SOU 1982:62

Avveckling av statliga fonder : delbetänkande

DELBETÅNKANDE AV UTREDNINGEN ANGÅENDE ÖVERSYN AV DEN STATI [GA _FONDFORVALTNINGEN M M

Avveckling av stathga ! fonder

& Statens offentliga utredningar 1982:62 Ekonomidepartementet

Avveckling av statliga fonder

Delbetänkande av u__tredningen angående översyn av den statliga fondförvaltningen m. m.

Omslag Johan Ogden Jernström Offset AB

ISBN 91 -38-07288—2 ISSN 0375-250X

Gotab Stockholm 1982 74143

Till statsrådet och chefen

för ekonomidepartementet

Den 28 juni 1979 bemyndigade regeringen chefen för ekonomidepartementet att tillkalla en särskild utreda—

re med uppdrag att göra en översyn av den statliga fondförvaltningen m.m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departe— mentschefen den 2 oktober 1979 som utredare numera

bankdirektören Hans Henrik Abelin.

Att som sakkunniga biträda utredningsmannen förordna— des den 25 oktober 1979 kammarrådet Carl—Einar Nordling och direktören Gösta Telestam.

Att som experter biträda utredningsmannen förordnades den 27 november 1979 numera riksbanksdirektören Erik Karlsson, revisionsdirektören Per Olov Lalin och byråchefen Lennart Lindberg.

Till sekreterare förordnades den 29 oktober 1979 hov— rättsassessorn Lennart Frii.

Utredningen har tidigare överlämnat delbetänkandet (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet (SOU 1982:62) Avveckling av statliga fonder.

Stockholm i december 1982

Hans Henrik Abelin

/Lennart Frii

INNEHÅLL

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

SAMMANFATTNING

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Direktivuttalanden

1.2 Utredningens tidigare förslag

1.3 Fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen

2 KAPITALMARKNADENS FUNKTIONSSÄTT ocn BETYDELSE FÖR DEN STATLIGA FONDFÖRVALTNINGEN

2. Riktlinjer

2.2 Allmänna synpunkter baserade på kapitalmarknadsutredningens be— tänkande

3 VISSA STATLIGA FÖRVALTNINGSALTERNA— TIV AV SÄRSKILT INTRESSE

3.1 Allmänt

3.2. Riksgäldskontoret

. Inledning 3.2.2 Riksgäldskontorets verksamhet . Statsverkets checkräkning

3.4 AP—fondens nuvarande organisation och verksamhet

4 TIDIGARE REFORMFÖRSLAG

Sid.

27

31 31 32

33

35 35

36

39 39 39 39 41 45

48

53

6.8

6.9

6.10 6.11 6.12 6.13 6.14 6.15 6.16 6.17 6.18 6.19

6.20 6.21

6.22 6.23

6.24

6.25

6.26 6.27

ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN

AVVECKLING AV STATLIGA FONDER Inledning

Fonden för allmän sjukförsäkring Arbetsmarknadsfonden Arbetsskadefonden

Särskilda yrkesskadefonden Fonden för frivillig yrkes— Skadeförsäkring

Fonden för den frivilliga pensions— försäkringen

Delpensionsfonden Trafiklivräntefonden Barnlivräntefonden Fiskarförsäkringsfonden Oljelagringsfonden Oljeprospekteringsfonden Oljeersättningsfonden Energiforskningsfonden

Fonden för arbetsmiljöförbättringar Lönegarantifonden

Rundvirkesfonden

Ersättningsmedel från Tjeckoslo— vakien

Handels— och sjöfartsfonden Rysslandssvenskarnas understöds— fond

Trädgårdsnäringens bensinskattefond Medel för pensioner m.m. ur den svensk—tyska tvångsclearingen Kungl.Dramatiska teaterns reserv— fond

Kungl. teaterns (Operans) reservfond Jaktvårdsfonden

Enskilda järnvägars pensionsfond

Sid.

59

67 67 67 69 70 74

75

76 83 85 86 87 88 90 90 91 91 93 94

95 96

99 101

102

103 104 105 108

Sid. 7 STATLIGT FÖRVALTADE FONDER som INTE FÖRESLÅS AVVECKLADE OCH ÖVERFÖRDA TILL STATSBUDGETEN 109

8 AVSLUTANDE SYNPUNKTER 147

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter

dels att 4 kap. 12 5 skall upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 1, 4, 6, 8 och 10 55 skall ha

nedan angivna lydelse,

dels att ikraftträdandebestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

1 51)

Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostna— derna inte skall täckas med statsbidrag enligt

19 kap. 2 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring, för att täcka

1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.,

3. den allmänna försäkringens kostnader för för— måner enligt lagen (1981:49) om begränsning av

läkemedelskostnader, m.m.,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. centrala studiestödsnämndens kostnader med an— ledning av att sådana återbetalningspliktiga stu— diemedel som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall åter— betalas,

5. förvaltningskostnader för de allmänna för-

säkringskassorna.

För reglering av öveg:voch underskott finns en fggd, benämnd allmänna sjukför—

säkringsfonden. Grunderna för överföring av medel

till och från fonden fast—

ställs av regeringen.

4 52) Delpensionsavgifter förs Delpensionsavgifter förs till en fond, benämnd del= till staten för finan— pensionsfonden, med vars siering av pensioner tillgångar kostnaderna enligt lagen (1979z84)

för pensioner enligt lagen om delpensionsförsäk— (1979:84) om delpensions— ring och motsvarande försäkring och motsvarande äldre bestämmelser.

äldre bestämmelSer skall

täckas. Fonden föryaltas

enligt grunder som riks— dagen fastställer_särskilt.

6 53) Arbetsskadeavgifter förs Arbetsskadeavgifter förs till en fond, benämnd till staten för finan—

2) Senaste lydelse 1981:691. 3) Senaste lydelse 1981:691.

Nuvarandg_lydelse Föreslagen lydelse arbetsskadefonden, med siering av ersättningar vars tillgångar kostna— enligt lagen (1976:380) derna för ersättningar om arbetsskadeförsäk— enligt lagen (1976:380) ring och motsvarande om arbetsskadeförsäkring äldre bestämmelser.

och motsvarande äldre bestämmelser skall

täckas. Fonden förValtas enligt grunder som riks— dagen fastställer sär— skilt.

8 54)

Av influtna arbetarskyddsavgifter förs 16,5 procent till staten som bidrag till kostnader för arbetar— skyddsstyrelsens Och yrkesinspektionens verksamhet.

Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifter förs till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande arbetarskydd,

2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbe— stämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt,

3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skydds— ombud som har utsetts enligt 6 kap. 2 S tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160),

4. kostnader för utbildning av styrelserepresen— tanter för de anställda.

4) Senaste lydelse 1981:691.

Nuvarande lydelse

10 55) Lönegarantiavgifter förs till en fond, benämnd lönegarantifonden, med vars tillgångar kost—

naderna för ersättningar

Föreslagen lydelse

Fonden förvaltas enligt

grunder som regeringen fastställer.

Lönegarantiavgifter förs till staten för finan— siering av ersättningar enligt lagen (1970:741)

om statlig lönegaranti

enligt lagen (1970:741)

om statlig lönegaranti

vid konkurs.

vid konkurs skall täckas.

lkraftträdandebestämmelserna6)

Denna lag träder ikraft d.1 jan. 1982. Genom lagen ipphävs

1. lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,

2. lagen (1961:300) om avgift för sjöfolks pensionering, 3. lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

4. lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

5. lagen (1975:358) om vuxenutbildningsavgift,

6. lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole— och fritidshemsverksamhet samt

7. lagen (1981:552) om arbetsgivaravgift till arbets— löshetsersättning och utbildningsbidrag.

Äldre bestämmelser gäller Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fortfarande i fråga om avgifter som belöper på avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. tid före ikraftträdandet, dock att 5 5 andra stycket lagen (1971:2£2)

om arbetarskyddsavgift

5) Senaste lydelse 1981:691. 6) Senaste lydelse 1981:691.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inte längre skall till-

lämpas.

Den för vilken undantagande från försäkringen för tilläggspension gäller betalar inte egenavgifter till tilläggspensioneringen och arbetsskadeförsäkringen. För den som nu sagts beräknas sjukförsäkringsavgiften efter den procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket fast— ställer med hänsyn till den inverkan undantagandet bedöms få på utgifterna för sjukförsäkringen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestäm—

melsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

om arbetsskadeförsäkring dels att 7 kap.

(1976:380)

2 5 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att ikraftträdandebestämmelserna skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

7 kap. 2 S

Avgiften till arbets= skadeförsäkringen skall utgå efter en procenta sats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker

1. ersättningar enligt denna lag samt ersätt» ningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, (1929:131) om

försäkring för vissa lagen

yrkessjukdomar och (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen

Föreslagen lydelse

Avgiften till arbets— skadeförsäkringen skall utgå efter en procent— sats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker

1. ersättningar enligt denna lag samt ersätt— ningar på grund av obligatorisk försäkring (1916:235)

om försäkring för

enligt lagen

olycksfall i arbete, (1929:131) om

försäkring för vissa

lagen

yrkessjukdomar och (1954:243) om

yrkesskadeförsäkring, lagen

1) Senaste lydelse 1981:693.

Nuvarande lydelse

2. kostnader som för— anleds av lagen (1955: 469) angående omreg— lering av vissa ersätt— ningar enligt lagen

d. 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anled— ning av yrkesskada

m.m., lagen (1967:919)

om värdesäkring av yrkesskadelivräntor

m.m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkes— skadelivräntor m.m.,

3. förvaltnings— kostnader,

4. behövlig fondbildning.

Författningsförslag Föresla en lydelse

2. kostnader som för— anleds av lagen (1955: 469) angående omreg— lering av vissa ersätt= ningar enligt lagen

d. 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) Om förhöjning av vissa ersättningar i anledv ning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919)

om värdesäkring av yrkesskadelivräntor

m.m. och lagen (19771268) om uppräkning av yrkes— skadelivräntor m.m.,

3. förvaltnings— kostnader.

Med förvaltningskostnader enligt första stycket 3

avses omkostnader för riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas verksamhet beträffande arbetsskadeförsäkringen. Den del av avgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader fast?

ställs genom särskild lag.

Beslut om procentsats och förvaltningskostnadsandel för ett visst år skall fattas senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå procentsats och förvaltnings— kostnadsandel för de sju följande åren, i den mån beslut ej redan har fattats.

Nuvarande lydelse

Ikraftträdandebestämmelserna

Föreslagen lydelse

2)

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1977, då lagen (1954:243)

yrkesskadeförsäkring

om

skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser

gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraft— trädandet.

2. Förekommer i lag

eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom be— stämmelse i denna lag, tillämpas i stället den

nya bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1

2) Senaste lydelse 1976:380.

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1977, då lagen (1954:243)

yrkesskadeförsäkring

om

skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skada som har inträffat före ikraft— trädandet, dock att be— stämmelserna i 48 S tredje stycket lagen

(1954:243) om yrkes—

skadeförsäkring inte

längre skall tillämpas. 2.

eller annan författning

Förekommer i lag

hänvisning till före— skrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

juli 1983.

3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmel— serna till ändring i 22 kap. lagen (1962:381) om

1)

allmän försäkring lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft,

och 15 55, 11 kap. 2 5,

skall ha nedan angivna

Föreslagen lydelse

såvitt avser 3 kap. 5

18 kap. 5 S, 19 kap. 1 5 samt 20 kap. 10 och 13 55, två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och i övrigt

den 1 januari 1981.

De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 5 tillämpas första gången vid beräkningen av pensionsgrundande in—

komster för år 1980.

De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 S tillämpas första

gången på arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1980.

De tidigare bestämmel— serna i 22 kap. om frivillig pensionsför— säkring skall alltjämt gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980.

1) Senaste lydelse 1980

De tidigare bestämmel— serna i 22 kap. om frivillig pensionsför— säkring skall alltjämt gälla för försäkring på grund av avgift som har erlagts före utgången av år 1980, dock at£_

22 kap. 2 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring inte

:315.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

längre skall tillämpas. ; fråga om uppräkning

av pensioner som skolat utgå enligt sistnämnda bestämmelser gäller sär— skilda av regeringen

utfärdade föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

4. Förslag till Lag om upphävande av reglementet (1961z265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom föreskrivs att reglementet (1961z265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1938:274) om rätt till jakt

dels att 36 S 1 mom. skall upphöra att gälla, dels att 26 och 32 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 51)

1 mom. Den som vill utöva jakt vare pliktig erlägga

jaktvårdsavgift.

Till bevis om att den jagande fullgjort vad honom enligt första stycket åligger skall han vid jakten medföra ett för honom gällande jaktkort; och vare han pliktig att vid anfordran uppvisa kortet för polisman, av länsstyrelsen förordnad jakttillsyns— man, befattningshavare vid domänverket, vid tull— verkets kust— eller gränsbevakning eller vid lantbruksnämnds rennäringsavdelning, stiftsjäg— mästare eller dennes biträden ävensom för den som äger, innehar eller vårdar marken eller den eljest där äger jakträtt; skolande den befattningshavare vid domänverket, lantbruksnämnds rennäringsavdel— ning och stiftsnämnd sålunda tillkommande befogen— heten att påfordra uppvisande av jaktkort hava av— seende allenast på mark som står under hans för—

valtning eller uppsikt.

2 mom. Från skyldighet att erlägga jaktvårdsavgift äro befriade: Konungen och medlemmar av det kung— liga huset; samt

1) Senaste lydelse 1980:583.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

svensk eller norsk same vid utövning av den rättig— het att jaga, som enligt särskilda bestämmelser tillkommer honom i vissa delar av riket.

Bestämmelserna om jaktvårdsavgift äga icke till— lämplighet i fråga om rätten att döda djur enligt 14 5 2 mom. eller 15 S och ej heller i fråga om fångst av vildkanin enligt 24 5 2 mom.

3 mom. Av influtna jakt— 3 mom. Jaktvårdsavgifter vårdsavgifter skall och övriga medel som bildas en fond (jakt— enligt särskilda före— vårdsfonden), vilken skrifter skulle ha efter regeringens be— fonderats enligt denna stämmande skall användas lag förs till staten. för att främja jaktvården inom riket och för andra

ändamål som har samband

med jaktvården. För sådana

ändamål skall också an—

vändas de övriga medel som

enligt särskilda före— skrifter skall tillföras

fonden.

4 mom. Regeringen äger bestämma jaktvårdsavgifts— belopp samt ordningen för uppbörd, redovisning och fördelning av dylika avgifter ävensom för ut— färdande av jaktkort.

32 52)

Idkar någon, som är Den som bedriver jakt

skyldig att erlägga jakt— utan att ha erlagt vårdsavgift, jakt utan stadgad jaktvårdsav— att hava fullgjort vad gift dömes till böter

2) Senaste lydelse 1972:232.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sålunda åligger honom, och skall tillika er— straffes med dagsböter lägga undandragen

och vare dessutom sådan avgift. pliktig att till jakt— vårdsfonden utgiva den jaktvårdsavgift som undandragits fonden.

Den som underlåter att vid jakt medföra gällande jaktkort eller vägrar att på anmodan av den det vederbör framvisa detsamma, dömes till böter

högst femhundra kronor.

Visar den som blivit angiven för underlåtenhet, varom sägs i nästföregående stycke, sist under tredje dagen från det angivelsen blev honom kunnig hos polismyndigheten, att han vid tiden för för— seelsen innehade gällande jaktkort, och giva omständigheterna vid handen, att förseelsen haft

sin grund i förbiseende, vare fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

6

Förslag till

Förordning om ändring i jaktstadgan (1938z279)

Härigenom föreskrivs i fråga om jaktstadgan

(1938:279)1)

dels att 35 S 1 mom. och 43 5 skall upphöra att gälla,

dels att 44 5 skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken närmast före 43 5 skall flyttas till närmast för 44 S.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelser om jakt—

vårdsavgift

44 5

Jaktvårdsavgiften är 95 kronor och gäller för ett

jaktår. Avgiften betalas in Avgiften betalas in till ett postgirokonto till ett postgirokonto som disponeras av som disponeras av kammarkollegiet. kammarkollegiet. Kgl— legiet skall lämna Kammarkollegiet skall Svenska jägareförbun— bokföra influtna jakt— det uppgift om vilka vårdsavgifter på jakt— som har betalat av— vårdsfonden. Efter bok— giften.

föringen skall kollegiet lämna Svenska jägareför— bundet uppgift om vilka

som har betalat avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.

1) Senaste lydelse av 35 S 1 mom. 1981:678 43 5 1981:678 44 5 1982:319

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen

(1980:400)om ersättning vid vissa viltskador,

m.m.

Härigenom föreskrivs att 17 5 förordningen

(1980:400) om ersättning vid vissa viltskador,

m.m. Nuvarande lydelse 17 5

För andra skador av

vilt eller skador av

andra viltarter än som

. avses i 1, 2 och 14 55

får för särskilt fall lämnas ersättning av statsmedel eller ur jaktvårdsfonden om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kostnader som skadan föranleder. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att

förebygga sådana skador.

För skador som orsakas av vildsvin som lever i frihet i Stockholms län lämnas full ersättning ur jaktvårdsfonden, om

inte skadorna saknar

1) Senaste lydelse 1981:176

skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

För andra skador av vilt eller skador av andra viltarter än som avses i 1, 2 och 14 55 får för särskilt fall lämnas ersättning av statsmedel om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kost— nader som skadan för— anleder. På samma villkor får bidrag lämnas till åtgärder för att förebygga

sådana skador.

För skador som orsakas av vildsvin som lever i frihet i Stockholms län lämnas av stats—

medel full ersättning,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ekonomisk betydelse. om inte skadorna saknar Första stycket gäller ekonomisk betydelse.

i fråga om skador av Första stycket gäller vildsvin som lever i i fråga om skador av frihet i andra län. vildsvin som lever i

frihet i andra län.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.

SAMMANFATTNING

Utredningens översyn syftar enligt direktiven till att göra den statliga fondförvaltningen mera effektiv och förenkla administrationen. En utgångspunkt för utred— ningsarbetet har därvid varit att det bör noga prövas, om redan befintliga fonder även fortsättningsvis bör utnyttjas för sitt ändamål eller om fondernas syfte kan tillgodoses genom anslag över statsbudgeten.

Med anledning av utredningens tidigare betänkande (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m. har riks— dagen beslutat att vissa statliga fonder med ett sammanlagt bokfört kapital om drygt 1,7 miljarder kr. skall avvecklas och att fondmedlen skall tillföras

statsbudgeten (prop. 1981/82:213, FiU 1982/83:11, rskr 31).

Som ett led i strävandena att ytterligare förenkla den statliga fondförvaltningen lägger utredningen i det följande fram förslag till avveckling av vissa statliga fonder, nämligen fonden för allmän sjukför- säkring, arbetsmarknadsfonden, arbetsskadefonden och ytterligare ett antal fonder, som inte härrör från donationer. Förslaget innebär att fondmedel till

ett sammanlagt bokfört värde av drygt 5,6 miljarder kr. skall tillföras statsbudgeten. Beroende på hur den särskilda delpensionsfonden jämte några i sammanhanget mindre fonder redovisas budgettekniskt, kan statens utgiftssida samtidigt komma att belastas med 780 milj. kr., utgörande de på fonderna redovisade skulderna till statsverket.

De fonder som utredningen i det nyss nämnda betänkan— det föreslog bli avvecklade hade det gemensamma kännetecknet att de alla hade förlorat sin funktion och därför saknade egentligt existensberättigande. Till skillnad från de sålunda berörda fonderna fyller de fonder som nu föreslås avvecklade fortfarande ett aktuellt syfte. Enligt utredningens uppfattning kan dock detta syfte med större fördel tillgodoses genom direkta anslag över statsbudgeten. Härigenom skapas en rationell hantering av de medel som behövs för de verksamheter det är fråga om, samtidigt som en stra— mare uppsikt kan hållas över den för ändamålet ak— tuella medelstilldelningen. De avgifter som nu flyter in till fonderna kan redovisas på budgetens inkomst—

sida.

I fråga om de fonder som är föremål för utredningens avvecklingsförslag finns inte längre tillräckligt bärande skäl för att hålla fondkapitalet bundet på sätt f.n. sker. Den naturliga vägen att åstadkomma nödvändig rationell hantering av kapitalet är sålunda att fonderna avvecklas. Samtidigt finns ett antal statliga fonder som utnyttjas för sitt ändamål på sådant sätt att en överföring av fondkapitalet till statsbudgeten skulle framstå som föga rationell eller inte särskilt meningsfull. Dessa fonder, som alltså inte föreslås avvecklade, är antingen sådana som ut— för ett led i statlig affärsverksamhet eller vars självständighet markerats genom att fonderna erhållit egen styrelse eller som avser medelstillgångar som tillhör annat rättssubjekt än staten eller i fråga om vilka gäller särskilda förhållanden. I avsnitt 7 redo—

gör-utredningen för nu berörda fonder.

Utredningen har ansett det motiverat att, med tanke på de möjligheter som förslaget kan medföra från statsfinansiella synpunkter, de med förslaget avsedda fonderna avvecklas så snart som möjligt. Avvecklingen bör dock ske på sådant sätt och i sådan takt att inte

onödiga förluster uppstår eller onödiga störningar skapas på marknaden. Den av utredningen föreslagna avvecklingen kan genomföras utan att resultatet av utredningens fortsatta arbete avvaktas.

Den i det föregående föreslagna avvecklingen utgör det väsentliga inslaget i det nu framlagda betänkandet. Vid sidan härav föreslås vissa ytterligare föränd— ringar, bl.a. att ett mindre antal fonder överförs till andra bestående fonder samt att förvaltningen av några fonder flyttas från vissa statliga myndigheter till fondernas styrelse.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET 1.1 Direktivuttalanden

Enligt direktiven skall utredningens översyn syfta till att göra den statliga fondförvaltningen mera effektiv och förenkla administrationen. Direktiven är fullständigt återgivna i utredningens betänkande (SOU 1982:12) Statlig fondförvaltning m.m. Av in— tresse i detta sammanhang är bl.a. följande uttalan- de.

Det bör också övervägas om det är möjligt att i större utsträckning placera fondmedel på räkning hos riksgäldskontoret. Som riksförsäkringsverket har framhållit i sitt remissyttrande över kapitalmarknads— utredningens slutbetänkande skulle en sådan ordning kunna innebära både avlastning av förvaltningsarbetet och garanti för god likviditet. Detta skulle också bidra till en sammanhållen statlig likvidhantering, vilket skulle kunna visa sig särskilt lämpligt för sådana fonder som bygger på statlig upphörd. Fonder som bygger på statlig upphörd är i likhet med kapi— talfonderna ofta en integrerad del i anslagssystemet.

I fråga om möjligheterna att vid placering av fond— medel eventuellt utnyttja AP—fondens kapacitet är följande uttalanden i direktiven av betydelse.

Det bör stå utredaren fritt att överväga och anvisa: andra åtgärder för att göra fondförvaltningen effek— tivare än f.n. Det kan bl.a. finnas skäl att utnyttja de erfarenheter som har vunnits av AP-fondens för— valtning när det gäller att utforma förslag om övrig fondförvaltning.

1.2 Utredningens tidigare förslag

Som ett led i strävandena att förenkla administratio— nen och göra denna mera effektiv har utredningen över— vägt och i betänkandet SOU 1982:12 föreslagit avveck— ling av vissa fonder. Betänkandet har föranlett pro— position till riksdagen (prop. 1981/82:213) och riks— dagens beslut (FiU 1982/83:11, rskr 31). I propositio— nen föreslogs att de i betänkandet avsedda statliga fonderna skulle avvecklas och att medlen skulle till— föras statsbudgeten. I propositionen anger departe— mentschefen följande riktlinjer för hur den statliga fondförvaltningen bör rationaliseras (se nämnda prop. s. 19).

Den av mig nu föreslagna upplösningen av vissa stat— liga fonder bör ses som ett första steg i en ratio— nellare hantering av fondmedlen. Enligt vad jag in— hämtat från utredaren överväger han att föreslå att ytterligare fonder avvecklas under lämpliga former och att därefter kvarvarande fonder i huvudsak ställs under en gemensam förvaltning. En enligt utredaren tänkbar lösning därvid är att förvaltningen anförtros åt organ som har till speciell uppgift att placera och förvalta kapital. Jag har samma inställning som utredaren gett uttryck för och anser att den statliga fondförvaltningen bör rationaliseras efter sådana linjer.

I prop. 1981/82:150 uttalade departementschefen vidare följande om statlig fondförvaltning (se nämnda prop. s. 26).

Vid sidan av budgeten förekommer olika former av statliga fonder. Vissa av dessa torde numera ha för— lorat sin ursprungliga betydelse. Vidare är förvalt— ningen många gånger spridd på flera olika myndighe— ter. I syfte att effektivisera och förenkla fondför— valtningen anser jag att fondernas administration i så stor utsträckning som möjligt bör sammanföras till effektiva enheter. Dessutom bör de fonder som spelat ut sin roll upplösas. Som exempel på åtgärder med denna inriktning kan nämnas förslagen i propositio— nen om avveckling av vissa statliga fonder (prop. 1981/82: 213). Det finns enligt min mening anledning att undersöka möjligheterna att gå vidare på denna

väg.

Avslutningsvis bör också framhållas vikten av att i ökad utsträckning ägna uppmärksamhet åt sådana finan— siella konsekvenser av statliga beslut som inte kom- mer till uttryck på statsbudgeten.

Avslutningsvis vill utredningen erinra om fullmäktiges i Sveriges riksbank remissyttrande över utredningens betänkande SOU 1982:12, där fullmäktige bl.a. uttala— de följande (se prop. 1981/82:213 s. 28):

Det är angeläget att utredningen skyndsamt fortsätter sitt arbete och prövar under vilka förutsättningar även andra fonder — särskilt inom socialförsäkrings— sektorn — kan avvecklas eller omvandlas så att en överdrivet stor administrativ apparat för fondför- valtningen undviks och meningslös placerings— och upplåningsverksamhet elimineras. Fullmäktige ser detta framför allt som en väg att rationalisera kas— saflödena inom den offentliga sektorn.

1.3 Fonderna för den obligatoriska sjukförsäk—

ringen

I direktiven till utredningen anges att försäkrings— kassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäk— ringen skall hållas utanför utredningsuppdraget i av— vaktan på resultatet av riksförsäkringsverkets över— syn av dessa. Beroende på resultatet av denna över— syn kan det, enligt direktiven, emellertid finnas skäl för utredaren att överväga åtgärder också be— träffande försäkringskassornas fonder för den obliga— toriska sjukförsäkringen.

Riksförsäkringsverket slutförde sitt uppdrag genom att den 21 maj 1981 överlämna en utredningsrapport till socialdepartementet. På förslag av regeringen har riksdagen därefter beslutat att fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen skall avvecklas och medlen tillföras statsbudgeten (prop. 1981/82:100 bil. 8 B 5. 67 - 73, SfU 1981/82:12, rskr 294).

2 KAPITALMARKNADENS FUNKTIONSSÄTT OCH BETY— DELSE FÖR DEN STATLIGA FONDFÖRVALTNINGEN

2.1 Riktlinjer

Utredningen skall vid utformandet av sina förslag ta hänsyn till effekterna på kapitalmarknaden. Place" ringsreglerna kan därvid behöva relateras till beho— vet av tillskott av riskvilligt kapital till närings— livet eller till behovet av statlig upplåning. I sam— manhanget kan erinras om motiven för tillkomsten av fjärde AP—fonden (se SOU 1972:63, prop. 1973z97, NU 1973z58, rskr 237) resp. den omfattande fondbildning som skett på basis av olika avgifter på oljeprodukter och där kapitalet placerats som lån hos riksgäldskon- toret (se SOU 1982:12 s. 423). Denna placeringsform beskrivs närmare i avsnitt 3.2, vartill här hänvisas. Det kan även erinras om att utredningen enligt direk— tiven har att överväga, om medel bör i ökad utsträck— ning placeras på räkning hos riksgäldskontoret.

Kapitalmarknadsaspekten har särskild betydelse vid utformandet av placeringsregler för fonderade avgif— ter, vilka i väsentliga avseenden kan jämställas med statliga skatter dvs. kan betraktas som tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. Den be— loppsmässigt helt dominerande delen av den statliga fondförvaltningen avser medel av denna allmänna ka— raktär. Endast en mindre del avser enskildas dona— tionsmedel. Av ett per den 30 juni 1982 sammanlagt bokfört fondkapital om drygt 7 miljarder kr. avsåg sålunda endast 940 milj. kr. donationsmedel.

2.2 Allmänna synpunkter baserade på kapital— marknadsutredningens betänkande

Näringslivets och andra samhällssektorers kapitalför— sörjning på lång sikt sker på kapitalmarknaden. Inled— ningsvis skall kapitalmarknadens funktionssätt över— siktligt beskrivas. Framställningen grundar sig i allt väsentligt på kapitalmarknadsutredningens omfattande kartläggningsarbete (se SOU 1978:11).

På kapitalmarknaden finns tre huvudgrupper av place— rare. Den första utgörs av försäkrings— och pensions— inrättningarna. Utbudet av kapital från dessa är sta— bilt i den meningen att det kan förutses relativt väl, i varje fall på något års sikt, och att utbudets om— fattning, totalt sett, inte bestäms av kreditpolitiskt motiverade placeringskrav. Den andra huvudgruppen ut— görs av bankerna, vilkas långfristiga placeringar

dock till betydande del är betingade av ålagda likvi— ditetskrav och överenskommelser om köp av bostadsobli— gationer. Den tredje huvudgruppen utgörs av allmänhe— ten, som gör vissa långsiktiga placeringar i obliga- tioner och aktier. Förutom dessa tre huvudgrupper av placerare kan särskilt nämnas allmänna pensionsfonden, som genom tre fondstyrelser gör mycket betydande lång— siktiga placeringar framför allt i obligationer. Fjärde AP—fonden svarar för placering av allmänna me- del på aktiemarknaden.

Staten medverkar i allt större utsträckning vid lös— ningen av näringslivets finansieringsproblem. Det växande bytesbalansunderskottet har sin motsvarighet i ett ökat inhemskt utgiftsöverskott och utgör en av de faktorer som skapar finansieringsproblem inom nä— ringslivet. Samtidigt erbjuder kapitalmarknaderna i utlandet en ytterligare finansieringskälla för att

tillgodose de växande finansieringsbehoven.

Då den offentliga produktionen endast i begränsad ut— sträckning finansieras genom avgifter för nyttjandet av de tjänster den avkastar måste den offentliga sek— torn anskaffa medel på annat sätt. Det sker huvudsak— ligen genom den beskattningsrätt som staten och kommu— nerna har. Genom denna kan det offentliga dra in in— komster från den privata sektorn och därmed minska den privata efterfrågan och i stället skapa samhälls— ekonomiskt utrymme för sin egen produktion. Som ett alternativ eller komplement till att öka beskattning— en kan sådant utrymme skapas genom upplåning på kre- ditmarknaden som tränger ut finansieringen av privata investeringar och kanske också via räntestimulanser

medverkar till ökat privat sparande.

Enligt kapitalmarknadsutredningen bör staten sträva efter att i ökad utsträckning placera sin upplåning på den inhemska marknaden utanför bankerna. Genom en sådan statsskuldspolitik begränsas den ökning av penningtillgången i ekonomin som budgetunderskottet ger upphov till. Detta innebär också att inlånings— ökningen i bankerna begränsas. En hög likviditet i form av inlåning i bankerna leder enligt kapitalmark— nadsutredningen lätt till en kreditexpansion utanför banksystemet. Vid en sådan utveckling försvåras en- ligt nämnda utredning möjligheterna att föra en effek— tiv kreditpolitik.

3 VISSA STATLIGA FÖRVALTNINGSALTERNATIV Av SÄRSKILT INTRESSE

3.1 Allmänt

Under det nu förevarande avsnittet avser utredningen att behandla ett av de förvaltningsalternativ som berörts i direktiven, nämligen förvaltning av stat— liga fonder genom riksgäldskontorets försorg. Där— efter kommer utredningen att redogöra för de övriga nyss nämnda förvaltningsalternativen. Olika alternativ finns när det gäller möjligheterna att åstadkomma

en rationell förvaltning av statliga fonder som inte härrör från donationer. Sådana alternativ utgör främst förvaltning av statliga fonder genom riksgäldskontoret samt placering av statlig fondförmögenhet på stats— verkets checkräkning i riksbanken resp. överföring

av fondmedel till AP—fondens förvaltning.

3.2 Riksgäldskontoret 3.2.1 Inledning

Vid flera tillfällen har ifrågasatts, om de fondmedel som olika statliga myndigheter förvaltar, lämpligen borde placeras hos riksgäldskontoret. Även i utred— ningsdirektiven anges som tidigare påpekats, att ut— redningen skall överväga, om det är möjligt att i större utsträckning placera fondmedel på räkning hos riksgäldskontoret. I det följande skall placerings— formen belysas, sedan en presentation först gjorts

av riksgäldskontoret och dess verksamhet.

Riksgäldskontoret som ett riksdagens organ har en snart tvåhundraårig historia bakom sig. Riksdagen in— rättade år 1719 ett särskilt "contoir" för att betala Karl XII:s krigsskulder. Kontoret övertogs år 1765 av då regerande kung och användes därefter bl.a. vid finansieringen av Gustav III:s expansiva utrikespoli— tik. År 1789 övertog riksdagen kungens ansvar för ri— kets gäld och i samband härmed gavs kontoret ställning som ett riksdagens organ. Riksgäldskontoret fick rätt att utge sedlar. Inför allmänheten framträdde kontoret främst som ett sedelutgivande institut. Riksgäldssed— larna kunde betraktas som ett mellanting mellan obli— gationer och sedlar, eftersom sedlarna var räntebä- rande. Först i mitten av 1800-talet samlades all se— delutgivning hos riksbanken (se K. Hildebrand, Riks— gäldskontoret 1789 — 1939 s. 16).

Efter ett första skede som centralt penningutgivande finansinstitut fick riksgäldskontoret under 1800—talet flera gånger sin verksamhet väsentligt omlagd, varvid de viktigaste nya uppgifterna var förknippade med statens understödsverksamhet, närmast åt kanaler, vattenregleringar och ett forcerat järnvägsbyggande.

Riksgäldskontoret var vid denna tid ålagt att göra lediga penningmedel förräntade, vilket länge skedde genom direkt utlåning i konkurrens med en del av r;ks— bankens rörelse. Först så småningom genomfördes den ändringen att riksgäldskontorets överskottsmedel

skulle insättas i riksbanken.

Riksgäldskontorets ställning till den centrala sta:— liga finansförvaltningen förändrades betydligt under detta skede. Kontorets stat hade då kommit att få stor omfattning. Sålunda fördes där anslag till sta— tens järnvägsbyggnader och lån till enskilda järnvä— gar. Bland inkomsterna märktes den s.k. allmänna be— villningen. Det har hävdats att huvuddelen av statens finansförvaltning vid denna tid i själva verket låq

hos riksgäldskontoret. 1877 överfördes dock huvuddelen av denna förvaltning till statsverket.

Riksgäldskontorets finansiering kunde under perioden mellan de båda världskrigen i allt högre grad baseras på att statsinstitutionerna överlämnade betydande be— lopp till förvaltning. Denna upplåningsform fick så—

lunda en mycket stor betydelse.

Den senaste tjugoårsperioden i riksgäldskontorets

historia kännetecknas av en stagnerande verksamhets— volym under förra delen av perioden. Arbetsomfånget har däremot ökat under den senare delen och framför

allt under de senaste fem åren.

Den volymmässiga uppgången under senare år samman— hänger med den ökade statliga upplåningen och med ökningen av fartygskreditgarantierna och andra ären— den på varvs— och rederiområdet. Nya arbetsuppgifter har tillkommit, bl.a. genom upplåningen utomlands.

3.2.2 Riksgäldskontorets verksamhet

Riksgäldskontoret har numera till främsta uppgift att förvalta statsskulden. Ett viktigt led i denna för— valtning är upplåningsverksamheten. Den aktuella be— stämmelsen härom återfinns i regeringsformens kapitel om finansmakten, vari föreskrivs att regeringen inte utan riksdagens bemyndigande får ta upp län eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Vidare sägs att under riksdagen skall finnas myndighet med uppgift att i enlighet med riksdagens bemyndigande ta upp och förvalta lån till staten samt att närmare be-

stämmelser härom meddelas i lag.

Med stöd av detta grundlagsstadgande har antagits lagen (1974:568) om riksgäldskontoret. I denna lag stadgas bl.a. att riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige som väljs av riksdagen för riksdagens

valperiod. En av fullmäktige utses av riksdagen till ordförande. Kontoret leds under riksgäldsfullmäktige

av riksgäldsdirektören.

För riksgäldskontorets verksamhet har sedan länge funnits särskilda reglementen. I den nu gällande lagen med reglemente för riksgäldskontoret (Riksda— gens författningssamling 1975z8) finns vissa bestäm— melser angående kontorets uppgifter. Enligt reglemen— tet har riksgäldskontoret till uppgift

a) att i enlighet med riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån till staten;

b) att verkställa alla de utbetalningar, som av riks— dagen blivit å detta verk anvisade;

c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill anslagna tillgångar och inkomster samt hålla upp- kommande, till riksgäldskontoret levererade överskott och behållningar riksdagen tillhanda;

d) att, i saknad av annan tillgång för bestridande av beviljade och å riksgäldskontoret anvisade utgifter, upplåna därtill oundgängligen erforderliga medel; samt

e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som riks— gäldskontoret för övrigt av riksdagen erhållit.

De nu aktuella huvuduppgifterna för riksgäldskontoret är, i korthet, dels att låna upp pengar i Sverige

eller utomlands, dels att ingå garanti för lån. Exem— pel på statsgaranti som riksgäldskontoret på statens vägnar lämnar är garanti som kontoret ställt till de

svenska varven.

De viktigaste formerna för upplåning är försäljning av obligationer, Statsskuldväxlar, skattkammarväxlar

och upptagande av s.k. dagslån hos bankerna.

Statsverkets inkomster är ojämnt fördelade under budgetåret. Härigenom uppkommer ibland stora kort— fristiga lånebehov som huvudsakligen måste täckas

genom skattkammarväxlar, dagslån och andra kortare

förbindelser. Ibland kan också uppkomma kortfristiga kassaöverskott, som riksgäldskontoret kan placera som dagslån eller i form av krediter på högst två månader

på den svenska kreditmarknaden.

Som upplåningsform tillkommer lån hos statsinstitutio— ner och fonder m.m. Denna upplåningsform har, även om den i jämförelse med andra upplåningsformer alltjämt spelar en underordnad roll, kommit att växa i betydel— se. Lån hos statsinstitutioner och fonder uppgick den 30 juni 1981 till 6 376 389 695 kr. och den 30 juni 1982 till 7 065 762 939 kr. Skulden ökade således under budgetåret 1981/82 med 689 373 244 kr.

Sådana utestående lån per den 30 juni 1982 fördelade sig enligt följande.

utestående lån(kr.)

Statens pensionsanstalts pensionsfond 210 683 133:06 Civila tjänstepensionsfonden 27 015 000:—— Militära tjänstepensionsfonden 1 705 000:—— Allmänna familjepensionsfonden 88 699 140:—— Pensionsfonden för vissa riksdagens verk 656 334:86 Riksbankens pensionsfond 6 767 843z18 Exportkreditfonden 49 878 421:78 Exportkreditfonden, pensionsfonden 4 743 600:—— 54 622 021:78 Arbetsmarknadsutbildningsfonden ' — Arbetsmarknadsfonden 808 795 258z33 Oljelagringsfonden 739 271 490:06 Oljeprospekteringsfonden 164 977 053:—— Oljeersättningsfonden 440 884 077:20 Energiforskningsfonden 149 463 266:—— Rundradiorörelsens fond 171 918 660:66 Försäkringsinspektionens fond, behålln. på reservationsanslag 6 846 908z85 Bankinspektionens fond, behålln. på reservationsanslag 19 189 480:49 Postverkets konsoliderings fond 614 106 772:90 varvsföretag m.fl. 1 918 795 954z25 Fonden för industriellt

samarbete med u—länder 80 525 477z50 Fonden för industriellt

utvecklingsarbete 394 731 171:25 Fonden för svenskt—norskt

industriellt samarbete 38 222 000:—— överskottsmedel från affärsverken 983 761 240:75 Statens jordbruksnännd 7 981 599z90 Statliga nyndigheter med uppdragsverksamhet 133 694 055:55 Utrikesdepartementet

(arvssektionen) 200 000:——

Köpeskillingen för fastigheten Lejonet nr 1 i Stockholm 2 250 000:——

7 065 762 939:57

3.3 Statsverkets checkräkning

De statliga myndigheternas betalningar förmedlas i huvudsak av postgirot. Ett mål vid utarbetandet av betalningsrutiner har varit att minimera myndighe— ternas kassahållning utanför statsverkets checkräk— ning. De medel som inte omedelbart behövs för utbe— talning skall vara insatta på statsverkets checkräk— ning i riksbanken. Genom att någon medelsplacering normalt inte tillåts utanför statsverkets checkräk— ning i riksbanken kan statens upplåningsbehov hållas lägre. Därtill kommer större möjligheter till över— blick och kontroll av statens medel samt ökade möjlig— heter att prognosticera kassamedelsbehovet i stats— verket.

Varje myndighet kommunicerar direkt med statsverkets checkräkning i riksbanken. Detta innebär att varje in— och utbetalning som bokförs på myndighets post— girokonto betraktas som bokförd på statsverkets check— räkning. Ett mindre antal myndigheter har dessutom direkt dragningsrätt på checkräkningen.

Varje myndighet har minst ett postgirokonto för in— betalningar. Varje bokförd inbetalning leder till en kontering på kontot "statsverkets checkräkning". Postgiroinbetalningarna töms i flera steg till check—

räkningen.

Till skillnad från vad som gäller för inbetalningar saknar myndigheterna i regel egna postgirokonton för utbetalningar. I stället sker i normalfallet utbetal— ningarna från redovisningscentralernas postgirokonton för utbetalningar avseende myndigheterna inom redo— visningsgruppen. Dessa konton skall aldrig uppvisa något saldo.

Samma dag som utbetalningarna verkställs i postgirot sker avräkning mot det centrala postgirokontot för

statsverkets checkräkning. Om viss dags utbetalningar inte täcks av influtna medel som överförts till detta postgirokonto, täcks de via statsverkets checkräkning i riksbanken. I det omvända fallet levereras över— skottsmedel till riksbanken. Postgirots avkastning på sina medel är till en del bestämda av PK—bankens ut— låningsränta och till en annan del beroende av vid varje tillfälle gällande ränta på dagslån och skatt— kammarväxlar. Statliga betalningar sker normalt genom system 5. Detta bygger på principen att en inbetal— ning eller en utbetalning vanligen sker över postgiro och att den endast behöver krediteras eller debiteras ett kassabokföringskonto. Motkontot är alltid stats— verkets checkräkning och systemet utför automatiskt

motbokföring.

Inbetalningar till t.ex. länsstyrelse av medel som skall innestå i bank inflyter sålunda normalt på länsstyrelsens inbetalningspostgirokonto. Kontering sker då på vanligt sätt i system 5. Utbetalning av dessa medel sker sedan över postgiro från länsstyrel—

sen till bank.

Utbetalningar av medel som innestår på räkning i bank kan verkställas på vanligt sätt genom system 5. Utbe— talningen sker då i regel över postgiro dvs. i reali— teten från statsverkets checkräkning. Därvid uppstår en obalans för fonden e.d. som utjämnas genom överfö— ringar av medel från bankräkningen till postgirokonto för inbetalningar i system 5.

Behållning på statsverkets checkräkning hos _________________________________________ Sveriges riksbank (milj. kr.)

____________________________________________________

Vid slutet Statsverkets checkräkning

av ———————————————————————————————— 1977 1978 1979 1980 1981 1982 _________________________________________________

Januari 2,7 1,2 2,8 2,7 1,5 2,8 Februari 3,7 1,7 3,9 4,5 2,0 2,3 Mars 2,6 2,5 2,9 0,7 3,2 1,0 April 4,9 3,0 4,0 5,4 2,1 2,3 Maj 1,6 2,3 5,1 4,4 1,9 2,6 Juni 10,3 33,6 1,5 146,9 48,6 48,9 Juli 0,7 2,2 10,4 3,5 1,1 1,2 Augusti 1,1 0,8 5,1 3,5 1,6 4,7 September 0,8 2,5 3,4 1,0 5,1 0,8 Oktober 2,1 4,2 2,4 2,0 1,6 4,3 November 0,9 4,4 2,7 1,8 1,2 4,1 December 2,0 2,7 2,8 1,9 2,7

Källa: riksgäldskontoret

Anm: Behållningen på statsverkets checkräkning = kassamedel som riksbanken antingen har som reserv eller inte hunnit föra över till riksgäldskontoret.

Möjligheten att ha medel placerade på statsverkets checkräkning i riksbanken har Uppenbara fördelar. Placeringsformen är enkel och fordrar inte någon sär— skild administration. Den är vidare ägnad att minska statens upplåningsbehov. I den mån medlen på stats— verkets checkräkning uppgår till större belopp än som bedöms erforderligt överförs de nämligen till riksgäldskontoret.

3.4 AP—fondens nuvarande organisation och

verksamhet

Riksdagen fastställde ATP-systemet år 1959. Systemet bygger på en fördelningsprincip, dvs. pensionsutbe— talningarna skall finansieras genom löpande pensions— avgifter. Pensionsförmånerna står visserligen i ett bestämt förhållande till individernas pensionsgrun— dande inkomster under den aktiva perioden. Förmånerna är dock oberoende av tidigare inbetalda avgifter så— väl för varje enskild förmånstagare som för den pen— sionsberättigade som kollektiv. Omfördelningen av re— surser mellan dem som åtnjuter pension i systemet och aktiva årgångar sker alltså genom att pensionsutbetal— ningarna i princip skall finansieras löpande med in— flytande avgifter.

Motiven för fördelningsprincipen var bl.a. att pen— sionsutbetalningarna därigenom kunde påbörjas rela— tivt snabbt samt att pensionerna skulle kunna värde— säkras. Avgifterna fastställdes emellertid i början på en nivå som var betydligt högre än de löpande pen— sionsutbetalningarna. Den därigenom uppkomna fondbild— ningen (AP—fonden) hade ett samhällsekonomiskt syfte. Den skulle uppväga ett förväntat bortfall av försäk- ringssparande samt möjliggöra en ökad kapitalbildning i samhället. Konstruktionen skulle också medföra en effektiv resursfördelning genom att sparandet via

fonden kanaliserades ut på marknaden.

AP—fondens kapital uppgick år 1982 till drygt 190 miljarder kr. AP—fonden förvaltas enligt bestämmel— serna i reglementet (1959z293) angående allmänna pen— sionsfondens förvaltning. Fonden förvaltas av fyra styrelser. I det följande används beteckningarna Första, Andra och Tredje fondstyrelserna samt Fjärde

AP—fonden.

Första, Andra och Tredje fondstyrelserna har vardera nio ledamöter samt lika många suppleanter. De förord— nas av regeringen för en tid av tre år, delvis efter förslag av arbetsgivar— och arbetstagarorganisatio— ner. I reglementet finns för varje fondstyrelse an— givet hur många ledamöter som skall föreslås av varje part. I förordningen (1973:504) om förslag på leda— möter i styrelserna för allmänna pensionsfonden, m.m. ges föreskrifter om vilka organisationer som har för— slagsrätt.

Pensionsutbetalningarna och kostnaderna för såväl fondens som pensionsmyndighetens, dvs. riksförsäk- ringsverkets, administration bestrids av de medel som förvaltas av de tre styrelserna. Tillskotten till riksförsäkringsverket sker årligen i förhållande till kapitalbehållningarna enligt styrelsernas balansräk- ningar vid utgången av närmast föregående år.

AP—fonden finansieras med en för alla arbetsgivare obligatorisk avgift i procent av lönesumman. I löne- summan inräknades före 1982 bara en andel av varje anställds lön som låg mellan 1 till 7,5 basbelopp. Från och med år 1982 utgår ATP-avgiften på totala lönesumman. Procenttalet är fastställt till 9,4 pro— cent för år 1982, 9,6 procent för år 1983 och 9,8 procent för år 1984. Avgifterna inkasseras av riks—

försäkringsverket.

Första fondstyrelsen förvaltar pensionsavgifter som erlagts av staten, kommuner och liknande samfällig— heter samt bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner och liknande samfällighet äger be—