Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås viss följdlagstiftning till fastighetsbildnings- lagen, som träder i kraft den 1 januari 1972, samt sådana ändringar i denna lag som är nödvändiga för att anpassa den till annan, nytillkom- men lagstiftning.

För att inte de sakrättsliga förutsättningarna för sammanläggning skall rubbas under tiden mellan fastighetsbildningsbeslut och registre- ring föreslås förbud mot inskrivning i fastighet eller fastighetsdel som ingår i beslutad men ännu ej fullbordad sammanläggning.

Vidare föreslås att fastighetsbildningsmyndigheten får möjlighet att vid avstyckning förordna att den nybildade fastigheten skall vara fri från ansvar för sådan i styckningsfastigheten gällande fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastigheten.

Propositionen innehåller också förslag om att innehavare av fordran av nyss angivet slag skall kunna få utdelning för fordringens kapital- värde vid fördelning av ersättning för fastighet som utplånas vid fastighetsreglering.

Lagen (1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och samman- läggning av fastigheter i vissa fall och legaliseringslagen (1.968: 578) föreslås bli ersatta av en gemensam lag om äganderättsutredning och legalisering. Förslaget innebär att legaliseringsinstitutet utvidgas och att dess användbarhet förbättras. Bl.a. införs möjlighet att i samband med

• Sida 2
•  Original

Prop. 1971: 180. - 2

legaliseringsförrättning verkställa äganderättsutredning som leder till lagfart. Dessutom öppnas ökade möjligheter att ordna upp tilltrasslade gravationsförhållanden vid såväl äganderättsutrednings- som legalise- ringsförrättning.

Dessutom föreslås ett flertal ändringar av teknisk natur i fastighets- bildningslagen. Härigenom nås överensstämmelse mellan denna lag samt bl. a. den slutliga utformningen av nya jordabalken , det vid 1970 års riksdag fattade beslutet om riktlinjer för omorganisation av lant- mäteriverksamheten och det i prop. 1971: 118 framlagda förslaget till ändring i byggnadslagen (1947: 385).

Lagförslagen avses träda i kraft den 1 januari 1972.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 180

1. Förslag till

Lag om ändring i jordabalken1

Härigenom förordnas, att 19 kap. 9å jordabalken skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 9 &

Skall ansökan ej avvisas enligt 8 & eller omedelbart avslås enligt föreskrift i 20—23 kap., får ären- det uppskjutas till viss senare in- skrivningsdag, om det är nödvän- digt för utredningen. Uppskjutes ärendet, får sökanden föreläggas att förcbringa den utredning som fordras eller, i fall som avses i 10 %, infinna sig personligen eller genom ombud hos inskrivnings- myndigheten. I föreläggandet får vite utsättas. Efterkommes ej före- läggandet, kan ansökningen för- klaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Avser ansökan fastighet eller del av fastighet som ingår i be- slutad men icke fullbordad sam- manläggning och ,skall ansök- ningen ej avvisas enligt 85 eller omedelbart avslås enligt före- skrift i 20—23 kap., skall ärendet nppskjutas till den inskrivnings- dag som infaller närmast efter det meddelande att sammanlägg- ningen fullbordats eller frågan därom förfallit kommit inskriv- ningsnzyndiglzeten till handa.

Om det är nödvändigt för ut- redningen, får inskrivningsärende även i annat fall än som avses i första stycket uppskjutas till viss senare inskrivningsdag. Uppskju- tes ärendet, får sökanden före- läggas att förebringa den utred- ning som fordras eller, i fall som avses i 10 &, infinna sig personli- gen eller genom ombud hos in- skrivningsmyndigheten. 'I före- läggandet får vite utsättas. Efter- kommes ej föreläggandet, kan ansökningen förklaras förfallen.

Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Lydelse enligt 1970: 994.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 180

2. Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom förordnas i fråga om fastighetsbildningslagen (1970: 988). dels att 18 kap. 2 & skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 10 kap. 9 5 skall betecknas 10 kap. 10 å och att nuvarande 18 kap. 3 5 skall betecknas 18 kap. 2 &,

dels att 2 kap. 6 5, 3 kap. 2 och 3 55, 4 kap. 2, 8, 15, 22 och 24 åå, 5 kap. 3, 7, 16, 30 och 34 åå, 8 kap. 7 5, 9 kap. 5 &, 12 kap. 4 och 7 åå. 13 kap. 2 €, 15 kap. 7—10 55 samt 16 kap. 3, 5 och 11 55 skall ha ne- dan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 10 kap. 9 &, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 6 5 Kostnaderna för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de bestämmelser som gäller för den fastighetsbildningsåtgärd om vil- ken är fråga. Kostnader som är gemensamma för skilda åtgärder för- delas på dessa efter vad som är skäligt.

Avvisas ansökan eller inställes förrättning, skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranle- der att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakäga- re eller vissa av dem. Om för- rättningen sökts av byggnads- nämnden, svarar kommunen för de kostnader som i enlighet här- med kan åvila sökanden. Har förrättningen enligt 5 kap. 35 fjärde stycket påkallats av över- lantmätaren eller annan statlig myndighet, skall sådana kostna- der betalas av staten.

Avvisas ansökan eller inställes förrättning, skall sökanden beta- la uppkomna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranle- der att bctalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakäga- re eller vissa av dem. Om för- rättningen sökts av byggnads- nämnden, svarar kommunen för de kostnader som i enlighet här— med kan åvila sökanden. Har förrättningen enligt 5 kap. 35 fjärde stycket påkallats av läns- styrelsen, skall sådana kostnader betalas av staten.

Överenskommelse mellan sakägarna om fördelning av förrättnings- kostnaderna på annat sätt än som följer av lagen skall gälla, om det icke är uppenbart att överenskommelsen tillkommit i otillbörligt syf- te.

Till förrättningskostnader hänföres taxeavgift, ersättning till sak- kunnig och syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeav- giften samt ersättning för skada enligt 4 kap. 38 & tredje stycket.

3 kap. 2 5

Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomt- indelning eller byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i överens- stämmelse med planen.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 180

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Gäller eljest särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller natur- vårdsföreskrifter, skall fastighetsbildning ske så, att syftet med be— stämmelserna icke motverkas.

Om särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av läns- styrelsen eller efter dess förord- nande av byggnadsnämnden. Även utan sådant medgivande får mindre avvikelse från planen eller bestämmelserna ske, om åt- gärden är förenlig med planens eller bestämmelsernas syfte.

Om särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestämmelserna medges av läns— styrelsen eller efter dess förord- nande av byggnadsnämnden. Även utan sådant medgivande får mindre avvikelse från planen eller bestämmelserna ske, om åt- gärden är förenlig med planens eller bestämmelsernas syfte. Läns- styrelsen får medge undantag en- ligt första punkten från fastställd generalplan eller stadsplan endast om byggnadsnämnden tillstyrkt det.

Får på grund av särskilt medgivande nybyggnad eller annan därmed jämförlig åtgärd företagas i strid mot plan eller bestämmelse som av- ses i första eller andra stycket, utgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skall kunna ut-

nyttjas.

Talan mot byggnadsnämnds beslut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan får dock ic- ke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från fastställd generalplan eller stads- plan. lllot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos Konungen genom besvär.

35

Har stadsplan eller byggnads- plan icke fastställts för visst om- råde och har tätbebyggelse upp- kommit eller är sådan bebyggelse att vänta inom en nära framtid eller kan eljest väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggel- se skall bildas, får fastighetsbild- ning ickc ske, om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenli- ga användning. föranleda olämp- lig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Har stadsplan eller byggnads- plan ieke fastställts för visst om- råde och har tätbebyggelse upp- kommit eller är sådan bebyggelse att vänta eller kan eljest väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas, får fas- tighetsbildning icke ske, om åt- gärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, för- anleda olämplig tätbebyggelse el- ler motverka lämplig planlägg- ning av området.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 180

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

')

.,

Gode män utses genom val av kommunens fullmäktige.

&

Gode män utses genom val av kommunfullmäktige.

God man skall vara valbar till nämndeman inom kommunen och får ej ha fyllt sextiofem år. God man skall ha erfarenhet i fråga om tätortsförhållanden eller vara kunnig i jordbruks- eller skogsbruksfrå- gor.

God man utses för sex år. Upphör god man att vara valbar, är upp-

draget förfallet.

Rättegångsbalkens bestämmelser om skyldighet att mottaga upp- drag som nämndeman och att kvarstå i uppdraget samt att efter av- gång fortfarande tjänstgöra äger motsvarande tillämpning i fråga om god man.

Länsstyrelsen bestämmer antalet gode män.

_ 8 5 Ansökan om fastighetsbildning göres skriftligen hos fastighetsbild- ningsmyndigheten. Muntlig ansökan som göres vid förrättningssam- manträde skall dock godtagas, om den väckta frågan lämpligen kan

prövas vid samma förrättning.

Sökanden skall ange den åt- gärd som han önskar genomförd samt uppge den eller de fastighe- ter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt att sö- kanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och postad- ress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut, nyttjanderätt eller samfällighets- riitt som kan beröras av åtgär- den.

Sökanden skall ange den åt- gärd som han önskar genomförd samt uppge den eller de fastighe- ter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt att sö- kanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och postad- ress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut. nyttjanderätt eller rätt till elekt- risk kraft som kan beröras av åt- gärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökan- den eller hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

155

Finns det anledning antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansök- ningshandlingen delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och

Finns det anledning antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansök- ninghandlingen delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 180

Nuvarande lydelse

tillfälle lämnas honom att yttra sig över denna inom utsatt tid. Avser förrättningen mark inom område med fastställd general- plan eller med stadsplan, bygg- nadsplan eller utonzplansbestäm— melser, skall därjämte byggnads- nämnden underrättas om förrätt- ningen innan denna avslutas.

Föreslagen lydelse

tillfälle lämnas honom att yttra sig över denna inom utsatt tid. Därjämte skall byggnadsnämn- den underrättas om förrättningen innan denna avslutas.

225

Vad som föreskrivits om del- givning med delägare i samfällig- het äger motsvarande tillämp- ning vid delgivning med delägare i fastighet, som innehas under samäganderätt av flera än tio, och med innehavare av servitut eller samft'illighetsrätt som gäller till förmån för flera än tio fastig- heter med skilda ägare.

Vad som föreskrivits om del- givning med delägare i samfällig- het äger motsvarande tillämp- ning vid delgivning med delägare i fastighet, som innehas under samäganderätt av flera än tio, och med innehavare av servitut som gäller till förmån för flera än tio fastigheter med skilda äga- re. -

245

Avser förrättning mark inom område med fastställd general- plan eller med stadsplan, bygg- nadsplan eller utomplansbestt'im- melser, skall fastighetsbildnings- myndigheten underrätta bygg- nadsnämnden om tid och plats för sammanträde. Har byggnads- nämnden sökt förrättningen, skall den alltid underrättas om samman- träde.

Fastighetsbildningsmyndiglzeten skall underrätta byggnadsnämn- den om tid och plats för sam- manträde.

5 kap. 3 %

Rätt att påkalla fastighetsreglering tillkommer ägare av fastighet som beröres av regleringen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren be- gära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Byggnadsnämnd får begära fastighetsreglering som avser område där tätbebyggelse före- ligger eller är att vänta inom en nära framtid.

Länsstyrelse, överlantmätare eller luntbruksnämml kan påkalla

Byggnadsnämnd får begära fastighetsreglering som avser område där tätbebyggelse före- ligger eller är att vänta.

Länsstyrelsen kan påkalla fas- tighetsreglcring som länsstyrelsen

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 180

Nuvarande lydelse

fastighetsreglering som myndig- heten finner vara av större bety- delse från allmän synpunkt.

Föreslagen lydelse

finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

75

Fastighetsreglering får icke verkställas så, att mark tillsam- mans med byggnad som finns på marken överföres till annan fas- tighet eller samfällighet. Mark på vilken finns byggnad som till- hör innehavare av servitut, nytt- janderätt eller samfällighetsrätt

Fastighetsreglering får icke verkställas så, att mark tillsam- mans med byggnad som finns på marken överföres till annan fas- tighet eller samfällighet. Mark på vilken finns byggnad som till- hör innehavare av servitut eller nyttjanderätt får dock överföras,

får dock överföras, om byggna— om byggnadens ägare tillförsäk- dens ägare tillförsäkras motsva- ras motsvarande rätt att efter rande rätt att efter regleringen be- regleringen behålla byggnaden på hålla byggnaden på samma mark. samma mark.

Under förutsättning att väsentlig olägenhet för sakägare ej upp- kommer, får mark överföras utan hinder av bestämmelserna i första stycket, om byggnaden har endast obetydligt värde eller om överföringen i betydande mån underlättar möjligheterna att' vinna ändamålsenlig fastighetsindelning. Vid sådan överföring övergår byggnaden i tillträ- darens ägo, även om den ej hörde till den fastighet från vilken över- föringen sker.

Mark där det finns elektrisk starkströmsledning får överföras en- dast om ledningens ägare tillförsäkras rätt att efter regleringen be- hålla ledningen på samma mark.

16 &

Om fastighet, som undergår värdeminskning genom regleringen el- ler som helt eller delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighets- bildningsmyndigheten förordna att sådan ersättning jämte ränta som, efter avräkning om sådan behövs, tillkommer fastighetsägaren och som ej utgör ersättning för personlig skada eller ersättning enligt 27 eller 30% skall inbetalas till myndighet som Konungen bestämt. Detta gäller dock icke, om innehavarna av samtliga fordringar, för vilka fastigheten svarar, medgivit att ersättning utbetalas direkt till fastig— hetsägaren. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshzware som i 22 kap. llå jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydel- se för honom.

lnbetalda medel fördelas av lnbetalda medel fördelas av länsstyrelsen. Därvid äger be- länsstyrelsen. Därvid äger be— stämmelserna om fördelning av stämmelserna om fördelning av köpeskilling för utnn'itningsvis köpeskilling för fast egendom såld fast egendom motsvarande som sålts på exekutiv auktion tillämpning. Sammanträde för för- motsvarande tillämpning. Har delningen hålles så snart det kan medel inbetalats för fastighet ske. Kallelse till sammanträdet som i sin helhet inlösts eller el-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 180

Nuvarande lydelse sändes till rättsägarna minst två veckor i förväg.

Föreslagen lydelse jest tagits i anspråk vid regle- ringen, har dock innehavare av fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastigheten, rätt att för kapital- värdet av belopp, som fastställts men ännu ej förfallit till betal- ning, få utdelning med samma rätt som för fordringen [ övrigt. Kapitalvärdet beräknas efter en räntefat av fem procent om året. Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kal- lelse till sammanträdet sändes till rättsägarna minst två veckor iförväg.

Även i annat fall än som avses i första stycket får fastighetsbild- ningsmyndigheten förordna att in- och utbetalningar av belopp, som skall utgå med anledning av regleringen, skall ske genom myndighets förmedling. Närmare föreskrifter härom meddelas av Konungen.

Skall medel inbetalas till myndighet på grund av bestämmelserna i denna paragraf, ankommer det på myndigheten att vidtaga behövliga åtgärder för att uttaga medlen hos den betalningsskyldige.

305

Tillträde sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndig- heten bestämmer. Innan tillträde sker, skall fastighetsbildningsbc- slutet ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till se- nare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret. Vid bestäm- mande av tidpunkten för tillträde skall beaktas vad som föreskri- vits i 12 kap. 29.6 jordabalken om hyresgästs skyldighet att av- träda lägenhet.

Tillträde sker vid den tidpunkt som fastighetsbildningsmyndig— heten bestämmer. Innan tillträde sker, skall fastighetsbildningsbe- slutet ha vunnit laga kraft. Om ej särskilda skäl föranleder annat, får tillträde ej bestämmas till se- nare tidpunkt än ett år från det uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret-. I beslut om tillträde skall förbehåll göras för den rätt som enligt 7 kap. 29.6 andra stycket jordabalken kan tillkomma hyresgäst.

Har bestämmelse om tillträde icke meddelats, sker tillträde när uppgift om regleringen införts i fastighetsregistret.

Sker tillträde icke samtidigt beträffande all egendom som ingår i regleringen och uppkommer därigenom väsentlig olägenhet för sak- ägare, har denne rätt till skälig ersättning. Ersättningen skall betalas av den som har nytta av att tillträde ej sker samtidigt. Fråga om ersätt- ning upptages endast om yrkande framställes.

34 % Berörcs nyttjanderätt eller sam- fällighetsrätt av fastighetsreglc—

Beröres nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft av fastighets-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 180 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ring. är rättighetshavaren sakäga— re vid förrättningen, om regle- ringen har betydelse för honom.

reglering, är rättighetshavaren sakägare vid förrättningen, om regleringen har betydelse för ho- nom.

8 kap. 7 %

När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan företages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 205 andra stycket.

Ägaren är skyldig att för fas- tighetsbildningsmyndigheten upp- ge innehavare av servitut, nytt- janderätt och samfällighetsrätt. Underlåter han det utan giltigt skäl och uppstår skada för rättig- hetshavare till följd av underlå- tenheten, skall han ersätta ska- dan. Ägaren skall erinras om det- ta i samband med att unde-rättel- se enligt första stycket lämnas honom.

Förordnande om inlösen skall tet.

Ägaren är skyldig att för fas- tighetsbildningsmyndigheten upp— ge innehavare av- servitut, nytt- janderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlåter- han det utan giltigt skäl och uppstår skada för rättighetshavare till följd av un- derlåtenheten, skall han ersätta skadan. Ägaren skall erinras om detta i samband med att under- rättelse enligt första stycket läm- nas honom.

upptagas i fastighetsbildningsbeslu-

9 kap. 5 %

När syssloman frånträder sitt uppdrag, skall han avge redovisning för sin förvaltning. Redovisningen skall framläggas på förrättnings- sammanträde.

Fastighetsbildningsmyndigheten kan förelägga syssloman att lämna upplysningar om förvaltningen. Myndigheten kan också förordna nå- gon att granska förvaltningen och avge berättelse över granskningen.

Sakägarc som vill klandra syss- lomannens redovisning eller el- jest föra talan mot denne med anledning av förvaltningen skall väcka talan inom tre månader från den dag då redovisningen framlades på sammanträde. Väc- kes ej talan inom denna tid, är rätten till talan förlorad, om ta— lan ej grundas på att syssloman- nen begått brottslig handling.

Sakägare som vill klandra syss- lomanncns redovisning eller el- jest föra talan mot denne med anledning av förvaltningen skall väcka talan vid fastighetsdom- stol, som anges i 15 kap. 15, inom tre månader från den dag då redovisningen framlades på sammanträde. Väckes ej talan inom denna tid, är rätten till ta- lan förlorad. om talan ej grundas på att sysslomannen begått brottslig handling.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1.971: 180

Nuvarande lydelse

ll

Föreslagen lydelse

10 kap.

95

I fråga om avstyckad fastighets ansvar för sådan fordran som utan inskrivning iir förenad med rätt till betalning ur fastighet äger 6 kap. ]1 5 andra och tredje stycke- na jordabalken motsvarande till- liimpning. Detta gäller även om stan-zfastigheten och den avstycka- de fastigheten iir i samme ägares hand.

Vid avstyckning kan fastighets- bildningsmyndigheten förordna att fordran som avses i första stycket icke skall besvära styckningslotten. Sådant förordnande får dock med- delas endast om fordringshavaren medger det eller om det är väsent- ligen atan betydelse för honom. Förordnandet skall upptagas i fas- tighetsbildningsbeslutet.

Första och andra styckena gäl- ler ej, om annat följer av särskilda bestämmelser.

12 kap.

4 5 För att fastighet skall få ingå i sammanläggning krävs att ägaren har lagfart på fastigheten eller att ansökan om lagfart förklarats vi- landc och hinder mot bifall till ansökningen icke föreligger om fastig- hetsbildningcn genomföres.

Är talan väckt om bättre rätt eller om lösningsrätt till fastighe- ten ellcr är rätten till fastigheten i annat fall tvistig, får fastighe— ten ej ingå i sammanläggning. Detsamma gäller, om fastigheten är utmätt eller eljest skall säljas i den ordning som föreskrives för utmätt fast egendom.

Är talan väckt om bättre rätt eller om lösningsrätt till fastig- heten eller är rätten till fastighe- ten i annat fall tvistig, får fastig- heten ej ingå i sammanläggning. Detsamma gäller, om fastigheten är utmätt eller eljest skall säljas i den ordning som föreskrives för utmätt fast egendom. Utmär— ning som återgår, om samman— läggning kommer till stånd, skall dock ej beaktas.

75

Om sammanläggnings inverkan på omfattningen av inteckning finns bestämmelser i 6 kap. 15% jordabalken. Dessa äger motsva-

Om sammanläggnings inverkan på omfattningen av inteckning finns bestämmelser i 6 kap. 16% jordabalken . Dessa äger motsva-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1971: 180

Nuvarande lydelse

rande tillämpning när fastighet, som ingår i sammanläggning, svarar för fordran med bättre förmånsrätt än panträtt på grund av inteckning.

12

Föreslagen lydelse

rande tillämpning i fråga om så- dan fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fast egendom.

Sådan inskrivning som avses i 65 första stycket besvärar efter sam- manläggning icke den nybildade fastigheten.

Ansökan om inskrivning i fastighet, som sammanlagts med annan, skall anses avse den nybildade fastigheten.

Innebär avtal enligt 25 att den nybildade fastigheten skall utgöra egendom vari makarna äger var sin: andel, skall efter sammanläggning den för vardera maken beviljade eller sökt-a lagfarten avse den andel i fastigheten som tillkommer honom.

13 kap. 2 & Fastighetsbildning enligt lå Fastighetsbildning enligt 15 sker på ansökan av överlantmä- sker på ansökan av länsstyrelsen. taren.

Har beslut meddelats om ändring i den kommunala indelningen, får fastighetsbildning som föranledes av ändringen genomföras utan hin- der av att ändringen ännu ej trätt i kraft.

15 kap. 7 &

Talan mot tillstånds- eller fas- Talan mot tillstånds- eller fas- tighetsbildningsbeslut som rör tighetsbildningsbeslut får föras av mark inom område med fast- byggnadsnämnden på sätt och in- ställd generalplan eller med om tid som gäller för sakägare. stadsplan, byggnadsplan eller utoniplansbestämmelser får föras av byggnadsnämnden på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

8 % Finner överlantmätaren att Finner länsstyrelsen att till- tillstånds- eller fastighetsbild— stftnds— eller fastighetsbildnings- ningsbeslut strider mot sådan be— stämmelse i denna lag som med- delats till förmån för allmänt in- tresse, får han föra talan mot be- slutet pä sätt och inom tid som gäller för sakägare. Motsvarande fullföljdsriitt tillkommer länssty- relsen och lanthruksnt'imnden.

beslut strider mot sådan bestäm- melse i denna lag som meddelats till förmån för allmänt intresse, får länsstyrelsen föra talan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

Första stycket gäller icke fastighetsbildning inom område med stadsplan eller inom område. med byggnadsplan om åtgärden rör en- dast mark som enligt planen är avsedd för annat än jordbruksända— mål.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1971: 180

Nuvarande lydelse

13

Föreslagen lydelse

9å

Mot beslut om inställande av förrättning som begärts av läns- styrelsen, överlantmätaren, lant- bruksnämnden eller byggnads- nämnden får sökanden föra talan i likhet med vad som gäller för sakägare.

Mot beslut om inställande av förrättning som begärts av läns- styrelsen eller byggnadsnämnden får sökanden föra talan i_likhet med vad som gäller för sakägare.

Motsvarande rätt tillkommer den som sökt fastighetsreglering en- ligt 5 kap. 3 % andra stycket.

105

Finner fastighetsregistermyndig- heten att uppgift om fastighets- bildning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller oklarhet i för— rättningen och kan rättelse ej vin- nas i den ordning som anges i 4 kap. 42 5, får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner förrättning vara behäftad med fel som skulle äventyra fas- tighetsredovisningcns tillförlitlighet eller på annat sätt föranleda rätts- osäkerhet.

Finner fastighetsregistermyndig- heten att uppgift om fastighets- bildning eller. fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller oklarhet i för- rättningen och kan rättelse ej Vin- nas i den ordning som anges i 4 kap. 42 &, får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlit- lighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

I fråga om talan enligt denna paragraf äger bestämmelserna om be- svär i 16 kap. motsvarande tillämpning. Talan är ej inskränkt till viss tid.

16 kap. 3 5

Om fastighetsdomstolen finner att sakägare bör höras över besvä- ren, skall besvärsinlagan med därvid fogade handlingar delges sak- ägaren och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftlig

förklaring.

Fordras för målets beredande eller avgörande att yttrande in- hämtas från överlantmätaren, byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkunnig eller att skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller annan liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

Fordras för målets beredande eller avgörande att yttrande in- hämtas från länsstyrelsen, bygg- nadsnämnden eller annan myn- dighet eller från sakkunnig eller att skriftligt bevis företes, sär- skilt sammanträde hålles eller annan liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1971: 180

Nuvarande lydelse

14

Föreslagen lydelse

5 5 Till huvudförhandlingen skall sakägarna kallas. Sakägare vars när- varo uppenbarligen är utan betydelse för hans rätt eller eljest för må- lets avgörande behöver dock ej kallas.

Har talan fullföljts av företrä- dare för allmänt intresse,' skall denne kallas till förhand-lingen. När sakägares besvär rör allmänt intresse, kallas överlantmätaren eller, om målet avser sådan fas- tighetsbildning som anges i 15 kap. 85 andra stycket, byggnads- nämnden.

Har talan fullföljts av företrä- dare för allmänt intresse, skall denne kallas till förhandlingen. När sakägares besvär rör allmänt intresse, kallas länsstyrelsen el- ler, om målet avser sådan fastig- hetsbildning som anges i 15 kap. Så andra stycket, byggnads- nämnden.

Företrädare för eller tjänsteman vid myndighet vars verksamhet beröres av målet kan kallas för att lämna upplysningar. För detta ändamål kan även förrättningslantmätaren kallas.

Kallelse skall delges.

115

När talan fullföljts av sakäga- re, får fastighetsbildningsmyndig- hetens beslut eller åtgärd ändras endast om övriga sakägare och, när besvären rör allmänt intres— se, överlantmätaren eller bygg- nadsnämnden fått tillfälle att ytt- ra sig. Ändring till fördel för sak— ägare får dock ske, även om han icke haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när ta- lan fullföljts av företrädare för all- mänt intresse eller av fastighets- registermyndigheten.

När talan fullföljts av sakäga- re, får fastighetsbildningsmyndig- hetens beslut eller åtgärd ändras endast om övriga sakägare och, när besvären rör allmänt intres— se, länsstyrelsen eller byggnads— nämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring till fördel för sak- ägare får dock ske, även om han icke haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när ta- lan fullföljts av företrädare för allmänt intresse eller av fastig- hetsregistermyndigheten.

Om domstolen finner att besvären bör föranleda ändring i avslutad förrättning eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämningsbe- slut mot vilket talan fullföljts särskilt, får domstolen göra ändring även i del som icke överklagats, om det behövs för att uppenbar mot- stridighet eller oenhetlighet icke skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

Finner domstolen att förrätt- ning är behäftad med fel som anges i 15 kap. 1.0 %, får domsto- len besluta om behövlig åtgärd, även om besvären icke avsett den del av förrättningen som felet rör.

Finner domstolen att beträffan- de förrättning föreligger sådan om- ständighet som avses i 15 kap. 10 5, får domstolen besluta om be- hövlig åtgärd, även om besvären icke avsett ifrågavarande del av förrättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1971: 180 15

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbild- ningslagen

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen,

dels att nuvarande 16—18 55 skall betecknas 17—19 55 och att nu- varande ].9 & skall betecknas 21 %

dels att den nya 18 5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 16 och 20 åå, samt närmast före dem nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Särskild övergångsbestämmelse an- gående 10 kap. fastighetsbildnings- lagen

165

Äldre bestämmelser om avstyc- kad fastighets ansvar för fordrar: som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur fastighet gäller, när avstyckningen skett med tillämpning av lagen (1917: 269) mn fastighetsbildning i stad, lagen (1926: 326) om delning av jord å landet eller lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.

18 & Bestämmelserna i 12 kap. 2 & fastighetsbildningslagen om samman- läggning av fastigheter, som tillhör äkta makar, gäller ej när äldre gif- termålsbalken är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden.

Bestämmelserna i 12 kap. 4 5 första stycket [ fastighetsbildnings— lagen gäller ej i fråga om fastighet som förvärvats på sådant sätt att ägaren ej varit—skyldig att söka lagfart.

Särskilda övergångsbestämmelser an- gående 13 kap. fastighetsbildnings- lagen

20 & Skall för skilda delar av kom- mun finnas olika slag av fastig- hetsregister, får fastighetsbildning

• Sida 16
•  Original

Prop. 1971: 180 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ske för samordning mellan fastig- hetsindelningen och indelningen i registerområden. Därvid äger 13 kap. fastighetsbildningslagen mot- svarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4. Förslag till

Lag om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom förordnas som följer.

Äganderättsutredning

1 & Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande om- råde där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utred- ning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i bety- dande omfattning saknar lagfart.

Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. In- nan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samråda med inskriv- ningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till lantmäteristyrelsen för avgörande.

2 % Äganderättsutrcdning sker vid förrättning, som handlägges av fas- tighetsbildningsmyndigheten.

Bestämmelserna i 4 kap. 1—7, 12 och 13 åå, 14 5 första och fjärde styckena, 16—24, 28 och 29 55, 30 & första stycket samt 31, 33—40 och 42 åå fastighetsbildningslagen(1970: 988) äger motsvarande till- lämpning i fråga om äganderättsutredning.

3 % Fastighetsbildningsmyndigheten får bryta ut del av förrättnings— området till behandling vid särskild förrättning. 4 & Vid förrättningen skall äganderätten till samt inskrivningsförhål- landena i den egendom som omfattas av förrättningen utredas. Fastig- hetsbildningsmyndigheten skall skaffa utdrag ur fastighetsregistret rö- rande förrättningsområdet samt upprätta sammanställning över lag- farts— och andra inskrivningsförhållanden.

5 5 Fastighetsbildningsmyndigheten skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst fjorton dagar före sammanträdet. Medde- lande om kungörelsens tillhandahållande och om dess huvudsakliga innehåll skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i lämplig tidning.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1971: 180 17

Kungörelse om och kallelser till första sammanträdet skall innehålla uppgifter om det område som beröres av förrättningen och om vad sak- ägarna bör iakttaga för att bevaka sin rätt samt upplysning om innehål- leti 10, 12 och 30 55.

6 5 Vid första sammanträdet skall fastighetsbildningsmyndigheten redogöra för förrättningens omfatfning ochändamål samt bereda sak- ägarna tillfälle att taga del av de i 4 & angivna handlingarna.

Sakägarna skall föreläggas att inom Viss tid, minst en månad, hos fastighetsbildningsmyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina anspråk på äganderätt samt förete sådana handlingar och meddela så- dana upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av bety- delse för äganderättsutrcdningen. Föreläggandet skall efter samman- trädet snarast möjligt anslås på kommunens anslagstavla.

7 5 Fastighetsbildningsmyndigheten skall tillse att innebörden av an- mälda anspråk blir klarlagd samt upprätta sammanställning över an- språken och vad som i övrigt är av betydelse för äganderättsutredningen.

Härefter skall nytt sammanträde hållas. Sakägarna skall därvid få tillfälle att taga del av sammanställningen. I den mån oförenliga anspråk anmälts eller förhållandena annars ger anledning till det, skall fastig- hetsbildningsmyndigheten redogöra för utredningen i ärendet. Sakägar- na skall därjämte få tillfälle att slutföra sin talan.

8 & Med alla kända sakägares medgivande får fastighetsbildnings- myndigheten underlåta att meddela föreläggande enligt 6 5 andra styc- ket samt fullgöra vad som föreskrives i 7 & redan vid första samman- trädet.

9 5 Sedan behövliga sammanträden hållits, skall fastighetsbildnings- myndigheten pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild fas- tighet eller till mark inom fastighet eller inom samfällighet enligt fas- tighetsbildningslagen (1970: 988) samt upprätta förteckning i enlighet härmed (äganderättsförteckning). Förvärv vartill fordras tillstånd av myndighet får ej beaktas förrän tillstånd erhållits. '

Har fastighet delats genom sämjedelning, arealöverlåtelse .eller annan privat jorddelning före den 1 juli 1962, skall varje del upptagas som ' särskild ägolott i äganderättsförteckningen. Detsamma gäller, om sam- fällighet som avses i första stycket avskilts eller delats genom jorddel- ning som nu sagts och, såvitt det skett genom arealöverlåtelse, hinder mot avstyckning icke skulle föreligga enligt 10 kap. 2 5 andra stycket fastighetsbildningslagen(1970: 988).

Andra stycket gäller ej sämjedelning, som har omfattat flera fastighe- ter, och sämjeägoutbyte, om fastighetsbildning i överensstämmelse med den privata jorddelningen medför skada för innehavare av fordran eller annan rättighet som besvärar fastighet eller del av fastighet.

10 5 Har ägolott upptagits i äganderättsförteckning enligt 9 & andra stycket, har detta verkan som fastighetsbildningsbeslut.

11 5 Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får fastig- hetsbildningsmyndigheten med medgivande av ägolottens ägare förordna - att med äganderättsutredningen skall följa samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka sam- manlagts med varandra. Bcsväras "mer än en av delarna av beviljad

• Sida 18
•  Original

Prop. 1971: 180 18

eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och 6 55 fastighetsbildningslagen(1970: 988) motsvarande tillämpning.

innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande in- hämtas från inskrivningsmyndighetcn. Yttrandet, som skall avges sna— rast möjligt, skall grundas på fastighetsboken och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges om hinderCmot förord- nande möter enligt första stycket andra punkten. I övrigt äger 12 kap. 10 5 andra stycket och 11 's" fastighetsbildningslagen(1970: 988) mot- svarande tillämpning.

Meddelas förordnande enligt första stycket på grundval av företrädes- ordning, skall denna i samband därmed fastställas. 12 5 Kan lämpligare fastighetsindelning vinnas genom att ägolotter som upptagits i äganderättsförteckningcn sammanläggcs till en fastighet, får fastighetsbildningsmyndigheten utan ansökan upptaga fråga därom vid förrättningen. 3 kap. 11 &, 12 kap. iI—3 55, 4 & andra stycket och 5—7 55 fastighetsbildningslagen(1970: 988) äger motsvarande tillämp- ning i fråga om sådan sammanläggning.

Sammanläggning får ej ske, om ägaren bestrider åtgärden och den kan antagas orsaka honom olägenhet av någon betydelse. 13 5 Har förrättningsområdc delats upp enligt 3 5. får sammanlägg- ning avse även ägolott som behandlats vid tidigare avslutad delförrätt- ning.

14 % Vid förrättningen skall fastighetsbildningsmyndigheten höra sak- ägarna över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för inne- börden och verkan av sådan åtgärd.

15 & Innan beslut om sammanläggning meddelas, skall fastighetsbild— ningsmyndigheten inhämta yttrande från inskrivningsmyndigheten. Där- vid ägcr 12 kap. 10 och 11 %% fastighetsbildningslagen(1970: 988) mot- svarande tillämpning. Inskrivningsmyndigheten skall dock ej beakta vill- kor som anges i 12 kap. 4 5 första stycket nämnda lag.

16 å Möter ej hinder mot sammanläggning, 'skall fastighetsbildnings— beslut meddelas. Om sammanläggningen genomföres på grundval av företrädesordning, fastställes denna i fastighetsbildningsbeslutet.

Legalisering

17 % Privat jorddelning får under de förutsättningar som anges i 9 å andra och tredje styckena genom särskilt beslut erkännas som fastig— hetsbildning i den ordning som anges i 18—24 åå (legalisering). 18 5 Fråga om legalisering prövas på ansökan av den som äger del i den be1örda fasta egendomen.

Är det av betydelse för pågående fastighetsbildningsförrättning att legalisering sker, fordras ej ansökan. I sådant fall får frågorna om lega- lisering och fastighetsbildning handläggas gemensamt vid en förrättning.

Om det är av större betydelse från allmän synpunkt att delningar inom visst område legaliseras, får länsstyrelsen förordna att fråga om legalisering skall prövas utan ansökan.

19 & Bestämmelserna i 2 & första stycket och 3 & denna lag samt 4 kap. 1—10, 12—24, 28 och 29 åå, 30 5 första stycket, 31—40 och 42 55

• Sida 19
•  Original

Prop. 1971: 180 19

fastighetsbildningslagen(1970:988) äger motsvarande tillämpning i fråga om legalisering.

20 % Fastighetsbildningsmyndigheten skall i behövlig omfattning ut- reda äganderätts- och inskrivningsförhållandena i egendomen.

21 % Är äganderätten till egendom som ingått i delningen oviss eller saknar ägare av sådan egendom lagfart, får fastighetsbildningsmyndig- heten besluta att frågan om äganderätten skall utredas vid förrättningen.

22 5 1 fall som avses i 21 & äger 4—8 55 samt 9 & första och andra styckena motsvarande tillämpning.

23 % Föreligger ej hinder mot legalisering. skall beslut om legalisering meddelas.

24 & Bestämmelserna i ]1—16 55 äger motsvarande tillämpning på legaliseringsförrättning. I fråga om sammanläggning äger även 12 kap. 4 9; första stycket fastighetsbildningslagen(1970: 988) motsvarande tillämpning, i den mån ej utredning skett enligt 21 &.

Gemensamma bestämmelser

25 % Om fastighetsbildning enligt denna lag avser arealöverlåtelse, äger beträffande inteckning 6 kap. 11 å andra och tredje styckena och 16 5 andra stycket jordabalken samt 10 kap. 2 & andra och tredje styckena fastighetsbildningslagen(1970: 988) motsvarande tillämpning. l fråga om fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till be- talning ur fastighet äger vid sådan fastighetsbildning 10 kap. 9 % fastig- hetsbildningslagen motsvarande tillämpning.

Gäller fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betal- ning ur fastighet, i del av ägolott, omfattar fordringen efter fastighets- bildning enligt denna lag hela den nybildade fastigheten.

26 & lnställcs förrättning som påbörjats utan ansökan, betalas förrätt- ningskostnaderna av staten. I annat fall förde-las kostnaderna mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Bestämmelserna i 2 kap. 6 & tredje och fjärde styckena fastighetsbildningslagen(1970: 988) äger motsva- rande tillämpning på förrättning enligt denna lag.

27 5 I fråga om talan mot beslut som avser äganderättsförtecknings innehåll eller annat beslut av fastighetsbildningsmyndigheten samt angå- ende förfarandet i mål som fullföljts äger 15—18 kap. fastighetsbild- ningslagen (1970: 988) motsvarande tillämpning.

Besvär, vari klaganden yrkar att han i stället för annan skall i ägan- derättsförteckning upptagas som ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande om bättre rätt till egendomen.

28 & Förrättning enligt denna lag innebär ej att gräns skall anses ha blivit lagligen bestämd. 29 5 Har äganderättsförteckning upprättats vid förrättning enligt den- na lag, skall fastighetsbildningsmyndigheten efter förrättningens avslu- tande utan dröjsmål sända ett exemplar av förteckningen till inskriv- ningsmyndighetcn.

305. För var och en som i äganderättsförteckning upptagits som ägare till fast egendom skall på grund av förteckningen lagfart beviljas på

• Sida 20
•  Original

Prop. 1971: 180 20

egendomen, om ej annat följer av 31 5. Ny lagfart behövs dock ej för den som redan har lagfart på samma egendom.

Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att tiden för fullföljd av talan mot förrättningen utgått.

31 & Lagfart får ej beviljas på annan egendom än sådan som upp- tagits som särskild fastighet i fastighetsregistret eller utgör kvotdel av dylik fastighet. Möter hinder enligt vad som nu sagts mot lagfart på del av fastighet, får ej heller lagfart på återstoden beviljas.

Lagfart får ej beviljas, om rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till denna. Detsamma gäller om annans ansökan om lagfart på grund av förvärv, som skett efter förrättningens avslutande, föranleder att den i äganderättsförteck- ningen angivne ägarens rätt skall anses tvistig.

Möter hinder mot lagfart enligt första eller andra stycket, skall ären- det förklaras vilande.

32 å Bevis om beviljad eller sökt lagfart skall ej meddelas i lagfarts- ärende enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1. Genom lagen upphäves lagen (1.962: 270) om äganderättsutredning. lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall samt legalise- ringslagen (1968: 578).

2. Pågår förrättning vid ikraftträdandct, äger 4 5 lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.

3. Bestämmelserna i 10 och 11 55 lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen äger motsvarande tillämpning på förrättning en— ligt den nya lagen.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1971: 180

5. Förslag till

21

Lag om ändring i lagen (1970: 997) om upphörande-"av inteckningsan- svar i fastighet som bildats av samfälld mark

Härigenom förordnas, att 1 5 lagen (1970: 997) om upphörande av in- teckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15

Fastighet, som bildats av sam- fälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (19261326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 & eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller en- ligt lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för inteckning i stamfastighet för ford- ran, om ej inteckningen förnyas efter anmälan i den ordning som anges i 2 &. Vad som sagts nu gäl- ler dock endast om marken före avsöndringen eller avstyckningen hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor.

Fastighet, som bildats av sam- fälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 å eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller en— ligt lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. eller genom le- galisering av arealöverlåtelse en— ligt Iagen (1962: 270) om ägande— rättsutredning, lagfart och sam- manläggning av fastigheter i vis- sa fall eller enligt legaliseringsla— gen (1968: 578), svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för inteckning i stamfastighet för fordran, om ej inteckningen för- nyas efter anmälan i den ordning som anges i 2 5. Vad som sagts nu gäller dock endast om marken före avsöndringen, avstyckningen eller legaliseringen hörde till fas- tigheter med i övrigt skilda ägor.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bildats genom att område från samfälld mark sammanlagts med fastighet eller

fastighetsdel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1971: 180

6. Förslag till

22

Lag om ändring i konkurslagen(1921: 225)

Härigenom förordnas, att 33 & konkurslagen(1921:225_) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 51

Har vid bodelning mellan gäl- denären och hans make eller den- nes arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bo- delningshandlingen ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan kon- kursansökningen gjordes, gånge den bodelning på talan av kon- kursboet åter. Samma lag vare, om vid bodelningen egendom till skada för borgenärer-na frångått gäldenären mot det att fordran åt honom utlagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 & tredje stycket stadgas skall äga motsva- rande tillämpning. Från gäldenä- rens make må återvinning enligt 28—32 åå äga rum, ändå att åt- gärd. som för varje fall avses. bli- vit företagen tidigare än i nämn- da paragrafer sägs, dock ej, om den vidtagits mer än ett är innan konkursansökningen gjordes.

Har vid bodelning mellan gäl- denären och hans make eller den- nes arvingar gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bo- delningshandlingen ej ingiven till rätten tidigare än ett år innan kon- kursansökningen gjordes. gånge den bodelning på talan av kon- kursboet åter. Samma lag vare. om vid bodelningen egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären mot det att fordran å honom utlagts å hans lott: dock att i sådant fall vad i 29 % tred- je stycket stadgas skall äga mot- svarande tillämpning. Från gälde- närens make må återvinning enligt 28—32 55 äga rum, ändå att åt- gärd. som för varje fall avses, bli- vit företagen tidigare än i nämn— da paragrafer sägs. dock ej, om den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes. Har fast egendom bortgivils genom av- tal som avses i 12 kap. 2 5 fas- tighetsbildningslagen (1970:988), får återvinning enligt 28 5? ske från gäldenärens make, om sam- manläggningen ej fullbordats tidi- gare än nu sagts.

Där dödsbos egendom blivit avträdd till konkurs på ansökning. som gjorts inom en månad från det bouppteckning förrättades eller tiden därför tilländagick eller, om efter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman, inom en månad från det boutredningsman förordnades, skall. ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal. som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av kon— kursboet återgå, om den, med vilken avtalet ingicks. hade skälig anled- ning till antagande, att dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet.

1 Senaste- lydelse 1971 : 498.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1971: 180 23

borgenär till skada för övriga borgenärer erhållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning av skuldebrev sökt i dödsboets egendom på grund av medgivande, som lämnats efter döds- fallet eller som av den döde givits för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, skall, där konkurs inträffar, såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 & är stadgat om inteckning.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1.972.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1971: 180 24

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 1 oktober 1971. ' '

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden ANDERSSON, JO- HANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF- BERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå- dets övriga ledamöter fråga om följdlagstiftning till den nya fastighets- bildningslagen m.m. och anför.

2.2. Sammanläggning enligt F BL

Enligt de grundläggande bestämmelserna om fastighetsbildning i 2 kap. FBL prövas fråga om fastighetsbildning vid förrättning som hand- läggs av fastighetsbildningsmyndighet (2 ä).

Bestämmelser om fastighetsbildningsförrättning finns i 4 kap. FBL. Bl.a. gäller att fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda förutsätt- ningarna för fastighetsbildningen och meddela beslut om denna (fas- tighetsbildningsbeslut). Om det är lämpligt, får beslutet meddelas utan hinder av att tekniska göromål och värderingar inte utförts. Under samma förutsättning får olika frågor som hör till beslutet tas upp för sig och avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrivs om fastig— hetsbildningsbeslut gäller också sådant avgörande (25 å). Sedan före- kommande ersättningsfrågor avgjorts och alla till förrättningen hö- rande göromål utförts, skall fastighetsbildningsmyndigheten förklara förrättningen avslutad (avslutningsbeslut) (29 å).

Närmare bestämmelser om sammanläggning meddelas i 12 kap. FBL. Sålunda anges i 1—6 55 de sakrättsliga villkoren för sammanläggning. 5 och 6 %% reglerar sammanläggnings beroende av gravationsförhål- landena.

Om mer än en av fastigheterna besväras av beviljad eller sökt in- skrivning, får enligt 5 % sammanläggning ske endast om

1. ingen av fastigheterna besväras av andra inskrivningar än så- dana som gäller i samma inbördes ordning i den eller de andra eller, om i någon av fastigheterna dessutom finns särskild inskrivning, denna gäller med sämre rätt, eller

2. fastigheternas ägare samt innehavare av panträtt eller annan rät- tighet som inskrivningen avser medgett sammanläggningen på grundval

• Sida 27
•  Original

Prop. 1971: 180 27

av förslag till företrädesordning för inskrivningarna i den nybildade fastigheten.

6 5 innehåller föreskrifter om att vid tillämpningen av 5 & vissa inskrivningar inte skall beaktas och att medgivande från fastighets- ägare eller rättighetshavare inte fordras, om det är väsentligen utan betydelse för hans säkerhet att förslaget till företrädesordning till- lämpas.

Verkan av sammanläggning behandlas i 7 5. I tredje stycket före- skrivs att ansökan om inskrivning i fastighet, som sammanlagts med annan, skall anses avse den nybildade fastigheten.

Förfarandet vid sammanläggning regleras i 8—13 55. Fråga om sammanläggning prövas på ansökan av fastigheternas ägare men kan i vissa fall tas upp av fastighetsbildningsmyndigheten utan ansökan (8 å). Myndigheten skall först pröva om hinder mot sammanlägg- ningen möter i annat hänseende än i fråga om gravationsförhållan- dena. Om förrättningen därvid inte inställs, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten (9 g). Yttrandet skall avges snarast möj— ligt. Det skall grundas på fastighetsboken och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges huruvida hinder mot samman— läggningen möter enligt 1——6 åå (10 5). Förslag till företrädesordning upprättas av inskrivningsmyndigheten (11 5). När yttrandet inkom- mit, skall fastighetsbildningsmyndigheten snarast möjligt fortsätta pröv- ningen av ärendet. Om sammanläggningen genomförs på grundval av företrädesordning, skall denna fastställas i fastighetsbildningsbeslutet (13 å)-

Talan mot fastighetsbildningsbeslut kan föras i tre domstolsinstan- ser, nämligen fastighetsdomstol, hovrätt och högsta domstolen.

Enligt föreskrifterna om fullföljd till fastighetsdomstol i 15 kap. FBL kan fastighetsbildningsmyndigheten förordna att talan mot fas- tighet:-;bildningsbeslut skall föras särskilt. Sådant förordnande får med- delas endast om det främjar en ändamålsenlig handläggning. Besvärs— tiden är fyra veckor från det beslutet meddelades (3 ä). I annat fall är bcsvärstiden fyra veckor från den dag då förrättningen avslutades (6 å"). Om samtliga klagoberättigade genom påskrift på förrättnings- protokollct eller i skriftligt meddelande till fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndigheten godkänt förrättning eller förrättningsbe— slut, får besvär inte anföras mot vad som godkänts (1.1 5) .

Av 1 kap. 2 & FBL följer att fastighetsbildning inte är fullbordad förrän uppgift om åtgärden införts i fastighetsregistret. Föreskrifter om när registrering skall ske finns i bestämmelserna om fastighetsregister i 19 kap. FBL. Sålunda gäller enligt 3 5 att uppgift om fastighetsbild- ning skall införas snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och den- na eller, om besvär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft. Utan hinder av att förrättningen inte avslutats skall vidare uppgift om

• Sida 28
•  Original

Prop. 1971: 180 28

fastighetsbildningsbeslut, mot vilket talan skolat föras särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighetsbildningsmyndigheten begär det. Slutligen får, utan hinder av att talan förs mot beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller av att talan förs särskilt mot fas- tighetsbildningsbeslut, uppgift med anledning av förrättningen eller be— slutet införas i registret i fråga om sådan del som uppenbarligen inte berörs av fullföljden. Motsvarande gäller när talan förs mot domstols avgörande i fastighetsbildningsmål. När uppgift om fastighetsbildning införs i fastighetsregistret, registreras nybildad fastighet och görs de övriga ändringar i registret som åtgärden ger anledning till (2 €).

2.3. Förarbetena till FBL

I sitt betänkande med förslag till lag om fastighetsbildning (SOU 1963: 68) tog 1954 års fastighetsbildningskommitté upp de problem som hänger samman med att förändringar rörande inskrivningsförhäl- landen som påverkar sammanläggnings tillåtlighet kan inträda så länge registrering inte skett. Kommittén anförde (s. 589) att olägenheten härav måhända skulle kunna motverkas genom ett temporärt förbud mot inskrivningsåtgärder beträffande de berörda fastigheterna. Ett så- dant förbud skulle dock enligt kommittén kunna få kännbara verk- ningar för fastighetsägarna och motverka strävandena att få till stånd sammanläggning. Det skulle även innebära en belastning för inskriv- ningsväsendet och borde helst undvikas.

I samband med att förslag till FBL förelades riksdagen framhöll de— partementschefen (prop. 19691128 s. B713), att dessa kommitténs ut- talanden föreföll något överdrivna. Departementschefen anförde vi- dare följande.

Om de berörda fastighetsägarna av fastighetsbildningsmyndigheten underrättas om att ett sammanläggningsbeslut medför inskrivningsför- bud under viss tid, har de möjlighet att ansöka om behövliga inskriv- ningsåtgärder före beslutet. Att ett inskrivningsförbud bör kombineras med sådan upplysningsskyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten synes klart. Tydligt är också att förbudet måste begränsas till att avse en förhållandevis kort tidrymd. Om dessa förutsättningar uppfylls, kan några mera påtagliga olägenheter för fastighetsägarna inte följa av förbudet. Ökningen av inskrivningsmyndigheternas arbetsbörda torde också vara av begränsad omfattning. Ett inskrivningsförbud kan enligt min uppfattning knappast undvaras om man även när det gäller sam— manläggningar vill acceptera konstruktionen att en fastighetsbildnings— åtgärd blir slutligt gällande först i och med registreringen. Frågan om ett sådant förbud får tas upp i anslutning till arbetet med följdlagstift- ningen.

2.4. Överväganden

Promemorieförslaget. I promemorian Ds Ju 1971: 11 framhålls att fastighet som ingår i beslutad sammanläggning inte upphör att bestå

• Sida 29
•  Original

Prop. 1971: 180 29

som självständig enhet förrän uppgift om fastighetsbildningen införs i fastighetsregistret. Om inte särskilda föreskrifter meddelades, skulle in- skrivning i fastigheten följaktligen kunna ske intill nämnda tidpunkt. För att inte förutsättningarna för sammanläggningen skall rubbas bör emellertid enligt promemorian uppställas förbud mot sådan inskriv- ning i enlighet med vad som förutsattes vid tillkomsten av FBL.

Givetvis är det angeläget att förbudet inte görs mer omfattande än som är nödvändigt och att det även i övrigt utformas så, att olägen- heterna därav begränsas så mycket som möjligt. Av intresse i detta sammanhang är reglerna i 19 kap. 9 & JB om uppskov i inskrivnings- ärende för komplettering av utredningen. Dessa innebär att inskriv- ningsmyndigheten har möjlighet att skjuta upp avgörandet till senare inskrivningsdag men att ansökningen ändå grundar prioritet från den . inskrivningsdag på vilken den gjordes.

I promemorian föreslås, att inskrivningsförbudet ges den formen att inskrivningsärende som inkommer under den kritiska tiden obliga- toriskt skall uppskjutas till den inskrivningsdag som infaller närmast efter det att uppgift om sammanläggningen införts i fastighetsregistret. En sådan uppskovsbestämmelse bör omfatta alla slags inskrivnings— ärenden som enligt JB tas upp efter ansökan men däremot inte ären- den om anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok på grund av sär- skilda bestämmelser (jfr 19 kap. 1 & JB).

Den sålunda antydda uppskovsregeln har enligt promemorian sin naturliga plats i 1.9 kap. 9 & JB. Av redaktionella skäl anses det lämp- ligt att den tas upp i paragrafens första stycke och att de nuvarande be- stämmelserna får bilda ett nytt andra stycke. Som villkor för att upp— skovsbeslut skall meddelas bör i första stycket föreskrivas att inskriv- ningsansökningen inte skall avvisas enligt 19 kap. 8 5 eller omedelbart avslås enligt "20—23 kap. JB. Vidare bör anges att ärendet skall upp- skjutas till den inskrivningsdag som infaller närmast efter det att in- skrivningsmyndigheten fått uppgift om att sammanläggningen fullbor- dats eller att frågan om sammanläggningen förfallit.

Behövliga föreskrifter om underrättelser till inskrivningsmyndigheten från fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheten samt från domstolar bör enligt promemorian meddelas av Kungl. Maj:t eller myn- dighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

I promemorian framhålls att det som regel inte torde möta något hin- der mot att inskrivningsärendet i stället för att uppskjutas på sökandens begäran eller med dennes samtycke får utgå från inskrivningsdagen. En viss försiktighet vid tillämpningen av detta förfarande anses dock böra iakttas. I detta hänseende hänvisas till de uttalanden som föredra- gande departementschefen gjorde vid remissen till lagrådet av förslaget till jordabalk (se prop. 1970: 20 5. B 513).

Vid behandlingen av sådan ansökan" om inteckning eller inskrivning

• Sida 30
•  Original

Prop. 1971: 180 30

av begränsad sakrätt som tas upp efter det att sammanläggningen full- bordats bör enligt promemorian beaktas bestämmelsen i 12 kap. 7 % tredje stycket FBL. Denna bestämmelse innebär att när ansökningen bifalls inskrivning skall beviljas i den genom sammanläggningen bildade fastigheten.

Remissyttrandena. Samtliga remissinstanser har godtagit promemo- rieförslaget. Sveriges jordbrukskasseförbund framhåller dock att det är angeläget från såväl fastighetsägarens som kreditgivarens syn- punkt att förbudstiden i möjligaste mån begränsas genom skyndsam handläggning av sammanläggningsärendet. Konungariket Sveriges stads- hyparekskassa menar att inskrivningsförbudet kan komma att medföra svårigheter, särskilt när inteckning behöver tas ut med kort varsel. För- budstiden bör därför nedbringas väsentligt. Hypotekskassan ifrågasätter om inte införing i fastighetsregistret skulle kunna göras utan att be- svärstidens utgång avvaktas. I de sällsynta fall då beslut om samman— läggning upphävs torde kunna förordnas om hur uttagna inteckningar skall gälla med hänsyn till utgången av besvären.

Exekutiansväsendets organisationsnärmzd och Föreningen Sveriges kronofogdar erinrar om att fastighet som ingår i beslutad sammanlägg— ning inte upphör att bestå som självständig enhet förrän uppgift om fastighetsbildningen införts i fastighetsregistret och att något förbud inte föreligger mot utmätning av fastighet som ingår i sammanlägg- ningen. Remissinstanserna anser det tveksamt om i de fall då endast nå- gon eller några av de fastigheter eller fastighetsdclar som ingår i sam- manläggningen blir föremål för utmätning, utmätningen omfattar hela den nybildade fastigheten, sedan utmätt fastighet på grund av registre- ringen upphört att bestå som självständig enhet. Ett liknande uttalande görs av Svenska bankföreningen.

Föredraganden. Enligt bestämmelserna om sammanläggning i FBI. upphör fastighet som ingår i beslutad sammanläggning inte att bestå som självständig enhet förrän uppgift om fastighetsbildningen införs i fastighetsregistret. Inskrivning i fastigheten kan således ske intill nämn- da tidpunkt. Som förutsattes vid tillkomsten av FBL bör förbud upp— ställas mot sådan inskrivning för att inte förutsättningarna för samman- läggningen skall rubbas.

I departementspromemorian föreslås nu att inskrivning inte skall få ske om ansökan avser fastighet eller del av fastighet som ingår i beslutad men ej fullbordad sammanläggning. Handläggningen av så- dan ansökan skall i stället uppskjutas till den inskrivningsdag som in- faller näst efter det att inskrivningsmyndigheten fått meddelande om att sammanläggningen fullbordats eller att frågan därom förfallit. För- slaget innebär att ansökan om inteckning eller inskrivning av begränsad sakrätt som tas upp efter det sammanläggningen fullbordats kommer

• Sida 31
•  Original

Prop. 1971: 180 31

att beviljas i hela den nybildade fastigheten (12 kap. 7å tredje stycket FBL).

Promemorieförslaget har godtagits av remissinstanserna. Också jag finner förslaget väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Eftersom bara ett fåtal sammanläggningsbeslut kan väntas bli överklagade, torde inskrivningsförbudet i allmänhet komma att gälla endast under cirka fyra veckor. Förslaget innebär vidare att en inskrivning som sökts un- der förbudstiden erhåller prioritet från den inskrivningsdag då ansökan gjordes. De olägenheter som är förenade med förbudet måste med hän- syn härtill anses som förhållandevis obetydliga. Någon annan lösning synes inte heller stå till buds. Att som en remissinstans framkastat med- ge registrering av sammanläggningsbeslut före besvärstidens utgång skul- le strida mot grundläggande principer i FBL och JB och kan därför inte komma i fråga.

Jag föreslår därför i enlighet med promemorieförslagct, att i 19 kap. 9 & JB införs ett nytt första stycke av innehåll att, om ansökan i inskriv- ningsärende avser fastighet eller del av fastighet som ingår i beslutad men icke fullbordad sammanläggning och ansökningen inte skall avvi- sas enligt 19 kap. 8 & JB eller omedelbart avslås enligt föreskrift i 20—23 kap. JB, ärendet skall uppskjutas till den inskrivningsdag som infaller närmast efter det meddelande att sammanläggningen fullbor- dats kommit inskrivningsmyndigheten tillhanda. De nuvarande bestäm- melserna i paragrafen bör därvid upptas i ett andra stycke och ändras redaktionellt.

Förslaget förutsätter att inskrivningsmyndigheten skyndsamt erhåller underrättelse från fastighetsbildnings- och fastighetsregistermyndigheten samt från domstol angående beslut i sammanläggningsärcnden. Som an- förts i promemorian bör behövliga föreskrifter i denna fråga meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Enligt 12 kap. 4 5 andra stycket FBL gäller att fastighet eller fastig- hetsdel som är utmätt inte får ingå i sammanläggning. Utmätning skall således hindra sammanläggningsbeslut. En viktig fråga som har tagits upp av ett par remissinstanser är vilken inverkan på sammanläggningen som sådan utmätning får som sker efter sammanläggningsbeslutet men innan sammanläggningen blivit fullbordad. Frågan får ses mot bak- grund att sammanläggningen är fullbordad först när uppgift om fastig— ' ' hetsbildningen förs in i fastighetsregistret och att fastighet som avses med sammanläggningsbeslutet intill dess består som självständig enhet. I sammanhanget bör också uppmärksammas att del av fastighet, som utbryts för sammanläggning, intill dess sammanläggningen fullbordas kan bli föremål för utmätning enligt nyligen antagna ändringar i den exekutionsrättsliga lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1972, jfr 82a & utsökningslagen (1877: 31 s. 1) och 63—65 55 lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1971: 180 - 32

Det förhållandet att fast egendom som avses skola ingå i samman- läggning blir utmätt är alltid ägnat att framkalla komplikationer. Be- stämmelsen i 12 kap. 4 5 andra stycket FBL avser att hindra att sådana komplikationer uppstår. De nya exekutionsrättsliga regler som jag nyss nämnt innebär emellertid att utmätning av sådan egendom i vissa fall återgår som en följd just av att sammanläggningen kommer till stånd (jfr 63 5 lagen om exekutiv försäljning av fast egendom och 82 a 5 1 mom. utsökningslagen). I sådana fall bör utmätningen inte hindra sam- manläggningsbeslut. 12 kap. 4 & FBL torde böra ändras i enlighet här- med. Till denna ändring återkommer jag i avsnitt 6.2.

Utmätning som sker efter sammanläggningsbeslut men före samman- läggningens fullbordan är på samma sätt som utmätning före beslutet ägnad att medföra komplikationer. Att förbjuda sådan utmätning är dock knappast möjligt. Följdriktigt är däremot att man i denna situa- tion får möjlighet att hindra att sammanläggningen fullbordas. I det avseendet kan till en början framhållas att, i det fallet att sammanlägg- ningsbeslut överklagas i ordinär väg och utmätning sker innan dom- stolsavgörande föreligger, domstolen måste förklara att det enligt hu- vudregeln i 12 kap. 4 5 andra stycket FBL föreligger hinder mot sam— manläggningen samt undanröja beslutet därom. Också i andra fall då ut— mätning skett efter sammanläggningsbeslut men före sammanläggning- ens fullbordan bör samma effekt av utmätningen uppnås. Detta kan en- ligt min mening ske på det sättet att fastighetsregistermyndigheten, när sådan utmätning har skett, med stöd av 15 kap. 10 & FBL söker rättelse av sammanläggningsbeslutet hos fastighetsdomstol och på så vis får be- slutet undanröjt. Härför krävs att fastighetsregistermyndigheten blir un- derrättad så snart fastighet som enligt anteckning i fastighetsbok in- går i beslutad sammanläggning har blivit utmätt. Föreskrifter om så- dana nnderrättelser torde kunna meddelas av Kungl. Maj:t. För full- ständighetens skull bör tilläggas att myndigheten inte skall väcka talan i den nyss berörda undantagssituationen då sammanläggningens full- bordan medför att utmätningen återgår.

Enligt 12 kap. 45 andra stycket FBL utgör också det förhållandet att fastighet utan att vara utmätt skall säljas exekutivt hinder för sam- manläggning. Denna bestämmelse avser framför allt fastighet som ingår i konkursbo. Om sådan försäljning i något undantagsfall skulle bli aktuell först efter sammanläggningsbeslut men före sammanläggningens fullbordan, torde situationen vara densamma som vid utmätning.

3.1. Inledning I 5 kap. 16 & FBLS. och 19 kap. 24 & JDL finns bestämmelser om avstyckat områdes ansvar för vissa fordringar som utan inskrivning är

• Sida 33
•  Original

Prop. 1971: 180 33

förenade med rätt till betalning ur styckningsfastigheten. Enligt 18 % la- gen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m.m. skall dessa bestämmelser äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckning enligt lagen. FBL innehåller inte någon motsvarighet till dessa bestämmelser. Fastighctsbildningskommittén anförde att frågan om avstycknings verkan i detta hänseende inte borde regleras i fastig- hetsbildningslagstiftningen. Möjligen kunde det vara lämpligt att ta upp en föreskrift i ämnet bland övergångsbestämmelserna till FBL. När förslag till FBL förelades riksdagen, förklarade departementschcfen att han i likhet med kommittén ansåg att någon motsvarighet till ifrågava- rande bestämmelser inte borde upptas bland bestämmelserna om av- styckning i 10 kap. FBL. Var föreskrifter i ämnet lämpligen borde in- föras fick övervägas i annat sammanhang (prop. 1969: 128 5. B 652 och B 653).

3.2. Gällande rätt

I 5 kap. 16 & FBLS behandlas det fallet att fastighet, varifrån avstyck- ning ägt rum, häftar för ”tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyc- kade områdct icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta, eller eljest för belopp, varför säkerhet på annan grund än inteckning åtnjutes”. I fråga om det av- styckade områdets ansvar för sådant åliggandc hänvisar lagrummct till reglerna i 37 % 3 mom. om avsöndrad lägenhets ansvarighet för inteck— nad skuld i förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom (inteckningsförordningen). Dessa regler skall dock inte gälla så länge stamfastigheten och det avstyckade området har samme ägare. Principen för ansvarigheten är därför att det aVstyckade områdets an- svar blir subsidiärt, när området får annan ägare än stamfastigheten. Dessförinnan är ansvaret primärt. Från reglerna om subsidiärt ansvar görs undantag för fall då annat följer av vad som är föreskrivet i lagen (1939: 608) om enskilda Vägar (EVL). Härvid åsyftas bestäm- melserna i 67 och 68 åå EVL att vid delning av fastighet. som svarar för betalningsskyldighet enligt lagen, ansvaret övergår på de nybildade fastigheterna och att dessa sinsemellan skall ta del i betalningsansvaret efter dem åsatta taxeringsvärden. Avstyckat område har således ett pri- märt betalningsansvar även när det har annan ägare än stamfastig- heten.

19 kap. 24 & JDL reglerar motsvarande fall vid avstyckning av om- råde från fastighet på den egentliga landsbygden. De olika åligganden som kan belasta styckningsfastigheten beskrivs på samma sätt som i 5 kap. 16 & FBLS. Det anges dock att säkerhet för åliggandet skall åtnju-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1971: 180 . 34

tas ”på annan grund än inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 & jordabal- ken”. Om det avstyckade området ensamt eller tillsammans med vad som förut kan ha avsöndrats eller avstyckats från styckningsfastigheten utgör mer än en femtedel av fastighetens ägovidd, svarar området sub- sidiärt enligt de förut berörda reglerna i inteckningsförordningen. Av- styckat område, som med hänsyn till ägovidden inte träffas av bestäm- melsen, torde vara befriat från ansvar för ifrågavarande belastningar. Liknande undantag som i 5 kap. 16 % FBLS görs för åliggande enligt EVL.

Bestämmelserna i 37 5 3 mom. inteckningsförordningen upphävs den 1 januari 1972 och ersätts med bestämmelser av samma innebörd i 6 kap. 11 å andra och tredje styckena JB.

De fordringar som avses i 5 kap. 16 & FBLS och 19 kap. 24 & JDL har i allmänhet utan inskrivning förmånsrätt i den besvärade fastighe- ten före inteckning.

Enligt 17 kap. 6 & första stycket första punkten handelsbalken(HB) åtnjuter den som äger ”rätt till tionde, ränta eller annan sådan avgäld av fast egendom” företräde till betalning ur egendomen ”i vems hand den vara må". Förmånsrätten, som kan åberopas både vid utmätning och i konkurs, gäller enligt särskild föreskrift endast under förutsätt- ning att avgälden inte stått inne längre än ett år efter förfallodagen. För- månsrätten avser endast de periodiskt förfallande beloppen. Rätten till avgäld som sådan påverkas inte av exekutiva åtgärder eller frivilliga överlåtelser utan består orubbad.

I flera specialförfattningar finns föreskrifter om att rättigheter av olika slag skall vara förenade med motsvarande förmånsrätt som avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 & HB. Jag återkommer strax till dessa författningar.

17 kap. HB upphävs genom förmånsrättslagen(1970: 979) som trä- der i kraft den 1 januari 1972. Bestämmelsen i 17 kap. 6 & första stycket första punktenHB ersätts i denna lag med en föreskrift i 6 % 1 att förmånsrätt i fast egendom följer med fordran som enligt lag är för— enad med förmånsrätt enligt denna punkt i lagen. I punkt 2 i övergångs- bestämmelserna föreskrives vidare att avgäld av.enskild natur som avses i 17 kap. 6 5 första stycket första punkten HB skall ha förmånsrätt en- ' ligt 6 5 1 nya lagen. Samma förmånsrätt skall också tillkomma fordran som enligt annan äldre bestämmelse är förenad med sådan förmånsrätt som avses i nämnda punkt i HB. Den förmånsrätt som följer av dessa. övergångsbestämmelser gäller enligt särskild föreskrift inte belopp som förfallit till betalning tidigare än ett år innan utmätningen ägde rum eller konkursansökningen gjordes.

De fordringar som sålunda förknippats med särskild förmånsrätt i den besvärade fastigheten har ingående behandlats av lagberedningen i

• Sida 35
•  Original

Prop. 1971: 180 35

betänkandet (SOU 1969: 5) Utsökningsrätt IX som ligger till grund för förmånsrättslagen (jfr prop. 1970: 142).

De viktigaste av de avgälder som ursprungligen avsågs med ”tionde, ränta eller annan sådan avgäld” har numera upphört eller är stadda på avskrivning. Fortfarande utgår dock enstaka äldre avgälder. Hit hör tomtören för besittningsrätt till s.k. ofri tomt i stad. Vidare kan näm- nas avgäld från avsöndrad lägenhet. Dessa äldre avgälder saknar nu- mera större ekonomisk betydelse (jfr SOU 1969: 5 s. 113, 114 och 120). I den mån tomtören eller annan äldre avgäld av här avsett slag alltjämt utgår till det allmänna upphör i enlighet med punkt 2 i övergångsbe- stämmelserna till förmånsrättslagen förmånsrätten för avgälden den 1 januari 1972.

Efter grundskatternas avskaffande och omläggningen av fastighetsbo- skattningen genom ändringar är 1953 i kommunalskattelagen (1928: 370) torde det inte finnas något exempel på ”allmänna utskylder och besvär” som belastar fast egendom.

”Lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföre- tag,” motsvaras numera av avdikningslån. Enligt 2 5 lagen (1929: 164) om kronans förmånsrätt för avdikningslån har kronan, sedan be— slut meddelats om ordningen för återbetalning av lån från statens av— dikningslånefond (avdikningslån) och om eventuell fördelning av länet mellan flera fastigheter, för årliga avbetalnings- och räntebelopp lika rätt i den berörda fastigheten som för avgäld av fast egendom enligt 1.7 kap. 6 & HB.

Närmare bestämmelser om avdikningslån fanns i kungörelsen (1939: ' 432) angående villkoren för lån från statens avdikningslänefond. Enligt- 15 å i dess sista lydelse (SFS 1955: 220) skulle lånet fr.o.m. det sjätte året efter första lyftningsdagen betalas tillbaka med lika annuiteter un- der en tid av 24 år. Jordägaren hade dock rätt att betala sin skuld tidi- gare. Nämnda kungörelse upphävdes genom kungörelsen 1959: 246. Därefter beviljas inga nya avdikningslån. Avdikningslånen beräknas för- svinna helt under 1990-talet (se SOU 1969: 5 s. 116). Förmånsrätten för kvarstående avbetalnings- och räntebelopp består efter den 1 januari 1972 (jfr punkt 2 i övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen).

I 5 kap. 1.6 & FBLS och 19 kap. 24 & JDL nämns vidare ”förskott av dylika (allmänna) medel för avlösning av frälseränta”. Härmed avses förskott enligt lagen (1912: 277) om avlösning av vissa frälseräntor. En- ligt denna lag kunde frälseskatteränta avlösas mot ersättning i pengar till räntans ägare, om detta före den 1 januari 1942 påkallades av kro— nan, ränteägaren eller den besvärade fastighetens ägare. Viss del av er- sättningen, i princip en fjärdedel, skulle statsverket betala. Återstoden skulle erläggas av fastighetens ägare men förskotteras av statsmedel. ' Som avbetalning och ränta på'vad statsverket förskotterat skulle fasti— hetsägaren årligen erlägga visst belopp. Detta skulle betalas så, att stats-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1971: 180 . 36

verket 40 år från förskottets utgivande fått tillbaka vad som förskotte- rats, fastighetsägaren dock obetaget att när som helst efter viss upp- sägningstid betala in hela det återstående beloppet. För utgående annui— teter äger statsverket i den fastighet från vilken frälseräntan utgått för- månsrätt som för avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 & HB (se SOU 1969: 5 s. 115). Också denna förmånsrätt består efter den 1 janu— ari 1972.

Att fastighet i övrigt kan häfta för ”belopp, varför säkerhet på an- nan grund än inteckning åtnjutes” följer av ett flertal författningar.

Lagen (1938: 159) om avlösning av avgälder från de till skatte för— sålda s.k. halländska kyrkohemmanen innehåller liknande bestämmel- ser om avveckling av avgälder som lagen om avlösning av vissa frälseräntor. För de årliga avbetalningsbelopp som fastighetsägaren har att erlägga till statsverket i avräkning på förskotterad ersättning har statsverket samma förmånsrätt i fastighet från vilken avgälden utgått som för avgäld av fast egendom enligt 17 kap. 6 & HB (se SOU 1969: 5 s. 115). Förmånsrätten består efter den 1 januari 1972.

Vattenlagen (1918: 523) innehåller ett flertal bestämmelser av intresse i detta sammanhang. I 9 kap. 13—15 åå samt 46 ä 1 mom. meddelas så- lunda bestämmelser om rätt till ersättning i form av elektrisk kraft eller annat på grund av att vattenkraft tagits i anspråk och i form av vattenleveranser för förlorad vattentäkt m.m. Rättigheten gäller utan inteckning i den besvärade fastigheten i vems hand den än kommer (16 å och 46 5 1 mom.). Brister ersättningsgivaren i fullgörandet av sin leveransskyldighet, är ersättningstagaren under vissa förutsättningar be- rättigad till skadestånd (37 å och 46 ä 5 mom.). Sådant skadestånd är förenat med förmånsrätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 % HB (jfr SOU 1969: 5 s. 114). Denna förmånsrätt består efter den 1 januari 1972. En— ligt 9 kap. 23 å andra stycket vattenlagen skall vidare av uttagnings- kostnad som utgår i pengar den del som utgör underhålls- och drift- kostnad erläggas genom en ständig avgäld, vars belopp kan underkas— tas prövning vart tionde år. En avgäld av samma typ omtalas i 9 kap. 46 5 3 mom. Dessa avgälder är inte förenade med särskild förmånsrätt. Också i andra fall kan enligt vattenlagen med fastighet förenas en prestationsskyldighet, som oberoende av inskrivning åvilar dess ägare utan att rättighetshavaren för förfallna bidrag åtnjuter någon för- månsrätt. Som exempel kan anföras delägares bidragsskyldighet till vissa företag såsom vattenreglcring, torrläggning av mark och avledande av avloppsvatten (jfr SOU 1.960: 25 s. 232) .

Fordringar av ifrågavarande slag och med särskild förmånsrätt om- talas vidare i lagen (1933: 270) om säkerhet för utbekommande av viss ersättning enligt lagen om ägofred, lagen (1.939: 609) om förmånsrätt för vissa fordringar enligt lagen om enskilda vägar, 46 & allmänna för- fogandelagen (1954: 279) och lagen (1966: 701) om förmånsrätt för

• Sida 37
•  Original

Prop. 1971: 180 37

vissa fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar (se SOU 1969: 5 s. 116 och 117).

Lagen (1970: 990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighets— bildning, som träder i kraft den 1 januari 1972, innehåller en före— skrift om förmånsrätt för fall när vid förrättning enligt FBL bestämts att ägare av fastighet skall utge ersättning till annan sakägare. Denne sakägare har för fordran som inte förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan förmånsrätt till betalning enligt 6 5 1 förmånsrättslagen. Samma förmånsrätt tillkommer fordran på er— sättning i pengar enligt 5 kap. 31 % tredje stycket FBL för skog som inte kunnat uttas inom föreskriven tid (jfr prop. 1970: 144 s. 104). Liknande bestämmelser om förmånsrätt finns i lagen (1926: 335) om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning och lagen (1965: 194) angående säkerhet för ersättning enligt lagen om sammanföring av samfälld vägmark och av järnvägsmark med angränsande fastighet m.m. (jfr SOU 1969: 5 s. 115—117). Dessa båda lagar upphävs genom lagen om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning. De gäller dock alltjämt i fråga om ersättning som bestämts enligt äldre lagstiftning om fastighetsbild- ning.

Slutligen kan nämnas att Stockholms stads brandförsäkringskontor enligt vissa äldre författningar har förmånsrätt för premielån, dvs. försträckning av premie för brandförsäkring av byggnad för all fram- tid. Förmånsrätten, som även avser ränta, gäller i den försäkrade egen- domen framför alla intecknade fordringar (jfr SOU 1969: 5 s. 124). Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelsema till förmånsrättslagen upp- hävs denna förmånsrätt. Brandförsäkringskontoret skall i stället åt- njuta rätt till betalning ur fast egendom enligt 6 5 1 förmånsrättslagen för amortering eller ränta på premielån som ej förfallit till betalning tidigare än ett år innan utmätningen ägde rum eller konkursansökningen gjordes.

3.3. Allmänna synpunkter

Promemorieförslaget. I promemorian Ds Ju 1971: 11 framhålls att de lösningar som 5 kap. 16 & FBLS och 19 kap. 24 & JDL erbjuder i fråga om avstyckat områdes ansvar för här avsedda fordringar leder till att subsidiärt ansvar för avstyckad fastighet ofta inträder utan att detta i och för sig är motiverat av hänsyn till fordringshavarens intressen. Den relation i fråga om avstyckat områdes storlek i förhållande till styck— ningsfastigheten som enligt 19 kap. 24 % JDL skall föreligga för att sub- sidiärt ansvar skall inträda synes vidare kunna få konsekvenser som förefaller godtyckliga. Om gränsen överskrids, inträder sålunda det subsidiära ansvaret hur obetydlig fordringen än är. Tangeras där-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1971: 180 38

emot gränsen eller underskrids den endast i någon mån, bortfaller allt ansvar även för betydande fordringar. Till detta kommer att de nuva- rande bestämmelserna medför stora tillämpningssvårigheter för inskriv- ningsmyndigheterna.

I promemorian anförs att nya lösningar därför bör sökas. Det anses att man därvid bör sträva efter att få till stånd en sådan ordning att styckningslott blir fri från ansvar för fordran när det kan ske utan att fordringshavaren eller annan rättsägare lider skada. Det kan enligt pro— memorian utan vidare slås fast att någon skada i de allra flesta fall inte kan uppkomma. De fordringar som det här är fråga om utgörs i all- mänhet av vissa periodiskt utgående avgifter som inte stått inne längre än ett år efter förfallodagen. Ett avskiljande från fastigheten av ett om- råde kan i dessa fall presumeras sakna betydelse för rättighetshavarnas säkerhet. Emellertid kan fordringarna undantagsvis uppgå till bety- dande belopp. Särskilt gäller detta fastighetsbildningslikvider. En ford- ran av detta slag skulle otvivelaktigt kunna bli nödlidande, om en större eller annars mer värdefull del av fastigheten befriades från an- svar i samband med avstyckning.

Det anförda visar enligt promemorian att det inte är möjligt att in- föra en generell regel om att styckningslott skall vara fri från ansvar för fordran av ifrågavarande slag. En ändamålsenlig ordning anses vara att man i varje särskilt fall prövar om det är möjligt att utan skada för rättighetshavare befria styckningslotten från ansvar. Det ligger vidare nära till hands att denna oskadlighetsprövning får ske vid avstycknings- förrättningen. Enligt FBL åligger det fastighetsbildningsmyndigheten att i skilda sammanhang göra oskadlighetsprövning till förmån för rättig- hetshavare, och myndigheten får anses fullt kompetent att utföra upp- giften också i detta fall. Oskadlighetsprövningen torde helt kunna ta sikte på att skydda fordringshavaren mot rättsförlust. Fastighetsägaren har enligt promemorian ett tillräckligt skydd för sina intressen genom sin rätt att i överlåtelsehandlingen eller vid avstyckningen föreskriva villkor för avstyckningen (jfr 10 kap. 7 och 8 55 FBL). Innehavare av inteck- ning i styckningsfastigheten kan visserligen få en något försämrad säker- het i stamfastigheten, om styckningslotten befrias från ansvar för ford- ran med bättre rätt, men erhåller samtidigt ett gynnsammare förmåns- läge i styckningslotten. Inte heller andra rättsägare anses kunna lida ska- da av att ansvarsbefrielse kommer till stånd.

Av det anförda följer enligt promemorian också att oskadlighetspröv— ning inte behöver ske, om fordringshavaren medger ansvarsbefrielse.

För den händelse förutsättningar för ansvarsbefrielse inte föreligger föreslås gälla, att styckningslotten får subsidiärt ansvar för fordringen i enlighet med bestämmelserna om avstyckad fastighets ansvar för in- teckning i stamfastigheten.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1971: 180 - 39

Den föreslagna regleringen av frågan om styckningslotts ansvar för fordran bör enligt promemorian —- såsom också framhållits i motiven till FBL —— inte tas upp i denna lag. Den faller också utanför JB:s äm- nesområde. Det anses därför inte återstå annat än att meddela behövliga föreskrifter i en särskild lag.

Remissyttrandena. Promemorieförslaget har i princip godtagits av re- missinstanserna. Lantmäteristyrelsen framhåller att det är ett intresse inte bara för de berörda fastighetsägarna utan i ännu högre grad ett all- mänt intresse att belastningen inte flyter ut över ett större antal fastig- heter än nödvändigt. Från allmän synpunkt är det angeläget att be- gränsa förekomsten av legala förmånsrätter bl.a. med hänsyn till de krav på offentlig redovisning av rättsliga förhållanden rörande fastig- heter som numera ställs och med hänsyn till det i jordabalksarbctet upp- ställda önskemålet att begränsa förekomsten av gemensamt ansvar vid fastighetsexekution. De aktuella fordringsrätterna måste i vissa sam- manhang beaktas i de offentliga organens verksamhet, t. ex. av fastig- hetsbildningsmyndigheterna vid fastighetsreglering. Det ligger av nu be- rörda skäl i första hand i statens intresse att få till stånd en ändamåls- enlig begränsning av förekomsten av fordringsrätterna i fråga. Den föreslagna lösningen, som innebär att avstyckad fastighet blir fri från fordringsansvar i fall då fastighetsbildningsmyndigheten förordnar där- om i samband med avstyckningen, är såvitt lantmäteristyrelsen kan bedöma lämplig från det aktuella ändamålets synpunkt. Styrelsen vill emellertid understryka vikten av att förfarandet utformas så att det nor- malt inte ökar fastighetsbildningskostnaderna. Exekutionsväsendets or- ganisationmänmd framhåller att förslaget medverkar på sikt i viss mån till förenkling av fastighetsexekutioncn. Av ifrågavarande fordringar har kronofogdemyndigheten att indriva och bevaka restförda annuiteter på. avdikningslån och på förskott för avlösning av vissa frälseräntor och avgälder från de till skatte försålda s.k. halländska kyrkohemmanen. Ytterligare fordringar av detta slag kommer inte att uppstå. Förslaget torde därför enligt nämnden sakna praktisk ekonomisk betydelse för statsverket.

Vissa remissinstanser är dock kritiska mot den föreslagna oskadlig— hetsprövningen. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att möjlighe- ten att förordna om ansvarsbefrielse i realiteten är att jämställa med relaxation av fordringsinteckningar.. Ett sådant förordnande kan alltså vara av ingripande betydelse för den rätt som tillkommer ägare av och inteckningshavare i fastigheter, vilka är gemensamt intecknade med styckningsfastigheten. 'I allmänhet torde visserligen dessa fordringar avse periodiskt utfallande belopp av mindre betydenhet och någon skada av förordnandet ej uppkomma. Undantagsvis kan emellertid fordringar- na uppgå till betydande belopp. Med hänsyn härtill och med beaktande

• Sida 40
•  Original

Prop. 1971: 180 40

av att en avstyckning kan avse en större eller mer värdefull del av styckningsfastigheten ifrågasätter hovrätten om det ej innebär ett åsido- sättande av tredje mans intressen att som förutsättning för ett förord- nande om ansvarsbefrielse endast kräva att fordringshavaren lämnar sitt medgivande eller att förordnandet är väsentligen utan betydelse för honom. Det synes hovrätten därför lämpligt att som ytterligare förut- sättning för förordnandet kräva de medgivanden från fastighetsägare och inteckningshavare som i 22 kap. 11 % JB föreskrivs för relaxation såvida ej åtgärden är väsentligen utan betydelse för dem. Detta gäller i synnerhet som ifrågavarande rättsinnehavare ej torde vara att betrakta som sakägare vid avstyckningsförrättningen. Konungariket Sveriges smdslzypotekskassa anser att värdet av fordringar med panträtt i stam- fastigheten kan komma att påverkas av beslut om styckningslotts an- svarsbefrielse för fordringar enligt förslaget. Hypotekskassan ifrågasätter med hänsyn härtill om inte innehavare av pantbrev också bör inbegripas i oskadlighetsprövningen. Föreningen mellan ombudsmännen vid Sveri- ges landslzypoteksinstitution menar att oskadlighetsprövningen utgör ett mindre önskvärt osäkerhetsmoment för fastighetskreditväsendet, helst som ingen besvärsväg anvisas för rättsägare med panträtt i stycknings— fastigheten.

Förslaget att i en särskild lag ta upp de nu aktuella bestämmelserna har mött viss kritik. LanImr'iteristyrelsen menar att det från praktisk synpunkt skulle vara fördelaktigt om bestämmelserna inordnades i 10 kap. FBL. Föreningen mellan ombudsmännen vid Sveriges lands/typo- reksinstirution finner de motiv som i promemorian anförts mot att be- stämmelserna om avstycknings verkan infogas i FBL mindre övertygan- de. All lagstiftning beträffande fast egendom berör enligt föreningen ett stort antal personer utan insikter i lagstiftningens systematik. Det skulle därför vara överskådligare om även ifrågavarande bestämmelser infördes i FBL. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att den nya lagen enligt uttalande i promemorian skall ha generell giltighet och allt— så tillämpas även vid avstyckningar från samfälld mark. I fråga om så- dana avstyckningars ansvar för inteckningsfordringar har införts be- stämmelseri 6 kap. 16 å andra stycket JB och 10 kap. 2 5 andra stycket FBL. Från praktisk synpunkt förefaller det hovrätten föga ändamåls- enligt att dessa bestämmelser inte skall tillämpas också i fråga om så- dana fordringar som utan inskrivning är förenade med rätt till betal- ning ur fastighet. Godkänns hovrättens förslag att som ytterligare för- utsättning för förordnande enligt Zå promemorieförslaget kräva relax- medgivande av fastighetsägare och inteckningshavare, synes inte heller någon saklig motivering finnas för att i fråga om ansvarsbefrielse för avstyckning från samfälld mark skilja mellan inteckningsfordran och annan fordran. Hovrätten vill därför förorda att i 1 & tas in en hänvis- ning till 6 kap. 16 å andra stycket JB samt att 1.0 kap. 2 5 andra stycket

• Sida 41
•  Original

Prop. 1971: 180 41

FBL ändras till att avse alla fordringar vilka på grund av inskrivning eller eljest besvärar fastighet. Härigenom uppnås också att sistnämnda stadgande bringas i överensstämmelse med 5 kap. 16% FBL.

Föredraganden. Frågan om avstyckat områdes ansvar för sådan f ord- ran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur styck- ningsfastigheten regleras f. n. i 5 kap. 16 & FBLS och 19 kap. 24 & JDL. Enligt förstnämnda lagrum gäller att området svarar subsidiärt för fordringen när det övergått till annan ägare. Dessförinnan är ansvaret primärt. I 19 kap. 24% JDL föreskrivs subsidiärt ansvar för området, om det ensamt eller tillsammans med vad som förut avstyckats från styckningsfastigheten utgör mer än en femtedel av fastighetens ägovidd. I annat fall är området fritt från ansvar för fordringen.

Någon motsvarighet till bestämmelserna i 5 kap. 16% FBLS och 19 kap. 24% JDL har inte tagits upp i FBL. I promemorian har nu före- slagits att 6 kap. 11 å andra och tredje styckena JB skall äga motsva- rande tillämpning i fråga om avstyckad fastighets ansvar för fordran av nu ifrågavarande slag. Denna bestämmelse kompletteras med regler som ger fastighetsbildningsmyndighcten möjlighet att vid avstycknings- förrättningen förordna att fastigheten skall vara fri från ansvar för fordringen.

Förslaget om oskadlighetsprövning har allmänt godtagits vid remiss- behandlingen. Också jag vill ansluta mig till förslaget. Som lantmäteri— styrclsen framhållit är det inte minst från allmän synpunkt angeläget att man så mycket som möjligt begränsar förekomsten av fordringar med legal förmånsrätt i fastighet, och förslaget får ses som ett verk- samt medel att åstadkomma en sådan begränsning. Den oskadlighets- prövning som innefattas i förslaget är av principiellt samma slag som den som åvilar fastighetsbildningsmyndighcten enligt FBL och det sak- nas anledning att anta annat än att myndigheten skall utföra uppgiften på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.

Några remissinstanser har ifrågasatt om inte oskadlighetsprövningen bör utvidgas till att omfatta även vissa andra rättsägare än innehavaren av den aktuella fordringen. Som framhållits i promemorian kan visser- ligen innehavare av inteckning i styckningsfastigheten få en något för- sämrad säkerhet i stamfastigheten, om styckningslotten befrias från an- svar för fordran med bättre rätt. Detta kompenseras emellertid av att inteckningen får ett bättre förmånsläge i styckningslotten. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om ägare av och inteck- ningshavare i fastighet som är gemensamt intecknad med stycknings- fastigheten. Det synes svårt att konstruera något fall där annan rätts- ägare än fordringshavarcn skulle kunna lida skada till följd av ansvars- befrielsen. Jag finner därför inte anledning att frångå promemorieför- slaget på denna punkt.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1971: 180 42

Inte heller anser jag tillräckliga skäl föreligga att frångå den lag- tekniska lösning som föreslagits i promemorian, nämligen att ta upp de aktuella bestämmelserna i en särskild lag. Den grundläggande be— stämmelsen om avstyckad fastighets subsidiära ansvar för fordran som utan inskrivning belastar styckningsfastigheten faller otvivelaktigt utan— för FBLzs ämnesområde. Att på ett naturligt sätt infoga denna bestäm— melse i 10 kap. FBL synes inte möjligt. Däremot låter det sig givetvis väl göra att ta upp reglerna om oskadlighetsprövning i detta kapitel. Att skilja de olika bestämmelserna från varandra kan emellertid inte anses lämpligt. Av de alternativ som står till buds torde därför det som valts i promemorian vara att föredra. Jag förordar därför att den regle— ring som jag här har föreslagit tas upp i en särskild lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar.

3.4. Specialmotivering 1 %

Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om ford- ringsansvaret.

I paragrafen fastslås att lagen avser sådana fordringar som utan in- skrivning är förenade med rätt till betalning ur fastighet. Vilka dessa fordringar är framgår av den i avsnitt 3.2 lämnade redogörelsen. I fråga om vissa fordringar av detta slag finns särskilda bestämmelser på andra håll i lagstiftningen. Av 3 & framgår att dessa bestämmelser inte rubbas av den nya lagen.

Som huvudregel för avstyckad fastighets ansvar för fordran som faller under lagen anges att bestämmelserna i 6 kap. 11 å andra och tredje styckena JB skall äga motsvarande tillämpning, även om stam- fastigheten och den avstyckade fastigheten äri samma ägares hand. Det- ta innebär att den avstyckade fastighetens ansvar för fordringen alltid är subsidiärt. En äganderättsövergång kan dock ha betydelse när det gäller att fastställa det inbördes ansvaret mellan flera avstyckade fastig- heter. Mellan fastigheter som inte övergått till ny ägare torde ansvaret böra fördelas efter de grunder som anges i 10 & samma kapitel (jfr 11 å andra stycket sista punkten).

”'$

&.

Paragrafen innehåller bestämmelserna om befrielse från ansvar för fordran enligt 1 &. Såvitt gäller sådana fordringar som utgörs av pe- riodiskt utgående avgifter gäller befrielsen givetvis även sådana ford- ringsposter som ännu inte förfallit till betalning. Av första punkten framgår att befrielse sker genom att fastighetsbildningsmyndighetcn vid avstyckningsförrättningen särskilt förordnar härom. Som förutsätt-' ning för sådant förordnande gäller enligt andra punkten att fordrings-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1971: 180 ' ' 43

havaren lämnar medgivande eller att förordnandet är väsentligen utan betydelse för honom. Det åligger fastighetsbildningsmyndigheten att självmant pröva frågan om'ansvarsbefrielse. När avstyckningen avser en obetydlig del av styckningsfastigheten, torde förordnande om an- svarsbefrielse som regel utan vidare kunna meddelas. I andra fall måste myndigheten utreda i vad mån fordringar av det slag som här avses besvärar fastigheten. Givetvis bör en sådan utredning inte drivas längre än som svarar mot en med hänsyn till föreliggande intressen rimlig ar- betsinsats. En självklar åtgärd är att myndigheten inhämtar upplysningar ur fastighetsboken. Vidare torde fastighetsägaren som regel böra tillfrå- gas i saken. Huruvida några ytterligare undersökningar bör göras får bero på omständigheterna. Sedan behövlig information införskaffats, har fastighetsbildningsmyndigheten att pröva huruvida en ansvarsbefri- else kan medföra skada för fordringshavarna. Prövningen torde i all- mänhet ge till resultat att sådan skada inte behöver befaras. Vid mot— satt utgång bör myndigheten ta kontakt med fordringshavarna och höra efter om de är villiga att —— eventuellt mot kompensation för den minskade säkerheten —- lämna medgivande till förordnande om an- svarsbefrielse. Endast i rena undantagsfall torde hinder möta mot så- dant förordnande.

2 g avslutas med en föreskrift om att förordnande om ansvarsbe- frielse skall tas upp i fastighetsbildningsbeslutet. Föreskriften har an- setts behövlig med hänsyn till den betydelse förordnandet har såväl för fordringshavaren som för sakägarna vid förrättningen. I likhet med vad som annars gäller vid fastighetsbildningsförrättning är fordrings- havaren inte att betrakta som sakägare. Han kan således inte i vanlig ordning fullfölja talan mot fastighetsbildningsbeslutet. Däremot torde han ha vissa möjligheter att i extraordinär väg angripa beslutet (jfr prop. 1969: 128 5. B 755). '

3 %

Paragrafen innehåller en föreskrift om inskränkning i lagens tillämp- ningsområde. Det anges sålunda att 1 och 2 55 inte skall gälla, om an- nat följer av särskilda bestämmelser. Härmed avses i första hand be- stämmelserna i 67 och 68 55 EVL om fördelning av ansvar för väg- samfällighets bidragsfordran och skuld mellan stamfastighet och styck- ningslott. Vissa motsvarigheter till dessa bestämmelser torde komma att tas upp i det förslag till anläggningslag som f.n. bereds inom justitiede— partementet. Om förslaget upphöjs till lag, kommer även de nu åsyftade föreskrifterna att omfattas av 3 5. Denna innebär vidare att fordran för ogulden köpeskilling faller utanför lagen. Specialföreskrifter om sådan fordran finns nämligen i 5 5 lagen (1970: 995) om'införande av nya jor- dabalken. Dessa innebär att avstyckad fastighet svarar för fordran av detta slag i samma utsträckning som för inteckning. Det är tänkbart att

• Sida 44
•  Original

Prop. 1971: 180 44

andra särskilda bestämmelser meddelats eller kan komma att meddelas om avstyckad fastighets ansvar för fordran enligt 1 5.

I övrigt har den nya lagen generell giltighet. Även när avstyckning sker från samfälld mark skall oskadlighetsprövning alltså ske. I sådana fall torde prövningen praktiskt taget alltid resultera i förordnande om ansvarsbefrielse. I detta sammanhang kan erinras om bestämmelserna i 10 kap. 2 5 andra stycket FBL som innebär att vid avstyckning som nyss nämnts oskadlighetsprövning skall ske också till förmån bl. a. för innehavare av panträtt i fastighet som har del i samfälligheten. I före- kommande fall bör givetvis en samordning ske av oskadlighetspröv— ningarna.

Övergångsbestämmelsen

Lagen föreslås träda i kraft samtidigt med FBL, dvs. den 1 januari 1972. I en övergångsregel föreskrivs att äldre bestämmelser skall gälla i fråga om avstyckning som skett med tillämpning av FBLS och ] DL eller 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning rn. m. Härmed åsyftas bestämmelserna i 5 kap. 16 & FBLS och 19 kap. 24 & JDL samt 18 5 1930 års lag. Det bör påpekas att dessa lagar kan komma att tillämpas även efter FBL:s ikraftträdande (jfr 4 % FBLP).

4.1. Inledning

Enligt bestämmelserna om fastighetsreglering i FBL får mark över- föras från en fastighet till en annan. I fråga om omfattningen av sådan marköverföring gäller i princip inga begränsningar. Därav följer att det är möjligt att genom fastighetsreglering överföra en fastighets hela ägo- välde med påföljd att fastigheten utplånas. Svarar i sådant fall fastig- heten för fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betal- ning ur fastigheten, kan denna rätt inte längre göras gällande. Frågan huruvida detta kan få menliga följder för fordringshavaren och hur des- sa skall beaktas vid regleringen har visserligen berörts i förarbetena till FBL men har ansetts böra belysas ytterligare.

4.2. Gällande rätt

Enligt de allmänna bestämmelserna om fastighetsreglering i :» kap. FBL gäller bl. a. följande.

Genom fastighetsreglering får mark överföras från en fastighet till en annan (1 5). För mark som genom sådan överföring frångår en fastig- het skall vederlag utgå i mark, om inte ersättning i pengar är mer

• Sida 45
•  Original

Prop. 1971: 180 45

ändamålsenlig (2 5). Vid regleringen skall iakttas att varje däri ingående fastighet får sådan sammansättning och utformning att den inte i mindre mån än före regleringen lämpar sig för det ändamål vartill den är avsedd att användas. Fastigheten får bl. a. inte ändras så, att dess graderingsvärde minskas väsentligt (8 å).

Från de begränsningar av möjligheterna att genomföra marköver— föring som sålunda uppställs i FBL kan avsteg göras dels på frivillig väg genom att fastighetens ägare medger det (18 & första stycket 3), dels tvångsvis genom förordnande av fastighetsbildningsmyndigheten att fastigheten skall avstås genom inlösen enligt 8 kap. FBL (8 & sista punkten).

Om värdet av den mark som tilläggs fastighet inte motsvarar värdet av vad som frångår fastigheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersätts enligt sär— skilda regler i 8 kap. FBL (10 % första stycket). Dessa regler är utfor- made i nära anslutning till expropriationslagstiftningens värderings- bestämmelser.

Om fastighet, som minskar i värde genom regleringen eller som helt eller delvis inlöses, svarar för fordran, skall fastighetsbildningsmyndig— heten förordna att sådan ersättning jämte ränta som tillkommer fastig- hetsägaren och som inte utgör ersättning för personlig skada eller viss annan ersättning av personlig karaktär skall inbetalas till myndighet som Kungl. Maj:t bestämt. Detta gäller dock inte, om innehavarna av samtliga fordringar för vilka fastigheten svarar medgett att ersätt- ning utbetalas direkt till fastighetsägaren. Besväras fastigheten av ge- mensam inteckning, krävs dessutom de medgivanden från fastighets- ägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 % JB föreskrivs för relaxa- tion. Medgivande av rättsägare fordras inte, om regleringen är väsent- ligen utan betydelse för honom (21.6 % första stycket). Inbetalda medel fördelas av länsstyrelsen. Därvid äger bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom motsvarande till- lämpning (16 å andra stycket).

Om syftet med regleringen kan vinnas genom olika utföranden, skall den verkställas på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lön- samheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras (6 å andra stycket).

En redogörelse för de fordringar som utan inskrivning är förenade med rätt till betalning ur fast egndom finns i avsnitt 3.2. Som närmare framgår av redogörelsen åtnjuter sådana fordringar .i allmänhet för- månsrätt i den besvärade fastigheten före inteckning. Denna förmåns- rätt grundas f. 11. på 17 kap. 6 % HB eller på författning som hänvisar till detta lagrum. Fr. o. m. den 1 januari 1972 följer i huvudsak motsva- rande förmånsrätt av 6 % 1 förmånsrättslagen eller punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till denna lag.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1971: 180 46

4.3 Förarbetena till FBI.

Lagrådcts yttrande över bestämmelserna i 5 kap. 16 & FBL om ned- sättning i vissa fall av ersättningsbelopp hos myndighet, när reglerings- fastighet svarar för fordran, innehåller flera uttalanden av intresse i förevarande sammanhang. Lagrådet framhåller sålunda till en början att begreppet fordran här måste ges en vid syftning. Under begreppet faller sålunda inte bara penninginteckning utan också varje annan sär- skild rätt till betalning ur fastigheten. Till den senare gruppen hör fordran med förmånsrätt grundad på 17 kap. 6 & HB eller på författ- ning som hänvisar till detta lagrum (prop. 1969:128 5. B 1117 och B 11 8). I anslutning till föreskriften att rättsägarcs medgivande inte fordras, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom, be- tonar lagrådet att fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 % HB alltid kan presumeras tillhöra den kategori för vilka regleringen är utan betydelse. om regleringen inte innebär att fastigheten helt utplånas (prop. 1969: 128 5. B 1120). Även vad gäller själva fördelningen förtjänar en- ligt lagrådet fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 % HB att bli särskilt berörda. Måhända skulle kunna finnas utrymme för tvekan om hur stor betalning innehavare av sådan fordran skall äga uppbära vid fördelningen. Svaret måste enligt lagrådet bli, att betalningen inte kan få överskrida vad som omfattas av själva förmånsrätten," i allmänhet vissa periodiskt utgående fordringsposter som inte stått inne längre än ett år efter förfallodagen (prop. 1969: 128 5. B 1121). '

Vidare kan nämnas att den slutliga lydelsen av 5 kap. 18 & FBL till— kom på förslag av lagrådet. De bestämmelser som i det till lagrådet re- mitterade förslaget upptagits i paragrafens andra stycke innebar bl. a. följande. Om regleringsfastighet svarade för fordran, fick avsteg med ägarens samtycke från normen i 8 & att fastigheten inte får ändras så, att dess graderingsvärde minskas väsentligt, göras endast om fordrings- havaren medgav det (jfr prop. 1969: 128 s. B 985). Lagrådet framhöll att reglerna om nedsättning och fördelning av ersättning för mark som frångick fastigheten i förening med själva principerna för ersättningens bestämmande var ägnade att betryggande säkerställa fordringshavarna. Tillräcklig anledning att härutövcr kräva dessas medgivande till åtgär- den förelåg enligt lagrådets mening inte (jfr prop. 1969: 128 5. B. 1123). Lagrådet anförde vidare följande. '

Mot de här anförda synpunkterna skulle kunna åberopas det förhål- landet att fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 & HB vid en likvidfördelning enligt 16 å i regel inte tillgodoses i fråga om hela kapi— talbeloppet. Om den fastighet i vilken förmånsrätten gäller blir helt utplånad, skulle fordringen således till en del kunna bli nödlidande. En särskild situation föreligger beträffande fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar och i någon mån också beträffande ford- ringar enligt EVL. Från dessa fordringar kan dock bortses i detta sam- manhang, då enligt vad som upplysts deras ställning kommer att upp-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1971: 180 47

märksammas vid arbetet på följdändringar i anledning av FBL. Be- träffande övriga fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 % HB är det inte sannolikt att kapitalfordringar av någon som helst betydenhet blir nödlidande. Vad här närmast skulle kunna komma i fråga är fas- tighetsbildningslikvider; det är svårt att tänka sig att fastigheter, som deltagit i fastighetsbildningsförrättning så nyligen att härvid uppkomna fordringar av betydelse står kvar, skulle bli helt utplånade vid fastig- hetsreglering. Skulle mot all förmodan risk härför uppstå, lär det en- ligt 6 & andra stycket ankomma på fastighetsbildningsmyndigheten att se till att olägenhet av större betydelse inte förorsakas innehavare av här behandlade fordringar. I vart fall kan den ytterst obetydliga risken för att dylika fordringar till någon del skulle kunna bli nödlidande inte motivera att fordringens innehavare utrustas med vetorätt i vad gäller själva fastighetsbildningsbeslutet.

Departementschcfen anslöt sig till lagrådets mening men framhöll sär- skilt betydelsen av att förrättningsmännen noga beaktar bestämmelsen i 5 kap. 6 5 andra stycket FBL att regleringen skall verkställas på det sätt som föranleder minsta olägenhet utan att lönsamheten eller utbytet i övrigt oskäligt försämras. Denna bestämmelse syftade, underströk de- partementschefen, till att skydda inte enbart de av regleringen berörda fastighetsägarna utan också rättighetshavare av olika slag, t. ex. nyttjan- derättshavare och innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 & HB (prop. 1969: 128 5. B 1161).

4.4. Överväganden

Promemorieförslaget. I departementspromcmorian Ds Ju 1971111 anförs att de nu ifrågavarande fordringshavarnas rätt inte kan anses helt säkerställd i FBL. Detta hänger samman med att bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom gäller för fördelningen av ersättning som nedsatts hos myndighet enligt 5 kap. 16 & FBL. Dessa bestämmelser utgår från att utmätningsvis såld fas— tighet består efter försäljningen. Rätten att hålla sig till fastigheten i fråga om belopp som förfaller till betalning i framtiden berörs inte av de exekutiva åtgärderna utan kvarstår oförändrad. Fordringarna till- godoses därför endast såvitt avser belopp som förfallit till betalning. Om fastighet, som svarar för sådan fordran, utplånas genom fastighets- reglering. utgår således ingen ersättning till fordringshavaren för belopp som ännu inte förfallit till betalning. Detta är enligt promemorian så mycket mer otillfredsställande som ersättningen för fastigheten i all- mänhet torde förslå för att tillgodose också kapitalvärdet av dessa be- lopp.

Till följd av bestämmelsen i 5 kap. 6 5 andra stycket FBL bör det visserligen åligga fastighetsbildningsmyndigheten att ta hänsyn till de menliga följder som kan inträda för fordringshavaren. Ingenting hind- rar dock att myndigheten vid en avvägning av de olägenheter som är

• Sida 48
•  Original

Prop. 1971: 180 48

förenade med olika sätt att genomföra regleringen finner olägenheterna med annan godtagbar lösning ännu större och därför låter hänsynen till fordringshavaren vika.

Starka skäl talar således enligt promemorian för att fordringshavare av ifrågavarande slag bereds en mer tryggad ställning i det fall då den fastighet vari fordringen gäller utplånas genom fastighetsreglering. Den enda möjliga lösningen anses härvid vara att fordringshavaren får eko- nomisk kompensation för bortfallet av fordringen. Det ligger enligt promemorian nära till hands att låta honom delta i fördelningen av er- sättning, som nedsatts för fastigheten enligt 5 kap. 16 % FBL, med kapi- talvärdet av de belopp som vid tiden för fördelningen ännu inte för- fallit till betalning. Regler om kapitalisering av värdet av framtida för- måner finns i 149 % utsökningslagen (1877: 31 s. 1) och i punkterna 5 och 7 i övergångsbestämmelserna till lagen om exekutiv försäljning av fast egendom. Det anses naturligt att dessa regler får tjäna som möns- ter i detta sammanhang.

I promemorian anförs vidare, att kapitalvärdet av belopp som ännu inte förfallit till betalning bör utgå med samma förmånsrätt som ford— ringen i övrigt. Om dcnna har förmånsrätt enligt 6 5 1 förmånsrättslagen, kommer förskottsbcloppct således att ha företräde framför fordran på grund av panträtt vid fördelningen av regleringsersättningen. Någon be- fogad invändning torde enligt promemorian inte kunna riktas häremot, eftersom ersättning för fastigheten vid regleringen skall beräknas utan hänsyn till den belastning som den företrädesberättigade fordringen in- nebär. Förhållandet är ett annat vid frivillig eller tvångsmässig försälj- ning av fastigheten. Vid en sådan kvarstår fastighetens ansvar för ford— ringen cfter försäljningen, vilket uppenbarligen är ägnat att minska fas- tighetens saluvärde.

Det anförda gäller sådana fordringar som skall utgå ur fastigheten med bestämda, i framtiden förfallande belopp. Det har sålunda inte tillämpning på vägsamfälligheters (vägföreningars) och andra anlägg- ningssamfälligheters fordringar på bidrag till samfällighetens utgifter. Sådant bidrag fastställs genom att behövliga medel årligen uttaxeras av delägarna i samfälligheten efter vissa på förhand bestämda andelstal. Någon kapitalisering av framtida bidragsbelopp kan enligt promemo— rian uppenbarligen inte ske. Det anses inte heller motiverat att sam- fälligheten får utdelning ur regleringsersättningen för sådana belopp. Fastighetens utplånande bör nämligen enligt promemorian alltid leda till att den även formellt befrias från bidragsskyldighct gentemot sam- .t'älligheter. Redan i gällande rätt finns vissa möjligheter att meddela beslut härom. Nya och mer tidsenliga bestämmelser i ämnet tas upp i det förslag till ny anläggningslagstiftning som upprättats inom justitie- departementet.

I promemorian föreslås därför att de nya reglerna får avse endast så-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1971: 180 , 49

dana fordringar som med bestämda belopp utgår ur fastigheten. Bestäm- melserna tas i promemorieförslaget upp i 5 kap. 16 å andra stycket FBL efter hänvisningen till reglerna om fördelning av köpeskilling för utmät- ningsvis såld fast egendom och har utformats som undantag från dessa.

Remissyttrandena. Promemorieförslaget har i princip godtagits av remissinstanserna. Eftersom fastighetsreglering kan inverka på värdet av fastigheter som är föremål för fordran med legal förmånsrätt, be- hövs enligt lantmätcristyrelsen regler som skyddar fordringshavarens intressen vid fastighetsregleringen. Sådana regler har tagits upp i bl. a. 5 kap. 6, 16 och 18 åå FBL. Genom det tillägg till 5 kap. 16 å som föreslås i promemorian synes behovet av skyddsbestämmelser vara helt täckt. Enligt Stockholms stads brandförsäkringskmztor har i promemo— rian anförts övertygande skäl för att bereda ifrågavarande fordrings- ägare en mer tryggad ställning. Det förutsätts härvid att förslaget är tillämpligt också när en del av fastighet överförs till annan fastighet och återstoden utläggs till allmän plats eller annat område, som inte får bebyggas. Även kammarkollegiet finner starka skäl föreligga för att förslaget genomförs.

En komplettering av de föreslagna skyddsbestämmelserna ifråga- sätts av Stockholms stads brandförsiikringskonror. Brandförsäkringskon— toret påpekar att fordringshavarna kan drabbas av förlust, även om inte hela fastigheten utplånas. Det kan tänkas att nästan hela fastigheten överförs till annan fastighet och att endast ett mindre område åter- står. Även i sådant fall bör ersättning för lånets kapitalvärde utgå. Den föreslagna regeln bör sålunda enligt brandförsäkringskontorct ersättas av en föreskrift av innehåll att, om en väsentlig del av fastigheten in- löses eller tas i anspråk, ersättning skall utgå för den del av kapitalvär- det som svarar mot förhållandet mellan den inlösta och den kvarstående delen. Beträffande fördelningen synes hänvisning kunna ske till jorda— balken 6 kap. 10 5.

Ett klarläggande av förslagets innebörd i visst hänseende efterlyses av exekuHansi-"ärenders organisationrnämnd. Nämnden påpekar att kro- nofogdemyndighet i fråga om statsverkets fordringar med legal förmåns- rätt endast bevakar förfallna, restförda annuiteter, varför annan myn- dighet torde komma att företräda statsverket vid bevakningen av de belopp som inte förfallit till betalning. Nämnden framhåller vidare, att statsverkets här aktuella fordringar till sin karaktär skiljer sig från de framtida förmåner som avses i 149 5 UL. Till skillnad från de senare amorteras t. ex. avdikningslåncn enligt plan med lika annuiteter, vilka innehåller både en kapitalavbetalningsdel och en räntedel. Sistnämnda förhållande bör observeras när det i den föreslagna lagtexten talas om beräkning av ”kapitalvärdet av belopp som fastställts men ännu ej förfallit till betalning”. Ehuru' det kan förefalla naturligt att i detta

• Sida 50
•  Original

Prop. 1971: 180 50

fall endast återstående kapitalbelopp skall kapitaliseras, anser nämn- den det önskvärt att ett påpekande görs härom.

Föredraganden. Enligt 5 kap. l. & FBL får genom fastighetsreglering mark överföras från en fastighet till en annan. Under vissa förutsätt- ningar kan man överföra en fastighets hela ägovälde med påföljd att fastigheten utplånas. För mark som genom överföring frångår fastig- het skall enligt 2 & vederlag utgå i mark, såvida inte ersättning i pengar är mer ändamålsenlig. Om fastighet som svarar för fordran undergår värdeminskning genom regleringen eller helt eller delvis inlöses, skall enligt huvudregeln i 16 & fastighetsägarens ersättning inbetalas till myn- dighet som Konungen bestämt. Inbetalda medel fördelas därefter av länsstyrelsen mellan fordringshavarna. Bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom äger härvid mot— svarande tillämpning.

Reglerna om fördelning av inbetalda medel i samband med fastig- hetsreglering avser endast fordringsbelopp som förfallit till betalning. De fordringar som utan inskrivning har förmånsrätt i fast egendom förfaller som regel med visst belopp årligen. Om fastighet som svarar för sådan fordran utplånas genom fastighetsreglering, förlorar ford- ringshavaren sin säkerhet för de i framtiden förfallande beloppen utan att få någon kompensation härför. För att bereda sådan fordringsha— vare en mera tryggad ställning föreslås i promemorian att fordrings- havaren vid fördelningen av ersättning för fastighet som i sin helhet tagits i anspråk vid fastighetsreglering skall få delta med kapitalvärdet av de belopp som vid fördelningstillfället fastställts men ännu inte för- fallit till betalning. Förslaget har utformats som ett tillägg till 5 kap. 16 å andra stycket FBL.

Förslaget har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Behovet av skydd för fordringshavare av ifrågavarande slag har under- strukits från flera håll.

En remissinstans har gjort gällande att ersättning till fordringshava- ren bör utgå även när en väsentlig del av en fastighet tas i anspråk genom fastighetsreglering. Otvivelaktigt talar principiella skäl för in- förande av en sådan regel. Den skulle emellertid ställa fastighetsbild- ningsmyndigheten inför vanskliga avgöranden och vara ägnad att för- dröja och fördyra förfarandet vid fastighetsreglering. Genom reglerna i 3 kap. 1 & och 5 kap. 6 & andra stycket FBL torde vara sörjt för att fordringshavaren efter regleringen får tillfredsställancle säkerhet för belopp som förfaller i framtiden. Jag vill därför ansluta mig till pro— memorieförslaget. Som direkt framgår av lagtexten är den föreslagna bestämmelsen tillämplig i alla de fall då fastighet utplånas genom fas- tighetsreglering. Lagtexten ger vidare vid- handen att rätten till utdel— ning omfattar samtliga belopp som bestämts i förväg, vare sig de av-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1971: 180 51

ser avbetalning eller ränta. Kapitalvärdet av dessa belopp skall beräk- nas efter en räntefot av fem procent om året.

Med anledning av de nyligen antagna ändringarna i den exekutions- rättsliga lagstiftningen föreslås vidare en redaktionell jämkning i 5 kap. 16 5 andra stycket FBL. '

5.1. Inledning

På flera håll i landet men. främst inom vissa delar av Kopparbergs län hindras eller försvåras ett ändamålsenligt markutnyttjande av de oklara fastighetsförhållandena. Oklarheterna har till övervägande del sin orsak i sämjedelningar och andra privata jorddelningsåtgärder. Så— dana åtgärder har inte sällan skett successivt under mycket lång tid. Genom åtgärderna har sambandet mellan den officiella fastighetsindel- ningen och äganderätten till marken brutits, och stor ägosplittring har ofta åstadkommits. Detta har i sin tur lett till ovisshet rörande ägan- derätten samt till brister i lagfartsförhållandena.

Statsmakterna har länge haft sin uppmärksamhet riktad på de nu an- tydda problemen och sökt att med lagstiftning komma till rätta med dem. Denna lagstiftning inriktades till en början enbart på Koppar- bergs län. Lagen (1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sam- manläggning av fastigheter i vissa fall (ÄUL) gällde sålunda ursprung- ligen endast detta län. Genom en ändring i lagen år 1963 (1963: 122) vidgades dess tillämpningsområde till hela riket. ÄUL fick sin nuva- rande lydelse genom en lagändring år 1970 (1970: 714).

ÄUL:s huvudsyfte är att bringa klarhet i ovissa äganderättsförhål— landen och avhjälpa brister i Iagfartsförhållanden. Lagen har dessutom till ändamål att få till stånd överensstämmelse mellan äganderättsför- hållanden och officiell fastighetsindelning. Detta sker genom att sämje- delning och andra privata jorddelningsåtgärder legaliseras, dvs. tiller- känns samma verkan som reguljär fastighetsbildning. År 1968 tillkom en ny lag med enbart det sist angivna syftet, nämligen legaliserings— lagen (1968: 578) (LL). Ikraftträdandet av FBL har aktualiserat ganska omfattande ändringar i ÄUL och LL. De överväganden som härvid gjorts har reSulterat i den tidigare nämnda departementspromemorian Ds Ju 1971: 17, som innehåller förslag till en ny lag om äganderätts- utredning och legalisering.

5.2. Gällande rätt

Sanering av tilltrasslade fastighetsförhållanden sker enligt ÄUL ge- nom äganderättsutredning. Sådan utredning får företas beträffande om—

• Sida 52
•  Original

Prop. 1971: 180 52

råde där äganderätten till fastigheter är oviss. Som villkor gäller dock att det från allmän och enskild synpunkt skall vara av väsentlig bety- delse att ovissheten undanröjs. och att åtgärder härför lämpligen bör vidtas i ett sammanhang. Äganderättsutredning får vidare ske betr-äf- fande område där fastighetsägarna saknar lagfart i betydande omfatt-. ning.

Som framgår av det anförda är äganderättsutredning en extraordi- när åtgärd. Detta understryks ytterligarc av reglerna om initiativrätt. För att äganderättsutredning skall få äga rum krävs sålunda särskilt förordnande. Intill utgången av år 1970 fick bara Kungl. Maj:t för- ordna om äganderättsutredning. Förordnande meddelas numera av överlantmätaren efter samråd med sådana myndigheter, främst in- skrivningsdomaren, vilkas verksamhetsområdenl berörs av åtgärden. I svårbedömda fall ankommer det dock på lantmäteristyrelsen att förord- na om äganderättsutredning.

Äganderättsutredning sker vid lantmäteriförrättning. I fråga om om- råde, där fastighetsregister för stad skall föras, verkställs förrättning- en av den som på grund av tjänst eller förordnande är behörig att förrätta avstyckningar. I andra fall handläggs den av distriktslantmäta- ren. Lantmäteristyrelsen kan också förordna annan lämplig person till förrättningsman.

Förrättningsmannen skall inleda äganderättsutredningen med att sam- la in tillgängliga officiella uppgifter om fastighetsindelningen och ägan— derättsförhållandena. Vidare skall han upprätta en sammanställning över lagfartsförhållandena. Detsamma gäller inteckningsförhållandena. Dessa behöver dock bara redovisas i den utsträckning som de har be- tydelse för utredningen av äganderättsfrågorna. Förrättningen har allt- så inte till syfte att bringa full klarhet i inteckningsförhållandena.

Förrättningsmannen skall härefter hålla sammanträde med sakägar- na. Minst fjorton dagar före första sammanträdet Skall kungörelse om sammanträdet anslås på kommunens anslagstavla samt införas i Post- och Inrikes Tidningar-och ortstidning. Dessutom skall personliga kal- lelser tillställas sakägarna. Vid första sammanträdet skall förrättnings- mannen informera sakägarna om utredningens omfattning och ända-. mål. Sakägarna skall också få ta del av det då föreliggande utred- ningsmaterialet. Sammanträdet skall mynna ut i ett föreläggande för sakägarna att inom viss tid, minst en månad, hos förrättningsmannen anmäla anspråk på äganderätt till egendom som ingår i förrättnings- området. Föreläggandet skall läsas upp för sakägarna vid sammanträdet och anslås på kommunens anslagstavla.

Innebörden av anmälda äganderättsanspråk skall klarläggas av för- rättningsmannen. Denne skall vidare upprätta en sammanställning över anspråken och vad som i övrigt kommit fram rörande förhållanden

• Sida 53
•  Original

Prop. 1971: 180 53

som är av betydelse för äganderättsutredningen. Sammanställningen' skall läggas fram för sakägarna vid nytt sammanträde.

I enklare fall behöver inte mer än ett sammanträde hållas. Härför fordras dock medgivande av alla kända sakägare.

På grundval av den utredning som kommit fram vid sammanträden eller på annat sätt skall förrättningsmannen pröva vem som i varje särskilt fall bör anses" vara ägare till den mark som förrättningen om- fattar. Resultatet av denna prövning redovisas i en s.k. äganderätts- förteckning. '

I äganderättsförteckningen skall varje sådan del av fastighet eller marksamfällighet som utgör en särskild äganderättslig enhet redovisas för sig som en ägolott, om uppdelningen av fastigheten eller samfäl- ligheten har skett genom sämjedelning, arcalöverlåtelse eller liknande åtgärd före den 1 juli 1962. Detta gäller dock inte i den mån fastig- hetsbildning i överensstämmelse med delningen medför skada för inne- havare av fordran eller rättighet för vilken fastighet eller del därav svarar eller inteckningsförhållandena på annat sätt lägger hinder i vä- gen. En oskadlighetsprövning skall således alltid ske med hänsyn till in- teckningshavarnas rätt.

Den omständigheten att en del av en fastighet eller samfällighet ta- gits upp som särskild ägolott i förteckningen har den verkan att'den på privaträttslig väg gjorda uppdelningen legaliseras, dvs. godkänns som fastighetsbildning. Detta innebär i sin tur att den efter legaliseringen gällande fastighetsindelningen inte har föregåtts av någon prövning från plan- och jordpolitisk synpunkt. Legaliseringens rättsverkningar är dock inskränkta bl. a. såtillvida som gräns inte skall anses vara i laga ordning bestämd.

Om bara en del av en ägolott besväras av inteckningar, får förrätt- ningsmannen med ägarens medgivande förordna att med ägolottens upptagande i äganderättsförteckningen skall följa samma verkan som om den inteckningsbelastade delen och resten av ägolotten utgjort sär- skilda fastigheter, som sammanlagts med varandra. Anteckning om så- dant förordnande skall ske i fastighetsboken.

Kostnaderna för äganderättsutredningen skall i den mån de inte be- talas av statsmedel fördelas mellan sakägarna efter skälighet.

Talan mot förrättningen får föras hos ägodelningsrätten på samma sätt som gäller för jorddelningsförrättning i allmänhet. Enligt uttryck- lig föreskrift skall besvär, vari klaganden yrkar att han i stället för annan person skall tas upp i äganderättsförteckningen som ägare till viss egendom, anses innefatta yrkande om bättre rätt till egendomen.

Efter äganderättsutredningens avslutande men före fullföljdstidens utgång skall äganderättsförteckningen ges in till inskrivningsdomaren. Denne har att på grund av förteckningen meddela lagfart för var och en som tagits upp som ägare av fast egendom och som inte tidigare

• Sida 54
•  Original

Prop. 1971: 180 . 54

har lagfart på samma egendom. Lagfart skall anses sökt på andra in- skrivningsdagen efter det att förrättningen vunnit laga kraft i vad av- ser den aktuella egendomen. '

Som villkor för att lagfart skall få meddelas gäller bl. a. att egen- domen registrerats som särskild fastighet. Detta betyder att behövliga registreringsåtgärder med anledning av legaliseringen bör ske skynd- samt. Om registrering inte hunnit-:ske när lagfartsfrågan prövas, skall lagfartsärendet förklaras vilande.

Om två eller flera fastigheter enligt äganderättsförteckningen har samme ägare och innehas med samma rätt, får de på förrättningsman- nens initiativ sammanläggas till en fastighet. Förrättningsmannen skall ta initiativ till sammanläggning, om lämpligare fastighetsindelning vinns genom åtgärden. Sammanläggningifår dock inte ske mot ägarens be- stridande, om inte detta uppenbart". saknar fog.

Under äganderättsutredningen skall förrättningsmannen höra sak- ägarna över frågan om sammanläggning och informera dem om åt- gärdens innebörd och verkan. Han skall vidare upprätta förslag till sammanläggning och inge detta tilllägodelningsdomaren. Förslaget skall av denne behandlas som en ansökan om sammanläggning. Bestämmel- serna i lagen (1926: 336) om sammanläggning av fastigheter å landet är i huvudsak tillämpliga såvitt avser förfarandet, den sakrättsliga pröv- ningen samt verkan av sammanläggning. Prövningen skall dock alltid hänskjutas till ägodelningsrätten.

Enligt LL kan erkännande av privat jorddelning som fastighetsbild- ning ske genom särskild förrättnirig. I stort sett samma slags privata jorddelningsåtgärder får legaliseras' enligt denna lag som enligt ÄUL. En olikhet är emellertid att LL inte äger tillämpning på s.k. sämje- ägoutbyten (se prop. 1968: 127 s. ISG och 65). Att märka är att även s.k. komplicerad sämjedelning, dvs. sådan sämjedelning som omfat- tat flera fastigheter, kan legaliseras enligt LL. I motsats till vad som annars gäller skall- dock i detta fall .en oskadlighetsprövning ske till för- män för inteckningshavare och liknande rättsägare.

Förrättning enligt LL förutsätter Skriftlig ansökan från den som äger del i fastighet som delats. Om det är av betydelse för pågående fas- tighetsbildningsförrättning att legalisering sker, får frågan dock prövas utan ansökan. Vidare får överlantmätaren förordna att fråga om legali- sering skall prövas utan ansökan, om det är av större betydelse från allmän synpunkt att delningar inom visst område legaliseras.

LLzs bestämmelser om förrättningsman är i sak identiska med ÄULzs. Förrättningsmannen skall vid legaliseringsförrättning hålla samman- träde med sakägarna. Sammanträde är dock inte obligatoriskt, om stri- diga intressen mellan sakägare inte förekommer och hinder mot legali- sering inte möter. Sammanträde får vidare underlåtas, om ansökan skall avvisas eller om det är uppenbart att legalisering inte får ske.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1971: 130 55

I fråga om kungörelse och kallelse till sammanträdet gäller i stort sett samma bestämmelser som för sammanträde vid äganderättsutred- ning. Kungörelseföreskrifterna är dock något mindre rigorösa. Bl.a. behöver kungörelsen inte införas i Post- och Inrikes Tidningar.

Om förrättningen rör komplicerad sämjedelning, är innehavare av inteckning i någon av fastigheterna eller i del av fastighet sakägare vid förrättningen. Sådan sakägare behöver dock inte kallas till samman- träde, om det är uppenbart att legalisering inte kan vara till skada för honom.

Äganderättsförhållandena inom den delade egendomen skall vid le- galiseringsförrättning utredas endast i behövlig omfattning. Detta inne- bär att utredningen inte skall göras mera omfattande än som är nöd- vändigt för att fastslå om delningen är av sådan beskaffenhet att den kan legaliseras eller inte. All utredning som kommer fram vid förrätt- ningen och som är av betydelse för frågan om delningen-s innebörd skall emellertid bevaras för framtiden genom att antecknas i förrätt- ningsprotokollet.

LL innehåller i likhet med ÄUL en uttrycklig föreskrift om att lega- lisering inte medför att gräns anses vara i laga ordning bestämd.

Kostnaderna för legaliseringsförrättning skall betalas av sakägarna och fördelas mellan dem efter vad som är skäligt, i den mån överens- kommelse om fördelningen inte träffas. Om förrättning har påbörjats utan ansökan och inte leder till legalisering, skall kostnaderna betalas av staten.

I fråga om fullföljd av talan mot förrättning innehåller LL i huvud- sak samma regler som enligt ÄUL.

5.3. Allmänna synpunkter

5.3.1 Sammanförandc av ÄUL och LL till en gemensam lag

Promemorieförslaget. Det står enligt promemorian utan vidare klart att det också i fortsättningen behövs särskild lagstiftning för att man skall kunna komma till rätta med de tilltrasslade fastighetsförhållan- den som råder på vissa håll i landet, främst i Kopparbergs län. Till- komsten av JB och FBL, som båda förutsätter att den officiella fas- tighetsindelningen stämmer överens med den civilrättsliga uppdelningen av marken på olika ägare, gör en sanering av fastighetsförhållandena om möjligt ännu angelägnare än tidigare.

Erfarenheten vid tillämpningen av ÄUL visar att denna utgjort ett smidigt och effektivt instrument för att få till stånd den önskade sa- neringen. Äganderättsutredningsinstitutet bör därför enligt promemo- rian behållas oförändrat i sina huvuddrag. Vissa åtgärder bör dock vid- tas för att ytterligare öka institutets användbarhet.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1971: 180 56

I promemorian erinras om att man vid tillkomsten av LL utförligt diskuterade frågan huruvida ett legaliseringsinstitut borde införas vid sidan av reglerna om legalisering ii ÄUL. Departementschefen fann övervägande skäl tala för att man- skulle ha ett sådant institut (prop. 1968: 127 s. 43). Även i promemorian anses det vara lämpligt att ha ett institut som är särskilt inriktat på att "möjliggöra legalisering av privat jorddelning.

I promemorian understryks att det anförda inte innebär att man bör bibehålla den nuvarande uppdelningen av äganderättsutrednings- och legaliseringsinstituten på två skilda" lagar. I ÄUL och LL finns flera bestämmelser som är mer eller mindre identiska. Det förslag som läggs fram i promemorian innebär att de båda instituten ytterligare närmar sig varandra i såväl sakligt som formellt hänseende. Ett sammanfö- rande av instituten till en gemensam lag skulle otvivelaktigt medföra lagtekniska fördelar och även vara ägnat att underlätta rättstillämp- ningen. Några skäl som talar mot ett sådant sammanförande anses in- te kunna anföras.

En helt ny lag som ersätter både ÄUL och LL bör därför enligt promemorian genomföras. Den kan lämpligen kallas lag om ägande- rättsutredning och legalisering.

Den nya lagen anses lämpligen kunna disponeras på det sättet att i olika avdelningar tas upp särskilda bestämmelser om äganderättsutred- ning resp. legalisering. För de båda instituten gemensamma bestäm- melser föreslås få bilda en tredje avdelning i lagen.

Remissyttrandena. Det i promemorian framlagda förslaget till lag om äganderättsutredning och legalisering har i stort sett fått ett mycket positivt mottagande hos remissinstanserna. Flera av dessa understryker fördelarna av att föra samman ÄUL och LL till en gemensam lag. Från olika håll framhålls att lagtexten är redigt uppställd och lätt- läst.

].anrmiiterislyrelsen vill dock föra integreringen av ÄUL och LL ännu längre än enligt promemorieförslaget och hävdar att det numera finns skäl att överväga frågan om de materiella villkoren för ägande- rättsutredning. Styrelsen påpekar att det enligt förslaget gäller mindre stränga förutsättningar för sådan äganderättsutredning som företas vid legaliseringsförrättning än'för fristående äganderättsutredning. Denna skillnad inbjuder till ett kringgående av villkoren i 1 % genom att ägan- derättsutredning verkställs inom ramen för legaliseringsförrättning. Sty- relsen föreslår att villkoren för fristående äganderättsutredning när- mas till villkoren för sådan utredning i samband med legaliseringsför- rättning och att villkoren i båda fallen får i huvudsak det innehåll som framgår av 21 & promemorieförslaget. En sådan ändring bör enligt

• Sida 57
•  Original

Prop. 1971: 180 57

styrelsen få till följd att äganderättsutredning och legalisering arbetas samman till ett institut.

Några örerlantmätare för fram" invändningar mot redigeringen av lagförslaget. De anser att lagen blir tungläst och svåröverskådlig för den som skall tillämpa enbart bestämmelserna om legalisering. Särskilt beror dessa nackdelar på de många hänvisningarna i legaliseringsav- snittet dels till bestämmelserna om äganderättsutredning och dels till bestämmelser i FBL.

Föredraganden. Lagstiftningen på det område som har behandlats i promemorian är mycket angelägen. Ordning och reda i fastighetsför- hållanden är i stor utsträckning en förutsättning för såväl samhällelig som enskild verksamhet.

Sett i stort synes promemorians förslag till lag om äganderättsut- redning och legalisering erbjuda ett i förhållande till ÄUL och LL mera effektivt medel att utan risker från rättssäkerhetssynpunkt komma till rätta med oklarheter i fråga om äganderätten till fast egendom och att återställa sambandet mellan den officiella fastighetsindelningen och den civilrättsligt gällande uppdelningen av marken på olika ägare. Förslaget står också både sakligt och formellt i god samklang med annan modern lagstiftning på fastighetsrättens område.

Som anförs i promemorian torde det även för framtiden vara lämp- ligt att ha ett institut som är särskilt inriktat på att möjliggöra legali- sering av privat jorddelning. Det nuvarande systemet med två skilda institut, som vart och ett har sin särskilda huvudfunktion och. därav betingade utformning, bör med andra ord behållas. De från 1 & ÄUL till- 1 & promemorieförslaget överförda materiella villkoren för ägande— rättsutredning synes väl avvägda med tanke på de förhållanden för vil- ka institutet är avsett. Någon fara för att dessa villkor skall kringgås genom att äganderättsutredning verkställs inom ramen för legaliserings- förrättning torde knappast föreligga. Äganderättsutredning i samband med legaliseringsförrättning får nämligen enligt 21 & promemorieför- slaget inte ske beträffande annan egendom än sådan som skall bli före- mål för legalisering vid förrättningen. Promcmorieförslagets grundläg- gande systematik bör sålunda godtas.

I promemorian framförs den uppfattningen att ett sammanförande till en gemensam lag av alla'de bestämmelser som har till ändamål att undanröja olägenheterna av privata jorddelningsåtgärder och som nu finns i två skilda lagar medför lagtekn-iska fördelar och är ägnat att underlätta rättstillämpningen. Jag delar denna uppfattning. Med denna utgångspunkt kan man inte undgå att ha en del hänvisningar i lagtexten. Behövliga föreskrifter om handläggningen av de olika slagen av förrättningar kan meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1971: 180 58

5.3.2. Den nya lage/15 tilliinzpningsområde

Promemorieförslaget. ÄUL:s tillämpning var ursprungligen territori- ellt begränsad till Kopparbergs län. Sedan det konstaterats att fastig- hetsförhållandena på flera andra håll i landet var av motsvarande be- skaffenhet som i Kopparbergs län, upphävdes emellertid denn-a be— gränsning genom en lagändring år 1963. Också LL är tillämplig i hela landet. Det saknas enligt promemorian anledning att i territoriellt av- seende inskränka tillämpligheten av den lag som skall ersätta ÄUL och LL.

Legalisering enligt ÄUL kan ske beträffande alla förekommande for- mer av privat jorddelning. Så är däremot inte fallet vid tillämpning av LL. Denna lag omfattar nämligen inte sämjeägoutbyten. Detta mo- tiverades vid lagens tillkomst med att frågan om sämjeägoutbyten lämp- ligen borde regleras i anslutning till lagstiftningen om införandet av JB (prop. 1968: 127 s. 56). I 18 % lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken(JP) har därefter införts en bestämmelse om gräns- hävd. Om fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i an- nan sträckning än den skulle ha enligt lag och om det framgår av om- ständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före JB:s ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på ömse sidor, gäller enligt bestämmelsen den sträckning i vilken gränsen hävdats.

Det är inte möjligt att med stöd av gränshävdsbcstämmelsen i 18 & JP få till stånd en- legalisering av alla slags sämjeägoutbyten som är civilrättsligt giltiga (jfr prop. 1970: 145 s. 121 och 123). F. 11. kan emel- lertid varje sådant sämjeägoutbyte legaliseras vid förrättning enligt ÄUL, om det har ägt rum före den 1 juli 1962. Med hänsyn till den målsättning som bör ställas upp för den nya lagen är det enligt pro- memorian obefogat att inskränka möjligheterna till legalisering av säm- jeägoutbyten. I lagen bör därför de typer av privata jorddelningsåt- gärder som kan legaliseras anges på samma sätt som skett i ÄUL.

I fråga om legaliseringsbestämmelsernas tillämplighet med hänsyn till tidpunkten för den privata jorddelningens tillkomst måste det en- ligt promemorian beaktas att man redan i ÄUL och LL intagit en li- beral hållning. Någon anledning att i den nya lagen utsträcka legali- seringsmöjlighcterna till sådana civilrättsligt giltiga och alltjämt be— stående delningar som har skett den 1 juli 1962 eller senare kan där- för inte anscs föreligga.

Remissyttrandena. Förslaget att utsträcka legaliseringsinstitutet till att omfatta också sämjeägoutbyten tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Svea hovrätt framhåller dock att flertalet sämjeägoutbyten inte torde vara civilrättsligt giltiga. Hovrätten anser att- 1egalisering av sådana sämjeägoutbyten bör tillåtas, om de faktiskt

• Sida 59
•  Original

Prop. 1971: 180 59

har bestått under någon icke alltför kort tid och vid förrättningstill- fället alltjämt respekteras av markägarna. Den föreslagna lagtexten lägger enligt hovrätten inte hinder i vägen för en- sådan tillämpning men ett klarläggande uttalande i saken är erforderligt.

Svea hovrätt förordar dessutom att sådana arealöverlåtelser som med civilrättslig giltighet har kunnat ske under tiden den 1 juli 1962—31 december 1968 skall omfattas av den nya lagen. Eftersom sådana över- låtelser inte kan retroaktivt ogiltigförklaras, måste de enligt hovrät- ten förr eller senare godtas även i fastighetsbildningshänseende genom någon form av legalisering. Dessa överlåtelser kan visserligen ofta ut- göra en främst från planpolitisk synpunkt olämplig fastighetsbildning. Enligt byggnadslagstiftningen skall man emellertid vid upprättande av byggnadsplan tillse att planen så långt möjligt anknyter till de bestå- ende äganderättsförhållandena. På grund härav har ifrågavarande arealfång fått verkan från plansynpunkt redan i och med äganderät- tens övergång.

Föredraganden. Som anförs i promemorian saknas det anledning att territoriellt begränsa den nya lagens tillämpningsområde. Vid remiss- behandlingen har också kommit fram uppgifter som tyder på att ägan- derättsutredningsinstitutet inom den närmaste framtiden torde komma till ökad användning på åtskilliga håll i landet utanför Kopparbergs län, där ju ÄUL fått sin ojämförligt största användning.

I promemorian föreslås den skillnaden i förhållande till gällande rätt att legaliseringsinstitutet blir tillämpligt också på sämjeägoutbyte. Den nuvarande ordningen, enligt vilken komplicerad sämjedelning men inte sämjeägoutbyte kan legaliseras enligt LL, synes inte kunna försvaras från logisk synpunkt, eftersom komplicerad sämjedelning i princip kan betraktas som en traditionell sämjedelning efter andelstal av varje i delningsobjektet ingående fastighet i kombination med sämjevis genom— förda ägoutbyten. Särskilt med tanke på att enligt ÄUL legalisering kan ske även av sämjeägoutbyte saknas det anledning att i detta sam— manhang göra någon som helst skillnad mellan å ena sidan sämjeägo- utbyte och å andra sidan övriga former av privata jorddelningsåtgär— der. Lagen bör därför få det tillämpningsområde som föreslagits i pro— memorian.

Vad angår frågan om behandlingen av sådana arealöverlåtelser som ägt rum under tiden den 1 juli 1962—31 december 1968 anser jag att man inte i detta sammanhang bör vidta några lagstiftningsåtgärder. I likhet med vad som skedde vid tillkomsten av JP bör frågan alltså ställas på framtiden (jfr prop. 1970: 145 s. 126).

• Sida 60
•  Original

Prop. 1971: 180 . '. 60

5.3.3 Äganderättsulrednings- och legaliseringsinstitutens allmänna ut- ' form/ting

Promemorieförslaget. Prövning av förutsättningarna för legalisering sker f. n. enligt såväl ÄUL som LL i första instans vid lantmäteriför- rättning. Erfarenheterna härav är mycket goda. Med hänsyn härtill finns enligt promemorian ingen anledning att- frångå den nuvarande ordningen i fråga om formen för prövning av legaliseringsfrågor.

Förrättningar enligt ÄUL och LL handläggs f. n'. av distriktslantmä- ' taren eller annan förrättningsman utan biträde av gode män. Enligt FBL skall alla slag av förrättningar handläggas av fastighetsbildning's- ' myndigheten. Denna består av en förrättningslantmätare. Dessutom skall två gode män ingå i myndigheten under vissa förutsättningar.

I promemorian framhålls att legaliseringsfrågor ofta aktualiseras i samband med fastighetsbildningsförrättning. Legaliserings- och fastig- hetsbildningsfrågorna bör då kunna handläggas gemensamt vid en för- rättning. Vid handläggning av äganderättsutredning, som kan ta lång tid i anspråk, är det angeläget att förrättningsmannen kontinuerligt hålls underrättad om sådana ändringar i fastighetsin-delningen, som sker i reguljär ordning under äganderättsutredningens gång. Med hänsyn härtill och till det nära sakliga samband som råder mellan legalisering och reguljär fastighetsbildning bör, uttalas det i promemorian-, förrätt- ning enligt den nya lagen handläggas av fastighetsbildningsmyndighe- ten. I fråga om myndighetens sammansättning bör också samma regler gälla som för fastighetsbildningsförrättning. Som regel torde biträde av gode män inte vara behövligt vid" äganderättsutrednings- eller legalise- ringsförrättning.

Intill utgången av år 1970 kunde äganderättsutredning påbörjas en- dast efter förordnande av Kungl. Maj:t. Detta motiverades "av ägande— rättsutredningarnas betydelse för inskrivningsverksamhetcn inom dom- sagorna, deras extraordinära natur och möjligheterna att handlägga- dem med tillgängliga personalresurser. Den angivna ordningen var emellertid tungrodd och hindrade ett smidigt utnyttjande av 'ÄUL. Fr.o.m. den 1 januari 1971 har därför skett en uppmjukning såtill- vida som överlantmätaren numera skall meddela förordnande om. äganderättsutredning efter samråd med övriga berörda myndigheter. Om skilda meningar framkommer i ärendet eller om detta av annan anledning är svårbedömt, ankommer det dock på lantmäteristyrelsen att avgöra om förordnande skall meddelas. Vad som sålunda gäller in- nefattar enligt promemorian en lämplig avvägning mellan de olika syn— punkter som här bör beaktas. Bestämmelser av motsvarande innehåll bör därför tas upp i den nya lagen. Emellertid har i prop. 1970: 188 lagts fram förslag till riktlinjer för omorganisation av lantmäteriverk- samheten. Enligt dessa skall överlantmätarens myndighetsutövning in-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1971: 180 61

ordnas i länsstyrelsen. Som följd härav övertar länsstyrelsen överlant- mätarens funktioner enligt FBL. Förslaget har godtagits av riksdagen. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian att länsstyrelsen skall med- dela förordnande om äganderättsutredning.

Något skäl att ändra nuvarande regler om villkor för förordnande om äganderättsutredning synes inte föreligga, framhålls det vidare i pro— memorian. Inte heller i fråga om förfarandet vid äganderättsutredning finns det anledning att göra några mer vittsyftande ändringar. En an- passning till FBL och annan nytillkommen lagstiftning bör dock ske. En speciell fråga som härvid uppkommer gäller sammanläggning av fastigheter som enligt äganderättsutredningen har samme ägare. En an- nan fråga som enligt promemorian bör tas upp till omprövning rör skyddet för panträttshavare och liknande rättsägare. Promemorians. överväganden rörande detta spörsmål redovisas i avsnitt 5.3.4 .

Enligt ÄUL kan sammanläggning ske i anslutning till äganderätts- utredning. Ett särskilt förfarande är nu anordnat för denna form av fastighetsbildning. Det ankommer sålunda på ägodelningsrätten att ef- ter äganderättsutredningens avslutande pröva sammanläggningsfrågan. I promemorian anförs att möjligheterna till sammanläggning i samband med äganderättsutredning torde böra behållas i den nya lagen. I kon- sekvens med den reglering som har skett i FBL bör dock prövningen av sammanläggningsfrågor föras över till fastighetsbildningsmyndighe- ten. Det faller sig då naturligt att prövningen samordnas med ägande- rättsutredningen och sker vid samma förrättning som denna. En sådan ordning förutsätter att frågan om sammanläggning alltid kan omprövas, om talan fullföljs mot fastighetsbildningsmyndighctens avgörande i frå- ga om äganderätten till sammanläggningsobjekten. Om möjlighet härtill öppnas, synes något hinder mot gemensam förrättningsprövning inte föreligga. Med hänsyn härtill och till de praktiska fördelar som är för- enade med denna handläggningsordning bör den införas i den nya la- gen.

Bestämmelserna om sammanläggning i samband med äganderättsut- redning bör enligt promemorian uppenbarligen utformas i så nära an- slutning till 12 kap. FBL som möjligt. Bestämmelserna i detta kap. kan dock inte till alla delar göras omedelbart tillämpliga på sådan sammanläggning. Kravet i 12 kap. 4 5 första stycket FBL på lagfart kan sålunda inte upprätthållas, eftersom lagfart skall beviljas av in- skrivningsmyndigheten först efter förrättningens avslutande. Det finns inte heller anledning att ställa upp ett sådant villkor i detta samman- hang vid sidan av kravet på att sammanläggningsobjekten skall ha sam- me ägare. Frågan huruvida sistnämnda villkor är uppfyllt skall givet- vis bedömas med hänsyn till resultatet av äganderättsutredningen och denna skall också läggas till grund för inskrivningsmyndighetens beslut i lagfartsärendet. En annan avvikelse som bör göras från 12 kap. FBL

• Sida 62
•  Original

Prop. 1971: 180 62

är att förrättningsmyndigheten i likhet med vad som nu gäller bör få generell möjlighet att ta upp fråga om sammanläggning utan ansökan.

I promemorian behandlas därefter legaliseringsinstitutet. Detta anses i fortsättningen liksom hittills böra ha ett i förhållande till ägande- rättsutredningsinstitutet mer begränsat syfte. Det bör sålunda i första hand ha till ändamål att möjliggöra legalisering av enstaka fall av pri- vat jorddelning. Härav följer att för legalisering normalt bör krävas initiativ från sakägare. LL:s bestämmelser om rätt för myndighet att ta initiativ till legalisering i vissa speciella fall anses dock böra behål- las.

I likhet med vad som föreslagits i fråga om äganderättsutredning bör förfarandet vid legalisering anpassas bl.a. till FBL. Enligt prome— morian bör emellertid härutöver vissa ändringar av materiell innebörd göras för att öka användbarheten av legaliseringsinstitutet. Det måste betecknas som en brist hos LL att oklarheter i äganderätts- och lag- fartsförhållanden inte kan ordnas upp i samband med legaliseringsför- rättning. Även om sådana oklarheter är mindre vanliga i de fall på vilka LL är avsedd att tillämpas, förekommer de dock i inte helt obe— tydlig omfattning. Det skulle från alla synpunkter vara mest rationellt, om oklarheter av detta slag kunde undanröjas i samband med legali— seringen.

Att märka i detta sammanhang är att JB innehåller bestämmelser som ger möjlighet att komma till rätta med brister i lagfartshänseen— de. Vad som åsyftas är reglerna om s.k. lagfartssammanträde. Enligt 20 kap. 10—13 55 JB skall inskrivningsmyndigheten. på begäran sätta ut sådant sammanträde för utredning angående äganderätten till fastig- het, om fastighetens förvärvare kan göra sannolikt att hans fångeshand— ling har förkommit eller förstörts eller om bifall till förvärvarens lag- fartsansökan är beroende av att föregående ägares förvärv lagfares och förvärvaren kan göra sannolikt att'dennes fångcshandling har förkom— mit eller förstörts. Kungörelse om sammanträdet skall anslås i inskriv- ningsmyndighetens kansli och dessutom införas i ortstidning och i första numret för ett kvartal av Post- och Inrikes Tidningar. Minst tre må- nader skall förflyta mellan sista kungörandet och dagen för samman- trädet. Om dct på grund av innehållet i protokollet från sammanträ- det och vad som i övrigt förekommit i ärendet måste antas att förvärvet ägt rum och att det är giltigt och kan göras gällande, skall lagfart be- viljas på grund av protokollet. Saknar fångesmannen lagfart, skall för- värvaren beviljas lagfart under förutsättning att han eller hans rätts- innehavarc innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under tio år.

Som framgår av det anförda kommer, heter det i promemorian, möj- ligheterna att få lagfart efter lagfartssammanträde att vara snävare än efter äganderättsutredning. Fall kan tänkas förekomma då ägaren till fast egendom inte kan påvisa ett förvärv i vanlig 'mening till stöd för

• Sida 63
•  Original

Prop. 1971: 180 63

sin äganderätt och än mindre en förkommen eller förstörd fångeshand- ling. Visserligen torde det vara möjligt att låta lagfartssammanträde le- da till lagfart, även om upplysningar överhuvudtaget saknas om åt- komsten, men härför krävs lång tids oklandrad hävd (se prop. 1970: 20 5. B 597). Också bortsett från dessa begränsningar i möjligheterna att vinna lagfart efter lagfartssammanträde talar andra omständigheter för att lagfartsbrister bör kunna repareras även i samband med legalise— ringsförrättning. Det framstår sålunda från såväl allmän som enskild synpunkt som onödigt omständligt och kostnadskrävande att två skilda förfaranden inför olika myndigheter måste anordnas för undanröjande av de olägenheter som uppkommit genom privat jorddelning. Erfaren- heterna från tillämpningen av ÄUL visar att brister i lagfartsförhål- landen kan avhjälpas genom förrättningsförfarande på ett snabbt, bil- ligt och effektivt sätt utan att rättssäkerheten sätts i fara.

I enlighet med dessa överväganden bör enligt promemorian möjlig- het öppnas att vid legaliseringsförrättning utreda äganderättsförhållan- dena på samma sätt och med samma verkan i lagfartshänseende som vid äganderättsutredning. Enligt LL gäller f.n. att förrättningsmannen i behövlig omfattning skall utreda äganderättsförhållandena inom den delade fasta egendomen. Skyldigheten att alltid företa en sådan begrän- sad utredning måste behållas i den nya lagen. Om det därvid konsta- teras att äganderätten är oviss eller att ägare saknar lagfart, bör möj— lighet finnas att företa en mer djupgående utredning som kan leda till lagfart. Någon obligatorisk skyldighet för fastighetsbildningsmyndighe- ten att göra en sådan utredning bör dock inte föreskrivas. Skulle den- na orsaka besvärande tidsutdräkt och kan äganderätten lika väl utre- das vid lagfartssammanträde, bör fastighetsbildningsmyndigheten därför" kunna underlåta att ta upp äganderättsfrågan vid legaliseringsförrätt- ningen. Vidare bör lagfartsbrist, som beror på försummelse från äga- rens sida att söka lagfart trots att för-utsättningar för bifall till en lag- fartsansökan föreligger, uppenbarligen inte botas genom äganderätts- utredning. Det anses vara ogörligt att i lagtexten ange i vilka fall ägande- rättsutredning i samband med legaliseringsförrättning inte bör komma i fråga. I promemorian föreslås därför att det överlämnas åt fastighets- bildningsmyndigheten att i varje särskilt fall göra en lämplighetsbedöm- ning om sådan utredning skall verkställas eller inte.

Äganderättsutredning som skall leda till lagfart är alltid en extraor- dinär åtgärd och rättssäkerhetskraven bör vara desamma i vilket sam- manhang åtgärden än äger rum. Förfarandet vid själva utredningen bör därför enligt promemorian vara detsamma när utredningen äger rum vid legaliseringsförrättning som när den sker fristående som sär- skild förrättning.

Under förarbetena till ÄUL framhöll lantmäteristyrelsen med in- stämmande av departementschefen (se prop. 1962: 159 s. 68—69) att

• Sida 64
•  Original

Prop. 1971: 180 64

man räknade med att sammanläggning på grund av den betydande ägosplittringen inte skulle komma att visa sig ändamålsenlig i någon väsentlig utsträckning. Emellertid skulle enligt styrelsen en äganderätts— utredning kunna leda till mindre lämpligt resultat om lagen saknade regler som i möjligaste mån säkerställde att sammanläggning kom till stånd. I den mån fastigheter tillhörde samme ägare och bildade en brukningsenhet som var bättre än varje fastighet för sig, borde'de sam- manläggas i samband med förrättningen i den utsträckning som ford- rades för att nå så lämplig fastighetsindelning som förhållandena med- gav. Särskilt vid legaliseringsförrättning som kommer till stånd på ini- tiativ från det allmännas sida torde motsvarande behov av samman- läggning kunna göra sig gällande. Enligt promemorian bör därför möj- lighet öppnas att förordna om sammanläggning vid legaliseringsförrätt— ning i likhet med vad som föreslagits i fråga om förrättning för ägan— derättsutredning. I den mån äganderättsförhållandena inte har. utretts vid förrättningen och denna alltså inte skall leda till lagfart, bör dock lagfartsvillkoret i 12 kap. 4 & första stycket FBL vara uppfyllt, innan sammanläggning får ske.

I denna del av promemorian tas slutligen upp vissa lagfartsfrågor. ÄUL innehåller i ett särskilt avsnitt bestämmelser om lagfart efter äganderättsutredning. Några sakliga ändringar i dessa bestämmelser synes enligt promemorian inte påkallade. Däremot bör en anpassning till JB i terminologiskt och redaktionellt avseende ske. De nya bestäm- melserna bör uppenbarligen gälla vare sig äganderättSutredning sker vid särskild förrättning eller vid legaliseringsförrättning. De föreslås därför placerade i den avdelning av lagen som innehåller bestämmelser som är gemensamma för de båda förrättningsformerna.

Remissyttrandena. Frånsett det i avsnitt 5.3.1 redovisade uttalandet att äganderättsutredning och legalisering bör föras samman till ett insti- tut har promemorieförslaget inte mötts av någon kritik vid remissbe— handlingen. Åtskilliga remissinstanser hälsar tvärtom förslaget med till- fredsställelse. Främst välkomnar man den föreslagna möjligheten att verkställa äganderättsutredning i samband med legaliseringsförrättning. Bl. a. lantmäteristyrelsen framhåller att denna möjlighet tillgodoser ett i den praktiska förrättningsverksamheten konstaterat behov.

Föredraganden. Som jag har anfört i avsnitt 5.3.1 bör utgångspunkten för den nya lagen vara den att den nuvarande ordningen med två olika rättsinstitut, som har skilda huvudsyften, bör behållas åtminstone tills vidare. ' '

Med denna utgångspunkt har förslaget i fråga om de båda institutens allmänna utformning vunnit samtliga remissinstansers gillande. Också jag finner mig kunna ansluta mig helt till förslaget. Särskilt de föreslag-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1971: 180 65

na utvidgningarna av legaliseringsinstitutet fyller en brist i den nu gäl- lande lagstiftningen och torde bli av stort värde när det gäller att skapa ordning och reda i fastighetsförhållandena.

5.3.4. Rättighetshavarnas ställning

Promemorieförslaget. Enligt 8 & andra stycket andra punkten ÄUL . får legalisering av privat jorddelning inte ske i den mån den skulle lända till skada för innehavare av fordran eller rättighet för vilken fastighet eller del därav häftar eller hinder eljest föreligger på grund av inteckningsförhållandena. Bestämmelsen tillkom på förslag av lagrå- det. Departementschefen hade tidigare avvisat tanken på att införa sär- skilda bestämmelser till skydd för inteckningshavare. Departementschc- fen påpekade därvid (prop. 1962: 159 s. 40) att inteckning som medde- lats i kvotdel av fastighet. kom, om kvotdelen utbröts sämjevis, att i" fortsättningen belasta enbart sämjelotten. På liknande sätt kom inteck- ning i en sämjelott att, om sämjedelningen hävdes, gälla i motsvarande kvotdel av hela fastigheten. Med hävande av sämjedelning borde här- vid likställas det fall att sämjelottema förenades i en ägares hand. Rättsverkningarna för inteckningshavarna inträdde således som en ome- delbar följd av ägarnas dispositioner. Enligt departementschefen var det svårt att se att därutöver skulle kunna inträffa någon menlig effekt av själva legaliseringen. Snarare syntes denna vara ägnad att stabilisera inteckningshavarnas ställning gentemot ägarnas godtycke. Detta gällde sannolikt även i åtminstone flertalet fall av komplicerad sämjedelning och av sämjeägoutbyte. Lagrådet fann emellertid (prop. s. 78) uppen- bart att äganderättsutredningen och den därmed förenade fastighets- bildningen kunde ha ogynnsamma följder i fråga om inteckningar. Dels fick antas att panträttens ekonomiska värde ibland blev mindre. Dels kunde åtgärderna, om inteckningsförhållandena inte beaktades, medföra komplikationer av rättslig art. Som exempel anförde lagrådet det fal- let att en ägares kvotdel i flera fastigheter genom sämjedelning utlagts så, att han inte fått någon mark inom en av fastigheterna, och att hans kvotdel i denna fastighet var särskilt intecknad. Eftersom det inte med säkerhet kunde påräknas att den nödvändiga ändringen av inteck- ningen kunde ske vid inteckningarnas överförande till fastighetsboken. fann lagrådet det nödvändigt att förhållandet beaktades redan vid ägan- derättsutredningen. I propositionen (s. 81) anslöt sig departementsche- fen, om också med tvekan, till lagrådets förslag i denna del.

Även i LL finns en bestämmelse om oskadlighetsprövning till för- mån för rättighetshavare och om beaktande av inteckningsförhållande— na i övrigt. Denna gäller emellertid endast vid legalisering av kompli- - cerad sämjedelning. Vid sådan legalisering har rättighetshavarens ställ-

• Sida 66
•  Original

Prop. 1971: 180 66

ning å andra sidan stärkts på så sätt att han tillerkänts ställning som sakägare (6 & tredje stycket). 1 motiven till bestämmelserna hänvisa- des i stort sett endast till de uttalanden i ämnet som gjorts tidigare (prop. 1968: 127 s. 26, 54 och 82).

I promemorian anförs att reglerna om oskadlighetsprövning i ÄUL och LL synes ha tillkommit för att skydda de rättighetshavare som fått inteckning i sådan kvotdel i fastighet som sedan utlagts som sämje— lott. Otvivelaktigt är emellertid att det är redan genom avtalet om sämjedelning som risk uppstår för sådan rättighetshavare (jfr lagrådets uttalande i prop. 1968: 127 s. 83). Vad som nu sagts gäller oavsett om delningen omfattar en eller flera fastigheter. Legaliseringen har ingen annan betydelse än att rådande förhållanden stabiliseras så att fastig- hetsägarna därefter inte har möjlighet att träffa avtal om återgång av sämjedelningen. Det har ansetts att rättighetshavarens ställning härige- nom ytterligare försämras.

En förutsättning för legalisering är att avtalet om den privata jord- delningen är civilrättsligt giltigt. Om så är fallet, kan en fastighets- ägare inte hindra legaliseringen även om han kan visa att avtalet varit ofördelaktigt för honom. Han kan inte heller åberopa att han genom legaliseringen förlorar möjligheten att få till stånd en återgång av av— talet. Enligt promemorian är det från principiell synpunkt knappast rimligt att en rättighetshavare i dessa hänseenden skall få en starkare ställning än fastighetsägaren.

Om man ser saken ur- praktisk synvinkel _ sägs det vidare i prome- morian — torde det utan vidare kunna konstateras att möjligheterna för en rättighetshavare att få till stånd en återgång av ett avtal om privat jorddelning är mycket små. Som regel har egendomen under lång tid hävdats i enlighet med delningen och förhållandena även i övrigt anpassats med hänsyn till denna på sådant sätt att återställande av tidigare rättsläge i praktiken framstår som helt otänkbart. I varje fall torde återgång av avtalet inte ske enbart i syfte att tillgodose rättighetshavares intresse. Önskar fastighetsägarna tillmötesgå rättig- hetshavare, står dern andra och för dem själva mindre ingripande möj- ligheter till buds. Härtill kommer att bestämmelserna i gällande rätt om oskadlighetsprövning synes svårtolkade och ägnade att leda till onö- digt besvär för myndigheter samt dröjsmål och kostnader för enskilda.

På grund av vad som nu anförts bör enligt promemorian några mot- svarigheter till de nuvarande bestämmelserna om oskadlighetsprövning till förmån för rättighetshavare och om rätt för dessa att vara sakäga- re inte tas upp i den nya lagen. Fastighetsbildningsmyndigheten bör emellertid vid förrättningen redogöra för delningens och legaliseringens konsekvenser för rättighetshavare och bistå med upplysningar och an- visningar till den som önskar tillvarata rättighetshavarens intressen. Detta får anses ingå i fastighetsbildningsmyndighetens allmänna ålig—

• Sida 67
•  Original

Prop. 1971: 180 67

ganden och någon särskild bestämmelse i detta avseende är inte på- kallad. '

I promemorian konstateras att det återstår att pröva huruvida den nya lagen bör ha någon motsvarighet till det nuvarande villkoret för legalisering att inte ”hinder eljest föreligger på grund av intecknings- förhållandena”. Innebörden av detta villkor synes inte helt klar. Det ligger närmast till hands att tolka villkoret så, att inteckningsförhål— landena i den delade fastigheten inte får vara så tillkrånglade att det inte går att fastställa i vilken egendom eller i vilken inbördes ordning inteckningarna skall gälla efter legalisering. Innan ställning tas i denna fråga bör emellertid vissa allmänna överväganden göras rörande be- handlingen av inteckningar och andra inskrivningar vid förrättning för äganderättsutredning eller legalisering.

Vid tillkomsten av ÄUL utgick man från att förrättningsmannens be- fattning med inteckningar skulle vara mycket begränsad. I tillämpning- en har det emellertid enligt promemorian visat sig svårt att begränsa befattningen därmed i den utsträckning som förutsatts. Detta beror på den obligatoriska oskadlighetsprövningen. En ytterligare orsak står att finna i betraktelsesättet att äganderättsutredningen och den fortsatta behandlingen av förrättningsresultatet för att uppnå en önskvärd, full- ständig sanering av inskrivningsförhållanden är en sammanhängande arbetsuppgift. Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 21 april 1970 till chefen för justitiedepartementet uttalat, att det är önskvärt att en för- rättning som regel medför inte endast att lagfart meddelas på de ägan- derättsliga enheterna utan även att befintliga inteckningar i största ut- sträckning knyts till dessa. Av flera orsaker förekommer det ofta att gravationer belastar bara viss kvotdel av ett ägoinnehav. I samband med äganderättsutredningar har det i många fall ansetts påkallat att vidta sådana inskrivningsåtgärder beträffande inteckningar av detta slag att dessa efter förrättningen besvärar hela den i äganderättsförteck- ningen redovisade ägolotten. Arbetet härmed har ibland varit mycket omfattande och den största bördan har i allmänhet åvilat förrättnings- mannen.

Lantmäteristyrelsens skrivelse låg till grund för 1970 års ändring i' ÄUL. Såvitt nu är i fråga innebar ändringen att förrättningsmannen gavs möjlighet att i vissa fall ordna upp inteckningsförhållandena på ett mindre arbetskrävande sätt. Om bara viss del av en ägolott besvä- ras av beviljade eller sökta inteckningar, får förrättningsmannen förord- na att ägolottens upptagande i äganderättsförteckningen skall ha den verkan att inteckningama flyter ut att gälla i hela ägolotten på mot- svarande sätt som vid sammanläggning av fastigheter. För sådant för- ordnande fordras medgivande av ägolottens ägare. Förordnandet skall antecknas i fastighetsboken sedan förrättningen vunnit laga kraft. När ifrågavarande ändring iÄUL vidtogs, framhöll departementschefen

• Sida 68
•  Original

Prop. 1971: 180 68

(prop. 1970: 161 s. 14) att detta var en partiell reform och att hithö- rande frågor i hela sin vidd borde tas upp till närmare övervägande i samband med översynen av ÄUL inför FBL:s ikraftträdande.

När det gäller inskrivna och därmed jämförbara begränsade sakrät- ter är det väsentligaste problemet att skapa överensstämmelse mellan å ena sidan objektet för rättigheternaoch å andra sidan den officiel- la indelning i fastigheter som den äganderättsliga situationen bör ge upphov till. Inskrivningsförhållandena varierar naturligtvis mycket från fall till fall. Målsättningen bör emellertid enligt promemorian vara att fastighetsförhållandena ordnas upp fullständigt med minsta möjliga tidsutdräkt och kostnader utan att berättigade krav på rättsskydd för berörda intressenter eftersätts. Legalisering, äganderättsutredning och sanering av inskrivningsförhållanden kan härvid ses som en samman- hängande arbetsuppgift. Redan nu torde förrättningsmännen lägga ned ett betydande arbete på utredning och sanering av inteckningsförhål- landen.

Mot denna bakgrund anses det rimligt att låta den nödvändiga an- knytningen av rättigheter till de fastigheter som bildas genom ägande- rättsutrednings- eller legaliseringsförrättning ingå som ett moment vid förrättningen.

Den lämpligaste vägen att nå fram till det eftersträvade sambandet" mellan gravationer och fastighetsindelning synes, sägs det vidare i pro- memorian, vara den som valdes vid 1970 års ändring i ÄUL. Om en rättighet inte belastar hel ägolott utan bara viss del av denna. bör allt- så rättigheten flyta ut att gälla i hela den fastighet som ägolotten skall utgöra efter förrättningen. Förordnande med denna innebörd meddelas f. n. endast i vissa speciella fall. Möjligheten att på detta sätt ge äganderättsutredning samma verkan som sammanläggning bör i den nya lagen göras generell. I likhet med vad som f.n. gäller enligt ÄUL bör för förordnandet krävas medgivande av ägolottens ägare. Vidare bör uppställas samma villkor rörande gravationsförhållandena i ägolot- ten som enligt 12 kap. 5 och 6 55 FBL gäller för sammanläggning. Prövningen huruvida sistnämnda villkor är uppfyllda bör anordnas på liknande sätt som vid sammanläggning. När fastighetsbildningsmyn- digheten konstaterat att de äganderättsliga förutsättningarna föreligger ' för att ta upp egendom som särskild ägolott i äganderättsförteckningen. bör utredning ske om någon del av ägolotten är särskilt besvärad av beviljad eller sökt inskrivning. Om så är fallet, bör yttrande liksom vid sammanläggning inhämtas från inskrivningsmyndigheten. Dennas yttrande bör inriktas enbart på gravationsförhållandena. I övrigt bör 12 kap. 10 och 11 åå FBL äga motsvarande tillämpning på inskriv- ningsmyndighetens handläggning av ärendet. '

När det gäller fordringar som utan inskrivning besvärar fast egen- dom gäller enligt 12 kap. 7 & FBL att dessa automatiskt flyter ut i den

• Sida 69
•  Original

Prop. 1971: 180 69

fastighet som nybildas vid sammanläggning. Detsamma anses böra gälla vid fastighetsbildning som sker genom legalisering.

Genom den nu föreslagna regleringen bör det enligt promemorian praktiskt taget alltid bli möjligt att vid äganderättsutrednings- eller legaliseringsförrättning ordna upp tillkrånglade inskrivningsförhållan- den. Om detta någon gång inte låter sig göra, torde man kunna räkna med att en sanering kommer till stånd när de vid förrättningen nytill- komna fastigheterna skall läggas upp i fastighetsbok. Någon motsvarig- het till det nuvarande svårtolkade villkoret för legalisering att inte ”hinder eljest föreligger på grund av inteckningsförhållande” bör där- för inte tas in i den nya lagen.

Remissyttrandena. Beträffande förslaget på denna punkt är meningar- na delade bland remissinstanserna.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. kammarkolle- giet, bankinspektionen, lantmäteristyrelsen, Sveriges advokatsamfund och Svenska kommunförbundet.

Lantmäteristyrelsen och Sveriges lautmätareförening uttalar att pro- memorieförslaget i ifrågavarande avseenden innebär ändamålsenliga lösningar och att bestämmelserna i ÄUL och LL till skydd för rättig- hetshavare inte har haft någon reell uppgift att fylla, eftersom rättig- hetshavarnas ställning i verkligheten snarast förbättras genom den sta- bilisering av fastighetsindelningen som äganderättsutredning och lega- lisering innebär. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uppger att de mycket omfattande erfarenheterna från förrättningsverksamheten i länet också motiverar den slutsats om behovet av oskadlighetsprövning, som redo- visas i promemorian.

I avstyrkande riktning uttalar sig Svea hovrätt, Svenska bankför- eningen, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges jordbrukskasseförbund, Föreningen mel/(ln om- budsmännen hos Sveriges landshypoteksinslitution och Sveriges allmän— na hypoteksbank.

Svea hovrätt finner det påkallat att behålla oskadlighetsprövningcn i allt fall i den omfattning som den har i LL. Som exempel på att inteckningshavare kan utsättas för risker vid legalisering av komplice- rad sämjedelning anför hovrätten följande. Ägaren (A) av vissa kvot- delar i fastigheterna 1 : 1 och 1. : 2 har genom sämjedelning fått sina kvotdelar utlagda så, att han ej har fått någon mark inom 1 : 1. Hans kvotdel i 1:1 är särskilt intecknad och inteckningen har meddelats efter sämjedelningen. Kreditunderlaget utgörs i verkligheten av säm- jelotten inom 1 : 2. Vid exekutiv försäljning av kvotdelen i 1 : 1 är köpa- ren bunden av sämjedelningen och kan alltså bara räkna med att dispo- nera A:s sämjelott inom 1 : 2. Efter legalisering kommer inteckningen emellertid att kvarstå i den fastighet som bildas av mark från 1: ],

• Sida 70
•  Original

Prop. 1971: 180 70

i exemplet kallad 1 : 101, och besvära den intecknade kvotdel av Il. : 1 som ingår i 1 : 101. Däremot kommer A:s ägolott, kallad 1 : 102, inte att besväras av andra inteckningar än sådana som är beviljade i 1 : 2, varifrån marken kommer. Vid exekutiv försäljning föreligger i detta läge inte längre någon sämjedelning som är bindande för ny ägare och försäljningen kommer alltså att avse den i 1 : 101 ingående, inteck- nade kvotdelen av 1: 1. Enligt hovrätten har med andra ord kredit- underlaget växlat genom legaliseringen.

Svea hovrätt framhåller vidare den risk för rättighetshavarna som föreligger vid legalisering av sämjeägoutbyte. Som hovrätten anfört i annat sammanhang ( avsnitt 5.3.2 ) är sämjeägoutbyten i allmänhet inte civilrättsligt giltiga och medför då sakrättsligt ingen ändring i in— teckningshavarnas ställning. Den bortbytta marken svarar även efter bytet för inteckning i den fastighet varifrån marken kommer. Skulle sämjeägoutbyte legaliseras som arealförvärv svarar den nybildade fas— tigheten primärt för inteckning i slamfastigheten. Legaliseras det där— emot som ett ägoutbyte medför detta att kreditobjeklet påverkas genom att fastigheternas markinnehav förändras.

I några yttranden tas upp vissa speciella frågor om rättighetshavar- nas ställning. Svea hovrätt ger uttryck åt den uppfattningen att det inte är nödvändigt att göra rättighetshavarna till sakägare vid förrättning enligt den nya lagen. Överlanrmätaren i Hallands län påpekar att ägo- lott som genom avstyckning utbryts från samfälld mark på grund av bestämmelserna i 6 kap. 16 å andra stycket JB enklare kan ingå i sam— manläggning än ägolott som utbryts från samfälld mark genom åt- gärd enligt den föreslagna lagen. Anledning synes enligt överlantmäta- ren föreligga att i nämnda bestämmelser i JB jämställa de båda slagen av ägolotter.

Föredraganden. Den i promemorian förda argumentationen till stöd för oskadlighetsprövningens slopande bygger uppenbarligen på förut- sättningen att privat jorddelning som kan bli föremål för legalisering har civilrättslig giltighet. Med denna utgångspunkt synes några bär- kraftiga invändningar inte kunna riktas mot promemorieförslaget. Med anledning av det exempel som Svea hovrätt anfört i sitt remissyttran- de vill jag påpeka att inteckning, som beviljats i kvotdel av fastighet men i realiteten besvärar sämjelott, efter legaliseringen givetvis skall överföras till den fastighet som motsvarar sämjelotten. Detta gäller vare sig det är fråga om enkel eller komplicerad sämjedelning. Någon ändring av kreditunderlaget synes inte kunna uppkomma i sådana fall.

I fråga om komplicerade sämjedelningar och sämjeägoutbyte-n har gjorts gällande att de inte generellt är civilrättsligt giltiga (se Prawitz i Svensk lantmäteritidskrift 1954 s. 379). Även om jag inte känner mig helt övertygad om hållfastheten i det resonemang som ligger till grund

• Sida 71
•  Original

Prop. 1971: 180 71

för denna uppfattning, anser jag mig inte i detta sammanhang böra ge till känna någon bestämd mening i frågan. Den torde i stället böra överlämnas åt rättspraxis. En legalisering av privat jorddelning som inte . har civilrättslig giltighet kan onekligen i vissa fall ha menliga verk- ningar för innehavare av panträtt eller annan rättighet. l dessa fall framstår en oskadlighetsprövning till förmån för sådana rättsägare som motiverad.

Vad som nu anförts leder till att oskadlighetsprövning bör ske vid legalisering av komplicerad sämjedelning och sämjeägoutbyte men inte i andra fall av legalisering. De bestämmelser som behövs för detta ändamål torde kunna utformas efter mönster av 2 & LL. Villkoret i denna paragraf att hinder mot legalisering inte får möta på grund av inteckningsförhållande bör emellertid av skäl som redovisats i prome- morian inte överföras till den nya lagen. I de fall då komplicerad sämjedelning eller sämjeägoutbyte kan konstateras ha civilrättslig gil- tighet bör det utan vidare kunna konstateras att någon skada för rät- tighetshavama inte kan uppstå. Även eljest torde oskadlighetsprövning- en som regel leda till samma resultat.

Övriga förslag som framlagts i denna del av promemorian har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till dem.

I detta sammanhang bör uppmärksammas vissa regler i JB och FBL om inteckningsansvar för fastighet som avstyckats från samfälld mark. I 6 kap. 16 å andra stycket JB föreskrivs att, om samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet avstyckas, den avstyckade fastigheten inte svarar för inteckning i stamfastighet. Denna bestämmelse gäller endast för det fall att avstyckning har skett enligt FBI.. 10 kap. 2 & andra stycket FBL uppställer- vissa villkor för att sådan avstyckning skall få ske. Om fastighet som har del i samfälligheten svarar för inteckning, får avstyckning ske bara under förutsättning att ett belopp, som enligt fastighetsbildningsmyndighctens bedömning motsvarar värdet av fas- tighetens andel i styckningslotten, har inbetalats till myndighet som Kungl. Maj:t har bestämt. Avstyckning får emellertid ske utan sådan inbetalning, om borgenärer som har panträtt i fastigheten medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, krävs för avstyckning samma medgivanden av rättsägare som för relaxation enligt 22 kap. 11 5 JB. Slutligen föreskrivs att medgivande inte fordras från sådan rättsägare för vilken avstyckningen väsentligen är utan betydelse. Vis- sa övergångsbestämmelser till 6 kap. 16 å andra stycket JB finns i 5 % sista stycket och 8 % sista stycket JP. Enligt dessa äger 6 kap. 16 å andra stycket JB motsvarande tillämpning på fordran på ogulden köpe- skilling med företrädesrätt enligt 11 kap. 2 & äldre JB samt på rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom som har upplåtits före nya balkens ikraftträdande. Att fordringsinteckning som har bevil-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1971: 180 72

jats eller sökts före nyssnämnda tidpunkt skall anses som en enligt nya balken beviljad eller sökt inteckning följer av 23 % JP.

Överlantmätaren i Hallands län föreslår nu att 6 kap. 16 å andra stycket JB ändras så, att fastighet som bildas genom legalisering av arcalöverlåtelse från samfälld mark jämställs med fastighet som bildas genom avstyckning från sådan mark. Jag instämmer i att ett sådant jämställande bör komma till stånd med hänsyn till de likheter som i övrigt föreligger mellan de båda formerna av fastighetsbildning. Detta förutsätter emellertid också en sakrättslig prövning vid legalisering av arcalöverlåtelse likartad den som enligt 10 kap. 2 5 andra stycket FBL skall föregå avstyckning från samfälld mark. Jag anser därför att 10 kap. 2 5 andra stycket FBL och 6 kap. 16 å andra stycket JB bör göras till- lämpliga även vid legalisering av arealöverlåtelse från samfälld mark. En bestämmelse härom bör tas upp i lagen om äganderättsutredning och legalisering.

Av skäl liknande dem som nu anförts bör vidare i den nya lagen in- föras en bestämmelse om att den i avsnitt 3 behandlade lagen om av- styckad fastighets ansvar för vissa fordringar skall äga motsvarande tillämpning vid legalisering av arcalöverlåtelse.

Bestämmelsen i 6 kap. 16 å andra stycket JB gäller som nämnts tidi- gare endast för det fall att avstyckning har skett enligt FBL. För fall då fastighetsbildning har skett enligt äldre lagstiftning har särskilda be- stämmelser meddelats i lagen (1970: 997) om upphörande av inteck- ningsansvar i fastighet som har bildats av samfälld mark, vilken träder i kraft den 1 januari 1.972. I 1 5 första stycket nämnda lag föreskrivs att fastighet, som har bildats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 % eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighets- bildning i stad eller enligt lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m.m., inte efter sista inskrivningsdagen år 1976 svarar för fordringsinteckning i stamfastighet, om inte inteckning— en förnyas efter anmälan. Detta gäller dock bara om marken före av- söndringen eller avstyckningen hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor. Bestämmelserna om upphörande av inteckningsansvar äger enligt paragrafens andra stycke motsvarande tillämpning på fastighet som har bildats genom att område från samfälld mark har sammanlagts med fastighet eller fastighetsdel. Förnyelseanmälan skall enligt 2 & göras hos inskrivningsmyndigheten senast på sista inskrivningsdagen år 1976. An— mälan kan göras av borgenär som har panträtt på grund av inteckning— en eller av sådan fastighetsägare eller fordringshavare, vilkens medgi- vande enligt 22 kap. 11 & JB fordras för relaxation.

Som tidigare antytts företer legalisering av arcalöverlåtelse i flera avseenden likheter med avstyckning och även med avsöndring. Det torde f. rr. förekomma åtSkilliga fall där inteckningsförhållandena i fas-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1971: 180 . 73

tighet som har bildats av samfälld mark genom legalisering av areal- överlåtelse enligt ÄUL eller LL är i stort behov av sanering men där en sådan är svårgenomförbar och kostnadskrävande på grund av det stora antalet fastigheter som har del i den samfällda marken. Det torde utan överdrift kunna sägas att ett preklusionsförfarande enligt den ifrå- gavarande lagen är i minst lika hög grad påkallat i legaliseringsfallen som i de fall vilka nu faller inom lagens tillämpningsområde. Jag före- slår därför att lagen blir tillämplig också när fastighetsbildningen skett genom legalisering av arealöverlåtelse. Detta bör ske genom en ändring i 1 5 första stycket i lagen. Jag återkommer härtill i avsnitt 6. 4.

5.4. Specialmotivcring

Åganderättsutredning.

1 & Paragrafen innehåller bestämmelser angående förordnande om ägan- derättsutredning.

Promemorieförslaget. I förhållande till gällande rätt föreslås i pro- memorian den ändringen att det i första hand skall ankomma på läns- styrelsen i stället för överlantmätaren att meddela förordnande om äganderättsutredning. Beträffande anledningen härtill hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 3). Bortsett från vissa redaktio- nella jämkningar överensstämmer paragrafen i övrigt med 1 5 ÄUL.

I detta sammanhang framhålls i promemorian vikten av att det om- råde som äganderättsutredningen skall avse blir tillräckligt noggrant preciserat i förordnandet. Även om det ofta måste bli alltför omständ- ligt att räkna upp beteckningarna på alla fastigheter som skall omfat— tas av utredningen, bör området anges på ett sätt som gör att det lätt kan identifieras. Formuleringar som ”all gatumark inom X-stad” bör således inte användas.

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen anför att bestämmelsen att länsstyrelsens initiativ till förrättning enligt lagen skal-l ha formen av ett förordnande skiljer sig från bestämmelserna i FBL om länsstyrel— sens officialinitiativ till fastighetsreglering, enligt vilka det inte behövs något särskilt förordnande. Det räcker där med att länsstyrelsen hän— vänder sig till fastighetsbildningsmyndigheten. Enligt lantmäteristyrel— sens mening talar övervägande skäl för att initiativ till äganderättsut— redning eller legalisering sker med tillämpning av samma förfarande som vid fastighetsreglering.

Föredraganden. Bestämmelserna i förevarande paragraf har överförts från 1 & ÄUL utan annan saklig ändring än att initiativrätten beträf—

• Sida 74
•  Original

Prop. 1971: 180 74

fande äganderättsutredning tillagts länsstyrelsen i stället för överlant- mätaren. Jag finner inte tillräckliga skäl föreligga att frångå förslaget att initiativrätten skall utövas genom särskilt förordnande.

2 %

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om hand- läggningen av äganderättsutredning. Den motsvarar närmast 2 ;S och 5 % andra stycket ÄUL.

Promemorieförslaget. Enligt första stycket i promemorieförslaget skall äganderättsutredning liksom f. n. ske vid förrättning. Förrättning- en skall handläggas av samma myndighet som enligt FBL handlägger frågor om fastighetsbildning i allmänhet, dvs. fastighetsbildningsmyn- digheten. Till stöd för sistnämnda för-slag åberopas i promemorian de skäl som redovisats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5 . 3. 3).

För att underlätta samordningen med den reguljära fastighetsbild- ningsverksamheten bör enligt promemorian förfarandet vid äganderätts- utredning också i övrigt gestaltas i största möjliga överensstämmelse med förfarandet vid fastighetsbildningsförrättning. Därför hänvisas i andra stycket till en rad bestämmelser- i 4 kap. FBL. Äganderättsut- redningens speciella karaktär medför att inte alla bestämmelser i det— ta kap. kan göras tillämpliga på äganderättsutredning, utan vissa sär- bestämmelser måste meddelas. Skulle de aktuella bestämmelserna i FBI. någon gång stå i motsatsförhållandc till dessa särbestämmelser, skall givetvis de sistnämnda tillämpas.

De vid äganderättsutredning tillämpliga bestämmelserna i 4 kap. FBL är, påpekas det i promemorian, de som rör fastighetsbildnings- myndighcten (l.—7 åå), god man och ombud för sakägare (12 och 13 55), skyldighet att hålla sammanträde med sakägarna och plats för så- dant sammanträde (14 5 första och fjärde styckena), protokoll och akt- bildning (16 å), omröstning, avfattning och meddelande av beslut (17 å), kallelse och delgivning ("18—23 %% och 24 5 första punkten), för- rättnings avslutande och inställande (29—31 55), kostnadsfördelning (33 å), sakkunnig, tolk, syssloman, hantlangning och rätt att beträda mark m.m. (34—68 55), vilandeförklaring (39 å), verkan av att fastig- het övergått till. ny ägare (40 5) samt rättelse av beslut m.m. (42 å).

Remissyttrandena. Svea hovrätt ifrågasätter om hänvisning i para- grafens andra stycke bör ske till 4 kap. 30 å andra stycket FBL, efter- som inga nya gränssträckningar bestäms vid förrättning enligt den nu ifrågavarande lagen. Ett utvisande av nya gränssträckningar enligt an- givna bestämmelse i FBL kan lätt leda till missförstånd hos sakägar- na, som kan förledas att tro att gränserna kring de med förrättnings-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1971: 1.80 75

beslutet avsedda nya fastigheterna blivit lagligen bestämda genom för- rättningen.

Lantmäteristyrelsen anser det lämpligt att hänvisningen till FBL ut- vidgas till att avse också 4 kap. 28 å, som handlar om karta och be- skrivning. I sådant fall bör bestämmelsen om karta i 25 å i prome- morieförslaget utgå.

Föredraganden. Svea hovrätts anmärkning beträffande hänvisningen till 4 kap. 30 å andra stycket synes befogad. Jag föreslår därför att hänvisning sker endast till första stycket av nämnda paragraf.

F.n. är upprättande av karta obligatoriskt vid såväl äganderätts— utredning som legaliseringsförrättning enligt 8 % tredje stycket ÄUL och 7 5 andra punkten LL. Föreskrifter- om beskrivning över de ändringar i fastighetsindelningen som blir resultatet av förrättningen saknas dock i båda lagarna. Enligt 4 kap. 28 % FBL behöver karta inte upprättas, om fastighetsbildningen kan genomföras och förrättningsresultatet åskåd- liggöras utan karta, medan beskrivning skall upprättas, om inte för- rättningsresultatet ändå framgår med tillräcklig noggrannhet av förrätt- ningshandlingarna.

Vid- enklare ägandcrättsutredningsförrättningar. kan det ibland fram- stå som onödigt att upprätta karta. Å andra sidan kan det i vissa fall vara påkallat att upprätta beskrivning över de ändringar i fastighetsin- delningen som sådan förrättning leder till. Jag delar därför lantmäteri- styrelsens uppfattning att en hänvisning också till 4 kap. 28 Q'FBL bör tas in i andra stycket av förevarande paragraf. Vid sådant förhål- lande kan — som styrelsen påpekat _ 25 å i promemorieförslaget ut- ". =a.

&

Genom denna paragraf bereds fastighetsbildningsmyndigheten möj- lighet att dela upp det område, som förordnandet om äganderättsut- redning avser, på flera förrättningar. Frånsett ctt par redaktionella änd- ringar överensstämmer paragrafen med 4 5 ÄUL.

b)

4 %

Paragrafen innehåller bestämmelser om fastighetsbildningsmyndighe- tens utredningsskyldighet. Motsvarande bestämmelser finns f.n. i 3 & ÄUL.

I första punkten fastslås att inte bara äganderättsförhållandena utan också inskrivningsförhållandena skall utredas vid förrättningen. Enligt 3 & ÄUL behöver inskrivningsförhållandena utredas bara i den mån de kan ha betydelse för äganderättsutredningen. Att lagfartsförhållandena så gott som alltid har sådan betydelse ligger i sakens natur, men så- vitt avser gravationsförhållandcna innebär den nu föreslagna regeln en

• Sida 76
•  Original

Prop. 1971: 180 76

i förhållande till ÄUL utsträckt skyldighet för förrättningsmyndigheten. Som anförts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5 . 3. 4) torde dock redan nu mestadels göras en omfattande inteckningsutredning. Den nya bestämmelsen synes därför i praktiken inte innebära någon större för- ändring. Utredningen angående inskrivningsförhållandena måste givetvis ske i nära samarbete med inskrivningsmyndigheten.

5 & Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörelse och kallelse till första sammanträdet. ÄUL har motsvarigheter till bestämmelserna i 5 5 första och tredje styckena.

Promemorieförslaget. Av det förhållandet att 2 & andra stycket hän- visar till 4 kap. 14 5 första stycket FBL men ej till andra stycket i sam— ma paragraf framgår enligt promemorian att sammanträde med sakägar— na är obligatoriskt vid äganderättsutredning. Första stycket i förevarande paragraf reglerar hur första sammanträdet under förrättningen skall kungöras och hur kännedom om förrättningen alltså skall spridas. Fö- rebilder- till reglerna har hämtats från bestämmelserna om kungörelse- delgivning i 17 & delgivningslagen(1970: 428) samt från 1 5 första stycket lagen (1942: 117) med vissa bestämmelser om kungörande i kyr- ka m.m. och 1 5 första stycket kungörelsen (1970: 469) om kungöran- de i kyrka. Sistnämnda båda författningsrum, som är tillämpliga i fråga. om bl.a. förrättningar enligt JDL, innebär att kungörelse om förrätt- ningssammanträde i stället för att uppläsas i kyrka skall hållas till- gänglig hos kommunstyrelsen i vederbörande kommun och att medde- lande om tillhandahållandet och om kungörelsens huvudsakliga inne- håll skall anslås på kommunens anslagstavla. Detta förfaringssätt synes väl lämpat också för äganderättsutredning. Med hänsyn till sådan för- rättnings vittgående och extraordinära rättsverkningar bör meddelande om kungörelsen dock dessutom införas i lämplig tidning. Härmed avses den eller de tidningar som kan antas ha störst spridning bland sak- ägarna. Ingenting hindrar att en större förrättning kungörs i Post- och Inrikes Tidningar, men denna bör aldrig ensam väljas för kungörandet. Att personliga kallelser dessutom skall sändas till samtliga kända sak- ägare följer av den i 2 % gjorda hänvisningen till 4 kap. 18 & FBL. Okända sakägare kallas givetvis endast genom det nyss angivna kun- görelseförfarandet.

Enligt andra stycket i promemorieförslaget skall i kungörelsen och kallelserna anges vilket område som berörs av förrättningen. Också här gäller, understryks det i promemorian, att området bör anges så noggrant att var och en kan utläsa om förrättningen angår honom. Vidare skall sakägarna liksom f.n. genom kungörelsen och kallelserna underrättas om vad de bör iaktta för att bevaka sin rätt vid förrätt-

• Sida 77
•  Original

Prop. 1971: 180 77

ningen. Slutligen skall upplysning lämnas om äganderättsutredningens rättsverkningar i legaliserings- och lagfartshänseende.

Beträffande utformningen av det meddelande som enligt första styc- ket skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i tidning sägs i promemorieförslaget bara att det skall ange kungörelsens huvudsak- liga innehåll. Meddelandet bör, påpekas det i promemorian, på ett enkelt och kortfattat sätt ge information om förrättningens omfattning och dess syfte. Ibland kan det vid mindre förrättningar vara enklast att själva kungörelsen anslås och införs i tidning.

Remissyttrandena. Svea hovrätt framhåller att kungörelse och kal- lelse rörande första sammanträdet enligt 5 % tredje stycket ÄUL skall innehålla upplysning bl.a. om att sammanläggning i samband med för- rättningen kan ske mot ägares bestridande. Motsvarande upplysning bör- enligt hovrätten lämnas också i fortsättningen.

Överlantmätaren i Södermanlands län anser att det med hänsyn till kommunernas storlek efter kommunsammanslagningarna inte är till- räckligt med anslag på kommunens anslagstavla. Enligt överlantmä- tarens mening bör kungörelse om förrättningen anslås på lämplig plats inom eller i närheten av förrättningsområdet.

Föredraganden. Med anledning av vad Svea hovrätt anfört har i pa- ragrafens andra stycke tagits in en föreskrift att kungörelse och kallelse skall innehålla även upplysning om att enligt 12 % fråga om samman- läggning kan tas upp vid förrättningen.

Eftersom meddelande om kungörelse skall införas i lämplig tidning och personlig kallelse tillställas varje känd sakägare, anser jag det inte nödvändigt att föreskriva skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att anslå kungörelsen på plats inom eller i närheten av förrättnings- området. Myndigheten är dock givetvis Oför-hindrad att anslå kungörel- sen eller meddelande därom både på kommunens anslagstavla och på annan plats, om det anses lämpligt.

6 & Paragrafen innehåller föreskrifter om första sammanträdet.

Promemorieförslaget. Frånsett Vissa redaktionella ändringar är para- grafen likalydande med 6 & ÄUL. Av hänvisningen i 2 & till 4 kap. 17 å FBL följer att sådant föreläggande som meddelas enligt föreva- rande paragraf skall läsas upp för sakägarna vid sammanträde. Någon bestämmelse härom har därför inte tagits upp i förevarande paragraf.

Remissyttrandena. AV samma skäl som anförts vid 5 & föreslår över- lantmätaren i Södermanlands län att föreläggande skall anslås inte på

• Sida 78
•  Original

Prop. 1971: 180 78

kommunens anslagstavla utan på plats som fastighetsbildningsmyndig— heten efter sakägarnas hörande bestämmer.

Föredraganden. Om föreläggandet anslås på kommunens anslags- tavla, torde kännedomen om föreläggandet få större spridning än om det bara anslås på plats inom eller i närheten av förrättningsområdet. I övrigt kan hänvisas till vad jag har anfört vid 5 5.

7 &

I denna paragraf meddelas bestämmelser om den fortsatta behand- lingen av anmälda äganderättsanspråk. Paragrafen motsvarar 7 & första och andra styckena ÄUL och de ändringar som föreslås är bara av redaktionell natur.

85

I paragrafen görs visst undantag från bestämmelserna i 6 och 7 åå.

Promemorieförslaget. Paragrafen öppnar enligt promemorian möjlig- het att handlägga äganderättsutredning på ett enklare och mindre kost- nadskrävande sätt genom att antalet sammanträden inskränks till ett. I sak stämmer paragrafen helt överens med 7 & tredje stycket ÄUL. Om bara ett sammanträde hålls, kan det givetvis inte komma i fråga att meddela föreläggande enligt 6 5 andra stycket. Det har ansetts lämpligt att uttryckligen slå fast detta i lagtexten.

Remissyttrandena. Överlantmätaren i Skaraborgs län anför att det inte torde bli ovanligt att utredningen föreligger fullständig vid första sammanträdet och att sakägarnas ståndpunkter då också är fullt klar- lagda. Oenigheten dem emellan kan däremot vara så stor att det inte visar sig möjligt att utverka sådant medgivande som avses i 8 % pro- memorieförslaget. I sådant fall bör fastighetsbildningsmyndigheten ha möjlighet att fullfölja förrättningen vid första sammanträdet.

Föredraganden. Möjligheten att inskränka antalet sammanträden till ett bör av rättssäkerhetsskäl vara begränsad till de fall då full enighet föreligger i äganderättsfrågan. Jag finner därför inte skäl föreligga att frångå promemorieförslaget.

95

Paragrafen, som motsvarar S & första och andra styckena ÄUL, be- handlar frågan om upprättande av äganderättsförteckning.

Promemorieförslaget. Av skäl som har redovisats i den allmänna mo- tiveringen ( avsnitt 5 . 3. 4) föreslås i promemorian att den nuvarande

• Sida 79
•  Original

Prop. 1971: 180 79

obligatoriska oskadlighetsprövningen till förmån för- innehavare av panträtt eller annan begränsad sakrätt slopas. I promemorian under- stryks att paragrafen vid angivande av vad som skall tas upp som sär— skild ägolott i äganderättsutredningen använder sig av FBL:s samfällig— hetsbegrepp. Bestämmelser härom finns i 1 kap. FBI.. 1 3 & anges att samfällighet är mark som hör till flera fastigheter gemensamt. En- ligt- 4 % skall vad som i FBL sägs om mark eller område i tillämp- liga delar gälla också beträffande fiske som inte ingår i äganderätten till vattenområde och inte heller utgör servitut. Vad som nu anförts innebär enligt promemorian att också privata delningsåtgärder beträf- fande fiskesamfällighet kan legaliseras vid förrättning för äganderätts- utredning enligt den nya lagen.

Remissyttrandena. Svea hovrätt anför att hinder mot legalisering kan föreligga om företrädesordning enligt 11 å i förslaget och 12 kap. 5 5 2 FBL inte godkänns. Därför bör 9 5 andra stycket eller 10 & förtyd- ligas så, att det framgår att en förutsättning för inträdande av den rättsverkan som tillerkänns äganderättsförteckningen är att hinder mot legalisering inte föreligger på grund av bestämmelserna i 11 %.

Föredragandeu. Som jag strax återkommer till vid 11 & är avsikten inte den att legalisering hindras, om företrädesordning som upprättas med stöd av nämnda paragraf inte blir- godkänd. Något förtydligande av lagtexten på sätt Svea hovrätt föreslagit är därför inte aktuellt.

Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 3. 4) bör bl. a. 10 kap. 2 5 andra stycket FBL äga motsvarande tillämpning i fråga om legalisering av arealöverlåtelse från samfälld mark. En bestämmelse härom har tagits upp i 25 5 första stycket andra punkten. Villkoren i 10 kap. 2 5 andra stycket FBL kan tänkas medföra att hinder möter att ta upp mark som omfattas av sådan överlåtelse som särskild ägo- lott i äganderättsförteckningen. En erinran om detta har tagits in i 9 % andra stycket.

Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5 . 3. 4) har i ett nytt tredje stycke införts en bestämmelse om oskadlighetspröv- ning vid legalisering av komplicerad sämjedelning och sämjeägoutbyte. Även beträffande innebörden av bestämmelsen kan hänvisas till den all- männa motiveringen.

10å

Paragrafen innehåller den centrala bestämmelsen om äganderättsut- rednings fastighetsbildande verkan. En motsvarande bestämmelse finns f. n. i 12 å första stycket ÄUL.

I likhet med vad som f. n. gäller bör äganderättsutredning enligt den nya lagen leda till att sådan privat jorddelning som redovisats i ägan—

• Sida 80
•  Original

Prop. 1971: 180 80

derättsförteckningen legaliseras, dvs. erkänns som lagligen gällande fas- tighetsbildning. Vid utformningen av bestämmelsen härom bör en an- passning ske till de föreskrifter i FBL och i andra författningar som knyter an till att beslut om fastighetsbildning meddelats. Det enklaste sättet att nå en sådan anpassning synes vara att man förklarar att upptagandet av ägolott i äganderättsförteckning skall ha samma verkan som fastighetsbildningsbeslut.

Genom att upptagandet av ägolott i äganderättsförteckning får sam- ma verkan som fastighetsbildningsbeslut blir bestämmelserna i 19 kap. FBL tillämpliga i fråga om förrättning för äganderättsutredning som lett till legalisering. Av 19 kap. 3 % följer att registrering av de ny- bildade fastigheterna som regel skall ske när förrättningen vunnit laga kraft men att det undantagsvis får ske tidigare. Regeln i 1 kap. 2 % andra stycket FBL får också anses tillämplig i fråga om fastighetsbild- ning som sker genom sådan förrättning som nyss sagts. Den innebär bl. a. att förrättningens inverkan på inskrivningsförhållandena. inträder först i och med registreringen (jfr prop. 1969: 128 5. B 79).

115

Paragrafen innehåller bestämmelser som syftar till att skapa överens- stämmelse mellan gravationsförhållanden och fastighetsindelning. En viss motsvarighet till bestämmelserna finns f. n. i 8 a % ÄUL.

Promemorieförslaget. För att klara och rediga fastighetsförhållanden skall kunna åstadkommas är det enligt promemorian angeläget att inte bara äganderättsförhållandena utan också gravationsförhållandena ord- nas upp. När JB träder i kraft den 1 januari 1972, inträder förbud att tillskapa nya gravationer i annat än hela fastigheter. Vidare måste ansökan om ny inteckning i fastighet, som redan svarar för beviljad eller sökt inteckning, avse samma fasta egendom som den gamla in- teckningen. Uppenbarligen är det ett både allmänt och enskilt intresse att möjlighet finns att knyta äldre gravationer, som belastar bara en del .av en fastighet, till hela fastigheten. Som anförts i den allmänna mo- tiveringen (avsnitt 5. 3. 4) bör en sådan inteckningssanering kunna ske vid förrättning för äganderättsutredning. Bestämmelserna härom har fått sin plats i förevarande paragraf.

Första stycket inleds med en allmän bestämmelse att, om inskriv— ning beviljats eller sökts i del av ägolott, fastighetsbildningsmyndighe- ten vid äganderättsutredning får förordna att utredningen skall vara förenad med samma verkan som om nämnda del och återstoden av ägolotten sammanlagts med varandra enligt 12 kap. FBL. Bestämmel- ser härom finns i 12 kap. 7 & FBL. Av intresse i detta sammanhang är enbart bestämmelserna i första — tredje styckena av denna para-

• Sida 81
•  Original

Prop. 1971: 180 81

graf. Bestämmelserna faller tillbaka på principen att inskrivningar och andra gravationer i de fastigheter som sammanläggs kommer att efter åtgärden sakrättsligt anknytas till den.-nybildade fastigheten och, såvitt angår fordringar, omfatta denna i dess helhet. I promemorian under-' stryks att frågan om den materiella omfattningen av servitut, nyttjan- derätter och liknande rättigheter inte regleras genom dessa bestämmel- ser (se prop. 1969: 128 5. B 743 och 745). ' ' ' '

För att förordnande om sammanläggningsverkan överhuvudtaget skall få meddelas fordras liksom i gällande rätt medgivande av ägo- lottens ägare. Om endast en del av ägolott men inte återstoden är be- lastad av inskrivning, uppställs inte några ytterligare förutsättningar för att förordnande om sammanläggningsverkan skall få meddelas. De fall då skilda delar av en ägolott är belastade på olika sätt anses däremot kräva en särbehandling 'av samma slag som vid sammanläggning. En bestämmelse härom har tagits upp i första stycket andra punkten ge- nom en hänvisning till 12 kap. 5 och 6 åå FBL.

Förfarandet regleras i paragrafens andra stycke. Sedan fastighetsbild- ningsmyndigheten konstaterat att de äganderättsliga förutsättningarna föreligger för att ta upp viss egendom som särskild ägolott i ägande- rättsförteckningen, bör det enligt promemorian utredas om särinskriv- ning gäller i någon del av ägolotten. Om så är fallet, bör fastighets- bildningsmyndigheten söka inhämta ägarens medgivande till förordnan- de enligt första stycket. Lämnar ägaren sitt medgivande, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten. Beträffande denna myndighets handläggning av ärendet äger bestämmelserna härom i 12 kap. FBL motsvarande tillämpning. Av naturliga skäl skall myndigheten endast pröva huruvida hinder mot förordnandet möter med hänsyn till grava- tionsförhållandena.

I likhet med vad som enligt 12 kap. 13 å andra stycket FBL gäl- ler vid sammanläggning föreskrivs i tredje stycket i promemorieför- slaget att företrädesordning som ligger till grund för förordnande om sammanläggningsverkan skall fastställas i samband med förordnandet.

Fast egendom svarar ibland utan inteckning för vissa fordringar. Så- dana fordringar gäller i allmänhet med bättre förmånsrätt än panträtt på grund av inskrivning. Som exempel på sådana fordringar kan näm- nas vissa ersättningar på grund av fastighetsbildning. En närmare redo- görelse för vilka slag av fordringar det här' rör sig 'om har lämnats i avsnitt 3. 2. Vid sammanläggning utsträcks enligt 12 kap. 7 å'första stycket andra punkten ansvaret för sådan fordran automatiskt till hela den nybildade fastigheten. Motsvarande bör enligt promemorian gälla, när fordringen besvärar bara en" 'del av ägolott, som genom" legalise- ring omvandlas till fastighet. En bestämmelse härom har tagits Llpp i fjärde stycket. ' ' " ' ' '

Om ägolott som görs till föremål för förordnande enligt denna para—

• Sida 82
•  Original

Prop. 1971: 180 . 82

graf skall ingå i sammanläggning enligt 12 %, bör de olika förfarandena samordnas så att onödigt arbete undviks främst för inskrivningsmyn- digheten. Några större praktiska svårigheter. att få till stånd en sam- ordning anses inte behöva uppstå. '

Remissyttrandena. Svea hovrätt framhåller att man i promemorian- inte tagit ställning till frågan hur fastighetsbildningsmyndigheten bör handla i den situation som uppstår om företrädesordning inte godkänns. Hovrätten menar att legalisering av sämjelotten då inte får ske enligt grunderna för 12 kap. 5 & FBL. Möjligen har man tänkt sig att de särintecknade delarna av sämjelotten "skall legaliseras var för sig som skilda fastigheter.

Föredraganden. Som Svea hovrätt påpekat har i promemorian inte behandlats frågan om verkan av att företrädesordning inte blir godkänd av rättsägarna. Enligt min mening bör i sådant fall ägolotten ändå i sin" helhet tas upp i äganderättsförteckningen och frågan om förordnande enligt förevarande paragraf förfalla. Detta innebär att inskrivningarna i de olika delarna av ägolotten kommcr'att gälla i skilda kvotdelar av den fastighet som bildas genom legaliseringen. En sådan lösning kan visserligen sägas stå i strid" med strävandena i JB att åstadkomma ett homogent inteckningsansvar. De .i promemorian återgivna bestämmel- serna i JB torde emellertid utgöra ett effektivt medel att förmå de berörda intressenterna att på frivillighetens väg ordna upp inskrivnings-. . förhållandena. Några bestående olägenheter torde därför inte behöva uppkomma till följd av den nu förordade regleringen.

Bestämmelsen i fjärde stycket av promemorieförslaget har nära samband med de föreslagna nya bestämmelserna i 25 5. Den har där- för flyttats till nämnda paragraf och där placerats i andra stycket.

12%

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om sam- manläggning i samband med äganderättsutredning.

Promemorieförslaget. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3) bör, uttalas det i promemorian,.samman- läggning kunna ske i samband med äganderättsutredningsförrättning. ' I denna paragraf anges förutsättningarna för sådan sammanläggning. . Initiativet till sammanläggning skall i överensstämmelse med gällande rätt tas av fastighetsbildningsmyndigheten. Som villkor för samman- läggning skall liksom enligt 16 å första stycket ÄUL gälla att lämpli-' gare fastighetsindelning vinns genom åtgärden.-I övrigt skall beträffan- de sammanläggning i samband med äganderättsutredning samma vill- kor gälla som enligt 12 kap. 1—6 åå FBLgäller'för sammanläggning

• Sida 83
•  Original

Prop. 1971: 180 83

i allmänhet. Ett undantag måste dock, som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.3), göras för lagfartskravet i 12 kap. 4 % första stycket FBL. Denna bestämmelse behöver alltså inte iakttas vid sam-' manläggning i samband med äganderättsutredning. En följd av att sammanläggningsförfarandet inordnas i äganderättsutredningsförrätt- ningen är att man inte kan använda begreppet fastighet i fråga om de enheter som sammanläggs, eftersom fastighetsbildningen blir definitiv först genom registreringen. Beteckningen ”ägolotter som upptagits i äganderättsförteckningen” har emellertid väsentligen samma innebörd med hänsyn till att ägolottsbildningen enligt förteckningen skall ligga till grund för registreringen.

Sammanläggning bör ha samma verkan oavsett om åtgärden sker i samband med äganderättsutredning eller som fristående förrättning. Detta fastslås genom hänvisningen i första stycket till 12 kap. 7 & FBL.

Andra stycket i promemorieförslaget innehåller motsvarande in— skränkn-ing i möjligheterna att mot ägarens vilja genomföra en sam- manläggning som 16 5 första stycket ÄUL föreskriver. Inskränkningen har dock fått en ny formulering efter förebild 'från 12 kap. 8 'å- andra stycket sista punkten FBL som också rör sammanläggning på official- initiativ. Angående innebörden av den föreslagna lydelsen hänvisas ipromemorian till prop. 1969: 128 s.'B 747 och 750.

Remissyttrandena. Svea hovrätt påpekar att 16 % tredje stycket ÄUL innehåller förbud mot sammanläggning över- kommun- och socken- gräns. 3 kap. 11 % FBL innehåller allmänna bestämmelser om fastig— hetsbildning över kommungräns. Sistnämnda bestämmelser bör enligt hovrätten gälla även i fråga om sammanläggning över kommungräns i samband med äganderättsutredning eller legalisering. Hovrätten för- ordar därför att i förevarande paragraf hänvisning också görs till 3 kap. 11 gFBL.

Eöredraganden. Även om sammanläggning över kommungräns en- dast i sällsynta fall torde aktualiseras vid förrättning enligt den nya lagen, bör Svea hovrätts anmärkning beaktas. Jag föreslår därför att ' en hänvisning i paragrafen görs också till 3 kap. 11 & FBL.

135

Paragrafen innehåller en bestämmelse om sammanläggning i fall då äganderättsutredning har delats upp på flera mindre förrättningar. Be- stämmelsen har med vissa redaktionella ändringar överförts från 17 & tredje stycket ÄUL. ' '

145

Paragrafen innehåller en "allmän bestämmelse om att sakägarna-"skall höras och informeras innan sammanläggning genomförs. '

• Sida 84
•  Original

Prop. 1971: 180 ' 34

Till sitt sakliga innehåll stämmer paragrafen helt överens med 17 5 första stycket ÄUL. Fastighetsbildningsmyndigheten bör givetvis sna- rast möjligt efter det att frågan om sammanläggning "aktualiserats in- formera sakägarna om innebörden och verkan av åtgärden och till- fråga sakägarna om de har något att erinra mot den. Ett klarläggande härav bör ske på ett så tidigt stadium som möjligt för att onödigt ar- bete skall undvikas. Samråd med sakägarna bör vidare ske i fråga om inteckningsåtgärder som behövs för att sammanläggningen skall kunna genomföras.

15 5 I paragrafen ges närmare bestämmelser om förfarandet vid samman- läggning.

Promemorieförslaget. Bestämmelserna har utformats så att de så långt möjligt ansluter till 12 kap. 9—11 åå FBL. Sedan fastighetsbild- ningsmyndigheten konstaterat att lämpligare fastighetsindelning kan vinnas genom sammanläggning, skall myndigheten pröva om hinder mot åtgärden föreligger enligt bestämmelserna i 12 kap. 1—3 åå och 4 5 andra stycket FBL eller på grund av bestridande från ägarens sida. Om inget sådant hinder finnes föreligga, skall yttrande inhämtas från inskrivningsmyndigheten. I fråga om dess yttrande gäller samma bestämmelser som vid sammanläggning i allmänhet med det undantag som betingas av att det i 12 kap. 4 & första stycket föreskrivna lagfarts— kravet inte gäller i fråga om sammanläggning som här avses. '

Som angetts vid 11 & bör i förekommande fall en samordning ske av sammanläggningsförfarande och förfarande enligt nämnda para- graf.

Remissyttrandena. Svea hovrätt föreslår att hänvisning också i före- varande paragraf sker till 3 kap. 11 % FBL.

Föredraganden. Av skäl som anförts vid 12 5 har den av Svea hov- rätt förordade ändringen i förhållande till promemorieförslaget vidta- gits i 15 5.

165

I paragrafen tas upp bestämmelser om det fortsatta sammanlägg- ningsförfarandet efter det att inskrivningsmyndighetens yttrande av- getts. _ '

Om alla förutsättningar för sammanläggning är uppfyllda, skall för- ordnande om sammanläggning ges genom fastighetsbildningsbeslut. Som regel torde detta böra meddelas samtidigt med att äganderättsförteck- ningen läggs fram för sakägarna." Det kan do'ck ibland" vara lämpligt eller nödvändigt att ta ställning till sammanläggningsfrågorna senare.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1971: 180 85

I paragrafens andra punkt föreskrivs liksom i 12 kap. 13 å andra stycket FBL att företrädesordning som ligger till grund för samman- läggningen skall fastställas i fastighetsbildningsbcslutet.

Legalisering

175

Den andra avdelningen i lagen inleds med denna paragraf som inne- håller den grundläggande bestämmelsen om legalisering.

Promemorieförslaget. I promemorian framhålls att legaliseringsinsti- tutets huvudsyfte är att skapa överensstämmelse mellan den officiella fastighetsindelningen och den äganderättsliga uppdelningen av mark genom att privat jorddelning erkänns som fastighetsbildning. Paragra- fen avser att ge uttryck åt denna egenskap hos institutet och stämmer i detta avseende överens med 1 & LL. Genom hänvisningen till 9 5 andra stycket vidgas institutets omfattning i förhållande till gällande rätt. Det kommer således att avse även sämjeägoutbyten som genomförts före den 1 juli 1962. Skälen till denna ändring har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.2).

F öredraganden. I likhet med vad som har skett i 9 5 har i förevaran- de paragraf som ett nytt stycke tagits upp en bestämmelse om oskadlig- hetsprövning vid legalisering av komplicerad sämjedelning och sämje- ägoutbyte.

18 &

Paragrafen innehåller bestämmelser om anhängiggörande av fråga om legalisering. '

I allt väsentligt stämmer paragrafens sakliga innehåll överens med 4 & LL. Frågan om ansökningens form är reglerad genom hänvisningen i 19 5 till bestämmelserna i 4 kap. 8 % FBL.

19%

I paragrafen meddelas bestämmelser rörande handläggningen av frå- ga om legalisering.

Genom hänvisningen till 2 & slås fast att legaliseringsfrågor skall prö- vas vid lantmäteriförrättning. Vidare blir de bestämmelser i 4 kap. FBL som gäller för äganderättsutredningsförrättning tillämpliga också vid legaliseringsförrättning. Hänvisningen till 3 5 innebär den nyheten i för- hållande till gällande rätt att fastighetsbildningsmyndigheten får dela upp det område, som berörs av ansökan eller förordnande om legalise- ringsförrättning, på flera mindre förrättningar.

Eftersom legalisering — i motsats till äganderättsutredning _— får ske efter ansökan av sakägare, bör vad som i 4 kap. FBL föreskrivs om

• Sida 86
•  Original

Prop. 1971: 180 86

ansökan om fastighetsbildning tillämpas vid legalisering. Därför hänvi- sas i paragrafens andra punkt till bestämmelserna i 4 kap. 8—10 och 32 %% FBL. Vidare bör legaliseringsförrättning liksom f. n. kunna hand- läggas utan sammanträde, varför en hänvisning till 4 kap. 14 å andra stycket har skett. Tredje stycket i samma paragraf innehåller en: allmän bestämmelse om handläggningen vid förrättningssammanträde. Denna bestämmelse har gjorts tillämplig också vid legaliseringsförrättning. Härigenom erhålls i fråga om sådan förrättning en motsvarighet till vis- sa av bestämmelserna i 6 och 7 åå om handläggningen av äganderätts- utredningsförrättning.

205

I paragrafen föreskrivs viss skyldighet att utreda äganderätts- och in- skrivningsförhållanden.

Enligt 7 5 första punkten LL skall äganderättsförhållandena inom den delade egen-domen utredas i behövlig omfattning. Härmed avses att utredningen, till vilken inga rättsverkningar är knutna, skall ha till än- damål att möjliggöra en bedömning huruvida delningen är så beskaf- fad att den kan legaliseras. Eftersom legaliseringsinstitutet nu föreslås bli utvidgat så att även oklarheter i fråga om äganderätts-, lagfarts- och inteckningsförhållanden skall kunna ordnas upp fullständigt inom lega- liseringsförrättningens ram, har bestämmelsen i den nya lagen fått en något annan avfattning och innebörd än föreskriften i LL. Det bör emellertid betonas att utredningen aldrig bör göras mer omfattande än som krävs med hänsyn till ändamålet med den aktuella förrättningen.

21å

Paragrafen innehåller en bestämmelse om när äganderättsutredning skal-l ske vid legaliseringsförrättning.

Paragrafens bakgrund och innebörd synes vara tillräckligt belysta i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.3.3 ). Det bör understrykas att äganderättsutredning inte kan komma till stånd beträffande annan egen- dom än sådan som berörs av privat jorddelningsåtgärd. Utredning enligt denna paragraf skall därför inte ske förrän det står klart att det före- ligger en delning som är så beskaffad att den kan legaliseras.

225

Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid äganderätts- utredning enligt 21 &.

Promemorieförslaget. I likhet med sådan äganderättsutredning som avses i lagens första avdelning är utredning enligt 21 % avsedd att leda till lagfart för den som enligt utredningen är ägare till den berörda fas- ta egendomen. Med hänsyn- härtill bör utredningarna gå till på samma

• Sida 87
•  Original

Prop. 1971: 180 . . 87

sätt. Därför har i denna paragraf bara gjorts en hänvisning till bestäm- melserna om förfarandet vid äganderättsutredningsförrättning.

Av hänvisningen till 6—8 åå följer att sammanträde med sakägarna är obligatoriskt också vid legaliseringsförrättning, om äganderättsutred- ning skall ske enligt 21 '5. Eftersom äganderättsförteCkning som upp- rättats vid legaliseringsförrättning inte har rättsverkan enligt 10 &, skall detta givetvis inte heller anges i kungörelse och kallelser rörande förs- ta sammanträdet.

Föredraganden. Som en följd av ändringen i 9 & har hänvisningen till nämnda paragraf begränsats till att gälla första och andra styckena i paragrafen. Bestämmelsen i 9 % tredje stycket har i fråga om legalise- ring sin motsvarighet i 17 å andra stycket.

23å

I paragrafen föreskrivs att fastighetsbildningsmyndigheten skall med- dela särskilt beslut om legalisering, om hinder inte föreligger däremot.

Promemorieförslaget. Prövningen av legaliseringsfråga skall, sägs det i promemorian, alltid utmynna i ett uttryckligt beslut vid legaliserings- förrättning. Innebörden av ett legaliseringsbeslut framgår av 17 %. Där anges att privat jorddelning erkänns som fastighetsbildning genom ett särskilt beslut. Ett legaliseringsbeslut är alltså att jämställa med ett fas-' tighetsbildningsbeslut och har samma verkningar bl. a. i fråga om fas- tighetsregistreringen som ett sådant.

Om förutsättningarna för legalisering inte" är uppfyllda, gäller be- stämmelserna i 4 kap. 31 & FBL. Fastighetsbildningsmyndighetcn skall alltså, betonas det i promemorian, så snart som möjligt avbryta legali- seringsförrättningen och meddela beslut om dess inställande. Avser för- rättningen olika delningar och föreligger hinder mot legalisering bara beträffande någon eller några av dessa, skall förrättningen givetvis inte avbrytas i fråga om de övriga.

Föredraganden. I det nu framlagda förslaget har 25 & fått en helt an- ' nan lydelse än i promemorieförslaget. Med hänsyn härtill vill jag erinra om att hinder mot legalisering kan föreligga på grund av bestämmelsen i första stycket andra punkten av nämnda paragraf.

24å

Paragrafen innehåller bestämmelser om sanering av gravationsför—" hållanden och om sammanläggning.

Promemorieförslaget. I enlighet med 'vad somhar anförts i den all- männa motiveringen (avsnitt 5.3.3 och 5.3.4) bör gravationsförhållan-'

• Sida 88
•  Original

Prop. 1971: 180 88

dena kunna ordnas och sammanläggning genomföras på samma sätt vid legaliseringsförrättning som vid äganderättsutredningsförrättning. Förs- ta punkten i promemorieförslaget hänvisar därför bara till bestämmel- serna därom i avsnittet om äganderättsutredning.

Om egendom som inte omfattas av äganderättsutredning enligt 21 % skall ingå i sammanläggning, bör enligt promemorian lagfartskravet i 12 kap. 4 & första stycket FBL vara uppfyllt beträffande egendomen. En. bestämmelse härom har tagits in i paragrafens andra punkt.

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen anför att avsikten med be- stämmelserna i paragrafen torde vara att samtliga vid legaliseringen ut- lagda ägolotter skall kunna ingå i sammanläggningen och inte enbart de som upptagits i äganderättsförteckning.

Föredraganden. Paragrafen har givetvis den innebörd som lantmä— teristyrelsen förutsatt.

Gemensamma bestämmelser

25é

Paragrafen, som fått en i förhållande till promemorieförslaget helt ny lydelse (jfr vid 2 5), innehåller särskilda bestämmelser om legalisering av arcalöverlåtelse och .om verkan av fastighetsbildning enligt lagen i visst fall.

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.4) har i första stycket första punkten tagits upp en bestämmelse att den i avsnitt 3 behandlade lagen om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar skall äga motsvarande tillämpning vid legalisering av arealöverlåtelse. Bestämmelsen är tillämplig i fråga om alla arealöver— låtelser som kan legaliseras enligt lagen.

Första stycket andra punkten avser endast sådan arcalöverlåtelse som omfattar samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet. I fråga om så- dan arealöverlåtelse föreslås att, förutom de i första punkten åsyftade bestämmelserna, också 10 kap. 2 % andra" och tredje styckena FBL samt 6 kap. 16 å andra stycket JB skall äga motsvarande tillämpning. En för- utsättning för att överlåtet område av samfälld mark skall få tas upp som särskild ägolott i äganderättsförteckning enligt 9 5 andra stycket eller för att legaliseringsbeslut skall få meddelas enligt 23 % beträffande sådant område är alltså att villkoren i 10 kap. 2 5 andra stycket FBL är upp- fyllda. Om legalisering kommer till stånd, svarar enligt 6 kap. 16 5 and- ra stycket JB den nybildade fastigheten inte för inteckning i fastighet som har del i den samfällda marken. Bakgrunden till förevarande be- stämmelse har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3.4).

• Sida 89
•  Original

Prop. 1971: 180 89

Andra stycket motsvarar i sak 11 & fjärde stycket i promemorieför- slaget. I fråga om den närmare innebörden av bestämmelsen kan hän- visas till vad som i promemorian anförts vid 11 &.

ass

Paragrafen innehåller bestämmelser om förrättningskostnalder. Huvudregeln i andra punkten att förrättningskOStnaderna skall för- delas mellan sakägarna efter vad som är skäligt stämmer överens med bestämmelserna i 10 5 första stycket ÄUL och 8 5 första stycket LL. I första punkten föreskrivs att kostnaderna för inställd förrättning som har påbörjats utan ansökan skall betalas av staten. Denna bestämmelse har förts över från 8 5 andra stycket LL. Bestämmelsen torde komma att få en begränsad praktisk betydelse. Den utgör dock för sakägarna ett nödvändigt skydd mot oskäliga utgifter.

Hänvisningen i tredje punkten till 2 kap. 6 5 tredje stycket FBL inne- bär att överenskommelse om fördelning av förrättningskostnaderna skall gälla, om det inte är uppenbart att överenskommelsen har till-- kommit i otillbörligt syfte. Nämnda villkor innebär en otvivelaktigt be- fogad inskränkning av överenskommelses giltighet i förhållande till vad som f. n. gäller enligt 8 & första stycket LL. I 2 kap. 6 & fjärde stycket FBL anges vad som är att hänföra till förrättningskostnader. Defini- tionen bör gälla också kostnader för förrättning enligt denna lag.

27%

Denna paragraf innehåller bestämmelser om överprövning av för- rättningsbeslut.

Första domstolsinstans för prövning av besvär enligt ÄUL eller LL liksom enligt JDL är nu ägodelningsrätt. När FBL träder i kraft, av- skaffas denna domstol och ersätts av fastighetsdomstol. Bestämmelser om fastighetsdomstol finns i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol. Denna domstol är väl ägnad att pröva frågor enligt den nu föreslagna lagen.

När det gäller ordningen för fullföljd till fastighetsdomstol och för- farandet i fullföljt mål är att märka att frågor om äganderättsutred- ning och legalisering kan prövas vid samma förrättning som fråga om reguljär fastighetsbildning. Uppenbarligen "är det från såväl principiell som praktisk synpunkt angeläget att samma bestämmelser i fråga om fullföljd av talan och om förfarandet i fastighetsdomstolen gäller i frå- ga om olika delar av sådan gemensam förrättning. Reglerna härom i FBL synes i stort sett också väl lämpade att användas i fråga om ägan- derätts- och legaliseringsförrättning. Därför har i första stycket av den- na paragraf tagits upp en bestämmelse att 15—18 kap. FBL skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förrättning enligt förevarande lag. Vissa av bestämmelserna i nämnda kapitel saknar aktualitet vid sådan

• Sida 90
•  Original

Prop. 1971: "180 90

förrättning men något uttryckligt undantag från tillämpning kan inte anses behövligt.

Bestämmelsen i första stycket får till följd bl. a. att kretsen av tale- berättigade formellt vidgas. I motsats till vad som f. n. gäller får vissa myndigheter, bl. a. byggnadsnämnd och länsstyrelse, rätt att för tillgo- doseende av allmänna intressen föra talan mot beslut vid äganderätts- utrednings- och legaliseringsförrättningar. Den praktiska betydelsen härav synes dock vara mycket begränsad, eftersom det bara är i fråga om sammanläggning som en prövning med hänsyn till allmänna intres- sen skall ske. Större praktisk betydelse torde bestämmelsen i 15 kap. 10 & FBL få. Denna öppnar nämligen möjlighet för fastighetsregister— myndigheten att i vissa fall söka rättelse hos fastighetsdomstolen när . förrättning är behäftad med felaktighet av grövre slag.

I 15 kap. FBL finns vissa särskilda bestämmelser om talan mot fas- tighetsbildningsbeslut. Dessa bestämmelser skall givetvis tillämpas på beslut om sammanläggning vid äganderättsutrednings— eller legalise- ringsförrättning. Emellertid bör de dessutom tillämpas på beslut om upptagande av ägolott i äganderättsförteckning och på legaliseringsbe- slut, vilka ju i realiteten också är fastighetsbildningsbeslut. 15 kap. 3 & FBL innehåller bestämmelser om att talan mot fastighetsbildningsbeslut skall föras särskilt, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar det. Såvitt avser beslut av nu ifrågavarande slag torde man kunna räkna med att denna möjlighet till särskild talan kommer att mera sällan utnyttjas, eftersom förordnande om sådan talan endast i undantagsfall kan antas främja en ändamålsenlig handläggning.

I fråga om domstolsförfarandet är det att märka att fastighetsdom- stolen enligt 16 kap. 11 å andra och tredje styckena FBL under vissa förutsättningar kan gå utöver den fullföljda talan och således pröva även del av förrättningen som inte överklagats. Dessa bestämmelser innebär bl. a. att beslut om sammanläggning alltid kan omprövas, om talan fullföljs mot fastighetsbildningsmyndighetens avgörande i fråga om äganderätten till sammanläggningsobjekten.

I paragrafens andra stycke har tagits upp en bestämmelse som, från- sett viss redaktionell jämkning, motsvarar 11 å andra stycket ÄUL.

285

I paragrafen fastslås att gräns inte skall anses lagligen bestämd ge- nom förrättning enligt lagen. Bestämmelser av samma innebörd finns nu i 12 å andra stycket första punkten ÄUL och 11 & första punkten LL. Bestämmelsen föranleds av att gräns inte skall utmärkas i sam- band med äganderättsutrednings- eller legaliseringsförrättning.

295

Paragrafen innehåller bestämmelser om översändande av ägande- rättsförteckning till inskrivningsmyndigheten.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1971: 180 91

Eftersom äganderättsutredning, vare sig den görs som särskild för- rättning eller sker vid legaliseringsförrättning, har till ändamål att av- hjälpa lagfartsbrister, bör resultatet av utredningen så snart som möjligt tillhandahållas den myndighet som har att handlägga lagfartsfrågor. Ut- redningsresultatet skall fastighetsbildningsmyndigheten redovisa i ägan- derättsförteckning. Lagfartsfrågor handläggs efter JB:s ikraftträdande av inskrivningsmyndigheten. I förevarande paragraf föreskrivs således . att fastighetsbildningsmyndigheten efter förrättningens avslutande skall sända ett exemplar av äganderättsförteckningen till inskrivningsmyn- digheten. '

Motsvarande bestämmelse i 13 å andra stycket ÄUL föreskriver att ingivandet av förteckningen skall ske innan tiden för fullföljd av talan har gått till ända. Enligt den. nu föreslagna bestämmelsen skall detta" . däremot ske utan dröjsmål. Härmed avses att understryka det angeläg- na i att inskrivningsmyndigheten får god tid på sig att förbereda sin. prövning.

305

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagfart på grund av ägande- rättsförteckning.

Promemorieförslaget. Paragrafens första stycke stämmer bortsett från vissa redaktionella jämkningar överens med 13 5 första stycket ÄUL.

I andra stycket, som motsvarar 13 % tredje stycket ÄUL, föreskrivs att lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter fullföljdsti- dens utgång. Den nya bestämmelsen innebär enligt promemorian att lagfart vid den angivna tidpunkten skall anses sökt även på egendom beträffande vilken talan fullföljts. Av 31 % följer att sådant ärende skall förklaras vilande.

Remissyttrandena. Lantmäteristyrelsen anför att det vid äganderätts- utredning kan visa sig att visst område hör till fastighet som i övrigt är belägen utanför förrättningsobjektet. Området redovisas då i ägande- rättsförteckningen såsom hörande till nämnda fastighet. I sådant fall finns det enligt styrelsen inte anledning att tillämpa bestämmelserna om lagfart. '

Föredraganden. Jag instämmer i vad lantmäteristyrelsen anfört om att lagfart inte skall beviljas när område i äganderättsförteckning re- dovisas som hörande till annan fastighet. Detta framgår, om man stäl- ler samman bestämmelserna i 30 och 31 55. '

31 & Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot lagfart. Bestäm- melserna har i sak samma innebörd som 14 & ÄUL.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1971: 180 97

I första stycket föreskrivs som villkor för lagfart att fastighetsregist- rering i enlighet med äganderättsförteckningen har skett. Detta betyder att fastighetsregistreringen bör ske så skyndsamt att handläggningen av lagfartsfrågorna inte uppehålls. Av betydelse i detta sammanhang är bestämmelserna i 19 kap. 3 & FBL. Enligt huvudregeln i första styc- ket av denna paragraf skall registrering ske snarast möjligt sedan för- rättningen avslutats— och vunnit laga kraft. Undantag från denna huvud- regel anges i fortsättningen av paragrafen. Här skall endast nämnas att enligt tredje stycket registrering kan ske utan hinder av att förrätt- ningen överklagats. Möjligheten härtill är dock begränsad till att gälla sådan del av förrättningen som uppenbarligen inte berörs av fullfölj- den.

Enligt andra stycket får lagfart inte beviljas, om rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av den aktuella egendomen eller om bättre rätt till denna. Bestämmelsen ansluter- till 19 kap. 20 5 första stycket och 20 kap. 7 5 3 JB. Med det nu angivna fallet jäm- ställs att den i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt skall an- ses tvistig med hänsyn till att annan sökt lagfart på grund av förvärv som skett efter förrättningens avslutande. Bestämmelsen syftar givet- vis endast på förvärv som skett från en tredje person.

Enligt tredje stycket skall sådana omständigheter som anges i första och andra styckena föranleda att lagfartsärendet förklaras vilande.

32å

I paragrafen görs undantag från skyldigheten att utfärda bevis i lag— fartsärende. Paragrafen motsvarar 15 & ÄUL.

Övergångsbestämmelserna

Promemorieförslaget. Lagen föreslås träda i kraft samtidigt med FBL och JB eller alltså den 1 januari 1972. Vid ikraftträdandct skall ÄUL och LL upphöra att gälla.

I andra stycket i promemorieförslaget har tagits upp en bestämmelse att 4 5 lagen (19'70z989) om införande av fastighetsbildningslagen (FBLP) skall äga motsvarande tillämpning, om förrättning enligt ÄUL eller LL pågår vid ikraftträdandet. I nämnda paragraf föreskrivs att äldre lag skall tillämpas vid pågående förrättning, om det är nödvändigt för undvikande av oenhetlighet i förrättningen eller om det av annan anledning är synnerligen angeläget med hänsyn till enskilda och all- männa intressen. Som framhålls i motiven till FBLP bör lämplighets- och skälighetssynpunkter få spela en inte oväsentlig roll vid bedöm- ningen av frågan om gammal eller ny lag skall tillämpas. Beträffande bestämmelsens närmare innebörd i övrigt hänvisas i promemorian till vad som anförts i prop. 1970: 144 s. 28—32 och 54—57.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1971: 180 93

Enligt sista stycket i promemorieförslaget skall 10 och 11 åå FBLP äga motsvarande tillämpning i fråga om förrättning enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering. I den förstnämnda paragrafen föreskrivs att vad som enligt FBL gäller om ägare av fastighet skall tillämpas också på den som innehar fastighet under ständig be- sittningsrätt eller med fideikommissrätt och på den som i enlighet med beslut vid allmän avvittring innehar ströäng. När det gäller upprättan- de av äganderättsförteckning enligt den nu föreslagna lagen skall be- stämmelsen enligt promemorian tillämpas så, att fastighetsbildnings- myndigheten prövar med vilken rätt egendomen innehas och, om pröv- ningen ger till resultat att egendomen innehas med sådan rätt som avses i 10 5 FBLP, antecknar detta i förteckningen. 11 % FBLP innehåller be- stämmelser om att fordran eller annan rättighet med företrädesrätt enligt 11 kap. 2 & äldre JB skall behandlas som inskriven rättighet och om att rätt till avkomst eller annan förmån skall jämställas med. fordran. Dessa bestämmelser får betydelse vid tillämpningen av 111, 12 och 24 55 nya lagen.

Övergångsbestämmelserna innehåller ingen särskild bestämmelse om samman-läggningsärende som vid ikraftträdandet är anhängigt hos ägo- delningsrätten. Enligt 7 5 första punkten FBLP-skall, påpekas det i pro- memorian, sådant ärende prövas av fastighetsdomstolen.

Remissyttrandena. Kammarkollegiet anför att det i fråga om ägan— derättsutredning föreligger viss risk att hänvisningen till 10 % FBLP kan föra alltför långt. Eftersom frågor om ständig besittningsrätt till kronofastigheter skall prövas i särskild ordning och enligt särskilda ma- teriella regler, bör det klargöras att en anteckning om ständig besitt- ningsrätt i äganderättsförteckningen inte innebär något rättskraftigt av- görande i fråga om besittningsrätten. Om äganderättsutredningen om- fattar en fastighet med jordnaturen krono under enskild disposition, bör innehavaren enligt kollegiets mening tas upp i äganderättsförteckning- en som innehavare av ständig besittningsrätt endast om han av läns- styrelsen inrymts i sådan rätt. Har inrymning inte skett, bör kronan tills vidare anses som sakägare och kallelse tillställas länsstyrelsen.

Föredraganden. Med anledning av vad kammarkollegiet anfört vill jag framhålla att ett beslut av fastighetsbildningsmyndigheten att i äganderättsförteckning anteckna någon som innehavare av ständig besittningsrätt inte hindrar prövning'i annan ordning av fråga om be- sittningsrätten (jfr NJA II 1963 s. 59). Om beslutet överklagas, kan emellertid domstolens avgörande få rättskraft enligt 27 å andra stycket . i den nya lagen. Denna rättskraftsverkan gäller emellertid endast mot ' den som vid domstolen yrkat att han i äganderättsförteckningen skall tas upp som innehavare av besittningsrätten. Frågan vilken utredning

• Sida 94
•  Original

Prop. 1971: 180 94

som bör krävas för att anteckning om ständig besittningsrätt skall göras i äganderättsförteckningen torde få avgöras med hänsyn till omständig- heterna i varje särskilt fall.

6.1. Inledning

När prop. 1969:128 med förslag till fastighetsbildningslag behand- lades av riksdagen, var arbetet med JB ännu inte avslutat. Det däfö- religgande förslaget till JB ändrades i en del avseenden vid den slutli- ga utformningen (prop. 1970: 20, 142, 146 och 158, 3LU 80 och 82, rskr 443). Bl.a. blev institutet samfällighetsrätt utmönstrat ur JB i dess slutliga lydelse. I stället infördes i 15 kap. JB bestämmelser om rätt till elektrisk kraft. Ytterligare bestämmelser om denna rättighet togs upp i 7, 17, 18 och 23 kap. JB. De ändringar som sålunda gjorts i J B kräver vissa följdändringar i FBL.

Också andra reformer som har beslutats eller föreslagits efter riksdags- behandlingen av FBL nödvändiggör ändringar i denna lag. Detta gäl- ler bl.a. beslutet om riktlinjer för omorganisation av lantmäteriverk- samheten (prop. 1970: 188, SU 208, rskr 423) och förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385) (prop. 1971: 118).

Utöver vad som följer av det anförda bör vissa ytterligare jämk— ningar göras i FBL. Vidare bör ändringar vidtas i FBLP samt i kon- kurslagen och lagen om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark. '

6.2 Ändring i fastighetsbildningslagen 2 kap. 6 & I paragrafen meddelas vissa för all fastighetsbildning gemensamma regler om förrättningskostnaderna. Andra stycket innehåller bestäm— melser om vem som skall svara för kostnaderna när ansökan avvisas eller förrättningen inställs. I tredje punkten finns en särbestämmelse för det fall att förrättningen påkallats av överlantmätaren eller annan statlig myndighet enligt 5 kap. 3å fjärde stycket. Emellertid kommer jag i det följande att föreslå att den befogenhet som länsstyrelsen, överlantmätaren och lantbruksnämnden har enligt 5 kap. 35 fjärde stycket att ta initiativ till vissa fastighetsregleringar skall utövas av länsstyrelsen ensam. 2 kap. 65 andra stycket har därför ändrats på så sätt att orden ”överlantmätaren eller "annan statlig myndighet” bytts ut mot ”länsstyrelsen”.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1971: 180 95

3 kap. 25

Paragrafen innehåller regler för fastighetsbildning inom område där fastställd plan finns eller andra bestämmelser för bebyggelse eller markanvändning gäller. Av tredje stycket framgår att undantag från planen eller bestämmelserna får medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden.

I propositionen med förslag till FBL anslöt sig departementschefen till ett vid remissbehandlingen gjort uttalande att dispensbefogenhe- ten enligt FBL borde utformas i överensstämmelse med dispensbe- stämmelserna i byggnadslagstiftningen (prop. 1969: 128 5. B 120 och B 125). Av 675 byggnadsstadgan (1959z'612) framgår att länsstyrelsen får medge avvikelse från fastställd generalplan eller stadsplan endast om byggnadsnämnden tillstyrkt åtgärden. Byggnadsnämndens vetorätt avser att säkerställa det kommunala planmonopolet. Något motsva- rande villkor infördes emellertid inte i 3 kap. 25 tredje stycket FBL. Meningen synes ha varit att villkoret i stället skulle tas upp i admi- nistrativ föreskrift. Villkoret torde emellertid böra inskrivas i själva lagen. Stycket har kompletterats i enlighet härmed. Det bör under- strykas att länsstyrelsens dispensbefogenhet enligt FBL har samma räckvidd som dess befogenhet enligt 67 5 byggnadsstadgan. Dispens- får således ej medges, om markens användning för det i planen avsed- da ändamålet skulle avsevärt försvåras. '

3 kap. 25 FBL innehåller f. n. inga särskilda besvärsbestämmelser i fråga om beslut av byggnadsnämnd i sådana frågor. Härav följer en- ligt 765 2 mom. kommunallagen(1953: 753) att reglerna om kommu- nalbesvär i 765 1 mom. nämnda lag blir tillämpliga. Sista instans för prövning av sådana besvär är regeringsrätten. Har däremot i fall då beslutanderätten ej delegerats länsstyrelsen beslutat i fråga om un- dantag från plan eller bestämmelse, föres talan mot beslutet genom s.k. förvaltningsbesvär. Besvären prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Reglerna om kommunalbesvär skiljer sig i "flera väsentliga avseen- den från reglerna om förvaltningsbesvär. Klagorätt tillkommer enligt reglerna om kommunalbesvär endast kommunmedlem, besvärspröv- ningen omfattar endast beslutets laglighet men ej dess lämplighet och besvärsmyndigheten kan vid bifall till besvären endast upphäva be- slutet men inte ändra 'dess innehåll." Förvaltningsbesvär får däremot" föras av den som beslutet angår, om' det gått honom emot. Vidare är besvärsprövningen allsidig och inte begränsad till laglighetsfrågor och besvärsmyndigheten kan göra positiva ändringar i det- överklagade be- slutets innehåll. '

Det är inte lämpligt att olika typer av besvärsregler blir tillämpliga - eller att besvären i sista instans prövas- av olika myndigheter beroen-' de på om länsstyrelsen själv-beslutat i .fråga om- undantag-från-plan- '

• Sida 96
•  Original

Prop. 1971: 180 96

eller bestämmelse eller delegerat sin beslutanderätt till byggnads- nämnd. Paragrafen bör därför kompletteras med en bestämmelse om att talan mot byggnadsnämnds beslut i fråga som" nu sagts föres hos länsstyrelsen genom besvär. Härigenom uteslutes tillämpningen av kommunallagens besvärsregler. För att också i detta sammanhang så- kerställa det kommunala planmonopolet bör vidare införas en mot- svarighet till föreskriften i 715 1 mom. andra stycket byggnadsstad— gan att talan inte får föras mot- byggnadsnämnds beslut att vägra medgivande till avvikelse från fastställd generalplan. eller stadsplan. I paragrafen har slutligen med anledning av förvaltningsrättsreformen (prop. 1971: 30) som ett sista stycke tagits in en uttrycklig bestämmel- se om att talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i paragra- fens tredje stycke skall föras hos Kungl. Maj:t.

3 kap. 3 %

Paragrafen innehåller bestämmelser som skall motverka uppkoms- ten. av olämplig bebyggelse inom område där plan saknas. Enligt pa- ragrafens nuvarande lydelse får inom område, som inte detaljplane- lagts men där tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta inom en nä- ra framtid eller där eljest kan väntas att flera fastigheter avsedda för bebyggelse skall bildas, fastighetsbildning int-e ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig tätbebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

I prop. 1971: 118 med förslag till lag om ändring i byggnadslagen m.m. har föreslagits den ändringen i tätbebyggelsedefinitionen i 65 byggnadslagen att med tätbebyggelse i denna lag skall förstås sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för tillgodoseende av gemensamma behov. Vid prövning huruvida tätbebyggelse föreligger skall alltså enligt förslaget hänsyn tas även till bebyggelse som är att vänta. Enligt 1075 bygg- nadslagen i dess nuvarande lydelse skall genom kommunens försorg byggnadsplan upprättas i den mån sådan plan behövs för reglering av bebyggelsen på viss ort. Som förutsättning härför gäller att tätbebyggelse uppkommit eller att sådan bebyggelse kan väntas uppkomma inom nära förestående tid. Den föreslagna ändringen i 6 5 byggnadslagen har för- anlett att i prop. 1971: 118 den i 107 5 samma lag angivna begräns- ningen av tidsperspektivet föreslagits skola utgå. Motsvarande ändring ' har nu gjorts i 3 kap. 3 5 FBL (jfr prop. 1971: 118 s. 27).

4 kap. 25

Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om hur gode män utses. Enligt första stycket sker detta genom val av kommunens fullmäktige. Genom lagen (1969: 765) om ändring i kommunallagen har emellertid ordet ”kommunfullmäktige” införts som benämning på kommuns

• Sida 97
•  Original

Prop. 1971: 180 97

beslutande organ. Orden ”kommunens fullmäktige" i nämnda stycke har därför bytts ut mot ”kommunfullmäktige”.

4kap.85

I andra stycket finns bestämmelser om innehållet i ansökan om fastighetsbildning. Sökanden skall bl.a. ange namn och postadress be- träffande de rättighetshavare som kan beröras av den sökta åtgärden. Genom den föreslagna ändringen blir innehavare av rätt till elektrisk kraft- att hänföra till de rättighetshavare som skall uppges, medan in- nehavare av samfällighetsrätt utesluts.

Någon ändring föreslås inte i paragrafens första stycke. Med hän- syn till att de förutsättningar som förelåg vid tiden-för FBL:s antagan- de i viss mån ändrats synes det ändå påkallat att här göra några kommentarer i anslutning till bestämmelserna i detta stycke. Bestäm- melserna gäller formerna för ansökan om fastighetsbildning. Enligt första punkten skall sådan ansökan göras skriftligen hos fastighets- bildningsmyndigheten. Härmed förstås den fastighetsbildningsmyn— dighet som är behörig att handlägga förrättningen. Bestämmelser om behörigheten finns i 4 kap. 7 5. Enligt huvudregeln i nämnda paragraf skall förrättning handläggas av fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där marken är belägen. Den omorganisation av lantmäteriverk- samheten som statsmakterna beslutat och som i sina huvuddrag fram- går av kungörelsen (1971: 45) om lantmäteridistrikt och specialenhe- ter för fastighetsbildning m.m. och av lagen (1971: 133) om kommu- nal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet in- nebär att olika fastighetsbildningsmyndigheters territoriella verksam- hetsområden kan helt eller delvis sammanfalla. I sådana fall finns emellertid en funktionell uppdelning av myndigheternas uppgifter. Denna blir givetvis avgörande för frågan vilken myndighet som skall handlägga en förrättning inom det gemensamma området-. Uppenbar- ligen kan det vara svårt för den som vill ansöka om fastighetsbildning att veta vilken myndighet som är behörig att handlägga förrättningen. Om ansökningshandling inges till fel myndighet, åligger det givetvis denna att vidarebefordra handlingen till den behöriga myndigheten. Detta bör ske utan dröjsmål. Särskilt viktigt är detta när ansökningen rör fastighetsbildning på grund av överlåtelse av fastighetsdel (jfr 4 kap. 7—9 55 IB).

4 kap. 15 5

Paragrafen, som behandlar det fallet att fastighetsbildningsförrätt- ning handläggs utan sammanträde, innehåller i andra punkten en be— stämmelse att byggnadsnämnden skall underrättas om förrättningen innan denna avslutas. F.n. är sådan underrättelseplikt begränsad till förrättning som aVser mark inom område med fastställd generalplan

• Sida 98
•  Original

Prop. 1971: 180 98

eller med stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Det- ta hänger samman med att skyldigheten att söka byggnadsnämndens lov till nybyggnad i allmänhet är knuten till område som nyss nämnts (jfr prop. 1969: 128 5. B 256). I prop. 1971: 11.8 föreslås emellertid så- dan ändring i byggnadsstadgan (1959: 612) att byggnadslovsplikten ut- vidgas till att omfatta hela landet. Den angivna begränsningen har därför fått utgå ur paragrafen.

4 kap. 22

Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall vad som före- skrivits om delgivning med delägare i samfällighet äga motsvarande tillämpning bl.a. vid delgivning med innehavare av samfällighetsrätt som gäller till förmån för flera än tio fastigheter med skilda ägare. Med hänsyn till vad som tidigare har sagts om institutet samfällig- hetsrätt har denna bestämmelse fått utgå.

4 kap. 24 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelse till byggnads- nämnden om sammanträde under förrättning. Enligt den nuvarande lydelsen skall byggnadsnämnden underrättas endast om förrättningen avser mark inom område med fastställd generalplan eller med stads- plan, byggnadsplan eller utomplansbestämmclser eller om nämnden har sökt förrättningen. Av skäl som har anförts vid 4 kap. 1.55 bör dessa begränsningar upphävas och underrättelseskyldigheten göras ge- nerell. Paragrafen föreslås ändrad i enlighet härmed.

5kap.35

Denna paragraf innehåller regler om rätten att påkalla fastighets- reglering. I tredje stycket sägs att byggnadsnämnd får begära fastig- hetsreglering som avser område där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta inom en nära framtid. Förslaget i prop. 1971:118 om ut- vidgning av tätbebyggelsebegreppct har föranlett en jämkning i denna bestämmelse motsvarande den som förordats i 3 kap. 3 5.

Enligt 5 kap. 35 fjärde stycket FBL kan länsstyrelse, överlantmä- tare eller lantbruksnämnd påkalla fastighetsreglering som myndighe- ten finner vara av större betydelse från allmän synpunkt. Beslutet om riktlinjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten innebär emellertid att beslutanderätten i detta avseende skall utövas av läns— styrelsen ensam. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed. Denna omfördelning av beslutanderätten är ett led i den förstärkning av länsstyrelsens ställning som ledande och samordnande läns'organ på samhällsplaneringens område som skett, främst genom den partiella länsförvaltningsreformen (prop. 1970: 103, SU 132, KU 34, rskr 2-"8 och 308). Denna reform innebär bl. a. att ett flertal uppgifter flyttats

• Sida 99
•  Original

Prop. 1971: 180 99

från fristående länsorgan till länsstyrelsen. Vid handhavandet av så- dana uppgifter skall emellertid länsstyrelsen även beakta synpunkter som de fristående länsorganen har att företräda, vilket självfallet för- utsätter att samråd sker med dessa organ. Överlantmätaren ingår nu— mera i länsstyrelsen och torde regelmässigt vara föredragande eller beslutande "på länsstyrelsens vägnar i ärenden som rör fastighetsbild- ning.

5 kap. 7 5

Enligt huvudregeln i första stycket första punkten får fastighets- reglering inte verkställas så, att mark på vilken finns byggnad över- förs till annan fastighet eller samfällighet. I styckets andra punkt görs emellertid f.n. undantag för bl.a. det fall att byggnaden tillhör inne- havare av samfällighetsrätt, då överföring får ske under viss förutsätt- ning. Vad som föreskrivs om sådan byggnad har fått utgå ur lagtex- ten.

5 kap. 30 5

Paragrafen rör tillträde vid fastighetsreglering. Enligt den nuvaran- de lydelsen av första stycket sista punkten skall föreskriften i 12 kap. 295 JB om hyresgästs skyldighet att avträda lägenhet beaktas vid av- görande av tillträdesfrågan. Denna lydelse grundar sig på det förslag till JB som förelåg vid riksdagsbehandlingen av FBL. Förslaget inne- höll i 12 kap. 295 andra stycket en bestämmelse att tillträdarc av byggnad, som genom fastighetsreglering överförts till annan fastighet eller intagits i samfällighet, skulle säga upp hyresavtal, som gällde mot avträdaren, inom en månad från tillträdet för att inte avtalet skulle gälla mot honom. Vid den slutliga utformningen av JB fördes emellertid denna bestämmelse över till 7 kap. 295 andra stycket. Hänvisningen i 5 kap. 305 första stycket sista punkten har ändrats i enlighet härmed. Bestämmelsen har vidare omformulerats för att dess innebörd skall komma tydligare till uttryck (jfr prop. 1969:128 5. B 481 och prop. 1970: 20 s. A 381).

5 kap. 34 5

I paragrafen föreskrivs f.n. att innehavare av nyttjanderätt eller samfällighetsrätt, som berörs av fastighetsreglering, är sakägare vid förrättningen, om regleringen har betydelse för rättighetshavaren. Pa- ragrafen har ändrats så att vad som sägs om innehavare av samfällig- hetsrätt i stället kommer att gälla innehavare av rätt till elektrisk kraft.

8 kap. 7 5 Paragrafen innehåller i andra stycket en bestämmelse att ägare av fastighet eller fastighetsdel som har ifrågasatts för inlösen skall läm-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1971: 180 100

na uppgift till fastighetsbildningsmyndigheten om innehavare av sär- skild rättighet i egendomen. I enlighet med den anpassning till JB som bör ske har samfällighetsrätt uteslutits och rätt till elektrisk kraft i stället medtagits vid uppräkningen av de rättigheter som omfattas av uppgiftsskyldigheten.

9kap. 55

Tredje stycket innehåller bestämmelser om rätt för sakägare att klandra redovisning av syssloman som har utsetts för att ombesörja gemensamt arbete. Bestämmelserna innebär att talan skall väckas vid allmän underrätt och prövas av tingsrätten i vanlig sammansättning. Med hänsyn till den anknytning klandertalan av detta slag har till fas- tighet-sbildningsfrågor synes emellertid fastighetsdomstol vara mest lämpad att pröva sådan talan. Fastighetsdomstol har att handlägga likartade mål, t.ex. klandertalan enligt 115 tredje stycket lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1972 (1971: 544). Paragrafen har ändrats i en- lighet härmed. Genom hänvisningen till forumbestämmelsen i 1.5 kap. 15 kommer klandertalan att prövas av samma domstol som skall handlägga andra mål rörande förrättningen.

12 kap. 4 5

Ändringen av denna paragraf grundas på de överväganden som re- dovisats i avsnitt 2.4 . Ändringen innebär att bestämmelsen i andra stycket om förbud mot sammanläggning av fastighet som utmätts för- setts med undantag för det fall—att sammanläggningen får till följd att utmätningen återgår. Vad som åsyftas är bestämmelserna i 635 lagen om exekutiv försäljning av fast egendom och 82 a5 utsökningslagen. Dessa behandlar det fallet att fastighetsöverlåtelse är beroende av villkor och utmätning begärts för fordran hos överlåtaren. Enligt be- stämmelserna får utmätning av fastigheten ske, men utmätningen återgår om villkoret uppfylls. Den nu föreslagna undantagsregeln blir- av betydelse i sådana fall då fastighetsöverlåtelse är beroende av att sammanläggning kommer till stånd. Regeln innebär att sammanlägg— ning får ske utan hinder av att fastigheten utmäts för fordran hos överlåtaren. Utmätning för fordran hos förvärvaren utgör däremot hinder mot sammanläggning.

12 kap. 75

I första stycket första punkten hänvisas till bestämmelserna i 6 kap. 155 JB om sammanläggnings inverkan på omfattningen av inteckning. Dessa bestämmelser togs vid den slutliga utformningen av JB upp i 6 kap. 16 5. Hänvisningen har ändrats i enlighet härmed.

Första stycket andra punkten har omformulerats så att beskrivning—

• Sida 101
•  Original

Prop. 1971: 180 101

en av de fordringar som här avses stämmer överens med den som ta- gits upp i 15 lagen om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordring- ar.

13 kap. 2 5

I paragrafens första stycke behandlas initiativrätten i fråga om fas- tighetsbildning för samordning med kommunal indelning. Denna ini- tiativrätt tillkommer enligt paragrafens nuvarande lydelse överlantmä- taren. Initiativrätten bör i stället tillkomma länsstyrelsen. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

15 kap. 7 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om byggnadsnämndens rätt att föra talan mot tillstånds— och fastighetsbildningsbeslut. Enligt den nu- varande lydelsen är denna rätt inskränkt till beslut som rör mark inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, bygg- nadsplan eller utomplansbestämmelser. Sedan byggnadslovsplikten ut- sträckts till att gälla hela landet, "bör denna inskränkning bortfalla, Ändringen i paragrafen innebär att byggnadsnämnden får klagorätt i fråga om tillstånds- och fastighetsbildningsbeslut oavsett markens be- lägenhet. Genom bestämmelserna i 4 kap. 175 tredje stycket och 295 andra stycket är sörjt för att nämnden alltid får kännedom om be- sluten och alltså blir i tillfälle att utöva sin klagorätt.

1.5 kap. 85

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att på det allmännas vägnar fullfölja talan mot tillstånds- eller fastighetsbildningsbeslut. Enligt den lydelse paragrafen nu har tillkommer denna rätt överlant- mätaren, länsstyrelsen och lantbruksnämnden. Beslutet om riktlinjer för omorganisation av lantmäteriverksamheten innebär emellertid att rätten på länsplanet att fullfölja talan mot tillstånds- och fastighets- bildningsbeslut skall utövas av länsstyrelsen ensam. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

15 kap. 95

I paragrafen meddelas bestämmelser om rätt för den som i annan egenskap än sakägare begärt fastighetsbildningsförrättning att föra ta- lan mot beslut om inställande av förrättningen. Bland sådana sökande nämns överlantmätaren och lantbruksnämnden. Paragrafen har änd- rats på motsvarande sätt som 15 kap. 8 5.

16 kap. 3, 5 och 1155

I 16 kap. 35 meddelas bestämmelser om fastighetsdomstols skyl- dighet att vidta förberedande åtgärder i fastighetsbildningsmål. Para-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1971: 180 102

grafens andra stycke innehåller bl.a. bestämmelser om att yttrande skall inhämtas från överlantmätaren, om det fordras för målets be- redande eller avgörande. I 55, som behandlar frågan om kallelse till huvudförhandling, föreskrivs bl. a. att överlantmätaren som regel skall kallas, när sakägares besvär rör allmänt intresse. I 11 5 regieras frågan om domstolens möjligheter att ändra beslut eller åtgärd av fastighets- bildningsmyndigheten. Första stycket första punkten innehåller bc- stämmelsen att, när talan fullföljts av sakägare, fastighetsbildnings- myndighetens beslut eller åtgärd får ändras endast om övriga sakäga- re och, när besvären rör allmänt intresse, överlantmätaren eller bygg- nadsnämnden fått tillfälle att yttra sig.

Som en konsekvens av att länsstyrelsen ensam skall på länsplanet före- träda allmänt intresse i fastighelsbildningsmål har i samtliga nämnda paragrafer gjorts den ändringen att den uppgift som enligt respektive paragrafs nuvarande lydelse lagts på överlantmätaren överflyttats på länsstyrelsen. Inom länsstyrelsen torde uppgiften regelmässigt komma att fullgöras av överlantmätaren.

18 kap. 2 och 3 55

I den nuvarande lydelsen av 18 kap. 25 finns bestämmelser om byggnadsnämnds skyldighet att nedsätta fullföljdsavgift och belopp till säkerhet för kostnadsersättning vid fullföljd av talan till högsta domstolen. Genom lagen (1971:218) om ändring i rättegångsbalken har dock bestämmelserna om nedsättningsskyldighet i allmänhet upp- hört att gälla fr.o.m. den 1 juli 1971. Eftersom nedsättningsskyldig- heten sålunda generellt har slopats, bör ifrågavarande paragraf i FBL utgå. Den följande paragrafen, som är den sista i kapitlet, bör därvid numreras om och ges den upphävda paragrafens beteckning.

6.3. Ändring i lagen om införande av fastighetsbildningslagen

17 5

För att fastighet skall få ingå i sammanläggning krävs enligt 12 kap. 45 första stycket FBL att ägaren har lagfart på fastigheten eller att lagfartsansökan har förklarats vilande och hinder mot bifall till den inte föreligger om sammanläggningen genomförs. Sedan den 1 januari 1876, då förordningen (1875: 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom trädde i kraft, har skyldigheten att söka lagfart omfattat al- la slag av äganderättsförvärv avseende fast egendom. Enligt dessför- innan gällande rätt var emellertid vissa typer av äganderättsförvl'rv undantagna från lagfartsplikt. När ett sådant äldre, icke lagfartsplik— tigt förvärv åberopas i fråga om fastighet som skall ingå i samman- läggning, bör avsteg kunna göras från det i 12 kap. 45 första stycket FBL föreskrivna sammanläggningsvillkoret (jfr prop. 1969: 128 5. B

• Sida 103
•  Original

Prop. 1971: 180 103

732). En bestämmelse med denna innebörd har tagits upp i ett särskilt stycke i förevarande paragraf.

19 och 20 55

Fastighetsregister förs f.n. antingen i form av jordregister eller i form av s.k. stadsregister. Register i någon av dessa former är nu- mera upplagt för hela landet. Det kan emellertid fortfarande före- komma att stadsregister läggs upp för område där sådant register ti- digare inte finns. Uppläggandet av stadsregister innebär i sådana fall att jordregister ersätts av stadsregister. Beslut om uppläggande av stadsregister meddelas av lantmäteristyrelsen med stöd av 7 kap. 15 lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad och kungörelsen (1954: 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning. F.n. föreligger beslut om uppläggande av stadsregister i fråga om ett trettiotal områden i landet. Områdena ut- görs av utvidgningar av områden där stadsregister redan förs. Utvidg- ning kan aktualiseras genom att tätort för vilken stadsregister förs ex- panderar.

Innan stadsregister läggs upp, måste i förekommande fall fastighet som ligger på ömse sidor om den beslutade nya stadsregistergränsen delas efter denna gräns. Föreskrifter om fastighetsdelning i sådana fall finns i lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i ri— kets indelning m.m. Bestämmelserna i denna lag är också tillämpliga med avseende på delning av fastighet för anpassning av fastighetsin- delningen till den kommunala indelningen.

1930 års lag upphävs genom FBLP. [ fråga om fastighetsbildning för samordning med kommunal indelning träder 13 kap. FBL i den upphävda lagens ställe. I fråga om fastighetsbildning för samordning med gräns mellan stadsregisterområdc och jordregisterområde finns däremot efter utgången av år 197] inga bestämmelser. Som skäl för att sådana bestämmelser inte behövdes framhöll 1954 års fastighets- bildningkommitté att enhetliga regler rörande fastighetsregister av- sågs komma att tillskapas och att den indelning efter vilken fastig- hetsredovisningen kom att ordnas i princip inte borde få påverka fas- tighetsindelningen (prop. 1969:128 5. B 764). I motiven till bestäm- melsen i FBLP om upphävande av 1930 års lag har endast påpekats att lagen i fråga motsvaras av 13 kap. FBL och att lagen därför blir överflödig i och med att FBL träder i kraft (prop. 1970: 1.44 s. 49).

Det torde emellertid ännu dröja åtskilliga år innan det nya enhetli- ga fastighetsregister som fastighetsbildningskommittén omnämner och som statsmakterna nu har beslutat om kan träda i funktion. Under den tid som de nuvarande båda registertyperna sålunda måste finnas kvar och föras kan det i viss utsträckning bli nödvändigt att övergå från iordregister till stadsregister. Man kan räkna med att de nya be-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1971: 180 104

stämmelser om stadsregister som kommer att gälla fr.o.m. den 1 ja- nuari 1972 också innehåller regler om utvidgning av stadsregisterom- råde.

Om särskilda bestämmelser om fastighetsbildning för samordning med gräns mellan stadsregister- och jordregisterområde inte finns. måste ny sådan gräns förläggas till sådant läge att ingen fastighet fal- ler på mer än en sida om gränsen, eftersom det inte är möjligt att ha olika delar av en fastighet liggande inom skilda registerområden. En sådan ordning kan emellertid medföra olägenheter.

Bestämmelser bör därför meddelas som i de nu nämnda fallen öpp- ' nar möjlighet till fastighetsbildning för att samordna fastighetsindel- ningen med indelningen i registerområden. I fråga om sådan fastig- hetsbildning bör 13 kap. FBL äga motsvarande tillämpning. Bestäm- melserna har tagits upp i en ny paragraf, 19 5, i FBLP. Före denna paragraf har införts rubriken ”Särskilda övergångsbestämmelser an- gående 13 kap. fastighetsbildningslagen”'. Den nuvarande 195 har be— tecknats 205. Lagändringen föreslås träda i kraft samtidigt med FBL.

6.4. Ändring i lagen om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark

Som anförts i avsnitt 5.3.4 bör preklusionsbestämmelserna i lagen om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av sam- fälld mark gälla även när fastighet bildats av samfälld mark genom legalisering av arcalöverlåtelse enligt ÄUL eller LL. Genom det före- slagna tillägget till 1 5 första stycket i lagen utsträcks lagens tillämp- ningsområde till att omfatta också sådan fastighetsbildning. Fastighet som har bildats genom legalisering kan bestå antingen enbart av tidi— gare samfälld mark eller av sådan mark och annan mark. Givetvis bör preklusionsbestämmelserna tillämpas också i sistnämnda fall, vilket är att jämställa med den sammanläggningssituation som regleras i pa- ragrafens andra stycke.

6.5. Ändring i konkurslagen

335 konkurslagen (KL) innehåller regler om återvinning till kon- kursbo av egendom som tillhört konkursgäldenären. Bl. a. ges i första stycket bestämmelser om förlängning av den i allmänhet gällande ti- den inom vilken- konkursansökan skall ha skett för att återvinning skall vara möjlig. Sålunda förlängs i fråga om återvinning av gåva från gäldenärens make denna tid från 180 dagar till ett år. Enligt 285 KL, vartill hänvisas i 33 5, utgör vid gåva av fast egendom dagen för lagfartsansökan utgångspunkt för tidsberäkningen. ,

Genom 12 kap. 25 FBL har bl.a. skapats möjlighet att samman-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1971: 180 105

lägga fastigheter som ägs av äkta makar var för sig, förutsatt att ma- karna träffar avtal om sin rätt i den fastighet som bildas genom sam- manläggningen. Avtalet måste gå ut på att makarna skall äga var sin andel i den nybildade fastigheten som enskild egendom eller gifto- rättsgods. Vardera makens andel skall utgöra hälften, om ej annat av- talats. Avtal som nu sagts kan innefatta gåva av fast egendom från den ena maken till den andre. Efter sammanläggningen skall enligt 12 kap. 75 fjärde stycket den för vardera maken beviljade eller sökta lagfarten avse den andel i fastigheten som tillkommer honom.. Av- talet skall alltså inte läggas till grund för någon lagfartsansökan, även om gåva skett. Om återvinning övervägsi sådant fall, finns alltså ingen utgångspunkt för nämnda tidsberäkning. Det är emellertid uppen- bart att reglerna om återvinning bör vara tillämpliga även för det fall att gåva av fast egendom mellan makar skett genom avtal enligt 12 kap. 25 FBL. I 335 KL har införts en bestämmelse som utsäger detta och som innehåller bestämmelser om från vilken dag återvin- ningstiden skall räknas. Som utgångspunkt för tidsberäkningen har valts tidpunkten för sammanläggningens fullbordan, dvs. den dag då uppgift om fastighetsbildningen infördes i fastighetsregistret. Lag- ändringen föreslås träda i kraft samtidigt med FBL.

8. Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen till 1) lag om ändring i jordabalken, 2) lag om ändring i fastighetsbildningslagen(1970: 988), 3) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighets- bildningslagen,

4) lag om avstyckad fastighets ansvar för vissa fordringar, 5) lag om äganderättsutredning och legalisering, 6) lag om ändring i lagen (1970: 997) om upphörande av inteck- ningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark och

7) lag om ändring i konkurslagen(1921: 225) inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Britta G_rllensten

• Sida 106
•  Original

Prop. 1971: 180