SOU 1982:62
Avveckling av statliga fonder : delbetänkande
DELBETÅNKANDE AV UTREDNINGEN ANGÅENDE ÖVERSYN AV DEN STATI [GA _FONDFORVALTNINGEN M M
Avveckling av stathga ! fonder
& Statens offentliga utredningar 1982:62 Ekonomidepartementet
Avveckling av statliga fonder
Delbetänkande av u__tredningen angående översyn av den statliga fondförvaltningen m. m.
Omslag Johan Ogden Jernström Offset AB
ISBN 91 -38-07288—2 ISSN 0375-250X
Gotab Stockholm 1982 74143
Till statsrådet och chefen
för ekonomidepartementet
Den 28 juni 1979 bemyndigade regeringen chefen för ekonomidepartementet att tillkalla en särskild utreda—
re med uppdrag att göra en översyn av den statliga fondförvaltningen m.m.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departe— mentschefen den 2 oktober 1979 som utredare numera
bankdirektören Hans Henrik Abelin.
Att som sakkunniga biträda utredningsmannen förordna— des den 25 oktober 1979 kammarrådet Carl—Einar Nordling och direktören Gösta Telestam.
Att som experter biträda utredningsmannen förordnades den 27 november 1979 numera riksbanksdirektören Erik Karlsson, revisionsdirektören Per Olov Lalin och byråchefen Lennart Lindberg.
Till sekreterare förordnades den 29 oktober 1979 hov— rättsassessorn Lennart Frii.
Utredningen har tidigare överlämnat delbetänkandet (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m.
Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet (SOU 1982:62) Avveckling av statliga fonder.
Stockholm i december 1982
Hans Henrik Abelin
/Lennart Frii
INNEHÅLL
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
SAMMANFATTNING
1 UTREDNINGSUPPDRAGET
1.1 Direktivuttalanden
1.2 Utredningens tidigare förslag
1.3 Fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen
2 KAPITALMARKNADENS FUNKTIONSSÄTT ocn BETYDELSE FÖR DEN STATLIGA FONDFÖRVALTNINGEN
2. Riktlinjer
2.2 Allmänna synpunkter baserade på kapitalmarknadsutredningens be— tänkande
3 VISSA STATLIGA FÖRVALTNINGSALTERNA— TIV AV SÄRSKILT INTRESSE
3.1 Allmänt
3.2. Riksgäldskontoret
. Inledning 3.2.2 Riksgäldskontorets verksamhet . Statsverkets checkräkning
3.4 AP—fondens nuvarande organisation och verksamhet
4 TIDIGARE REFORMFÖRSLAG
Sid.
27
31 31 32
33
35 35
36
39 39 39 39 41 45
48
53
6.8
6.9
6.10 6.11 6.12 6.13 6.14 6.15 6.16 6.17 6.18 6.19
6.20 6.21
6.22 6.23
6.24
6.25
6.26 6.27
ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN
AVVECKLING AV STATLIGA FONDER Inledning
Fonden för allmän sjukförsäkring Arbetsmarknadsfonden Arbetsskadefonden
Särskilda yrkesskadefonden Fonden för frivillig yrkes— Skadeförsäkring
Fonden för den frivilliga pensions— försäkringen
Delpensionsfonden Trafiklivräntefonden Barnlivräntefonden Fiskarförsäkringsfonden Oljelagringsfonden Oljeprospekteringsfonden Oljeersättningsfonden Energiforskningsfonden
Fonden för arbetsmiljöförbättringar Lönegarantifonden
Rundvirkesfonden
Ersättningsmedel från Tjeckoslo— vakien
Handels— och sjöfartsfonden Rysslandssvenskarnas understöds— fond
Trädgårdsnäringens bensinskattefond Medel för pensioner m.m. ur den svensk—tyska tvångsclearingen Kungl.Dramatiska teaterns reserv— fond
Kungl. teaterns (Operans) reservfond Jaktvårdsfonden
Enskilda järnvägars pensionsfond
Sid.
59
67 67 67 69 70 74
75
76 83 85 86 87 88 90 90 91 91 93 94
95 96
99 101
102
103 104 105 108
Sid. 7 STATLIGT FÖRVALTADE FONDER som INTE FÖRESLÅS AVVECKLADE OCH ÖVERFÖRDA TILL STATSBUDGETEN 109
8 AVSLUTANDE SYNPUNKTER 147
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter
dels att 4 kap. 12 5 skall upphöra att gälla,
dels att 4 kap. 1, 4, 6, 8 och 10 55 skall ha
nedan angivna lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
1 51)
Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostna— derna inte skall täckas med statsbidrag enligt
19 kap. 2 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring, för att täcka
1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring,
2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,
3. den allmänna försäkringens kostnader för för— måner enligt lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4. centrala studiestödsnämndens kostnader med an— ledning av att sådana återbetalningspliktiga stu— diemedel som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall åter— betalas,
5. förvaltningskostnader för de allmänna för-
säkringskassorna.
För reglering av öveg:voch underskott finns en fggd, benämnd allmänna sjukför—
säkringsfonden. Grunderna för överföring av medel
till och från fonden fast—
ställs av regeringen.
4 52) Delpensionsavgifter förs Delpensionsavgifter förs till en fond, benämnd del= till staten för finan— pensionsfonden, med vars siering av pensioner tillgångar kostnaderna enligt lagen (1979z84)
för pensioner enligt lagen om delpensionsförsäk— (1979:84) om delpensions— ring och motsvarande försäkring och motsvarande äldre bestämmelser.
äldre bestämmelSer skall
täckas. Fonden föryaltas
enligt grunder som riks— dagen fastställer_särskilt.
6 53) Arbetsskadeavgifter förs Arbetsskadeavgifter förs till en fond, benämnd till staten för finan—
2) Senaste lydelse 1981:691. 3) Senaste lydelse 1981:691.
Nuvarandg_lydelse Föreslagen lydelse arbetsskadefonden, med siering av ersättningar vars tillgångar kostna— enligt lagen (1976:380) derna för ersättningar om arbetsskadeförsäk— enligt lagen (1976:380) ring och motsvarande om arbetsskadeförsäkring äldre bestämmelser.
och motsvarande äldre bestämmelser skall
täckas. Fonden förValtas enligt grunder som riks— dagen fastställer sär— skilt.
8 54)
Av influtna arbetarskyddsavgifter förs 16,5 procent till staten som bidrag till kostnader för arbetar— skyddsstyrelsens Och yrkesinspektionens verksamhet.
Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter förs till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till
1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande arbetarskydd,
2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbe— stämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,
3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skydds— ombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 S tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),
4. kostnader för utbildning av styrelserepresen— tanter för de anställda.
4) Senaste lydelse 1981:691.
Nuvarande lydelse
10 55) Lönegarantiavgifter förs till en fond, benämnd lönegarantifonden, med vars tillgångar kost—
naderna för ersättningar
Föreslagen lydelse
Fonden förvaltas enligt
grunder som regeringen fastställer.
Lönegarantiavgifter förs till staten för finan— siering av ersättningar enligt lagen (1970:741)
om statlig lönegaranti
enligt lagen (1970:741)
om statlig lönegaranti
vid konkurs.
vid konkurs skall täckas.
lkraftträdandebestämmelserna6)
Denna lag träder ikraft d.1 jan. 1982. Genom lagen ipphävs
1. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,
2. lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering, 3. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,
4. lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,
5. lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,
6. lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole— och fritidshemsverksamhet samt
7. lagen (1981:552) om arbetsgivaravgift till arbets— löshetsersättning och utbildningsbidrag.
Äldre bestämmelser gäller Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fortfarande i fråga om avgifter som belöper på avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. tid före ikraftträdandet, dock att 5 5 andra stycket lagen (1971:2£2)
om arbetarskyddsavgift
5) Senaste lydelse 1981:691. 6) Senaste lydelse 1981:691.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
inte längre skall till-
lämpas.
Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen och arbetsskadeförsäkringen. För den som nu sagts beräknas sjukförsäkringsavgiften efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fast— ställer med hänsyn till den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna för sjukförsäkringen.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestäm—
melsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
om arbetsskadeförsäkring dels att 7 kap.
(1976:380)
2 5 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelserna skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
7 kap. 2 S
Avgiften till arbets= skadeförsäkringen skall utgå efter en procenta sats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker
1. ersättningar enligt denna lag samt ersätt» ningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, (1929:131) om
försäkring för vissa lagen
yrkessjukdomar och (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen
Föreslagen lydelse
Avgiften till arbets— skadeförsäkringen skall utgå efter en procent— sats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker
1. ersättningar enligt denna lag samt ersätt— ningar på grund av obligatorisk försäkring (1916:235)
om försäkring för
enligt lagen
olycksfall i arbete, (1929:131) om
försäkring för vissa
lagen
yrkessjukdomar och (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring, lagen
1) Senaste lydelse 1981:693.
Nuvarande lydelse
2. kostnader som för— anleds av lagen (1955: 469) angående omreg— lering av vissa ersätt— ningar enligt lagen
d. 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anled— ning av yrkesskada
m.m., lagen (1967:919)
om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m.m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkes— skadelivräntor m.m.,
3. förvaltnings— kostnader,
4. behövlig fondbildning.
Författningsförslag Föresla en lydelse
2. kostnader som för— anleds av lagen (1955: 469) angående omreg— lering av vissa ersätt= ningar enligt lagen
d. 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) Om förhöjning av vissa ersättningar i anledv ning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919)
om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m.m. och lagen (19771268) om uppräkning av yrkes— skadelivräntor m.m.,
3. förvaltnings— kostnader.
Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3
avses omkostnader för riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader fast?
ställs genom särskild lag.
Beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel för ett visst år skall fattas senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats och förvaltnings— kostnadsandel för de sju följande åren, i den mån beslut ej redan har fattats.
Nuvarande lydelse
Ikraftträdandebestämmelserna
Föreslagen lydelse
2)
1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1977, då lagen (1954:243)
yrkesskadeförsäkring
om
skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraft— trädandet.
2. Förekommer i lag
eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom be— stämmelse i denna lag, tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.
Denna lag träder i kraft den 1
2) Senaste lydelse 1976:380.
1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1977, då lagen (1954:243)
yrkesskadeförsäkring
om
skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraft— trädandet, dock att be— stämmelserna i 48 S tredje stycket lagen
(1954:243) om yrkes—
skadeförsäkring inte
längre skall tillämpas. 2.
eller annan författning
Förekommer i lag
hänvisning till före— skrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.
juli 1983.
3
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmel— serna till ändring i 22 kap. lagen (1962:381) om
1)
allmän försäkring lydelse.
Nuvarande lydelse
Denna lag träder i kraft,
och 15 55, 11 kap. 2 5,
skall ha nedan angivna
Föreslagen lydelse
såvitt avser 3 kap. 5
18 kap. 5 S, 19 kap. 1 5 samt 20 kap. 10 och 13 55, två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och i övrigt
den 1 januari 1981.
De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 5 tillämpas första gången vid beräkningen av pensionsgrundande in—
komster för år 1980.
De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 S tillämpas första
gången på arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1980.
De tidigare bestämmel— serna i 22 kap. om frivillig pensionsför— säkring skall alltjämt gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980.
1) Senaste lydelse 1980
De tidigare bestämmel— serna i 22 kap. om frivillig pensionsför— säkring skall alltjämt gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980, dock at£_
22 kap. 2 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring inte
:315.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
längre skall tillämpas. ; fråga om uppräkning
av pensioner som skolat utgå enligt sistnämnda bestämmelser gäller sär— skilda av regeringen
utfärdade föreskrifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
4. Förslag till Lag om upphävande av reglementet (1961z265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder
Härigenom föreskrivs att reglementet (1961z265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
5. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938:274) om rätt till jakt
dels att 36 S 1 mom. skall upphöra att gälla, dels att 26 och 32 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 51)
1 mom. Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga
jaktvårdsavgift.
Till bevis om att den jagande fullgjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran uppvisa kortet för polisman, av länsstyrelsen förordnad jakttillsyns— man, befattningshavare vid domänverket, vid tull— verkets kust— eller gränsbevakning eller vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning, stiftsjäg— mästare eller dennes biträden ävensom för den som äger, innehar eller vårdar marken eller den eljest där äger jakträtt; skolande den befattningshavare vid domänverket, lantbruksnämnds rennäringsavdel— ning och stiftsnämnd sålunda tillkommande befogen— heten att påfordra uppvisande av jaktkort hava av— seende allenast på mark som står under hans för—
valtning eller uppsikt.
2 mom. Från skyldighet att erlägga jaktvårdsavgift äro befriade: Konungen och medlemmar av det kung— liga huset; samt
1) Senaste lydelse 1980:583.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
svensk eller norsk same vid utövning av den rättig— het att jaga, som enligt särskilda bestämmelser tillkommer honom i vissa delar av riket.
Bestämmelserna om jaktvårdsavgift äga icke till— lämplighet i fråga om rätten att döda djur enligt 14 5 2 mom. eller 15 S och ej heller i fråga om fångst av vildkanin enligt 24 5 2 mom.
3 mom. Av influtna jakt— 3 mom. Jaktvårdsavgifter vårdsavgifter skall och övriga medel som bildas en fond (jakt— enligt särskilda före— vårdsfonden), vilken skrifter skulle ha efter regeringens be— fonderats enligt denna stämmande skall användas lag förs till staten. för att främja jaktvården inom riket och för andra
ändamål som har samband
med jaktvården. För sådana
ändamål skall också an—
vändas de övriga medel som
enligt särskilda före— skrifter skall tillföras
fonden.
4 mom. Regeringen äger bestämma jaktvårdsavgifts— belopp samt ordningen för uppbörd, redovisning och fördelning av dylika avgifter ävensom för ut— färdande av jaktkort.
32 52)
Idkar någon, som är Den som bedriver jakt
skyldig att erlägga jakt— utan att ha erlagt vårdsavgift, jakt utan stadgad jaktvårdsav— att hava fullgjort vad gift dömes till böter
2) Senaste lydelse 1972:232.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sålunda åligger honom, och skall tillika er— straffes med dagsböter lägga undandragen
och vare dessutom sådan avgift. pliktig att till jakt— vårdsfonden utgiva den jaktvårdsavgift som undandragits fonden.
Den som underlåter att vid jakt medföra gällande jaktkort eller vägrar att på anmodan av den det vederbör framvisa detsamma, dömes till böter
högst femhundra kronor.
Visar den som blivit angiven för underlåtenhet, varom sägs i nästföregående stycke, sist under tredje dagen från det angivelsen blev honom kunnig hos polismyndigheten, att han vid tiden för för— seelsen innehade gällande jaktkort, och giva omständigheterna vid handen, att förseelsen haft
sin grund i förbiseende, vare fri från ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.
6
Förslag till
Förordning om ändring i jaktstadgan (1938z279)
Härigenom föreskrivs i fråga om jaktstadgan
(1938:279)1)
dels att 35 S 1 mom. och 43 5 skall upphöra att gälla,
dels att 44 5 skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken närmast före 43 5 skall flyttas till närmast för 44 S.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelser om jakt—
vårdsavgift
44 5
Jaktvårdsavgiften är 95 kronor och gäller för ett
jaktår. Avgiften betalas in Avgiften betalas in till ett postgirokonto till ett postgirokonto som disponeras av som disponeras av kammarkollegiet. kammarkollegiet. Kgl— legiet skall lämna Kammarkollegiet skall Svenska jägareförbun— bokföra influtna jakt— det uppgift om vilka vårdsavgifter på jakt— som har betalat av— vårdsfonden. Efter bok— giften.
föringen skall kollegiet lämna Svenska jägareför— bundet uppgift om vilka
som har betalat avgiften.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.
1) Senaste lydelse av 35 S 1 mom. 1981:678 43 5 1981:678 44 5 1982:319
Förslag till
Förordning om ändring i förordningen
(1980:400)om ersättning vid vissa viltskador,
m.m.
Härigenom föreskrivs att 17 5 förordningen
(1980:400) om ersättning vid vissa viltskador,
m.m. Nuvarande lydelse 17 5
För andra skador av
vilt eller skador av
andra viltarter än som
. avses i 1, 2 och 14 55
får för särskilt fall lämnas ersättning av statsmedel eller ur jaktvårdsfonden om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kostnader som skadan föranleder. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att
förebygga sådana skador.
För skador som orsakas av vildsvin som lever i frihet i Stockholms län lämnas full ersättning ur jaktvårdsfonden, om
inte skadorna saknar
1) Senaste lydelse 1981:176
skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse
För andra skador av vilt eller skador av andra viltarter än som avses i 1, 2 och 14 55 får för särskilt fall lämnas ersättning av statsmedel om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kost— nader som skadan för— anleder. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga
sådana skador.
För skador som orsakas av vildsvin som lever i frihet i Stockholms län lämnas av stats—
medel full ersättning,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ekonomisk betydelse. om inte skadorna saknar Första stycket gäller ekonomisk betydelse.
i fråga om skador av Första stycket gäller vildsvin som lever i i fråga om skador av frihet i andra län. vildsvin som lever i
frihet i andra län.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.
SAMMANFATTNING
Utredningens översyn syftar enligt direktiven till att göra den statliga fondförvaltningen mera effektiv och förenkla administrationen. En utgångspunkt för utred— ningsarbetet har därvid varit att det bör noga prövas, om redan befintliga fonder även fortsättningsvis bör utnyttjas för sitt ändamål eller om fondernas syfte kan tillgodoses genom anslag över statsbudgeten.
Med anledning av utredningens tidigare betänkande (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m. har riks— dagen beslutat att vissa statliga fonder med ett sammanlagt bokfört kapital om drygt 1,7 miljarder kr. skall avvecklas och att fondmedlen skall tillföras
statsbudgeten (prop. 1981/82:213, FiU 1982/83:11, rskr 31).
Som ett led i strävandena att ytterligare förenkla den statliga fondförvaltningen lägger utredningen i det följande fram förslag till avveckling av vissa statliga fonder, nämligen fonden för allmän sjukför- säkring, arbetsmarknadsfonden, arbetsskadefonden och ytterligare ett antal fonder, som inte härrör från donationer. Förslaget innebär att fondmedel till
ett sammanlagt bokfört värde av drygt 5,6 miljarder kr. skall tillföras statsbudgeten. Beroende på hur den särskilda delpensionsfonden jämte några i sammanhanget mindre fonder redovisas budgettekniskt, kan statens utgiftssida samtidigt komma att belastas med 780 milj. kr., utgörande de på fonderna redovisade skulderna till statsverket.
De fonder som utredningen i det nyss nämnda betänkan— det föreslog bli avvecklade hade det gemensamma kännetecknet att de alla hade förlorat sin funktion och därför saknade egentligt existensberättigande. Till skillnad från de sålunda berörda fonderna fyller de fonder som nu föreslås avvecklade fortfarande ett aktuellt syfte. Enligt utredningens uppfattning kan dock detta syfte med större fördel tillgodoses genom direkta anslag över statsbudgeten. Härigenom skapas en rationell hantering av de medel som behövs för de verksamheter det är fråga om, samtidigt som en stra— mare uppsikt kan hållas över den för ändamålet ak— tuella medelstilldelningen. De avgifter som nu flyter in till fonderna kan redovisas på budgetens inkomst—
sida.
I fråga om de fonder som är föremål för utredningens avvecklingsförslag finns inte längre tillräckligt bärande skäl för att hålla fondkapitalet bundet på sätt f.n. sker. Den naturliga vägen att åstadkomma nödvändig rationell hantering av kapitalet är sålunda att fonderna avvecklas. Samtidigt finns ett antal statliga fonder som utnyttjas för sitt ändamål på sådant sätt att en överföring av fondkapitalet till statsbudgeten skulle framstå som föga rationell eller inte särskilt meningsfull. Dessa fonder, som alltså inte föreslås avvecklade, är antingen sådana som ut— för ett led i statlig affärsverksamhet eller vars självständighet markerats genom att fonderna erhållit egen styrelse eller som avser medelstillgångar som tillhör annat rättssubjekt än staten eller i fråga om vilka gäller särskilda förhållanden. I avsnitt 7 redo—
gör-utredningen för nu berörda fonder.
Utredningen har ansett det motiverat att, med tanke på de möjligheter som förslaget kan medföra från statsfinansiella synpunkter, de med förslaget avsedda fonderna avvecklas så snart som möjligt. Avvecklingen bör dock ske på sådant sätt och i sådan takt att inte
onödiga förluster uppstår eller onödiga störningar skapas på marknaden. Den av utredningen föreslagna avvecklingen kan genomföras utan att resultatet av utredningens fortsatta arbete avvaktas.
Den i det föregående föreslagna avvecklingen utgör det väsentliga inslaget i det nu framlagda betänkandet. Vid sidan härav föreslås vissa ytterligare föränd— ringar, bl.a. att ett mindre antal fonder överförs till andra bestående fonder samt att förvaltningen av några fonder flyttas från vissa statliga myndigheter till fondernas styrelse.
Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.
1 UTREDNINGSUPPDRAGET 1.1 Direktivuttalanden
Enligt direktiven skall utredningens översyn syfta till att göra den statliga fondförvaltningen mera effektiv och förenkla administrationen. Direktiven är fullständigt återgivna i utredningens betänkande (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m. Av in— tresse i detta sammanhang är bl.a. följande uttalan- de.
Det bör också övervägas om det är möjligt att i större utsträckning placera fondmedel på räkning hos riksgäldskontoret. Som riksförsäkringsverket har framhållit i sitt remissyttrande över kapitalmarknads— utredningens slutbetänkande skulle en sådan ordning kunna innebära både avlastning av förvaltningsarbetet och garanti för god likviditet. Detta skulle också bidra till en sammanhållen statlig likvidhantering, vilket skulle kunna visa sig särskilt lämpligt för sådana fonder som bygger på statlig upphörd. Fonder som bygger på statlig upphörd är i likhet med kapi— talfonderna ofta en integrerad del i anslagssystemet.
I fråga om möjligheterna att vid placering av fond— medel eventuellt utnyttja AP—fondens kapacitet är följande uttalanden i direktiven av betydelse.
Det bör stå utredaren fritt att överväga och anvisa: andra åtgärder för att göra fondförvaltningen effek— tivare än f.n. Det kan bl.a. finnas skäl att utnyttja de erfarenheter som har vunnits av AP-fondens för— valtning när det gäller att utforma förslag om övrig fondförvaltning.
1.2 Utredningens tidigare förslag
Som ett led i strävandena att förenkla administratio— nen och göra denna mera effektiv har utredningen över— vägt och i betänkandet SOU 1982:12 föreslagit avveck— ling av vissa fonder. Betänkandet har föranlett pro— position till riksdagen (prop. 1981/82:213) och riks— dagens beslut (FiU 1982/83:11, rskr 31). I propositio— nen föreslogs att de i betänkandet avsedda statliga fonderna skulle avvecklas och att medlen skulle till— föras statsbudgeten. I propositionen anger departe— mentschefen följande riktlinjer för hur den statliga fondförvaltningen bör rationaliseras (se nämnda prop. s. 19).
Den av mig nu föreslagna upplösningen av vissa stat— liga fonder bör ses som ett första steg i en ratio— nellare hantering av fondmedlen. Enligt vad jag in— hämtat från utredaren överväger han att föreslå att ytterligare fonder avvecklas under lämpliga former och att därefter kvarvarande fonder i huvudsak ställs under en gemensam förvaltning. En enligt utredaren tänkbar lösning därvid är att förvaltningen anförtros åt organ som har till speciell uppgift att placera och förvalta kapital. Jag har samma inställning som utredaren gett uttryck för och anser att den statliga fondförvaltningen bör rationaliseras efter sådana linjer.
I prop. 1981/82:150 uttalade departementschefen vidare följande om statlig fondförvaltning (se nämnda prop. s. 26).
Vid sidan av budgeten förekommer olika former av statliga fonder. Vissa av dessa torde numera ha för— lorat sin ursprungliga betydelse. Vidare är förvalt— ningen många gånger spridd på flera olika myndighe— ter. I syfte att effektivisera och förenkla fondför— valtningen anser jag att fondernas administration i så stor utsträckning som möjligt bör sammanföras till effektiva enheter. Dessutom bör de fonder som spelat ut sin roll upplösas. Som exempel på åtgärder med denna inriktning kan nämnas förslagen i propositio— nen om avveckling av vissa statliga fonder (prop. 1981/82: 213). Det finns enligt min mening anledning att undersöka möjligheterna att gå vidare på denna
väg.
Avslutningsvis bör också framhållas vikten av att i ökad utsträckning ägna uppmärksamhet åt sådana finan— siella konsekvenser av statliga beslut som inte kom- mer till uttryck på statsbudgeten.
Avslutningsvis vill utredningen erinra om fullmäktiges i Sveriges riksbank remissyttrande över utredningens betänkande SOU 1982:12, där fullmäktige bl.a. uttala— de följande (se prop. 1981/82:213 s. 28):
Det är angeläget att utredningen skyndsamt fortsätter sitt arbete och prövar under vilka förutsättningar även andra fonder — särskilt inom socialförsäkrings— sektorn — kan avvecklas eller omvandlas så att en överdrivet stor administrativ apparat för fondför- valtningen undviks och meningslös placerings— och upplåningsverksamhet elimineras. Fullmäktige ser detta framför allt som en väg att rationalisera kas— saflödena inom den offentliga sektorn.
1.3 Fonderna för den obligatoriska sjukförsäk—
ringen
I direktiven till utredningen anges att försäkrings— kassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäk— ringen skall hållas utanför utredningsuppdraget i av— vaktan på resultatet av riksförsäkringsverkets över— syn av dessa. Beroende på resultatet av denna över— syn kan det, enligt direktiven, emellertid finnas skäl för utredaren att överväga åtgärder också be— träffande försäkringskassornas fonder för den obliga— toriska sjukförsäkringen.
Riksförsäkringsverket slutförde sitt uppdrag genom att den 21 maj 1981 överlämna en utredningsrapport till socialdepartementet. På förslag av regeringen har riksdagen därefter beslutat att fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen skall avvecklas och medlen tillföras statsbudgeten (prop. 1981/82:100 bil. 8 B 5. 67 - 73, SfU 1981/82:12, rskr 294).
2 KAPITALMARKNADENS FUNKTIONSSÄTT OCH BETY— DELSE FÖR DEN STATLIGA FONDFÖRVALTNINGEN
2.1 Riktlinjer
Utredningen skall vid utformandet av sina förslag ta hänsyn till effekterna på kapitalmarknaden. Place" ringsreglerna kan därvid behöva relateras till beho— vet av tillskott av riskvilligt kapital till närings— livet eller till behovet av statlig upplåning. I sam— manhanget kan erinras om motiven för tillkomsten av fjärde AP—fonden (se SOU 1972:63, prop. 1973z97, NU 1973z58, rskr 237) resp. den omfattande fondbildning som skett på basis av olika avgifter på oljeprodukter och där kapitalet placerats som lån hos riksgäldskon- toret (se SOU 1982:12 s. 423). Denna placeringsform beskrivs närmare i avsnitt 3.2, vartill här hänvisas. Det kan även erinras om att utredningen enligt direk— tiven har att överväga, om medel bör i ökad utsträck— ning placeras på räkning hos riksgäldskontoret.
Kapitalmarknadsaspekten har särskild betydelse vid utformandet av placeringsregler för fonderade avgif— ter, vilka i väsentliga avseenden kan jämställas med statliga skatter dvs. kan betraktas som tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. Den be— loppsmässigt helt dominerande delen av den statliga fondförvaltningen avser medel av denna allmänna ka— raktär. Endast en mindre del avser enskildas dona— tionsmedel. Av ett per den 30 juni 1982 sammanlagt bokfört fondkapital om drygt 7 miljarder kr. avsåg sålunda endast 940 milj. kr. donationsmedel.
2.2 Allmänna synpunkter baserade på kapital— marknadsutredningens betänkande
Näringslivets och andra samhällssektorers kapitalför— sörjning på lång sikt sker på kapitalmarknaden. Inled— ningsvis skall kapitalmarknadens funktionssätt över— siktligt beskrivas. Framställningen grundar sig i allt väsentligt på kapitalmarknadsutredningens omfattande kartläggningsarbete (se SOU 1978:11).
På kapitalmarknaden finns tre huvudgrupper av place— rare. Den första utgörs av försäkrings— och pensions— inrättningarna. Utbudet av kapital från dessa är sta— bilt i den meningen att det kan förutses relativt väl, i varje fall på något års sikt, och att utbudets om— fattning, totalt sett, inte bestäms av kreditpolitiskt motiverade placeringskrav. Den andra huvudgruppen ut— görs av bankerna, vilkas långfristiga placeringar
dock till betydande del är betingade av ålagda likvi— ditetskrav och överenskommelser om köp av bostadsobli— gationer. Den tredje huvudgruppen utgörs av allmänhe— ten, som gör vissa långsiktiga placeringar i obliga- tioner och aktier. Förutom dessa tre huvudgrupper av placerare kan särskilt nämnas allmänna pensionsfonden, som genom tre fondstyrelser gör mycket betydande lång— siktiga placeringar framför allt i obligationer. Fjärde AP—fonden svarar för placering av allmänna me- del på aktiemarknaden.
Staten medverkar i allt större utsträckning vid lös— ningen av näringslivets finansieringsproblem. Det växande bytesbalansunderskottet har sin motsvarighet i ett ökat inhemskt utgiftsöverskott och utgör en av de faktorer som skapar finansieringsproblem inom nä— ringslivet. Samtidigt erbjuder kapitalmarknaderna i utlandet en ytterligare finansieringskälla för att
tillgodose de växande finansieringsbehoven.
Då den offentliga produktionen endast i begränsad ut— sträckning finansieras genom avgifter för nyttjandet av de tjänster den avkastar måste den offentliga sek— torn anskaffa medel på annat sätt. Det sker huvudsak— ligen genom den beskattningsrätt som staten och kommu— nerna har. Genom denna kan det offentliga dra in in— komster från den privata sektorn och därmed minska den privata efterfrågan och i stället skapa samhälls— ekonomiskt utrymme för sin egen produktion. Som ett alternativ eller komplement till att öka beskattning— en kan sådant utrymme skapas genom upplåning på kre- ditmarknaden som tränger ut finansieringen av privata investeringar och kanske också via räntestimulanser
medverkar till ökat privat sparande.
Enligt kapitalmarknadsutredningen bör staten sträva efter att i ökad utsträckning placera sin upplåning på den inhemska marknaden utanför bankerna. Genom en sådan statsskuldspolitik begränsas den ökning av penningtillgången i ekonomin som budgetunderskottet ger upphov till. Detta innebär också att inlånings— ökningen i bankerna begränsas. En hög likviditet i form av inlåning i bankerna leder enligt kapitalmark— nadsutredningen lätt till en kreditexpansion utanför banksystemet. Vid en sådan utveckling försvåras en- ligt nämnda utredning möjligheterna att föra en effek— tiv kreditpolitik.
3 VISSA STATLIGA FÖRVALTNINGSALTERNATIV Av SÄRSKILT INTRESSE
3.1 Allmänt
Under det nu förevarande avsnittet avser utredningen att behandla ett av de förvaltningsalternativ som berörts i direktiven, nämligen förvaltning av stat— liga fonder genom riksgäldskontorets försorg. Där— efter kommer utredningen att redogöra för de övriga nyss nämnda förvaltningsalternativen. Olika alternativ finns när det gäller möjligheterna att åstadkomma
en rationell förvaltning av statliga fonder som inte härrör från donationer. Sådana alternativ utgör främst förvaltning av statliga fonder genom riksgäldskontoret samt placering av statlig fondförmögenhet på stats— verkets checkräkning i riksbanken resp. överföring
av fondmedel till AP—fondens förvaltning.
3.2 Riksgäldskontoret 3.2.1 Inledning
Vid flera tillfällen har ifrågasatts, om de fondmedel som olika statliga myndigheter förvaltar, lämpligen borde placeras hos riksgäldskontoret. Även i utred— ningsdirektiven anges som tidigare påpekats, att ut— redningen skall överväga, om det är möjligt att i större utsträckning placera fondmedel på räkning hos riksgäldskontoret. I det följande skall placerings— formen belysas, sedan en presentation först gjorts
av riksgäldskontoret och dess verksamhet.
Riksgäldskontoret som ett riksdagens organ har en snart tvåhundraårig historia bakom sig. Riksdagen in— rättade år 1719 ett särskilt "contoir" för att betala Karl XII:s krigsskulder. Kontoret övertogs år 1765 av då regerande kung och användes därefter bl.a. vid finansieringen av Gustav III:s expansiva utrikespoli— tik. År 1789 övertog riksdagen kungens ansvar för ri— kets gäld och i samband härmed gavs kontoret ställning som ett riksdagens organ. Riksgäldskontoret fick rätt att utge sedlar. Inför allmänheten framträdde kontoret främst som ett sedelutgivande institut. Riksgäldssed— larna kunde betraktas som ett mellanting mellan obli— gationer och sedlar, eftersom sedlarna var räntebä- rande. Först i mitten av 1800-talet samlades all se— delutgivning hos riksbanken (se K. Hildebrand, Riks— gäldskontoret 1789 — 1939 s. 16).
Efter ett första skede som centralt penningutgivande finansinstitut fick riksgäldskontoret under 1800—talet flera gånger sin verksamhet väsentligt omlagd, varvid de viktigaste nya uppgifterna var förknippade med statens understödsverksamhet, närmast åt kanaler, vattenregleringar och ett forcerat järnvägsbyggande.
Riksgäldskontoret var vid denna tid ålagt att göra lediga penningmedel förräntade, vilket länge skedde genom direkt utlåning i konkurrens med en del av r;ks— bankens rörelse. Först så småningom genomfördes den ändringen att riksgäldskontorets överskottsmedel
skulle insättas i riksbanken.
Riksgäldskontorets ställning till den centrala sta:— liga finansförvaltningen förändrades betydligt under detta skede. Kontorets stat hade då kommit att få stor omfattning. Sålunda fördes där anslag till sta— tens järnvägsbyggnader och lån till enskilda järnvä— gar. Bland inkomsterna märktes den s.k. allmänna be— villningen. Det har hävdats att huvuddelen av statens finansförvaltning vid denna tid i själva verket låq
hos riksgäldskontoret. 1877 överfördes dock huvuddelen av denna förvaltning till statsverket.
Riksgäldskontorets finansiering kunde under perioden mellan de båda världskrigen i allt högre grad baseras på att statsinstitutionerna överlämnade betydande be— lopp till förvaltning. Denna upplåningsform fick så—
lunda en mycket stor betydelse.
Den senaste tjugoårsperioden i riksgäldskontorets
historia kännetecknas av en stagnerande verksamhets— volym under förra delen av perioden. Arbetsomfånget har däremot ökat under den senare delen och framför
allt under de senaste fem åren.
Den volymmässiga uppgången under senare år samman— hänger med den ökade statliga upplåningen och med ökningen av fartygskreditgarantierna och andra ären— den på varvs— och rederiområdet. Nya arbetsuppgifter har tillkommit, bl.a. genom upplåningen utomlands.
3.2.2 Riksgäldskontorets verksamhet
Riksgäldskontoret har numera till främsta uppgift att förvalta statsskulden. Ett viktigt led i denna för— valtning är upplåningsverksamheten. Den aktuella be— stämmelsen härom återfinns i regeringsformens kapitel om finansmakten, vari föreskrivs att regeringen inte utan riksdagens bemyndigande får ta upp län eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Vidare sägs att under riksdagen skall finnas myndighet med uppgift att i enlighet med riksdagens bemyndigande ta upp och förvalta lån till staten samt att närmare be-
stämmelser härom meddelas i lag.
Med stöd av detta grundlagsstadgande har antagits lagen (1974:568) om riksgäldskontoret. I denna lag stadgas bl.a. att riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige som väljs av riksdagen för riksdagens
valperiod. En av fullmäktige utses av riksdagen till ordförande. Kontoret leds under riksgäldsfullmäktige
av riksgäldsdirektören.
För riksgäldskontorets verksamhet har sedan länge funnits särskilda reglementen. I den nu gällande lagen med reglemente för riksgäldskontoret (Riksda— gens författningssamling 1975z8) finns vissa bestäm— melser angående kontorets uppgifter. Enligt reglemen— tet har riksgäldskontoret till uppgift
a) att i enlighet med riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån till staten;
b) att verkställa alla de utbetalningar, som av riks— dagen blivit å detta verk anvisade;
c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill anslagna tillgångar och inkomster samt hålla upp- kommande, till riksgäldskontoret levererade överskott och behållningar riksdagen tillhanda;
d) att, i saknad av annan tillgång för bestridande av beviljade och å riksgäldskontoret anvisade utgifter, upplåna därtill oundgängligen erforderliga medel; samt
e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som riks— gäldskontoret för övrigt av riksdagen erhållit.
De nu aktuella huvuduppgifterna för riksgäldskontoret är, i korthet, dels att låna upp pengar i Sverige
eller utomlands, dels att ingå garanti för lån. Exem— pel på statsgaranti som riksgäldskontoret på statens vägnar lämnar är garanti som kontoret ställt till de
svenska varven.
De viktigaste formerna för upplåning är försäljning av obligationer, Statsskuldväxlar, skattkammarväxlar
och upptagande av s.k. dagslån hos bankerna.
Statsverkets inkomster är ojämnt fördelade under budgetåret. Härigenom uppkommer ibland stora kort— fristiga lånebehov som huvudsakligen måste täckas
genom skattkammarväxlar, dagslån och andra kortare
förbindelser. Ibland kan också uppkomma kortfristiga kassaöverskott, som riksgäldskontoret kan placera som dagslån eller i form av krediter på högst två månader
på den svenska kreditmarknaden.
Som upplåningsform tillkommer lån hos statsinstitutio— ner och fonder m.m. Denna upplåningsform har, även om den i jämförelse med andra upplåningsformer alltjämt spelar en underordnad roll, kommit att växa i betydel— se. Lån hos statsinstitutioner och fonder uppgick den 30 juni 1981 till 6 376 389 695 kr. och den 30 juni 1982 till 7 065 762 939 kr. Skulden ökade således under budgetåret 1981/82 med 689 373 244 kr.
Sådana utestående lån per den 30 juni 1982 fördelade sig enligt följande.
utestående lån(kr.)
Statens pensionsanstalts pensionsfond 210 683 133:06 Civila tjänstepensionsfonden 27 015 000:—— Militära tjänstepensionsfonden 1 705 000:—— Allmänna familjepensionsfonden 88 699 140:—— Pensionsfonden för vissa riksdagens verk 656 334:86 Riksbankens pensionsfond 6 767 843z18 Exportkreditfonden 49 878 421:78 Exportkreditfonden, pensionsfonden 4 743 600:—— 54 622 021:78 Arbetsmarknadsutbildningsfonden ' — Arbetsmarknadsfonden 808 795 258z33 Oljelagringsfonden 739 271 490:06 Oljeprospekteringsfonden 164 977 053:—— Oljeersättningsfonden 440 884 077:20 Energiforskningsfonden 149 463 266:—— Rundradiorörelsens fond 171 918 660:66 Försäkringsinspektionens fond, behålln. på reservationsanslag 6 846 908z85 Bankinspektionens fond, behålln. på reservationsanslag 19 189 480:49 Postverkets konsoliderings fond 614 106 772:90 varvsföretag m.fl. 1 918 795 954z25 Fonden för industriellt
samarbete med u—länder 80 525 477z50 Fonden för industriellt
utvecklingsarbete 394 731 171:25 Fonden för svenskt—norskt
industriellt samarbete 38 222 000:—— överskottsmedel från affärsverken 983 761 240:75 Statens jordbruksnännd 7 981 599z90 Statliga nyndigheter med uppdragsverksamhet 133 694 055:55 Utrikesdepartementet
(arvssektionen) 200 000:——
Köpeskillingen för fastigheten Lejonet nr 1 i Stockholm 2 250 000:——
7 065 762 939:57
3.3 Statsverkets checkräkning
De statliga myndigheternas betalningar förmedlas i huvudsak av postgirot. Ett mål vid utarbetandet av betalningsrutiner har varit att minimera myndighe— ternas kassahållning utanför statsverkets checkräk— ning. De medel som inte omedelbart behövs för utbe— talning skall vara insatta på statsverkets checkräk— ning i riksbanken. Genom att någon medelsplacering normalt inte tillåts utanför statsverkets checkräk— ning i riksbanken kan statens upplåningsbehov hållas lägre. Därtill kommer större möjligheter till över— blick och kontroll av statens medel samt ökade möjlig— heter att prognosticera kassamedelsbehovet i stats— verket.
Varje myndighet kommunicerar direkt med statsverkets checkräkning i riksbanken. Detta innebär att varje in— och utbetalning som bokförs på myndighets post— girokonto betraktas som bokförd på statsverkets check— räkning. Ett mindre antal myndigheter har dessutom direkt dragningsrätt på checkräkningen.
Varje myndighet har minst ett postgirokonto för in— betalningar. Varje bokförd inbetalning leder till en kontering på kontot "statsverkets checkräkning". Postgiroinbetalningarna töms i flera steg till check—
räkningen.
Till skillnad från vad som gäller för inbetalningar saknar myndigheterna i regel egna postgirokonton för utbetalningar. I stället sker i normalfallet utbetal— ningarna från redovisningscentralernas postgirokonton för utbetalningar avseende myndigheterna inom redo— visningsgruppen. Dessa konton skall aldrig uppvisa något saldo.
Samma dag som utbetalningarna verkställs i postgirot sker avräkning mot det centrala postgirokontot för
statsverkets checkräkning. Om viss dags utbetalningar inte täcks av influtna medel som överförts till detta postgirokonto, täcks de via statsverkets checkräkning i riksbanken. I det omvända fallet levereras över— skottsmedel till riksbanken. Postgirots avkastning på sina medel är till en del bestämda av PK—bankens ut— låningsränta och till en annan del beroende av vid varje tillfälle gällande ränta på dagslån och skatt— kammarväxlar. Statliga betalningar sker normalt genom system 5. Detta bygger på principen att en inbetal— ning eller en utbetalning vanligen sker över postgiro och att den endast behöver krediteras eller debiteras ett kassabokföringskonto. Motkontot är alltid stats— verkets checkräkning och systemet utför automatiskt
motbokföring.
Inbetalningar till t.ex. länsstyrelse av medel som skall innestå i bank inflyter sålunda normalt på länsstyrelsens inbetalningspostgirokonto. Kontering sker då på vanligt sätt i system 5. Utbetalning av dessa medel sker sedan över postgiro från länsstyrel—
sen till bank.
Utbetalningar av medel som innestår på räkning i bank kan verkställas på vanligt sätt genom system 5. Utbe— talningen sker då i regel över postgiro dvs. i reali— teten från statsverkets checkräkning. Därvid uppstår en obalans för fonden e.d. som utjämnas genom överfö— ringar av medel från bankräkningen till postgirokonto för inbetalningar i system 5.
Behållning på statsverkets checkräkning hos _________________________________________ Sveriges riksbank (milj. kr.)
____________________________________________________
Vid slutet Statsverkets checkräkning
av ———————————————————————————————— 1977 1978 1979 1980 1981 1982 _________________________________________________
Januari 2,7 1,2 2,8 2,7 1,5 2,8 Februari 3,7 1,7 3,9 4,5 2,0 2,3 Mars 2,6 2,5 2,9 0,7 3,2 1,0 April 4,9 3,0 4,0 5,4 2,1 2,3 Maj 1,6 2,3 5,1 4,4 1,9 2,6 Juni 10,3 33,6 1,5 146,9 48,6 48,9 Juli 0,7 2,2 10,4 3,5 1,1 1,2 Augusti 1,1 0,8 5,1 3,5 1,6 4,7 September 0,8 2,5 3,4 1,0 5,1 0,8 Oktober 2,1 4,2 2,4 2,0 1,6 4,3 November 0,9 4,4 2,7 1,8 1,2 4,1 December 2,0 2,7 2,8 1,9 2,7
Källa: riksgäldskontoret
Anm: Behållningen på statsverkets checkräkning = kassamedel som riksbanken antingen har som reserv eller inte hunnit föra över till riksgäldskontoret.
Möjligheten att ha medel placerade på statsverkets checkräkning i riksbanken har Uppenbara fördelar. Placeringsformen är enkel och fordrar inte någon sär— skild administration. Den är vidare ägnad att minska statens upplåningsbehov. I den mån medlen på stats— verkets checkräkning uppgår till större belopp än som bedöms erforderligt överförs de nämligen till riksgäldskontoret.
3.4 AP—fondens nuvarande organisation och
verksamhet
Riksdagen fastställde ATP-systemet år 1959. Systemet bygger på en fördelningsprincip, dvs. pensionsutbe— talningarna skall finansieras genom löpande pensions— avgifter. Pensionsförmånerna står visserligen i ett bestämt förhållande till individernas pensionsgrun— dande inkomster under den aktiva perioden. Förmånerna är dock oberoende av tidigare inbetalda avgifter så— väl för varje enskild förmånstagare som för den pen— sionsberättigade som kollektiv. Omfördelningen av re— surser mellan dem som åtnjuter pension i systemet och aktiva årgångar sker alltså genom att pensionsutbetal— ningarna i princip skall finansieras löpande med in— flytande avgifter.
Motiven för fördelningsprincipen var bl.a. att pen— sionsutbetalningarna därigenom kunde påbörjas rela— tivt snabbt samt att pensionerna skulle kunna värde— säkras. Avgifterna fastställdes emellertid i början på en nivå som var betydligt högre än de löpande pen— sionsutbetalningarna. Den därigenom uppkomna fondbild— ningen (AP—fonden) hade ett samhällsekonomiskt syfte. Den skulle uppväga ett förväntat bortfall av försäk- ringssparande samt möjliggöra en ökad kapitalbildning i samhället. Konstruktionen skulle också medföra en effektiv resursfördelning genom att sparandet via
fonden kanaliserades ut på marknaden.
AP—fondens kapital uppgick år 1982 till drygt 190 miljarder kr. AP—fonden förvaltas enligt bestämmel— serna i reglementet (1959z293) angående allmänna pen— sionsfondens förvaltning. Fonden förvaltas av fyra styrelser. I det följande används beteckningarna Första, Andra och Tredje fondstyrelserna samt Fjärde
AP—fonden.
Första, Andra och Tredje fondstyrelserna har vardera nio ledamöter samt lika många suppleanter. De förord— nas av regeringen för en tid av tre år, delvis efter förslag av arbetsgivar— och arbetstagarorganisatio— ner. I reglementet finns för varje fondstyrelse an— givet hur många ledamöter som skall föreslås av varje part. I förordningen (1973:504) om förslag på leda— möter i styrelserna för allmänna pensionsfonden, m.m. ges föreskrifter om vilka organisationer som har för— slagsrätt.
Pensionsutbetalningarna och kostnaderna för såväl fondens som pensionsmyndighetens, dvs. riksförsäk- ringsverkets, administration bestrids av de medel som förvaltas av de tre styrelserna. Tillskotten till riksförsäkringsverket sker årligen i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräk- ningar vid utgången av närmast föregående år.
AP—fonden finansieras med en för alla arbetsgivare obligatorisk avgift i procent av lönesumman. I löne- summan inräknades före 1982 bara en andel av varje anställds lön som låg mellan 1 till 7,5 basbelopp. Från och med år 1982 utgår ATP-avgiften på totala lönesumman. Procenttalet är fastställt till 9,4 pro— cent för år 1982, 9,6 procent för år 1983 och 9,8 procent för år 1984. Avgifterna inkasseras av riks—
försäkringsverket.
Första fondstyrelsen förvaltar pensionsavgifter som erlagts av staten, kommuner och liknande samfällig— heter samt bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner och liknande samfällighet äger be— stämmande inflytande.
Andra fondstyrelsen förvaltar avgifter som erlagts av enskilda arbetsgivare med i genomsnitt minst femtio arbetstagare anställda under året.
Tredje fondstyrelsen förvaltar övriga tilläggspen— sionsavgifter.
Fjärde AP—fonden tillkom år 1974 efter förslag av kapitalmarknadsutredningen (se SOU 1972:63, prop. 1973z97, rskr 237). Fondens uppgift är att öka till— gången på riskvilligt kapital genom att placera fond— medlen i aktier i svenska aktiebolag med undantag för banker och försäkringsbolag samt i konvertibla skulde— brev och skuldebrev förenade med s.k. optionsrätt till
nyteckning av aktier (s.k. warrants).
Fjärde AP—fonden, som har en egen administration, för- valtar medel inom ett rambelopp som fastställs av re— geringen efter förslag från fondstyrelsen. Av det nu gällande rambeloppet på 1 850 milj. kr. har fonden ut— nyttjat 1 550 milj. kr. för placeringar.
Enligt reglementet för Första — Tredje fondstyrelser— na skall AP—fonden förvaltas så att den blir till största möjliga gagn för försäkringen för allmän tilläggspension. Därvid skall iakttas att placeringen av fondmedel tillgodoser kraven på betryggande säker— het och att avkastningen ger tillfredsställande be— talningsberedskap. Vid tillkomsten av AP-fonden för— utsattes att fondens förvaltning inte skulle försämra betingelserna för kreditpolitiken. I konsekvens här— med kom 1962 års lagstiftning om placeringskvoter att omfatta även AP—fonden. Detsamma är förhållandet be— träffande nu gällande lag av år 1974 om kreditpoli—
tiska medel.
Regeringen förordnar för varje fondstyrelse fyra revi— sorer att granska förvaltningen. Två av revisorerna utses i samråd med de organisationer som äger rätt att föreslå ledamöter i fondstyrelsen och på förslag av bankinspektionen. Sedan revisionsberättelsen av— givits skall fondstyrelsen överlämna denna tillsam— mans med förvaltningsberättelse, vinst- och förlust—
räkning samt balansräkning till regeringen som avgör frågan om fastställande av balansräkningen. Något för— farande där ansvarsfrihet för förvaltningen beviljas fondstyrelsen förekommer inte. Juridiskt är AP—fonden, enligt kapitalmarknadsutredningen (se SOU 1978:11
s. 446), en unik självägande institution.
Första, Andra och Tredje fondstyrelserna har gemen— sam förvaltning. Genom att denna del av fonden i hu— vudsak förvärvar obligationer eller förlitar sig på mellanhandsinstitut i sin verksamhet har administra—
tionen ringa storlek.
AP—fondens organisation och placeringsreglemente för— utsätter att fondens kapitalutbud i stor utsträckning kanaliseras via mellanhandsinstitut till de slutliga låntagarna. Utlåningen från fonden till företag, vil— kas kapitalbehov är för litet för att obligationsemis- sioner skall komma i fråga, sker sålunda genom för— medling av mellanhandsinstituten. En redogörelse för mellanhandsinstituten inom näringslivssektorn lämnas i kapitalmarknadsutredningens betänkande SOU 1978:11, vartill här hänvisas.
Frågan om AP—fondens förvaltning har intresse även ur en annan synvinkel. Utredningens kartläggning av den statligt reglerade fondförvaltningen (se SOU 1982:12) utvisar att olika synpunkter kan anföras i fråga om denna. Enligt direktiven skall utredningens arbete bedrivas med utgångspunkt från att fondförvaltningen skall förenklas och göras mera effektiv. Fråga upp— kommer, om till AP—fonden kan överföras en del av det fondkapital som avses med den statliga fondförvalt— ningen. Tanken att överlämna fondförvaltning till AP—fonden är inte ny. I remissyttrandet över kapital— marknadsutredningens betänkande SOU 1978:11 uttalade sålunda riksförsäkringsverket att medelsförvaltning inte är verkets uppgift och pekade bl.a. på möjlighe— ten att förvaltningen av verkets fonder överlämnades
till AP—fonden (se prop. 1978/79:165 bil. 3 s. 289). Utredningen återkommer till denna fråga i det
följande.
4 TIDIGARE REFORMFÖRSLAG
Som tidigare påpekats har vid flera tillfällen ifråga— satts, om de fondmedel, vilka olika statliga myndig— heter förvaltar, lämpligen borde överlämnas som pla— cering hos riksgäldskontoret.
Statskontoret uttalade sålunda i en utredning från år 1929 att möjlighet borde beredas de fondförvaltande myndigheterna att till riksgäldskontoret hembjuda sina fondmedel som lån. Uttalandet skedde under förutsätt— ning att en tillfredsställande avkastning kunde er— hållas enligt det förvaltade fondernas ändamål samt att hembudet inte borde ske annat än efter frivillig överenskommelse mellan riksgäldskontoret och veder— börande fondförvaltning (SOU 1929:35).
Även i en av statskontoret den 2 juni 1943 avlämnad fondutredning förordades en centralisering till stats— kontoret av större delen av den statliga fondförvalt— ningen. Bland placeringsformerna för den centrala fondförvaltningen omnämndes bl.a. insättning i riks— gäldskontoret.
Sedan yttrande över 1943 års fondutredning infordrats från olika myndigheter föreslog dåvarande riksräken— skapsverket en samtidig lösning av centraliserings— och placeringsfrågorna inte bara för de av statskon— toret berörda fonderna utan även för andra fonder, dock inte de donationsfonder där statuterna lade hinder i vägen.
Riksräkenskapsverkets förslag gick ut på att vid pla— cering av fondmedel endast en placeringsform skulle godtas, nämligen insättning i riksgäldskontoret mot
ränta. Riksräkenskapsverket anförde bl.a.
Fördelarna härmed kunna i korthet angivas så, att statsverkets förvaltningskostnader för fondförvalt— ningen skulle avsevärt nedbringas, riskerna vid pla— cering av fondmedel bortfalla och ökad trygghet ernås ur revisionsteknisk synpunkt. Ur finanspolitisk syn— punkt förefaller det dock naturligare, att den stat— liga upplåning, som kan ske hos myndigheter omhänder— havda fonder, tager formen av en insättning i riks— gäldskontoret, än att myndigheterna skulle hos riks— gäldskontoret teckna eller i öppna marknaden förvärva statsobligationer eller andra statsskuldförbindelser.
Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle det inte erfordras särskilda åtgärder för medelsförvaltningens centralisering, utan resp. fonds förvaltning skulle kunna bli kvar hos de myndigheter som hittills utövat densamma. Däremot erfordrades en avveckling av medels—
placeringarna.
Riksräkenskapsverkets förslag remitterades till bl.a. riksbanken, statskontoret och pensionsstyrelsen. Remissvaren var delvis kritiska mot förslaget och innehöll i flera avseenden nya tankegångar och för—
slag.
Med hänsyn härtill utarbetades inom finansdepartemen— tet en odaterad promemoria. I promemorian, som genom skrivelse den 21 mars 1944 sändes ut på remiss, ut— talades bl.a. följande.
Med hänsyn till den genomgripande rationalisering av fondförvaltning och medelsredovisning, som skulle er— nås genom riksräkenskapsverkets förslag, synes det— samma vara förtjänt att mera ingående diskuteras. Såsom tidigare nämnts omfattar förslaget praktiskt taget all av statliga myndigheter omhänderhavd fond— förvaltning och går sålunda betydligt längre än Statskontorets motsvarande förslag. Detta hindrar emellertid givetvis icke, att förslagets grundprincip även kan utan hinder tillämpas på en mindre del av den totala fondstocken. Det kunde sålunda mycket väl
tänkas att det från placering i riksgäldskontoret åtminstone till en början undantogs medel, redovisade å donationsfonder eller statliga diversemedelsfonder av mindre omfattning.
Varken riksräkenskapsverkets förslag om en centrali- sering av den statliga fondförvaltningen eller depar— tementspromemorian resulterade i någon rationalise—
ringsåtgärd.
1956 uppdrogs åt en utredning (1956 års fondutredning) att göra en översyn av den statliga fondförvaltningen. I sitt betänkande (SOU 1959:29) Donationsfonder och övriga diverse medel inom statsförvaltningen konsta- terade utredningen — som valt att inte i detalj kart— lägga medelsförvaltningen - att placeringsformerna var varierande. Utredningen anförde bl.a. följande vad gäller andra statligt förvaltade medel än dona- tionsmedel (se betänkandet s. 45).
Det är givet, att det sällan kan förebäras sådana skäl, som anförts i fråga om donationsfonderna, för en värdebeständig placering av de övriga diverseme— delsfonderna. Tvärtom synes dessa medel ofta böra vara insatta på statsverkets checkräkning. Då det gäller att finna en norm, efter vilken medelsplace— ringen skall bedömas, har fondmedlens samband med statsbudgeten, dvs. med skattemedel, synts utred— ningen kunna tjäna som utgångspunkt. Det kan sålunda anses ganska naturligt, att sådana fonder som härrör från riksstatsmedel förblir oplacerade. I detta fal— let kan man ofta jämföra en fond med behållningen på ett reservationsanslag. I enlighet med det förda re- sonemanget finner utredningen det sålunda vara 10— giskt att bibehålla fonderna för idrottens och fri— liftslivets främjande samt lotterimedelsfonden opla— cerade. Likaså förefaller det rimligt, att fonder bildade av legala avgifter i allmänhet icke blir fö— remål för placering. Ju närmare fondmedlens natur kommer donationsmedlens, dvs. ju större enskilt in— tresse som knyter sig till dessa medel, desto star- kare torde skälen för placering av medlen vara.
Det anförda är ett principiellt resonemang som inte alltid är tillämpligt i de individuella fallen. Vi— dare får man inte bortse från att det ibland kan fö— religga rättsförhållanden som bryter mot den uttalade principen.
I sitt betänkande SOU 1959:29 tog 1956 års fondutred— ning inte upp frågan om kontoinlåning i riksgäldskon— toret till särskild behandling. Det gjorde inte heller någon av remissinstanserna. Frågan om denna typ av statlig upplåning behandlades därefter först i riks— försäkringsverkets remissyttrande över kapitalmark— nadsutredningens slutbetänkande SOU 1978:11. Riksför- säkringsverket anförde därvid bl.a. följande (se
prop. 1978/79:165 bil. 3 s. 288).
Riksförsäkringsverket vill i detta sammanhang ta upp frågan om ytterligare förenklingar av verkets fond— förvaltning. Som framgår av kapitalmarknadsutred— ningens betänkande förvaltar verket ca.3 7001nkr huvud— sakligen placerade i kommunlån och obligationer. Be— slut i placeringsfrågor fattas av särskilda av rege— ringen utsedda fondfullmäktige: verkets generaldirek— tör och överdirektör, riksbankschefen, VD för 4:e AP—fonden, två bankdirektörer från affärsbanker samt en riksdagsman. Riksförsäkringsverket handhar dess— utom fonder — allmänna sjukförsäkringsfonden och arbetslöshetsfonden samt arbetarskyddsfonden — där medlen är placerade på räkning hos riksgäldskontoret resp. insatta på bankräkning. Det är alltså här fråga om en enkel hantering och fonderna förvaltas ej hel— ler av fondfullmäktige.
Eftersom medelsförvaltning inte är riksförsäkrings— verkets uppgift finns det anledning att undersöka om motsvarande placeringar även kunde gälla de av fond— fullmäktige förvaltade medlen. Genom att placera me— del hos riksgäldskontoret eller bankinstitutet skulle riksförsäkringsverket överlåta sin medelsförvaltning till andra organ. Samtidigt skulle verket ändå på ett enkelt sätt'ha tillgång till medlen för de utbe- talningar (t.ex. arbetsskadeersättningar) till vilka de är avsedda.
Ett alternativ är att överföra verkets nuvarande pla— ceringar till annat organ som sysslar med medelsför— valtning, t.ex. APffonden eller kammarkollegiet.
Riksförsäkringsverket anser att frågan om förvalt— ningen av verkets fonder bör utredas,
Frågan om riksförsäkringsverkets fondförvaltning be- handlades även i riksrevisionsverkets revisionsrap— port Riksförsäkringsverkets tillsyn av de allmänna försäkringskassorna m.m. den 2 juni 1978. I denna rapport anfördes därvid bl.a. följande (se rapporten s. 35).
Enligt riksrevisionsverkets mening bör riksförsäk- ringsverket pröva om skäl alltjämt finns att bibe— hålla förvaltningen av de s.k. riksförsäkringsver— kets fonder. - Till riksförsäkringsverket är knutna fondfullmäktige som förvaltar 16 fonder, vars av— kastning och tillgångar på skilda sätt bidrar till finansieringen av olika trygghetssystem. Enligt riksrevisionsverkets mening kan två skilda frågor behöva aktualiseras, dels frågan om behovet av fond— bildning överhuvudtaget — där olika fonder behöver särbehandlas, dels frågan om hur fondernas till- gångar skall förvaltas. Enligt RRV:s bedömning finns starka skäl som talar för att förvaltningen av de fonder som bedöms behöva bibehållas skall överföras till ett organ som normalt handhar sådana uppgifter.
Utredningen om översyn av riksförsäkringsverkets orga— nisation (RFV—översynen) anförde om riksförsäkrings— verkets fondförvaltning bl.a. följande (se Ds S 1981:13 s. 216, 220).
RRV har i sin rapport 1978—06-02 endast lämnat syn— punkter på verkets interna administration i de delar som berör fondförvaltningen. RRV menar att det finns starka skäl som talar för att RFV:s uppgift att för- valta de s.k. RFV:s fonder skall avvecklas och före— slår att denna fråga tas upp till fortsatta överlägg— ningar mellan RFV och RRV. RFV har också givit ut- tryck åt tankegångar om avveckling av verkets fond— förvaltningsuppgifter bl.a. i remissyttrandet över Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. — I likhet med RRV och i enlighet med vad RFV i tidigare sammanhang gett uttryck för anser RFV—översynen att fondför— valtningen i RFV är en uppgift som ej bör handhas av verket-
5. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN
Utredningens översyn syftar som tidigare nämnts till att göra den statliga fondförvaltningenineraeffektiv och förenkla administrationen. Valet av förmögenhets— förvaltning står ofta mellan att utnyttja befintliga, från staten fristående organ, som har till speciell uppgift att placera och förvalta kapital, t.ex. bankerna och AP—fonden, eller att behålla den nu— varande förvaltningsprincipen efter eventuella ratio— naliseringsåtgärder. Ett alternativ till dessa för— valtningsmöjligheter är emellertid att man söker undvika en stor förvaltningsapparat genom att avveckla vissa fonder och i stället styra den nödvändiga medelstilldelningen över statsbudgeten. Bortsett från klara administrativa fördelar med en sådan lösning slipper staten att ligga ute med större kapitalmängd än som behövs med hänsyn till de behov som nödvändigt måste tillgodoses i enlighet med de tidigare fond— ändamålen. En rationalisering i enlighet med vad nu anförts får till följd att mängden utelöpande stats— papper minskar, vilket är till fördel från kapital— marknadssynpunkt. Utredningen skall i det följande närmare beröra dessa frågor.
En rationell och enkel fondhantering förutsätter att fondförmögenheter förvaltas av så få administrativa organ som möjligt. För att en sådan fondhantering skall åstadkommas måste det vidare fortlöpande noga prövas, om förvaltade fonder bör bevaras i sina nuvarande förvaltningsformer eller om förändringar kan anses påkallade.
Större delen av de fonder som är föremål för utred— ningens överväganden och förslag i det följande är uppbyggda av statliga, obligatoriska avgifter som är att jämställa med skatter. Övriga i detta betänkande aktuella medel bildar s.k. diversemedelsfonder — så benämnda därför att medlen bokföringsmässigt inte anses ingå i statens kapital. Vad gäller samtliga nu aktuella medel framgick av kapitalmarknadsutredningens betänkande (SOU 1978:11) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi att de inte i alla avseenden lämpade sig för placering på aktiemarknaden. Placering i aktier borde i så fall hellre göras genom att fjärde AP—fonden svarade för denna typ av placering (se nämnda be— tänkande s. 728). En konsekvens av detta synsätt är att en placeringsmodell av traditionellt slag, inne— fattande möjlighet till placering i aktier, inte är aktuell för de medel som avses med utredningens för-
slag i detta betänkande.
Liknande synpunkter har anförts av 1956 års fond— utredning. Enligt denna utredning (se SOU 1959:29
s. 45) var det rimligt att fonder, bildade av offent— liga avgifter, i allmänhet inte blev föremål för särskild placering. Medlen borde sålunda normalt hållas placerade på statsverkets checkräkning. Ju närmare fondmedlens natur kom donationsmedlens, dvs. ju större enskilt intresse som knöt sig till medlen. desto starkare torde skälen för särskild placering av dessa vara. Enligt 1956 års utredning var detta ett principiellt resonemang, som inte alltid var till— lämpligt i de individuella fallen. Den av nämnda utredning föreslagna placeringsmodellen, nämligen att fonderade statliga avgifter i princip borde vara
placerade på statsverkets checkräkning i riksbanken Ivar enkel och fordrade inte någon särskild administ:a—
tion. Den var vidare ägnad att minska statens upp—
låningsbehov.
En del av de statliga fonderna, t.ex. arbetsskade— fonden, har ändamål som har nära samband med det trygghetssystem som byggts upp kring lagen (1962:381) om allmän försäkring. En strävan under det fortsatta reformarbetet inom socialförsäkringsområdet har varit att inordna den verksamhet som avses med dessa fonders syfte i det allmänna socialförsäkrings— systemet. Arbetsskadefonden och en del andra social— försäkringsfonder förvaltas av riksförsäkringsverket, varvid medelsplaceringarna omhänderhas av fondfull— mäktige för riksförsäkringsverkets fonder. I och för sig kunde fördelar vara att vinna med den av riksför— säkringsverket i remissyttrandet över kapitalmarknads— utredningens betänkande SOU 1978:11 presenterade modellen att medelsförvaltningen överlämnas till AP—fonden. En sådan lösning skulle innebära att den statliga fondförvaltningen avlastades placerings— och upplåningsverksamhet. Samtidigt skulle den sär— skilda kompetens att placera kapital som byggts upp inom AP—fonden kunna utnyttjas. De socialförsäkrings— fonder som har nettotillgångar skulle därvid i redo— visningshänseende kunna sammanslås till en fond. En sammanhållen fondhantering enligt det nu anförda kunde också ses som ett led i strävandena att samordna olika insatser inom socialförsäkringssektorn. Med en sådan lösning skulle fondernas förvaltning visserligen i stor utsträckning bli kvar hos de statliga organ som hittills utövat densamma. Någon särskilt till— skapad förvaltningsapparat för placeringarna skulle emellertid inte behövas. Däremot skulle erfordras en avveckling av de placeringar som inte väl kan anpassas till det placeringssystem som tillämpas av AP—fonden.
Andra fonder än socialförsäkringsfonder skulle, på sätt förekommer i vissa fall, i och för sig kunna vara placerade på räkning i riksgäldskontoret. En sådan placering skulle, som tidigare påpekats, vara ägnad att underlätta statens upplåning. Vidare skulle en
sådan ordning kunna innebära både avlastning av för— valtningsarbetet och bidra till en sammanhållen
statlig likvidhantering.
Skäl kunde sålunda tala för att statliga fondtill— gångar placerades hos AP—fonden eller riksgälds— kontoret. Som utredningen emellertid redan framhållit kan stora fördelar vara förenade med att statliga fonder i stället avvecklas och att den med fondända— målet avsedda verksamheten styrs genom anslag över statsbudgeten. Med en sådan lösning undviker man åt— skilliga administrativa olägenheter, främst i fråga om medelsplaceringen men också såvitt gäller redovis— ningen. En ytterligare fördel med fondavveckling är att en betydande del av fondkapitalet kan frigöras och direkt tillföras statsbudgeten. Staten behöver inte längre hålla så stort kapital bundet för ändamål som likväl kan tillgodoses via anslag över budgeten. En minskning av budgetunderskottet skulle komma till stånd, varigenom en reducering skulle ske av den överlikvid som finns på kapitalmarknaden. Från kapitalmarknadssynpunkt uppnås den fördelen att en minskning sker av utelöpande statspapper. Personella resurser inom statsförvaltningen kan vidare disponeras för andra och mera angelägna ändamål. I vissa fall kan personalbesparingar göras. Med hänsyn till det anförda anser utredningen starka skäl tala för att
en rad statliga fonder avvecklas och att den med fonderna åsyftade verksamheten i stället finansieras
över statsbudgeten.
Samtidigt finns emellertid ett antal statliga fonder som utnyttjas för sitt ändamål på sådant sätt att en överföring av fondkapitalet till statsbudgeten skulle framstå som föga rationell cch mindre meningsfull. Dessa fonder, som utredningen inte anser bör av— vecklas, är antingen sådana som utgör ett led i statlig affärsverksamhet eller vars självständighet markerats genom att fonderna erhållit egen styrelse
eller som avser medelstillgångar som tillhör annat rättssubjekt än staten eller i fråga om vilka gäller särskilda förhållanden. I avsnitt 7 redogör utred— ningen för nu berörda fonder. I fråga om vissa av dessa fonder föreslår utredningen en del ändringar. Dessa tas upp i anslutning till behandlingen av varje särskild fond.
Utredningens nu redovisade inställning stämmer väl överens med strävan i den moderna budgetteorin att avveckla specialdestinering vid sidan av stats— budgeten. I prop. 1981/82:213 uttalade departements— chefen (s. 16) att det i princip är att föredra att statlig verksamhet finansieras genom anslag över statsbudgeten framför finansiering via ett system med specialdestinering av medel från olika fonder. Finan- sieras verksamheten över budgeten kommer dess mål och inriktning att underkastas en fortlöpande granskning vid varje budgetprövning.
Utredningens nu framförda principiella ståndpunkt inne— bär vidare ett tillgodoseende av utredningsdirektiven, eftersom en avveckling av ett större antal fonder leder till att en överdrivet stor administrativ apparat för fondförvaltningen undviks samtidigt som särskild placerings— och upplåningsverksamhet elimi— neras. Utredningens ståndpunkt tar emellertid endast sikte på vissa statliga fonder, som inte härrör från donationer. I det följande kommer utredningen att ingående redovisa de fonder som föreslås avvecklade. Som kommer att framgå av förslaget förordar utredningen därvid att fondmedlen tillförs statsbudgeten. I de fall en avveckling anses böra ske, utgår utredningen från att staten helt påtager sig ansvaret för den med ifrågavarande fonder avsedda verksamheten.
Det kan emellertid tänkas att staten, oaktat det fram— lagda förslaget, föredrar att — på kortare eller längre sikt — placera om nu aktuella fondtillgångar eller föra över dessa till andra fonder, t.ex. AP— fonden. De överväganden, som staten härvid kan tänkas göra, torde till väsentlig del vara politiskt be— tingade. Politiska bedömningar ligger emellertid utan— för utredningens uppdrag och utredningen gör därför inga närmare överväganden av de särskilda lösningar som härvid skulle kunna tänkas. Följande allmänna uttalanden kan dock återges i detta sammanhang.
Den lösning som väljs i fråga om nivå och form på fondbildning av statliga avgifter vid sidan av stats— budgeten torde få genomslag på kapitalmarknaden. Det har å ena sidan från visst håll hävdats att minskat avgiftsuttag från näringslivet på ett mera direkt sätt än tillskott av riskvilligt kapital skapar ökad lönsamhet och därmed ökar företagens investerings— vilja (se prop. 1973:97 s. 48). Från denna synpunkt är det av vikt att avgiftsuttaget inte överstiger vad som är nödvändigt för tillgodoseende av resp. fonds ändamål. Å andra sidan kan, beroende på hur tillskott av riskvilligt kapital sker, även ett för— hållandevis kraftigt avgiftsuttag försvaras. Vilket system som kommer att väljas är självfallet beroende av vilken politisk inriktning som läggs till grund.
Behovet av statlig fondbildning påverkas även av för— valtningens form. Om fonder med olika krav på likvidi— tet samförvaltas, kan balans uppnås i fråga om dylika krav. Den slutsatsen inställer sig därvid att statliga fonder i största möjliga utsträckning bör samför— valtas, Den mest rationella lösningen kan mot denna bakgrund synas vara att statliga fondförmögenheter med i huvudsak samma ändamålsinriktning förvaltas som en samlad förmögenhetsmassa. Utredningen har emeller- tid ansett att alternativet att helt avveckla fonder
erbjuder så stora fördelar att det bör väljas framför en lösning av nyss antydd art.
I fråga om tidpunkten för ikraftträdandet av de före— slagna ändringarna anser utredningen det angeläget att dessa kan genomföras utan onödigt dröjsmål. Däri— genom blir det möjligt att så snart omständigheterna tillåter påbörja ett led i rationaliseringen av den statliga fondförvaltningen. Utredningen anser att reformen bör kunna träda i kraft den 1 juli 1983.
SOU 1982:62 6 AVVECKLING AV STATLIGA FONDER 6.1 Inledning
Med anledning av utredningens tidigare förslag (se SOU 1982:12) har riksdagen beslutat att vissa statliga fonder med ett sammanlagt bokfört kapital om drygt 1,7 miljarder kr. skall avvecklas och att fondmedlen skall tillföras statsbudgeten (se prop. 1981/82:213, FiU 1982/83:11, rskr 31).
Mot bakgrund av de allmänna överväganden som redo— visats i det närmast föregående avsnittet har utred— ningen funnit skäl pröva, om ytterligare statliga fonder skulle kunna bli föremål för avveckling. De fonder som enligt utredningens mening här kan komma i fråga är fonden för allmän sjukförsäkring, arbets— marknadsfonden, arbetsskadefonden och ytterligare ett antal fonder, som inte härrör från donationer. Fonderna redovisas var för sig i det följande. En redovisning sker också av de fonder som utredningen av särskilda skäl funnit böra vara kvar med oförändrad funktion (se avsnitt 7).
6.2 Fonden för allmän sjukförsäkring
sjukförsäkringsfonden inrättades år 1956. I prop. 1956:146 uttalade departementschefen att den del av fondens medel som inte erfordrades för utbetalningar från fonden skulle placeras hos riksgäldskontoret mot ränta. Placeringen skulle i övrigt ske på villkor som bestämdes av fullmäktige i riksgäldskontoret efter
samråd med dåvarande riksförsäkringsanstalten. Rege— ringen fastställde grunderna för överförandet av medel till och från fonden. Fonden hade till syfte att utgöra en reserv vid tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Fondens ekonomiska ställ— ning har under årens lopp skiftat mellan över— och underskott. Enligt nyssnämnda propositionsuttalande skulle därvid fonden debiteras ränta för de medel som lånats av statsverket när fonden redovisat ett acku— mulerat underskott och tillföras ränta på medel som disponerats av staten när fonden redovisat överskott. I prop. 1981/82:144 (s. 33) uttalade departements— chefen bl.a. följande.
Den allmänna sjukförsäkringsfondens huvudsakliga syfte bedömer jag numera vara att ge upplysning om huruvida de debiterade socialförsäkringsavgifterna är till— räckliga för att finansiera 85 % av sjukförsäkringens utgifter. Jag bedömer det därför mindre angeläget att påföra fonden ränteinkomster eller ränteutgifter. För att förenkla redovisningsrutinerna placeras den allmänna sjukförsäkringsfonden fr o m budgetåret 1982/83 på ett räntelöst konto hos riksgäldskontoret.
Regeringen föreskrev den 17 juni 1982 att allmänna sjukförsäkringsfonden skulle debiteras ränta för de medel som lånats av statsverket under åren 1976 — 1979 då fonden utvisat underskott. Denna ränta uppgick enligt beräkningar som utförts av riksrevisions— verket till 700 milj. kr. Återstoden av överskottet 1 675 312 222 kr.skulle överföras till den allmänna
sjukförsäkringsfonden per den 30 juni 1982. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 1 675 312 222 kr.
Som utredningen framhållit under avsnittet Allmänna överväganden är stora fördelar förenade med att statliga fonder avvecklas och att den med fondända— målet avsedda verksamheten styrs genom anslag över statsbudgeten. Med en sådan lösning undviker man åtskilliga administrativa olägenheter, främst i fråga om medelsplacering men också såvitt gäller redo—
visningen. En stramare uppsikt kan hållas över den för ändamålet aktuella medelstilldelningen. En ytter— ligare fördel med fondavveckling är att en betydande del av fondkapitalet kan frigöras för andra syften och direkt tillföras statsbudgeten. Det nu anförda gäller i hög grad fonden för allmän sjukförsäkring. Utredningen anser med hänsyn härtill att fonden bör
upplösas och medlen tillföras statsbudgeten. 6.3 Arbetsmarknadsfonden
På arbetsmarknadsområdet fanns tidigare tre fonder, som helt eller delvis finansierades med arbetsgivar— avgifter, nämligen arbetsmarknadsutbildningsfonden, förvaltad av arbetsmarknadsstyrelsen, arbetslöshets— fonden, förvaltad av riksförsäkringsverket och fonden för statlig lönegaranti vid konkurs. Medlen i de båda förstnämnda fonderna var placerade hos riksgäldskon— toret. Enligt riksdagens beslut (prop* 1980/81:145, AU 1980/81:21, rskr 404) skulle arbetsmarknadsut— bildnings— och arbetslöshetsfonderna upplösas och
från den 1 juli 1981 ersättas av ett konto (arbets— marknadsfonden) för finansiering av utbildningsbidrag och arbetslöshetsersättning m.m. hos riksgäldskonto— ret (regeringens beslut den 9 juli 1981). Kontot dis— poneras av riksförsäkringsverket. Kontot skulle till— godoföras dels medel från inflytande arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:552)om arbetsgivaravgift till arbets— löshetsersättning och utbildningsbidrag — lagen numera ersatt av lagen (1981:691) om socialavgifter — dels behållningen på arbetslöshetsfonden med undantag för ett belopp av 600 milj. kr. Sistnämnda belopp skulle enligt särskild föreskrift av regeringen tillgodoföras anslaget B 2 Arbetsmarknadsutbildning. Vidare skulle kontot tillföras behållningen på arbetsmarknadsutbild— ningsfonden samt på resp. medel belöpande räntor och
annan avkastning. Ränta på innestående medel på
ifrågavarande konto liksom villkoren i övrigt bestäms av fullmäktige i riksgäldskontoret efter samråd med riksförsäkringsverket. För att klara tillfälliga svängningar i inkomster och utgifter får riksförsäk— ringsverket disponera en rörlig kredit i riksgälds—
kontoret på 100 milj. kr. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 1 195 038 938 kr.
Under budgetåret 1981/82 tillfördes fonden 1 143 970 639 kr., varav 105 948 900 kr. i räntein— täkter. För fondens ändamål utdelades 623 175 380 kr.
Arbetsmarknadsfonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen
bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.4 Arbetsskadefonden
Redan tidigt vann i vårt land liksom i många andra länder den tanken insteg, att arbetsgivaren borde vara skyldig att svara för skador som i arbetet drabbar arbetstagarna, eller med andra ord att pro— duktionen skall bära kostnaderna för dessa skador. Yrkesskadeförsäkringen, som är vår äldsta socialför— säkring, har under årens lopp undergått åtskilliga förändringar. Reformarbetet på detta och andra fält inom socialförsäkringen gick tidigt ut på att söka sammanföra de olika komponenterna i systemet så långt det var möjligt. Som resultat av dessa strävanden tillkom den nu gällande lagen (1962:381) om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari 1963. I denna lag sammanfördes bestämmelserna om sjuk— och moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen och tilläggspensioneringen till ett enhetligt lagverk. Yrkesskadeförsäkringen fick däremot kvarstå som en fristående försäkring, men tanken var att denna
försäkringsform skulle med tiden kunna på ett
naturligt sätt fogas in i det allmänna socialför—
säkringssystemet.
Den allmänna försäkringen avser att bereda den en— skilde ekonomiskt skydd vid sjukdom (sjukförsäkring) samt vid invaliditet, ålderdom och försörjares från— fälle (folkpensionering och försäkring för tilläggs— pension). Reglerna för dessa olika försäkringsformer återfinns i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med riksförsäkringsverket som tillsynsmyndighet hand— has försäkringen av de allmänna försäkringskassorna och vissa lokala organ. Till skillnad mot folk— pensioneringen, som ger ett för alla lika bottenskydd, är tilläggspensionen storlek beroende av vars och
ens förvärvsinkomster. Fr.o.m. det år den försäkrade fyller 16 år t.o.m. det år han uppnår 65 år (fr.o.m. den 1 juli 1976 64 år) skall pensionsgrundande inkomst beräknas på grundval av hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete.
Vad angår finansieringen av den allmänna försäkringen skall här endast framhållas följande. sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade själva och från arbetsgivaren. Egenavgift erläggs fr.o.m. år 1975 enbart av försäkrad som är egenföretagare. Kostnaderna för folkpensioneringen finansieras genom den socialförsäkringsavgift som arbetsgivare har att erlägga för sysselsatt arbetskraft. Försäkrad som är egen företagare har att själv betala socialförsäk— ringsavgift till folkpensioneringen. Försäkringen för tilläggspensionen finansieras genom avgifter. Arbets— givarna svarar för kostnader för tilläggspensione— ringen såvitt angår arbetstagare. När det gäller in— komst av annat förvärsarbete svarar den försäkrade själv för försäkringsavgiften. Avgifterna utgår efter en procentsats som fastställs av regeringen och riks— dagen. Finansieringen sker genom ett fördelnings— system som innebär att varje års utgifter i princip skall täckas genom samma års avgifter jämte fond—
avkastning. Avgifterna går till den allmänna pen-
sionsfonden.
Arbetsskadefonden har efter införandet.avlagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring, som trädde'i kraft den 1 juli 1977, ersatt yrkesskadeförsäkringsfonden (prop. 1975/76:197 , SfU 1975/76:40, rskr 377). Enligt lagen om arbetsskadeförsäkring har den som drabbats av skada i arbete i princip rätt till full ersättning för in— komstbortfall. Vidare är en grundläggande regel att alla skador och sjukdomar som uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skall anses som arbetsskador. I fråga om samordningen mellan den allmänna pensioneringens förmåner och arbetsskadelivräntan innehåller lagen förenklade regler jämfört med vad som tidigare gällde. Lagen
om arbetsskadeförsäkring tillämpas av försäkrings—
kassorna.
För skador och sjukdomar som inträffat under perioden 1 januari 1955 — 1 juli 1977 är däremot lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring tillämplig. Äldre skade— fall regleras av den dessförinnan gällande lagstift— ningen. Ärenden enligt yrkesskadeförsäkringslagen
och motsvarande äldre författningar handläggs av riksförsäkringsverket. Dessa arbetsuppgifter kommer successivt att försvinna allteftersom beståndet av ärenden enligt den äldre lagstiftningen minskar. F.n. regleras inkomna ärenden efter ett 30—tal olika för— fattningar som har varit gällande under olika långa tidsperioder och som avser skadefall som inträffat eller yrkessjukdomar som yppats under giltighetstiden för var och en av dessa författningar. Handläggningen kompliceras i hög grad genom de olika övergångs— reglerna. Invaliditetsbedömningen enligt yrkesskade- försäkringslagen skiljer sig väsentligt från be- dömningen vid försäkringskassorna i ärenden rörande arbetsskadeförsäkringen. Inom arbetsskadeförsäkringen
rör man sig med ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp
som skall avse sjukdomens eller skadans försörjnings- ekonomiska konsekvenser. Bedömningen tar sikte på den inkomstförlust som uppkommer i varje enskilt fall. Inom yrkesskadeförsäkringen utgår man från den rent medicinska defekten. En och samma skada beräknas i princip medföra lika stor procentuell nedsättning av arbetsförmågan för varje försäkrad. Skillnader före— ligger också i fråga om beräkningen av yrkesskadeliv— räntans storlek och beskattningen. I samband med att den nya arbetsskadeförsäkringen infördes skedde en oväntad uppgång av antalet ärenden enligt den äldre lagen. Detta torde hänga samman med att de äldre reg— lerna i vissa fall kan vara gynnsammare samt med ökade insatser inom företagshälsovården och forskningen på yrkessjukdomsområdet. Med hänsyn till att ärendetill- strömningen alltjämt är stor torde man få räkna med att administrationen av yrkesskadeförsäkringen kommer att vara en verksamhet av betydande omfattning under flera år framöver (se Ds S 1981:13 s. 165).
Arbetsskadefonden tillförs avgifter som arbetsgivaren har att betala enligt 2 kap. 1 5 lagen (1981:691) om socialavgifter. Enligt 4 kap. 6 5 nämnda lag skall., fondens tillgångar täcka kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsSkadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelSer.,Fonden förvaltas en? ligt grunder som anges i reglementet (1961:265) an- gående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder. Arbetsskadefondens tidigare kapitalminskning har för- bytts i en kapitalökning, beroende på att procentsat- sen för uttag av avgift under åren 1980 - 1984 till arbetsskadeförsäkringen enligt SFS 1979:649 utgör 0,60 %, vilket innebär en höjning med 0,35 procent- enheter jämfört med uttagen för åren 1974 - 1979.
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 1 157 350 518 kr. Tillgångarna exkl. balanserade, periodiserade räntein— täkter var placerade enligt följande.
12 623 485 kr. på statsverkets checkräkning
278 756 784 kr. i bank 63 940 000 kr. i industri— och kraftverksobligationer 547 361 627 kr. i kommunlån
33 894 546 kr. i inteckningslån
500 000 kr. i industrilån 171 700 000 kr. i lån till statliga låntagare
14 511 960 kr. i förlagsbevis
Fondensinkomsterunder budgetåret 1981/82 uppgick till 1 526 677 558 kr., varav 1 429 429 123 kr. avsåg av— gifter, 440 593 kr. statsmedel och 96 817 842 kr. räntor. Under motsvarande period uppgick fondens ut— gifter till 1 316 605 312 kr., varav 1 316 561 237 kr. avsåg utdelning för fondens ändamål, 22 075 kr. för- valtningskostnad och 22 000 kr. bidrag till bl.a. RFV.
Arbetsskadefonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.5 Sarskilda yrkesskadefonden
Gemensamt med arbetsskadefonden förvaltas särskilda yrkesskadefonden. Denna fond bildades i enlighet med Kungl. Maj:ts brev den 6 juni 1962 vid budgetårs— skiftet 1961/62 genom avsättning av 5 milj. kr. från dåvarande yrkesskadeförsäkringsfonden. Avkastningen från den sålunda bildade fonden, särskilda yrkesskade— fonden, skall användas för utbetalning av "ersättning enligt föreskrifter som må bliva av Kungl. Maj:t med— delade för varje särskilt fall". Härmed avses excep— tionella och ömmande fall av personskada, som av någon anledning bedömts inte kunna inrangeras under gällande ersättningsbestämmelser om yrkesskada men som ändå skäligen bör ersättas efter liknande grunder. Fonden förvaltas enligt grunder som anges i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkrings—
verkets fonder.
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 14 527 289 kr. Tillgångarna exkl. balanserade, periodiserade räntein— täkter var placerade enligt följande.
139 699 kr. på statsverkets checkräkning 875 171 kr. i bank
1 600 000 kr. i hypoteksobligationer 5 385 000 kr. i kommunobligationer 6 000 000 kr. i industri— och kraftverksobligationer
Fondens avkastning under budgetåret 1981/82 uppgick till 1 394 853 kr. och avsåg räntor. Under motsvarande— period uppgick fondens utgifter till 21 148 kr., varav 16 248 kr. avsåg utdelning för fondens ändamål och 4 900 kr. förvaltningskostnad.
Särskilda yrkesskadefonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.6 Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring
Enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring kunde frivillig försäkring tecknas för skador som ådragits i och utom arbete. Försäkringsavgifterna skulle bilda en fond benämnd fonden för frivillig yrkesskadeförsäk- ring. Teckning av nya försäkringar upphörde emellertid i samband med att lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk— ring trädde i kraft den 1 juli 1977. Fonden förvaltas enligt grunder som anges i reglementet (1961:265) an— gående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 34 032 401 kr. Tillgångarna exkl. balanserade, periodiserade ränteine täkter var placerade enligt följande.
750 733 kr. på statsverkets checkräkning 498 746 kr. i bank 500 000 kr. i statsobligationer
13 206 157 kr. i hypoteksobligationer 3 300 000 kr. i kommunobligationer 13 168 000 kr. i industri— och kraftverksobligationer 1 750 000 kr. i bankobligationer
Fondens inkomster under budgetåret 1981/82 uppgick till 3 337 537 kr., varav 86 869 kr. avsåg avgifter och 3 250 668 kr. räntor. Under motsvarande period uppgick fondens utgifter till 2 419 943 kr., varav 2 381 175 kr. avsåg utdelning för fondens ändamål, 11 168 kr. förvaltningskostnad och 27 600 kr. bidrag till bl.a. RFV.
Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras stats— budgeten. De i detta betänkande framförda avvecklings— förslagen förutsätter generellt att staten övertar ansvaret för de förpliktelser som åvilat resp. fonder. Inte minst framstår detta som angeläget när det gäller fonder, vilka såsom den här ifrågavarande till— kommit på basis av frivilliga avgifter.
6.7 Fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen
Den frivilliga pensionsförsäkringen tillkom vid den allmänna folkpensioneringens införande år 1914. Det ansågs då angeläget att bereda den enskilde möjlighet att genom egna avgifter tillförsäkra sig en pension som komplement till den allmänna pensionen. Några år senare utvidgades försäkringen, så att även arbets— givare skulle kunna ordna ett pensionsskydd åt sin personal.
Även efter ATP:s tillkomst och efter det genom över— enskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden till— komna systemet för pensionering i början av 1960—talet ansågs behov föreligga av en kompletteringsförsäkring i statlig regi. De främsta anledningarna härtill var den förhållandevis höga allmänna pensionsåldern (67 år)
och de i början små ATP—pensionerna. Dessutom om— fattades inte alla grupper i samhället av den allmänna tilläggspensioneringen (prop. 1979/80:128 s. 42).
Försäkringen inordnades år 1963 under lagen (1962:381) om allmän försäkring och reglerades genom 22 kap. i denna lag samt genom förordningen (1962:521) om fri— villig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket.
Den fortsatta utbyggnaden av den obligatoriska pensio- neringen, t.ex. genom införandet av pensionstillskott, och det faktum att ATP närmade sig det s.k. full— funktionsstadiet, tillsammans med minskade avdrags— möjligheter och andra förändringar i försäkringens utformning medförde en kraftig nedgång av premie— betalningarna under 1970—talet.
Riksförsäkringsverket föreslog i skrivelse till regeringen den 2 mars 1979 att möjligheten till nya inbetalningar till försäkringen skulle upphöra. Enligt verket kunde försäkringen varken anses ha något väsentligt behov att fylla eller motsvara de anspråk som kunde ställas på en kompletteringsförsäkring (prop. 1979/80:128 s. 42). Verket noterade också att dåvarande låga anslutningsnivå skulle komma att med— föra en för försäkringstagarna ogynnsam utveckling
av s.k. omkostnader.
Efter ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring upphörde nyackvisition till den frivilliga pensions— försäkringen fr.o.m. den 1 januari 1981. De äldre bestämmelserna skulle dock fortsättningsvis gälla för försäkring som tecknats före utgången av år 1980.
Den frivilliga pensionsförsäkringen, som handhas av riksförsäkringsverket, regleras genom förordningen (1962:521) om frivillig pensionsförsäkring hos riks— försäkringsverket och genom de bestämmelser som
tidigare fanns intagna i 22 kap. lagen om allmän för—
säkring.
Försäkringen omfattar f.n. omkring 51 000 personer av vilka 21 000 har börjat uppbära pension.
För försäkringen gäller särskilda av regeringen fast— ställda försäkringstekniska grunder. Grunderna reg— lerar bl.a. beräkning av det kapitalbelopp som måste avsättas för framtida förpliktelser (premiereserv) och för bestridande av framtida omkostnader (omkost— nadsfond) samt den beräkning av premier som tidigare
erfordrades.
De pensionsbelopp, vartill varje erlagd avgift be— rättigar, framgår av tariffer som utfärdas av riks— försäkringsverket. Avgifterna till den frivilliga pensionsförsäkringen beräknas sålunda försäkrings— mässigt och något statsbidrag förutsätts inte. Staten står dock garanti för att försäkringsbelopp utbetalas
i enlighet med tarifferna.
Försäkringen är så konstruerad att varje enskild premieinbetalning anses ha skapat ett självständigt försäkringsavtal om pension. Någon försäkringsform som innebär förpliktelse att regelbundet betala premier förekommer inte (prop. 1979/80:128 s. 30).
Försäkringen grundar sig på frivilliga avgifter. Allt— sedan försäkringens införande var de avgiftsbelopp
som fick inbetalas till försäkringen begränsade. Enligt år 1979 gällande maximeringsregel fick försäkrad, som varunder 70 år, sammanlagt ha innestående ett belopp som högst motsvarade 1 000 kr. gånger antalet levnads— år. Försäkringstekniskt sett är varje avgift att be— trakta som en engångsavgift, för vilken pension utgår oberoende av om ytterligare avgifter erläggs eller inte. Inbetalning kunde göras till försäkringen enligt ett flertal olika tariffer, för vilka särskilda be—
stämmelser gäller bl.a. i fråga om pensionsrätt, be— skattning m.m.
Fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen för— valtas enligt grunder som anges i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder. Fonden har fem delfonder enligt nedan.
Tillgångarna uppgick den 30 juni 1982 till följande.
1936 års tariffgrupp 6 991 676 kr. 1938 års tariffgrupp 220 113 077 kr. 1958 års tariffgrupp 299 255 426 kr. 1977 års tariffgrupp 16 057 954 kr. Äldre grupp (jämte ersättningsreserv) 12 901 331 kr.
Tillgångarna exkl. balanserade, periodiserade räntein— täkter var placerade enligt följande.
1936 års tariffgrupp 56 625 kr. på statsverkets checkräkning 568 442 kr. i bank
765 750 kr. i statsobligationer 55 875 kr. i hypoteksobligationer 1 000 000 kr. i industri— och kraftverksobligationer 3 621 620 kr. i kommunlån
700 000 kr. i lån till statliga låntagare
1938 års tariffgrupp 79 833 kr. på statsverkets checkräkning 20 390 091 kr. i bank
20 035 620 kr. i statsobligationer 25 295 925 kr. i hypoteksobligationer 9 425 000 kr. i kommunobligationer 20 600 000 kr. i industri— och kraftverksobligationer 5 300 000 kr. i bankobligationer 98 827 410 kr. i kommunlån 14 200 000 kr. i lån till statliga låntagare
1958 års tariffgrupp 2 218 465 kr. på statsverkets checkräkning
26 437 424 kr. i bank
6 233 472 kr. i statsobligationer 19 120 992 kr. i hypoteksobligationer
10 760 000 kr. i kommunobligationer 39 920 000 kr. i industri— och kraftverksobligationer 6 350 000 kr. i bankobligationer
162 071 084 kr. i kommunlån 18 300 000 kr. i lån till statliga låntagare
1977 års tariffgrupp 104 809 kr. på statsverkets checkräkning
4 798 811 kr. i bank 7 000 000 kr. i industri— och kraftverksobligationer 3 500 000 kr. i lån till statliga låntagare
Äldre gruppen 54 071 kr. på statsverkets checkräkning 2 410 477 kr. i bank
10 000 000 kr. i hypoteksobligationer
Under budgetåret 1981/82 var resp. delfonds inkomster och utgifter följande.
1936 års tariffgrupp
Fondens inkomster uppgick till 639 752 kr. och avsåg räntor. Fondens utgifter uppgick till 442 748 kr., varav 408 623 kr. avsåg utdelning för fondens ändamål och 22 211 kr. bidrag bl.a. till RFV.
1938 års tariffgrupp
Fondens inkomster uppgick till 20 560 294 kr. och av— såg räntor och kursvinster. Fondens utgifter uppgick till 16 189 963 kr., varav 14 627 087 kr. avsåg ut— delning för fondens ändamål, 285 329 kr. restitution, 515 262 kr. återköp, 7 963 kr. förvaltningskostnad och 754 322 kr. bidrag till bl.a. RFV.
1958 års tariffgrupp
Fondens inkomster uppgick till 29 925 603 kr. och avsåg räntor och kursvinster. Fondens utgifter uppgick till 20 334 175 kr., varav 18 535 489 kr. avsåg ut— delning för fondens ändamål, 507 958 kr. restitution, 129 155 kr. återköp, 170 000 kr. kursförlust, 23 235 kr. förvaltningskostnad och 968 338 kr. bidrag till bl.a. RFV.
1977 års tariffgrupp
Fondens inkomster uppgick till 2 186 210 kr., varav 1 810 620 kr. avsåg räntor och 375 590 kr. kursvinst. Fondens utgifter uppgick till 593 910 kr., varav 546 425 kr. avsåg utdelning för fondens ändamål, 9 112 kr. restitution, 3 227 kr. förvaltningskostnad och 35 146 kr. bidrag till bl.a. RFV.
Aldre gruppen
Fondens inkomster uppgick till 2 117 878 kr., varav 2 086 461 kr. avsåg räntor och 31 417 kr. stats— medel. Fondens utgifter uppgick till 1 333 196 kr., varav 1 316 216 kr. avsåg utdelning för fondens ändamål, 1 247 kr. restitution och 15 733 kr. åter— köp. '
Fråga uppkommer om även fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen bör avvecklas. Inledningsvis kan anmärkas att 22 kap. 2 5 första stycket lagen om allmän försäkring stadgar att försäkringstekniska grunder för den frivilliga pensionsförsäkringen fast— ställs av regeringen, varvid bestämmelserna i 264 S 1 mom. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse skall äga tillämpning. Motsvarande bestämmelser återfinns i den försäkringsrörelselag (1982z732) somträder i kraft den 1 januari 1983f
De försäkringstekniska grunderna är, vad gäller för— säkringsbolag, till sin rättsliga natur att anse som ett komplement till bolagsordningen. Grunderna har dessutom en självständig betydelse. I grunderna reg— leras nämligen i vissa avseenden det på försäkrings— avtalet baserade rättsförhållandet mellan bolaget och dess försäkringstagare. Grunderna innehåller alltså även rent privaträttsliga föreskrifter, som i fråga om den frivilliga pensionsförsäkringen skulle avse rätts— förhållandet mellan staten och försäkringstagarna i den frivilliga pensionsförsäkringen. Bland de ämnen som skall regleras i grunderna är tilldelning av återbäring.
Grunderna kan, utan att det särskilt avtalats, ändras utan försäkringstagarnas hörande, dock inte så att premien höjs. Det har hittills ansetts att detta av— steg från vedertagna principer beträffande förutsätt— ningarna för ändring av avtal motiveras av de egen— artade förhållanden som är utmärkande för försäkrings— avtalet (prop. 1981/82:180 s. 148). En ändring förut— sätter dock att försäkringsinspektionen godkänner änd— ringen, eftersom inspektionen skall stadfästa och registrera ändringen innan den får tillämpas.
Pensionerna enligt den frivilliga pensionsförsäkringen är, till skillnad från förmåner från folk— och till- läggspensioneringen, inte värdebeständiga. Visserligen utbetalas särskilda tillägg till pensionerna — åter- bäring — av överskott som uppkommer på försäkrings— rörelsen, men detta bör enligt riksförsäkringsverket inte ses som någon kompensation för penningvärdeför— sämringen utan endast som en justering av uttagna premier (prop. 1979/80:128 s. 37).
Mot bakgrund av det anförda anser sig utredningen kunna konstatera att några sakliga skäl inte kan åberopas mot att staten åtar sig ansvaret för det pensionsskydd som åsyftas med den frivilliga pensionsförsäkringen. Snarare framstår en sådan lösning som en trygghetsgaranti i ett läge då avsatt fondkapital eventuellt inte har
kunnat ge erforderlig förräntning. Enligt utredningens mening bör staten, på motsvarande sätt som gäller i fråga om allmän pensionering, överta ansvaret för de förpliktelser som följer med den nu aktuella, fri— villiga pensionsformen. Ett led i detta ansvar ligger redan i det faktum att staten genom riksförsäkrings— verket åtagit sig förvaltningen av det fondkapital som byggt upp av de frivilliga pensionspremierna. En för— utsättning för att staten skall ta över ansvaret för pensionsförpliktelserna och därmed hela den till— skapade fondförmögenheten bör dock vara att i framtiden ingen pensionstagare får vare sig lägre pension eller återbäringsbelopp än vederbörande skulle få, om den frivilliga pensioneringen behölls i sin nuvarande form. Hur en sådan garanti skall utformas utan att någon överkompensation kommer till stånd är en teknisk fråga som utredningen inte tar ställning till. Man kan härvid tänka sig någon form av anknytning till utveck— lingen inom det privata försäkringsväsendet.
6.8 Delpensionsfonden
Bestämmelserna om delpension återfinns i lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring. Delpensionsförsäkringen finansieras genom en särskild socialförsäkringsavgift från arbetsgivarna. Avgiften beräknas på samma under- lag som socialförsäkringsavgifterna till folkpensio— neringen och sjukförsäkringen. Enligt 4 kap. 4 5 lagen (1981:691) om socialavgifter skall delpensionsavgifter föras till en fond, delpensionsfonden, med vars till— gångar kostnaderna för pensioner enligt lagen (1979: 84) om delpensionsförsäkring och motsvarande äldre be— stämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som anges i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder.
Fonden hade vid utgången av budgetåret 1981/82 en skuld uppgående till 735 448 383 kr. till inkomst— titeln 1200 Lagstadgade socialavgifter. Enligt social—
departementets skrivelse den 29 juni 1978 medgav rege- ringen att riksförsäkringsverket disponerade medel från nämnda inkomsttitel för tillfällig överflyttning till fonden för delpensionsförsäkring i den mån upp— burna socialförsäkringsavgifter till denna försäkring inte täcker löpande pensionsutbetalningar. Bakgrunden härtill var att enligt då föreliggande prognoser skulle delpensionsfondens medel inte komma att helt täcka utbetalningarna av delpensioner fr.o.m. andra halvåret 1978. Vidare hade riksförsäkringsverket i betänkandet Översyn av delpensionsförsäkringen (Ds S 1977:9) föreslagit bl.a. att avgiftsuttaget för tiden fr.o.m. år 1976 skulle höjas till 0,45 procent av avgiftsunderlaget. I beslutet föreskrevs att riksför— säkringsverket skulle snarast möjligt efter utgången av varje kalenderkvartal till regeringen redovisa delpensionsfondens ackumulerade skuld till statsverket. Till skulden hänförliga medelstransaktioner skulle därvid särredovisas under inkomsttiteln.
Fondens inkomster under budgetåret 1981/82 uppgick till 1 399 250 185 kr. och avsåg avgifter. Fondens utgifter uppgick till 1 517 829 733 kr. och avsåg utdelning för fondens ändamål.
Fonden har sålunda ingen förmögenhet utan redovisar en skuld till inkomsttiteln 1200 Lagstadgade social— avgifter. Skulden uppgick som framgår ovan den 30 juni 1982 till drygt 735 milj. kr. Såvida inte stats— makterna avser att öka avgiftsuttaget till delpensio— nen så pass mycket att fonden redovisar en behållen förmögenhet, innebär fondbildningen en onödig omgång i redovisningshänseende. Fonden bör därför avvecklas. Inflytande pensionsavgifter skall därvid, i likhet med vad som gäller beträffande t.ex. folkpensions— avgifter, tillföras statsbudgetens inkomstsida.
6.9 Trafiklivräntefonden
Inköp av trafiklivränta hos riksförsäkringsverket sker med stöd av reglerna i 12 5 lagen (1929:77) om trafik— försäkring å motorfordon och 5 5 trafikförsäkrings— förordningen (1976:359). Enligt dessa regler skall svenskt försäkringsbolag, som inte har rätt att an— svara för livränta, samt utländsk försäkringsanstalt köpa livränta hos riksförsäkringsverket eller behörig svensk försäkringsanstalt. Hela beståndet trafikliv— räntor i riksförsäkringsverket är omkring 800 och den årliga tillströmningen är ca 35. När det gäller värde— säkring fastställer försäkringsinspektionen varje år i november med stöd av särskilda författningar gällande för olika slag av livräntor de eventuella ändringar som skall göras. Själva omräkningsför— farandet är fr.o.m. 1981 automatiserat. I allmänhet betalas livräntorna ut månadsvis. RFV—översynen före— slog att riksförsäkringsverkets försäljningar av trafiklivräntor skulle slopas samt att utbetalning av befintliga trafiklivräntor skulle läggas samman
med motsvarande verksamhet om skadelivräntor (se Ds
S 1981:13 s. 191).
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 104 587 629 kr. Tillgångarna exkl. balanserade, periodiserade räntein— täkter var placerade enligt följande. 999 803 kr. på statsverkets checkräkning 636 021 kr. i bank
25 495 806 kr. i statsobligationer 4 306 415 kr. i hypoteksobligationer 1 675 000 kr. i kommunobligationer 2 500 000 kr. i industri— och kraftverksobligationer 100 000 kr. i bankobligationer 34 849 619 kr. i kommunlån
25 000 000 kr. i lån till statliga låntagare 5 500 020 kr. i förlagsbevis
Fondens inkomster under budgetåret 1981/82 uppgick till 12 709 151 kr., varav 4 419 332 kr. avsåg av— gifter och 8 289 819 kr. räntor. Fondens utgifter
uppgick till 6 608 789 kr., varav 6 274 228 kr. avsåg utdelning för fondens ändamål, 264 981 kr. kursför— lust, 9 661 kr. förvaltningskostnad och 59 919 kr. bidrag bl.a. till RFV.
Trafiklivräntefonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen
bör tillföras statsbudgeten.
Vad i övrigt anförts under p. 6.6 angående avvecklings— förslagen såvitt gäller fonder som bildats på basis av frivilliga avgifter gäller även i fråga om denna fond.
6.10 Barnlivräntefonden
Underhållsskyldig kan i vissa fall fullgöra sin under- hållsskyldighet genom att teckna avtal om engångs— belopp. Sådant avtal skall godkännas av socialnämnd för att bli giltigt. Det avtalade underhållsbeloppet skall betalas till socialnämnden som har att köpa en livränta för barnets räkning. Livräntan skall köpas
i riksförsäkringsverket eller svenska försäkringsbo— lag. Riksförsäkringsverkets befattning med barnliv— räntor sker med stöd av 4 kap. 6 S och 7 kap. 7 5 föräldrabalken. Barnlivräntorna är inte värdesäkrade. Några omräkningar sker alltså inte. Administrationen av barnlivräntorna är en mycket liten verksamhet i riksförsäkringsverket. Endast ett eller ett par fall förekommer varje år. Totalt finns ca 20 fall (se Ds S 1981:13 s. 175). Inköpen av fonderade influtna medel avseende barnlivräntor bildar barnlivränte— fonden. RFV—översynen föreslog att riksförsäkrings— verkets försäljningar skulle slopas (se Ds S 1981:13
s. 191).
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 415 601 kr. Till— gångarna exkl. balanserade, periodiserade ränteintäke
ter var placerade enligt följande.
173 570 kr. i bank
199 706 kr. i statsobligationer 17 837 kr. i hypoteksobligationer 18 000 kr. i kommunobligationer 6 807 kr. i skuld till statsverket
Fondens inkomster under budgetåret 1981/82 uppgick till 30 192 kr. och avsåg räntor. Fondens utgifter uppgick till 53 131 kr., varav 41 567 kr. avsåg utdel— ning för fondens ändamål, 11 319 kr. kursförlust och 245 kr. förvaltningskostnad.
Barnlivräntefonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
Vad i övrigt anförts under p. 6.6 angående avvecklings— förslagen såvitt gäller fonder som bildats på basis av frivilliga avgifter gäller även i fråga om denna fond.
6.11 Fiskarförsäkringsfonden
Genom kungörelsen 1908:100 5. 2 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall öppnades möjlighet för fiskare att genom försäkring i dåvarande riksförsäkringsanstalten bereda sig skydd mot skada till följd av olycksfall såväl i som utom arbetet enligt grunderna i 1901 års lag om olycksfallsersättning. Fr.o.m. den 1 juli 1918 ersattes 1908 års kungörelse av förordningen (1918:375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, enligt vilken fis— kare genom försäkring i riksförsäkringsanstalten kunde bereda sig skydd i huvudsak enligt grunderna i 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Även till denna för— säkring utgick visst statsbidrag, såvitt gällde
olycksfall i arbete. Försäkringsavgifterna skulle tillföras en fond. Förordningen upphörde att gälla med utgången av år 1954. Fiskare var därefter hänvisade till den frivilliga yrkesskadeförsäkringen enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Ersättningar enligt författningarna om särskild olycksfallsförsäk— ring för fiskare har höjts vid olika tillfällen.
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 624 119 kr. Till— gångarna exkl. balanserade, periodiserade ränteintäk—
ter var placerade enligt följande.
31 099 kr. på statsverkets checkräkning 79 170 kr. i bank
200 000 kr. i statsobligationer
304 337 kr. i hypoteksobligationer
Fondens inkomster under budgetåret 1981/82 uppgick till 289 331 kr., varav 259 583 kr. avsåg statsmedel och 29 748 kr. räntor. Fondens utgifter uppgick till 411 187 kr., varav 306 244 kr. avsåg utdelning för fondens ändamål, 104 907 kr. kursförlust och 36 kr.
förvaltningskostnad.
Fiskarförsäkringsfonden bör upplösas av skäl som an— förts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten. Det bör särskilt framhållas att förslaget förutsätter att staten övertar ansvaret för ifrågavarande för—
pliktelsers fullgörande.
6.12 Oljelagringsfonden
Fr.o.m. den 1 juli 1974 utgår en särskild beredskaps— avgift för oljeprodukter. Avgiften redovisas i stats— budgeten under en särskild inkomsttitel och inflytande medel överförs till riksgäldskontoret och redovisas över en räntelös fond, kallad Oljelagringsfonden som disponeras av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Fonden, som är räntelös, uppgick den 30 juni 1982 till 1 016 064 537 kr.
Enligt riksdagsbeslut skulle fonden upphöra per den 1 juli 1982. Som skäl härför åberopade chefen för handelsdepartementet att det i dagens statsfinansiella läge var bättre att ordna finansieringen över stats— budgeten (se prop. 1981/82:102 bil. 3 s. 45 del A, FöU 1981/82:18, rskr 374). Enligt regleringsbrev den 17 juni 1982 gäller följande. På inkomsttiteln 1431 Särskild beredskapsavgift för oljeprodukter skall redovisas utgående balans på Oljelagringsfonden 1982—06—30, medel som inflyter genom eftersläpning i redovisningen av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter samt inkomster som inflyter genom ut— försäljning av varor som köpts över en i verksamheten upptagen rörlig kredit. För att täcka kostnader för verksamhet som avser budgetåret 1981/82 men som inte betalats under budgetåret och som skulle ha belastat Oljelagringsfonden får ÖEF rekvirera medel från inkomsttiteln.
Oljelagringsfonden var, trots riksdagens beslut, ännu den 31 oktober 1982 inte avvecklad. Den uppgick då till 1 104 947 650 kr. Under budgetåret 1981/82 till— fördes fonden 1 549 498 838 kr. och utbetalades för fondens ändamål 1 826 291 885 kr. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 739 271 490 kr.
Denna fond omfattas i och för sig av utredningens översyn. Emellertid förbereds, enligt vad utredningen erfarit, inom regeringen en avveckling av ifråga— varande fond. Utredningen har mot bakgrund härav inte ansett sig böra lägga fram förslag till avveckling av fonden. Utredningen finner dock för sin del att samma motiv föreligger för avveckling av denna fond som i fråga om övriga fonder som omfattas av utred—
ningens avvecklingsförslag.
6.13 Oljeprospekteringsfonden
Fr.o.m. den 1 juli 1978 höjdes den särskilda bered— skapsavgiften för oljeprodukter (SFS 1978:409) och regeringen hemställde till riksgäldskontoret att de mot höjningen svarande inkomsterna skulle avskiljas och redovisas över en särskild räntelös fond benämnd Oljeprospekteringsfonden, vars medel disponeras av statens industriverk efter regeringens bestämmelser (prop. 1977/78:128, NU 1977/78:70, rskr 343, rege— ringens beslut den 29 juni 1978). Fr.o.m. den 1 juli 1982 tillförs beredskapslagringsavgiften stats— budgeten.
Fonden, som är räntelös, uppgick den 30 juni 1982 till 164 977 053 kr. Under budgetåret 1981/82 tillfördes fonden 116 629 333 kr. och utdelades för fondens ändamål 82 672 534 kr.
Oljeprospekteringsfonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.14 Oljeersättningsfonden
Fr.o.m. den 1 januari 1981 höjdes den särskilda bered— skapsavgiften för oljeprodukter (SFS 1980:1083). Rege— ringen hemställde till riksgäldskontoret att de mot höjningen svarande inkomsterna skulle redovisas över en särskild räntelös fond benämnd Oljeersättnings— fonden. Fr.o.m. den 1 juli 1982 tillförs beredskaps— lagringsavgiften statsbudgeten. Fondmedlen skall, efter beslut av delegationen för uppbyggnad av en Oljeer— sättningsfond, i varje särskilt fall användas för ändamål som anges i förordningen (1980:1085) om stat— ligt stöd för åtgärder att ersätta olja m.m. Ut— betalning av fondens medel kan även ske till statens industriverk efter beslut av regeringen.
Fonden, som är räntelös, uppgick den 30 juni 1982 till 440 884 077 kr. Under budgetåret 1981/82 tillfördes
fonden 398 430 039 kr. och utdelades för fondens ändamål 84 415 177 kr.
Oljeersättningsfonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.15 Energiforskningsfonden
Utgifter för energiforskning finansieras med medel från en särskild räntelös fond hos riksgäldskontoret. Fonden tillförs inkomster som svarar mot den del av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter, som avses finansiera kostnaderna för energiforskning (prop. 1981/82:90, NU 1980/81:60, rskr 381, rege— ringens beslut den 9 juli 1981). Bestämmelserna i detta hänseende trädde i kraft den 1 juli 1981. Med— len i fonden disponeras av kammarkollegiet.
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 149 463 266 kr. Under budgetåret 1981/82 tillfördes fonden 238 463 266 kr. och utdelades för fondens ändamål 89 000 000 kr.
Energiforskningsfonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.16 Fonden för arbetsmiljöförbättringar
Enligt bestämmelserna i 5 5 lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skulle en fond benämnd fonden för arbetsmiljöförbättringar bildas genom att en tilläggsavgift till arbetarskyddsavgiften upptogs tillfälligt. Fonden skulle i huvudsak finansiera
vissa räntelättnader i samband med statligt kredit—
stöd för arbetsmiljöförbättringar i mindre och medel- stora företag (se prop. 1975:66 s. 23). Fonden skulle byggas upp av en förhöjd arbetarskyddsavgift för ett vart av åren 1976, 1977 (SFS 1975:353) och 1979 (SFS
1978:874).
Med stöd av 5 5 andra stycket lagen om arbetarskydds— avgift meddelade regeringen den 24 juli 1975 bl.a. följande bestämmelser.
Fonden för arbetsmiljöförbättringar förvaltas av kammarkollegiet. Medlen skall enligt särskilda be— stämmelser användas för att bekosta räntelättnader och täcka vissa andra kostnader i samband med statligt kreditstöd för arbetsmiljöförbättringar. Förvaltningen skall ske utan sammanblandning med andra medel. För förvaltningen gäller vad som föreskrivs om placering av den gemensamma placeringsfonden som kammarkollegiet förvaltar. Högst en fjärdedel av de medel i fonden som inte behövs för utbetalningar från fonden får placeras i aktier eller förlagsbevis som är noterade på Stockholms fondbörs. Kammarkollegiet tillhanda— håller på rekvisition av statens industriverk eller av företagareförening(numera utvecklingsfond)i den ordning statens industriverk bestämmer medel för ända— mål som anges i 5 5 tredje stycket lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift. Närmare anvisningar rörande fondmedlens ianspråktagande meddelas av statens in— dustriverk.
Lagen om arbetarskyddsavgift upphörde den 1 januari 1982 och ersattes av lagen (1981:691) om socialav- gifter. Enligt övergångsbestämmelserna gäller dock äldre bestämmelser i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
Regeringen föreskrev den 11 juni 1981 att 2 500 000 kr» ur fonden för arbetsmiljöförbättringar skulle få an— vändas för utveckling av arbetarskyddsstyrelsens ADB— verksamhet (se prop. 1980/81:100 bil. 12, 800 1980/81:24, rskr 263).
Fondens tillgångar uppgick den 30 juni 1982 till 106 176 499 kr. Tillgångarna var placerade enligt följande. 985 563 kr. på statsverkets checkräkning
11 390 936 kr. i bank
64 000 000 kr. i reverslån (korta) 16 800 000 kr. i inteckningslån 13 000 000 kr. i reverslån (långa)
Fondens bruttointäkter uppgick budgetåret 1981/82 till 15 236 456 kr., varav 14 598 098 kr. avsåg ränteintäkter. Utdelningen för fondens ändamål upp— gick till 9 781 699 kr.,varjämte räntekostnader uppgick till 493 159 kr. Fondens redovisade års— resultat uppgick till 2 461 599 kr.
Fonden för arbetsmiljöförbättringar bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjuk— försäkring. Medlen bör därvid tillföras stats—
budgeten. 6.17 Lönegarantifonden
Ett system med statlig lönegaranti vid konkurs trädde i kraft den 1 januari 1971. Garantin innebär att staten svarar för betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare som har försatts i konkurs. Den avser sådana löne— och pensionsfordringar som har förmånsrätt i konkursen samt vissa konkursansöknings— och konkurskostnader. I fråga om utbetalat belopp träder staten i arbetstagarens rätt mot konkurs— gäldenären. Lönegarantin finansieras med arbetsgivar— avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Avgifterna förs till en fond som förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.
Fonden, som förvaltas av kammarkollegiet, utvisade den 30 juni 1982 ett negativt saldo av 34 590 821 kr. Ställningen var följande. 8 192 761 kr. på statsverkets checkräkning 2 216 418 kr. i bank
45 000 000 kr. i upplåning hos riksgäldskontoret
Under budgetåret 1981/82 uppgick fondens avkastning till 17 007 526 kr. Till fonden fördes lönegarantiav— gifter på 602 143 933 kr. Utdelning för fondens ända— mål uppgick till 802 426 990 kr. Till fonden är numera knuten en rörlig kredit hos riksgäldskontoret på f.n. högst 200 000 000 kr. Tillsammans med denna kredit fungerar fonden som en buffert mellan, å ena sidan, lönegarantiavgiften och, å andra sidan, den av framför allt konjunkturskäl starkt varierande omfattningen på
garantin.
Fonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen skall därvid
tillföras statsbudgeten.
6.18 Rundvirkesfonden
Genom beslut den 30 juni 1960 förordnade Kungl. Maj:t att till en nybildad fond, benämnd rundvirkesfonden, skulle överföras vissa närmare angivna prisutjämnings— avgifter. Fonden, som har av regeringen fastställda stadgar, står under kammarkollegiets förvaltning. Fondens tillgångar skall, såvida regeringen inte före— skriver annat, vara placerade och förräntas enligt de bestämmelser, som gäller eller kommer att gälla för kammarkollegiets fondförvaltning i allmänhet. Fonden har till ändamål att stödja verksamhet som är till gagn för det enskilda mindre skogsbruket, främst av— seende en rationell virkeshantering och virkesvård. Beslut härom fattas av Skogsstyrelsen, som sålunda disponerar över fondens närmare användning.
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 5 980 005 kr. Tillgångarna var placerade enligt följande. 1 846 kr. på statsverkets checkräkning
2 046 899 kr. i bank 2 179 400 kr. i statsobligationer 778 100 kr. i hypoteksobligationer 293 760 kr. i kommunlån
680 000 kr. i reverslån (långa).
Fondens avkastning uppgick budgetåret 1981/82 till 475 680 kr. Utdelning för fondens ändamål uppgick därvid till 73 536 kr.
Denna fond innebär en specialdestinering vid sidan av statsbudgeten. Enligt utredningens mening bör även denna fond upplösas och medlen tillföras stats— budgeten.
6.19 Ersättningsmedel från Tjeckoslovakien
Kungl. Maj:t ratificerade för Sveriges del en tidigare av riksdagen godkänd överenskommelse den 22 december 1956 mellan Sverige och Tjeckoslovakien angående reglering av vissa anspråk och fordringar.
Kungl. Maj:t förordnade den 4 oktober 1957 (nr. 6134) att från ett närmare angivet reservationsanslag skulle överföras ett belopp av 4 827 000 kr. till en särskilt för ändamålet upplagd diversemedelstitel, benämnd "Ersättningsmedel från Tjeckoslovakien" för framtida användning enligt det beslut om reglering av vissa anspråk och fordringar mot Tjeckoslovakien, som kunde komma att fattas av Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:t tillsatte därefter en nämnd med uppdrag att avge förslag till fördelning av de tjeckoslovakiska ersättningsmedlen och fastställde den 18 december 1959 nämndens förslag till fördelning. Till de intres— senter som då anmältanspråk på ersättning utbetalades därefter fastställd ersättning. Utbetalning av ett belopp om 5 791 kr. kunde dock inte ske till en intressent, Aktiebolaget Textum, Handels & Industri.
Fonden, som förvaltas av kammarkollegiet, uppgick den 30 juni 1982 till 5 791 kr. Tillgångarna utgörs av en räntelös fordran på statsverkets checkräkning i
riksbanken.
Rätten till beloppet är numera preskriberad ( om pre— skription se SOU 1982:12 s. 109). Fonden fyller därför inte någon självständig funktion i den meningen att någon utfästelse skall uppfyllas med den. Fonden bör
därför avvecklas.
6.20 Handels— och sjöfartsfonden
Handels— och sjöfartsfonden leder sitt ursprung till en år 1723 införd avgift som togs ut på alla i svenska hamnar inkommande och utgående varor. Avgiften skulle finansiera utrustandet av konvojer liksom andra åt— gärder för att skydda svenska handelsfartyg mot kapare i Medelhavet. För förvaltningen av dessa medel in— rättades konvojkommissariatet. Avgiften på utgående varor avskaffades år 1835. Samma år beslöts att kon— vojavgifter för inkommande varor inte längre skulle beräknas efter särskilda taxor utan erläggas med 10 procent av tullbeloppet. I och med fredsslutet med Marocko år 1845 upphörde konvojkommissariatet och medlen kunde på annat sätt främja handel och sjöfart. År 1857 förordnade Kungl. Maj:t att avgiften till handels— och sjöfartsfonden skulle upphöra som sär- skild beskattningstitel och innefattas i den tullsats som fastställdes i tulltaxan. Av inflytande tullmedel skulle årligen ett på visst sätt beräknat belopp tillföras fonden. Detta bidrag från tullmedlen upp— hörde år 1869, och fondens inkomster utgjordes fram till år 1948 främst av räntemedel. Bland övriga medel som har tillförts fonden kan nämnas nettoinkomster
av Trollhätte kanalverk fram till år 1917 och be- hållningen vid avvecklingen år 1927 av handels—
kammaren i Schweiz.
År 1948 beslöt Kungl. Maj:t att överskottsmedlen från några av handelskommissionens olika clearingkassor, närmare beräknat 5,3 milj. kr., skulle föras över till handels— och sjöfartsfonden. Överskottsmedlen skulle till såväl kapital som ränta användas till åtgärder
som främjar varuutbyte. Denna del av fonden har allt- sedan år 1948 bokförts särskilt under benämningen "varuutbytesmedlen". Under åren 1951 — 1955 fördes ytterligare drygt 13 milj. kr. i överskottsmedel av olika slag över till handels— och sjöfartsfonden (varuutbytesmedlen). Däribland utgjorde överskottet från kolclearingkassan 6,5 milj. kr.
Under 1900—talet har en del av fondmedlen placerats i aktier i s.k. Sverigehus utomlands. När sådana aktier sedermera har sålts har köpeskillingen åter— förts till handels— och sjöfartsfonden t.ex. vid för— säljningen av Sverigehuset i New York år 1960. När huvuddelen av aktierna i Sverigehuset i Paris såldes år 1973, tillfördes fonden ca 10 milj. kr. Återstående aktier såldes år 1977 för ca 1,4 milj. kr. Av dessa medel har, tillsammans med donationer från närings— livet, år 1979 bildats en delfond — Svensk—franska språkfonden — för att främja handelsförbindelserna mellan Sverige och Frankrike.
Med hjälp av medel ur handels— och sjöfartsfonden har regeringen under årens lopp haft möjlighet att på skilda sätt genom dels lån, dels bidrag och understöd främja Sveriges handel och sjöfart. Under de senaste två decennierna har främst utrikeshandelsfrämjande åtgärder, däribland handelssekreterarorganisationen, fått ekonomiskt stöd från fonden.
År 1974 beslöt regeringen att fonden (varuutbytes— medlen) i första hand skall användas för inköp av fastigheter till handelssekreterarorganisationen. Sedan år 1974 har bl.a. köpts bostäder åt handels— sekreterarna i Chicago, Detroit, New York och Melbourne samt tjänstebostad för direktören för svenska handels— kammaren i Madrid. Vidare har kontorslokaler köpts åt handelssekreteraren i Oslo.
Inom handels— och sjöfartsfonden görs f.n. en sär— redovisning av fondens utsprungsdel dvs. den del som fanns innan överskotten från clearingkassorna till— fördes med början år 1948. Någon utbetalning har inte gjorts under 1970—talet.
Svensk—franska språkfonden utgör enligt regerings— beslut den 22 februari 1979 en delfond inom handels— och sjöfartsfonden. Fondens avkastning skall användas till stipendier för utbildning i franska språket. I det fall regeringen beslutar att fonden skall upp— lösas, skall fondens kapital samt ej förbrukad avkast—. ning efter upplösning tillföras handels— och sjöfarts— fonden. Den årliga avkastningen, utom viss del som
tillförs kapitalet, disponeras av en särskild nämnd.
Samtliga delfonder inom handels— och sjöfartsfonden förvaltas av kammarkollegiet.
Fondens ursprungsdel uppgick den 30 juni 1982 till 770 653 kr. Ställningen för denna del av fonden var
följande. 1 439 kr. på statsverkets checkräkning
899 512 kr. i bank 130 298 kr. i interna skulder
Under budgetåret 1981/82 uppgick avkastningen till 112 217 kr. Ur denna del av handels— och sjöfarts— fonden skedde ingen utdelning för fondens ändamål.
Varuutbytesmedlen uppgick vid samma tidpunkt till 10 596 353 kr. Denna delfonds ställning var följande.
2 886 599 kr. i bank
1 500 000 kr. i reverslån (korta)
4 800 000 kr. i inteckningslån
2 078 050 kr. i reverslån (långa)
668 296 kr. i skuld till statsverket
Under budgetåret 1981/82 var avkastningen från varu— utbytesmedlen 1 499 049 kr. Utdelning för denna del— fonds ändamål uppgick till 1 799 238 kr.
Delfonden Svensk—franska språkfonden uppgick den 30 juni 1982 till 2 187 004 kr., varav 124 815 kr. var placerade i bank, 2 065 850 kr. i inteckningslån och 3 661 kr. i skuld till statsverket.
Under budgetåret 1981/82 var språkfondens avkastning 319 505 kr. Utdelning för denna delfonds ändamål uppgick till 181 699 kr.
Handels— och sjöfartsfondens ålder och den hävd den vunnit inom handels— och sjöfartskretsar torde möj— ligen kunna anföras som skäl för att bibehålla den— samma. Med hänsyn till den principiella linje som utredningen följt i fråga om förutsättningarna för av— veckling av statligt förvaltade fonder och då andra skäl än de nyss anförda inte kan åberopas för bevarande av fonden, bör även denna avvecklas och tillgångarna föras till statsbudgeten. Det nu sagda gäller hela fondförmögenheten utom delfonden Svensk—franska språkfonden.
I fråga om sistnämnda fond består den till viss del av donationsmedel. Återstoden utgörs av allmänna medel. På grund av svårigheter att i fonden särskilja allmänna medel från donationsmedel torde denna del— fond inte böra bli föremål för avveckling. Den bör dock, sedan Handels— och sjöfartsfonden avvecklats, fortsättningsvis benämnas Svensk—franska språkfonden och bilda en helt fristående fond.
6.21 Rysslandssvenskarnas understödsfond
För att bistå svenska undersåtar, som tidigare var bosatta i Ryss1and och som på grund av händelser i samband med ryska revolutionen åsamkats ekonomiska
förluster, framförallt genom nationalisering av deras i Ryssland befintliga egendom, tillsattes en statlig kommitté, som var i verksamhet åren 1920 — 1922. Kommittén sattes att förvalta medel som anvisats för hjälpverksamhet åt nämnda personer. Verksamheten har därefter bedrivits av olika organ och i skilda former. Enligt beslut av 1934 års riksdag avsattes medel till en fond, vars avkastning skulle användas till denna
understödsverksamhet.
Budgetåret 1976/77 var fondens avkastning 62 307 kr., varav 34 478 kr. togs i anspråk. Vid budgetårets slut fanns en odisponerad, balanserad avkastning på 221 453 kr. Mot bakgrund härav beslöt regeringen den 3 november 1977 att 200 000 kr. skulle tillföras in— komsttiteln "Övriga diverse inkomster". Vidare beslöts att kapitalet i fonden skulle nedsättas till ett be— lopp, vars avkastning uppgick till ca 35 000 kr. och att det från fonden avförda kapitalet skulle tillföras inkomsttiteln "Övriga diverse inkomster".
Fonden, som förvaltas av kammarkollegiet, uppgick den 30 juni 1982 till 385 924 kr. Fondens tillgångar var placerade enligt följande. 15 325 kr. på statsverkets checkräkning
10 599 kr. i bank 360 000 kr. i inteckningslån
Fondens avkastning uppgick budgetåret 1981/82 till 36 422 kr. Under samma tidsperiod utbetalades 73 400 kr. för fondens ändamål.
Rysslandssvenskarnas understödsfond bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjuk— försäkring. Medlen bör därvid tillföras stats—
budgeten.
6.22 Trädgårdsnäringens bensinskattefond
Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 31 maj 1957 ställdes ett belopp av 420 000 kr. till statskontorets för— fogande för att avsättas till en särskild fond, be— nämnd Trädgårdsnäringens bensinskattefond. Fonden skulle förvaltas av statskontoret i enlighet med de grunder, vilka tillämpades i fråga om liknande fonder under statskontorets förvaltning. Kungl. Maj:t för— ordnade jämväl att anslagsmedel om 297 000 kr. skulle tillföras fonden. Medlen skulle ställas till för— fogande för lantbruksstyrelsen, som hade rätt att — med beaktande av vad som anförts i jordbruksutskottets utlåtande 1957:1 p. 205 och memorial 1958z21 — dispo— nera medlen jämte i fonden befintliga medel för ända— mål som riksdagen godkänt. Kungl. Maj:t förklarade att statskontoret ålagts att efter rekvisition ut— betala av lantbruksstyrelsen medgivna bidrag ur fonden. Kungl. Maj:t meddelade den 28 maj 1959 beslut avseende anslagsmedel om 300 000 kr.
Fonden, som numera förvaltas av kammarkollegiet, upp— gick den 30 juni 1982 till 599 802 kr. Fondens till— gångar var placerade enligt följande.
460 kr. på statsverkets checkräkning 124 942 kr. i bank
200 000 kr. i industriobligationer
104 400 kr. i kommunlån
170 000 kr. i reverslån (långa)
Fondens avkastning uppgick budgetåret 1981/82 till 79 390 kr. Under samma period utbetalades 192 552 kr. för fondens ändamål.
Fonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.23 Medel för pensioner m.m. ur den svensk—tyska tvångsclearingen
I prop. 1956:172 föreslogs bl.a. att riksdagen måtte godkänna en i Bonn den 22 mars 1956 undertecknad överenskommelse rörande tyska tillgångar i Sverige. Det uppnådda förhandlingsresultatet innebar att ett tidigare inlett likvidationsförfarande förklarades
'avslutat.
I den av riksdagen godkända överenskommelsen (se prop. 1956:172) angavs riktlinjerna för behandlingen av pensioner och livräntor i den svensk—tyska tvångs— clearingen. Överenskommelsen innebar bl.a. att det skulle åligga statskontoret att utbetala ifrågavarande pensioner och livräntor ur de medel, som en särskilt tillsatt likvidationsnämnd för ändamålet ställde till statskontorets förfogande. I propositionen angav departementschefen att likvidationsnämnden skulle
upphöra.
Kungl. Maj:t föreskrev den 7 juni 1956 att likvida— tionsnämnden skulle av de av nämnden förvaltade medlen till statskontoret för ändamålet överlämna ett så stort kapitalbelopp att detta jämte ränta — efter de då gällande av Kungl. Maj:t stadfästa grunderna för de svenska livförsäkringsbolagen — uppgick till det belopp, som enligt försäkringsmässiga grunder er— fordrades för utbetalningarna. De sålunda överlämnade medlen skulle förvaltas av statskontoret under en särskild diversemedelstitel, benämnd "Medel för pensioner m.m. ur den svensk—tyska tvångsclearingen". Dessa medel skulle göras räntebärande i enlighet med de allmänna grunder vilka gällde för placering av medel, tillhörande fonder under statskontorets för—
valtning.
Fonden, som numera förvaltas av kammarkollegiet, upp— gick den 30 juni 1982 till 693 129 kr. Ställningen
för fonden var följande.
527 536 kr. i bank
170 000 kr. i reverslån (långa)
4 407 kr. i skuld till statsverket
Under budgetåret 1981/82 uppgick avkastningen till 82 696 kr. Utdelning för fondens ändamål uppgick därvid till 34 108 kr.
Enligt utredningens mening bör fonden upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäk—
ring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.24 Kungl. Dramatiska teaterns reservfond
Tillgångarna i denna fond utgjordes ursprungligen av överskottsmedel i ett penninglotteri, vartill Aktie— bolaget Dramatiska teaterbyggnadskonsortiet erhöll tillstånd. Genom beslut den 18 februari 1910 för— ordnade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande överskott - efter vissa avdrag — skulle överlämnas till stats— kontoret samt att av dessa medel skulle bildas en reservfond, omnämnd i 5 S i ett mellan Kungl. Maj:t och Kungl. Dramatiska teaterns aktiebolag den 14 december 1907 upprättat kontrakt. Avkastningen av fonden skulle uppbäras av bolaget. I övrigt fick fonden anlitas för bestridande av bolagets utgifter endast under vissa förutsättningar och endast efter beslut av Kungl. Maj:t. Vad bolaget fått använda skulle, så snart teaterverksamheten lämnade överskott, återbäras till fonden. Reservfonden har sålunda till— kommit i samband med teaterbyggnadens tillkomst.
Fonden förvaltas numera av kammarkollegiet.
Enligt statsmakternas beslut (prop. 1974z28, KrU 1974: 15, rskr 248) har verksamheten vid Dramatiska teatern förts över till ett statsägt aktiebolag, Nya Kungl. Dramatiska teaterns AB. Bolaget har ett aktiekapital om 50 000 kr. Aktierna redovisas bland statens
aktier.
Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 633 485 kr. Till— gångarna var placerade enligt följande. 19 kr. på statsverkets checkräkning
604 666 kr. i bank
28 800 kr. i kommunlån
Avkastningen uppgick budgetåret 1981/82 till 77 411 kr. Under denna period skedde ingen utdelning för fondens
ändamål.
Fonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.25 Kungl. teaterns (Operans) reservfond
I samband med uppförande av en teaterbyggnad i Stockholm förband sig det konsortium, som bildades härför, att för grundande av en reservfond och till understödjande av den framtida verksamheten på vissa villkor ställa till Kungl. Maj:ts disposition det kontanta överskott, som kunde uppstå av de medel som ställdes till konsortiets förfogande. Om teater— verksamheten i den ifrågavarande byggnaden upphörde, skulle reservfonden - Kungl. teaterns reservfond — överlämnas till Stockholms stadsfullmäktige för att användas till kulturella ändamål, som Kungl. Maj:t kunde godta. Vidare skulle, i händelse teaterverksam- heten kom att upphöra eller det ordinarie anslaget till Operan inte vidare blev beviljat av riksdagen, av statsverket till Stockholms stad återgäldas det av staden till byggnadsarbetet anvisade bidraget om 600 000 kr. Genom kungl. brev den 17 juni och den 23 september 1898 förordnade Kungl. Maj:t, att den sålunda bildade reservfonden skulle överlämnas till. statskontorets förvaltning. Avsikten med ifrågavarande fond torde ha varit att, om intäkterna från teater— verksamheten inte förslog, skapa garantier för att densamma trots detta skulle kunna fortsätta. Ifråga—
varande fond, som är av samma karaktär som Kungl. Dramatiska teaterns reservfond, har i likhet med denna inte varit av sådan storlek, att avkastningen från densamma varit tillräcklig att jämte inkomsterna från teaterverksamheten bestrida de med verksamheten för— knippade utgifterna. Årliga statliga bidrag har därför lämnats till teaterns verksamhet.
Enligt statsmakternas beslut (prop. 1974:28, KrU 1974: 15, rskr 248) har verksamheten vid Operan förts över till ett statsägt aktiebolag, Nya Kungl. Teaterns AB. Bolaget har ett aktiekapital om 50 000 kr. Aktierna redovisas bland statens aktier.
Kungl. teaterns (Operans) reservfond, som numera för— valtas av kammarkollegiet, uppgick den 30 juni 1982 till 3 598 239 kr. Ställningen för fonden var följande.
763 794 kr. i bank
8 500 kr. i utländska obligationer 480 700 kr. i statsobligationer 2 345 500 kr. i lån till Operan 255 kr. i skuld till statsverket
Avkastningen på fonden uppgick budgetåret 1981/82 till 124 401 kr., varav 113 003 kr. utdelades för fondens ändamål.
Fonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring. Medlen bör därvid tillföras statsbudgeten.
6.26 Jaktvårdsfonden
År 1938, i samband med antagandet av lagen (1938:274) om rätt till jakt, infördes en skyldighet att erlägga jaktvårdsavgift. Skyldigheten åvilade alla som ville utöva jakt på annan mark än den han ägde. Från skyldig— heten var undantagna bl.a. jordbruksarrendatorer, bo— ställshavare m.fl. Jaktvårdsavgift skulle erläggas
för helt jaktår (1 juli — 30 juni) eller del därav och utgick med olika belopp för jakt inom kommuner, vissa län eller för jakt inom hela landet.
Från år 1951 infördes en skyldighet att erlägga jakt— vårdsavgift för alla som jagar oavsett om de utövade jakten på egen mark eller om de utnyttjade annat
jaktområde.
År 1960 förenklades uppbörden av jaktvårdsavgiften ytterligare genom att en enda för hela riket gemensam
jaktvårdsavgift infördes.
F.n. återfinns bestämmelserna om jaktvårdsavgift i lagen (1938:274) om rätt till jakt (jaktlagen) och i jaktstadgan (1938z279). Av 26 S jaktlagen framgår att den som vill utöva jakt är pliktig att erlägga jaktvårdsavgift. Av bestämmelsen framgår vidare vilka som är befriade från att erlägga sådan avgift. Av 26 5 3 mom. jaktlagen framgår vidare att av de in— flutna jaktvårdsavgifterna skall bildas en fond som bl.a. skall användas för att främja jaktvården i riket m.m. 43 — 44 a 55 i jaktstadgan innehåller närmare bestämmelser om jaktvårdsfonden och dess för— valtning samt bestämmelser om jaktvårdsavgiftens
storlek och dess uppbörd m.m.
Alltsedan jaktvårdsavgiftens tillkomst har de influtna medlen använts till att finansiera jakt— och vilt- vårdsarbetet i landet. Jaktvårdsavgiften är f.n. 95 kr. Influtna medel till jaktvårdsfonden kan för budgetåret 1982/83 beräknas uppgå till omkring 28 milj. kr. Tillsammans med tidigare års balanserade medel uppgår behållningen till drygt 30 milj. kr. Svenska jägareförbundet som anförtrotts ledningen av jakt— och viltvårdsarbetet i landet (prop. 1951:139, 3LU 1951:14, rskr 327) erhåller årligen, genom beslut
av regeringen, medel ur jaktvårdsfonden.
För budgetåret 1982/83 har Svenska jägareförbundet erhållit drygt 20 milj. kr. ur fonden till förbundets och dess länsjaktvårdsföreningars arbete i landet. Även några andra ideella organisationer erhåller årligen smärre belopp ur fonden till sin verksamhet. Detta gäller Jägarnas riksförbund — Landsbygdens jägare och Svenska naturskyddsföreningen. Ur fonden utgår dessutom medel till naturvårdsverket för viss viltforskning (1982/83 2,7 milj. kr.), medel till finansiering av en personlig professurtjänst i vilt— patologi vid Sveriges veterinärmedicinska anstalt samt medel för förvaltningen av det s.k. kronhjortsreser— vatet i Skåne. Genom beslut 1981 har regeringen vidare ställt till Svenska jägareförbundets förfogande 6,0 milj. kr. ur fonden under en treårsperiod för nybyggnad av Öster—Malma jaktvårdsgård— och skola. Regeringen disponerar också jaktvårdsfonden för er- sättningsfall enligt 17 5 förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador m.m.
I skrivelse den 28 mars 1979 till regeringen hem— ställde Svenska jägareförbundet bl.a. om att möjlig— heterna till att medlen ur jaktvårdsfonden och älg— skaderegleringsfonden (numera viltskadereglerings— fonden) görs räntebärande närmare utreds. Regeringen har den 10 juli 1980 beslutat överlämna ärendet till utredningen.
Fondens tillgångar, som består av en räntelös fordran på statsverkets checkräkning i riksbanken, uppgick den 30 juni 1982 till 15 911 571 kr. Fonden förvaltas numera av kammarkollegiet.
Under budgetåret 1981/82 uppgick utdelning för fondens ändamål till 25 812 283 kr., varav 21 100 785 kr. till Svenska jägareförbundet och 240 000 kr. till Jägarnas riksförbund — Landsbygdens jägare. Fondens intäkter uppgick under samma period till 34 846 491 kr., varav 34 186 983 kr. avsåg jaktvårdsavgifter och 659 508 kr. uppbörds— och bötesmedel.
Utredningen har övervägt, om jaktvårdsfonden lämpligen bör avvecklas eller om den - på sätt utredningen funnit beträffande viltskaderegleringsfonden — t.v. bör vara kvar. Motsvarande skäl som anförts vid behandlingen av fonden för allmän sjukförsäkring föreligger dock enligt utredningens mening. Jakt— vårdsfonden bör därför upplösas och medlen tillföras
statsbudgeten.
6.27 Enskilda järnvägars pensionsfond
Den tidigare vid enskilda järnvägar anställda perso— nalen hade varit pensionsförsäkrad i pensionskassor som bildats för ändamålet. I samband med statens övertagande av enskild järnväg har den vid järnvägen anställda personalen i regel fått övergå i statens järnvägars tjänst. De anställda, som övergått i statens järnvägars tjänst men varit delägare i enskild pensionskassa, har i regel fått kvarstå vid den pen— sionsrätt de innehaft som delägare i den enskilda kassan. Denna pensionsordning utgjorde ett provi— sorium. I den av riksdagen godkända propositionen 1945:183 (se BaU 1945z33, rskr 281) föreslogs att staten skulle överta pensionsförpliktelserna mot att
kassans tillgångar överläts till staten.
Fonden, som förvaltas av statens järnvägar, uppgick den 30 juni 1982 till 6 852 777 kr. Medlen är pla- cerade som lån till statens järnvägar, som gottgör
fonden ränta med 3,5 procent på lånesumman.
Under budgetåret 1981/82 uppgick utdelning för fondens ändamål till 1 074 915 kr. Fondens intäkter uppgick under samma period till 265 584 kr.
Fonden bör upplösas av skäl som anförts beträffande fonden för allmän sjukförsäkring och medlen tillföras
statsbudgeten.
7 STATLIGT FÖRVALTADE FONDER SOM INTE FÖRESLÅS AVVECKLADE OCH ÖVERFÖRDA TILL STATSBUDGETEN
Utöver de fonder som i det föregående föreslagits av— vecklade och i fråga om vilkas tillgångar utredningen funnit att de bör tillföras statsbudgeten återstår ett antal fonder som faller under utredningens över— syn. Dessa fonder framgår av följande samman— ställning.
Statlig fondför— valtning
Egenförvaltande Fonder förvaltade stiftelser m.m. av kyrkliga organ med statliga
placeringsregle
1 700 milj. kr. 1 700 milj. kr. 340 milj. kr.
Stiftelser Prästlönefonder Penningfidei— Domkyrkas fastig— kommiss hetsfond Akademier Församlingskyrkas fastighetsfond
Donationsfonder Kyrkofonden Allmänna arvs— fonden m.fl. fonder Nedsatta medel
Statlig fondförvaltning får anses omfatta fonder, be— träffande vilka statligt organ har hand om förvalt— ningsuppgifter som placering, redovisning och för— varing av fondens medel eller beslutar om hur medlen skall användas inom ramen för ändamålsbestämmelserna. Däremot torde enligt allmänt språkbruk med fondför— valtning inte avses den tillsyn som statligt organ kan ha över förvaltning av fonder.
Utredningens i det föregående framförda förslag att avveckla statligt förvaltade fonder omfattar inte alla fonder som är föremål för statlig förvaltning. Skälen härför är flera och framgår redan av vad som anförs i samband med den följande presentationen av fonderna. Dessa indelas i fyra grupper, vilka framgår av det följande. Fond, som hänförts till någon av dessa grupper, är sålunda inte föremål för förslag om avveckling och samtidigt överförande av fondmedlen till statsbudgeten. Däremot har utredningen i fråga
om några av dessa fonder funnit att vissa rationalise- ringsbefrämjande åtgärder bör vidtas och har då före— slagit därav föranledda ändringar. Ändringsförslagen förs fram i anslutning till behandlingen av varje sär— skild fond.
I Fonder som utgör ett led i statlig affärs-
verksamhet
De fonder som avses är affärsverkens överskotts— medel, exportkreditfonden, exportkreditnämndens pensionsfond, postverkets konsolideringsfond, rund- radiorörelsens fond, statens jordbruksnämnds och Svenska Varv AB:s konton i riksgäldskontoret. Samtliga dessa fondmedel utgör likviditetsreserver för viss affärsverksamhet och torde därför inte
omfattas av utredningsuppdraget.
II Fonder vars självständighet markerats med egen styrelse
Sådana fonder är allmänningsfonderna, arbetsskydds— fonden, fonden för industriellt samarbete med u-länder, fonden för industriellt utvecklingsarbete, fonden för svenskt-norskt samarbete, kulturfonden för Sverige och Finland, provinsialläkarfonden, samefonden, skogsbruksfonderna, Storsjöns virkes— utdrivningsfond, Sveriges bildkonstnärsfond och Sveriges författarfond. Utredningen avser att i ett senare betänkande behandla placeringsregler
II
IV
I
a)
för sådana fonder som antingen förvaltas av statliga organ eller, utan att detta är fallet, för vilka gäller placeringSföreskrifter som staten fastställt.
Fonder och medel som tillhör annat rätts— _________________________________________
subjekt än staten
De medel som avses är, förutom donationsfonder (närmare uppgifter härom framgår av utredningens betänkande SOU 1982:12), djurgårdsfonden, köpe— skilling för fastigheten Lejonet nr 1 och medel som enligt skilda författningar nedsatts hos fiskeristyrelsen, kammarkollegiet, lantmäteri— verket, länsstyrelserna och polisstyrelserna. Utredningen avser att i ett senare betänkande be—
handla förvaltningen av samtliga nu nämnda medel.
Fonder och andra medel, i fråga om vilka _____________________________________ gäller särskilda förhållanden
De fonder som avses är allmänna arvsfonden, all— männa arvsfondens livräntefond, fonden för ut— rikesdepartementets arvssektion, handelsflottans pensionsanstalts placeringsfond, kyrkofonden, Göteborgs stifts biskopshuskassa, reparations— fonden vid biskopshuset i Härnösand, postverkets understödskassa och viltskaderegleringsfonden. Utredningen ämnar i ett senare betänkande också behandla förvaltningen av samtliga nu nämnda medel.
Utredningen kommer nu att närmare behandla enwar av de i det föregående nämnda fonder som inte
föreslås avvecklade.
Affärsverkens och myndigheters överskottsmedel. Riksdagen har fattat principbeslut om att affärs— verken, utom postverket, skall beredas möjlighet
att placera medel räntebärande i riksgäldskontoret (prop. 1976/77:130 s. 50 och prop. 1977/78:100 bil. 2 s. 26—27, FiU 1977/78:15, rskr 142). De verk, som önskade utnyttja möjligheten att placera medel på detta sätt, skulle göra framställning till regeringen om detta. I skrivelse den 20 juli 1978 har regeringen hemställt till fullmäktige i riksgäldskontoret att,efter särskilda beslut av regeringen,tillhandahålla konton för placering av överskott av likvida medel vid affärsverk och myndigheter. För sålunda placerade medel skall gottgöras ränta på de villkor varom riksgälds— kontoret beslutar. Bakgrunden till denna möjlighet att placera räntebärande är följande. I prop. 1977/78:100 bil. 2 s. 50 uttalade departements— chefen bl.a. följande.
Enligt min mening bör affärsverkens tillfälliga överskott på likvida medel placeras på ett sätt som är godtagbart från statsmakternas synpunkt och samtidigt tillgodoser verkens placerings— behov. Övervägande skäl talar därför för att verken, med undantag för postverket, för vilket särskilda regler gäller, efter beslut av rege— ringen bör kunna medges rätt att placera sådana medel räntebärande hos riksgäldskontoret. Denna möjlighet bör kunna utnyttjas även för myndig— heter med likartad verksamhet, främst uppdrags— verksamhet. Möjligheten att placera medel på räntebärande räkning måste dock begränsas i vissa avseenden. Det bör givetvis inte vara möjligt för myndigheterna att lyfta anslag för placering på räntebärande räkning. Anslag bör inte — om inte särskilda skäl föreligger — få disponeras förrän verkställd utgift eller överenskommet förskott betalas, alltså enligt nu gällande kontantprincip. Inte heller bör inleverans av överskott få skjutas upp i syfte att under tiden placera medlenpå ränte— bärande räkning. Affärsverkens och myndigheternas i riksgäldskontoret placerade överskottslikvid uppgick den 30 juni 1982 till 983 761 240 kr. resp. 133 694 055 kr.
Exportkreditfonden och exportkreditnämndens pensionsfond. Exportkreditnämndens i riksgälds—
kontoret inlånade medel är numera fördelade på två konton, nämligen på de rubricerade båda
fonderna. Medlen på kontot exportkreditnämndens pensionsfond utgör det kapitaliserade värdet av exportkreditnämndens pensionsförpliktelser och skall överföras till staten, om nämnden upphör med sin verksamhet. Bakgrunden till det andra kontot är att söka i-exportkreditnämndens huvud— sakliga uppgift att lämna exportkreditgarantier. För garantierna utgår premier. En sammanfattande redogörelse för exportkreditnämndens verksamhet i fråga om exportkreditgarantier återfinns i prop. 1973:195 angående ökning av garantin för exportkredit m.m. Enligt vad departementschefen uttalade i nämnda proposition bör för beviljad exportkreditgaranti erläggas en lämpligt avvägd premie.
Vid dess beräknande bör hänsyn tagas till olika inverkande omständigheter som kredittidens längd, det exportland varom fråga är, andra förefintliga riskmoment och varans art, liksom ock därtill att premien jämväl bör innefatta bidrag till täckande av nämndens administrationskostnader.
Premier för beviljad exportkreditgaranti skulle överföras till en fond, förvaltad av riksgälds— kontoret (se prop. 1973:195 5. 17, kungl. brev den 26 juni 1933 och den 22 februari 1974). Kontot exportkreditfonden utgör sålunda en reserv för framtida skaderegleringar och är uppbyggt av exportkreditnämndens rörelseöverskott. Avsikten med fondbildningen var ursprungligen att den år 1933 tillskapade exportkreditnämnden skulle bli en statlig verksamhet av tillfällig natur (se SOU 1952:45 s. 187).
Exportkreditfonden och exportkreditnämndens pensionsfond uppgick den 30 juni 1982 till 49 878 421 kr. resp. 4 743 600 kr.
C) Postverkets konsolideringsfond. Enligt riks— dagens beslut (prop. 1975/76:100 bil. 1, FiU 1975/76:20,rskr 173) har inrättats en konsoli— deringsfond för postverket. Ändamålet med fonden är att bereda möjlighet för postverket att då årets slutresultat överstiger gällande förränt— ningskrav, efter särskild prövning av regeringen avsätta skillnaden till en särskild fond. Fonderade medel kan sedan, efter prövning av regeringen, utnyttjas i syfte att bättre än hit— tills tidsmässigt anpassa taxeåtgärder till för— utsättningarna på marknaden. Fondmedlen skall vara insatta på särskilt konto i riksgäldskon— toret och postverket tillgodogöras ränta på insatta medel (regeringens skrivelse den 22 april 1976). Fonden uppgick den 30 juni 1982 till
614 106 772 kr.
Konsolideringsfonden för postverket skall ses som en möjlighet för detta affärsverk att i verk— samheten bevara en del av sitt överskott i konso— lideringssyfte på motsvarande sätt som sker i privata affärsföretag. Bl.a. skapas därigenom viss flexibilitet i fråga om behovet av taxe— höjningar. Det innebär att marknadsförhållanden kan bättre beaktas och att alltför täta porto— förändringar kan undvikas. Verket får med andra ord möjlighet att driva en prispolitik som är av liknande slag som andra stora företags. Därmed elimineras en del av de nackdelar som kan vara förknippade med att driva affärsverksamhet i den statliga verksformen.
Rundradiorörelsens fond. Enligt 1966 års riksdags— beslut (prop. 1966:136, SU 1966z163, rskr 388) har hos televerket fonderats den del av de årliga avgifterna för radiomottagarinnehav, som inte be— hövs för årets drift av och investeringar för rundradiorörelsen. Televerket har rätt att ut—
nyttja de sålunda fonderade medlen (rundradiorö— lrelsens fond) som likviditetsreserv. Enligt be—
slut av 1976/77 års riksdag (prop. 1976/77:100, KrU 1976/77:30, rskr 118) skulle rundradiorörel— sens fond inte längre förvaltas av televerket utan föras över till riksgäldskontoret och redo— visas på riksgäldsfonden. Överföringen av fondens medel skedde successivt under budgetåret 1977/78. Ränte— och uppsägningsvillkor fastställs av riks— gäldskontoret för ett budgetår i taget efter sam— råd med televerket och Sveriges Radio. Fondmedlen disponeras av televerket. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 171 918 660 kr.
Statens jordbruksnämnds utjämningskassa. I den av riksdagen bifallna prop. 1980/81:190 förordnades vissa riktlinjer för råvarukostnadsutjämning till viss industri (JoU 1980/81:36, rskr 419). Rege— ringen bemyndigade jordbruksnämnden att fr.o.m. den 1 juli 1981 inrätta en för hela råvarukost— nadsutjämningen gemensam utjämningskassa. Till kassan skulle föras de avgifter som nämnden en— ligt förordningen (1981:639) om utjämning av industrins kostnader för jordbruksråvaror hade bemyndigats att ta ut. Vidare skulle till kassan föras ett belopp av de medel som tillerkänns jordbruket inom ramen för jordbruksprisregle— ringen. Slutligen skulle kassan tillföras vissa anslagsmedel på jordbrukets område.
Regeringen uppdrog åt jordbruksnämnden att i en— lighet med de i propositionen 1980/81:190 angivna riktlinjerna lämna förslag i fråga om jordbrukets bidrag. Från utjämningskassan skulle betalas ut de utjämningsbidrag och exportbidrag som nämnden enligt förordningen (1981:639) om utjämning av industrins kostnader för jordbruksråvaror hade bemyndigats att fastställa. Regeringen bemyndi—
f)
gade jordbruksnämnden att för budgetåret 1981/82 disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret för att likviditetsmässigt täcka tillfälliga un— derskott i utjämningskassan. Utjämningskassans inkomster och utgifter skulle, sett på sikt balan— sera. Underskott skulle månadsvis regleras gent— emot riksgäldskontoret genom utnyttjande av den rörliga krediten. Eventuellt överskott i utjäm— ningskassan skulle likaledes regleras månadsvis genom insättning på räntebärande räkning i riks— gäldskontoret. Det kassamässiga överskottet av— seende Statens jordbruksnämnds utjämningskassa uppgick den 30 juni 1982 till 7 981 599 kr.
Svenska Varv AB konto. Genom skilda beslut har regeringen ställt anslag till förfogande för täckande av förluster m.m. avseende den statliga
varvskoncernen. Regeringen uppdrog den 5 juli 1979 åt kammarkollegiet att från särskilda anslag ut— betala de på anslagen återstående beloppen, näm- ligen sammanlagt 2 635 000 000 kr. till Svenska Varv AB. Vidare uppdrog regeringen åt kammarkolle- giet att utbetala 130 161 700 kr. i enlighet med ansökningar från bolaget i början av år 1979. Bolaget skulle sätta in de utbetalda medlen på räntebärande konto i riksgäldskontoret. Såsom villkor för utbetalningen gällde följande. Svenska Varv AB fick tidigast den 12 juli 1979 lyfta 455 000 000 kr. Återstående medel fick lyftas efter beslut av regeringen i varje enskilt fall. Svenska Varv AB hade den 30 juni 1982
1 918 795 954 kr. innestående på räkning i riks—
gäldskontoret.
II a) Allmänningsfonder. Länsstyrelsen i Norrbottens län förvaltar s.k. allmänningsfonder enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna samt de särskilda reglementen för allmänningsskogarna som fastställts av Kungl. Maj:t. Bakgrunden till fonderna är följande.
Framför allt under 1800—talet genomfördes en gränsläggning mellan enskildas fastigheter och kronomark. I bl.a. Norrbottens län gällde därvid särskilda regler. Sålunda skulle den del av skogsmarken som inte behövdes för husbehovsskog utläggas som allmänning. De äldsta allmännings— skogarna i Norrbottens län bildades under slutet av 1800—talet, närmare bestämt under tiden
1875 — 1900. Vid tillkomsten av allmänningssko- garna föreskrev Kungl. Maj:t som regel, att av medel, som inflöt från skogarna på grund av därå upplåten avverkningsrätt m.m., skulle bildas särskilda skogsmedelsfonder. Som regel gäller att allmänningsskogarna som samfälld egendom tillhör ägarna av de fastigheter, för vilka sko— garna vid gränsläggningen blivit avsatta, eller med vilka är förenad rätt till delaktighet i skogen. Allmänningsskogarnas ägare och fonder— nas ägare är desamma. Ägarna har del i fonderna efter samma grunder som de har del i skogarna.
Fondernas avkastning används för bl.a. kostnader för skogens behöriga vård och förvaltning och på allmänningen belöpande skatter m.m. Återstoden av avkastningen kan sedan fonderas eller utde— las. Utöver bidrag till olika ändamål som är Vdirekt knutna till jordbruket kan sådan utdel- ning ske i form av stipendier till elever vid statliga lantbruks— och lanthushållsskolor m.m. Som exempel på anslag till vissa allmänna ända—
mål kan nämnas bidrag till enskilda utfartsvägar
och bidrag till olika fiskodlingsanstalter för fiskodlingens främjande m.m.
Vården och förvaltningen av allmänningsskogarna och de därifrån härflytande fonderna regleras genom lagen (1952:167) om allmänningsskog i Norrland och Dalarna. Allmänningsskogarna skall förvaltas av särskilda av delägarna utsedda all— männingsstyrelser. Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor, där inte denna genom lag eller reglemente förbehål- lits delägarna eller länsstyrelsen. Delägarnas beslutanderätt utövas på allmänningsstämma. I resp. reglemente, som skall fastställas av rege— ringen, lämnas föreskrifter om allmänningssty— relsen, dess sammansättning och åligganden.
Fonderna uppgick den 30 juni 1982 till följande
belopp.
Arvidsjaurs allmänningsfond 1 500 000 kr. Gällivare " 1 530 541 kr. Jukkasjärvi " 2 865 039 kr. Jokkmokks " 2 146 801 kr. Pajala, Junosuando och Tärendö allmänningsfond 1 500 000 kr. Arjeplogs " 1 111 776 kr. Arjeplogs nybygges allmännings— fond 100 000 kr.
Länsstyrelsens befattning med allmänningsfon— derna innefattar direkta förvaltningsuppgifter som placering och redovisning av fondmedlen. Enligt bestämmelserna i resp. reglemente har länsstyrelsen jämväl att utöva viss tillsyn över allmänningsstyrelsernas verksamhet. Rent allmänt kan ifrågasättas det ändamålsenliga i att förena förvaltnings- och tillsynsuppgifter—
na hos ett och samma organ. Liknande synpunkter
b)
har anförts beträffande de s.k. landshövdingee Stiftelserna (se JO 1975/76 5. 288). Utredningen föreslår med hänsyn härtill att förvaltningen av allmänningsfonderna bör överlämnas till resp. allmänningsstyrelse, som har den bästa över— blicken över fondens verksamhet. Den nuvarande förvaltningsformen synes innebära en ur statens synvinkel onödig omgång i redovisningshänseende. De allmänna intressen som kan bedömas vara för— knippade med resp. fonds verksamhet kan i stäl— let tillgodoses genom att staten utser styrelse— ledamot eller på annat sätt utövar viss kontroll
av verksamheten.
Förslaget att allmänningsstyrelserna bör omhän— derha förvaltningen av allmänningsfonderna för— utsätter enligt de av Kungl. Maj:t fastställda fondreglementena initiativ av länsstyrelsen eller delägarna eller minoritet av delägare. Delägare skall höras över ändringsförslag som väckts av länsstyrelsen. Väcks förslag av del— ägarna eller minoritet av delägare, skall läns- styrelsen avge eget yttrande. Förslag skall överlämnas till regeringen för prövning och fastställelse.
Arbetarskyddsfonden. Fondens uppgift är att ge- nom bidrag till forskning och utvecklingsarbete, utbildning och information söka förbättra ar— betsmiljön i vid mening. Fondens verksamhetsom— råden — och ekonomiska resurser — har i flera omgångar vidgats efter riksdagsbeslut sedan starten 1972.
Bidrag till forskning och utveckling skall avse främst sådan forskning, vars resultat kan väntas få praktisk användning inom arbetslivet, och sådant utvecklingsarbete, som behövs för att nya tekniska lösningar skall komma i praktisk till—
lämpning. Bidrag till forskning får lämnas även för att främja kontakt med internationell forsk— ning. Bidrag till utbildning inom arbetsmiljöns område skall avse utbildning av skyddsombud, arbetsledare, tekniska planerare och andra som är med om att forma arbetsmiljön samt komplette— rande utbildning av personal inom företagshälso— vården och arbetarskyddet i övrigt. Bidrag till utbildning beträffande medbestämmande i arbets— livet och andra arbetslivsfrågor skall avse ut— bildning i syfte att sprida kunskap om nya reg— ler på arbetsmarknaden och sådana förhållanden i övrigt som är av betydelse för att utveckla ar— betstagarnas medbestämmanderätt. Bidrag till in— formation skall avse främst brett upplagd infor- mation riktad till stora persongrupper inom ar— betslivet.
Från arbetarskyddsfonden ställs medel till arbe— tarskyddsstyrelsens förfogande för bidrag till kostnader dels för utbildning av personal inom företagshälsovården, dels för särskilda projekt och undersökningar inom arbetarskyddsområdet
som arbetarskyddsstyrelsen finner skäl låta ut— föra. Fonden har en styrelse, som utses av rege— ringen efter förslag av parterna på arbetsmark- naden. Enligt 15 5 förordningen (1971:803) med instruktion för styrelsen för arbetarskyddsfon- den skall fondens tillgångar vara placerade på räntebärande räkning i bank. Fondens tillgångar uppgick den 30 juni 1982 till 519 114 000 kr.
Med hänsyn till de strävanden som numera före— kommer att underlätta statlig fondförvaltning skulle det kunna ifrågasättas om inte fondens medel borde placeras i riksgäldskontoret. Utred— ningen har emellertid inte ansett sig böra lägga
fram förslag i denna fråga.
C)
d)
Fonden för industriellt samarbete med u-länder. Fonden för industriellt samarbete med u-länder är en självständig statlig stiftelse, vars medel består av en grundfond som regeringen anvisat till stiftelsen. Medlen skall — i den mån de inte behövs för bestridande av löpande utgif— ter — vara placerade på räntebärande räkning i riksgäldskontoret (prop. 1977/78:135, UU 1978/79:1, rskr 9, regeringens beslut den 2 november 1978). Fondens huvuduppgift skall vara att främja tillkomst och utveckling av tillverkande företag i u-länderna i enlighet med dessa länders planer och prioriteringar. Fonden kan därvid finansiellt medverka i samägda företag s.k. joint ventures, tillsammans med u-landspartner och svenskt företag. Fonden kan ställa kapital till förfogande i form av aktier och långfristiga lån och ställa garantier för upplåning som görs av ett eller flera av de sam- verkande företagen. Fonden arbetar utan vinst— syfte. Fonden har möjlighet att mot statsgaranti själv låna upp ett kapital motsvarande högst tre gånger den vid varje tillfälle gällande grund- fonden. Fondens placering i riksgäldskontoret uppgick den 30 juni 1982 till 80 525 477 kr. Fondens uppgift att för statens räkning genom långivning bedriva industriellt samarbete med u-länder får anses innefatta myndighetsutövning.
Fonden för industriellt utvecklingsarbete. I prop. 1978/79:123 föreslogs att en fond för industriellt utvecklingsarbete skulle inrättas. Fonden, som skulle kunna ge lån till större ut- vecklingsprojekt, föreslogs få ett startkapital på 300 milj. kr. Riksdagen godkände att fonden fick inrättas (NU 1978/79:59, rskr 415). Fonden för industriellt utvecklingsarbete inrättades den 1 juli 1979. Genom regleringsbrev den 21 juni 1979 har medel ställts till fondens förfo-
gande att utbetalas av kammarkollegiet efter rekvisition från fonden, som får disponera dem för stöd enligt förordningen (1979:630) om stat— ligt kreditstöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete och för fondens administrativa kostnader. Enligt 15 S fondens stadgar, som fastställdes av regeringen den 13 september 1979, skall fonden placera sina likvida medel på rän— tebärande räkning i riksgäldskontoret eller hos Sveriges Investeringsbank AB. Fondens placering i riksgäldskontoret uppgick den 30 juni 1982 till 394 731 171 kr. Fondens uppgift att för statens räkning genom långivning bedriva indus— triellt utvecklingsarbete får anses innefatta
myndighetsutövning.
Fonden för svenskt—norskt industriellt samarbete. I prop. 1980/81:189 föreslogs att en fond för svenskt—norskt industriellt samarbete skulle in— rättas. Fonden skulle genom fördelaktiga lån stödja samarbetsprojekt mellan svenska och norska företag på det industriella området. Riksdagen godkände förslaget (NU 1980/81:65, rskr 427) och fondkapitalet fastställdes till 250 milj. kr.som successivt skulle tillskjutas av parterna. Fon— dens stadgar föreskriver att likvida medel skall vara placerade på räntebärande konto hos riks- gäldskontoret eller i Sveriges Investeringsbank AB när det gäller tillgodohavanden i svenska
kronor.
Det industripolitiska syftet med den överenskom— na fonden är att stimulera industriellt utveck— lingssamarbete mellan svenska och norska före- tag rörande sådana projekt som på relativt kort sikt kan leda till gemensam kommersiell exploa— tering i form av produktion och marknadsföring. Fonden avses ge stöd till stora projekt med be— tydande risker. Den svensk—norska industrifonden
f)
bör ses som en komplettering till bl.a. Nordiska investeringsbanken och Nordisk industrifond. Av— gränsningen mot dessa nordiska organ är klar i och med att fonden avses engagera sig i projekt som är så stora att medverkan från Nordisk in— dustrifond inte är aktuell och så riskbetonade att Nordiska investeringsbanken inte kan enga— gera sig. Fonden företräds av en särskild sty— relse. Fondens placering i riksgäldskontoret uppgick den 30 juni 1982 till 38 222 000 kr.
De uppgifter som fonden har får anses innefatta myndighetsutövning.
Kulturfonden för Sverige och Finland. I samband ____________________________________ med regleringen av Finlands krigsskuld till Sverige träffades den 16 oktober 1958 en över— enskommelse om inrättande av en fond för främ— jande av de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Finland. Fondens stadga fastställ— des genom en överenskommelse den 13 april 1960. Vid fondens tillkomst avsattes 5 milj. kr. till fondkapitalet. Beloppet har sedermera genom överenskommelser i februari 1962, maj 1964 och juni 1971 och 1981 successivt höjts, så att hittills sammanlagt 28 milj. kr tillförts fon- den. Fonden har en särskild styrelse. Hälften av tillgångarna förvaltas i Sverige och den andra hälften i Finland.
Enligt 1 S stadgan har kulturfonden för Sverige och Finland till ändamål "att främja de kultu- rella förbindelserna mellan dessa länder genom att i form av bidrag ur fondkapitalets avkast- ning understödja strävanden att öka kännedomen om och kontakterna mellan de båda ländernas kultur, näringsliv och folk".
Enligt 2 S stadgan ankommer det på regeringarna i Finland och Sverige att utfärda särskilda be—
9)
stämmelser om förvaltningen av fondens tillgång- ar i resp. land. Sådana bestämmelser har för Finlands vidkommande utfärdats den 29 juni 1960. I Sverige förvaltas fondens kapital av kammar— kollegiet enligt placeringsregler som föreskri- vits av regeringen i beslut den 25 juni 1981. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till
14 620 224 kr.
Provinsialläkarfonden. I den av riksdagen an— tagna (SU 1961:186, rskr 394) prop. 1961:181
föreslogs att huvudmannaskapet för provinsial- läkarväsendet skulle överföras till landstingen den 1 juli 1963 och att redan från och med den 1 januari 1962 nya grunder skulle tillämpas för provinsialläkares taxeersättning. Provinsial— läkarna skulle enligt förslaget inbetala viss del av taxeinkomsterna till staten. Enligt en förhandlingsöverenskommelse mellan läkarna och staten skulle dessa medel sammanföras till en fond för bestridande av vissa kostnader för vi- dareutbildning av provinsialläkare m.m. För ti- den efter den 30 juni 1963 skulle fonden till- föras inkomster genom inbetalningar från pro- vinsialläkare, som alltjämt var kvar i statens tjänst. Bestämmelse härom inflöt i 6 5 provin- sialläkartaxan (1963:160). Denna taxa ägde till— lämpning på de provinsialläkare, som efter den 30 juni 1963 kvarstod i statens tjänst, och vikarie för sådan läkare. Fonden ställdes under ledning av en styrelse, som utsågs av Kungl. Maj:t. Provinsialläkartaxan upphörde vid ut— gången av år 1974 (SFS 1974:969). Den för fon— den särskilt tillsatta styrelsen beslutar över avkastningen. Fonden, som numera förvaltas av kammarkollegiet, uppgick den 30 juni 1982 till 7 465 444 kr.
h) Samefonden. Enligt beslut av 1943 års riksdag sammanfördes jämtländska renbetesfjällens skogs— fond, jämtländska lappväsendets fond samt Väs— terbottens och Norrbottens lappfonder till en gemensam fond, kallad statens lappfond. 1971 års riksdag omvandlade statens lappfond till same— fonden (prop. 1971:51, JoU 1971:37, rskr 216). Beslutet innebar att man behållit systemet med en särskild fond, vars medel skall användas till gagn för samerna. Medel utgår sålunda för att främja och stödja rennäringen, den samiska kul— turen och samiska organisationer i enlighet med bestämmelser i rennäringskungörelsen (1971z438). Särskilda bestämmelser för fondens placeringar saknas. Fondmedlen består av bl.a. ersättningar för intrång i renskötseln och olika slag av upp— låtelseavgifter. Fonden, som förvaltas av kam— markollegiet, har en särskild styrelse.
Fondstyrelsen för samefonden ingav våren 1977 till regeringen en framställning om att få in- vestera högst 60 procent av fondens behållning enligt senast fastställda bokslut i svenska börsnoterade aktier. Denna framställning har inte resulterat i några ändringar av placerings- reglerna för fonden. Samefonden uppgick den 30 juni 1982 till 11 636 791 kr.
Skogsbruksfonderna tillkom i samband med över— enskommelser i början av år 1966 mellan de huvud- sakliga flottnings- och kraftintressenterna i Ljungan, Gimån och Indalsälven. överenskommel— serna innebar en totalövergång till landtrans- port av rundvirke från nämnda älvars inverk— ningsområden. Kraftintressenterna utfäste sig att utbetala vissa engångsersättningar som bi— drag till de vägar och andra anordningar som er- fordrades för totalövergången till landtrans— port. Ifrågavarande ersättningar skulle erläg-
gas till särskilt bildade skogsbruksfonder — en fond för medel för övre Indalsälven (uppströms Hissmoforsdamm) och en gemensam fond för medel för Ljungan, Gimån och nedre Indalsälven. Den förstnämnda fonden skulle ställas under förvalt— ning av länsstyrelsen i Jämtlands län och den sistnämnda av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Fondernas ändamål är att lämna bidrag till kapitalinvesteringar i skogsbruket inom aktuella älvområden. För fondernas verksamhet har resp. länsstyrelse fastställt särskilda reglementen. Som styrelse för vardera fonden skall fungera en fördelningsnämnd, som har att besluta om bidrag ur fonden. Förvaltningen i övrigt av fonderna omhänderhas av resp. länsstyrelse, som bl.a. skall se till att fondmedlen görs räntebärande, verkställa utbetalningar enligt fördelningsnämn- dens beslut och utse ordförande i fördelnings— nämnderna. Länsstyrelserna skall också utöva
tillsyn över resp. fördelningsnämnds verksamhet.
Skogsbruksfonden för övre Indalsälven uppgick den 30 juni 1982 till 551 311 kr. Skogsbruks— fonden för Ljungan, Gimån och nedre Indalsälven uppgick vid samma tidpunkt till 1 094 595 kr.
Rent allmänt kan, i likhet med vad som anförts beträffande de s.k. allmänningsfonderna, ifråga— sättas det ändamålsenliga i att förena förvalt— nings— och tillsynsuppgifter hos ett och samma organ. Enligt utredningens mening bör förvalt— ningen av skogsbruksfonderna överlämnas till resp. fördelningsnämnd, som beslutar om utdel— ning ur fonden och därmed har den bästa över— blicken över fondens verksamhet. Utredningen föreslår att så sker. Den nuvarande förvaltnings— formen synes innebära en ur statens synvinkel onödig omgång i redovisningshänseende. De all— männa intressen som kan bedömas vara förknippade med resp. fonds verksamhet kan i stället till-
j)
godoses genom att staten utser styrelseledamot eller på annat sätt utövar viss kontroll av
verksamheten.
Förslaget förutsätter ändring i resp. fonds reg— lemente. Sådan ändring må ske genom beslut av resp. länsstyrelse under förutsättning att för— slag till ändring enhälligt biträds av fördel—
ningsnämnden.
Storsjöns virkesutdrivningsfond tillkom enligt föreskrifter som Mellanbygdens vattendomstol meddelade i deldom den 21 december 1965. Dessa föreskrifter avsåg skilda vattenkraftsbyggnads— företags inverkan på virkesutdrivningen till Storsjöns allmänna flottled. Virkesutdrivnings— fonden skulle uppbära, förvalta och fördela be— lopp som tillförs fonden från Indalsälvens vat— tenregleringsföretag och Storsjön—övre Indals— älvens flottningsförening enligt bestämmelserna i nämnda deldom. Fondens ändamål är att lämna bidrag till skogsbruket inom Storsjöns virkesut- drivningsområde. För fonden gäller ett av läns— styrelsen i Jämtlands län fastställt reglemente. Enligt reglementet beslutar en särskild besty— relse om hur medlen skall användas inom ramen för ändamålsbestämmelsen. Förvaltningen i övriga bl.a. placering och redovisning av medlen, om- händerhas av nämnda länsstyrelse. Länsstyrelsen skall också utöva tillsyn över förvaltningen. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 363 969 kr.
I likhet med vad som anförts bl.a. beträffande skogsbruksfonderna kan ifrågasättas det ända-* målsenliga i att förena förvaltnings- och till— synsuppgifter hos ett och samma organ. Skäl talar för att förvaltningen av Storsjöns virkes— utdrivningsfond överlämnas till bestyrelsen, som
beslutar om utdelning ur fonden och därmed har
k)
1)
den bästa överblicken över fondens verksamhet. Utredningen föreslår att så sker. Den nuvarande förvaltningsformen synes innebära en ur statens synvinkel onödig omgång i redovisningshänseende. De allmänna intressen som kan bedömas vara för— knippade med fondens verksamhet kan i stället tillgodoses genom att staten utser styrelseleda- mot eller på annat sätt utövar viss kontroll av
verksamheten.
Förslaget förutsätter ändring i fondens regle— mente. Sådan ändring beslutas av länsstyrelsen i Jämtlands län efter förslag av skogsvårdssty- relsen i länet. Ändring som skulle stå i strid mot bestämmelserna i Mellanbygdens deldom den
21 december 1965 får enligt fondens reglemente
inte beslutas.
Sveriges bildkonstnärsfond. Fonden tillkom den 1 juli 1982. Fondens verksamhet regleras av för— ordning (1982:600) om Sveriges bildkonstnärsfond. Staten anvisar årligen medel som ersättning åt bild- och formkonstnärer för att konstnärliga verk av deras hand i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller används på annat allmännyttigt sätt (visningsersättning). Denna ersättning tillförs fonden och skall användas till ändamål som i första hand syftar till att ge yrkesverksamma konstnärer ekonomisk och ar— betsmässig trygghet. Frågor rörande fonden och dess användning handläggs av en särskild styrel—
se för fonden.
Sveriges författarfond. Fonden har till uppgift att förmedla den ersättning av statsmedel, som utgår till upphovsmän till litterära verk för bibliotekens utnyttjande av verken. Fonden bil— dades år 1955, sedan riksdagen året dessförinnan beslutat att en biblioteksersättning skulle in-
föras. Fondens verksamhet regleras genom förord— ningen (1962:652) om Sveriges författarfond. De medel som varje år överförs från statsbudgeten till fonden bestäms dels av biblioteksutlåningens omfattning, dels av vissa multiplar för biblio— teksersättningen. Budgetåret 1982/83 uppgår er— sättningens grundmultipel för hemlån av svenskt originalverk till 36 öre. Av fondens medel ut- betalas individuell ersättning, s.k. författar- penning till sådana upphovsmän till litterära verk i original, vilka antingen är svenska med- borgare eller stadigvarande bosatta i Sverige. Fr.o.m. budgetåret 1982/83 bedrivs försöksverk— samhet med individuell ersättning även till översättare. Fonden har en särskild styrelse. De medel som återstår då författar/översättar— penningarna fördelats, används efter styrelsens bestämmande till stipendier, pensioner, under- stöd och andra gemensamma ändamål för författare, översättare och bokillustratörer. Kammarkolle- giet medverkar vid fondens förvaltning. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 6 151 097 kr.
III:» Djurgårdsfonden. I en proposition till 1884 års riksdag angående försäljning till Stockholms stad av en del under Djurgården lydande mark föreslog Kungl. Maj:t bl.a. att den med anled ning av överlåtelsen inflytande lösen jämte er- sättning för skada och intrång skulle gå till djurgårdskassan. Riksdagen, som biföll den före- slagna försäljningen, förordnade emellertid, att berörda lösen och ersättning skulle ingå till statskontoret för att förvaltas som en särskild fond. Fondens årliga avkastning skulle överläm- nas till djurgårdskassan att användas för kas— sans ändamål. Beträffande nämnda kassa hade ri— kets ständer i en skrivelse den 1 december 1809 hos Kungl. Maj:t anhållit, att densamma endast måtte få användas till Djurgårdens förbättrande
och förskönande samt "därvarande broars och vägars underhåll och icke graveras med särskilda avlöningar och gratifikationer till vissa perso— ner". I ständernas skrivelse erbjöds dåvarande regenten Karl XIII att till bestridande av samt— liga utgifter för hovhållningen m.m. motta en viss årlig summa mot att till ständerna överläm— nades "såsom en i evärderliga tider åt dem för— behållen rättighet" förvaltningen av de kungs— gårdar och kungsladugårdar m.m. som förut stått under Konungens omedelbara styrelse. Den begräns- ningen gjordes dock att "den här vid huvudstaden. belägna Djurgården bör bliva under Kungl. Maj:ts enskilda disposition". Enligt statsrådsprotokol— let den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t ständernas erbjudande. Sistnämnda överenskommel— se har sedermera givits den innebörden, att dispositionsrätten till Djurgården inte skulle vara bunden endast till dåvarande Konungens eller annan medlems av den kungliga familjen livstid, utan utgöra grunden för den regerande Konungens dispositionsrätt över Djurgården.
Djurgårdsfonden, som förvaltas av kammarkolle— giet, har till huvudsyfte att tillgodose under— hållet av Djurgården, och dess avkastning till— ställs för sådant ändamål riksmarskalkämbetet och tillförs djurgårdskassan. Under vissa perio— der har kassan tagits i anspråk för de kungliga slottens underhåll och för samma ändamål har lån under årens lopp utgått ur fonden. Då fon— den utgör djurgårdskassans huvudsakligaste in— komstkälla, kommer de medel, som sålunda ställs till kassans disposition att uppgå till enahanda belopp år från år med endast de avvikelser, som betingas av förändringar i ränteläget. Enligt statskontorets fondutredning från år 1943 skulle det kunna tänkas, att detta årliga tillskott till djurgårdskassans stat ersattes med ett år—
b)
ligt anslag över statsbudgeten. Som en följd härav skulle åtgärder vidtas för djurgårdsfon— dens avveckling. På grund av ständernas ovan- nämnda skrivelse den 1 december 1809 har emel— lertid Djurgården till skillnad mot de kungliga slotten förblivit under H.M. Konungens enskilda disposition. Ständernas skrivelse har sedermera ansetts vara grunden för den regerande Konungens dispositionsrätt över Djurgården. Dess förvalt— ning har som följd härav uppdragits åt av H.M. Konungen personligen utsedda ämbetsmän samt va— rit ställd under riksmarskalkämbetets överin- seende. Statsmakternas förfoganderätt över djur- gårdsfonden torde med anledning härav vara be— gränsad och beroende på den ställning riks— marskalkämbetet intar till frågor som rör fon- den. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till
8 627 208 kr.
Köpeskillingen för Arvfurstens palats m.m.
(Lejonet nr 1). 1902 års riksdag förklarade
"att hinder inte mötte för försäljning av fas— tigheten nr 1 efter 1810 års nummerordning i kvarteret Lejonet i Stockholm" på villkor bl.a. att fastigheten inköptes för statsverkets räk— ning för en köpeskilling av högst 2 250 000
kr., vilken köpeskilling tills vidare skulle innestå i riksgäldskontoret under vissa särskilt angivna förutsättningar (se bl.a. prop. 1902z67, rskr 92).
Genom köpebrev av den 1 oktober 1902 försåldes ovannämnda fastighet till svenska staten för en köpeskilling av 2 250 000 kr., med rätt för kö- paren att samma dag tillträda fastigheten. Hos riksgäldskontoret innestående belopp uppgick den 30 juni 1982 till 2 250 000 kr.
Fondens avkastning tillfaller medlem av kunga-
C)
IV a)
Nedsatta medel. Vid fiskeristyrelsen, kammar—
kollegiet, lantmäteriverket, länsstyrelserna och polisstyrelserna förvaltas medel, som ned- satts av enskild person eller statligt organ
i avvaktan på att det avgörs när medlen skall utbetalas och till vem. Exempel härpå är sådana nedsatta medel som avses i 4 kap. 14 S, 9 kap. 23 5, 11 kap. 95 S, allt vattenlagen (1918:523), villkorsmedel enligt vattenlagen samt medel nedsatta jämlikt 12 kap. 21 S jordabalken. Samt- liga nedsatta medel — som den 30 juni 1982 uppgick till drygt 130 milj. kr. - är placerade på räntebärande räkning i bank. Beträffande den närmare redovisningen av medlen har en redo— görelse lämnats i betänkandet SOU 1982:12.
Allmänna arvsfonden. Fonden tillkom enligt be—
slut av 1928 års rikädag i samband med att kusiner och avlägsnare släktingar genom lagen (1928:279) om arv uteslöts från arvsrätt. Be- gränsningen av arvsrätten ansågs kräva en sär— skild ordning för att ta hand om egendom efter avlidna, som inte efterlämnade närmare släk— tingar och inte förfogat över kvarlåtenskapen genom testamente. Sådant omhändertagande borde lämpligen ske genom en fond till främjande av vissa allmännyttiga ändamål (en utförlig redo- görelse för allmänna arvsfondens verksamhet återfinns i Allmänna arvsfonden för barn, ungdom och handikappade. Fondens verksamhet under 50 år. 1982).
De grundläggande bestämmelserna om allmänna arvsfondens rätt till arv återfinns i 5 kap. ärvdabalken. Enligt 1 5 skall kvarlåtenskap, till vilken annan arvinge saknas, tillfalla allmänna arvsfonden. Enligt lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall den egendom, som i arv, gåva eller testamente tillfaller fonden,
utan sammanblandning med andra medel förvaltas av kammarkollegiet. Fonden skall främja vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Av medel, som under ett räken— skapsår influtit, skall vid årets utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning fr.o.m. nästa år vara
tillgänglig för utdelning.
Kungl. Maj:t har den 14 mars 1969 meddelat placeringsregler för fonden. Fondens tillgångar får härigenom placeras i
a) fullgoda inhemska obligationer,
b) andra skuldförbindelser för vilka staten, kommun eller annan därmed jämförlig sam- fällighet här i landet svarar som löftes— man eller garant,
c) andra skuldförbindelser, för vilka säkerheten utgörs av obligationer som anges under a) eller av inteckning i jordbruks—, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av ett av statskontoret efter expertvärdering godkänt uppskattningsvärde av den fasta egendomen eller tomträtten eller av borgen av svenskt bankaktiebolag,
d) fordringar hos riksbanken, riksgäldskontoret, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, postbanken eller centralkassaför jordbruks— kredit,
e) aktier eller förlagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs. För köp av aktier, som sägs under e), får användas högst en fjärdedel av allmänna arvsfondens behåll— ning.
Understöd ur fonden utdelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Understöd får inte lämnas för åtgärd, vars bekostnad åligger stat eller kommun. Fondens rätt bevakas av kammarkollegiet, som också numera förvaltar fonden. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 173 375 572 kr.
Medlen i allmänna arvsfonden är närmast att
jämställa med donationsmedel.
Allmänna arvsfondens livräntefond. Kungl. Maj:t föreskrev den 12 juni 1931 att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard Svedbom skulle avstås bl.a. vad som åtgår för beredande av livräntor åt vissa namngivna personer. Kungl. Maj:t föreskrev vidare den 11 september 1931 bl.a. att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Svedbom skulle, för beredande av angivna livräntor, till en särskild fond, benämnd "Allmänna arvsfondens livräntefond", avsättas erforderligt belopp, högst 310 000 kr. Fonden skulle förvaltas av statskontoret. På livränte- fonden uppkommande ränteöverskott skulle till— föras allmänna arvsfonden och vid livränte— tagares frånfälle skulle statskontoret till allmänna arvsfonden överföra inte längre er— forderliga medel för fullgörandet av livränte— fondens återstående förpliktelser.
Allmänna arvsfonden och allmänna arvsfondens livräntefond redovisas var för sig. Båda fonderna förvaltas numera av kammarkollegiet. Det torde inte möta något hinder att inom arvsfonden hålla avskilda de medel, vilkas avkastning skall till-
handahållas enskilda personer.
Utredningen finner inga bärande skäl för att allmänna arvsfonden och livräntefonden i fort— sättningen förvaltas och redovisas åtskilda från varandra. Rationella skäl talar för en samordning i dessa hänseenden. Utredningen föreslår därför, att allmänna arvsfondens livräntefond helt upphör genom att dess tillgångar och skulder överförs på arvsfonden. Allmänna arvsfondens livräntefond
uppgick den 30 juni 1982 till 31 272 kr.
Tillgångarna var placerade enligt följande: 272 kr. i kontanter 31 000 kr. i statsobligationer
Under budgetåret 1981/82 uppgick fondens av— kastning till 960 kr. Utdelning för fondens ändamål uppgick till 687 kr. Vidare återfördes 1 197 kr. till allmänna arvsfonden.
Fonden för utrikesdepartementets arvssektion. I riksgäldskontoret finns en deposition benämnd utrikesdepartementets arvssektion, som den 30 juni 1982 uppgick till 200 000 kr. Deposi— tionen tillkom i mitten av 1930—talet och har anknytning till utrikesdepartementets arbete med arvsärenden. I en skrivelse den 5 september 1934 från utrikesdepartementets arvsbyrå till riksgäldskontoret anfördes bl.a. följande.
För täckande av mindre förluster i arvsmål, som icke lämnat behållning och där ersättning för av utrikesdepartementet och detsamma under— lydande konsuler gjorda utgifter icke kunnat beredas av vederbörande arvingar, har utrikes— departementets arvsbyrå hittills enligt be— myndigande kunnat förfoga över vissa, huvud— sakligen i U.S.A. upplupna räntemedel. Sedan emellertid amerikanska banker fr.o.m. medio förra året upphört att gottskriva ränta å checkräkningsdepositioner har denna inkomstkälla sinat. Önskvärt vore därför att göra ränte— bärande någon del av de arvsmedel, som konstant innestå för departementets räkning i riksbanken i avvaktan på att de, efter ärendets behöriga handläggning, kunna utbetalas till vederbörande arvingar.
Kungl. Maj:t medgav den 26 april 1935 att ett belopp intill 100 000 kr. av i riksbanken för utrikesdepartementets räkning innestående arvs— medel måtte av departementet tillsvidare depo— neras hos riksgäldskontoret. Kungl. Maj:t medgav jämväl att ränteavkastningen skulle användas
bl.a. till täckande av utgifter i arvsärenden. Den 29 juni 1935 deponerades 80 000 kr. och, efter vederbörligt bemyndigande, den 5 juli 1938 ytterligare 120 000 kr. Samtliga dessa medef har stått ograverade intill dags dato. Kungl. Maj:t utvidgade den 23 maj 1941 räntemedlens använd— ning till även andra utgifter i samband med arvsbyråns verksamhet. Räntemedlen, som den 30 juni 1982 uppgick till 186 754 kr., är pla- cerade på statsverkets checkräkning. Under budgetåret 1981/82 utdelades av räntemedlen
1 013 kr.
Utrikesdepartementet avslutar omkring 300 arvs— mål årligen, varav ca 90 procent avser mål i Nordamerika (Förenta staterna och Canada). Så- dana ärenden är av privaträttslig natur, efter— som enskilda arvingar i Sverige uppdrar åt ut— rikesförvaltningen att företräda arvingarnas intressen i utlandet. Gentemot arvingarna i Sverige sker således ingen myndighetsutövning.
Om arvinge lider ekonomisk skada, är det utrikes— förvaltningen, i dess egenskap av ombud för arvinge, som bör upptäcka och konstateraskadan. En typ av skada kan t.ex. vara, att en arvinge förlorar'en arvsprocess i Förenta staterna på grund av att utrikesförvaltningen, enligt amerikansk domstols bedömning, företett en otillräcklig släktskapsbevisning. I sådant fall har beslut, som innebär skada för arvingen, fattats av ett organ som ligger utanför utrikes—
förvaltningens myndighetskontroll.
Med hänsyn till att svenska myndigheters skade— ståndsansvar enligt skadeståndslagen (1972:207) och skaderegleringskungörelsen (1972z416) främst synes avse skada på grund av felak— tigt offentligrättsligt beslut, är det tvek-
samt om skadelidande arvinge kan yrka ersättning för skada med stöd av dessa lagar.
Av dessa speciella skäl anser utredningen, att nämnda fond inte bör upplösas utan kvarstå så länge utrikesförvaltningen åtar sig dessa privaträttsliga arvsärenden.
Handelsflottans pensionsanstalts placeringsfond,
Sjöfolket hade i äldre tider en särskild för- mån, den s.k. föringen. Föringen bestod i en rätt för varje svensk sjöman, som återvände från en utrikesresa med svenskt handelsfartyg att från tullverket få ett mindre belopp. Det beloppet utgjorde ersättning för en sedan mycket längeindragen tullfrihet. År 1864 av— skaffades föringen. I stället inrättades för Sjöfolket en särskild pensionering som förval— tades av en pensionsanstalt (sedermera handels— flottans pensionsanstalt). Föringen hade som nämnts utbetalats av tullverket. Finansieringen av pensionsanstaltens verksamhet bestreds därför så längre 1864 års system var i kraft med anslag från tullmedlen. Under åren 1939 — 44 lades pensioneringen om i syfte bl.a. att förbättra pensionerna, främst för manskapet. De ökade kostnaderna bestreds av redarna genom redare— avgifter, av sjömännen själva genom hyres- avgifter (kallades vanligen plåtavgifter och utgjorde viss procent av lönen) samt av staten genom höjning av det statliga anslaget. Pen— sioneringen bekostades alltså av staten, redarna och Sjöfolket.
År 1961 lades pensioneringen om på nytt. Syftet var att anpassa sjöfolkspensioneringen till den allmänna tilläggspensioneringen. Tanken var att sjömanspensioneringen helt skulle inriktas på sjömän med långvarig sjötjänst bakom sig och
att ge dem ett visst skydd från tidigast 55 års ålder till dess den allmänna pensionsåldern in— trädde. Statsbidraget och hyresavgifterna slopades. Redarna skulle ensamma betala pensio- neringen (prop. 1961:80).
Ett nytt pensionssystem trädde i kraft den 1 juli 1972. Samtidigt genomfördes förbättringar av vissa pensioner enligt de tidigare gällande be— stämmelserna. Om sjömanspensionen utgår sam— tidigt med vissa andra förmåner, t.ex. folk— pension eller tilläggspension i form av förtids— pension, skall samordning ske av förmåns—
beloppen.
Genom kungl. brev den 29 juni 1951 beslöts att förvaltningen av Handelsflottans pensionsanstalts fonder skulle överflyttas till statskontoret
per den 1 juli 1951. Fondmedlen skulle därvid placeras gemensamt för pensionsanstaltens fonder. Fonderna, som benämndes Handelsflottans pensions— anstalts placeringsfond, förvaltas numera av kammarkollegiet. Kungl. Maj:t föreskrev i brev den 29 juni 1951 att fondmedlen skulle placeras på sätt gäller för försäkringsfond, jämlikt 274 5 lagen (1948:433) om försäkringsrörelse om inte regeringen för särskilt fall medgav undan— tag eller annorlunda hade föreskrivits beträf— fande gåva som hade överlämnats till anstalten. Organ som beslutar över avkastningen är Handels— flottans pensionsanstalt (se reglemente 1961:302 för handelsflottans pensionsanstalt). En ny för— säkringsrörelselag (1982:713) ersätter per den 1 januari 1983 den nu gällande lagen (1948:433) om försäkringsrörelse (prop. 1981/82:180, NU 1981/82:45, rskr 385). 274 S i sistnämnda lag motsvaras i den nya lagen av 7 kap. 9 5
(se prop. 1981/82:180 s. 198).
e)
Enligt vad sjömanspensionsutredningen anförde i sitt betänkande Ds K 1978:12 (se nämnda betän- kande s. 34) tedde det sig med nutida synsätt mera naturligt att parterna på arbetsmarknaden har det direkta inflytandet på pensionssystem av kompletterande natur än att detta skulle lig— ga hos statsmakterna. Enligt nämnda utredning var det givet att staten, vid en övergång till ett system grundat i kollektivavtal, får anses ha ett ansvar för de pensioner som hänför sig till arbete till tiden före övergången, om inte fonderna skulle vara tillräckliga för att fylla dessa förpliktelser. Enligt nämnda utredning kunde staten dock inte anses ha något ansvar i rättslig mening för sjömanspensioneringen, som hänför sig till arbete efter övergången. Utred- ningen förordade en samordning av de på författ- ning och de på kollektivavtal grundade förmå- nerna. Detta måste beaktas bl.a. vid den över— enskommelse om finansieringen som måste ingås mellan staten och arbetsmarknadens parter. Fon— dens tillgångar uppgick den 30 juni 1982 till 162 851 475 kr.
En särskild utredare (K 1979:06) undersöker f.n. förutsättningarna för en sjömanspensionering grundad på kollektivavtal. Eftersom utredning f.n. pågår om en sådan omläggning av sjömanspensione— ringens finansiering, finns inte nu anledning att lägga fram något förslag om avveckling av de av handelsflottans pensionsanstalts fonder som inte härrör från donation.
Kyrkofonden. Beträffande kyrkofonden, som intar en särpräglad juridisk ställning, har en utförlig redogörelse lämnats i betänkandet SOU 1981:88. Enligt 3 S kungörelsen (1971:861) om kyrkliga kostnader skall beträffande förvaltningen — som
skall ske utan sammanblandning med andra medel — gälla vad som föreskrivs om kammarkollegiets gemensamma placeringsfond i den mån inte annat följer av andra bestämmelser, t.ex. att vissa medel kan användas till köp av ny kyrkofonds— fastighet. Kungl. Maj:t meddelade den 28 juni 1968 placeringsregler, vilka överensstämmer med placeringsreglerna för den allmänna arvsfonden. Fonden uppgick den 30 juni 1982 till 335 429 392 kr.
Göteborgs stifts biskopshuskassa och reparations—
fonden vid biskopshuset i Härnösand. Här avses två särredovisade fonder med nära anknytning till kyrkofonden, nämligen Göteborgs stifts biskopshuskassa och reparationsfonden vid
biskopshuset i Härnösand.
Enligt den genom kungl. brev den 4 november 1881 fastställda löneregleringen för biskopen i Göteborg skulle denne inneha biskopshuset i Göteborg. Av kungl. brev den 3 februari 1819 framgår bl.a. att en ämbetsgård åt biskopen hade tidigare anskaffats på kronans bekostnad och att till dess underhåll hade anslagits be— sparade pastoralier inom stiftet. Åt det från den s.k. arbetshusfonden beviljade anslaget skulle av besparade pastoralier från stiftet erläggas 5 procents ränta. I övrigt skulle sådana besparingar användas till underhåll av biskopshuset. Den gamla biskopshustomten skulle försäljas och köpeskillingen tillföras stats- verket. Enligt förordningen (1936:578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande jämte nya grunder för disposition av därtill avsedda medel skulle fonden överlämnas till och förvaltas av statskontoret. Fonden är inte under— kastad några särskilda fonderings- eller pla—
ceringsregler.
Genom kungl. brev den 9 september 1819 medgav Kungl. Maj:t att räntorna på den s.k. be- sparingsfonden, som bildats av odisponerad lönebesparing på vakanta tjänster vid Härnösands gymnasium, fick användas till "nödiga" repara— tioner av biskopshuset i Härnösand med det ut— tryckliga villkoret att "kapitalet bleve oför— ryckt samt förökat med vad av räntorna kunde besparas". Genom kungl. brev den 22 september 1865 förklarade Kungl. Maj:t att domkapitlet hade rätt att använda reparationsfondens kapitaltillgång för reparationer av biskops- huset. Vidare medgav Kungl. Maj:t enligt kungl. brev den 15 juli 1876 att av fondens behållning fick användas till bestridande bl.a. av kost— naderna för ombyggnad av uthus vid biskops- gården. Enligt förordningen (1936:578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel skulle fonden överlämnas till och förvaltas av statskontoret. Fonden är inte underkastad några särskilda fonderings— eller
placeringsregler.
I samband med den år 1936 genomförda omläggningen av biskoparnas avlönande överflyttades ifråga— varande fonder till statskontorets förvaltning samtidigt som det förordnades, att avkastningen av fonderna årligen skulle omföras till kyrko- fonden. Fonderna förvaltas numera av kammar— kollegiet. Enligt utredningens mening torde det vara obehövligt att särredovisa ifrågavarande fonder. Fonderna bör helt uppgå i kyrkofonden. Biskopskassan och reparationsfonden för biskops— huset i Härnösand uppgick den 30 juni 1982 till 54 349 kr. resp. 2 920 kr.
Biskopskassans tillgångar var placerade enligt följande:
331 kr. i kontanter 54 018 kr. i bank
Reparationsfondens tillgångar var placerade enligt följande:
220 kr. i kontanter
2 700 kr. i statsobligationer
Avkastningen på biskopskassan uppgick under budgetåret 1981/82 till 7 489 kr., varav 5 673 kr. överfördes till kyrkofonden.
Avkastningen på reparationsfonden för biskops— huset i Härnösand uppgick under budgetåret 1981/82 till 210 kr., vilket belopp överfördes till kyrkofonden.
Postverkets understödskassa har till ändamål att bereda understöd åt behövande efterlevande till personer, som varit anställda vid verket, samt att lämna bidrag till semesterverksamhet för verkets personal. Kassan leder sitt ursprung till Kungl. Maj:ts instruktion för generalpost— styrelsen den 5 december 1873, S 43, där före— skrevs att böter för förseelser vid försändel- sers avlämnande till postbefordran samt vissa förfallna viten skulle till hälften fördelas mellan vederbörande angivare och en särskild kassa, avsedd att bereda understöd åt änkor och barn efter personer, som varit anställda vid postverket. Sedermera har Kungl. Maj:t genom olika beslut tillfört kassan vissa ytter— ligare inkomstmedel (prop. 1951:32 s. 3). I den av riksdagen godkända prop. 1951:32 före- slogs att användandet av postverkets understöds— kassa skulle vidgas till att avse, förutom un— derstöd till änkor och barn, även understöd till semesterhemsverksamhet för postverkets personal (SU 1951:114, rskr 99). Postverket har
därefter genom den av personalorganisationerna bildade Postpersonalens semesterhemsförening utvecklat semesterhemsverksamheten. Bakgrunden till denna verksamhet är att söka i postverkets svårigheter att bereda sina anställda semester under sommaren. Riksdagen beslöt år 1967 om en utvidgning i semesterhemsverksamheten (prop. 1967:60, SU 1967:98, rskr 222). De fastigheter, som används i semesterhemsverksamheten, för— valtas av Postpersonalens semesterhemsförening, vars styrelse består av representanter för personalorganisationerna och postverket. Under— stödskassan skall numera tillföras bl.a. be— hållen inkomst vid försäljning av makulatur och äldre handlingar samt makulerade frimärken på dessa.
Enligt reglemente för understödskassan, senast fastställt av Kungl. Maj:t den 9 juni 1967, får kassans bundna kapital placeras i obligationer och andra skuldförbindelser utfärdade av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, riksbanken, bankaktiebolag, postbanken, spar— bank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan kreditinrättning som Kungl. Maj:t god- känner, eller — efter medgivande av Kungl. Maj:t - fastighet eller byggnad för semester- ändamål. Kassan uppgick den 30 juni 1982 till 16 338 221 kr., varav 7 081 177 kr. i fastigheter för semesterändamål.
Understödskassans huvudsakliga ändamål är numera att lämna bidrag till semesterhemsverk— samhet för postverkets personal. En stor del av understödskassans kapital är placerat i fastig— heter, som utnyttjas i denna semesterhemsverk— samhet. Möjligheten till sådan placering har efter statsmakternas beslut successivt vidgats. Med hänsyn härtill torde kassan lämpligen inte
böra omfattas av utredningens avvecklingsförslag
i detta betänkande.
h) Viltskaderegleringsfonden. I syfte att erhålla
medel till ersättning för vissa skador föror— sakade av älg har jägarna alltsedan 1931 varit skyldiga att inbetala avgift för fällda älgar. Från början sammanfördes dessa avgifter till en för hela riket gemensam fond. Fr.o.m. år 1951 (prop. 1951:189, 3LU 1951:14, rskr 327) har den ordningen gällt att de avgifter som inflyter inom varje län bildar en särskild s.k. länsfond.
Nu gällande bestämmelser återfinns i förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador m.m. Enligt 9 5 förordningen gäller att fäll— avgift skall inbetalas för varje älg, kronvilt och dovvilt som fälls. Avgifternas storlek be— stäms årligen av statens naturvårdsverk. För länen finns en gemensam regleringsfond (vilt— skaderegleringsfonden), som förvaltas av kammar— kollegiet. Enligt 12 5 förordningen beslutar regeringen om överföring av medel från länens viltskadefonder till regleringsfonden. Nu gällande ordning föreskriver att länsstyrelserna skall till viltskaderegleringsfonden inleverera 40 procent av medel som influtit till viltskade— fonderna. I förordningens 13 S anges att från regleringsfonden får efter regeringens be— stämmande överföras medel till den viltskadefond som behöver tillskott samt anvisas medel för att förebygga skador av älg, kronvilt eller dovvilt och liknande ändamål.
Totalt uppgick inbetalda fällavgifter för jakt— året (= budgetåret) 1981/82 till knappt 24 milj. kr. Av dessa skall således drygt 9 milj. kr. in— levereras till viltskaderegleringsfonden. Ur regleringsfonden utbetalas, efter ansökan, medel
till länsstyrelser som behöver tillskott till länens viltskadefonder p.g.a. höga krav på ersättning för grödskador m.m. och där medlen i länens viltskadefonder inte räcker till. Ur regleringsfonden utgår vidare årligen medel till länsstyrelserna för deras arbete med för— söksverksamheten med reglerad och samordnad älgjakt och till kostnaderna för de s.k. läns— älgnämnderna. De anvisade beloppen de senaste åren har uppgått till omkring 2 milj. kr. Ur regleringsfonden erhåller naturvårdsverket medel till älgforskning som fördelas av verkets forskningsnämnd. För budgetåret 1982/83 uppgick medelsanvisningen till 1,1 milj. kr. Även Svenska jägareförbundet erhåller medel ur fonden till älgforskning, för budgetåret 1982/83 uppgående till knappt 2 milj. kr. Ur viltskade- regleringsfonden utgår vidare i vissa fall medel till särskild forskning, kongresser m.m. som har direkt anknytning till frågor om älg, kron— vilt eller dovvilt. Fondens tillgångar, som består av en räntelös fordran på statsverkets checkräkning i riksbanken, uppgick den 30 juni 1982 till 7 029 549 kr.
Under budgetåret 1981/82 uppgick från länens viltskadefonder överförda andelar av influtna fällavgifter till 7 441 990 kr. Utdelning för fondens ändamål uppgick under samma period till 4 455 377 kr., varav 1 155 000 kr. till Svenska jägareförbundets stat.
Utredningen har övervägt om viltskadereglerings— fonden, i likhet med vad som föreslagits be— träffande jaktvårdsfonden, bör bli föremål för avveckling och dess medel föras över till stats— budgeten. Utredningen anser emellertid att något närmare samband inte kan anses föreligga mellan dessa båda fonder, vilket också understryks av
att fonderna har att tillgodose väsentligen skilda ändamål. Vid sin bedömning har utredningen fäst stor vikt vid det förhållandet att vilt— skaderegleringsfonden fungerar som regulator i förhållande till de regionalt uppbyggda vilt— skadefonderna. Med hänsyn till den koppling som sålunda kan anses råda beträffande viltskade— regleringsfonden och viltskadefonderna och i beaktande av att särskild utredning, genom jakt— och viltvårdsberedningens (Jo 1977:04) försorg,pågår om nyss nämnda fonders framtida verksamhet anser sig utredningen f.n. inte böra föreslå att viltskaderegleringsfonden
avvecklas.
8 AVSLUTANDE SYNPUNKTER
Som framgår av det föregående föreslår utredningen att de under punkterna 6.2 — 6.27 avsedda fonderna avvecklas och tillförs statsbudgeten. I fråga om de fonder som föreslås avvecklade kan allmänt sägas föl— jande.
Flertalet av fonderna är uppbyggda på statliga, obli— gatoriska avgifter. Som avgifter betecknas i rege- ringsformen i första hand det som betalas för en spe— cificerad motprestation från det allmänna. Avgifterna är avsedda att täcka eller bidra till statens kostna— der och är frivilliga eller obligatoriska. Skatter däremot brukar definieras som tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. Det har dock i vissa fall visat sig vara svårt att dra en klar gräns mellan begreppen skatter och avgifter. Begreppet av— gift används nämligen ibland också för att karaktäri- sera pålagor, för vilka inget specificerat vederlag utgår och som inte heller i sin helhet tillförs den näringsgren som belastas med avgiften. Den allmänna arbetsgivaravgiften är ett exempel på denna form av avgift, som statsrättsligt sett är skatt (seHolmberg- Stjernguist, Grundlagarna, s. 259).
Fonder, som består av obligatoriska avgifter till det allmänna utan direkt motprestation, har inte några enskilda intressenter i den meningen att äganderätt eller fordringsrätt i fråga om medlen tillkommer dem som tillskjutit dessa. Eftersom nu aktuella medel är pålagor av skattenatur, hör medlen till de statliga
tillgångarna. Det kan vara en formell omständighet, en bokföringsteknisk åtgärd, att medlen fonderas för sig. Det torde därför inte föreligga några hinder för staten att förfoga över medel som den inte längre an— ser behövs för att ursprungliga ändamål skall tillgo— doses. Dessa tillgångar står till regeringens disposi— tion. Detta gäller dock inte tillgångar som är avsedda för riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning. Exempel på det senare är avgifterna för den allmänna tjänstepensione— ringen, som enligt lag förvaltas i en särskild fond
(se Holmberg-Stjernquist, Grundlagarna, s. 327).
För de tillgångar som står till regeringens disposi— tion gäller ett antal restriktioner. Statsmedel får sålunda inte användas på annat sätt än riksdagen be— stämt (se 9 kap. 2 S regeringsformen). Medlen kan an- vändas inte bara för bestridande av utgifter i mera » snäv bemärkelse utan också genöm utlåning. Utlånings— transaktioner kan vara att betrakta som penningplace— ringar och faller då inom området för penningförvalt— ningen. Villkor av Olika slag som beslutas vid budget- regleringen får även betydelse för dispositionen av den statliga egendomen. Regeringen har sålunda att vid dispositionen rätta sig efter vad som är föreskri— vet i lag, liksom vad som följer av avtal som staten träffat eller av andra förpliktelser.
De föregående synpunkterna har i huvudsak tagit sikte på de statliga fonder som är uppbyggda på obligato— riska avgifter. Övriga statliga fonder som är föremål för utredningens förslag, t.ex. fonden för den frivil— liga pensionsförsäkringen, har bildats genom att av— gifter av olika slag frivilligt betalats in. I dessa fonder finns inte några delägare med sådana anspråk på tillgångarna som tillkommer t.ex. aktieägare eller föreningsmedlem. Deras krav på fullgörande av förplik— telser kan däremot gå ut på att pension, livränta
eller annan förmån betalas ut.
Samtliga fonder som berörs av utredningens förslag fyller, som tidigare framhållits, alltjämt en funktion i den meningen att verksamhet i olika avseenden upp— rätthålls i enlighet med de syften som legat till grund vid fondernas bildande. Uppfyllandet av de av— sedda ändamålen sker genom ianspråktagande av medel ur fonderna. Det kapital som dessa representerar är emellertid av en storleksordning som gör det möjligt för staten att förfoga över en stor del av kapitalet för andra ändamål utan att för den skull hinder skulle föreligga för utbetalning av medel för de syften som ursprungligen avsetts med fonderna. Att ett fullföl— jande av dessa syften sker från statens sida är natur— ligt så länge ändrade förutsättningar för utbetalning inte gäller, t.ex. genom ändrad lagstiftning. Utred- ningsförslagen förutsätter sålunda att staten vid en avveckling av berörda fonder helt tar över ansvaret för den med fondförmögenheterna avsedda verksamheten. Vid sådant förhållande är det naturligt att staten också övertar de tillgångar varur förpliktelserna skall fullgöras.
De av utredningen i det föregående framlagda försla— gen innebär att en avveckling av berörda fonder sker i ett sammanhang. Utredningen har emellertid också övervägt att föreslå en stegvis avveckling av fonder- na. De rationaliseringseffekter som utredningen efter— strävat med förslagen skulle då emellertid endast delvis kunna förverkligas. Vid sitt'ställningstagande har utredningen därför ansett att en samlad avveck— ling bäst tillgodoser de nämnda strävandena. Utred— ningen har vid sina överväganden inte lagt några poli— tiska värderingar utan har arbetat uteslutande från tekniska och rationella utgångspunkter.
Med hänsyn till sammansättningen av de tillgångar, som utgör fondförmögenheten, skulle en avyttring av tillgångarna medföra ett likviditetstillskott till statsbudgeten av betydande omfattning.
Utredningens förslag förutsätter att stor uppmärksam- het ägnas åt själva avvecklingsförfarandet. Eftersom denna fråga har starkt budgetpolitisk karaktär lägger utredningen — i enlighet med den uppfattning utred— ningen företrädde redan vid tillkomsten av utred— ningens föregående betänkande SOU 1982:12 — inte fram något särskilt förslag i frågan. Utgångspunkten bör dock vara att en avveckling av tillgångarna kan ske med minsta möjliga förlust. En brådstörtad försäljning av värdepapper bör därför undvikas. Genom en lugn takt i avvecklingen förhindras onödiga störningar på mark— naden. Utredningen vill i väsentliga delar hänvisa till vad som i denna fråga anförts i prop. 1981/82:213 samt finansutskottets betänkande 1982/83:11.
Förslagen föranleder vissa författningsändringar som — liksom förslagen i övrigt - föreslås träda i kraft den 1 juli 1983, utom i fråga om förslaget till lag om upphävande av reglementet (1961:265) angående för— valtningen av riksförsäkringsverkets fonder. I sist- nämnda hänseende föreslår utredningen att reglementet upphävs den dag regeringen bestämmer. Utredningen an— ser inte att den kan närmare precisera tidpunkten för ikraftträdandet av förslaget att upphäva ifrågavarande reglemente så länge regeringen inte tagit närmare ställning till formerna för avvecklingen av riksför- säkringsverkets fonder. Det kan bl.a. tänkas att rege— ringen önskar anlita fondfullmäktige för riksförsäk— ringsverkets fonder när det gäller avvecklingen av dessa. Så länge fondfullmäktige medverkar i ett sådant avvecklingsförfarande torde reglementet inte kunna
upphävas.
Några kommentarer i övrigt av de framlagda författ— ningsförslagen torde inte behövas.
Information om betänkandets huvudsakliga innehåll har lämnats till berörda personalorganisationer.
I det följande redovisar utredningen en sammanställ- ning av de fonder som föreslås avvecklade. Utredningen har därvid inte ansett det meningsfullt att redovisa avkastningen av fonderna med hänsyn till det i många avseenden bristfälliga underlaget för en sådan redo— visning. Här hänvisas emellertid till vad som i fråga om avkastningen kan finnas angivet i anslutning till redogörelsen för varje särskild fond.
Det sammanlagda bokförda värdet av de fondtillgångar som omfattas av utredningens förslag uppgår till drygt 5,6 miljarder kr. Beroende på hur den särskilda delpensionsfonden jämte några i sammanhanget mindre fonder redovisas budgettekniskt,kan statens utgifts— sida samtidigt komma att belastas med 780 milj. kr., utgörande de på fonderna redovisade skulderna till statsverket.
Det bokförda värdet av tillgångarna, utdelningen av- seende resp. fonds ändamål samt placeringarna av de sammanlagda tillgångarna framgår av följande samman- ställning.
Fond
Fonden för allmän sjuk—
försäkring
Arbetsmarknadsfonden
Arbetsskadefonden
Särskilda yrkesskadefonden
Fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring
Fonden för den frivilliga pensionsförsäkringen
Delpensionsfonden
Trafiklivräntefonden Barnlivräntefonden Fiskarförsäkringsfonden Oljeprospekteringsfonden Oljeersättningsfonden Energiforskningsfonden Fonden för arbetsmiljö- förbättringar Lönegarantifonden
Rundvirkesfonden Ersättningsmedel från
Tjeckoslovakien
Handels— och sjöfarts— fonden
Rysslandssvenskarnas
understödsfond
Trädgårdsnäringens
bensinskattefond
Medel för pensioner m.m. ur den svensk—tyska
tvångsclearingen Kungl. Dramatiska
teaterns reservfond
Kungl . Teaterns (Operans)
reservfond
Fondförmögenhet
per 820630 (er
1 675 312 222 1 195 038 518 1 157 350 518
14 527 289
34 032 401
6 991 676 220 113 077 299 255 426
16 057 954 12 722 952
_ 3/
104 587 629 415 601 624 119 164 977 053 440 884 077 149 463 266
106 176 499 10 409 1799/
5 980 005
5 791
900 9511£j 11 264 649
385 924
599 802
697 53613/
633 485
3 598 49414/
Utdelning av— seende fondens ändamål
budgetåret 1981/82 (kr.)
623 175 3801/ 1 316 561 5582/ 16 248
2 381 175
408 623
14 627 087 18 535 489 546 425 1 316 216 1 517 829 7334/ 6 274 2285/
41 567
306 244 82 672 5346/
84 415 1777/ 89 000 0008/
9 781 699 802 426 99010/
73 536
1 799 238 73 400
192 552
34 108
113 003
and andförmöqenhet Utdelning av—
seende fondens per 820630 (kr.) ändamål
budgetåret 1981/82 (kr.)
Jaktvårdsfonden 15 911 571 25 812 28315/
Enskilda järnvägars
pensionsfond 6 852 777 1 074 915
16/
Summa 5 655 770 441 4 599 489 408
Oljelagringsfonden
(se 6.12) 739 271 490
11) 12)
13) 14)
15)
16)
Fonden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 1 038 021 739 kr. Fonden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 1 429 429 123 kr. anden har per 820630 inte redovisat några tillgångar men däremot en skuld till statsverket på 735 448 383 kr. anden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 1 399 250 185 kr. Fonden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 4 419 332 kr. Fonden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 116 629 333 kr. Fonden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 398 430 039 kr. Fonden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 238 463 266 kr. Fonden har per 820630 redovisat en skuld till statsverket på 45 000 000 kr. Fonden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 602 143 933 kr. Delfonden har per 820630 redovisat interna skulder på 130 298 kr. Delfonden har per 820630 redovisat en skuld till statsverket på 668 296 kr. Fonden har per 820630 redovisat en skuld till statsverket på 4 407 kr. anden har per 820630 redovisat en skuld till statsverket på 255 kr. . Fonden har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 34 186 983 kr. och uppbörds— och bötesmedel med 659 508 kr. Fonderna har under budgetåret 1981/82 tillförts avgifter med 5 260 973 933 kr. samt uppbörds— och bötesmedel med 659 508 kr.
Placeringar av fondtillgångarna per 820630 (kr.)
Bank 357 096 608 Statsverkets checkräkning 42 166 590 Räkning hos riksgäldskontoret 3 625 675 556 Statsskuldsförbindelser _ 233 400 000 statsobligationer 56 090 454 Hypoteksobligationer 64 685 638 Kommunobligationer 30 563 000 Industri— och kraftverks— obligationer 154 128 000 Bankobligationer 13 500 000 Utländska obligationer 8 500 Industrilån 500 000 Förlagsbevis 20 011 980 Reverslån (korta) 65 500 000 Lån till statens järnvägar 6 852 777 Lån till Operan 2 345 000 Kommunlån 847 158 320 Inteckningslån och andra reverslån (långa) 71 952 596 Balanserade, periodiserade ränteintäkter 53 136 573 Summa 5 654 971 592
KUNG” BIBL.
Statens offentliga utredningar 1982
Kronologisk förteckning
/
26.
27. 28, 29. 30. 31.
32.
33. 34.
35.
36. 37. 38. 39. 40. 41. 42.
43.
45. 46, 47.
49. 50. 51. 52. 53. 54.
Real beskattning. 8. Real beskattning. Bilaga 1—3. 8. Real beskattning. Bilaga 4—6. 8. Tandvården under 80-talet. 8. De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. Kn. Sockernäringen. Jo. Talböcker-utgivning och spridning. U. Videoreklamfrågan. Ju. Ny plan— och bygglag. Remissammanställning. Bo. Sanering efter industrinedläggningar. Bo. Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på Iäkararbets- kraft. 3. Statlig fondförvaltning m.m. E. Kommunalföretaget. Kn. Tillväxt eller stagnation. E. internationella företag i svensk industri. l. Skatt på energi. 8. Skatt på energi. Bilagor. 8. Förvärvsarbete och föräldraskap. A. Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. U.
. Kommunerna och näringslivet. Kn. . Ett effektivare vite. Ju. . Svensk amatörboxning och skadeverkningama. Jo. Fritidsboende. Bo. Yidgad Iänsdemokrati. Kn. . Oversyn av rättegångsbalken 1. Processen itingsrätt. Del A.
Lagtext och sammanfattning. Ju. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m.m. Ju. Svensk industri i utlandet. I Löntagarna och kapitaltillväxten 9. E. KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. U. Information om arbetsmiljörisker. A. Information om arbetsmiliörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. A. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö- inforrnation—påverkan, behov och utbud. A. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. A. Prisutveckling inorn bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 1. Bo. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. Bo. Enklare föräldraförsäkring. S. Kommunal planering i förändring. Kn. Fakta för konsumenter. H. Stöld i butik. Ju. Ägarlägenheter. Ju. Överklagande av kommunala beslut. Kn. Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. S. Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleäldern. S. Nytt bilstöd till handikappade. S. Ortnamns värde och vård. U. Handlingsprogram i handikappfrågor. S. Löntagarna och kapitaltiilväxten 10. E. Försvarsmaktens personalkategorier. Fö. Invandringspolitiken. A. Reviderad tandvårdstaxa. S. Hästavel och hästanvändning. Jo. En effektivare kreditpolitik. E. Kreditpolitiken. Fakta, teorier och erfarenheter. E. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssyste- met 2. B.
55.
56. 57. 58. 59. 60. 61. 62.
Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet. Bilaga. B. Kommunal förvaltning och medbestämmanderätt. Kn, Pantbrev. Ju. Bostadsbidragen. Bo. Militär själavård. Fö. MBL i utveckling. A. Sexuella övergrepp. Ju. Avveckling av statliga fonder. E.
/
Statens offentliga utredningar 1982
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Videorekiamfrågan. [8] Ett effektivare vite. [21] Rättegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. [25] 2. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m. m. [26] Stöld i butik. [39] Ägarlägenheter. [40] Pantbrev. [57] Sexuella övergrepp. [61]
Försvarsdepartementet
Försvarsmaktens personalkategorier. [48] Militär själavård. [59]
Socialdepartementet
Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkerarbetskraft. [11] Enklare föräldraförsäkring. [36] Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. [421 Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i försko- leåldern. [43] Nytt bilstöd tili handikappade. [44] Handlingsprogram i handikappfrågor. [46] Reviderad tandvårdstaxa. [50]
Ekonomidepartementet
Utredningen angående översyn av den statliga fondförvaltning- en. 1. Statlig fondförvaltning rn. m. [12] 2. Avveckling av statliga fonder. [62] Tillväxt eller stagnation. [14] Utredningen om löntagarna och kapitaltiliväxten. 1. Löntagarna och kapitaltillväxten 9. [28] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 10. [47] Kreditpolitiska utredningen. 1. En effektivare kreditpolitik. [5212 Kreditpolitiken. Fakta, teorier och erfarenheter. [53]
Budgetdepartementet
ReaIbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga 1—3. [21 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3] Energiskattekommittén. 1. Skatt på energi. [16] 2. Skatt på energi. Bilagor. [17] Skattetilläggsutredningen. 1. Översyn av det skatteadministrati- va sanktionssystemet 2. [54] 2. Översyn av det skatteadministra- tiva sanktionssystemet. Bilaga. [55]
Utbildningsdepartementet Talböcker-utgivning och spridning. [7]
Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19] KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. [29] Ortnamns värde och vård. [45]
Jordbruksdepartementet
Sockernäringen. [6] Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22] Hästavel och hästanvändning. [51]
Handelsdepartementet Fakta för konsumenter. [38]
Arbetsmarknadsdepartementet
Förvärvsarbete och föräldraskap. [18] Utredningen rörande information om riskeri arbetsmiljön. 1. Information om arbetsmiljörisker. [30] 2. Information om arbets- miljörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. [31] 3. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö-informa- tion-påverkan, behov och utbud. [32] 4. Information om arbets- miiiörisker. Sammandrag. [33] Invandringspolitiken. [49] MBL i utveckling. [60]
Bostadsdepartementet
Ny plan- och bygglag. Ramissammanstälining. [9] Sanering efter industrinedläggningar. [10] Fritidsboende. [23] Byggprisutredningen. 1. Prisutveckling inom bostadsbyggandtt och dess orsaker. Del 1. [34] 2. Prisutveckling inom bostadsbyg- gandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. [35] Bostadsbidragen. [58]
lndustridepartementet
Direktinvesteringskommittén. 1. Internationella företag i svensk industri. [15] 2. Svensk industri i utlandet. [27]
Kommundepartementet
De förtroendevalda i kommuner och Iandstingskommuner. [5] Kommunalföretagat. [13] Kommunerna och näringslivet. [20] Vidgad länsdemokrati. [24] Kommunal planering i förändring. [371 Överklagande av kommunala beslut. [41] Kommunal förvaltning och medbestämmanderätt. [56]
