Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 500 milj. kr. av AP-fondens medel skall kunna tillföras näringslivet i form av riskvilligt ägarkapital. Enligt för— slaget skall inom AP-fonden inrättas en särskild fond med egen styrelse som får rätt att placera fondmedel i aktier i svenska aktiebolag utom bank- och försäkringsbolag. Dessutom skall medel få placeras i konver- tibla skuldebrev och i skuldebrev förenade med Optionsrått till nyteck- ning av aktier. Den nya fondstyrelsen skall ha rätt att hos riksförsäk- ringsverket rekvirera de medel som behövs för placeringsverksamheten. Aktieutdelningar och annan avkastning samt realiserade kursvinster skall få användas för nya placeringar. Aktiefonden föreslås bli skatt- skyldig för all inkomst som härrör från kapitalförvaltningen.

Sedan erfarenheter vunnits av den föreslagna placeringsverksamheten skall Kungl. Maj:t efter framställning av styrelsen för den nya fonden kunna besluta om en ökning av det belopp som skall avdelas för aktie- köp.

Dcn nya fondstyrelsen föreslås bestå av elva ledamöter som alla för- ordnas av Kungl. Maj:t. Ordföranden och vice ordföranden utses av Kungl. Maj:t och av återstående ledamöter nomineras två av primär- kommunerna, två av rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem av rikssammanslutningar av arbetstagare. Den nya fonden skall ha egen ad— ministration och verkställande direktör. Styrelsens förvaltning skall bli föremål för revision på samma sätt som gäller för övriga tre fondstyrel- ser.

De föreslagna bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 97

Lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1959z293) angående allmänna pensions- fondens förvaltning

Härigenom förordnas, att 1—4, 6, 11, 12 och 14 55 reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning skall ha ne- dan angivna lydelse.

Nn varande lydelse

Föreslagen lydelse lå

De penningmedel, som enligt 31 5 lagen om försäkring för all- män tilläggspension skola ingå till allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av tre särskilda styrelser, benämnda första, andra och tredje fondsty- relserna.

De penningmedel, som enligt 19 kap. 5 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring skola ingå till allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, tredje och fjärde fondstyrelserna, därvid dock de medel som överföras till fjärde fondstyrelsens förvaltning får upp- gå till högst femhundra miljoner kronor eller det högre belopp som Konungen på förslag av fondsty- relscn bestämmer.

25

Den i 3 .58' lagen om försäkring för allmän tilläggspension omför- mälda pensionsmyndiglzeten ålig- ger att överföra

]. till första fondstyrelsens för- valtning avgifter, som enligt 33 & nämnda lag erläggas av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt bolag, för- eningar och stiftelser, i vilka sta- ten, kommun eller därmed jämför- lig samfällighet äger ett bestäm- mande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens för- valtning jämlikt sistnc'imndalagrum inflytande avgifter från andra ar- betsgivare än under 1 sägs, som i genomsnitt för det år, varå av- gifterna belöpa, sysselsätta minst tjugu arbetstagare; samt

Det åligger riksförsäkringsverket att i fråga om avgifter till försäk- ringen för tilläggspension överföra

1. till första fondstyrelsens för- valtning avgifter, som enligt ]9 kap. 1 5 lagen (1962: 381) om all— män försäkring erläggas av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter. samt bolag, för- eningar och stiftelser, i vilka sta- ten, kommun eller därmed jämför- lig samfällighet ägcr ctt bestäm- "mande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens för- valtning jämlikt nämnda lagrum inflytande avgifter från andra ar- betsgivare än under 1 sågs, som i genomsnitt för det år, varå av- gifterna belöpa, sysselsätta minst tjugu arbetstagare;

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

3. till tredje fondstyrelsens för- valtning övriga avgifter enligt sam— ma lagrum samt avgifter, som er- läggas jämlikt 34 5 lagen om för- säkring för allmän tilläggspension.

["öreslagen lydelse

3. till tredje fondstyrelsens för- valtning övriga avgifter enligt sam- ma lagrum samt avgifter, som er- läggas jämlikt 19 kap. 3 5 lagen (1962: 381") om allmän försäkring; samt

4. till fjärde fondstyrelsens för- valtning ngedel, som av styrelsen rekvirerats hos riksförsäkringsver- ket och som avräknas på medel som belöpa på de övriga styrelser- na i förhållande till kapitalbehåll- ningarna enligt styrelsernas balans- räkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående ar.

Till varje fondstyrelses förvaltning skall jämväl hänföras avkastning

av de av styrelsen förvaltade medlen.

$'%

Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost- nadcr och andra utgifter avseen- de försäkringen för allmän till- läggspension skola, i den mån and- ra medel ej stå till förfogande, be- stridas genom tillskott, som pen- sionsmyndigheten äger erhålla från fondstyrelserna. De för ett kalen- derår erforderliga medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i för- hållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.

Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost- nader och andra utgifter avseende försäkringen för tilläggspension skola, i den mån andra medel ej stå till förfogande, bestridas "genom tillskott, som riksförsäkringsverket äger erhålla från första, andra och tredje fondstyrelserna. De för ett kalenderår erforderliga medlen skola tillskjutas av dessa fondsty- relser i förhållande till kapitalbe- hållningarna enligt 'styrelsernas balansräkningar avseende ställ— ningen vid utgången av närmast föregående år. '

Varje fondstyrelse skall med de under styrelsens förvaltning stående medlen bestrida kostnaderna för styrelsens verksamhet och för revision av styrelsens förvaltning.

45

Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands- tingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

Envar av första, andra och tred— je fondstyrelserna skall bestå av nio'och fjärde fondstyrelsen av elva ledamöter, vilka alla förord- nas av Konungen. A'V'? ledamöter- na utses . -.

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företräder konsumcntkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslut- ningar av arbetstagare; samt

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbets- tagare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter en- ligt 34 & lagen om försäkring för allmän tilläggspension.

F öres/egen. lydelse

tingskommunerna, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företräder konsumeontkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslut- ningar av arbetstagare;

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av arbets- tagare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter en— ligt 19 kap. 3 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring; samt

i fjärde fondstyrelsen två efter förslag av sammanslutning, som fö- reträder primärkommunerna, två efter förslag av rikssammanslut- ningar av arbetsgivare och fem efter förslag av rikssammanslut- ningar av arbetstagare.

Avgives icke förslag som i första stycket sägs, förordnar Konungen ändå ledamöter som skolat utses efter sådant förslag.

För varje ledamot utses i enahanda ordning en suppleant. Ledamöter och suppleanter skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.

65

Av de utan förslag utsedda le- damöterna i första fondstyrelsen förordnar Konungen en till ord- förande. I andra och tredje fond— styrelserna skall den utan förslag utsedde ledamoten vara ordföran- de. Fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.

Av de utan förslag utsedda le- damöterna i första och fjärde fondstyrelserna förordnar Ko- nungen i vardera styrelsen en till ordförande och, såvitt gäller fjärde fondstyrelsen, en till vice ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan för- slag utsedde ledamoten vara ord- förande. Envar av första, andra och tredje fondstyrelserna väljer inom sig vice ordförande.

llå

Allmänna pensionsfonden skall av fondstyrelserna förvaltas på så- dant sätt att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för

Allmänna pensionsfonden skall av fondstyrelserna förvaltas på så- dant sätt att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

allmän tilläggspension. Därvid skall iakttagas, att placeringen av fondmcdlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet, god avkast- ning och tillfredsställancie betal- ningsberedskap.

,,,,

Fondstyrelse mä placera de un- der styrelsens förvaltning stående medlen

]. i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jäm— förlig samfällighet, Sveriges all- männa hypoteksbank, Konungari- ket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan el— ler Skeppsf artens sekundärlånekas- sa eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspek- tionen;

2. i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jäm- förlig samfällighet;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda för- skrivningar som offentligen utbju- dits av svenskt bankaktiebolag el- ler Sveriges investeringsbank aktie- bolag;

4. i andra skuldförbindelser ut- färdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, post— banken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan kredit- inrättning, som Konungen godkän- ner, eller av bolag, förening eller stiftelse som i 2 5 första stycket ] sägs, såvida staten, kommun el- ler därmed jämförlig samfällighet iklätt sig borgen för förbindelser- na;

5.i skuldförbindelse av annan fondstyrelse;

¹ Senaste lydelse 1967z345.

utfärdad

Föreslagen lydelse

tilläggspension. Därvid skall iakt— tagas, att placeringen av fondmed- len tillgodoser kraven på betryg- gande säkerhet. god avkastning och tillfredsställande betalningsbe- redskap.

ål.

Envar av första. andra och tred- je fondstyrelserna mä placera de under styrelsens förvaltning ståen- de medlen

l. i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jäm- förlig samfällighet, Sveriges all- männa hypoteksbank, Konungari— ket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan el- ler Skeppsfartens sekundärlånekas- sa eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom finnes stadgat står under tillsyn av bankinspek- tionen;

2. i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jäm- förlig samfällighet;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen ut- bjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktiebolag med undantag av kon- vertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till ny- teckning;

4. i andra skuldförbindelser ut- färdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, post- banken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan kre- ditinrättning, som Konungen god- känner, eller av bolag, förening eller stiftelse som i 2 5 första styc- ket 1 sägs, såvida staten, kommun eller därmed jämförlig samfällig- het iklätt sig borgen för förbindel- serna;

5. i skuldförbindelse av annan fondstyrelse;

utfärdad

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

6. efter hörande av pensions- myndiglzeten, i skuldförbindelse utfärdad av företag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till förhindrande av nedsättning av arbetsförmåga el- ler till förbättring av sådan förmå- ga och som enligt styrelsens pröv- ning anses erbjuda godtagbar sä- kerhet; samt

7. i fordran hos kreditinrätt- ning i enlighet med vad nedan är stadgat om återlån.

Föreslagen lydelse

6. efter hörande av riksförsäk- ringsverket, i skuldförbindelse ut- färdad av företag, som har till syf- te att befordra folkhälsan eller att medverka till förhindrande av nedsättning av arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt

7. i fordran hos kreditinrätt- ning i enlighet med vad nedan är stadgat om återlån.

Fjärde fondstyrelsen må place- ra de under styrelsens förvaltning stående medlen

]. i aktier i svenskt aktiebolag med undantag av aktiebolag, som driver bank— eller försäkringsrö- relse; samt

2. i sådana konvertibla skulde- brev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utfärdats av aktiebolag som avses i 1 i detta stycke.

I den mån så erfordras för en tillfredsställande betalningsbercdskap eller eljest för tillgodoseende av kravet på ändamålsenlig förvaltning må fondmedel även innestå hos riksbanken, bankakticbolag eller post— banken.

14 52

Riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, centralkas- sa för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan eller annan kreditinrättning som Konungen godkänner äger mot bevis om full- gjord avgiftsbetalning bevilja den som erlagt avgift enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspen- sion under föregående år återlån med högst hälften av vad sålunda erlagts. Återlån må ej beviljas, om dess belopp enligt vad nu sagts icke skulle uppgå till femhundra kronor.

Riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, sparbank, centralkas- sa för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan eller annan kreditinrättning som Konungen godkänner äger mot bevis om full— gjord avgiftsbetalning bevilja den som erlagt avgift till försäkringen för tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring under föregående år återlån med högst hälften av vad sålunda cr— lagts. Återlån må ej beviljas, om dess belopp enligt vad nu sagts icke skulle uppgå till femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

" Senaste lydelse 1967: 345.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 97 7

2. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 53 ä 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

535

1 mo m.l Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, medde- lade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 %% sägs:

a) fysisk person: för tid. under vilken han varit här i riket bo- s a t t:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort för— värvats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt

för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits; för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av an- ställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst:

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven till- läggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift eller allmän arbetsgivaravgift och med vilket avdrag enligt 46 ä 2 mom. åtnjutits vid tidigare års taxering-ar;

b) staten: för inkomst av jordbruksdomäner. skogar samt uthyrda eller med tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse. som ej härflutit av bank- eller försäkrings- rörelse eller av kommunikationsvcrk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c) landsting. kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings- sällskap med stadgar som fastställts av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

1 Senaste lydelse 197lz921. Momentet föreslaget ändrat även genom prop. 1973: 41 och 1973: 49.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973: 97

Nu varande lydelse

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna un- dervisningsvcrk, sådana samman— slutningar av studerande vid ri— kets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällan- de stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömans- hus. svenska skeppshypotekskas- san, Skeppsfartens sekundärlåne- kassa, norrlandsfonden, malmfon- den för forsknings- och utveck- lingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedcl användas till allmänt nyttiga ändamål och kon- toret icke lämnar utdelning åt si- na delägare, aktiebolaget tips- tjänst, svenska pcnninglotteriet al:- tiebolag, allmänna pensionsfon- den, allmänna sjukförsäkringsfon— den, pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensions- utfästelse m.m., allmänna försäk- ringskassor, understödsföreningar, som icke bedriva till livförsäkring hänförlig verksamhet, personalstif— telser som avses i lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att läm- na understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan or- ganisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att ut- giva avgångsersättning till friställd arbetstagare ävensom sådana öm- sesidiga försäkringsbolag, som av- ses i lagen om yrkesskadeförsäk- ring:

för inkomst av fastighet;

Föreslagen lydelse

d,) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna un- dervisningsvcrk, sådana samman- slutningar av studerande vid ri- kets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällan- de stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömans- hus, svenska skeppshypotekskas- san, Skeppsfartens sekundärlånc- kassa, norrlandsfonden, malmfon- den för forsknings- och utveck- lingsarbete, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedcl användas till allmänt nyttiga ändamål och kon- toret icke lämnar utdelning åt si— na delägare, aktiebolaget tips- tjänst. svenska pcnninglotteriet ak- tiebolag. allmänna sjukförsäkrings- fonden, pensionsstiftelser som av- ses i lagen om tryggande av pen- sionsutfästelse m. m.. allmänna försäkringskassor, understödsför- eningar, som icke bedriva till liv- försäkring hänförlig verksamhet, personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfäs- telse m.m. med ändamål uteslu— tande att lämna understöd vid ar- betslöshet, sjukdom eller olycks- fall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av ar- betsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersätt- ning till friställd arbetstagare ävensom sådana ömsesidiga för- säkringsbolag, som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utöva kyrklig verksamhet, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte. barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvud- sakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndig— het stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 97 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbild- ning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja veten- skaplig forskning, ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verk— samhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i fråga om stiftelser här angivna art:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författ- ning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samfund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänför- lig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska per— soner. därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta sa kallade besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade sam- fälligheter. som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räk- ning, samtliga i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst. som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g) utländska bolag: för inkomst av här belägen fas- tighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits: samt

för vinst & icke yrkesmässig av- yttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fas— tighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig av- yttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till så- dan fastighct eller rörelse;

h) allmänna pcnsionsfomlen: för all inkomst som härflyter av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen, samt i övrigt för in- komst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan för- klara. att stiftelse eller förening. som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller för- ening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut. som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 97 10

3. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt

Härigenom förordnas, att 7 5 förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 51 Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag samt för inkomst av kapital;

b) i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag: för inkomst, som avses i 54 % första stycket 0) kommunalskattelagen;

c) staten: för all inkomst;

d) juridisk person som avses i 53 5 1 mom. första stycket c) kom- munalskattelagen:

för all inkomst; cf) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för medlem och annan juridisk person som avses i 53 ä 1 mom. första. stycket d'.) kommunalskattelagen än understödsförening:

för all inkomst;

f) juridisk person som avses i 53 ä 1 mom. första stycket e) kommu- nalskattelagen:

för sådan inkomst som. ej härflutit av rörelse;

g) här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i5 & 1 mom. kommunalskattelagen:

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål;

h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska för— eningar i den omfattning som i 54 % kommunalska-ttelagen sägs;

i) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra statlig inkomstskatt;

j) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst 1 000 kronor för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än liv- försäkringsverksamhet:

för all inkomst, som belöper på annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet;

k) här i riket bosatt fysisk per- k) här i riket bosatt fysisk per- son, som under vistelse utomlands son, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan där- åtnjutit avlöning eller annan där-

1 Senaste lydelse 1970:916.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

med jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun el- ler ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luft- fartyg:

för inkomst, som avses i 54 & första stycket h) kommunalskatte- lagen.

11

Föreslagen lydelse med jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg el— ler svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst, som avses i 54 5 första stycket h) kommunalskatte- lagen;

[) allmänna pensionsfonden: för sådan inkomst som ej här- flutit av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan för- klara, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid f) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må kla- gan icke föras.

Att personer, om vilka i 18 & förmäles, äro flika-Hade från skatt— skyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

4. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmö- genhetsskatt

Härigenom förordnas, att 6 & 1 mom. förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 &

1 mo m.l Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, så— framt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 åå sägs:

&) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattnings- årets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i riket bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig inkomstskatt skola behandla-s såsom handelsbolag, ävensom i 10 5 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt omförmälda fa- miljestiftelser:

¹ Senaste lydelse 1969: 752.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 97 ]?

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av medlemskapet äga- del i föreningens eller samfundets förmögenhet, äga- re av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar, hä- radsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom andra stif- telser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid beskatt- ningsårets utgång. oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i riket bosatta. samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier, dock att skatt- skyldighet föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för för- mögcnhct.

För skattskyldiga, om vilka i 18 % förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

Utländska livförsäkringsanstalter äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkrings— rörelse.

Allmänna pensionsfonden är fri— kallad från skattskyldighet för för- mögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 97 13

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 mars 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, LÖFBERG, LlDBOM, FELDT.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam bcredning med statsrådets övriga ledamöter fråga Om ändring i reglerna för allmänna pensionsfomlens fört-'altning och anför.

]. Inledning

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bildades i samband med att lagstiftningen om en allmän tilläggspension genomfördes år 1959. Fon- den har till uppgift att förvalta de medel med vilka kostnaderna för för- säkringen för tilläggspension bestrids. Genom fondkapitalets storlek — vid 1.972 års utgång uppgick fondkapitalet till 56,3 miljarder kr. —- intar fonden en dominerande ställning på kreditmarknaden. Fondens till- gångar får i huvudsak placeras endast i obligationer och förlagslån samt sådana andra skuldförbindelser som utfärdats av staten, kommun eller kreditinrättning. Vid fondens tillkomst förutsattes att en omprövning av reglerna om fonden borde ske när närmare erfarenheter förvärvats av fondens funktionssätt.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1968 till- kallade jag den 26 september samma år sakkunniga med uppdrag att göra en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. I di- rektiven angav jag att en central fråga för utredningen att behandla gällde reglerna för AP-fonden. Jag framhöll bl. a. att några av utred- ningens huvuduppgifter var att överväga inriktningen av fondens fram- tida utlåningsvcrksamhet samt formerna för kreditgivningen. Dessutom borde utredningen pröva de skäl som kan tala för ett mera direkt enga- gemang i näringslivet från fondens sida. I första hand avsåg jag därmed frågan om fonden skall få rätt att förvärva aktier. En annan viktig fråga för utredningen gällde den organisatoriska uppbyggnaden av AP-fonden och fondens förvaltningsformer. De sakkunniga antog namnet kapital- marknadsutredningen.

I skrivelse den 22 november 1971 till Kungl. Maj:t hemställde Lands- organisationen i Sverige om sådan ändring av AP-fondens placeringsreg- lcmente att det blev möjligt att i viss omfattning placera fondens medel '

• Sida 14
•  Original

Prop. 1973: 97 14

i företag som riskvilligt kapital. Landsorganisationen hemställde också att de nuvarande tre fondstyrelserna skulle slås samman till en styrelse med majoritet för representanter för löntagarna.

Skrivelsen överlämnades till kapitalmarknadsutredningen för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande.

Kapitalmarknadsutredningen avgav den 14 september 1972 delbetän— kandet (SOU 1972: 63) Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden]. I betänkandet föreslås att inom AP-fonden inrättas en ny särskild delfond vid sidan av de tre befintliga med uppgift att kanalisera riskvilligt kapital till näringslivet genom förvärv av aktier. Till betänkandet är fogat en reservation av ledamoten Johansson.

Betänkandet innehåller förslag till lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret (fondbyrån), bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskattever- ket, kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, företagsskattebe- redningen, fondbörsutrcdningen, AP-fondens styrelser, Folksam, full- mäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i Sveriges riksbank, Koopera— tiva förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukar- nas riksförbund, styrelsen för Stockholms fondbörs, Svensk industriför- ening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska företagarkassan, Svenska för- säkringsbolags riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges aka- demikers centralorganisation (SACO), Sveriges aktiesparares riksför- bund, Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveri— ges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriför- bund, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges köpmannaförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Riksskatteverket och före- tagsskattebcredningen har begränsat sina yttranden till en vid betänkan- det fogad promemoria om den s'katterättsliga behandlingen av konver- tibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Delegationen för de mindre och medelstora företagen, Företagareföreningarnas förbund och Statstjänste— männens riksförbund har avstått från att yttra sig över förslaget.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping och Malmö. .Handelskamrarna i Borås, Göte- borg, Jönköping, Karlstad och Visby har anslutit sig till det yttrande som avgetts av handelskammaren i Stockholm. Handelskamrarna i

1 Betänkandet är undertecknat av riksbankschefen Per Åsbrink, ordförande, riksdagsledamoten Johannes Antonsson, försäkringsdirektören Seved Apelqvist, teknologie doktorn Tore Browaldh, planeringschefen i Hnansdepartementet Erik Höök, direktören Axel Iveroth, riksdagsledamoten Knut Johansson, bankdirek- tören Sven Lindblad, landshövdingen Hjalmar Mehr och förbundsdirektören Arne H. Nilstein.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973: 97 15

Gävle och Örebro har instämt i det yttrande som avgetts av handels- kammaren i Malmö.

Några länsstyrelser har bifogat inhämtade yttranden, nämligen läns- styrelsen i Stockholms län yttranden av Stockholms kommun och Stock- holms läns landsting, länsstyrelsen i Kalmar län yttranden av Kalmar läns företagarförening och näringslivskommittén i Kalmar län, länssty- relsen i Göteborgs och Bohus län yttranden av Göteborgs kommun samt länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden av Luleå och Haparanda kom- muner.

LO har bifogat yttranden av Bcklädnadsarbetarnas förbund, Handels— anställdas förbund, Statsanställdas förbund, Svenska byggnadsarbetare- förbundet, Svenska fabriksarbetareförbundet, Svenska kommunalarbeta— reförbundet, Svenska metallindustriarbctareförbundet och Svenska pap- persindustriarbetareförbundet.

3.1. AP-fondens placeringar

Utredningen redovisar i betänkandet AP-fondens utveckling i fråga om avgiftsuttag, influtna pensionsavgifter samt utbetalda pensioner och fondkapital. Avgiftsuttagen fastställs av Kungl. Maj:t och riksdagen ge- mensamt för en femårsperiod i taget efter förslag av riksförsäkringsvcr- ket. För år 1972 utgick en avgift på 10 1/2 % av lönesumman. De infly- tande avgifterna uppgår f. n. till drygt 8 miljarder kr. per år. Utveck- lingen av avgiftsuttag m. m. framgår av följande tabell.

Avgifts- Influtna Utbetalda Fondkapital uttag avgifter pensioner ult. dec. % Mkr Mkr Mkr 1960 3 468,4 _ 478,3 1961 4 698,6 — 1 209,1 1962 5 1 346,2 — 2 643,3 1963 6 1 890,8 35,5 4 668,5 1964 7 2 441,7 101,8 7 296,6 1965 7 1/2 2 905,4 152,8 10 501,2 1966 8 3 484,0 285,7 14 362,3 1967 8 1/2 4160,7 433,2 19 027,8 1968 9 5 195,1 606,1 24 876,0 1969 9 1/2 5 643,1 833,0 31 343,4 1970 10 6 099,8 1 165,6 38 417,9 1971 10 1/4 7 263,6 1 659,6 46 725,2 1972 10 1/2 8 489,4 2 210,7 56 310,0

Utredningen redogör också för hur AP-fonden placerats på olika lån- tagargrupper i anskaffningsvärden vid utgången av resp. åren 1960,

Mkr 1960 1965 1970 1971 1972 Staten 135,1 979,3 3 320,14 4 255,9 6 135,3 Bostadssektorn 173,4 4 245,2 18 403,4 23 037,4 26 041,0 Kommunerna 60,7 1 672,5 4 075,2 4 862,7 5 590,8 Näringslivet 101 ,4 3 480,5 12 324,8 15 270,3 18 020,0 lndustriföretag m. 11. 86,6 2 566,3 9 0303 11 606,9 13 886,41 Jordbruk 14,8 349,6 855,9 947,2 1 065,0 Återlån — 564,6 2 438,6 2 716,2 3 068,6 Utländska obligationer — 64,0 135,7 132,4 131,1 Banktillgodohavanden 0,1 1,4 0,6 0,8 0,6

Summa 470,7 10 442,9 38 260,0 47 559,5 55 918,8

Procent Staten 28,7 9,4 8,7 9,0 11,0 Bostadssektorn 36,9 40,7 48,0 48,4 46,6 Kommunerna 12,9 16,0 10,7 10,2 10,0 Näringslivet 21,5 33,3 32,2 32,1 32,2 Industriföretag m. 11. 18,4 24,6 23,6 24,4 24,8 Jordbruk 3,1 3,3 2,2 2,0 ] ,9 Återlån — 5,4 6,4 5,7 5,5 Utländska obligationer — 0,6 0,4 0, 3 0,2 Banktillgodohavanden 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 97 ];

1965, 1970 och 1971. Fördelningen av AP-fondens placeringar på de olika låntagargrupperna framgår av närmast föregående tabell, vilken kompletterats med uppgifter avseende år 1972.

Fondmedlen är till övervägande del placerade i obligationer. Vid ut- gången av år 1972 avsåg sålunda 74,7 % av placeringarna sådana värde- papper. Återstoden fördelade sig med 0,3 % på partiallån, 2,4 % på för- lagsbevis, 7,6 % på kommunlån samt 15 % på andra fordringsbevis, varav 8 % gällde lån till näringslivet via kreditaktiebolag och 5,5 % av- såg återlån.

Utredningen tar härefter upp de s.k. mellanhandsinstitutens roll. Dessa institut har till huvudsaklig uppgift att låna upp medel på kapital- marknaden och fördela dessa i form av långfristiga krediter bland de slutliga låntagarna. Instituten är i regel antingen av föreningskaraktär, t. ex. stadshypoteks- och landshypotcksinstitutionerna, där verksamheten regleras av särskild lagstiftning, eller också aktiebolag. För de mellan- handsinstitut som är aktiebolag gäller, vid sidan av lagen (1944: 705) om aktiebolag, lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Med kreditaktiebo- lag avses aktiebolag som har till ändamål att driva lånerörelse och att genom utgivande av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar upplåna för verksamheten erforderliga medel men i vars verksamhet bankrörelse inte ingår.

Under 1960-talet bildades en rad nya mellanhandsinstitut inom nä- ringslivssektorn. Detta var en direkt följd av AP-fondens tillkomst och den utformning som fondens organisation fick. Koncentrationen av AP- fondens placeringar till obligationsmarknadcn ansågs ge möjlighet att decentralisera utlåningsverksamheten så att fonden skulle undvika att ta ställning till den individuella kreditfördelningen mellan en mängd små projekt. Utredningen erinrar om att möjlighet till direkt obligationsupp- låning inte står öppen för andra än en begränsad grupp stora företag med förstklassiga inteckningsbara säkerheter och att mellanhandsinstitu- ten kom till som en lösning för att kanalisera krediter till andra före- tagskategorier så att även dessas kreditbehov kunde tillgodoses. AP-fon- den och mellanhandsinstituten kan således betraktas som delar av ett och samma system.

Utredningen framhåller att det f. n. finns nio mellanhandsinstitut som ger lån till näringslivet. Sex av instituten är kreditaktiebolag medan tre är av föreningskaraktär. AB Industrikredit och AB Företagskredit, vilka ägs till hälften av staten och till hälften av affärsbankerna, ger lån till mindre och medelstora näringsföretag, AB Industrikredit primärlån och AB Företagskredit sekundärlån.

AB Svensk exportkredit har till syfte att lämna långfristiga exportkre- diter. Kreditaktiebolaget ägs till hälften av staten och till hälften av tio affärsbankcr.

Det av staten helägda bolaget Sveriges investeringsbank AB (Investe-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 97 . 20

ringsbanken) lämnar krediter som särskilt skall avse struktur— och branschrationaliserande projekt. Verksamheten skall också grundas på samhällsekonomiska överväganden som inte bör eller kan krävas av privata och mindre kreditinstitut.

Lantbruksnäringarnas primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas se- kundärkredit AB — ägda till hälften av staten och till hälften av jord- bruksorganisationer och KF — har till syfte att medverka vid finansie— ringen av företag, vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket.

De sex kreditaktiebolagen har alla utom AB Industrikredit bildats un- der åren 1962—1967. AB lndustrikredits verksamhet före en är 1962 ge- nomförd omorganisation var av blygsam omfattning. .

De tre institut av föreningskaraktär som lämnar lån till näringslivet är Svenska skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa, som lämnar lån åt rederinäringen, samt Sveriges allmänna hypoteksbank med tillhörande landshypoteksföreningar, vilka ger krediter åt enskilda företagare inom jordbruket. Dessa institut är organiserade som låntagar- associationer med statliga grundfonder som garanti för upplåningen.

Den utlåning som sker till näringslivet genom denio mellanhandsin- stituten har under senare år expanderat kraftigt. För år 1971 uppgick nettoutlåningen till drygt 1 500 milj. kr. varav Investeringsbanken och AB Industrikredit vardera svarade för mer än en fjärdedel. Vid 1971 års utgång uppgick mellanhandsinstitutens utestående lån sammanlagt till 8 454 milj. kr. Kreditaktiebolagens utlåning finansieras numera nästan helt genom reversupplåning i AP-fonden. Investeringsbankcn har dock först under år 1972 lånat upp medel på kreditmarknaden. De övriga tre mellanhandsinstituten finansierar verksamheten genom obligationsemis- sioner som till större delen förvärvas av AP-fonden.

Det kan här tilläggas att ett finansieringsinstitut av nytt slag för mindre och medelstora företag startat sin verksamhet i början av inne- varande år. Det nya institutet, ett kreditaktiebolag med namnet Före— tagskapital AB, ägs till hälften av staten och till hälften av affärsban- kerna, inklusive Sparbankernas bank aktiebolag och Jordbrukets bank. Det har till ändamål att medverka vid finansieringen av mindre och medelstora näringsföretag genom förvärv av minoritetsposter av aktier och andra företagsandelar. Bolagets upplåning avses till större delen ske iAP-fonden (se prop. 1972: 101, NU 44, rskr 265).

En närmare redogörelse för de nio mellanhandsinstitutens verksamhet finns in_tagen i betänkandet (s. 30 ff).

3.2. Den realekonomiska och finansiella utvecklingen

I betänkandet finns intagen en översiktlig framställning över den eko— nomiska och finansiella utvecklingen i Sverige från 1950-talet fram till .

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 97 21

år 1971. Framställningen redovisas här i vissa huvuddrag. I övrigt hän— visas till redogörelsen i betänkandet (s. 37-—64).

3 .2.l Ändringar i sparandc— och investeringsmönster

Utredningen framhåller att det under 1960-talet inträffade betydande förändringar i sparande- och investeringsmönstret liksom i den finan— siella strukturen. Markanta inslag i utvecklingen är de förskjutningar SOm skett i sparandets fördelning och på kreditmarknaden. Bl. a. har. tillkomsten av AP-fonden medfört genomgripande ändringar inom lop— pet av några få år. '

Utvecklingen i stora drag framgår av följande tabell.

Sparande Och investering åren 1955—1971 . Procent av BNP till mark— nadspris

1955—59 1960—65 1966—71

Brutlosparande Staten 3,8 5,0 3,4 Kommuner 2,8 4,0 5,1 Bostäder 1,4 1,5 1,4 Allmänna pensionsfonden - 1,9 4,0 Övriga finansiella institutioner1 2,8 1,9 2,2 Privata icke finansiella företag 7,8 7,0 6,2 Hushålll 2,7 2,6 1,1 Summa 21,3 23,9 23,4

Bruttoinvesteringar inkl. lagerinrestering Staten 3,5 3,5 3,0 Kommuner 3,2 3,7 5,1 Bostäder 4,7 4,9 5,1 Privata icke finansiella företag 10,1 11.7 10,3 Summa 21,5 23,8 23,5 Finansiellt sparande Staten 0,3 1,5 0,4 Kommuner -- 0,4 0,3 0,0 Bostäder - —3,3 —3,4 -—3.7 A_llmänna pensionsfonden 1,9 4,0 . Övriga finansiella institutionerl 2,8 1,9 2,2 Privata icke finansiella företag ---2,3 —4,7 —4,1 llushiilll 2.7 2,6 1,1 Summa?- -—0 2 0.1 —O.1

lHushållens försäkringssparande redovisas under rubriken ”övriga finansiella institutioner". Enskilda försäkringsbolag svarar för huvuddelen av detta sparande. 2 Summan motsvarar saldot i bytesbalansen.

Anm. För närmare redovisning av beräkningsmetoder hänvisas till ”Finansiella till- viixtuspekter1960—75”, 1970 iirslängtidsutredning, Bilaga4,SOU l97lz7.

I tabellen avses med bruttosparande den del av de disponibla inkoms- terna, dvs. inkomsterna efter skattebetalningar och andra transfere— ringar, inom varje sektor som inte används för offentlig eller privat kon- sumtion. Med bruttoinvesteringar avses de fasta reala investeringarna

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 97 22

samt lagerinvesteringarna. Det finansiella sparandet kommer fram som skillnaden mellan bruttosparande och bruttoinvestering. Ett negativt sparande, som noteras för bl. a. privata icke finansiella företag, betyder att sektorn har haft ett finansieringsunderskott. Under den avsedda pe- rioden har med andra ord lånats upp medel eller skaffats externt ägar- kapital till ett belopp överstigande vad som svarar mot sektorns finan- siella placeringar, dvs. bankinsättningar, obligations- och aktieköp, han- delskrediter etc.

Det kollektiva sparandet, dvs. statens, kommunernas och AP-fondens bruttosparande, ökade kraftigt under 1960-talet. Det kollektiva sparan- dets andel av det totala bruttosparandet steg sålunda från drygt 30,9 % under perioden 1955—59 till 53,4 % under perioden 1966—71. En pri- mär effekt som tillkomsten av ATP-systemet fick på sparandets fördel- ning är, framhåller utredningen, att offentligt försäkringssparandc, som praktiskt inte förekom tidigare, genom AP-fondens tillväxt steg så, att detta för perioden 1966—71 svarade för 17,1 % av det totala bruttospa- randet. Statens andel av det totala bruttosparandet har från närmast föregående period — då statsbudgeten kunde hållas i stort sett totalba- lanserad — minskat med drygt 6 % till 14,5 %. Kommunernas andel har efter hand ökat till 22 % för perioden 1966—71. .

Utredningen har försökt bedöma de sekundära effekterna av ATP- systemets införande på annat sparande och konstaterar, att mycket talar för att en inte oväsentlig del av bruttosparandet i AP-fonden represen- terar en ökning av det kollektiva sparandet som inte skulle kommit till stånd på andra vägar. '

Enligt utredningen finns det skäl anta att AP-fondens andel av det totala bruttosparandet ger en något överdriven bild av fondens bidrag till det kollektiva sparandet. Fondens andel av detta sparande kan näm- ligen i viss mån ha tillkommit på bekostnad av statens och kommunernas andel.

Den kraftiga tillväxten av det kollektiva sparandet torde enligt utred- ningen till övervägande del vara resultatet av en omfördelning av det to- tala sparandet. Ökningen har sålunda balanserats av en motsvarande mer dämpad ökningstakt för det privata sparandet. lndragningcn av av- gifter till AP-fonden bör emellertid därutöver ha lett till någon ökning av den totala sparkvoten (bruttosparandet i procent av BNP). Denna kvot ökade från 21,3 % perioden 1955—59 till 23,9 % perioden 1960— 65 men sjönk sedan till 23,4 % perioden 1966—71.

Vad gäller det enskilda sparandet konstaterar utredningen att hus— hållssektorns försäkringssparande sjönk kraftigt från perioden 1955—59 till perioden 1960—65 (från 2,5 till 1,5 % av disponibcl inkomst eller från 1 till 0,8 miljarder kr. i genomsnitt per år). Nedgången berodde på minskad premiebetalning till den privata tjänstepensionsförsäkringen och har direkt samband med införandet av ATP-systemet.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 97 23

Hushållens sparbenägenhet, uttryckt i procent av disponibcl inkomst, minskade successivt under 1960-talet från 6,5 till 2,3 %. En ökning har

10

BNP (marknadspris)

Statliga inv.

Kommunala inv.

Privata inv.

lndustriinv.

Bostadsinv.

Totala inv.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 97 24

därefter ägt rum till 3,3 % år 1970 och 6,2 % år 1971. Även för år 1972 hölls hushållens sparbenägenhet på en hög nivå.

Utvecklingen i fråga om de fasta bruttoinvesteringarna under tiden 1950—1971, uttryckt i procentuell ändring från föregående år i fasta priser, belyses av ett diagram (se föreg. s.)

Diagrammet visar bl. a. hur .de privata investeringarna hade ett ex- pansionsskede fram t.o.m. år 1961 varefter de efter en dämpning åter steg kraftigt åren 1965 och 1966. En avmattningsperiod har därefter följt. Det kan tilläggas att under år 1972 de totala fasta investeringarna beräknas ha ökat med närmare 6 %. För industriinvesteringarna var vo- lymökningen ca 4 %.

Utvecklingen på kreditmarknaden från senare delen av 1950-talet kännetecknas av enligt utredningen följande huvuddrag. Utbudet på den organiserade kreditmarknaden har växt i snabbare takt än BNP, spa- rande och investeringar. Upplåningen på kreditmarknaden ökade — räknat i genomsnitt per år — från 4 miljarder kr. perioden 1955—59 till 17,4 miljarder kr. perioden 1966—71, motsvarande en ökning räknad i procent av BNP från 6,9 till 11,7 %. Den långfristiga finansieringen har stigit mest. Kapitalmarknaden i vid mening — dvs. omfattande aktier, långfristiga obligationer och förlagslån samt reverslån i försäkringsin- rättningar och andra bankinstitut än affärsbanker — ökade sin andel av utbudet på kreditmarknaden från drygt 70 % perioden 1955—59 till knappt 80 % 1966—71. Andelsökningen har dock knappast varit så stor som funnits anledning atttro med hänsyn till AP-fondens bildande och starka tillväxt. F. n. svarar fonden för ca en tredjedel av det totala kredit- utbudet. Detta beror på att AP-fondens utbud balanserats bl. a. av en mer dämpad utveckling av enskilda försäkringsinrättningars utveckling, vilket är en direkt följd av ATP-systemets införande. — Näringslivet har svarat för en allt större del av upplåningen. Från perioden 1955—59 till perioden 1960—65 ökade näringslivets andel av det totala kreditut- budet från 22,9 till 41,8 %. Följande period, 1966—71, skedde en ned- gång till 32,9 %. På kapitalmarknaden i vid bemärkelse svarade nä- ringslivets upplåning under de tre perioderna för 21,0, 27,3 resp. 29,6 %. Omfördelningen av den långfristiga kreditgivningen har i hu— vudsak skett inom banksektorn och således inte nämnvärt berört de en- skilda försäkringsinrättningarnas eller allmänhetens placeringar.

3.2.2. Näringslivets finansieringsstruktur

Utredningen framhåller att tillväxten i de privata investeringarna ökade under första delen av 60-talet till ca 6 % per år mot 5 % under 50-talet. Näringslivets sparande minskade däremot i relation till BNP och dess andel av det totala sparandet reducerades. Senare under 60-ta- let fortsatte minskningen av nämnda sparandeandelar, men denna ut- veckling motsvaradcs inte av en lika kraftig ökning av upplåi'iingen på

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 97 25

kreditmarknaden som tidigare. En markant dämpning av investerings- tillväxten — till under 2 % per år — ägde i stället rum.

Utvecklingen av vinstmarginalerna var under 1960-talet i stort sett likartad för företagssektorn i sin helhet och för industrin. Vinstmargina- lerna fluktuerade med konjunkturutveckli-ngcn, men för flertalet in- dustrigrupper och för. industrin som helhet konstaterar utredningen en trendmässig försämring av bruttovinsten i förhållande till omsättningen. Förändringar i bruttovinstmarginaler inom industrin åren 1957—1970 belyses av följande tabell.

Bruttovinst i procent av omsättningen

l957—59/ 1960—65/ 1960- 65 1966—70 Metall- och vcrkstadsindustri --0,6 — l .7 Jord- och stenindustri -— l ,5 —2,0 Träindustri -—0,1 +1.2 Massa- och pappersindustri ' ' --2,4 +1,6 Grafisk industri och pappersförädling +0,1 +1,1 Livsmedelsindustri 0,0 +0,2 Textil- och sömnadsindustri- +0,3 — l .0 Läder, hår- och gummivaruindustri —O,7 ' + 0,7 Kemisk och kemisk-teknisk industri ' —- 1.3 —- l .2

Hela industrin _0,3 _.134

Anm. Bruttovinst beräknas inkl. lagernedskrivning. Gruvindustrin, varVSindustrin och kombinerade företag ingår inte i de redovisade industrigruppcrna, men inklude- ras i summan. Kraftverk ingår inte.

Av tabellen framgår att marginalförsämringen under perioden 1960— 65 för industrin i dess helhet uppgick till mindre än 0,5 procentenhet i förhållande till perioden 1957—59 men att marginalen för tiden 1966— 70 minskade mer påtagligt eller med ca 1,5 procentenhet. Utredningen belyser också bruttovinstmarginalutvecklingen åren 1957—1970 för in- dustrin totalt sett med följande diagram (bruttovinst justerad för lager- nedskrivning i procent av omsättningen).

Procent

12

10

1957 —58 -59 -60 -61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 -68

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973: 97 26

Den angivna utvecklingen av bruttovinstmarginalerna indikerar en markant nedgång i självfinansieringsgraden, dvs. bruttosparandet i rela- tion till de totala investeringarna. För företagssektorn som helhet sjönk självfinansieringsgraden från 77 % åren 1955—1959 till 60 (Pc- åren 1960—1965. För industrin var motsvarande värden 124 resp. 89 %. Denna ändring var delvis föranledd av ett i förhållande till BNP sjun- kande företagssparande. Nedgången var dock framför allt ett resultat av investeringsexpansioner i den privata sektorn i början av 1960-talet. Självfinansieringsgraden för såväl industrin som hela näringslivet låg sedan kvar på ungefär oförändrad nivå mellan perioderna 1960—65 och 1966—7'1. En fortsatt nedgång i företagssparandets andel av BNP ba- lanserades därvid av en dämpning av investeringstaktcn från 6 % per år under perioden 1960—65 till ca 2 % under perioden 1965—70 för hela näringslivet och från drygt 5 till 3 % för industrin. Ändringarna inom industrins olika branscher framgår av följande tabell.

Eget sparande i procent av fasta in— vesteringar och lagerinvesteringar

1957—59 1960—65 1966—70

Metull- och vcrkstadsindustri 151 91 93 Jord- och stenindustri 168 84 74 'l'räindustri 125 65 75 Massa- och pappersindustri 108 73 74 Grafisk industri och pappersförädling 121 78 85 1,ivsmedelsindustri 1 11 100 101 'l'cstil- och sömnmlsindustri 165 107 128 1,iidcr-,-hår— och gummivaruindustri 130 80 83 Kemisk och kemisk—teknisk industri _ 126 " 96 82 Hela industrin - 124 89 86

Aum. Gruvindustrin. varvsindustrin och kombinerade företag ingår inte i de redo- visade industrigruppcrrm, men inkluderas i summan. Kraftverk ingår inte.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 97 27

Den successiva ändringen av självfinansieringsgradcn inom industrin åren 1957—1970 belyses också av detta diagram (bruttosparande i pro- cent av fasta investeringar och lagerinvesteringar).

Procent 170

150

130 (exkl lager)

90

70

1957 -58 -59 -60 -61 -62 -63 -64 -65 -66 -67 -68

Utredningen framhåller att om företagens självfinansieringsgrad är lägre än 100 %, investeringarna måste delvis finansieras med externa medel såvida det inte sker en neddragning av de finansiella tillgångarna. Hur denna externa finansiering kommer att påverka företagens soliditet beror emellertid på i vilken form kapitaltillskottet sker. Soliditeten kom- mer enligt utredningen inte att falla, om tillskottet sker i form av riskka- pital från gamla eller nya delägare, men den kommer att avta om till- skottet sker i form av upplånat kapital. Följande tabell (se nästa 5.) an- ger industriföretagens finansiella tillgångar och skulder åren 1961 resp. 1970 (i % av summa skulder och eget kapital).

Tabellen visar att från början till slutet av 1960-talet relatiönen mel- lan eget kapital och de totala skulderna sjönk från 36 till 21 % för före- tag med 50—499 anställda. För företag med över 500 anställda föränd- rades relationen från 45 till 32 %. De långfristiga skulderna ökade mar- kant i andel under perioden för båda storleksgrupperna. Även om för- siktighet är tillrådlig vid jämförelser av finansieringsstrukturen under

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 97 38

Företag med 50- -499 Företag med minst 500

anställda ' anställda

1961 1970 1961 1970 Finansiella tillgångar Kassa och bank 12 7 l_2 8 Handelskrediter 21 26 19 26 Koncernfordringar 6 8 7 19 Aktier, andelar m. m. 7 3 12 5

Summa 46 44 50 58

(3 800 mkr) (6 500 mkr) (14 300 mkr) (30 100 mkr)

Skulder och eget kapital Handelskrediter 15 27 19 23 ÖVriga kortfristiga skulder 15 l 1 7 7 Koncernskulder 6 12 3 5 Pensionsskulder 11 5 12 7 Övriga långfristiga skulder 17 24 14 26 Eget kapital 36 21 45 32 Summa 100 100 100 ' 100

(8 200 mkr) (14 800 mkr) (28 600 mkr) (51 700 mkr)

Anm: Företagens avsättningar till investeringsfonder ingår i ”övriga långfristiga skul- der”. Övriga Obeskattade reserver har utelämnats.

enskilda år då tillfälliga fluktuationer kan förrycka bilden, drar utred— ningen den allmänna slutsatsen att industrins soliditet sjunkit under 60- talet såväl vad gäller mindre och medelstora som större företag. Den hårda åtstramning som präglade kreditmarknaden år 1970 gör att data för detta år kanske inte ger en fullt rättVis'ande bild av företagens finan- sieringsstruktur. En förutsättning för att soliditeten för de båda åren skall kunna jämföras direkt är också att andelen dolda reserver inte för- ändrats markant. En justering av de poster som främst torde ha påver- kats av kreditmarknadsläget ger snarast vid handen att soliditcten bör ha sjunkit mer under perioden än vad redovisade data antyder. Under mer normala förhållanden borde sålunda företagens upplåning i ban— kerna och därmed de likvida tillgångarna ha varit större. Därvid skulle relationen mellan det egna kapitalet och de totala skulderna ha blivit än lägre. Utredningen framhåller också att företagens pensionsfonder, som kan betraktas som näraliggande det egna kapitalet, minskat i andel un- der perioden genom den upplösning av dessa fonder som skedde i sam— band med ATP-reformen.

De privata investeringarnas externa finansiering sker i huvudsak ge- nom upplåning och kapitalanskaffning på den inhemska kreditmarkna- den. I betänkandet anges, med vissa reservationer, att denna finansiering ökade från mindre än 20 % av investeringarna under åren 1955—1959 till drygt 30 % åren 1960—1965 för att därefter under perioden 1966—

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 97 29

71 stiga till nära 40 %. Under 1960-talet skedde en snabb ökning av upp- låningen på kapitalmarknaden, i synnerhet genom obligationsutgivning.

Även om införandet av den allmänna tilläggspesionen medförde att det kollektiva sparandet ökade på det privata sparandets bekostnad och därvid också otvivelaktigt bidrog till den sjunkande självfinansie- ringsgraden inom näringslivet, finner utredningen det klart att bildandet av AP-fonden skapade de grundläggande förutsättningarna för en kraf- tig ökning av företagens långfristiga finansiering. Under 1950-talet upp- trädde kraftverken regelbundet som låntagare på denna marknad, under det att övriga industrier endast undantagsvis emitterade obligationslån. Under 60-talet tog ett växande antal industriföretag upp lån på markna- den. I genomsnitt emitterades under denna period årligen 30—35 lån mot 7 före år 1960. AP-fondens andel av obligationsemissioncrna ökade successivt och fonden har under senare år tecknat 80—90 % av varje industrilån. _ . .

Utredningen anför att uppbyggnaden av AP-fonden förutsatte att ett system av mellanhandsinstitut skulle skapas för att förmedla långfristiga krediter till företag som inte kan tänkas själva emittera obligationslån på marknaden. De medel som kanaliseras över dessa institut från AP-fon- den var omfattande under perioden 1966—71 och uppgick till 650 milj. kr., vilket motsvarade mer än en tredjedel av näringslivets upplåning på obligationsmarknaden. Härtill skall läggas utlåningen från Investerings- banken som baserades på dess egna kapital och uppgick till ca 160 milj. kr. per år under nämnda period.

Den sjunkande självfinansieringsgraden under 1960-talet har, fram- håller utredningen, i endast ringa utsträckning kompenserats med till- skott av externt riskvilligt ägarkapital. Följande tabell anger aktieemis- sionerna åren 1960—1971 i milj. kr..

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 97 30

År Aktieemissioner Näringslivets kapital- Nyemissioncr ___—___— tillförsel (netto) via av börsnote- Totalt Varav "Y" aktiemarknaden rade aktier emissioner (Totalt ./. fondemissioncr) 1960 921 457 346 128 1961 1553 853 602 330 1962 1 199 801 427 106 1963 879 - 546 351 262 1964 868 509 454 363 1965 1 900 865 934 768 1966 1 325 857 651 327 1967 1851 1325 553 181 1968 ] 062 743 476 83 1969 3130 2111 846 406 1970 2 856 1 834 448 50 1971 1651 1030 687 107

Anm. Patent- och registreringsverket (PRV) sammanställer statistik över aktie- kapitalförändringar i alla svenska aktiebolag. På detta material bygger bl.a. Bank- föreningens kreditmarknadsstatistik (kolumn 1 och 2). Dessa uppgifter avser alla emissioner och nyemissioner i samtliga aktiebolag utom hank- och försäkringsbolag. Riksbankens statistik över näringslivets nettotillförsel av kapital via aktiemarknaden (kolumn 3) uppvisar lägre siffror. Även här bygger man på uppgifterna från PRV. Här medtas dock endast kontant inbetalda hclopp (således ej likvider i form av t. ex. apportegendom) och fråndras belopp som vid kapitalnedsiittning äterhetalts till aktieägarna. Vidare utesluts aktier som emitteras av statliga bolag och betalas över statsbudgeten.

Börsvärdet av de 104 företag som vid utgången av år 1971 var regist- rerade på Stockholms fondbörs utgjorde 29,6 miljarder kr. Vid slutet av år 1972 var börsvärdet av de då vid börsen registrerade företagen 32,3 miljarder kr.

Vid utgången av år 1971. svarade industriföretagen för nära 80 % av totala börsvärdet av de börsregistrerade företagen. Motsvarande pro- centtal var för vardera av de två grupperna banker/försäkringsbolag och investmentbolag inte fullt 10 %.

Omsättningen på Stockholms fondbörs och dess andel av den totala aktieomsättningen under vissa år framgår av följande tabell.

Ar Samtliga aktiebolag' Via Fondhörsen mkr '. 1954 513 240,5 47 1958 568 261,0 46 1962 731 277,5 38 1966 1589 656,() 41 1969 2 809 1 194,41 43 1970 1 848 708,() 38 1971 2692 lO6l,5 39

1 Beräknad på grundval av influten stämpelskatt.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 97 31

Under år 1972 var omsättningen på fondbörsen 1 602 milj. kr. En stor del av börsaktierna ligger fast placerade hos olika institutio- ner. Vid utgången av år 1971 innehade investmentbolag, försäkringsbo- lag och aktiefonder/stiftelser aktier motsvarande 20,3 % av de börsnote- rade bolagens totala börsvärde. Läggs till de innehav som finns hos olika stiftelse-r och fonder torde siffran komma i närheten av 25 %. Av det angivna procenttalet 20,3 föll 11,3 på investmentbolag, 8,5 på försäk- ringsbolag och 0,5 på aktiefonder/stiftelser.

3.3. Allmänna utgångspunkter för ändring i AP-fondens placeringsregler

Frågan om en kanalisering av riskvilligt ägarkapital från AP-fonden kan enligt utredningens uppfattning behandlas oberoende av andra eventuella förändringar i kapitalmarknadens organisation som utred- ningen enligt sina direktiv har att överväga. Utredningen har i detta sammanhang inte tagit ställning till en eventuell förändring av AP-fon- dens organisatoriska uppbyggnad annat än i de avseenden detta visat sig nödvändigt för att anpassa fonden till dess nu föreslagna nya uppgifter. Det förslag om rätt för fonden att förvärva aktier som utredningen läg- ger fram i betänkandet utesluter inte att andra metoder att öka företa- gens tillgång till riskvilligt kapital kan prövas. Genom sin dominerande ställning på kapitalmarknaden och sin potentiellt stora förmåga att bära de med aktieförvärv förenade riskerna utgör AP-fonden dock en källa som inte kan förbigås om någon mer betydande ökning av utbudet av riskvilligt kapital skall komma till stånd. Stor vikt har emellertid lagts vid att en tillförsel av kapital på denna väg kan medföra störningar på aktiemarknaden med icke önskvärda återverkningar som följd. Utred- ningen har därför ansett det väsentligt att utarbeta en metod för kanali- sering som medger att verksamhetens omfattning avpassas för att und- vika sådana effekter.

Utredningen påpekar att i LO:s skrivelse till Kungl. Maj:t och i den allmänna debatten kan urskiljas tre huvudargument för att AP-fonden bör ges rätt att placera medel i aktier och andra företagsandelar. Det har hävdats dels att fonden skulle användas för att öka samhällets och löntagarnas inflytande inom näringslivet, dels att fondmedlen på detta sätt i någon män skulle kunna värdesäkras och dels att företagen skulle kunna få ett nödvändigt tillskott av riskvilligt ägarkapital.

Utredningen har för sin del inte funnit anledning att frångå 1957 års pensionskommittés uttalande, att fonden inte borde åläggas att uppfylla ekonomisk-politiska eller socialpolitiska mål vid sina placeringsbeslut. Utredningen betraktar AP-fonden således som en kapitalförvaltande in- stitution med uppgift att bidra till en effektiv fördelning av kapitalresur- serna i samhället. Det i det följande framlagda förslaget om en vidgning av AP-fondens placeringar till att omfatta också aktier grundas på

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 97 32

överväganden av näringslivets finansiella betingelser och de tänkbara ef- fekterna på aktiemarknaden av ett tillskott av riskvilligt kapital på denna väg. Utredningen har således inte sett som sin uppgift att ta ställ- ning till vägar att uppnå ett ökat samhälls- och löntagarinflytande i nä- ringslivet. En implicit grundsyn är dock att AP-fonden, fastän den för— valtar allmänna medel, i sin egenskap av kapitalplacerande institution inte kan bära ett sådant politiskt ansvar som förbindes med ett ökat samhällsinflytande i näringslivet.

Bakom argumentet att fonden i någon män skulle kunna värdesäkras genom förvärv av aktier ligger att det reala värdet av dess tillgångar vid stigande prisnivå sjunker, medan låntagarna kan göra betydande infla- tionsvinster genom att finansiera investeringar genom lån i fonden till bundna räntor. Frånsett de tvivel som utredningen känner inför de praktiska möjligheterna att genom aktieplaceringar nämnvärt öka av- kastningen på det väldiga fondkapitalet pekar utredningen på den grundläggande skillnaden mellan ATP-systemet och konventionella för— säkringssystem. De konventionella försäkringarna är uppbyggda enligt ett premiereservsystem, vilket medför att en hög avkastning på fonde- rade medel tillgodogörs försäkringstagarna antingen i form av lägre pre- mier eller som återbäring. Härav följer en naturlig strävan att så långt som möjligt värdesäkra fonderna.

Allmänna tilläggspensionen är däremot uppbyggd som ett fördel- ningssystem, där pensionsutbetalningarna inte är relaterade till inbetalda avgifter vare sig kollektivt eller individuellt. Pensionen är en rätt som tillkommer på basis av tidigare intjänad inkomst och beräknad efter ett särskilt system. Denna rätt är garanterad i lag och oberoende av de av- giftsinbetalningar som gjorts och den avkastning som AP-fonden kan er- hålla på sina medel. I princip kan myndigheterna alltid fastställa ATP- avgifternas nivå oberoende av pensionsutbetalningarna. Pensionssyste- mets utbetalningar kan. i sista hand sägas vara garanterade av samhälls- ekonomins förmåga att generera tillräckligt underlag för pensionsav- gifter. Utredningen har funnit att en värdesäkring av AP-fondens till— gångar inte kan användas som skydd för de försäkrades rättigheter och att en sådan strävan under alla omständigheter bör underordnas mål- sättningar som från samhällsekonomisk synpunkt framstår som väsent- liga. Det innebär inte att fonden skulle ta ett eget samhällsekonomiskt ansvar, men väl att utformningen av dess placeringsregler primärt måste ske med beaktande av de effekter som placeringarna kan få på den all- männa ekonomiska utvecklingen, under det att avkastningsmöjlighe- tema är av sekundär betydelse. Det utesluter givetvis inte att fonden se— dan inom den givna ekonomisk-politiska ramen bör sträva efter att nå en så hög förräntning som möjligt på sina medel.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 97 33

3.4. Näringslivets försörjning med riskkapital

I debatten om självfinansieringens betydelse för företagens investe- ringsverksamhet sägs två olika uppfattningar vara företrädda. Den ena är att företagen uppfattar upplåning som ett dåligt substitut för självfi- nansiering och att för djärvare investeringssatsningar krävs att finansie- ringen sker nästan helt med egna medel. Enligt den andra uppfattningen är skillnaden mellan olika finansieringsformer inte lika avgörande, om företaget väl har en god bas av eget kapital. Båda uppfattningarna inne- håller enligt utredningen sannolikt väsentliga element för förståelsen av företagens investeringspolitik. Det är möjligt att investeringsprojekt, som väntas ge hög lönsamhet men som är förenat med stor osäkerhet, förutsätter en relativt omfattande självfinansiering. Vissa nackdelar föl— jer emellertid av en alltför nära anknytning till självfinansieringsutrym- met. Marginellt kan sålunda projekt med lägre räntabilitet bli genom- förda på bekostnad av mer lönsamma investeringar inom andra företag som, i avsaknad av en marknadsmässig fördelning, inte kunnat konkur- rera om de finansiella resurserna. Vidare försämrar en hög självfinansie- ringsgrad möjligheterna att påverka investeringsefterfrågan med kredit- politiska åtgärder. En hög självfinansieringsgrad anses också på många håll inte acceptabel från inkomst- och förmögenhetsfördelningssyn- punkt

Utredningen anför att det dock otvivelaktigt finns en gräns under vil- ken företagssparande och Vinster inte kan sjunka utan att det uppstår svårigheter att upprätthålla den önskvärda investeringsvolymen och få till stånd en effektiv resursfördelning. Självfinansieringsgraden under 1950-talct var väsentligt lägre än under 1960-talet framför allt som en följd av sjunkande vinst— och sparandenivå inom företagssektorn. Utred— ningen anscr att en fortsatt utveckling i denna riktning kan få ogynn- samma följder för industrins investeringsaktivitet och för den allmänna ekonomiska utvecklingen. I utredningens uppdrag ingår emellertid inte att överväga åtgärder som direkt kan påverka företagens lönsamhet utom i den mån de har direkt beröring med förhållandena på kapital- marknaden. Företagsbeskattningsfrågor, ändrade avskrivningsregler etc. ankommer sålunda inte på utredningen att överväga. Dess uppgift i detta sammanhang är snarast att utröna i vad mån medel från kapital- marknaden kan tänkas utgöra lämpliga komplement till av företagen in- ternt genererat eget kapital och i vilka former utbudet kan ske.

Företagen kan antas i viss utsträckning öka sin benägenhet att lånefi- nansiera en expansion, om de får tillgång till långfristiga krediter, sär- skilt om kreditgivningen sker i mer riskvilliga former än f. n. Utred- ningen nämner i sammanhanget att en ökad tillförsel av långfristigt och riskvilligt kapital via Investeringsbanken kan bidra till att öka närings- livets investeringar. Utredningen pekar vidare på att aktiebolagsutrcd-

3 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 97

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 97 34

ningen i sitt förslag till ny aktiebolagslag fört in regler om två kapi- talformer, vinstandelslån och konverteringslån, som är att betrakta som mellanformcr mellan eget kapital och lånekapital.

Utredningen menar emellertid att innovationer i fråga om låneinstru- mcnten på kapitalmarknaden inte i någon betydande grad spontant kan framkalla ett ökat intresse för riskbetonade placeringar. Företagen anses vidare inte i någon högre grad betrakta lånekapital som lämpligt substi— tut för ägarkapital. Det ifrågasätts också om finanspolitiska åtgärder -— t.ex. av typ Annell-reglerna, vilka ger företag som nyemitterat aktier rätt att i viss utsträckning göra avdrag för utdelning på dessa aktier — kan ge nämnvärd stimulans till en ökad tillförsel av riskkapital till nä- ringslivet.

Mot bakgrund av det sagda finns enligt utredningen anledning att pröva att tillföra företagen riskvilligt kapital genom tillskott från AP- fonden. Tillskotten bör avse konventionellt ägarkapital, dvs. aktier eller eventuellt andra företagsandelar. Skälen för detta är dels att ägarkapital bara i begränsad omfattning kan ersättas av andra former av riskkapital, dels att det inte kan vara rimligt att helt f rånhända placeraren, dvs. AP- fonden själv eller något mellanhandsinstitut, möjligheterna att åtmins- tone i vissa lägen utöva det inflytande risktagandet i och för sig motive- rar.

Utredningen betonar två förhållanden som bör uppmärksammas i sammanhanget. För det första understryks den skillnad som finns mel- lan internt inom företaget genererat kapital och kapital anskaffat via nyemission. En ökning av det internt bildade kapitalet är i sig själv ut- tryck för en högre förräntning på redan insatt kapital, under det att ut- ifrån anskaffat eget kapital däremot ställer förräntningsanspråk, som snarast är högre än för upplånade medel, förutsatt att placerarnas av- kastningskrav inte ändras.

För det andra framhålls att ökade placeringar i aktier inte utan vidare tillför näringslivet motsvarande belopp eget kapital. Anledningen till att företagen inte nyemitterat aktier i större omfattning är att kursnivån varit för låg och marknaden för ”tunn" för att en lämplig emissionskurs skulle kunna uppnås. En press uppåt på kurserna är därför närmast oundgänglig för att företagen skall vara benägna att nyemittera aktier.

Utredningen understryker att det är väsentligt att man vid placering av AP-fondmedel i aktier prövar sig fram på marknaden så att utbudet kommer företagen till godo och inte alltför mycket tar sig uttryck i en höjd kursnivå. Om, som nämnts i debatten, så mycket som 5 % av AP- fondens kapital skulle avdelas för aktieförvärv, innebärande en årlig placeringsvolym om 400 milj. kr., skulle detta leda till kraftiga kurssteg— ringar. Detta skulle förutsätta en väsentlig sänkning av avkastningskra- ven för placeringar i riskvilligt kapital samtidigt som tidigare aktieägare skulle göra betydande kapitalvinster. Med en aktieplacerande institution

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 97 35

av sådan potentiell kapacitet skulle också finnas risker för kraftiga åter- verkningar på kursbildningen. Bl. a. skulle själva bildandet av en institu- tion av denna karaktär kunna utlösa en spekulation med överdriven kursuppgång med risk för påföljande kraftiga- kursfall. Vidare skulle marknadsstörningar ofta uppstå genom förväntningar om att fondmedel skulle placeras än i det ena bolaget och än i det andra, effekter som skulle förstärkas om fonden gjorde ständiga omplaceringar av aktieport— följen. Häftiga kurseffekter skulle också uppkomma vid försäljning av en del av aktieinnehavet. I praktiken torde därför i portföljen innelig- gande aktier i stort sett få betraktas som ”frusna”.

Utredningen berör en i debatten framförd tanke att AP-fondens till- skott av ägarkapital borde ske i samband med nyemissioner så att med— len direkt fördes till företag som var i behov av nytt ägarkapital. Därige- nom skulle man också kunna nå uppgörelser som inte får en kurssteg- rande effekt på börsen. Utredningen påpekar att en möjlighet till en så- dan riktad kapitalinsats förutsätter, att aktiebolagslagens nuvarande regler om aktieägares företrädesrätt att teckna aktier vid nyemission upphävs. Ett förslag i den riktningen har lagts fram av aktiebolagsutred- ningen i betänkandet (SOU 1971: 15) om en ny aktiebolagslag. Förslaget innebär att bolagsstämma med kvalificerad majoritet skall kunna besluta om avvikelse från principen om äldre aktieägares företrädesrätt. Det är enligt kapitalmarknadsutredningen möjligt att de vägar som härigenom skulle öppnas att träffa överenskommelse om övertagande av en del ax en nyemission eller en hel nyemission i någon mån skulle dämpa den press uppåt på de registrerade kurserna som ett ökat utbud av riskvilligt kapital framkallar. Förutsättningarna för att bolagsstämman skall ac- ceptera en nyemission som placeras utanför ägarkretsen måste emeller- tid vara att bolaget i fråga når en för sig gynnsam överenskommelse. Emissionskursen skulle sålunda kunna bli tämligen hög även i-detta fall och det kan ifrågasättas om inte en tänkbar överenskommelse ur place- rarens synvinkel i vissa lägen t.o.m. kunde innebära sämre villkor än vad som skulle kunna uppnås genom direkta köp på marknaden. Det kan gälla i de fall då företagen kanske är överdrivet optimistiska i sin bedömning av möjligheterna att placera en nyemission på marknaden eller över huvud taget är föga intresserade av en uppgörelse.

Utredningen anser att möjligheten bör prövas att tillföra näringsli- vet riskvilligt kapital från AP-fonden, huvudsakligen i form av aktieka- pital, samtidigt som utredningen betonar att placeringsverksamheten måste ske med varsamhet och med stor hänsyn till riskerna för stör- ningar på aktiemarknaden.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973: 97 36

3.5. Former för kanalisering av riskvilligt kapital från AP-fonden till näringslivet

Utredningen diskuterar två olika huvudformer i fråga om metoderna för tillförsel av AP-fondmedel till näringslivet. Den ena huvudformen innebär att fonden själv eller via av fonden ägda mellanhandsinstitut kö- per aktier. Enligt den andra huvudformen tillför AP-fonden medel till mellanhandsinstitut, t.ex. aktiefonder eller förvaltningsbolag, som från ägandesynpunkt är fristående från fonden och som använder medlen för förvärv av aktier.

Utredningen stryker Linder att valet av kanaliseringsmetod är en myc— ket viktig fråga. Förslaget att placera medel från AP-fonden i aktier in- nebär en principiell ändring i fondens placeringspolitik som kan få vitt- gående konsekvenser för inflytandet inom näringslivet och för den eko- nomiska utvecklingen över huvud taget. Det är väsentligt att det positiva bidrag som en ökad tillförsel av riskkapital ger, kan bäras upp av största möjliga samling bland olika intressegrupper. Detta är av betydelse inte minst för att trygga en fortsatt uppbyggnad av fonden.

Två utgångspunkter har varit grundläggande vid utredningens över- väganden beträffande olika kanaliseringsmetoder, nämligen dels att AP- fondens medel skall förvaltas på ett sätt som tryggar en fortsatt tillförsel av resurser till fonden, dels att beslutsfunktionen på kapitalmarknaden vad gäller fördelningen av de finansiella resurserna på individuella pro- jekt eller företag inte koncentreras alltför mycket.

Utredningen erinrar om att avgifterna till allmänna tilläggspensionen i väsentliga avseenden kan jämställas med statliga skatter och folkpen- sionsavgifter. De fonderade medlen förvaltas av tre fondstyrelser enligt reglerna i reglementet. Det förhållandet, att vad som är att betrakta som ”allmänna medel” på detta sätt-förvaltas utan den kontroll som tilläm- pas för statsmedel, som anvisas över statsbudgeten, har präglat utform- ningen av placeringsreglerna. Utformningen karakteriseras av en strävan att medlen skall användas så att de bidrar till en effektiv kapitalanvänd— ning och ger en god avkastning men utan att placeringarna görs kontro- versiella i en utsträckning som skulle kunna väcka motstånd mot fond- uppbyggnaden. Aktier var inte en placeringsform, som på allvar över- vägdes vid utformningen av AP—f'ondens placeringsbestämmelser. Även om utvecklingen nu motiverar en omprövning av frågan om placeringar i aktier, bör dessa förhållanden beaktas vid valet av kanaliseringsmetod.

Strävan att göra AP-fondens placeringar okontroversiella har bl.a. manifesterats i att placeringsbestämmelserna utformats med hänsyn till kravet på betryggande säkerhet. Ett annat utslag av denna ambition är att man velat undvika att särskilt tillgodose vissa låntagare. Utveck- lingen av mellanhandsinstituten på 1960-talet får bl. a. ses som ett ut- tryck för denna princip.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973: 97 37

Mellanhandsinstitutcn fyller också den funktionen att i någon mån dämpa de starka koneentrationstendenser i kreditförmedlingen som f öl- jer av bildandet av en kreditinstitution av AP-fondens dimensioner. I en icke totalplanerad ekonomi av Sveriges typ bör varken kapitalmarkna- den eller kreditmarknaden i övrigt domineras av en enda långivare. Låntagare skall kunna underställas den allsidiga prövning som följer av ett system med flera potentiella långivare på marknaden.

Bakom uppdelningen av AP—fondens förvaltning på tre fondstyrelser låg kravet att fonden inte fick innebära en maktkoncentration. Lös- ningen med tre styrelser med representanter för olika parter har, i likhet med mellanhandsinstituten, verkat i riktning mot en önskvärd decentra- lisering av de individuella kreditbesluten. Genom att fondstyrelserna agerar som en enhet är koncentrationstendenserna på olika områden ändå starka. På obligationsmarknaden har AP-fonden t. ex. under åren 1970 och 1971 tecknat 80—90 % av nästan varje industrilån som emit- terats.

Enligt utredningens uppfattning har Al”-fondens placeringspolitik hit- tills karakteriserats av stor smidighet där möjligheter till högre avkast- ning genom dess dominerande ställning fått ge vika för att förhindra störningar på kreditmarknaden. Genom sammanslagning av delfonder- nas administrativa förvaltningar har man emellertid uteslutit varje möj- lighet att på denna nivå nå en decentralisering. Utredningen har i detta sammanhang inte tagit ställning till AP-fondens organisation i dess hel- het. Enligt utredningens mening bör dock en vidgning av användningen av AP-fondens medel till att omfatta även ägarkapital inte få leda till att eentraliseringsgraden ytterligare förstärks.

Hänsyn bör också tas till den för svensk kreditmarknadslagstiftning vägledande principen att beslutsfunktionerna för aktieplaceringar och för kreditbevillningar bör hållas åtskilda. Det finns inte bärande skäl att frångå nämnda princip för AP-fondens dcl. Mot bakgrund av att AP- fondens medel är att anse som allmänna medel och att placeringarna inte får leda till vare sig ökad centralisering på kapitalmarknaden eller ökad maktkoncentration ställer utredningen .upp följande krav för pla- cering av fondmedel i aktier. Balans— och resultatredovisning av aktie- placeringsverksamheten skall ske separat. Förvaltning och administra- tion skall hållas skild från den övriga fondförvaltningen. En rimlig. av- vägning bör göras mellan de risker som fonden får bära och det infly- ' ' ' tande den kan utöva på placeringarna. lnsyn i och offentlig granskning av verksamheten skall göras mer omfattande än vad som gäller för fon- dens övriga placeringar. ' Utredningen finner vissa fördelar med ett'system som innebär att- fondmedlcn slussas till näringslivet via aktieköp av mellanhandsinstitut som är fristående från fonden. Fonden skulle därigenom inte behöva stå för den individuella prövningen och mellanhandsinstitutet skulle utgöra

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 97 38

en riskbuffert. Utredningen ställer sig emellertid tveksam till en sådan lösning med hänsyn till att det kan sättas i fråga om det är rimligt att belasta företagen med pensionsavgifter som sedan kanaliseras ut till olika institut och gör det möjligt för dessa att förvärva företagen. Utred- ningen avvisar vidare tanken på att låta aktieplaceringarna ske över In- vesteringsbanken.

Vad gäller det andra huvudalternativet — dvs. en kanaliseringsmetod som ger AP-fonden rätt att själv eller via underordnat organ placera i aktier — finner utredningen det sagda tala mot en vidgning av de nuva- rande tre delfondernas placeringsrätt till att omfatta också aktier. Ut- redningen föreslår i stället att kanaliseringen av riskvilligt kapital från AP-fonden till näringslivet skall ske genom att fondmedel förs över till en för ändamålet inrättad ny enhet inom AP-fonden —— en fjärde del- fond — med exklusiv rätt att förvärva aktier. För denna delfond anges följande riktlinjer. Fjärde fonden får en ovillkorlig dragningsrätt i de tre övriga fonderna. Styrelse tillsätts efter samma mönster som gäller för övriga delfonder. Placeringsvcrksamheten underkastas en mer öppen granskning än vad som gäller för övriga delfonder.

Utredningen påpekar att en lösning efter nämnda linjer liksom varje metod, där AP-fonden själv placerar i aktier, innebär att fonden får bära hela den risk som är förenad med tillförsel av ägarkapital. Ett så- dant risktagande är knappast förenligt med hittills tillämpade principer för fondförvaltningen. Det kan emellertid hävdas att AP-fonden mycket väl har potentiella resurser för att engagera sig i riskbärande projekt. Att denna möjlighet i stort sett uteslöts vid fondens bildande hängde samman med att man ville skapa enighet om fonduppbyggnaden och att detta ansågs bäst kunna tillgodoses genom att placeringarna inte gjordes kontroversiella. När utredningen nu finner det motiverat att man prövar att tillföra näringslivet AP-fondens medel såsom riskvilligt ägarkapital, är det enligt utredningens mening lämpligt att avvägningen mellan olika intresseinriktningar i största möjliga utsträckning sker inom AP-fonden. Till förmån för en lösning med en fjärde fond talar också att den är tek- niskt enklare än ett system med förvaltningsbolag som sköter placering- arna.

3.6. Uppbyggnaden av en fjärde delfond och dess funktion

Utredningen framhåller att det inte är möjligt att på förhand ange i vilken omfattning fondmedel kan placeras i företagsandelar utan att all- varliga störningar uppstår på aktiemarknaden och i övrigt. Det är vidare inte möjligt att i förväg slå fast hur stor tillgången på attraktiva place- ringsobjekt kan bli. Det är därför angeläget att placeringstakten görs flexibel och att det bestäms en tota-lram för verksamheten, som senare kan prövas om. Utredningen föreslår att Kungl. Maj:t och riksdagen

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 97 39

fastställer ramen till 500 milj. kr. att användas av den fjärde fonden un- der cn icke angiven tid5pcriod. När detta belopp placerats förutsätts att en fortsättning av den nya placeringsverksamheten får bestämmas i lju- set av de vunna erfarenheterna av verksamheten.

En vidgning av rambeloppet kan ske genom att styrelsen för fjärde fonden hemställer hos Kungl. Maj:t att förslag därom framläggs till riksdagen. Fondens framställning bör remissbehandlas i sedvanlig ordning därvid även övriga fondstyrelser bereds tillfälle att yttra sig.

Finansieringen av fjärde fondens verksamhet föreslås ordnas så att fjärde fonden ges en ovillkorlig rätt att intill det fastställda rambeloppet göra dragningar i de övriga tre fonderna. Därigenom markeras dess ställning som ett i förhållande till övriga fonderna självständigt organ. De medel som tas i anspråk bör belasta de tre fonderna i proportion till kapitalbehållningen vid utgången av närmast föregående år.

Den fjärde fonden bör enligt utredningen inte bidra till pensionsutbe- talningarna eftersom den i motsats till övriga fonder inte får löpande tillskott av pensionsmedel. utan aVSes förvalta ett vid varje tidpunkt fast- ställt rambclopp. I stället föreslås att uppburna utdelningar på fjärde fondens placeringar inlevcreras till de övriga fonderna i proportion till dragningarna i dessa. Realiserade kursvinster bör däremot få återinves- teras av fjärde fonden. _— Den beskattningsfrihet som nu gäller för AP— fonden bör avse också intäkter från den nya verksamheten.

Utredningen anser att den fjärde fonden inte skall engagera sig i före- tag med annan bolagsform än aktiebolag. Köp av andelar i ekonomiska föreningar kan inte komma i fråga eftersom sådana föreningar har till syfte att bereda medlemmarna fördelar som kommer till uttryck på an- nat sätt än som vinst på tillskjutet kapital. Vad gäller den närmare in- riktningen av placeringsverksamheten beträffande den fjärde fonden föreslår utredningen att i reglementet uttryckligen undantas placeringar i penningförvaltandc institut som försäkringsbolag och bankaktiebolag och investmentbolag men att fonden i övrigt inte bör vara bunden av föreskrifter i fråga om placeringsobjekt även om det förutsätts att pla- ceringarna i första hand inriktas på industriföretag. Undantaget för för- säkringsbolag och affärsbanker har samband med att reformens syfte är att tillföra näringslivet, främst industrin, riskvilligt kapital. Undantaget för investmentbolag motiveras med att sådant bolag har till syfte att genom ett välfördelat värdepappersinnehav ge ägarna god risksprid- ning, något som fjärde fonden genom sin storlek ändå uppnår.

Utredningen har övervägt om aktiebolag bör vara kvalificerat i sär- skild ordning för att komma i fråga för engagemang från fjärde fondens sida. Genom att föreskriva att fonden endast bör förvärva börsnoterade företags aktier borde krav på marknadsmässighet och säkerhet bäst upp- fyllas. Mot en sådan regel kan emellertid invändas att det finns åtskilliga relativt stora företag med god tillväxtpotential som inte är noterade på

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973: 97 40

vare sig börsens A-lista eller på den s.k. fondhandlarlistan. Det grund— läggande syftet med kanalisering av riskkapital från AP-fonden är att förbättra företagens finansieringssituation. Utredningen anser därför att en formell bestämmelse som utesluter andra än börsnoterade företags aktier som placeringsobjekt för fjärde fonden inte bör införas. Fondsty— relscn bör således i detta avseende vara obunden vid valet av aktiebolag för engagemang. Utredningen finner det dock sannolikt att fonden i do- minerande utsträckning kommer att engagera sig inom kretsen av börs- noterade företag. Mycket talar för att effekten av fondens insatser blir gynnsammast om den koncentrerar sig på kapitalinsatser för att främja exploateringen av större projekt i väletablerade företag. Det är inte hel— ler förenligt med fondsystemets uppbyggnad att fonden engagerar sig i en mängd mindre företag. De mindre och medelstora företagens behov av riskvilligt kapital tillgodoses bäst genuin det nya finansieringsinstitut, Företagskapital AB, som avses börja sin verksamhet är 1973 och som av- ses i allt väsentligt repliera på AP-fondens medel.

Mot bakgrund av "utredningens förutsättning att AP-fonden skall be- hålla sin nuvarande ställning som väsentligen kapitalplacerande institu- tion och att den särskilda näringspolitiken således får drivas genom andra instrument, som handhas av politiskt ansvariga instanser, föreslär utredningen en särskild begränsning i fråga om kapitalinsatser i ett före- tag. Efter mönster av vad som gäller för försäkringsbolagen föreslås att fonden inte får rätt att förvärva större andel aktier i ett aktiebolag än att röstetalet för aktierna utgör 5 % av röstetalet för bolagets samtliga ak- tier. Eftersom akties röstvärde får vara upp till tio gånger röstvärdet f är annan aktie kan i undantagsfall köpas aktier som svarar mot mer än 5 % av aktiekapitalet. Frågan om begränsningsregeln kan senare behöva tas upp till ny prövning. Detta kan bli nödvändigt redan av det skälet att regeln vid en eventuell ökning av det föreslagna rambeloppet på 500 milj. kr. kan medföra att tillgången på attraktiva placeringsobjekt efter hand minskar.

En särskild fråga är om den nya fonden skall få placera medel i mel— lanformer av riskkapital och lånekapital. Två huvudgrupper av sådana mellanformer finns, nämligen dels skuldebrev som på olika villkor kan utbytas mot aktier (konvertibla skuldebrev) eller ger rätt till teckning av aktier (s.k. warrants), dels "skuldebrev'vars avkastning varierar med det emitterande bolagets resultat (vinstandelslån). Dessa finansieringsfor— mer, som f.n. inte är reglerade i lag, har endast undantagsvis kommit till användning i Sverige. På senare år-har två-konverteringslån emitte- rats. Utredningen erinrar om att i förslaget till ny aktiebolagslag tagits upp regler om konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Införs reg- lerna kan användningen" av dessa finansieringsformer komma att öka. Enligt utredningen bör-fjärde delfonden "ha exklusiv rätt att placera fondmedel i konvertibla skuldebrev och, i den mån regler införs därom,

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973: 97 41

i warrants. Övriga delfonder bör inte ha rätt att förvärva sådana värde— papper, eftersom störningar skulle kunna uppstå om de tvingades av- yttra skuldebreven på grund av att de inte kan placera i aktier.

Vad gäller vinstandelslån påpekar utredningen att två huvudformer kan urskiljas, nämligen dels s.k. delägardcbentures som inte löses in till kurs som är bestämd vid emissionstillfället utan till marknadsvärdet viss tid före uppsägningsdagen, dels lånedebentures som inlöses till fastställd kurs. Enligt utredningen bör lånedebentures men inte delägardebentures få förekomma på den svenska kapitalmarknaden. Lånedebentures bör kunna ingå även i de nuvarande tre delfondernas placeringar. Utred— ningen berör i sammanhanget oekså vissa skattefrågor som bör klarläg— gas för att användningen av vinstandelslån skall komma till användning i någon större omfattning.

Utredningen föreslår att fjärde fondens styrelse skall utses i samma ordning som de nuvarande tre styrelserna och liksom dessa bestå av nio ledamöter jämte personliga suppleanter. Styrelsen skall således förord- nas av Kungl. Maj:t, delvis efter förslag av rikssammanslutningar av ar— betsgivare och arbetstagare. Lämpligen bör arbetsgivarsidan nominera tre ledamöter och arbetstagarsidan lika många. Styrelseledamöterna bör ha vana att bedöma ett företags utvecklingsmöjlighetcr och även allmänt vara förtrogna med förhållandena inom det svenska näringslivet. Mot bakgrund av de motiv som ligger till grund för förslaget att skilja ak— tieplaceringar från de nuvarande delfonderna anser utredningen det gi- vet att fjärde fonden också bör ha en från de övriga fonderna fristående administration. På den administrativa personalen bör ställas samma kompetenskrav som angetts böra gälla för Styrelseledamöterna.

Revision och siffergranskning av fjärde fondens förvaltning föreslås ske på samma sätt som för övriga fender. Eftersom AP-fondcns medel används på ett nytt och oprövat fält och på grund av placeringarnas speciella karaktär, bör enligt utredningens mening den formella revisio- nen kompletteras med en ärlig särskild sakgranskning inrymmande dels en bedömning av företagna dispositioner gjord av ekonomisk expertis, dels någon form av godkännande av den förda placeringspolitiken. Till frågor som bör bli föremål för utlåtande av granskningsorganet hör om fondens grad av risktagande och riskspridning varit rimliga och om fon- dens agerande medfört störningar på aktiemarknaden. Fondernas for— mellt fristående ställning medför att styrelserna inte "kan beviljas an- svarsfrihet för förvaltningen i sedvanlig ordning. Styrelseledamöterna är i stället underkastade ämbetsmannaansvar. Placeringarnas natur och det förhållandet att Kungl. Maj:t och riksdagen tillsammans förutsätts fast— ställa rambeloppet, motiverar enligt utredningens mening att fjärde fon— dens verksamhet blir föremål för en årligen återkommande riksdagsbe- handling i fasta former efter inhämtande av granskningsorgancts ytt- rande. Riksdagen kan därvid exempelvis anhålla hos Kungl. Maj:t om

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 97 42

en översyn av vissa delar av fondens verksamhet. Granskningsorganet föreslås få fem ledamöter varav två skall utses av vardera fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret. Ordföranden föreslås vara justitieråd eller hovrättspresident.

Mot utredningens förslag i fråga om fjärde fondens ställning och or- ganisation har i vissa hänseenden avgetts reservation av ledamoten Jo- hansson. Det förhållandet att fjärde fondens placeringsverksamhet skall vara en separat verksamhet inom ramen för Al”-fondens totala engage— mang föranleder enligt Johansson att de nuvarande tre fondstyrelserna skall ha ett ansvar också för aktieplaceringarna. Den nya fonden bör så— lunda inte betraktas på annat sätt än som en förvaltningsenhet under AP-fonden. De tre styrelserna bör därför medverka vid utseendet av sty— relse för fjärde fonden. Minst halva antalet styrelseledamöter bör så— lunda utses på förslag av de nuvarande tre fondstyrelserna. Vidare är majoritetsförslaget att en vidgning av fjärde fondens placeringsram skall ske på hemställan av fjärde fondstyrelsen hos Kungl. Maj:t ansvarsmäs— sigt ohållbart. Eftersom fjärde fonden bör ses som ett organ för de öv- riga fonderna, bör en vidgning av ramen i stället beslutas av de tre sty- relserna gemensamt. Eventuellt kan förfarandet kombineras med att Kungl. Maj:t prövar beslut om en vidgning av ramen. Även gransk- ningen av fjärde fondens verksamhet bör i första hand ankomma på de tre nuvarande fondstyrelserna. Granskningsunderlaget skall dock efter revision överlämnas till Kungl. Maj:t tillsammans med de revisions— handlingar som avser de övriga tre delfonderna. Johansson anser vidare att bildandet av en fjärde fondstyrelse inte får innebära att ställning nu tas till frågan om man längre fram skall slå samman de nuvarande tre fonderna till en fond eller till frågan om en löntagarmajoritet i en sam- manslagen styrelse.

5. Departementschefen

I samband med genomförandet år 1959 av lagstiftningen om en all- män tilläggspension bildades AP-fonden för att förvalta de avgifter som erläggs för finansieringen av tilläggspensioneringen. Fonden har framför allt till syfte att trygga en hög kapitalbildningstakt i- samhällsekonomin. Dessutom gör fondbildningen det möjligt att utjämna utgifterna för till- läggspensioneringen så att avgifterna för utgående pensioner inte behö- ver bli så stora i framtiden som de måste bli om medel inte avsätts till någon fond. Genom sin storlek intar fonden en dominerande ställning på den svenska kreditmarknaden och kapitalmarknaden. Vid utgången av år 1972 uppgick AP-fondens kapitalbehållning till drygt 56 miljarder kr. och man kan förutse att fonden också fortsättningsvis kommer att

• Sida 61
•  Original

Prop. 1973: 97 61

växa i snabb takt. AP-fondens tillväxt bestäms, förutom av förränt- ningar av fondens medel och av utgående pensioner. av avgiftsuttagct inom den allmänna tilläggspensioneringen. En snabb tillväxt ställer stora krav på en god medelsplacering samtidigt som en breddning av denna till nya områden bör kunna övervägas. '

Enligt de regler som gäller för fondens förvaltning skall fondmedlen placeras så att kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och till- fredsställande betalningsberedskap tillgodoses. Bestämmelserna om pla- cering av fondmedlen har i huvudsak varit oförändrade sedan fondens tillkomst. De innebär att medlen får placeras huvudsakligen i obligatio- ner och förlagsbevis, i andra skuldförbindelser som utfärdas av staten, kommun eller kreditinrättning och i s. k. återlån. Reglerna förutsätter i princip att fonden förmedlar krediter direkt till den slutlige låntagaren endast när det är fråga om större låntagare och då i former som gör en kreditprövning praktiskt taget obehövlig. I övrigt slussas medlen ut till låntagarna via s.k. mellanhandsinstitut, dvs. kreditinstitutioner som stadshypotckskassan, hypoteksbanken, Investeringsbanken, AB Industri- kredit, AB Företagskredit och andra kreditinstitut som ger lån till nä- ringslivet.

År 1968 tillsattes en utredning, kapitalmarknadsutredningen, med uppdrag att utreda frågor rörande kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. Utredningen skulle också föreslå åtgärder som främjar ka- pitalmarknadens effektivitet när det gäller en fördelning av kapitalresur- serna i samhället på ett rationellt sätt. Med hänsyn till AP-fondens do- minerande ställning på kapitalmarknaden utgör frågan om vilka regler som i framtiden bör gälla för fondens förvaltning en fråga av central be- tydelse. I utredningsdirektiven angav jag därför att en av utredningens huvuduppgifter var att överväga vilken inriktning som bör ges fondens framtida utlåningsverksamhet. En annan huvudfråga som jag pekade på var formerna för fondens kreditgivning. Utredningen borde bl. a. pröva om nuvarande placeringsformer kan anses tillräckliga för att kanalisera fondens medel till näringslivet. Jag anförde därutöver att en prövning också borde ske av de skäl som kan tala för ett mera direkt engagemang i näringslivet från fondens sida. I första hand syftade jag därvid på frå- gan om fonden skall få rätt att förvärva aktier.

Mot bakgrunden av önskemålet att upprätthålla en hög investerings- takt inom näringslivet föreslår utredningen i sitt nu framlagda delbetän- kande att möjligheten prövas att tillföra näringslivet riskvilligt kapital från AP-fonden genom att vid sidan av nuvarande tre delfonder inrättas en ny, fristående fjärde delfond med rätt att placera medel i aktier. Pla- ceringarna skall ske inom en viss ram, som till en början bestäms till 500 milj. kr. När detta belopp placerats förutsätts en omprövning ske av ra- men mot bakgrund av vunna erfarenheter av placeringsverksamheten. Placeringar skall få ske i svenska aktiebolag utom bankaktiebolag, för-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1973: 97 62

säkringsbolag och investmentbolag. Det förutsätts att placeringarna i första hand skall avse industriföretag. Utredningen förutsätter vidare att AP-fondens ställning som väsentligen kapitalplacerande institution be- hålls och att den särskilda näringspolitiken liksom tidigare skall ske via andra instrument som handhas av politiskt ansvariga instanser.

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att öppna möjlighet att placera Al”-fondmedel i aktier för att därmed ge näringslivet ett tillskott av riskvilligt ägarkapital. De stora löntagar- organisationerna önskar sålunda att AP-fondmcdel skall kunna placeras i aktier. LO framhåller med tillfredsställelse att utredningsförslaget innebär att kapitalmarknadsutredningen accepterat huvudprincipcrna i organisationens förslag från år "1971. Även TCO tillstyrker huvudprin- cipen i förslaget. Möjligheten att placera AP-fondmedel i aktier ser löntagarorganisationerna som ett sätt att stärka investeringsviljan i företagen samtidigt som därigenom löntagarna ges ett ökat inflytande i näringslivet. Detta är. framhåller LO. ett led i utbyggnaden av den ekonomiska demokratin. TCO ser för sin del utredningsförslaget som ett första steg mot ett ökat deltagande från arbetstagarnas sida i kapital- bildningsprocessen. Negativa till förslaget är flertalet av de hörda nä- ringslivsorganisationerna. Bl. a. hävdas att den vikande investeringsviljan beror främst på företagens avtagande lönsamhet och att ett ökat utbud av riskvilligt kapital därför är utan verkan om inte lönsamheten samtidigt förbättras. Vidare anförs att några nya medel inte tillförs marknaden genom den föreslagna lösningen och att det i stället endast är fråga om en omfördelning från obligationsmarknaden till aktiemarknaden. En an- nan invändning är att förslaget tar sikte främst på börsnoterade industri- företag trots att det största kapitalbehovct finns hos de mindre och me- delstora företagen. Det framhålls också att förslaget medför fara för maktkoncentration och central styming av näringslivet. Förslaget anses även innefatta risker för negativa verkningar av olika slag på aktie- marknaden.

För egcn del vill jag i den principiella frågan om AP-fondens medel över huvud taget skall få användas för insatser i näringslivet som risk- villigt ägarkapital anföra följande. Investeringar inom näringslivet, sär- skilt industrin, är av avgörande betydelse för hela vår ekonomiska ut- veckling. En stegrad produktionskapacitet är en förutsättning för ett be- varande och en fortsatt utbyggnad av vårt välstånd. Den är samtidigt av vital betydelse för främjande av vår export och utgör också en grund för ökad sysselsättning i samhället. Investeringar av olika slag utgör vi- dare ett viktigt inslag när det gäller förbättringar i arbetsmiljön. Den ekonomiska politiken har därför under senare år i betydande grad varit inriktad på att stärka näringslivets investeringsbenägenhet och ge priori- tet åt industrins investeringar. Efter den avmattning i näringslivets in- vesteringsaktivitet som följde på de båda högkonjunkturårcn 1965 och

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973: 97 63

1966 har industriinvesteringarna nu visat en obruten stegring sedan år 1968. Olika åtgärder har medverkat till denna utveckling. Summan av utgivna industriobligationer steg från drygt 700 milj. kr. år 1970 till in— emot 1,8 miljarder kr. år 1971 och den höga emissionsnivån låg kvar under år 1972. Investeringsfonderna har släppts fria i ökad omfattning. Vidare har industrins investeringar främjats bl. a. genom extra skatteav- drag. Jag vill dock understryka att tillväxttakten i näringslivets investe- ringar under den senaste femårsperioden som helhet och med hänsyn till det framtida behovet inte varit tillfredsställande. Det är därför ange- läget att man får till stånd en ännu kraftigare ökning av investeringarna.

Grunden för företagens finansiering av investeringsverksamheten ut— görs av det egna kapitalet och de i företagen kvarhållna vinstmedlen. Under 1960-talet minskade vinstmarginalerna för flertalet industrigrup- per och för industrin som helhet. Denna utveckling har bidragit till en nedgång av företagens självfinansieringsgrad. dvs. företagens bruttospa- rande i relation till investeringarna. Med företagens minskade möjlighe- ter att finansiera investeringar med anlitande av vinstmedcl har behovet av extern finansiering ökat. Investeringarna har således i ökad omfatt- ning kommit att finansieras med upplånade medel. Den långfristiga ut- låning som sker från AP—fonden har här haft sin givna positiva bety- delse. Näringslivets och industrins sjunkande självfinansieringsgrad har däremot endast i ringa grad kompenserats mcd tillskott av externt risk- villigt ägarkapital, dvs. genom tillskott av aktiekapital.

Företagens investeringsvilja kan sannolikt påverkas i viss omfattning genom att långfristiga krediter ställs till näringslivets förfogande i ökad utsträckning. Även olika finanspolitiska åtgärder kan ha betydelse som stimulans för investeringsbenägenheten. Det kan emellertid inte bortses från att en minskning av företagens självfinansicringsgrad och soliditet kan ha medverkat till en dämpning av investeringsviljan. Mot denna bakgrund ter det sig enligt min mening naturligt att pröva möjligheten att stimulera investeringsaktiviteten genom att tillföra företagen riskvil- ligt kapital i ökad omfattning.

Ett tillskott av riskvilligt ägarkapital till näringslivet måste, om det skall ha någon effekt i vidare mening, ske i större omfattning. Någon annan acceptabel lösning står härvid inte till buds än att tillskjuta kapi- tal genom medel från AP—fonden. Innan jag går närmare in på frågan om formerna för kapitaltillskottet vill jag något erinra om grunden för fondens verksamhet. Bakom bildandet av fonden låg primärt samhälls— ekonomiska överväganden. Ett huvudsyfte var att motverka den ned- gång av det enskilda försäkringssparandet som kunde antas följa av in- förandet av en allmän tilläggspensionering och ge samhällsekonomin ökade kapitalresurser. Det fördelningssystem som tilläggspensioneringen bygger på kan sägas innebära att utbetalningarna av pensionerna i sista hand tryggas av en gynnsam ekonomisk utveckling i landet. För att

• Sida 64
•  Original

Prop. 1973: 97 . 64

fonden skall kunna tjäna syftet att bidra till en sådan utveckling måste självfallet fortlöpande ske en anpassning av fondens placeringsverksam- het till ändringar i de olika finansieringsbehoven i samhället. När de gällande placeringsreglerna för fonden fastställdes. skedde detta mot bakgrund av en önskan att inskränka placeringsområdet till riskfria och i stort sett okontroversiella placeringar för att därigenom största möj- liga enhet om fondens verksamhet skulle kunna nås. Redan vid fondens tillkomst förutsattes emellertid att en omprövning av fondförvaltningen borde ske sedan erfarenheter vunnits av verksamheten.

Kapitalmarknadsutredningens förslag grundas på drygt tio års erfaren- heter rörande fondens verksamhet och på överväganden i fråga om nä- ringslivets finansiella behov. Förslaget grundas också på överväganden om tänkbara effekter på aktiemarknaden om AP-fonden skulle ges rätt att förvärva aktier. Enligt utredningens uppfattning kan AP-fonden som i huvudsak kapitalplacerande institution inte själv bära ett sådant po- litiskt ansvar som förbinds med ett ökat samhällsinflytande i näringslivet. Från två olika utgångspunkter har invändningar också riktats mot ut- redningsförslaget i vad avser fondens möjligheter till inflytande över näringslivet. Från näringslivshåll har sålunda anförts att AP-fondens aktieförvärv medför fara för maktkoncentration och central styrning av näringslivet. Å andra sidan har av såväl LO som TCO betonats att användningen av fondmedel för insatser av ägarkapital är motiverad inte bara för att stärka investeringsviljan utan också för att ge samhället och löntagarna större inflytande i företagen. Enligt LO:s mening måste ut- redningsförslaget således sättas in i ett vidare näringspolitiskt perspektiv med riktlinjer för hur AP-fondcns ägarengagemang i näringslivet skall användas för en utbyggd näringspolitisk planering och samordning.

Olika uppfattningar kan sålunda anföras i frågan om grunden för AP- fondens nya verksamhet. Använder AP-fonden medel för tillskott av riskvilligt ägarkapital till företagen följer därav att fonden genom aktie- förvärven blir delägare i företagen. Genom sina representanter i fon- dens ledning får samhället och löntagarna på detta sätt del av ägarin- flytandet över företagen. En sådan breddning av inflytandet inom nä- ringslivet anser jag mot bakgrund av den allmänna utvecklingen vara rimlig. En användning av medel från AP-fonden för tillskott till nä- ringslivet i fomi av riskvilligt kapital kan också ses som ett uttryck för löntagarnas vilja att ta ökat ansvar för den ekonomiska och industriella utvecklingen. AP-fondens medel som riskkapital i den industriella ex- pansionen strider inte mot utan snarare kompletterar AP-fondens ur- sprungliga uppgift som huvudsakligen kapitalplacerande institution. I båda fallen avses fondmedlen medverka till näringslivets förkovran och utbyggnad samt till att trygga sysselsättningen.

Av det anförda framgår att jag anser att möjlighet. nu bör öppnas att med anlitande av medel från AP-fonden tillföra näringslivet riskvilligt

• Sida 65
•  Original

Prop. 1973: 97 65

kapital i huvudsakligt syfte att bidra till en ökad investeringsaktivitet. Från näringslivets sida har under senare år med allt större kraft kraven framförts på samhällets medverkan i denna riktning. Reglerna för AP- fondens förvaltning bör därför ändras så att fondmedel får användas för placering i aktier. Som jag tidigare framhållit är syftet med den nya an- vändningen av medel från AP-fonden i första hand att tillföra företagen mera eget kapital till gagn för industriell expansion och ökad sysselsätt- ning. Placeringarna bör därför ske så att företagens benägenhet att företa nyemissioner främjas. Som jag tidigare antytt har de börsnoterade företagens nyemissioner under senare år haft ringa omfattning, vilket berott på att kursnivån varit för låg och aktiemarknaden för liten för att. företagen skulle kunna räkna med en tillräckligt gynnsam emissions- kurs. Omsättningen på Stockholms fondbörs under perioden 1966—71 uppgick i genomsnitt till ca 800 milj. kr. och nyemissioncrna för börs- noterade företag till några hundra milj. kr. per år. Omsättningen under år 1972 uppgick dock till 1,6 miljarder kr. ] och för sig behöver AP- fondens aktieköp inte begränsas till enbart börsbolag. Som utredningen anfört bör placeringarna i huvudsak inriktas på större industriföretag. Det ligger därför i sakens natur att det i allmänhet blir de börsnoterade företagen som kan komma i fråga för AP-fondsplaceringar. Ett be- tydande utbud av riskvilligt kapital från AP-fonden kan emellertid vara förenat med risker för kraftiga stegringar av aktiekurserna. Jag anser det med hänsyn härtill angeläget att, som utredningen också under- strukit, fondens aktieköp sker med försiktighet och på sådant sätt att det ökade utbudet av risk-kapital kommer företagen tillgodo utan över- drivna kurshöjningar som följd. Över huvud taget måste placeringarna ske så att störningar på aktiemarknaden undviks och möjligheter att göra spekulationsvinster inte skapas.

Flera remissinstanser har gjort gällande att det skulle vara en fördel, om fondens tillskott skedde i samband med nyemissioner så att medlen direkt tillfördes de emitterande bolagen. Kurshöjande effekter på fond— börsen skulle därigenom undvikas. Jag anser det önskvärt att företagen på denna väg utnyttjar möjligheten att skaffa sig ett välmotiverat och ofta efterlyst kapitaltillskott. I den mån beslut träffas om att fonden erbjuds förvärva nyemitterade aktier i ett företag är det möjligt att i huvudsak undvika den kurspress uppåt som kan antas följa av AP- fondens inträde på den allmänna aktiemarknaden. Gcntemot detta kan, som utredningen och riksbanksfullmäktige påpekat, invändas att en överenskommelse om överlåtelse av nyemission utanför ägarkretsen knappast kan komma till stånd om inte överenskommelsen är gynnsam för bolaget. Emissionskursen skulle alltså kunna antas bli tämligen hög och därmed i realiteten motsvara en viss press uppåt på kursnivån. Utvecklingen får visa om möjligheten till riktade emissioner kan bli av större betydelse för fondens placeringar i aktier varför denna väg för

5 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 97

• Sida 66
•  Original

Prop. 1973: 97 66

tillförande av aktiekapital bör stå öppen för företagen. För sådana rik- tade insatser krävs emellertid ändring av de nuvarande reglerna i aktie- bolagslagen om företrädesrätt för äldre aktieägare att teckna aktier vid nyemission som sker mot betalning i pengar. I en proposition till riks- dagen har nyligen lagts fram förslag om ändring i den gällande aktie— bolagslagen så att s.k. riktade emissioner mot betalning i pengar blir möjliga efter beslut med enkel majoritet vid bolagsstämman (prop. 1973: 93). '

Det går inte att på förhand uttala sig om i vilken mån AP-fondmedel kan placeras i aktier utan att störningar uppkommer på aktiemarkna- den. Det är också omöjligt att i förväg bedöma omfattningen av de objekt som kan anses lämpliga för den för fonden nya placeringsformen. Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att den nya placerings- verksamheten tills vidare skall ske inom en ram på 500 milj. kr. att an- vändas under en inte-angiven tidsperiod. Med hänsyn till att AP-fon- dens engagemang i aktieköp kommer att ske på ett hittills oprövat om- råde anser ävcn jag det lämpligt att en ram fastställs för den nya verk- samheten. Också andra skäl motiverar att en gräns sätts för möjligheten att använda fondmedel till aktieförvärv. Jag syftar på det förhållandet att AP-fonden liksom hittills måste kunna tillgodose det lånebehov som från olika håll riktas mot fonden. Jag vill här erinra om att av fondens medel är f.n. ca 11 % placerade i lån till staten, ca 46 % utnyttjade för finansiering av bostadsbyggandet genom köp av bostadsobligationer, ca 10 % i lån till kommunerna och drygt 32 % utlånade till näringslivet, främst genom köp av industriobligationer. De nu berörda, för samhälls— utvecklingen angelägna lånebehoven, som också fortsättningsvis kan förväntas föreligga, måste AP—fonden med dess dominerande ställning på kapitalmarknaden vara i stånd att så långt som möjligt. tillgodose. Mot bakgrund av vad jag nu anfört godtar jag utredningens förslag att ramen för den nya placeringsverksamheten till en början begränsas till 500 milj. kr. Detta bör komma till klart uttryck i lagtexten. På grundval av vunna. erfarenheter bör rambeloppet kunna ökas. Enligt min mening bör inte riksdagsbeslut krävas för en sådan ökning. Det bör i stället ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av den för ändamålet konsti- tuerade aktiefondsstyrelsen ta ställning till i vad mån rambeloppet bör ökas.

En grundtanke bakom AP-fondens nuvarande verksamhetsformer är att fondens medel skall kanaliseras till olika låntagare utan att man från fondens sida behöver ta ställning till den slutlige låntagarens kreditvär- dighet. Mot den bakgrunden har ett antal kreditaktiebolag och andra från fonden fristående mellanhandsinstitut bildats med ändamål att för- dela medel från AP-fonden mellan bl. a. olika låntagare inom näringsli- vet. En annan utgångspunkt för den nuvarandeutiorm'ningen av förvalt- ningsorganisationen har varit strävan att fördela de befogenheter som

• Sida 67
•  Original

Prop. 1973: 97 - 67

följer med beslutsfunktionerna när det gäller fördelningen av fondmed- len. Ett uttryck för denna strävan utgör uppdelningen av förvaltningen på tre fondstyrelser med företrädare för närmast berörda parter utan" majoritet för någon intressegrupp. '

Två huvudformer för kanalisering av riskkapital från AP-fonden har närmare övervägts av utredningen. Den första avser placeringsverksam- het inom ramen för fondens organisation och den andra tar sikte på pla— ceringsverksamhet via mellanhandsinstitut som från ägarsynpunkt är fristående från AP-fonden. Utredningen finner vissa fördelar förenade med en lösning som innebär att riskvilligt ägarkapital kanaliseras till nä- ringslivet via sådana mellanhandsinstitut, dvs. enligt den metod som nu i stor utsträckning tillämpas i fråga om fondens utlåning. Med hänsyn till aktieplaceringarnas särskilda karaktär och de ägarfunktioner som följer med aktieinnehav _ varav följer att spörsmålet om vilka som skall äga mellanhandsinstituten skulle bli en central fråga -— avvisar utredningen dock en lösning enligt detta alternativ. I stället föreslår utredningen att vid sidan av AP-fondens nuvarande tre delfonder skall inrättas en fjärde delfond med exklusiv rätt att förvärva aktier. Utredningen anser att denna lösning är bäst ägnad att särskilja denna speciella och oprövade verksamhet från AP-fondens vedertagna beslutsfunktioner. För att mar- kera fjärde fondens ställning som ett i förhållande till övriga delfonder självständigt organ med egen styrelse och administration föreslår utred- ningen att fonden ges en ovillkorlig rätt att göra dragningar i de övriga fonderna inom den ram som fastställs av statsmakterna. De ianspråk- tagna medlen föreslås därvid belasta de övriga fonderna i proportion till deras kapitalbehållning vid utgången av närmast föregående år. Enligt utredningsförslaget skall styrelsen för den nya fonden i likhet med de övriga styrelserna bestå av nio ledamöter som förordnas av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna skall tre nomineras av rikssammanslutningar av arbets- givare och tre av sådana sammanslutningar av arbetstagare.

Remissinstanserna delar i allmänhet utredningens mening att tillför- seln till näringslivet av riskvilligt ägarkapital från AP-fonden bör ordnas inom ramen för fondens egen organisation och inte ske via från fonden fristående mellanhandsinstitut. Delade meningar råder emellertid om hur frågan närmare bör lösas. Majoriteten i Al”-fondens första fondsty- relse och riksbanksfullmäktige tillhör de remissinstanser som stöder ut- redningens förslag om inrättande av en ny självständig delfond vid .sidan av de nuvarande tre fonderna. Flera remissinstanser kritiserar emellertid utredningsförslaget och menar att den lämpligaste lösningen är att låta de nuvarande tre fondstyrelserna ha hand om den nya placeringsverk- samheten. En sådan uppfattning redovisas av bl. a. minoriteten i AP- fondens första fondstyrelse, andra och tredje fondstyrelserna och bank- inspektionen. De argument som åberopas är i huvudsak följande. Ge- nom en ordning där de tre styrelserna fattar placeringsbeslut var för "sig

• Sida 68
•  Original

Prop. 1973: 97 68

nås en större decentralisering än om placeringarna sker genom en ny fond. Det är vidare en fördel om möjlighet finns till avvägning mellan obligations- och aktieplaceringar vid varje placeringstillfälle. Genom den föreslagna fondens brist på alternativa placeringsmöjligheter finns också risk för att aktiemarknaden allvarligt störs. Förslaget innebär en avvikelse från principen att inflytande och ansvar, oavsett placeringsfor- men, bör fördelas på de olika sektorer av samhället varifrån pensionsav- gifterna kommer. En ovillkorlig dragningsrätt för fjärde fonden i övriga fonder skulle försvåra för dessa att planera sin verksamhet. Från princi- piella utgångspunkter riktas kritik mot förslaget eftersom detta innebär att tre fonder ges ansvar för förvaltningen av ett totalbelopp'varav dock en del flyttas över på en fjärde självständig fond. LO och flera fackför- bund stöder den lösning som förespråkas av rescrvanten i utredningen, dvs. att de tre nuvarande" fondstyrelserna bör ha ett ansvar för AP-fon- dens alla medel, oberoende av hur de placeras. LO hävdar dock att de tre nuvarande styrelserna nu bör slås samman till en styrelse där re- presentanter för löntagarsidan har majoritet.

För egen del vill jag anföra följande. Jag delar uppfattningen att pla- ceringarna av fondmedel i aktier skall handhas av fonden själv och såle- des inte förmedlas av mellanhandsinstitut utanför fondens organisation. När det sedan gäller frågan, om aktieförvärven skall göras av de tre nu- varande styrelserna, eventuellt sammanslagna till en styrelse, eller av en fjärde från övriga styrelser självständig fondstyrelse eller om någon an- nan lösning bör väljas. vill jag erinra om att i utredningens uppdrag in- går att pröva den organisatoriska uppbyggnaden av AP-fonden och fon- dens förvaltningsformer. Jag framhöll i direktiven att frågan om en för- ändring i dessa avseenden bör bedömas bl. 3. mot bakgrund av de ställ- ningstaganden som utredningen gör beträffande fondens kreditgivning och övrig verksamhet. I fråga om den nu aktuella placeringsverksamhe- ten kan givetvis skäl anföras till stöd för de olika uppfattningar som förts fram i frågan om hur den nya verksamheten skall organiseras. Med hänsyn till att utredningen i sitt fortsatta arbete har att göra en översyn av AP-fondens organisation i dess helhet anser jag emellertid att de slut- liga övcrvägandena beträffande aktieplaeeringsverksamhetens inpass- ning i fondens organisation får göras i samband med ett ställningsta- gande till utredningens kommande förslag i organisationsfrågan. I av- vaktan på detta förslag bör en kanaliseringsform väljas som f. n. bäst kan antas tillgodose önskemålen om en rationell resursfördelning. I an- slutning till de principer som ligger till grund för den nuvarande förvalt- ningsorganisationen anser jag övervägande skäl tala för den av utred- ningen föreslagna lösningen. Jag förordar således att en fjärde, från öv- riga tre delfonder fristående delfond inrättas för att genom en för denna inrättad styrelse handha placeringarna av fondmedel i aktier. Delfonden bör ha sin egen förvaltning och administration och utse sin egen verk-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1973: 97 69

ställande direktör. Placeringarna av fondmedel bör således göras helt oberoende av de övriga fondstyrelsernas förvaltning. Medel till dessa placeringar bör därför kunna rekvireras direkt från riksförsäkringsver- ket till den fjärde delfonden och inte genom dragningar i övriga tre fon- der. Verket skall alltså på fjärde fondstyrelsens begäran föra över pcn- sionsmcdel till fjärde fonden och därvid belasta de avgiftsmedel som hänför sig till de tre nuvarande fonderna i förhållande till vardera fon- dens kapitalbehållning vid utgången av närmast föregående år. Vidare anser jag att styrelsen för fjärde fonden bör ha en annan sammansätt- ning än den utredningen förordat. Enligt min mening bör styrelsen bestå av elva ledamöter, som alla förordnas av Kungl. Maj:t. Fem ledamöter bör förordnas på förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare, två på förslag av sådana sammanslutningar av arbetsgivare och två på för- slag av sammanslutning som företräder primärkommunerna. Av de utan förslag förordnade ledamöterna utser Kungl. Maj:t ordförande och vice ordförande.

Mot bakgrund av den speciella verksamhet det här är fråga om bi- träder jag utredningens förslag att fjärde fonden inte bör åläggas att bidra till utbetalning av pensioner. I motsats till utredningen, som före— slagit att avkastningen på medlen i fjärde fonden skall överföras till övriga dclfonder för att därigenom indirekt bidra till pensioneringen, förordar jag att inte bara realiserade kursvinster utan också utdelning på aktier och annan avkastning på fjärde fondens placeringar skall få återinvesteras inom fondens verksamhetsområde. Denna ordning ute- sluter inte att avkastningen från fjärde fonden, om mot all förmodan behov därav skulle föreligga, kan bidra också till pensionsutbetalningar. Enligt min mening bör frågan om skattskyldighet för avkastningen av de medel som fjärde fondstyrelsen förvaltar lösas i enlighet med vad som i allmänhet gäller för kapitalplacering i aktier. Jag föreslår därför att fon— den blir skattskyldig för all inkomst som härrör från fjärde fondstyrel- sens kapitalförvaltning. Däremot bör förmögenhetsskatt inte utgå.

Vad gäller den närmare inriktningen av fjärde fondens placerings- verksamhet innebär utredningsförslaget att engagemangen skall avse svenska aktiebolag med undantag av bankaktiebolag, försäkringsbolag och investmentbolag. Några ytterligare formella regler för placeringarna föreslås inte. Under remissbehandlingen har riktats kritik mot att place- ringar inte skall få göras i investmentbolag. Jag anser kritiken befogad och föreslår därför, bl. a. med hänsyn till investmentbolagcns direkta in— flytande i näringslivet, att enbart bank- och försäkringsbolag skall vara uttryckligen undantagna från den nya fondens verksamhetsområde.

I fråga om den placeringspolitik som i praktiken bör föras av fjärde fonden bör, som jag förut angett, placeringarna-i första hand inriktas på industriföretag. Engagemangen kommer med hänsyn härtill att i huvud- sak avse börsnoterade företag och insatserna koncentreras på främjande

• Sida 70
•  Original

Prop. 1973: 97 70

av produktion och investeringar i väletablerade företag. Det torde vara förenat med svårigheter att i detta sammanhang ytterligare ange riktlinjerna för den placeringspolitik som bör föras. Erfarenheter av den av mig förordade verksamheten får utvisa i vad mån behov före- ligger av en närmare bestämning av inriktningen av placeringarna. I sammanhanget vill jag, i likhet med utredningen, särskilt understryka att mindre och medelstora företags behov av riskvilligt kapital i första hand bör tillgodoses genom det nya halvstatliga finansieringsinstitulet Företagskapital AB.

Utredningen föreslår att fjärde fondens möjligheter att göra insatser i ett och samma aktiebolag skall begränsas till att avse högst så stor andel aktier i bolaget som svarar mot 5 % av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Begränsningsregeln motiveras med att en sådan regel gäller för försäkringsbolagens del och att, eftersom utredningen förutsätter att AP-fonden skall behålla sin ställning som väsentligen kapitalplacerande institution, för fonden bör tillämpas regler som är likartade med dem som gäller för försäkringsbolagen Utredningen utgår dock från att det kan finnas anledning att senare ta upp frågan om 59 o-regeln till ny prövning, t. ex. av det skälet att tillgången på attraktiva placeringsobjekt för fonden efter hand kan komma att minska. Några remissinstanser kritiserar begränsningsregeln och menar att ingen begränsning för in- satser i ett företag bör gälla. Bl.a. anförs att begränsningsregeln omöj- liggör önskvärda större kapitaltillskott vid 5. k. riktade emissioner. För egen del anser jag att de skäl som ligger till grund för den för försäk- ringsbolagen gällande inskränkningen i möjligheterna att förvärva aktier i ett företag inte kan anses giltiga för AP—fondens del. Införandet av en spärregel för försäkringsbolagens investeringar motiverades med att fondförvaltningens säkerhet var det primära och att det kapital som förvaltas av försäkringsbolagen inte borde få utnyttjas för ekonomiska spekulationer. Förslaget att ge AP-fondcn möjlighet att placera fond— medel i aktier skall ses mot bakgrund av syftet att främja en för sam- hällsekonomin önskvärd ökning av investeringsaktiviteten inom närings- livet speciellt genom insatsen av riskkapital. Säkerhetsfrågor och pla- ceringspolitik får här bedömas från andra synpunkter än när det gäller försäkringsbolagens placeringsrätt. Jag vill också erinra om att det av mig förordade rambeloppet för fjärde fonden, 500 milj. kr., i och för sig inte kan anses vara av sådan storleksordning att den motive- rar någon begränsning av placeringsmöjligheterna. Med hänsyn till det anförda anser jag att tillräcklig anledning saknas att begränsa fondens handlingsfrihet när det gäller att tillgodose ett visst bolags behov av risk- villigt ägarkapital. Jag föreslår således att någon sådan begränsning inte införs för fjärde fondens placeringsverksamhet.

Vid remissbehandlingen har från några håll framhållits önskvärdhe- ten av åtgärder som underlättar för företagen att skaffa kapital genom

• Sida 71
•  Original

Prop. 1973: 97 71

konvertibla lån och vinstandelslån, I finansplanen till årets statsverks- proposition- angav jag att sådana ändringar i aktiebolagslagen förbered- des att det skulle bli möjligt att för kapitalanskaffning använda konver- tibla skuldebrev, dvs. skuldebrev som kan utbytas mot aktier, och skul- debrev som är förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier, s. k. warrants. Förslag i dessa hänseenden har nyligen förelagts riksdagen (prop. 1973: 93). Kapitalmarknadsutredningcn föreslår att fjärde fonden men inte övriga tre delfonder skall ha rätt att förvärva sådana skulde- brev. Jag biträder detta förslag.

Vad avser vinstandelslån, dvs. lån där det utfärdade skuldebrevets av- kastning står i relation till det låntagande företagets resultat, vill jag i sammanhanget nämna att jag senare i år avser att föreslå Kungl. Maj:t att i proposition till riksdagen lägga fram förslag om sådana ändringar i skattelagstiftningen att användningen av denna kapitalanskaffningsform underlättas. Utformningen av gällande placeringsregler för AP-fonden innebär att de nuvarande tre fonderna har möjlighet att förvärva vinst- andelsbevis. I likhet med utredningen anser jag det däremot naturligt att fjärde fonden inte skall ha rätt att förvärva sådana skuldebrev.

Envar av de nuvarande tre fondstyrelsernas förvaltning granskas av fyra revisorer som förordnas av Kungl. Maj:t. En av revisorerna utses på förslag av bankinspektionen och två utses efter samråd med de sam- manslutningar som äger föreslå ledamöter i styrelsen. De revisorer som utses utan samråd skall vara gemensamma för samtliga styrelser, om det inte finns skäl däremot. Den revisionsberättelse som avges av revisorerna skall innehålla bl. a. uttalande om det finns anledning till anmärkning i fråga om styrelsens förvaltningsberättelse, vinst— och för- lust- samt balansräkningarna, bokföringen eller inventeringen av till- gångarna eller annars beträffande styrelsens förvaltning. Styrelsens för- valtningsbcrättclse skall jämte revisionsberättelsen överlämnas till Kungl. Maj:t som har att avgöra frågan om fastställelse av balansräkningen. Utredningen föreslår för fjärde fondens del att vid sidan av revision som nu nämnts också skall ske en årlig sakgranskning av en grupp ekonomiska experter. Denna granskningskall avse främst frågor huru- vida fondens grad av risktagande och riskspridning varit rimliga och om fondens agerande medfört störningar på aktiemarknaden. Fondens för- valtning föreslås vidare bli föremål för riksdagens granskning genom att till denna överlämnas förvaltnings- och revisionsberättelse samt den av expertorganet avgivna granskningsrapporten.

Flera remissinstanser har ställt sig positiva till förslaget om en sär- skild granskning av fjärde fondens verksamhet. Bl. a. riksgäldsfullmäk- tige och riksbanksfullmäktige betonar värdet av den föreslagna riksdags- behandlingen av verksamheten. I åtskilliga remissyttranden riktas dock kritik mot förslaget. Bl.a. LO, andra och tredje fondstyrelserna och bankinspektionen menar sålunda att behov inte finns av en särskild sak—

• Sida 72
•  Original

Prop. 1973: 97 72

granskning utöver den som görs av de i vanlig ordning Utsedda reviso- rerna.

Jag delar i och för sig utredningens uppfattning att det med hänsyn till den nya placeringsverksamhetcns speciella natur finns anledning för statsmakterna att särskilt uppmärksamma den användning av fondmedel som kommer att ske genom fjärde fonden. Jag anser dock inte tillräck— liga skäl finnas att anordna en granskning av verksamheten i sådana sär— skilda formcr som här föreslagits. Fjärde fondens verksamhet under varje år bör, på motsvarande sätt som gäller för de övriga delfonderna, redovisas i fjärde fondstyrelsens förvaltningsbcrättelsc. Denna får där- efter i sedvanlig ordning bli föremål för revision varefter revisionsberät— telsen och förvaltningsberättelscn med vinst- och förlust- samt balans— räkningar inges till Kungl. Maj:t och i samband härmed ges offentlig- het. Med hänsyn till att ett särskilt intresse givetvis föreligger i fråga om hur den nya verksamheten drivs bör de till Kungl. Maj:t ingivna be- rättelserna ha en sådan utformning att gjorda dispositioner klart redovi- sas. Jag delar utredningens uppfattning att fjärde fondens speciella karaktär bör föranleda att ingen av revisorerna för denna fond skall vara revisor också för övriga delfonder.

De av mig förordade ändrade reglerna för AP-fondens-förvaltning bör träda ikraft den 1 januari 1974. '

6. Specialmotivering

Förslaget till ändring i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning

Förutom de ändringar som kommenteras i det följande har i regle- mentet gjorts vissa redaktionella ändringar med anledning av att reg- lerna om försäkringen för tilläggspension numera ingår i lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

1 %

Enligt paragrafens nya lydelse skall AP-fondens förvaltning i över- ensstämmelse med vad jag anfört i det föregående i fortsättningen vara uppdelad på fyra styrelser i stället för som f. n. tre styrelser. I fråga om den nya styrelsen, dvs. fjärde fondstyrelsen, anges vidare att ramen för verksamheten till en början skall vara 500 milj. kr. och att Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen skall kunna besluta om högre rambelopp. Jag ' har i den allmänna motiveringen närmare behandlat frågan om en ram för fjärde fondstyrelsens verksamhet.

25

Enligt första styckets nuvarande lydelse skall pensionsmyndigheten, dvs. riksförsäkringsverket, överföra inbetalda avgifter till de tre styrel-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1973: 97 73

serna i enlighet med den fördelning som anges i lagrummet. Som jag an— fört i det föregående skall fjärde fondens. placeringsverksamhet finansie- ras genom att riksförsäkringsverket på fjärde fondstyrelsens begäran för över medel till styrelsen. Det innebär att viss del av de avgifter som annars skulle ha överförts till övriga tre styrelser i stället ställs till fjär— de fondstyrelsens förfogande. Avräkningen på de övriga fondernas av- giftsmedel bör ske i förhållande till kapitalbehållningen enligt de tre sty- rclsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år. Avsikten är att medel efter rekvisition av fjärde fond- styrelsen skall tillföras denna förvaltning efter hand och i takt med att styrelsen finner lämpliga invcsteringsobjekt. I avvaktan på att överförda medel skall utbetalas för aktieköp får medlen med tillämpning av 12 5 andra stycket sättas in på räkning hos riksbanken, affärsbank eller postbanken. Reglerna om tillförseln av medel till fjärde fonden har ta- gits in under en ny punkt (punkt 4).

Av andra stycket framgår att den avkastning i form av utdelning på aktier och ränteintäkter som fjärde fondstyrelsen uppbär skall vara kvar under styrelsens förvaltning. 1 den mån medlen inte behövs för att täcka administrations- och revisionskostnader (se 3 5 andra stycket) får även de i avvaktan på placeringsbeslut sättas in på bankräkning.

3 %

I första stycket har gjorts vissa redaktionella ändringar med anledning av att de nuvarande tre fondstyrelserna men inte den nya styrelsen skall tillskjuta medel för pensionsutbetalningar och vissa andra utgifter.

4 &

Paragrafens första stycke har byggts ut med regler om fjärde fondsty- relsens storlek och sammansättning. I fråga om de nio ledamöter som skall förordnas på förslag av sammanslutningar får kompletterande föreskrifter utfärdas i administrativ ordning. De två ledamöter som skall nomineras av sammanslutning som företräder primärkommunerna bör självfallet föreslås av Svenska kommunförbundet, Arbetsgivarsidans två representanter i styrelsen bör lämpligen utses på förslag av SAF resp. Sveriges industriförbund. Av de fem arbetstagarledamöterna bör tre utses av LO och två av TCO.

Av tredje stycket följer att för varje ledamot i den nya styrelsen skall utses också en suppleant i samma ordning som ledamoten. Därvid bör på arbetsgivarsidan de två suppleanterna utses på förslag av KF resp. SHIO och på arbetstagarsidan en suppleant utses på förslag av SACO.

6 %

Ändringarna är föranledda av att för fjärde fondstyrelsen föreslås den ordningen, att av de två styrelseledamöter, som förordnas utan förslag, utser Kungl. Maj:t både ordförande och vice ordförande.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1973: 97 74

12. 5

I denna paragraf har gjorts de ändringar och tillägg som föranleds av att fjärde fondstyrelsen men inte övriga fondstyrelser skall få placera fondmedel i dels aktier och dels konvertibla skuldebrev och skuldebrev som är förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier (s.k. war- rants). Rätten för fjärde fondstyrelsen att förvärva aktier avser aktier i svenska aktiebolag med undantag av bankaktiebolag och försäkringsbo- lag. Att bankaktiebolag och försäkringsbolag uttryckligen undantagits har samband med att reformens syfte är att kanalisera riskvilligt kapital till näringslivet och främst industrin. Det bör inte heller komma i fråga att kanalisera fondmedel till andra penningförvaltande institutioner så- som t.ex. kreditaktiebolag. Däremot får styrelsen, som jag angett i det föregående och i motsats till vad utredningen föreslagit, placera medel i aktier i investmentbolag. Det får således överlåtas åt styrelsen att mot bakgrund av nämnda syfte själv avgöra gränserna för sina engagemang i aktier.

Fjärde fondstyrelsens rätt att förvärva konvertibla skuldebrev och warrants har begränsats på motsvarande sätt som avses gälla aktieför- värvcn. För att möjliggöra riktade emissioner också vad avser sådana skuldebrev bör krav på att de utbjudits offentligen av svensk affärs- bank eller av Sveriges investeringsbank inte gälla. Det i första stycket 3 införda förbudet för de nuvarande styrelserna att förvärva konvertibla skuldebrev gäller för framtiden och berör således inte placeringar som gjorts före ikraftträdandet av de nya reglerna. Det bör härvid framhållas att första—tredje fondstyrelserna självfallet inte under tiden fram till ikraftträdandet av de nya bestämmelserna bör göra nya placeringar i sådana skuldebrev, oavsett om det är fråga om skuldebrev i de två äldre konverteringslån som skett utan stöd av lagregler eller i lån som utges med stöd av den nya lagstiftningen (se prop. 1973: 93).

Jag vill i detta sammanhang ta upp en fråga som rör tillgångarnas värdering i årsredovisningen. I 18 & tredje stycket anges att tillgångarna skall tas upp till anskaffningsvärdet vid redovisningen i balansräk— ningen. Dessutom finns särskilda regler i fråga om osäker fordran och om värdelös fordran. I prop. 1959: 100 (s. 187) uttalades att den om- ständigheten att värderingen i balansräkningen enligt huvudregeln skall avse anskaffningskostnaden inte hindrade att även tillgångarnas verkliga värde angavs i förvaltningsberättelsen. Det förutsattes att föreskrifter därom fick ske i särskilda tillämpningsföreskrifter. Jag har i det före— gående framhållit att det är angeläget att fjärde fondstyrelsens förvalt- ningsberättelse utformas på sådant sätt att en bedömning av verksamhe- ten underlättas. Enligt min mening är det naturligt att i styrelsens för- valtningsberättelse anges också de inköpta aktiernas eller skuldebrevens marknadsvärde. Jag anser att särskilda tillämpningsföreskrifter härom inte behövs.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1973: 97 75

7. Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom fi- nan-sdepartcmentct upprättade förslag till

1. lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pen- sionsfondens förvaltning,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370'),

3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig in- komstskatt,

4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig för- mögenhetsskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta G yllensten

• Sida 76
•  Original

Prop. 1973: 97

Förslag till

76

Bilaga Utredningens förslag

Lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensions- fondens förvaltning

Härigenom förordnas i fråga om reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

dels att nuvarande 25 och 26 åå skall betecknas 28 respektive 29 %, dels att ].—4, 6 och 12 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i reglementet skall införas tre nya paragrafer, 25—27 åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

De penningmedel, som enligt 31 & lagen om försäkring för all- män tilläggspension skola ingå till allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av tre särskilda styrelser, benämnda första, andra och tredje fondsty- relserna.

2

Föreslagen lydelse 15

De penningmedel, som enligt 31 5 lagen om försäkring för all- män tilläggspension skola ingå till allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av tre styrelser, benämnda första, andra och tredje fondstyrelserna.

En särskild fondstyrelse, be- nämnd fjärde fondstyrelsen, för- valtar på sätt nedan föreskrives medel, som tillskjutits från de övriga fondstyrelserna till det be- lopp som Konungen med riksda- gen bestämmer.

&

Den i 3 5 lagen om försäkring för allmän tilläggspension omförmäl- da pensionsmyndigheten åligger att överföra

1. till första fondstyrelsens förvaltning avgifter, som enligt 33 & nämnda lag erläggas av staten, kommuner och därmed jämförliga sam- fälligheter samt bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet äger ett bestämmande inflytande;

2. till andra fondstyrelsens förvaltning jämlikt sistnämnda lagrum in- flytande avgifter från andra arbetsgivare än under 1 sägs, som i genom- snitt för det år, varå avgifterna belöpa, sysselsätta minst tjugu arbets— tagare; samt

3. till tredje fondstyrelsens förvaltning övriga avgifter enligt samma lagrum samt avgifter, som erläggas jämlikt 34 5 lagen om försäkring för allmän tilläggspension.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

Till varje fondstyrelses förvalt— ning skall jämväl hänföras avkast- ning av de av styrelsen förvaltade medlen.

:) Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost- nader och andra utgifter avseende försäkringen för allmän tilläggs- pension skola, i den mån andra medel ej stå till förfogande, bestri- das genom tillskott, som pensions- myndigheten äger erhålla från fondstyrelserna. De för ett kalen- derår erforderliga medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i för— hållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställningen vid utgången av närmast föregående år.

77

Föreslagen lydelse

Till fjärde fondstyrelsens för- valtning överföres efter rekvisition de .för ett kalenderår erforderliga medlen från de övriga fondstyrel— serna i förhållande till kapital- behållningarna enligt styrelsernas balansräkningar avseende ställ- ningen vid utgången av närmast föregående år.

Till varje fondstyrelses förvalt- ning skall jämväl hänföras avkast- ning av de av styrelsen förvaltade medlen, dock att avkastningen av de av fjärde fondstyrelsen förval- tade medlen, där ej annat följer av vad i 3 5 andra stycket stadgas, skall överföras till de övriga fond- styrelserna i förhållande till av varje fondstyrelse tillskjntna me- del.

&

Pensionsutbetalningar ävensom, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, förvaltningskost- nader och andra utgifter avseende försäkringen för allmän tilläggs- pension skola, i den mån andra medel ej stå till förfogande, bestri- das genom tillskott, som pensions- myndigheten äger erhålla från första, andra och tredje fondsty- relserna. De för ett kalenderår er- forderliga medlen skola tillskjutas av fondstyrelserna i förhållande till kapitalbehållningarna enligt

' styrelsernas balansräkningar avse-

ende ställningen vid utgångcn av närmast föregående år.

Varje fondstyrelse skall med de under styrelsens förvaltning stående medlen bestrida kostnaderna för styrelsens verksamhet och för revision av styrelsens förvaltning.

4

Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands-

%

Varje fondstyrelse skall bestå av nio ledamöter, som förordnas av Konungen. Av ledamöterna utses

i första fondstyrelsen tre efter förslag av sammanslutningar, som företräda kommunerna och lands-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

tingskommunema, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företrä- der konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssamman- slutningar av arbetstagare; samt

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av ar- betstagare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter en- ligt 34 5 lagen om försäkring för allmän tilläggspension.

78

Föreslagen lydelse

tingskommunema, och tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetstagare;

i andra fondstyrelsen tre efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, en efter förslag av sammanslutning, som företräder konsumentkooperationen, och fyra efter förslag av rikssammanslut- ningar av arbetstagare;

i tredje fondstyrelsen två efter förslag av rikssammanslutningar av arbetsgivare, fyra efter förslag av rikssammanslutningar av ar- betstagare och två efter förslag av sammanslutningar, som företräda personer vilka erlägga avgifter en- ligt 34 5 lagen om försäkring för allmän tilläggspension; samt

i fjärde fondstyrelsen tre efter förslag av rikssatnmanslutningar av arbetsgivare och tre efter för- slag av riks-sammanslutningar av arbetstagare.

Avgives icke förslag som i första stycket sägs, förordnar Konungen ändå ledamöter som skolat utses efter sådant förslag.

För varje ledamot utses i enahanda ordning en suppleant. Ledamöter och suppleanter skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.

65

Av de utan förslag utsedda lc- damöterna i första fondstyrelsen förordnar Konungen en till ord- förande. I andra och tredje fond- styrelserna skall den utan förslag utsedde ledamoten vara ordföran— de. Fondstyrelse väljer inom sig vice ordförande.

12

Fondstyrelse må placera de un- der styrelsens förvaltning stående medlen

'.l. i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed jäm-

1 Senaste lydelse 1967: 345.

Av de utan förslag utsedda ledamöterna i första och fjär— de fondstyrelserna förordnar Konungen en till ordförande. I andra och tredje fondstyrelserna skall den utan förslag utsedde ledamoten vara ordförande. Fond- styrelse väljer inom sig vice ord- förande.

ål

Första, andra eller tredje fond- styrelsen må placera de under sty- relsens förvaltning stående med- len

l. i obligationer utfärdade av staten, kommun eller därmed järn-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse förlig samfällighet, Sveriges all- männa hypoteksbank, Konunga- riket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan el- ler Skeppsfartens sekundärlåne- kassa eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom finnes stad- gat står under tillsyn av bank- inspektionen;

2. i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jäm- förlig samfällighet;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen ut- bjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank ak- tiebolag;

4. i andra skuldförbindelser ut- färdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, post— banken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan kredit- inrättning, som Konungen god- känner, eller av bolag, förening eller stiftelse som i 25 första stycket 1 sägs, såvida staten, kom- mun eller därmed jämförlig sam- fällighet iklätt sig borgen för för; bindelserna;

5. i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;

6. efter hörande av pensions- myndigheten, i skuldförbindelse utfärdad av företag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till förhindrande av nedsättning av arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt .

7. i fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad nedan är stad- gat om återlån.

79

Föreslagen lydelse

förlig samfällighet, Sveriges all- männa hypoteksbank, Konunga— riket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Svenska skeppshypotekskassan el- ler Skeppsfartens sekundärlåne- kassa eller av kreditaktiebolag, som enligt vad därom finnes stad— gat står under tillsyn av bank- inspektionen;

2. i obligationer garanterade av staten, kommun eller därmed jäm- förlig samfällighet;

3. i obligationer och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar som offentligen ut- bjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank ak- tiebolag med undantag för av aktiebolag utfärdade obligationer eller andra skuldebrev med rätt för långivaren att helt eller delvis utbyta dem mot aktier i bolaget (konvertibla skuldebrev);

4. i andra skuldförbindelser ut- färdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, post- banken, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan kredit- inrättning, som Konungen god- känner, eller av bolag, förening eller stiftelse som i 25 första stycket 1 sägs, såvida staten, kom- mun eller därmed jämförlig sam- fällighet iklätt sig borgen för för- bindclserna;

5. i skuldförbindelse utfärdad av annan fondstyrelse;

6. efter hörande av pensions— myndigheten, i skuldförbindelse utfärdad av företag, som har till syfte att befordra folkhälsan eller att medverka till förhindrande av nedsättning av arbetsförmåga eller till förbättring av sådan förmåga och som enligt styrelsens prövning anses erbjuda godtagbar säkerhet; samt

7. i fordran hos kreditinrättning i enlighet med vad nedan är stad— gat om återlån.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

80

Föreslagen lydelse

F jiirde fondstyrelsen får placera de under styrelsens förvaltning stå- ende medlen

]. i aktier i svenskt aktiebolag med undantag för aktiebolag, som driver bank- eller annan penning- rörelse eller försäkringsrörelse, och investmentbolag, dock att styrelsen icke får inneha mer än en tjugondel av aktierna i bolaget, eller om aktier med olika röstvär- de finns, större antal än att röste- talet för aktierna utgör högst en tjugondel av röstetalet för samt— liga aktier;

2. i av svenskt aktiebolag utfär- dade obligationer eller andra skul- debrev med rätt för långivaren att helt eller delvis utbyta dem mot aktier i bolaget (konvertibla skul- debrev), som offentligen utbjudits av svenskt bankaktiebolag eller Sveriges investeringsbank aktie- bolag.

I den mån så erfordras för en tillfredsställande betalningsberedskap eller eljest för tillgodoseende av kravet på ändamålsenlig förvaltning må fondmedel även innestå hos riksbanken, bankaktiebolag eller postbanken.

25%

Särskild granskning av fjärde fondstyrelsens förvaltning skall ska för varje kalenderår.

Granskningen skall avse place- ringarna av de under styrelsens förvaltning stående medlen och särskilt inriktas på placeringarna ur riskfördelningssynpunkt och den inverkan placeringarna haft på kursutvecklingen och marknads- förhållandena.

26å

För granskningen utses fem granskare, av vilka en utses av Konungen och två vardera av fullmäktige i riksbanken och riks- giildskontoret. Granskarna förord- nas för tiden intill dess riksdagen behandlat över granskningen en- ligt 27 ,6 avgivet yttrande.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1973: 97

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den

KUNGL- BOKTR. STOCKHOLM 197] 730196

81

Föreslagen lydelse

Den av Konungen utsedde granskaren skall vara justitieråd eller hovrättspresident och såsom ordförande leda granskningen. Den som utsett granskare kan entlediga honom, även om den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända.

I övrigt gäller vad som i 20— 22 55 sägs om revisor i tillämpliga delar om granskare.

275

Granskarna skall avge yttrande över granskningen, som skall över- lämnas till riksdagen inom två månader efter det att förvaltnings- berättelse som i 18 5 sägs kommit granskarna till handa.

• Sida 82
•  Original