Prop. 1972:137

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137 år 1972 Prop. 1972: 137

Nr 137

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott, m. m.; given Stockholms slott den 3 november 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden och lagrådets proto- koll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riks- dagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

BENGT NORLING

1 Inledning

Enligt riktlinjerna i prop. 1970: 171 angående handläggningen av vissa delar av vägtrafiklagstiftningen (3LU 1970: 88, rskr 1970: 398) an- kommer det på Kungl. Maj:t att — med vissa undantag —- besluta om utformningen av vägtrafiklagstiftningen utan riksdagens hörande i varje särskilt fall.

Inom kommunikationsdepartementet pågår f.n. arbetet med en ge- nomgripande översyn och omarbetning av vägtrafiklagstiftningcn. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att vägtrafikförordningen (1951: 648) (VTF), vägtrafikkungörelsen (1951: 743) (VTK) och mopedförord— ningen (1960: 134) (MopF) skall ersättas av särskilda kungörelser för olika delområden. Avsikten är att i en fordonskungörelse behandla be- stämmelser om fordons utrustning och beskaffenhet och om kontroll av fordon genom olika former av besiktning. Vidare skall bestämmel- ser om registrering av fordon och kontroll av fordon genom ett för lan- det gemensamt bilregister enligt planerna samlas i en bilregisterkungö- relse. I en körkortskungörelse avses skola tas in bestämmelser om behö— righeten att föra motorfordon och traktor, förarutbildning och registre- ring av körkortshavare, trafikkortshavare och innehavare av traktorkort i ett för landet gemensamt körkortsregister. Reglerna för trafiken på väg avses skola få sin plats i en ny vägtrafikkungörelse. De bestämmel- ser i VTF som reglerar arbets- och vilotid och därtill anknutna kon- trollbcstämmelser avses skola samlas i en kungörelse om arbetstid vid

• Sida 8
•  Original

Prop. 1972: 137

vägtransport, m.m. Samtliga bestämmelser om anordningar för att be- gränsa utsläppet av luftföroreningar från bilar skall enligt planerna tas in i en avgaskungörelse. Vidare avser jag att föreslå införandet av en särskild terrängtrafikkungörelse som reglerar frågorna om terrängfor- dons beskaffenhet och utrustning, kontroll av terrängfordon, behörighet att föra terrängmotorfordon samt trafik i terräng. Med terrängfordon avses i detta sammanhang dels terrängmotorfordon, dvs. motordrivna fordon som är inrättade huvudsakligen för att självständigt användas till person- eller godsbefordran i terräng, dels terrängsläp, dvs. fordon som är inrättade för att dragas av terrängmotorfordon.

Förslaget till terrängtrafikkungörelse kommer att bygga på motor- redskapsutredningens1 betänkande (SOU 1970: 9) Snöskotern —— for- donet och föraren. Utredningen har gjort en översyn av de s.k. över- snöfordonens rättsliga ställning och övervägt de frågor som hänger sam— man med fordonen och deras förare, bl. a. frågor om fordonens beskaf- fenhet, utrustning, registrering, besiktning och försäkring och om krav på körkort.

Förslaget till körkortskungörelse kommer att bygga på statsmakternas tidigare beslut i körkortsfrågan ( prop. 1967: 55 , SU 1967: 89, 3LU 1967131, rskr 1967: 204 och 209, prop. 1971: 65 , TU 1971: 12, rskr 1971: 209) och körkortsutredningens2 betänkanden (SOU 1970: 26) Kör- kort och körkortsregistrcring och (SOU 1972: 5) CKR framlagda i maj 1970 resp. januari 1972.

Nordisk vägtrafikkommitté3 (NVK) har i betänkandet (NU 10/70) Vägtrafikregler föreslagit för Norden gemensamma Vägtrafikregler. Den nya vägtrafikkungörelsen avses komma att i väsentliga delar bygga på de i betänkandet framlagda förslagen.

Jag avser nu ta upp sådana ändringsförslag i anledning av den till— tänkta trafiklagstiftningen som kräver riksdagens medverkan.

2 Gällande bestämmelser

' 2.1 Lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott (TBL)

Enligt den för samtliga vägtrafikanter gällande grundregeln i 39 % VTF skall vägtrafikant bl. a. iakttaga den omsorg och varsamhet, som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. Straff- bestämmclsen för den som brister i sådan omsorg och varsamhet finns i TBL. Är ej oaktsamheten ringa skall han enligt 1 & första stycket TBL dömas för vårdslöshet i trafik till dagsböter. Enligt andra stycket samma stadgande skall förare av bil, motorcykel, traktor eller motorredskap,

1 Kanslichefen Åke Odén. 2 Verkställande direktören Rune Hermansson. ” Svenska ledamöter hovrättslagmannen Bertil Holmquist och lagmannen Wil- helm Stoltz.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1972: 137 9

dvs. motordrivet fordon, dömas för grov vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år om han ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

Enligt 2 & TBL straffas vägtrafikant som onödigtvis och i väsentlig mån stör trafiken med dagsböter, om inte gärningen är att bedöma enligt 1 5.

Den som för körkortspliktigt fordon, dvs. bil, motorcykel eller —— un- der vissa förhållanden — traktor, utan att vara berättigad därtill dömes enligt 3 & TBL för olovlig körning till dagsböter, lägst tio. Har han tidi- gare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vane- mässigt eller är det eljest att anse som grovt, kan han dömas till fängelse i högst sex månader.

Den som för körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats vid utfärdande av körkort, straffas enligt andra stycket med dagsböter.

Om någon anställer och brukar såsom förare av körkortspliktigt for- don den som ej äger rätt att föra fordonet, kan han enligt 3 & tredje stycket dömas till dagsböter. Detsamma gäller i fråga om den som eljest tillåter annan att föra körkortspliktigt fordon utan att denne är be- rättigad därtill.

Trafikonykterhetsbrotten regleras i 4 & TBL. Enligt 1 mom. första stycket skall den som vid förande av bil, motorcykel, traktor eller mo- torredskap, dvs. motordrivet fordon, varit så påverkad av starka dryc- ker, att det kan antagas, att han inte på betryggande sätt kunnat föra fordonet, dömas för rattfylleri till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna är mildrande, till dagsböter, dock ej under tjugofem. Till samma straff skall enligt andra stycket dömas, om föraren av annat berusningsmedel var så påverkad som nyss sagts. Enligt tredje stycket skall förare av bil eller motorcykel eller av traktor med släpfordon anses ha varit så påverkad som i första stycket sägs om han i blodet hade en alkoholkoncentration av 1,5 promille eller däröver.

Är det inte styrkt, att förare av bil, motorcykel eller av traktor med släpfordon varit så påverkad som i 1 mom. första stycket sägs, men uppgick alkoholkoncentrationen i hans blod till 0,5 men inte till 1,5 promille, skall han straffas med dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.

I 5 % TBL finns bestämmelser om ansvar för smitning. Gärningen består i att vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkoms- ten av trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undan- drar sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller undandrar sig att uppge namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen. Straffet för smitning är fängelse i högst ett år eller dagsböter.

11' Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 137

• Sida 10
•  Original

Prop. 1972: 137 10

3 Utredningsförslag 3.1 Motorredskapsutredningen

Utredningen föreslår i sitt betänkande att bestämmelser om de s.k. översnöfordonen skall tas in i VTF. Dessa fordon indelar utredningen i bandbilar och bandmotorcyklar. För att möjliggöra en reglering i VTF har utredningen föreslagit vissa ändringar av ett flertal stadganden där. För den nu aktuella frågan om ändringar i TBL är följande förslag av intresse.

Begreppet vägtrafikant i VTF omfattar f.n. ”envar som färdas eller eljest vistas på väg eller i fordon på väg”. Utredningen föreslår att som vägtrafikant skall i fråga om bandbil eller bandmötorcykel anses också den som vistas i fordonet även när detta befinner sig annorstädes än på vag.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1972: 137 13

Utredningen föreslår att bandbil och bandmotorcykel skall anses som motorfordon, vilket begrepp överensstämmer med den nuvarande termi- nologin i VTF. Inom denna grupp skall, enligt utredningens förslag, bandbil hänföras till bil och bandmotorcykel hänföras till motorcykel.

Enligt utredningen måste TBL:s sanktionssystem tillämpas också när det gäller trafik med översnöfordon. Några särskilda ingrepp i TBL blir emellertid enligt utredningen inte nödvändiga. Utredningen har ansett det vara tillfyllest att man utvidgar begreppet vägtrafikant. En sådan ändrad definition får enligt utredningen också inverkan på be- greppets användning i sådana författningar som har samma definitio- ner som VTF. Härigenom skulle den centrala bestämmelsen i 1 & första stycket TBL komma att gälla också när bandfordon förs annorstädes än på väg liksom bestämmelserna i 2 och 5 55.

Av VTF:s definitioner följer enligt utredningen även att rattfylleri— bestämmelserna i 4 & TBL, som inte har sådan lokal begränsning som 1 5, blir gällande också vid förande av översnöfordon.

4 Departementschefen

De pågående reformerna på vägtrafiklagstiftningens område — över— gången till nytt bilregistreringssystem och införande av nya körkort och nytt körkortsregister —- har aktualiserat en allmän översyn av de för- ' fattningar som berörs av reformerna. Vidare föreligger ett förslag till gemensamma Vägtrafikregler i Norden som utarbetats av NVK. Avsik- ten är att omarbeta de svenska trafikreglerna med utgångspunkt i ut- redningens förslag. De författningar som i första hand berörs är VTF och VTK. Jag avser att senare underställa Kungl. Maj:t förslag om att ersätta VTF och VTK med nya författningar, nämligen fordonskungö— relse, bilregisterkungörelse, körkortskungörelse, vägtrafikkungörelse, kungörelse om arbetstid vid vägtransport, m.m. och avgaskungörelse. Fordonskungörelsen avses omfatta regler om fordons beskaffenhet och utrustning och om annan kontroll av fordon än genom registrering. Bil- registerkungörelsen skall enligt planerna innehålla bestämmelser om re- gistrering av fordon och om kontroll av fordon genom ett för landet gemensamt bilregister. Körkortskungörelsen avses omfatta bestämmel- ser om behörighet att föra motorfordon och traktor, om utbildning av motorfordonsförare och om registrering av körkortshavare, trafikkorts— havare och innehavare av traktorkort i ett för landet gemensamt kör- kortsregister. Vägtrafikkungörelsen avses skola innehålla regler för tra- fik på väg. Kungörelsen om arbetstid vid vägtransport, m. m.- avses om— fatta bl.a. de bestämmelser om arbets- och vilotid som regleras i VTF.

På senare tid har uppkommit behov av att reglera även trafiken utanför väg. Det främsta skälet härtill är det ökande antalet snöskotrar och andra typer av översnöfordon som genom sin konstruktion gjort det möjligt att utan svårighet färdas med fordon i obanad terräng. Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t förordnat att sådana fordon av vissa

• Sida 15
•  Original

Prop. 1972: 137 15

fabrikat tills vidare är att hänföra till motorfordon endast om de brukas på väg. Dessa beslut torde täcka flertalet fabrikat som finns på den svenska marknaden. I fråga om snövesslor har också i betydande omfatt- ning medgivits undantag från registreringsplikten. Översnöfordonen om- fattas f.n. i huvudsak inte av vägtrafiklagstiftningen, lagstiftningen om yrkesmässig trafik och lagstiftningen om fordons— och brännoljebeskatt- ning.

Motorredskapsutredningen har i sitt betänkande Snöskotern —— fordo- net och föraren föreslagit att särskilda bestämmelser om översnöfordon skall tas in i VTF . Utredningen framhåller att det som i främsta rummet karaktäriserar översnöfordonen är att de är försedda med drivband och föreslår att dessa fordon indelas i bandbilar och bandmotorcyklar. Bandbil föreslås bli klassificerad som bil och bandmotorcykel som mo- torcykel. Sådana fordon bör enligt utredningen inte få föras på väg an- nat än i undantagsfall. För trafiken i tcrräng föreslås vissa särregler. I övrigt anser utredningen att VTF:s regler i tillämpliga delar skall gälla också för översnöfordonen. Begreppet vägtrafikant föreslås bli utvidgat till att omfatta också den som vistas i översnöfordon även när detta befinner sig utanför väg. Härigenom nås, enligt den sakkunnige, bl. a. syftet att få bestämmelserna i 1 & första stycket och 2, 4 och 5 55 TBL tillämpliga på förare av översnöfordon och i förekommande fall på pas- sagerare.

Det lämpligaste sättet att inpassa bestämmelserna om översnöfordonen och om trafiken utanför väg — dvs. i terrängen _ i det pågående re- formarbetet har visat sig vara att redovisa denna reglering i en särskild författning, en terrängtrafikkungörelse. Förslag till en sådan kungörelse kommer därför senare att framläggas för Kungl. Maj:t.

Under arbetet med förslaget till terrängtrafikkungörelse har det visat sig påkallat att tillskapa en ny klassificeringsgrupp inom begreppet fordon. Denna nya grupp föreslås kallas terrängfordon. Beteckningen är en sammanfattande benämning på terrängmotorfordon och terrängsläp. Med terrängmotorfordon avses en form av motordrivet fordon vid sidan av de i-VTF upptagna grupperna motorfordon, traktor och mo- torredskap. Terrängmotorfordon avses skola definieras som motordri- vet fordon som är inrättat huvudsakligen för att självständigt användas för person- eller godsbefordran i terräng. Terrängmotorfordonen inde- las i terrängvagnar och terrängskotrar. Terrängmotorfordon med en tjänstevikt ej överstigande 400 kilogram är terrängskotrar och med en tjänstevikt över denna viktgräns terrängvagnar. Terrängsläp föreslås som beteckning på fordon som är inrättat för att dragas av terrängmotor- fordon och inte är släpfordon. En praktiskt betydelsefull skillnad mellan terrängfordon å ena sidan och motorfordon, traktor och registrerad släpvagn å andra sidan blir att skattskyldighet inte föreligger i fråga om terrängfordon, vilket i princip motsvarar det förhållande som råder i dag.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1972: 137 16

Jag avser att föreslå att terrängtrafikkungörelsen skall omfatta be- stämmelser om terrängfordonens utrustning och beskaffenhet, kontroll av terrängfordon, behörighet att föra terrängmotorfordon och regler för trafik i terräng med alla slag av fordon. I fråga om trafikreglerna kan allmänt sägas, att dessa av naturliga skäl avses få en mindre detaljerad utformning än motsvarande regler för trafik på väg. En grundläggande regel bör vara att den som färdas i terräng skall anpassa färdväg, has— tighet och färdsätt i övrigt så att människor och djur inte störs i onödan och att skada på annans mark och växtlighet undviks. Jag avser vidare att i analogi med 39 & VTF ta med en bestämmelse som ålägger förare av motordrivet fordon omsorg och varsamhet. Att fordon inte får föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av starka drycker o. d. eller av annat skäl inte kan föra fordonet på betryggande sätt avser jag också ta med bland trafikreglerna. Avsikten är vidare att reglera vad förare av motordrivet fordon har att iakttaga då han haft del i trafikolycka. Han skall stanna och i mån av förmåga lämna hjälp åt skadade och i övrigt medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder. Han skall vidare på anfordran av annan som haft del i olyckan eller av någon vars egendom skadats vid olyckan uppge namn och adress och lämna upplysningar om händelsen.

Översnöfordonen, som utgör den ojämförligt största gruppen inom den föreslagna kategorien terrängfordon, är med tillämpning av VTF:s klassificeringsregler i övervägande antal fall att hänföra till gruppen bil. Förs översnöfordon av angivet slag på väg, gäller TBL fullt ut. Därjämte kan straff för grov vårdslöshet i trafik, för olovlig körning och för rattfylleri och rattonykterhet ådömas även om gärningen skett utanför väg. Också i fråga om andra motordrivna fordon gäller TBL i viss utsträckning om färden sker utanför väg. Så är fallet om gärningen avser grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri eller olovlig körning; Däremot kan rattonykterhet bestraffas endast vid färd med bil eller motorcykel eller med traktor med släpfordon.

Genom TBL finns möjlighet att bestraffa allvarligare trafikbrott strängare än de förseelser av mestadels ordningskaraktär som straffbe— läggs i VTF. Det finns enligt min mening inte anledning att inskränka TBL:s nuvarande tillämpningsområde, vilket innebär att även färd med motordrivet fordon utanför väg i tidigare nämnd utsträckning kan bestraffas enligt TBL. Jag delar motorredskapsutredningens uppfatt- ning att bestämmelserna om straff för sådan vårdslöshet i trafik som inte är att anse som grov och för smitning bör kunna tillämpas även på trafik utanför väg. En lämplig avgränsning av det straffbara områ- det torde uppnås om bestämmelserna anges gälla _ förutom vägtrafi- kant —— även den som för motordrivet fordon i terräng. I fråga om lämpligheten i att utvidga tillämpningsområdet för bestämmelsen i 2 & -TBL om straff för vägtrafikant som -— utan att vårdslöshet i trafik före-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1972: 137 17

ligger —— onödigtvis i väsentlig mån hindrar eller stör trafiken på väg har jag en annan uppfattning än utredningen. Det begränsade utrymme som finns på väg motiverar straffbestämmelsen i 2 & TBL. Motsvarande behov för trafiken i terräng torde inte finnas. Jag finner därför ej skäl föreslå att 2 & TBL skall gälla även vid färd i terräng.

De åsyftade ändringarna i TBL åstadkommes lämpligen genom att 1 5 första stycket och 5 & görs tillämpliga även på den som i terräng för motordrivet fordon. Av redaktionella skäl föreslår jag att tillägget i 5 & sker i form av ett andra stycke.

Tillämpningen på terrängtrafik av bestämmelserna i 5 5 om ansvar för smitning bör ske med utgångspunkt i den praxis som utvecklats i fråga om vägtrafiken. Någon skyldighet att vidta särskilda åtgärder på grund av sådana mindre skador som kan bli följden av en normal och aktsam körning i terräng torde alltså inte anses föreligga. En grund för bedömningen kan vara det tidigare nämnda stadgandet att färdväg, has- tighet och färdsätt i övrigt skall anpassas så att skador på annans mark och växtlighet undviks. Att ekonomiskt helt obetydliga skador inte skall beaktas torde vara självklart.

Genom den föreslagna utbrytningen av terrängmotorfordon som en särskild kategori av motordrivna fordon bör till de i 1 & andra stycket och 4 & 1 mom. första och tredje styckena och 2 mom. TBL uppräk- nade fordonskategorierna läggas terrängmotorfordon. I 1 5 andra styc- ket och 4 5 1 mom. första stycket uppnås resultatet enklast genom att nuvarande uppräkning av bil, motorcykel, traktor och motorredskap ersätts med det sammanfattande begreppet motordrivet fordon. I 4 5 1 mom. tredje stycket och 2 mom. kan likaså en viss förenkling ske genom att ”bil och motorcykel” byts ut mot termen motorfordon. Det finns anledning att stryka under att ändringarna i 1 & andra stycket och 4 & inte innebär någon materiell utvidgning av TBL:s tillämpnings- område utan endast är av redaktionell art.

Jag har i det föregående använt uttrycket terräng som beteckning på område som ej är att anse som väg. Inom vägtrafiklagstiftningens till— lämpningsområde används begreppet väg f. n. i den betydelse som anges i 1 5 1 mom. VTF. Med väg avses alltså allmän väg, gata eller annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel, samt enskild väg som nyttjas till farväg, däri inbegripet för samfärdsel endast vintertid avsedd körled. Jag vill i detta sammanhang upplysa att definitionen av vägbegreppet avses få en annan utformning i den nya vägtrafiklagstift- ningen. Den materiella innebörden torde dock i allt väsentligt komma att bli oförändrad.

Införandet av begreppen terrängmotorfordon och terrängsläp medför att vissa redaktionella ändringar blir nödvändiga i YTF.

Som tidigare nämnts innebär en tillämpning av VTF:s bestämmelser att översnöfordonen i allmänhet är att hänföra till kategorien motor—

• Sida 18
•  Original

Prop. 1972: 137 18 fordon. I den mån detta är fallet klassificeras översnöfordon som bil. I 41 & YTF sägs bl. a. att uttrycken automobil och släpfordon i YTF används i samma bemärkelse som motsvarande beteckningar i VTF. Översnöfordonen faller därför i princip in under YTFzs bestämmelser. Eftersom Kungl. Maj:t beträffande flertalet snöskoterfabrikat förordnat att fordonen är att hänföra till motorfordon endast om de brukas på väg, faller dessa under YTFzs bestämmelser endast om de brukas på sådant sätt.

Enligt min mening finns i och för sig ej skäl att ändra den grundläg— gande principen att YTF gäller i fråga om översnöfordon. Denna prin- cip kommer till klart uttryck genom att de nya begreppen förs in i YTF.

I praktiken torde yrkesmässig trafik med terrängfordon förekomma endast i begränsad omfattning och då avse trafik med terrängvagn. Ge- nom att föra in de nya begreppen i YTF torde därför någon ändring inte åstadkommas jämfört med dagens läge. Skulle sådan trafik få ökad omfattning, får ställning tas till frågan i vad mån det finns behov av en särreglering. Kungl. Maj:t har genom bemyndigande i 2 & andra stycket YTF möjlighet att medge erforderliga undantag. När det gäller uthyr— ningsrörelse har det visat sig att en inte obetydlig yrkesmässig uthyr- ning förekommer i fråga om terrängskotrar. Det torde finnas all anled- ning att i detta avseende tillämpa YTF:s regler om sådan verksamhet.

Den lämpligaste lösningen för att införa de nya begreppen i YTF är att göra ett tillägg i 41 % YTF. Genom att i paragrafen ange att med automobil avses även terrängmotorfordon och med släpfordon även terrängsläp bibehålls vad som i dag gäller formellt. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t ändring i 41 & YTF av angiven innebörd.

Riksdagen har i principbeslut (prop. 1971: 65, TU 1971: 12. rskr 19711209) accepterat förslaget att körkort för motorfordon skall för- nyas vart tionde år. Enligt körkortsutredningen bör den som inte vidare önskar föra motorfordon ej straffas för underlåtenhet att förnya sitt körkort. Påföljd bör enligt utredningens mening inträda endast om nå- gon kör motorfordon utan att förnyelse skett. Eftersom utredningen anser att en sådan förseelse närmast har samma karaktär av ordnings- förseelse som underlåtenhet att medföra körkort vid färd, menar utred- ningen att penningböter bör utgöra tillräckligt straff. De av utred- ningen föreslagna författningsbestämmelserna i det nu aktuella avseen- det har utformats så att den som trots att körkortet ej förnyats enligt tioårsregeln för sådant körkortspliktigt fordon som körkortet gäller för skall straffas med böter högst 500 kr. Dock skall enligt författnings- förslaget den som för sådant fordon vara fri från ansvar trots under- låten förnyelse enligt tioårsregeln, om han inom 14 dagar efter ertap- pandet ansöker om förnyelse av körkortet. Det måste emellertid anses tveksamt om det utan förtydligande av körkortsutredningens förslag

• Sida 19
•  Original

Prop. 1972: 137 19

står klart, huruvida bestämmelserna om olovlig körning blir tillämp- liga eller ej på den som för körkortspliktigt fordon med ett icke för- nyat körkort. Oklarheten i förslaget har påpekats under remissbehand- lingen av betänkandet CKR.

Körkortsutredningens förslag innebär således, att en körkortshavare som försummat att ansöka om förnyelse av körkortet enligt tioårsregeln kan göra detta när som helst efter tioårsperiodens utgång oberoende av hur lång tid som förflutit därefter och utan att han upprätthållit sin körvana.

Trafiksäkerhetsskäl talar emellertid mot att den som underlåter att ansöka om förnyelse av sitt körkort vid tioårsperiodens utgång skall ha obegränsad rätt att utan omprövning få ett nytt körkort under tiden därefter. Rätten till förnyelse måste med hänsyn härtill begränsas på lämpligt sätt. I analogi med nu gällande bestämmelser i VTF (33 ä 5 mom.) om åtcrfående i visst fall av återkallat körkort bör tidsfristen under vilken förnyelse kan ske sättas till ett år efter tioårsperiodens ut— gång. Genom en sådan regel tillgodoses det trafiksäkerhetsmässiga in- tresset samtidigt som körkortshavare som på grund av utlandsvistelse eller annat ursäktligt förhållande varit förhindrad att ansöka om för- nyelse inom tioårsperioden får skäligt rådrum att verkställa åtgärden.

Såsom framgått av det tidigare anförda kräver frågan om tillämplig- heten av bestämmelserna i TBL om olovlig körning på den som, utan att ha förnyat sitt körkort enligt tioårsregeln, för körkortspliktigt for— don särskild uppmärksamhet. Med den av mig förordade begränsningen i rätten att erhålla förnyelse av körkort bör körkortet i allt fall bli ogil— tigt sedan respittiden på ett år gått ut. Därmed kommer den som där- efter för körkortspliktigt fordon med ett icke förnyat körkort att be- straffas för olovlig körning. I fråga om ettårsfristen kan de av utred- ningen anförda skälen tala för en lösning som innebär att körkortet fortfarande är giltigt och att den som därunder för körkortspliktigt fordon med ett icke förnyat körkort bestraffas endast för en ordnings- förseelse. Bestämmelserna vinner dock i klarhet, om de utformas på sådant sätt att ett icke förnyat körkort redan i och med tioårsperiodens utgång betraktas som ogiltigt och att den som trots underlåten kör- kortsförnyelse under denna tid för körkortspliktigt fordon bestraffas för olovlig körning.

I enlighet med vad jag nu anfört avser jag föreslå Kungl. Maj:t att i körkortskungörelsen tas in regler av innebörd att körkort som inte för- nyas inom tioårsperiodens utgång blir ogiltigt och att rätten till för- nyelse tidsbegränsas till ett år efter tioårsperiodens utgång. Bestämmel- serna i 3 5 TBL blir därmed tillämpliga på den som för körkortspliktigt fordon med ett körkort som är ogiltigt på grund av underlåten för- nyelse. En olovlig körning under den ettårsfrist då rätt till förnyelse av körkortet föreligger torde mången gång böra bedömas lindrigare

• Sida 20
•  Original

Prop. 1972: 137 20

än en olovlig körning därefter. För att en anpassning av straffet till omständigheterna i varje enskilt fall fullt ut skall kunna ske, föreslår jag, att den nuvarande straffminimigränsen om tio dagsböter avskaffas. Jag vill emellertid framhålla att detta inte bör få leda till en lindrigare bedömning av olovlig körning i övrigt.

Rätten att förnya körkort under ettårsfristen efter tioårsperiodens utgång bör i princip kunna återkallas enligt samma grunder som ett gäl- lande körkort. Enligt nuvarande bestärrunclser (33 ä 2 |mom. 5 VTF) kan ett körkort återkallas bl. a. om föraren gjort sig skyldig till olovlig körning och det ej kan anses uppenbart, att han ändock är att bedöma som en skötsam person. Olovlig körning under ettårsfristen kan som nyss anförts ofta vara att bedöma lindrigare än annan olovlig körning. Den gällande återkallelseregeln vid olovlig körning bör därför komplet— teras med en bestämmelse som medger, att olovlig körning under ett- årsfristen ej utan särskilda skäl skall föranleda återkallelse av rätten att erhålla förnyelse av körkortet. Även en regel av denna innebörd plane— ras i körkortskungörelsen.

I överensstämmelse med den praxis som utvecklats avser jag föreslå Kungl. Maj:t att i körkortskungörelsen tas in bestämmelser om att nya villkor för körkort skall kunna meddelas och omprövning av tidigare villkor kunna ske utan att körkortsinnehavct i övrigt omprövas. Nya eller ändrade villkor bör enligt körkortsutredningens förslag i vissa fall tas upp i en särskild skrivelse till vilken hänvisning sker på körkortet. Den i 3 5 andra stycket TBL upptagna regeln om påföljd för förande av körkortspliktigt fordon i strid mot föreskrift som meddelats vid utfärdande av körkort bör jämkas så att den tydligt omfattar även kör— ning i strid mot villkor som meddelats efter det att körkortet utfärdats. Jag föreslår därför, att 3 5 andra stycket TBL får en ny avfattning i enlighet härmed.

Enligt planerna skall det nuvarande traktorkörkortct i körkortskun- görelsen kallas för traktorkort. Nu gällande gärningsbeskrivning i 3 & TBL tar sikte på den som olovligen för körkortspliktigt fordon. En an- passning till körkortskungörelsens terminologi kan ske genom att i ett fjärde stycke i 3 & TBL anges att första, andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning på förare av traktor och på den som an- ställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra trak- tor.

I samband med förslagen till ändring i 3 & TBL finns anledning att ta upp frågan om tillämpningen av förutsättningarna för att grov olov- lig körning skall anses föreligga. Enligt första stycket andra punkten får dömas till fängelse om föraren tidigare haft körkort som blivit åter- kallat eller om brottet skett vanemässigt eller om det eljest är att anse som grovt. Som en försvårande omständighet skall enligt vad som utta-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1972: 137 21

lades vid stadgandets tillkomst anses bl. a. att föraren vägrats körkort på grund av uppenbar olämplighet.

Jag har tidigare nämnt att återkallelse av rätten till förnyelse av kör- kort som blivit ogiltigt efter tioårsperiodens utgång bör kunna ske en- ligt samma grunder som i fråga om gällande körkort. Jag avser också föreslå att länsstyrelses beslut att körkort får utfärdas — körkortstill- stånd — skall kunna återkallas efter samma grunder. Har körkortstill- stånd eller rätt till förnyelse återkallats bör detta vid prövningen av straff för olovlig körning i princip bedömas på samma sätt som om fö- raren vägrats körkort på grund av uppenbar olämplighet.

I samband med ändringarna i TBL föreslår jag att dagsböter byts ut mot den numera använda termen böter.

Körkortsreformen påkallar också vissa justeringar i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt. I 4 & stadgas att vid länsrätt handläggs, såvitt gäller svenskt körkort, turistkörkort eller trafikkort, mål om återkallel- se eller varning och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om vägran att godkänna körkortet enligt vad därom är särskilt föreskrivet. I 63 sägs att länsrätt är domför utan nämndemän vid beslut att tills vidare åter- kalla körkort eller turistkörkort eller att tills vidare vägra godkännan- de av utländskt körkort, när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas. I det nya körkortssystemet avses turistkörkorten utmönstras. Länsstyrelsens beslut att körkort får utfärdas avses, som jag tidigare nämnt, bli betecknat körkortstillstånd. På motsvarande sätt planeras länsstyrelsens beslut om att trafikkort får utfärdas skola kallas trafik- kortstillstånd. Avsikten är att återkallelse eller varning skall kunna gälla även körkorts- och trafikkortstillstånd liksom den rätt att förnya kör— kortet som inträder efter tioårsperiodens utgång. I enlighet härmed fö- reslår jag att länsrättens kompetensområde, såvitt gäller svenskt kör— kort eller trafikkort, anges gälla mål om återkallelse eller varning. I uttrycket ”såvitt gäller körkort eller trafikkort” inbegrips även mål som avser åtgärd i fråga om körkorts- eller trafikkortstillstånd och rätt att förnya körkort. Genom motsvarande omformulering av 6 5 sker er- forderlig anpassning även i fråga om kompetensområdet i enmansmål. Den föreslagna formuleringen omfattar också sådan återkallelse tills vidare av trafikkort som avses inflyta i körkortskungörelsen. Begrep- pet traktorkort bör föras in även i 4 och 6 55 lagen om skatterätt och länsrätt. . I

I 9 % MopF åläggs förare av moped att ha med sig bevis att fordo— net är trafikförsäkrat. Beviset skall på tillsägelse visas upp för trafik- inspektör, bilinspektör eller polisman. Det skall vara i sådant skick att det kan läsas utan svårighet. Överträdelse av 9 ?; straffas enligt 11 5 med böter, högst 500 kr. I 11 & ges också bestämmelse om frihet från ansvar för den som senast på tredje vardagen efter det han ertappats utan försäkringsbevis hos vederbörande polismyndighet eller åklagare

• Sida 22
•  Original

Prop. 1972: 137 32 styrker att han hade försäkringsbevis vid tiden för förseelsen och om- ständigheterna ger vid handen att förseelsen berott på tillfälligt förbi- seende.

Bcstämmelserna i MopF anser jag i huvudsak böra föras in i fordons- kungörelsen. Skyldigheten att medföra trafikförsäkringsbevis och straff— bestämmelserna härtill kan emellertid ej på ett naturligt sätt inplaceras i de planerade författningarna. Jag vill därför förorda att de tas in i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon (TFL) som 23 a och 24 a åå, dock med den jämkningen att uppvisande i efterhand skall kun- na ske endast hos polismyndighet.

Övergången till den nya vägtrafiklagstiftningen medför att de hän- visningar som finns till VTF och de övriga författningar som avses bli ersatta måste ändras. Inte minst inom skatteförfattningarna finns ett stort antal hänvisningar som kräver riksdagens medverkan för att erforderlig justering skall kunna göras. Dessa författningar avses emel— lertid, enligt vad jag erfarit av chefen för finansdepartementet, bli om— arbetade med anledning av bilskattcutrcdningens betänkande (SOU 1972: 42) Vägtrafikbeskattningcn. Det torde därför ej finnas anledning att nu göra ändringar i dessa författningar. De hänvisningar som be- hövs kan i stället ges i en särskild lag i vilken utsägs att hänvisning i författning som beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya vägtrafiklagstiftningen i stället skall avse den nya bestäm- melsen. De nya begreppsbestämningarna innebär inte någon materiell ändring i beskattningsrcglerna.

Eftersom reformen av vägtrafiklagstiftningen inte kan överblickas i alla detaljer och tidsschemat för ikraftträdandet av de olika lagarna inte kan anges exakt anser jag det inte lämpligt att nu lägga fram förslag om tidpunkten för ikraftträdandet av de lagändringar som kräver riks- dagens medverkan. Kungl. Maj:t bör i stället få bemyndigande av riks- dagen att utfärda erforderliga bestämmelser om ikraftträdandet.

Erforderliga lagförslag har upprättats inom kommunikationsdcparte- mentet. Samråd har skett i fråga om förslagen till ändringar i TFL och i 4 och 5 åå TBL med chefen för justitiedepartementet, i fråga om för- slaget till lag med anledning av införandet av ny vägtrafiklagstiftning med chefen för finansdepartementet och i fråga om förslaget till änd— ring i lagen om skatterätt och länsrätt med chefen för civildepartemen— tet. Även i fråga om överväganden rörande terrängfordonens behand- ling från beskattningssynpunkt har samråd skett med chefen för finans— departementet.

I anledning av vad som anförts i det föregående har inom kommu- nikationsdepartemcntet upprättats förslag till

• Sida 23
•  Original

Prop. 1972: 137 23

1. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

2. lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt,

3. lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motor- fordon,

4. lag med anledning av införandet av ny vägtrafiklagstiftning.

Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollct i detta ärende som bilaga.

1 Förslag till

24

Bilaga

Lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom förordnas, att 1—5 åå lagen (1951: 649) om straff för vis- sa trafikbrott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 151

Brister vägtrafikant i den om- sorg och varsamhet, som till före- kommande av trafikolycka beting- as av omständigheterna. och är ej oaktsamheten ringa, dömes för vårdslöshet i trafik till dagsböter.

Där någon vid förande av bil, motorcykel, traktor eller motor- redskap ådagalägger grov oaktsam- het eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dömes för grov vårdslös- het i trafik till fängelse i högst två ' år.

Brister vägtrafikant eller den som i terräng för motordrivet for- don i den omsorg och varsamhet, som till förekommande av trafik— olycka betingas av omständighe- terna, och är ej oaktsamheten ringa, dömes för vårdslöshet i tra— fik till böter.

Där någon vid förande av mo- tordrivet fordon ådagalägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom, dömes för grov vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år.

25

Hindrar eller stör vägtrafikant onödigtvis i väsentlig mån trafiken på väg, straffes, där ej gärningen är belagd med straff enligt 1 &, med dagsböter.

Hindrar eller stör vägtrafikant onödigtvis i väsentlig mån trafiken på väg, dömes, där ej gärningen är belagd med straff enligt 1 &, till böter.

352

För någon körkortspliktigt for- don utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning till dagsböter, lägst tio. Har han tidigare innehaft kör- kort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex må- nader.

1 Senaste lydelse 1966: 252. ' Senaste lydelse 1958: 223.

För någon körkortspliktigt for— don utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort som bli- vit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1972: 137

Nuvarande lydelse

För någon körkortspliktigt for- don med åsidosättande av före- skrift, som meddelats vid utfärdan- de av körkort, straffes med dags- böter.

Anställer och brukar någon så- som förarc av körkortspliktigt for- don den, som icke äger rätt att fö- ra fordonet, eller tillåter någon el— jest annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad där- till, straffes likaledes med dagsbö-

ICI'.

Föreslagen lydelse

För någon körkortspliktigt for- don med åsidosättande av före- skrift, som meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dö- mes till böter.

Anställer och brukar någon så— som förare av körkortspliktigt for- don den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller tillåter någon eljest annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad där- till, dömes likaledes till böter.

Första, andra och tredje styc- kena äger motsvarande tillämp- ning på förare av traktor och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter ml- gon att föra traktor. 45

1 m 0 m. Den som vid förande av bil, motorcykel, traktor eller motorredskap varit så påverkad av starka drycker, att det kan an- tagas, att han icke på betryggande sätt kunnat föra fordonet, dömes för rattfylleri till fängelse i högst ett år eller, där omständigheterna äro mildrande, till dagsböter, dock ej under tjugofem.

1 m 0 rn. Den som vid förande av motordrivet fordon varit så på- verkad av starka drycker, att det kan antagas, att han icke på be- tryggande sätt kunnat föra fordo- net, dömes för rattfylleri till fäng- else i högst ett år eller, där om- ständigheterna är mildrande, till böter, dock lägst tjugofem dagsbö- ter.

Till samma straff dömes föraren, om han av annat berusningsmedel

.. .. var sa paverkad som nyss sagts.

Hade förare av bil eller motor- cykel eller av traktor med släp- fordon en alkoholkoncentration i blodet av 1,5 promille eller där- över, skall han anses hava varit så påverkad av starka drycker, som i första stycket sägs.

2 m 0 rn.3 Är det ej styrkt, att förare av bil eller motorcykel eller av traktor med släpfordon var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men uppgick alkohol- koncentrationen i hans blod till 0,5 men ej till 1,5 promille skall han straffas med dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex må- nader.

** Senaste lydelse 1957: 355.

Hade förare av motorfordon el- ler terrängmotorfordon eller av traktor med släpfordon en alkohol- koncentration i blodet av 1,5 pro— mille eller däröver, skall han anses ha varit så påverkad av starka drycker, som i första stycket sägs.

2 m om. Är det ej styrkt, att förare av motorfordon eller ter- rängmotorfordon eller av traktor med släpfordon var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men uppgick alkoholkoneentratio- nen i hans blod till 0,5 men ej till 1,5 promille, dömes till böter.,- tlock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1972: 137

Nuvarande lydelse

26

Föreslagen lydelse

55

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägs- na sig från olycksplatsen undan- drager sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, el- ler om han undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, straffes med fängelse i högst ett år eller dagsböter.

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägs- na sig från olycksplatsen undan- drager sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, el- ler om han undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen. dömes till fängelse i högst ett år eller böter.

. Bestämmelserna i första stycket gäller även den som i terräng för motordrivet fordon.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Förordnandc om ikraftträdande får begränsas till vissa av de nya bestämmelserna.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas, att 4 och 6 åå lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4å1

Vid länsrätt handlägges mål enligt barnavårdslagen (1960: 97), lagen (1954: 579) om nykterhetsvård och utlänningslagen (1954:193) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. för- äldrabalken.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, tu- ristkörkort eller trafikkort, mål om varning eller återkallelse av sådant kort och, såvitt gäller ut— ländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkor- tet, allt enligt vad därom är sär- skilt föreskrivet.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, tra- fikkort eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och, så— vitt gällcr utländskt körkort, mål om varning eller vägran att god- känna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

6 & Skatterätt och länsrätt är domför utan nämndemän 1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt eller länsrätt. 1 Senaste lydelse 1971: 1187.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1972: 137 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning el- ler annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut att tills vidare åter- 4. vid beslut, såvitt gäller kalla körkort eller turistkörkort el- svenskt körkort, trafikkort eller ler att tills vidare vägra godkän- traktorkort, om återkallelse tills nande av utländskt körkort, när vidare eller, såvitt gäller utländskt det är uppenbart att sådant beslut körkort, om vägran tills vidare bör meddelas, att godkänna körkortet, när det är

uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål,

6. vid avgörande av mål i vilket saken är uppenbar. Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full— sutten rätt, är skatterätt och länsrätt domför utan nämndemän vid be- slut som ej innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undanta- gande från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kon- trolluppgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 å barnavårdsla- gen (1960: 97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med un- dantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om turistkörkort som utfärdats före lagens ikraftträdande.

3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon

Härigenom förordnas, att i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon skall införas två nya paragrafer, 23 a och 24 a åå, av ne— dan angivna lydelse.

23 a å Förare av moped skall under färd medföra bevis om att mo- peden är trafikförsäkrad och på tillsägelse visa upp detta för trafikin- spektör, bilinspektör eller polisman. Beviset skall vara i sådant skick att det kan läsas utan svårighet.

24 a 5 Den som bryter mot 23 a å straffes med böter, högst femhund- ra kronor. Han är dock fri från ansvar om han senast tredje vardagen efter förseelsen hos vederbörande polismyndighet styrker, att han hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen och omständigheterna ge vid handen att förseelsen berott på tillfälligt förbiseende.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1972: 137

4 Förslag till Lag med anledning av införandet av ny vägtrafiklagstiftning

Härigenom förordnas som följer.

Förekommer i författning som beslutats av Konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam hänvisning till föreskrift som er- satts genom bestämmelse i

bilregistcrkungörelsen (1972: 000), fordonskungörelsen (1972: 000), körkortskungörelsen (1972: 000), vägtrafikkungörelsen (1972: 000),

kungörelsen (1972: 000) om arbetstid vid vägtransport, m.m. eller kungörelsen (1972: 000) om införande av ny vägtrafiklagstiftning, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Förordnande om ikraftträdande får begränsas till vissa av de nya bestämmelserna.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1972: 137 29

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 30 oktober 1972.

Närvarande: justitierådet PETREN, regeringsrådet WIESLANDER, justitierådet HOLMBERG, justitierådet GÄRDE WIDEMAR.

Enligt lagrådet den 26 oktober 1972 tillhandakommet utdrag av pro- tokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Hög— het Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 20 oktober 1972, har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skall inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafik- brott.

Lagförslaget, som finns bilagt detta protokoll, har inför lagrådet fö- redragits av hovrättsasscssorn Ingvar Gunnarson.

Lagrådet yttrar:

Det föreligger helt naturligt ett mycket nära samband mellan trafik- brottslagen samt de författningar som reglerar trafiken och därmed sammanhängande förhållanden. Ett önskemål är att uttryck och begrepp har samma innebörd i TBL och trafikförfattningarna. De grundläggan- de och mest detaljerade bestämmelserna finns i trafikförfattningarna och det framstår som naturligt om TBL anknyter till och faller tillbaka på dessa. En komplikation uppstår emellertid genom att TBL är av lags natur medan bestämmelserna i övrigt i stort sett har annan karak- tär. Detta vållar dock ej nämnvärda svårigheter när de i administrativ ordning tillkomna reglerna finns vid antagandet av bestämmelserna som är av lags natur. Om inte annat framgår av vad som förekommer vid tillskapandet av lagreglerna, får dessa som regel antagas ansluta sig till de därvid existerande stadgandena av annan natur. Vanskligarc blir förhållandet när —- såsom i förevarande lagstiftningsärende — lagbe- stämmelserna utformas först, medan de från saklig synpunkt mera grundläggande bestämmelserna då ännu ej fått sin slutliga avfattning.

I det remitterade förslaget upptages mestadels begrepp och uttryck som sedan länge förekommit på förevarande lagstiftningsområde. Vad som anföres i remissen ger ej anledning antaga att dessa framdeles skall ges sådant ändrat innehåll att de ej längre kan anses svara mot vad lagförslaget åsyftar. Förslaget innehåller emellertid också vissa nyheter. Så har exempelvis upptagits den nya kategorien terrängmotorfordon. Departementschefen har angivit vad därmed åsyftas. Om riksdagen

• Sida 30
•  Original

Prop. 1972: 137 30

gillar uttalandena, får dessa på sätt nyss antytts vara bestämmande för vad TBL menar med terrängmotorfordon.

Enligt 1 5 första stycket i lagens gällande lydelse kan ansvar för vårdslöshet i trafik ådömas vägtrafikant. I det remitterade förslaget utsträckcs stadgandet att gälla även den som i terräng för motordrivet fordon. Innebörden av uttrycket ”terräng” är ej alldeles klar. Vad som skall regleras genom den blivande terrängtrafikkungörelsen och vad som skall ingå under begreppet terrängfordon är uppenbarligen främst trafiken på obanade naturområden och fordon lämpade att framföras på sådana områden. Detta går också väl samman med vad som enligt allmänt språkbruk åsyftas med terräng. Å andra sidan utta- lar departementschefen att uttrycket terräng använts som beteckning på område som ej är att anse som väg. Enligt sistnämnda uttalande skall alltså som trafik i terräng anses bl. a. framförande av en skörde— tröska på cn åker, av en självgående motorgräsklippare på en gräsmatta i en park och av en lasttruek på ett verkstadsgolv. I sak finns intet att erinra mot att straffbestämmclsen utsträckes att omfatta ovarsamhet vid framförande i situationer som nu antytts. Samtliga nu åsyftade lokali- teter kan dock knappast enligt vanligt språkbruk omfattas av uttrycket ”terräng”. Det förordas därför att i 1 & första stycket orden ”i terräng" utbytes mot uttrycket ”annorstädes än på väg”. Vid bifall härtill får motsvarande ändring göras i 5 & andra stycket.

I övrigt föranleder det remitterade förslaget ej erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

• Sida 31
•  Original

Prop. 1972: 137 . 31

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 november 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUND- QVIST, GEIJ ER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, an- mäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslaget till lag om ändring i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och förklarar att han tillstyrker lagrådets hemställan om viss jämkning i lagförslaget med hänsyn till att lagen inte upptar någon definition av begreppet terräng.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga

dels det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar, dels de vid statsrådsprotokollet den 20 oktober 1972 fogade förslagen till

2. lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt,

3. lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motor- fordon,

4. lag med anledning av införandet av ny vägtrafiklagstiftning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM ”72 720482

• Sida 32
•  Original