsamfundet anfört därom, att, såvitt anginge förskingringar av advokater, skadeupprättande åtgärder vidtogos genom utbetalningar ur samfundets ersättnings- fond, må i detta sammanhang erinras om att utbetalningar från fonden ej ske där beloppet
skulle åtgå till gäldande av ogulden skatt. I dylika fall få alltså stat och kommun själva stå för förlusten.
En synnerligen viktig synpunkt är emeller- tid också att man ej inför kontrollformer som betager boutredningsmannainstitutet dess smi- dighet eller hindrar boutredningsman att kraft- fullt och effektivt sköta förvaltningen och av- vecklingen av ett dödsbo. Ej heller bör ifråga- komma kontrollformer som för rättsägarna bli oskäligt dyrbara. De nu berörda synpunkterna betonades i uttalanden redan under förarbetena till boutredningslagen. Advokatsamfundet har i sitt yttrande refererat dessa och med all rätt understrukit desamma. Det förtjänar dock att påpekas att en fullt rättvisande bild av berörda uttalanden under förarbetena ej erhålles om de ses isolerade och utan kompletteringen att så- väl lagberedningen som lagrådet fäste stort av— seende vid de risker för rättsägarna, som kunde förutses. Lagberedningen framhöll därvid svå- righeterna att finna rätta formerna för kon- troll (särskilt NJA II 1933 s. 272) och lagrådet att det vore ”en omdömesfråga där goda skäl kunna givas för olika meningar, huru den (kon— trollen) lämpligast skall vara reglerad och om förslaget lyckats träffa det rätta” (s. 208). Man bör även hålla i minnet att vid den tidpunkt, då det dittills oprövade boutredningsmannain- stitutet skulle införas, det var vanskligt att be- döma vad den framtida tillämpningen komme att innebära. Bl.a. torde knappast ha förutsetts att just de kontrollformer, som lagstiftningen anvisade (nuvarande 19: 17 ÄB), i praktiken skulle — såsom strax skall närmare beröras —— komma att anlitas i så ringa utsträckning som fallet blivit.
Enligt min mening är det av skäl som nu an— förts och med anledning av de upprepade fal— len av förskingring av dödsbons egendom befo- gat att taga under övervägande om icke en för- stärkt kontroll över boutredningsmans förvalt- ning kan uppnås utan att detta behöver med- föra alltför tyngande eller kostsamma anord- ningar. I första hand synes naturligt att ställa frågan om förbättringar kunna vinnas genom att utbygga eller effektivisera de kontrollmedel som nu finnas stadgade i 19 kap. 17 & ÄB.
Vad angår anordningen med god man för tillsyns utövande kan väl sägas att en dylik fortlöpande kontroll i och för sig måste med- föra god trygghet för dödsbodelägarna. Begä— ran om förordnande av god man torde emel- lertid förekomma påfallande sällan. Sådant förordnande torde ha ifrågakommit främst när starka motsättningar förelegat mellan skilda kretsar av bodelägare och det ena lägret är an- geläget att kontrollera att en boutredningsman, som föreslagits av deras motståndare, icke kom- mer att gynna dessa. Föreligger däremot icke en konfliktsituation av dylik art framstår en
begäran om god man ganska otvetydigt som en öppet ådagalagd misstro att en boutred- ningsman misstänkes sko sig själv på dödsboets bekostnad. Även om en dylik misstro eller ett ett frö därtill föreligger, är nog flertalet män- niskor av naturliga skäl obenägna att visa det- ta öppet, och detta särskilt som dödsbodelägar- na måste befara att efter en sålunda visad miss- tro framtida mellanhavanden mellan dem och deras förtroendeman icke bli särskilt behagli- ga. En dödsbodelägare torde också ogärna vil- ja riskera att framstå i en löjlig dager för det fall att godemanskontrollen skulle visa att han varit ute i ogjort väder. — Vad angår rättens möjlighet att ex officio förordna god man, torde rätten, då den ej har någon egentlig in- syn i förvaltningen, ytterst sällan få anledning att självmant upptaga frågan om förordnande av god man.
Man kunde då fråga sig om det vore lämp- ligt med en lagändring så att en tillsyn genom god man gjordes i princip obligatorisk. Man skulle då få en ordning som påminner om ord- ningen med en rättens ombudsman i konkurs. Rogard har också ifrågasatt om icke efter kon— kursreglernas förebild en rättens ombudsman skulle kunna ifrågakomma jämväl i nu före- varande sammanhang.
Emellertid är jag för min del betänksam mot en sådan ändring. Framför allt skulle en dylik ordning med fortlöpande kontroll bli kostsam för dödsbona. Vidare skulle säkerligen för- valtningsförfarandet bli mindre smidigt än för närvarande. Om möjligt synes därför i första hand andra lösningar böra eftersträvas.
Det i 19 kap. 17 å andra stycket ÄB reglera- de, mera enkla kontrollförfarandet genom sär- skilt förordnad granskningsman kommer där- vid främst i åtanke. Fråga är i detta stadgande icke om en fortlöpande tillsyn utan om en vid bestämt tillfälle insatt granskning av boutred- ningsmannens förvaltning. En dylik kontroll behöver alls ej vara lika kostsam som god- manstillsynen och ej heller tynga boutrednings— mannens löpande arbete. Detta kontrollinstitut såsom det för närvarande är utformat måste emellertid sägas lida av samma brist som nyss berörts beträffande godmanskontrollen, nämli- gen att särskilt initiativ erfordras, varvid i praktiken i främsta rummet kan tänkas fram- ställning från delägares sida. Av samma skäl som förut angivits torde sålunda delägare vara högst obenägna att taga något initiativ för att få dylik kontroll. Kontroll av denna art lär därför ha varit ytterst sällsynt.
Ett ökat utnyttjande av denna kontrollform, helst med någorlunda korta mellanrum, synes mig kunna vara av ganska stort värde. Medve- tandet hos en boutredningsman om att gransk- ning av förvaltningen icke är skjuten till en obestämd framtid utan är att förvänta med
kortare intervaller är ägnat att minska en må- hända eljest föreliggande frestelse att tillgripa dödsbomedel. Värdet av att i vissa fall en på- börjad förskingring kan uppdagas någorlunda snart och innan den nått alltför stor omfatt— ning bör ej heller underskattas. Den väg man i så fall skulle kunna gå vore att föreskriva så- som huvudregel att kontroll av nu ifrågavaran- de art skulle, oberoende av yrkande, anordnas med vissa intervaller, t.ex. efter sex månader från förordnandet och därefter var sjätte må— nad. Rätten skulle då redan när boutrednings- man förordnas också kunna utse gransknings— man.
En dylik föreskrift om regelbunden gransk- ning torde icke böra göras undantagslös. Döds- bon med ringa tillgångar — tillgångarna, ej bo- behållningen torde böra vara avgörande — sy- nes sålunda kunna undantagas med hänsyn dels till den typiskt sett mindre förskingringsrisken i dylika fall, dels till intresset att bespara dy- lika bon även blygsamma extrakostnader. Där boutredningsmannen inom sex månader (eller annan tidsfrist av begränsad längd) från för— ordnandet avgivit sådan redovisning till döds- bodelägarna, som avses i 19 kap. 15 & ÄB, tor- de också granskning genom särskild gransk- ningsman kunna undvaras. Undantag torde vi- dare efter särskild prövning kunna förekomma även i andra fall, såsom när dödsbodelägarna uttryckligen och enhälligt förklara sig vilja av- stå från här avsedd kontroll och väsentliga borgenärsintressen ej tala för motsatsen.
Lämpligen kunde rätten åläggas att vaka över att granskning kom till stånd, vilket kun- de ske genom att anmälan om verkställd granskning eller slutredovisning skulle anmälas till rätten. Rättens tillsynsfunktion skulle då få något mer reell innebörd än för närvarande. Av värde torde i det sammanhanget vara om rätten genomgående finge underrättelse när bo- utredningsmannauppdrag slutförts så att entle- digande kunde ske (jämför NJA 1955: 574 un— der åtalspunkt I B).
En utökning av kontrollen på nyss skisserat sätt kan likväl självfallet icke medföra ett i allo effektivt skydd. En värdefull komplette- ring skulle vara om det läte sig göra att jäm- väl få till stånd föreskrifter som garanterade en betryggande placering av likvida eller lätt realiserbara tillgångar, vilka typiskt sett äro de som äro de mest lockande och lättillgängliga förskingringsobjekten. Därvid kan ifrågasättas om icke — såsom Rogard föreslagit — föräld— rabalkens föreskrifter kunde i Viss mån tjäna som förebild. En dylik tanke är i och för sig icke något väsentligen nytt. Sålunda uttalades under boutredningslagens förarbeten att, ehuru uttryckliga föreskrifter därom ej meddelades, reglerna i 8 kap. förmynderskapslagen (numera motsvarande 15 kap. FB) i vissa hänseenden
kunde vara till ledning även för boutrednings- mannaförvaltningen (NJA II 1933 s. 266).
De föreskrifter som i nu berört hänseende i främsta rummet kunde tänkas vore att bout- redningsmannen skulle åläggas viss skyldighet att — utan förbehåll om egen dispositionsrätt —-— insätta penningmedel i bank samt nedsätta värdehandlingar i öppet förvar (jämför 15 kap. 4 och 8 55 FB). Emellertid måste därvid be- aktas att boutredningsmannens uppgifter äro delvis artskilda från förmyndares. Medan en förmyndares förvaltning är en förvaltning på ganska lång sikt, varvid normalt ej förekomma större omdispositioner, är boutredningsman- nens verksamhet i princip1 avsedd att inriktas på dödsboets snabba avveckling. Därvid kom- mer i blickpunkten särskilt uppgiften att om- besörja betalning av den dödes gäld och ofta även arvsskatt samt att tillse att kontanta me- del också stå till förfogande för verkställande av testamentariska förordnanden om penning- legat; kontanter behövas ofta också för döds- bodelägares underhåll. För boutredningsman- nen är det därför erforderligt att utan omgång kunna disponera kontanta medel och att därvid kunna vid behov försälja tillgångar, exempelvis obligationer och aktier. Å ena sidan är på grund av förhållanden av nu nämnd art angeläget att boutredningsmannen när det gäller bankuttag eller värdepappersförsäljning, som utgöra nöd- vändiga led i förvaltningsverksamheten ej bin- des av tyngande föreskrifter av sådan innebörd att exempelvis upprepade tillstånd av någon till- synsinstans skulle erfordras. Å andra sidan ut- gör boutredningsmannens uppgift att åstad- komma en utredning och avveckling av döds- boet ingalunda skäl för att alla dödsboets till- gångar skola stå under hans omedelbara dispo- sition. I den mån dödsboet har värdepapper el- ler kontanter, som ej komma att behövas för gäldsbetalning eller andra utbetalningar under boutredningen, finns strängt taget icke någon anledning alls att dessa tillgångar skola kunna fritt disponeras av boutredningsmannen.
En målsättning vid övervägande av hur ökad säkerhet för dödsbos tillgångar bör kunna upp- nås synes mig med hänsyn till det anförda böra vara att boutredningsmannen under sin ome- delbara disposition ej skall ha likvida tillgång- ar i vidare mån än som erfordras för de på ho- nom ankommande utbetalningarna. I övrigt bör dylika tillgångar vara insatta på spärrad bankräkning respektive nedsatta i öppet förvar
1 Det bör nämnas att skillnaden mellan bout- redningsmans och förmyndares förvaltning blir mindre påfallande i de fall då dödsbon under lång tid bibehållas oskiftade, icke där- för att själva boutredningen är tidskrävande utan därför att delägarna av skatteskäl fin- na det fördelaktigt att bibehålla dödsboet som ett särskilt skattesubjekt.
utan fri dispositionsrätt för boutredningsman- nen, allt intill dcss arvskifte skett eller bout— redningsmannaförvaltningen eljest avvecklats. Beträffande frågan vid vilken tidpunkt det rimligen kan ske en bedömning vilka tillgångar som behöva stå under boutredningsmannens omedelbara förvaltning och vilka som icke bö- ra göra detta må anföras följande. Vid den tid- punkt då boutredningsman förordnas torde ofta boets ställning icke vara så klar att det kan ske någon egentlig bedömning av nu ifrågavarande art. Underlag för en dylik bedömning torde dock i allmänhet föreligga tämligen tidigt un— der boutredningen och i regel senast när bo- uppteckning förrättas. Dock kunna ibland ock- så då föreligga ovissa faktorer såsom i frågan om och i så fall när den avlidnes fordringar kunna beräknas bli infriade, liksom också i av- seende å frågan vilka intäkter och kostnader ett dödsbo bör kunna påräkna i en rörelse, från en hyresfastighet o. s. v. Det torde likväl i flertalet fall vara möjligt att, med marginal för dylika ovissa faktorer, göra en ungefärlig beräkning av vad boutredningsmannen kommer att behöva ha tillgängligt för sina kommande utbetalningar. Med hänsyn härtill synes tänk- bart — åtminstone som en huvudregel, varifrån vid behov rätten finge medgiva undantag — att föreskriva den ordningen att boutredningsman skall när boets ställning kan överblickas och senast när bouppteckning förrättats, vara skyl- dig att insätta kontanter å spärrad bankräk- ning respektive nedsätta värdehandlingar i öp- pet förvar utan egen dispositionsrätt, allt i den mån dylika tillgångar bedömas ej behöva bli ianspråktagna under boets fortsatta utredning. Boutredningsmannens bedömning och åtgärder i berörda hänseende bör anmälas till dödsbo- delägarna och till rätten. Visar det sig seder- mera att någon del av de spärrade tillgångarna behövas för gäldreglering eller dylikt, bör så- dan ordning gälla att erforderliga tillgångar kunna frigöras utan alltför stor omgång men ändå med tillgodoseende av rättsägamas in- tresse att de och rätten få kännedom om att och varför deponerade tillgångar tagas i an- språk. Vid sådan granskning genom särskild granskningsman som förut berörts kunde vi- dare kontrolleras att boutredningsmannen an- vänt under hans disposition stående medel till avsedda ändamål.
Förut antyddes att en ordning av här skis- serad art finge betraktas som en huvudregel, varvid undantag säkerligen finge tänkas. Så tor- de bl.a. kunna erfordras beträffande rörelse- idkande dödsbon, för vilkas vidkommande svå- righeter kunna föreligga att bedöma komman- de utveckling och därmed behovet av rörelse- kapital. Vidare synes, när bank är boutrednings- man, föreskrifter av nu antydd art enligt sakens natur ej vara påkallade.
Med det här anförda har jag allenast velat antyda ett par till synes framkomliga vägar när det gäller att öka kontrollen över boutred— ningsmans förvaltning av dödsbos tillgångar. Det föreliggande spörsmålet kan dock knap- past i allo överblickas med mindre i ämnet sker en närmare utredning. Då det i enlighet med vad förut anförts får anses angeläget att möjligheterna till en förbättrad kontroll i före- varande hänseende närmare utredes, får jag, med stöd av den befogenhet som tillkommer mig enligt instruktionen för riksdagens om— budsmän, framlägga ovan berörda spörsmål för den åtgärd vartill Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen föranleda.
12.3. Utredningen
Av skäl som JO utvecklat i sin framställ- ning anser utredningen önskvärt att en för- stärkt kontroll av boutredningsmans för- valtning anordnas. De möjligheter till kon— troll, som infördes vid tillkomsten av denna lagstiftning, har såsom erfarenheten nu ut- visar utnyttjats i mycket obetydlig utsträck- ning. Anledningen därtill är väsentligen att insättandet av kontrollen förutsätter ett ini- tiativ av dödsbodelägarna eller rätten. Från dödsbodelägarnas sida uteblir som regel så- dant initiativ, därför att de icke har eller icke vill öppet visa misstroende mot bout- redningsmannen. Och rätten har, sedan för- ordnande meddelats, icke sådan ställning till de särskilda fallen att man kan förvän- ta kontrollinitiativ från rättens sida.
En förstärkt kontroll torde med hänsyn härtill böra byggas på åtgärder som obliga- toriskt skall vidtas. Å andra sidan är det an- geläget att användningen av boutrednings- mannainstitutet, som visat sig ha stort prak- tiskt värde, icke försvåras eller hindras ge- nom att det görs osmidigt eller kostsamt.
Ur dessa synpunkter har utredningen övervägt om man icke, utan att stadga nå- gon kontroll utifrån genom rätten, god man, granskningsman eller annan, skulle kunna vinna mycket genom att föreskriva fortlö- pande verifierade redovisningar till dödsbo- delägarna. Att sådana nu kan underlåtas sy— nes vara en väsentlig anledning till att för- skingringar kan ske. En förebild för utred- ningen har därvid varit det system som in- förts inom advokatsamfundet.
Utredningen syftar härvid på det ”Regle- mente rörande advokats förvaltning av pen— ningmedel och värdehandlingar, som tillhör hans huvudmän, samt om advokats bokfö- ring m. m.”, vilket utfärdats av samfundets styrelse den 13 maj 1966. Häri stadgas bland annat, att advokat före den 1 april varje år skall till envar klient, gentemot vilken han vid något tillfälle under nästföregående ka- lenderår haft redovisningsskuld överstigan- de 5 000 kronor, avge redovisning för me- delsförvaltningen under detta år (årsredo- visning), därest icke före sagda dag slutre— dovisning avgivits. I sådan årsredovisning skall upptas saldo vid årets början, samtliga in- och utbetalningar för klienten under året samt saldo vid årets slut. Har klientmedel innestått å bankräkning eller postgirokonto i klientens namn, skall vid årsredovisning- en fogas av banken eller postgirokontoret utfärdad kontokurant utvisande insättning- ar och uttag under året samt innestående behållning vid årets slut. I uppdrag, som av- ser förvaltning av dödsbo, skall redovis— ningshandlingarna tillställas minst en del- ägare i dödsboet; övriga dödsbodelägare skall samtidigt skriftligen underrättas om vem som tillställts redovisningshandlingar- na; om någon av dem så begär, är advoka— ten skyldig att tillställa honom bestyrkt av- skrift eller bestyrkt kopia av handlingarna. I samma reglemente stadgas beträffande klienter tillhöriga värdehandlingar, att börs- noterade värdepapper till ett värde översti- gande 5 000 kronor skall inom två månader från handlingarnas mottagande nedsättas i öppet förvar hos bank. Före den 1 april varje år skall advokaten lämna redovisning häröver på samma sätt som i fråga om pen- ningmedel.
Det har synts naturligt att den redovis— ningsskyldighet, som sålunda införts för ad- vokat och som gäller även då advokat för- valtar dödsbo, stadgas även för boutred- ningsman som utsetts av rätten, oavsett om han är advokat eller ej. En sådan ordning måste innebära en ökad säkerhet för döds- bodelägarna i de fall då annan än advokat utsetts till boutredningsman.
Utredningen anser sig däremot icke kun-
na förorda att — såsom JO ifrågasatt — boutredningsman skall vara skyldig insätta boets penningmedel å spärrad bankräkning. I så fall skulle en mängd undantag behöva stadgas och ändå skulle det vara nödvän— digt att öppna möjlighet till uttag efter till- stånd av rätten, något som skulle vara myc- ket opraktiskt och icke heller skulle vara väl förenligt med rättens funktioner i dessa ärenden. Över huvud synes en sådan ord- ning oförenlig med den förvaltnings- och utredningsuppgift, som åligger en boutred- ningsman, och den skulle antagligen göra hela institutet betydligt mindre användbart.
Däremot synes det vara all anledning att i samband med berörda nya redovisningsre- gel också införa en regel — i analogi med vad som gäller för advokater och i fråga om omyndigas medel — att dödsbos värde- handlingar skall nedsättas i öppet förvar, om sammanlagda värdet överstiger 5000 kronor. Skyldigheten synes icke böra, såsom för advokater, begränsas till börsnoterade värdepapper. På samma sätt som fortfaran- de skulle gälla i fråga om penningmedel, som innestår i bank i dödsboets namn, näm— ligen att de kan disponeras av boutred- ningsmannen för boets räkning, skulle i frå- ga om värdepapper, som nedsätts i öppet förvar i bank, gälla att uttag får ske av bo- utredningsmannen utan särskild prövning. Nyheten är att han ej får förvara dem själv och att förvaringen, liksom beträffande penningmedel, skall framgå av den årliga redovisning till dödsbodelägarna, som nu föreslås.
I enlighet härmed föreslår utredningen dels ett tillägg till 19 kap. 14 & ÄB, vari nu stadgas om insättande av penningmedel i bank, att värdehandlingar skola, såframt sammanlagda värdet överstiger 5 000 kro- nor, nedsättas i öppet förvar i bank, dels föreskrift, i en ny 14 a &, att boutrednings- mannen före den 1 april varje år skall avge redovisning för medelsförvaltningen under föregående år, att i redovisningen skall upp- tas saldo vid årets början och slut samt in- och utbetalningar under året, att, om medel innestått i bank eller annan inrättning, vid redovisningen skall fogas bevis om insätt-
ningar och uttag under året samt behållning vid årets slut samt att, när värdehandlingar nedsatts i bank, vid redovisningen skall fo— gas bevis av motsvarande innehåll.
Vidare föreslås, också i analogi med ad- vokatsamfundets bestämmelser, i ett andra stycke av 14 ä 5, att årsredovisning skall tillställas minst en delägare i boet, att öv- riga delägare samtidigt skall underrättas om vem som tillställts redovisningen samt att, om omyndig delägare finns i boet, ett ex- emplar skall tillställas överförmyndaren.
Utredningen har icke ansett lämpligt att ge möjlighet till eftergift, genom överens- kommelse med dödsbodelägarna, av vad så- lunda föreskrivs om årsredovisning. Detta skulle strida mot grundidén att redovisning bör ske obligatoriskt, även där förtroendet är stort, med eller utan fog, och det skulle lätt bli en olycklig praxis om boutrednings- männen vid mottagandet av uppdraget fri- skrev sig från redovisningsskyldigheten. Även i de fall då det i större dödsbo före- kommer någon form av revision bör det icke vara någon svårighet att ge dödsbodel- ägarna redovisningar som uppfyller bestäm— melserna, och dödsbodelägarna synes ha be- rättigade anspråk att få sådana.
Emellertid är det under angivna förhål- landen också nödvändigt överväga, vilka fö- reskrifter som kan erfordras för att bestäm— melserna skall efterlevas. Om så ej sker kan de lätt försummas just i de fall där de bäst behövs, och över huvud måste förefintlig- heten av regler om kontroll på redovis- ningsskyldigheten verka starkt återhållande på potentiella förskingrare. Den enda möj- ligheten till sådan kontroll har utredningen funnit vara att avskrift av redovisningen skall lämnas till någon myndighet, och en- dast den rätt, som meddelat förordnandet, synes då kunna komma i fråga. En sådan bestämmelse måste kompletteras med möj— lighet till sanktion från rättens sida, och det föreslås således att om redovisning ej sker inom föreskriven tid, rätten vid vite skall ålägga boutredningsmannen att fullgöra sin skyldighet. Även om rätten icke har någon befattning med boutredningarna i sak, bör det icke vara någon svårighet för rätten att
föra särskild förteckning över meddelade förordnanden och att med ledning av denna efter den 1 april varje år kontrollera att re- dovisning avgivits. Bestämmelser i nu an— givna avseenden har föreslagits i 14 a &, tredje stycket.
Beträffande de av rätten förordnade bo- utredningsmännen har en fråga, som ej di- rekt rör kontrollen, påkallat uppmärksam- het. Det gäller frågan när en boutrednings- mans uppdrag upphör. Nu stadgas, såsom ovan nämnts (5 5), att om boutredningsman vill frånträda sitt uppdrag och visar skälig orsak, skall han av rätten entledigas. Men om så ej sker, vilket uppenbarligen är det normala, finns ingen föreskrift om entledi- gande när uppdraget slutförts; det ges en- dast föreskrifter (15 &) om att slutredovis- ning skall lämnas och egendomen delas. Det har påtalats att boutredningsmannens upp- drag och behörighet att företräda dödsbo— delägarna strängt taget kvarstår och att det- ta kan aktualiseras om ny tillgång eller ny skuld uppenbaras. Detta synes icke till- fredsställande. Även om det begärs torde emellertid för närvarande entledigande ef- ter avlämnad slutredovisning icke bruka meddelas. Utredningen har därför funnit lämpligt föreslå en ny bestämmelse, såsom ett fjärde stycke i 5 &, av innehåll, att ”när boutredningsman slutfört sitt uppdrag må han på begäran entledigas av rätten”.
Enligt nuvarande ordning bestämmer bo- utredningsmannen själv sitt arvode genom att uppta beloppet därför i sin slutredovis- ning. Vid missnöje kan en prövning ske ge- nom klandertalan vid domstol (19: 19 ÄB). Är boutredningsmannen advokat kan arvo- dets skälighet emellertid också bli prövat genom påkallande av skiljedom hos advo- katsamfundets styrelse. Utredningen har ic- ke funnit anledning föreslå någon ytterli- gare form för en sådan prövning.
13. Fråga om skydd för omyndigs och dödsbodelägares medel genom försäkring eller på annat sätt
13.1 Gällande ordning
Svensk rätt saknar bestämmelser om försäk- ringsskydd för anförtrodda medel. Vissa lagregler och förhållanden som på ett eller annat sätt anknyter till det nu aktuella spörsmålet må emellertid här något berö- ras. (Om kontrollen över förvaltningen av omyndigs egendom och över boutrednings- mannaförvaltning redogörs i 10 och 12 kap.).
Såväl förmyndare (13: 9 FB) som bout- redningsman (19: 18 ÄB) är pliktig ersätta skada som han uppsåtligen eller av vårds- löshet tillskyndat den omyndige eller döds- boet. Motsvarande skadeståndsskyldighet föreligger för god man (18: 8 FB).
I detta sammanhang må också erinras om 18 kap. HB, vari återfinns bestämmelser beträffande sysslomans ersättningsskyldighet i vissa fall.
Enligt 19 kap. 14 & FB är överförmynda- re med avseende å sin befattning underkas- tad ämbetsansvar. Försummar överförmyn- dare sin tillsyn över förmyndarens förvalt- ning, kan han bli skadeståndsskyldig gent- emot den omyndige (NJA 1951: 245).
Genom ändringar i utsökningslagen har med verkan från den 1 juli 1969 beslutats en effektivare ordning för löneutmätning, som innebär förbättrade indrivningsmöjlig- heter i fråga om skadeståndsfordringar, framför allt då fråga är om person- eller egendomsskador på grund av brott. Införsel
har emellertid icke ansetts böra medgeu för skadeståndsfordringar.
Av intresse är också vissa bestämmelser i brottsbalken som avser att förmå en brotts- ling att ersätta den skada han orsakat genom sitt brott. Föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande kan sålunda meddelas exempelvis vid vill- korlig frigivning, villkorlig dom och skydds- tillsyn.
De medel som sålunda och i övrigt står till buds för att främja fullgörandet av skade- ståndsskyldighet saknar emellertid ofta prak- tisk betydelse för den skadelidande på grund av att skadevållaren inte anträffas eller sak- nar förmåga eller vilja att utge skadestån- det.
Här må anmärkas att Sveriges advokat- samfund sedan 1954 har en fond, vars syfte är att bereda samfundet möjlighet att bidra till upprättande av skada till följd av brotts- ligt förfarande från advokats eller hos ad- vokat anställds sida.
En lagstiftning torde inom kort vara att vänta om skadestånd vid myndighetsutöv- ning. I remiss till lagrådet under hösten 1970 torde nämligen komma att föreslås en ny skadeståndslag, i vilken föreskrivs att staten eller kommun skall ersätta person- skada, sakskada eller ren förmögenhetsska- » da (d. v. s. ekonomisk skada som uppkom- mer utan samband med person- eller sak- skada), som vållas genom fel eller försum- melse vid myndighetsutövning i verksam-
het för vars fullgörande staten eller kom- munen svarar. Förslaget torde innebära att kommunen skall bära skadeståndsansvaret för av överförmyndare vållade skador. Om utredningens förslag till ny överförmyndar- organisation (se 9 kap.) genomförs, kommer i stället staten att få bära detta ansvar. Den utvidgning av skadeståndsskyldigheten i of- fentlig verksamhet som förslaget till skade- ståndslag innebär löser emellertid endast i begränsad omfattning de problem som be- handlas i detta kapitel.
13.2. Reformförslag
Frågan om förstärkning av skyddet för omyndigas m. fl. medel har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen.
Vid 1940 års riksdag behandlades av förs— ta lagutskottet dels motion angående ökat skydd för omyndigas medel, som är under- kastade det allmännas kontroll (utl. nr 37), dels motioner om beredande av ökad säker- het för dödsbodelägares intresse i fråga om dödsbos egendom (utl. nr 40).
I det första utlåtandet anförde utskottet bl. a. följande.
Det är ett viktigt allmänt intresse att omyn- digas egendom beredes effektivt skydd. Kon- trollen över förvaltningen av sådan egendom har också anförtrotts åt offentliga organ, över- förmyndarna. Den viktigaste uppgiften för för— myndarkontrollen torde vara att förebygga att de omyndiga tillfogas ekonomisk förlust genom försummelse eller oredlighet från förmyndares sida. I sådant syfte ha genom 1924 års förmyn- derskapslagstiftning införts detaljerade före- skrifter rörande placeringen av omyndigs egen- dom, redovisningsskyldighet för förmyndaren, kontroll genom överförmyndare och domstolar o. s. v. Efter denna lagstiftnings genomförande torde en väsentlig förbättring i jämförelse med tidigare förhållanden ha inträtt. Erfarenheten har dock visat att luckor förefunnits i kontrol- len och att omyndiga därigenom tillskyndats förluster. Genom de förslag som för innevaran- de riksdag framlagts i propositionen nr 107 har kontrollen över förmyndarförvaltningen i olika avseenden skärpts, varför det är att vänta att risken för skador av den art som i motionen beröres för framtiden skall minskas.
I utlåtande nr 40 uttalades till en början följande.
Under förarbetena till lagen om boutredning och arvskifte blev, såsom av utskottets redogö- relse framgår, frågan om på vilket sätt dödsbo- delägare skulle skyddas mot förluster genom boutredningsmans försummelse eller vårdslös- het föremål för ingående överväganden. Därvid berördes även den i nu förevarande motioner upptagna tanken på att föreskriva skyldighet för boutredningsmannen att ställa borgen eller annan säkerhet för sin förvaltning. Lagbered- ningen anförde därom att en sådan ordning skulle uppfattas såsom ett personligt misstroen- de och att den för övrigt skulle verka ekono- miskt betungande i många fall. Att lösa frågan genom någon form av ansvarighetsförsäkring vore enligt lagberedningens mening ej heller lämpligt; den ekonomiska belastning, som här- igenom åsamkades samtliga dödsbon under bo- utredningsmannaförvaltning, syntes icke upp— vägd av den fördel som ett sådant system inne- bure för rättsägarna i ett eller annat dödsbo. De skäl som sålunda anförts till stöd för den ståndpunkt lagen intager i förevarande avseen- de synas alltjämt äga giltighet.
Motionerna blev i enlighet med vad ut- skottet hemställt avslagna av riksdagen.
Vid 1964 års riksdag behandlades av förs- ta lagutskottet (utl. nr 40) motioner om för- säkringsskydd för anförtrodda medel. Över motionerna avgavs yttrande av hovrätten över Skåne och Blekinge, överförmyndar- nämnden i Stockholm, Sveriges advokatsam- fund, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare, Svenska försäkringsbolagens riksförbund samt Folk- sam. Endast Folksam tillstyrkte att utred- ning kom till stånd. Övriga remissinstanser avstyrkte motionerna eller uttalade att sär- skild utredning ej kunde anses påkallad.
Svenska försäkringsbolagens riksförbund, som avstyrkte den föreslagna utredningen, uttalade i sitt yttrande bland annat:
I fråga om ansvarsförsäkring må nämnas att advokater regelmässigt torde teckna dylik yr— kesansvarighetsförsäkring. Såväl när det gäller uppdrag som boutredningsman som i än högre grad god man och förmyndare förekommel emellertid i stor utsträckning även andra yrkes- kategorier, vilka mera sällan torde ha tecknat yrkesansvarighetsförsäkring. Här skulle därför möjligen motionärernas förslag kunna ha en funktion att fylla. Sannolikt skulle dessutom kontrollen av att ansvarighetsförsäkring vid—
makthålles kunna ske på ett relativt enkelt sätt. Riksförbundet vill emellertid trots detta ifråga- sätta om ett obligatorium är påkallat. Frekven- sen av fall där rättsförlust eller annan skada genom vårdslöshet vållats av boutredningsman, förmyndare eller god man torde icke vara sär- deles stor, bl. a. enär vederbörande domstol har att tillse att den som förordnas att utföra ifrågavarande uppdrag är lämpad därtill. — Frågan om garantiförsäkring, som redan nu kan tecknas av t. ex. dödsbodelägare till skydd mot boutredningsmans oredlighet, synes böra betraktas på i stort sett liknande sätt som frå- gan om ansvarsförsäkring. De fall, där för- skingring eller liknande brott drabbar dödsbo- delägare, myndling eller därmed jämställd per- son, torde icke vara många även om de helt naturligt tilldragit sig stor uppmärksamhet. Lik- som ifråga om ansvarsförsäkring torde visser- ligen icke större komplikationer beträffande kontrollen av ett obligatorium behöva befaras. Det synes emellertid knappast lämpligt att in- föra ett obligatoriskt försäkringsskydd, när ett mera allmänt behov av försäkring icke kan på- visas. —— — — Det trygghetsproblem, som före- ligger med hänsyn särskilt till oredlighet hos ifrågavarande uppdragstagare, bör över huvud taget betraktas ur ett vidare perspektiv än för- säkringssynpunkten. Bland annat förefaller re- visions- och redovisningsfrågor böra beaktas.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande an- förde utskottet följande:
Motionärernas önskemål att söka förstärka skyddet är i och för sig behjärtansvärt. Såsom flera remissinstanser framhållit torde det dock vara tveksamt om den av motionärerna anvi- sade utvägen med obligatorisk försäkring är framkomlig. Enligt vad utskottet erfarit kom- mer emellertid inom kort en utredning att till- sättas med uppgift att företaga en allmän över- syn av förmynderskapslagstiftningen. Det kan förutsättas att spörsmålet om skydd för till— gångar som förvaltas av förmyndare eller god man kommer att uppmärksammas av den till- ämnade utredningen. Härigenom kan syftet med motionerna i denna del bli tillgodosett. Vad därefter gäller dödsboförvaltning vill ut- skottet erinra om att enligt vad vid remissbe- handlingen upplysts det övervägande antalet boutredningar handhaves av personer, som ut- ses av arvingarna själva utan något domstols- förfarande. När åter domstol förordnar bout- redningsman torde härtill mången gång utses sådan beträffande vilken visst skydd redan fin- nes såsom advokat eller banks notariatavdel- ning. Det kan därför antagas att ett genom- förande av motionärernas förslag skulle be- träffande dödsbomedel medföra ringa nytta i förhållande till de kostnader och den omgång
som skulle vara förenade med en obligatorisk försäkring. Utskottet kan således ej heller i denna del biträda motionärernas utrednings- yrkande.
I motioner vid 1965 års riksdag hemställ- des om utredning och förslag angående frå- gan om skydd för dödsbodelägares, omyn- digs och klienters medel i syfte att vid för— skingring skydda vederbörande mot förlust. I utlåtande (nr 7) över motionerna fann första lagutskottet, som först redogjort för ovannämnda utlåtande vid 1964 års riksdag och för direktiven för förmynderskapsut- redningen, att resultatet av utredningens ar- bete borde avvaktas innan ytterligare åtgär- der övervägs. —— Motionerna blev i enlig- het med vad utskottet hemställt avslagna av riksdagen.
Frågan har varit uppe även i ett vidare sammanhang, nämligen när det gäller måls- ägandens möjligheter att utfå skadestånd och statligt bistånd till den som lidit skada genom brott. Beträffande offentliga utred- ningar där frågorna berörts och dessas be- handling i riksdagen hänvisas till ingående redogörelser härför i första lagutskottets ut- låtanden 1964: 12, 1968: 44 s. 6—15 samt 1969: 9. Bakgrunden har främst varit den ökande våldsbrottsligheten.
I motioner vid 1969 års riksdag begärdes dels förslag om införande av ett kompensa- tionssystem beträffande personskador, dels utredning om möjligheterna att införa ett system för ersättning av ekonomisk skada. Motionärerna anförde bl. a.:
Frågan om statlig ersättning också för eko- nomisk skada genom brott är mera komplice- rad. Det är givet att ett sådant system skulle bli mera kostsamt och det är möjligt att ett skydd mot sådana skador enklare genomförs försäkringsvägen. Därvid uppkommer frågan om graden av frivillighet i en sådan försäkring. Motionärerna anser det också nödvändigt att undersöka om ersättning för ekonomisk skada kan påverka allmänpreventionen. Medan det torde vara uppenbart att ingen känner sig mera benägen att misshandla andra därför att offren får ersättning från samhället för sveda och värk, kan det tänkas att respekten för andras egendom minskas om det är samhället som helhet eller försäkringsbolag som står den yt- tersta risken. Avgränsningen till redan existe-
rande försäkringssystem torde också vara ett komplicerat problem.
Motionerna blev mot första lagutskottets hemställan (utl. nr 9) om utredning rörande ersättning av allmänna medel för skada, åsamkad genom brott, avslagna av riksda- gen, som därmed följde en reservation från åtta av utskottets ledamöter.
Slutligen må här nämnas, att lagbered- ningen i sitt betänkande Utsökningsrätt IX (SOU 1969: 5) berört problematiken i an- slutning till sitt förslag om avskaffande av förmånsrätten för omyndig jämlikt 17 kap. 10 & HB. Beredningen anför härom (s. 44):
Förmånsrätten grundas väsentligen på billig- hetsskäl. FB innehåller skyddsregler i olika hänseenden som syftar till att hindra obehö- riga dispositioner av förmyndaren eller gode mannen. I den mån dessa regler fungerar sak- nas behov av förmånsrätt. Tyvärr finns alltid vissa luckor. De brister som förmynderskaps- rätten företer i detta hänseende har i fråga om boutredning sin motsvarighet i bristen på effek- tiv kontroll över boutredningsman. Beredning- en anser det värt överväga, huruvida icke nå- gon form av obligatorisk försäkring bör infö- ras för bägge fallen. Vare sig så sker eller ej har det icke synts beredningen motiverat, att det skall finnas allmän förmånsrätt för ford-
ringar mot förmyndare eller god man i denna hans egenskap.
13.3. Utredningen
I den ovan under 12 kap. berörda fram- ställningen från år 1964 angående åtgärder till stärkande av kontrollen över boutred- ningsmans förmögenhetsförvaltning gick ju- stitieombudsmannen icke in på frågan om skydd för anförtrodda medel genom försäk- ring, eftersom denna fråga varit föremål för riksdagens prövning vid samma års riksdag. Han framhöll dock att även om en försäk— ringsform skulle medföra skydd för måls- ägandena, den icke är ägnad att minska förekomsten av förskingringar, måhända t. o. m. tvärtom. Enligt JO synes man därför i första hand böra sträva efter åtgärder som kan förebygga eller begränsa förskingringar.
Utredningen delar denna uppfattning. Ge- nom förslagen i 9, 10 och 12 kap. har ut- redningen försökt skapa ett så effektivt
skydd som möjligt för ifrågavarande medel. Självfallet kan man emellertid icke genom kontrollåtgärder helt förebygga försking- ringar och liknande brott. Det är därför an- ledning att undersöka om, jämte kontrollen, någon form av försäkringsskydd kan och bör genomföras.
För att få ett underlag för bedömningen gjorde utredningen våren 1969 en förfrågan hos ett antal överförmyndare, som repre- senterade distrikt med omkring en fjärdedel av landets befolkning och en femtedel av hela antalet förmynderskap och godman- skap, om det efter den 1 januari 1966 före- kommit att någon förmyndare eller god man blivit åtalad och dömd för försking- ring av anförtrodda medel. Av svaren fram- gick, att brottsligheten varit mycket låg. Endast ett fall av speciellt allvarlig art fram— kom. Detta fall, som jämväl avsåg försking- ring av dödsbomedel, tilldrog sig stor upp- märksamhet och var sannolikt en av anled- ningarna till att frågan om förstärkning av skyddet motionsvägen framfördes i riksda- gen under mitten av 60-talet. Ett annat fall gällde en legal förmyndare, som gjort orätt- mätiga uttag på en dotters spärrade bank- konto om tillhopa 7 000 kronor. Banken er- satte sedermera förlusten, eftersom den läm- nat ut medlen utan överförmyndarens till- stånd. En överförmyndare uppgav, att det inom hans distrikt förekommit smärre för- skingringar, som dock klarats upp och icke föranlett polisanmälan. Samme överförmyn- dare redovisade ett fall där en förmyndare polisanmälts för att ha förskingrat samman- lagt omkring 3 000 kronor, tillhöriga två myndlingar. Förmyndaren erhöll åtalsefter- gift på grund av sociala skäl, hög ålder och invaliditet. I övrigt har icke några försking- ringar rapporterats.
Någon liknande undersökning angående frekvensen av förskingringar begångna av boutredningsmän har icke kunnat genom- föras. Man torde dock kunna förmoda att frekvensen är låg.
Det skydd som kan komma i fråga torde vara, att när förmyndare, god man eller bo- utredningsman blir skadeståndsskyldig på grund av förskingring av anförtrodda medel
och icke erlägger skadeståndet, den skade- lidande i någon form erhåller ersättning ge- nom det allmännas försorg. Det kan ifråga- sättas, om skyddet skulle gälla även legala förmyndare, och det är heller inte givet att boutredningsman skall likställas med för- myndare. Även i fråga om bestämmandet av vederbörandes brott kan olika lösningar tänkas. Dessa gränsdragningsproblem är emellertid överkomliga.
Såvitt utredningen kunnat finna kan ett sådant skydd tänkas ordnat på i huvudsak tre olika sätt.
För det första kan man tänka sig att stats— verket direkt åtar sig denna garanti. Staten skulle m. a. o. åta sig att ersätta den skade- lidande, och staten skulle givetvis i så fall ha regressrätt mot den i första hand skade- ståndsskyldige. Praktiskt torde en sådan ord- ning icke möta några svårigheter.
Den andra möjligheten är att staten skulle fungera som försäkringsgivare på det sättet att staten svarar för en skada på samma sätt som enligt det första alternativet men uttar en avgift härför. Liknande lösningar finns inom sociallagstiftningen. Ett närlig- gande exempel på en sådan ordning finns i det förslag till ny jordabalk som framlagts i propositionen den 20 mars 1970 (1970: 20). Det föreslås där att staten skall ersätta ska- da i följd av oriktig behandling av inskriv- ningsärende och i vissa andra liknande fall. Enligt det lagberedningsförslag, som låg till grund för propositionen, skulle för ändamå- let bildas en fond genom att en viss avgift, beräknad efter försäkringsmässiga grunder, avkrävdes inskrivningssökandena. Departe- mentschefen jämkade emellertid förslaget på så sätt, att han ansåg det icke nödvän- digt att beräkna och utta en särskild avgift utan att man i stället kunde låta den van- liga expeditionsavgiften för inskrivnings- ärenden omfatta även detta bidrag. Skulle en liknande anordning införas för förmyn- dare och gode män kan man på samma sätt tänka sig, att den tillsynsavgift, som utred- ningen under 16.4 nedan föreslår såsom ett alternativ för täckande av statsverkets kost- nader för överförmyndarorganisationen, be- stäms så att den kan anses täcka även kost-
naden för denna statens ansvarighet. Skulle även boutredningsmännen omfattas av sy- stemet måste däremot för dem en särskild avgift i någon form uttagas. Även den nu angivna andra möjligheten för skyddets an- ordnande synes vara praktiskt genomförbar.
Den tredje möjligheten är att statsverket avtalar med ett enskilt försäkringsbolag, eller möjligen en sammanslutning av sådana, om att överta ifrågavarande risk mot pre- mier. En individuell försäkring är icke tänk- bar utan det fick i så fall bli en kollektiv garantiförsäkring och en på något sätt sam- lad premiebetalning. Ett försäkringsbolag har efter förfrågan av utredningen förklarat sig berett att erbjuda en sådan försäkring, med överförmyndarna såsom samlingsorgan, och såsom en vägledning beräknat premien till en krona per förmynderskap, med ett maximibelopp av 100 000 kronor för varje myndling och en milj. kronor för varje över- förmyndardistrikt. Enligt utredningen bör emellertid premien sättas i någorlunda pro- portion till riskens storlek för varje förmyn- derskap och endast erläggas för de överför- mynderskap som försäkringen skall omfatta. Då nämnda tillsynsavgift är tänkt att utgå med belopp som står i viss proportion till vederbörandes inkomst kan man tänka sig ett jämförelsevis enkelt system av den inne- börden, att överförmyndaren varje år ut- räknar, vilka tillsynsavgifter som inflyter för de förmynderskap, som omfattas av försäk- ringen, och erlägger en viss procent därav som premie. Om tillsynsavgift icke skulle utgå i de fall, då arvodet till förmyndaren eller gode mannen utgår av allmänna me- del, fick statsverket för dessa fall betala premien. Skall systemet omfatta även bout- redningsmännen erfordras liksom i det and- ra fallet ovan särskilda anordningar. Även den nu beskrivna tredje möjligheten synes vara praktiskt genomförbar utan alltför sto- ra svårigheter.
Utredningen har ansett sig böra här ut- veckla dessa möjligheter, som alla synes tänkbara, men kan icke för närvarande för- orda någon av dem. Skälen därför är föl- jande.
Såsom förut berörts är frekvensen av för-
luster på grund av förskingringar inom ifrå- gavarande område mycket ringa. Såvitt rör förmynderskap och godmanskap beror detta delvis på de stränga kontrollföreskriftema, och dessa skulle enligt utredningens förslag ytterligare skärpas. Beträffande boutred- ningsmännen har utredningen ansett nuva- rande kontrollföreskrifter otillräckliga men föreslagit vissa nya sådana. Att under dessa förhållanden införa en omfattande garanti just på dessa områden ter sig i och för sig icke motiverat. Visserligen kan utan tvivel mycket ömmande fall inträffa, men detta gäller i kanske ännu högre grad andra, vida större områden där det ställs anspråk på att staten skall träda in och svara för ersättning i anledning av brott. Tills vidare synes där- för icke tillräckliga skäl föreligga för sär- bestämmelser på ifrågavarande område.
Därest frågans vidare behandling skulle leda till, att ett särskilt skydd för detta om- råde skall införas, vill utredningen av de tre ovan nämnda alternativen förorda det förs- ta, d. v. s. att statsverket direkt åtar sig garantin.
14. Avveckling av vissa äldre godmanskap
Nuvarande regler om preskription av rätt att taga arv eller testamente tillkom genom 1928 års arvslag, vilken trädde i kraft den 1 januari 1929, och 1930 års testamentslag, som trädde i kraft den 1 januari 1931. En- ligt dessa kan godmanskap för arvingar och testamentstagare i regel avvecklas efter pre- skriptionstidens utgång. För vissa äldre fall, som tillkommit före nyssnämnda lagar, gäl- ler emellertid icke någon preskriptionstid. I sådana fall kan godmanskapet ej avvecklas utan närmare undersökning av vem som är närmast berättigad till arvsmedlen. Ovisshet om till vem arvsmedel skall utbetalas kan även föreligga vid vissa andra äldre god- manskap. I direktiven för utredningen fram— hålls, att arvsmedlen ofta uppgår till så ringa belopp att de ej kan bära kostnaderna för en undersökning och att en enklare och billigare form för avvecklingen därför är önskvärd.
14.1 Om förordnande av god man samt om preskription av rätt att taga arv eller testa- mente
14.1.1 Gällande rätt Enligt 18 kap. 4 & FB skall god man förord- nas för bortovarande eller okänd i bland andra följande fall:
1. om vid dödsfall till namnet känd ar- vinge är å okänd ort eller fjärran och förty ej kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott däri;
2. om vid dödsfall ej kan utrönas, huru- vida den döde efterlämnat arvinge som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arvet, eller ock kännedom finnes om arvinge efter den döde men kunskap saknas såväl om ar- vingens namn som om hans vistelseort, samt det på grund av sådan omständighet ford- ras, att okänd arvinges rätt bevakas och hans lott i boet förvaltas;
3. om testamentstagare vistas å okänd el- ler fjärran ort eller är okänd och hans rätt därför behöver iakttagas på sätt förut om arvinge är sagt;
4. om det eljest tarvas, att bortovarandes rätt bevakas eller hans egendom förvaltas.
God man entledigas av domstol, när hans uppdrag är slutfört eller över huvud om be- hov av godmanskapet ej längre är för han- den (18 kap. 10 & FB). Sålunda upphör till exempel i regel gode mannens funktion, när arvsrätt preskriberats.
Bestämmelserna om preskription av rätt att taga arv eller testamente finns i 16 kap. ÄB, vilket kapitel har ersatt 9 kap. i arvslagen och 8 kap. i testamentslagen. Efter preskrip- tionstidens utgång kan den gode mannen praktiskt taget alltid entledigas. Preskrip- tionstiden uppgår till fem år från dagen för rättens kungörelse iallmänna tidningarna om att egendom genom arv eller testamente till- fallit vederbörande (16:1—3 ÄB). Därut- över gäller en yttersta preskriptionstid av tio år från dödsfallet eller, om arvinges eller tes-
tamentstagares rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna (16: 4 ÄB). Tioårspre- skriptionen avser främst sådana fall, då kun- görelse rätteligen bort utfärdas men detta av någon anledning ej skett. Ger sig vederbö- rande ej till känna inom preskriptionstiden har han gått förlustig sin rätt (1617 ÄB). Laga förfall kan ej åberopas (jfr dock lag den 28 februari 1958 om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testa- mente, ”Lex Wallenberg”). Arv som borto— varande eller okänd arvinge gått förlustig tillfaller dem, som skulle vara berättigade därtill om arvingen avlidit före arvlåtaren (16: 8 ÄB). Vem egendom skall tillfalla se- dan testamentstagares rätt gått förlorad be- ror i första hand på en tolkning av testamen— tet.
14.1.2 Äldre rätt
14.1.2.1 Känd arvinge å okänd eller fjärran ort (bortovarande) Var, då dödsfall inträffade, någon dödsbo- delägare1 å okänd ort eller så fjärran, att han ej kunde bevaka sin rätt, skulle enligt 11 kap. 4 & första stycket förmynderskapslagen god man förordnas att bevaka den bortova- randes rätt och förvalta hans lott i boet. Dessa bestämmelser, som upptagits från la- gen den 11 juni 1920 om god man för borto- varande, motsvarar till innehållet i huvud- sak de före nämnda lag gällande stadgan- dena om god man för frånvarande delägare i dödsbo och får, såvitt angår arvinge å okänd ort, anses ha haft samma omfattning som be- stämmelserna i 15 kap. 5 & äldre ÄB om preskription av sådan arvinges rätt till arv. För den förvaltning, som anordnades för den bortovarande, var en gräns satt genom bestämmelserna om arvsrättspreskription. Arvingen måste inom viss i lagen angiven tid göra rätten till arvet gällande, vid även- tyr att han eljest förlorade sin arvsrätt. För känd arvinge å okänd ort var preskriptionsti- den tio år efter det kungörelse om arvet tred— je gången var införd i allmänna tidningarna (15 kap. 5 & äldre ÄB). För känd arvinge, som var inrikes men så fjärran boende, att han ej kunde ha kunskap om arvet, eller
som var å känd ort utrikes, löpte en pre- skriptionstid av ett år från det arvingen av rätten erhöll meddelande om arvfallet (15 kap. 4 & äldre ÄB). Arvinge ägde emeller- tid rätt att visa laga förfall.
Därest kungörelse skolat utfärdas men detta ej skett blev den bortovarandes rätt icke föremål för preskription. Detsamma var förhållandet i fråga om känd arvinge å känd ort, såframt han ej av domaren underrättats om arvfallet jämlikt 15 kap. 4 & äldre ÄB.2
14.1.2.2 Okänd arvinge Var fråga om okänd arvinge, d.v.s. en ar- vinge, om vars existens eller egenskap av ar- vinge ovisshet rådde, skulle god man icke för- ordnas. Före tillkomsten av 1920 års lag om god man för bortovarande och förmynder- skapslagen förekom emellertid ofta, att god man förordnades även för okända arvingar. ”I den mån sådana förordnanden därefter givits, har de saknat laga verkan” (Lindha- gen—Lind: Arvslagen, 1939, s. 238). Preskriptionstiden för okänd arvinge var ett år efter arvfallet (15 kap. 6 & äldre ÄB). Bestämmelse om kungörelse i detta fall fanns ej. Emellertid förekom ofta, att även i dylika fall kungörelse utfärdades med anmaning till okända arvingar att infinna sig och göra sina arvsanspråk gällande. En sådan kungörelse hade tydligen icke någon preklusiv verkan (lagberedningen ÄB II s. 398). Av den avfattning, 15 kap. 6 & äldre ÄB hade, framgick klart, att däri reglerades för- hållandet mellan okänd arvinge och kronan såsom danaarvsberättigad. Emellertid gick rättsutvecklingen därhän, att lagrummet an- sågs vara tillämpligt även för det fall, att från början okänd arvinge framställde an- språk mot från början kända arvingar, som kommit i besittning av arvet (NJA 1921 s. 153; jfr lagberedningen ÄB II s. 398).
1 Genom lagstiftning år 1930 inskränktes stad- gandet att avse allenast arvinge och icke dödsbodelägare i allmänhet. Härefter an— vänds genomgående beteckningen arvinge. 2 Tioårspreskriptionen enligt förordningen den 4 mars 1862 omfattar endast fordringsan- språk. Anspråk på utbekommande av arv preskriberas således icke enligt bestämmel— serna i nämnda förordning.
Uttrycklig möjlighet att förordna god man för bortovarande eller okänd testamentsta- gare infördes först i samband med testa- mentslagen. Det är något tveksamt om dess- förinnan sådana godmansförordnanden med laga verkan kunnat ske. I praxis har emeller- tid sådana förordnanden givits, förmodligen med tillämpning av de bestämmelser, som gällde förordnande av god man för bortova- rande (Ekeberg—Guldberg, s. 278—279).
Enligt äldre lag var testamentstagares rätt icke underkastad preskription. Arvingarna 'måste, så länge dödförklaring ej skett, vara beredda på att testamentstagaren när som helst, måhända en avsevärd tid efter dödsfal- let, gjorde sin rätt gällande (en uppfattning, att bestämmelserna i 15 kap. äldre ÄB om arvsrättspreskription avsett även rätt på grund av testamente, synes dock ej ha varit för domstolarna främmande, se Schmidt J uri— diskt Arkiv bd XXI s. 265; Ekeberg—Guld- berg, s. 230). Att märka är emellertid, att även om själva det på testamentet grundade anspråket ej var underkastat preskription, samma resultat, nämligen förlust av rätten till den testerade egendomen, likväl stundom kunde följa av reglerna för den allmänna tioåriga fordringspreskriptionen. Sådan kan väl ej inträda, när det testerade utgörs av viss individuellt bestämd egendom, som allt- jämt finns i behåll; till dylik egendom har nämligen testamentstagaren förvärvat ägan- derätt genom arvfallet. Är däremot fråga om ej individualiserad egendom, finns utrymme för tillämpning av reglerna om den tioåriga fordringspreskriptionen (se Naumanns Tid— skrift 1864 s. 487). Detsamma är förhållan- det, om de för boutredningen ansvariga obe- hörigen avhänt boet testamentstagaren till- lagd individuellt bestämd egendom (Eke- berg—Guldberg, s. 230).
14.1.2.4 Följderna av att arvsrätten gått förlorad
Har arvinges rätt till arv genom preskription gått förlorad, tillfaller arvet dem, som skulle varit berättigade därtill, om arvingen avlidit före arvlåtaren. Detta gällde utan särskilt
stadgande i äldre rätt (jfr numera 16 kap. 8 & ÄB).
Regeln innebär, att vad som skulle ha till— fallit den, vars arvsrätt preskriberats, tillfaller arvlåtarens övriga arvingar. Arvingarna till den, vars arvsrätt preskriberats, äger således ej i denna sin egenskap åtkomma det arv, denne skulle ha fått efter arvlåtaren, om han ej gått arvet förlustig. De kan emellertid så- som arvingar till arvlåtaren ha rätt till arvet.
14.2. Problemställningen
Av redogörelsen för äldre rätt har indirekt framgått, varför äldre godmanskap icke kun- nat avvecklas. Avsaknaden i äldre rätt av en yttersta preskriptionstid för rätt att taga arv har medfört, att arvsrätten för känd arvinge å okänd ort icke preskriberades, när domstol underlät utfärda kungörelse. Följaktligen har godmanskapet ej heller kunnat avveck— las. Samma förhållande gäller i princip för godmanskap för känd arvinge å fjärran ort, när underrättelse om arvfallet icke tillställts arvingen. Att något sådant godmanskap kvarstår synes av naturliga skäl föga sanno- likt. Utredningen har ej heller fått känne- dom om något sådant.
Arvsrätten för okända arvingar är, såsom redan framhållits, under alla förhållanden preskriberad. Även om god man för sådana arvingar icke skulle förordnas enligt äldre lag finns dock en del sådana godmanskap. Att dessa fortfarande kvarstår beror på att vederbörande god man icke kunnat anträffa någon arvinge, till vilken han kunnat redo- visa medlen. En utredning härom kan, efter- som många år förflutit från dödsfallet, vara förenad med avsevärda kostnader och ta lång tid i anspråk.
Beträffande testamentstagare gällde över huvud icke någon preskriptionstid före tes- tamentslagen. Problemen vid avvecklingen av godmanskap för testamentstagare är i princip desamma som för godmanskap för bortovarande.
Svårigheten att veta till vem arvsmedlen skall redovisas kan naturligtvis uppstå icke bara för en god man för okänd arvinge utan
Arvingar Summa Behållning Test.- _ godman- kr. Bortov. Okända Summa tagare Ovr. skap — 100 133 14 147 1 1 149 101— 500 309 28 337 1 —— 338 501—1 000 193 17 210 1 _ 211 1 001—5 000 348 55 403 5 1 408 5 001— 108 14 122 1 — 123 Summa 1 091 128 1 219 9 2 1 230
även för en god man för känd arvinge å okänd ort, där preskriptionstiden efter kun- görelse gått till ända.
I samband med inhämtande från underrät- terna av Vissa statistiska uppgifter, för vilka redogörelse lämnas nedan under 14.3, tillfrå— gade utredningen underrätterna om orsa- kerna till att kvarstående äldre godmanskap icke kunnat avvecklas. Svaren har i allt vä- sentligt bekräftat vad som ovan anförts. Därjämte har såsom en ofta förekommande anledning angivits bristande kännedom om äldre rätts bestämmelser hos såväl gode män och överförmyndare som förmynderskaps- domstol.
I skrivelsen till underrätterna frågades också om det föreligger svårigheter att av- veckla godmanskap för bortovarande eller okända även där nu gällande regler om arvs- rättspreskription är tillämpliga och vad i så fall anledningen är därtill. Från flera dom- stolar har påpekats att på grund av gällande preskriptionstiders längd svårigheter upp-
står, att sedan preskription inträtt, anträffa arvsberättigade arvingar. Vidare har påtalats att det belopp, som tillfaller den bortova- rande, är så obetydligt att domstolen under- låter att utfärda arvskungörelse. En nackdel härmed har dock varit att den längre pre- skriptionstiden — 10 år —— därvid gäller, vil— ket enligt vissa domstolar medfört svårighe- ter när arvsmedlen skall redovisas till arvsbe- rättigade arvingar. En av de främsta orsa- kerna till svårigheterna att även enligt gäl- lande regler avveckla godmanskap har dock angivits vara gode männens och överför- myndarnas bristande kännedom om innehål- let i gällande rätt och om bristande aktivitet från överförmyndarnas sida.
14.3 Statistiska uppgifter
Utredningen har från landets underrätter in- förskaffat uppgifter om antalet kvarstående äldre godmanskap, där arvlåtaren avlidit före den 1 januari 1929 eller testator avlidit
Tabell 2. Behållning enligt avgivna årsräkningar fördelade efter godmanskapets art och behållningens storlek
Behåll- Arvingar Medel- ning (bortov. 0 Test. _ behåll- kr. okända) tagare Övriga Summa ning — 100 4 351 — 89 4 440 30
101— 500 93 963 476 —— 94 439 280 501—1 000 152 202 800 — 153 002 725 1001—5 000 942 517 13 871 3 412 959 800 2 346 5001— 1 517 911 12 480 — 1530 391 12 441 Summa 2 710 944 27 627 3 501 2 742 072
Anm. Medelbehållningen för samtliga godmanskap har beräknats till 2 229 kronor. Uppgifterna grundas på årsräkningar för åren 1965 och 1966.
före den 1 januari 1931, och om storleken av de belopp, som står under sådan godmans— förvaltning. Med det erhållna siffermateria- let som underlag har två tabeller uppgjorts.
Som framgår av tabellen kvarstår förord- nanden av god man för okänd arvinge icke i större utsträckning. Kvarstående äldre god- manskap för testamentstagare är ytterst få. Av naturliga skäl är testamentstagare endast sällan okänd eller vistas å okänd ort (Eke- berg—Guldberg, s. 230). Nära nittio procent av godmanskapen avser förordnande för känd dödsbodelägare å okänd ort. Vidare framgår, att något mindre än hälften av god- manskapen utvisar en behållning av över 1 000 kronor. Av dessa har 122 stycken eller omkring tio procent av samtliga en behåll- ning överstigande 5 000 kronor. Även om flertalet godmanskap har en behållning som understiger 1 000 kronor, är dock antalet godmanskap med behållning mindre än 100 kronor få (149 stycken eller drygt 10 procent av samtliga).
14.4 Avveckling z' praxis utan stöd av lag
Från skilda domstolar har framhållits, att vissa äldre godmanskap för bortovarande el- ler okända arvingar brukar avvecklas genom att medlen redovisas av gode mannen till all- männa arvsfonden med ev. arvinge förbehål- len rätt att i mån av befogenhet framställa arvsanspråk. Vid förfrågan hos kammarad- vokatfiskalsämbetet (kafät) har upplysts att denna praxis, som saknar stöd i lag, tillkom- mit på grund av överförmyndarnas och gode männens återkommande förfrågningar om allmänna arvsfonden kunde åta sig förvalt- ningen av de bortovarandes medel. Stundom förekom även att medel efter arvlåtare och testatorer som avlidit efter den 31 december 1928 respektive den 31 december 1930 inle- vererades till arvsfonden. Förfarandet upp- ges tillämpas mycket sporadiskt, även vad avser äldre godmanskap. De mottagna med- len förvaltas ej avskilt från övriga arvsfon- dens medel. För att arvsfonden skall ta emot medlen kräver kafät, att gode mannen till ämbetet inkommer med dels årsräkningar för de senaste tre åren jämte sluträkningen ——
alla vederbörligen godkända av överför— myndaren — dels ock bevis om att behåll- ningen enligt sluträkningen insatts på stats— kontorets postgirokonto nr 1000 med angi- vande av att medlen utgör kronan tillkom— mande danaarv efter vederbörande arvlå- tare, dock med ev. arvinge förbehållen rätt. Detta förfarande tillämpas i Stockholms stad efter överenskommelse år 1962 mellan över- förmyndarnämnden och kafät. Hos allmänna arvsfonden förs ett register över samtliga arvlåtares namn, alltså ej ett särskilt register för sådana där god man inlevererat arvsme— del som skall tillfalla bortovarande. Översti- ger de inlevererade medlen från gode man— nen visst högre belopp föranstaltar ämbetet om utredning angående släktförhållandena.
Till belysande av ämbetets inställning till förvaltning av bortovarandes arvsmedel re- dovisas följande av ämbetets remissvar över arvsfondsutredningens betänkande ”All- männa arvsfonden” (SOU 1967: 2):
När det gäller frågan om gode män för bor- tovarande förvaltade arvsmedel erinrar ämbe- tet om, att ämbetet på grund av föreskrifterna i Kungl. cirkulär den 15 maj 1959 erhåller un- derrättelse om de fall, där en arvlåtare efter- lämnat endast bortovarande arvingar, beträf- fande vilka arvskungörelse utfärdats. Sedan fem år förflutit efter arvskungörelsen undersöker ämbetet, huruvida de bortovarande gjort an- språk å arvet, samt gör, om arvsrätten preskri- berats, för allmänna arvsfondens räkning an- språk å de av gode mannen för de bortovaran- de förvaltade arvsmedlen. En mot nämnda fö- reskrift i cirkuläret av den 15 maj 1959 sva- rande bestämmelse fanns intagen i ett cirkulär av den 9 januari 1948.
Före tillkomsten av sistnämnda cirkulär un- dersökte ämbetet med ledning av Post- och Inrikes Tidningar genom förfrågningar i varje särskilt fall hos vederbörande polismyndighet, huruvida genom arvspreskription arvsmedel ef- ter den, som avlidit före år 1929, tio år efter kungörelse, tillfallit kronan såsom danaarv och efter den, som avlidit efter arvslagens ikraftträ- dande, fem år efter kungörelsen, tillfallit all- männa arvsfonden (jfr SOU 1925: 43 s. 251 och 444).
I ett stort antal fall årligen brukar gode män eller överförmyndare anhålla, att till allmänna arvsfonden få inleverera, ibland med de borto— varande förbehållen rätt, av god man förval- tade arvsmedel. För det mesta rör det sig om godmanskap, där de av gode mannen förval- tade beloppen understiger 1000 kronor och
ofta ej överstiger ett par hundra kronor. I de fall det är fråga om högre belopp, brukar äm- betet emellertid undersöka, om arvlåtaren för- utom de bortovarande efterlämnat arvingar, som gjort sin arvsrätt och därmed även sin rätt, efter preskription av de bortovarandes arvsrätt, till de av gode mannen förvaltade medlen gällande. Därest så skulle vara fallet, undersöker ämbetet, huruvida det finnes nu levande rättsinnehavarc till dessa kända ar— vingar. Om man finner någon dylik, brukar ämbetet tillse, att det förordnas boutrednings- man, (jfr 6 & lag den 9 juni 1933 om införande av lagen om boutredning och arvskifte) till vil- ken eventuella, redan till arvsfonden inlevere- rade, medel kan utanordnas och vilken får ut- reda, om flera än den eller de av ämbetet funna rättsinnehavarna äger före allmänna arvsfonden eller kronan såsom danaarvsberätti- gade rätt till arvsmedlen.
Det förhållandet, att arvsmedel efter en före den 1 januari 1929 avliden arvlåtare tillgodo- förts allmänna arvsfonden i stället för kronan såsom danaarv, brukar ej föranleda någon åt- gärd från ämbetets sida.
Från överförmyndarhåll har det föreslagits, att ämbetet skulle genom t.ex. en artikel i överförmyndarnas tidskrift giva anvisning på möjligheten att avveckla gamla godmanskap, genom att med förbehåll för de bortovarandes eventuella rätt inleverera de av gode mannen förvaltade arvsmedlen till arvsfonden. Ämbetet har emellertid bland annat med hänsyn till svårigheten att med tillgängliga personella re- surser klara den kraftiga ökning av antalet ärenden under några år, man har anledning räkna med såsom en följd av dylik artikel, dra- git sig för åtgärden. Härtill kommer, att frågan i annat sammanhang i ärende angående okända sakägares rätt beträffande myrslogar i Ore soc- ken, Kopparbergs län, aktualiserats av justitie- ombudsmannen (se ämbetsberättelsen år 1965, s. 245).
Beträffande det av JO åberopade uttalandet i Walin: (Ärvdabalken 1, s. 310) att ”För det fall, att kungörelse å känd arvinge å okänd ort jämlikt 15 kap. 5 & äldre ÄB skolat utfärdas, men detta av någon anledning ej skett, blev den bortovarande arvingens rätt ej föremål för preskription” m.m. får ämbetet framhålla, att man ofta torde kunna räkna med, att arvet en— ligt 15 kap. äldre ärvdabalken t.ex. för ”ut- ländsk arvinge” eller när man beträffande en arvlåtare ej känt till något om hans arvinge (6 &) preskriberats ”inom natt och år” (jfr SOU 1925: 43 s. 250). I de flesta dylika fall torde det emellertid även funnits andra arvingar, vilka genom att närvara vid bouppteckningen gjort sin arvsrätt gällande. När arvfallet ligger längre tillbaka i tiden, drar i regel en efter- forskning av dessa. arvingars nu levande rätts-
innehavare i förhållande till de förvaltade arvsmedlen oproportionerligt höga kostnader. Även i dessa fall torde därför det enda sättet att bli av med dylika gamla godmanskap vara att inleverera medlen till allmänna arvsfonden.
Ämbetet saknar uppgift om JO:s framställ- ning föranlett någon utredning och arvsfonds- utredningen, som genom ämbetet underrättats om JO:s initiativ, nämner icke något om den- na fråga i sitt betänkande.
När det gäller bestämmelser i stil med vad JO torde avsett med sin framställning nämligen en möjlighet att till arvsfonden inleverera medel, beträffande vilka man ej vet eller ej, utan i förhållande till de förvaltade medlen av— sevärda kostnader, kan utreda, vem de rätte- ligen tillkommer, torde erinras om, att det i aktiebolagslagen m.fl. lagar finnes föreskrif- ter, att medel i vissa fall skall tillfalla arvsfon- den. Dylika bestämmelser återfinnes i lagen den 14 september 1944 om aktiebolag, 164 & sista stycket och 167 5, lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse, 156 g och 251 &, samt lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse, 140 &.
Det brukar förekomma några ärenden om året rörande likvidation jämlikt 167 & aktiebo- lagslagen av aktiebolag, men i regel tillföres ej arvsfonden några belopp och sammanlagt har en mycket blygsam summa tillgodoförts fonden genom aktiebolags likvidationer.
Därest för bortovarande förvaltade medel på föreslaget sätt skulle tillgodoföras arvsfonden, torde man däremot kunna räkna med att, i varje fall under första tiden efter en dylik lag— bestämmelse, betydande belopp tillföres arvs— fonden. Den för alla arvfall fr.o.m. år 1929 stadgade tioåriga preskriptionen (ÄB 16: 4) och ovannämnda skyldigheten för domstolarna att jämlikt Kungl. cirkuläret av den 15 maj 1959 underrätta arvsfonden om vissa arvskungörel- ser, torde emellertid medföra, att man viss tid efter en lagändring har att emotse en minsk- ning av arvsfonden tillgodoförda medel beträf- fande vilka rätten ej preskriberats eller man ej känner till, huruvida den preskriberats.
14.5. Tidigare framställningar i frågan
Redan år 1949 blev de problem, som är för- knippade med de äldre godmanskapen, före- mål för en interpellation i riksdagens andra kammare (II kamm. prot. 1949 nr 10 s. 30 och nr 23 s. 90).
I justitiekanslerns i 1 kap. omnämnda pro- memoria den 15 juni 1959 har denne anfört, att vid inspektioner av olika domstolar i sam- band med genomgång av förmynderskaps- böckerna iakttagits ett icke obetydligt antal
ärenden, däri god man för lång tid sedan för- ordnats att bevaka bortovarande arvinges rätt och förvalta dennes lott i boet efter avli- den person och i vilka gode mannen fortfa- rande synts förvalta och redovisa vissa be- lopp, fastän det kunnat antas, att den borto- varandes arvsrätt jämlikt gällande eller äld- re rätt varit preskriberad.
Frågan har slutligen aktualiserats av JO i ärendet angående okända sakägares rätt be- träffande myrslogar.
14.6. Utredningen
När det gäller möjligheterna att avveckla de äldre godmanskapen bör först konstateras att det finns vissa möjligheter att göra detta utan ny lagstiftning. I de fall där kungörelse icke skett torde sådan fortfarande kunna ut- färdas med tillämpning av 15 kap. 5 & äldre ÄB (jfr Nordling, Ärvdabalken 1878, s. 160). En annan tänkbar utväg är ibland dödför- klaring av bortovarande.3 Intet av dessa al- ternativ är emellertid praktiskt, och de är otillräckliga för en slutgiltig lösning av hela avvecklingsfrågan. I praktiskt taget samtliga fall återstår att utreda vem som är närmast berättigad till arvsmedlen. En sådan utred- ning skulle ofta dra höga kostnader och ta lång tid.
När det gäller att tillgodose önskemålet om en snabb och enkel avveckling av alla ifrå- gavarande godmanskap har utredningen i stället funnit sig böra föreslå en lagstiftning på grundval av det system, som i viss mån re- dan tillämpas, nämligen att gode männen in— levererar arvsmedlen till allmänna arvsfon- den och därefter entledigas. Liksom detta nu sker med vederbörande rättsägare förbehål- len rätt föreslås en ordning som innebär att anspråk på medlen skall anmälas inom viss tid och att domstolen därefter för varje god- manskap skall pröva om medlen tillkommer någon som anmält anspråk eller allmänna arvsfonden.
De närmare bestämmelserna om detta för- farande har utredningen upptagit i ett för- slag till lag om avveckling av vissa godman- skap.
Enligt huvudregeln i 1 5 skall den som av
domstol förordnats till god man för bortova- rande eller okänd arvinge till någon som av- lidit före den 1 januari 1929 eller testaments- tagare efter någon som avlidit före 1 januari 1931 och som ännu förvaltar penningmedel på grund av sådant godmanskap vara skyl- dig att inleverera dessa medel till statskonto- ret. Bevis därom skall inges till kammaradvo- katfiskalsämbetet, varvid skall bifogas av överförmyndaren godkända årsräkningar an- gående godmanskapet för de senaste tre åren och sluträkning. Där ej överförmyndaren medger anstånd skall denna skyldighet full- göras inom tre månader från det lagen trätt i kraft. Det stadgas vidare att sedan skyldig- het fullgjorts skall gode mannen anses ha slutfört sitt uppdrag, ett stadgande som skall ses i samband med bestämmelsen i 18 kap. 9 & FB att god man skall entledigas när be- hov av god man ej längre finns.
Enligt 2 & skall uppgift om att skyldighe- ten enligt 1 & fullgjorts av kammaradvokat- fiskalsämbetet tillställas överförmyndaren, som har att vidarebefordra den till förmyn- derskapsdomstolen.
Önskvärt är självfallet att den avsedda prövningen av rätten till medlen därefter kan ske inom rimlig tid. Det föreslås därför, i 3 &, att den som vill göra anspråk på medel som inlevererats skall sist inom två år från det la- gen trätt i kraft göra ansökan därom hos för- mynderskapsdomstolen vid äventyr att han går förlustig sin rätt. Sådana anspråk kan ifrågakomma såväl från den för vilken gode mannen förordnats eller hans rättsinnehavare som av någon som efter dem skulle vara be- rättigad till arvet. I sistnämnda fall kan tän— kas ett villkorligt anspråk på det sätt att be- loppet önskas för det fall att den bortova- rande eller hans rättsinnehavare icke anmä- ler sig eller hans anspråk finnes vara pre- skriberat.
Meningen är att förmynderskapsdomsto- len efter tvåårsfristens utgång självmant skall pröva alla de fall som slutförts genom medlens inlevererande enligt 1 €. Prövningen
3 ”Det kan anses olämpligt att frågan om vem arvsmedlen slutligen skall tillfalla blir bero- ende enbart på verkan av dödförklaring” (Ekeberg—Guldberg, s. 230).
går ut på att avgöra om någon som anmält anspråk är berättigad till medlen eller de skall tillfalla allmänna arvsfonden. Stad— gande härom ges i 4 &. Där stadgas också att kammaradvokatfiskalsämbetet skall avge ytt- rande i ärendet och att rätten också skall höra överförmyndaren och i övrigt sörja för erforderlig utredning. Ej sällan kan det emellertid vid utredningen komma fram att den för vilken god man förordnats eller hans rättsinnehavare icke anmält anspråk på med— len eller på grund av preskription förlorat sin rätt till medlen men att det finns någon känd person som icke anmält anspråk efter dem men som eljest i stället skulle vara berät- tigad till medlen. Det skulle då vara obilligt om denne på grund av att han inte i tid an— mält sina anspråk — villkorligt enligt ovan eller direkt — skulle gå arvet förlustig. Det föreskrivs därför att rätten skall bereda så— dan person tillfälle att framställa yrkande och att sådant yrkande gäller som om det framställts inom den bestämda tiden.
Det ankommer på rätten att efter omstän- digheterna avgöra vilken utredning som skall ske. Rätten bör ej ex officio verkställa an- nan utredning än sådan som innefattar an- skaffande av erforderliga uppgifter ur rät- tens egna protokoll och handlingar. I all- mänhet torde utredning bäst ske genom kam- maradvokatfiskalsämbetet och överförmyn- daren. Uppenbart är att även gode mannen som regel bör yttra sig. För handläggningen vid rätten av ärende enligt denna lag skall i övrigt gälla bestämmelserna i lagen om dom- stolsärenden. Erinran därom göres i 5 5 av lagförslaget, vari också ges en regel om dom- förhet. Hänvisningen till ärendelagen inne- bär att i fråga om rättegångskostnadema reg- lerna i 18 kap. rättegångsbalken i princip skulle gälla. Utredningen har emellertid fun- nit skäligt föreslå den avvikelsen, att den som i sådant ärende fått anspråk på medel ogillade icke skall kunna förpliktas att ersät- ta kronans kostnader.
Slutligen upptas i lagförslagets 6 & den vik- tiga bestämmelsen att överförmyndaren skall tillse att gode män, för vilka denna lag avses att gälla, får kännedom om vad de enligt la- gen har att iaktta.
Under 14.4 har redogjorts för det system, som utvecklats genom att gode män inleve- rerar arvsmedel till allmänna arvsfonden med förbehåll om eventuell arvinges rätt, var- efter gode männen entledigas. I den mån så- dana fall, som rör äldre godmanskap av det slag som utredningens lagförslag avser, icke blivit slutligt avgjorda bör de i fortsättning- en behandlas i den ordning som detta lag- förslag stadgar. I enlighet härmed föreslås att i lagens slutbestämmelse, med införd dag för ikraftträdandet, tillägges, att om god man som avses i 1 & före lagens ikraftträ- dande inlevererat förvaltade medel till stats- kontoret för avveckling av godmanskapet skall detta ärende vidare behandlas på sätt i lagen sägs.
15. Vissa specialfrågor
15.1. Utsträckt skyldighet för överförmyn- dare och rätten att höra omyndig
15.1.1. Gällande rätt
Enligt 13 kap. 5 % FB bör förmyndaren, om det lämpligen kan ske, höra myndling som fyllt 16 år rörande hans mening i angelägen- heter av vikt. Bland angelägenheter, som bör anses viktiga, märks särskilt sådana ärenden, som inte får avgöras av förmyndaren utan överförmyndarens eller rättens samtycke (Walin s. 257). För vissa sådana ärenden har i lagen särskilt utsatts att den omyndige skall beredas tillfälle att yttra sig innan beslut fat- tas. En förteckning över detta lagrum och vissa andra av betydelse för frågan lämnas nedan.
9 kap. 2 5 första stycket (i lydelse enligt lag SFS 1969:157): Förmyndaren kan i visst fall med överförmyndarens samtycke uppsäga hy- resavtal som underårig som fyllt 18 år har in- gått. Innan samtycke meddelas, skall överför— myndaren bereda den underårige tillfälle att yttra sig.
9 kap. 3 5 andra stycket: Förmyndaren får med överförmyndarens samtycke omhänderta egendom som den underårige genom eget ar- bete förvärvat efter det han fyllt 16 år såvitt det anses erforderligt rn. h. t. myndlingens upp- fostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas skall överförmyndaren bereda myndlingen till- fälle att yttra sig.
9 kap. 3 a 5 (i lydelse enligt lag SFS 1969:157): I fråga om rätt för underårig, som fyllt 18 år, att råda över medel, som uppburits genom vissa statliga lån, skall 3 5 andra styc- ket äga motsvarande tillämpning.
9 kap. 4 5. Regeln i 3 & andra stycket äger motsvarande tillämpning om egendom genom gåva eller testamente tillfallit underårig under villkor att man själv får råda däröver; överför- myndarens samtycke erfordras blott i det fall att den underårige fyllt 16 år. (Jämväl fånges- mannen eller hans arvingar skall av överför- myndaren beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan märklig omgång eller tidsut- dräkt.)
10 kap. 5 och 6 55. För omyndigförklarad gäller motsvarande regler som enligt 9 kap. 3 och 4 åå gäller för underårig.
15 kap. 13 5. Lagrummet behandlar omyn- digs (och förmyndarens) möjlighet att driva näring. Innan tillstånd för omyndig att driva näring återkallas skall överförmyndaren bere— da den omyndige tillfälle att avge yttrande. Har förmyndaren meddelat den omyndige till- stånd att driva näring kan förmyndaren åter- kalla tillståndet utan överförmyndarens sam- tycke om den underårige ej fyllt 18 år.
15 kap. 15 5 andra stycket. Stadgandet an- går belastande av omyndigs fasta egendom med servitut, upplåtande av rätt till avkomst o.dyl. Innan beslut fattas skall överförmynda- ren "såframt det utan märklig omgång eller tidsutdräkt kan ske” bereda den omyndige, om han fyllt 16 år, ävensom hans make och när- maste fränder tillfälle att yttra sig.
15 kap. 16 5 andra stycket. Lagrummet be- handlar försäljning eller inteckning av omyn- digs fasta egendom eller tomträtt. Det åligger därvid rätten att inhämta yttrande från över- förmyndaren samt ”såframt det utan märklig omgång eller tidsutdräkt kan ske” bereda den omyndige, om han fyllt 16 år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra Slg.
17 kap. 6 5. Den omyndige må, om han fyllt 16 år, ta del av de räkningar och andra hand- lingar rörande förmynderskapet som förvaras
hos överförmyndaren. Samma rätt tillkommer den omyndiges make och närmaste fränder.
20 kap. 17 5. Lagrummet rör frågan om hö- rande av den som avses med ansökan om omyndighetsförklaring (se 8.1 ovan).
20 kap. 20 5. Stadgandet behandlar interims- beslut om omyndighetsförklaring. Innan sådant beslut meddelas skall, ”om det kan ske utan märklig tidsutdräkt” tillfälle beredas den, om vars försättande i omyndighet är fråga, att yttra sig.
20 kap. 28 5. Ansökan om förmyndarens för- ordnande eller entledigande eller om annan rättens åtgärd med avseende å förmynderska- pet må, om fråga ej är om ärende i 29 &, göras av överförmyndaren, förmyndare och barna- vårdsman samt av den omyndige själv, om han fyllt 16 år, så ock av hans make och närmaste fränder. Rätten skall självmant ta upp frågor som avses i &. Mot rättens beslut i angivna ärenden må talan fullföljas, förutom av den som beslutet särskilt rör, av envar som äger göra ansökan efter vad nu är sagt.
20 kap. 29 5. Överförmyndarens eller rättens tillstånd till åtgärd betr. omyndigs egendom må sökas allenast av förmyndaren. Mot över— förmyndarens eller rättens beslut med av- seende på sådant tillstånd så ock mot överför- myndarens förordnande, att förbehåll att medel på bank får uttas utan överförmynda— rens tillstånd, ej skall gälla, må talan föras en- dast av förmyndaren samt såframt ärendet an- går omhändertagande av egendom, varöver den omyndige äger råda, eller återkallelse av för- myndarens eller överförmyndarens tillstånd för omyndig att driva näring, av den omyndige själv, om han fyllt 16 år.
15.1.2 Uttalanden av justitieombudsmannen Tillämpningen av nu redovisade regler har i ett flertal fall föranlett uttalanden av JO. Särskilt har därvid påtalats domstolarnas till— lämpning av bestämmelsen i 15:16 om för- säljning av omyndigs fasta egendom. I ett par fall har sålunda försäljning kommit till stånd utan att omyndigförklarad ägare erhål- lit vetskap om försäljningen (se t.ex. JO 1967 s. 71 och 1968 s. 64). Enligt lagrum- met kan inhämtande av yttrande underlåtas endast om detta skulle vålla märklig omgång eller tidsutdräkt. Andra undantag görs ej i lagrummet. Underlåtenhet att höra den omyndige kan därför enligt JO icke godtas utom då det är uppenbart, att den omyndige saknat förmåga att ta ställning till frågan. I ovannämnda ärende 1968 s. 64, som av JO
överlämnats till utredningen, hade domsto- len även underlåtit att undersöka vilka som var den omyndigförklarades närmaste frän- der (jfr även JO 1966 s. 246). Med hänsyn till att otillräcklig kontroll från domstols sida av JO iakttagits i flera liknande ärenden ifrågasatte JO om behov ej föreligger av kompletterande författningsbestämmelser i fråga om rättens åligganden.
Ett annat av JO behandlat fall rörde fast- ställande av högre arvode åt förmyndare än det sedvanliga (JO 1961 s. 154). Domstol fastställde med överförmyndarens tillstyr- kande men utan hörande av omyndigförkla- rad framställning från dennes förmyndare om högre arvode. De processuella bestäm- melser som finns i FB avser inte direkt ären- den om förmyndararvode. Av allmänna rätts- grundsatser torde dock följa, att domstol även i arvodesärenden av dessa slag har att sörja för fullständig utredning och tillse, att den omyndiges rätt iakttas. Domstolarna brukar också enligt utbredd praxis höra överförmyndaren innan arvodesfrågor av- görs. JO uttalade i ifrågavarande ärende, att även om någon uttrycklig föreskrift inte meddelats i frågan om att omyndig skall hö— ras angående arvodesfrågor, vägande skäl synes tala för att så i allmänhet sker även i sådana ärenden, där detta är möjligt. Till stöd härför åberopade JO bl. a. den princip som kommit till uttryck i 13: 5 PB samt att den omyndige enligt rättspraxis anses äga fullfölja talan i ärende angående arvode åt förmyndare (se NJA 1959 s. 230). Endast om det på grund av att den omyndigförklarade led av sinnessjukdom o. s. v. och det i anled- ning därav var meningslöst att inhämta ytt- rande, kunde detta underlåtas. Utredning härom måste dock förebringas.
15 .1.3 Utredningen Utredningen finner det erforderligt att för såväl överförmyndaren som rätten införa all- männa stadganden — i analogi med vad som gäller om förmyndare enligt 13 kap. 5 & FB — av innehåll att överförmyndaren och rät- ten i alla ärenden som rör omyndig som fyllt 16 år skall bereda den omyndige tillfälle att yttra sig, där det kan ske. Någon begräns-
ning såsom i 13: 5 till ärenden ”av vikt” sy- nes här icke böra göras. Stadganden av det- ta innehåll har i utredningens förslag till ändringar i FB upptagits beträffande över- förmyndare i 19 kap. 7 & och beträffande rätten i 20 kap. 28 å andra stycket. Ovan re- fererade lagrum för speciella fall synes även med sådana allmänna stadganden kunna kvarstå oförändrade.
15.2 Särskild förmyndare för barn u. ä. till underårig kvinna som har vårdnaden om barnet
15.2.1 Gällande rätt m. m.
Enligt FB skall varje omyndig ha förmyn- dare. I 11 kap. 1 & ges regler om legala för— myndare för underårigt barn i äktenskap, och i 2 & stadgas att modern är förmyndare för underårigt barn utom äktenskap och att, om vårdnaden tillagts fadern, han är för- myndare. Det heter därefter i 3 &, att om det ej finnes någon som efter vad i 1 eller 2 & sägs skall vara förmyndare för underårig, rätten skall förordna förmyndare. Detta stad- gande bör ses i samband med 4 &, vari det heter att den som själv är omyndig ej må vara förmyndare.
Rätten har en allmän skyldighet att tillse att förmyndare förordnas, då det skall ske (12: 5 och 20:28 första stycket FB).Att mär— ka är också bestämmelsen i 8 kap. 6 & FB rö- rande barnavårdsman, att denne, ”när skäl äro därtill”, skall göra anmälan om förord- nande av förmyndare för barnet.
I förarbetena till 1924 års förmynder- skapslag yttrade lagberedningen härom (ÄB I 3. 154).
Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida st'a- ten bör föranstalta om förmyndarvård för varje barn, vars föräldrar äro döda eller av olika orsaker icke kunna taga hand om det. Otvivelaktigt har samhället plikt att tillse, att sådana barn lika litet som barn under föräld- rars vårdnad utsättes för vanvård, ävensom att övervaka, att de omhändertagas på sätt, som lämnar bästa möjliga garantier för deras utveckling till samhällsnyttiga medborgare. Frågan är endast, om denna det allmännas omsorg om barn utan föräldravård bör ske
genom föranstaltande av förmyndarvård. —— — Man kunde ju tänka sig att på denna punkt
eftergiva kravet på förmyndarvård och således helt och hållet överlåta åt den sociala special- lagstiftningen att uppställa bestämmelser om vård av föräldralösa barn utan egendom. Be- redningen har emellertid icke ansett sig kunna förorda denna utväg. Visserligen kan icke i all- män civillag reglering ske av de omfattande och svårlösta sociala problem, som här möta. Det har dock synts beredningen vara önskvärt, att det i den allmänna civillagen fastslås, att varje föräldralös minderårig skall hava en för- myndare, vilken får skyldighet att i första hand träffa anstalter för den minderåriges vård.
Ett vanligt fall, då underårigt barn icke har någon legal förmyndare, är att underårig kvinna fött barn u. ä. Modern har enligt 6 kap. 12 & FB vårdnaden om barnet och kan i denna egenskap föra talan för barnet t. ex. om underhåll och faderskap och sluta avtal om underhåll, men hon är på grund av nämnda stadgande i 11 kap. 4 & icke för- myndare och kan således icke företräda bar— net i ekonomiska och liknande angelägenhe- ter. Förhållandet har behandlats i en skri- velse av socialstyrelsen — vilken överläm- nats till utredningen för kännedom — i vil- ken skrivelse socialstyrelsen på förfrågan från en tjänsteman inom socialvården uttalat, att det syntes meningslöst att förordna för- myndare i samtliga fall av nu ifrågavarande slag och att det nämnda stadgandet i FB med åläggande för barnavårdsman att göra anmä- lan om behov av förmyndare ”när skäl äro därtill” torde böra tolkas så att dylik anmä- lan skall ske därest — annorledes än genom sådana löpande bidrag som vårdnadshava- ren ägde uppbära —— egendom tillföll bar- net, t. ex. genom arv eller gåva.
Förhållandet har även uppmärksammats av JO (berättelsen 1966 s. 243). Efter om- nämnande av socialstyrelsens skrivelse yttrar JO här:
Nu berörda spörsmål upptogs till diskussion med fem domstolar, hos vilka vid inspektioner befunnits att i faderskapsmål, vari modern var underårig, åtgärd ej vidtagits för att inhämta yttrande av särskilt förordnad förmyndare, uppenbarligen på grund av att sådan förmyn- dare ej utsetts. Av domstolarnas yttranden i sa— ken framgick att de ansågo att när rätten var förmynderskapsdomstol — alltså i de fall då ett förmynderskap ej skulle inskrivas vid annan domstol — det ålåg rätten att i fall av berörd
att tillse att förmyndare förordnas, något som dock förbisetts i de aktuella fallen. Även jag är av den meningen att detta är gällande rätts innebörd. Om det föreligger ett praktiskt behov av dylik ordning kommer enligt vad som inhämtats att Övervägas av förmynderskapsut- redningen.
15.2.2 Utredningen Gällande lags innebörd är att i ifrågava- rande fall särskild förmyndare för barnet alltid skall förordnas. I praktiken kommer detta emellertid ofta icke att ske, när frågan icke aktualiseras genom att egendom tillfaller barnet. Större olägenhet därav har knappast försports och frågan är över huvud icke av större betydelse. I viss mån har den minskat i betydelse sedan myndighetsåldern sänkts till 20 år. Utredningen har dock funnit att lag- stiftningens ståndpunkt bör vidhållas och att det hör till god ordning att särskild förmyn- dare alltid förordnas. Ett skäl därtill är att en förmyndare icke alltid endast har att för- valta egendom utan t. ex. har att avge yttran- den i vissa familjerättsliga mål (20: 4 andra st., 6 & andra st. och 11 & första st. FB). Och det är självfallet ofta icke möjligt att i förväg veta, om ett behov av förmyndare uppstår, innan modern blir myndig. Enär man inte kan räkna med att rätten alltid kan bevaka att förmyndare blir förordnad, föreslår ut- redningen det förtydligandeti 8 kap. 6 & FB, att det utsåges att barnavårdsmannen skall göra anmälan till rätten ”när särskild för- myndare skall förordnas för barnet”.
15.3. Tidsbegränsade förmyndarförordnan- den i vissa fall
15.3.1 Gällande rätt m. m.
Om verkan av att omyndig fader eller moder blir myndig rådde delade meningar vid för- mynderskapslagens tillkomst. Lagbered- ningen yttrade (NJA II 1924 s. 256).
Upphör jävsanledningen i det att myndighets- åldern uppnås eller omyndighetsförklaringen häves, lärer det legala förmynderskapet inne- bära, att fadern eller modern omedelbart kan börja utöva förmyndarfunktionerna. Därav föl— jer åter, att om särskild förmyndare i anled- ning av faderns eller moderns omyndighet varit
förordnad för barnen, hans befattning upphör i och med faderns eller moderns myndigbli- vande.
Vid lagrådets granskning gjordes emeller— tid följande uttalande under 2 kap. 4 5:
I motiven till 1 & ävensom till förevarande & göres gällande att om fadern på grund av egen omyndighet varit utesluten från förmynderska- pet för sitt barn, han otvivelaktigt inträder i förmyndarens ställning i och med att hindret bortfaller. Detta lärer emellertid bliva förhål— landet endast för den händelse förmynderska- pet automatiskt övergått å modern såsom legal förmyndare. Finnes däremot särskilt förordnad förmyndare, medför den omständigheten, att fadern blir myndig och således ojävig, icke i och för sig någon ändring i förmynderskapet.
15.3.2 Utredningen På grund av hinder för legal förmyndare kan särskild förmyndare för barn bli förord- nad icke blott i det under 15.2 ovan avsedda fallet. då modern till barn u. ä. är omyndig, utan även för barn i äktenskap, när båda för- äldrarna är omyndiga. Såsom lagrådet ut- talade medför icke i dessa fall den omstän- digheten, att hindret för legal förmyndare upphör, i och för sig någon ändring i för- mynderskapet; förordnandet gäller fortfa- rande. Utredningen har emellertid erfarit, att detta ofta icke står klart för vederbörande. I sak riktigast synes också vara att legal för- myndare i detta fall får inträda i sin funk- tion. Utredningen föreslår i anledning härav det tillägget till 11 kap. 4 5, att om den, som enligt 1 eller 2 & skall vara förmyndare, själv är underårig, skall förordnande för särskild förmyndare för barnet gälla till dess hindret upphört. Givetvis bör detta anges i förord- nandet.
15.4 Utseende av förmyndare
15.4.1 Gällande rätt m. m.
Gällande bestämmelser om förordnande av förmyndare tillkom genom 1924 års förmyn- derskapslag och var där intagna i 2 kap. Be- stämmelserna har därefter oförändrade överflyttats till 11 kap. FB. Till förmyndare skall enligt 11 kap. 5 & FB utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig person, helst nå-
gon som är besläktad eller besvågrad med den omyndige eller på annat sätt står honom nära. Skall förmyndare förordnas för under- årig efter föräldrarnas död och har dessa eller en av dem givit till känna, vem de önskar till förmyndare, skall enligt 11 kap. 6 & FB denne förordnas, såvida han inte är olämplig.
Införandet av förenämnda regler innebar att man avskaffade såväl det testamentariska förmynderskapet, d. v. s. föräldrarnas rätt att utse förmyndare, som släktförmynderska— pet, allt i betydelsen av legala förmynder- skap. Inte heller bibehölls dessa institut i form av ovillkorlig företrädesrätt vid förord- nande av förmyndare. Ifrågavarande stad- ganden är i stället av instruktorisk karaktär. Detta medför dock inte att anförvanter ej kan påverka valet av förmyndare. Med stöd av 20 kap. 28 & FB kan en släkting till den omyndige överklaga ett förmyndarförord- nande och, under hänvisning till den omyn- diges intresse, yrka att klaganden eller någon annan skulle vara lämpligare som förmynda- re (jfr Walin s. 230).
l förarbetena till 2 kap. 5 & FL framhöll lagberedningen vikten av att den som utses till förmyndare kan förutsättas hysa intresse för myndlingen (NJA II 1924 s. 258). En lämplig förmyndare ansågs därför i första hand vara att finna bland den omyndige när- stående men även bland dem, som på grund av vänskap med den omyndiges familj eller annan grund kunde anses stå den omyndige nära. Mången gång kunde emellertid. enligt beredningen, vara motiverat att av särskilda skäl välja en utomstående, framför allt när det var fråga om vidlyftigare förmögenhets- förvaltning.
Även utländsk rätt har bestämmelser om visst företräde till förmynderskap för den som föräldrarna utsett samt ibland även för släktingar till den omyndige. Sålunda skall enligt tysk rätt till förmyndare för underårig förordnas den, som föräldrarna därtill utsett (1776 % BGB). Anförvanter har företräde till förmynderskap i samma utsträckning som en- ligt svensk rätt (1779 och 1899 åå BGB). Enligt den franska Code civil äger föräld- rarna eller en av dem att i testamentarisk
form utse förmyndare för underårig (art. 397 och 398). Om föräldrarna ej utsett förmyn- dare, inträder som förmyndare den närmaste släktingen i rakt uppstigande led (art. 402). Först om förmyndare ej bestämts på något av dessa sätt, utser familjerådet särskild för- myndare (art. 404). I israelisk rätt föreskrivs att föräldrars eller omyndig makes i testa- mente uttrycka önskemål i fråga om förmyn- dare skall respekteras, dock endast såvida inte hänsynen till den omyndiges intresse på- kallar avvikelse därifrån (Capacity and guardianship law, 7.8.1962, 3 kap. 64). Vad gäller de nordiska länderna stadgas i den finländska förmynderskapslagen att där för- äldrarna till förmyndare för underårig nämnt någon som ”därtill är fallen”, denne skall förordnas. I övriga fall skall rätten utse lämplig person, helst någon släkting till den omyndige (24 å). Motsvarande gäller vid för- ordnande av förmyndare för omyndigför- klarad, dock att den omyndigförklarades make tillerkänts visst företräde (25 5). I dansk och norsk rätt beaktas föräldrarnas önskemål vid val av förmyndare på ena— handa sätt som enligt FB (se 14 & ML och 7,2 vgml). Däremot stadgas ej, som i 11 kap. 5 & FB, företräde för omyndigs anförvanter; krav uppställs emellertid på vederhäftighet, d.v.s. ekonomisk solvens. Enligt dansk och norsk praxis förordnas dock normalt till för- myndare en person som är släkt med den omyndige (jfr Andersen s. 27).
15.4.2. Utredningen
Mot bestämmelsen i 11 kap. 5 & FB att till förmyndare helst bör utses någon den omyn- dige närstående har riktats kritik. Från han- dikapporganisationerna har sålunda fram— hållits att den rekommendation som regeln innehåller är olämplig. Det inträffar ofta, har det sagts. att en anförvant eller annan närstående till den omyndige just i denna sin egenskap kan vara mindre lämpad som för- myndare än en helt utomstående. En omyn— digförklarad kan sålunda på grund av omyn- dighetsgrunden vara misstänksam just mot släktingar och andra personer i sin omgiv- ning och dessa kan som förmyndare ofta se
som sin uppgift inte den omyndigförklarades bästa utan egendomens bevarande till den omyndiges arvingar.
Vid utseende av förmyndare har rätten att tillse att den lämpligaste blir utsedd. Avsteg från denna regel får ske endast med stöd av H kap. 6 & FB, varvid rätten dock tillser att den föreslagna ej är olämplig. Anledning att föreslå ändring i denna möjlighet för föräld- rarna att påverka valet av förmyndare före- ligger enligt utredningens mening inte. Vad gäller föreskriften i 11 kap. 5 % första styc- ket FB att till förmyndare helst skall utses omyndigs anförvant eller annan honom när- stående, uppfattas denna bestämmelse av all- mänheten så till vida som en ovillkorlig fö- reträdesrätt att om vid förordnande av för— myndare valet står mellan en utomstående samt en anförvant till den omyndige, dom- stolen skulle vara mer eller mindre tvungen att utse anförvanten även om denne ej skul- le vara lika lämplig som den utomstående (jfr NJA II 1960 not C 1011. där dock frå- ga var om förordnande av medförmyndare till legal förmyndare). Eftersom givetvis fall förekommer där en släkting är mindre lämp— lig som förmyndare, kommer rekommenda- tionen i dessa fall ej att vara tillämplig. Det intresse som ligger bakom ifrågavarande ut- tryck är att till förmyndare skall utses nå— gon som kan antas hysa intresse för den omyndiges person. Detta kan enligt utred- ningen bättre beaktas av domstolarna om ifrågavarande rekommendation tas bort. Härtill kommer att samhällsutvecklingen se- dan regelns tillkomst medfört en sådan för- svagning av såväl de ekonomiska som per- sonliga släktbanden att det ej längre synes vara motiverat att regeln bibehålls. Utred- ningen föreslår därför att i 11 kap. 5 & första stycket FB orden ”helst någon som är med den omyndige besläktad eller be- svågrad eller eljest står honom nära” utgår. Genom den föreslagna ändringen kommer stadgandet även att mera överensstämma med motsvarande bestämmelser i dansk och norsk rätt.
15.5 Skall i samband med dom å hem- eller äktenskapsskillnad förmyndare förordnas för underårigt barn som ingått äktenskap?
15.5.1 Gällande rätt m. m.
För underårigt barn i äktenskap är föräld- rarna förmyndare (11: 1 första stycket FB). Denna regel om samförmynderskap äger till- ämpning endast om makarna tillsammans är vårdnadshavare (prop. 1949: 93 s. 150).
Om i anledning av hem- eller äktenskaps- skillnad förordnas att vårdnaden skall till— komma allenast den ene av föräldrarna, skall han även vara ensam förmyndare (11: 1 and- ra stycket FB).
Om domstol dömer till hem- eller äkten- skapsskillnad mellan makar, vilka i äktenska- pet har underårigt barn, som ingått äkten- skap, för vilket barn båda föräldrarna är för- myndare, skall domstolen inte förordna rö— rande vårdnaden om det underåriga och gifta barnet (6: 1 FB). Föreskriften ovan i 11: 1 andra stycket blir därför inte tillämp- lig. Föräldrarna är enligt huvudregeln i 11: 1 första stycket alltjämt gemensamt för- myndare för barnet.
I ett av JO i ämbetsberättelsen 1967 s. 130 behandlat fall var förhållandena följande. En domstol dömde till hemskillnad mellan ett par makar och förordnade i domen att hust- run skulle ha vårdnaden om makarnas dot- ter. Under tiden mellan hemskillnadsdomen och domen å äktenskapsskillnad hade dot- tern gift sig. I äktenskapsskillnadsdomen mellan makarna meddelades i anledning därav ej något förordnande angående vård- naden om dottern. Modern kvarstod därför även efter äktenskapsskillnadsdomen som förmyndare för dottern.
I sin kommentar till föräldrabalken ifråga- sätter Walin (s. 108 samt 5. 224 noten) om inte domstolen, med hänsyn till att det kan vara olämpligt att båda föräldrarna efter dom 5. hem- eller äktenskapsskillnad alltjämt är förmyndare, bör, utan att eljest stadgad grund att entlediga förmyndare föreligger, kunna i målet föreskriva att endast den ene maken skall vara förmyndare för barnet.
Enligt 11: 9 FB kan förmyndare av rätten entledigas inte endast om han gjort sig skyl-
dig till missbruk o. dyl. utan även om det fin- nes att förmyndare av annan orsak inte längre är lämplig att inneha förmynderska- pet.
15 .5 .2 Utredningen
Åsikten att domstol i fall som nu är i fråga skall i dom å hem- eller äktenskapsskillnad förordna även angående förmynderskapet har stöd i det förhållandet att när regeln om föräldrars samförmynderskap infördes i och med FB:s tillkomst detta samförmynderskap avsågs att tillämpas endast om makarna till- sammans var vårdnadshavare. Grunden här- till är att efter skillnad i makarnas äktenskap ökad risk föreligger för att tvistigheter skall uppstå beträffande förmynderskapets hand- havande, vilket kan komma att gå ut över den omyndige. Från dessa synpunkter kunde väl motiveras att domstolen i samband med skillnadsdomen även beaktar frågan om för- mynderskapets bestånd liksom den enligt gäl- lande rätt skall bestämma om vårdnaden. Ofta torde denna fråga ej uppmärksammas av makarna och den blir väl ej heller i all- mänhet något problem. I de fall som här av- ses torde förmyndarfunktionerna utövas yt- terst sällan. Det synes därför icke vara på- kallat att meddela föreskrifter av nu antytt innehåll. Vid behov av en ändring i ett så- dant dubbelt förmynderskap finns alltid möj- lighet att entlediga den ene förmyndaren.
15.6 Viss fråga om lagfart vid avtal om sam- manlevnad i oskiftat bo
15.6.1 Gällande ordning Enligt 14 kap. 3 & FB må förmyndare för omyndig delägare i dödsbo ej sluta avtal om sammanlevnad i oskiftat bo utan överför- myndares samtycke. Visar det sig att den omyndiges bästa skulle genom avtalets fort- satta bestånd äventyras, äge rätten häva av- talet, ändå att den tid, för vilken avtalet slu- tits, inte gått till ända. Bestämmelserna angående sammanlevnadi oskiftat bo finns i 24 kap. ÄB. Sådana avtal förekommer knappast annat än mellan efter-
levande fader eller moder och deras barn el- ler mellan syskon inbördes. Nedanstående problem angår endast det förra fallet.
Ett typfall är följande. En man dör, efter- lämnande hustru och barn. Hustrun är lagfa- ren ägare till en fastighet hon tidigare själv köpt. All egendom är giftorättsgods. Nya GB är tillämplig. I detta fall brukade tidigare be- viljas lagfart på fastigheten för dödsboet. Detta torde ofta ha berott på att i boupp- teckningen vardera makens giftorättsgods ej upptecknats för sig utan all egendom uppta— gits såsom dödsboets. Enligt en ny praxis, som allmänt börjat tillämpas av inskrivnings- domarna, beviljas nu i sådant fall ej lagfart för dödsboet. Grunden härtill är att innan bodelning skett den gemensamma förvalt- ningen omfattar endast den dödes giftorätts- gods (GB 12: 3), medan efterlevande maken fortsätter att ensam förvalta det giftorätts- gods som tillhörde henne vid dödsfallet (GB 12: 4)1. Efterlevande maken äger alltså fritt utan överförmyndarens eller rättens tillstånd försälja eller inteckna fastigheten. Att märka är att vid avtal om sammanlevnad i oskiftat bo endast den dödes egendom utgör föremål för avtalet. Den efterlevande makens fastig— het ingår alltså inte, däremot den dödes gif- torätt såsom ett anspråk på del i den efterle- vandes giftorättsgods, d. v. s. bl. a. i fastig- heten. Om det anses erforderligt för tryg- gande av barnens rätt kan dessa visserligen begära att giftorättsgods varöver efterle- vande maken äger råda skall sättas under särskild vård och förvaltning (GB 12: 5). När ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo träf- fats och god man enligt 18: 2 FB varit för- ordnad för barnen, upphör emellertid hans uppdrag i och med avtalet, om ej rätten an- nat förordnar. Om efterlevande maken sam- manlever med sina omyndiga barn i oskiftat bo har de omyndiga således inte längre nå- gon särskild representant, utan den efterle- vande maken förvaltar boet dels för egen del
1 Frågan har utförligt behandlats i SvJT: se denna tidskrift 1963 rf s. 33, 1964 s. 543, 1965 s. 686 och 693 samt 1966 s. 624. Se även SOU 1964: 35 s. 234, Förhandlingar 1962 s. 23 i Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution samt rätts- fallet NJA 1967 s. 291.
och dels såsom legal förmyndare för barnen. Då det alltså är den efterlevande maken som i egenskap av förmyndare för barnen skall iaktta barnens rätt torde man kunna bortse från möjligheten att på grund av stadgandet i GB 12: 5 skydda barnens anspråk på den dödes andel i efterlevande makens giftorätts- gods. Mycket vanligt är i stället att ett avtal om sammanlevnad i oskiftat bo ges det inne— hållet att även den efterlevande makens fas- tighet dras in i den gemensamma förvalt— ningen. Ett sådant avtal innebär två skilda ting: dels ett avtal om sammanlevnad i det oskiftade dödsboet dels ett avtal om en mera omfattande gemenskap av bolagsliknande karaktär (se Guldberg—Bergendal s. 304). I regel är det då meningen att även för den sistnämnda gemenskapen bestämmelserna i 24 kap. ÄB skall vara tillämpliga och alltså den efterlevande maken ej utan övriga del- ägares samtycke får förfoga över egendo- men. Eftersom ett samlevnadsavtal emellertid ej annat än i undantagsfall torde vara känt för inskrivningsdomaren, har efterlevande maken även vid detta vidsträcktare avtal möjlighet att rent faktiskt förfoga över fas- tigheten. Med den tidigare praxis att alltid meddela dödsbolagfart uppstod ingen risk härvidlag.
Vid överförmyndares prövning om samlev- nadsavtal bör godkännas torde på grund av angivna förhållanden större krav än förut ställas på överförmyndaren vid dennes överväganden, huruvida den efterlevandes person och förhållandena i övrigt erbjuder tillräcklig garanti för en god förvaltning. Se- dan avtal om sammanlevnad i oskiftat bo träffats utövar överförmyndaren kontrollen över förvaltningen främst genom gransk- ningen av den årsuppgift rörande boet, som förmyndaren årligen skall avge till överför- myndaren (14: 9 andra stycket FB). Det är att märka att årsuppgiften skall omfatta en förteckning även över den efterlevandes gif- torättsgods (Walin s. 284). Om överförmyn- daren vid granskningen finner att avtalet bör upphävas med hänsyn till den omyndiges bästa skall han hos rätten hemställa härom. Rättens förordnande om upphävande av av- talet enligt 14: 3 andra stycket FB omfattar
då hela avtalet, alltså även den del som avser den efterlevandes giftorättsgods.
15.6.2 Utredningen Den här omnämnda nya praxis vid lagfarts beviljande kan tänkas leda till att överför- myndarna med hänsyn till risken för förmö- genhetsförlust för de omyndiga blir mer obe- nägna att samtycka till avtal om sammanlev- nad i oskiftat bo i de fall då efterlevande maken är lagfaren ägare till fast egendom. Detta kan å andra sidan i vissa fall tänkas inte vara i överensstämmelse med barnens bästa. För att undvika ett sådant resultat och för att förhindra att den efterlevande maken fritt förfogar över fastigheten föreslår utred- ningen —— såsom ett tillägg till 14 kap. 3 & FB _ en föreskrift, att överförmyndaren, när han godkänt avtal om sammanlevnad i oskiftat bo efter avliden, som efterlämnar make, och avtalet omfattar även fast egen- dom som är lagfaren för denne, skall göra anmälan om avtalet till den rätt som medde- lat lagfarten. Om denna anmälan skall in- skrivningsdomaren göra en anteckning i fas— tighetsbokens lagfartsspalt. Härigenom upp- märksammas inskrivningsdomaren på att vid ansökan om lagfart eller inteckning i fastig- heten reglerna i 15 kap. FB är tillämpliga.
15.7. Fråga om underrättelse till folkbokfö- ringsmyndighet om beslut :" vårdnadsfrågar
15.7.1 Väckta förslag Från överförmyndarhåll har till utredningen anförts följande.
För närvarande är möjligheterna att få säker kännedom om vem som är förmyndare exem- pelvis för barn vars föräldrar är hemskilda el- ler frånskilda begränsade, eftersom beslut i vårdnadsfrågan icke meddelas till förmynder- skapsdomstolen. Denna olägenhet kunde avhjäl- pas, om domstolen ålades att underrätta för- mynderskapsdomstolen eller vederbörlig folk- bokföringsmyndighet (eller båda) om beslut i vårdnadsfrågor och ifrågavarande förmynder- skap registrerades. I förarbetena till 1924 års lag om förmynderskap uttalas vissa betänklig- heter (s. 224) mot inskrivning av förmynder— skap, då domstols beslut har omedelbart av- seende endast å vårdnaden och anledning sak-
nas till inskrivning av förmynderskapet enligt gällande föreskrifter i övrigt. Man uttalade far- hågor för att den med inskrivningen följande plikten för förmyndaren att anmäla att till- gångar saknas skulle förorsaka förmyndare och myndigheter mera besvär än som motsvarar värdet av inskrivningen. Om underrättelseplik- ten emellertid begränsas att avse folkbokfö- ringsmyndigheten skulle besväret undvikas samtidigt som man vinner fördelen att alltid från pastorsämbete kunna få upplysning om vem som är förmyndare.
I Stockholms rådhusrätts tidigare i olika sammanhang omnämnda framställning om översyn av förmynderskapslagstiftningen har ett liknande förslag upptagits, vars genomfö- rande enligt rådhusrätten torde bli av värde såväl för olika myndigheters verksamhet som för banker. försäkringsbolag och andra en- skilda.
15 .7.2 Utredningen
Om en anmälningsskyldighet till folkbokfö— ringsmyndighet, då närmast pastorsämbete, skulle införas på sätt som föreslagits, skulle detta få till följd att förmyndare registrera- des hos två olika myndigheter, nämligen dels hos domstol och dels hos pastorsämbete. Så- som i annat sammanhang (10.5.1) påpekats torde en sådan uppdelning vara organisato- riskt olämplig. Av utredningen företagna un- dersökningar har vidare visat, att något di- rekt behov av anteckningar hos pastorsäm— bete om beslut i vårdnadsärenden icke före- ligger. Här kan anmärkas, att det redan nu åligger domstolarna att lämna barnavårds- nämnderna underrättelse om vårdnadsbeslut rörande barn under 18 år (3 % KK 16/12 1949 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldra- balken). Behovet för myndigheter m. fl. att få uppgift om förmyndare torde ha minskat avsevärt, sedan myndighetsåldern sänkts och dessutom ungdomar i åldern 18—20 år fått en mer självständig ställning än tidigare genom de ändringar i lagstiftningen som ge- nomförts från och med den 1 juli 1969. Den ifrågasatta uppgiftsskyldigheten skulle så- lunda enligt utredningens mening förorsaka domstolar och pastorsämbeten mera besvär
än som motsvarar värdet av densamma, var- för utredningen icke föreslår att en sådan uppgiftsskyldighet skall införas.
15.8 Fullföljd av talan mot dom om hävande av omyndighetsförklaring m. m.
15.8.1. Gällande rätt-*
Enligt 20 kap. 23 % första stycket FB skall kungörelse om bl. a. dom, varigenom någon förklarats omyndig, ofördröjligen genom rät- tens försorg införas i allmänna tidningarna. Detta sammanhänger med att sådan dom jämlikt 20 kap. 35 5 länder till efterrättelse utan hinder av att talan däremot förs. Jäm- likt 23 å andra stycket skall kungörelse ske efter vad i första stycket sägs beträffande bl. a. laga kraft ägande dom, varigenom omyndigförklarad förklarats åter myndig: sådan dom länder till efterrättelse först se— dan den vunnit laga kraft (35 5).
Har den som förklarats omyndig blivit för- klarad åter myndig, får talan mot domen fullföljas — förutom av parterna — av en— var, som enligt 20 kap. 16 5 är behörig att föra talan om hans försättande i omyndighet, så ock av förmyndaren (22 å). Bl.a. äger alltså överförmyndaren föra talan mot do- men. I fråga om mål, vari överförmyndaren för talan, skall jämlikt 37 å i förevarande kapitel och 20 & RP beträffande rättegångs- kostnad och ordningen för målets fullföljd i högre rätt RB:s bestämmelser angående all- mänt åtal äga motsvarande tillämpning. Dessa bestämmelser innebär, såvitt avser fullföljden, att vadeanmälan inte erfordras för att talan skall anses rätteligen fullföljd. Av intresse är vidare bestämmelsen i 6 % Kungl. kungörelsen den 16 december 1949 om skyldighet för domstol att lämna uppgif- ter i mål och ärenden enligt föräldrabalken enligt vilken det åligger underrätt att lämna överförmyndaren meddelande om bl. a. dom, varigenom omyndighetsförklaring blivit hävd.
? Det under denna avdelning nämnda lagrum- met 37 5 i 20 kap. FB erhåller enligt SFS 1969:257 beteckningen 39 å den 1 januari 1971; den nuvarande beteckningen har här bibehållits.
15.8.2. Framställning av justitieombuds- mannen
Beträffande kungörelse av dom angående hävande av omyndighetsförklaring har JO i ett av honom avgjort ärende (ämbetsberättel- sen 1969 s. 49) behandlat frågan om domsto- larnas tolkning av 20 kap. 37 & FB. JO:s ytt- rande har överlämnats till förmynderskapsut- redningen för kännedom. Efter redogörelse för de ovan under 15.8.1 upptagna bestäm— melserna i FB och RP anförs i yttrandet föl- jande:
Mot bakgrunden av nu redovisade bestäm- melser är att avgöra när dom om hävande av omyndighetsförklaring vinner laga kraft, d.v.s. när tid för fullföljd mot domen med ordinära rättsmedel går ut. Av betydelse är i främsta rummet vilken innebörd som är att tillägga ut- trycken i 20 kap. 37 & FB och 20 & RP ”för ta- lan” resp. ”Föres ——-— talan". Antingen betyder dessa uttryck att lagrummen för sin tillämpning förutsätter att —— i nu ifrågava- rande mål — överförmyndaren förde talan re— dan i första instans. Till stöd för denna tolk- ning kan åberopas att den medför att domsto- len, då den skiljer målet från sig, lätt kan be- döma ordningen för talans fullföljd i högre rätt samt att avfattningen sannolikt skett med tanke på denna situation. Eller också är lag— rummen tillämpliga så snart överförmyndaren faktiskt för talan t.ex. genom att inkomma med vadeinlaga. Till stöd för denna uppfatt- ning kan åberopas att den är förenlig med de citerade uttryckens lydelse och att syftet med bestämmelsen i 20 kap. 22 & FB mycket starkt talar för denna tolkning. Enligt min mening är denna uppfattning därför den riktiga. Önske- målet att domstolen kan bedöma ordningen för talans fullföljd i högre instans redan då den skiljer målet från sig, kan jämväl tillgodoses genom att domstolen i dessa mål lämnar full- följdshänvisning såsom vid brottmål. Detta skall närmare utvecklas i det följande.
Som förut sagts äger överförmyndaren föra talan mot domen inom tre veckor utan att dessförinnan anmäla vad. Eftersom överför- myndaren för talan mot domen med ordinärt rättsmedel — vad — kan frågan huruvida do- men vunnit laga kraft inte avgöras förrän tre veckor förflutit från domens dag. I anledning av vad Ni anfört om att ”lämna särskild full— följdshänvisning för överförmyndaren” och om att ”med kungörande (borde) anstå till dess domen vunnit laga kraft även gentemot över- förmyndaren” vill jag framhålla, att det inte är förenligt med bestämmelsernas avfattning att antaga att ordningen för fullföljd är olika för
olika fullföljdsberättigade. Bestämmelsen i 20 & RP talar generellt om ordningen för målets fullföljd i högre rätt. Såvitt jag har mig bekant ges också regelmässigt åt båda parter full- följdshänvisning som i brottmål i de av under- rätt avgjorda mål, i vilka överförmyndaren fört talan redan vid underrätten, t. ex. mål om omyndighetsförklaring.
Frågan huruvida domen vunnit laga kraft kan alltså enligt min mening inte i förhållande till någon avgöras förrän efter tre veckor. Som en följd härav bör med kungörandet anstå tills denna tid förflutit.
Med den nu behandlade frågan bör inte för- växlas frågan om tidpunkten för domens laga kraftvinnande i de — säkerligen till antalet helt dominerande — fall då överförmyndaren inte fullföljer talan mot domen. För dessa fall saknar 20 kap. 37 & FB enligt sin lydelse bety- delse. Det skulle därför kunna hävdas, att do- men vinner laga kraft efter en vecka, om va- deanmälan inte görs; låt vara att domens laga kraftvinnande redan vid denna tidpunkt inte kan avgöras förrän ytterligare två veckor för— flutit. Särskilt med hänsyn till att vederbörande person själv och de som har med honom att göra måste kunna veta huruvida han är myndig eller omyndig är det uppenbarligen inte god— tagbart att frågan härom hålles svävande. Ef- tersom hänsynen till överförmyndarens rätt att föra talan mot domen — på sätt som i det föregående utvecklats — enligt min mening på- kallar att hela treveckorstiden står till hans förfogande, måste det därför anses att domen inte vinner laga kraft förrän då tre veckor för- flutit från domens dag utan att vadeinlaga kommit in till underrätten. Under denna tid är den omyndigförklarade fortfarande att anse som omyndig; rättshandlingar för hans räkning skall alltjämt företagas av förmyndaren.
Det sagda innebär, att 20 kap. 37 % FB ut- övar inflytande på frågan om ordningen för fullföljd av talan också då överförmyndaren inte för talan i målet. Det är enligt min mening riktigast att i konsekvens härmed underrätten alltid i domen intager fullföljdshänvisning som i brottmål, d. v. 5. utan att meddela föreskrift om vadeanmälan. Det saknar tydligen mening att upprätthålla kravet på vadeanmälan, om det inte vid utebliven vadeanmälan kan konsta- teras att domen vunnit laga kraft. Var och en som vill föra talan mot domen bör kunna göra detta utan att behöva anmäla vad. Som en be- tydande praktisk fördel framstår att frågan om domens laga kraftvinnande kan avgöras med ledning av fullföljdshänvisningen.
Tvekan angående det lämpliga i den uppfatt- ning som nu utvecklats kan enligt min mening vållas endast av att i en enhetlig praxis domar i mål om hävande av omyndighetsförklaring anses ha vunnit laga kraft redan efter en vecka,
om vadeanmälan inte görs. Denna praxis -— som inte är oförenlig med bestämmelsernas av- fattning — förutsätter att 20 kap. 37 & FB tol- kas så, att överförmyndare, som ej varit part men önskar föra talan mot domen, måste an- mäla vad. Denna tolkning anser jag, som förut sagts, inte riktig och den innebär att lagstifta- rens intentioner med framför allt 20 kap. 22 & FB sätts åsido. Då det emellertid kan antagas att behov för överförmyndaren att föra talan mot domen föreligger endast ytterligt sällan, har jag trots min i det föregående uttalade me- ning ansett det tvivelaktigt huruvida tillräckliga skäl nu — innan den sedan några år arbetande utredningen för översyn av förmynderskaps- lagstiftningen avgivit sitt betänkande — skall anses föreligga att bryta denna enhetliga praxis.
15.8.3. Utredningen
Den tolkning av stadgandet i 20 kap. 37 5 PB som JO företräder i ovan under 15.8.2 refererat ärende leder som där sägs till att underrätten alltid i dom som nu avses skall inta fullföljdshänvisning som i brottmål, d. v. 5. utan att meddela föreskrift om vade- anmälan. Utredningen har ovan under 8.2.3 föreslagit att rätten innan mål om hävande av omyndighetsförklaring avgörs skall vara skyldig att inhämta yttrande från överför- myndaren. Härigenom hålls överförmynda- ren kontinuerligt underrättad om sådana an- sökningar. På grund härav får överförmyn- daren tillfälle att på ett tidigt stadium sätta sig in i frågan och kan redan i rättegången vid underrätten framföra eventuella invänd— ningar mot ansökningen. Överförmyndaren bör därför, i de fall domstolen mot över- förmyndarens avstyrkande bifaller en fram— ställning om hävande av omyndighetsför- klaring, kunna vara beredd att innan tiden för anmälan om vad utgått ta ställning till frågan om han skall fullfölja talan mot do- men. Hänsyn till överförmyndarens rätt att föra talan påkallar till följd härav inte med samma styrka att hela treveckorstiden står till hans förfogande. Skulle han undantags- vis behöva ytterligare tid kan kan, i likhet med enskild part, anmäla vad mot domen. På grund av anförda förhållanden anser ut- redningen att vissa skäl talar för att bestäm- melsen i 20 kap. 37 & bör äga tillämpning beträffande överförmyndare endast i det fall
att överförmyndaren uppträtt som part i målet. En sådan tillämpning har även stöd av en enhetlig praxis. Beträffande under- rätts dom varigenom ansökan om hävande av omyndighetsförklaring bifallits medför en så utformad regel att var och en som enligt 22 & jämfört med 16 & är behörig och vill föra talan mot domen har att anmäla vad. Har vad ej anmälts har domen alltså vunnit laga kraft och kungörelse om domens innehåll skall ofördröjligen ske. Fullföljer överförmyndaren efter anmält vad talan mot domen kommer 37 & att tillämpas såvitt angår fullföljden till högsta domstolen, d. v. s. ta- lan får fullföljas endast av riksåklagaren (jfr NJA 1962 s. 157 och Walin s. 465 och Gärde s. 898).
Om således i de mål som nu avses regeln i 37 5 skulle kunna tillämpas på sätt för vil- ket nu redogjorts, synes en sådan tillämp- ning ej böra genomföras i andra mål och ärenden, där överförmyndaren äger föra ta- lan. I sådana fall gäller fullt ut de hänsyn som JO ovan anfört för att hela treveckorsti- den skall stå till överförmyndarens förfo- gande. Även för övriga i 37 & angivna myn- digheter, allmän åklagare och barnavårds- nämnd, torde treveckorstiden vara erforder- lig. Det kan därför ifrågasättas om mål an- gående hävande av omyndighetsförklaring skall inta en särställning i detta avseende. Enligt utredningens mening bör, trots vad ovan anförts, så ej ske. Avgörande för ut— redningen har därvid varit att det för både domstolar och parter är bättre att ha en enda undantagslös regel än en regel försedd med undantag, låt vara för endast ett slag av mål. Med instämmande i de av JO ovan återgivna synpunkterna på tolkningen av 37 & bör därför domstolarna i mål som avses i 37 & alltid i domen lämna fullföljdshänvisning som i brottmål, d. v. s. vadeanmälan skall ej föreskrivas. Denna skyldighet kan i nämnda lagrum anges genom att uttrycket ”för talan” ersättas med orden ”äger föra talan”.
15.9 Spörsmål rörande 15 kap. 29 5 GB och 20 kap. 36 5 FB
Enligt ovanstående stadganden kan god man förordnas för svarande som vistas på okänd .ort utom riket.
I den under 1 kap. anmärkta skrivelsen den 29 december 1969 av advokaten Lars A. Lewerth har hemställts, att utredningen måtte föreslå sådana ändringar i stadgan- dena att möjligheter skapas att förordna god man även i de fall då part vistas på känd ort utom riket men talan icke kan upptas till prövning, enär delgivning ej kunnat verk- ställas i utlandet.
Ifrågavarande problem har emellertid re- dan uppmärksammats av familjerättskom- mittén, som i sitt betänkande Internationell äktenskaps- och arvsrätt (SOU 1969: 60) lämnat förslag till frågans lösning. Utred- ningen har efter remiss avgett särskilt ytt- rande över förslaget.
16. Statsverkets kostnader i anledning av
utredningens förslag
16.1 Inledning
De förslag utredningen lagt fram ovan i 9 kap. om en förändrad överförmyndarorga- nisation och i 11 kap. om rätt för förmyn— dare och gode män att i vissa fall erhålla er- sättning av allmänna medel medför ökade utgifter för statsverket. För att kunna beräk- na kostnaderna för statsverket har centrala folkbokförings— och uppbördsnämnden på utredningens uppdrag företagit en undersök- ning av underårigas och omyndigförklarades inkomster avseende 1969 års taxering till statlig inkomstskatt. Resultatet härav redo- visas i Bilaga 3 och Bilaga 4. Därutöver har utredningen från vissa överförmyndare in- förskaffat uppgifter om vilka kostnader överförmyndarna haft för biträdespersonal, hyra m. m.
16.2 Kostnader för en statlig överförmyn— darorganisation
Utredningen har icke ansett sig böra nu framlägga någon organisationsplan för över- förmyndardistriktens personal och kansli, och vissa uppgifter här nedan bör därför ses endast som antaganden som behövts för en ungefärlig beräkning av statsverkets kostna- der.
Med den domkretsindelning som beräknas vara genomförd den 1 januari 1971 kommer antalet tingsrätter och därmed antalet över— förmyndardistrikt enligt utredningens för— slag att uppgå till 109. Till grund för beräk-
ning av arbetskraftsbehovet har utredningen här lagt antalet förmynderskap och god- manskap i varje överförmyndardistrikt (se Bilaga 2). I nedanstående tabell har gjorts en uppställning av antalet förmynderskap och godmanskap fördelade på tingsrätter.
Antal förmyndersksp och godmanskap 1.1.1966 fördelade på tingsrätter 1.1.1971
—499 500—999 1 000—1 499 1 500—1 999 2000—
6 45 36 12 10 Antal tingsrätter : öfdistrikt : 109
Som utredningen framhållit i 9 kap. skall i regel finnas endast en överförmyndare i varje distrikt samt en ersättare för honom. Utredningen beräknar här att heltidsanställ- da överförmyndare erfordras i Stockholms, Göteborgs och Malmö samt ytterligare sju överförmyndardistrikt, vilka alla skulle få mer än 2 000 förmynderskap och godman- skap. För Stockholms distrikt beräknas minst tre överförmyndare, för Göteborgs minst två, för Malmö minst en och för vart och ett av de övriga distrikten en överför- myndare. Dessa antas vid kostnadsberäk- ningar bli placerade i lönegrad B l—B 3. I återstående distrikt beräknas arbetsmängden inte bli tillräckligt stor för att ge full syssel- sättning åt en heltidsanställd överförmynda- re. I dessa distrikt skulle därför, som utred— ningen framhållit ovan under 9.5.3, befatt- ningarna bli arvodestjänster, varvid arvodet får variera i förhållande till distriktens ar—
betsbelastning. Om arvodena uppskattas till resp. 8 000. 12 000, 18 000 och 30 000 kro- nor i de fyra första grupperna i ovanståen— de tabell och arvodena till ersättarna till i genomsnitt 1 500 kronor per distrikt skulle kostnaderna för löner och arvoden till över- förmyndare och ersättare belöpa sig till om- kring 2,7 milj. kronor.
Genom att kraven på överförmyndarnas kompetens föreslås bli skärpta finns anled- ning anta att särskild expertis ej kommer att behövas annat än i undantagsfall. I de två största distrikten torde emellertid, med hän- syn till det stora antalet förmynderskap och godmanskap i dessa distrikt och till att i dessa erfarenhetsmässigt förekommer pro- portionsvis flera förmynderskap av inveck- lad natur, särskild expertis få knytas direkt till respektive kansli.
Vid kanslierna skall vidare tjänstgöra bi— trädespersonal. På grund av svårigheterna att på förhand beräkna arbetsmängden bör fasta biträdestjänster av heltidsnatur inrät- tas endast där redan från början kan sägas att full sysselsättning kommer att kunna er- hållas. Härvid bör även beaktas den möjlig— het som finns att såväl personellt som lokal- mässigt anknyta överförmyndarens kansli — frånsett de tre största kanslierna —— till an- nan statlig myndighet på kansliorten, såsom kronofogdemyndighet, fögderi. hyresnämnd m.fl. En sådan lösning torde kunna ifråga- sättas i framför allt de minsta distrikten, där arbetsmängden ej beräknas bli tillräckligt stor för att motivera inrättande av en hel bi- trädestjänst. Dessa frågor bör lösas särskilt för varje distrikt. Utredningen antar över- slagsvis att 65 biträdestjänster på heltid bör inrättas i de 58 största distrikten enligt ta— bellen ovan, medan för ett vart av de 51 öv- riga kanslierna beräknas ett biträdesbehov motsvarande en halv tjänst. Lönen beräknas i genomsnitt motsvara A 9.
Kostnader för löner och arvoden till ex- perter och biträdespersonal uppskattar ut- redningen på grund av vad ovan sagts till 2,7 milj. kronor. För omkostnader beräknar utredningen ett årligt belopp av 550 000 kro- nor, varvid lokalhyra inräknats endast för Stockholms, Göteborgs och Malmö överför-
myndardistrikt. Lokalkostnaderna för övri- ga distrikt blir avhängiga av hur lokalfrå- gan löses i det enskilda fallet.
De sammanlagda kostnaderna för stats- verket för en statlig överförmyndarorgani— sation skulle efter dessa beräkningar uppgå till 5,9 milj. kronor.
16.3 Beräknade utgifter av allmänna medel åt förmyndare och gode män
Som utredningen uttalat under 11.4.3 blir vid en reglering av frågan när förmyndarar- vode skall utgå av allmänna medel den av— görande synpunkten huruvida den omyndi- ge har inkomster eller andra tillgångar till- räckliga för att både trygga sin och sin fa— miljs försörjning och samtidigt utge ersätt- ning åt förmyndaren. För beräknande av denna försörjningsförmåga har utredningen, som i 11 kap. nämnts, funnit att den omyn- diges taxerade inkomst bör läggas till grund.
Enligt 15 kap. 19 å andra stycket FB till- kommer arvode inte fader eller moder som på grund av lag är förmyndare, såvida inte rätten eller, enligt utredningens förslag, överförmyndaren lämnar tillstånd härtill. Det är således främst för förmyndare för omyndigförklarade som en regel om ersätt- ning av allmänna medel kommer att få be- tydelse. Därutöver skapas emellertid möjlig- het till ersättning för förmyndare som för- ordnats jämlikt 6 kap. 6———9 eller 12 åå FB för övertagande av vårdnaden om barn. Denna grupp underåriga saknar regelmäs- sigt inkomster eller tillgångar. På grundval av de uppgifter som lämnats i statistisk års— bok 1968 om antal föräldralösa eller över- givna barn samt om barn omhändertagna på grund av vårdnadshavarens olämplighet kan denna grupp beräknas uppgå till omkring 7 000. Som framgår av Bilaga 3 utgör anta- let omyndigförklarade 30 975. Det rör sig således om sammanlagt 38000 förmynder- skap, beträffande vilka ersättning till för- myndaren kan komma att utgå av allmän— na medel. Av de omyndigförklarade är över- vägande delen eller nära 21 000 ej taxerade eller taxerade till ett belopp som ej uppgår till 3 000 kronor. Denna grupp har otvivel-
aktigt en sådan låg inkomst att ett uttagan- de av förmyndararvode i dessa fall ej kan eller bör ske. Huruvida dessa omyndigför- klarade har tillgångar av vilka arvodet skä- ligen bör utgå framgår inte av de i Bilaga 3 intagna uppgifterna. Inkomster enbart av kapital förekommer dock inte. En regel om ersättning åt förmyndare av allmänna me— del bör tydligen utformas så att flertalet av denna grupp omyndigförklarade kommer att befrias från att av egna medel utge er— sättning åt förmyndaren. Å andra sidan an- ser utredningen att, i vart fall till en början innan man sett hur stora utgifter förslaget kommer att medföra för statsverket, man bör stanna härvid. Regeln bör emellertid ut- formas på sådant sätt att ersättningen följer penningvärdeförändringen. Utredningen fö- reslår därför, på sätt redan under 11.4.3 an- givits, att den inkomstgräns under vilken er- sättning åt förmyndaren skall kunna utgå av allmänna medel bör fastställas till ett till statlig inkomstskatt taxerat belopp understi- gande hälften av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (basbeloppet för ja- nuari 1970 = 6000). Med denna beräk- ningsgrund och under antagande att även övriga ovan under 11.4.3 angivna förutsätt- ningar uppfyllts för erhållande av ersättning av allmänna medel, skulle omkring 21 000 omyndigförklarade samt cirka 7 000 under- åriga befrias från skyldighet att utge ersätt- ning till förmyndaren. Under förutsättning att varje förmyndare i arvode erhåller sju procent av nämnda basbelopp, kommer statsverkets kostnader högst att uppgå till omkring 11,7 milj. kronor. Med hänsyn till att den största delen av nu nämnda omyn- digförklarade, nära 19 000, har inkomst även av annat än tjänst, torde emellertid i ett stort antal fall ersättning av allmänna medel ej komma att utgå. Under antagande att i vart fall förmyndare för de 2 000 omyndigförklarade, som enligt Bilaga 3 en- dast har inkomst av tjänst understigande 3 000 kronor, samt förmyndare för de 7 000 underåriga skall kunna erhålla ersättning av allmänna medel, kommer statsverkets utgif- ter att ligga strax under 4 milj. kronor.
16.4 Alternativ med särskild tillsynsavgift till statsverket
Som utredningen tidigare uttalat (se under 9.5.4) är förslaget att staten skall överta an- svaret och samtliga kostnader för överför- myndarorganisationen av den betydelse att det inte bör vara uteslutet av finansiella skäl. Utredningen har emellertid ansett sig böra redovisa ett alternativ med en tillsyns- avgift, varigenom statsverket kan helt eller delvis täcka kostnaderna för överförmyn- darorganisationen. Detta avgiftssystem mås- te dock utformas så, att ekonomiskt svaga förmynderskap blir avgiftsfria. Sålunda bör från avgift vara befriade de förmynderskap där förmyndaren erhåller ersättning av all- männa medel. För kontrollen av återståen- de förmynderskap, av vilka förmynderskap för barn med legal förmyndare utgör den ojämförligt största gruppen, samt för kon- troll av godmanskap med årligt arvode bör en avgift uttas i samband med överförmyn- darens granskning av årsräkning, sluträkning eller årsuppgift.
Systemet bör därvid utformas så att för- mynderskap med inkomst under en viss gräns bör erlägga en fast avgift medan av förmynderskap med inkomster över denna gräns bör uttas en avgift fastställd till viss procent av inkomsten. Av samma skäl som utredningen utvecklat under 11.4.2 vid be— handlingen av frågan om ersättning åt för- myndare, bör den omyndiges taxerade in- komst läggas till grund vid beräkning av av— giftens storlek.
F. n. utgår ett arvode till överförmyndare av två procent av den omyndiges behållna årsinkomst om denna överstiger 200 kronor, eljest en procent; arvodet får dock ej över- stiga 1 000 kronor för varje förmynderskap. Nuvarande system medför att överförmyn- darens arvode för vissa förmynderskap i fle- ra fall uppgår till endast några eller någon krona. I framför allt de större överförmyn- dardistrikten avstår överförmyndare därför ofta från uttagande av dessa småbelopp. I Stockholm efterskänker staden arvode som understiger tio kronor. Bland annat för und- vikande av att avgift kommer att debiteras
med svårhanterliga småbelopp föreslår ut- redningen att lägsta tillsynsavgift fastställs till 10 kronor. Denna bör utgå vid gransk- ning av förmynderskap för omyndiga som ej är taxerade till statlig inkomstskatt eller taxerats till belopp understigande 5 000 kro- nor. Mot en på sådant sätt fastställd avgift kan den anmärkningen riktas att denna för vissa förmynderskap kan leda till högre av- gift än vad nu utgår i arvode åt överför- myndaren. Genom att avgiften föreslås ej skola utgå om förmyndaren erhåller arvode av allmänna medel och genom att överför- myndaren erhåller ökad befogenhet att be- fria förmyndare från avgivande av räkning, torde dock de ekonomiskt svaga förmynder- skapens intressen ha i tillräcklig grad beak- tats. Uppgår den omyndiges taxerade in- komst till 5 000 kronor eller mera föreslår utredningen att avgiften fastställs till två kronor för varje fullt hundratal kronor, var- med den omyndiges inkomst överstiger 5 000 kronor; avgiften skall dock alltid utgå med lägst 10 kronor. Nuvarande högsta ar— vodesgräns av 1 000 kronor föreslås bibe- hållas som högsta avgiftsgräns.
Vad nu föreslagits beträffande förmyn- derskap bör även gälla godmanskap för vil- ka årligt arvode utgår. Däremot synes till- synsavgift icke böra uttas för övriga god- manskap.
Utredningen har från centrala folkbokfö- rings- och uppbördsnämnden inhämtat, att uttagandet genom överförmyndaren av en tillsynsavgift av detta slag kan väsentligen underlättas genom att överförmyndarna er- håller årliga förteckningar över de omyndi- ga som taxerats till belopp över 5 000 kro— nor, vilka förteckningar kan ordnas anting- en i bokstavsordning eller efter personnum- mer.
På grundval av de uppgifter om antal omyndiga och dessas inkomstförhållanden, för vilka redovisning lämnats i Bilagorna 2——4, kan det avgiftssystem för vilket utred- ningen nu redogjort beräknas inbringa om- kring 4,4 milj. kronor. Beräkningen framgår av Bilaga 5.
Det här angivna alternativet har utfor- mats i lagtext i utredningens förslag till änd—
ring i FB, 17 kap. 7 5, vilket stadgande på grund av 18 kap. 8 & FB kommer att gälla även godmanskap med årligt arvode.
Bilaga 1 Förmynderskap och godmanskap den 1 januari 1966
Uppgifterna är grundade på de redogörelser rörande förmyndares och gode mäns förvaltning under år 1965 som överförmyndarna avgav till rätten år 1966. Folkmängdssiffrorna hänför sig till den 1 januari 1966.
Folk- Antal 1" m- Nettoin- Öf- mängd o. gmskap Behållning komst arvode Stockholms stad Stockholms rrtt 783 643 10 500 288 000 000 21 000 000 429 880 Stockholms län 1. Norra Roslags ds 23 640 555 7 572 797 1 005 530 16 724 2. Mellersta Roslags ds 24 977 507 6 517 431 999 770 16 300 3. Stockholms läns västra ds 46 982 580 9 519 200 1 726 191 27 388 4. Södra Roslags ds 123 863 3 133 108 621 217 6 823 252 118 377 5. Solna ds 55 269 828 9 037 237 1 363 744 22 428 6. Sollentuna 0. Färentuna ds 108 021 1 324 20 164 947 2 157 658 29 771 7. Södertörns ds 104 592 1 554 35 477 613 3 074 978 42 795 8. Svartlösa ds 60 595 519 8 000 040 760 877 14 570 9. thtn i Södertälje 46 830 691 6 412 772 1 177 512 14 751
Summa 594 769 9 691 211 323 254 19 089 512 303 104
Uppsala län
1. Uppsala läns södra ds 48 414 700 18 799 035 2 810 841 36 392 2. Uppsala läns norra ds 48 478 700 6 771 486 1 225 647 21 352 3. thtn i Uppsala 86 859 1 279 25 791 256 3 490 237 53 697
Summa 183 751 2 679 51 361 777 7 526 725 111 441
Södermanlands län
1. Nyköpings ds 43 916 803 14 866 027 1 964 541 25 116 2. Oppunda o. Villåttinge ds 60 759 1 180 18 030 476 2 067 327 32 446 3. Livgedingets ds 44 172 878 14 946 715 1 957 790 28 493 4. Rum i Nyköping 28 303 397 8 362 643 941 020 15 867 5. thtn i Eskilstuna 63 790 836 15 831 638 2 003 319 30 293 Summa 240 940 4 094 72 037 499 8 933 997 132 215 Östergötlands län 1. Folkungabygdens ds 31 429 698 11 274 861 1 339 988 22 055 2. Aska, Dals o. Bobergs ds 24 639 616 13 387 106 1 349 906 21 722 3. Bråbygdens o. Finspånga läns ds 46 060 767 13 249 828 1 591 186 21 135 4. Hammarkinds, Stegeborgs o. Skärkinds ds 17 697 351 4 453 827 562 238 8 877
Folk- Antal fm- Nettoin- Öf- mängd o. gmskap Behållning komst arvode 5. Linköpings ds 53 096 1 288 27 731 999 3 139 902 39 812 6. thtn i Linköping 71 652 1 116 21 806 344 2 562 977 41 539 7. thtn i Norrköping 93 801 1 511 29 708 707 3 629 841 67 282 8. thtn i Motala 27 698 425 6 462 936 457 675 13 786 Summa 366 072 6 772 128 075 508 14 633 713 236 208 Jönköpings län 1. Tveta, Vista och Mo ds 72 961 1 107 18 097 041 2 555 621 28 915 2. Norra 0. Södra Vedbo ds 46 461 936 18 527 407 2 380 576 30 103 3. Njudungs ds 48 546 1 019 24 004 568 2 976 136 37 699 4. Östbo och Västbo ds 74 722 1 331 31 527 453 4086 361 38 045 5. thtn i Jönköping 53 309 698 15 685 218 1 317 239 23 915 Summa 295 999 5 091 107 841 687 13 315 933 158 677 Kronobergs län 1. Östra Värends ds 44 908 1 096 29 538 471 2 944 735 36 607 2. Mellersta Värends ds 20 096 533 6 410 814 887 269 14 088 3. Västra Värends ds 30 516 605 9 892 890 1 379 757 17 473 4. Sunnerbo ds 38 550 820 10 136 096 1 613 470 27 318 5. thtn i Växjö 30 363 460 8 380 393 683 831 12 968 Summa 164 433 3 514 64 358 664 7 509 062 108 454 Kalmar län 1. Tjusts ds 46 170 881 13 496 221 1 255 624 21 761 2. Sevede och Tunaläns ds 25 036 537 9 368 805 1 560 028 16 849 3. Oskarshamns ds 46 531 1 158 16 360 946 1 876 794 27 251 4. Norra Möre o. Stranda ds 19 064 483 9 208 234 952 197 13 461 5. Södra Möre ds 40 549 836 16 930 582 2 372 790 32 558 6. Olands ds 21 416 803 6 335 766 929 559 14 935 7. thtn i Kalmar 36 863 421 11 654 147 1 053 675 20 263 Summa 235 629 5 119 83 354 701 10 000 667 147 078 Gotlands län Gotlands ds 53 742 1 204 17 293 996 2 480 461 37 785 Blekinge län 1. Östra och Medelsta ds 53 579 1 385 14 191 385 2 887 170 38 829 2. Bräkne och Karlshamns ds 28 048 669 6 546 773 1 091 947 17 948 3. Listers o. Sölvesborgs ds 36 006 825 7 227 772 1 361 732 14 318 4. thtn i Karlskrona 31 688 409 7 299 700 1 256 654 13 924 Summa 149 321 3 288 35 265 630 6 597 503 85 019 Kristianstads [än ]. Ingelstads o. Järrestads ds 39 018 862 12 387 218 1 503 469 23 845 2. Kristianstads ds 86 547 1 594 26 525 798 2 789 947 45 160 3. Västra Göinge ds 59 717 1 432 18 546 154 2 730 399 42 075 4. Norra Åsbo ds 35 323 709 7 597 755 1 164 362 16 263 5. Södra Åsbo o. Bjäre ds 41 397 861 11 159 887 1 349 735 21 656 Summa 262 002 5 458 76 216 812 9 537 912 148 999 Malmöhus län ]. Oxie och Skytts ds 57 571 1 190 32 229 999 3 395 463 45 204 2. Torna och Bara ds 44 719 696 17 946 502 2 069 386 27 132 3. Ystads ds 48 022 1 277 21 755 912 3 441 337 39 954 4. Frosta och Eslövs ds 35 260 809 11 520 300 1 485 625 24186 5. Rönnebergs, Onsjö och Harjagers ds 32 895 841 15 650 561 1 622 638 25 400 6. thtn i Landskrona 29 367 432 10 105 042 1 289 762 22 164 7. Luggude ds 46 853 991 41 417 557 2 084 591 25 846 SOU 1970: 67 239
Folk- Antal fm- Nettoin- Öf- mängd o. gmskap Behållning komst arvode 8. thtn i Hälsingborg 78 769 1 110 26 850 027 3 274 691 59 786 9. thtn i Lund 45 670 991 19 737 585 2 100 724 40 974 10. Rum i Malmö 249 161 3 538 81 905 987 7 715 834 143 142
Summa 668 287 11 875 279 119 472 28 480 051 453 788
Hallands län
1. Hallands södra ds 49 470 965 20 921 794 2 633 969 27 518 2. Hallands mellersta ds 42 360 916 12 152 480 1 634 751 16 691 3. Hallands norra ds 31 079 579 8 316 700 1 113 904 15 272 4. thtn i Halmstad 41 067 712 14 121 767 1 375 041 24 698 5. thtn i Varberg 15 966 298 4 278 289 513 363 4 414
Summa 179 942 3 470 59 791 030 7 271 028 88 593
Göteborgs och Bohus län
1. Askims och Mölndals ds 48 423 660 11 893 722 1 062 669 19 472 2. Hisings, Sävedals och Kungälvs ds 61 091 820 13 950 990 1 993 555 22 480 3. Orusts, Tjörns och Inlands ds 37 557 689 10 391 361 1 536 983 20 114 4. Sunnervikens ds 39 539 710 8 026 904 1 622 061 25 503 5. Norrvikens ds 21 335 725 5 473 672 1 099 546 16 930 6. Göteborgs rrtt 421 809 6 687 119 344 868 13 932 435 261 828 7. thtn i Uddevalla 36 376 475 7 496 746 816 817 13 404
Summa 666 130 10 766 176 578 263 22 064 066 379 731
Älvsborgs län
1. Marks ds 35 559 496 12 479 237 1 462 193 18 270 2. Kinds och Redvägs ds 42 976 687 13 150 542 1 583 378 21 488 3. Borås ds 36 925 606 9 690 663 1 076 889 18 353 4. Vättle, Ale 0. Kullings ds 71 949 853 13 935 069 2 480 360 33 761 5. Flundre, Väne o. Bjärke ds 57 242 864 12 010 025 1 682 534 23 612 6. Nordals, Sundals och Valbo ds 24 326 851 8 591 312 1 681 392 19 899 7. Tössbo och Vedbo ds 31 946 516 7 903 642 2 901 222 16 904 8. thtn i Vänersborg 19 671 254 2 756 402 471 809 8 966 9. Rum i Borås 69 528 880 9 296 490 1 261 845 23 787
Summa 390 122 6 007 89 813 382 14 601 622 185 040
Skaraborgs län
1. Vadsbo ds 59 755 1 197 18 108 370 2 993 075 36 530 2. Skövde ds 53 154 768 14 742 532 1 738 225 22 128 3. Vartofta o. Frökinds ds 45 647 949 16 625 689 1 835 422 24 331 4. Skarabygdens ds 26 909 493 7 631 016 926 002 14 957 5. Åse, Viste, Barne och Laske ds 26 985 558 9 986 035 1 357 486 18 451 6. Kinnefjärdings, Kinne och Kål— lands ds 42 499 715 9 572 984 1 227 905 16 441
Summa 254 949_ 4 680 76 666 626 . 10 078 115 132 838
Värmlands län
1. Östersysslets ds 54 009 895 9 064 304 1 514 374 25 538 2. Mellansysslets ds 51 326 863 9 885 160 1 560 008 17 202 3. Södersysslets ds 24 400 585 7 250 921 844 776 12 657 4. Nordmarks ds 13 254 327 6 286 556 679 815 8 098 5. Jösse ds 33 494 628 10 566 317 1 441 922 21 127 6. Fryksdals ds 26 381 644 10 365 375 1 536 657 23 942 7. Älvdals o. Nyeds ds 33 692 742 11 561 661 1 930 569 24 550 8. Rum i Karlstad 50 720 870 12 891 333 1 453 035 23 988
Summa 287 276 5 554 77 871 627 10 961 156 157 102
Folk- Antal fm- Nettoin- Öf- mängd o. gmskap Behållning komst arvode Örebro län ' ]. Östernärkes ds 26 091 516 14 691 370 1 371 829 15 842 2. Västernärkes ds 54 688 1 034 13 533 627 1 981 939 28 123 3. Karlskoga ds 47 759 684 9 681 517 1 382 344 13 605 4. Lindes och Nora ds 55 426 1 040 12 911 479 1 940 985 25 112 5. thtn i Örebro 84 192 1 150 31 908 172 2 798 575 46 101 Summa 268 156 4 424 82 726 165 9 475 672 128 783 Västmanlands län 1. Västmanlands mellersta ds 27 728 371 4 763 044 901 848 14 570 2. Västmanlands västra ds 85 166 1 152 13 772 197 1 956 022 27 080 3. Västmanlands östra ds 34 287 648 10 615 946 1 619 970 25 665 4. thtn i Västerås 103 616 1 348 25 194 887 4 625 418 37 797 Summa 249 635 3 519 54 346 074 9 103 258 105 112 Kopparbergs län 1. Falu ds 85 844 1202 19 425 495 2 916 392 42 614 2. Hedemora ds 54 793 828 11 363 998 2 246 726 28 401 3. Västerbergslags ds 46 267 672 8 551 157 1 593 548 22 152 4. Nås och Malungs ds 26 945 524 7 141 100 1 281 314 22 966 5. Nedansiljans ds 34 077 892 11 519 285 2 055 602 27 915 6. Ovaniljans ds 34 520 705 8 158 832 1 395 991 20 895 Summa 282 446 4 823 66 159 867 11 489 573 164 943 Gävleborgs län ]. Gästriklands östra ds 50 438 982 11 844 235 1 561 925 22 816 2. Gästriklands västra ds 36 048 640 6 748 737 1 082 510 10 444 3. thtn i Gävle 59 982 856 13 271 222 1 483 553 24 956 4. Bollnäs ds 34 610 753 9 343 373 1 684 867 20 992 5. Sydöstra Hälsinglands ds 41 782 647 6 394 427 1 243 830 17 749 6. Norra Hälsinglands ds 40 354 737 14 332 847 1 390 134 20 338 7. Västra Hälsinglands ds 30 058 861 7 290 570 1 480 397 22 172 Summa 293 272 5 476 69 225 411 9 927 216 139 467 Västernorrlands län ]. Medelpads ds 60 477 1 120 10 360 967 2 077 393 36 207 2. Ångermanlands södra ds 51 007 1 053 12 676 975 2 525 595 37 538 3. ngermanlands mellersta ds 27 041 739 6 861 525 1 457 074 22 548 4. ngermanlands västra ds 18 837 574 5 300 306 1 308 699 18 553 5. ngermanlands norra ds? 60 783 1 412 17 753 537 2 576 255 36 220 6. thtn i Sundsvall 59 340 1 027 11 043 677 2 463 616 45 570 Summa 277 485 5 925 63 996 987 12 408 632 196 636 Jämtlands län 1. Jämtlands östra ds 29 885 710 9 239 673 1 341 052 21 842 21 Jämtlands norra ds 27 759 695 10 477 940 1 415 660 20 507 3. Jämtlands västra ds 27 290 579 8 923 344 1 151 754 15 339 4. Härjedalens ds 20 387 421 3 821 672 808 355 10 080 5. thtn i Ostersund 25 642 221 7 272 348 662 322 12 046 Summa 130 963 2 626 39 835 977 5 379 143 79 814 Västerbottens län 1. Västerbottens södra ds 42 037 1 004 13 404 211 2 405 453 34 486 2. Västerbottens västra ds 50 753 1 203 13 008 672 2 394 240 33 744 3. Västerbottens mellersta ds 19 441 635 6 167 367 1 012 422 15 571 4. Skellefteå ds 72 785 1 329 20 244 876 2 706 088 39 331 5. thtn i Umeå 48 858 897 15 811 215 1 862 827 32 904 Summa 233 874 5 068 68 636 341 10 381 030 156 036
Folk- Antal fm- Nettoin- Öf- mängd o. gmskap Behållning komst arvode
Norrbottens län 1. Piteå ds 54 762 1 097 9 558 722 1 708 517 25 850 2. Luleå ds 49 773 907 10 514 724 2 095 488 24 791 3. Kalix ds 32 480 714 5 611 079 738 062 16 548 4. Torneå ds 31 115 1 008 6 606 316 1 140 605 21 237 5. Gällivare ds 56 841 763 6 861 065 1 376 798 18 339 6. thtn i Luleå 34 853 469 6 745 560 3 552 788 12 873
Summa 259 824 4 958 45 897 466 10 612 258 119 638 Stockholms rrtt 783 643 10 500 288 000 000 21 000 000 429 880 Göteborgs rrtt 421 809 6 687 119 344 868 13 932 435 261 828 thtn i Malmö 249161 3 538 81 905 987 7 715 834 143 142 Övriga underrätter summa 6 318 049 115 856 1 896 533 361 250 210 036 3 551 731
Summa hela riket 7 772 662 136 601 2 385 794 216 292 858 305 4 386 581
Förmynderskap och godmanskap fördelade på överförmyndardistrikt den I januari 1971 en- ligt utredningens förslag.
Hänsyn har endast kunnat tagas till ändringar i domkretsindelningen som meddelats före den 1 juli 1970. Uppgifterna är grundade på de redogörelser rörande förmyndares och gode mäns förvaltning under år 1965 som överförmyndarna uppgav till rätten år 1966. Folkmängdssiffrorna hänför sig till den 31 december 1969. Uppgifterna är ungefärligt beräknade.
Antal Folk- fm- o. Nettoin- mängd gmskap Behållning komst Öfarvode Stockholms län 1. Stockholms tr 747 000 10 500 288 000 000 21 000 000 430 000 2. Tr. med kansli i Norrtälje1 38 000 820 11 000 000 1 455 000 24 000 3. Stockholms läns västra tr 54 000 470 7 000 000 920 000 19 000 4. Södra Roslags tr 134 000 3 020 103 000 000 6 530 000 114 000 5. Solna tr 84 000 1 270 14 000 000 2 100 000 33 000 6. Sollentuna 0. Färentuna tr 103 000 950 20 000 000 2 380 000 28 000 7. Södertörns tr 141 000 1 450 38 000 000 2 950 000 41 000 8. Svartlösa tr 78 000 580 9 000 000 950 000 17 000 9. Södertälje tr 73 000 920 10 000 000 1 570 000 22 000 Summa 1 452 000 19 980 500 000 000 39 855 000 728 000 Uppsala län 1. Uppsala tr 124 000 1 740 35 000 000 5 270 000 78 000 2. Uppsala läns södra tr 44 000 590 13 000 000 1 660 000 26 000 3. Uppsala läns norra tr' 53 000 820 9 000 000 1 510 000 25 000 Summa 221 000 3 150 57 000 000 8 440 000 129 000 Södermanlands län 1. Nyköpings tr 71 000 1 130 22 000 000 2 745 000 38 000 2. Katrineholms tr 62 000 1 200 19 000 000 2 115 000 34 000 3. Eskilstuna tr 113 000 1 690 31 000 000 3 905 000 58 000 Summa 246 000 4 020 72 000 000 8 765 000 130 000 Östergötlands län 1. Folkungabygdens tra 32 000 700 11 000 000 1 340 000 22 000 2. Motala tr 53 000 1 040 20 000 000 1 805 000 36 000 3. Linköpings tr 129 000 2 400 50 000 000 5 700 000 81 000 4. Norrköpings tr 162 000 2 630 48 000 000 5 785 000 97 000 Summa 376 000 6 770 129 000 000 14 630 000 236 000 Jönköpings län 1. Jönköpings tr 108 000 1 500 30 000 000 3 405 000 45 000 2. Eksjö tr 119 000 2 260 47 000 000 5 825 000 75 000 3. Värnamo tr 78 000 1 330 32 000 000 4 085 000 38 000 Summa 305 000 5 090 109 000 000 13 315 000 158 000 Kronobergs län 1. Växjö tr 114000 2240 37 000000 5015000 68000 2. Ljungby tr 52 000 1 050 13 000 000 1 965 000 33 000 Summa 166 000 3 290 50 000 000 6 980 000 101 000 1 Beslut om tingsrätten ej meddelat före den 1/7 1970. * Skall senast 1/1 1975 förenas med Uppsala tr. = Skall senast 1/1 1976 förenas med Motala tr. SOU 1970: 67 243
Folk- fm- o. Nettoin- _ mängd gmskap Behållning komst Öfarvode Kalmar län 1. Kalmar tr 39 000 420 12 000 000 1 055 000 20 000 2. Västerviks tr 63 000 1 290 21 000 000 2 430 000 35 000 3. Oskarshamns tr 67 000 1 560 24 000 000 2 720 000 37 000 4. Möre o. Ölands tr 75 000 2 070 30 000 000 4 325 000 62 000 Summa 244 000 5 340 87 000 000 10 530 000 154 000 Gotlands län Gotlands tr 54 000 1 200 18 000 000 2 480 000 38 000 Blekinge län 1. Ostra och Medelsta tr 53 000 1 380 14 000 000 2 885 000 39 000 2. Bräkne och Karlshamns tr 32 000 670 7 000 000 1 090 000 18 000 3. Listers och Sölvesborgs tr 32 000 820 7 000 000 1 360 000 14 000 4. Karlskrona tr 36 000 410 8 000 000 1 255 000 14 000 Summa 153 000 3 280 36 000 000 6 590 000 85 000 Kristianstads län 1. Ingelstads och Jårrestads tr 37 000 860 13 000 000 1 505 000 24 000 2. Kristianstads tr 90 000 1 590 27 000 000 2 790 000 45 000 3. Hässleholms tr 60 000 1 430 19 000 000 2 730 000 42 000 4. Norra Åsbo tr 36 000 710 8 000 000 1 165 000 16 000 5. Angelholms tr 42 000 860 11 000 000 1 350 000 22 000 Summa 265 000 5 450 78 000 000 9 540 000 149 000 Malmöhus län 1. Malmö tr 289 000 3 890 91 000 000 8 810 000 158 000 2. Lunds tr 91 000 1 630 27 000 000 2 770 000 50 000 3. Hälsingborgs tr 131 000 2 040 68 000 000 5 285 000 85 000 4. Oxie o. Skytts tr 55 000 1 080 30 000 000 3 145 000 41 000 5. Ystads tr 47 000 1 280 22 000 000 3 440 000 40 000 6. Eslövs tr 42 000 870 12 000 000 1 530 000 25 000 7. Landskrona tr 51 000 1 050 20 000 000 2 480 000 39 000 Summa 706 000 11 840 270 000 000 27 460 000 438 000 Hallands län 1. Halmstads tr 47 000 710 14 000 000 1 375 000 25 000 2. Hallands södra U' 47 000 960 21 000 000 2 635 000 28 000 3. Hallands mellersta tr' 41 000 920 12 000 000 1 635 000 17 000 4. Varbergs tr 19 000 300 4 000 000 510 000 4 000 5. Hallands norra trs 40 000 580 9 000 000 1 115 000 15 000 Summa 194 000 3 470 60 000 000 7 270 000 89 000 Göteborgs och Bohus län 1. Askims och Mölndals tr 58 000 660 12 000 000 1 060 000 19 000 2. Hisings, Sävedals och Kungälvs tr 58 000 820 14 000 000 1 995 000 22 000 3. Orusts, Tjörns och Inlands tr 40 000 690 11 000 000 1 535 000 20 000 4. Sunnervikens tr 39 000 710 8 000 000 1 620 000 26 000 5. Norrvikens tr 21 000 720 6 000 000 1 100 000 17 000 6. Göteborgs tr 447 000 6 690 120 000 000 13 935 000 262 000 7. Uddevalla tr 36 000 470 8 000 000 815 000 13 000 Summa 699 000 10 760 179 000 000 22 060 000 379 000 Älvsborgs län 1. Vänersborgs tr 43 000 1 100 12 000 000 2 150 000 29 000 2. Trollhättans tr 62 000 860 12 000 000 1 680 000 24 000
* Skall senast den 1/1 1974 förenas med Halmstads tr. * Skall senast 1/1 1972 förenas med Varbergs tr.
Folk- fm- o. Nettoin- mängd gmskap Behållning komst Öfarvode 3. Tössbo och Vedbo tr 31 000 520 8 000 000 2 900 000 17 000 4. Alingsås tr 80 000 940 15 000 000 2 630 000 37 000 5. Borås tr 109 000 1 420 19 000 000 2 390 000 41 000 6. Sjuhäradsbygdens tr 76 000 1 140 25 000 000 2 810 000 39 000 Summa 401 000 5 980 91 000 000 14 560 000 187 000 Skaraborgs län 1. Mariestads tr 58 000 1 160 18 000 000 2 945 000 36 000 2. Skövde tr 56 000 770 15 000 000 1 740 000 22 000 3. Falköpings tr 50 000 1 060 18 000 000 1 955 000 27 000 4. Lidköpings tr 68 000 1 120 16 000 000 2 080 000 30 000 5. Vara trs 24 000 530 10 000 000 1 310 000 18 000 Summa 256 000 4 640 77 000 000 10 030 000 133 000 Värmlands län ]. Arvika tr 69 000 1 540 24 000 000 2 965 000 42 000 2. Karlstads tr 107 000 1 730 23 000 000 3 015 000 41 000 3. Kristinehamns tr 52 000 890 9 000 000 1 515 000 26 000 4. Sunne tr 57 000 1 390 22 000 000 3 465 000 48 000 Summa 285 000 5 550 78 000 000 10 960 000 157 000 Örebro län 1. Örebro tr 118 000 1 670 47 000 000 4 000 000 65 000 2. Hallsbergs tr 54 000 1 070 14 000 000 1 600 000 26 000 3. Karlskoga tr 51 000 680 10 000 000 1 380 000 13 000 4. Lindesbergs tr 53 000 1 040 13 000 000 1 940 000 25 000 Summa 276 000 4 460 84 000 000 8 920 000 129 000 Västmanlands län 1. Västmanlands mellersta tr7 27 000 370 5 000 000 900 000 15 000 2. Köpings tr 87 000 1 150 14 000 000 1 955 000 27 000 3. Sala tr 33 000 650 11 000 000 1 620 000 26 000 4. Västerås tr 113 000 1 350 25 000 000 4 625 000 38 000 Summa 260 000 3 520 55 000 000 9 100 000 106 000 Kopparbergs län ]. Falu tr 89 000 1 200 20 000 000 2 915 000 43 000 2. Hedemora tr 53 000 830 12 000 000 2 245 000 24 000 3. Ludvika tr 45 000 670 9 000 000 1 595 000 22 000 4. Malungs tra 26 000 520 7 000 000 1 280 000 23 000 5. Nedansiljans U' 33 000 890 12 000 000 2 055 000 28 000 6. Mora tr 33 000 700 8 000 000 1 400 000 21 000 Summa 279 000 4 810 68 000 000 11 490 000 161 000 Gävleborgs län 1. Gävle tr 84 000 1 330 21 000 000 2 260 000 37 000 2. Sandvikens tr 66 000 1 150 12 000 000 1 885 000 21 000 3. Bollnäs tr 35 000 750 10 000 000 1 685 000 21 000 4. Sydöstra Hälsinglands trm 41 000 640 6 000 000 1 225 000 18 000 5. Hudiksvalls tr 40 000 740 15 000 000 1 390 000 21 000 6. Västra Hälsinglands tr" 28 000 860 7 000 000 1 480 000 22 000 Summa 294 000 5 470 71 000 000 9 925 000 140 000
' Skall senast 1/1 1974 förenas med Lidköpings tr. 7 Skall senast 1/1 1974 förenas med Sala tr. ” Skall den 1/1 1974 förenas med Mora tr. ' Skall den 1/1 1974 förenas med Falu tr. 1" Skall den 1/1 1972 förenas med Bollnäs tr. ” Skall den 1/1 1974 förenas med Hudiksvalls tr.
Folk- fm- o. Nettoin- mängd gmskap Behållning komst Öfarvode
Västernorrlands län 1. Sollefteå tr 42 000 1 310 12 000 000 2 765 000 41 000 2. Medelpads tr 59 000 1 120 11 000 000 2 080 000 36 000 3. Härnösands tr 49 000 1 050 13 000 000 2 525 000 38 000 4. Örnsköldsviks tr 60 000 1 410 18 000 000 2 575 000 36 000 5. Sundsvalls tr 64 000 1 030 11 000 000 2 465 000 46 000
Summa 274 000 5 920 65 000 000 12 410 000 197 000 Jämtlands län 1. Östersunds tr 44 000 540 14 000 000 1 240 000 22 000 2. Jämtbygdens tr 59 000 1 570 21 000 000 3 010 000 44 000 3. Svegs tr 23 000 520 6 000 000 1 725 000 14 000
Summa 126 000 2 630 41 000 000 5 975 000 80 000 Västerbottens län 1. Umeå tr 55 000 900 16 000 000 1 865 000 33 000 2. Umebygdens tr 49 000 1 220 16 000 000 2 860 000 41 000 3. Lycksele tr 47 000 1 200 13 000 000 2 395 000 34 000 4. Skellefteå tr 83 000 1 740 24 000 000 3 260 000 49 000
Summa 234 000 5 060 69 000 000 10 380 000 157 000 Norrbottens län 1. Haparanda tr 53 000 1 510 11 000 000 1 600 000 34 000 2. Piteå tr 55 000 1 100 10 000 000 1 710 000 26 000 3. Luleå tr 58 000 850 11 000 000 4 155 000 22 000 4. Bodens tr 36 000 730 8 000 000 1 775 000 19 000 5. Gällivare tr 56 000 760 7 000 000 1 375 000 19 000
Summa 258 000 4 950 47 000 000 10 615 000 120 000 Stockholms tr 747 000 10 500 288 000 000 21 000 000 430 000 Göteborgs tr 447 000 6 690 120 000 000 13 935 000 262 000 Malmö tr 258 000 3 890 91 000 000 7 810 000 145 000 Övriga underrätter summa 6 548 000 115 550 1 892 000 000 249 255 000 3 549 000
Summa hela riket 8 000 000 136 630 2 391 000 000 292 000 000 4 386 000
Omyndigförklarades inkomster enligt 1969 års taxering till statlig inkomstskatt
Ej tax- 3000- 5000- 6000- 10000- 20000- 30000- 40000— 50000- Summa
2 990 4 990 s 990 9 990 19 990 29 990 39 990 49 990 Endast tjänst I 977 2 079 386 642 484 52 2 — 1 5 623 Endast kapital — 5 1 2 3 l —— — — 12 Såväl tjänst som kapital eller annan inkomst 18 864 3 798 558 1 027 843 163 48 13 26 25 340 Summa 20 841 5 882 945 1 671 1 330 216 50 13 27 30 975 SOU 1970: 67 247
Underårigas inkomster enligt 1969 års taxering till statlig inkomstskatt
Ej tax- 3000- 5000- 6000- 10000- 20000— 30000- 40000- 2 990 4 990 S 990 9 990 19 990 29 990 39 990 49 990
50 000- Summa
Endast tjänst 26 356 52 024 24 162 88 537110 027 4 919 182 14 4 306 225 Endast kapital 590 675 153 314 240 60 14 14 18 2 078 Såväl tjänst som kapital eller annan inkomst 504 440 6 026 2 314 6 916 9 000 960 168 71 103 529 998 Summa 531 386 58 725 26 629 95 767 119 267 5 939 364 99 125 838 301 248 SOU 1970: 67
Beräkning av särskild tillsynsavgift
Vid en taxerad inkomst understigande 5 000 kr utgår en avgift av 10 kr. Vid övriga inkomster 2 % av det belopp, varmed tax.ink. överstiger 5 000 kr, dock lägst 10 och högst 1 000 kr. Tax.ink.l Antal för- Belopp på vilket Avgift Summa mynderskap avg. beräknas avgift 5 000— 1 706 under 5 500 500 10 17 060 5 990 1 706 över 5 500 750 15 25 590 6 000— 8 901 3 000 60 534 060 9 990 10 000— 10570 10000 200 2114000 19 990 20 000— 1 236 20 000 400 494 400 29 990 30 000— 232 30 000 600 139 200 39 990 40 000— 98 40 000 800 78 400 49 990 50 000— 148 50 000 1 000 148 000 24 597 -— — 3 550 710 83 903” — 10 839 030 Summa 108 500 — — 4 389 740
1 Inom varje grupp antages genomsnittet vara mittbeloppet. * Från avgift befriade fmskap = 21 000 omyndigförklarade och 7 000 underåriga (se 16.3). Åter- stående förmynderskap samt godmanskap vilka skall erlägga avgift = 108 500 (136 500—28 000). Fmskap över 5 000 kr tax.ink. = 24 597. Återstoden 83 903 (108 500—24 597) skall erlägga en avgift av 10 kr.
Bilaga 6 Reservation
Av herr Martinsson rörande viss punkt i 9 kap.
Utredningens majoritet har föreslagit, att på innehavare av överförmyndareuppdraget skall ställas kravet på uppnådda 25 års ål- der. Visserligen kommer uppdraget inte längre enligt utredningens förslag att vara ett kommunalt förtroendeuppdrag, men ar- betsuppgifterna blir tämligen likartade som vad nu gäller. Att överförmyndaredistrikten blir större medför större ansvar för över- förmyndaren men varken ansvaret eller ar- betsuppgiftema kan jämföras med en doma- res, för vilken ålderskravet 25 är fortfarande gäller. Eftersom statsmakterna så sent som 1969 tog ställning i frågan om ålderskravet för överförmyndaren, vill jag föreslå att kravet utgår ur den blivande lagstiftningen och att endast krav på uppnådd myndig ålder uppställes.
Förkortningar
BrB FB GB HB JB KL RB UL ÄB VL AFL Omsorgslagen
BGB ML
ngl
Lagberedningen GB I Lagberedningen ÄB I Lagberedningen ÄB II
BeU
1LU, 2LU, 3LU
NJA
NJA II NT
prop.
Lagar och lagförslag
brottsbalken föräldrabalken giftermålsbalken handelsbalken jordabalken
konkurslagenrättegångsbalken utsökningslagen
ärvdabalken lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring lagen den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda tyska Biirgerliches Gesetzbuch av den 18 augusti 1896 danska lagen den 30 juni 1922 om umyndighed och vaergemål (myndig- hedsloven) norska lagen den 22 april 1927 om vergemål för umyndige 111. V. (verge- målsloven) lagberedningens förslag till lag om äktenskaps ingående och upplös- ning (1913) lagberedningens förslag till lag om förmynderskap m. m. (1921)
lagberedningens förslag till lag om arv rn. m. (1925)
Riksdagstryck, rättsfallssamlingar, tidskrifter m. m.
bevillningsutskottets utlåtande första, andra eller tredje lagutskottets utlåtande
Nytt Juridiskt Arkiv. Avd. I Nytt Juridiskt Arkiv. Avd. 11 Naumann, Tidskrift för lagstiftning rn. m. proposition
rskr SFS SJ A SOU SU SvJT TfR TSA
Andersen Arnholm BrB II
Ekeberg— Guldberg Guldberg—- Bergendal Gärde Ringgård Stenbeck— Lindhagen Walin Winroth
riksdagens skrivelse Svensk författningssamling
Carl Schmidt, Juridiskt Arkiv statens offentliga utredningar statsutskottets utlåtande Svensk juristtidning Tidskrift for Rettsvitenskap Tidskrift för Sveriges advokatsamfund
Litteratur i övrigt
Andersen, Personret, Köpenhamn 1966 Arnholm, Personretten, Oslo 1959 Beckman, Holmberg, Hult och Strahl, Brottsbalken jämte förklaringair band II, brotten mot allmänheten och staten rn. m., Stockholm 1965 Ekeberg och Guldberg, Den nya testamentslagen, Stockholm 1931
Guldberg och Bergendal, Kommentar till ärvdabalken del 11, Stockholm 1962 Gärde, Kommentar till nya rättegångsbalken Ringgård, De nye regler om bestyrelse og anbringelse af omyndigecs midler, båndlagte midler og legatmidler, Kpbenhavn 1966 Stenbeck och Lindhagen, Den nya förmynderskapslagen, Stockholrm 1924 Walin, Föräldrabalken, Uddevalla 1952 Winroth, Svensk civilrätt IV, Uppsala 1903
Nordisk udredningsserie (Nu) 1970
Kronologisk förteckning
&
o to chipsen atom-
. Samordnad utbyggnadsplanering inom Nordal. . Uddannelses- og forskningssporgsmål.
. Provelosladelse.
. La coopération internordique en matiéres écono- miques et culturelles. . Nordisk gränsregion, miljövård och Urbanisering. Konsumentundervisning i skolan. . Marking av brann- og helsetarlige stoffet. . Nordisk trafiksäkerhetskonferens i Stockholm 20—21 april 1970. . Innstilling om harmonisering av skoleordningene ide nordiske land.
. Vägtrafikregler.
Stefans offentliga utredningar 1 9710
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Grundlagberednin'gen. 1. Hiksdagsgrupp'erna - Regering? bildningen. [16] 2. Ersättare ”för riksdagsledamöterna. [ 3. Allmänna val på våren? [27] SvenskFN-Iag. [.19] Militära straff och discip'linmedel. [31] Polisenisamhlället. 32] Hemförsäljning. [35
Revision er vattenlagen. [40] Gruvränsliq speciellegstiftning. [45] Skydd mot avlyssning. [47 Svensk författningseainling. [48] Trafiknykterhetsbrott. [61] Förmynderskap. [67]
Fö rsvarsdepa r—tementet Värnpliktstänstgöringens civila meritvärde. *[12] Forskning För försvarssektonn, [54]
Utbildning m.m. av värpliktiga ispecialtjånst. [65]
Socraldepe'rtementet
Livsmedelstadgekommittén. 1. Ny livsmedelsstadge m.m. Del. 1. Förslag ochgmotiv. [6] 2. Ny livsmedelsmadga m.m. Del. ll.'Bilagor. [77] Folktandvädene utbygganda "och reglering. [11] Yrkesskadetörsäkringena finansiering. [49] Ersättning vid vissa sjukvårdende åtgärder och sjdkresor. [56] Narkotikamissbruk hos i'nskrivningsskyldiga 1968/1969; [571 Bättre socialtjänst för handikappade. [64]
Kommunikationsdep'artemer'itet
Snöskotern - fordonet och föraren. 9] Körkort och körkorteregistrerinq. [26
Finansdepartementet
Upphandling av byggnader. Del 2. Administrationen. [18] Understödrtöreningar. [23] . Aspirationer, möjligheter och'skettemoral. [26] Tjänstgöringsbetyg. [28] Decentralisering av statlig verksamhet. [29] Stordriftstördeler inom industriproduktlonen. [30] Kilometerbeskattning. [36] Översyn av vissa punktskatter. [37] Förtrolig fäetagsintormation och börshandel. [38] Utbetalning av kommunalskatt. [62]
Utbildningsdepartemen'tet
Om stat och kyrka. [2] Yrkesutbiimingsberedningen. 1. Reformerad lärarutbild- ning. [4] 2. Yrkesteknisk högskoleutbildning. [8] 3. Viss medicinsk och farmaceutisk yrkesutbildning. [50] 4. Yrkes- utbildning och arbetsliv. [58] Fria läromedel. [110]
Kompetensutredpingen V. Behörighet - Meritvärdering . Stu- dieprognos. :Specialundersökn'ingar av kompetemsfrä'gor. [20] Vl_:1 Vågar till högre utbildning, Behörighetvo-ch uirvall '[21] Vi :2 Vägar till högre utbildning, Organisatiom och in- 'ormation. [55] Pedagogisk'utbildning och forskning. [22] Sexuelkunskapen på grundskola-ns låg- stadier. [39] Språkundersökning bland finländska barn ochunqdormeri Sverige. [44] _ Högskolor för konstnärlig utbildning. [66]
och _melllan-
Jerdbruk'sdepartementet
Statligt stöd till fiskehamnen [5] _ Distriksveterinäremas tjänstgöringsförhållanden, mm. [53]
H andelsdepa rtementet
Rationell bensinliandel. [24] Om lotterier. [52] * . . Svensk krigsmaterielexport. [63]
'lnrikesdepartementet Eirpertgrbppen för regional u'tredningeverksamheit (ERU) 1. Balanserad regional utveckling. [3] 2. Urbaniseringeni Sverige. Bilagedel ltill Balanserad regional utveckling. [-1 4] 3, Regionalekonomisk utveckling. B-ilegedel II tilll Balan- serad regional utveckling; [153 . _
Medel för styrning av byggna everksarnheten. [333] Svenska folkets inkomster. [34] Ungdom. — Bostad. [43] Den äldre arbetskraften inpmbygqnadsindustrln. [46]
Clvildepartementet Barne utemiljö. [1]
Industridepartementet [Sråiiges energiförsö'rjning. Energipolitik och organisation
Samarbetsutredningen. 1. Företag och Samhälle. Del. 1. Förslag med motiv samt bilagor. [41] 2. Företag och samhälle. Del 2. Hearings med foreträdare för samhällsorgan, företag, Iöntagarorganisationerc poli- tiska panier m. fl. [42
Mellansvensk gruvindustri. [51] _ . , TEKO-utredningen. 1. TEKO-industrierna inför 70-ualet. Del I. Anal-ys,_slutsatser, förslag. [59] 2. TEKO-industrierna inför 713-talet. Del II. Bilagor. [60]