Prop. 1972:111

Kungl. Maj:ts proposition angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1972

Nr 111

Kungl. Maj:ts proposition angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten; given Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikes- och civilärenden för den 29 september 1972 och för denna dag,

dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen statsministern hemställt,

dels bereda riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad statsministern förordat.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

CARL GUSTAF

OLOF PALME

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om ett regionalpolitiskt handlings- program för hela landet och riktlinjer för hushållningen med mark och vatten.

Det regianalpolitiska handlingsprogrammet grundas på länsprogram 1970, som länsstyrelserna har-upprättat i samverkan med kommunerna och som lades fram i slutlig form vid årsskiftet 1971—1972. Insatserna för att förverkliga de långsiktiga och ambitiösa mål för regionalpolitiken som ställdes upp av 1964 och 1970 års riksdagar måste fortsätta för att de regionala obalansproblemen skall få godtagbara lösningar. Propositio— nens utgångspunkt är därför att arbetet på att tillförsäkra människorna i olika delar av landet så långt möjligt likvärdiga levnadsbetingelser måste fullföljas med all kraft.

I propositionen preciseras de regionalpolitiska målen mer än som skett tidigare. Sammanfattningsvis uttalas att våra successivt ökade resurser målmedvetet skall utnyttjas för att i länen bygga upp orter av olika karaktär som inbördes kompletterar varandra så att de i möjlig män kan ge människorna samtidig tillgång till yrkesarbcte, god service och en positiv yttre miljö. Till ledning för planeringen i länen och för fördel- ningen av de samhälleliga resurserna mellan dessa föreslås ramar i form av befolkningstal för tiden t. o. m. är 1980. Planeringstalen anger det intervall inom vilket utvecklingen förutsätts ligga. [ länen inom det allmänna stödområdet. vilka nu har uttalade regionala obalansproblem,

r.)

Prop. 1972:lll

bör planeringen grundas på en i stort sett oförändrad befolkning år 1980. Utanför stödområdet bör planeringen inriktas på vad en rimlig prognos för utvecklingen kan innebära utan insats av speciella tillväxtfrämjande åtgärder. I fråga om storstadsområdena förutsätts någon dämpning av tillväxttakten.

l huvudsaklig överensstämmelse med förslag som lagts fram i länspro- grammen förordas i propositionen en plan för utveckling av den regionala strukturen. I denna beskrivs vilka funktioner olika orts- och regiontypcr bör fullgöra i regionala sammanhang. Följande ortstyper anges: storstads- områden, primära centra, regionala centra och kommuncentra. Vid sidan av de tre storstadsområdena redovisas 22 primära centra och ett sjuttiotal regionala centra. Övriga huvudorter i kommunerna enligt den snart genomförda kommunindelningen betecknas kommuncentra.

Regionalpolitiken arbetar med ett brett register av åtgärder. Åtgärder— na berör många olika former av samhällsaktivitet som har betydelse för den geografiska fördelningen av näringsliv och befolkning. Regionalpoli- tiken arbetar därför inte enbart med medel som direkt syftar till att påverka den regionala utvecklingen — lokaliseringsstöd - utan i lika hög grad med effekterna av den offentliga sektorns expansion och regionala utveckling. En rad konkreta åtgärder inom olika samha'llssektorer förut- skickas i propositionen för att förverkliga den förordade regionala strukturen. Åtgärderna berör bl. a. reformerad skatteutjämning, utlokali- sering av statlig verksamhet, industripolitiska åtgärder, åtgärder på trafik- området, förbättrat regionalpolitiskt stöd och särskilda åtgärder i gles- bygderna. I fråga om vissa regionala centra och kommuncentra, främst inom inre stödområdet, förutsätts särskilda åtgärder efter hand bli nödvändiga för att människorna där skall få tillgång till en tillfredsställan- de service. _

Övervägandena om hushållningen med mark och vatten innefattar vissa allmänna riktlinjer för lokal och regional planering i sådana fall då anspråken på naturresurser från olika verksamhetsområdens sida står i konflikt med varandra. De verksamheter som behandlas är främst de areella näringarna, friluftsliv, fritidsbebyggelse, vetenskaplig naturvård, kulturminnesvård och sådan industri som har särskilda behov av natur- resurser eller förorsakar betydande miljöstörningar. Vidare anges riktlinjer anknutna till geografiska områden, främst kusterna, fjällen och älvdalarna. Genom dessa riktlinjer avgränsas för det första områden vilkas vetenskapliga och rekreativa värde i riksperspektiv bedöms Vara sådant att större miljöstörningar, t. ex. genom lokalisering av miljöstörande industri, inte bör få komma till stånd. Dessa riktlinjer bör bli långsiktigt bestäm- mande för naturresurshushållningen och inte frångås utan att synnerliga skäl föreligger. För det andra anges vissa riktlinjer för lokalisering av den behandlade industrin. Dessa riktlinjer måste kunna revideras bl.a. med hänsyn till den tekniska utvecklingen.

Riktlinjerna" skall detaljeras och preciseras i ett fortsatt planerings. ?;fstuånnczngågs Ziznkrommuner. Yäsentliga avsteg-från riktlinjerna bör

lksdagens horande. [ proposrtionen anges huvud-

Prop. 19721111 ' 3

dragen i organisationen av det fortsatta arbetet med att dels fullfölja planeringsriktlinjerna, dels vidareutveckla den fysiska riksplaneringen inom ramen för en mera integrerad samhällsplanering. Ett fortlöpande samarbete mellan stat och kommun förutsätts.

] propositionen läggs också fram förslag till lagstiftning som skall säkra att plancringsriktlinjerna fullföljs i den kommunala planeringen och vid beslut om lokalisering av viss industri. l detta syfte föreslås att regeringen skall kunna lämna direktiv rörande en kommunal översiktsplanering och att regeringen skall överta avgörandet i frågor om var sådan industri får förläggas.

Vidare föreslås lagändringar för att stärka samhällets, i synnerhet kommunernas, ställning i den lokala planeringen. Enligt förslaget skall i fortsättningen all bebyggelse föregås av en prövning av var och när den från allmän synpunkt bör få komma till stånd. För att motverka markspekulation och opåkallad markvärdestegring föreslås att vid bl. a. generalplanering och förordnanden enligt naturvårdslagen ersättning i framtiden skall utgå för faktiska intrång som kan förorsakas av plane- ringen men inte, som f. n. är fallet, för bortfall av förväntningsvärden.

Prop. 1972111 4

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten på Stockholms slott den 29 september 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WlCKMAN, statsråden STRÄNG. ANDERSSON, JOHANSSON, l-lOLM- QVlST, ASPLlNG, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL,

ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLlNG, LÖFBERG, LlD- BOM. CARLSSON.

Statsministern anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Svenskt näringsliv har under efterkrigstiden genomgått en snabb omvandling. Stora delar av befolkningen har förlorat sin tidigare anknytning till jord- och skogsbruket och gått över till andra näringar. Företagare och löntagare har gemensamt byggt upp en effektiv industri. Ny teknik och nya vetenskapliga rön har möjliggjort en betydande produktionsökning. Utbyggnaden av kraftförsörjning och kommunikatio- ner har också spelat stor roll för den industriella utvecklingen.

Industrins produkter har med framgång kunnat säljas på världsmarkna- den. Folkhushållets gemensamma resurser har ökat kraftigt. Därmed har förutsättningar skapats för en välståndsökning som kommit folktlertalet tillgodo. Inkomsterna har höjts och arbetstiden förkortats. Den offentliga sektorn har byggts ut kraftigt. Med hjälp av de gemensamma resurserna har vi kunnat åstadkomma ökad social trygghet, bättre utbildningsmöj- ligheter och bättre bostadsstandard för alla grupper i samhället. För den enskilde har utvecklingen betytt både ökad trygghet och vidgad frihet.

Men den industriella expansionen har inte bara lagt grunden till välstånd. Den har också ställt människorna inför stora problem. lnom arbetslivet har rationaliseringar och effektivitetssträvanden drivit upp tempot och ökat påfrestningarna på löntagarna. Näringsliv och befolkning har i växande omfattning koncentrerats till vissa tätorter och vissa begränsade delar av landet. Folkomflyttningen har gått från norr till söder, från inland till kuster och från landsbygd till större tätorter. De problem som dessa förändringar har skapat har att göra med sysselsättningen och fördelningen av välfärden mellan olika grupper av befolkningen och olika delar av landet men också med miljön på arbetsplatserna, i bostadsområdena och i naturen.

I de bygder och orter som drabbats av folkminskning är arbetstillfällena färre och inkomsterna i regel lägre än i de delar av landet som gynnats av expansionen. En stor del av dem som i dag saknar arbete gör detta därför att det inte finns sysselsättningsmöjligheter på hemorten eller i närheten av hemorten. På åtskilliga håll har industrin inte kunnat ge arbete åt dem som brutit upp från jord- och skogsbruksnäringarna. I många industriorter är arbetsmarknaden så ensidig att den enskilde inte

Prop. 1972zlll 5

har några valmöjligheter. Ilärtill kommer de risker för sysselsättningen som kan uppstå genom att vissa branscher är starkt koncentrerade. till vissa regioner i landet —— textilindustrin till Sjuhäradsbygden, glasindustrin till sydöstra Småland. järnbruken till Bergslagen osv. Svårigheter som drabbar en sådan bransch slår hårt mot befolkningen i den landsända där företagen i branschen har sin huvudsakliga produktion. Inte heller storstäderna saknar sysselsättningsproblem. Arbetsmarknaden i storstadsregionerna har fått vissa balansproblem på grund av rationaliseringar och vikande sysselsättning inom industrisektorn. Det gäller framför allt Storstockholm där arbetsmarknaden länge dominerats av privat och offentlig service och industrisektorn krymper snabbt.

Bristfälliga arbetsmiljöer och uppskruvade prestationskrav gör att många slås ut ur arbetslivet. Framför allt äldre och handikappade löper risk att bli ställda vid sidan av välfärden. I de större tätorterna är trängseln och köerna ofta besvärande. Många människor känner främlingskap i snabbt framväxande nya bostadsområden.

Industrialiseringsprocessen har också medfört att vi kommit att tära hårt på värdefulla naturresurser. Luft- och vattenföroreningarna har under senare år blivit ett allvarligt problem. Konkurrensen om den mest välbelägna marken har blivit allt hårdare inte minst vid våra kuster. Den tyngre industrin söker sig till områden där det finns tillgång till djuphamn, kylvatten m.m. Det är ofta samma områden som är särskilt värdefulla för friluftslivet och som också är mycket efterfrågade för fritidsbebyggelse.

De problem som följt i industrialismens spär har gjort sig gällande i större eller mindre omfattning i alla utvecklade länder. Många industriländer upplever nu vikande industrisysselsättning. Inget land har kunnat förhindra att stora grupper av befolkningen står utanför arbetslivet. Knappast något land har gått fritt från regionala balansproblem med bristfälliga miljöer i storstäderna och uttalade sysselsättningssvårigheter i industrifattiga områden. Hotet mot miljön väcker oro i hela världen. Detta kom till klart uttryck vid 1972 års FN-konferens i Stockholm om den mänskliga miljön. Vid en jämförelse med de stora industriländerna ter sig de sociala problemen och miljöproblemen i vårt land trots allt ganska begränsade.

Problem av det slag som vi och åtskilliga andra industriländer brottas med har ett påtagligt samband med marknadskrafterna. Den koncentra- tion av näringslivet som ligger i botten på problemen är ett samlat resultat av en mångfald beslut som fattats i företagen och grundats på bedömningar av utsikterna till avkastning på investerat kapital. Marknadsekonomins förtjänster liggeri dess effektivitet och dess förmåga att stimulera till teknisk förnyelse och till snabb anpassning efter förändringar i efterfrågan. Men marknadsekonomin har inget socialt innehåll. Det företagsekonomiska lönsamhetstänkande som den bygger på utgör inte något värn för människor och miljö. Därtill fordras politiska beslut.

Det är lätt att måla den industriella utvecklingens sociala

Prop. 1972zl 11 6

skadeverkningar i dystra färger. Men som helhetsbild blir en sådan skildring inte rättvisande. Man får inte glömma att industrialiseringen har öppnat möjligheter till en förbättring av ekonomisk standard och social välfärd som tidigare generationer inte kunde drömma om. Fortsatt produktivitetsökning inom industrin är också både nödvändig och önskvärd. Nödvändig, därför att vi för att bevara den välfärd vi uppnått är helt beroende av att våra företag kan hävda sig i den internationella konkurrensen. Önskvärd, bl. a. därför att det inte finns någon annan väg att skaffa resurser till förbättringar och reformer inom olika samhällsområden. Industrialismen rymmer fortfarande stora möjligheter.

Strukturförändringarna inom näringslivet kommer att fortsätta. Därmed förstärks visserligen de sociala riskerna. Men slutsatsen kan inte bli att vi i framtiden bör avstå från industriell expansion. Stagnation äri verkligheten liktydig med tillbakagång. Svaret på påpekanden om de sociala riskerna måste i stället bli att vad som behövs är att den tekniska och ekonomiska utvecklingen underordnas människornas behov och önskemål. Därvid står sysselsättningen i förgrunden. Arbete åt alla är ett rättvisekrav. Men det är också ett krav som har att göra med önskemål att utnyttja resurserna i samhället på ett rationellt sätt. Det kan förverkligas endast genom en politik som ger samhället och löntagarna möjligheter att i högre grad än hittills påverka besluten i näringslivet och styra den ekonomiska utvecklingen i stort.

Det är sedan åtskilliga decennier en huvuduppgift för samhällets organ att tränga tillbaka arbetslösheten och öppna arbetsmarknaden för nya grupper. 1930-talets krispolitik var det första försöket i stor skala att korrigera marknadskrafterna och övervinna lågkonjunkturens verkningar genom sysselsättningsskapande och produktionsfrämjande åtgärder. Under efterkrigstiden har arbetsmarknadspolitiken utvecklats till en slagkraftigt organiserad verksamhet med många medel till sitt förfogande för att hjälpa dem som drabbas av arbetslöshet till ny sysselsättning. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har under 1960-talet och början av 1970-talet successivt kompletterats med en aktiv närings- och regionalpolitik. Den offentliga sektorn har vuxit snabbt. Som en följd av allt detta har den totala sysselsättningen ökat. Enbart under de senaste tio åren rör det sig om en ökning med ca 5 % — vilket betyder omkring 200 000 människor fler i arbete.

Arbetet på att bygga upp den nutida regionalpolitiken började år 1959 med en utredning om lokaliseringsstöd. lde'n mötte då hårt motstånd inom näringslivet och betydande grupper i riksdagen. Men i mitten av 1960-talet kunde stödverksamheten inledas. Därefter har den lokalise- ringspolitiska verksamheten snabbt utvidgats och vuxit ut till en regionalpolitik som omfattar både den privata och den offentliga sektorn. Inom de ca 900 företag som hittills fått lokaliseringsstöd hade före utgången av år 1971 skapats inemot 14 000 nya arbetstillfällen. Insatserna har främst koncentrerats till de norra delarna av landet men punktinsatser har gjorts också i södra och mellersta Sverige. lnom stödområdet har dessutom under åren 1965—71 ca 130 företag av

Prop. 1972le1 7

regionalpolitiska skäl fått tillstånd att ta i anspråk investeringsfondsmedel på sammanlagt drygt 600 milj. kr. för investeringar. Den beräknade sysselsättningseffekten av detta uppgår till ca 4 000 arbetstillfällen. Slutligen får man i detta sammanhang inte glömma de samhällsägda industrierna. Statsföretag AB sysselsatte år 1970 ca 13 000 personer inom stödområdet.

Den offentliga sektorns betydelse i regionalpolitiska sammanhang kan exemplifieras med utvecklingen inom utbildningsväsendet. Utbyggnaden under senare år av gymnasieskolan och den högre utbildningen och forskningen har präglats av en medveten decentraliseringssträvan. Det har betytt ett stort antal nya arbeten ide områden dit utbildningsanstalterna lokaliserats och samtidigt ökat dessa områdens möjligheter att dra till sig annan verksamhet. Men det har framför allt betytt att utbildningsmöj- ligheterna blivit jämnare fördelade över landet än tidigare och att den regionala fördelningen av utbildad arbetskraft också har blivit jämnare.

De regionalpolitiska insatserna har hittills i första hand siktat till att lösa de akuta problemen i skogslänen. Det har varit en primär uppgift för statsmakterna att medverka till framväxten av en livskraftig industri i dessa län för att därigenom skapa nya bestående sysselsättningstillfällen i stället för dem som gått förlorade inom jord- och skogsbruk. 1 det sammanhanget har Norrlandsfondens insatser betytt mycket vid sidan av andra stödåtgärder. Samtidigt kan konstateras att de statliga företagen i norra Sverige sedan en tid befinner sig i en period av kraftig expansion. LKAB:s, NJA:s och ASSI:s investeringar i Norrbottens län under första hälften av 1970-talet beräknas uppgå till över 2 miljarder kr. I norra Sverige har de samhällsägda industrierna länge utgjort en bas för sysselsättningen. Allteftersom det nu aktuella investeringsprogrammet genomförs förstärks denna bas ytterligare.

Den från regional jämlikhetssynpunkt viktigaste satsningen torde emellertid vara den som sker via skatteutjämningsbidragen till kommunerna. Dessa bidrag uppgår f. n. till ca 2 miljarder kr. per år. Merparten av bidragen går till kommuner och landsting i de norra delarna av landet. Effekterna för den enskilde kan belysas med några siffror. I genomsnitt för hela landet motsvarar bidragen i år 2:10 kr. per skattekrona medan den sammanlagda medelutdebiteringen utgör 23:79 kr. 1 t. ex. Jämtlands län motsvarar bidragen i genomsnitt 11:58 kr. per skattekrona. Det betyder för en jämtländsk tvåbarnsfamilj med 30 000 kr. i årsinkomst att deras kommunal- och landstingsskatt blir 2 872 kr. lägre för år 1972 än den annars skulle ha varit.

lnkomstskillnaderna mellan olika delar av landet har minskat under 1960-talet och även de regionala skillnaderna i kvinnornas möjligheter till yrkesverksamhet tenderar sedan flera år att minska.

Som samlat omdöme om den hittills förda regionalpolitiken kan sägas att den har gett goda resultat. Den har bidragit till att bristen på balansi sysselsättning och service mellan olika delar av landet blivit mindre framträdande än tidigare. Den uppbromsning av folkminskningen i stödområdet som har skett under senare år kan visserligen delvis förklaras

Prop. 1972;111 8

av konjunkturutvecklingen. Men regionalpolitiken har utan tvivel medver- kat till att industrin utvecklats positivt i skogslänen under slutet av 1960-talet. Samtidigt som industrisysselsättningen minskat i övriga delar av landet har den inom stödområdet under perioden 1965 —-69 ökat med 2.5 %.

På det miljöpolitiska området har under senare år gjorts stora satsningar för att komma till rätta med luft- och vattenföroreningar. Den miljöstörande industrin är numera underkastad koncessionstvång och särskild kontroll från naturvårdsmyndigheternas sida. Naturvårdslagen ger möjligheter att slå vakt om särskilt värdefulla mark- och vattentillgångar. När det gäller den fysiska planeringen för boende- och fritidsmiljöer ligger ansvaret väsentligen på kommunerna. Kommunerna har hittills främst planerat för utvecklingen av tätorterna. Men på senare år har allt fler kommuner påbörjat en översiktlig planering som syftar till att ge riktlinjer för utnyttjandet även av områden utanför tätorterna.

Det kan inte vara något tvivel om att vi är på rätt väg. Men nu gäller det att gå vidare. Vi har uppnått förbättringar. Men de regionala balansproblemen och miljöproblemen är ingalunda lösta. För att kunna gå vidare behöver vi nu främst en bättre planering. en precisering av vissa mål för regional- och miljöpolitiken samt en komplettering av de medel som samhällsorganen förfogar över för att styra utvecklingen. Det utmärkande för samspelet mellan företag och samhälle i näringslivets lokaliseringsfrågor har hittills varit att företagen varit den aktiva och initiativtagande parten. Ibland har länsstyrelser och centrala organ överhuvudtaget inte haft tillfälle att ta ställning till lokaliseringsvalet. Ibland har kommunala och statliga organ kommit in i bilden först på ett relativt sent stadium när vederbörande företag i realiteten redan träffat sitt val och vidtagit förberedelser, t. ex. genom markinköp. Härvidlag måste en ändring ske så att samhällets överväganden kommer in tidigare och utvecklingen redan på planeringsstadiet kan länkas in i banor som stämmer överens med de enskilda människornas krav på sysselsättning. service och god miljö.

Regionalpolitiken måste vidareutvecklas till en välfärdspolitik för alla delar av landet. Hela samhällsverksamheten måste engageras i strävandena att åstadkomma större jämlikhet mellan människorna i olika regioner i fråga om både sysselsättning och service. När det gäller den yttre miljön är en av de angelägnaste uppgifterna att stärka samhällets möjligheter att sörja för en hushållning med mark- och vattentillgångar som tar hänsyn till intressen som är gemensamma för hela folket.

Under senare år har förutsättningar skapats för en effektiv regional- och miljöpolitisk planering. Kommunindelningsreformen, som snart i huvudsak är genomförd, och länsstyrelsernas omorganisation är av avgörande betydelse i detta sammanhang. På central nivå har en förstärkning av planeringsresurserna skett med tillkomsten av statens planverk och statens naturvårdsverk. Samordningen på regeringsnivå av den regional- och miljöpolitiska planeringen med andra former för samhällsplanering ekonomisk planering, näringspolitisk branschplane-

Prop. 1972:111 9

ring, trafikplanering, utbildningsplanering osv. — har bl. a. inneburit en kraftigt ökad kontaktverksamhet mellan de i planeringsarbetet engagerade departementen.

På regionalpolitikens område har planeringsverksamheten under senare hälften av 1960-talet byggts upp systematiskt i nära samverkan mellan stat och kommun. Efter en omfattande försöksverksamhet fick samtliga länsstyrelser år 1969 i uppdrag att utarbeta regionalpolitiska handlingsprogram. Länsprogrammen redovisades till inrikesdepartemen- tet omkring årsskiftet 1971/72.

Parallellt med detta arbete har sedan 1967 bedrivits omfattande förberedelser för en fysisk planering på riksnivå. Förberedelserna har innefattat såväl en inventering av anspråk och tillgångar på mark och vatten som planöverväganden och synpunkter på behov av skydd för naturtillgångar av riksintresse. De har redovisats i en rapport, l-lushällning med mark och vatten (SOU 197 1 :75), som publicerades av civildeparte- mentet ungefär samtidigt som länsprogrammen blev färdiga. I rapporten har också lagts fram förslag till ändringar i plan- och naturvårdslagstift- ningen och till organisation för en fortlöpande fysisk riksplanering.

Det finns alltså vid det här laget ett rikt material och en god grund för mer preciserade ställningstaganden än tidigare till målen för regional- och miljöpolitiken. Tiden är också inne för vissa överväganden och beslut beträffande de ytterligare medel som samhället måste ha för att påverka näringslivets regionala utveckling och användningen av särskilt värdefulla naturtillgångar.

En diskussion om målen för samhällets regionala struktur och hushållningen med mark och vatten måste ta sin utgångspunkt i vad jag nyss sagt om betydelsen av industriell expansion. Ett expansivt näringsliv är den säkraste garantin för ökad sysselsättning i de underförsöijda områdena. All erfarenhet visar att det är tillväxten i näringslivet som är lättast att lokalisera. Omlokalisering av redan befintliga driftställen är av flera skäl ofta förenad med stora svårigheter. Detta gäller i princip både industri och annan verksamhet. För att de regionalpolitiska strävandena skall ge varaktiga framgångar är det väsentligaste. därför att vi lyckas skapa ett stort antal nya produktiva arbetstillfällen både inom privat och offentlig verksamhet.

I länsprogram 1970 har förts fram långtgående krav på nya arbetstillfällen. Svårigheterna att få fram ett tillräckligt antal nya arbeten som kan lokaliseras till regioner och orter som behöver en förstärkning är visserligen stora på grund av tillbakagången under senare år i den totala industrisysselsättningen. Enligt långtidsutredningens beräkningar kommer denna tillbakagång att fortsätta under 1970-talets första hälft. Men desto angelägnare måste det vara att vi genom målmedvetna näringspolitiska insatser försöker ytterligare stimulera den industriella utvecklingen och hejda nedgången i sysselsättningen. Dessutom är det viktigt att intresset i regionalpolitiken mer än tidigare inriktas på den enskilda serviceverk- samheten. "Tillväxten inom den offentliga serviceverksamheten måste också få spela en strategisk roll i ett långsiktigt perspektiv.

Prop. 1972:111 10

Det kan visserligen sägas att tillgängliga resurser knappast kommer att räcka till för en så kraftig förstärkning av glesbygdens och de minsta orternas arbetsmarknad och service som ett förverkligande av förslagen i länsprogrammen skulle kräva. Men om insatserna samordnas och fördelas rationellt bör det finnas goda möjligheter att nå ett väsentligt stycke på väg mot en rättvis regional fördelning av sysselsättning och service.

Både den regionalpolitiska planeringen och den fysiska planeringen måste bygga på de enskilda människornas behov och önskemål. Det är därför en utomordentligt väsentlig uppgift att försöka få så god kännedom som möjligt om människornas levnadsförhållanden och deras egen inställning till olika faktorer som har betydelse för trivsel och välfärd.

Vi har efter hand fått allt bättre kunskap om dessa ting, inte minst tack vare det omfattande kartläggningsarbete som låginkomstutredningen har utfört. Utredningen har visat hur en rad faktorer var för sig och sammantagna påverkar levnadsvillkoren för det stora flertalet människor: hälsa, sysselsättning, arbetsförhållanden, utbildning, inkomster, bostads- förhållanden samt fritid och rekreation. De viktigaste faktorerna kan sammanfattas i tre begrepp: arbete, service och miljö. Med service avser jag då både social och kommersiell service och med miljö både arbetsmiljö, boendemiljö och yttre miljö.

Kraven på arbetsmarknaden skiftar mellan olika åldersgrupper. Den äldre lokalt bundna arbetskraften har betydligt blygsammare anspråk än de stora grupper av ungdom som under de senaste åren genomgått gymnasial eller annan högre utbildning. Eftersom morgondagens arbetsmarknad kommer att få ett stort inslag av välutbildad ungdom och eftersom de gifta kvinnorna i allt större utsträckning efterfrågar yrkesarbete, finns det starka skäl som talar för att målet bör sättas högt i fråga om kvaliteterna hos den lokala arbetsmarknad som regionalpoliti- ken bör sikta in sig på. Målet bör vara en arbetsmarknad som erbjuder både välbetald och säker sysselsättning och goda möjligheter för den enskilde att välja arbete efter sin yrkesinriktning och utbildning.

När det gäller kraven på service bör målen utformas med särskild hänsyn till de behov och önskemål som glesbygdsbefolkningen har eftersom det är denna befolkning som har de svåraste problemen. Målsättningen bör vara att människorna även i glesbygder skall ha tillgång till en god dagligservice utan stort besvär och inom rimligt avstånd. Även den mer kvalificerade service som finns på regional nivå bör kunna nås utan alltför stor tidsåtgång. Detta är delvis en fråga om bättre trafikplanering och bättre kommunikationer.

I de senaste årens debatt om miljöfrågorna har utkristalliserats vissa allmänt accepterade uppfattningar. De delar av landet som är mindre tätbefolkade har obestridligen vissa fördelar när det gäller möjligheterna till rekreation. Där finns i allmänhet god tillgång på mark för fritidsbe- byggelse och rörligt friluftsliv. Samtidigt är vattnet ofta renare och luften bättre där än i regioner med koncentrerad befolkning. Tillgången till en god yttre miljö värdesätts högt.

Prop. 1972:111 11

Mot denna bakgrund framstår det som ganska givet att det bör vara en ambition både vid regionalpolitisk planering och vid fysisk planering att alla vuxna personer i arbetsför ålder så långt det över huvud taget är möjligt skall kunna få tillgång till yrkesarbete i hemorten eller inom rimligt avstånd från den och att medborgarna i gemen skall komma i åtnjutande av en god samhällsservice och samtidigt ha möjlighet att leva i en positiv yttre miljö.

Med denna övergripande målsättning som utgångspunkt måste den praktiska politiken utformas. År 1969 uttalade riksdagen att regionalpolitiken borde syfta till att skapa nya eller utveckla redan existerande tillväxtbetingelser för ett antal utvecklingsbara tätortsregio- ner i olika delar av landet. För att detta syfte skulle nås borde den starka tillväxten i de tre storstadsregionerna dämpas något. Detta önskemål står kvar. Det är både i storstadsinvånarnas och i andra medborgares intresse. En lugnare tillväxt i storstadsregionerna ökar inte bara utrymmet för ekonomisk tillväxt i andra delar av landet. Den gör det också lättare för storstäderna att klara utbyggnaden av samhällsfunktionerna och bemästra miljöproblemen.

Förhållandena är emellertid inte desamma överallt i storstadsområde- na. Jag vill framhålla att det inte kan få bli fråga om att generellt hålla tillbaka utvecklingen av näringslivet i storstadsområdena eller att dämpa tillväxten där på sådant sätt att man inte får en tillräckligt differentierad arbetsmarknad. Inte heller i dessa områden är det önskvärt att industri- sysselsättningen fortsätter att gå tillbaka på det sätt som har skett t. ex. i Stockholm under de senaste åren.

Storstadsregionen har otvivelaktigt stora fördelar att erbjuda sina invånare i form av bl.a. en differentierad arbetsmarknad och ett väl kvalificerat serviceutbud. De krav som de enskilda människorna ställer på en arbetsmarknad som skall erbjuda såväl goda inkomster som valmöjligheter förutsätter emellertid inte nödvändigtvis att arbetsmarkna- den är mycket stor. Den yttre miljön är i regel bättre på mindre orter med en begränsad arbetsmarknad. Erfarenheten visar dock att mindre orter ofta är sårbara för både strukturförändringar och konjunktursväng— ningar. Det är också svårt att där upprätthålla en tillräckligt allsidig service. Ambitionema måste därför inriktas på att det skall finnas ett relativt betydande antal orter som är så pass stora att de ger människorna valmöjligheter och att de tål de påfrestningar som strukturförändringarna för med sig. En viss koncentration av insatserna är en förutsättning för en decentraliserad ortsstruktur med utsikter att bli bestående. Om de tillgängliga resurserna splittras på ett alltför stort antal orter som var och en får en relativt svag arbetsmarknad och begränsad service kommer konkurrenskraftcn gentemot de stora tätorterna att gå förlorad. Följden blir då att företagen bryter upp och människorna tvingas flytta från hembygden. Koncentrationen till de tätast befolkade regionerna kommer då att fortsätta.

I den allmänna debatten förekommer ibland tendenser att söka skapa

Prop. 1972zlll 12

ett motsatsförhållande mellan storstadsregionerna och övriga delar av landet. För min del vill jag kraftigt understryka att regionalpolitiken måste vara en välfärdspolitik för alla medborgare oavsett var de bor i vårt land. Det är visserligen en huvuduppgift för regionalpolitiken att bistå de områden i landet som drabbas av sysselsättningsproblem. Målmedvetna insatser måste göras för att lösa dessa problem. Men det får inte ske så att man skapar svårigheter för de människor som har sin sysselsättning och utkomst i storstadsregionerna. En krympning av offentliga investeringar för service eller minskat bostadsbyggande istorstadsregionerna är varken en möjlig eller godtagbar metod att vända befolkningsströmmen och Stärka näringslivet i andra delar av landet. Inte heller kan man lösa problemen med bristande balans i sysselsättningen mellan olika delar av landet genom att vägra arbetslösa i avfolkningsbygder rätt till flyttningsbidrag när utkomst och sysselsättning inte kan erbjudas i hemregionen.

För att sådana allmänna synpunkter på regionalpolitiken som jag här har utvecklat skall kunna konkretiseras i ett handlingsprogram fordras ett fast planeringsunderlag. Redan vid 1970 års riksdag uttalade statsmakter- na att ett angivande av befolkningsramar för länen kunde tjäna som allmän vägledning för samhällsplaneringen. [ själva verket torde det förhålla sig så att vissa bedömningar av befolkningsutvecklingen är ett ofrånkomligt inslag i all samhällsplanering. Befolkningstal kan användas som riktpunkter i sådana sammanhang. Jag avvisar emellertid bestämt tanken att man skulle uppställa befolkningstal som orubbliga mål i den meningen att man försöker låsa utvecklingen vid t. ex. oförändrad befolkningsnivå i varje län eller kommun. En politik med den innebörden är inte genomförbar. Jag vill också understryka att planeringsunderlag i form av befolkningstal måste bestämmas med reservation för att vissa faktorer är svåra att bedöma i utgångsläget, t.ex. takten i den ekonomiska tillväxten och effekten på näringsstrukturen av förändringar i den internationella efterfrågan. För att befolkningsramar skall bli meningsfulla krävs en realistisk syn på utvecklingsmöjligheter och utvecklingstendenser i de skilda regionerna liksom på de regionalpolitiska medel som kan beräknas stå till samhällets förfogande.

Ingen ansökan om lokaliseringsstöd har hittills avvisats på grund av brist på medel. De sysselsättningseffekter som uppnåtts ger därför ett översiktligt mått på vad som under perioden har kunnat åstadkommas med direkt sysselsättningsskapande lokaliseringspolitiskt stöd. Det finns all anledning att räkna med successivt förbättrade resultat av denna stödverksamhet under de närmaste åren. De överväganden som nu pågår i inrikesdepartementet för att förbättra och bygga ut de lokaliseringspoli- tiska stödformerna är uttryck för en strävan att ge stödverksamheten största möjliga slagkraft. En utredning har dessutom nyligen tillsatts för att utreda behovet av nya och starkare medel att styra näringslivets regionala utveckling. Enligt sina direktiv skall denna utredning klargöra om etableringskontroll eller annat restriktivt medel som t. ex. avgifter bör införas i främst storstadsområdena. I avvaktan på utredningsresulta-

Prop. 1972:111 ' 13

tet övervägs inom inrikesdepartementet vilka åtgärder som kan vidtas för att göra det nuvarande samrådet till ett bättre instrument för att påverka företagens lokalisering. Den offentliga sektorns utbyggnad kommer naturligtvis också i framtiden att vara ett oumbärligt medel för att påverka näringslivets lokalisering och sysselsättningsstrukturen i landet.

Med tanke på de medel som kommer att stå till förfogande i den fortsatta regionala politiken finns det anledning att räkna med att det skall vara möjligt att vända den negativa utvecklingen i de län som utsatts för stark folkminskning. Det vore emellertid fel att söka inge människorna den föreställningen att tillgängliga resurser också skulle förslå till att åstadkomma en betydande ökning av befolkningen i dessa län. En löftespolitik av detta slag skulle snabbt komma att korrigeras av verkligheten.

] de förslag som chefen för inrikesdepartementet lägger fram senare i dag är huvudalternativet för planeringen i län som nu har sysselsättningssvårigheter på grund av regional obalans att befolkningen där skall vara i stort sett oförändrad år 1980. Liksom hittills bör huvuddelen av regionalpolitikens sysselsättningsskapande insatser förbe— hållas de delar av landet som ingår i det allmänna stödområdet. Planeringen för övriga delar av landet bör inriktas på vad en prognos för utvecklingen rimligen kan innebära utan insats av speciella tillväxtfräm- jande åtgärder. Det utesluter inte att särskilda åtgärder liksom hittills bör kunna komma i fråga för att lösa akuta sysselsättningsproblem också där. I fråga om storstadsområdena utgår förslaget från att bl. a. en något lägre framtida invandring medför att inflyttningen dit i absoluta tal räknat per år under återstoden av 1970-talet blir lägre än genomsnittet för åren l966—70.

Den regionala planeringen måste beakta att problemen skiftar starkt inom länen. En likartad välståndsutveckling förutsätter därför en betydande differentiering av åtgärderna. Vissa typer av åtgärder måste kunna knytas till särskilda orter eller regioner. Den plan för utveckling av den regionala strukturen som chefen för inrikesdepartementet kommer att anmäla syftar till att möjliggöra detta. Därigenom förstärks också effekterna av den kommunindelningsreform som nu snart är genomförd. Förverkligande av handlingsprogrammet förutsätter åtgärder som spänner över ett brett register. Det är åtgärder som berör många olika former av samhällsaktivitet som har betydelse för den geografiska fördelningen av näringsliv och befolkning. Chefen för inrikesdepartemen- tet kommer att presentera dessa åtgärder i anslutning till en redogörelse för länsprogrammen. För min del nöjer jag mig i detta sammanhang med att erinra om att åtskilliga av åtgärderna har en omedelbar aktualitet. Dels är det fråga om utredningar som nyligen har tillsatts eller inom kort skall tillsättas. Jag har nyss nämnt utredningen om etableringskontroll. Chefen för kommunikationsdepartementet begäri dag bemyndigande- att tillkalla en utredning som skall pröva grundläggande trafikpolitiska problem och överväga vilka åtgärder som behövs för att få en samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportsektorn. [ den

Prop. 1972:111 14

utredningen blir de regionalpolitiska aspekterna av stor vikt. Dels är det fråga om förslag som kommer att bli föremål för proposition till riksdagen innevarande år eller nästa år. Jag kan sammanfatta de viktigaste förslagen som med säkerhet kommer att kunna föreläggas riksdagen inom ett år i några punkter:

Utbyggnad av samhällrfunktioncrna

— förslag till 1973 års riksdag på grundval av skatteutjämningsrevisio- nens förslag. — förslag till 1973 års riksdag på grundval av förslag från delegationen för utlokalisering av statlig verksamhet.

Indu.rtripoliti.rka åtgärder

-— förslag till 1972 års höstriksdag om ett system för vidgat informationsutbyte mellan företag och samhälle. — förslag till 1972 års höstriksdag om uppförande av ett koksverk i anslutning till Norrbottens Järnverk. förslag till 1973 års riksdag om inrättandet av ett industripolitiskt verk samt om ökat statligt stöd till företagareföreningarna.

Regionalpolitiskt stöd

förslag till 1973 års riksdag om lokaliseringsstöd till vissa slag av serviceverksamhet och turistanläggningar, förhöjt lokaliseringsbidrag i vissa fall i det inre stödområdet, förhöjt sysselsättningsstöd samt ändringar beträffande formerna för det obligatoriska lokaliseringssam- rådet. förslag till 1973 års riksdag på grundval av industricentrautredningcns förslag.

Åtgärder på trafikområdet

— förslag till 1973 års riksdag om system för statsbidrag till icke lönsam- ma busslinjer. --förslag till 1973 års riksdag om det fortsatta regionalpolitiska transportstödet.

G Iesb ygdrå tgå'rd er

förslag till 1973 års riksdag om särskilda stödåtgärder i glesbygden i fråga om bl. a. sysselsättningsplanering, utbildning och stöd till varuförsörjningen.

Mellan den regionalpolitiska verksamheten och den fysiska planeringen finns ett klart samband. De bör ses som komplement till varandra när det gäller att främja en god regional utveckling. Den fysiska planeringen har

Prop. 1972:111 15

till uppgift att klarlägga förutsättningarna för och ge anvisningar om användningen av våra naturtillgångar. Därför måste målsättningar och beslut inom andra former för samhällsplanering, bl. 3. inom regionalpoli- tiken, återspeglas i den fysiska planeringen. Men genom att den klarlägger förutsättningarna för användning av befintliga mark- och vattenresurser påverkar den fysiska planeringen i sin tur inriktningen av regionalpoli- tiska åtgärder

Förberedelsearbetet för en fysisk riksplanering har bekräftat att det föreligger behov av att bättre överblicka naturresurserna och öka möjligheterna att styra hushållningen med dem. Det torde vara en allmän uppfattning att en fortlöpande fysisk riksplanering med denna inriktning är angelägen. En sådan planering bör mynna ut i riktlinjer för hushållningen med värdefulla naturtillgångar om vilka konkurrensen är stor eller som är särskilt känsliga för miljöpåverkan. För att dessa riktlinjer skall få avsedd verkan fordras vissa organisatoriska åtgärder och ändringar i lagstiftningen som jag strax återkommer till.

Det råder redan i dag knapphet på några av våra mest värdefulla naturtillgångar. Trots att vårt land har långsträckta kuster är det bara en mycket begränsad del av dem som är obebyggd och allmänt tillgänglig för bad och rekreation. l fjällvärlden är tillgången på orörda mark- och vattenområden visserligen riklig men där gör sig ändå gällande ett behov av skydd för naturen. l konkurrensen om den mark som det råder knapphet på är industrin och fritidsbebyggelsen de intressen som har lättast att hävda sig. Risken är påtaglig att konkurrensen går ut över det rörliga friluftslivet som för många människor är den enda möjligheten till kontakt med naturen. De riktlinjer som nu bör fastställas för den fysiska riksplaneringen bör ta sikte på sådana naturtillgångar där rikssynpunkter- na och den stora allmänhetens intressen har stor tyngd. Det gäller just kusterna, fjällvärlden och vissa vattendrag.

Riktlinjerna bör vara av skilda slag. För det första bör de innehålla allmänna direktiv för avvägningen mellan olika anspråk som riktas mot användningen av naturresurserna. Vidare bör de innefatta en avgränsning av områden vilkas vetenskapliga och rekreativa värden bedöms vara av sådan art att kraftverk, oljeraffinaderier, massafabriker eller annan särskilt miljöstörande industri inte bör få förläggas dit. Även andra restriktioner kan behöva uppställas i sådana områden främst för att trygga allmänhetens tillgång till rekreationsmöjligheter. Ytterligare måste riktlinjerna ge besked om vart man vill hänvisa sådan industri som jag nyss har nämnt och vilka områden som bör reserveras för detta ändamål.

Dessa riktlinjer bör — efter vederbörlig riksdagsbehandling bli vägledande för regering, myndigheter och kommuner vid beslut om markanvändningen.

Den fysiska planeringen är av gammalt en samhällelig angelägenhet. Redan genom 1947 års byggnadslagstiftning ersattes markägarens fria exploateringsrätt med en befogenhet för kommunerna att genom planläggning bestämma var och när bebyggelse får komma till stånd. Detta gällde närmast bebyggelse i tätorter. Efter hand har samhällets

Prop. 1972:111 16

möjligheter att -— bla. i naturvårdens och friluftslivets intressen verka för en lämplig bebyggelseutveckling även utanför tätorterna vidgats. När riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen antagits kommer detta emellertid inte att vara tillräckligt. I framtiden bör principen vara att all bebyggelse skall föregås av en prövning av var och när den från allmän synpunkt bör få komma till stånd. Chefen för civildepartementet lägger nu fram förslag med denna innebörd. Han föreslår i samband därmed också ändringar i byggnads- och naturvårdslagstiftningens ersättningsregler, som kompletterar förra årets reformer på marklagstift- ningens område. Syftet med dessa förslag är att ytterligare minska riskerna för markspekulation och opäkallad markvärdestegring och att samtidigt stärka samhällets ställning i miljövårdsplaneringen.

De riktlinjer för den fysiska riksplaneringen som läggs fast under medverkan av riksdagen måste fullföljas i en fortsatt planering. Denna planering bör i väsentliga delar utföras av kommunerna. llärom torde råda en betydande enighet. Med en sådan ordning kan man bygga på den största förtrogenheten med de lokala förhållandena och bäst säkra en medborgerlig förankring av planeringen.

Enligt gällande byggnadslagstiftning har staten redan nu ett visst inflytande över den kommunala planeringen. Hittills har emellertid staten fullföljt denna uppgift huvudsakligen genom formell efterhandsgransk- ning av kommunala planer. För att säkerställa att de i den fysiska riksplaneringen fastlagda riktlinjerna blir fullföljda måste staten tilldelas en mer aktiv roll i planeringen än tidigare. Det är med andra ord ofrånkomligt med en viss förskjutning av relationerna mellan stat och kommun, Förskjutningen bör emellertid inte ske i riktning mot en stel statlig kontroll eller styrning utan den bör i stället komma till uttryck i ett mer utvecklat samarbete mellan stat och kommun ett samarbete där den primära uppgiften för staten blir att ge underlagsmaterial för den kommunala planeringen i de delar denna behandlar frågor av riksintresse. [ sista hand måste emellertid staten ha lagliga möjligheter att garantera att riksintressen blir tillgodosedda. Även de lagändringar och organisatoriska åtgärder som behövs för detta ändamål ingår i de förslag som chefen för civildepartementet i dag lägger fram.

Vid prövningen av frågor om lokalisering av industri kommer, som jag tidigare har sagt, samhällets organ ofta in först på ett sent stadium i beslutsprocessen. Beträffande den särskilt miljöstörande industrin förändras nu denna situation genom den fysiska riksplaneringen. Ett allsidigt översiktligt material samlas centralt som skall göra det möjligt att från samhällets sida ta ställning till enskilda lokaliseringsönskemål. Det är angeläget att ordningen för den koncessionsprövning som ifrågavarande industri är underkastad anpassas till den nya situationen. Chefen för civildepartementet föreslår i sådant syfte vissa ändringar i prövningsord- ningen som bl.a. innebär att regeringen övertar avgörandet i nu ifrågavarande lokaliseringsärenden. Därigenom markeras regeringens an- svar för att de riktlinjer som dragits upp i den fysiska riksplaneringen blir fullföljda.

mp. 1972:111 17

Den regional- och miljöpolitik som jag här har presenterat innebär att samhället. får ett väsentligt. ökat ansvar för näringslivets utveckling och för hushållningen med vissa mark- och vattentillgångar. Det regionalpoli- tiska handlingsprogrammet och de åtgärder som ansluter till detta innebär en komplettering av de centrala och regionala statliga organens instrument för att påverka utvecklingen. Den fysiska riksplaneringen och ändringarna i bl. &. byggnadslagstiftningen innebär också nya uppgifter för dessa organ. Men även kommunerna får ökat ansvar och vidgade befogenheter. Kommunerna kommer i fortsättningen att Spela en framträdande roll både i den regionala utvecklingsplaneringen och i den fysiska riksplaneringen. Det är en nödvändig garanti för att verksamheten skall få bredast möjliga demokratiska förankring.

I relationerna mellan stat och kommun betyder de förslag som nu läggs fram att centrala och regionala statliga organ på vissa punkter får ett fastare grepp över samhällsverksamheten. Det är emellertid inte här fråga om ett motsatsförhällande mellan stat och kommun utan om en samverkan för gemensamma mål med ett vidgat ansvarsområde för båda parter. Ett inslag av förstärkt inflytande på riksnivå är en ofränkomlig konsekvens av tanken att välståndet bör fördelas rättvist mellan olika regioner. En politik som syftar till att ge medborgare i olika delar av landet så långt möjligt likvärdiga levnadsförhållanden kan inte förverkligas enbart genom beslut av kommunala organ.

[ relationerna mellan samhället och det privata näringslivet betyder reformerna nya uppgifter och ökade befogenheter för både stat och kommun. Den verkliga innebörden av denna förstärkning av samhällets inflytande är emellertid att de ekonomiska krafter motverkas som strävar mot en koncentration av näringsliv och befolkning. Om man vill ge näringslivet i alla delar av landet utvecklingsmöjligheter och vill utjämna regionala skillnader mellan människorna i fråga om sysselsättning och inkomster är en Sådan förstärkning av demokratiska samhälleliga organ den enda framkomliga vägen.

Det långsiktiga arbetet för regional utveckling är ett led i en politik som syftar till att ge alla rätt till arbete. trygghet och god miljö. Det är en politik som ställer stora krav på samhällssolidaritet. och förutsätter en effektiv demokrati.

De riktlinjer för regionalpolitiken och för hushållning med mark och vatten som jag här har redogjort för bör underställas riksdagen för godkännande. Frågan om proposition i ämnet bör anmälas när yttrande från lagrådet föreligger över vissa förslag som chefen för civildepartemen- tet i dag kommer att begära remitterade dit. F. n. begränsar jag mig till att hemställa att vad jag här har anfört tas till protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. llöghet Kron- prinsen-Regenten.

Ur protokollet: Britta G_vllensren

Prop. 1972:111 18

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen—Regenten på Stockholms slott den 20 oktober 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, AN DERS- SON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYR- DAL, ODHNOFF. MOBERG, BENGTSSON, NORLING. LÖFBERG. LIDBOM, FELDT.

Statsministern anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.

] anförande till statsrädsprotokollet för den "2.9 september 1972 redogjorde jag för riktlinjerna för regionalpolitiken och för hushållningen med mark- och vattentillgångar. Senare samma dag anmälde cheferna för inrikes- och civildepartementen vissa. på dessa riktlinjer grundade förslag, vilka Kungl. Maj:t beslutade. skulle föreläggas riksdagen (bilaga 1 och 2). Chefen för civildepartementet anmälde dessutom förslag till ändringar i vissa lagar, bl.a. byggnadslagen (1947385), över vilka förslag Kungl. Maj:t beslutade att, i vissa delar, inhämta lagrådets yttrande (bilaga 2).

Jag avslutade mitt anförande till protokollet för den 29 september 1972 med att uttala att de riktlinjer för regionalpolitiken och hushåll- ningen med mark och vatten för vilka jag sålunda redogjort, borde. underställas riksdagen för godkännande. Frågan om propositionen i ämnet borde emellertid inte anmälas förrän yttrande från lagrådet förelåg över de lagförslag som chefen för civildepartementet senare samma dag skulle komma att begära remitterade dit. Detta yttrande har nu inkom- mit.

Pä hemställan av chefen för civildepartementet (bilaga 3) har Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutat dels att föreslå riksdagen att antaga de. av lagrådet granskade lagförslagen med de ändringar som vidtagits i dem och de övriga författningsförslag, för vilka han lämnat en redogörelse till statsrådsprotokollct för den 29 september 1972, dels att bereda riks- dagen tillfälle att avge yttrande över förslag till ändringar i vissa andra författningar för vilka han också lämnat en redogörelse till sistnämnda protokoll. Författningsförslagen har fogats som bihang 2 till bilaga 3.

Jag hemställer nu att Kungl. Maj:t dels föreslär riksdagen att godkänna de riktlinjer för regionalpolitiken och för hushållningen med mark- och vattentillgångarna, för vilka jag lämnat en redogörelse till statsrådsprotokollet för den 29 september 1972,

dels föreslär riksdagen

1. att godkänna de förslag till

3. uttalande om de allmänna regionalpolitiska målen, b. ramar för planeringen av verksamheten i länen och

Prop. 1972:111 19

c. plan för utveckling av den regionala strukturen, om vilka Kungl. Maj:t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29 september 1972 fattat beslut (bilaga ], punkterna 1—3),

2. att besluta om ett regionalpolitiskt handlingsprogram i enlighet med det av Kungl. Maj:t enligt utdrag av statsrädsprotokollet för den 29 september 1972 fattade beslutet (bilaga 1, punkt 4),

dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över det förslag till riktlinjer för hushållningen med mark och vatten, om vilket Kungl. Maj:t enligt utdrag av statsrädsproto- kollet för den 29 september 1972 fattat beslut (bilaga 2),

dels föreslår riksdagen att godkänna det förslag till riktlinjer för organisationen för en fysisk riksplanering, om vilket Kungl. Maj:t enligt utdrag av statsrådsprotokollet för den 29 september 1972 fattat beslut (bilaga 2),

dels föreslår riksdagen att antaga de på de angivna riktlinjerna grundade lagförslag, om vilka Kungl. Maj:t enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag fattat beslut (bilaga 3),

dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över de förslag till

3. kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612) och b. kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan (l956:617), om vilka Kungl. Maj:t enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag fattat beslut (bilaga 3).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen—Regenten att till riksdagen skall avlätas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Margit Edström

A UPPGIFTER OM DEN REGIONALA STRUKTUREN

A.1 Behov av ett enhetligt bakgrundsmaterial

De olika länsstyrelsernas förslag till handlingsprogram enligt läns- program 1970 utgör det material som har den största betydelsen vid utformandet av ett regionalpolitiskt handlingsprogram. Detta gäller både för länsprogrammen som en källa för sakinformation och analys samt för de prioriteringar inom länen som utgör väsentliga underlag vid lösandet av de nödvändiga avvägningsfrågorna på riksnivån. Länsprogrammen är sammanställda mot bakgrund av för alla länsstyrelser gemensamma anvisningar. Trots detta är det i många avseenden svårt att göra direkta jämförelser mellan länsprogrammen, vilket till en del speglar olikheter i angreppssätt vid de skilda länsstyrelserna men också beror på den starkt skiftande verklighet som länen erbjuder. Behovet av enhetliga bakgrunds- data aktualiseras således av flera skäl.

En indelning av kommunblocken i ortstyper efter deras regionala funktioner utgör ett viktigt led i utformningen av ett program. En sådan indelning måste innebära att lika orter bör klassificeras lika. Data som visar orternas placering i förhållande till varandra kan här tjänstgöra som ett underlag samt ge information i vad mån speciella åtgärder kan krävas för att i olika avseenden bringa upp en ort till en tillfredsställande nivå.

Olika typer av regionala obalansproblem som inte sammanfaller med indelningen i ortstyper kan aktualisera samhälleliga åtgärder. Vid bedöm- ningen av vilka orter som främst bör komma ifråga för åtgärder och vilken omfattning dessa åtgärder bör få finns ett uttalat behov av jämförbara mått på hur orter förhåller sig till varandra i fråga om sådana problem. Vidare bör problem som har identifierats och påtalats iett län kunna identifieras också i andra län varigenom möjligheter skapas att föra en allmän diskussion mot bakgrund av realistiska mått på problemens omfattning.

I ett regionalpolitiskt handlingsprogram bör de regionala problemen betraktas under bortseende från administrativa indelningar. Det finns även anledning att uppmärksamma behovet av mellan olika län jämför- bara data som belyser förhållandena inom de skilda länen, dels för att ge länsstyrelserna och länens invånare möjligheter att se de egna problemen i ett något vidare perspektiv, dels för att kommunblockens ställning inom resp. län skall kunna påverka bedömningen av kommunblockens pro- blem. Den sista synpunkten betyder att förhållanden inom länen bör påverka strävandena efter likartade bedömningar av orter inom en och samma ortstyp. Redovisningen av bakgrundsdata mäste av dessa skäl ske inte bara sakområdesvis utan också på sådant sätt att ortens betydelse i länet framgår någorlunda klart.

Minsta planeringsenhet i länsprogrammen utgörs av kommunblock samt i vissa fall av planeringsregioner bestående av flera block. Med några

Prop.l972:lll Bilaga] Reg.pol.handlingsprogramm.m. 2

få undantag väljs i denna framställning kommunblocket som regional redovisningsnivå.

För invånarna i ett kommunblock kan i många fall förhållandena inom en vidare region än den egna kommunen vara av intresse. Så kan t. ex. den lokala arbetsmarknad inom vilken pendling är möjlig omfatta flera kommuner. På samma sätt kan den egna kommunens serviceutbud vara av mindre intresse om ett kvalitativt överlägset utbud finns lätt tillgäng- ligt i en angränsande kommun. Viss redovisning sker därför på lokala arbetsmarknadsområden (approximerade till att omfatta ett område med 30 km radie från centralorten). Vidare har i de tablåer över länen som finns i slutet av detta bihang eftersträvats att redovisa närbelägna kom- munblock tillsammans, varvid det bör bli möjligt att för vissa variabler avläsa sambandet mellan kommunblock.

Det kan således konstateras att det i den följande framställningen finns ett behov att gruppera landets kommunblock efter ortstyp. Länsstyrelser- na har i sina förslag till länsprogram lämnat förslag till en sådan klassificering. En utförlig redogörelse för bakgrunden till och resultatet av denna klassificering lämnas i proposition 1972zlll bilaga 1, avsnitt 9.3. Kommunblocken delas i länsstyrelsernas förslag in i storstäder, storstadsalternativ, regionala tillväxtcentra. serviceorter samt övriga orter, alla med skilda kriterier på serviceutbud och arbetsmarknadens storlek. Med några mindre modifieringar kommer länsstyrelsernas indelning att användas i det följande.

Modifieringarna av länsstyrelsernas förslag rör dels terminologin, dels vissa mindre justeringar för att åstadkomma en mera enhetlig bedömning.

Nästan alla länsstyrelser har utpekat ett eller flera storstadsaltemativ. De föreslagna storstadsalternativen är samtliga primära centra inom sina resp. län; denna term kommer att användas i fortsättningen. Länsstyrel- sernas förslag till regionala tillväxtcentra utgör i de flesta fall länsdels- centra inom länet. [ analogi med termen primära centra används i det följande termen regionala centra. övriga kommunblock i länen har i länsstyrelsernas förslag antingen benämnts serviceorter eller övriga orter. Skillnaden mellan de två typerna av kommunblock ligger närmast på åtgärdssidan varför denna distinktion ej bibehållits här. Termen kommun- centra används för båda dessa ortstyper.

I några länsprogram har man vid ortsklassificeringen utpekat två eller flera kommunblock som fått en gemensam klassificering. Vid redovis- ningen av bakgrundsdata har dessa orter i några sammanhang samredo- visats.

A.2 Principer för urvalet av bakgrundsdata

För att möjliggöra överblick av förhållandena i kommunblocken måste de data som presenteras i det följande vara begränsade till sin omfattning och k0mplexitet. Möjligheter till sådan överblick har erhållits genom att på länstablån presentera regionalpolitiskt intressanta data is. k. minidiagram. Ambitionen har varit att på ett enda uppslag ge den information som rör

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 3

ett län. Denna överblick har kunnat erhållas endast till priset av en minskad detaljrikedom.

Vid valet av data har eftersträvats en belysning av så många fält som möjligt. Huvudvikten har därvid lagts vid data som belyser förhållandena på arbetsmarknaden men även utbudet av service har kartlagts. Dessutom finns ett behov av att visa allmänna demografiska uppgifter om kommun- blocken. Varje variabel som tas med skall på ett meningsfullt sätt belysa regionalpolitiskt intressanta frågeställningar. I det följande görs en punkt- vis genomgång av frågeställningar samt av mätare som kan beskriva situationen i kommunblocken i dessa avseenden. Av de variabler som diskuteras som möjliga mätare kommer endast ett urval att kunna redovisas på länstablåerna. Detta urval presenteras i avsnitt 3.

A.2.l Den enskildes krav på arbetsmarknaden Ekonomisk standard

Regionala olikheter i ekonomisk standard har varit föremål för uppmärksamhet i flera regionalpolitiska beslut.

M öj l i g a m ä t a r e. Inkomstnivå per inkomsttagare eller per in- vånare kan erhållas från inkomststatistiken. Med den senare mätaren beaktas yrkesverksamhetsgradens variationer. lnkomstnivån inom indu- strin synes ha speciell betydelse på grund av att industrins sammansätt- ning i viss utsträckning påverkas genom statliga åtgärder. Följande mätare är möjliga, nämligen — inkomstnivå per sysselsatt — inkomstnivå per invånare skattekronor per invånare löneläget inom industrin.

Arbetsmarknadens stabilitet eller robusthet

Arbetsmarknadens stabilitet eller robusthet kan avläsas i dess större eller mindre konjunkturkänslighet och graden av känslighet inför struk- turomvandlingar.

M öj li g a m ä t a r e. Stabilitet kan åstadkommas på olika sätt. Stora lokala arbetsmarknader ger pendlingsmöjligheter som utjämnar slump- variationer. Stor andel expansiva näringar minskar konjunkturnedgångar— nas svårighetsgrad. En stor andel offentligt anställda ökar arbetsmarkna- dens stabilitet. Många små industrier i flera olika branscher minskar slumpvariationerna.

Ett eller flera stora väletablerade och välskötta företag kan dock ge mindre variationer. Följande mätare är möjliga, nämligen — den lokala arbetsmarknadens storlek — största industribranschens andel — största industriarbetsställets andel — arbetslöshetens omfattning

Prop.]972:lll Bilaga] Reg.pol.handlingsprogramm.m. 4

andel industrier med en förutsedd negativ sysselsättningsutveckling — andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk

— andel förvaltningspersonal inom industrin förädlingsvärde per sysselsatt inom industrin _ andel sysselsatta i offentlig tjänst.

Arbetsmarknadens differentieringsgrad

Härmed avses arbetsmarknadens möjligheter att ge sysselsättning åt individer med olika utbildnings- och yrkesspecialisering. Detta påverkar möjligheterna för framför allt kvinnor och mera allmänt för yngre välutbildad arbetskraft att få sysselsättning inom en region.

M öj lig a m ä t a r e. Den regionala fördelningen på olika typer av utbildning är svår att belysa med offentlig statistik. Andelen sysselsatta inom offentliga tjänster ger ofta en god uppfattning om arbetsmarkna- dens möjligheter att bereda arbete åt de aktuella grupperna. Även andelen förvaltningspersonal inom industri bidrar till att ge en sådan bild. Ett mera indirekt mått ligger i flyttningsbilden i de lägsta åldersgrupperna ställd i relation till totalflyttningen. Möjligheten för familjemedlemmar med olika yrken till samtidig yrkesverksamhet skulle kunna mätas med

specialiseringsindex och den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden. Följande mätare är möjliga, nämligen

förvärvsintensitet, speciellt för kvinnor flyttningsbilden i åldersgruppen 20—29 är ställd i relation till total- flyttningen . — flyttningen uppdelad på svenska och utländska medborgare andel förvaltningspersonal inom industri andel sysselsatta inom offentlig förvaltning — Specialiseringsindex, för hela näringslivet och för industrin.

Takten på strukturomvandlingen

Framför allt äldre och lokalt låst arbetskraft har intresse av att befintliga arbetsuppgifter bibehålls. En snabb strukturomvandling blir, även när den i och för sig inte medför en minskning av det totala antalet arbetstillfällen, en negativ faktor för dessa människor.

M öj lig a ut å t a r e. Minskningen av antalet arbetstillfällen är huvud- sakligen ett problem förknippat med sysselsättningsutvecklingen inom de. areella näringarna. Även strukturellt betonade problem inom industri- sektorn kan i framför allt branschmässigt ensidiga regioner leda till friställning av arbetskraft. Följande mätare är möjliga, nämligen andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk andel sysselsatta inom industrier med en förutsedd sysselsättnings-

minskning prognoserad sysselsättningsutveckling.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 5

A.2.2 Företagets krav på arbetsmarknaden Arbetsmarknadens elasticitet för företagen

För företaget är det en fördel om arbetsmarknaden utan alltför stora svårigheter kan absorbera enskilda företags expansion och kontraktion. M öj l i g a m ä t a r e. Antal invånare inom den lokala arbetsmark- naden, dvs. inom 30 km pendlingsavstånd. Antal industrisysselsatta ger möjligen en än bättre bild. Därvid bör det största företagets andel uppmärksammas. För detta företag måste arbetsmarknadens storlek sesi ljuset av den egna andelen. För övriga, mindre företag räcker det med uppgifter om totalarbetsmarknadens storlek. Följande mätare är möjliga, nämligen antal invånare inom pendlingsavstånd antal industrisysselsatta i kommunblocket största företagets andel specialiseringsindex.

Förekomst av speciella och generella lokaliseringsfördelar för företagen

Med lokaliseringsfördelar avses de fördelar som följer för företag av att ligga i ett område med andra företag inom samma bransch resp. fördelen av att ligga i ett område med ett differentierat näringsliv. Boråsregionen och vissa delar av Bergslagen har sannolikt utpräglade speciella fördelar att erbjuda företag inom textil- resp. stålbranscherna. Stockholm och Malmö erbjuder troligen mera generella fördelar.

M öj l i g a m ä t a r e. Några direkta mått på skillnaden i lokalise- ringsförutsättningar mellan regioner finns inte. Det blir därför nödvändigt att göra indirekta mätningar. Speciella lokaliseringsfördelar erhålls genom branschensidighet. Generella lokaliseringsfördelar genom en omväxlande branschstruktur och genom ett allsidigt utbud av företagsservice. Följan- de mätare är möjliga, nämligen — branschensidighetens omfattning (i vissa fall gynnsamt för företag inom

den dominerande branschen) arbetsmarknadens storlek, t. ex. antal invånare inom 30 km pendlings- avstånd

företagens fördelning på storleksgrupper (ett stort företag kan ge obetydliga lokaliseringsfördelar för övriga mindre företag) —- utbudet av företagsservice förekomst av ett till vissa branscher specialiserat utbildnings- och forskningsutbud.

Lokal rekrytering av arbetskraft med skilda specialiteter

En differentierad arbetsmarknad där olika yrkesspecialiteter är före- trädda bör öka rekryteringsmöjlighetema liksom ett utbildningsutbud inom för företagen intressanta områden.

Prop. 197221 11 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 6

M öj lig a rn ä t a r e. Följande mätare är möjliga, nämligen den lokala arbetsmarknadens storlek

- andel förvaltningspersonal inom industri — specialiseringsindex (hög specialisering kan vara en fördel för företag inom den dominerande branschen) — företagens fördelning på storleksgrupper — förekomst av olika typer av utbildning.

Utbud av arbetskraft från tillbakagående näringsgrenar

För värderingen av denna faktor är förekomst av ett rekryterings- uppland, för vilket den aktuella orten representerar en naturlig boende- eller inpendlingsort, av betydelse. Storleken av de tillbakagående nä- ringarna torde också vara av intresse.

M öj lig a m ä t a r e. Följande mätare är möjliga, nämligen andel inom jord- och skogsbruk inom kommunblocket elleri länet —— andel inom industri med en förutsedd sysselsättningsminskning sysselsättningsgapen enligt länsplanering 1967.

A.2.3 Allmänna samhällskrav på de lokala arbetsmarknaderna

I större eller mindre utsträckning utgör de olika mål för arbetsmarkna— den som har redovisats i det föregående även samhällets mål. Det finns dock vissa allmänna mål som knappast kan formuleras som individ- eller företagsmål. Undvikande av socialt ensidiga miljöer kan vara exempel på sådana mål. En arbetsmarknad som ställer små krav i kvalifikationsav- seende kan leda till en social segregering på det regionala planet.

M öj lig a m ä t a r e. Regionalt uppdelade socialgruppsdata finns inte varför indirekta mätmetoder måste tillgripas. Följande mätare är möjliga, nämligen — andel förvaltningspersonal inom industri — andel sysselsatta inom offentlig service — utvecklingen i åldersgruppen 20—29 år i förhållande till totalbefolk-

ningens sammansattning proportionen män/kvinnor i vissa åldrar andelen utländsk arbetskraft.

A.2.4 Individens krav på service

Individens krav på service kan lämpligen indelas i krav på samhällsservi- ce (inkl. kommunikationer) och på kommersiell service. Utbudets innebörd för individen kan sägas bero av tre egenskaper, nämligen l) nivån (kvaliteten)

2) tillgängligheten 3) stabiliteten (risk för förändring).

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 7

Krav på utbildningsmöjligheter och sjukvård

Dessa serviceslag synes i varje fall för de regionala nivåer som är aktuella i ett handlingsprogram för landet vara av den största betydelsen. Beträffande den mest kvalificerade servicen bör även utbudet utanför det egna kommunblocket uppmärksammas.

M öj lig a m ä t a r e. Följande mätare är möjliga, nämligen _ tillgång till universitet, universitetsfilial, regionsjukhus, länslasarett,

systematiserad decentraliserad undervisning, kombinationsutbildning, 4-årigt gymnasium, 3-årigt gymnasium, mindre lasarett, läkarstation, högstadium etc. — rangordnade efter relativ sällsynthet -— tillgången bör uppdelas i sådan service som finns inom eget kommunblock och inom t. ex. 30 km avstånd.

Krav på kommersiell service

Nivån (kvaliteten) på denna typ av service varierar med antalet serviceslag som är representerade samt med antalet utbudspunkter för varje serviceslag. Hur starkt individerna upplever olikheterna mellan olika servicenivåer är mycket oklart. Vidare skiftar serviceutbudets innebörd med tillgängligheten. M öj l i g 3 m äta r e. Följande mätare är möjliga, nämligen -— antal serviceslag företrädda inom kommunblocket enligt telefonkata- logen eller företagsregistret -— tillgång till kompletterande servicenivåer inom visst avstånd -— antal sysselsatta inom t.ex. detaljhandel enligt 1965 års folk- och bostadsräkning med nivåindelning i anknytning till någon typ av ortsklassificering -— andel sysselsatta inom t. ex. detaljhandel ställt i relation till motsvaran- de andel inom länet vilket skulle kunna ge resp. kommunblocks

”självförsörjningsgrad”.

Krav på persontransportmöiligheter

Transportmöjlighetema har betydelse både för möjligheterna att nå service på olika utbudsnivåer och att nå arbetsställen inom en region. Det är då huvudsakligen frågan om lokala och regionala transporter. Kontakt- möjligheterna med övriga landet bör vara av intresse för främst de sociala kontakterna.

M öj lig a m ä t a r e. Mätarna bör i princip ge information om hur snabbt, bekvämt och till vilket pris man från ett kommunblock kan nå ett visst antal individer, ett visst serviceutbud eller en arbetsmarknad av en viss strolek. En så ambitiös presentation av data kan inte erhållas i bakgrundsdata. En rimlig ambitionsnivå kan vara att notera förekomst av järnvägsstation och flygfält samt att karakterisera turtätheten på dessa samt att klartlägga vägsystemets utbyggnad. Följande mätare är möjliga, nämligen

Prop. 1972zl11 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 8

— folkmängd inom 30 och 100 km avstånd

förekomst av järnvägsstation (turtäthet)

— förekomst av flygfält (turtäthet) — förekomst av bussförbindelser (turtäthet)

_ vägnätets standard inom kommunblocket antal väglänkar på riks- och länsvägnätet som berör kommunblocket.

A.2.5 Företagens krav på service

Företagens krav på servicenivån sammanfaller i stor utsträckning med individens krav. Speciellt för företag som behöver personal med speciella kvalifikationer kan dessa personalgruppers krav vara av viss betydelse. Krav på mera specifik företagsservice kan indelas i tre delområden, för det första tillgång på service från specialister på företagsservice, för det andra service från företag inom samma bransch eller i produktionstek- niskt sammanhängande branscher och för det tredje kommunikations- tekniskt betonad service, både vad beträffar persontransport och gods. Den andra typen av service är närmast att beteckna som lokaliseringsför- delar och har redan behandlats under A.2.2. Persontransporter behandlades under A.2.4.

För specialisttjänster finns det liksom tidigare i fråga om service för in- dividen anledning att varna för uppfattningen att det finns några enkla samband mellan uppmätt servicenivå och upplevd servicenivå. För före- tagen inträder en ytterligare komplikation i och med att företagens beroende av extern service varierar med deras storlek; det stora företaget kan inom sig självt åstadkomma mycket av den service det lilla och medelstora företaget måste inköpa utifrån.

Godstransporter bör med undantag för hamntjänster kunna täckas av i stort sett samma variabler som persontransporter.

M öj lig a m ä t a r e. Följande mätare är möjliga, nämligen antal typer av företagsservice företrädda enligt företagsregistret (servi-

cenivån)

— servicenivån i angränsande block — fördelningen av företag på storleksgrupper, vilket ger ett mått på behovet av företagsservice — offentligt serviceutbud inom vissa delområden förekomst av hamn med viss godsomsättning.

A.2.6 Krav på produktivitet

En stor del av de i det föregående berörda kraven kan formuleras också som krav på hög produktivitet. Detta gäller både för industrin och för övrig verksamhet. På grund av att produktivitetsolikheter f. n. knappast är mätbara utanför industrins område tenderar diskussionen lätt att enbart uppmärksamma olikheterna där. Den faktiska variationen i pro— duktivitet per investerad krona och/eller per sysselsatt beror av ett flertal faktorer varav endast några är regionalt intressanta. Branschtillhön'ghet,

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 9

kapitalets ålder, anläggningarnas storlek, teknifieringsgraden, export- andel, lokaliseringsortens industriella miljö inkl. de anställdas kunnighet, transportkostnader etc. är några av de faktorer som spelar in.

Anläggningarnas storlek och därmed indirekt teknifieringsgraden bör stå i ett visst samband med ortsstorleken, både för den faktiska situationen i nuläget och för eventuella nyetableringar. Den lokala industrimiljöns betydelse är strängt taget vad som skulle utgöra den egentliga regionala effekten. De flesta undersökningar har visat att denna effekt, efter det man rensat för andra variationer i faktorutrustningen, tenderar att bli relativt liten. Å andra sidan kan i själva rensningen för dessa faktorers betydelse ligga ett borttagande av faktiska regionala effekter. Låg teknifieringsgrad och omodern kapitalutrustning kan i sig vara konkreta effekter av regionala olikheter i produktionsförutsätt- ningarna. Det ligger emellertid inte inom ramen för vad som i detta sammanhang är möjligt att åstadkomma, en total analys av produktivitets- frågorna. Det måste med nödvändighet bli fråga om partiella analyser.

M öj lig a m ä t a r e. Följande mätare är möjliga, nämligen förädlingsvärde per sysselsatt inom industri efter branschnormalisering — hkr/sysselsatt, förvaltningspersonalandel och företagens storleksstruk-

tur är faktorer som påverkar förädlingsvärdets storlek.

A.3 Använda bakgrundsdata A.3.l inledning

På länstablåerna i slutet av detta bihang presenteras uppgifter om kommunblocken i s.k. minidiagram. Innehållet i dessa diagram och de källor som har använts kommenteras i det följande. För de flesta variabler har uppgifterna ställts i relation till ett riksgenomsnitt. För några variabler har det befunnits meningsfullt att med färg markera om kommunblocken hör till de 25 % av landets kommunblock som har det högsta resp. lägsta värdet på variabeln i fråga.

l avsnitt A.4 kommenteras länsvis tablåernas uppgifter. Länstablåerna ger främst möjligheter att jämföra förhållandena i ett kommunblock med övriga block inom länet. För att även ge underlag för jämförelser med kommunblock av samma typ i andra delar av landet ges i samband med kommentarerna för några variabler sammanställningar som anger kom- munblockens läge i förhållande till övriga block av samma typ. Därvid har länsstyrelsernas modifierade förslag till ortsklassificering använts. Denna kommenteras i avsnitt A. 1 .

För varje län lämnas i kommentarerna sex sådana ortsklassvisa sam- manställningar. ] dessa figurer visas kommunblockens fördelning efter befolkningsutveckling, andel 50 år och äldre. näringsgrenssammansätt- ning, industriutveckling. inkomstnivå och andel arbetslösa. Figurerna för- klaras i det följande under kolumnerna 5, 7, 8,11,18 och 19.

Prop.]972:lll Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 10

A. 3.2 Presentation av använda bakgrundsdata

Kolumn ] Folkmängden år 1970 ikommunblockets centralort uttryckt i ] OOO-tal

Källa: Folk- och bostadsräkningen år 1970.

Kolumn 2 Folkmängden år 1970 i kommunblocket uttryckt i I OOO-tal

Källa: Folk- och bostadsräkningen år 1970.

Kolumn 3 Folkmängden år 1970 inom 30 km från kommunblockscen- trum

&

Till det lokala befolkningsunderlaget räknas invånare i de församlingar vilkas huvudort ligger inom 30 km fågelvägsavstånd från kommunbloc- kets centralort. Denna avgränsning ger ett omland som endast ungefärligt överensstämmer med ett fågelvägsavstånd på 30 km. Ibland tas personer med som har något längre till centralorten och ibland utesluts personer som har kortare avstånd. För södra och mellersta Sverige samt kommun- blocken utefter norrlandskusten är de eventuella felen ganska små. För kommunblocken i de inre delarna av Norrland blir värdet något osäkert genom församlingarnas avsevärda storlek.

Källa: GEDAP (Geografiskt datapaket. Lunds universitet).

Kolumn 4 Folkmängdens fördelning inom 30 km

'I.

%I

0 100

Figuren visar den andel av folkmängden inom 30 km radie från centralorten som bor icentraltätorten resp. kommunblocket. Den rutade skrafferingen anger centraltätortens andel medan den rutade plus den randade skrafferingen anger kommunens andel.

Källa: Folk- och bostadsräkningen år 1970. samt GEDAP (Geografiskt da- tapaket, Lunds Universitet).

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 1 1

Kolumn 5 Folkmängdrutveckling under perioden 1951 —1 980

"I., +15 15

1951-70 66—80—

Figuren visar folkmängdsutvecklingen per femårsperiod under perioder 1951—1970 uppdelat i tre perioder 1951—1960, 1961—1965 och 1966—1970. Denna uppdelning ger en uppfattning om den utveck- ling kommunen upplevt under de sista åren utgör ett trendbrott eller inte. indirekt ger folkmängdsutvecklingen upplysningar om nettoflytt- ningens omfattning. En negativ folkmängdsutveckling innebär i de flesta kommunblock en nettoutflyttning och en positiv utveckling en nettoin- flyttning.

För utvecklingen fram till år 1980 anges prognos 2 i länsplanering 1967 för samtliga kommunblock. Länens målsättningar anges enbart för kommunblock inom stödområdet. Detta sammanhänger med att stats- makterna i samband med utvärderingen av länsplanering 1967 ej ansåg det motiverat att prioritera kommunblock utanför stödområdet, där länsstyrelserna/planeringsrådcn ansåg åtgärder nödvändiga för att mot- verka en förutsedd negativ befolkningsutveckling. Samtliga dessa kom- munblock ansågs vara väl belägna i förhållande till större orter som förutsågs få en på längre sikt bestående sysselsättning och service. För de ifrågavarande blocken utanför stödområdet godtogs därför en utveckling ihuvudsaklig överensstämmelse med prognos 2.

Bilden färgas röd om folkmängdsutvecklingen för de olika perioderna överstiger +3,8 %. Bilden färgas blå om folkmängdsutvecklingen för de olika perioderna understiger —5,0 %. Därmed utmärks de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva resp. mest negativa folkmängdsutvecklingen under perioden 1951—1970.

1 de länsvisa kommentarerna till länstablåerna i avsnitt A.4 visas i figur 1 befolkningsutvecklingen under perioden 1966—1970. Härvid har kom- munblocken delats in i ortsklasser enligt länsstyrelsernas modifierade förslag. På den första axeln i figuren visas utvecklingen för primära centra (PC) på den andra regionala centra (RC) och på den tredje kommun- centra (KC). Storstäderna är markerade på axeln för primära centra med trianglar. För orter som i länsstyrelsernas klassificering markerats som dubbelorter med gemensam klassificering har endast den genomsnittliga utvecklingen markerats med en punkt. Vid behandlingen av de län där orterna ligger anges både utvecklingen för orterna tillsammans och var för sig. De i dubbelorterna ingående kommunblocken markeras i figuren med en ofylld ring efter namnet och har således ingen markering på axlarna.

Källa: Folk- och bostadsräkningama åren 1950, 1960 och 1965.F01kmäng- den 31.12.1970, SOS, SCB, SOU 1969:27 Länsplanering1967.

Prop. 1972zl 11 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 12

Kolumn 6 Nettoflyttning under perioden 1 968— 1 9 70

0/0 __-

Tot Utl Sv -2

Figuren visar nettoflyttning av svenska och utländska medborgare under perioden 1968—1970 per år i % av befolkningen 31.12.1967. Flyttningen avser ett genomsnitt per år. För flyttningen av svenskar bör begränsningen till 3 är knappast betyda någon större snedvridning då perioden omfatter ett lågkonjunkturår, ett uppsvingsår och ett högkon- junkturår. Variationer vad beträffar immigrationens omfattning utjämnas emellertid inte då immigrationen under åren 1969 och 19701åg på en mycket hög nivå. Avsikten med diagrammet är främst att ge en bild av flyttningens sammansättning och först i andra hand att ge en uppfattning om dess totala omfattning.

Bilden av den totala nettoinflyttningen färgas röd om värdet överstiger +0,45 %. Bilden färgas blå om den totala nettoutflyttningen överstiger —0,88 %. Därmed utmärks de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva resp. mest negativa nettoflyttning under perioden 1968—1970.

Källa: Folkmängdens förändringar åren 1968, 1969 och 1970 SOS,SCB.

Kolumn 7 Åldersfördelning år 1970

/o +50 0 —50 0 30 65 20 50 W

Figuren visar befolkningens fördelning på fem olika åldersklasser 0— 19, 20—29, 30—49, 50—64 och 65—w. Andelen individer inom varje ålders- grupp har ställts i relation till riksandelen i samma åldersgrupp.

Med utgångspunkt från den andel av totalbefolkningen som finns i åldersgruppen 50—60 år färgläggs hela bilden av åldersfördelningen. Med en andel överstigande 40 % i denna åldersgrupp färgas bilden blå. Bilden färgas röd om andelen personer i denna åldersgrupp understiger 32 %. Därmed utmärks de 25 % av landets kommunblock som har den högsta resp. lägsta andelen personer i åldersgruppen 50—00 år. Den i riket genomsnittliga andelen är 32,5 %.

1 de länsvisa kommentarerna till länstablåerna i avsnitt A.4 visas i figur "2 andel av totalbefolkningen år 1970 i åldern 50—00 år. Härvid har kommunblocken delats in i ortsklasser enligt länsstyrelsernas modifierade förslag. På den första axeln i figuren visas förhållandena i primära centra

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 13

(PC) på den andra regionala centra (RC) och på den tredje kommun- centra (KC). Storstäderna är markerade på axeln för primära centra med trianglar.

För orter som i länsstyrelsernas klassificering markerats som dubbel- orter med gemensam klassificering har endast den genomsnittliga utveck- lingen markerats med en punkt. Vid behandlingen av de län där orterna ligger anges både utvecklingen för orterna tillsammans och var för sig. De i dubbelorterna ingående kommunblocken markeras i figuren med en ofylld ring efter namnet och har således ingen markering på axlarna.

KällazFolkmängden 1970 del 2 SCB.

Kolumn 8 Näringsgrensfördelning år 1 965 'I.

100

'

Jbr lnd Serv 0

Figuren visar den procentuella fördelningen av den totala sysselsätt- ningen på näringsgrenarna jordbruk, industri samt byggnads- och service- verksamhet är 1965. Folk- och bostadsräkningen år 1970 har inte kunnat användas, då uppgifter för vissa län saknades vid utarbetandet av bakgrundsdata. Den i landet genomsnittliga fördelningen på näringsgre- nar markeras medelst en streckad linje inom varje näringsgren. Andelen sysselsatta inom de olika näringsgrenarna i landet är

jord- och skogsbruk 12 % industri 34 % byggnad + serviceverksamhet 54 %

1 de länsvisa kommentarerna till länstablåerna i avsnitt A.4 visas i figur 3 näringsgrensfördelningen år 1965 uppdelad på jordbruk. industri samt byggnads— och serviceverksamhet. Härvid har kommunblocken delats in i ortsklasser enligt länsstyrelsernas modifierade förslag. Det område där de flesta av kommunblocken inom resp. ortsklass faller har utmärkts med olika raster. Inom den mörkt skuggade ytan faller de flesta av primära centra (PC) inom den skrafferade ytan de flesta regionala centra (RC) och inom den ljust skuggade ytan de flesta kommuncentra (KC).

För orter som i länsstyrelsernas klassificering har markerats som dubbel- orter med gemensam klassificering har den för dessa orter genomsnittliga näringsgrenssammansättningen varit vägledande vid markeringen av den för ortsklassen normala sammansättningen. Vid behandlingen av de län där dubbelorterna ligger anges både näringsgrenssammansättningcn för orterna tillsammans och var för sig. De i dubbelorterna ingående kommunblocken markeras i figuren med en ofylld ring efter namnet.

Källa: Folk- och bostadsräkningen år 1965.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogram m.m. 14

Kolumn 9 Andel sysselsatta inom offentlig förvaltning år 1965

lao I.

Figuren anger andelen sysselsatta inom undervisning, offentlig förvalt- ning och hälso- och sjukvård är 1965. Folk- och bostadsräkningen år 1970 har ej kunnat användas då uppgifter för vissa län saknades vid utarbetandet av bakgrundsdata. Den i landet genomsnittliga andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är ca 12 % och markeras i figuren med en streckad linje.

Källa: Folk- och bostadsräkningen är 1965.

Kolumn 10 Beräknad s_vsselsättningsutveckling under perioden 1966— 1 980

HO -l.0 Tot Jbr lnd Serv

Figuren anger den beräknade sysselsättningsutvecklingen under perio- den 1966—1980 enligt prognos 2 i länsplanering 1967. Den beräknade sysselsättningsförändringen enligt prognos 2 inom jord- och skogsbruk, industri samt service- och byggnadsverksamhet har ställts i relation till den totala förvärvsarbetande befolkningen år 1965. Figuren ger därför dels en bild av den totala sysselsättningsutvecklingen, dels en bild av hur de olika näringsgrenarna jordbruk, industri och byggnads + serviceverk- samhet bidrar till denna utveckling. Bilden färgas röd om den totala beräknade sysselsättningsutvecklingen överstiger +10,1 %. Bilden färgas blå om den totala beräknade sysselsättningsminskningcn överstiger —l9,4 %. Därmed markeras de 25 % av landets kommunblock som har beräknats få den mest positiva resp. mest negativa sysselsättningsutveck- lingen.

Källa:SOU 1969227 Länsplanering 1967.

Kolumn ]] Sysselsättningsutveckling inom industri under perioder: 1964—1969

Index 120

/-'100 ___ eo

Tot Bs lb

Figuren anger sysselsättningsutvecklingen inom industri under perio- den 1964—1969 ställd i relation till sysselsättningsutvecklingen inom

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen ] 5

hela industrin under perioden. 1 den del av figuren som anger den totala sysselsättningsutvecklingen (TOL) har den faktiska sysselsättningsutveck- lingen inom kommunblocket ställts i relation till utvecklingen i hela landet. Härvid erhålls ett index med riket = 100. Den erhållna avvikelsen gentemot den riksgenomsnittliga utvecklingen delas i figurens två övriga delar upp i en del som har med branschsammansättningen att göra (Bs) och en del som sammanhänger med att utvecklingen inom blockets branscher (lb) har avvikit från det riksgenomsnittligt normala för resp. bransch.

En grov branschindelning i 14 branscher har använts enligt den industrigruppskod uppgjord i december år 1955 som har tillämpats av statistiska centralbyrån. Den genomsnittliga sysselsättningsutvecklingeni landet under perioden 1964—1969 inom de olika branscherna har applicerats på det faktiska antalet sysselsatta år 1964 inom branscherna. Den "teoretiska” sysselsättningsutveckling som därvid erhålls kan tolkas som branschsammansättningens betydelse ('Bs) för den totala sysselsätt- ningsutvecklingen. Den andra delen av totalutvecklingen förklaras med att utvecklingen inom individuella branscher (lb) i det aktuella kommun- blocket avvikit från den riksgenomsnittliga utvecklingsbilden för dessa branscher.

Bilden färgas röd om den totala sysselsättningsutvecklingen överstiger index 116. Bilden färgas blå om den totala sysselsättningsutvccklingen un- derstiger index 95. Därmed markeras de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva resp. mest negativa sysselsättningsutveck- lingen inom industri.

I de länsvisa kommentarerna till länstablåerna i avsnitt A.4 visas i figur 4 industriutvecklingen under perioden 1964—1969, Härvid har kommun- blocken delats in i ortsklasser enligt länsstyrelsernas modifierade förslag. På den första axeln i figuren visas utvecklingen för primära centra (PC) på den andra regionala centra (RC) och på den tredje kommuncentra (KC). Storstäderna är markerade på axeln för primära centra med trianglar.

För orter som i länsstyrelsernas klassificering markerats som dubbel- orter med gemensam klassificering har endast den genomsnittliga utveck- lingen markerats med en punkt. Vid behandlingen av de län där orterna ligger anges både utvecklingen för orterna tillsammans och var för sig. De i dubbelorterna ingående kommunblocken markeras i figuren med en ofylld ring efter namnet och har således ingen punktmarkering på axlarna.

Källa: Industristatistik år 1964 och år 1969, SCB.

Kolumn ]2 Andel i största bransch och största företag är 1969

"I.

100

Illl!

VIII/Ill.

Figuren anger andelen av industrisysselsatta år 1969 inom största bransch och största förctag. En grov branschindelning i åtta branscher har

'IIIIIIIJ 0

Prop. l972:l 11 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 16

gjorts enligt den av statistiska centralbyrån tillämpade indelningen i 1969 års industristatistik, SNI (Svensk näringsgrensindclningl.

Använd Branschbeteckning symbol

Gs Gruvindustri + jord- och stenindustri Li Livsmedels-, dryckesvaru- och tobakstillverkning Tk Textil —,beklädnads —.läder och lädervarutillverkning Tr Trävarutillverkning Mp Massa —,pappers- och pappersvarutillverkning och grafisk produk- tion

Ke Tillverkning av kemiska produkter, petroleumprodukter, gummi-

och plastvaror Me Metallframställning Ve Verkstadstillverkning + annan tillverkning

Källa: lndustristatistiken är 1969, SCB.

Kolumn 13 Andel inom småindustri år 1969

_so ..

Figuren visar andelen sysselsatta inom småindustri år 1969. Med småindustri förstås i detta sammanhang arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta. Med denna avgränsning finns ca 23 % av den svenska industri- sysselsättningen inom småindustri. Riksandelen markeras i bilden med en streckad linje.

Källa: lndustristatistiken är 1969, SCB.

Kolumn 14 Andel inom minsk. industri år 1969

”l.

100

0

Figuren visar den andel av de industrisysselsatta som är 1969 arbetade i industribranschen med en, enligt 1970 års längtidsutrednings bedöm- ning, förutsedd större sysselsättningsminskning. Härvid har sju branscher urskilts, med en beräknad minskning med mer än 1 % per år. Dessa bransch- er är gruvindustri, varvsindustri, jord- och stenindustri, träindustri. livsmedelsindustri, dryckesvaru- och tobaksindustri och textil- och konfektionsindustri

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen l 7

År 1969 svarade dessa branscher för 34 % av totala industrisysselsätt- ningen i landet. Denna andel markeras med en streckad linje i figuren.

Källa: lndustristatistik år 1969, SCB.

Kolumn 15 Andel förvaltningspersonal inom industri år 1969

/" 50

/0

Figuren visar andelen förvaltningspersonal inom industri år 1969. Definitionen på förvaltningspersonal ansluter sig till statistiska central- byråns indelning. En detaljerad redogörelse för vilka slag av personal som ingår i denna kategori lämnas i industri 1962 sid. 58 f. Andelen förvaltningspersonal för landet i genomsnitt är ca 27 %. Denna andel markeras i figuren med en streckad linje.

Källa: lndustristatistik år 1969, SCB.

Kolumn 16 Lönela'ge inom industri år 1968

Kr

+4000 _. -----'_,l000

Tot Bs lb

Figuren anger hur löneläget inom industri år 1968 avviker från riksgenomsnittet. ] figuren lämnas tre typer av information.

Tot = Den totala avvikelsen från riksgenomsnittet

Bs = Den del av avvikelsen som förklaras av branschsammansättningen lb = Den del av avvikelsen som förklaras av avvikelser inom branscher från det riksgenomsnittligt normala för branscherna.

En grov branschindelning i 14 branscher har gjorts enligt den industri- gruppskod, uppgjord i december 1955, som har tillämpats av statistiska centralbyrån. Den riksgenomsnittliga lönen per anställd i olika branscher har applicerats på det faktiska antalet sysselsatta i kommunblocket inom varje bransch. Härvid erhålles den lönenivå per anställd, som kommun- blocket skulle ha haft om lönen i alla branscher hade varit riksgenom- snittlig. Denna ”teoretiska” lönenivås avvikelse från den riksgenomsnittliga lönenivån visar branschsammansättningens betydelse för lönenivån i kom- munblocket. Den faktiska lönenivåns avvikelse från den framräknade ”teo- retiska” lönenivån visar inombranschvan'ationernas betydelse för löneläget.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 18

Den totala bilden av löneläget färgas röd om den totala avvikelsen (Tot ) från den genomsnittliga lönenivån överstiger iO. Bilden färgas blå om avvikelse från rikslönenivån överstiger — 3 300 kr. Därmed markeras de ca 25 % av kommunblocken som har det högsta resp. lägsta löneläget inom industri.

Källa: lndustristatistiken år 1968, SCB.

Kolumn I 7 Andel sysselsatta år 1965 (Yu-grad)

riket =100 110 11.0 100 100 90 60

m gkv. igkv.

Figuren visar yrkesverksamhetsgraden år 1965 för män (m), gifta kvinnor (gkv) och icke gifta kvinnor (igkv) i åldersgruppen 15—69. [ figuren anges avvikelsen från den riksgenomsnittliga yrkesverksamhets- graden varvid riket är lika med 100, Folk- och bostadsräkningen år 1970 fanns ej tillgänglig vid utarbetandet av bakgrundsdata, varför 1965 års folk- och bostadsräkning har använts.

Den riksgenomsnittliga yrkesverksamhetsgraden har applicerats på antalet invånare i varje femårsgrupp. Det så framräknade teoretiska antalet yrkesverksamma har därefter ställts i relation till det faktiska antalet förvärvsarbetande, varvid ett index erhållits där yrkesverksamhets- graden i riket är lika med 100. I figuren används olika skalor för män och kvinnor.

Yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor och icke gifta kvinnor färgas i figuren. För gifta kvinnor färgas bilden röd om värdet överstiger 100,0. Bilden färgas blå om värdet understiger 77,4. För icke gifta kvinnor färgas bilden röd om värdet överstiger 101 ,l. Bilden färgas blå om värdet understiger 86,0. Därmed markeras de 25 % av landets kommunblock som år 1965 hade den högsta resp. lägsta yrkesverksamhetsgraden.

Källa: Folk- och bostadsräkningen år 1965 bearbetad av UMDAC (Umeå datacentral).

Kolumn 18 Andel arbetslösa åren 1969—1970 och I 9 71

'I. 3 walli/lilla 0 69—70 71

Figuren anger den av Arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslös- heten under åren 1969—1970 och 1971. Antalet arbetslösa under de båda perioderna har ställts i relation till folkmängden 31.12.1968 resp.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 19

31.12.1970 i åldersgruppen 15—64 år. Den på detta sätt uträknade riksgenomsnittliga arbetslösheten. uppgår för perioden 1969—1970 till 0,6 % och för år 1971 till 1,2 % vilket markeras i figuren med en streckad linje.

Bilden färgas röd för perioden 1969—1970 om värdet understiger 0,4 % och blå om värdet överstiger 1,2 %. För år 1971 färgas bilden röd om värdet understiger 0.9 % och blå om värdet överstiger 1,9 %. På detta sätt markeras de 25 % av kommunblocken som har den lägsta resp. högsta arbetslösheten.

1 de länsvisa kommentarerna till länstablåerna i avsnitt A.4 visas i figur 5 andelen arbetslösa år 1971 i relation till den förvärvsarbetande befolkningen i åldern 15-64 år den 31.12.1970. Härvid har kommun- blocken delats in i ortsklasser enligt länsstyrelsernas modifierade förslag. På den första axeln i figuren visas andelen arbetslösa i primära centra (PC) på den andra andelen arbetslösa i regionala centra (RC) och på den tredje andelen arbetslösa i kommuncentra (KC). Storstäderna är marke- rade på axeln för primära centra med trianglar.

För orter som i länsstyrelsernas klassificering markerats som dubbel- orter med gemensam klassificering har endast den för dessa orter genomsnittliga arbetslösheten markerats med en punkt. Vid behandlingen av de län där dessa orter ligger anges både arbetslöshetstalen för orterna tillsammans och var för sig. De i dubbelorterna ingående kommun- blocken markeras i figuren med en ofylld ring efter namnet men har således ingen punktmarkering på axlarna.

De kommunblock som saknar arbetsförmedling har förts till det närmast liggande kommunblocket. De arbetslöshetstal som därmed redovisas är ställda i relation till den summerade förvärvsarbetande befolkningen i åldern 15—64 år i de berörda .kommunblocken. På länstablåerna markeras ett sådant samband mellan kommunblock med en hake som förbinder de berörda blocken.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens arbetslöshetsstatistik (ej publicerat material) Folkmängden 31.12.1968, 31.12.1970.

Kolumn 19 Inkomst per inkomsttagare år 1970 (inkomstnivå) riket=100 120 Em 80 Figuren visar inkomst per inkomsttagare år 1970. lnkomsten per inkomsttagare i kommunblocken har ställts i relation till den riksgenom— snittliga inkomstnivån. Därvid har ett index erhållits där medelinkomsten per inkomsttagare i landet är lika med 100. lnkomsttagarc definieras enligt statistiska centralbyråns definition som skattebefolkningen den 1 november 1969, dvs. samtliga personer som avlämnat självdeklaration eller av taxeringsmyndighet har skönstaxerats.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 20

lnkomstbegreppet är i huvudsak knutet till sammanräknad nettoinkomst enligt huvuddeklarationsblankettens sista sida. Därmed förstås summan av inkomsttagarnas enligt förordning om statlig inkomstskatt, uppskattade inkomster av skilda inkomstslag sedan avdrag gjorts för eventuellt underskott i förvärvskälla.

Bilden färgas röd om värdet överstiger 100,0. Bilden färgas blå om värde-t understiger 82,0. Genom denna färgmarkering urskiljs de 25 % av kommunblocken som har den högsta resp. lägsta inkomstnivån.

I de länsvisa kommentarerna till länstablåerna i avsnitt A.4 visas i figur 6 inkomstnivån år 1970 dvs. inkomst per inkomsttagare. Härvid har kommunblocken delats in i ortsklasser enligt länsstyrelsernas modifierade förslag. På den första axeln i figuren visas inkomstnivån i primära centra (PC) på den andra i regionala centra (RC) och på den tredje ikommun- centra (KC). Storstäderna är markerade på axeln för primära centra med trianglar.

För orter som i länsstyrelsernas klassificering markerats som dubbel— orter med gemensam klassificering har endast den genomsnittliga in- komstnivån markerats med en punkt. Vid behandlingen av de län där orterna ligger anges inkomstnivån både för orterna tillsammans och var för sig. De i dubbelorterna ingående kommunblocken markeras i figuren med en ofylld ring efter namnet men har således ingen punktmarkering på axlarna.

Källa: Inkomst och Förmögenhet 1970, SOS, SCB.

Kolumn 20 Offentlig service V W 111 11 1

&%%'/j,- utb. %%%%% Siv.

Figuren visar kommunblockens utbud av utbildning och sjukvård. Utbildningsutbudet gupperas i fem nivåer

Nivå V Högstadium Nivå IV Nivå V + ofullständig gymnasieskola och/eller kommunal vuxen- utbildning Nivå 111 Nivå lV + gymnasieskola med två- tre- eller fyraårig linje. Nivå 11 Nivå 111 + universitetsfilial, lärarhögskola och/eller socialhög- skola Nivål Nivå 11 + eftergymnasial utbildning och forskning vid minst två fakulteter

Klassificeringen har gjorts med utgångspunkt i Sözs material om gymnasieskolans organisation läsåret 1971/1972 samt tilläggsbeslut. Be- träffande kommunal vuxenutbildning har använts uppgifter sammanställda inom SÖ 31.8.1971 över antalet undervisningstimmar läsåret 1971/1972. Dessutom har använts en förteckning upprättad inom 1968 års utbildnings-

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 21

utredning ( U 68) över lokaliseringen av eftergymnasial utbildning.

Utbudet av sjukvård grupperas i fem nivåer efter antalet vårdplatser för de större- sjukhusen medan på de två lägsta nivåerna det odelade sjukhuset skiljs från öppen sjukvård.

Nivå V öppen primär sjukvård Nivå 1V Odelat lasarett eller ofullständigt sjukhus, dvs. barnbördsavdel- ning, allmän avdelning samt avdelning för långvarigt kroppssjuka

Nivå lll Lasarett med mindre än 500 vårdplatser men med mer än fyra specialiteter Nivå 11 Lasarett med mellan 500 och 999 vårdplatser Nivå I Lasarett med mer än 1 000 vårdplatser

Källa: Sjukhusförteckning, Socialstyrelsen 1971.

Kolumn 21 Kommersiell service år 1969

V W 111 111

%%%%- hush. %%%%- fö ret.

Figuren visar kommunblockens utbud av kommersiell service år 1969. Det kommersiella serviceutbudet delas upp i dels service för hushållet, dels service för företaget. Företagsregistrets uppgifter från år 1969 har använts. Ur företagsregistret har plockats vissa serviceslag som har bedömts ingå i ett utbud av kommersiell service för hushållet resp. företaget. Förekomst i kommunblocken av resp. serviceslag har registre- rats. Serviceutbudet har grupperats i fem olika nivåer efter det antal serviceslag som är representerade i kommunblocken.

Antal ingående serviceslag

Service för hushållet Service för företaget Nivå V (25 (15 Nivå [V 26—35 16—20 Nivå 111 36—45 21—30 Nivå 11 46—55 31—40 Nivå [ >56 >41

Den typ av service som ingår i detta utbud framgår av figurerna A:l och A12 och i dessa figurer har de serviceslag som alltid finns represente- rade på den aktuella servicenivån skilts från de serviceslag som i 80 % resp. 60% av fallen finns i kommunblocken på den aktuella nivån. 1 figurerna finns markerat med kryss de serviceslag som kan finnas i ca en femtedel av de kommunblock som ingår i servicenivån. Genom denna nivågruppering kan endast utsägas att kommunblock på olika service- nivåer har olika bredd på utbudet av service. Något försök till en kvalitativ bedömning av skillnaderna i utbudet har ej gjorts.

Prop. l972:l ll Bilagal Reg.pol.handlingsprogram m.m. 22 Figur Azl Utbud av kommersiell service för hushållet uppdelat på servicenivåer

ServiceniVå

V W lll II I

Större rationaliserings-prganisationsbyråer Större rep.—verkst.lör elektr. produkter utom hushållsapp. Större skriv-.dupliserings—.kopieringsbyl'aer Veterinärverksamhet Rörelse lör andra finansiella tjänster Större makinuthyrningsrörelse ' Annan lagrings—. magasineringsrörelse % Ratinnaliserings— .organisationsbyraer 4 Större partihandel med masltiner,verkty9.awarabr m Större arkitektkontor. andra byggkonsultbyråer Drivande av datormntral Maskinuthyrningsrörelse Större andra tekniska byråer och anstalter Större rep.— verkstäd. för maskinenutom huytallnwp. Större städningsrörelse lnstrumentindustri Bevakningsrorelse Skriv —. duplicerings- _kop'reringsbyraer Rep .— verkstäd. lör elektr. produkter utom hushalsapp. Resebyråer Annons — .reklam -. marknadsundersämingsbyraer Försäkäwmf Annan uppdmgsverksamhet Hamdstönnedling av produktionsvaror Juridisk uppdragsverksamhet Städningsrörelse Arkitektkontor. andra byggkonsultbyraer Partihandel med maskiner, verktyg, apparater Repr verkstäd. lör maskinenutom hushållsapp. Andra tekniska byråer och anstalter Större hotell—och pensionatsrörelse Speditionsrdrelse. mäkleriverksamhet Andra kredit-,linansieringsinstitut kameral uppdragsverksamhet Försäkringsinstitut l-lotell—och pensionatsrörelse Partihandel med råvaror. halvtabr._drittslömödenhetnr Rörtednings-.ventitationsverkstäder Tryckerier, dagstidningslönag Banker Lastbilsakerier Elektrisk installatiorlsentreprenad

www:

100 >so 60—7920-59 (20 %

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 23

Figur A12 Utbud av kommersiell service för företaget uppdelat på servicenivåer

||

Q 0 a % /

Servicenivå

V IV lll

'_II/IÅ Annan scen-och estradverksamhet

' Större övrig sällanköpshandel Veterinärverksamhet Reparation av andra hushållsvaror Konsertverksamhet

Teater, operahus Skönhetssalonger

Trav— och galoppbaneverksamhet Större resebyråer Större varuhushandel Reparation av elektriska hushållsvaror Övrig sällanköpshandel

Museer. konstutställningarpotaniära trädgårdar Reparation av skor och andra lädervaror Räebyraer Försäkringsagenturer

Dans - och andra nöjesetablisemmg Detaljhandel med hushållsapparater,belysningsart. Större bok—och pappershandel Juridisk uppdragsverksamhet Parfym—och sjukvardshandel Reparation av ur,0ptik och guldsmedsvaror Fotohandel

Begravningsbyraer

Musik—och Htsakshandel Reparation av radio och TV Varuhushandel Detaljhandel med övrig homutrustning Fotogratirörelse

Systembolag Cykel— och sporthandel Ur—optik- och guldsmadsvaruhandel Nöjesfält. djurpark Andra tvätterier och tvättbarer Moped— och cykelrepamtionsverkstäder Kemtvätt Radio och TV-handel Bildotaljhandel Kameral uppdragwerksamhet Bok— och pappershardol Möbelhandel Herrlrisersalonger Apotek

Blomsterhandel Sporttävlingwerks., drivande avsport inrättn; Skohandel Hotell-och pensionatsrörolse Övrig beklädnadshandol

Färg—och tapethandol [hnlrisersalonger

Järnhandel Bilreparationsverkstädor Banker Kontektions och ekiperingshandel

%

WWII/020.011

roo >ao 60-79 20-59 (20 %

Prop. l972:lll Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 24

På nivå I mostsvarar antalet kommunblock i stort sett antalet storstä- der, pä nivå II antalet primära centra, på nivå Ill antalet regionala centra och på nivåerna IV och V antalet kommuncentra enligt länsstyrelsernas modifierade förslag. Jämför avsnitt A. ].

Källa: Företagsregistret 1969, SCB.

Kolumn 22 Antal väglänkar är 1971 1 2 3 I.

55253 I. . A midge

Figuren anger antalet väglänkar som utgår från kommunblockscentra år 1971. Varje länk har räknats. En väg som går igenom en ort har därför räknats två gånger. Endast huvudvägsnätet som omfattar europavägar, riks- vägar och de viktigaste länsvägarna har medtagits. Dessa vägar har indelatsi tre klasser. Indelningen baseras på vägarnas funktion i det totalatransport- systemet enligt vägverkets bedömning.

a = Funktionsklass I: Väglänkar som tillgodoser de mest betydelsefulla trafikrelationema mellan storstadsområdena och storstadsaltema- tiven. Med dessa länkar blir bl. a. de tre storstadsområdena samman- bundna. Vidare ingår i denna funktionsklass några länkar av stor betydelse för den internordiska vägtrafiken. b =Funktionsklass 11: Övriga viktigare väglänkar som förbinder storstads- områden med storstadsalternativen resp. större tillväxtcentra eller storstadsalternativen med varandra.

0 =Funktionsklass III: Övriga huvudvägar, vilka förbinder bl. a. stor- stadsalternativ samt tillväxtcentra å ena sidan med kommunblocks- centra och övriga orter är andra sidan.

Källa: Statens vägverk: Plan över huvudvägnätet samt DsK l972:4 Regional trafikplanering.

Kolumn 23 Kollektiv fjärrtrafik år 1971

tåg flyg 1 5 10 15 2000

Figuren anger turtätheten i järnvägens fjärrtrafik och i inrikesflyget. Den långväga busstrafiken har i detta sammanhang ej medtagits. Antalet förbindelser i genomsnitt per dag har räknats inom varje kommunblock och därefter indelats i fem olika klasser:

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 25

l-— 4

5— 9

lO-— 14 förbindelser per dag 15—19

20—

Om trafikflygplats finns i kommunblocket men inte reguljär trafik har detta utmärkts med en stjärna i den första rutan i figuren. Detsamma gäller kommunblock som inte har fjärrförbindelse med tåg, men dock har lokal- trafik.

Källa: Sveriges kommunikationer och inrikes flygtidtabell SAS/Linjeflyg år 197 l .

Kolumn 24 Hamnar och godsomsättning år 1971

olja sk.pr.

övr. st .g.

Figuren visar förekomst av hamnar och godsomsättningens storlek och sammansättning år 1971. Godsomsättningen har fördelats i fyra varuslag:

olja = oljeprodukter sk.pr. = skogsprodukter övr. = övrigt massgods st.g. = styckegods

Om godsomsättning överstiger 100 000 ton för ett varuslag skrafferas rutan för detta varuslag. Om godsomsättning för alla varuslag totalt överstiger 100000 ton men är mindre än lOO 000 för ett varuslag markeras detta med en ring i rutan för varuslaget ifråga. Om hamn finns men godsomsättningen totalt sett är mindre än 100 000 ton, markeras detta med en ring mitt i figuren.

Källa: Förteckning över svenska hamnar och lastageplatser upprättad inom sjöfartsverket. SOS Sjöfart 1970.

K alumn 25 Bostadsbyggande per år under perioden 1 966 —I 9 70

Källa: Bostadsbyggandet SOS, SCB.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 26

Kolumn 26 Bostadsbyggande per 100 invånare under perioden 1966— 1970

_3 ' /////// 0

tot.- tot.- inv. inv.

Figuren visar bostadsbyggandet per år och 100 invånare resp. 100 tätortsinvånare under perioden 1966—1970. Det riksgenomsnittliga bostadsbyggandet per 100 invånare uppgår till 1,34. För bostadsbyggan- det per 100 tätortsinvånare är motsvarande tal 1,73. Dessa riksgenom- snitt har markerats i figuren med streckade linjer.

Källor: Bostadsbyggandet SOS Folk- och bostadsräkningen år 1965, SCB.

Kolumn 2 7 Hushållens utrymmesstandard år 1970

/o 30

'0

Figuren anger den andel av hushållen som år 1970 var trångbodda enligt norm 2 i folk- och bostadsräkningen år 1970. Ett hushåll räknas därvid som trångbott om antalet boende i lägenheten överstiger två per bostadsrum, kök och ett rum oräknade. Enpersonshushäll räknas dock aldrig som trångbodda. Andelen trångbodda hushåll enligt norm 2 äri hela landet ca 16%. Detta riksgenomsnitt markeras i figuren med en streckad linje.

Bilden färgas röd om värdet understiger 12,2 %. Bilden färgas blå om värdet överstiger 18,5 %. Därmed utmärkes de ca 25% av landets kommunblock som har den minsta resp. den största andelen trångbodda hushåll.

Källa: Folk- och bostadsräkningen år 1970, SCB.

Kolumn 28 Kägenheternas kvalitet är 1 970

/o 30

VIII/III; 0

Figuren visar bostadsbeståndets kvalitet mätt iandelen lägenheter som saknar centralvärme år 1970. Andelen lägenheter i landet som saknar centralvärme är 8,6 % vilket har markerats i figuren med en streckad linje.

Bilden färgas röd om andelen lägenheter som saknar centralvärme understiger 7,4 %. Bilden färgas blå för kommunblock med värden

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 27

överstigande 15,1 %. Därigenom utmärks de 25 % av landets kommun- block som har den minsta resp. den största andelen lägenheter utan centralvärme.

Källa: Folk— och bostadsräkningen år 1970, SCB.

Kolumn 29 Kommunala inkomster är 1971

Kr 2000 _ '%0

BKKXXW

Figuren visar primärkommunala inkomster per inVånare år 1971 i kronor. Med kommunala inkomster förstås summan av allmän kommu- nalskatt och skattcutjämningsbidrag. De två inkomstkällorna skiljs åt i figuren genom olika skraft'eringar, varvid den nedre skrafferingen visar skatteinkomsterna.

Den för hela landet genomsnittliga inkomstnivån i kommunerna är 1 350 kr. vilket har markerats i figuren med en streckad linje.

Källa: Kommunernas finanser år 1971 , SCB.

Kolumn 30 Investeringar med regionalpolitiskt stöd under perioden 1965--—1971

Mkr

70+8=78

Figuren visar omfattningen i milj. kr.av de investeringar som skett med regionalpolitiskt stöd i form av lokaliseringsstöd och regionalpolitiskt motiverade investeringsfondsfrisläpp under perioden 1965—1971. ln- vesteringar gjorda med investeringsfondsmcdel har endast medtagits i de kommunblock där även lokaliseringsstöd utgått i form av bidrag eller län.

Källa: Sammanställningar inom inrikesdepartementet.

Kolumn 31 Lokaliseringsrtödets omfattning under perioden 1965—1971 Mkr

HI

bidr. tån.

Figuren visar lokaliseringsstödets omfattning under perioden 1965— 1971 i form av bidrag (bidr.) och län uttryckt i milj. kr. Om investeringar i form av lokaliseringsstöd och investeringsfondsmcdel har uppgått till mindre än 0,5 milj. kr. har detta markerats med en nolla (0) i figuren. Om inte några investeringar har gjorts markeras detta med två punkter. Källa : Sammanställningar inom inrikesdepartementet.

Pr0p.l972:lll Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 28

Kolumn 32 Beräknad sysselsättningsökning

" 30

".

Figuren anger den beräknade sysselsättningsökningen i företag som erhållit lokaliseringsstöd under perioden 1965—1971. Denna sysselsätt- ningsökning har ställts i relation till totalantalet sysselsatta inom industri enligt 1965 års folk- och bostadsräkning vid periodens början.

Källa: Sammanställningar inom inrikesdepartementet, samt folk- och bo- stadsräkningen är 1965.

Kolumn 33 Faktisk sysselsättningsökning under perioden 1965—1971 i procent av den beräknade s_vsselsättningsökningen

'/.

©

Figuren anger hur stor del av den beräknade sysselsättningsökningen som vid slutet av år 1971 hade förverkligats. Den faktiska sysselsättnings- ökningen i de företag som erhållit lokaliseringsstöd har ställts i relation till den vid ansökningstillfällct beräknade sysselsättningsökningen. Det procenttal som därvid erhålls är ett mått på i vilken utsträckning den beräknade sysselsättningsökningen har uppnåtts.

Om den faktiska sysselsättningsökningen har överträffat den beräk- nade ökningen markeras detta i figuren med symbolen > 100. Om den faktiska sysselsättningsutvecklingen har varit negativ under perioden markeras detta med symbolen ( O.

Källa: Sammanställningar inom inrikesdepartementet.

A.4 Kommentarer till bakgrundsdata

A.4.l Inledning

På de sista sidorna av detta bihang redovisas på s. k. länstablåer en stor mängd data för landets kommunblock. [ detta avsnitt lämnas länsvis kommentarer till uppgifterna på dessa tablåer. En detaljerad beskrivning av använda data lämnas i avsnitt A.3, en mera översiktlig i avsnitt A.6. Kommentarerna kan på grund av datamängdens omfattning inte vara fullständiga och får bctraktas närmast som något slag av länsanvisningar. Därvid kan en viss grad av upprepning inte undvikas, varför kommentarerna främst bör användas som ett hjälpmedel vid ett studium av förhållandena i enstaka län. När uppgifterna på länstablåerna för några län genomgåtts bör behovet av kommentarerna därför minska.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 29

Uppgifterna i länstablåerna skall ge information om hur kommun- blocken förhåller sig till riksgenomsnittliga förhållanden samt ge en föreställning om hur kommunblocken inom länet förhåller sig till varandra. En väsentlig del av länsstyrelsernas förslag till länsprogram utgörs av förslagen till ortsklassificering. Av skäl som har redovisats i av- snitt A_l används i detta bihang länsstyrelsernas klassificering för redovis- ning av vissa uppgifter. Därvid har vissa modifieringar gjorts, vilka även kommenteras i avsnitt A.I. I de följande kommentarerna har detta modifierade förslag till ortsklassificering använts för att ortsklassvis redovisa hur kommunblocken för vissa variabler förhåller sig till övriga kommunblock inom resp. ortsklass. Även utformningen av dessa mätare har kommenterats i avsnitt A.3. Där presenteras figur ] (befolkningsutveck- ling 1966—1970) under kolumn 5, figur 2(andc150-w år) under kolumn 7, figur 3 (näringsgrenar 1965) under kolumn 8, figur 4 (industriutveckling 1964—1969) under kolumn 11, figur 5 (arbetslöshet 1971) under kolumn 18 och figur 6 (inkomstnivå 1970) under kolumn 19.

Länsstyrelsernas modifierade förslag till ortsklassificering har i läns- tablåerna tagits till utgångspunkt för en gruppering av kommuncentra kring primära resp. regionala centra. Grupperingen grundar sig dels på redan förefintliga regionindelningar, t.ex. A-rcgionindelningen, dels i några fall på bedömningar utförda inom inrikesdepartementet. Gruppe- ringen får närmast ses som en hjälp till läsaren att se sambandet mellan kommunblock på olika regionala nivåer. I några fall har det visat sig att ett kommunblock närmast hör samman med ett centrum i ett angränsan- de län. Blocket har därvid redovisats dels i det län i vilket det administrativt hör hemma, dels i det län där det primära eller regionala centret redovisas. När ett kommunblock redovisas utanför det egna länet utmärks detta i länstablåerna genom en mörktoning av kommunblockets uppgifter.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogram m.m. 30

A.4.2 Länsvisa kommentarer

Regional utveckling och struktur i Stockholms län

Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingcn har som framgår av kolumn 5 tablå ] varit mycket positiv i länet. Prognos ?. i länsplanering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling fram till år 1980. Nynäshamn och Södertälje hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva befolk- ningsutvecklingen under såväl 1950- som 1960-talet. [ Stockholmsregio- nen har ökningen under senare delen av 1960-talet varit något mindre än i början av perioden. Nettoflyttningen har som framgår av kolumn 6 tablå ] varit mycket positiv i länet. Inflyttning har varit stor av både utländska och svenska medborgare. Stockholmsregionen, Södertälje och Nynäshamn hör till de 25 % av landets kommunblock som är 1971 har ' den lägsta andelen personer i åldersgruppen SO-w år.

Fördelningen på näringsgrenar avvikelr enligt figur AB:3 i samtliga kommunblock i länet från vad som ärinormalt i resp. ortsklass. Alla länets kommunblock har en förhållandevis stor andel sysselsatta inom service medan andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk är mycket litcn. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå ] mycket hög i Stockholm. Den i kolumn 10 tablå ] återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingcn enligt länsplanering 1967 är utpräglat positiv för alla kommunblock. En ökad sysselsättning inom servicesektorn spelar härvid en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri under perioden 1964-- 1969 har enligt kolumn ll tablå ] varit negativ i samtliga kommunblock med undantag för Södertälje som hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva sysselsättningsutvecklingen. För Söder- tälje gäller dels att utvecklingen har varit snabbare än vad som genom- snittligt varit normalt för de i kommunblocket representerade branscher- na, dels att branschsammansättningen har varit gynnsam. Andelen syssel- satta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå ] stori Norrtälje. Kolumn 15 tablå 1 visar att andelen förvaltningspersonal inom industri är mycket stori Stockholmsregionen, Nynäshamn och Södertälje. Löncläget inom in- dustrin är mycket högt i Stockholmsregionen och Södertälje. vilket enligt kolumn 16 tablå 1 förklaras dels av en från lönesynpunkt sett gynnsam branschsammansättning, dels av ett högt löneläge inom de i kommun- blocken representerade branscherna. Nynäshamn har totalt sett ett gott löneläge inom industrin. Branschsammansättningcn är från lönesynpunkt sett mycket god men löneläget inom de i blocket representerade branscherna ligger på en relativt låg nivå.

Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 2, överstiger är 1965 både för män och kvinnor riksgenomsnittet. Stockholm, Nynäs- hamn och Södertälje hör till de 25 % av landets kommunblock som har

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 3 1

ABM Beiolkningsutveckling 1966 4970. AB=2 Andel 50— ut år. 1970. (index) PC RC KC PC RC KC .Sodertalie .- 40 0,0 .. 'Nynashamn 1 :; . . 3 " .: . _: Å ”0 : ; ... : .må . . ' _ .:!Slockholm . __ :! ..:: : : ' '! "= ”=: .a lä 120 ' ...,... ; _wåNorrtalje ”: .: .. ”nu e. " ”..:: . .: | O...:NDHYBIIC ' Så ooo:— oo... "& o .:.. :i! ':! ..::; .... .. . 0000 . ooo: 00. . & nu | .: .... .: =. . .. .."... ... | 0. .:: —: __.._.= _- _; .; . . u. . .. . 883 "3 ' '? ' ':: i »: ooo AS _10 .". .=. A tuckholm : : .. 3 ' | . I . .. . . .. BO . ' 'Nyn'ashamn o' ' . '20 : |Sodertal|e

AB=3 Näringsgren” 1965- AB-"4 Industriutveckling1964-1969.tlndex) lnduutri PC RC KC % er. av.» . . 140 ' '; 60 . .. I .. . . .: :: 3 40 ' 120 . : .;å .:swenane .. : äg ' ; ..: . 20 : ooo-oå ut!!! .. I. 100 » ': '.'-= ..: .::: .:”... 3:- A: ' 3:85 .eSlockholm .:!Nynashamn & NNOIHBHE :: 20 40 60 % . u. '$: .

Jordbruk

=.. :!

80

Prop. 1972zl ] 1 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 32

den högsta yrkesverksamhetsgraden för icke gifta kvinnor.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 lägre än riksgenomsnittet i samtliga kommun- block med undantag för Norrtälje. Stockholm, Nynäshamn och Söder- tälje hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft de lägsta arbetslöshetstalen under åren 1969—1970 och 1971. Av figur AB:5 framgår att länets kommunblock i detta avseende ligger på en mycket låg nivå inom resp. ortsklasser.

lnkomstnivån — mått som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av kolumn 19 tablå 2 mycket högt isamtliga kommunblock med undantag för Norrtälje. Den höga lönenivån inom industrin, den stora andelen sysselsatta inom service samt den mycket låga andelen sysselsatta inom jord— och skogsbruk kan ses som förklaringar till denna inkomst- bild.

Utbudet av service ligger på högsta nivå i Stockholmsregionen. Som framgår av kolumn 20 tablå 2 har Södertälje ett utbud av sjukvård på nivå 11. Det kommersiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 21 tablå 2 har i Södertälje och Norrtälje nivå 111.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med tåg mycket goda i Stockholm och Södertälje. Trafikflygplats med mycket hög turtäthet finnsi Stockholm.

AB=5 Arbetslöshet 1971. AB=6 Inkomstniva 1970. (Index) PC RC Kc PC RC KC & ___ % * .. oo . ' 120 .Stockholm 3 o- .. o _ o o o _ . : .: _f 'gäåäåifaifå” . " o ' . |! . o .. 100 . o 2 ' ... ”:=: _: g,: . ...: ": ..: ”c:a:; ... o nu. o... .. "..::: " ... nm.:aNorrtalje =."... o o- o... ”': w N .. .: oo... orrtalje .ru-ooo ..! 03:35; "en om u...-ooo. 80 '" ”== 1 ..A no.. o..-oo ... m . U... . ..:: 00 ”Södertälje 000... 00 . . .— oo.— ”. .. oo... : uslacknolml ' ”' . . 1 " ' Nynashamnmgär 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 3 3

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet över riksgenomsnit- tet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är i stort sett riksgenomsnittlig för länet som helhet. Nynäshamn och Södertälje hör till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta andelen trångbodda hushåll. Andelen lägenheter som saknar centralvärme är mycket låg i alla kommunblocken med undantag för Norrtälje.

De primärkommunala inkomsterna i Stockholms län är inte jämförbara med övriga landet på grund av att storlandstinget har övertagit vissa pri- märkommunala funktioner, och har därför inte redovisats i kolum 29 tablå 2.

Prop. 1972:l 11 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 34

r(egional utveckling och strukturi Uppsala län

Kommentar till bakgrundsda ta

Folkmängdsutvecklingen har som framgår av kolumn 5 tablå 3 varit mer positiv under 1960-talet än under 1950-talet i länet som helhet. Prognos 2 i länsplanering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling. Uppsala hör till de 25 % av landets kommunblock som under både 1950- och 1960—talet har haft de största ökningstalen. Under 1960-talet hör Enköping till de 25 % av landets kommunblock som hade de högsta ökningstalen. Prognos 2 i länsplanering 1967 visar för Enköping en något dämpad ökning fram till år 1980. Av figur Czl framgår att Uppsala och Enköping ligger på den högsta nivån inom sina resp. ortsklasser. Övriga orter har en i stort sett genomsnittlig nivå inom resp. ortsklasser.

Kolumn 6 tablå 3 visar att Uppsala och Enköping har haft en mycket positiv nettollyttning under perioden 1968—1970. ] Enköping består större delen av denna inflyttning av utländska medborgare. lnflyttningen till Uppsala domineras däremot av svenska medborgare. Dessa kommun- block har vidare som framgår av figur C:2 år 1970 en mycket låg andel av befolkningen i åldern 15—64 år.

Fördelningen på näringsgrenar avviker i Uppsala enligt figur C:3 från vad som är normalt för primära centra. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk ligger över riksgenomsnittet i samtliga kommunblock i länet med undantag för Uppsala. Uppsala har mer än 70 % av totala Sysselsättningen inom service.

Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 3 mycket stori Uppsala.

Den i kolumn 10 tablå 3 återgivna prognoserade sysselsättningsutveck— lingen enligt länsplanering 1967 år utpräglat positiv för Uppsala, En- köping och Tierp. En ökad sysselsättning inom servicesektorn spelar härvid en stor roll i Uppsala och Enköping. Tierp väntas få en ökad sysselsättning inom industri.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt figur C:4 varit utpräglat positiv i Enköping och östhammar. Av uppgifterna i kolumn 11 tablå 3 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genom- snittligt varit normalt för de i kommunblocken representerade branscher- na. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 3 mycket stori Östhammar och Tierp och uppgår där till närmare 50 % av totala antalet sysselsatta. Andelen förvaltningspersonal ligger över riksgenomsnittet i Uppsala och Enköping. Löneläget inom industri är enligt kolumn 16 tablå 3 högt i länet som helhet.

Ande-len yrkesverksamma i länet. som återges i kolumn 17 tablå 4 ligger på en riksgenomsnittlig nivå för både män och kvinnor år 1965. Uppsala hör till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta yrkesverksamhetsgraden för kvinnor.

'.») 'Jl

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen

C:I Betolkningsutveckling 1966 —1970. 02 Andel SO-w är. 1970. (Index) PC RC KC PC RC KC . o- % 140 .! IOUppsala :Enkopmg nå . : " .: = *: 910 : ä ..3 . : .? c:.: . " :! w. : : ' '! "= C.:! .85 .a! 120 'OTlerp ....r: : .:::: ": .! ”nu :: . måösthammar .? no:.EAlvkarleby ..8 O .::: :! Osthammar .. . "gä :. : ..?.Alvkarleby .glierp " '# .. .. ...: . 8 ': .. 100 " .! |: . . oo . ": : '? '3 ':: : "= I.: AA : D —10 en. Og : . :Uppsala OEnkopmg ' oo . ..

C:3 Näringsgren-r 1965. 04 Industriutveckling 1964—1969. (Index) Induutri Pc Rc KC % XX 5.5. ...-0.- Xx . *x. .

140 . oiOSthar—nmar I .. . .. . . .: I. . .. . . 120 . 8 :=. .: .. : ääEnkoDmg .

': , ..: . ; ...... O.... : ..”.å ”::”. .. .. 100 .. "'.'-= ::;Uppsala ..:äEäÅlvkarteby '” .:?— __ - :: .:: 60 ... _ % ' _ . Jord br uk .: _ .. 80 . I.....”

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogram m.m. 36

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 lägre än riksgenomsnittet i länet som helhet. Uppsala och Östhammar hör till de 25 % av landets kommunblock som under båda perioderna hade de lägsta arbetslöshetstalen. Av figur C:5 framgår att Uppsala ligger på den lägsta nivån bland primära centra. Övriga kommunblock ligger på låg nivå inom resp. ortsklasser.

Inkomstnivån mått som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av figur C:6 mycket högt i Uppsala. Enköping har en relativt hög nivå vid en jämförelse med övriga regionala centra.

Utbudet av service är i Uppsala mycket fullständigt. Som framgår av kolumn 20 tablå 4 har kommunblocket vad beträffar sjukvård och utbildning ett utbud på nivå [. Utbildningsutbudet i Enköping och Tierp når nivå 111. Det kommersiella serviceutbudet när i Enköping nivå lll. Tierp och Östhammar har ett utbud av kommersiell service på de lägsta nivåerna.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med järnväg mycket goda i Uppsala och Enköping. Tierp har mindre än 5 tågförbindelser per dag medan Östhammar helt saknar fjärrförbindelser med tåg.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i Uppsala och Enköping

C:s Arbetslöshet 1971. Inkomstnivå1970. (Index) PC RC KC PC RC KC & f_— % * _ o. . A 3 .: - 120 o _ o o o o- o o o 3 . .. nu | .! . _ ppsa a . 0 . .. * | | _ 10 . o . 2 ... Oona: .; ..Tlerp co.. . ”.::E .. ut... 0- o:: now:-.aEnkopung I." .. nu nu en na ”om . oo... nu. .. == .. ou.— oooAIvkarleby ""så; .MAlvkarleby . .. ooo. . =T|erp ooo—o" '...' ooo oo... ”en. .. .. m com ”: ooo "Östhammar nu. ooo. . uno-ooo. 80 ..: ”==: 1 ua O...:Enkopmg ”:.... ... 0.0.0: .. ooo-o ”Östhammar .: ”': . 0... nu. |: _ ...- = uUppsala ' ”' o . oo . 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 3 7

mycket över riksgenomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är i stort sett riksgenomsnittlig. Uppsala hör till de 25 % av landets kommun- block som har den lägsta medan Östhammar hör till de kommunblock som har den största andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 3 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger vid eller något över riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. 1 Östhammar och Tierp spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en viss roll.

Prep. 1972:111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingspr0gram m.m. 3 8

Regional utveckling och struktur i Södermanlands län

Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 3 varit positiv under såväl 1950- som 1960—talet. Prognos 2 ilänsplanering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling. Nyköping och Oxelösund hör till de 25 % av landets kommunblock som under både 1950- och 1960-talet haft de största ökningstalen. Av figur Dzl framgår att Eskilstuna ligger på en genomsnittlig nivå bland primära centra vad beträffar folkmängdsutvecklingen under perioden 1966—1970. Övriga orter har en genomsnittlig placering inom resp. ortsklasser.

Nettoflyttningen i länet har som framgår av kolumn 6 tablå 3 varit mycket positiv under perioden 1968—1970. Eskilstuna och Nyköping hör till de "25 % av landets kommunblock som har haft den största nettoflyttningen. Alla länets kommunblock har haft en stor inflyttning av utländska medborgare trots en negativ nettoflyttning i vissa block. Figur D:2 visar bl. a. att andelen personer år 1970 i åldersgruppen 50-w år är mycket låg i Oxelösund.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur D:3 i Nyköping, Strängnäs, Oxelösund och Flen från vad som är normalt i resp. ortsklass. Oxelösund har närmare 60 % av totala sysselsättningen inom industri. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk ligger något över riksge- nomsnittet i samtliga kommunblock med undantag för Oxelösund och Eskilstuna. Strängnäs och Nyköping har en förhållandevis stor andel sysselsatta inom service. Andelen inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 3 mycket stor i Strängnäs.

Den i kolumn lO tablå 3 återgivna prognoserade sysselsättningsutveck- lingen enligt länsplanering 1967 är positiv för alla länets kommunblock. En ökad sysselsättning inom service spelar härvid en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt figur Dz4 varit mycket positiv i Oxelösund under perioden 1964—1969. Av uppgifternai kolumn ll tablå 3 framgår att utvecklingen varit snabbare än vad som genomsnittligt varit normalt för de i kommunblocket representerade branscherna. Kolumn 12 tablå 3 visar att Oxelösund är mycket bransch- och företagsensidig med större delen av sysselsättningen inom järn- och metallindustri. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 3 stor i Strängnäs. Övriga kommunblock i länet ligger under riksgenomsnit- tet. Vingåker har enligt kolumn 14 tablå 4 en stor andel av industrisyssel- sättningen inom branscher som enligt långtidsutredningens bedömning fram till år 1975 väntas få en negativ utveckling.

Av uppgifterna i kolumn 16 tablå 3 framgår att Oxelösund hör till de 25 % av landets kommunblock som har det högsta löneläget inom industri. Enligt kolumn 16 tablå 3 förklaras detta av dels en gynnsam branschsammansättning och dels ett relativt högt löneläge inom de i kom- munblocket representerade branscherna.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 39

Dcl Befolkningsutveckling 1966 —1970. D:2 Andel SO-w år. 1970. (Index) PC RC KC PC RC KC . _ 0, 140 ,! o .. : "5 . = " .:: : OxeltflsurtdO cool! 410 L 0 . 'Eskulstuna E ": 45 |: .. ...: to! 5 . ..:: ”Nykoplng-Oxelosund .a 120 .....g ; .: .ENkapmgo " ....”Slrangnas . ...å: oå '.EVingAkel en 0 c:a::Kalnncholm . ”::!clm . = : _dl_lll'l(fh0lm ooo .. lmngnds __: .; .. no ..: gä ": 100 .: _; i . . Nykopqu .. m .: ' : . : .::Eskllsluna : no. oo: LA i | -10 '.'. ': :Nyknpmg-Oxelosunrl ' .. i g = .. . . en 80 o ' o .,

Oxelösund '3'

D'J Närinqngronar 1965. [).—4 lndustriutveekling 1964-1969. (Index) Indultrl PC RC KC % 7.1 no...-o' x_x . xxx *. XX -— 140 ' '5 . .. . I. . . Oxnlo'sundc' ': .. . " : _ 120 - : ':: . ..Nykopmg-Oxelowna .: I : ..: . ENyknDlngO .; : O.... : o..-'::Suangnas "u:? .. 100 0- IX ..: :::Eskllstunn X .: r. . _ * . X _ 20 40 60 "' '='. % _ - Jordbruk .: ... ': 80 39.000",

'rop. l972:1 ll Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 40

Andelen yrkesverksamma ilänet, som återges ikolumn l7 tablå 4, under- tiger år 1965 för gifta kvinnor riksgenomsnittet. Strängnäs hörtill de 25 % lV landets kommunblock som år 1965 har den högsta yrkesverksamhetsgra- len för gifta kvinnor.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under iren 1969—1970 och 1971 i det närmaste riksgenomsnittlig för länet som ielhet. Av figur D:5 framgår att Eskilstuna år 1971 har en relativt hög andel arbetslösa bland primära centra. Flen har en liten andel arbetslösa i lämförelse med övriga kommuncentra i landet.

inkomstnivån mätt som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av kolumn 19 tablå 4 mycket högt i Nyköping och Oxelösund och dessa tillhör de 25 % av landets kommunblock som har den högsta inkomstnivån. Det höga löneläget inom industrin kan ses som förklaring till denna inkomstbild. Som framgår av figur D:6 har Eskilstuna en relativt låg inkomstnivå i jämförelse med övriga primära centra i landet. Länets kommuncentra ligger på en genomsnittlig nivå inom ortsklassen.

Utbudet av service ligger i Eskilstuna på hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 4 har kommunblocket vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå [. Nyköping, Katrineholm och Strängnäs har ett utbildningsutbud motsvarande nivå Ill. Det kommersiella serviceutbudet ligger i Nyköping och Katrineholm på nivå Ill.

075 Arbetslöshet 1971. D:6 lnkomstniva 19 70. (Index) PC RC KC PC RC KC & ' ' % * u. .. I . A 3 .. .. 120 . oo . o . '. ' OxelösundO . . : .. : : .. :Nykbpmq'Oxelosund . . .- t 'Nyköpingo ' o o- o 2 ... 100..w: ..: .! .. .... Strängnäs '. ooo.— .. |:EEskulstuna "& å .: "' :: ." *Kalnneholm uEskilsluna oo... 000 .. 0" WH?" . .. o..-Vingåker $$$ ta.—= .. mkakgnlepolm ,......— "; .MVmgåker en... MäXeIopsu el en.” 80 00. & 1 On ”Strängnäs ...... . _- "- '::a .. ”. oo..— ': . ooo. ooo—Flen .: .. 00... =. n o en . . ” . 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 41

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjlighcterna med järnväg mycket goda i Eskilstuna, Nyköping och Katrineholm. Flen har mellan 10 och 15 fjärrförbindelser med tåg per dag. Oxelösund, Vingåker och Strängnäs saknar helt fjärrförbindelser med tåg.

Bostadsbyggandet per 100 invånare i länet motsvarar riksgenomsnit- tet under perioden 1966—1970. Oxelösund, Nyköping, Eskilstuna och Strängnäs ligger över riksgenomsnittet medan övriga block ligger under riksgenomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är i stort sett riksgenomsnittlig medan andelen lägenheter utan centralvärme ligger under riksgenomsnittet i samtliga block med undantag för Vingåker. Eskilstuna, Nyköping och Oxelösund hör till de 25 % av landets kom- munblock som har den lägsta andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 4 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare,]igger omkring riksgenom- snittet i samtliga kommunblock. Det kommunala skatteutjämningsbidra- get spelar en viss roll i Flen.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 42

Regional utveckling och struktur i Östergötlands län

Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 5 varit mer positiv under 1960-talet än 1950-talet. Prognos 2 ilänsplane- ring 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling fram till år 1980. Linköping, Mjölby och Finspång hör till de 25 % av landets kommun- block som har haft den mest positiva befolkningsutvecklingen under 1960-talet och väntas få den största ökningen enligt prognos 2 i länsplanering 1967 fram till år 1980. Figur Ezl visar att Norrköping har haft en relativt svag befolkningsutveckling ijämförelse med övriga primära cent- ra, medan Linköping ligger på en för primära centra genomsnittlig nivå.

Linköping, Norrköping och Motala hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den största nettoinflyttningen under perio— den 1968—1970. Inflyttningen till Norrköping och Motala består till största delen av utländska medborgare. Ydre och Ödeshög har haft en mycket stor utflyttning under perioden 1968—1970,som till största delen består av svenska medborgare. Den under lång tid omfattande utflytt- ningen från dessa kommunblock har som framgår av figur E:2 lett till en stor andel av befolkningen i åldersgruppen SO-w år.

Fördelningen på näringsgrenar år 1965 avviker enligt figur E13 i Finspång, Söderköping och Ödeshög från vad som är normalt i resp. ortsklass. [ Finspång, Åtvidaberg och Boxholm finns ca 50 % av totala antalet förvärvsarbetande i industri. Andelen sysselsatta inom jord— och skogsbruk var år 1965 närmare 40 % i Kisa, Ödeshög och Ydre. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 5 liten i samtliga kommunblock med undantag för Linköping som når över riksgenomsnittet.

Den i kolumn 10 tablå 5 återgivna prognoserade sysselsättningsutveck- lingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat positiv i Linköping, Norr- köping, Åtvidaberg, Mjölby och Finspång. En väntad ökning av sysselsätt- ning inom industri och servicesektorn har därvid stor betydelse. Kisa och Ydre hör till de 25 % av landets kommunblock som i prognosen förutses få den mest negativa sysselsättningsutvecklingen. Den stora andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk spelar här en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt kolumn 1 l tablå 5 varit utpräglat positiv under perioden 1964—1969 ialla kommunblock med undantag för Norrköping och Linköping. Av uppgifterna i kolumn ll tablå S framgår att utvecklingen varit snabbare än vad som genom- snittligt varit normalt för de i kommunblocken representerade branscher- na. Flera av länets kommunblock är mycket bransch- och företagsensidi- ga med den största delen av sysselsättningen inom verkstadsindustrin. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 5 mycket stor i Kisa,

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen

El

-10

Befolkningsutveekling 1966 4970.

PC RC . .. | . . A i o n 3 . ':; o . ' k _ghä'rriå'gåg-Lmkopwg' ochyrrItopingo . .Mjolb : a:aFmsp ng ocO'ooMotala . ' oo :o. . en nu. 0 '” .. | oo . nu .. . . '. e . nu

KC

. U.. . .. I .. ... .. ”:Atvudaberg .. ': '.':"Sodcrxopmg

en .”:===ledem a rsvuk "::: e.o.:

E:? Andel SCI-w år,1970.(lndex) PC R C KC _ 140 || ..: o " J: ...a : .ugåKisa ..: C:Odeshog VI 3 ..”:äs n . 120 : ' ngvå'åå'å'rst & : . nu: '.'": uno ..:: _a: .. : ":åSoderköpii : ”:sMotala ::: ”NOHkODIHQU ==M|Olby mÅtvldaberg . $ '! 100 00 .! : |Norrkooing-Linkopmg .. "= : . ':: : "- llL-nköumgo åFmspang . . . | ' ! oo

E 13

Industri

Näringsgren" 1965.

x .x . ' Odesnogåsa ..

Xgtgdtirkoomgx .

...,,"

Jordbruk

E:4

PC 140 . 120 - . . . = .. 100 .. .. Tilla??? . 80

RC

| | 5 2 a' (

Finspång

:.: ......28838. |. ::

. '"":gMotnla

Industriutveckling 1964—1969. (Index)

Kisa

.geusaäs ,,

BoxholmNd re Hidemarswk esnog

ii: .it

.:! . du?!

Prop. l972:l 11 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 44

Ödeshög och Ydre där småindustrin svarar för mer än 50 % av totala indust- risysselsättningen. Övriga block har en låg andel sysselsatta inom smä- industri. Löneläget inom industri ligger över riksgenomsnittet i Linköping. Som framgår av kolumn 16 tablå 5 är branschsammansättningen urlöne- synpunkt mycket gynnsam men löneläget inom de individuella branscherna är relativt lågt. Kisa, Mjölby och Ydre hör till de 25 ta av landets kommun- block som har det lägsta löneläget inom industrin. Detta kan till en del förklaras av branschsammansättningen.

Som framgår av redovisningen i kolumnerna 30—33 tablå 6 har investeringar uppgående till ca "230 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. I Ödeshög och Kisa uppgår den i lokaliseringsstöds- företagen beräknade sysselsättningsökningen till närmare 20% av den totala industrisysselsättningen vid periodens böljan.

Andelen yrkesverksamma i länet som återges i kolumn 17 tablå 6 understiger är 1965 för gifta kvinnor riksgenomsnittet. Åtvidaberg, Valdemarsvik, ödeshög och Boxholm hör till de 25 % av landets kommunblock som detta år hade den lägsta yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 lägre än riksgenomsnittet i länet som helhet.

E:5 Arbetslöshet 1971. Bo Inkomstniva1970. (Index) PC RC xc PC RC KC % 8 |... . oo _ . A . 3 .. |. 120 . oo . | . o. o o o : l_) . o .. ..Llnkopmg ! o .. . . ' .. *Nouk 'n | ko . . .. 100.000: om QL" Ding. : 2 .. ou "OF . .: .. "Odeshog .NOHkODmQ0 __": inspang " ooo-o- _ .:: ouanorala ”Åtvidaberg .. to. 0... en umMiolby . no.. oo.- .. .. ... ”==..qu %&Boxhclm 'Norrköpingo ,. om nu:: wsoderkopmg en 00... l..—Valdemarswk .:: .:zä ., 'n'—"Motala ......— = .. aldemarswk.K|sa »www- mmoy ...—— eo ... 1 en oo... ooo—Atvudaberg __ ..... | nu .. . ooo. .. ooo.- oem-Boxholm " o I ....Flnspång con—Soderkomng .: Llnkt'lmmgy'J '. 0000. = OA . " |K|5a1 . IYdre Ingår .. . 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 4 5

Som framgår av figur 55 ligger Linköping, Finspång och Kisa mycket lågt vad beträffar arbetslösheten år 1971 inom sina resp. ortsklasser. Övriga kommunblock ligger på en genomsnittlig nivå.

Inkomstnivån _mätt som inkomst per inkomsttagare—ligger som framgår av figur E:6 på en hög nivå i Linköping/Norrköping vid enjämförel- se med övriga primära centra. Övriga orter har i stort sett ett genomsnittligt läge inom resp. ortsklasser.

Utbudet av service ligger i Linköping på hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 6 har kommunblocket vad beträffar både sjukvård och utbildning ett utbud på nivå 1. Norrköping har ett sjukvårdsutbud motsvarande nivå ll. Länets tre regionala centra når nivå lll vad beträffar utbudet av utbildning. Det kommersiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 21 tablå 6, har i samtliga kommuncentra de två lägsta nivåerna.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med tåg mycket goda i Linköping, Norrköping och Mjölby. Motala har mellan 5 och 10 förbindelser per dag. Kisa, Åtvidaberg, Söderköping, Valdemarsvik, Ödeshög, Finspång och Ydre saknar helt fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats finns i Norrköping.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet något under riks- genomsnittet. Dock når Linköping och Norrköping över riksgenomsnit- tet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är i länet i stort sett riksgenom- snittlig. Kisa, Söderköping, Valdemarsvik, Boxholm och Ydre hör till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 6 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare,ligger vid eller något under riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. I flera kommunblock spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en stor roll. Så är fallet framför allt i Kisa, Söderköping, Valdemarsvik, ödeshög och Ydre.

Prop. 1972:l ll Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 46

Regional utveckling och struktur i Jönköpings län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 7 varit mera positiv under 1960-talet än 1950-talet. Prognos 2 ilänsplane- ring 1967 antyder en fortsatt positiv befolkningsutveckling i länet. Jönköping och Värnamo hör till de 25 % av landets kommunblock som under både 1950- och 1960—talet hade den största ökningen i landet.

Jönköping, Värnamo, Gnosjö och Gislaved hade under perioden 1968—1970 en stor inflyttning av utländska medborgare. Figur F:2 visar att dessa block år 1970 har en mycket låg andel av befolkningen i åldersgruppen SO-w år. Övriga block ligger på en i stort sett genomsnittlig nivå inom resp. ortsklasser.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur F:3 i Gnosjö. Gislaved och Vetlanda från vad som är normalt i resp. ortsklass. Gnosjö har mer än 60% av den totala sysselsättningen inom industri. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk uppgår i Aneby till närmare 40 %. Alla länets kommunblock med undantag för Jönköping, Nässjö och Eksjö har en förhållandevis liten andel sysselsatta inom service.

Den i kolumn 10 tablå 7 återgivna prognoserade sysselsättningsutveck- lingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat positiv i Jönköping, Tranås, Värnamo, Gislaved och Gnosjö. En förutsedd ökning av sysselsättningen inom industri spelar härvid en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri under perioden 1964—1969 har enligt kolumn 11 tablå 7 varit positiv i alla kommunblock med undantag för Jönköping och Sävsjö. Av kolumn 11 tablå 7 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genomsnittligt har varit normalt för de i kommunblocken representerade branscherna. Figur F:4 visar att industriutvecklingen under perioden 1964—1969 i Jönköping ligger på en låg nivå bland primära centra. Övriga orter ligger inom sina resp. ortsklasser på en i stort sett genomsnittlig nivå. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 7 mycket stor i samtliga kommunblock med undantag för Jönköping som har en riksgenomsnittlig nivå. I Vaggeryd, Sävsjö och Gnosjö svarar småindustrin för mer än 50 % av industrisysselsättningen. Löneläget inom industri är lågt vilket enligt kolumn 16 tablå 7 för en del av kommunblocken kan förklaras av branschsammansättningen.

Andelen yrkesverksamma som återges i kolumn 17 tablå 8 överstiger år 1965 för män och icke gifta kvinnor riksgenomsnittet. De flesta av länets kommunblock hade dock detta år en låg yrkesverksamhetsgrad för gifta kvinnor. Gislaved hör emellertid till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta kvinnliga yrkesverksamhetsgraden.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen

F:] Betolkningsutveckling 1966 —1970. F G R 0 KC .

|. | | + 10 & | .. ..:Jonkonlng ...: ': | 0 . -1 ()

! n o o . :GISlBVEd ". . . .. . :Vamam . 0 nu nu . . I:"Tranas _Gnosio oounVetlanda .. o. .! nog.: åäNasslo-Eksio gä . ””Savsio !:: '=Vaggeryd .. . nu. .- I . ': . nu . nu oa

F=3 Näringugronar 1965.

lnduntrl

20

40 60 % Jordbruk

F=4

F:? Andel 50—w år,1970.(lndex) PC RC KC _ 140 _| ..: . " .: . : .::; ".2 ..”.EA . ne .: ..z , 120 : ___:5 I. 3 ... _SavSIO . ...-:Eksyoo ”av nu. Vagger d glansigt...) _ _å , : "::Nassyoo __ " nu...—årmnas '$ 100 .: ' »e 'i & O::Jonkopmg :Varnamo oo: " EGislaved ' : = i OGnoslö

lndustriutveckling 1964 -1969.(lnde x) FC RC KC 70? nu...” . . 140 ' '; ' oo . 00 | ' .: . .. .. . .: 120 ' ! o..: .. .. . .gggvalanda ' . "ggva rnamu.Glslavea : ..:Gnosyb ? ' o " ' :tksyo .::: : _”.gleilsri—iigE ksio . Nassioc _ .. ":..:Öanåggryd ..:ggnasavsio . ...,—. .. ':: ”" .. nu . ". _ . : .. oo. .. .

80

Prop. 1972:1 ll Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 48

åren l969—l970 och 1971 lägre än riksgenomsnittet i alla kommunblock med undantag för Vaggeryd, Tranås och Nässjö. Samtliga kommunblock med undantag för de tre sistnämnda hör till de 25 % av landets kommunblock som hade de lägsta arbetslöshetstalen under åren 1969— 1970 och 1971. Av figur F:5 framgår att arbetslöshetsnivån i Jönköping ligger på en genomsnittlig nivå bland primära centra medan övriga orter har en mycket låg placering inom resp. ortsklasser.

Inkomstnivån i länet — mätt som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av figur F:6 på en i stort sett genomsnittlig nivå för alla orter inom resp. ortsklasser. Aneby hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta inkomstnivån. Blockets höga andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk kan ses som förklaring till denna inkomstbild.

Utbudet av service ligger i Jönköping på hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 8 har kommunblocket vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå I. Utbudet av utbildning när i länets fem regionala centra nivå 111. Det kommersiella serviceutbudet illustrerat i kolumn 21 tablå 8 har i Nässjö, Värnamo och Gislaved nivå Ill medan länets kommuncentra lig- ger på de två lägsta nivåerna.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna

F=5 Arbetslöshet 1971. F:6 inkomstniva197o.(|ndex) PC RC KC PC RC KG % * ": oo _ I - 120 * 3 c. .. . .. o o . oo . . . A - _ .: 's . _ . 0 o o- d . 2 . .:: 100..==åJOnkÖDIHQ . & ...va rnamo .. .. ... . nu... islaved "". " ':: ”"3'.8'.N23"35 E., ...—”Vaggeryd .- mTranas 0... nu "= * 5510" 510 mGnosio . oo... .cn .. = .. noo- ooo :o.:Vetlanda O...—Samm . _ .— ...= ”m— ... oo... ”Vaggeryd .: .. muasaoo com : . Aneby ooouJonmpmg ooo-Nassm-Eksid m 80 nu & 1 n. oo... nu... .” nVetlanda -0 nu "'='. .- ”ägg/125510 ...—Says]; .: . | 0... o.... .: _ ..— = .* . ..:Aneby . "Gnosio .

60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 49

med järnväg mycket goda i Nässjö. Jönköping och Tranås har mellan 10 och 15 förbindelser per dag med tåg. Vaggeryd, Eksjö, Vetlanda och Gislaved saknar helt fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats finns för- utom i Jönköping också i Gislaved.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet något under riks- genomsnittet. Endast Jönköping och Gislaved når upp till riksgenomsnit- tet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är hög i länet. Med undantag för Jönköping, Tranås, Sävsjö och Gnosjö hör samtliga kommunblock till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta trångboddheten. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger vid riksgenomsnittet i länet som helhet. Sävsjö och Vetlanda hör till de 25 % av landets kommun- block som har den största andelen omoderna lägenheter. Jönköping och Tranås hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta an- delen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 8 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare,ligger vid eller något under riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. I några kommunblock spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en viss roll. Så är fallet i Aneby, Vaggeryd, Sävsjö och Vetlanda.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m; 50

Regional utveckling och struktur i Kronobergs län

Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen har som framgår av kolumn 5 tablå 9 under 1960—talet varit positiv i länet. Prognos 2 i länsplanering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling. Växjö och Markaryd hör till de 25 % av landets kommunblock som under 1960-talet har haft den mest positiva utvecklingen. Figur Gil visar att Växjö under perioden 1966—1970 har haft en mycket positiv utveckling bland primära centra. Markaryd ligger på en hög nivå bland kommuncentra medan övriga kommunblock har ett genomsnittligt läge inom resp. ortsklasser.

Växjö. Alvesta, Ljungby och Markaryd hade under perioden 1968— 1970 en stor inflyttning av utländska medborgare. Uppvidinge hör till de 25 % av landets kommunb10ck som har haft den största utflyttningen under perioden 1968— 1970. Den under lång tid pågående utflyttningen har som framgår av figur G12 lett till en stor andel av befolkningen i åldersgruppen 50-w år.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur G:3 i Lessebo från vad som är normalt i ortsklassen. Lessebo har över 60 % av den totala sysselsättningen inom industri. Samtliga block med undantag för Växjö och Lessebo har en större andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk än riksgenomsnittet. Alla länets kommunblock med undantag för Växjö har en förhållandevis liten andel sysselsatta inom service.

Den i kolumn 10 tablå 9 återgivna prognoserade sysselsättningsut- vecklingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat positiv för Växjö och Ljungby. En ökad sysselsättning inom servicesektorn spelar härvid en stor roll. Tingsryd, Uppvidinge, Lessebo och Älmhult beräknades enligt prognosen få en negativ utveckling. Den stora sysselsättningen inom jord- och skogsbruk spelar här en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt figur G:4 varit positiv i Alvesta, Ljungby och Markaryd. Av uppgifterna i kolumn ll tablå 9 framgår att utvecklingen varit snabbare än vad som genom- snittligt varit normalt för de i kommunblocken representerade branscher- na. Andelen sysselsatta inOm småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 9 stor i alla länets kommunblock med undantag för Lessebo och Markaryd. Syssel- sättningen inom branscher som enligt långtidsutredningens bedömning fram till år 1975 väntas få en negativ utveckling är stor i Alvesta, Tingsryd, Uppvidinge, Lessebo och Älmhult. Löneläget inom industri är lågt, vilket enligt kolumn 16 tablå 9 till en del förklaras av en förhållandevis stor andel låglönebranscher.

Andelen yrkesverksamma som återges i kolumn 17 tablå lO, överstiger år 1965 för män och gifta kvinnor riksgenomsnittet. Växjö, Tingsryd, Alvesta, Uppvidinge och Lessebo hör till de 25 % av landets kommun- block som har den högsta yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 51

G:] Betolkningsutveckling 1966—1970. G:2 Andel 50-w år,1970.(|ndex) P C R C K C P C R C K C . .. 01 140 i o "vana” : .:: . o : " ,: ,Vaxp-Alvesta ...ISngs'yd . . 10 : 5 ..E : .::; . og ooMnrkaryd .; £ ": : o .; "guran—admit .": . .- . _ o: o:; .. 120 ' om.:Lessebo : . ooo ': " A I vestaO ”gl-NW”! .. . oc...: ”'=': : ...-03me o...: oo: () . EAN ! r, .:.CAl'nhull " ..:o. ..= Alvesta : od - s 3 = "se?” '....” i ":s; . " "'='- ämm nu ... :::..U unge . | . .. &"... 100 o- .! = - ååå ..: " '; .:: . : ' . ... .::Vuxp-Alvesla % "' ÅA _ 1 0 .... '='. Vä ijo : : ,, 8 ' | . . . .. . .. .

C:3 Näringsgronar 1965. G:4 lndustriutveckling1964-1969.(lndex) Industrl Pc Rc KC % X. er. %* i . Xx _ .. 140 ' : I .. . .. I - .: :: : . .. 120 . ! .c : 'i; .: I: . Alveslao åLlungby :Markaryu ' I |... . ..... :Vaxyo-Alvesla "..-:!wa att! .. .. X 100 ooVäxjöo .: "=== ' ... .::: .. A .. , ': ... 20 40 60 % . "' Jordbruk _!

80

!

Prop. 1972:l 11 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 5 2

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 lägre än riksgenomsnittet i länet som helhet. Växjö, Alvesta, Markaryd och Älmhult hör till de 25 % av landets kommunblock som hade den lägsta arbetslösheten under åren 1969— 1970 och 1971. Av figur G:5 framgår att arbetslöshetsnivån i Växjö/ Alvesta ligger mycket lågt bland primära centra. Även länets regionala centra har en mycket låg placering inom sin ortsklass medan kommun- centra ligger på en genomsnittlig nivå bland landets övriga kommuncent- ra.

Inkomstnivån i länet — mätt som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av kolumn 19 tablå 10 under riksgenomsnittet i samtliga kommunblock med undantag för Växjö som har en genomsnittlig nivå. Som framgår av figur G:6 ligger Växjö på en hög nivå bland primära centra, medan övriga orter i det närmaste har en genomsnittlig nivå inom resp. ortsklass.

Utbudet av service ligger i Växjö på hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 10 har kommunblocket vad beträffar utbildning och sjukvård ett utbud på nivå ll. Länets två regionala centra har ett utbud av utbildning på nivå 111. Det kommersiella serviceutbudet för hushållet, illustrerat i

G:5 Arbetslöshet 1971. Gå lnkomstnivå197o. (Index) Pc RC KC PC RC KC & % * _ _ . . A 3 .. .. 120 . oo . . . oo . . . A . oo . .: . oo '; : o . o. o . .. Växjöo 2 _. 100,35 0 j .- l..—Uppvidinge ”: 00 M " ':! ..:äq. _ .. ... ....Lessebo ou Rigg-a cos m . 00... c... .. mussebo .. en... 0.0 "00wa :...... . .. oo— .n'ammmm ”mugg? ooo oo... .."—Tingsryd AlvestaD :: .. '.'Uppv' ' ' 04 ...om. nm "2 ...så 1 "3: $”"ng ' ...... 80 '” ”...?—WSW VåXIUO ' ”Markaryd ”: ”= ”Växjö-Alvesta OOO—Älmhult om ,. . . " ” .. Alveslac 0- oon- =. |A . _ . . ” . 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 53

kolumn 21 tablå 10 uppnår i samtliga kommunblock med undantag för Växjö endast nivå lV eller V.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg mycket goda i Alvesta. Älmhult har upp till 15 förbindelser per dag. Tingsryd, Uppvidinge och Ljungby saknar helt fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats finns förutom i Växjö också i Ljungby.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger ilänet vid riksgenomsnittet. Växjö ligger över riksgenomsnittet medan Alvesta, Tingsryd, Älmhult och Uppvidinge ligger mycket under riksgenomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är hög i länet. Samtliga kommunblock med undantag för Markaryd tillhör de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta trångboddheten. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riks- genomsnittet i samtliga block med undantag för Växjö. Tingsryd, Uppvidinge och Älmhult tillhör de 25 % av landets kommunblock som har den största andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 10 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger under riksgenom- snittet i samtliga block med undantag för Tingsryd. I några kommun- block spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en viss roll. Så är fallet i Alvesta, Tingryd, Uppvidinge, Ljungby och Älmhult.

Prop. 19721111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 54

Regional utveckling och .rtruktur i Kalmar län

Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har, som framgår av kolumn 5 tablå ll, varit svagt positiv under 1960-talets senare del. Prognos 2 ilänsplane- ring 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling fram till år 1980. Torsås, Mörbylånga, Borgholm och Högsby hör till de "25 % av landets kommun- block som har haft den mest negativa befolkningsutvecklingen under 1960-talet. Figur l-I:l visar att kommunblocken inom resp. ortsklass har en i stort sett genomsnittlig placering vad beträffar folkmängdsut- vecklingen under perioden 1966—1970.

Oskarshamn hör till de 25 % av landets kommunblock som under perioden 1968—1970 har haft den största nettoinflyttningen. Av figur H:2 framgår att Torsås, Högsby, Borgholm och Mörbylånga har en mycket stor andel av befolkningen i åldersgruppen SO-w år.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur H:3 i Borgholm och Torsås från vad som är normalt för kommuncentra. Torsås, Mörbylånga och Borgholm hade år 1965 ca 40 % av totala sysselsättningen inom jord- och skogsbruk. Emmaboda sysselsätter omkring 50 % inom industri. Alla länets kommunblock med undantag för Kalmar och Västervik har en förhållandevis liten andel sysselsatta inom service. Andelen inom offent- lig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå l l stori Kalmar och Västervik. Den i kolumn 10 tablå ll återgivna prognoserade sysselsätt- ningsutvecklingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat negativ i Torsås, Mörbylånga och Borgholm. Den stora sysselsättningen inom jord- och skogsbruk spelar här en stor roll. Kalmar hör till de 25 % av landets kommunblock som enligt prognosen väntas få den mest positiva syssel- sättningsutvecklingen fram till år 1980. En ökad sysselsättning inom servicesektorn spelar härvid en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt kolumn ll tablå 11 under perioden 1964—[969 varit utpräglat positiv i Kalmar, Emma- boda, Mönsterås och Torsås. Av uppgifterna framgår att utvecklingen har gått snabbare än vad som genomsnittligt varit normalt för de i kommun— blocken representerade branscherna. Av figur H:4 framgår att Kalmar/ Nybro har haft en snabb utveckling i jämförelse med andra primära cen- tra medan Oskarshamn, Västervik, Borgholm och Mörbylånga ligger myc- ket lågt inom sina resp. ortsklasser vad beträffar sysselsättningsutveck- lingen inom industri. Däremot ligger Emmaboda på en mycket hög nivå bland kommuncentra. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå ll stor i länet. l Torsås, Borgholm och Högsby svarar småindustrin för mer än 50 % av industrisysselsättningen. Löneläget inom industri är lågt, vilket enligt kolumn 16 tablå 11 till en del kan förklaras av stor sysselsättning inom låglönebranscher.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 5 5

H:l Belolkningsutveckling 1966 _1970. M Andel 50—W ån1970-(lndex) p c RC KC PC RC KC . .. Torsås 140 .! % oo ' "EHUgsby ' .. Borgholm ' ' .a 2 . *10 ' : ooo : om . = . ' .. " "_! ...-Murbylang oogk O . | ”:= almar .. oo... ...: 120 : ": ”Kalmar-Nybro . ...-= : .::OJOSkarshamn :! ...._ ...—_ ”Woo : .....: ' I:"..Etv'i":"et ..é | S INV) 0 ogämiåw E&Mmstems Nybroo ...å en:? . "å'åvl y " : ..::Vlm melby äEmmaboda :E nKalmar'-Nybrooooo==05karshmnn .wonsterås o..: 100 .:k'almaro : .: " . 'i ?. oå .aqeorgholmjorsäs ": . = . IHogsby .:: E _: ..: ÅA : . -10 |... C:: : o __ : ' | . o . . .. . .- 80 . ' ' '!

H:3 Näringsgrenar 1965. H:4 Industriutveckling 1964-1969. (Index) Industri PC RC KC 70? o...-073 . | . .. 140 =Emmanoda . .. o .. I - .: . :: . : .! 120 .K .o .aMonsreras almar .. uansAs 'ta ' :Kalmar-Nybro to:: ' . ' ... NybroO : oo . :Vunmerby .:3'. : ""'åHu'lslred ..::”. .. 100 » ”35 en nu” :i ' 3:85 ': Högsby | . nu ': . k h Jordbruk .!(Öässrae'rsvmamn ...Bor m.m

80

Prop. 19721! 11 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 56

Som framgår av redovisningen i kolumnerna 30—33 tablå 12 har det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 haft en relativt stor )mfattning i länet. Totalt har investeringar uppgående till ca 125 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. För de flesta kom- munblock har den beräknade sysselsättningsökningen uppnåtts.

Andelen yrkesverksamma kvinnor som återges i kolumn 17 tablå 12, understiger år 1965 riksgenomsnittet. Torsås, Oskarshamn, Högsby och Mönsterås hör till de 25 % av landets kommunblock som år 1965 hade den lägsta yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten låg i länet under åren 1969—1970 och år 1971 på en i det närmaste riksgenomsnitt- lig nivå. Av figur H:S framgår att arbetslöshetsnivån i Kalmar/Nybro i stort sett sammanfaller med vad som år 1971 var genomsnittligt för primära centra.

Inkomstnivån mätt som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av figur H:6 för Kalmar/Nybro på en låg nivå bland primära cen- tra. Länets regionala centra har en genomsnittlig placering inom denna ortsklass. Mörbylånga, Torsås och Borgholm hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta inkomstnivån.

Utbudet av service ligger i Kalmar på hög nivå. Som framgår av kolumn

KC

Emmaboda Mmsleräs

.. .::agmsby

; h......

.....MorbyIAnga ..TolSåS

Borgholm

H15 Arbetslöshet 1971. H:6 Inkomstniv31970. (Index) PC RC KC PC RC % . n.— _ " I . l 3 .. _ 120 . oo . . u _ . . . A . oo ' ': . _ .. . o o '. | . o .. 2 NybroO ooo 100-'nåKalmar0 ' _ " ”: ...... " cogKalmarNytxon.% "Oskarshamn _ ooo "" u:: ”ava re vi ' 0.00. |... Nybroo "_..ngu tsfreä .. ...—Hultsfred ooo . .llVimmeyby . 00 0.0 o % Im 0:33 ...Kalmar-Nybro ..... mun.-Tors s = u n..— count—Emmaboda ”: oo... ooo. men... st ras ' 1 ouKalmarD ”Ul-mm” Y "Håby ånga 80 ... . as Lnll ... .. o...-Oskarshamn ooo—o ': . " oo... _ o.... n . no . .. 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 5 7

20 tablå 12 har kommunblocket vad beträffar sjukvård och utbildning nivå 11. Sjukvårdsutbudet i Västervik når nivå 1. Det kommersiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 21 tablå 12, har i Västervik och Oskarshamn nivå lll. Samtliga kommuncentra har de två lägsta nivåerna vad beträffar utbudet av kommersiell service.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med tåg mycket goda i Emmaboda. Kalmar och Nybro har mellan 5 och 10 förbindelser per dag med tåg. Övriga kommunblock saknar fjärrförbindelse med tåg. Trafikflygplats finns förutom i Kalmar också i Västervik, Hultsfred och Oskarshamn.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet under riksgenomsnit- tet. Samtliga kommunblock ligger under riksgenomsnittet vad beträffar trångboddhet. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riks- genomsnittet i alla kommunblock. Samtliga block med undantag för Kalmar, Västervik, Oskarshamn och Mönsterås hör till de 25 % av landets kommunblock som har den största andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 12 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare.]igger vid eller strax under riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. [ flera block spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en stor roll. Så är fallet framför allt iTorsås, Mörbylånga och Borgholm.

Prop. 19722111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 58

Regional utveckling och struktur i Gotlands län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen har som framgår av kolumn 5 tablå l varit mindre negativ under 1960-talet än 1950-talet. Prognos 2 i länsplanering 1967 antyder en fortsatt befolkningsminskning. Nettoflyttningen var under perioden 1968—1970 negativ och bestod till övervägande delen av svenska medborgare.

Fördelningen på näringsgrenar 1965 visar enligt kolumn 8 tablå 1 en mycket stor andel sysselsatta inom jordbruk. Andelen sysselsatta inom industri ligger under riksgenomsnittet medan andelen sysselsatta inom service i det närmaste är riksgenomsnittlig. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning låg år 1965 över riksgenomsnittet. Den i kolumn 10 tablå 1 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt läns- planering 1967 är utpräglat negativ. Den stora sysselsättningen inom jord- och skogsbruk spelar här en avgörande roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt kolumn 11 tablå ] varit positiv under perioden 1964—1969. Andelen sysselsatta inom små- industri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 1 mycket stor i länet. Gotland har en stor andel sysselsatta inom branscher som enligt långtidsutredningens bedömning fram till år 1975 väntas få en negativ utveckling. Löneläget inom industri lågt vilket enligt kolumn 16 tablå l förklaras av en stor andel sysselsatta inom låglönebranscher.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 bör ha bidra— git till den positiva sysselsättningsutvecklingen inom industrin. Som fram- går av redovisningen i kolumnerna 30—33 tablå 2 har investeringar uppgå- ende till ca 75 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 2, överstiger för män och gifta kvinnor riksgenomsnittet. Det ganska höga värdet för gifta kvinnor sammanhänger främst med ett stort antal medhjälpande kvinnor ijordbruket.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 riksgenomsnittlig.

Inkomstnivån i länet mått som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av kolumn 19 tablå 2 mycket lågt. Den höga andelen syssel- satta inom jord- och skogsbruk samt den låga lönenivån inom industrin kan ses som förklaring till denna inkomstbild.

Utbudet av utbildning och sjukvård ligger som framgår av kolumn 20 tablå 2 på nivå 111. Det kommersiella serviceutbudet för hushållet illustre- rat i kolumn 21 tablå 2 när nivå [I.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med flyg goda i länet.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger ilänet under riksgenomsnit- tet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är hög i länet medan andelen

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 59

lägenheter utan centralvärme ligger över riksgenomsnittet.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 2 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare,ligger under riksgenomsnit- tet. Det kommunala skatteutjämningsbidraget är ganska betydande i länet.

Prop.l972:lll Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 60

Regional utveckling och struktur i Blekinge län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 13 under 1960—talet varit positiv. Prognos 2 i länsplanering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling i länet. Karlskrona har enligt figur K:] den lägsta placeringen bland primära centra vad beträffar befolkningsutveck— lingen under perioden. Olofström, Karlshamn och Ronneby hör till de 25 % av landets kommunblock som hade den mest positiva folkmängds- utvecklingen under 1960-talet. En omfattande inflyttning har under perioden 1968—1970 ägt rum i Karlshamn. Sölvesborg och Olofström. Denna inflyttning består i Karlshamn och Olofström till största delen av utländska medborgare. Karlskrona har som framgår av figur K:2 bland primära centra en mycket hög andel av befolkningen i åldersgruppen 50—w år. Olofström har den yngsta befolkningen bland kommuncentra.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur K:3 i Olofström och Sölvesborg från vad som är normalt bland kommuncentra. Andelen sys- selsatta inom industri uppgår i Olofström till ca 60 % av totala antalet sysselsatta. De flesta kommunblpcken i länet har en i stort sett riksge— nomsnittlig andel sysselsatta ino'r'ri service. Olofström ligger dock i detta av- seende mycket under riksgenomsnittet. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 13 stor i Karlskrona. Den i kolumn 10 tablå 13 återgivna prognoserade sysselsättningsutveck- lingen enligt länsplanering 1967 är positiv för alla kommunblock. En förutsedd ökning av sysselsättningen inom servicesektorn spelar därvid en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingcn inom industri har enligt figur K:4 varit positiv i Karlskrona, Ronneby och Sölvesborg under perioden 1964; 1969. Av uppgifterna i kolumn 11 tablå 13 framgår att utvecklingen varit snabbare än vad som genomsnittligt varit normalt för de i kommunblock- en representerade branscherna. Samtliga kommunblock är mycket bran- schensidiga och domineras av verkstadsindustri. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är låg i alla länets kommunblock med undantag för Sölvesborg. Som framgår av kolumn 16 tablå 13 är löneläget inom industri lågt trots att branschsammansättningen är gynnsam. Löneläget inom de befintliga branscherna ligger således Under vad som riksgenomsnittligt är normalt.

Andelen yrkesverksamma. som återges i kolumn 17 tablå 14 understi— ger år 1965 för gifta kvinnor riksgenomsnittet. Sölvesborg ligger vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor bland de 25% av landets kommunblock som har den lägsta yrkesverksamhetsgraden.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var ilänet under åren 1969—1970 och 1971 obetydligt högre än riksgenomsnittet. Av figur K:5 framgår att Karlskrona år 1971 hade en i det närmaste genomsnittlig nivå bland primära centra medan Ronneby har en förhål-

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 61

K:l Befolkningsutveckling 1966 4970. K:2 Andel 50-w år. 1970. (Index) PC RC KC PC RC KC . _ 9 140 _; O .. | "i . :Ololslrom .. o: : **". ”0 * : ..: = :a: . : . ..: _. .. .- ooo: ..? EKarlshamn | .! ... ”:: 120 . _ ": E :! n . .Karlskrona om: n...! .: no:: ”& 0 ååå-= "ERonneby "::! oKarlskruna .?- : n:. 3 ': " .o- . ...Solvesborg . ogKarlshamn o..: ": roo .: _i & . ..: oo .: ' : . AA E . —10 uu . . $ ' | . .. . BO . ' C'Olotslrom

K=3 Näringsgrenar 1965. K=4 lndustriutveckling1964—1969.(Index) Industri PC RC KC :r- m— I . 140 '

Sölvesborg

120 ' = . . 3 . : "nu :Karlskrona ooo-nå .. 100 " "' |O|olstrom .:: ' ...g .Å K . ';: arlshamn .*?. 0. en == 20 40 60 % . . Jordbruk .! ... ': 80 ”_.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 62

landevis hög arbetslöshet ijämförelse med övriga regionala centra.

Inkomstnivån mått som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av figur K:6 mycket lågt i Karlskrona ijämförelse med landets övriga primära centra. Olofström och Sölvesborg har en hög placering bland kommuncentra, medan Karlshamn och Ronneby har ett genom- snittligt läge ijämförelse med andra regionala centra.

Utbudet av service ligger i Karlskrona på en hög nivå. Enligt kolumn 20 tablå 14 har kommunblocket vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå 11. Utbildningsutbudet i Ronneby och Karlshamn uppnår nivå lll. Det kommerseiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 21 tablå 14 uppnår i Karlskrona, Ronneby och Karlshamn nivå lll.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med tåg och flyg ganska små ilänets kommunblock. Karlskrona, Ronne- by, Karlshamn och Sölvesborg har mellan 5 och 10 förbindelser med tåg per dag. Olofström saknar helt fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats finns i Ronneby.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länets kommunblock vid eller något under riksgenomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är hög i samtliga kommunblock med undantag för Olofström, som hör till de 25 % av landets kommunblock som har den största trångboddheten. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riksgenomsnittet i samt- liga kommunblock.

K:5 Arbetslöshet 1971. Kré lnkomstniva 1970. (Index) PC RC KC PC RC KC % 8 0001 .. _ . . A 3 " _ 120 . oo . o o o- o o . A . oo ' . _ I. 0 | _ C . . _ 2 _ mouz”; j C-Ronnuby 0000 . oo .. ... ..:: :;EKarlskrona . Karlshamn w....zo ' . oo. lots rom .: oo... :solvesburg qmsmvesborg . "Karlshamn |... oggggnonnooy ="...- m 00... mOlolsl'Dm :: ... .A ooooo... Dom "i o::é nu. nu ”om 80 ”== 1 NAKarlskmna u... coco- ." moon . .... ”' ””'" .. _. w .: .”. | |... ooo— .: .. ooo.— ': .A ' ”' .: o o- o

60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 63

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 14 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger under riksgenomsnit- tet i alla kommunblock. Det kommunala skatteutjämningsbidraget spelar en viss roll i Karlskrona, Ronneby och Sölvesborg.

Prop. 19721111 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 64

Regional utveckling och struktur i Kristianstads län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 15 varit mer positiv under 1960-talet än 1950-talet. Prognos 2 i länsplane- ring 1967 antyder en något dämpad folkmängdsutveckling fram till år 1980. Bromölla, Broby, Perstorp och Åstorp hör till de 25 % av landets kom- munblock som har haft den mest positiva folkmängdsutvecklingen under 1960-talet. Figur L:1 visar att Kristianstad/Hässleholm har haft en rela- tivt dämpad utveckling i förhållande till övriga primära centra. Ängel- holm ligger på en i det närmaste riksgenomsnittlig nivå bland regionala centra.

Bromölla, Broby, Perstorp, Båstad och Åstorp hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den största nettoinflyttningen under perioden 1968—1970. Inflyttningen till Bromölla, Broby och Perstorp består till största delen av utländska medborgare. Av figur L:2 framgår att dessa block år 1970 har en mycket låg andel personer i åldersgruppen 50—-w år.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur L:3 isamtliga kom— munblock med undantag för Broby, Tomelilla och Kristianstad från vad som är normalt i reSp. ortsklass. Bromölla och Perstorp har mer än 60 % av den totala sysselsättningen inom industri. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk uppgår i Båstad och Tomelilla till mer än 40 %. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 15 liten i alla länets kommunblock med undantag av Kristianstad. Hässelholm, Ängelholm och Klippan som når över riksge- nomsnittet. Den i kolumn 10 tablå 15 återgivna prognoserade sysselsätt- ningsutvecklingen enligt länsplanering 1967 är positiv i Hässelholm, Bro- mölla, Broby, Perstorp, Ängelholm, Klippan och Åstorp. Övriga block väntas få en negativ sysselsättningsutveckling. Den omfattande sysselsätt- ningen inom jord- och skogsbruk spelar här en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt kolumn ll tablå 15 varit positiv under perioden 1964—1969 i samtliga kommunblock med undantag för Simrishamn och Örkelljunga. Kristianstad, Båstad och Tomelilla hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva sysselsättninsutvecklingen. På grund av industrisysselsätt- ningens obetydliga omfattning i Båstad och Tomelilla har ökningen i absoluta tal ändå varit ganska begränsad. Av uppgifterna i kolumn 11 tablå 15 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genom- snittligt har varit normalt för de i kommunblocken representerade bran- scherna. Bromölla och Perstorp är som framgår av kolumn 12 tablå 15 mycket bransch- och företagsensidiga. Andelen sysselsatta inom småin- dustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 15 stor i samtliga block med undantag för Bro- mölla och Perstorp. Dessa två block har även en förhållandevis stor andel förvaltningspersonal. Löneläget inom industri är som framgår av kolumn

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen

[:i Betolkningsutveckling 1966 4970. P C RC KC .

II . . . 10 2 . ..8 '! nu I. . :Knsllanstad— Hässleholm 0 ' - 10

L:3 näringsgrenar 1965.

Industri

eo 333533. .

40

c;.åtge'lmim -. X Simrishamn. _o

=Å ngelholm

åååh.

Simrishamn

.Båslad

O'Iernelilla

..:Pgrgorp

OBramolla ..

. =Åstorp

.::Orkellyunga

nuo-: ..??? J'

309;

Jordbruk

|.=4

L12

PC

140

120

r stianst o :Eråä arealen-0:

Industriutveckling 1964-1969. (Index) PC Rc xc 7..— fr.....- . . 140 ' 'iBäStad ' oo . ” o - .: Kristianstajo .. ' " =Tomel|lla 120 . | .. . ,,,, ..:E ? s's .rl'nsom .:ä . : ..: - 5 m ..:: utgå.: . .. . ( :Hasslemm O "...å '.":EKltopan ore .. .. 100 .. .; mu Sw '" ' '. nu ==? ".:Slmnshamn oäåäo'ke'wm ': .:! .::-." '. u .. . eu ': 8 o .. _ .. . BO ego-o...,

Andel 50 -- w är, 1970. (Index)

RC

":Simnshamn

oåAngeltnkn I |: .. o.... n...:

t......” 08.

bmelilla

tå.!lildjllzh .!.:.. | =

! . . i. ::m' Ringar ; ? 53 å & ägg 9

!Brnmolla

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 66

16 tablå 15 lågt i samtliga kommunblock med undantag för Perstorp, som hör till de 25 % av landets kommunblock som har det högsta löne- läget inom industri, vilket förklaras av branschsammansättningen. Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 16 översteg för män och kvinnor riksgenomsnittet år 1965. Samtliga kommunblock hör med undantag för Osby och Perstorp till de 25 % av landets kom- munblock som har den högsta yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor. Detta sammanhänger främst med ett stort antal medhjälpande kvinnor i jordbruket. Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade. arbetslösheten låg under åren 1969—1970 och 1971 på en riksgenomsnittlig nivå i länet som hel- het. Av figur L:5 framgår att Kristianstad/Hässleholm år 1971 hade en genomsnittlig nivå bland primära centra. Ängelholm är lågt placerad bland regionala centra.

Inkomstnivån mätt som inkomst per inkomsttagare —- ligger som framgår av figur L:6 i Kristianstad/Hässelholm lågt iförhållande till övriga primära centra. Ängelholm har en i stort sett genomsnittlig place- ring bland regionala centra. Perstorp har en hög placering bland kommun- centra medan övriga block ligger på en genomsnittlig nivå i ortsklassen.

Utbudet av service är omfattande i Kristianstad. Som framgår av kolumn 20 tablå 16 har kommunblocket både vad beträffar sjukvård och

KC

. :Perstorp

:!

oo- o..— Ftor ...—:a: lagfest, ....za: rome'- om ::..... åstad '...'... rkelljmga

L:5 Arbetslöshet 1971. L:6 Inkomstniva 19 70. (Index) ' PC Rc Kc Pc RC % & oo— . _ |. . . A 3 .. _ 120 . o. o o . oo . | . A . - . i: o " .. . | | 0. | . o en 2 " 100":=5 ' .. ... Knspanstago 00. ooo... .. oo: [ggg-lsli"!- ..::SSSA Ihol .. "' "'. '::Hassleholmo .::: me m . oo... ooo. .:: " ”Simrishamn "' "..::: . .. .:::z ... O.... .. .. .. Broby .:: WHO mperstorp =S|mr|shamn

oomKnstianstad mTomelrllaDsby 80 ... 1 unknshanstad- o...—Klippan

om 0000. Hässleholm . .... ... ooH'assleholmo oo... ...... .: | ooo. ooo.- nAngelholm ”Örkelljunga .— | ... SlOVD . "Båstad

I)Bromölla ingår

60

o . "du &;th | 5' 3 5."— E'

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 67

utbildning ett utbud på nivå 11. Utbudet av utbildning når nivå [11 i Hässleholm, Ängelholm och Klippan. Hässleholm, Ängelholm och Simris- hamn har ett utbud av sjukvård på nivå 111. Det kommersiella serviceut- budet för hushållet, illustrerat i kolumn 21 tablå 16 når i Hässleholm, Ängelholm, Klippan, Simrishamn och Tomelilla nivå III.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med järnväg mycket goda i Hässleholm och Ängelholm. Åstorp har upp till 15 förbindelser per dag. Broby, Örkelljunga, Simrishamn och Tome- lilla saknar helt fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats finns förutomi Kristianstad också i Ängelholm.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet något under riks- genomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är hög i länet. Samtliga kommunblock med undantag för Bromölla, Perstorp och Tomelilla hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta andelen trång- bodda. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riksgenomsnit- tet i samtliga block med undantag för Perstorp.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 16 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger under riksgenomsnit- tet i samtliga kommunblock. 1 en del kommunblock spelar därvid det kommunala skatteutjämningsbidraget en viss roll. Så är fallet framför allt i Broby, Osby, Simrishamn och Tomelilla.

?rop.1972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogram m.m. 68

legional utveckling och struktur iMalmöhus län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 17 rarit mera positiv under 1960-talet än under 1950-talet. Prognos 2 i änsplanering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling fram till år 1980. Malmöregionen, Höganäs, Bjuv och Eslöv hör till de 25 % av .andets kommunblock och regioner som under 1960-talet har haft den mest positiva utvecklingen. Hörby, Skurup och Sjöbo hör till de 25 % av landets kommunblock som under perioden 1961 -—1965 har haft den stör- sta folkminskningen.

Nettoflyttning har under perioden 1968—1970 för länet som helhet varit positiv. Malmöregionen, Helsingborg, Höganäs, Bjuv, Eslöv och Trel- leborg har haft en omfattande inflytting. l Bjuv och Trelleborg domineras inflyttningen av utländska medborgare. Hörby, Ystad, Skurup, Svalöv och Sjöbo hade under perioden en negativ nettoflyttning till största delen bestående av svenska medborgare. Den under lång tid omfattande utflytt- ningen från dessa kommunblock har lett till en stor andel av befolk- ningen i åldersgruppen 50—w år.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur M:3 i Höganäs och Höör från vad som är normalt i resp. ortsklass. Andelen sysselsatta inom industri ligger över riksgenomsnittet i Bjuv, Landskrona och Trelle- borg. Hörby och Sjöbo har mer än 40 % av det totala antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruk. Malmöregionen, Helsingborg, Ystad, Höör och Höganäs har mer än 50 % av den totala sysselsättningen inom service. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 17 stor i Trelleborg medan länets övriga kommunblock har ganska låga andelstal. Den i kolumn 10 tablå 17 återgivna prognosera- de sysselsättningsutvecklingcn enligt länsplanering 1967 är utpräglat posi- tiv för länet som helhet. Malmöregionen, Helsingborg, Höganäs, Bjuv, Eslöv och Trelleborg hör till de 25 % av landets kommunblock och regio- ner som väntas få den mest positiva sysselsättningsutvecklingen. En ökad sysselsättning inom servicesektorn spelar härvid en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt figur M:4 varit utpräglat positiv i Höör och Eslöv under perioden 1964—1969. Av upp— gifterna i kolumn ll tablå 17 framgår att utvecklingen varit snabbare än vad som genomsnittligt varit normalt för de ikommunblocken represen- terade branscherna. Helsingborg och Malmö har en mycket låg placering bland primära centra. Ystad ligger lågt placerat bland regionala centra. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 17 stor i Hörby, Höör, Ystad, Skurup och Sjöbo. Höganäs, Bjuv och Trelleborg är enligt kolumn 12 tablå 17 mycket bransch- och företagsensidiga. Andelen för- valtningspersonal ligger i dessa företagsensidiga block mycket över riks- genomsnittet. Andelen sysselsatta i industribranscher som enligt långtids- utredningens bedömning fram till år 1975 väntas få en sysselsättnings-

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 69

M:! Betolkningsutveckling 1966 4970. M=2 Andel 50—w är. 1970.(|ndex) pc Rc KC PC RC KC . _ % 140 .! .. : .; . :Biuv .. .a = _ n-RHoor . 10 AMalmo : ochoganas : Määttä, ' :Eslov I ut: o.: UND .JHelsmgborg . " 00 .a. .! : ' OEYslad _. "=: :: .a 120 . '...': . . : .:Eåoz'Lr-mdskrorgo ”: :! .. :Trelleborg :! . ..”: ”...aSvamv .. ”.:.- Öof ...— 0 .83 :? ':! uåHoganas ..:a näSvalov . ..: oo. . eldstad ". 'Helsingborg " _: :| kun-ID oo ”..::..Eslov.Landskrona '$ o .. "Z'. m:?égwä 100 -= .; :i . 'åä _: Trelleborg .- . 'i -= »! ! -= uMalmo ..: ÅA ! . o- :

Mza Nlringsgronar 1965. M:4 Industriutveckling 1964—1969. (Index) lnduotri PC RC KC "n'—o' ...-Eno... . . .Eslöv .. 140 : . .. . .. . - .: .. . '- : 120 . 5 .a .. .. : ..ä ' ; ..: - & ras.... : con-ä ..Iq .. . 100 .- ..?. ":::"E"uv ... _ . relleborg 3:88" A |. . 011 a Rättar”? EW '"” .,..." , 0— :Hmby . ooo ”Skurup I Jordbruk .! ... ': 80

..?—_”. _Svalov

”rop. 19721111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 70

.ninskning är som framgår av kolumn 14 tablå 17 mycket stor i Höganäs, Bjuv, Eslöv, Ystad och Sjöbo. Löneläget inom industri ligger för länet ;om helhet på en riksgenomsnittlig nivå. Enligt kolumn 16 tablå 17 hör dock Sjöbo och Hörby till de 25 % av landets kommunblock som har det lägsta löneläget inom industri.

Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 18, överstiger för både män och kvinnor riksgenomsnittet. Samtliga länets kommun- block med undantag för Höganäs hör till de 25 % av landets kommun- block som har den högsta yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor. De mycket höga värdena för gifta kvinnor sammanhänger i en del block med ett stort antal medhjälpande kvinnor ijordbruket.

Den av arbetsmarknasstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 något lägre än riksgenomsnittet för länet som helhet. Som framgår av figur M:5 ligger Helsingborg på en mycket låg nivå är 1971 medan Malmö har en i det närmaste genomsnittlig placering bland primära centra. Eslöv har en mycket låg andel arbetslösa i förhål- lande till övriga regionala centra. Länets kommuncentra ligger med un- dantag för Höganäs mycket låg inom ortsklassen.

Inkomstnivån — mått som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av figur M:6 på en hög nivå i Malmö. Helsingborg ligger på en bland primära centra genomsnittlig nivå. Hörby och Sjöbo hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta inkomstnivån. Övriga

M=5 Arbetslöshet 1971. M:6 Inkomstniva 19 70. (Index) PC RC KC PC RC KC & ooo— k, . oo _ . | A 3 .. _ 120 . oo . o . oo . o . A . .. ' .: oo . o " u . . .. .Malmo . o " 100 ' ' = 2 ... l-mHelsmgborg ... .: .. om . oo ...... oc...-Landskrona .. ':E ””="". relleborg n...-”Höganas .. ooo ooo-Haganas ... ”= 'slöv . "no:.oYslao Men..-Bjuv. Höör .. ... .::: :...—Svalöv . .. ”Trelleborg ...: 00.000. ”Ystad 00.00... n .. .::Malmo m w "E ozöåsmrup- Horby ..... .... 00.000... 80 "' ”== 1 ”A 00000 ”Slobolandskrona ”. ”:.—510130 | ooo. . "n' .. ...o- mSkurupBiuv " . 'Helsmgbo'g |... ...—Horny 0: noEslev1 ooo—Svalov :: .. . * . 1 . Hour ingar .. .

60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 71

orter ligger på en i stort sett genomsnittlig nivå inom resp. ortsklasser.

Utbudet av service ligger i Malmö på en mycket hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 18 har Helsingborg vad beträffar sjukvård ctt utbud på nivå [I. Det kommersiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 21 tablå 18, har i samtliga regionala centra nivå lll. Länets kommuncentra har ett utbud motsvarande de två lägsta nivåerna.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med järnväg mycket goda i Malmö, Helsingborg och Eslöv. Höganäs, Bjuv, Landskrona, Hörby, Ystad, Skurup och Sjöbo saknar helt fjärrför- bindelser med tåg. Trafikflygplats med hög turtäthet finns i Malmö.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet över riksgenomsnit- tet. Malmöregioncn, Helsingborg, Bjuv och Landskrona ligger på en nivå över riksgenomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är hög i länet. Andelen trångbodda hushåll är enligt uppgifterna i kolumn 27 tablå 18 lägre än riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger högre än riksgenomsnittet i samtliga block med undantag av Malmö, Helsingborg, Höganäs och Landskrona. Helsingborg och Höganäs hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 18 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger under riksgenomsnit- tet i samtliga kommunblock med undantag för Helsingborg. De primär- kommunala inkomsterna i Malmö är inte jämförbara med övriga landet och har därför inte redovisats i kolumn 29 tablå 18.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 72

Regional utveckling och struktur i Hallands län Kommentarer till bakgrundsdata

De lokala befolkningsunderlaget (inom 30 km från centralorten) är mycket stort i Kungsbacka, vilket förklaras av ortens läge i närheten av Göteborg.

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 19 varit mer positiv under 1960- än 1950-talet. Prognos 2 i länsplanering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling. Halmstad, Varberg och Kungsbacka hör till de 25 % av landets kommunblock som under 1960- talet har haft den mest positiva folkmängsutvecklingen. Figur N:] visar att kommunblocken inom resp. ortsklass har en genomsnittlig placering med undantag för Varberg som ligger mycket högt bland regionala centra.

Länet som helhet har under perioden 1968—1970 haft en stor inflytt- ning av till största delen svenska medborgare. Så är speciellt fallet i Var- berg och Kungsbacka som hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den största nettoinflyttningen.

Fördelningen på näringsgrenar överensstämmer enligt figur N:3 helt med vad som är normalt för resp. ortsklass. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk ligger över riksgenomsnittet i samtliga kommunblock med undantag för Halmstad. 1 Laholm var år 1965 ca 40 % sysselsatta inom jord- och skogsbruk. Andelen sysselsatta inom service är liten i Laholm och Hyltebruk. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 19 mycket liten ialla länets kommun- block med undantag för Halmstad. Den i kolumn 10 tablå 19 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt länsplaneringen 1967 är positiv för alla kommunblock utom Hyltebruk. Halmstad, Varberg och Kungsbacka hör till de 25 % av landets kommunblock som enligt progno- sen väntas få den mest positiva sysselsättningsutvecklingen. Den ökade sysselsättningen inom servicesektorn spelar därvid en stor roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt figur N:4 varit mycket positiv i Laholm, Falkenberg och Varberg under perioden 1964— 1969. Av uppgifterna i kolumn ll tablå 19 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genomsnittligt har varit normalt för de ikom- munblocken representerade branscherna. Andelen sysselsatta inom små- industri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 19 stor i alla länets kommunblock. Löneläget inom industri är lågt i samtliga kommunblock med undantag för Kungs- backa som ligger på en riksgenomsnittlig nivå. Laholm hör till de 25 % av landets kommunblock som har det lägsta löneläget iindustri.

Andelen yrkesverksamma i länet som helhet, vilket återges i kolumn 17 tablå 20, understiger år 1965 riksgenomsnittet för gifta kvinnor. Kungsbacka hör till de 25 % av landets kommunblock som år 1965 hade de lägsta, medan Laholm och Halmstad tillhörde de kommunblock som hade de högsta yrkesverksamhetsgraderna för gifta kvinnor.

Bihang A

N=l

—1O

N:3

Induuri

00

40

Uppgifter om den regionala strukturen

Belolkningsutveckling 1966 4970.

P C R C Kungsbackao . u ! . ; :Varberg ' : ugHalmstad : . | .. .a i . o8u=Fa|kenberg . . '. ... I". on:.- . 88 .. o .. . .... .. . . oo . . nu

Näringsgrenar 1965.

KC

leo %

Jordbruk

Andel SO—w är.1970.(lndex)

N:2 PC RC 140 .. 3 ”: _ 'i 120 o '! oo . ..": coon u'åFalkenberg . ...: . . .. ”.”-Warberg 100 :dalmslad & oo: ' | ':! I ÅA ! .: : .. o 80 .Kungsbacka0 .

Ajith Ja.. : :

l.:lil

.... . !. sn.:ätlådzjn

.!

O

Hyltebruk Laholm

Nu Industriutveckling 1964—1969. (Index)

PC RC KC 33? o...-.? ' | . 140 ' ': . . .. . .. . . .: =:Falkenbera : . 120 . uäthalm _ : . Kungsbacka0 ; ”:Hylrebruk . : ..:: : .....

. .....— o o ..

100 .. ': "'.—= ... G=: .... :::AHalmslad o:: . .:82 ': .:å då

.. == . I.. .: : . .. * .. ' 80 .. .....

Prop. l972:l 11 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 74

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 197] lägre än riksgenomsnittet i samtliga kommun- block med undantag för Halmstad som låg på en riksgenomsnittlig nivå. Av figur N:5 framgår att arbetslöshetsnivån i Halmstad i stort sett är genomsnittlig för primära centra. övriga orter ligger på en mycket låg nivå inom resp. ortsklasser.

Inkomstnivån — mätt som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av figur N:6 i Halmstad på en mycket låg nivå bland primära centra. Laholm hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta inkomstnivån. Den höga andelen sysselsatta inom jord— och skogs- bruk i detta kommunblock kan ses som förklaring till denna inkomstbild.

Utbudet av service ligger i Halmstad på en hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 20 har kommunblocket vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå [I. Utbildningsutbudet i Falkenberg. Varberg och Kungsbacka uppnår nivå Ill. Det kommersiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 21 tablå 20, uppnår i samtliga regionala centra nivå Ill.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med järnväg mycket goda i Halmstad. Falkenberg och Varberg har mellan 15 och 20 förbindelser per dag med tåg. Hyltebruk saknar helt fjärrtrafik med tåg. Trafikflygplats finns i Halmstad.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet vid riksgenomsnittet.

N=5 Arbetslöshet 1971- N=6 Inkomstnivå1970. (Index) Pc RC KC PC RC KC % ; ooo-= .- oo . . A 120 o .. 3 '. .. . . o .. . o 0 = . : : .OKungsbackao ! o o " $ ' o n 2 ' ... 100—==; ' ; ...: ": ..: ... S .. 00. 00" c==Ha|mstad &_:Wmcrg "om | 00... .: .&Fnlkenberg '='.” .. .::: Om . oo "" no:-. umgHylteoruk .: nu.... men. ':; .:: _ oomHalmstad 0000 ”""... 80 o.: _aå'Laholm 1 en 0000: ":= ... ooo-o: .. nu. oc.... .: ”" . "Varberg ooo.- .: ”Falken erg ”cool.:iholm & .ÅKungstnki—lo . I.:Hyllebruk . oo .

60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 75

Kungsbacka ligger mycket över riksgenomsnittet. Samtliga kommunblock tillhör vad beträffar utrymmesstandarden de 25 % av landets kommun- block som har den lägsta andelen trångbodda hushåll. Andelen lägen- heter utan centralvärme ligger över riksgenomsnittet i Laholm och Hylte- bruk medan övriga kommunblock ligger vid eller strax under riksgenom- snittet.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 20 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger under riksgenomsnit- tet i samtliga kommunblock. Det kommunala skatteutjämningsbidraget spelar i flertalet kommunblock en viss roll. Så är fallet i Laholm, Hylte- bruk, Falkenberg och Varberg.

Prop. l972:l 11 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 76

Regional utveckling och struktur i Göteborgs och Bohus län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har, som framgår av kolumn 5 tablå 21 såväl under 1950- som 1960-talet varit mycket positiv. Prognos 2 i länsplanering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling fram till år 1980. Göteborgsregionen och Uddevalla hör till de 25 % av landets kom- munblock som har haft de största ökningstalen medan Orust, Tanum och Gravarne hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest negativa folkmängdsutvecklingen. Prognos 2 i länsplanering 1967 visar på en fortsatt negativ utveckling i dessa block. Som framgår av figur Ozl ligger storstaden Göteborg på en hög nivå i förhållande till primära centra vad beträffar folkmängdsutvecklingen under perioden 1966— 1970. Övriga orter i länet har en i det närmaste genomsnittlig nivå inom resp. ortsklasser.

Enligt kolumn 6 tablå 21 var inflyttningen till Göteborgsregionen mycket stor under perioden 1968—1970. Denna inflyttning bestod till stor del av utländska medborgare. Enligt figur 022 har Strömstad, Gravar- ne, Orust och Tanum år 1970 en stor andel personer i åldersgruppen SO—w år inom sina resp. ortsklasser.

Fördelningen på näringsgrenar överensstämmer enligt figur O:3 med vad som är normalt i resp. ortsklass. Lysekil har ca 50% av den totala sysselsättningen inom industri. Orust och Tanum sysselsätter över 40 % inom jord- och skogsbruk. Nästan alla länets kommunblock har en förhållandevis liten andel sysselsatta inom service, med undantag för Göteborgsregionen, som har en hög nivå och Uddevalla som når upp till riksgenomsnittet. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 21 förhållandevis liten i länets kommun- block med undantag för Göteborg och Uddevalla. Den i kolumn 10 tablå 21 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt länsplane- ring 1967 är utpräglat positiv för länet som helhet. Göteborgsregionen och Uddevalla hör till de 25 % av landets kommunblock som har de högsta beräknade sysselsättningsökningarna. En ökad sysselsättning inom service spelar härvid en stor roll. Länets övriga kommunblock väntas få en sysselsättningsminskning framför allt som en följd av den i vissa block stora sysselsättningen inom jord- och skogsbruk.

Sysselsättningsutvccklingen inom industri har enligt uppgifterna i kolumn ll tablå 21 i länet som helhet varit negativ under perioden 1964—1969. Endast Strömstad och Orust hade under perioden en positiv sysselsättningsutveckling inom industri. På grund av den ringa industri- sysselsättningen vid periodens början har ökningen i dessa kommunblock i absoluta tal ändå varit ganska begränsad. Uddevalla, Munkedal och Gra- varne hör till de 25 % av landets kommunblock som under perioden hade den mest negativa sysselsättningsutvecklingen. Som framgår av figur 0:4 ligger dessa orter mycket lågt inom sina resp. ortsklasser. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 77

O:) Befolkningsutveckling 1966 —1970. 072 Andel SO—w är. 1970. (Index) PC RC KC PC RC KC . "Gravarne Tanum C) 140 _! o .. : _: OOrusl . : "Strömstad .: zGoleborg ut: "o 3 : .::g 003 ooo .:! " '::i = '! ":=”. d | O::Trestad 120 .Lysekll . . unke a i ., "== " ...-3: . ..”: . Uddevallao mo. ”& --- *? ae . 'g ':3: ; ..:: ... .; =å unkedal .. ”..::: 's; ":Stromsiad ...å”: inlägg?” 100 .: .; oa: : 'å'å ..: ' '- ': o:: . ' ' ' __ ”Trestad % ". AAG '10 nu 032 våt-5353 ao : : ,. : ' | . . . .. . . .. 80 . ' o ..

O:3 Näringsgrenar 1965. om 'NdUSUiUWeckling1964—1969_(|ndex) Industri PC Rc KC 'i'-? m' . . 140 ' o: . ' oo . .. . ' .: . = . . 120 o : .: . .. o ' .: . "aSlromslad . . : ooo ' : ...." : "...Orusl : .nu-:: "|!!! .. .. 100 uTrestad m...: . :EåGmebo'g 'igåssåTanum .Uddevallao ':: då . nu ':: Jordbruk % 'Munkedal

nu ozGravarne

_g-uomu/

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 78 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 21 stor i alla länets kommun- block med undantag för Göteborg och Uddevalla. Andelen sysselsatta i branscher, som enligt långtidsutredningens bedömning fram till år 1975 väntas få en negativ sysselsättingsutveckling är mycket stor i Uddevalla, Orust, Tanum och Gravarne. Löneläget inom industri är mycket lågt i samtliga kommunblock med undantag för Göteborg och Uddevalla som

hör till de 25 % av landets kommunblock som har det högsta löneläget inom industri.

Det regionalpolitiska stödet har som framgår av redovisningen i kolum- nerna 30—33 tablå 22 under perioden 1965—1971 varit av en ganska liten omfattning i länet varvid dock bör uppmärksammas att endast en mindre del av länet ligger inom det allmänna stödområdet. Totalt har investeringar uppgående till ca 50 milj. kr. skett med något slag av regio- nalpolitiskt stöd. 1 Uddevalla har den beräknade sysselsättningsökningen vid periodens början uppnåtts.

Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 22 ligger för länet som helhet på en i stort sett riksgenomsnittlig nivå. Strömstad hör till de 25 % av landets kommunblock som har de högsta yrkesverksam- hetsgraderna för kvinnor. Orust, Munkedal, Tanum och Gravarne har låga värden medan Göteborgsregionen i stort sett ligger på en riksgenomsnitt- lig nivå.

KC

;! sz... . ..::an nu?—= D...—. ::..—......

ooo "Gravarne

.::wMunkedal ..

*?

Tanum

O=5 Arbetslöshet 1971. Ozé Inkomstniv'a 19 70. (Index) FC Rc Kc PC RC ___—. _ ”Gravarne | ' 120 * 3 ”Stromstad 0- . oo . . . .. o o ' AG I n . .. . 0 e org .: . _ oo . 0 . .. * . 0 " 100 ' 0 2 oo- "3"uTrestau __ .. nu . no.—Lysekil "Munkedal nu: ”33553: _ _ ..” .:: ...å . 00... nu " oo .: _: '=Tanum .:?OåLysekrl 000 00... w :: OA om ooo-oo..- ": oo... 0.0. W 80 ”:SHomstad 1 ocAGOIoIJorg1 00... 00.000 Uddevallac' . nu ": ooTreslad 0000. ooo..- " . ooo. oo..- oo oo... .A . ”Orust . I en Lerum mqår 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 79

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 riksgenomsnittlig i länet som helhet. Ström- stad och Gravarne hör dock till de 25 % av landets kommunblock som under båda perioderna hade de högsta arbetslöshetstalen. Av figur O:5 framgår att ”Trestad” har en ganska läg placering bland primära centra. Strömstad har en mycket hög arbetslöshet ijämförelse med övriga regio- nala centra medan Lysekil har en i det närmaste genomsnittlig placering inom ortsklassen. Bland kommuncentra har Gravarne ett högt värde medan Orust hör till de 25 % av landets kommunblock som hade de lägsta arbetslöshetstalen.

Inkomstnivån i länet — mätt som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av kolumn 19 tablå 22 över riksgenomsnittet. Göteborg ligger mycket högt medan Strömstad, Orust och Tanum hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta inkomstnivån.

Utbudet av service ligger i Göteborg på högsta nivån. Som framgår av kolumn 20 tablå 22 har Uddevalla ett utbud av sjukvård på nivå 11. Utbudet av kommersiell service illustrerat i kolumn 21 tablå 22 när i länets regionala centra Lyskekil och Strömstad endast nivå lV. Det kom- mersiella serviceutbudet har i samtliga kommuncentra den lägsta nivån med undantag för Gravarne som når nivå IV.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjligheterna med järnväg mycket goda i Göteborgsregionen. övriga kommunblock saknar helt fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats finns i Göteborg.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet över riksgenomsnit- tet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är i länet som helhet i stort sett riksgenomsnittlig. Uddevalla hör dock till de 25 % av landets kommun- block som har den största andelen trångbodda hushåll. Andelen lägenhe- ter utan centralvärme ligger över riksgenomsnittet i Orust, Strömstad, Munkedal och Tanum. Göteborg, Uddevalla och Gravarne hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta andelen omoderna lägen- heter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 22 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare,i Uddevalla ligger på en riksgenomsnittlig nivå. Övriga kommunblock ligger under riksgenomsnit- tet. Det kommunala skatteutjämningsbidraget spelar i några kommun- block en viss roll. Så är fallet framför allt i Orust, Tanum, Gravarne, Munkedal och Strömstad. De primärkommunala inkomsterna i Göteborg är inte jämförbara med övriga landet och har därför inte redovisats.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 80

Regional utveckling och struktur i Älvsborgs län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 23 varit mer positiv under 1960-talet än under 1950-talet. Prognos 2 i läns- planering 1967 antyder en fortsatt positiv utveckling i länet fram till år 1980. Trollhättan, Borås och Lerum hör till de 25 % av landets kommun- block som under 1950- och 1960-talet hade de högsta ökningstalen. En- ligt figur le ligger Trollhättan vad beträffar folkmängdsutvecklingen l966—l970 mycket högt placerat bland primära centra medan Borås och Vänersborg har haft en mera dämpad utveckling. Övriga kommunblock ligger på en i det närmast genomsnittlig nivå inom resp. ortsklass.

Trollhättan och Lilla Edet hade under perioden 1968—1970 en mycket stor inflyttning till största delen bestående av utländska med- borgare. Nettoinf'lyttningen i Färgelanda och Mellerud var under perio- den negativ, till största delen bestående av svenska medborgare. Samma kommunblock har år 1970 en stor andel i åldersgruppen SO—w år.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur P3 i Trollhättan, Borås, Ulricehamn, Lilla Edet och Tranemo från vad som är normalt i resp. ortsklass. Andelen sysselsatta inom industri översteg år 1965 i Trollhättan, Borås. Tranemo och Mark 50 %. ] Herrljunga, Vårgårda, Melle- rud och Färgelanda sysselsattes mer än 30 % inom jord- och skogsbruk. Alla länets kommunblock med undantag för Vänersborg, Lerum och Lilla Edet hade en förhållandevis liten andel sysselsatta inom service. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning var enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 23 mycket stor i Vänersborg. Den i kolumn 10 tablå 23 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt länsplanering 1967 är ut- präglat positiv i Trollhättan, Borås, Alingsås, Surte och Lerum. En ökad sysselsättning inom servicesektorn spelar härvid en stor roll. Färgelanda förutses i prognosen få en stor sysselsättningsminskning. Den stora ande- len sysselsatta inom jord- och skogsbruk påverkar här utfallet av progno- sen.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt figur P:4 under perioden 1964—1969 varit positiv i Trollhättan, Åmål, Vårgårda, Surte och Lerum medan Färgelanda, Mellerud, Svenljunga, Borås och Alingsås hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den största syssel- sättningsminskningen. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed av- ses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är stor i alla länets kom- munblock med undantag för Trollhättan, Lilla Edet och Surte. Länet har en stor andel sysselsatta inom branscher som enligt långtidsutredningens bedömning fram till år 1975 förutses få en negativ sysselsättningsutveck- ling. Löneläget inom industri är lågt i länets kommunblock med undantag för Trollhättan och Lerum. Svenljunga, Mark, Vårgårda och Ulricehamn hör till de 25 % av landets kommunblock som har det lägsta löneläget inom industri.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 har som fram-

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen

P:l Betolkningsutveckling 1966—1970. PC RC KC . % .. ' : :Trounananf: . 10 å : u: . = . .. ...g = o I ' o-Lrlla Edet oostreslad .:;Ma' k .:: Bo äs '... . :vahersborgo .:zzAI'W—åas anemo .. . 0 Same-Åmål :Esvenljunga Ulricehamn .Värgarda . = C ”Åmål en lsto s ': 'äzgélerrqjuugra ooo- " ... ... _ :ouont-rllerud . ..::.Fargelanda . ooo. ': o:: . ... - 1 o -.. ':':

P:3

Induatri

x

Tro au nO åf!- a Sur

40 -.

.Traiibmo

40

Nlringagronar 1965.

i.. .,

Jordbruk

m Andel so-w år,1970.(lndexl PC RC KC _ 140 .! ..åFnrgx-zlanda " ..:5 Ben tsto : .Mellc'åru ”Ulricehamn oo: .— mä/årgarda .:Amal rrllunga 120 : %Svenljunga ':Mark . _ .. _ . ooo-osmue-Åmaw "'": ....: .: '='. .. || E ,. ' oodu a det :Vdriersoofgo .,:åmmsås ,,. '- '".r. ”så . : uTranemo 100 ”Borås .! ”. ..: .. ' r . .::Treslad E "' ÅA : . . . lrtouhanano ' | . ..

F:4 Industriutveckling 1964—1969. (Index) PC RC KC '_'-? ooo-ooo . . 140 ' oi ' o- . " o ' .: .. . .. | . 120 0 | .a : .::: .. EÅmåIO o.: . . = _ lrollhmtnn'—' . .::: = en...” .Värgarda .. _ 100 ”Trestad ark ”== ..: .:" neehamn . .....HnnlEdetJran. ...vanershorgo ... . :nBerr kur'r u .::Borås Jägllle-Amäl . :Mgll räå's . oo... lngsas 083. .. . ”' .::Svenljunga | 3 .. _ ': 80

.&Oimfargelanda

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 82

går av kolumnerna 30—33 tablå 24 haft en ganska stor omfattning i länet. Totalt har investeringar uppgående till ca 440 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. I Färgelanda och Åmål uppgår den i lokali- seringsstödsföretagcn beräknade sysselsättningsökningen till mellan 20 och 30 % av den totala industrisysselsättningen vid periodens början. I tre kommunblock har den beräknade sysselsättningsökningen uppnåtts.

Andelen yrkesverksamma som återges i kolumn 17 tablå 24 översteg år 1965 både för män och kvinnor riksgenomsnittet. Den mycket höga yrkesverksamhetsgraden för kvinnor i Borås, Tranemo, Svenljunga, Mark och Ulricehamn har samband med den stora andelen sysselsatta inom textilindustri i dessa kommunblock.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 riksgenomsnittlig i länet som helhet. Av figu- ren P:5 framgår att Trestad under år 1971 hade en låg arbetslöshet jäm- fört med övriga primära centra medan Borås ligger i det närmaste på en genomsnittlig arbetslöshetsnivå. Bland regionala centra ligger Ulricehamn mycket lågt. Övriga orter ligger på en i stort sett genomsnittlig nivå inom sina resp. ortsklasser.

Inkomstnivån — mätt som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av figur F:6 i Borås på en mycket låg nivå bland primära centra. Färgelanda, Mellerud, Svenljunga, Bengtsfors och Vårgårda hör till de

P:s Arbetslöshet 1971. F:6 PC RC KC PC RC % & oo... . .. u . . A 3 .. .. 120 . .. | 0 ' o _ . Surte . . A . o. ' ': | .. o. . | . .. | . o " 100 ' o 2 ". ..:::Tmstlldlurumo .. |... ooo-o- .. .:5 " ”' ”" "'Boms . ”Sätila-Amat 0000 .. ooo..Äma|0 .cn | .. ooo. oooBoräsl o...-Alingsås.? _...— oA o...-oo. wBenglslorsx ooo.- ooo—Mark lell'd Eder 80 ..: 1 uATrollhananc' ooo.- ”Färgelanda . "Mellerud u. ”Trestad cocoa o..... .: . "Ulricehamn ooo.- .. ..... oAVanersborgC I "' Surte” . 1Svenljunga mqar .. avargarda och |te|r||unga ingar !] Tranemo 60

noåLllnc-ehamn

|nkomstmvå1970. (Index)

KG

_lilllll ::... .

illaEdel ranemo Mark

Hnrrljunga vnnl u & ent—lslås cll'érud argnrda

.;il' ill.

. 0 88.8. i!! (

Fmgelnnda

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 83

25 % av landets kommunblock som har den lägsta inkomstnivån. Den stora andelen låglöncindustricr i dessa kommunblock kan ses som förkla- ring till denna inkomstbild. Den i flera kommunblock höga yrkesverk- samhetsgraden bör uppmärksammas vid en bedömning av inkomstnivån.

Utbudet av service ligger i Vänersborg och Borås på en hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 24 har Borås vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå 1 medan utbudet av utbildning uppnår nivå 111. Det kommersiella serviceutbudet illustrerat i kolumn 21 tablå 24 när nivå II i Borås och nivå III i Vänersborg, Trollhättan och Alingsås.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg goda i Alingsås och Herrljunga. Vänersborg och Troll- hättan har mellan 10 och 15 fjärrförbindelser per dag med tåg. Samtliga kommuncentra med undantag för Mellerud saknar fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats saknas helt i länet.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger ilänet under riksgenomsnit- tet. Endast Trollhättan, Surte och Lerum når över riksgenomsnittet. Bo- stadsstandarden mätt i utrymme ligger för länet som helhet på en riksge- nomsnittlig nivå. Trollhättan och Färgelanda hör dock till de 25 % av landets kommunblock som har den största trångboddheten. Svenljunga, Herrljunga, Ulricehamn och Lerum hör till de 25 % av landets kommun- block som har den lägsta trångboddheten. Andelen lägenheter utan cen- tralvärme är mycket hög i Färgelanda och Bengtsfors.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 24 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger under riksgenomsnit- tet i samtliga block. Det kommunala skatteutjämningsbidraget spelar en viss roll i framför allt kommunblocken i Dalsland.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 84

Regional utveckling och struktur i Skaraborgs län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 27 varit positiv under l960—talet. Prognos 2 i länsplanering 1967 antyder fortsatt positiv utveckling. Skövde och Tibro hör till de 25 % av landets kommunblock som under både 1950- och 1960-talen hade de högsta ökningstalen. Mariestad hör till denna grupp under 1960-talet. Figur Rzl visar att folkmängdsutvecklingen i Skövde ligger på en genomsnittlig nivå bland primära centra. Mariestad och Lidköping har höga vården bland regionala centra. Länets kommuncentra ligger på en i stort sett genom- snittlig nivå inom ortsklassen.

En omfattande inflyttning har enligt kolumn 6 tablå 27 ägt rum under perioden 1968—1970 i Skövde, Mariestad och Gullspång. Den största delen av inflyttningen består av utländska medborgare. Karlsborg, Töre- boda och Grästorp har haft en stor utflyttning av svenska medborgare. Den under lång tid pågående utflyttningen har i dessa block lett till en stor andel personer i åldersgruppen SO—w år.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur R:3 endast i Töre- boda, Gullspång, Skara och Karlsborg från vad som är normalt i resp. ortsklass. Som framgår av kolumn 8 tablå 27 har länet som helhet en mycket stor andel sysselsatta inom jord— och skogsbruk. ] Vara och Gräs- torp var år 1965 mer än 40 % sysselsatta inom jord- och skogsbruk. Alla länets kommunblock har en i det närmaste riksgenomsnittlig andel syssel- satta inom industri, med undantag för Tibro som har närmare 60 % av den totala sysselsättningen inom industri. Andelen sysselsatta inom ser- vice ligger under riksgenomsnittet i samtliga kommunblock med undan- tag för Skövde som når en riksgenomsnittlig nivå. Karlsborg har en mycket stor andel sysselsatta inom offentlig förvaltning. Även Skövde, Lidköping och Mariestad ligger något över riksgenomsnittet.

Den i kolumn 10 tablå 27 återgivna prognoserade sysselsättningsut- vecklingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat positiv för Skövde, Tibro, Lidköping och Götene som hör till de 25 % av landets kommun- block som har den mest positiva prognoserade sysselsättningsutveck— lingen. Förklaringen till denna bild är framför allt den väntade sysselsätt- ningsökningen inom service. Grästorp hör till de 25 % av landets kom- munblock som väntas få den mest negativa sysselsättningsutvecklingen. Den höga andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk spelar här en avgörande roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt figur R:4 varit ut- präglat positiv i Tibro och Götene under perioden 1964—1969. Av upp- gifterna i kolumn ll tablå 27 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genomsnittligt har varit normalt för de i kommunblocken representerade branscherna. Andelen sysselsatta inom småindustri, var- med avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 27 stor i alla länets kommunblock. ] Vara, Falköping, Grästorp

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 3 5

R:] Befolkningsutveckling 1966 4970. Re Andel 50—w år. 1970.(lndex) P C R C K G PC R C KC . _ cy 140 _| 0 .. : .: I ' oo . . .a : .nu + 10 A . o . :Mauestad ”: : ':d; . * . "! _Grastorp 0==Skovde : .: :; Vara . . c 00. .lD ”=E "åwkovmg åtar. 12” ' -—-=' osagda : 3: ":H 0 & idaholm .: :åGtaJ spang . o...: "åååhlååål ' """ ooo—Falköping .. _Skara " T d h I c:: . äFnlkopmg ...Gotene : nu ...H b ...." B 0 .! =.": , .. . ..:Lidkoping .. ooo. ”. .:::Vara . . . .. anaerastom 100 " .! & . _; 'aataååååa ": , = - .:: : "Snare . Al !Manestad . — 1 0 0... o :

R:s Näringsgren" 1965. R:4 Industriutveckling 1964—1969. (Index)

Industri pc Rc KC

tl . i,

140 ' '; . .. OTibro _ _ .EGotene .. . " : 120 0 : 'å' g: ': | . ..:: : ..: . 2 ”ska. g., . .i - Säkrast? . ..".”lekopmg .HIDS r "Skovde _ .. 100 .. ochafiestad ":::Grasturp ": ”:: "mg.-;, aholm ::: oo-Falkopmg "':: .A .:

Jordbruk ,!

ll .a . aa

.

'?rop. l972:111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 86

och Habo svarar småindustrin för mer än 50 % av industrisysselsätt- ningen. Löneläget inom industri är mycket lågt isamtliga kommunblock med undantag för Skövde. Detta förklaras enligt uppgifterna i kolumn 16 tablå 27 av lägre löner än vad som är normalt för de i blocken represente- rade branscherna.

Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 28 översteg år 1965 för män riksgenomsnittet. Yrkesverksamhetsgraden för gifta (vinnor understeg riksgenomsnittet i samtliga kommunblock, med undan- :ag för Falköping, som hör till de 25 % av landets kommunblock som lade de högsta förvärvsintensitetema. Detta sammanhänger bl. a. med en ;tor andel sysselsatta inom textilindustri.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten låg i länet under åren 1969—1970 och l97l på en riksgenomsnittlig nivå. Hjo, Tibro, Skara och Habo hörde till de 25 % av landets kommunblock som under 1969-1970 hade de lägsta arbetslöshetstalen. Vara, Skara och Habo hörde under år 1971 till de 25 % av landets kommunblock som hade den lägsta andelen arbetslösa.

Inkomstnivån mått som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av figur R:6 i Skövde på en genomsnittlig nivå bland primära centra. Övriga kommunblock ligger under riksgenomsnittet men dock på en genomsnittlig nivå inom resp. ortsklass. Det låga löneläget inom

R:s Arbetslöshet 1971. R:6 lnkomstniv'a1970. (Index) Pc RC KC PC RC KC % i nu: oo .. o . l 3 " .. 120 . oo . o . |. . . . = . oo . '! . _ . . | . _ $ . o . nu 100 o n o 2 ...Tldaholm tog::Skovde .; ... kala " '.'. .. .: Idkopln .. lbro en... .- on ... ull/lanesta' ooo .. .. .... .:: & ...g—sger... . ...,. grlltlsloyp ':'. "hångel-som .. ooo—Ludkopmg u spring ". ...anlkopmg am a!a.Habo . .. Den. .:::3 :o.—no raslorp ooo oo... mTureboda :: ..... " "in on mManeslad Dom ”; 033333” äre Didag ..vuskovde mpaikopmg m 80 on ..::: 1 'on oo... u...-Hjojl'ibrol 00:0— . ooo-Habo ”' 3 .. 00... ”oo—Vara ': . . ooo. ooo—skam? .: _ ..— = 'I . — . IKarlsborgmgar ' 2Gmene Ingar " o 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 87

industri samt en i vissa block hög andel sysselsatta inom jord- och skogs- bruk kan ses som förklaringar till denna inkomstbild.

Utbudet av sjukvård och utbildning när i Skövde nivå lll. Lidköping och Falköping, regionala centra, har vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå Il. Det kommersiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 21 tablå 28, har i samtliga regionala centra samt Skara nivå Ill. Samtliga kommun- centra ligger på de två lägsta nivåerna.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg mycket goda i Skövde och Falköping. övriga kommun- block med undantag för Töreboda saknar helt fjärrförbindelser med tåg.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet under riksgenomsnit- tet. Endast Skövde, Skara, Lidköping och Mariestad når upp till riksge- nomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är relativt hög i länet. Hjo, Skara, Gullspång, Grästorp och Habo hör till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta utrymmesstandarden. Skövde, Tibro, Skara, Lidköping och Mariestad hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 28 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger under riksgenomsnit- tet i samtliga kommunblock.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 88

Regional utveckling och struktur i Värmlands län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 29 varit positiv under 1950-talet för att under I960—talet bli negativ. Karl- stad har både under 1950- och l960-talet haft en mycket positiv utveck- ling. Prognos 2 i länsplanering 1967 antyder fortsatt positiv folkmängds- utveckling. Sunne, Torsby, Storfors, Filipstad och Årjäng hör till de 25 % av landets kommunblock som under l960—talet har haft den mest nega- tiva befolkningsutvecklingen i landet.

Kolumn 6 tablå 29 visar en positiv nettoinnyttning i kommunblocken Karlstad, Hammarö, Kil, Forshaga, Grums och Kristinehamn. Den om— fattande och under lång tid pågående utflyttningen från övriga kommun- block i länet har lett till en stor andel av befolkningen i åldersgruppen 50—w år.

Fördelningen på näringsgrenar avviker enligt figur S:3 endast i ett fåtal kommunblock från vad som är normalt i resp. ortsklasser. Som framgår av kolumn 8 tablå 29 överstiger andelen sysselsatta inom industri i alla kommunblock riksgenomsnittet med undantag för Karlstad, Kil, Sunne, Torsby och Årjäng. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk uppgår i Årjäng, Sunne och Torsby till mer än 40 %. Alla länets kommun- block med undantag för Karlstad och Kristinehamn har en förhållandevis låg andel sysselsatta inom service. Andelen sysselsatta inom offentlig för- valtning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 29, mycket stor i Kristine- hamn och Karlstad. Den i kolumn IO tablå 29 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt länsplanering 1967 är negativ för alla kommunblock utom Karlstad och Kristinehamn. Den stora sysselsätt- ningen inom jord- och skogsbruk i vissa kommunblock spelar en avgö- rande roll för prognosens resultat. Sysselsättningsutvecklingen inom industri har enligt figur S:4 varit ut- präglat positiv i Årjäng, Kil, Eda, Torsby, Säffle och Sunne under perio- den 1964—1969, och ligger i dessa block bland de 25 % av landets kom- munblock som har haft den mest positiva sysselsättningsutvecklingen. På grund av den obetydliga industrisysselsättningen vid periodens början har ökningen i absoluta tal i flera kommunblock ändå varit ganska begränsad. Av uppgifterna i kolumn Il tablå 29 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genomsnittligt har varit normalt för de ikommun- blocken representerade branscherna. Andelen sysselsatta inom småindu- stri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 29 mycket stor i Sunne, Torsby och Årjäng. Industri- sysselsättningens ringa omfattning i dessa block bör uppmärksammas. Löneläget inom industri är lågt med undantag för Hagfors, Munkfors och Hammarö. Detta kan enligt kolumn 16 tablå 29 till en del förklaras av en lägre lönenivå än vad som är normalt för de i kommunblocken repre- senterade branscherna.

Det regionalpolitiska stödet under perioden l9t35-—l97l torde i vissa

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen ' 89

S:t Befolkningsutveckling 1966 —1970. S=2 Andel 50—w år, 1970. (Index) PC RC KC PC RC KC . .. 0/0 140 .!Årjang .. | "ESunne ' "Iorsby .: . . ' | [ +10 A : ..: : o::åEda ' : ' 00: o.. c- . . &” slag_H mmar ! .. "A'V'kd ”|: oo: arsa a 0 . .Ktl J o...-Munkfors nu: . n 120 : oo: .. :: nuGrums bone-Forshaga . .: .:: ogFlllpstad .- : " .: uHaglors ..”: Hammarö"? .Si'lltlc'Q .: . e.o.:SHItIc-Åmal . .: no:—€ ...a to:—Stories nu . OForshaga oo. o .:::Savnc-Amal . :st—lltlco ”gg! oaKnstmehamn : on:. 00. . .: o-JGrums ..Arvrka oc mgaKnstmehamn := ...:Haqlors . : ':Kll .. ... :..?ghA/IunktorsEdt—l 100 " 0! & _nan ' :Flllpstad '='.” un" ": | ”Torsby .:: torturs m . ..: . .AKarlslad-Hammaro : oo: n : . —10 o... ': | : i .

S:a Näringsgren-r 1965. S=4 lndustriutveckling 1964-1969. (Index) Industri Pc Rc KC % ".a: ”W.—"Annam eEda . x . 140 '

.. . . .: . ==Torsby : 120 - = ”3 . : ääsameo 'åsu'me ”Kristinehamn : . . ... . : ..:: : no.-Grums . ...-... o n ' x Fulupstad Hagfors uSamo-Åmal _ .. Storfors mMunklors 60 nu .- % ' . Jordbruk ..Arvm .. .. o

80

_q-goomforshaga

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 90 communblock ha bidragit till den positiva sysselsättningsutvecklingen nom industri. Som framgår av redovisningen i kolumnerna 30—33 tablå 30 har stödet haft ganska stor omfattning i länet. Totalt har investeringar Jppgående till ca 400 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt ;töd. [ fyra kommunblock uppgår den i lokaliseringsstödföretagen be- räknade sysselsättningsökningen till mellan 20 och 30 % av den totala in- dustrisysselsättningen vid periodens början. För sju kommunblock har den beräknade sysselsättningsökningen uppnåtts eller överträffats.

Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 30 under- stiger år 1965 för kvinnor riksgenomsnittet. Torsby, Eda, Hagfors och Munkfors ligger vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för kvinnor bland de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta värdena.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 högre än riksgenomsnittet i samtliga block med undantag för Kil och Karlstad. Av figur S:5 framgår att arbetslös- hetsnivån i Karlstad/Hammarö i stort sett är genomsnittlig för primära centra. Arvika och Torsby ligger däremot mycket högt bland regionala centra och samma sak gäller för de flesta av länets kommuncentra.

Inkomstnivån — mått som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av kolumn 19 tablå 30 under riksgenomsnittet för alla kommun- block utom Karlstad. Enligt figur S:6 är inkomstnivån för Karlstad/Ham-

marö i stort sett genomsnittlig bland primära centra. Torsby, Sunne, Eda

KC

. ”I. ... ooo-Grums omlåunrlors . or ors ”%Fmshaga

ooKll

i! :=... .

fri

S-.5 Arbetslöshet 1971. S:6 lnkomstniva1970.(lndex) PC RC KC PC RC & co... % ' .- oo . . . 120 3 _Arvrka' "Allang .Torsby nSunneStortors . 'Munklors . oo . . . A . ”Grums . ': .. . o " A . . . .. .Karlsrado _ . 2 . ”Forshaga 10000:=Karlstud-Hammaro... ..Haglors nu Hammaroo ' ' ...... .. oo. ooo-uonKrlstlnehamn sana-("- .... :' .:m 0- "'t-lipsrad ' ' o—ShIIlc . O...-Ifrlsnn namn 0... |. .. battle mal ... . .. 0... 0.0 oo... w ..Karlslad- mo. m . .....Hammaro .... m 80 ...Torsby 1 nu 00... ooo... .” . . .. oo... o...—Kul |. . ooo. cocoa _ oo... .. . ooo . 'Edrr ingar .. 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 91

och Årjäng ligger mycket lågt inom sina resp. ortsklasser. Den höga ande— len sysselsatta inomjord-och skogsbruk och den låga lönenivån inom vissa delar av industrin kan ses som förklaringar till denna inkomstbild.

Utbudet av service ligger i Karlstad på en hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 30 har kommunblocket ifråga om sjukvård och utbild- ning ett utbud på nivå 11. Kristinehamn, Filipstad och Arvika, regionala centra, när alla ett utbud av kommersiell service på nivå lll. I övriga regionala central och kommuncentra når utbudet av kommersiell service endast nivå IV eller V.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg mycket goda i Karlstad och Kristinehamn. Kil har mellan 10 och 15 fjärrförbindelser med tåg per dag. Storfors, Hammarö, Årjäng, Sunne, Torsby, Hagfors och Munkfors saknar fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats finns förutom i Karlstad också i Torsby.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet under riksgenomsnit- tet. Endast Karlstad når över riksgenomsnittet.

Bostadsbyggandet räknat per 100 tätortsinvånare ligger över riksge- nomsnittet i Arvika och Årjäng. Bostadsstandarden mätt i utrymme är i stort sett riksgenomsnittlig, medan andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riksgenomsnittet i samtliga block utan Karlstad. Hammarö, Sunne, Torsby, Årjäng och Eda hör till de 25 % av landets kommunblock som har den största andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 30 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger vid eller under riks- genomsnittet i samtliga kommunblock. I flera kommunblock spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en avsevärd roll. Så är fallet fram- för allt i Årjäng, Eda, Hagfors, Munkfors, Sunne och Torsby.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 92

Regional utveckling och struktur i Örebro län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 3l varit positiv under 1950- och l960-talen. Prognos 2i länsplanering l967 antyder en fortsatt positiv utveckling för länet fram till år 1980. Laxå hör Linder 1950- och l960-talet till de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva utvecklingen. Lindesberg, Ljusnarsberg och Hällefors hade under 1950-talet en positiv befolkningsutveckling som under l960-talet förbyttes i en negativ utveckling. Prognos 2 i länsplane- ring 1967 förutser en fortsatt minskning av folkmängden i dessa block.

Enligt kolumn 6 tablå 31 har nettoflyttningen under perioden 1968— 1970 för länet som helhet varit positiv. l örebro, Hallsberg, Laxå, Karl- skoga, Degerfors och Hällefors har därvid inflyttningen av utländska med- borgare haft en avsevärd betydelse. Askersund, Nora och Ljusnarsberg hör till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta andelen personer i åldern 50—w år.

Fördelningen på näringsgrenar år 1965 avviker enligt figur T: 3 i nästan alla regionala centra och kommuncentra från vad som är normalt i resp. ortsklass. Som framgår av kolumn 8 tablå 31 ligger andelen sysselsatta inom industri vid eller över riksgenomsnittet i samtliga kommun- block. 1 Karlskoga. Degerfors. Kumla, Hällefors, Laxå och Lindesberg är mer än 50% sysselsatta inom industri. Alla länets kommunblock med undantag för örebro har en förhållandevis liten andel sysselsatta inom service. Örebro har en serviceandel motsvarande riksgenomsnittet. An- delen sysselsatta inom offentlig förvaltning är låg i samtliga kommun- block i länet. Endast Örebro ligger vid riksgenomsnittet. Den i kolumn 10 tablå 31 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt läns- planering 1967 är positiv för Örebro, Kumla, Karlskoga och Laxå. För övriga kommunblock visar prognosen på en negativ sysselsättningsutveck- ling fram till år 1980.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri under perioden 1964—1969 har enligt figur T:4 varit utpräglat positiv i Laxå, Hallsberg, Degerfors och Nora. Av uppgifterna i kolumn ll tablå 31 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genomsnittligt har varit normalt för de i kom- munblocken representerade branscherna. Övriga kommunblock i länet har haft en negativ sysselsättningsutveckling. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta. är enligt kolumn 13 tablå 31 liten i samtliga kommunblock med undantag för Kumla där över 40% av industrisysselsättningen finns inom små- industri. Kumla och Askersund har en relativt stor andel sysselsatta inom industribranscher som enligt långtidsutredningen förutses få en negativ sysselsättningsutveckling fram till år 1975. Löneläget inom industri är för länet som helhet lågt vilket kan förklaras av en lägre lönenivå än vad som är normalt för de i kommunblocken representerade branscherna.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 som presente-

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 93

T:I Belolkningsutveckling 1966—1970. T=2 Andel 50-w år. 1970. (Index) PC RC KC PC RC KC . _ % 140 .! . " : ":Askersund _ : " .: . on:.Llusnarsberg no % : ..: : .::: ' = ' ": "i 5 1) (: oo ooo—Nora Jao” ' : .: ...”-.. ' ' 120 = ": ."O: . : ooo-= : nu.:KarlsI—ogaf' ”Lindesberg _ ' cout—Hallsberg ..... 000003 .Degi-zrlors-Ka”slagg—&:..Kum|a . . _: ”Degerfors” ...: oo () o:" . udKumla ”gä . ...: mHallelors . .. . .! .: "Orebro ”..::..Hallsberg '$ ' . De erlorsU " nuLmdesberg . : 9 . 100 " .. _ 'i & .! ": |DegerIors-Karlskoga . : o:: :KanskogaCl ooo 00: AA ! oLaxä _10 o... ”' | | .. : . ' oL,usnarsberg ' . .. . . .. 50 . 0 | .:

123 Näringsgrenar 1965. T-A Industriutveckling 1964—1969. (Index) Industri PC RC KC % ".a fr...—am . . 'x . okarlskoqn 'N 140 .; 80 'x .Degerlurs ' o n __ | 'I ota lnars .. . . A"*chLmdes rg . .. . :: o 40 120 . :Hnllsberg ..:: . s , -= . iDegerlors) ..::N 20 . .."-d ...-| Ora . .. .

.... . =Degerlors-Karlskoga O::Askersund o 0 .:Karlskoga ..::..ga . ... ..... * . .: '- _ __ . X-._ ': C:sozllallemrs

' & o:: 20 40 60 % 'Orebro ONLmdesbeIu _ . Jordbruk _! .::

IL usnarsberg 80 '

..!!..qu m la

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 94

ras i kolumnerna 30—33 tablå 32 har haft en relativt liten omfattning i länet. Totalt har investeringar uppgående till ca 75 milj. kr. skett med någon form av regionalpolitiskt stöd. I Askersund och Lindesberg har den beräknade sysselsättningsökningen överträffats.

Andelen yrkesverksamma år 1965 som återges i kolumn 17 tablå 32 understiger för gifta kvinnor riksgenomsnittet. Laxå, Degerfors, Ljusnars- berg och Hällefors ligger vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor bland de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta vär- dena.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 riksgenomsnittlig för länet som helhet. Som framgår av figur T:5 ligger Örebro relativt högt bland primära centra. Övriga orter har en genomsnittlig placering inom sina resp. ortsklasser.

Inkomstnivån — mått som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av figur T26 på en riksgenomsnittlig nivå i örebro. Karlskoga ligger på en nivå över riksgenomsnittet medan övriga orter ligger under riksgenomsnittet.

Utbudet av service är i Örebro mycket fullständig. Som framgår av kolumn 20 tablå 32 har kommunblocket vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå I medan utbudet av utbildning når nivå ll. Utbudet av sjukvård

T-"5 Arbetslösh011971. T:6 Inkomstnivä1970.(lndex) PC RC KC PC RC KC % 8 nu: oo |. . o a 120 3 .. oo . o. o o . u . | | = .. . oo . . .. .. oKarIskogaC A . o . OI . ' ' _ 100....:Orebro oDegerIors-Karlskoga : 2 ”' ." ... JHallelors .. ooo. .Pegertorso .. n...—Hallsberg ..stnarsberg u: "===: .lndesberg oooLaxa .. omHallsbcrg ooo— oo ooo ooo- u. ooo-o ”mm)”, . MDegerIors-Karlskognou ... ”"Askersund .. 00... nu :MKumla OOrebro .. ooo- "Mm..-Ljusnarsberg ooo coon ”Kumla _ Hällelors ut... en nom—Lindesberg ”C...—Laxå : 00-000... WN 1 "::: .....l """Agkgrsund 80 ." rm..." D.. _. . * _ . nu 0. 0.000 o...-o ” . . o..- n.... .: |. om. : en 0 _ . | .. o

60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 95

och utbildning har nivå 111 i Karlskoga och Lindesberg. Endast Laxå och Ljusnarsberg har ett kommersiellt serviceutbud på den lägsta nivån.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlig- heterna med järnväg mycket goda i Örebro, Hallsberg, Degerfors och Lindesberg. Fjärrförbindelse med tåg saknas helt i Askersund, Karlskoga, Hällefors och Nora, liksom reguljära flygförbindclser i länet som helhet.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger ilänet under riksgenomsnit- tet. Endast örebro har ett bostadsbyggande över riksgenomsnittet. Vad beträffar bostadsstandard mätt i utrymme hör Laxå, Karlskoga, Deger- fors och Hällefors till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta andelen trångbodda hushåll. Andelen lägenheter utan centralvär- me ligger över riksgenomsnittet i samtliga kommunblock med undantag för Karlskoga som hör till de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 32 framgår att de kommunala in- komsterna mätta i antal kronor per invånare,]igger vid eller under riksge- nomsnittet i länets samtliga kommunblock med undantag för Örebro. Det kommunala skatteutjämningsbidraget spelar endast en obetydlig roll ide flesta kommunblocken.

'rop.1972:lll Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 96

?egional utveckling och struktur i Västmanlands län Kommentarer till bakgrundsdata

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 33 mder 1950- och l960-talen varit mycket positiv. Prognos 2 i läns- planering 1967 antyder på en fortsatt positiv utveckling fram till är 1980. Västerås, Hallstahammar och Köping tillhör de 25 tu av landets kommunblock som har haft den mest positiva befolkningsutvecklingen under såväl 1950- som l960-talet. Skinnskatteberg och Norberg hade under 1950-talet en positiv och under l960-talet en negativ befolkningsutveckling. l kommunblocken Sala och Heby minskade befolkningen under hela perioden. Vid en jämförelse med primära centra i hela landet har, som framgår av figur Uzl, Västerås haft en mycket positiv befolkningsutveckling under perioden 1966—1970. Detsamma gäller Köping bland regionala centra samt Kungsör och Hallstahammr bland kommuncentra.

En omfattande inflyttning har enligt kolumn 6 tablå 33 ägt rum un- der perioden l968-—1970 till kommunblocken Västerås och Köping. Den största delen av inflyttningen har utgjorts av utländska medborgare. Surahammar. Arboga, Skinnskatteberg och Norberg har — trots sin totalt sett negativa flyttningsbild — haft en stor inflyttning av utländska medborgare samtidigt som en stor utflyttning av svenska medborgare har ägt rum. Kommunblocken Västerås, Hallstahammar, Surahammar, Köping, Fagersta, Arboga och Kungsör hör, som framgår av kolumn 7 tablå 33 till de 25 ""a av landets kommunblock som år 1970 har den lägsta andelen personer i åldersgruppen 50—w är.

Fördelningen på näringsgrenar avviker år 1965 enligt figur U:3 endast i Surahammar, Hallstahammar och Fagersta från vad som är normalt i resp. ortsklass. Andelen sysselsatta inom industri överstiger 40% av det totala antalet sysselsatta i samtliga kommunblock med undantag för Sala och Heby. I Hallstahammar, Surahammar och Fagersta uppgår andelen industrisysselsatta till ca 60 %. 1 Sala och Heby, där andelen sysselsatta inom industri understiger riksgenomsnittet är andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk ca 30 %. Alla länets kommunblock har en förhållandevis liten andel sysselsatta inom service. Endast Västerås har en nivå motsvarande riksgenomsnittet. Andelen inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 33 riksgenomsnittlig i Västerås. Endast Sala når över riksgenomsnittet.

Den i kolumn lO tablå 33 återgivna prognoserade sysselsättningsut- vecklingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat positiv för alla kommunblock utom Skinnskatteberg, Norberg, Sala och Heby. Den negativa sysselsättningsutvecklingen i Sala och Heby förklaras bl. a. av stor andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri under perioden 1964—1969 har enligt figur U:4 varit positiv i Västerås. Sala, Fagersta, Köping, Kungsör. Skinnskatteberg och Hallstahammar. Av uppgifterna i kolumn

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 97

U:l Befolkningsutveckling 1966 —1970- U:2 Andel SO-W år.1970.llndexl P C R C K C PC R C KC . .- 0/ 140 _| .. : _! 'Vasleräs : " .: | ...a Å . '10 A ! ”:Kungsor : Jag ' | 0 "! ..: .:! |Kop|ng ”Hallstahammar .. =. : : ' .! ua ..:: |:: .a 120 ' ...,... i .:::E ':; ':C |_ uHeby uno: :! . ”.:an (' me:-:Norbcrg iFagersta ooo... ...” 0 .::.E ia urahammar ...i _Skinnskanebi ..:äs l . .. "3093 . cc.: 00. o a a , " o..: ,; oo omggå =.! | ": ”nasal "ysta'wbe'g 100 -= _, åxungsor ooo . . "Arboga : QaaNorberg ... . |A OF—agetsln -1o .... =.: " ! ' " : : iSurahammat ': | : . ooKopmg .. 80 . 'Vasteras | O'Hallalariammai

U-'3 Näringagrenar 1955- U=4 Industriutveckling1964—1969.(Index) Ind uatri PC RC KC ... .....— . . 140 . .sk'ungsor . .. . .. . . _. . asma : " 120 . ! '=Sklnnskaltcbet . .:ä ". . .... .. sFagersta ..: . : no:: : ..... : ”...akoping cotta. 100 :Vasleras .: ”...:Hallslahammau ... .::: ...... :=? c:: ”3282 urnhnmmar u .: .. rboga . O.. . .. .l .. & 20 4 0 60 % o ". .. . ! Jordbruk .. chny 80 ””få—Norberg

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 98

11 tablå 33 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genomsnittligt har varit normalt för de i kommunblocken representerade branscherna. Norberg och Heby har haft en mycket negativ utveckling under perioden. Flertalet kommunblock är mycket bransch- och företagsensidiga med verkstadsindustrin som den mest dominerande branschen. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbets- ställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 33 stor i Norberg, Sala och Heby. Övriga kommunblock domineras av enstaka större företag. Förvaltningspersonalen har en stor andel av den totala industrisysselsättningen i Västerås, Arboga och Fagersta, block som också domineras av enstaka större företag. Löneläget inom industri är mycket högt i Västerås, Surahammar, Arboga och Fagersta. Förklaringen till detta ligger i kommunblockens från lönesynpunkt sett gynnsamma branschsammansättning.

Andelen yrkesverksamma som återges i kolumn 17 tablå 34 understeg år 1965 för kvinnor riksgenomsnittet. Vad beträffar yrkesverksamhets- graden för gifta kvinnor hörde Skinnskatteberg, Norberg och Heby till de 25 % av landets kommunblock som år 1965 hade de lägsta värdena.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 högre än riksgenomsnittet i alla kommunblock utom Heby, som år 1971 hörde till de 25 % av landets kommunblock som hade den lägsta arbetslösheten i landet. Av figur U:5

U=5 Arbetslöshet 1911. U:6 |nkomstnivå197o. (Index) PC RC KC PC RC KC % & conz .. oo . . A 120 3 00 .. o .- | . . oc . : .: :Va steräs . . .. .. »Fagersta . . |. i ' .Hallstahammar . nKungsur 100 o o o 2 ”' ..::: ... åébegggmmar n...... .. ' :::..åKoping : kinnskatlebe'g ':: " mo ungsor .. ... Ku ..— ... C.:: ”& . SaraI ng ”no:..Sala Warberg .OVasterås ooo- 000 == . o- o..- ut... 8885 nu 0000. mÅrbDQa '='. .. HEbY ***—Fagersta "meriteras” '! må 00000 0... 80 ooo & 1 ..A 00... ooo... ... . ooo- , ..:: " noo- oc.... .- . . en. ooo-| .: '. ”Heby = n . ooo . . ISkmnskanv.-berg.] och Norbergingar .. . 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 99

framgår av arbetslöshetsnivån i Västerås år 1971 ligger högt bland primä- ra centra.

lnkomstnivån — mätt som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av figur U:6 i Västerås mycket högt bland primära centra. Fagersta har en hög placering bland regionala centra, medan Köping och Sala ligger på en i det närmaste genomsnittlig nivå i samma ortsklass. Hallstahammar, Arboga och Surahammar har en mycket hög inkomstnivå ijämförelse med övriga kommuncentra. I vissa kommunblock kan den stora andelen sysselsatta inom industribranscher med högt löneläge ses som förklaring till denna bild.

Utbudet av service ligger i Västerås på hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 34 har kommunblocket vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå 1 medan utbudet av utbildning når nivå III. Länets tre regionala centra har ett utbud av utbildning och sjukvård på nivå [I]. Bland länets kommuncentra har Arboga ett utbud av kommersiell service för hushållet på nivå 111. Övriga kommuncentra når nivå IV eller V för utbud av kommersiell service.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med tåg mycket goda i Västerås och Sala. Köping och Fagersta har mellan 10 och 15 förbindelser med tåg per dag. Hallstahammar, Surahammar, Norberg, Kungsör och Heby saknar helt fjärrförbindelser med tåg. Länet har inte reguljära flygförbindelser.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet över riksgenomsnit- tet. Västerås och Hallstahammar har mycket höga värden medan Fagersta, Skinnskatteberg och Norberg ligger på en nivå under riksgenomsnittet. Hallstahammr, Surahammar, Köping, Fagersta, Skinn- Skatteberg och Norberg hör till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta andelen trångbodda hushåll. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger under riksgenomsnittet i samtliga block med undantag för Skinnskatteberg, Norberg, Sala och Heby.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 34 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger vid eller strax under riksgenomsnittet. [ en del kommunblock spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en viss roll. Så är fallet framför allt i Kungsör, Norberg, Sala, Heby och Skinnskatteberg.

”rop. l972:111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 100

?egional utveckling och struktur i Kopparbergs län Kommentarer till bakgrundsdata

Det lokala befolkningsunderlaget (inom 30 km från centralorten) är iörhållandevis stort i Falun och Borlänge. l Gagnef, Säter, Hedemora och Smedjebacken utgör kommunblockens folkmängd endast en mindre del av det lokala befolkningsunderlaget inom 30 km. Kommunblockens läge i närheten av större centra, nämligen Falun, Borlänge, Avesta och Ludvika inverkar här.

Som framgår av kolumn 5 tablå 35 har folkmängdsutvecklingen i länet under 1950-talet varit positiv för att under l960-talet bli negativ. Pro- gnos 2 i länsplanering 1967 antyder en fortsatt negativ befolkningsut- veckling för länet. Borlänge, Avesta och Ludvika hör till de 25 % av lan- dets kommunblock som hade den mest positiva befolkningsutvecklingen under 1950-talet. Figur W:l visar att befolkningsutvecklingen under pe- rioden 1966—1970 i Avesta och Ludvika varit negativ. Den positiva be- folkningsutvecklingen i Borlänge under 1950-talet har däremot fortsatt under 1960-talet. Vansbro, Orsa och Älvdalen hör till de 25 % av Sveriges kommunblock som under l960-talet har haft den mest negativa befolk- ningsutvecklingen. Den under lång tid omfattande utflyttningen från Vansbro, Rättvik, Hedemora, Orsa och Älvdalen har som framgår av figur W:2 resulterat i en stor andel av befolkningen i åldersgruppen 50—w åri dessa kommunblock.

Fördelningen på näringsgrenar år 1965 awiker enligt figur W:3 endast för länets kommuncentra från vad som är normalt för denna ortsklass. Som framgår av kolumn 8 tablå 35 är andelen sysselsatta inom industri större än riksgenomsnittet i Borlänge, Gagnef, Avesta, Hedemora, Ludvika, Malung och Smedjebacken och utgör mer än 40 % av den totala sysselsättningen. ! Vansbro, Orsa och Älvdalen uppgår andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk till ca 30 % av den totala sysselsättningen. Alla länets kommunblock har en i det närmaste riksgenomsnittlig andel syssel- satta inom service, med undantag för Falun som ligger över riksgenom- snittet.

Andelen inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 35 mycket stor i Falun och Säter. Den i kolumn lO tablå 35 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat negativ i kommunblocken Gagnef, Säter, Vansbro, Leksand, Malung, Orsa och Älvdalen. Den stora sysselsättningen inom jord- och skogsbruk i dessa kommunblock spelar här en avgörande roll för prognosens resultat.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri har i Borlänge, Mora, Gagnef och Vansbro varit utpräglad positiv under perioden 1964—1969. Av uppgifterna i kolumn ll tablå 35 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genomsnittligt varit normalt för de i kommunblocken representerade branscherna. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 101

w.] Betolkningsutveckling 1966—1970. W=2 Andel SO—w år, 1970.(Index) P C R C K C PC R C KC . _ % 140 .! eksand " ' rsa IVansbru . .. . . .aR n "k 10 = a vn 9 A . - 5 ": .' '”3 .::Borlangeo . 2 en: *.:Falun-Borl'ange s 120 .? ..: ': "= ”"—sger:... :Falun0 6333 2 Älv al n nu... ,...; d e ' . 'on-Mora glalung .: nodLudvika 002 a'" 0 genom : "::! . 's : ..:äÅVBSlB aSmedjebacke OEM/esta ”Faluno "..::—i :E! ...-Ludvika ... ..::: 100 .: . .. ::gggnanvik ..: , .! & : . H o m .FalunBorlange ': . vånåbrgBrsa o.. ! ..: . u ; I.. AAB | ' O -1 0 |... O:.gÅlvdalen Dr ange : : 8 ' | . ..

W:s Nlringagronor 1965. W=4 lndustriutveckling 1964—1969.(Index) lnd uuri PC RC KC % "..—. f***—...:— X . N'N. . I .. 140 : . .. | _ . . ogGagnel . = . 120 : ': . . .a _ " : :EäMora ' ; ..: .Borlangeo & ...å _ x : "...å _:älansbro X .. 100 "Falun-Borlange '? .”oäéglssdår? ackt oo: J:. '::ooooRatlwk & .a ' .::äMalung .:Faluno .:! .:::Sater ._ . , "Avesta 330,53 20 40 60 % . ...Ludvika '$! . J ordbruk .! o::Hedemora

..."g'L'IÅh/dalen

'rop. l972:111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 102

uppgår enligt kolumn 13 tablå 35 till mer än 50% av totala indu- trisysselsättningen i Säter, Vansbro, Leksand, Rättvik och Älvdalen.

detta sammanhang bör uppmärksammas den i absoluta tal ringa ndustrisysselsättningen i dessa kommunblock. Löneläget inom industri ir lågt i samtliga kommunblock med undantag för Borlänge, Avesta och Judvika. Enligt kolumn 16 tablå 35 kan detta positiva löneläge förklaras lV en stor andel sysselsatta inom höglönebranscher.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 har som 'ramgår av redovisningen i kolumnerna 30-33 tablå 36 haft en relativt ;tor omfattning i länet. Totalt har investeringar uppgående till ca 490 nilj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. I kommunblocken Borlänge, Gagnef, Vansbro, Smedjebacken och Malung har den vid msökningstillfället beräknade sysselsättningsökningen överträffats.

Andelen yrkesverksamma år 1965 i länet, som återges i kolumn 17 "tablå 36, understiger för kvinnor riksgenomsnittet. Nästan ana länets sommunblock ligger vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för gifta Kvinnor bland de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta värdena.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 högre än riksgenomsnittet i så gott som samtliga kommunblock. Som framgår av kolumn 18 tablå 36 var i

W=5 Arbetslöshet 1971. Wzé lnkomstnivå 19 70. (lndex) PC RC KC PC RC KC % & ...g—Älvdalen .. _ . A ' 120 3 00 .. . |. . . . .. . . . . - - .: '; . o. . . .. 3 o ' . . nR'attvuk 100 . orla e ' . 2 ”Hedemora "88:53??wa ... 'i .. ooo-Vansbro ' .. .: 00 nu... "Malung 0:- ..ooä=l.udwka ..:: .. ... ooo-Leksand ..: umAvesta mSmmebacken . .....Avesla .... .. .. ”Modem-yra o...-Mera ..- .a: :måater ..... o...... ' 1) " ... .. ...Gagnet mFalun-Borlänge oo... mgrsa .” .:: n ....o... um äter 'Me 0000. om ......— 80 ": ra _aåk'å'gggd 1 en ”Ludwkaz) ooo... __ m. ". éal'svbm ' ”" . ..:: 'R/åa en ” 0.0.0 ooo... .. .Orsa . .... oo... .: .. ...e- = .. . o.. . . .. . 1)Gagnel lngäl 60

O ?JSmedjebacken ingar

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 103

Älvdalen mer än 3 % av befolkningen i åldern 15—64 år registrererade som arbetslösa, Av figur W:5 framgår att arbetslöshetsnivån i Falun/Borlänge i stort sett är genomsnittlig för primära centra. Detsam- ma gäller för Avesta och Mora bland regionala centra.

Inkomstnivån i länet — mätt som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av kolumn 19 tablå 36 under riksgenomsnittet. Enligt figur W:6 ligger inkomstnivån i länets primära centra på en i det närmaste genomsnittlig nivå. Malung, Leksand, Vansbro, Rättvik, Älvdalen och Orsa ligger på en mycket låg nivå bland kommuncentra. Den låga lönenivån inom vissa delar av industrin och den höga andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk kan ses som förklaringar till denna inkomstbild.

Utbudet av service ligger i Falun/Borlänge på en hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 36 har Falun ett utbud vad beträffar sjukvård på nivå [. Länets regionala centra Ludvika, Avesta och Mora har ett utbud av utbildning och sjukvård motsvarande nivå Ill. Det kommersiella serviceutbudet när i Ludvika och Avesta nivå [ll medan Mora endast ligger på nivå IV. En del av länets kommuncentra når nivå lV vad beträffar det kommersiella serviceutbudet.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg mycket goda i Borlänge och Avesta. Även Falun, Säter, Hedemora och Ludvika har goda förbindelser med tåg. Vansbro, Malung, Orsa och Älvdalen saknar helt fjärrtrafik med tåg. Trafikflygplats med reguljär trafik finns endast i Falun/ Borlänge.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger ilänet under riksgenomsnit- tet. Endast Falun och Borlänge når upp till riksgenomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är i länet. låg. Borlänge, Avesta, Ludvika, Smedjebacken, Vansbro, Mora, Orsa och Älvdalen hör till de 25 % av landets kommunblock som har den högsta andelen trångbodda hushåll. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riksgenomsnit- tet i alla kommunblock utom Falun, Borlänge, Avesta och Ludvika.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 36 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare,]igger vid eller strax under riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. I flera kommunblock utgör det kommunala skatteutjämningsbidraget en relativt stor del av de kommunala inkomsterna. Så är speciellt fallet i Malung, Orsa och Älvdalen.

Prop. 197221 11 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 104

Regional utveckling och struktur i Gävleborgs län Kommentarer till bakgrundsdata

Det lokala befolkningsunderlaget (inom 30 km från centralorten) är förhållandevis stort i kommunblocken Gävle och Sandviken. 1 Hofors, Ockelbo och Bergsjö utgörs befolkningen inom 30 km endast till en mindre del av befolkningen inom kommunblocken. Centralorterna i dessa kommunblock är också förhållandevis små.

Som framgår av kolumn 5 tablå 37 har folkmängden i länet under 1950— och 1960-ta1en istort sett varit oförändrad. Figur X:1 visar att alla kommuncentra i länet har haft en negativ befolkningsutveckling under perioden 1966—1970. Ljusdal har en mycket låg placering bland regionala centra. Gävle/Sandviken ligger lågt placerade ijämförelse med övriga primära centra i landet.

En omfattande utflyttning har ägt rum i kommunblocken Hofors, Ockelbo. Ovanåker, Ljusdal och Bergsjö. Hofors har trots den negativa flyttningsbilden haft en stor inflyttning av utländska medborgare. Den totalt sett. positiva nettoflyttningen i Sandviken består till största delen av utländska medborgares inflyttning till kommunblocket. Av figur X12 framgår att åldersgruppen 50—w år är stor i vissa kommunblock år 1970.

Fördelningen på näringsgrenar år 1965 avviker enligt figur X:3 i kommunblocken Ljusdal, Hofors och Ockelbo från vad som är normalt i resp. ortsklass. l Hofors och Sandviken är omkring 60% av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatt inom industri. Andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk uppgår i Bergsjö, Ockelbo och Ljusdal till ca 30 %. Nästan alla länets kommunblock har en i det närmaste riksgenomsnittlig andel sysselsatta inom service. Andelen sysselsatta inom offentlig förvaltning år 1965 är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 37 låg i hela länet, med undantag för Gävle, Söderhamn och Bollnäs som ligger omkring riksgenomsnittet.

Den i kolumn 10 tablå 37 återgivna prognoserade sysselsättningsut- vecklingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat negativ för Ockelbo, Ovanåker och Bergsjö. Den stora sysselsättningen inom jord- och skogsbruk i dessa block spelar en stor roll för prognosens resultat. För Gävle och Sandviken väntas enligt prognosen en positiv sysselsättningsut- veckling fram till år 1980. En ökad sysselsättning inom service spelar här- vid en betydande roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri under perioden 1964—1969 har som framgår av figur Xz4 varit utpräglad positiv iOckelbo, Hofors och Ovanåker. Av kolumn ll tablå 37 framgår att utvecklingen i dessa block har varit snabbare än vad som genomsnittligt har varit normalt för de i kommunblocken representerade branscherna. Kommunblocken Sandviken och Hofors är enligt kolumn 12 tablå 37 mycket bransch- och företagsensidiga med större delen av industrisysselsättningen inom järn- och metallverk. Andelen förvaltningspersonal inom industri ligger i Sandviken över riksgenomsnittet. Löneläget inom industri är mycket

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen

an Befolkningsutveckling 1966 —1970. PC Rc KC . o, 0 .. : . . | I .10 2

c .:;Sandwken

'EGnvIe-Snndvuken .Gavleo

0 . .. . vanäker .: " " lolor .. ". .qbergs?o . . .. ': ... .Ljusdnl l.:OCkelbo 1 0 0.00 "|

X:? Andel 50—w år,1970.(lndex) PC R C KC .- 140 .! "i .. Bergsm . DOCkelbo . . ": ": :ELyusdnl ...å . ... 120 .; ....å .. ollras o...: . ::::Et oderhamn "éOvanhker .::Hudlksvnll .. ..::! : en .. ....:= 'ö': . : &: 100 uGavleSnndwken .: :: ..: . .oHutors ' 8 . o:: : ... A. : . å . = : ..

X=3 Näringsgrenar 1965.

Industri

60%

Jordbruk

X=4 Industriulveckling1964—1969.l|ndex) PC RC KC 75 50.053." . . 140 ' '; . .. . .. . ' .: .. 'Ockelbo

.Holors 120 ' : oäOvanaker .. . . . EHudlkSvall ..: . . .. Sandwkeno ! .:.'= : .....:: d:”. .. .. 100 .- .:?" _ . "',.."Her9510

NOGzivle—Sandvnken . ”OdL'hdm" ..... A . ..... :=: en... . .. u .. ... . ... .... "Ljusdal " G'HVIPO c:.. . * ' oo. .. . . . .. O.. 0. .

80

»

'rop.]972:lll Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 106

lögt i Sandviken och förklaras till största delen av den stora andelen iöglönebranscher i kommunblocket. Gävle har under perioden 1964—1969 haft en negativ sysselsättningsutveckling inom industri 'rämst beroende på en ogynnsam branschsammansättning. Sysselsättning- en inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 ;ysselsatta, utgör som framgår av kolumn 13 tablå 37 mer än 50% av .otala industrisysselsättningen i Ockelbo och Ljusdal. Ockelbo, Ovanåker, Ljusdal och Bergsjö har en stor andel av industrisysselsättningen inom branscher som enligt långtidsutredningens bedömning fram till år 1975 förutses få en negativ sysselsättningsutveckling. Löneläget är lågt inom industri i samtliga kommunblock, med undantag för Gävle, Sandviken och Hofors. Det låga löneläget förklaras till viss del av ett lägre löneläge. än vad som är normalt för de i blocket representerade branscherna.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 torde ha bidragit till den positiva sysselsättningsutvecklingen i en del av länets kommunblock. Som framgår av redovisningen i kolumnerna 30—33 tablå 38 har stödet haft en stor omfattning i länet. Totalt har investeringar uppgående till 1 230 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. [ Bollnäs, Ovanåker och Ljusdal uppgår den i lokaliseringsstödsföre- tagen beräknade sysselsättningsökningen till mellan 20 och 30 % av den totala industrisysselsättningen vid periodens början. I fyra kommunblock

KC

Holors

llllllllr st... .

Ova nåker

. :: allt! 0 ('! , i”. O' O

Bergsio

X'5 Arbetsloshet 1971' X=6 lnkomstniva 19 70. (Index) PC RC KC PC RC % . q .. .. . . A 3 .. .. 120 . .. . . . .. . . . . .Llusdal .. ' || . .. 0. . . . ” | . ' " 100. 0 o ' 2 _ .mggzlå-Sandviken .. GäVIEO '. .... Sandwkeno . . ......Sodemamn Bollnas .. __: "agg: ..Gävle-Sandwken ... 0000 .:: .:” . ..... ...-Ovanåker ':: " ..... ...Holors ””:::Södernamn . " .. 2) .... .:.oaHudiksvall .nSandvrken o .....Hudiksvall ..."." ::Bollnas .A ......" .....0... ..: ..... .... ....oo... 80 _: 1 en ..... ...... . .... u0L|usda| .. c.... ...... .: . .... ..... .. ..... u . ... . ..

"Ockelbo ingar 2)Bergsjo ingår 60

. . tm. lall

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 1 07

har den beräknade sysselsättningsökningen överträffats.

Andelen yrkesverksamma i länet är 1965, som återges i kolumn 17 tablå 38, understiger för kvinnor riksgenomsnittet. Hofors, Ovanåker och Bergsjö ligger vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för gifta kvinnor bland de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta värdena. Ockelbo, Ljusdal och Bergsjö hör till de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta yrkesverksamhetsgraderna för icke gifta kvinnor.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 högre än riksgenomsnittet i alla kommun- block i länet. Av figur Xz5 framgår att arbetslöshetsnivån i Gävle/Sandvi- ken ligger mycket högt ijämförelse med andra primära centra. Ljusdal har en hög placering bland regionala centra. Övriga orter ligger på en i stort sett genomsnittlig nivå inom resp. ortsklasser.

Inkomstnivån i länet mått som inkomst per inkomsttagare ligger som framgår av kolumn 19 tablå 38 under riksgenomsnittet för länet som helhet. Enligt figur X:6 ligger Gävle/Sandviken på en i det närmaste genomsnittlig nivå bland primära centra. Hofors ligger mycket högt vid en jämförelse med övriga kommuncentra. Detta förklaras till stor del av den stora andelen sysselsatta inom industri. Övriga kommunblock har en låg placering inom resp. ortsklasser.

Utbudet av service ligger i Gävle på en hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 38 när utbudet av sjukvård och utbildning nivå Il. Länets regionala centra har enligt kolumn 21 tablå 38 ett utbud av kommersiell service motsvarande nivå Ill. Det kommersiella serviceutbu- det har i samtliga kommuncentra nivå IV eller V.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg ganska stora i länets kommunblock. Kolumn 23 tablå 38 visar att endast Ovanåker och Bergsjö helt saknar fjärrförbindelser med tåg. Trafikflygplats finns i Gävle/Sandviken.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger för länet som helhet under riksgenomsnittet. Gävle, Sandviken, Söderhamn och Hudiksvall når upp till riksgenomsnittet. Utrymmesstandarden är låg i länet. Andelen trångbod- da hushåll är enligt uppgifterna i kolumn 27 tablå 38 högre än riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riksgenomsnittet i samtliga kommunblock, med undantag för Gävle, Sandviken och Hofors som hör till de 25% av landets kommunblock som har den lägsta andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 38 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger vid eller något under riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. I flera kommunblock spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en betydande roll. Så är fallet framför allt i Bollnäs, Ovanåker, Ljusdal, Hudiksvall och Bergsjö.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 108

Regional utveckling och struktur i Västernorrlands län Kommentarer till bakgrundsdata

Som framgår av kolumn 5 tablå 39 har folkmängdsutvecklingen ilänet under 1950-talet varit positiv för att under 1960-talet bli svagt negativ. Enligt Figur Yzl, ligger Kramfors, Sollefteå och Ånge mycket lågt vad beträffar folkmängdsutvecklingen under perioden 1966—1970, inom sin ortsklass. övriga kommunblock har en genomsnittlig placering inom resp. ortsklasser.

Nettoflyttningen har under perioden 1968—1970 varit negativ i länet som helhet och domineras av omflyttning av svenska medborgare, vilket framgår av kolumn 6 tablå 39. Nettoflyttningen har varit mycket negativ i Ånge, Kramfors och Sollefteå. Dessa kommunblock har en stor andel av befolkningen inom åldersgruppen 50—w år vilket visas i figur Y:2.

Fördelningen på näringsgrenar år [965 avviker enligt figur Y:3 i kommunblocken Härnösand, Sollefteå och Ånge från vad som är normalt för ortsklassen. Härnösand, Sollefteå och Sundsvall har mer än 60 % av den totala sysselsättningen inom service. Samtliga kommunblock med undantag för Ånge och Sollefteå har mindre än 20% av den totala sysselsättningen inom jord- och skogsbruk. Andelen inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 39 stor i Härnösand, men också Sollefteå har höga värden.

Den i kolumn 10 tablå 39 återgivna prognoserade sysselsättningsut- vecklingen enligt länsplanering 1967 är positiv för Sundsvall, Timrå, Härnösand och Örnsköldsvik. En ökad sysselsättning inom service spelar därvid en stor roll. En negativ sysselsättningsutveckling förväntas enligt prognosen i Ånge, Kramfors och Sollefteå till större delen beroende av en väntad nedgång inom jord- och skogsbruk. Sysselsättningsutvecklingen inom industri har under perioden 1964— 1969 varit positiv i Sundsvall, Sollefteå, Ånge och Örnsköldsvik. Av kolumn ll tablå 39 framgår att utvecklingen i dessa block har varit snabbare än vad som genomsnittligt varit normalt för de i kommunblocken representerade branscherna. l kommunblocken Timrå, Härnösand och Kramfors har utvecklingen som framgår av kolumn ll tablå 39 varit negativ. I kolumn 13 tablå 39 visas att industrisysselsätt- ningen i Sollefteå kommunblock till mer än 50% utgörs av sysselsatta inom småindustri. Som framgår av kolumn 12 tablå 39 är massa- och pappersindustrin i flertalet kommunblock den största branschen resp. det största företaget. Löneläget inom industrin är relativt högt för länet i dess helhet. Ånge, Sundsvall, Timrå och Örnsköldsvik hör till de 25 % av landets kommunblock som har det högsta löneläget inom industri.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 torde ha bidragit till den positiva syssclsättningsutvecklingen i en del av kommunblocken i länet. Som framgår av redovisningen i kolumnerna 30—33 tablå 40 har stödet haft en ganska stor omfattningi länet. Totalt har investeringar uppgående till ca 700 milj. kr. skett med något slag av

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 109

Y=; Betolkningsulveckling 1966 —1970. Y=? Andel 50—W år. 1970- (Index) pc RC KC PC RC KC . _ 0, 140 _| 0 .. : ..: . . 8 " J: : ""$ ”0 : ; ..: : .::: o e e ooo .. .. "'.—åäa'aa ...: ..ESundsvallo & o vi nog ogsSundsvall-Tumra .:; 'i; 120 .. ""Så : .::-.: ": .! .. Ti mräO "...: :E ' e.o.: "...: .. "';'; ":a ”5 () .:::Omskoldswk .::. . :Harnusand .? o .::Harnouand ": | ..:. ...: .. .:. .: ::..: " ':'-:= m . fi nu en ITlrruå” :Omskoldswk .: _ .””:åä 100 .: ,! & : 'ta: ”Sundsvall-Timrå : C:Kramlors .” ,..Sundsva lll-' . ..: . .l . nu M E . -10 maglite 'zå . = i .. I . . . .. . ” 80 I . . '!

Y:3 Näringsgren” 1965. Y=4 Industriutveckling 1964—1969.(Index)

lnduetri Pc Rc

X 0

ål

. . 140 ' '; 6 0 . _ e .. . . _. :: : 4 O 120 - : . : .:;ESolleltea .: ..”.Ange : ..: . .. 20 .Sundsva ”0 åOrnskoldswk .:m : ooo-o:: logga x _ .. _ 100 "Sundsvall-Timrå .: ...—== ... .::: ... .:. ' ===-— _. —. . . __ o::llarnosand ' := 20 40 60 % . "' ': . Jordbruk nåKramiors ':: . 80 Timrå0 99.325

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. I 10

regionalpolitiskt stöd. I Ånge har den beräknade sysselsättningsökningen överträffats.

Andelen yrkesverksamma i länet som återges i kolumn 17 tablå 40 understiger år l965 både för män och kvinnor riksgenomsnittet. Kommunblocken Timrå, Ånge, Kramfors och Sollefteå ligger vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för icke gifta kvinnor bland de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta värdena.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 högre än riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. Sollefteå hade år 1971 nästan 3 % av befolkningen i åldern 15—64 är registrerade som arbetslösa.

Inkomstnivån mått som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av figur Y:6 i Sundsvall på en genomsnittlig nivå bland primära centra. Örnsköldsvik, Sollefteå, Kramfors och Ånge har en låg inkomst- nivå i förhållande till övriga regionala centra, medan Härnösand närmast ligger på en genomsnittlig nivå inom ortsgruppen.

Utbudet av service ligger i Sundsvall på en hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 40 har kommunblocket vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå I. Utbildningsutbudet i Härnösand uppnår nivå II. Sjukvårdsutbu- det uppnår i såväl Härnösand som Örnsköldsvik nivå 11. Det kommersiella serviceutbudet för hushållet illustrerat i kolumn 2] tablå 40 uppnår i Timrå och Ånge endast nivå IV.

Y=5 Arbetslöshet 1971. Yzé Inkomstniva1970. (Index) PC RC KC PC RC KC r..—— % * ""- _ .. . A ' 120 3 oo .. . .. .Sollellea . o .. . . A = » .: '! |Ange " A _ . o _ . :Kramlors .. 100 .Sundsvallo . : 2 000 ":=: .: oooHarnosand _ " . "I..: .. ”Olnskoldswk .. |::Sundrsvalå- unga: no .. 0.0 0... en "" um ...-=== .SundsvaII-Tlmräm "" Tumräo o......"ömskolasvik ooo-== .. ..... ou _a: :..-0.0 . oo '— 00|==Solleltea now... 00. mHarnösand w .::Kramlors .. _ |A ooo-ooo. ...nu-oo :Ange en .. com ooo. m 80 ou & 1 COA oo... ooo—u.... .” one.: . oo ooo-o ooo..- o: ...: . 0... 00.00 .: .. ooo.- :: eA . nu . . _ .

60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 1 1 1

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg mycket goda i Sundsvall, Ånge och Sollefteå. Trafik- . flygplats finns, förutom i Sundsvall också i Sollefteå och Örnsköldsvik.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger ilänet under riksgenomsnit- tet. Endast Sundsvall och Timrå når upp till riksgenomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är i stort sett riksgenomsnittlig för länet som helhet. Sundsvall och Timrå hör till de 25% av landets kommunblock som har den största andelen trångbodda hushåll. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riksgenomsnittet i alla block utom Örnsköldsvik.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 40 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare,ligger vid riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. [ flera kommunblock har det kommunala skatteutjämningsbidraget en stor betydelse. Så är fallet framför allt i Timrå, Ånge och Kramfors.

?rop.l972:lll Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 112

Regional utveckling och struktur iJämtlands län Kommentarer till bakgrundsdata

Det lokala befolkningsunderlaget (inom 30 km från centralorten) är förhållandevis litet i länets kommunblock. Så är speciellt fallet i länets två regionala centra Sveg och Strömsund, där endast en mindre del av blockens befolkning bor inom 30 km från centralorten. Centralorterna i kommunblocken är också förhållandevis små.

Som framgår av kolumn 5 tablå 41 har folkmängdsutvecklingen i länet under l960-talet varit mera negativ än under 1950-talet. Figur Z:l visar att kommunblocken inom resp. ortsklass har en låg placering vad beträffar folkmängdsutvecklingen under perioden 1966—1970. Speciellt framträdande är detta i länets regionala centra och kommuncentra. Den omfattande utflyttningen från länet har lett till en stor andel av befolkningen i åldersgruppen 50—w år. Detta gäller dock ej Östersund.

Fördelningen på näringsgrenar awiker enligt figur 23 från vad som är normalt i resp. ortsklass. Samtliga kommunb10ck har mindre än 20 % av den totala sysselsättningen inom industri. Andelen sysselsatta inomjord- och skogsbruk uppgår i Krokom, Berg och Hammarstrand till mer än 40 %. Alla länets kommunblock har en förhållandevis stor andel sysselsatta inom service. Andelen inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 41 stor i östersund men också Strömsund har relativt höga värden. Den i kolumn 10 tablå 41 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat negativ för alla kommunblock. Den stora sysselsättningen inom jord— och skogsbruk spelar här en avgörande roll.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri under perioden 1964—1969 har enligt figur Z:4 varit utpräglat positiv i östersund, Sveg och Strömsund. På grund av den obetydliga industrisysselsättningen vid periodens början har ökningen i absoluta tal ändå varit ganska begränsad. Av uppgifterna i kolumn ll tablå 41 framgår att utvecklingen har varit snabbare än vad som genomsnittligt har varit normalt för de i kommunblocken representerade branscherna. Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta är enligt kolumn 13 tablå 41 stor i alla länets kommunblock. I Hammarstrand, Strömsund, Berg och Sveg svarar småindustrin för mer än 80 % av industrisysselsättningen. Löneläget inom industrin är lågt vilket enligt kolumn 16 tablå 41 endast till en mindre del kan förklaras av branschsammansättningen.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 torde ha bidragit till den positiva sysselsättningsutvecklingen inom industrin. Som framgår av redovisningen i kolumnerna 30—33 tablå 42, har stödet haft en ganska stor omfattning i länet. Totalt har investeringar uppgående till ca 150 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. I fyra kommunblock uppgår den i lokaliseringsstödsföretagen beräknade sysselsättningsökningen till mellan 20 och 30 % av den totala industri-

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 1 13

Zzl Belolkningsutvecklmg 1966 4970. 1.2 Andel 50—w 37.1970-(lndex) Pc RC KC PC Rc Kc . _ 140 _| % n . ..: e ' ' " .: a .. , ".: ”fregatter do : 5 "* ans...... .aéKfokvm . . "' - " "'.- .::: ...i? .: .: ,,, -; ve C:OSIersund oo: n:o. . .. : 0:33: '3 & "..: '"": ': . ___: ....q .: nog.. & .::-IS 35 4; "::! . ': ::.: ; ”:.; ... n .; ::..: .. "'"..." .5 nu . : _: NSveg 100 .. .: a : ”göslersund . .. ': ' | _ . .:: : _ oooBrnckc " ! . 40 N*Stromsund oaJar en . . ro om : . ' ogBerg . IHammarstrand " . . " BO . . . %

z=3 Nlringecrenar 1965- lut Industriutveckling 1964-1969. (Index) lnduuri Pc RC Kc % måfågnsund %

. . 140 ' " ao * ' oo . _ . 'Oslersund .: WO .. o 40 0 " | 3" 120 . : .ä' : sä '=Bfacke . ; ..: . " X "" - : ....— 20 . x , *. i nu. . '»QOstersxunq Bräcke. .Krokom XX : .....” oHammarstmnt XXX x' . bockarna? ;TNÅTYSHM * s...-x 100 en :E ”35 ' —- r m u ._ "'x ._ 'x % VEQ .Berg X ..: .::: ..:::m * X M. xx X X := "' '":Krokom 9 x._ .. . X IA .: 9 . XX. ' x». X ' .: dgåerg 20 40 60 % . ... Wapen . Jordbruk _! _ ': 80 sen,—_".

Prop.l972:11l Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 114

sysselsättningen vid periodens början. För de flesta kommunblocken har den beräknade sysselsättningsökningen uppnåtts eller överträffats.

Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 42 understiger år 1965 både för män och kvinnor riksgenomsnittet. Nästan alla länets kommunblock ligger vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för icke gifta kvinnor bland de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta värdena. De i några kommunblock ganska höga värdena för gifta kvinnor sammanhänger främst med ett relativt stort antal medhjälpande kvinnor i jordbruket.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1970 och 1971 högre än riksgenomsnittet i alla kommunblock i länet med undantag för Östersund och Bräcke. Som framgår av kolumn 18 tablå 42 vari Strömsund, Berg och Hammarstrand nästan 3 % av befolkningen i åldrarna 15—64 är registrerade som arbets- lösa. Av figur Z:5 framgår att arbetslöshetsnivån i Östersund i stort sett är genomsnittlig för primära centra. Strömsund ligger däremot mycket högt bland regionala centra och detsamma gäller för de flesta av länets kom— muncentra inom denna ortstyp.

Inkomstnivån i länet — mätt som inkomst per inkomsttagare är som framgår av figur Z:6 mycket låg. Östersund har ett genomsnittligt läge bland primära centra medan alla övriga kommunblock ligger mycket lågt inom sina resp. ortsklasser. Den höga andelen sysselsatta inom jord- och

Z:5 Arbetslöshet 1971. Z:6 lnkomstniva 19 70. (Index) pc RC KC PC RC KC r..— % & ooo-= _ .. . l . 3 .. .. 120 . .. . . .Stromsund .. . . uBerg : . "Hammarstrand .. . ”Jeroen ' . "Krokom * o 2 ' .: 100003å05t0rsund .; .. ooo. '. ...... .. oo: 0.- ,, .. .... .:: ,... o o.... 0... ___—...... .. ”Sveg "' :m . _ ooo. ..."; ooo oo... m "..:: OA m nm "D.C..: o...-Östersund 0... mm 80 ..::: 1 ... oo... noo— ___ ”:= . ....BIHCKS oQtromsund ....” amrparstrand .. 0.0.0 0.0.0. "Sveg; "('raiåm . ooo- uo— ':Jaropen .. u.... = IA . oo- . . .- 'Beig 60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen ] 15

skogsbruk, och den låga lönenivån inom industrin kan ses som förklaringar till denna inkomstbild.

Utbudet av service ligger i Östersund på hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 42 har kommunblocket vad beträffar sjukvård ett utbud på nivå I. Utbildningsutbudet i Strömsund uppnår nivå lll. Det kommersiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 2] tablå 42 har i samtliga kommuncentra endast nivå V.

Räknat i antal förbindelser per dag är kommunikationsmöjlighetema med järnväg och flyg ganska små i länets kommunblock. Länets två regionala centra har ingen fjärrtrafik med tåg. Trafikflygplats finns, för- utom i Östersund också i Sveg och Strömsund.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger ilänet under riksgenomsnit- tet. Endast Östersund når upp till riksgenomsnittet. Bostadsstandarden mätt i utrymme är istort sett riksgenomsnittlig medan andelen lägenheter utan centralvärme ligger över riksgenomsnittet i alla block utom Östersund.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 42 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare, ligger vid eller över riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. I flera kommunblock spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en avsevärd roll. Så är fallet framför allt i Strömsunds, Svegs, Bergs, Krokoms och Bräcke kommunblock.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. ] 16

Regional utveckling och struktur i Västerbottens län Kommentarer till bakgrundsdata

Det lokala befolkningsunderlaget (inom 30 km från centralorten) är förhållandevis litet i länets kommunblock. Så är speciellt fallet i två av länets regionala centra Lycksele och Vilhelmina. Centralorterna i kommunblocken är också förhållandevis små.

Folkmängdsutvecklingen i länet har som framgår av kolumn 5 tablå 43 varit positiv under 1950-talet för att under l960—talet bli negativ. Umeå, har haft en mycket positiv befolkningsutveckling under både l950- och 1960-talet. Av figur AC:l framgår att Umeå har haft den mest positiva befolkningsutvecklingen bland primära centra. Prognos 2 i länsplanering l967 antyder för länet i dess helhet en positiv befolkningsutveckling fram till år 1980.

Nettoflyttningen är under perioden 1968—1970 i länet som helhet negativ. Endast Umeå uppvisar en positiv nettoflyttning, som helt domi- neras av svenska medborgare. Den under lång tid pågående omfattande utflyttningen i kommunblocken Robertsfors, Åsele, Nordmaling, Vin- deln, Sorsele och Vilhelmina har lett till en stor andel av befolkningeni åldersgruppen 50—w år. Umeå har en mycket låg andel av befolkningen i denna åldersgrupp vilket även framgår av figur AC:2.

Fördelningen på näringsgrenar år 1965 avviker enligt figur AC13 med undantag för Skellefteå från vad som är normalt i resp. ortsklass. Samtliga regionala centra och kommuncentra sysselsätter mer än 20 % av totala sysselsättningen inOm jordbruk. Andelen sysselsatta inom industri är mycket låg. Endast Skellefteå har en nivå motsvarande riksgenomsnit- tet. Robertsfors har endast ca 20 % av den totala sysselsättningen inom service. Andelen inom offentlig förvaltning är enligt uppgifterna i kolumn 9 tablå 43 mycket stor i Umeå.

Den i kolumn lO tablå 43 återgivna prognoserade sysselsättningsut- vecklingen enligt länsplanering 1967 är utpräglat negativ för alla kommunblock utom Umeå och Skellefteå, som hör till de 25 % av landets befolkning som väntas få den mest positiva sysselsättningsutveck- lingen fram till år 1980.

Sysselsättningsutvecklingen inom industri under perioden 1964—1969 har varit positiv i samtliga kommunblock med undantag för Robertsfors, Sorsele och Vännäs vilka hör till de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest negativa sysselsättningsutvecklingen. Som framgår av figur AC:4 har dessa orter en mycket låg placering inom sin ortsklass. Vid en bedömning av ökningstalen i vissa kommunblock bör industrisyssel- sättningens ringa absoluta omfattning observeras.

Andelen sysselsatta inom småindustri, varmed avses arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta, är enligt kolumn 13 tablå 43 stor i alla länets kommunblock. I Vindeln, Vännäs, Robertsfors, Lycksele, Åsele, Sorsele och Vilhelmina svarar småindustrin för mer än 50 % av industrisysselsätt- ningen. Löneläget inom industri ligger för länet som helhet på en

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen

AC:l Befolkningsutveckling 1966 —1970.

PC

oUUmea

. d 0 been.

J..?

—10

RC

o:: Skelleltea

Lycksele

antlhelmma

KC

no .auugfälåaling .::

": stuvas.

rs s "' n eln .. o .

oSorseIe

"Åsele .

AC:2 Andel 50—w år,1970.(lndex) pc RC KC _ 140 .! ..: . " .:

Roberlslors : oAsele ..: .". " ""Nordmalm .! nävmdetn g 120 . ..”—. :! " _ "..: masorsele I....Vllhelmlna ...a. . ”s:! . no. ooo . .: .. o..-== ävannas 100 .: .:!Skellelteå äNOISIO . .. ..: ' Lycksele . .:: : mStoluman AA ! . . I : ' : o .. . BO . . "

AC=3

Industri

Näringsgrenar 1965.

.Vllhelmina xx Sorsele, .AseteX

60%

Jordbruk

AC:4 Industriutveckling1964-1969.(lndex)

PC RC KC __ . r——-.A | 000 Vilhelmina 000000: SlsoeYSman 'Norsib 140 ' '; I .. . "Lycksele : . NVlndeln . .. " : 120 mm:. | '3 . : .:äSkellelteå .: dNordmaling .. ' .... C.... . ..:::s . . .. _ 100 .- '.'-=: ... I.. [ OM.— - -= J: . .— .aRobenslors . : .. _ .. . 80

..... Sorsele —'99_'Vannas

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. ll8

riksgenomsnittlig nivå. Skellefteå, Storuman och Vilhelmina hör till de 25 % av landets kommunblock som har det högsta löneläget inom industri medan Vindeln, Robertsfors och Åsele hör till de 25 % av landets kommunblock som har det lägsta löneläget inom industri.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965——l97l torde ha bidragit till den positiva sysselsättningsutvecklingen inom industrin i flertalet kommunblock i länet. Som framgår av redovisningen i kolumnerna 30—33 tablå 44 har stödet haft en relativt stor omfattning i länet. Totalt har investeringar uppgående till 450 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. I Storuman och Vilhelmina uppgår den i lokaliseringstödsföretagen beräknade sysselsättningsökningen till mer än 30 % av den totala industrisysselsättningen vid periodens böjan. [ kommunblocken Vindeln, Robertsfors, Norsjö, Lycksele, Storuman och Vilhelmina har den beräknade sysselsättningsökningen överträffats. [ Umeå, Vännäs och Nordmaling har däremot en sysselsättningsminskning skett i de företag som erhållit lokaliseringsstöd.

Andelen yrkesverksamma år 1965 som återges i kolumn 17 tablå 44 understiger för både män och kvinnor riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. Alla länets kommunblock med undantag för Umeå ligger vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för icke gifta kvinnor bland de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta värdena.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under

AC:5 Arbetslöshet 1911. ÅC:6 Inkomstniva1970. (Index) Pc Rc KC PC RC KC _ ;— % ÖVlIhelmlna "tights; Fnalmg .- oo . Sorsele | . 3 _ _ 120 . oo . o . .. .Norslo .Skellelleå . = .: . oo . "Vlndeln ”Umeå . ' ochksele ”Storuman ; ' . o- . o 2 0 _. won”; .; .. ”Robertsfors ...i .. --- - -:s -- :::-. %— .:Umea ..: : ." "%Skellellea '::zz: .. on... 00. , '":Eä 'Em . .. uuVannas ”'='" ycksele nam—Norslo ooo o.... m .. .. u. om com "E .::qgälååfnlm nu. o... m 80 ooo & o et al " 1 00. o...: ooo-o..... .” n...:äcåålee'ilslogs . ”Sorsele .. ooo-o ooo..- oovllhelmlna _ . nu ou— .: .- ..... = 0. o _ . o n o

60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen I 19

åren 1969—1970 och 1971 högre än riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. 1 kommunblocken Nordmaling, Åsele. Sorsele och Vilhelmina var, som framgår av kolumn 18 tablå 44 mer än 3 % av befolkningen i åldern 15_64 år registrerade som arbetslösa år 1971. Enligt figur AC:5 var den registrerade arbetslösheten i Umeå mycket hög vid jämförelsen med övriga primära centra i landet.

Inkomstnivån mått som inkomst per inkomsttagare — som visasi figur AC:6 ligger lågt inom resp. ortsklasser med undantag för Umeå som har en nivå över riksgenomsnittet samt Skellefteå och Lycksele som har en genomsnittlig placering bland regionala centra.

Kolumnerna 20 och 21 tablå 44 visar att utbudet av offentlig och kommersiell service ligger på en mycket hög nivå i Umeå. Även Skellefteå har ett stort utbud av såväl offentlig som kommersiell service. Det kommersiella serviceutbudet har i samtliga kommuncentra med undantag för Åsele endast nivå V. Utbildningsutbudet i Lycksele och Vilhelmina uppnår nivå lll.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg små i länets kommunblock. Två av länets regionala centra Lycksele och Vilhelmina har ingen fjärrtrafik med tåg. Fjänförbindelser med tåg saknas vidare i Nordmaling, Robertsfors, Lyck- sele, Storuman, Sorsele, Vilhelmina och Åsele. Trafikflygplats finns för- utom i Umeå och Skellefteå också i Lycksele.

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger i länet under riksgenomsnit- tet. Endast Umeå, ligger över riksgenomsnittet. Bostadsbyggandet per 100 tätortsinvånare som visas i kolumn 26 tablå 44 överstiger riksgenomsnittet i Umeå, Lycksele och Vilhelmina och ligger nära riksgenomsnittet i kommunblocken Skellefteå, Norsjö, Åsele och Storuman. Den stora glesbygdsandelen i flertalet kommunblock utgör förklaringen till skillnaden mellan de två sätten att mäta.

Utrymmesstandarden är låg i länet. Andelen trångbodda hushåll är enligt uppgifterna i kolumn 27 tablå 44 högre än riksgenomsnittet i samtliga kommunblock med undantag för Umeå, Skellefteå, Vindeln och Lycksele. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger under riksgenom— snittet i länet som helhet. Som framgår av kolumn 28 tablå 44 hör samtliga kommunblock med undantag för Nordmaling, Storuman, Vilhelmina och Åsele till de 25 % av landets kommunb10ck som har den lägSta andelen omoderna lägenheter.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 44 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare ligger vid eller över riksgenomsnittet i samtliga kommunblock. I de flesta kommunblocken spelar det kommunala skatteutjämningsbidraget en stor roll. Så är fallet framför allt i Åsele, Sorsele, Storumans och Vilhelminas kommunblock.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 120

Regional utveckling och struktur iNorrbottens län Kommentarer till bakgrundsdata

Det lokala befolkningsunderlaget (inom 30 km från centralorten) är förhållandevis litet i länets kommunblock. Som framgår av kolumn 4 tablå 45 utgörs det lokala befolkningsunderlaget i Luleå, Jokkmokk och Kiruna till mer än 70 % av befolkningen i centralorten. Som primärt centrum har Luleå ett relativt litet lokalt befolkningsunderlag. Detta gäller även länets regionala centra, Kiruna, Kalix, Gällivare, Haparanda och Arvidsjaur.

Av kolumn 5 tablå 45 framgår att folkmängdsutvecklingen i länet under 1950-talet var positiv för att under l960-talet bli negativ. Prognos 2 i länsplanering l967 antyder en fortsatt snabb minskning fram till år 1980. Befolkningsutvecklingen i Luleå och Piteå har varit mer positiv un- der l960—talet än under 1950-talet. Figur BD21 visar att ”Fyrkanten" be- stående av kommunblocken Luleå, Piteå, Boden och Älvsbyn har haft en positiv befolkningsutveckling vid jämförelse med övriga primära centra. Kommunblocken Boden, Jokkmokk och Gällivare hade under 1950-talet en positiv befolkningsutveckling, som övergått i en negativ utveckling under l960-talet. Prognos 2 i länsplanering 1967 visar på en fortsatt negativ utveckling. Kommuncentra i länet har som framgår av figur BD:l en mycket låg placering inom ortsklassen vad beträffar folkmängdsut- vecklingen.

Som framgår av kolumn 6 tablå 45 är nettoflyttningen för hela länet negativ och domineras helt av omflyttning av svenska medborgare. Endast Luleå kommunblock har en positiv nettoflyttning.

Den låga andelen personer i åldersgruppen 50—w år i alla länets kommunblock förklaras av, dels höga födelsetal, dels den relativt nyligen inträffade övergången från positiv till negativ befolkningsutveckling.

Fördelningen på näringsgrenar år 1965 avviker enligt figur BD:3 från vad som är normalt i resp. ortsklass. Samtliga kommunblock i länet har mer än 50 % av den totala sysselsättningen inom service. Andelen sysselsatta inom industri är mycket låg och svarar för mindre än 20 % av den totala sysselsättningen i alla kommunblock med undantag för Kiruna, Gällivare, Kalix, Luleå och Piteå. Sysselsättningen inom offentlig förvaltning är som framgår av kolumn 9 tablå 45 mycket stor i Boden. Även Piteå och Haparanda har också höga värden. Den i kolumn lO tablå 45 återgivna prognoserade sysselsättningsutvecklingen enligt länsplane- ring 1967 är utpräglat negativ för alla kommunblock.

Sysselsättningsutvecklingen inom industrin har under perioden 1964—1969 enligt figur BD:4 och kolumn ll tablå 45 varit mycket positiv i kommunblocken Älvsbyn, Haparanda, Arvidsjaur, Kalix, Kiruna, övertorneå, Överkalix och Jokkmokk. ] Boden, Gällivare, Pajala och Arjeplog har sysselsättningen minskat. Vid en bedömning av ökningstalen i vissa kommunblock bör industrisysselsättningens ringa absoluta omfattning observeras.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 121

BDJ Betolkningsutveckling 1966 —1970. BD:2 Andel 50—w år, 1970. (Index) PC RC KC PC RC KC . " o,o ' 140 _! .. _. ' n . . ,: zLuleao ”0 ' i "= : .::! ' o o . _: .. .. 3 . ..: = . .: m'a . neaQ .. 120 . _. ..:: yrxanten . .:: . . . ; ... ..: .! ..."” .:::ooKiruna :: .. ou..." . o o...: . 32 ”'='. ..oaAerdslr—iur "& 0 oönKallx ög ": ”ge . nga '" _ ...: __Overkallx . 0 .. .:: ' 't . Arjeplog Boden .: :. .. .. "..:— kk ...: ..::: , ? og ”"'"” .. '”88888'. 100 " .it—ta nrallda =O ' Älvsbyno :GHHMQ ,éä nåBodenO Kalix .. ver ornea .EHaparanda .” .::Alvsbyno % ..:Palala ooo n . —1O ooo-Arvtdsyaur ...å 91950 % . ogArleplog : ! : nFyrkanten ” "Övertorneå 80 . lPajala ' 'Klruna .. .Luleåo 'Galllvare I -20 anmäl '

BD:3 Näringsgrenar 1965. BDD! lndustriutveckling 1964—1969. (Index) Industri PC RC KC W min..—Övertorneå . . Alvsbyno 140 _ ' '; 'Hanaranda "Överkalix . " 3 . _ m .. . . "Aerdslnur : . S' 120 - XKal-x 'äJokkmokk år* Kiruna _ ': X 'Pneao X on nu & .. » " a e ' . x X. 'fllaa'e" == 20 X_ OÅrlealoq ' .. '"x : no.- ..::a —. x . .. . xBoden? Also ' _" _ '- .. oo... _- .ngåg'åå "xxonrvrdSIi—lur -. XXX 100 _: . A . Y., 09313” X'Oieö'åålååma , :=: .. , .:nP- l _ x .Bodeno '=' man 20 40 60 % . "'Ga'hv-ve ”ämm . Jordbruk .! ... ': 80 e:— "- l

Pr0p. l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogram m.m. 122

Som framgår av kolumn 12 tablå 45 är kommunblocken Arjeplog, Gällivare och Kiruna mycket bransch- och företagsensidiga, med större delen av industrisysselsättningen inom gruvindustri. Sysselsättningen inom småindustri är som framgår av kolumn 13 tablå 45 stor i samtliga kommunblock med undantag för de tre tidigare nämnda blocken. Löneläget inom industrin i dessa bransch- och företagsensidiga block är mycket högt vilket enligt kolumn 16 tablå 45 till stor del kan förklaras av branschsammansättningen.

Det regionalpolitiska stödet under perioden 1965—1971 torde ha bidragit till den i många kommunblock positiva utvecklingen inom industrin. Som framgår av kolumnerna 30—33 tablå 46 har stödet haft en stor omfattning i länet. Totalt har under perioden investeringar uppgående till ca 630 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. I sex av de tretton kommunblocken som erhållit lokaliseringsstöd har den beräknade sysselsättningsökningen uppnåtts eller överträffats.

Andelen yrkesverksamma, som återges i kolumn 17 tablå 46 understiger i samtliga kommunblock för både män och kvinnor riksgenomsnittet. Vad beträffar yrkesverksamhetsgraden för icke gifta kvinnor hör alla länets kommunblock med undantag för Luleå och Boden till de 25 % av landets kommunblock som har de lägsta värdena.

Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under

BD=5 Arbetslöshet 1971. BD:6 lnkomstniva 19 70. (index) PC RC KC PC RC KC Älvsbyno $ Pa;ala.0verlorneä. % Overkallx ”HaparandaKalix ”Jokkmokk . oArv-dsiaur A 3 .. _Arleplog 120 . oo . o . uKuunaG'all-vare . | 0 a . o. ' ': Puteao . '- .. : IFyrkarbten . I. . K'runa ' Boden . .. 100"..=t.uleälO ' : 2 00. on 0 .: Luleå0 .. ooo. Boden ": .. 0.0... .. II: .. '...': ". n 000. . ”0.0 .. ooo 000. "'Fyrkanlen analtlvare ..::”: . oo... nu. plleäo .. .. ”..::” " "'.' ". .::: :o.—ooo ' " "" "'$ " ”Jokkmokk 00. 00.00 u...-oo. "Kallx :$ ". .. .Å nu..... 000000... . oo. .. 1 nu... |... om 80 Älvsbyno nu ":.-=.... ..A 00... om H' , a 0 O...... . ”693235 c......AUEDIOQ . ooo. .. 00.0. o..... .. . . ooo. ooo-o .: verkallx " "... =8verlorneä .A 0 "' .Paiala . ' .

60

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 1 23

åren 1969—1970 och 1971 högre än riksgenomsnittet i samtliga kommunblock i länet. Som framgår av kolumn 18 tablå 46 var år 1971 mer än 3 % av de förvärvsarbetande registrerade som arbetslösa i alla kommunblock med undantag för Luleå, Boden, Piteå, Gällivare och Kiruna. Under perioden 1969—1970 var arbetslösheten 3 % och däröveri kommunblocken Älvsbyn, Överkalix, Övertorneå, Gällivare och Kiruna. Av figur BD:5 framgår att samtliga kommunblock inom sina resp. orts- klasser har bland de högsta arbetslöshetstalen.

Inkomstnivån — mått som inkomst per inkomsttagare — ligger som framgår av figur BD:6 mycket lågt ilänet. Bland ortsklassen primära cen- tra ligger ”Fyrkanten” mycket lågt. Kiruna har en hög placering bland regionala centra. Övriga kommunblock ligger lågt inom sina resp. orts- klasser. Den låga andelen industrisysselsatta, kan ses som förklaring till denna inkomstbild.

Utbudet av service ligger i Luleå på en hög nivå. Som framgår av kolumn 20 tablå 46 har kommunblocket vad beträffar utbildning och kommersiell service ett utbud på nivå ll. Sjukvårdsutbudet uppnår i Boden nivå ll. Piteå, Kalix, Gällivare och Kiruna uppnår alla ett utbud av både utbildning och sjukvård motsvarande nivå III. Det kommersiella serviceutbudet, illustrerat i kolumn 2l tablå 46 har i samtliga kommuncentra endast nivå V.

Räknat i antal fjärrförbindelser per dag är kommunikationsmöjlighe- terna med järnväg ganska små i länets kommunblock. Förutom Luleå har endast kommunblocken Boden, Älvsbyn, Gällivare och Kiruna fjärrtrafik med tåg. Trafikflygplats finns förutom i Luleå även i Älvsbyn, Gällivare och Kiruna. .

Bostadsbyggandet per 100 invånare ligger ilänet under riksgenomsnit- tet. Endast Luleå och Piteå når över riksgenomsnittet. Utrymmesstan- darden är låg i länet. Andelen trångbodda hushåll är enligt uppgifternai kolumn 27 tablå 46 högre än riksgenomsnittet i nästan alla kommunblock. Andelen lägenheter utan centralvärme ligger mycket under riksgenomsnittet i samtliga kommt nblock.

Av uppgifterna i kolumn 29 tablå 40 framgår att de kommunala inkomsterna mätta i antal kronor per invånare. ligger över riksgenomsnit- tet i samtliga kommunblock. 1 de flesta kommunblocken spelar därvid det kommunala skatteutjämningsbidraget en avsevärd roll. Så är fallet framför allt i kommunblocken Älvsbyn, Kalix, Överkalix, Övertorneå och Haparanda.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.pol.handlingsprogram m.m. 124

A.5 Använda regionindelningar

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) använder i skilda sammanhang en indelning av kommunblocken i sex stycken 5. k. kommunblocksgrupper. Denna indelning används i flera sammanställning- ar i bilaga 1 till propositionen, avsnitt 3. Vid indelningen har olika befolkningskriterier använts varvid kommunblock med likvärdigt lokalt befolkningsunderlag och med jämförbara avstånd till större befolknings- koncentrationer förts till samma regiongrupp. Kommunblocksgruppernas benämningar och avgränsningar framgår av nedanstående sammanställ- ning.

Bcnämning Avgränsning

1. Stockholm Stockholms A-region

2. Göteborg och Malmö Göteborgs och Malmö/Lund/Trcllcborgs A—regioner

3. Större städer Kommunblock med mer än 90 000 invånare i en cirkel

med 30 kilometers radie runt kommunblockscentrum 4. Södra mellanbygden Kommunblock med mer än 27 000 och mindre än 90 000 invånare inom 30 kilometers radie med mer än 300 000 invånare inom 100 kilometers radie med cent- rum i samma punkt 5. Norra tätbygden Kommunblock med mer än 27 000 och mindre än 90 000 invånare inom 30 kilometers radie runt kom- munblocksccntrum samt med mindre än 300 000 invä- nare inom 100 kilometers radie från kommunblocks- centrum

6. Norra glesbygden Kommunblock med mindre än 27 000 invånare inom 30 kilometers radie runt kommunblockscentrum

Kartan i figur A:3 anger vilka delar av landet som ingår i de olika kom— munblocksgrupperna.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 125

Figur A:3 lndelning av kommunblocken Figur Ac4 lndelning av länen i riksområden. i sex kommunblocksgrupper

KOWUNBLOCKSGRUPPER

Prop. l972:1 ] 1 Bilaga 1 Reg.pol.handlingsprogram m.m. 126

1 flera figurer i avsnitt 3 används länsbokstäverna i stället för länens namn. Länens bokstavsbeteckningar framgår av följande sammanställ- ning.

AB Stockholms län 0 Göteborgs och Bohus län C Uppsala län P Älvsborgs län D Södemianlands län R Skaraborgs län E Östergötlands län S Värmlands län F Jönköpings län T Örebro län G Kronobergs län U Västmanlands län H Kalmar län W Kopparbergs län 1 Gotlands län X Gävleborgs län K Blekinge län Y Västernorrlands län L Kristianstads län Z Jämtlands län M Malmöhus län AC Västerbottens län N Hallands län BD Norrbottens län

I flera sammanhang blir en redovisning på län alltför detaljerad och tyngande för framställningen. En indelning på riksområden kommer därför att användas. Riksområdenas sammansättning framgår av följande sammanställning.

Riksområde Ingående län

Stockholm Stoekholms __

Östra Mellansverige Uppsala, Södermanlands, Ostergötlands, örebro, Västman- lands ' Sydöstsverigc Jönköpings. Kronobergs. Kalmar, Gotlands Sydsverige Blekinge, Kristianstads. Malmöhus Västsverige Hallands, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs. Skaraborgs Norra Mellansverige Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs Mellersta Norrland Västernorrlands, Jämtlands Övre Norrland Västerbottens, Norrbottens

Riksområdesindelningcn framgår av figur A:4.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen ] 27

A.6 Teckenförklaring

Kolumn I Folkmängd år 1970 i kommunblockets centralort i 1 OOO—tal

Kolumn 2 Folkmängd år 1970 i kommunblocket i ] OOO-tal

Kolumn 3 Folkmängd är 1970 inom 30 km från kommunblockscentrum

©

Kolumn 4 Folkmängdens fördelning inom 30 km är 1970

%I

0 100

Den rutade skrafferingen visar andel inom centralorten och den tutade plus den tandade skrafferingen den andel som bor i kommunblocket.

Kolumn 5 Folkmängdsutvecklingen under perioden 1951-- 1980 _”l.

-__+15

I—IIIIIIIIIII - - - .///

1951—70 66-80

Utvecklingen i % per 5—årsperiod 1951—1960, 1961—1965 och 1966—1970 samt prognos 2 och för vissa län målsättningen i länsplanering 1967. Röd färg markerar de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva blå färg de som har haft den mest negativa folkmängdsutvecklingen.

Kolumn 6 Nettoflyttning under perioden 1968—1970

Tot Utl Sv

Nettoflyttning per år av svenska och utländska medborgare samt totalt under perioden 1968—1970 i procent av befolkningen 31.12.1967. Med röd färg utmärks de 25 % av landets kommunblock som har haft den största inflyttningen, med blå färg de som har haft den största utflyttningen.

Prop.l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogram m.m. 128

Kolumn 7 Åldersfördelning år 1970

/. +50 0 -50 0 30 65 20 50 W

Åldersfördelning avseende åldersklasserna 0—l9, 20—29, 30—49, 50—64 och 65—w. Staplamas höjd anger avvikelsen från den riksgenomsnittliga andelen i pro- cent. Hög andel av totalbefolkningen i åldersgruppen 50—w år markeras med blå färg, läg andel med röd.

Kolumn 8 Näringsgrensfördelning år l965

/' 100

Jbr lnd Serv

0

Procentuell fördelning av den totala sysselsättningen på näringsgrenarna jordbruk, 1ndustrl samt byggnads- och serviceverksamhet. Den riksgenomsnittliga fördelningen markeras med streckade linjer.

Kolumn 9 Andel inom offentlig förvaltning år 1965

In 30

%,7

0

Andelen sysselsatta inom undervisning, offentlig förvaltning samt hälso- och sjukvård år 1965. Den riksgenomsnittliga andelen markeras med streckad linje.

Kolumn 10 Beräknad sysselsättningsutveckling under perioden 1966—1980 'I ' + 1.0

0

-loO Tot Jbr lnd Serv

Beräknad sysselsättningsförändring enligt prognos 2 i länsplanering 1967 inom jord- och skogsbruk, industri samt service— och byggnadsverksamhet i relation till den totala sysselsättningen år 1965. Med röd färg markeras de 25 % av landets kommunblock som har beräknats få den mest positiva, med blå färg de med den mest negativa sysselsättningsutvecklingen,

Kolumn [] Sysselsättningsutveckling inom industri under perioden 1964—1969

index 120

'_'m nu,,

Tot Bs lb

Bihang A. Uppgifter om den regionala strukturen 129

Index: Riket = 100 Tot = Total utveckling Bs = Den del av utvecklingen som kan förklaras med branschsammansätt— ningen lb = Den del som kan förklaras av en inombranschvariation

Med röd färg markeras de 25 % av landets kommunblock som har haft den mest positiva, med blå färg de som haft den mest negativa sysselsättningsu(vecklingen.

Kolumn 12 Andel i största bransch och största företag är 1969

'I.

100

VIII,/IA III/III! 0

För de använda branschförkortningarna se avsnitt A.3, kolumn 12.

Kolumn 13 Andel inom småindustri är 1969

'I _ 50

Riksandelen markeras i bilden med en streckad linje.

0

Kolumn 14 Andel inom minsk. industri år 1969

”I..

100

fli/ao Andel sysselsatta i industribranscher med en enligt långtidsutredningens

bedömning förutsedd större syssclsättningsminskning. Riksandelen markeras med en streckad linje.

Kolumn 15 Andel förvaltningspersonal inom industri år 1969

'I. 50

,— f,,

Riksandelen markeras i figuren med en streckad linje.

Kolumn 16 Löneläge inom industri år 1968

K r __ +1.000 VIII/”71111; 0 ___-4000

Tot Bs lb

Lönelägets avvikelse från riksgenomsnittet.

Prop. l972:111 Bilagal Reg.pol.handlingsprogramm.m. 130

Tot = Länelägets totala avvikelse från riksgenomsnittet. Bs = Den del av avvikelsen som kan förklaras av btanschsammansättningen. lb = Den del av avvikelsen som kan förklaras av en inombtanschvariation.

Kolumn 17 Andel sysselsatta år 1965 (Yv—grad)

ert=100 110 11.0 IOO 100 90 , 60 m gkm mkv

Män (m), gifta kvinnor (gkv) och icke gifta kvinnor (igkv) i åldersgruppen 15—69 år. Index: Riket = 100. Med röd färg markeras de 25 % av landets kommunblock som har den högsta, med blå färg de med den lägsta kvinnliga yrkesverksamhetsgra- den.

Kolumn 18 Andel arbetslösa under åren 1969—1970 och 1971 'I.

3

VIII/”dm 0 69-70 71

Antalet arbetslösa i relation till folkmängden i åldersgruppen 15-64 år. Den riksgenomsnittliga arbetslösheten markeras med streckad linje. Med röd färg markeras de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta, med blå färg de med den högsta arbetslösheten.

Kolumn 19 lnkomst pet inkomsttagare år 1970

riket=100 120 100 80

Index: Riket = 100. Med röd färg markeras de 25 % av landets kommunblock som har den högsta, med blå färg de med den lägsta inkomstnivån.

Kolumn 20 Utbud av offentlig service år 1971

V IV Ill ll I

?Är/&%%' utb. %%%%% siv-

utb. = Kommunblockets utbud av utbildning sjv. = Kommunblockets utbud av sjukvård

Nivå 1 utgör det mest omfattande. nivå V det minst omfattande utbudet. För de använda nivågtupperna se avsnitt A.3. kolumn 20.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 1 31

Kolumn 21 Utbud av kommersiell service är 1969

V IV lll III

%%%%. hush. ”%%/j,- f öret.

hush, = Kommunblockets utbud av kommersiell service för hushållet fötct. = Kommunblockets utbud av kommersiell service för företaget

Nivå I utgör det mest omfattande, nivå V det minst omfattande utbudet. För de använda nivågtuppetingarnä se avsnitt A.3, kolumn 21.

Kolumn 22 Antal vägar är 1971 1 2 3 L

...se %%VAW b &%%'/A C

Antalet väglänkar som utgår från kommunblockscentrum. En väg som går igenom en ort har räknats två gånger. För den använda klassindelningen se avsnitt A.3. ko- lumn 22.

Kolumn 23 Kollektiv fjärrtrafik år 1971 tåg

flyg

1510152000

Turtätheten i järnvägens fjärrtrafik och i inrikesflyget. Stjärna markerat förekomst av järnväg med lokaltrafik resp. trafikflygplats utan reguljär trafik. För den använda klassindelningen se avsnitt A.3, kolumn 23.

Kolumn 24 Godsomsättning i hamnat år 1971 olja sk.pr.

övr. st.g.

Förekomst av hamnar och godsomsättningens storlek och sammansättning. Sktallertng markerat mer än 100 000 ton omsättning av

olja = oljeprodukter sk.pr. = skogsprodukter övr. = övrigt massgods st.g. = styckegods

Cirkel markerat mindre än 100 000 ton omsättning.

Kolumn 25 Bostadsbyggande per år under perioden 1966—1970

&

Prop. l972:111 Bilaga I Reg.pol.handlingsprogram m.m. 132

Kolumn 26 Bostadsbyggande per 100 invånare under perioden 1966—1970

-/— o .- G=" inv. inv.

0

tot.inv. = totalantalet invånare tät.inv. = tätortsinvånare

Riksgenomsnitten har markerats i figuren med streckade linjer.

Kolumn 27 Hushållens utrymmesstandard år 1970

I. 30

,- 'O

Andel av hushållen som enligt norm 2 år 1970 var trångbodda. Riksgenomsnittet markeras med en streckad linje. Med röd färg utmärks de 25% av landets kommunblock som har den lägsta, med blå färg de som har den högsta andelen trångbodda hushåll.

Kolumn 28 Lägenhetemas kvalitet år 1970

/. 30

VIII/III; 0

Andel lägenheter Som saknar centralvärme. Riksgenomsnittet markeras med streckad linje. Med röd färg utmärks de 25 % av landets kommunblock som har den lägsta. med blå färg de som har den högsta andelen lägenheter utan centralvärme.

Kolumn 29 Ptimärkommunala inkomster år 1971

Kr _ 2000

KXXÄXW

()

Summan av allmän kommunalskatt och skatteutjämningsbidrag. Den nedre skrafferingen visar skatteinkomsterna. Riksgenomsnittet markeras med streckad

linje.

Kolumn 30 Investeringar med regionalpolitiskt stöd under perioden 1965—1971

Mkr

70+8=78

Lokaliseringsstöd och regionalpolitiskt motiverade investeringsfrisläpp i milj. kr.

Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen 133

Kolumn 31 Lokaliseringsstödets omfattning under perioden 1965—1971

Mkr

EI

bidr. lån.

Bidrag och lån i milj. kr.

Kolumn 32 Beräknad sysselsättningsökning under perioden 1965—1971 ”l.

.

Beräknad syssclsättningsökning i företag som erhållit lokaliseringsstöd i relation till totalantalet sysselsatta inom industri år 1965.

Kolumn 33 Praktisk syssclsättningsökning under perioden 1965—1971 i procent av den beräknade

"I.

9

> 100 markerar större faktisk än beräknad ökning (0 markerar en negativ sysselsättningsu (veckling

Prop. l972:111 Bilaga [ Regionalpolitiskt handlingsprogram m. m. Bihang A Uppgifter om den regionala strukturen

lnnehållsförteckning

A.1 Behov av ett enhetligt bakgrundsmaterial .............. A.2 Principer för urvalet av bakgrundsdata ............... A.3 Använda bakgrundsdata ......................... A.4 Kommentarer till bakgrundsdata ................... Stockholms län ............................... Uppsala län ................................. Södermanlands län ............................ Östergötlands län ............................. Jönköpings län ............................... Kronobergs län ............................... Kalmar län .................................. Gotlands län ................................ Blekinge län ................................. Kristianstads län .............................. Malmöhus län ................................ Hallands län ................................. Göteborgs- och Bohus län ........................ Älvsborgs län ................................ Skaraborgs län ............................... Värmlands län ............................... Örebro län ..................................

Kopparbergs län .............................. Gävleborgs län ............................... Västernorrlands län ............................ Jämtlands län ................................

Norrbottens län .............................. A.5 Använda regionindelningar A.6 Teckenförklaring

Tablåer 1—46

Prop. l972:1 Il Bilaga I Regionalpolitiskt handlingsprogram m. m. I Bihang B Länsvis sammanfattning av länsprogram 1970

B LÄNSVIS SAMMANFATTNING AV LÄNSPROGRAM 1970

B.] Inledning B.].l Kommentar till sammanfattningarna

Länsprogram 1970 i sin slutliga form redovisades av länsstyrelserna till inrikesdepartementet omkring årsskiftet 197l-—l972. [ det följande lämnas en sammanfattning av länsprogrammen för varje län. Huvudvikten läggs därvid på åtgärdsförslag och problembcskrivningar som i länspro- grammen utgör motiv för insatser. En kort redogörelse lämnas också för investeringsplaneringen.

Kommunerna har i enlighet med anvisningarna beretts tillfälle att till länsstyrelserna framföra synpunkter och förslag i samband med program- arbetet. Detta har skett dels i form av enkäter hos kommunerna, dels vid konferenser och överläggningar mellan företrädare för länsstyrelser och kommunala organ. Kommunernas förslag har sedan ingått i det underlags- material som har legat till grund för länsstyrelsens programformulering. I en del länsprogram har kommunernas förslag sammanfattningsvis refere- rats.

En preliminär version av länsprogrammen remitterades av länsstyrelser— na till kommunerna, kommunblockens samarbetsnämnder, landstingen och vissa andra organ för yttranden. ] den utsträckning som sammanfatt- ningar av remissyttrandena och länsstyrelsens kommentar till dessa har redovisats i länsprogrammen återges de i de följande sammanfattningarna.

B.I.2 Anvisningar för upprättande av länsprogram 1970

Genom beslut den 28 mars 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt länsstyrel- serna att - med utgångspunkt i resultatet av länsplanering 1967 och med beaktande av vad föredragande departementschefen anfört i ämnet vid anmälan av länsplanering 1967 i 1969 års statsverksproposition — försöksvis utarbeta konkreta regionalpolitiska handlingsprogram för lä- nen. Dessa handlingsprogram har fått benämningen länsprogram 1970. Övriga statliga myndigheter skulle biträda länsstyrelserna i arbetet med länsprogrammen i de delar det berörde deras ämbetsområden.

Enligt anvisningarna för verksamheten skulle länsstyrelsen/planerings- rådet analysera de problem som den regionala utvecklingen aktualiserar samt utarbeta handlingsprogram för lösning av dessa problem. I likhet med länsplanering l967 borde handlingsprogrammen i så stor omfattning som möjligt avse tiden fram till är 1980. Redovisningen skulle grupperas kring tre huvudtyper av åtgärder

sysselsättningspolitiska åtgärder, avseende dels allmänna åtgärder för att stimulera sysselsättningen i länet, dels selektiva åtgärder, t. ex. sådana som avser att påverka förhållandena i vissa orter,

] Riksdagen 1972. ] saml. Nr 11] Bilaga ]. Bihang B

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 2

—- socialpolitiska åtgärder. innefattande åtgärder för att bereda sysselsätt- ning av mer temporär natur och trygga en tillfredsställande serviceför- Sörjning i områden där enligt gjorda bedömningar en tillbakagång tedde sig ofrånkomlig,

= prioritering mellan kommunblocken av investeringsbehoven inom den offentliga sektorn.

] prop. I970:75 om den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten m.m. angavs vissa riktlinjer för utformandet av ett regionalpolitiskt program för hela landet. Ett huvudmoment i ett sådant program skulle vara en klassificering av orter och regioner med angivande av lämpliga åtgärder för att lösa de problem som är förknippade med resp. ortstyp.

Genom beslut den 9 juli 1970 anbefallde Kungl. Maj 11 länsstyrelserna att i arbetet med länsprogram 1970 beakta vad departementschefen i nämnda proposition samt vad stats- och bankoutskotten i sina utlåtanden därutöver hade anfört och i enlighet därmed göra en klassificering av orterna i länen.

Arbetet med det regionalpolitiska handlingsprogrammet förutsattesi anvisningarna ske i intimt samarbete mellan länsstyrelsen/planeringsrådet och kommunerna i samband med både insamlingen av planeringsunder- laget och utformningen av handlingsprogrammet. Handlingsprogrammet skulle utmynna i en prioritering av insatsbehoven mellan kommunbloc- ken.

Det för planeringen behövliga underlagsmaterialet skulle insamlas av länsstyrelserna genom enkäter till kommunerna, vari dessa fick redogöra för sina sysselsättnings- och serviceproblem samt också lämna förslag till åtgärder för att lösa dessa. Kommunerna skulle dessutom redovisa sina investeringsplaner för tiden fram till är 1975, för större investeringar fram till år 1980. Huvuddelen av dessa investeringsuppgifter kunde hämtas ur kommunernas ekonomiska långtidsplanering (KELP). Investe- ringsplaner skulle också hämtas från landstingen och vissa statliga organ. Sedan det inkomna materialet ställts samman kommunblocksvis och bedömts sektor för sektor av resp. fackorgan i länet. skulle överläggningar hållas med kommunerna resp. samarbetsnämnderna i kommunblocken, varvid borde bl.a. klarläggas vilka förändringar som skulle uppstå i investeringsbchoven om planeringsnivån anpassades till målsättningen i länsplanering 1967.

Enligt anvisningarna skulle planeringen ha formen av prioritering av investeringsbehoven mellan olika kommunblock. En första prioritering Skulle göras sektor för sektor av berörda fackorgan i länen med uppdel- ning av investeringsbehoven i tre prioriteringsgrupper. Till grupp 1 skulle de mest angelägna projekten föras i en omfattning som svarade mot den investeringsram som gällde för sektorn i länet är 1969. Investeringar som inte rymdes inom denna ram skulle hänföras till två lika stora grupper och de minst angelägna behoven därvid föras till grupp Ill. 1 de fall en investeringsram på grund av brister i statistiken e. d. inte kunde fastställas på detta Sätt skulle till prioritetsgrupp [ hänföras 60 % av det redovisade

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 3

investeringsbchovet och återstoden fördelas lika på prioritetsgrupperna II och lll. Dessa sektoriella prioriteringar skulle därefter prövas av länsstyrelsen/plancringsrådet med hänsyn till de för länets kommunblock uppställda regionalpolitiska målsättningarna samt till kravet på samord- ning mellan olika sektorer (regionalpolitisk prioritering).

Länsprogram 1970 skulle först utarbetas i en preliminär version och remitteras till kommunerna och kommunblockens samarbetsnämnder samt landstingen för yttrande. Efter remissbehandlingen skulle länsstyrel- serna/planeringsråden utarbeta ett slutligt program och redovisa det till inrikesdepartementet.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg. pol. handlingsprogram m. m. 4

8.2 Stockholms län

8.2.1 Synpunkter på uppläggningen av planeringsverksamheten

L ä n s sty r e l s e n betonar de värdefulla erfarenheter hela plane- ringsomgången har givit och att den varit av värde för att ge stadga åt den kommunala långtidsplaneringen. Planeringen har varit av betydelse för länsstyrelsens möjligheter till överblick och samordning.

Med anledning av kraven på att dämpa storstadstillväxten understryker länsstyrelsen vikten av att även Stockholms län kan planera för en lång- siktig balanserad utveckling. Länsprogramrnet präglas i hög grad av den expansiva utveckling som har ägt rum. Den har bl. a. gett upphov till bekymmersamma obalansproblem. Bakgrunden till länets nuvarande situation och problem är de krav utvecklingen har ställt på kommunernas och landstingens ekonomi. Uttaxcringsbchovet har drivits upp till en så- dan nivå att behovet av en andhämtningspaus är uppenbart.

Även för 1970-talet måste man räkna med en expansiv utveckling. De krav programmet redovisar beror till mindre del på nettoinflyttningens storlek.

Länsprogram 1970 ger inte en fullständig bild av behovsläget. Bl.a. är underlagsmaterialet för investeringsplaneringen av skiftande kvalité. En annan orsak är den obalans som f.n. råder mellan behov och resurser. Summering av planer som bygger på begränsad tillgång på resurser ger inte en komplett bild av behoven. Stora investeringsbehov överflyttas av denna anledning till andra hälften av 1970-talet.

Länsstyrelsen betonar att länsprogrammet vilar på osäkra förutsätt- ningar i fråga om länets fortsatta utveckling. Särskilt betonas att länets situation kommer att ytterligare försvåras om inflyttningen blir större än vad programmet antar. ] fråga om strävandena att dämpa storstädernas tillväxt varnar länsstyrelsen för experiment som kan leda till att den lönsamma och relativt väl fungerande ekonomiska enhet, som Storstock- holm utgör, försvagas.

Länsstyrelscn påpekar planeringens karaktär av försöksverksamhct och anser det olyckligt om planeringen i detta skede skulle utgöra underlag för fördelningen av bostadsramar, stadsbidrag. låneutrymme m. m.

Länsprogrammet åskådliggör främst att den nuvarande bristsituationen i länet ställer stora krav på samhällsinsatser även vid försiktiga antagan- den om länets fortsatta tillväxt. De krav som kommer att ställas är större än Vad kommunerna och landstinget förmår bära utan vidgade statsbi- dragsramar och större utrymme på kapitalmarknaden.

R e mis s y t t r a n d e n . I flertalet remissyttranden berörs arbets- fördelningen mellan stat och kommun. Därvid framhålls att länsprogram 1970 inte får försvaga den kommunala självstyrelsen. Principiellt anses det dock vara riktigt att staten anger ramar för den kommunala verksam- heten. Fördelningen av de fastställda ramarna måste dock ankomrna pa kommunerna. Enligt Stockholms kommun borde länsstyrelsen mer än

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 5

som har skett anknyta till landstingets planeringsorgan och den interkom- munala planeringsnämnden. Landstinget är berett att tillsammans med andra skapa ett gemensamt planeringsunderlag för både statliga och kom- munala verksamheter. Södertälje kommun framhåller svårigheten att be- döma bostadsbyggandets fördelning innan det är klart vilken regionalpoli- tik som kommer att föras. Vidare. att en verklig samplanering med full hänsyn till den kommunala självstyrelsen förutsätter alternativa befolk- ningsramvärden och att kommunerna bereds tillfälle att yttra sig innan målsättningen fastläggs.

B.2.2 Utgångspunkter för programformuleringen Planeringrniva"

l lä n 5 p r 0 g r a rn m e t erinras om att enligt prognos 2 i länsplane- ring 1967 beräknades folkmängden uppgå till 1832 000 personer år 1980. På grund av ändring i länsindelning och nedgång i nativiteten reviderades prognosen i den preliminära versionen av länsprogram 1970. Revideringen innebar en minskning av folkmängden till 1 786 000 personer år 1980. Enligt den reviderade prognosen skulle befolkningstili- växten öka från 24 000 per år till 33 000 per år i slutet av 1970-talet.

1 det definitiva länsprogrammet har prognos 2 ånyo reviderats med hänsyn till flyttningsantagandena. Länsstyrelsen bedömer det inte vara realistiskt att utgå från en ökande tillväxt. Den reviderade prognosen antar att tillväxten kommer att stabiliseras på l960-talets tillväxtnivå dvs. 21 000—25 000 personer per år. Inflyttningen beräknas till 13 000— 16 000 personer per år.

Som skäl för sänkning av planeringsnivån anges bl.a. den allmänna lokaliseringspolitiken samt de av statsmakterna beslutade åtgärderna för att dämpa utvecklingen i storstadsregionerna. Översynen har gett till re- sultat att folkmängden år 1980 beräknas uppgå till 1 700 000— 1 740 000.

Anpassad till nu gällande gränser för kommunblockslänet (1 januari 1972) ger prognosen följande fördelning inom länet.

Kommun/ Faktisk folkmängd Prognoscrad folkmängd kommunblock ___—___— _" 1965 1970 1975 1975 1980 1980 lägre nivå högre nivå lägre nivå högre nivå Norrtälje 36 858 38 181 38 700 38 700 39 000 39 000 Storstockholm 1 258 622 1 345 476 1 437 400 1 457 400 1 532 800 1 567 800 Södertälje 58 628 75 692 87 000 87 000 95 000 99 000 Nynäshamn 15 843 18 227 19 900 19 900 21 200 21 200 Kommunbloekslänet 1 369 951 1 477 576 1 583 000 1 603 000 1 687 000 1 727 000

Under planeringsperioden beräknas den inomregionala omflyttningcni länet på grund av utglesning m. m. bli av samma storlek som den totala folkökningen. Länsstyrelsen anser att en befolkningsutveckling enligt den högre nivån - 1 727 000 invånare år 1980 —— skall ligga till grund för planeringen i länet.

Prop. 19722111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 6

I samband med revideringen av prognosen i den slutliga versionen läm- nades kommunerna tillfälle inkomma med synpunkter.

R e s e r v a t i o n. En ledamot av länsstyrelsen reserverar sig mot länsstyrelsens förslag till planeringsnivå eftersom denna innebär en planering för ökad storstadstillväxt och således inte är förenlig med den målsättning som riksdagen antagit.

R e mis s yt t r a n d en . De flesta remissinstanserna accepterar pro- gnosen i den preliminära versionen av länsprogram 1970 för länet. [ regel yrkar kommunerna på högre planeringsnivå för egen del. Undantag utgör Danderyds, Järfälla och Sollentuna kommuner som föreslår en sänkning. Norrtälje kommun anser att de föreslagna åtgärderna motiverar en högre befolkningsmålsättning. Stockholms kommun varnar för att det kan bli omöjligt att rätta till sociala problem och ojämlikheter av olika slag om strävan att dämpa expansionen blir alltför omfattande. Åtgärderna måste syfta till en ökad balans i den regionala utvecklingen och inte mot väl- färdsutvecklingen. Nynäshamns kommunblock menar att dämpningen av Storstockholm inte får drabba blocket. Storstockholms planeringsnämnd anför att revideringen borde ha fått anstå till nästa prognosomgång. Landstinget framhåller att den reviderade prognosen inte minskar det behov av resurser som föreligger.

Länsstyrelsens kommentar. En planeringsnivå uttryckt i en framtida folkmängd ger inte ett rättvisande mått på de resurser som krävs för en nödvändig utbyggnad och förändring av den fysiska struktu- ren i regionen. lnom så gott som samtliga sektorer av samhällsbyggandet i regionen råder eftersläpningar i förhållande till de krav som i första hand riktas mot kommunerna. Om befolkningstillväxtcn i Norrtälje kommun blir starkare än den beräknade måste prognoserna successivt omprövas. Prognosen för Nynäshamnsblocket markerar länsstyrelsens inställning att blocket ej skall omfattas av åtgärder för dämpning av Storstockholms tillväxt. Sänkningen av länets planeringsnivå berör endast Storstockholm och Södertälje.

Andra utgångspunkter för programformuleringen

A r b e t 5 p e n d 1 i n g m.m. Enligt förslag till regionplan 70 kom- mer 60 % av arbetsplatserna att vara koncentrerade till större arbetsom- råden. Detta väntas medföra ökad arbetskraftspendling. En fungerande gemensam arbetsmarknad skulle bl. a. öka valfriheten i fråga om dels arbete och dels bostadsorti förhållande till arbete samt verka utjämnande på lönenivån för samma typ av arbete inom regionen. L ä n s s t y r e l - sen framhåller emellertid att värdet av en gemensam arbetsmarknad med koncentration av arbetsplatserna inte får skymma de positiva sociala effekter en decentralisering av arbetsplatserna kan medföra.

Bostäder — kommunikationer. Kapaciteten på trafik- ledarna. främst de kollektiva, måste verka styrande på lokaliseringen av bostads- och arbetsområden. En arbetsgrupp inom förutvarande KSL har framhållit att ett bostadsbyggande enligt då gällande kommunala bostads-

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 7

byggnadsprogram 1970—1974 skulle kunna medföra en trafikstandard- försämring på vissa infartsleder om inte åtgärder vidtas för att sprida ut arbetstiderna. Det är enligt lä n s s t y r e ls e n s mening angeläget att samhällsutbyggnaden sker i områden som har eller bedöms få en god transportkapacitet. På längre sikt förutsätter fortsatt högt bostadsbyggan- de en kraftig satsning på kommunikationerna. För att detta skall kunna ske fordras en större medelstilldelning till länet.

Förnyelse och förtätning av äldre bostadsom- r ä (1 e n . l centrala delar av Stockholmsregionen finns äldre villa- och sommarstugeområden vilka är belagda med byggnadsförbud. Enligt lä n s sty r e 1 s e n skulle rent teoretiskt en förnyelse av dessa områ- den kunna medge ett befolkningstillskott motsvarande 200 000—300 000 människor. En stor del av utbyggnadsresurserna har använts för nybygg- nadsomräden vilket medfört att äldre områden har blivit eftersatta i olika avseenden, exempelvis beträffande vägar och va-anläggningar. Denna försummelse bör klaras finansiellt genom att äldre områden kompletteras med nya bostäder.

Ortsklassi fi ce ri ng

Följande sammanställning visar länsstyrelsens klassificering av orteri länet.

Storstadsområde Storstockholm (exklusive skä rgårdsområdet)

Regionala tillväxtcentra Norrtälje Serviceorter Skärgårdsområdet Övriga orter Södertälje, Nynäshamn

R e mis s y t t r a n d e n . Remissinstanserna har genomgående ställt sig bakom länsstyrelsens förslag och särskilt understrukit betydelsen av Norrtäljes klassificering. Storstadsområdets avgränsning anses väl avvägd

men flera kommuner pekar på att förhållandena varierar inom regionen och att det samlade begreppet storstad kan leda till en konservering av den nuvarande ojämna strukturen. Norrtälje kommun noterar med tillfredsställelse klassificeringen och anser att målsättningen bör höjas därefter.

Länsstyrelsens kommentar. Länsstyrelsen finner att kommunerna i länet står helt eniga bakom strävandena att bereda invå- narna i Norrtälje kommun och skärgården bättre villkor genom speciell satsning på dessa områden bl. a. genom stöd från statsmakternas sida. Även om Nynäshamnsblocket inte har kunnat föreslås bli medtaget i en riksomfattande förteckning över kommunblock som behöver stödjas måste samhället följa utvecklingen i blocket med uppmärksamhet.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 8

3.2.3 Sysselsättningspolitiska åtgärder

Ba kgru nd

Sysselsättningen inom industrin i länet minskade enligt l ä n s p r o - gr a m m et med drygt 15 000 personer mellan åren 1962 och 1968. Nedgången föll helt på arbetarsidan medan industrins förvaltningsperso- nal ökade.

Mot bakgrund av denna utveckling av industrins sysselsättning menar länsstyrelsen att det vore olyckligt om lokaliseringssamrådet skulle på- skynda sysselsättningsminskningen inom industrin. Detta skulle motverka de regionalpolitiska strävandena att skapa ökad regional jämlikhet i eko- nomiskt, socialt och kulturellt avseende.

I fråga om Norrtälje kommun anför länsstyrelsen att med hänsyn till ortens funktion som länsdelsecntrum är det viktigt att en expansion kom- mer till stånd. lnom Hallstaviksområdet i kommunen är näringslivet en- sidigt och behov av differentiering föreligger bl. a. för att vidga sysselsätt- ningsmöjligheterna för kvinnor.

Vad gäller sysselsättningsförhållandena i skärgården framhåller läns- styrelsen att 30— 40 % av de förvärvsarbetande inte har sysselsättning hela året.

Beträffande Storstockholm anser länsstyrelsen att en i princip enhetlig arbetsmarknad bör eftersträvas så att lika lön erbjuds för samma slag av arbete i hela regionen. Det innebär vidare att från bostaden bör alla nå storstadens alla typer av arbetstillfällen och tillräckligt många arbetsplat- ser. Förutsättningen för att regionen skall kunna fungera som enhetlig arbetsmarknad är emellertid att trafiksystemet dimensioneras och utfor- mas i linje härmed. Länsstyrelsen betonar att den kollektiva trafiken måste prioriteras. Härför krävs ökad statlig medelstilldelning.

Värdet av en gemensam arbetsmarknad mcd koncentration av arbets- platserna bör dock enligt länsstyrelsen vägas mot de fördelar som en decentralisering av arbetsplatserna till bostadsområdena kan medföra i minskade kostnader för stadsbyggandet och positiva sociala effekter för den enskilde. Enligt länsstyrelsen måste också beaktas de grupper av befolkningen som är mindre rörliga.

] fråga om bostadsbyggnadsbehovet framhåller länsstyrelsen att en granskning av de plantekniska förutsättningarna anger en produktion om ca 98 000 lägenheter i Storstockholm åren 1971—1975. 1 de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen för samtliga programkommuner i länet an- ges för samma period det möjliga byggandet till 136 636 lägenheter.

Länsstyrelsen har i samarbete med andra länsorgan gjort en bedömning av bostadsbyggnadsprojektens regionala lämplighet. Enligt denna bedöm- ning föreligger bristande överenstämmelse mellan utbyggnaden av de tek- niska systemen, framför allt mellan vatten- oeh avloppssystemet och tra- fiksystemet. Vatten- och avloppsfrågorna är tillfredsställande lösta medan kommunikationerna släpar efter. Kommunikationsnätet och dess plane- ring måste i stor utsträckning bli vägledande för bostädernas lokalisering

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 9

och dimensionering under en så kort period som det här är fråga om.

Om det bostadsbyggande i Storstockholm som har fått högsta priori- tet (98 850 lägenheter) skall kunna genomförasunder perioden 1971— 1975 får man acceptera vissa områden med lägre lämplighet. Därvid har hänsyn inte tagits till att vissa projekt är behäftade med låg planeringsbe- redskap och sannolikt inte kommcr till stånd under planeringsperioden av den anledningen.

Vad kommunikationerna beträffar anför länsstyrelsen att en arbets- grupp med företrädare för bl. a. förutvarande KSL, Stockholms stad och Storstockholms planeringsnämnd har undersökt förutsättningarna för en samordnad investeringsplan för trafikanläggningar inom Storstockholm. Utredningen redovisade år 1968 ett investeringsbehov i trafikanläggningar om ca 5.3 miljarder kr. fram till 1980.

Långtidsplanen för vägbyggandct för perioden 1970 ---l979 anger som ram för Stockholms län ungefär 1,3 miljarder kr för byggande av riks- vägar och primära länsvägar. För samma period har vägverket utarbetat en plan för den del av huvudnätet som faller under det kommunala huvudmannaskapet. Investeringarna anges till 1,2 miljarder kr och i T- banebyggen till ungefär 900 milj. kr.

[ flerårsplanen för väg- och brobyggande för perioden 1970—1974 konstateras att rambeloppen för länet beträffande riksvägar och länsvägar har skurits ned för både år 1970 och år 1971. Länsstyrelsen bedömer de tilldelade ramarna som helt otillräckliga mot bakgrund av det växande trafikarbetet och regionens expansion. Om inte medelsramarna utvidgas kommer sannolikt inte heller det planerade bostadsbyggandet att kunna fullföljas.

Länsstyrelsen understryker med kraft behovet av ytterligare vägmedel bl. a. för att kunna realisera det behövliga bostadsbyggandet.

Utbyggnaden av pendeltågstrafiken betraktas som mycket angelägen med hänsyn till regionens allvarliga underförsörjning med kollektiva transporter.

Allmänna åtgärder

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Norrtälje kommun bör komma i fråga för lokaliseringsstöd och beaktas vid utlokalisering av statlig och privat verksamhet. Vidare bör landstinget lokalisera verksamheter till Norrtälje kommun.

Länsstyrelsen framhåller värdet av en samordning av de regionala och kommunala insatserna i norra länsdelen både på utrednings- och verkstäl- lighetsstadiet.

I fråga om skärgården föreslår länsstyrelsen sammanfattningsvis -- att fler tjänster inrättas för tillsyn av allmän mark. -— att rationalisering av lots-. fyr- och tullväsendet bör vägas mot sjösäkerheten, servicen och kommunala skatteunderlaget. Är indrag- ningar nödvändiga av andra orsaker bör undersökas om vård och tillsyn av fyrar m. m. kan ge ersättande sysselsättningsmöjligheter,

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 10

— att hemslöjd och konsthantverk bör stimuleras, — att kommunala markberedskapen bör förstärkas, att arbetet med att utforska och stimulera till lämpliga special- och trädgårdsodlingar bör intensifieras, — att subventioner av godsbefordran för de i skärgården verksamma näringsidkarna införs, — att skärgårdsborna bör i högre grad intresseras för investeringar i anläggningar som turister efterfrågar. —- att lån eller bidrag av olika slag bör kunna utgå för kostnader med anledning av byggnadsplaner, — att hantverks- och servicekatalog angående den service som finns i skärgården sammanställs och distribueras till turister m. fl., — att skärgården bör få ta i anspråk de resurser som avsatts i reservationsanslaget för särskilda stödåtgärder i glesbygden. R 6 mis s y t t r a n d e n . Flera remissinstanser menar att sysselsätt- ningsfrågorna inte är utpräglade glesbygdsproblem. Brist på arbetsplatser och dåliga förbindelser i delar av Storstockholm skapar samma problem. För att få balans mellan länets olika delar måste en utjämning av yrkes- frekvenser och löner ske. Härför krävs spridning av arbetsplatserna, upp- rustning av kommunikationerna, stöd åt glesbygdskommunerna.

Länsstyrelsens kommentar. Länsstyrelsen anser att de fördelar som är förknippade med en gemensam arbetsmarknad är så stora att en ur mänga synpunkter angelägen spridning måste hållas inom ramen för strävandena mot en enhetlig arbetsmarknad.

Utbyggnaden av de största arbetsområdena bör enligt länsstyrelsen, bl. a. på grund av nuvarande kommunikationsförhållanden, göras i en sådan takt att utrymme finns för satsningar på mindre och välbelägna arbetsområden.

8.2.4 Socialpolitiska åtgärder

Sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Eftersom förslag till åtgärder skall avse områden med vikande befolk- ningsunderlag berör länsstyrelsens förslag endast Norrtälje kommun och skärgården. Redan nu spelar arbetsmarknadsutbildning och beredskaps- arbeten en viktig roll i Norrtälje kommun. Med hänsyn till kommunens sysselsättningsstruktur måste arbetsmarknadsmyndigheterna garanteras tillräckliga resurser för att kunna möta utvecklingen. Länsstyrelsen före- slår att en inventering av lämpliga objekt för beredskapsarbete i Norrtälje kommun och skärgården utförs. Som lämpliga projekt anges upprustning av vägnätet i Norrtälje och de allmänna bryggorna i skärgården.

Ur miljösynpunkt — framför allt beträffande värdefulla ängsmarker — har naturvårdsverket funnit att ersättning bör kunna utgå till lantbrukare villiga att hålla djur och bedriva slåtter. Både miljömässiga och sysselsätt- ningsmässiga skäl talar för att sådana medel kommer Roslagen och skär- gården tillgodo.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 1 1

Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. l glesbygdsområdena inom Norrtälje kommun bör servicebussar för äldre och handikappade inrättas och en upprustning av de äldres bostäder komma till stånd. En förbättring av vägnätet bör ske bl. a. av trafiksäkerhetsskäl. För skärgården föreslås sammanfattningsvis _ att tendenserna till tätortsbildningar på de större öarna förstärkes. Möjligheterna för butikerna att utöka hemsändningsservice bör undersökas och subventioner övervägas, - att skärgårdsborna bör satsa på turistinriktad service, — att möjligheterna till utökad satsning på både öppen och sluten åldringsvård bör undersökas. —- att turismen bör kompletteras med en mer utbyggd och organiserad dagsutflyktsverksamhet baserad på kollektiva transportmedel, _ att befintliga skolor i största möjliga utsträckning bör bibehållas. I framtiden bör prövas om statsbidrag inte kan utgå fast elevantalet understiger gällande normer t. ex. genom proportionell reducering av bidraget. Vid otillräckligt elevunderlag bör upptagningsområdena kunna förändras oavsett gällande kommungränser. Dessutom bör samarbetet mellan ö- och moderskola fördjupas, _ att skärgårdsborna ges ökad möjlighet till vuxenutbildning. Nuvarande regler för gruppstorlek och bidrag försvårar denna typ av utbildning. Skärgården bör i detta avseende jämställas med allmänna stödområdet, —— att bättre samordning av befintliga kommunikationer kommer till stånd. Det gäller att samordna olika typer av transporter med skilda huvudmän (försvaret, sjöfartsverket, postverket m. fl.) såväl tids- som om rådesmässigt med huvudsystemet (vägar, färjor, tåg osv.). att stegrade krav på allmän service med åtföljande ökade kostnader för

kommunerna bör kunna täckas genom olika avgifter. Länsstyrelsen framför slutligen under detta avsnitt några synpunkter på vissa socialpolitiska frågor i Storstockholm. I fråga om bostäderna i regionen framhålls att en stor del av dem har låg standard. Studier av sambandet mellan bostadsstandard och andra förhållanden, såsom de bo- endes inkomst. ålder m.m., visar att de som bor i områden med hög andel gamla och omoderna lägenheter till stor del är äldre personer med låga inkomster. Även andra typer av sociala problem förekommeri dessa områden.

En ökad saneringsverksamhet är nödvändig och socialt angelägen. Den medför emellertid problem både för den befolkning som berörs och för de kommunala myndigheterna. Förnyelse av bostäder ide tätt bebyggda delarna av regionen sker oftast på så sätt att flera hus eller bostadskvarter n'vs samtidigt och bebyggs i ett sammanhang. Detta innebär att de boen- de ofta måste flytta från en invand miljö. De blir därvid ofta hänvisade till nya bostadsområden med väsentligt högre hyresnivå i andra delar av

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 12

regionen, eftersom svårigheter föreligger att skaffa fram ersättningsbostä- der på någorlunda oförändrade villkor. För dem som inte kan få bostads- bidrag är ofta hyran för de lägenheter de erbjuds alltför hög.

Bostadsbyggandet i regionen sker i stor utsträckning i exploaterings- områden utan anslutning till äldre bebyggelse. l de fall dessa områden innehåller både småhus och flerfamiljshus uppdelas de ofta efter bostads- typen i stora från varandra skilda områden. Genom separation av olika typer av bostäder uppstår skillnader mellan olika bostadsområden i de boendes älderssammansättning, genomsnittlig inkomstnivå m. m. För- utom de stockningsproblcm som uppstår i de nybyggda områdena beträf- fande barnstugor, skolor m. m., kan dessa skillnader även medföra sociala problem av annan karaktär.

Beträffande frågan om arbetsplatser i anslutning till bostadsområden anför länsstyrelsen att vid bedömning av de fördelar en gemensam arbets- marknad baserad på koncentration ger måste även konsekvenserna bc- aktas för de människor som är beroende av eller önskar att arbetsplatsen ligger nära bostaden. Behovet av arbetsplatser i nära anslutning till bostä- derna bedöms vara stort. Länsstyrelsen anser det vara rimligt att även dessa grupper får sina krav tillgodosedda.

R e mis s y t t r a n d e n . Från flera remissinstanser framhålls att det saknas ett klart mälsättningsresonemang i länsprogrammet om vilken miljö som eftersträvas för länets invånare. Denna brist blir särskilt känn- bar eftersom en sådan målsättning saknas även i andra regionala planer. Därför borde en mer ingående analys av nuvarande sociala förhållanden ingå i länsprogrammet.

Ett vanligt tema i remissvaren är att sysselsättningspolitiska åtgärder medför att behovet av särskilda socialpolitiska insatser begränsas. En de- centraliserad arbetsmarknad bedöms sålunda motverka glesbygdens av- folkning och därigenom bidra till att behålla ett tillräckligt befolknings- underlag för många servicefunktioner. På samma sätt bidrar förbättrade kommunikationer direkt och indirekt till att bibehålla en önskvärd ser- vicenivå. Dessa synpunkter gäller enligt remissinstanserna såväl de rena glesbygdsområdena i länet som vissa områden inom Storstockholm.

Norrtälje kommun framhåller att den ökade fritidsverksamheten med- för ett starkt behov av förbättrade kommunikationer. Vägarna måste upprustas och all kollektiv trafik inom kommunen (även passbåtstrafi- ken) bör samordnas mellan Storstockholms lokaltrafik och Waxholmsbo- laget. Kommunen föreslår dessutom att någon form av skatt på fritidshus bör införas i värdkommunerna, så att de fritidsboende själva får deltagai kostnaderna för den service de måste tillförsäkras. Stockholms läns företagareförening framhåller att det på grund av rådande äganderättsför- hållanden är förenat med mycket stora svårigheter att åstadkomma sådana tätortsbildningar som föreslagits för skärgården.

Flera kommuner varnar för de negativa sociala effekter som blir följ- den om bostadsbyggandet forceras utöver vad planberedskapen tillåter. Följdinvesteringar av skilda slag måste följa omgående så att nya sam- hällsbildningar får omedelbar tillgång till nöjaktig social. kommersiell och

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 13

kulturell service. Nybyggda områden uppvisar nu ofta stora sociala bris- ter. Huddingc kommun anför att länsstyrelsen i länsprogrammet pekar på och närmare utvecklar de problem av social och kommunalekonomisk natur som sammanhänger med stor inflyttning av unga personer med relativt låga inkomster i de nyproducerade bostadsområdena inom regionen.

Länsstyrelsens kommentar. Dentyngstvägandeinvänd- ningen mot länsstyrelsens förslag till socialpolitiska åtgärder riktar sig mot att en socialpolitisk målsättningsdiskussion för Storstockholm saknas. Länsstyrelsen vill understryka att detta är en stor brist som bör uppmärksammas mer än hittills av alla berörda organ. Vidare är det angeläget att anvisningarna för framtida länsprogram kompletteras så att alla ortskategoriers problem systematiskt blir behandlade. Länsstyrelsen delar de framförda synpunkterna på den sociala betydelsen av goda sysselsättningsmöjlighetcr och kommunikationer.

De ökade sociala kostnader som den snabba utbyggnaden av regionen medför har påtalats av flera remissinstanser. Länsstyrelsen anser att detta är mycket väsentliga problem för kommunerna i regionen, men fram- håller att de sociala behoven inte får eftersättas. Länsstyrelsen understry- ker särskilt de synpunkter som framförts beträffande sanerings- och ut- byggnadsproblematiken.

B.2.5 Investeringarnas regionala fördelning

Planeringrunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas/ kommunblockens investeringsbehov för perioden 1971—1975 ligger i huvudsak KELP 70.

Länsstyrelsen påpekar att betydande skillnader föreligger mellan kom- munerna i fråga om KELP-materialets kvalitet. Bl. a. avtar uppgifternas tillförlitlighet mot planeringsperiodens slut.

Länsstyrelsen anser det betydelsefullt att investeringsplaneringen får en totalekonomisk inriktning. I samband med KELP 70 har länsstyrelsen försöksvis inlett en årlig analys av den kommunalekonomiska långtidspla- neringens antaganden och konsekvenser. Enligt länsstyrelsen är det dock väsentligt att i kommande planeringsomgångar ytterligare analysera sambanden mellan de kommunala drifts- och investeringskostnaderna.

Länsstyrelsen understryker att KELP utgör försöksverksamhet och att den ännu inte kan utgöra ett fast underlag för beslut från statsmakternas sida.

Enligt länsstyrelsen är det ofrånkomligt att en realistisk planering måste styras av resursramarna. En summering av investeringsplanerna kan således komma att avvika väsentligt från vad en behovsanalys för länet som helhet skulle redovisa.

] tabell B.2zl redovisas i sammandrag primärkommunernas och lands- tingets investeringsbehov samt bostadsbyggnadsbehovet enligt de kom-

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 14

munala bostadsbyggnadsprogrammen. Primärkommunernas investeringar har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. l redovisningen ingår inte samtliga kommunala investeringsområden. Exempelvis innefattas inte exploateringsinvesteringar i anslutning till bostadsbyggandet i redovis- ningen. Vidare har endast medtagits projekt som har kostnadsberäknats till 100 000 kr. eller mer. Detta innebär att redovisningen endast omfat- tar primärkommunala investeringar för 6,5 miljarder kr. eller ca 70 % av det totala investeringsbehovet i länets kommuner på ca 9,3 miljarder kr. för den aktuella perioden. De kommunala investeringsbehoven har i vissa fall justerats av berörda länsorgan och beräknas efter dessa korrigeringar uppgå till ca 8.8 miljarder kr. varav drygt hälften har underställts länsstyrelsens regionalpolitiska prioritering.

Bostadsbyggnadsbehovet för den aktuella perioden uppgår till 136 636 lägenheter enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.

Av tabell B.2zl framgår att investeringsbehoven varierar mellan olika huvudtitlar. Enligt planerna faller 64 % av de primärkommunala investe- ringarna inom huvudtitel 3 (byggnads— och planväsen, gatu- och parkförvaltning. sport och friluftsliv) och huvudtitel 5 (industriell verksamhet).

Kommunerna/kommunblocken redovisar varierande investeringsbehov inom olika huvudtitlar. Exempelvis faller 9 % av Norrtälje kommuns investeringar pä huvudtitel 3 och 44 % på huvudtitel 6 (undervisning och annan kulturell verksamhet) medan motsvarande andelar för Solna/Sund- bybergs kommunblock är 48 % resp. 16 ”0.

Av den del av landstingets redovisade investeringsbehov (exkl. lands- tingets trafikverksamhet), som har fördelats på kommuner/kommun— block, faller 30 % på Stockholms kommun och 46 % på Huddinge kommun.

Regionalpolitisk prioritering

Den föreskrivna indelningen av investeringarna i prioritetsgrupper har inte kunnat genomföras helt enligt anvisningarna. Länsstyrelsen pekar härvid på att investeringar som gäller invånarnas primära behov av bostäder, kommunikationer och samhällelig service i sin helhet måste ges högsta prioritet när det gäller att avhjälpa en bristsituation. Följaktligen har på grund av det stora utbyggnadsbehovet i länet 80 % av planerat bostadsbyggande hänförts till prioritetsgrupp l.

Bostadsbyggandet har prioriterats mot bakgrund av regionala lämplig- hetsaspekter. Härvid har planberedskap, genomförandemöjliglteter samt olika kvaliteter bedömts av berörda länsexperter. Även vid prioriteringen av vissa sektorer såsom t. ex. gator och vägar, vatten och avlopp samt skolor har en samordnad bedömning eftersträvats.

Enligt länsstyrelsen är det angeläget att anvisningarna för prioriterings— förfarandet ses över så att jämförbarhet möjliggörs mellan länen.

Länsstyrelsen framhåller att flera svårigheter finns vid fördelningen av

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 15

resurserna i länet. Parallellt med expansionsproblem i de centrala delarna har länet glesbygdsproblem och andra speciella problem i skärgårdsområ- det och övriga yttre delar av länet. Dessa förhållanden innebär även stora anspråk på kommuner och landsting samtidigt som ökade krav ställs på statliga bidragsramar.

Utfallet av länsstyrelsens prioritering åskådliggörs med hjälp av cirkeldiagram i figurerna B.2:l, 8.22 och 8.23. Cirklarnas ytor är proportionella mot de redovisade bostadsbyggnads- resp. investeringsbe— hoven.

R e mis s y t t r a n d e n. Ett flertal remissinstanser understryker att den kommunala självstyrelsen inte får försvagas av den planering som länsprogram 1970 är inledning till. Härvid framhålls att det är principiellt riktigt att statliga ramar ges för den totala kommunala verksamheten. Fördelningen av resurserna inom de fastställda ramarna måste dock ankomma på kommunerna. Vidare pekas på betydelsen av en fördjupad samverkan vid planeringen mellan statliga och kommunala organ. Från många håll framhålls emellertid vikten av att länsprogrammet komplette- ras med bedömningar av kommunernas reella möjligheter att genomföra investeringsplanerna, inte minst ur ekonomisk synpunkt och med avväg- ning mot driftbudgetens behov. Åtskilliga kommuner framhåller dess- utom vikten av att de i KELP-materialet lämnade uppgifterna inte okritiskt får användas som underlag för en övergripande statlig planering, eftersom de är av varierande kvalitet och därmed inte direkt jämförbara mellan kommunerna. KELP får på nuvarande stadium endast betraktas som uttryck för ett planeringsalternativ av flera.

Tabell B.2."I Kommunala investeringar perioden 1971—1975 i projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning på huvudtitlar i tusentals

kr., bostäder iantal lägenheter

Kommun/ Huvudtitel Kommunblock

_________________________________.____——————

0—1

Norrtälje 625 Sigtuna _- Vallentuna _— Vaxholm/Österåker 400 Upplands-Bro Upplands-Väsby 220 Täby 2 500 Järfälla 230 Sollentuna — Danderyd — Solna/Sundbyberg — Lidingö — Ekerö — Stockholm 4 900 Nacka 2 000 Gustavsberg — Botkyrka/Salem 7 000 Huddinge 8 000 Tyresö 4 950 Haninge 3 000 Nynäshamn 609 Södertälje 620

Kommunblockslänet 35 054

Tirelkod

2

3 700 6 720 10058 15 177

54 770 370 361 30 565

5 300 81 125 5 200 200 20 200 7 800

10 500 5 693 400

258139

3

6 985 20 084 3 007 12 878 6 421 14 075 45 391 55 561 81 216 14 802 174 193 66 630 9 104 936 700 109 385

53170 117 729 18 275 31331 12 575 75 481

1864 993

1 000 9 785 78 320

5

22 085 38 144 4 148 33 780 2 255 35 470 27 035 46 591 46 920 28 934 82 927 41 017 19 768 1 164 183 84 093 18 350 168 405 156 909 13 855 44 920 26 785 127 806 2 322 730

0—1 Centralförvaltning, rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning

industriell verksamhet

Socialvård och socialförsäkring Hälso- och sjukvård

NMQWNDINM

Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv Hamnar. kommunikationer och näringsliv

Undervisning och annan kulturell verksamhet

6

33 695 18 003 21 500 37 642 22 400 53 882 55 500 59 138 54 532 17 250 59 627 43 725 23 005 294 425 110 308 12 150 210 325 122 638 50 180 51 330 21 670 71 095 1 444 020

7

9 700 9 700 5 155 11 097 6 550 4 475 23 800 17 655 36 040 12 850 46 020 18 775 7 883 51 170 44 770 5 400 49 174 51 807 12 670 27 822 3 216 33 987

489 716

0—8

77 390 85 931 40 530 106 955 37 626 108 122 169 403 179 175 273 478 74 206 363 128 200 712 65 060 2 598 338 355 756 36 100 508 274 464 883 99 930 168 903 71548 319 204 6 492 972

Bostäder

1940 2 613 2 073 2 583 3 675 4 635 4 060 3 229 9 686 3 148 4 820 2 549 1565 27 405 9 798 1400 18 852 14450 1813 7 594 1304 7 446

136 636

' Exkl. landstingets kostnader för trafikverksamhet ([ 410 100 kr.) samt planerade investeringar vilka inte geografiskt har preciserats (128 540 kr.).

Lands- tinget

3 225

25 145

3 420 40 320 1 310 37 830 57 570 10 000 30 050 800 346 295 810

45 920 523 710 915

2 025 2 895 9 330

1415 5701

Prop. 1972: 11] Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m. m.

.. Ch

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 17

Länet 136 636

1 940 & Norrtäl . -. DU

Stockholmsregionen N & / ) Södertälj 1 300 (N &

| I Nynäsha

Figur B.2:l Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostadsbyggnads- bchov för perioden 1971—1975, antal lägenheter

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 18

Länet 4 549

Figur B.2z2 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investeringsbehov för perioden 1971—1975. miljontals kr.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 19

Figur B.2:3 chionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investeringsbehov för perioden 1971—1975, miljontals kr.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 20

B. 3 Uppsala län

B. 3.1 Synpunkter på uppläggningen av planeringsverksamheten.

Vad gäller planeringsunderlaget anser lä n s st y r e l s e n det vara orealistiskt att bedriva en regionalpolitik där man inte har möjlighet att uppställa mål i avsikt att korrigera en utveckling som ur olika synpunkter bedöms som oacceptabel eller mindre önskvärd. Förändringarna isam- hällsutvecklingen är så snabba att möjligheter ständigt måste finnas att ändra en målsättning om förutsättningarna ändras.

Länsstyrelsen anser att det kan vara värdefullt att göra en ortsklassifi- cering för hela landet. Resp. ortsgrupp inrymmer emellertid orter med olika karaktär och förutsättningar och deras roll i regionala sammanhang måste beaktas. I de fortsatta övervägandena bör ortsklassificeringen ytterligare differentieras. Även bland de orter som inte ingår i ortsklassifi- ceringen finns ett stort antal orter som måste tillförsäkras fortsatt utveckling. Att de inte finns medtagna i programmet innebär inte att de är uteslutna i fråga om lokaliseringar.

De mål som satts upp på det näringspolitiska och socialpolitiska området är relativt allmänna. Även medlen är opreciserade. Skälet till detta är bl. a. att länsstyrelsen inte förfogar över medel som ger möjlighet att nämnvärt påverka utvecklingen.

De flesta problem som finns på samhällsbyggandets område kräver gemensamma överväganden mellan stat, kommun och näringsliv. Enligt länsstyrelsen krävs ytterligare samordnade överväganden innan gemen- samma mål kan formuleras och behövliga medel anges. Vidare bör enligt länsstyrelsen ett översiktligt regionalpolitiskt handlingsprogram vara flexibelt och inte innehålla alltför långtgående preciseringar.

De mål som satts upp i länsprogrammet måste även ses som utgångs- punkt för den fysiska planeringen.

Genomförandet av det regionalpolitiska handlingsprogrammet förut- sätter fortsatta överväganden och samarbete mellan alla parter som påverkar den regionala utvecklingen. Länsstyrelsens avsikt är att följa upp programmet genom överläggningar med olika inblandade parter.

För att kunna genomföra en regional planeringsverksamhet med förankring i länen anser länsstyrelsen det nödvändigt att fördelnings- beslut delegeras till länsorganen. Statsmakten bör därför tilldela länen ramar för olika investeringsverksamheter.

B. 3.2 Utgångspunkter för programformuleringen Planeringsnivå

L ä n s s t y r e l s e n anför att länet under lång tid har haft en positiv befolkningsutveckling. l länsplanering l967 konstaterades en tilltagande ökning under l960-talet. Utvecklingen varierade emellertid inom länet. Länets södra del (Uppsala och Enköping kommunblock) karakteriserades

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 21

av befolkningsökning medan den norra länsdelen (Tierps kommunblock, Nordöstblocket och Älvkarleby kommun) redovisade en ogynnsam utveckling. Enligt prognos 2 i länsplanering 1967 skulle detta mönster i princip komma att bestå.

På grund av omfattande ändringar i läns- och kommunblocksindel- ningen har länsstyrelsen gjort en översyn av befolkningsprognosen i länsplanering 1967. Även skillnaden mellan den faktiska och prognose- rade utvecklingen anser länsstyrelsen motivera en korrigering av progno- sen. Eftersom nya näringslivs- och befolkningsprognoser senare skall utarbetas har länsstyrelsen inte gjort någon bedömning av utvecklingen längre än till år 1975.

För länet som helhet överensstämmer den faktiska utvecklingen relativt väl med den prognoserade. [ vissa delar av länet föreligger dock markanta skillnader.

Länsstyrelsens översyn av prognos 2 i länsplanering 1967 har resulterat i en folkmängd på 237 600 personer i länet är 1975. Denna bedömning torde förutsätta en årlig nettoinflyttning med ca 2 500 personer. Den reviderade prognosen anges av länsstyrelsen som planeringsnivå.

Hittillsvarande befolkningsutveckling jämte folkmängd enligt prognos 2 och målsättning i länsplanering 1967 samt planeringsnivå för år 1975 framgår av följande tabell.

Kommunblock Faktisk folkmängd Prognos 2 MålSän' Planerings-

—_ 1975 "mg nivå

1965 1970 1975 975 Enköping 33 510 38 069 36 500 39 300 41 000 Uppsala 115 420 130 327 148 800 148 800 144 000 Nordöstblocket 17 908 18 642 18 300 18 300 20 000 Tierp 21932 21321 21700 21700 22200 Älvkarleby 10 110 10 276 9 600 10 200 10 400

Kommunblockslänet 198 880 218 635 234 900 238 300 237 600

Höjningen av befolkningsantalet för Enköpings kommunblock sam- manhänger med att den faktiska utvecklingen redan passerat den progno- serade för år 1975. Orsaken till denna utveckling är bl. a. expansionen i Håbo kommun. Hittillsvarande utvecklingstendenser och det förhållandet att nya verksamheter beräknas tillkomma anses motivera en höjning av planeringsnivån i förhållande till målsättningen i länsplanering 1967.

För Uppsala kommunblock motiveras sänkningen med att prognos 2 ger en alltför optimistisk utvecklingsbild. Nedjusteringen innebär en folkökning mellan åren 1970 och 1975 av ungefär samma omfattning som under perioden 1965 —1970.

Planeringsnivån för Nordöstblocket har bedömts på grundval av den väntade utvecklingen bl.a. i befintligt näringsliv och genom lokalise- ringen av kärnkraftverk till Forsmark. Höjningen av planeringsnivän för Tierps och Älvkarleby kommunblock har skett med hänsyn till den

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 22

väntade näringslivsutvecklingen och de senaste årens relativt gynnsamma befolkningsutveckling.

R 6 mis s y t t r a n d e n . Flertalet remissinstanser ansluter sig till länsstyrelsens förslag till planeringsnivåer. Enköpings kommun påpekar den osäkerhet i utvecklingen som Håbo utgör. Älvkarleby kommun anser

att kommunens planeringsnivå bör höjas med hänsyn till kommunens läge och näringslivets utveckling.

Ortsklassificering

L ä n 5 st y r e l s e n föreslår följande klassificering av orterna i länet.

Storstadsalternativ Uppsala Regionala tillväxtcentra Enköping, Tierp Serviceorter Nordöstblocket Övriga orter Älvkarleby

Länsstyrelsen betraktar Uppsala som storstadsalternativ när det gäller verksamheter som bör eller måste samordnas med den högre utbildningen eller forskningen.

Enköping uppfyller de krav som ställs på ett regionalt tillväxtcentrum. Förslaget om Tierp som regionalt tillväxtcentrum är ett uttryck för länsstyrelsens strävan att länets norra del i vissa sammanhang skall fungera som en gemensam arbets- och serviceregion. Bl. 3. har länsdelen i fråga om administrativa och judiciella indelningar sammanförts till en region med Tierp som huvudort. 1 Nordöstblocket bor närmare 20 000 människor som har relativt långt till närmast belägna regionala tillväxt- centrum. Någon gemensam serviceort för mer kvalificerad service finns inte, och enligt länsstyrelsen är det angeläget att en utvecklingsplan för blocket utarbetas som klarlägger var service och näringsliv i framtiden bör lokaliseras.

R e mis s y t t r a n d e n . Enköpings och Uppsala kommuner anslu- ter sig till länsstyrelsens förslag. Uppsala kommun erinrar om betydelsen av en mer mångkärnigt betonad utbyggnad av Storstockholm emot en Mälarstad än vad som förutsatts i förslaget till regionplan för Stockholms- trakten. 1 ett sådant perspektiv skulle Uppsala bli ett storstadsalternativi betydligt vidare bemärkelse. [ Nordöstblocket diskuterar kommunerna centralortsfrågart Nordöstblockets samarbetsnämnd framhåller att endast östhammar eller Gimo kan komma i fråga som centralort. Östhammars kommun anser att endast Östhammar uppfyller de krav som kan ställas på huvudorten medan Olands kommun och handelskammaren anser Gimo vara den mest lämpliga centralorten. Dannemora kommun anser att man måste satsa på alla livskraftiga tätorter iservice- och kommuni- kationshänseende för att människorna skall kunna bo kvar. Älvkarleby kommun framhåller att man bör frångå riktlinjerna för klassificeringen och anger att det i norra länsdelen finns fyra tätorter med tillväxtmöjlig- heter som kan fungera som centralorter i regionen, nämligen Skutskär, Tierp, Gimo och Östhammar.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 23

B. 3.3 Sysselsättningspolitiska åtgärder Bakgrund

Enligt lä n 5 p r 0 g r a m m et minskade under första hälften av 1960-talet sysselsättningen inom jord- och skogsbruk med drygt 2 600 personer. Avgången från dessa näringar beräknas under 1970-talet uppgå till 2 000 personer.

Andelen industrisysselsatta av samtliga förvärvsarbetande är lägre i länet än vad som gäller för riket. [ mitten av 1960-talet sysselsatte industrin 27 % av länets samtliga förvärvsarbetande medan riksgenom- snittet var på 34 %. Orsaken härtill är främst den prägel som Uppsalas dominerande serviceverksamheter sätter på länets näringsliv.

Det finns emellertid i länet kommunblock där industrin svarar för 40—60 % av hela sysselsättningen. Största betydelsen har industrin i de norra och nordöstra länsdelarna med tyngdpunkten på cellulosa- och träindustin i Skutskär. Stålverket i Söderfors, wallboardindustrin i Karl- holm samt metall- och verkstadsindustrin i Tierp, Österbybruk och Gimo. Samtliga dessa orter utom Tierp kan betraktas som ensidiga industriorter, där det dominerande företaget svarar för den helt övervägande delen av sysselsättningen.

Under 1960-talet ökade sysselsättningen förhållandevis kraftigt inom metall- och verkstadsindustri, jord- och stenindustri samt kemisk industri. Svag sysselsättningsökning noteras för gruvindustri, träindustri samt den grafiska industrin medan massa-, pappers- och wallboardindustrin, livs- medelsindustrin, textil- och konfektionsindustrin samt sko-, läder- och gummiindustrin minskade sin sysselsättning. Industrin i länet domineras till antalet av små och medelstora företag. Nära 80 % av företagen hade mindre än 50 anställda.

Sysselsättningen i byggnads- och anläggningsverksamhet ökade med drygt 1 700 personer mellan åren 1960 och 1965. Större delen eller 85 % av denna ökning föll på södra länsdelen. Under senare delen av 1960-talet har tendenser till en mindre uppgång i sysselsättningen kunnat förmärkas. Beroende bl.a. på beslutet att bygga ett kärnkraftverk i Forsmark i Nordöstblocket torde efterfråga på byggarbetskraft bli hög under 1970- talet. Den dominans som undervisning, forskning, sjuk- och hälsovård, handel och offentliga tjänster har i Uppsala ger givetvis också karaktären åt hela länets näringslivsstruktur. Vid mitten av 1960-talet var således inemot hälften av länets förvärvsarbetande befolkning sysselsatt inom servicesektorn. Motsvarande andelihela riket var 46 %. Strukturskillnaden som föreligger mellan länet och riket beror på de direkta tjänsteproduce- rande näringarna främst i Uppsala, där bl. a. universitetet, lantbrukshög- skolan, akademiska sjukhuset samt miltärförbanden utgör stora och expansiva arbetsplatser. Utvecklingen under den första delen av 1960- talet innebar också en kraftig andelsökning för de offentliga tjänste-nä- ringarna som 1965 sysselsatte ca 30 % av de förvärvsarbetande. Däremot

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 24

har varuhandeln, samfärdsel m.m. en lägre sysselsättningsandel än riks- genomsnittet.

Sysselsättningsutvecklingen under den första delen av 1960-talet inne- bar ett tillskott på drygt 7 600 personer i länet eller närmare 25 %. Offentliga och andra tjänster svarade därvid för inte mindre än 5 100 av hela ökningen.

Allmänna åtgärder

Kommu nernas förslag. Allmänt framförs krav på en för- stärkning och differentiering av näringslivet samt ökade sysselsättningsmöj- ligheter för kvinnorna. Någon form av lokaliseringsstöd framförs också som önskvärt. Några kommuner anser att den låga bostadstilldelningen motverkar kommunala ansträngningar att stärka näringslivet. Tillgång på service och kommunikationer framhålls också av några kommuner som betydelsefulla när det gäller lokaliserings- och sysselsättningsfrågor.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. De åtgärder länsstyrelsen föreslår för att lösa problemen på arbetsmarknaden torde påverka utvecklingen först på litet längre sikt. De medel som är nödvändiga för att genomföra en del av de åtgärder som föreslås saknas för närvarande.

Flertalet av de åtgärder som föreslås förutsätter också att de utarbetas och genomförs i samarbete mellan statliga och kommunala organ samt näringslivets och arbetsmarknadens parter.

Länsstyrelsen föreslår sammanfattningsvis

att större resurser tilldelas länsförvaltningen så att en aktiv regional sysselsättningspolitik kan drivas från länsmyndigheternas sida,

att statens administrationsbidrag och landstingets bidrag till företagare- föreningen höjs så att företagareföreningens rådgivningsverksamhet i bl. a. frågor om ekonomi och administration kan utökas,

att en översyn av den nu gällande områdesindelningen för lokalise- ringstöd bör göras så att stöd skall kunna utgå till den norra länsdelen,

att målsättningen måste vara att verka för att alla kvinnor som önskar förVärVSarbeta kan ges tillfälle till det och att kommunerna aktivt verkar för att utöka barntillsynsmöjligheterna,

att omskolnings- och uppskolningsverksamhet decentraliseras så att kvinnorna ges större möjlighet att delta i utbildningen,

att strävan inrikats på att eliminera de risker som finns i arbetsmiljön. De arbetsuppgifter som kan klaras av äldre och handikappad arbetskraft bör förbehållas sådana arbetstagare. Från samhällets sida erfordras bl. a. att skyddad sysselsättning kan erbjudas i tillräcklig utsträckning.

att för att underlätta bl. a. kvinnornas inträde i arbetslivet kollektiva transporter mellan bostad och arbetsplats ordnas. i de fall transporter är nödvändiga för att tillgodose näringslivets behov av arbetskraft är det rimligt att företagen själva står för en del av kostnaderna för sådan trafik,

att arbetsgivaren intar en positiv inställning till deltidsarbete och arbetstidens förläggning,

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 2 5

att i den mån arbetskraftsefterfrågan måste lösas genom inflyttning de anpassningsproblem som uppstår för de inflyttade ägnas stor uppmärk- samhet från i första hand företag, kommuner och fackliga organisationer,

att strävan inriktas på en större differentiering av näringslivet i de ensidiga industriorterna. Åtgärderna måste dock koncentreras till ett fåtal orter,

att ytterligare industri- och hantverkshus byggs och att möjligheter att uppföra dessa med statligt stöd bör finnas,

att kontaktverksamheten mellan de statliga myndigheterna, kommu- nerna och det enskilda näringslivet utökas.

Länsstyrelsen anför vidare att väg 292 som förenar Söderfors—Tierp— Örbyhus—Österbybruk—Gimo är betydelsfull för den regionala utveck- lingen. En tidgarcläggning av detta vägprojekt bör prövas i samband med revideringen av vägplanerna. Detsamma gäller länsvägarna 291 och 770 som förbinder Karlholmsbruk med Tierp samt väg 282 som samman- binder Knutby—Almunge med Uppsala.

Vid revideringen av vägplanerna kan även andra vägar bedömas ha sådan betydelse ur regionalpolitisk synpunkt att de bör ges en annan prioritering än den som gäller.

Då kommunblocksreformen är genomförd kommer de nybildade kommunerna att tillhöra två eller flera riktnummerområden och därige- nom taxeområden. Samtalskostnadema blir därigenom olika i en och samma kommun. Enligt länsstyrelsen kan det finnas anledning att diskutera en ändring av riktnummer- och taxeområden så att respektive kommun så långt möjligt tillhör samma område.

R e m is 3 y t t r a n d e n . Utöver de vägprojekt länsstyrelsen priori- terat redovisar kommunerna ett flertal vägprojekt som bör tidigareläggas.

Selektiva åtgärder

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram.

Beträffande Enköpings ko mmunblock bör ett mer diffe- rentierat och därmed mindre konjunkturkänsligt näringsliv eftersträvas genom etablering av industri- och serviceföretag såsom regionlager, industriserviceverksamhet, viss statlig verksamhet, serviceinrättningar m. m. För att underlätta etableringar bör övervägas att uppföra ett industri- och hantverkshus i Enköping. Om en gemensam arbetsmarknad med Enköping som huvudort skall kunna fungera tillfredsställande måste barntillsynsmöjligheterna och kommunikationerna i blocket förbättras. Håbo kommuns strävan att utveckla näringslivet och förbättra sysselsätt- ningsmöjlighetema i Bålsta måste stödjas för att minska beroendet av Storstockholm sområdets arbetsmarknad.

[ de orter där inga mer betydande nyetableringar kan väntas bör man sträva efter att skapa så goda utvecklingsbetingelser som möjligt för befintligt näringsliv.

Utlokalisering till U p p 5 al a av olika verksamheter kan förväntas för vissa speciella verksamheter som kan dra fördel av följande faktorer

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 26

— stora utbildnings— och forskningsresurser — goda vägförbindelser när motorvägen Stockholm—Uppsala byggts ut i sin helhet 1972, snabba och täta kommunikationer till Stockholm och närhet till Arlanda med möjligheter att bl. a. flygtransportera gods differentierad arbetsmarknad med tyngdpunkten på servicenäringar — differentierat utbud på samhällsservice, kommersiell och kulturell service.

För att öka industrisysselsättningen i Uppsala och skapa en mer differentierad arbetsmarknad förordas åtgärder i form av ett mer utveck- lat samarbete mellan kommunala myndigheter och företagarna, mark- och planberedskap för industriändamål. tillgång till lokaler i ind ustri— och verkstadshus och en god bostadsförsörjning. Om Uppsalablocket skall fungera som en gemensam arbetsmarknad krävs en lämplig utformning av de kollektiva transporterna och en fortsatt utbyggnad av barntillsynen bl. a. i orterna runt Uppsala. Strävandena att inrätta en forskningsstation i Uppsala som skulle tjäna som förbindelselänk mellan forskning och näringsliv bör stödjas och skulle också kunna ge upphov till att ny kvalificerad industriell verksamhet utvecklas och förläggs till Uppsala.

[ N o r d ö st b 1 0 c k e t måste eftersträvas ett mer differentierat näringsliv och ökade arbetsmöjligheter för kvinnorna. Kärnkraftverket i Forsmark kommer att ge ett betydande antal människor sysselsättning. Därutöver behövs emellertid en komplettering av näringslivet. En utveck- ling av näringslivet kan dock inte klaras utan ekonomisk medverkan från statens sida. Förutsättningarna för ett industri- och verkstadshus bör undersökas. Barntillsynsfrågan måste lösas, i första hand i Östhammar och öregrund, där en utbyggd barntillsyn för närvarande saknas. Den fortsatta samhällsutbyggnaden bör koncentreras till något centrum i blocket. [ övrigt bör man inrikta sig på att vidmakthålla ett tillräckligt

stort befolkningsunderlag för nuvarande serviceinrättningar. Stora möjlig— heter finns att utveckla turismen i blocket genom bruksmiljöernas speciella karaktär och tillgång till skärgårdsområde. En utökad turist- näring bör i första hand inriktas på det rörliga friluftslivet. Förutsätt- ningarna för ett konferenshotell bör undersökas.

T i e r p har länsmyndigheterna aktivt verkat för att utveckla till en för norra delen av Uppsala län betydande arbets— och serviceort. Även i framtiden bör utbyggnaden av samhällsservice och arbetstillfällen i blocket i första hand ske i Tierp. Länsstyrelsen anser att norra länsdelen bör bilda domkrets för en tingsrätt med tings— och kansliort i Tierp. För att underlätta nyetablering av industrier krävs bl. a. en god industrimark- beredskpp. Den sysselsättningsökning i Tierp som eftersträvas får inte bli av den omfattningen att arbetskraftsbrist uppstår för befintligt näringsliv.

[ de orter där inga mer betydande nyetableringar kan väntas bör man sträva efter att skapa så goda utvecklingsbetingelser som möjligt för det näringsliv som väntas bli bestående.

För att Tierp skall kunna fungera som gemensam arbets— och serviceort måste kommunikationema till och från Tierp förbättras och barntill- synen ide större orterna i blocket byggas ut.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 27

[ Älv k a rl e b y k 0 m m u n bör kommunen och länsorganen gemensamt verka för lokalisering av lättare sysselsättning för att åstad- komma ett mer differentierat näringsliv. Genom det nya industriområde som planeras i Skutskär skapas bättre utvecklingsbetingelser för det befintliga näringslivet och bättre möjligheter för nytillkommande verk— samheter att etablera sig. Förutsättningarna för att uppföra ett industri- och hantverkshus bör undersökas. Turistattraktionerna i kommunen bör tillvaratas genom en fortsatt satsning på fritidsanläggningar.

R e mis s y t t r a n d e n . Kommunernas resmissynpunkter överrens- stämmer till stor del med länsstyrelsens förslag till allmänna och selektiva åtgärder. Älvkarleby kommun anser dock att länsstyrelsen anlägger en negativ syn på kommunens förutsättningar för nyetableringar. Uppsala kommun framhåller att svårigheterna för kvinnor med akademisk utbild- ning att få sysselsättning borde uppmärksammats i länsprogrammet. Vidare att offentliga myndigheter i sin rekrytering bör inta en positiv hållning till äldre kvinnlig och handikappad arbetskraft. Enköpings kommun framhåller önskvärdheten av att näringsgrenar av kommersiell och administrativ karaktär som kan komplettera nuvarande näringsliv lokaliseras till Enköping. Håbo kommun anser att kommunen måste få bostadskvoter i tillräcklig omfattning om strävandena att åstadkomma nyetableringar skall bli möjliga. Landstinget delar i stort länsstyrelsens förslag och instämmer i den fortsatta satsningen på Tierp samt uppfatt- ningen att goda utvecklingsbetingelser måste skapas för befintliga indu- strier i övriga orter i Tierpsblocket och i Skutskär.

B. 3.4 Socialpolitiska åtgärder Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen.

L ä n 5 st y r e l s e n anser det vara samhällets uppgift att svara för att de människor som drabbas av försämrad service får tillgång till kollektiva transportmedel så att de kan nå en serviceort och/eller att viss distribution av varor och tjänster ombesörjs för dessa människor.

Länsstyrelsen har i sin bedömning av länets nuvarande och framtida serviceförsörjning i huvudsak utgått från glesbygdsutredningens resone- mang att den regionala serviceförsörjningen bör organiseras efter tre nivåer; närhetsservice, kommuncentrum service och regioncentrumser- vice.

I Uppsala län finns det två orter (Uppsala. Enköping) som uppfyller de krav som ställs på regioncentrumservice. Åtta orter (Bålsta, Knivsta, Alunda, Östhammar, Österbybruk, Örbyhus, Tierp och Skutskär) bedöms ha kommuncentrumservice.

Nästan hela länets befolkning har tillgång till närhetsservice på mindre än 10 kmzs avstånd. De som har tillgång till egen bil när kommun- centrum- och regioncentrumservice inom de tidsgränser glesbygdsutred- ningen räknar med. Detsamma gäller större delen av den befolkning som har tillgång till kollektiva transportmedel. Mer än 20 km till kommun-

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 28

centrumservice har befolkningen i östra delarna av Tierpsblocket. norra delen av Östhammars kommun samt ytterområdena i Uppsalablocket.

Kollektiv busstrafik saknas i vissa delar av länet. Över 10 000 männi- skor berörs härav. Ungefär lika många kan sägas ha dåliga kommunika- tioner med två enkelturer eller mindre per dag. Gemensamt för de delar av länet som har dåliga kommunikationer är den stora andelen personer över 65 år. Mellan 20 och 25 % av befolkningen faller över detta åldersstreck.

Den bedömning av serviceförsörjningen år 1975 som kommunerna gjort visar på en ökning av serviceutbudet i några få orter medan många små orter beräknas får en minskning.

K o m m u n e r n a s fö r s i a g. Flertalet kommuner understryker den kollektiva trafikens betydelse för serviceförsörjningen och riktar krav på statliga trafiksubventioner. Det gäller särskilt för de handikappade och äldre människorna. Även krav på olika typer av ambulerande service framförs. En del kommuner framhåller angelägenheten av att viss service finns kvar och/eller att serviceförsörjningen kompletteras med post. försäkringskassa, bank, bensinstation etc.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram.

Vid lokalisering och dimensionering av den offentliga servicen måste förutom företagsekonomiska även ingå bl. a. samhällsekonomiska och sociala överväganden. Den kommersiella servicens etablering kan indirekt påverkas genom lokaliseringen av bostadsbyggande och samhällsservice.

Den statliga regionala servicen bör i första hand lokaliseras till Uppsala, Enköping och Tierp. Viss sådan service bör också kunna lokaliseras till Nordöstblocket. Sjukvården i Nordöstblocket bör byggas ut genom att en vårdcentral förläggs i blocket.

Om inte bildandet av större kommuner skall medföra försämrad kommunal service bör kommunerna eftersträva filialverksamhet för t. ex. social service och biblioteksservice. För att nedbringa investerings- kostnaderna bör kommunerna tillvarata möjligheterna till gemensamt utnyttjande av lokaler och personal för olika verksamheter t. ex. skolor- nas bespisningslokaler. idrottsanläggningar och samlingslokaler.

Serviceutrustningen bör i första hand förstärkas iorter med kommun- centrumservice. Därtill finns ett antal orter med s. k. närhetsservice där strävan bör vara att upprätthålla underlaget för befintlig service.

Varu- och serviceförsörjningen i glesbygden och i de mindre tätorterna syns endast kunna lösas genom ett ekonomiskt engagemang från samhällets sida. Distributionskanaler som kan utnyttjas i sammanhanget är skolskjutsar och lantbrevbärare.

Länsstyrelsen anser det rimligt att staten svarar för en tillfredsställande trafikförsörjning i glesbygden och att de ekonomiskt sämre ställda kommunerna inte belastas med kostnaderna för detta. En övervältring av kostnaderna för den kollektiva trafiken på landsting, kommuner och enskilda kan inte samhällsekonomiskt vara någon riktig lösning.

1963 års trafikpolitiska beslut bör omprövas. då en ren konkurrens- situation mellan olika trafikgrenar torde vara omöjlig att uppnå så länge

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 29

man inte kan beräkna de verkliga samhällsekonomiska kostnader varje trafikgren orsakar. [ avvaktan på en omprövning av trafikpolitiken anser länsstyrelsen att följande inriktning av den kollektiva trafiken kan diskuteras. Den kollektiva" trafiken måste för att den skall kunna bli ett alternativ till bilen vid arbets- och serviceresor ha stor turtäthet och snabbhet. Detta kräver subventioner från samhällets sida liksom för att upprätthålla trafiken på vissa nuvarande busslinjer som i framtiden inte kommer att bära sig. För att uppnå ett vittförgrenat kollektivt trafiknät måste också i vissa fall de traditionella formerna för kollektiv trafik överges.

Trafikpolitiken bör ingå som en del av regionalpolitiken och syfta till att utjämna de skillnader i levnadsbetingelserna som finns mellan befolk- ningen i olika regioner.

Den kollektiva trafiken kan uppdelas i regional trafik, trafik inom kommunblocken och komplementär trafik. Den regionala trafiken bör utgöras av snabbusslinjenät. För det stora antalet pendlare mellan Stockholm och Uppsala måste tågförbindelserna förbättras i första hand genom förkortade restider.

Trafiken inom kommunblocken bör vara utformad så att den samman- binder de tätast befolkade delarna i blocket med centralorten och eventuella större arbetsorter. Turerna bör vara avpassade så att de kan användas för arbets- och serviceresor. Dessutom bör det finnas ett antal turer kvällstid.

För de områden som idag saknar busstrafik eller genom nedläggning kommer att sakna sådan kan man tänka sig ett trafiksystem där transporterna sker till uppsamlingsplatser vid vägar med busstrafik eller direkt till centralorten eller större arbetsplats. Transporterna kan utföras av skolskjutsarna, genom särskild beställningstrafik eller genom att privatpersoner med egen bil mot ersättning inlemmas i trafikservicen.

R e mis s y t t r a n d e n . Uppsala kommun delar inte länsstyrelsens uppfattning att samhället inte kan påverka situationen i fråga om kommersiell service på landsbygden. Kommunen framhåller önskvärd- heten av att stadsdelen Sävja och orten Storvreta återfår de tågförbindel- ser som indragits. Ett återupprättande av en station för pendeltrafik till Stockholm i Uppsalas södra del kan även få stor betydelse för stadsdelen Gottsunda.

Nordöstblockets samarbetsnämnd anser att Östhammar bör bli kansli- ort för Uppsala läns norra tingsrätt. Inte endast Tierp bör bli gymnasieort för Nordöstblocket utan nuvarande uppdelning av Östhammars kommun på Uppsala och Tierps gymnasiområdc bör bestå. Inriktningen mot Uppsala gör att en hälsovårdscentral i Tierp inte kommer att få någon nämnvärd betydelse för Nordöstblocket. Älvkarleby kommun framhåller att en konsekvent satsning på Tierp innebär att befintlig service i Skutskär försämras. Resultatet av en försämrad service kan bli att befolkningen i servicehänseende orienterar sig mot Gävle. Landstinget delar länsstyrelsens uppfattning om den kollektiva trafikens uppbyggnad.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 30

8.3.4 lnvesteringarnas regionala fördelning

Planeringrunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas/kom- munblockens investeringsbehov för perioden 1971—1975 ligger i huvud- sak KELP 70.

Länsstyrelsen anser att försöksverksamheten med KELP har varit av stort värde. Dess syfte är enligt länsstyrelsen att i första hand informera om större planerade offentliga investeringar samt att åstadkomma en bättre samordning mellan kommunernas och statens insatser inom skilda verksamhetsområden. Härutöver erhålls en uppfattning om vad den fastställda befolkningsmålsättningen medför i form av grundläggande investeringar. Eftersom länsstyrelsen på flera sätt påverkar den kommu- nala investeringsverksamheten är det enligt länsstyrelsen väsentligt att aktuella och tillförlitliga investeringsuppgifter erhålls från kommunerna.

] tabell B.3:l redovisas i sammandrag primärkommunernas och lands- tingets investeringsbehov samt bostadsbyggnadsbehovet enligt de kom- munala bostadsbyggnadsprogrammen. Primärkommunernas investeringar har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. Samtliga kommunala in- vesteringar ingår inte i redovisningen. Exempelvis innefattas inte exploa- teringsinvesteringar i anslutning till bostadsbyggandet i redovisningen. Vidare ingår endast projekt med en beräknad kostnad av minst 100 000 kr.

Totalt för länet uppgår med dessa begränsningar de primärkommunala investeringsbehoven för den aktuella perioden till ca 553 milj. kr. Bostadsbyggnadsbehovet anges till 21 354 lägenheter.

Huvuddelen eller ca 64 % av de primärkommunala investeringsbehoven faller på huvudtitlarna 3 (byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvalt- ning, sport och friluftsliv) och 6 (undervisning och annan kulturell verksamhet).

Kommunerna/kommunblocken redovisar sinsemellan ,varierande in- vesteringsbehov. Exempelvis faller ca 44 % av Enköpingsblockets behov på hvudtitel 6 (undervisning och annan kulturell verksamhet) och 5 % på huvudtitel 7 (socialvård och socialförsäkring) medan motsvarande andelar för Uppsala kommunblock är 20 % resp. 19 %.

Av landstingets planerade investeringar faller 71 milj. kr. eller 59 % på Uppsala kommunblock.

R e mis s y t t r a n d e n. Flera kommuner framhåller att investe- ringsplaneringen befrämjar samordningen mellan olika sektorer. Vidare pekas på att investeringsmaterialet snabbt blir inaktuellt och därför bör aktualiseras. Uppsala kommun anför att de uppgivna investeringsbehoven för vissa sektorer fått karaktären av mindre realistiska önskelistor. Håbo kommun understryker att investeringsramarna i länsprogrammet inte får låsas fast med hänsyn till tlexibiliteten i den kommande planeringen.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 31

Regionalpolitisk prioritering

Länsorganen har vid de sektoriella prioriteringarna tillämpat regeln att till prioritetsgrupp ], ll och lll hänföra resp. 60, 20 och 20 (7; av investeringsbehoven. För bostadssektorn har länsbostadsnämnden till prioritetsgrupp I fört det antal lägenheter som motsvarar det möjliga byggandet under den aktuella perioden.

Ett flertal sektorer har endast prioriterats regionalpolitiskt, varvid flera avsteg har gjorts från denna regel. De regionalpolitiska prioritetringarna skall ses som ett uttryck för länsstyrelsens allmänna syn på hur den regionala fördelningen av investeringarna under perioden 1971—1975 bör vara för att stå i överensstämmelse med de regionala mål som har uppställts i länsprogrammet.

Utfallet av länsstyrelsens prioritering åskådliggörs av cirkeldiagrammen i figurerna B.3:l och B.3:2. Cirklarnas ytor är proportionella mot de redovisade bostadsbyggnads- resp. investeringsbehoven.

R e mis s y t t r a n d e n. Flera remissinstanser anser att en styrning av tillgängliga resurser måste ske regionalt, men att fördelningen av de ramar som har tilldelats kommunblocken kan och måste ske av de organ som kommunerna har för detta ändamål.

Tabell B.3:l Kommunala investeringar perioden 1971—1975 i kr., bostäder i antal lägenheter

Kommun] Huvudtitel

M

Kom nunblock ' 0—1 2 3 4 5 6

Enköping 100 100 34 906 — 14 430 42 950 Uppsala 1 150 3 840 153 096 600 59 070 75 858 Nordöstblocketl — — 5 690 360 3 420 4 600 Tierp 400 4 600 5 510 — 10 845 15 345

Älvkarleby — 1 050 5 594 — 8 900 10 080

Kommunblockslänet 1 650 9 590 204 796 960 96 665 148 833

Titelkod O—l Centralförvaltning. rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning

Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv Hamnar, kommunikationer och näringsliv

lndustriell verksamhet Undervisning och annan kulturell verksamhet

Socialvård och socialförsäkring Hälso- och sjukvård

qu-unxorxoo

| Exkl. Olands kommun 2 Perioden 1970—1975

7

5 200 72 848 4 500 5 969 1 835

90 352

0—8

Bostäder

3 550 15 098 1 003 1 141 562

21354

projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning på huvudtitlar i tusentals

Lands- tinget2 17150 71000 3150 27 200 2 250

120 750

Prop. 1972: 111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m. m.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 33

Figur B.3:l Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostadsbyggnads- behov för perioden 1971—1975, antal lägenheter.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 34

Figur 13.322 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investeringsbehov för perioden 1971—1975, miljontals kr.

Bihang B "Sammanfattning av länsprogram 1970 35

B.4 Södermanlands län B.4.l Synpunkter på uppläggningen av planeringsverksamheten

L ä n s sty r e ls e n anför att avsaknaden av en konsekvent regionalpolitik har medfört nackdelar för samhällsplaneringen. Det ökade intresset för regionalpolitiska frågor från statsmakternas sida, som har tagit sig uttryck bl. a. i länsplanering 1967 och länsprogram 1970 hälsas därför med tillfredsställelse. Eftersom tillgången på regionalpolitiska medel är begränsad ifrågasätter dock länsstyrelsen om det är meningsfullt att i ett översiktligt regionalpolitiskt handlingsprogram uppställa detaljerade mål för handlandet. Vid utfärdandet av anvisningarna för arbetet med länsprogrammen borde också större hänsyn ha tagits till de skiftande förhållandena i olika delar av landet.

Länsstyrelsen anser vidare att den tidsperiod som valdes för arbetet med de regionalpolitiska handlingsprogrammen var mindre lämplig, då kommunerna med anledning av pågående kommunsammanläggningar har haft begränsade resurser att medverka vid programmens upprättande. Bakgrundsmaterialet brister på många områden i aktualitet.

Länsstyrelsen framhåller det positiva i att genom arbetet med handlingsprogrammet en överblick har erhållits av investeringsbehoven inom den offentliga sektorn. Särskilt betonas värdet av att det vid förverkligandet av en stor kommunreform föreligger grundmaterial för kommunalekonomisk långtidsplanering i så gott som samtliga rikets kommuner. Till detta kommer värdet av den förstärkning som har skett av det informella kontaktsystemet mellan såväl kommuner och statliga organ som mellan länsstyrelsen och övriga länsorgan.

R e mis s y t t r a n d e n . Nyköpings kommun framhåller, att ut- gångspunkten för prioriteringar i nästa planeringsomgång bör utökas med en nulägesinventering, så att ekonomi och tidigare investeringar tillmätes betydelse. Vidare betonas att kommunerna bör få ta del av statliga investeringsplaner på tidigare stadier än som hittills varit fallet. Eskilstuna och Nyköpings kommuner framhåller, att prioriteringen av investeringar inte bör omfatta enskilda projekt utan utformas som ramar.

B.4.2 Utgångspunkter för programformuleringen Planeringsnivå

L ä n s s t y r e ls e n erinrar om att målsättningen i länsplanering 1967 innebär en ökning av folkmängden med ca 40 000 under 1970-talet. Vid formuleringen av målsättningen beaktades särskilt länets fördelaktiga geografiska läge med anknytning till Storstockholmsområ- det. Målsättningen förutsatte vissa stödåtgärder.

Statsmakternas utvärdering av länsplaneringen har föranlett en något reducerad målsättning i länsprogrammet. Planeringsnivån för länet

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 36

överensstämmer med prognos 2 i länsplaneringen 1967, som anger en ökning av folkmängden under 1970-talet med ca 30 000 invånare.

Kommun] . _lTaktisk _ Planeringsnivå Kommunblock folkmängd 1970 1975 "1980

Nyköping 46 772 49 300 51 400 Oxelösund 15 156 17 000 18 600 Katrlnrteholm 32 796 34 400 35 200 Vingåker 9 671 10 400 10 600 Eskilstuna 94 076 99 500 105 500 Strängnäs 20 610 22 400 23 300 Flen 18 375 19 900 20 600 Kommunblockslänet 237 456 252 900 265 200 Södertälje, D-länsdelenl 11 201 12 000 13 000 Summa länet 248 657 264 900 278 200

1 Genom beslut av Kungl. Maj:t den 17 december 1971 har kommunerna Daga, Gnesta. Trosa och Vagnhärad överförts från Södertälje kommunblock till Nyköpings kommunblock. Det administrativa länet är numera identiskt med kommunblockslänet.

Under perioden 1966—1970 ökade folkmängden i länet med 11 000 personer. Fördelningen mellan inflyttning och naturlig folkökning är ganska jämn. lnvandringen från utlandet har utgjort den dominerande delen av inflyttningen. Nettoinflyttningen från utlandet uppgick under åren 1965—1969 till drygt 6 000 personer, medan den inrikes omflytt- ningen resulterade i en förlust på omkring 500 personer. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan den för länet ogynnsamma befolknings- omtlyttningen förklaras av det stora inslaget av rutinarbeten i länets näringsliv.

Länsstyrelsen understryker i detta sammanhang att befolkningsmål- sättningarna i länsplanering 1967 utgör endast en av utgångspunkterna vid utarbetandet av länsprogram 1970. Fastän övriga målsättningar till sin natur är svårare att konkretisera har dessa fått en alltmer framskjuten plats vid planeringsdiskussionerna och den aktuella planeringen i länet.

R e mis s y t t r a n d e n . Eskilstuna kommun framhåller att be- folkningsramvärdet för länet år 1980 förutsätter en dubbelt så hög ökningstakt som under 1960-talet. Med hänsyn till den socioekonomiska strukturen och tillväxtmöjlighcterna i fråga om arbetstillfällen finns anledning att anpassa planeringsinsatserna till en något långsammare tillväxttakt och inta en beredskapsattityd gentemot den prognosticeradc befolkningsökningen. Katrineholms och Flens kommuner anför att en folkökning i västra Södermanland förutsätter stödåtgärder. Länsarhcts- nämnden ställer sig tvivlande till att befolkningsmälsättningen för 1980 skall kunna uppnås. Svårigheter föreligger såväl när det gäller att få en tillräcklig ökning av antalet arbetstillfällen, som när det gäller att omstrukturera näringslivet till fler tjänsteproducerande verksamheter.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 37

Ortsk lassi fi ceri ng

Det ortsklassificeringssystem som skisserades i anvisningarna anser länsstyrelsen vara föga relevant för ett län av Södermanlands struktur. Hela Södermanland bör genom sitt läge betraktas som ett avlastningsom- råde till den egentliga Storstockholmsregionen.

Begreppet "Mälarstad" har blivit en realitet i den regionalpolitiska debatten, och enligt länsstyrelsens mening är det hög tid för stats— makterna att ange riktlinjerna för den regionala utvecklingsplaneringen i östra Mellansverige. Utformningen av regionplanen för stockholmstrakten bör sättas in i ett större regionalt sammanhang. Dessa förhållanden bör beaktas vid handläggningen på central nivå av länsprogrammen. Läns- styrelsen anser härvidlag att vissa av de överväganden som har varit ' vägledande i den aktuella regionala planeringen i England (inkluderande de s.k. ”new towns"-teorierna) skulle vara fruktbara i detta avseende. Enligt länsstyrelsens uppfattning talar erfarenheter från utlandet för att en lineär utbyggnad enligt bandstads— eller bandland- s k a p 5 p r i n e i p e n är att föredra framför det föreslagna klassi- ficeringssystemet. Denna princip innebär förhållandevis vidsträckta ut- byggnadsband längs kommunikationslinjer anknutna till större tätorter. Med utgångspunkt i Stockholm är ett flertal sådana utbyggnadsband tänkbara, varav tre ”sörmlandsband” via Södertälje.

De möjliga utbyggnadsbanden är följande: Norra bandet (Stockholm— Strängnäs—Eskilstuna) Södra bandet (Stockholm—Nyköping med Oxelösund) Mellersta bandet (Stockholm—Flen —Katrineholm——Vingåker)

Länsstyrelsen anser sålunda att detta förslag till regionstruktur i Mälardalen i första hand bör ingå i statsmakternas bedömning av ett riksomfattande regionalpolitiskt handlingsprogram.

För att i möjligaste mån ansluta till det av inrikesdepartementet föreslagna klassificeringssystemet föreslår länsstyrelsen i andra hand följande klassificering av länets större orter.

Storstadsalternativ Eskilstuna Regionalt tillväxtcentrum med länsregional betydelse Nyköping med Oxelösund Regionala tillväxtcentra med länsdelsregional betydelse Katrineholm, Strängnäs, Flen Övriga orter Vingåker

R e mis s y t t r a n d e n . Nyköpings och Katrineholms kommuner anser att de bör betecknas som storstadsaltemativ. Vingåkers kommun anser att klassificeringen för dess del kan få negativa verkningar. Vingåker har ensam av sju kommuncentra placerats i lägsta gruppen trots en, undantagandes systembolag, jämbördig servicenivå. Kommunen finner en placering i gruppen orter av länsdelsregional betydelse motiverad.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.—pol. handlingsprogram m.m. 38

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser att en klassi- ficering kan vara till stor nytta i samband med planering och fördelning av offentliga investeringar, men hyser betänkligheter i andra hänseenden. Om en ort placeras i en lägre klassificeringsgrad än en annan ort kan detta påverka benägenheten hos företagare att satsa på orten i fråga. Handels- kammaren ansluter sig till länsstyrelsens förslag till klassificering men påpekar att Vingåkers placering bör ytterligare övervägas.

B.4.3 Sysselsättningspolitiska åtgärder

L ä n s s t y r e ls e n konstaterar att antalet förvärvsarbetande mellan åren 1960 och 1965 ökade från ca 96 000 till ca 105 000 personer. Med oförändrade yrkesintensiteter hos befolkningen innebär de i länsplanering l967 angivna befolkningsmålsättningama att ca 8 000 arbetstillfällen måste tillkomma i länet under den närmaste femårsperioden och ytterligare ca 6 000 fram till år 1980. Härtill kommer att sysselsättningen inom jord- och skogsbruket i länet beräknas sjunka med ungefär 4 000 personer under 1970-talet. Eftersom yrkesintensiteterna för kvinnor dessutom väntas stiga, följer att behovet av nya arbetstillfällen kommer att bli av ännu större omfattning än vad som nyss har angivits.

Jordbrukets andel av antalet sysselsatta i länet överensstämmer i huvudsak med riksgenomsnittet. Att döma av uppgifterna från arbets- kraftsundersökningen hösten 1970 har sysselsättningsminskningen inom länets jordbruk inte varit fullt lika omfattande som i riket som helhet.

Andelen industrisysselsatta är högre i länet än vad som gäller för riket. l folkräkningsmaterialet är det ej möjligt att differentiera olika kategorier sysselsatta inom samma verksamhetsställe. Härav följer att det stora inslaget av rutinbetonade arbetsuppgifter inom länets industri inte framträder här. En omfattande minskning såväl absolut som relativt av antalet industrisysselsatta i länet har skett sedan år 1965. Den i förhållande till riksmedeltalet låga andelen servicesysselsatta i länet förklaras delvis av servicenäringamas stora omfattning i storstadsområde- na. Härtill kommer emellertid att länets läge i förhållande till Storstockholmsområdet hittills har inneburit en underförsörjning av vissa former av kvalificerad service. Under perioden 1965—1970 har antalet servicesysselsatta ökat väsentligt. Dock har andelsökningen i riket varit kraftigare än i länet, varför en ytterligare relativ eftersläpning för länet har ägt rum under den senaste femårsperioden.

Länets industrigrensfördelning är i så måtto positiv att såväl metallverk som verkstadsindustrin, som är överrepresenterade i länet jämfört med riksgenomsnittet, i allmänhet bedöms ha förhållandevis gynnsamma framtidsutsikter. Dock kan strukturförändringarna inom dessa sektorer ge starka regionala utslag inom de närmaste åren. Den särskilt på vissa orter kraftiga dominansen av företag inom vissa branscher innebär risker och nackdelar i form av bl. 3. stor konjunkturkänslighet och små möjligheter för befolkningen att välja skilda typer av arbeten.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram'l970 39

Allmänna åtgärder

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Enligt länsstyrelsens uppfattning har länets läge i förhållande till storstadsområdet inneburit nackdelar på olika sätt. Härvid avses bl. a. förhållandevis dålig tillgång på kvalificerad service, t. ex. eftergymnasial utbildning och andra inrättningar med landsdelsrcgional betydelse. Den relativa närheten till Stockholm borde i stället ses som en fördel vid en decentralisering av storstadsområdet enligt bandlandskapsprincipen.

Såsom en av de mest angelägna regionalpolitiska åtgärderna framstår en upprustning av vägnätet. Anmärkningsvärt är att inget annat län har så stor andel av E 4 med icke godtagbar standard. Vidare kan framhållas att medan 47 % av den totala väglängden genomgående. länsvägar i landet var permanentade år 1968 motsvarande värde för länet var 42 %. Genom att förbättra kommunikationema uppnås olika fördelar. Sålunda ökar härigenom bl. a. valmöjligheterna för arbetskraften. Detta gäller särskilt i glesbygdsområdena där kommunikationsförhållandena kan vara helt avgörande för om ett arbete skall kunna antas.

På grund av bristen på mer konkreta regionalpolitiska medel ges olika former av informationsutbyte mellan näringsliv och myndigheter en framträdande roll i länsstyrelsens åtgärdsförslag. Bl. a. pekas på de fördelar som vore att vinna genom ett förverkligande av vissa av de förslag som framfördes i samarbetsutredningens betänkande Företag och samhälle (SOU 1970141). Länsstyrelsen föreslår vidare en utveckling av företagareföreningarnas verksamhet.

Såsom särskilt problematisk uppfattas den ökande förekomsten av mer rutinbetonade arbetstillfällen samt näringslivets ensidighet i vissa delar av länet.

I strävandena att skapa nya arbetstillfällen gäller det i första hand att söka öka tillgången på kvalificerade arbeten. [ alltför stor utsträckning har målsättningsdiskussioncn hittills gällt vad man ansett vara det behövliga antalet arbetstillfällen. Men ett minst lika stort — och ständigt växande — problem är "kvalitetsaspekten" på utbudet av arbetstill— fällen, dvs. att kunna ge lämplig sysselsättning åt t. ex. den välutbildade ungdomen. Kan inte det problemet lösas inom resp. region blir följden en utflyttning av de högre utbildade. Även om den totala folkmängden samtidigt t.o.m. skulle öka genom t. ex. invandring är utvecklingen inte acceptabel. Under senare år har en ökande andel av de mera kvalificerade arbetsuppgifterna inom industrin kommit att förläggas i storstadsområde- na. Kraftfulla åtgärder bör vidtas för att bryta denna utveckling.

Yrkesverksamhetsgraden för kvinnor är förhållandevis låg i länet. Denna arbetskraftsreserv bör tillvaratas. För att underlätta för dem att träda ut på arbetsmarknaden krävs förbättrade möjligheter till barntillsyn samt arbetsmarknadsutbildning.

Den äldre och handikappade arbetskraftens arbetsmöjlighetcr ökas om arbetsmiljön utformas efter den enskilde individens behov. Behovet av skyddade arbetsplatser uppskattas för år 1975 till 1500 (i september

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 40

1970 uppgick antalet platser till ca 600).

Den avsevärda invandringen medför vissa problem i form av an- passningssvårigheter samt ökade samhällskostnader. Uppenbart ställer det sig ur kommunalekonomisk synpunkt mera fördelaktigt att i ökad omfattning satsa på den lokala arbetskraftresurs som t.ex. de gifta hemmavarande kvinnorna utgör.

R e m is s y t t r a n d e n . Länsstyrelsens förslag om ökad differen- tiering av näringslivet, upprustning av vägnätet och aktivering av kvinnorna på arbetsmarknaden mottas positivt av flertalet remiss— instanser.

Landstinget i länet anser att påståendet att inflyttningen av utländsk arbetskraft skulle vara ofördelaktigt från kommunalekonomisk synpunkt inte är underbyggt av fakta. Landstinget menar att samhällsekonomiska vinster kan förväntas på sikt t. ex. genom att den inflyttade arbetskraften har en gynnsam åldersstruktur samt att en stor del av utbildningskostna- derna för nämnda arbetskraft faller på de inflyttades hemländer. Katrineholms industriförening anför att västra Södermanland inte kan klara sitt arbetskraftsbehov utan invandring samt påpekar värdet av att tillskottet av utländsk arbetskraft har modifierat den förgubbning som har rätt särskilt inom den tyngre industrin. Östergötlands och Södermanlands handelskammare finner det angeläget att åtgärder vidtas för att tillvarata den kvinnliga arbetskraftsreserven men anser den utländska arbetskraften vara en omistlig tillgång. Eskilstuna fabriksföre- ning konstaterar att Eskilstunaindustrin också under perioder av konjunkturnedgång kan erbjuda väl kvalificerade arbetsuppgifter i en omfattning som är större än tillgången på utbildad arbetskraft. Emellertid påpekas att brist föreligger på arbetstillfällen för personer med postgymnasial utbildning. Södermanlands PCO-distrikt anser att en undersökning av yttre och inre arbetsmiljöproblem kan visa att detta är en faktor att räkna med när det gäller rekrytering av arbetskraft. Oxelösunds kommun framhåller att en utbyggnad av hamnen i Oxelösund skulle förbättra betingelserna för etablering av industriföretag.

B.4.4 Socialpolitiska åtgärder

Åtgärder för att trygga serviceförsöriningen

l Södermanlands län finns enligt vad som framhålls i lä n sp ro- gr a m m e t vissa områden med glesbygdsproblem där olika socialpoli- tiska åtgärder bör vidtas.

Länet har ett relativt tätt nät av serviceorter på olika service- utrustningsnivåer. Den pågående befolkningsomflyttningen från glesbygd och mindre orter till större tätorter medverkar emellertid till en koncentration av servicefunktionema. Det är angeläget att denna koncentration inte medför en alltför långtgående försämring av möjlig- heterna att nå olika serviceinrättningar.

F.n. har samhället i allmänhet små möjligheter att påverka

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 41

lokaliseringen av butiker och annan kommersiell service. Genom förbättringar av vägnätet och åtgärder beträffande den kollektiva trafikens utformning kan man emellertid underlätta för människorna att nå serviceorterna.

I länet finns enligt en kartering av glesbygdsbefolkningen som upprättats på grundval av l965 års folkräkning uppskattningsvis ca 12 000 personer som saknar möjlighet att med kollektiv trafik resa till kommuncentrum.

Beträffande möjligheterna att företa arbetsresor med kollektiva färd- medel till de större arbetsorterna i länet konstateras att pendlingsmöjlig- heterna till centralorterna från ytterområdena i kommunerna är jäm- förelsevis goda.

K o m m u n e r n a s fö r sl a g. Kommunernas synpunkter avser främst vägförhållanden samt den kollektiva trafiken.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan serviceproblemen till stor del hänföras till kommunikationsfrågor, särskilt när det gäller problem av glesbygdskaraktär. Av denna anledning är en upprustning av vägnätet nödvändig för att förbättra servicemöjligheterna för befolkningen i länet. Dessutom finns möjlighet att förbättra de kollektiva kommunikationema eller göra mer speciella insatser genom exempelvis färdtjänst, subventionerade taxiresor o. d. Ytterligare åtgärder av budskickningska- raktär kan i vissa fall vara lämpliga.

Förutsättningen för att mödrar med barn i förskoleåldem skall kunna förvärvsarbeta utanför hemmet är att barntillsynen kan ordnas.

Beträffande serviceproblemen för åldringar framför länsstyrelsen följande allmänna förslag till lösning kommunvis inventering i de fall sådan inte redan har företagits av

pensionräernas bostads- och sociala förhållanden för att underlätta

organisationen av olika vård— eller hjälpinsatser. organiserande av färdtjänst i samtliga kommuner. t. ex. subventionera- de taxiresor för besök i kommuncentrum eller annan tätort (för åldringar och handikappade i glesbygd), — organiserande av uppsökande service för budskickning o. d. t. ex. genom lantbrevbärare, för åldringar i glesbygd. Här kan också nämnas möjligheten till distribution av färdiglagad mat,

— utökning av hemsamaritservicen.

Beträffande undervisningssektorn understryker länsstyrelsen vikten av att åtminstone en ort inom länet utrustas med samtliga utbildningsalter- nativ på gymnasienivå. En ytterligare utvidgning av gymnasiet i Eskilstuna torde härvid ligga närmast till hands. På grund av de f.n. dåliga förbindelserna mellan Eskilstuna och södra länsdelen får även en utvidgning av valmöjligheterna i Nyköping ses som angelägen.

För att sprida tillgången på viss annan statlig och kommunal service anser länsstyrelsen det angeläget att söka utvidga den ambulerande servicen (bokbussar. ambulerande arbetsförmedlingsombud etc.) till även andra servicefunktioner.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.—pol. handlingsprogram m.m. 42

R e mis s y t t r a n d e n . 1 remissyttrandcna understryks framför allt behovet av att förbättra den kollektiva trafiken, såväl till kommun- centra frän kommunens kransomräden som mellan kommuncentra. Vingåkers kommun protesterar mot de indragningar av service som har skett inom den offentliga sektorn och önskar i stället statsmakternas stöd för att åstadkomma en förbättring av servicestrukturen i kommunen.

B.4.5 Investeringarnas regionala fördelning

Planeringsunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas/kom- munblockens investeringsplaner för perioden 1970—1975 ligger i huvud- sak KELP 69. Länsstyrelsen framhåller att investeringsprogrammen inom vissa sektorer avsevärt kan ha förändrats när riksdagen ska ta ställning till länsprogrammet. Vissa faktorer har påverkat länsstyrelsens behandling av materialet. Exempelvis anför länsstyrelsen att förhållandena ännu inte har stabiliserats i de kommuner som har nybildats eller har vidgats samt att kunskaperna om nuläget inom vissa verksamhetsområden är otillräck- liga. Länsstyrelsen anser emellertid att planeringsarbetet har medfört en ökad inblick i den offentliga sektorns investeringsbehov.

1 tabell B.4:l redovisas i sammandrag primärkommunernas och lands- tingets investeringsbehov samt bostadsbyggnadsbehovet enligt de kom- munala bostadsbyggnadsprogrammen. Primärkommunernas behov har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. Under rubriken övrigt ingår gator och vägar (titel 31), hamnförvaltning (titel 41), nykterhetsvård (titel 74) m. m. Gemensamt för dessa investeringsslag är att någon egentlig sektorsplan'ering i allmänhet inte förekommer varken på det regionala eller centrala planet. Samtliga kommunala investeringar ingår inte i detta sammandrag. Exempelvis upptas inte exploateringsinveste- ringar i anslutning till bostadsbyggandet i redovisningen. Vidare har tagits med endast projekt som har kostnadsberäknats till minst 100 000 kr.

För kommunblockslänet uppgår de primärkommunala investeringsbe- hoven till omkring 702 milj. kr. och de landstingskommunala till ca 270 milj. kr. Bostadsbyggnadsbehovet i de kommuner som upprättar kommu- nala bostadsbyggnadsprogram anges till 17 647 lägenheter. Enligt läns- bostadsnämndens bedömningar uppgår bostadsbyggnadsbehovet i hela länet till 18 200 lägenheter.

Totalt för kommunblockslänet faller ca 81 % av de primärkommunala investeringsbehoven på huvudtitlarna 3 (byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv), 5 (industriell verksamhet) och 6 (undervisning och annan kulturell verksamhet).

Kommunerna/kommunblocken redovisar varierande investeringsbehov inom de olika huvudtitlarna. Vingåkers kommunblock har exempelvis angett att knappt 1 % av blockets investeringsbehov faller på huvudtitel 3 medan motsvarande andel för Oxelösunds kommunblock är 42 %.

Landstingets investeringar domineras av den fortsatta utbyggnaden av

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 43

centrallasarettet i Eskilstuna, vilket har kostnadsberäknats till 166 milj. kr.

R e mis s y t t r a n d e n. Ett flertal remissinstanser framhåller att det redovisade investeringsmaterialet delvis är föråldrat samt att kommun- sammanläggningarna har orsakat en viss osäkerhet beträffande kostnader- na för de planerade investeringarna.

Regionalpolitisk prioritering

Länsorganen har i de sektoriella prioriteringarna tillämpat regeln att till prioritetsgrupperna I, 11 och 111 hänföra resp. 60, 20 och 20 % av investeringsbehoven. Vid prioritering av bostäder och brandförsvar har andra ramar använts. Bostadsbyggnadsbehovet har prioriterats med ut- gångspunkt från 1969 års ram. Investeringsbehovet inom brandförsvaret har bedömts som mycket angeläget och sålunda har samtliga projekt förts till prioritetsgrupp 1.

Till grund för länsstyrelsens regionalpolitiska prioritering har legat dels de sektoriella prioriteringarna, dels målsättningarna i länsplanering 1967 samt länsprogram 1970. Härvid har resp. länsorgans prioritering accepte- rats efter vissa korrigeringar av övriga icke sektorsprioriterade investe- ringar.

Länsstyrelsen betonar att prioriteringarna syftar till att ge den allmän- na inriktningen av fördelningsbeslut för perioden 1970—1975.

Vid den regionalpolitiska prioriteringen har länsstyrelsen inte ansett sig kunna utgå från de enskilda projekten. Skälen härför anges vara bl. a. de begränsningar som finns hos nuvarande medel för styrning och samord- ning samt den kommunala självbestämmanderätten.

Länsstyrelsen har i stället angett en ram för fördelningen av investe- ringsbehoven (exkl. exploateringsinvesteringar) på regioner och prioritets_

grupper. Utfallet av den regionalpolitiska prioriteringen åskådliggörs i form av cirkeldiagram i figurerna B.4:l och 3.42. Cirklarnas ytor är proportionella mot de redovisade bostadsbyggnads- resp. investeringsbe- hoven.

R e mis s y t t r a n d e 11. Nyköpings kommun anser att priorite- ringarna bör kompletteras med en nulägesinventering. Därutöver bör programmen justeras såtillvida att investeringsramarna inte knyts till speciella projekt, utan till ramar som senare preciseras. Eskilstuna kommun understryker att utvecklingen inte bör försvåras genom byråkra- tisk bindning av enskilda investe ringsobjekt.

Tabell B.4:I Kommunala investeringar perioden 1970—1975 i projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning på huvudtitlar i tusentals

kr., bostäder i antal lägenheter. M

Kommun/ Kommunblock

Huvudtitel

0—1

2 3 5 6 7 8

_________________________.________——————__

Övrigtl

Summa Bostäder Lands-

tinget

M

Nyköping 350 Oxelösund Katrineholm 330 Vingåker — Eskilstuna 5 258 Strängnäs 1 000

Flen

Södertälje, D-länsdeIEn 2 000

200 800

9 484 2 000 897

Kommunblockslänet 8 938 Titelkod O—l Centralförvaltning, rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning

Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv

NMQWONW

! Övriga primärkommunala investeringar (jämte flygplatser).

Hamnar, kommunikationer och näringsliv

Industriell verksamhet

13 381

23 430 10 375 14 465 100 41028 11030 13 756 3450' 117 364

Undervisning och annan kulturell verksamhet

Socialvård och socialförsäkring Hälso- och sjukvård

24 868 3 500 44 850 725 137 700 14 030 17 445 14 670

257 788

38 349 7 940 53 260 2 300 47 698 26 673 8 030 10 375

194 625

13 300 2150 2150 6470 15 011 4510 2 525 5 620

51736

3 438 1 000 4 165 1 482 36 515 3 703 3 225 3 900

57 429

103 935 24 965 120 020 11 077 292 695 62 946 45 878 40 015

701531

3 354 46 315 809 3 700 2 765 32 000 544 — 5 036 166 125 1 930 12 912 1 368 1000 1 841 8 000

17 647 270 052

Prop. 1972

_

111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m. m.

44

Bihang B Sammanfattning av länsprogram": 1970 45

Eikilltunnl X ,q'R' Y——...__

Vlnglklr / / f / Flen / * oaurmuo. & ' .delnn ) J ' * (urin-holm fx (J ! * N N —

Figur B.4:I Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostadsbyggnads- behov för perioden 1970—1975. antal lägenheter.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 46

Figur B.4:2 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investeringsbehov för perioden 1970—1975, miljontals kr.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 47

3.5 Östergötlands län B.5.1 Synpunkter på uppläggningen av planeringsverksamheten

L ä n s sty r e ls e n s lokaliseringspolitiska målsättning för länet, som uttrycktes redan i länsplanering 1967. är att expansionsförutsätt— ningarna i samtliga delar av länet skall tillvaratas. Bland annat därför pågår sedan ett antal år, med länsstyrelsen som huvudman, en integrerad regional planering, innehållande försök att belysa villkor för och konse- kvenser av olika lokaliseringspolitiska målsättningar och med ambitioner att åstadkomma en intimare samverkan mellan den ekonomiska och den fysiska delen av planeringen inom länet.

En av huvudpunkterna i uppdraget att utforma länsprogrammen är en klassificering av kommunblocken i enlighet med i anvisningarna skisserat system. Länsstyrelsen finner att en sådan klassificering är värdefull och övervägande positiv, men anför att klassificeringen inte får bli så fast utformad, att utrymme inte ges för ett agerande med hänsyn till det faktiska händelseförloppet. Ett centralt inslag i klassificeringen är skapan- det av regioner, som kan fungera som alternativ till storstadsområden. Härvid framhåller länsstyrelsen betydelsen av att de åtgärder som erford- ras för att nå ett sådant resultat ges en klar precisering och konkretisering i ett riksomfattande regionalpolitiskt handlingsprogram. Den prioritering som måste ligga i en sådan precisering får emellertid inte innebära att kommunblock, som inte inryms i ett aktivt klassificeringssystem undan- dras möjligheten att tillgodogöra sig befintliga expansionsförutsättningar. Sådana kommunblock skall enligt anvisningarna för länsprogrammens upprättande föras till kategorin övriga orter. Länsstyrelsen anser att den benämningen är olyckligt vald och föreslår i stället benämningen lokala centra, som bättre anger berörda kommunblocks roll i länens ortssystem.

Länsstyrelsen framhåller vidare att ett storstadsalternativ borde om- fatta en större region, innehållande en eller ett par kärnorter, flera omkringliggande till dessa funktionellt anknutna orter för exempelvis den industriella verksamhet, som nödvändigtvis inte behöver vara lokaliserad till kärnorten. En alltför stark koncentration av utbyggnaden inom storstadsaltemativen kan leda till "storstadsproblem", om än på en lägre nivå. Denna problematik har sin grund i att planeringen är upplagd med kommunblocket som planeringsenhet. Det har emellertid i praktiken visat sig att kommunblocken inte utgör de mest lämpliga byggstenarnai den regionala planeringen. Mest markerat har detta hittills framstått i storstadsregionerna, där man sedan länge arbetat med planeringsregioner omfattande flera kommunblock. Även i andra delar av landet visar det sig emellertid alltmer behövligt att arbeta med större planeringsregioner än kommunblock eftersom de funktionella sambanden sträcker sig över de nuvarande kommunblocksgränsema.

Mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits genom arbetet med

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 48

lokaliseringsfrågor och genom den pågående integrerade regionala plane— ringen i länet fäster länsstyrelsen uppmärksamheten på att frågan om samhällets medel för påverkan vid etablering och utbyggnad av skilda aktiviteter bör ägnas ett vidgat intresse. Detta kan exempelvis ske i samband med den mera konkreta diskussion om utformningen av en fysisk riksplanering, som kan förväntas bli aktuell under innevarande höst.

B.5.2 Utgångspunkter för programformuleringen

Planeringsnivå

Av länsprogrammet framgår att enligt prognos 2 i länsplanering 1967 folkmängden i länet är 1980 skulle uppgå till ca 426 000 personer. vilket innebär en ökning från år 1965 med 57 000 personer.

Vid l ä n s s t y r e l s e n s ställningstagande till lämplig lokaliserings- politisk målsättning för länet ansågs följande förutsättningar skapa underlag för möjligheter till en kraftigare befolkningstillväxt än prognos ')

—— den centrala delen av länet utgör landets fjärde stadsregion med två av landets nio största städer.

— länet ligger i ett från landtransportekonomisk synpunkt fördelaktigt läge i vårt land och genom hamnen i Norrköping erbjuds utmärkta sjöförbindelser med andra länder. Under 1970-talet färdigställs fyrfilig motorväg genom den centrala delen av länet. — under de närmaste åren tillförs länet åtskilliga serviceanläggningar av utomordentligt stor lokaliseringspolitisk betydelse exempelvis tek- nisk högskola, universitetsfilial, medicinsk utbildningsenhet vid ett regionsjukhus under stark uppbyggnad samt lärarhögskola.

Länsstyrelsens målsättning för länet uttrycktes i ett befolkningsram- värde år 1980 av 457 700 personer, vilket översteg prognosvärdet med ca 32 000 personer.

Statsmakternas ställningstagande till resultatet av länsplanering 1967 innebär enligt länsstyrelsens mening för Östergötlands del att en utveck- ling enligt länsplaneringens prognos 2 måste accepteras som målsättning för huvuddelen av länets kommunblock men att en från prognosen avvikande målsättning kan diskuteras dels i områden med karaktär av storstadsalternativ, dels i områden belägna utanför de expansiva orternas omedelbara influensfält.

Länsstyrelsen böjer sig för riksdagens åsikt att denna senare typ av kommunblock i ett riksomfattande regionalpolitiskt handlingsprogram inte kan prioriteras före vissa block inom stödområdet men anser ändå speciella stödåtgärder vara berättigade även i glesbygdsområden utanför stödområdet. Upprätthållandet av en rimlig befolknings-. sysselsättnings- och servicenivå i denna typ av kommunblock syftar inte endast till att ge

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 49

möjligheter för människor att bo kvar i sin ursprungsmiljö utan är väsentligt även med hänsyn till att ett flertal av dessa orter i en framtid kommer att tjäna som rekreationsområden för befolkningen i länets expansiva delar.

Förutsättningarna för prognos 2 i länsplanering 1967 har förändrats så att länsstyrelsen ansett det motiverat att se över och justera prognosen för vissa kommunblock, vilket dock inte påverkat prognosen för länet som helhet.

Länsstyrelsen anser det vidare motiverat att för två ortskategorier ange en högre planeringsnivå än prognosvärdet. Detta gäller för storstadsalter— nativet Linköping—Norrköping och för servicebasorterna Kisa och Valde- marsvik. Den högre planeringsnivån för storstadsalternativet motiveras med att de effekter som kan uppnås exempelvis genom inflyttning av statlig verksamhet inte har beaktats i prognosen. Vad gäller Kisa och Valdemarsvik antyder prognosen en utveckling som kommer att leda till svårigheter att upprätthålla ett tillräckligt differentierat utbud av arbets- tillfällen och service. Speciella insatser behövs för att stabilisera läget på en nivå som är ungefär densamma som vid mitten av 1960-talet.

Den faktiska folkmängden enligt folkräkningarna åren 1965 och 1970 samt prognosvärden och av länsstyrelsen antagen planeringsnivå för åren 1975 och 1980 redovisas i följande tabell.

Kommunblock Faktisk folkmängd Prognos 2 (justerad) Plancringsnivå

1965 1970 1975 1980 1975 1980 Linköping 98 320 104 527 115 800 127 800 119 100 132 600 Norrköping 115 957 120 625 127 300 136 000 130 300 141 700 Motala 47 323 48 764 50 200 51 700 50 200 51 700 Mjölby 23 526 24 569 27 200 28 500 27 200 28 500 Finspång 23 707 24 656 26 300 27 200 26 300 27 200 Kisa 10 806 10 489 9 500 8 700 10 900 10 700 Valdemarsvik 9 562 9 152 8 700 8 300 9 600 9 600 Ödeshög 6 276 6 038 5 700 5 100 5 700 5 100 Boxholm 6 537 6 383 5 900 5 700 5 900 5 700 Österbymo 4 886 4 354 3 800 3 100 3 800 3 100 Åtvidaberg 12 605 13 034 14 500 15 000 14 500 15 000 Söderköping 9 515 9 614 9 300 8 900 9 300 8 900 Kommun- blocks'anel 369 020 382 205 404 200 426 000 412 800 439 800

R e mis s y t t r a n d e 11. De kommuner som i sina remissyttranden kommenterat planeringsnivån för länet som helhet finner den angivna folkökningen vara rimlig. Linköpings kommun anser att satsningen på storstadsalternativet torde ge positiva spridningseffekter på angränsande kommunblock och att en del av den beräknade folkökningen kommer att tillfalla dessa block. Kisa kommunblock anför att fördelningen av befolkningstillväxten i länet något strider mot uttalanden ilänsprogram- mct om de olägenheter som uppstår vid en ohämmad utglesning och en

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 50

alltför stark koncentration av utbyggnaden. Norrköpings kommun kon- staterar att länsprogrammets planeringsnivå överstiger den prognos som kommunblocket för närvarande arbetar efter men framhåller samtidigt att en planerad översyn med stor sannolikhet kommer att resultera i en höjning av gällande prognos. Ödeshögs och Boxholms kommuner anser att utvecklingsbetingelserna för deras del har underskattats i prognosen. Ydre kommun ifrågasätter om den spontana befolkningsutvecklingen kommer att bli så negativ som förutsätts i länsprogrammet och vänder sig särskilt mot uttalandet att denna negativa utveckling får accepteras. Mjölby, Söderköpings och Valdemarsviks kommuner anför att planerings- nivån för det egna kommunblocket bör sättas högre. Länsstyrelsens kommentar. Länsstyrelsen framhålleratt de. planeringsnivåer som redovisas i länsprogrammet ger en bild av de utvecklingsmöjligheter som för närvarande kan bedömas finnas i de skilda kommunblocken, samtidigt som de ger uttryck för den inriktning länsstyrelsen vill ge de centralt vidtagna stimulerande insatser som bör komma länet till del. Länsstyrelsen pekar dock på att den expansion som kan väntas främst inom storstadsalternativet i sin helhet redovisats på de två kommunblocken Linköping och Norrköping. Det kan emellertid komma att visa sig att en del av denna tillväxt i praktiken kommer angränsande kommunblock till del, om inte annat i form av bosättning. Omfattningen och inriktningen av sådana sekundäreffekter är svåra att bedöma i nuläget. De problem — exempelvis vad gäller resursfördelnings- frågor — som kan uppstå som en följd av en sådan utveckling bör kunna lösas genom omdispositioner inom den ram som anges i länsprogrammet. R e s e r v a t i o 11. Två ledamöter i länsstyrelsen reserverar sig till förmån för ett förslag om att den beräknade ökningen i storstadsaltema- tivet begränsas och motsvarande del överföres på övriga kommunblocks- kategorier. En ledamot anför i ett särskilt yttrande att länsstyrelsen inte bör acceptera befolkningsminskning i något av de nuvarande kommun- blocken.

Andra utgångspunkter för programformuleringen

Serviccnivä — pendlingsavstånd. Länsstyrel- s e n anger som målsättning för länet att kommuncentrumservice i princip tillhandahålls i samtliga kommunblockscentra. Det anses dock befogat att göra en viss gradering av behovet i fråga om serviceutbudets nivå i de mindre blockcentra. Om tillgänglighetsnormen 45 minuters restid accepteras motsvarar detta ca 30 kilometers resväg med buss och ca 45 kilometers resväg med bil. Orter som ligger utanför detta avstånd från större expansiva orter måste prioriteras vad gäller insatser för att uppnå eller behålla en hög servicenivå. 1 dag betraktas allmänt 40—45 kilometer som ett arbetskraftspendlingsavstånd som i normalfallet gärna inte överskrids vid daglig pendling. Orter på större avstånd från expansiva områden och med en mindre förmånlig utveckling framför sig vad gäller

Bihang B Sammanfattning av länsprogram. .1970 51

deras eget näringsliv har därför inte heller möjlighet att uppehålla serviceutbudet för den kvarboende befolkningen med hjälp av arbets- kraftspendling. Sysselsättningsproblem och sociala problem i sådana orter kan enligt länsstyrelsen förhindras endast genom direkta insatser i ifrågavarande ort.

K o m m u n i k 3 t io n e r. Möjligheterna till arbetskraftspendling och kraven på spridning av elementära serviceaktiviteter påverkas i hög grad av kommunikationssystemets utseende. Kommunikationssystemets framtida utformning utgör därför en mycket väsentlig del i de allmänna utgångspunkterna vid formulerandet av ett regionalpolitiskt handlings- program på den social- och sysselsättningspolitiska sidan. För närvarande förbrukas huvuddelen av de vägbyggnadsanslag som kommer Östergöt- land till del på utbyggnaden av europaväg 4. Detta kommer att vid 1970-talets slut innebära förstklassiga landsvägsförbindelser genom hela den centrala delen av länet och därifrån ut till angränsande län.

Länsstyrelsen anför vidare att behovet av goda kommunikationer mellan kommunblockscentra i länets ytterområden och de mer centrala delarna av länet accentueras av att befolkningen i ytterområdena i relativt stor utsträckning kommer att få söka sin sysselsättning och kvalificerad service i orter av högre dignitet. Dessa transporter kommer att till största delen beröra länets riksvägnät som idag till stor del är av god standard eller till vissa delar finns med i 1970-talets vägbyggnadsplaner, vilket talar för att denna dei av länets transportnät i stort sett kommer att vara acceptabelt vid 1970—talets slut.

Den del av vägnätet som huvudsakligen fyller lokala behov av social karaktär kräver en viss upprustning.

Den lokala persontrafiken på järnvägen dras in på vissa sträckor och turtätheten minskar. Trots att viss fusionering har skett mellan persontra- fikföretagen i länet under senare år anser länsstyrelsen att det inom kollektivtrafiken fortfarande finns en bristande samordning och en dålig anpassning till ortssystemets funktionella relationer. Det lokala vägnätets standard utgör ofta ett hinder för busstrafiken.

Strukturproblem inom näringslivet. Länssty- r e l s e n anför att länet under den senaste femårsperioden har varit utsatt för ungefär samma typ av strukturförändringar som drabbat andra delar av landet. inom industrin har företagsnedläggningar främst drabbat textil- och träindustrin. Även om prognoserna pekar på en ökning av induStrisysselsättningen i länet anser inte länsstyrelsen att alla struktur- problem är övervunna. Några generella förhållanden som visar på inom vilka orter eller typer av orter sådana problem kan komma att uppstå finns emellertid inte. Orter med ett ensidigt näringsliv i form av dominans för ett enda företag anses ofta vara mest sårbara. Länsstyrelsen ifrågasätter dock om företagsensidigheten som sådan är den mest strategiska faktorn. Mera väsentlig i bedömningen av skilda orters framtidsutsikter är snarare en analys av avvecklingsrisken för de aggregat av näringsgrenar som är företrädda på orten. [ vissa fall är inte heller de

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 52

största problemen ett ensidigt näringsliv utan snarare att ortens företag erbjuder endast okvalificerade sysselsättningar med låga löner, vilket i sin tur återverkar på den kommunala ekonomin.

Branschensidighet föreligger i flera av länets tätorter. Ensidigheten kan enligt länsstyrelsens mening inte avhjälpas genom insatser av sysselsätt- ningspolitiska åtgärder i samtliga dessa orter. Inom ramen för det regionalpolitiska handlingsprogrammet måste de orter prioriteras där ”riskbranscher” dominerar och där företagsnedläggningar bedöms få de svåraste negativa effekterna.

Ortsklassi fi cering

I den preliminära versionen av länsprogrammet framhåller l ä n s s t y - re l s e 11 att i den inom länet bedrivna översiktsplaneringen och i det praktiska arbetet finns som grundtema att länet utgör en sammanhängan- de region. Detta synsätt uttrycks så att expansionsmöjligheterna i länet skall tillvaratas oavsett i vilken del av länet de finns. En balanserad tillväxt i länets centrala tätortsregioner är ett primärt intresse. Samtidigt kan inte en fortsatt ohämmad utglesning av befolkning och verksamhet i länets perifera delar utan vidare accepteras. I anslutning till vad i anvisningarna sägs om ortsklassificeringen anför länsstyrelsen att det i länet finns kommunblock, som svarar mot beskrivningen av storstads- alternativ, tillväxtcentra och övriga kommunblock men däremot inte serviceorter i glesbygd. Som ett uttryck för en anpassning av anvisningar- nas klassificeringsmodell till inom länet existerande förhållanden införde länsstyrelsen i det preliminära förslaget en ny kategori, kallad speciella satsningsorter.

Länsstyrelsen föreslår i det preliminära programmet att Linköping och Norrköpings kommunblock tillsammans klassificeras som Storstadsalter- nativ, att Motala, Mjölby och Finspångs kommunblock klassificeras som regionala tillväxtcentra, vart och ett med likvärdig betydelse inom denna kategori, att Kisa och Valdemarsviks kommunblock klassificeras som speciella satsningsorter samt att Ödeshögs, Boxholms, österbymo, Åtvi- dabergs och Söderköpings kommunblock klassificeras som övriga kom- munblock. Motiven för klassificeringen är att Linköping och Norrköping redan nu har servicefunktioner av storstadskaraktär, som betjänar områ- den utanför de båda kommunblocken och i vissa fall utanför länet. Detta gäller högre utbildning, regionsjukvård, transportservice och partihandel. Motala, Mjölby och Finspång uppfyller genom sin prägel av utvecklade industri- och serviceorter bl. a. beträffande gymnasieskolan, de krav, som anvisningarna uppställer för regionala tillväxtcentra. Kommun- blocken Kisa och Valdemarsvik är så belägna i förhållande till tillväxt- centra och spelar en sådan roll med avseende på arbete och service i den södra länsdelen att länsstyrelsen anser det motiverat att särskilt föra fram dessa kommunblock för insatser av stödjande karaktär. Syftet med betoningen av Kisa och Valdemarsvik är att på sikt kunna behålla dessa

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 53

kommunblock som stödjepunkter i den södra delen av länet. Huvudsak- ligt motiv för länsstyrelsens klassificering av övriga kommunblock är att dessa är belägna i nära anslutning till regionala tillväxtcentra eller storstadsalternativet, varför särskilda insatser i stimulerande syfte inte anses vara befogade. Länsstyrelsen betonar emellertid att de naturliga tillväxtförutsättningarna betingade av näringslivets expansion måste kun- na tillvaratas genom att i anslutning härtill dessa kommunblock tillförs tillräckliga resurser.

R e mis s y t t r a n d e n. Söderköpings kommun anser att det i klassificeringstekniken ligger en icke önskvärd styrning till en hårdare koncentration av befolkningen. Handelskammaren anför att klassifice- ringen kan vara av stort värde i samband med planering och fördelning av offentliga investeringar. Ett lågt klassat kommunblock kan dock hamnai ett psykologiskt underläge genom att näringslivet blir obenäget att satsa på kommunblocket i fråga.

Flertalet remissinstanser accepterar klassificeringen av Linköping— Norrköping som storstadsaltemativ. En del instanser framhåller att denna klassificering inte får medföra att övriga delar av länet eftersätts vid tilldelning av resurser. Mjölby kommun anser att den utgör en naturlig del av storstadsalternativet. Kommunen ifrågasätter också om inte Ödes- hög borde utses till satsningsort. Norrköpings kommun och handelskam- maren delar inte länsstyrelsens uppfattning att den centrala delen av länet utgör ett gemensamt arbetsmarknadsområde, varför det är väsentligt var inom regionen nya verksamheter lokaliseras. Åtvidabergs kommun före- slår att den hänförs till kategorin regionala tillväxtcentra. Ydre kommun anser att Österbymo kommunblock inte utan reservationer bort hänföras till kategorin övriga kommunblock.

Länsstyrelsens slutliga ställningstagande. Länsstyrelsen vidhåller den klassificering som framlades i det preliminära länsprogrammet. [ förhållande till benämningarna i den preliminära versionen görs emellertid de ändringarna att regionala tillväxtcentra ersätts med benämningen länsdelscentra, att speciella satsningsorter

ersätts med servicebasorter och att övriga orter benämns lokala centra, vilket anger berörda kommuners roll i länets ortssystem.

Beträffande Åtvidaberg framhålls att det geografiska område för vilket blockets huvudort tjänar som centrum inte i nämnvärd grad sträcker sig utöver kommunblockets gränser. En fortsatt positiv utveckling i Åtvida- bergsblocket kan dock i framtiden motivera en omprövning av blockets ställning i ortssystemet.

Sammanfattningsvis innebär länsstyrelsens förslag till ortsklassificering följande.

Storstadsalternativ Linköping/Norrköping Länsdelscentra Motala, Mjölby och Finspång Servicebasorter Kisa och Valdemarsvik Lokala centra Ödeshög, Boxholm, Österbymo, Åtvidaberg

och Söderköping

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 54

R e s e r v a t io 11. En ledamot av länsstyrelsen uttalar i en resetvation att Åtvidaberg bör inplaceras bland regionala tillväxtcentra. samt att även Söderköping, Ödeshög, Boxholm och Österbymo hänförs till speciella satsningsorter.

8.5.3 Sysselsättningspolitiska åtgärder

Ba kgru nd

[ lä n s p r 0 g r a m m et anförs att sysselsättningsstrukturen i länet ganska väl överensstämmer med rikets vid folkräkningstillfållet år 1965. Mellan åren 1960 och l965 ökade den förvärvsarbetande befolkningen i länet med 7 600 personer. Enligt prognos 2 i länsplanering 1967 beräknas antalet förvärvsarbetande under 1970-talet öka med omkring 10 000 personer per femårsperiod.

Under åren 1963—1968 minskade antalet industrisysselsatta i länet med 700. Den största sysselsättningsminskningen förelåg inom textil- och konfektionsindustrin. lnom bl.a. transportmedels- och elektroindustrin noterades sysselsättningsökning.

Vissa kommunblock har ett ensidigt näringsliv eller domineras av ett eller ett fåtal företag. Till denna kategori hör främst Boxholm, Åtvida- berg, Motala och Österbymo.

Allmänna åtgärder

K o m m u n e r n a s fö r s i a g. Företagareföreningen bör ges ökade utlåningsresurser för finansiering av industri- och hantverkslokalet och bör medverka vid deras planering och uppförande. Dessutom bör för- eningen medverka till att småindustri lokaliseras till andra orter än centralorten inom en kommun. Kommunallagarna utgör ett hinder för kommunerna att bedriva en aktiv lokaliseringspolitik. Regler bör därför utformas för kommunerna beträffande uppförande av industrifastigheter, borgensåtagande samt flyttningsersättning till företag som lokaliseras från platser utanför länet. Vidare framhålls som önskvärt en utförligare, tätare återkommande och därmed aktuellare arbetsmarknadsstatistik på kom- munblocksnivå.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Länet erbjuder goda förutsättningar för ett utvecklingskraftigt näringsliv. På en central punkt är emellertid tillgängliga resurser knappa nämligen tilldelningen till länet av kvot för bostadsbyggande. Länsstyrelsen hävdar med skärpa att om näringslivet skall kunna utvecklas ienlighet med sina marknadsmässiga förutsättningar är det en tvingande nödvändighet att ett i förhållande härtill volymmässigt väl awägt bostadsbyggande kan genom- föras.

En begränsning av bostadsbyggandet kan därför inte tillåtas ske i regioner, där näringslivet har naturliga förutsättningar att expandera.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 55

Länsstyrelsen föreslår vidare att företagareföreningen ges ökade resur- ser i form av personal och administrationsanslag för att bättre kunna tillgodose det behov som föreligger av råd och samverkan i lokaliserings- frågor med kommunerna, av konsultativt stöd till företag som är nyetablerade samt av en ökad informationsverksamhet på länsnivå. Vidare föreslås att kommunerna i avsevärt större utsträckning än vad som nu är fallet inrättar befattningar för kontaktarbete i förhållande till etablerade och potentiellt inflyttande företag. Befattningar av denna att bör läggas på hög nivå i förvaltningsorganisationen och verksamheten bör vara direkt underställd kommunstyrelsen. Länsstyrelsen rekommenderar vidare kommunerna att överväga att, i likhet med vad som sedan länge är ett faktum i Linköping och Norrköping, inrätta befattningar avsedda för utredningsverksamhet inom det översiktligt ekonomiska och demogra- fiskt-geografiska området. Möjligheterna för kommunerna att verka mera öppet och med större säkerhet i lokaliseringsfrågor bör ingående prövas. En lämplig inriktning bör i detta fall vara ett etablerat samarbete mellan kommunerna och olika länsorgan. Beträffande det från kommunalt håll framförda förslaget om statistik finns skäl att pröva förutsättningarna för främst ökad aktualitet i materialet.

Länsstyrelsen betonar att ett med framgång prövat medel i lokalise- ringsarbetet är tillhandahållande av moderna industrilokaler. [ detta avseende bör landsting och kommuner öka sin aktivitet. Länsstyrelsen framhåller även betydelsen av att de enstaka försök med industricentra, som f. n. är aktuella, så snart som möjligt utvidgas både beträffande antal och geografisk belägenhet. Statliga bidrag till kommuner för uppförande av industrihus bör utgå även när syftet går längre än att bekämpa arbetslöshet. Länsstyrelsen anser det vidare angeläget att länet får tillgång till en ny primärflygplats, som på sikt svarar för den tyngre trafiken i länet, och utredning bör snarast sättas igång om lämplig lokaliseringsort.

[ länet finns en affärsbank med de centrala funktionerna placerade i länet, samt en sparbank som har i det närmaste full länstäckning. För bostadsbyggandets och näringslivets finansiering är detta av stor betydel- se och länsstyrelsen betonar vikten av att denna regionala förankring av betydande kreditinstitut kommer att bestå.

Vidare kräver länsstyrelsen att det statliga regionalpolitiska stödet är tillgängligt som stimulansmedel även utanför det allmänna stödområdet.

Vid kommande beslut om ytterligare utlokaliseringar av statlig verk- samhet från Stockholmsregionen bör länet vara lokaliseringsregion för sådan verksamhet, i första hand det föreslagna storstadsalternativet.

Den fortsatta och intensifierade lokaliseringspolitiken måste inriktas på att medverka till en ökad differentiering av näringslivet och därmed ökad stabilitet.

Som ett viktigt mål anför länsstyrelsen att ge ökat utrymme för förvärvsarbete åt kvinnor. Detta kräver insatser för att skapa goda former för barntillsyn.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 56

Selektiva åtgärder

K om ni u n e r n a s fö r sla g. Från samtliga kommuner krävs åt- gärder som ökar den industriella sysselsättningen. Andra krav är differen— tiering av näringslivet och ökade sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. Från flera håll krävs ökade bostadskvoter. Ytterligare förslag som framförs är lokalisering av statlig och landstingskommunal verksamhet samt uppförande av industrilokaler.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. L i n k ö p i n g. Industrin är i hög grad beroende av försvarsbeslut. Detta beroende bör minskas och de gynnsamma förutsättningarna för fortsatt balanserad tillväxt bör utnyttjas så att lokaliseringsverksamheten inriktas på industri som dels kan finna en omedelbar anknytning till den högre utbildning och forskning som finns i Linköping, förslagsvis kemisk- teknisk, läkemedels- och elektroindustri, dels efterfrågar kvinnlig arbets- kraft. Gjorda satsningar inom den offentliga sektorn bör följas upp av ytterligare förläggning av främst statlig verksamhet till regionen. Upp- märksamhet bör riktas mot möjligheter att påverka även den privata servicesektorn att till regionen förlägga landsdelsinriktade funktioner.

N o r r k ö p i n g. Industrin bör förändras till sin yttre struktur så att andelen företag med hela sin verksamhet förlagd till Norrköping ökar. Den inre strukturen bör förändras så att efterfrågan på kvalificerad arbetskraft ökar utan att för den skull kravet på ökad industriell sysselsättning blir eftersatt. "Dessa förändringar bör medverka till att öka inkomster och skattekraft i kommunblocket. Till Norrköping bör förläg- gas statlig verksamhet i den omfattning som föreslagits av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. Även vid en fortsatt utlokalisering från storstadsområdena av statlig verksamhet förutsätter länsstyrelsen att Norrköping blir lokaliseringsort.

För Motala, Mjölby och Finspång bedömsutvecklingen bli gynnsam utan särskilda insatser. Om utvecklingen blir avsevärt sämre än den som bedöms som rimlig mot bakgrund av blockens förutsättningar anser länsstyrelsen att stödjande insatser bör tillgripas. I sådant fall anger länsstyrelsen för Motala lokalisering av statlig verksamhet och industri, för Mjölby industri och regional serviceverksamhet och för Finspång industri.

K i s a. Länsstyrelsens målsättning innebär krav på 850 nya arbetstill- fällen under 1970-talet, därav 600 inom basnäringarna. För att realisera detta krävs under en övergångstid statligt regionalpolitiskt stöd. En differentiering av industrin är önskvärd och länsstyrelsen rekommenderar nylokaliseringar inom metallsektorn. Postbanken har en stansningsfiliali Kisa och ytterligare överflyttning av verksamhet inom Postbanken bör prövas. Kisa framstår enligt länsstyrelsen som lämplig lokaliseringsort för ett speciellt anpassningscentrum för invandrare. Kommunblocket utgör ett viktigt område för fritidsverksamhet och en samordning av aktiviteter- na bör ske. Kisa är ett tänkbart lokaliseringsalternativ för ett externt konferenshotell och någon form av idrottscentrum. Denna fråga bör

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 57

närmare utredas.

V a l d e m a r s v i k. Länsstyrelsens målsättning förutsätter att 500 nya arbetstillfällen skapas under 1970-talet, därav 350 inom basnäringar. Ett villkor för detta är att statligt regionalpolitiskt stöd står till förfogan- de. Till tätorten Valdemarsvik bör lokaliseras lättare metallindustri eller plastbearbetande industri. ] den Skärgårdsregion för vilken Valdemarsvik tjänar som huvudort kan serviceanordningar av olika slag och kringaktivi- teter för fritidsboendet bidra till att stärka sysselsättningen. Länsstyrel- sen anser det angeläget att besked snarast ges om Gryt kommer att bli lokaliseringsort för ett kärnkraftverk.

För de övriga kommunblocken ärlänsstyrelsenberedd att underlätta och stödja åtgärder som vidtas av kommunerna för att stärka sysselsättningen.

R e m i s s y t t r a n d e n. Kommunernas remissyttranden visar en övervägande positiv inställning till länsstyrelsens förslag. 1 yttrandena understryks behovet av en differentiering av näringslivet och ökat utbud av arbetstillfällen för kvinnor. Flera kommuner anför att den kommunala rörelsefriheten i fråga om lokaliseringsverksamhet bör ökas. De områden som berörs är kommunal upplåning och borgen samt uppförande av industrilokaler. Sambandet mellan tillgången på bostäder och möjlighe- terna att skapa sysselsättningstillfällen betonas av flera remissinstanser. Krav framförs dessutom på att den geografiska avgränsningen av det regionalpolitiska stödet tillämpas liberalt och att fler kommuner än de f. n. berörda kommer i fråga vid en fortsatt utlokalisering av statlig verksamhet.

B.5.4 Socialpolitiska åtgärder Sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur

K o m m u n e r n a s fö r sl a g. Få kommuner har redovisat förslag till åtgärder. Västra Kinda kommun anser att skyddad verkstad bör uppföras. Norrköpings kommun anser att utbyggnad av skyddad syssel- sättning bör ingå i planeringen men att ansträngningarna väsentligen bör inriktas på att placera handikappade vid öppna arbetsplatser. En gemen- sam anbudsgivning och beställning för samtliga skyddade verkstäder och gemensamma lednings- och försäljningsorgan bör åstadkommas.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Länsarbetsnämnden har bedömt utbyggnadsbehovet av skyddad verksam- het i länet till närmare 500 platser och angivit att det största behovet finns i Norrköping och Linköping. Länsstyrelsen ansluter sig till detta och till det behov av ytterligare platser som har bedömts för Motala, Mjölby och Söderköping. Som en konsekvens av kommunblocksklassifi- ceringen, där Kisa och Valdemarsvik karakteriseras som servicebasorter, bör den skyddade verksamheten ges större utrymme i nämnda kommun- block.

Prop. l972zlll Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 58

Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen

L ä n s s t y r el s e n anför att länet har en god arrondering med tanke på invånarnas möjligheter att nå de mest kvalificerade serviceanord- ningarna.

Kommunernas bedömning av den framtida servicenivån i kommun- blockens olika delar visar enligt länsstyrelsen en ganska optimistisk syn på 1970-talets servicesituation. De nuvarande större närserviceorterna väntas i huvudsak komma att fungera även vid 1970-talets mitt. En viss utglesning bedöms som regel ske i de minsta orterna där serviceanlägg— ningarna redan i dag är ytterst få. Många kommuner pekar samtidigt på att någon form av åtgärder är nödvändiga i vissa områden om man vill upprätthålla en rimlig kommersiell servicenivå.

Den offentliga servicen anses av kommunerna vara den del av orternas serviceutbud som står i främsta riskzonen när det gäller indragningar. Samtidigt anges t. ex. skolor, postkontor, försäkringskassa och olika former av sjukvårdsservice vara de funktioner som är mest angelägna att få behålla på orten.

K o m m u n e r n a s fö r sl a g. Flera av de åtgärdsförslag som redovisas är av den karaktären att genomförandet helt och hållet blir beroende av kommunens egen förmåga att via den årliga budgeten kunna anvisa medel för verksamheten. Detta gäller exempelvis olika insatser för att förbättra åldringarnas och de handikappades tillgång på service av

olika slag, åtgärder för en förbättrad barntillsyn eller verksamhet med syfte att förbättra ungdomens fritidssituation.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Den kommersiella servicen bedöms av länsstyrelsen möjlig att bibehålla på kommuncentrumnivå i alla kommunblockscentra fram till åtminstone mitten av 1970-talet. Beträffande de åtgärder som kan aktualiseras för att på olika sätt garantera tillgång på kommersiell service i skilda former för alla invånare anser länsstyrelsen att åtgärderna får diskuteras i första hand mellan kommunerna och de företag som arbetar inom detaljhan- deln. Successivt torde kravet på insatser från samhällets sida med avseende på kommersiell service öka och det finns därför enligt länssty- relsen anledning att redan i nuvarande läge förbereda detta genom att mer ingående än vad som hittills skett söka kartlägga behovet av skilda stödjande insatser och deras utrymme i den kommunala och statliga ekonomin.

Tillgången på offentlig service har av kommunerna bedömts vara av central betydelse. Häri instämmer länsstyrelsen, som noterar det alltmer framträdande kravet på att de statliga verksamhetsgrenarna på serviceom- rådet var och en bör ge ett tillfredsställande resultat sett från företagseko- nomiska utgångspunkter. Länsstyrelsen har förståelse för detta men hävdar att konsekvenserna av en sådan bedömningsgrund bör beaktas på så sätt att det inom ramen för regionalpolitiken skapas ekonomiska medel att användas för täckande av förluster på offentlig serviceverksam- het i områden där servicebehovet föreligger men där underlaget är alltför

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 59

begränsat för att ge godtagbara intäkter för verksamheten i fråga. Länsstyrelsen anser även att frågor om indragning av offentlig service före beslut bör prövas mot bakgrund av de bredare bedömningar som görs inom regionalpolitiken. Samråd bör äga rum mellan det statliga organ som svarar för verksamheten i fråga, berörd kommun samt länsstyrelsen. Länsstyrelsen uppmärksammar landstingets verksamhet på sjukvårdsom- rådet där de största satsningarna görs inom den institutionella sjukvården, som i sina kvalificerade former endast kan finnas tillgängliga på ett fåtal punkter i länet. En väl utbyggd sjukvårdsservice i Kisa ges hög prioritet. Risken för försämrad service i perifera delar av länet måste uppmärksam- mas och härvid betydelsen av det samband som råder mellan servicenivå och vägförbindelser resp. kollektiva resemöjligheter.

Länsstyrelsen anser beträffande den kollektiva persontrafiken att ett bibehållande av persontrafiken på de f. n. trafikerade järnvägslinjerna är väsentlig främst för anknytning med områden utanför länet. För järnvägs- trafiken inom länets centrala tätortsområde bör frågan om ett intensivare och annorlunda utnyttjande av pendeltrafiken ingående prövas.

Utanför den centrala tätortsregionen kommer den kollektiva trafiken även fortsättningsvis huvudsakligen att upprätthållas med landsvägs- bussar. Länsstyrelsen anser att nuvarande omfattning på trafiken bör bibehållas och att utökning kan vara befogad. Linjetrafiken bör dock samordnas bättre och en sådan förändring är redan på gång genom ett ökat kommunalt engagemang antingen genom egna trafikföretag eller genom ekonomiskt stöd till privata och statliga trafikföretag i syfte att upprätthålla trafikservice i underlagssvaga områden. Länsstyrelsen anser att staten, inom ramen för en målmedveten regionalpolitik, bör ta ett ökat ansvar för den kollektiva persontrafiken inom glesbygdsområdena.

Under förutsättning att ett särskilt regionalpolitiskt servicestöd av ekonomisk art kommer att inrättas rekommenderar länsstyrelsen att detta tillåts innefatta även kollektiv persontrafik och då såväl den statliga trafikaktiviteten genom statens järnvägar som de privata trafikföretagen och kommunernas verksamhet på detta område.

För serviceförsörjning i glest befolkade områden är det sekundära vägnätcts beskaffenhet av central betydelse. Länsstyrelsen framhåller att denna del av det allmänna vägnätet är i behov av en omfattande upprustning. Denna upprustning bör ske huvudsakligen i överensstämmel- se med den l969/l970 upprättade behovsplanen för de sekundära vägarna och att detta äger rum genom att medel i ökad utsträckning ställs till vägsektorns förfogande. Det bedöms nämligen inte lämpligt att tillgodoseende av förbättringsbehovet på de sekundära vägarna sker på bekostnad av medelstilldelningen till riksvägar och primära länsvägar.

R e mis s y t t r a n d e n. De flesta remissyttrandena framhåller be- hovet av en fungerande kollektiv persontrafik. Ydre kommun delar inte uppfattningen att kommunen är välbelägen i förhållande till orter med gott serviceutbud. Om befolkningsminskningen fortsätter uppstår svårig— heter att upprätthålla såväl kommersiell som offentlig service. Finspångs

PrOp. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 60

kommun anser att en länsomfattande planering av den kommersiella servicen i kommunernas ytterområden bör komma till stånd.

Länsstyrelsens kommentar. Länsstyrelsen har föravsikt att fortsättningsvis på olika sätt arbeta för att underlag skapas för en beräkning av behov och för prioritering av insatser inom serviceförsörj- ningens område. Ett initiativ i den riktningen är den — i samarbete med kommunikationsdepartementet under innevarande år påbörjade utred- ningen rörande regional trafikplanering.

B.5.5 Investeringarnas regionala fördelning

Planeringsunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas/ kommunblockens investeringsbehov för perioden 1970—1975 ligger KELP 69 och KELP 70. Investeringsplanerna för Norrköpings kommun- block bygger helt på KELP 69.

Länsstyrelsen påpekar att vissa brister vidlåder den kommunala in- vesteringsplaneringen vilket gör att realismen och kvaliteten hos grund- materialet måste bedömas med försiktighet. Detta gäller speciellt uppgif- terna i slutet av investeringsperioden.

Tabell B.Szl innehåller i sammandrag bostadsbyggnadsbehovet enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen samt landstingets och pri- märkommunernas investeringsbehov. Primärkommunernas investeringar har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. I redovisningen ingår inte samtliga kommunala investeringsomräden. Exempelvis innefattas inte bostadsbyggandets exploateringsinvesteringar i sammanställningen. Vida- re ingår endast projekt som har kostnadsberäknats till minst 100 000 kr.

De primärkommunala investeringsbehoven enligt KELP 70 för den aktuella perioden uppgår med dessa begränsningar till drygt 1 257 milj. kr. Bostadsbyggnadsbehovet i de kommuner som upprättar kommunala bostadsbyggnadsprogram anges till 37 266 lägenheter, exkl. studentbostä— der (3 342 lägenheter). Enligt länsbostadsnämndens bedömning uppgår bostadsbyggnadsbehovet i hela länet till 36 600 lägenheter, exkl. student- bostäder (2 400 lägenheter).

Huvuddelen eller 59 % av de primärkommunala investeringsbehoven faller på huvudtitlarna 3 (byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvalt- ning, sport och friluftsliv) och 5 (industriell verksamhet).

Kommunblockens redovisade investeringsbehov är varierande. Av Mo- tala kommunblocks investeringsbehov faller ca 39 ”a på huvudtitel 3 och 22 % på huvudtitel 5 medan motsvarande andelar för Norrköpings kommunblock är 17 % resp. 47 %.

Av landstingets investeringar planeras ca 68 % utföras i Linköpings kommunblock.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 61

R e mis s y t t r a n d e n. Ett antal remissinstanser anser att realismen och kvaliteten hos grundmaterialet är av sådan karaktär att försiktighet bör iakttas i fråga om slutsatser och eventuella åtgärder. Linköpings och Åtvidabergs kommuner påpekar att de reala ekonomiska resurserna inte tillåter en satsning av den typ, som har skisserats i länsprogrammet. Åtvidabergs kommun framhåller dessutom att de ekonomiska resurserna i framför allt de kommuner som av länsstyrelsen har klassificerats som Storstadsalternativ bör analyseras med avseende på möjligheterna att genomföra de följdinvesteringar som blir följden av ett utökat bostads- byggande.

Regionalpolr'tisk prioritering

Uppgifterna i tabell B.Szl bygger på KELP 70 medan prioriteringarna baseras på informationen i KELP 69. Enligt länsstyrelsens bedömningar förändrar KELP 70 inte den allmänna fördelningsbild som har erhållits på grundval av KELP 69.

Länsorganen har i de sektoriella prioriteringarna sökt tillämpa regeln att till prioritetsgrupperna I, II och III hänföra resp. 60, 20 och 20 %av investeringsbehoven. I länsbostadsnämndens bedömningar har länets bo- stadsbyggnadskvot år 1969 bildat ram för prioriteringarna.

De sektoriella prioriteringarna har i huvudsak accepterats vid länssty- relsens regionalpolitiska bedömning. Flera sektorer har endast prioriterats regionalpolitiskt, varvid de investeringar som uppvisar samband med bostadsbyggandet har getts hög prioritet.

Länsstyrelsen påpekar att prioriteringen av investeringarna bl.a. har utförts med hänsyn till ortsklassificeringen. Enligt länsstyrelsen skall prioriteringen inte tolkas som definitiv i något avseende eller som att länsstyrelsen har tagit ställning till projektens genomförande. I mån av resurser är länsstyrelsen beredd att medverka till att prioriteringsmetoden utvecklas så att den på ett objektivt sätt kan användas för prioriteringar som tar hänsyn till bl. a. skillnader i standard och ekonomiska förutsätt— ningar mellan kommunerna. Enligt länsstyrelsen är det väsentligt att kommuner och statliga organ på olika nivåer i största möjliga utsträck- ning tar hänsyn till varandras planer och intentioner. I detta avseende spelar en utbyggd KELP en betydelsefull roll.

Utfallet av länsstyrelsens prioritering belyses av cirkeldiagrammen i figurerna 13.511 och B.SzZ. Cirklarnas ytor är proporitionella mot de redovisade bostadsbyggnads- resp. investeringsbehoven.

R e mis s y t t r a n d e n. Flera remissinstanser är kritiska mot att bostadsbyggandet i Norrköpings och Linköpings kommunblock har fått hög prioritet. främst på bekostnad av kategorin övriga kommunblock. Några kommuner samt kommunförbundets länsavdelning är allmänt negativa till prioriteringarna med hänsyn till kommunernas självbestäm- manderätt. Flera kommuner samt handelskammaren framhåller att en låg prioritering av ett kommunblock kan leda till minskad etableringsvilja hos näringslivet och svårigheter med kreditförsörjningen.

Tabell B.5:1 Kommunala investeringar perioden 1970—1975 i projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning pa= huvudtitlar i tusentals

kr., bostäder i antal lägenheter

Kommun/ Huvudtitel

Kommunblock _" 0— I

M

Motala —— Mjölby 2 850 Ödeshög — Boxholm 100 Österbymo — Kisa 150 Åtvidaberg 275 Linköping 10 117 Finspång Norrköping1 12 875 Söderköping — Valdemarsvik — Kommunblockslänet 26 367

Tire/kod

2

14 363 5 441 280

2 550 800

32 320 2 000 41096 4 494 100

103 444

3

45 866 14 562 525

3 185 200 3 856 3 610 81 035 5 170 87 599 4 825 2 875

253 287

5

26 091 24 811 4 330

5 252 3 080 2 219 14 695 147 285 8 676 241 321 10 375 5 734

494 869

0—1 Centralförvaltning. rätts— och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning

6

18 821 24140 2700 2 580 961 2183 2 400 71238 25 141 69 674 4594 1000

225 432

0—8

118 978 81630 8 375 11417 6 788 11 154 28 010 388 460 52 437 510 213 26 558 13 943

1 257 966

Bostäder

4 242 2 544 420 246 204 1 098 1 110 11 280 1962 12 600 648 912

37 266

Lands- tinget

40 765 8 980

600

5 880 369 312 4 290 93 930 11 600 11700

547 057

Prop. 1972

111

Bilaga ]

Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning

Byggnads- Och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv Hamnar, kommunikationer och näringsliv

Industriell verksamhet

Undervisning och annan kulturell verksamhet

Soeialvård Och soeialförsäkring

IIäJso— och sjukvård

mm?-nunnan

1. Investeringsbehov enligt KELP 69

Reg.-pol. handlingsprogram m. m.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 63

]

x'u // Xxxx/z

Soderi—(omr.;-

;—/T”

2360 i; i o ,

,!" öd'lhug &

Figur B.5:1 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostadsbyggnads- behov för perioden 1970—1975, antal lägenheter

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 64

Figur B.5 :2 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investeringsbehov för perioden 1970—1975, miljontals kr.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 65

B.6 Jönköpings län

B.6.1 Synpunkter på uppläggningen av planeringsverksamhetcn

Statsmakternas beslut att dra upp riktlinjerna för en generell regional- politik ger enligt 1 ä n 5 st y r e ls e n ett fastare underlag för plane- ringen än f.n., vilket behövs för att lösa de regionala avvägningsprob- lernen. Den hittills bedrivna försöksverksamheten — länsplanering 1967 och länsprogram 1970 torde kunna ge betydelsefulla erfarenheter för den regionala politikens fortsatta utformning.

1 de kommunala yttranden, där allmänna aspekter på länsplaneringen berörs, noteras att det behövs ett visst mått av statlig planering med regionala avvägningar och prioriteringar. Det betonas emellertid samtidigt att denna planering måste ges en flexibel utformning, som möjliggör omprioriteringar efter hand som nya faktorer träder in och påverkar utvecklingen.

Länsstyrelsen instämmer häri och erinrar om att länsplaneringen har erhållit en uppläggning som gör den till en rullande planering. Det är häri hög grad fråga om en anpassningsplanering, men självfallet måste den inrymma även målinriktade stymingsmoment, om det skall vara möjligt att nämnvärt påverka de negativa dragen i landets regionala utveckling.

Svårigheterna att styra utvecklingen enligt ett uppgjort regionalt mönster berörs i några remissyttranden över det preliminära programmet. Bl. a. framhåller landstingets förvaltningsutskott att nuvarande styrmedel vis så vis näringslivet är starkt begränsade och att de privata investeringar- na kan försvåra eller förhindra att planeringens mål uppnås. Länsstyrelsen delar den uppfattningen. Det allmännas möjligheter att styra näringslivets lokalisering är f. n. i första hand indirekta och går via utbyggnaden inom den offentliga sektorn. I förhållande till de indirekta är de nuvarande direkta medlen för styrning av näringslivet — såsom regionalpolitiskt stöd och skyldighet till lokaliseringssamråd i storstadsregionema av mera begränsad räckvidd.

Utbyggnaden av den offentliga sektorn är sålunda enligt länsstyrelsens mening av väsentlig betydelse, och en förutsättning för att de uppställda målen skall nås är att de centralt tilldelade utbyggnadsresurserna blir tillräckliga.

I flera av de kommunala remissyttrandena uttalas stark oro för att den pågående planeringen skall leda till en ingående central styrning av den regionala utvecklingen. En generell grund till denna om utgör det förhållandet, att den statliga planeringens mål och medel ännu är oklart formulerade.

Länsstyrelsen betonar att den ojämförligt största andelen av de offentliga investeringarna är den kommunala, och kommunernas planer utgör därför en självklar stomme i länsprogrammet. Länsplaneringen förutsätter sålunda en aktiv kommunal planering och är ägnad att stärka denna. Genom länsplaneringen får kommunerna nämligen bättre möjlig-

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 66

heter att bedöma sin situation och sina utvecklingsmöjligheter i ett större regionalt sammanhang och detta bidrar till att öka realismen i den kommunala planeringen. Jönköpings kommun poängterar detta i sitt yttrande, och mot bakgrund av sitt konstaterande, att riksplaneringen med nödvändighet bygger på primärkommunernas viljeyttringar, anför kommunen att den ej delar de ofta uttalade farhågorna för en övergripande samhällsplanering över huvudet på kommunerna.

Länsstyrelsen instämmer i den kritik som har framförts över att investeringsplaneringen blivit så starkt detaljerad. Detaljeringsgraden är långt större än vad som behövs som underlag för ett riksprogram, där tanken är att länen tillföres resurser genom ett utvidgat ramfördelnings- system. Från planeringssynpunkt är det väsentligt att i de fall sektorsra— mer kommer att finnas dessa i sin helhet ställs till länens förfogande.

B.6.2 Utgångspunkter för programformuleringen

Planeringsnivå

Utvecklingsbetingelserna för länet bedömer lä n s sty r el s e n vara på det hela taget gynnsamma. I flera kommunblock finns goda förutsättningar för en starkare expansion än vad den trendmässiga prognos 2 i länsplanering 1967 anger. Planeringsmålsättningen för länet enligt länsplanering 1967 innebär ett befolkningstal för år 1980 som överstiger prognosvärdet med 11 000 personer. Länets folkmängdsut- veckling har hittills anslutit sig närmare till målsättningen än till prognosen. Förhållandena är emellertid varierande för enskilda kommun- block. I flera block har prognosvärdet överskridits. medan i andra utvecklingen förlöpt långsammare. De kommunala målsättningarna har i en del fall reviderats och såväl sänkningar som höjningar av de tidigare nivåerna har vidtagits.

Innebörden av statsmakternas ställningstagande till länsplanering l967 uppfattar länsstyrelsen så att den för Jönköping högre målsättningen godtas, men att planeringsramarna för övriga block inte bör överstiga prognos 2 utan särskilda skäl. Vid gjorda överväganden rörande ompröv- ning av målsättningarna har emellertid starka skäl talat för att inte nu vidtaga några ändringar utan avvakta ytterligare informationsunderlag. Positiv avvikelse mellan hittillsvarande utveckling och prognos 2 förelig- ger i ett flertal kommunblock, vilket motiverar att låta de tidigare uppställda målsättningarna ligga till grund för den fortsatta länsplane- ringen.

Befolkningsutvecklingen i länets kommunblock dels enligt prognos 2, dels enligt länsstyrelsens respektive kommunernas planeringsmålsättning redovisas i följande tabell.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 67

Folkmängd

F 21 k t is it Enligt prognos 2 (P"), planeringsmålsätt- Kommunblock ning (M) resp kommunal målsättning (K) 1960 1970 1970 1975 1980

Jönköping 95 927 107 768 P 105 300 111 500 117 800 M 107 000 114000 122000 K 114 000 122 000

Tranås 17 440 19 097 P 18 900 19 700 20 500 M 19 700 20 800 22 000 K 20 800 22 000

Aneby 6 867 6 328 P 6 300 6 200 6 000 M 6 400 6 200 6 000 K 6 390 6 500

Nässjö 32 531 33 586 P 33 900 34 600 35 600 M 34 600 35 800 37 000 K 34 600 37 000

Eksjö 18 921 18 203 P 18 400 18 300 18 400 M 18200 18300 18700 K 18 300 18 700

Vetlanda 27 873 28 842 P 28 000 28 100 28 200 M 28 700 29 300 30 000 K 29 700 31 000

Sävsjö 11 660 11 499 P 11 600 11 700 11 800 M 11700 11800 11800 K 11 800 11 800

Vaggeryd 10 903 11 046 P 11 100 11 300 11 800 M 11500 11700 12 000 K 11 350 12 000

Värnamo 25 881 29 350 P 29 600 31 700 34 400 M 30 000 32 500 35 000 K 31 700 35 000

Gnosjö 7 002 7 672 P 7 800 8 200 8 700 M 7 700 8 100 8 500 K 8 100 8 500

Gislaved 22 305 26 010 P 25 300 26 800 28 600 M 26 000 28 000 30 000 K 29 600 33 000

Hyltebruk 11 355 10 991 P 10 900 10 900 11 000 M 11100 11100 11200 K 11 950 12 800

Kommunblocks- 288 665 310 392 P 307 100 319 000 332 800 länet M 312 600 327 600 344 200 K 328 290 350 300

Andra utgångspunkter för program formuleringen

Med hänsyn till näringslivets struktur och geografiska fördelning anser lä n 5 st y r e l s e n att det finns goda förutsättningar för att med rimliga regionalpolitiska insatser befordra en gynnsam ekonomisk utveck- ling i länets olika delar. En väsentlig förutsättning härför är att resurser för det allmänna samhällsbyggandet kommer att vara tillgängliga i erforderlig utsträckning, att den kommunala planeringen effektiviseras

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 68

och att samordningen mellan de kommunala åtgärderna och de åtgärder som planeras av stat och landsting fungerar på bästa sätt.

Insatser erfordras som stärker de allmänna betingelserna för näringsli- vet, såsom förbättrad service på skilda områden, bättre kommunikatio- ner, tillräckligt bostadsbyggande etc. Ätgärder behövs också för att genom en ökad differentiering åstadkomma större motståndskraft i näringslivets långsiktiga omvandlingsprocess. Samhällsinsatser torde er- fordras för att underlätta en omställning inom vissa delar av industrin. Detsamma gäller regioner med ensidig sammansättning av industrin där insatserna bör leda till en breddning av arbetsmarknaden. Allmänt bedöms emellertid relativt goda möjligheter föreligga att övervinna uppkommande lokala svårigheter då det gäller sysselsättningen genom pendling till andra orter. Centra för arbete och service kan ofta nås inom någorlunda rimligt pendlingsavstånd.

Den kvinnliga yrkesverksamheten i länet ligger lägre än riksgenomsnit- tet, särskilt markant i vissa delar av länet, även om en klar höjning skett under 1960-talet. Såväl allmänt sociala skäl som arbetsmarknadsmässiga motiverar åtgärder för att skapa förutsättningar för en ökad kvinnlig yrkesverksamhet. De mål som har uppställts ifråga om folkmängden år 1980 förutsätter enligt länsstyrelsen att en inte obetydlig del av näringSlivets ökade efterfrågan på arbetskraft blir tillgodosedd genom en höjd kvinnlig yrkesverksamhet. Alternativet är att arbetskraftsbehovet måste täckas genom en avsevärd inflyttning, något som dels är vanskligt att förutsätta med tanke på den regionala arbetskraftskonkurrensen, dels innebär förluster ur samhällsekonomisk synpunkt.

Ortsklassificering

] fråga om ortsklassificeringen i ett riksomfattande regionalt program anger lä n 5 st y r e l s e n Jönköping som storstadsaltemativ.

Jönköpings kommun anses av länsstyrelsen i hög grad motsvara de krav, som i prop. 1970175 anges för denna kategori. Befolkningsmässigt är kommunen en av landets största. Folkmängden uppgår till över 107 000 invånare, och ett betydande underlag finns således för en mångsidig service och ett differentierat näringsliv överhuvud. Goda möjligheter finns här att med rimliga insatser skapa en region, som kan erbjuda med storstäderna någorlunda likvärdiga förutsättningar.

Jönköpingsregionen är centralt belägen i förhållande till samtliga tre storstadsområden. Läget är ur kommunikationssynpunkt synnerligen förmånligt, och med hänsyn härtill och till de rådande strukturförhållan- dena bör regionen kunna erbjuda goda betingelser för en rad olika verksamheter av sådan typ som företrädesvis är storstadsorienterade. Dessa möjligheter bör beaktas i den regionala politiken och utnyttjas för att främja en balanserad näringsekonomisk utveckling i den södra delen av landet.

Till kategorin regionala tillväxtcentra har hänförts de kommunblock som i den regionala målsättningen i länsplanering l967 markerades som

Bihang B Sammanfattning av länsprogram.l970 69

satsningsorter genom höjda befolkningsramvärden, nämligen Nässjö-Eksjö (i detta sammanhang betraktade som en ort) Värnamo, Vetlanda, Gislaved och Tranås.

Vid remissbehandlingen av det preliminära programmet har förslaget om Jönköping som Storstadsalternativ vunnit anslutning från flera håll. Eksjö kommun hävdari sitt remissyttrande att den bör klassificeras som separat regionalt tillväxtcentrum. Gentemot detta hävdar länsstyrelsen att de specialiserade funktioner som kännetecknar regionala tillväxtcentra ligger på en högre nivå än kommuncentras och därför nu är lokaliserade till endera eller båda tätorterna Nässjö och Eksjö. Så kommer att bli fallet även framdeles.

I de kommunala remissyttrandena är, framhåller länsstyrelsen, uppfatt- ningarna skiftandc om ortsklassificeringen som instrument i regionalpoli- tiken. I vissa fall är inställningen positiv, medan den i andra fall är kritisk. Från de kritiska kommunernas sida anförs att en klassificering eller ”etikettering” av orter eller kommuner är betänklig eller förkastlig som metod. Den innebär en nedklassning av en rad kommuner och utgör ett hinder för dessas utveckling i och med att de framstår som oprioriterade. Klassificeringsmetoden anses strida mot strävandena till regional utjäm- ning i landet, och vissa kommuner anser liksom också landstingets förvaltningsutskott att den skulle motverka kommunblocksreformen, vars syfte är att tillskapa mera stabila och utvecklingsbara kommunbild- ningar med hög självförsörjningsgrad vad gäller ”arbetsmarknad och service.

Länsstyrelsen ser värdet av en ortsklassificering däri, att ett långsiktigt mål för den regionala utvecklingen utstakas. Den kan ge stadga åt samhällets strävanden att möta den fortsatta strukturomvandlingen, att begränsa storstadsområdenas expansionstakt och bygga upp livskraftiga regioner i områden med stagnerande eller vikande näringsliv. Landet är uppbyggt av orter och regioner av mycket växlande storlek. Detta måste återspegla sig även i kommunindelningen. I servicesammanhang kan centralorterna alltefter skiftande läge och storlek ha högst varierande funktioner och öva inflytande på större eller mindre områden utanför den egna kommunen. Att i ett klassificeringssystem klarlägga orternas varierande funktionsnivåer och definiera långsiktiga mål härvidlag kan därför inte ses som något som står i motsatsförhållande till kommun- blocksreformen. Ortsklassificeringen utgår i stor utsträckning från andra kriterier än dem, som kan hänföras till primärkommunal verksamhet. De mera folkrika orterna och regionerna bildar underlag för en rad specialiserade funktioner, som inte kan vara representerade även i övriga regioner. De mindre regionerna kan oavsett detta vara fullt tillfredsstäl- lande grundvalar för kommunal verksamhet och för annan verksamhet på motsvarande nivå. De framförda betänkligheterna rnot klassificerings- systemet grundar sig enligt länsstyrelsens mening i stor utsträckning på farhågor för att det kan verka hämmande på utvecklingen inom den stora gruppen ”övriga orter”. Riskerna för en stelbent tillämpning av orts- klassificeringen från myndigheternas och det enskilda näringslivets sida

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 70

måste uppmärksammas, så att inte den flexibilitet i planeringen motver- kas som är erforderlig och som den rullande länsplaneringen också medger. Man måste bestämt värja sig mot ett statiskt betraktelsesätt med låsta klassificeringar och beakta att gränslinjen mellan vissa orter (ortsgrupper) som betecknats som regionala tillväxtcentra och övriga kommun- eller kommunblockscentra inom gruppen ”övriga orter” inte är klart markerad och kan förskjutas. Ortsklassificeringen får inte innebära sådana betydande skillnader i insatserna som skulle. kunna göra den till en inkörsport till en ny kommunindelning. Avgörande för det regionalpolit- iska handlandet måste vara en analys av förutsättningarna i det enskilda fallet och en därpå grundad målsättning som på bästa sätt tillvaratar dessa förutsättningar. I första hand är detta en uppgift för den fortlöpande länsplaneringen, men med hänsyn till kommunernas och länsorganens begränsade resurser måste möjligheter finnas till insatser även från central nivå.

3.6.3 Syselsättningspolitiska åtgärder Bakgrund

Jönköpings län är enligt lä n 5 p r 0 g r a m m et ett av de mest industrialiserade länen i landet. Industrin svarade år 1965 för 44 % av den totala sysselsättningen i länet mot 34 % i hela riket. Servicesektoms andel var i länet 36 % mot 46 % i riket. Jordbruksnäringens andel i länet var endast obetydligt större än riksgenomsnittet.

I stort sett har för länet totalt en positiv sysselsättningsutveckling kunnat noteras under 1960-talet, och arbetsmarknadsorganens uppgift har i hög grad fått inriktas på att anskaffa arbetskraft till ett expanderande näringsliv. Mellan åren 1962 och 1968 ökade antalet industrisysselsatta med omkring 2 000, varav tre fjärdedelar utgjordes av förvaltningspersonal. Även inom servicenäringama förefaller en gynnsam utveckling ha förelegat. Antalet sysselsatta inom jordbruksnäringen synes minska i den för landet normala takten.

Enligt länsstyrelsens mening är näringslivet sårbart för starkare konjunkturdämpningar, och den strukturomvandling som pågår inom industrin kan ge upphov till svårbemästrade situationer även under goda konjunkturförhållanden, vilket bl. a. det stora antalet varsel om drifts- inskränkningar och företagsnedläggningar de senaste åren har givit exempel på. Länet kan knappast räkna med samma gynnsamma läge under 1970-talet som under 1960-talet. De speciella problem som har gjort sig gällande inom den mindre industrin och inom träindustrin utgör en latent risk för negativa sysselsättningsförändringar framdeles i sam- band med strukturrationaliseringar.

Allmänna åtgärder

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Länsstyrelsen anser det vara angeläget att aktiva åtgärder vidtas för att

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 71

åstadkomma förnyelse inom industrin i länet. Önskvärt är att riskerna för en uttunning av industrisysselsättningen motverkas genom en lokalisering till länet av större enheter inom utvecklingskraftiga branscher. Som ett led i en fortlöpande strukturförnyelse bör genom olika åtgärder en nylokalisering av företag stimuleras inom såväl processindustri som exempelvis inom elektroteknisk, finmekanisk, livsmedels- och kemisk industri.

De från det allmännas sida kanske viktigaste åtgärderna för att främja utvecklingen är ett högt bostadsbyggande, upprustning av vägväsendet med hänsyn till industrins stora spridning, en effektiv arbetsförmedling och en arbetsmarknadspolitik som underlättar yrkesväxling och genom utbildnings- och aktiveringsverksamhet bidrar till en höjd kvinnlig yrkesverksamhet. För industrins utveckling är markfrågan av väsentlig betydelse, och fortlöpande kommunala insatser erfordras för att hålla en god beredskap.

För att öka näringslivets differentiering behövs lokalisering av olika slags högre utbildning och forskning samt olika centrala förvaltningsfunk- tioner. Förslag framförs också om olika institutioner för industriinriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet, särskilt med anknytning till sådana i länet viktiga branscher som trä-, gummi-, plast- och pälsvaru- branscherna ävensom till skogsbmk. På flera håll i länet har skett och planeras en serviceutbyggnad baserad på en utökad turism och fritids- verksamhet och goda möjligheter bör finnas att ytterligare utveckla dessa aktiviteter.

Den mindre industrin har en viktig roll ilänets näringsliv. Sålunda har 86 % av industriföretagen mindre än 50 anställda och de omfattar 35 % av de industrisysselsatta. Speciellt markant är den mindre industrins ställning i länets sydvästra del (blocken Värnamo, Gnosjö, Gislaved) samt inom träindustrin i länets östra del. Den rådande storleksstrukturen bedöms för vissa branscher vara en tillgång och en positiv faktor även för framtiden. Företagen har visat sig ha goda förutsättningar för rationell drift och snabba produktionsomläggningar. På olika sätt måste dock eftersträvas att underlätta de mindre företagens möjligheter att följa med i den allt snabbare utvecklingen. En mängd problem kräver sin lösning, t. ex. kapitalförsörjning, långsiktig företagsplanering, marknadsföring, administration och utbildning av företagsledare. De statliga institutioner som lämnar stöd till utvecklingen behöver betydligt ökade resurser och samordning av dessa. Länsstyrelsen understryker att lösningen av de mindre och medelstora företagens problem brådskar. För länets del är det livsviktigt att de uppmärksammas på ett helt annat sätt än tidigare. Som en viktig åtgärd framstår en förstärkning av företagareföreningarnas resurser. De bör ges möjligheter att medverka som exempelvis tekniska och ekonomiska konsulter i betydligt större utsträckning än vad nu är fallet.

Speciell uppmärksamhet måste ägnas strukturproblemen beträffande träindustrin. Denna industrigren är den näst största industribranschen i länet och sysselsätter nära en fjärdedel av de industrisysselsatta. De små

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 72

företagen dominerar. Till stor del är branschen koncentrerad till länets östra delar, där i flera block dess andel ligger över 50 %. Ett flertal orter domineras helt av träindustrin. Vid den koncentration som kan väntas ske torde samhällsinsatser aktualiseras för att klara omställningsproble- men.

J 0 r d- 0 c h 5 k 0 g 5 b r u k. Inom områden där de naturliga förutsättningarna för heltidsföretag saknas, bör i betydande utsträckning deltidsjordbruk med olika inriktning av produktionen kunna bibehållas. Förutsättningarna härför är i länet goda på grund av att arbetstillfällen i skog och industri ligger väl spridda över länets yta och att avstånden till tätort i allmänhet är måttliga. Möjligheterna att ha kvar deltidsjordbruk har stor betydelse för landskapsvärden och för att skapa underlag för servicen i glesbygden. De statliga stimulansåtgärder för jordbruket som beslutats för de nordligare delarna av landet bör modifieras så att de gäller även för deltidsföretag på det småländska höglandet. Det framhål- les även som önskvärt att brukare av mindre jordbruksenheter kunde med hjälp av arbetsmarknadsmedel erhålla arbete med landskapsvårdande åtgärder. De relativt små skogsmarksarealerna per ägare (cirka 50 ha) begränsar möjligheterna att bedriva ett rationellt skogsbruk utan att, såsom redan förekommer, speciella åtgärder vidtas. Dessa innebär bl. a. en långtgående samverkan skogsägarna emellan för att på ett ekonomiskt sätt kunna tillgodogöra sig fördelarna som ligger i en mekanisering av skogsbruket utan att detta behöver utesluta möjligheter till aktiv självverksamhet för brukarna.

K o rn m u n ik at io n e r. Goda landsvägsförbindelser är en väsent- lig förutsättning för att den expansiva utvecklingen i länet skall fortgå. Länets huvudvägnät har en på det hela taget gynnsam utformning med hänsyn till kommunikationsbehovet med andra delar av landet. Den största bristen i det avseendet är avsaknaden av en godtagbar förbindelse mellan sydvästra länsdelen och Göteborg. Det gör det angeläget att utbyggnadsplanema för blivande riksväg 27 (Värnamo—Göteborg) full- följs så snabbt som möjligt. Utbyggnaden av denna väg är av stor regionalpolitisk betydelse då den skulle medföra avsevärt bättre förbin- delser mellan industriområdet i länets sydvästra delar och Göteborg med

dess speciella hamnresurser. Om den expansiva utvecklingen i länet skall kunna fortgå måste tilldelningen av resurser stå i någorlunda överensstämmelse med de behov som gör sig gällande. Tilldelningen av vägmedel gör uppenbarligen icke detta. Den oförändrade tilldelningen av anslag under de senaste fyra åren samtidigt som industri-, trafik- och samhällsutvecklingen varit tilltagande har framkallat en påtaglig brist på balans mellan reella behov och tillgängliga resurser.

Den växande tyngden hos trafiken i länet har givit upphov till allvarliga problem, särskilt för skogsindustrin. Stora anläggningar i angränsande län (sågverket i Kisa och Väröbackaprojektet) samt satsningen i Hyltebruk har starkt influerat på vägnätet vad det gäller skogstransporter. Om de tilldelade ramarna måste hållas blir i fortsättningen bristen på balans än

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 73

mer påtaglig.

Näringslivets lokalisering präglas av stor spridning. En stor del av industriföretagen finns i mindre tätorter eller i glesbygden och i stor utsträckning är det primära och sekundära länsvägar som skall betjäna dessa företag. Stora behov föreligger i fråga om upprustning av länets vägnät, och det är väsentligt att medel härför i ökad utsträckning ställs till förfogande. För många företag utgör redan nu en otillfredsställande vägstandard ett svårt handikapp.

Flertalet kommuner har, framhåller länsstyrelsen, i sina remissvar påtalat den stora betydelse som väginvesteringarna har för näringslivets utveckling.

Beträffande järnvägstrafiken ser länsstyrelsen allvarligt på de planer som finns om nedläggning av trafiken på vissa bandelar. Länsstyrelsen understryker vikten av att järnvägsfrågorna blir bedömda från allmänt regionalpolitiska synpunkter. Inom ramen för 8st rationaliseringssträvan- den bör en avvägning ske som beaktar de samhälleliga målen för regional utveckling. På ett helt annat sätt än hittills bör SJ:s planering samordnas med denna.

Selektiva åtgärder

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram

J ö n k 6 p i n g. För att bredda arbetsmarknaden bör en utbyggnad ske av olika kvalificerade serviceverksamheter. Högre utbildning bör förläggas till Jönköping, i första hand en socialhögskola men även någon form av institutionell högskoleutbildning. Särskilt understryks värdet av högre teknisk utbildning. Med beaktande av kommunens höga befolk— ningspotential och goda kommunikationsläge är Jönköping väl lämpad som lokaliseringsort för statliga verk och myndigheter. Dessa insatser tillmäts hög prioritet och stor regionalpolitisk betydelse.

En ökad industriell differentiering och expansion bör eftersträvas. Härför kan särskilda åtgärder bli erforderliga. Regionen synes föga ägnad att som skett i något fall få släppa ifrån sig industrier till förmån för stödområdet. Områdets naturliga expansionsförutsättningar bör i främsta rummet tillvaratas via den kommunala planeringen.

Ett område inom kommunen med speciella strukturproblem och behov av direkta sysselsättningsskapande åtgärder är Visingsö. För att vidmakthålla befolkningsunderlaget för lokal service bör vidtagna arbets- marknadspolitiska insatser fortgå.

Tr an ä 5. Nyetableringar är behövliga och från kommunens sida anses en svagströmsindustri vara lämplig. En utbyggnad av den handi- kappverksamhet som de handikappades riksförbund nu bedriver i staden är lämplig t. ex. en institution för forskning inom rehabilitering. Goda förutsättningar finns för satsning på turism och friluftsliv.

A n e b y. Landstingets förbandsfabrik, kommunens näst största industri, uppför en ny fabrik, och det är angeläget att de gamla lokalerna

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 74

övertas av en ny industri. Orten är lämplig för lokalisering av mindre och medelstor industri.

N ä ssj ö. Behovet av nyetableringar inom industrin framstår som angeläget för att få ökad differentiering (träindustrin svarar för hälften av industrins sysselsättning)_ Löfte om ersättningsindustri efter nedlägg- ningen av Svenska Tobaks AB:s fabrik har ej infriats och det är angeläget att sådan kommer till stånd. Det är angeläget att de statliga kommunika- tions- och affärsdrivande verken uppmärksammar Nässjös möjligheter mot bakgrund av att de tillsammans byggt upp delar av den gamla näringsstrukturen i kommunen.

E k sj ö. Till Eksjö är förlagda vissa statliga regionala myndigheter och Eksjös förutsättningar för sådan verksamhet bör tillvaratas och prövas även vid framtida lokaliseringsavgöranden. Särskilda insatser behövs för att stärka industrins ställning och öka differentieringen. — Förhållandena i Mariannelund måste uppmärksammas med hänsyn till avståndet till större centralorter. Sulfitfabriken där är starkt vattenföro- renande och Särskilda åtgärder krävs för att förbättra reningssituationen. Ortens näringsliv är i behov av större differentiering.

V e t i a n d a. Vetlandablocket har en närings— och bosättningsstruk- tur som gör vägfrågorna i hög grad aktuella. En väsentlig del av industrin är skogsbaserad och för sin drift beroende av ett vittförgrenat vägnät av god standard. Bebyggelseförhållandena är också sådana, att stora krav måste ställas på vägnätet. Tre femtedelar av befolkningen är bosatt utanför centralorten i ett tiotal tätorter och på ren glesbygd.

Det är viktigt att kommunikationema ej försämras, vilket skulle bli fallet om SJ:s planer på nedläggning av persontrafiken på järnvägslinjen Nässjö—Nybro realiseras. Länsstyrelsen motsätter sig en sådan åtgärd. Förutsättningar finns för satsning inom turism och friluftsliv.

S ävsj 6. På grund av träbranschens dominans framstår en ökad industridifferentiering som angelägen. De besvärliga förhållandena kan komma att påkalla statligt lokaliseringsstöd. Samtidigt måste möjligheter- na till en vidareutveckling inom träbranschen beaktas. Från kommunalt håll pekas på de naturliga förutsättningarna för lokalisering av ett storsågverk. En icke obetydlig arbetskraftsreserv torde finnas och möjligheterna att tillvarata denna bör noga beaktas.

V agge ry d. Åtgärder kan synas erforderliga för att avhjälpa de strukturella problemen inom möbelbranschen. Från kommunens sida påtalas att statliga insatser är nödvändiga för att underlätta finansieringen av industriföretagens investeringar. Överväganden pågår inom vägverket om depåverkstadsrörelsens organisation. och om behov av större verkstad i regionen föreligger bör utbyggnad av anläggningen i Skillingaryd noga prövas.

Värnamo. De problem som förknippas med de mindre och medelstora företagens utvecklingsbetingelser äger särskild aktualitet i Värnamoområdet. Vissa frågor, bl.a. marknadsföring, har angripits i samverkan mellan företagen i regionen genom bildande av Swed-Expo i Värnamo. Värnamo erbjuder goda förutsättningar för etablering av

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 75

specialiserad industriinriktad service. Detsamma gäller för enskild service i övrigt och skilda slag av offentlig service. 1 anknytning till det nylokaliserade Skogsinstitutet är det lämpligt att även andra utvecklings- organ med anknytning till skogsområdet lokaliseras till Värnamo. Även för industrianknutna institutioner av statlig eller enskild karaktär finns underlag. Ett forsknings- och utvecklingsbolag har nyligen bildats av Forsheda Gummifabrik.

G 11 o sj ö. Industrin är mångsidig och drivs i ett stort antal främst små och medelstora företag. De insatser för att främja utvecklingen som träder i förgrunden är de olika slags service- och stödåtgärder för de mindre företagen som generellt anses erforderliga.

Gislaved. Industrin är allmänt expansiv. Avsevärd utbyggnad pågår av Gislaveds Gummifabrik. Normalt råder stor efterfrågan på arbetskraft och de framtida rekryteringsmöjlighetema kommer att i hög grad bestämma utvecklingstakten. Till mycket stor del utgörs industrin av små och medelstora företag. Generellt verkande insatser i form av service och stöd för denna kategori har stor betydelse för Gislavedsblockets del. Gummi- och plastindustrin är väl företrädda i blocket och bör kunna ge underlag för forskning och utbildning. Servicefrågorna måste ägnas stor uppmärksamhet så att området på sikt ej förlorar i attraktionskraft. Samarbetsnämnden i blocket understryker vikten av att en utbyggnad sker, bl. a. av hälso- och sjukvård, och hyser oro för att den offentliga servicen försämras om Hyltebruk avskiljs från Jönköpings län. [ blocket finns ett område, Isaberg, som har förutsättningar ått utvecklas till ett centrum för rekreation och friluftsliv med betydelse för hela Götaland.

H y 1 t e b r u k. De akuta åtgärdsbehoven sammanhänger med den beslutade utbyggnaden av pappersbruket. Stora ansträngningar måste göras för att lösa sådana problem som rekrytering av arbetskraft, forcering av bostadsbyggandet och förbättring av vägarna samt vatten- vårdsproblemet. Speciella förutsättningar finns (sjöarna Unnen och Bolmen) för satsning inom rekreationssektorn.

B.6.4 Socialpolitiska åtgärder

Sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram.

Såvitt länsstyrelsen kan bedöma är närings- och bosättningsförhållan- dena i länet sådana att sysselsättningsfrågorna normalt bör kunna lösas inom den ordinära arbetsmarknadens ram. Uppkommande lokala svårig- heter i strukturförändringens spår torde, om bestående arbetstillfällen ej kan skapas på platsen, till större delen kunna lösas genom pendling. Länsarbetsnämnden har fortgående planering av beredskapsarbeten att sätta in i krissituationer.

Utvecklingen har emellertid medfört ökande problem för äldre, handikappad och annan svårplacerad arbetskraft, och trots tillkomsten av

Prop. l972:lll Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 76

olika stödåtgärder tenderar arbetslösheten bland dessa grupper att stiga. Behov av sysselsättningsskapande åtgärder för dessa kategorier kommer att föreligga även framdeles. Vid skyddade verkstäder kommer, enligt länsarbetsnämnden, antalet behövliga platser att fördubblas under 1970- talet. Som objekt för beredskapsarbeten pekar länsstyrelsen bl.a. på landskapsvårdande arbeten. De olika formerna för särskilda beredskaps- arbeten borde utredas i syfte att höja volymen och förenkla administra- tionen. En generösare statsbidiagsgivning kunde verka stimulerande. De centralt uppgjorda ramarna för arkivarbete bör successivt ökas och möjligheterna till kontorsarbetscentraler vidgas.

Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen

Utgångspunkt för kartläggningen av serviceförsörjningen har varit glesbygdsutredningens nivåer: närhetsservice, kommuncentrumservice och regioncentrumservice.

Med glesbygdsutredningens norm om en restid av 45 minuter skulle servicen i de två sistnämnda nivåerna ligga inom räckhåll för praktiskt taget hela länets befolkning. Om i stället 30 minuter sättes som norm faller en folkmängd på omkring 8—9 000 personer i länets ytterområden utanför detta avstånd.

Dessa beräkningar gäller för färd med privatbil. En kartläggning har gjorts av de kollektiva kommunikationsförhållandena som visar att i områden belägna på längre avstånd än 2 km från järnvägsstation eller väg som trafikeras av busslinje bor 20 000—25 000 personer (6 ä 9% av totalbefolkningen och 20 år 30% av glesbygdsbefolkningen). Någon undersökning med hänsyn till ambulerande handel eller kommunal färdtjänst har ej gjorts.

Den pågående strukturomvandlingen kan väntas medföra ytterligare försvagning av underlaget för stationär service i vissa områden. Kommu- nernas bedömning av serviceförsörjningen år 1975 visar att på de minsta orterna förväntas ett bortfall av viss offentlig service (postanstalter, bibliotek, mindre skolor, ålderdomshem), men endast i liten utsträckning av butiker och enskild service. De förslag till åtgärder som kommunerna framfört i sina remissyttranden över det preliminära programmet har framförallt gällt förbättrade vägförbindelser och trafikservice.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram: Den rådande bosättnings- och näringsstrukturen ger förutsättningar att vidmakthålla en närservice på olika platser i centralorternas omland. Kommunerna bör inrikta planeringen på de stödjepunkter som lämpligen bör finnas. Den kommunala översiktliga planeringen har i allmänhet inte kommit så långt att underlag finns för konkreta målsättningar på detta område.

Det är angeläget att man satsar mer på kollektiv trafik. En ytterligare försämring av trafikservicen genom indragning avjärnvägs- och busslinjer kan inte accepteras. Den principiella aspekten på kommunernas ekono- miska engagemang bör behandlas på central nivå. Utredningen om det

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 77

statliga bidragssystemet bör enligt länsstyrelsens bestämda mening snarast slutföras och fullföljas med beslut om en rimligare fördelning av ansvarsbördan. Det kan inte. vara riktigt att denna helt skall bäras av enskilda kommuner. Den nuvarande trafikpolitikcn bör revideras och de snäva lönsamhetsbedömningarna avseende begränsade linjesträckningar, exempelvis när det gäller järnvägarna. ersättas av en mera vidsynt helhetsbedömning.

En översiktlig planering av landsbygdskommunikationerna är trängan- de och bör i första hand ske på kommunblocksnivå. Kommunerna bör utarbeta planer hur de kollektiva kommunikationema bör vara utforma- de och vilka avvägningar som bör ske mellan linjetrafik och andra former av trafikservice (skolskjutsar, färdtjänst för handikappade, taxitransport- tjänster). Arbetet med sådana trafikförsörjningsplaner har påbörjats i ett par kommuner. En samordning av linjer för trafik av regional karaktär måste ske i samverkan mellan berörda parter. Staten bör genom sina kommunikationsverk (SJ och postverket) i större utsträckning beakta glesbygdsproblemen. Planeringen bör samordnas i ett enhetligt program för att upprätthålla en tillfredsställande service.

B.6.5 lnvesteringarnas regionala fördelning Planeringsunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas/ kommunblockens investeringsplaner för perioden 1971—1975 ligger i huvudsak KELP 70. Enligt länsstyrelsens bedömning ger KELP 70 en mer realistisk bild av kommunernas ekonomiska långtidsplaner än tidigare kartläggning. Denna utveckling tillskrivs främst kommunernas ökade erfarenhet av denna typ av planering. En annan faktor som har påverkat redovisningen i positiv riktning är att kommunreformen vid upprättandet av KELP 70 hade genomförts i samtliga kommunblock utom tre.

Vissa brister kan dock iakttas i KELP 70. Bl.a. faller de kommunala investeringsbehoven ojämnt i tiden. Detta tar sig uttryck i en anhopning av investeringarna i början av planeringsperioden.

[ tabell B.6:l redovisas i sammandrag primärkommunernas och lands- tingets investeringsbehov samt bostadsbyggnadsbehovet enligt de kom- munala bostadsbyggnadsprogrammen. Primärkommunernas investerings- behov har fördelats på huvudtitlar enligt K—planen. Länsprogrammet omfattar inte samtliga investeringsområden. Exempelvis ingår inte exploateringsinvesteringar, investeringar i elverk och värmeverk samt diverse byggnader för kommunala ändamål i sammandraget. Vidare har medtagits endast projekt som har kostnadsberäknats till minst 100 000 kr.

Totalt för länet uppgår de primärkommunala investeringsbehoven för den aktuella perioden till ca 685 milj. kr.. och de. landstingskommunala till drygt 277 milj. kr. Bostadsbyggnadsbehovet i de kommuner som upprättar kommunala bostadsbyggnadsprogram anges till 20 222 lägen-

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 78

heter. Enligt länsbostadsnämndens bedömning uppgår bostadsbyggnads- behovet i hela länet till 17 935 lägenheter.

Huvuddelen eller drygt 80% av de primärkommunala investerings- behoven faller på huvudtitlarna 3 (byggnads— och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv), 5 (industriell verksamhet) och 6 (undervisning och annan kulturell verksamhet).

Kommunerna/kommunblocken redovisar sinsemellan varierande in- vesteringsbehov. Exempelvis faller ca 70% av Jönköpings kommun redovisade behov på huvudtitlarna 3 och 5 medan motsvarande behov för Hyltebruks kommunblock uppgår till drygt 20 %.

Av landstingets planerade investeringar på drygt 277 milj. kr. utgör lasarettet i Värnamo det största projektet med en beräknad kostnad av 89 milj. kr.

R e mis s y t t r a n d e n. Några kommuner framför kritiska syn— punkter av allmän karaktär mot investeringsplaneringens uppläggning i

programverksamhcten, den höga detaljeringsgraden och det därtill an- knutna prioriteringsförfarandet.

Regionalpolitisk prioritering

Länsorganen har i de sektoriella prioriteringarna i huvudsak tillämpat regeln att till prioritetsgrupperna l, ll och lll hänföra resp. 60, 20 och 20 % av investeringsbehoven. Vid prioriteringen av bostäder samt stats- bidragsberättigade gator och vägar har en annan metod tillämpats. För dessa investeringar har till prioritetsgrupp l hänförts investeringar i en omfattning som motsvarar den aktuella ramtilldelningen för länet.

Till grund för länsstyrelsens regionalpolitiska prioritering har legat dels de sektoriella prioriteringarna, dels målsättningen i länsplanering 1967 och dels ortsklassificeringen. Dessa utgångspunkter har inneburit en strävan att i prioriteringarna följa upp den förväntade expansionen och utvecklingen.

Den regionalpolitiska prioriteringens uppgift har varit bl.a. att sam- ordna investeringarna mellan olika sektorer.

I vissa fall har prioriteringen försvårats på grund av att bl. a. projekt- beteckningarna har varit vaga och att sambandet mellan planeringsnivå och investeringsbehov har varit mindre uttalat. Dessutom anser länsstyrel- sen att den bristande kännedomen om nulägesförhållandena och even- tuell eftersläpning i utbyggnaden har försvårat prioriteringen för vissa sektorer.

Utfallet av länsstyrelsens regionalpolitiska prioritering åskådliggörs av cirkeldiagrammen i figurerna B.6:l och B.6:2. Cirklarnas ytor är proportionella mot de redovisade bostadsbyggnads— resp. investeringsbe- hoven. Huvudtitel 4 (hamnar, kommunkationcr och näringsliv) har inte prioriterats och ingår inte i illustrationen.

Tabell B.6:l Kommunala investeringar perioden 1971—1975 i projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning på huvudtitlar i tusentals

kr., bostäder i antal lägenheter

Kommun/ Huvudtitel

Kommunblock 0—1 2

3 4 5 6 7

___—___——_—-————————————————_———

0—8

Bostäder

Lands- tinget

W

Jönköping 200 2 800 Tranås — 300 Aneby — — Nä. 'ö — 2 100 Eks_|o -— 9 850 Vetlanda 900 1 800 Sävsjö — 4 500 Vaggeryd 700 3 800 Värnamo — 500 Gnosjö — — Gislaved 200 7 150 Hyltebruk — 2 950

115 450 21 850 2 500 20 050 10 050 ll 150 3 550 7 800 14 600 4 500 14 700 950

3 700 94 900 _ 8 100 -— 5 700 —- IS 400 — 13 100

100 14 500 — 7 950 —— 3 700 500 8 600 — 3 350 —- 26 550 —- 1 800

KommunblockslänetZ 000 35 750

227 150

Titelkod 0—1 Centralförvaltning, rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning Byggnads— och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv Hamnar, kommunikationer och näringsliv

Industriell verksamhet

Socialvård och socialförsäkring Hälso- och sjukvård

NMQWKDINW

Undervisning och annan kulturell verksamhet

4 300 203 650

58 350 15100 1 150 13 550 2 250 7 750 800 1600 12 350 5 350 18 250 4 500 141 000 21 700 2 200 800 3 500 6 500 6 050 4 400 3 350 9 200 1 200 9 850 1 700

70450

297 100 47 550 10 150 54 600 41 750 42 250 21 200 20 950 45 750 14 400 76 700 11 900 684 300

7 000 1 184 300 2 167 1 195 1 514 500 450 2 100 500 2 412 900

20 222

78 250 40 250 20 350 9 000 7 000 4 000 99 950 13 550 5 450

277 800

Bihang B Sammanfattning av lansprogram 1970

79

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 80

Glnlnved __ J' 'x 1

Figur B.6:l Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostad sbyggnads- behov för perioden 1971—1975. antal lägenheter

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 81

Figur B.6:2 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investeringsbehov för perioden 1971—1975, miljontals kr.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 82

B.7 Kronobergs län

B.7.1 Utgångspunkter för programformuleringen

Planeringsnivå

Utvecklingen i länet fram till är 1970 har, framhåller lä n 5 st y r e l- sen, varit gynnsammare än som förutsattes i länsplanering 1967. Folkmängden i länet beräknades enligt prognos 2 uppgå till 165 041 invånare år 1970 men utgjorde i verkligheten 166 950 invånare. Den faktiska folkmängden översteg sålunda prognosvärdet med 1 900 perso— ner. Samtliga kommuner har är 1970 uppnått och i vissa fall väsentligt överskridit den i länsplanering 1967 beräknade folkmängden. Relativt sett är skillnaden mellan prognos och faktisk utveckling störst i kommunerna Markaryd, Älmhult och Alvesta. Länsstyrelsen anser därför att en viss revidering av prognosen i länsplanering 1967 bör ske för dessa kommuner.

För kommunerna Tingsryd, Uppvidinge och Lessebo innebär prognos 2 i länsplanering 1967 en fortsatt icke obetydlig befolkningsminskning. Länsstyrelsen anser att en sådan utveckling skulle medföra allvarliga svårigheter för såväl de enskilda som kommunerna. Även om det med hänsyn till åldersstrukturen synes svårt att förhindra en viss tillbakagång är det enligt länsstyrelsens uppfattning angeläget att befolkningsunder- laget kan stabiliseras på en sådan nivå att kommunerna ges reella förutsättningar att fortbestå och utvecklas. Med hänsyn till att befolk- ningsutvecklingen i kommunerna har varit något gynnsammare än beräknat och att kommunerna har ett relativt fördelaktigt geografiskt läge och goda förutsättningar i övrigt för industriell verksamhet anser länsstyrelsen att planeringsnivän vad gäller kommunerna Tingsryd, Uppvidinge och Lessebo bör sättas högre än prognos 2 i länsplanering 1967. Denna högre målsättning är dock ingen garanti för en gynn- sammare befolkningsutveckling utan beroende av de statliga stödåtgärder som kan sättas in för att motverka den pågående utvecklingen.

Följande tablå visar den faktiska folkmängden åren 1965 och 1970, folkmängden år 1980 enligt prognos 2 samt av länsstyrelsen föreslagen planeringsnivå.

Kommun Faktisk Prognos 2 Reviderad Planeringsnivä folkmängd prognos

1965 1970 1980 1980 1975 1980

Ljungby 25 206 26 054 27 350 27 350 26 600 27 350 Markaryd 11005 11814 12 350 12 700 12 250 12 700 Älmhult 15186 15 289 14100 15 500 15 450 15 500 Alvesta 18 844 19 248 18 950 19 900 19 500 19 900 Växjö 51885 59 028 76 650 76 650 67 000 76 650 Tingsryd 15 625 15 030 13 300 13 300 14 500 14 000 Uppvidinge 12 577 12 020 10 800 10 800 11 600 11 200 Lessebo 8 357 8 467 8 300 8 300 8 400 8 400

Länet mmm

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 83

R e m i s s y 1 t r a n d e n. Ljungby, Markaryds, Alvesta och Växjö kommuner accepterar den föreslagna planeringsnivån. Älmhults kommun anser en planeringsnivå för dess del på 15 800 personer vara realistisk. Lessebo kommun anser planeringsnivån bör sättas till 8 600 personer, medan Tingsryds och Uppvidinge kommuner anser att planeringsnivån bör ange oförändrad folkmängd för deras del.

Andra utgångspunkter för programformuleringen

Decentralisering och utlokalisering av statliga och andra verksamheter från storstäderna kan väntas medföra den tillväxtfrämjande stimulans som är angelägen i vissa landsdelar. L ä n s sty r e l s e n anser att Norrland särskilt bör beaktas men framhåller samtidigt att den sydöstra landsdelen närmast därefter bör stå i tur för stimulansåtgärder. En viss kvantitativ lokalisering till denna landsdel är på sikt otillräcklig. Ett tillskott av kvalificerad arbetskraft med ledningsfunktioner erfordras för att uppnå någorlunda regional balans vad gäller bl.a. arbetskraftens struktur.

1 Växjö finns utbildning av kvalificerad arbetskraft men i stort sett saknas arbetstillfällen för denna inom landsdelen. Den tvingas i relativt stor utsträckning att flytta till storstäderna. Denna utveckling strider mot målsättningen för regionalpolitiken som syftar till en mer balanserad fördelning av befolkning och näringsliv. Trots stort befolkningsunderlag saknas i sydöstra landsdelen en hel del kvalificerade servicefunktioner. Hittills har med få undantag denna uppbyggnad skett med hänsyn till underlaget i varje residensstads omland. Decentralisering av statlig verksamhet från Stockholm måste kunna ge sådana effekter att en dämpning åstadkommes i övriga storstadsområden inte minst Malmöregionen. En lokalisering av statlig verksamhet till Växjö skulle ge sådana önskvärda effekter och medföra en positiv utveckling i hela sydöstra landsdelen. Dessutom måste åtgärder vidtas för att stimulera utvecklingen också i andra utvecklingsbara orter i lands- delen.

Ortsklassi ficeri ng

L ä n s sty r e l s e n anför att tyngdpunkten för expansionen i sydöstra Sverige har förskjutits till Växjöområdet, som genom sitt centrala läge i denna landsdel blivit den från kommunikations-, transport- och resekostnadssynpunkt fördelaktigaste lokaliseringsorten. Därigenom synes Växjöområdct alltmer få karaktär av landsdelscentrum. Länsstyrel- sen anser att goda skäl finns för att klassificera Växjöområdet som storstadsaltemativ. Med hänsyn till det ringa avståndet mellan Växjö och Alvesta, ca 10 km, anser länsstyrelsen naturligt att inkludera Alvesta i storstadsalternalivet.

Ljungby och Älmhult bör klassificeras som regionala tillväxtcentra med hänsyn till dessa orters differentierade näringsliv, kvalificerade

Prop. l972:1]! Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 84

.ervice och utvecklingsförutsättningar i övrigt. Övriga kommuner hänför- les i det preliminära programmet till kategorin övriga orter. Med hänsyn ill i remissyttrandena anförda synpunkter har länsstyrelsen i det lefinitiva programmet klassificerat dem som ”övriga regionala tillväxt- :entra”. Förslaget till ortsklassificering innebär således följande.

Storstadsalternativ Växjö/Alvesta Regionala tillväxtcentra av Ljungby, Älmhult änsdelsregional betydelse Övriga regionala tillväxtcentra Markaryd, Tingsryd, Uppvidinge, Lessebo

R & mis s y t t r a n d e n. 1 remissyttranden över det preliminära programmet framhåller de mindre kommunerna och landstinget att en satsning på ett storstadsalternativ ej får innebära att mindre resurser tilldelas den övriga delen av länet eller att ortsklassificeringen är bindande för framtida prioriteringar. Planeringsprincipen kan inte godtas av Lessebo kommun som menar att de största insatserna skall ske i de kommuner som har en sviktande industrin—tveckling. Klassificeringen av Växjö/Alvesta som storstadsalternativ accepteras av samtliga remissin- stanser. Däremot accepterar inte Markaryds, Tingsryds, Uppvidinge och Lessebo kommuner att de klassificerats som "övriga orter”. De önskar alla betraktas som regionala tillväxtcentra. Liknande synpunkter anförs av landstinget. Lessebo kommun framhåller att hela den östra delen av länet inte tilldelats något regionalt tillväxtcentrum.

Länsstyrelsens kommentar. Remissyttrandena ger inte anledning att ändra klassificeringen. Dock anser länsstyrelsen, som framgår av det definitiva förslaget, att alla kommuncentra utöver Växjö/Alvesta, Ljungby och Älmhult lämpligen bör klassificeras som "övriga regionala tillväxtcentra”.

B.7.2 Sysselsättningspolitiska problem Bakgrund

Av lä n 5 p r 0 g r a m m et framgår att jord- och skogsbruk från sysselsättningssynpunkt har ett relativt stort inslag i länets näringsliv. År 1965 svarade denna näringsgren för l8 % av den totala sysselsättningen i länet mot 10 % i hela riket. Industrins andel var ilänet 38 % mot 34 %i hela riket. Sewicenäringarnas andel i länet, 35 %, var nio procentenheter lägre än riksgenomsnittet.

Enligt industristatistiken ökade antalet sysselsatta inom industrin i länet mellan åren l963—l969 med nära 3 400 personer. Samtliga kommuner utom Uppvidinge och Lessebo kunde notera ökning av varierande storlek. Vissa branscher, såsom jord- och stenindustri samt konfektionsindustri, hade stagnerande eller vikande sysselsättning.

Jord- och stenindustrin utgör en från sysselsättningssynpunkt betydan- de bransch i länet och sysselsatte år l969 omkring 3 000 personer eller

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 85

12 % av samtliga industriarbetande. Inom denna bransch uppvisar glasindustrin en negativ utveckling, som sammanhänger med de struktur- problem denna industri kämpar med. Den manuella glasindustrin består av många och små företag. som var för sig inte har resurser till en effektiv marknadsföring.

Även träindustrin intar en framträdande plats i länets näringsliv och svarade år 1969 för 18% av industrisysselsättningen. För möbel- och snickeriindustrin är framtidsbedömningen oklar. Den förväntade struk- turomvandlingen kan medföra svärlösta problem eftersom många av branschens företag är av väsentlig betydelse för näringslivet i åtskilliga mindre och medelstora tätorter.

lnom jord- och skogsbruk beräknas sysselsättningen under 1970-talet minska med 3 600 personer. För att länsstyrelsens målsättning ifråga om befolkningsutveckling skall kunna förverkligas och den kvinnliga förvärvs- intensiteten öka till den beräknade genomsnittliga för kvinnor i riket är 1980 måste omkring 14000 nya arbetstillfällen skapas inom stadsnä- ringarna under perioden 197 l — 1980.

Ett tillskott av ca 14 000 nya arbetstillfällen i stadsnäringarna kommer att kräva mycket väsentliga investeringar av företag och samhälle men länsstyrelsen anser att det totalt blir en väsentligt lägre investeringskost- nad än om motsvarande arbetstillfällen skulle tillskapas i de överhettade storstadsområdena.

Utvecklingen mot det s. k. efterindustriella samhället innebär att en allt större del av befolkningen sysselsätts inom service, administration och tjänster. De kvalificerade lednings- och servicefunktionerna tenderar att koncentreras till storstadsområdena, vilket ökar riskerna för regional obalans och större jämlikhetsklyftor. Länsstyrelsen anser det synnerligen angeläget att statsmakterna vidtar åtgärder för att åstadkomma tillväxt- möjligheter för hela spektrat av kvalificerade funktioner i alla delar av landet så att dessa ges möjlighet till ett varierat samhällsliv och ökade arbetstillfällen för arbetskraft med högre utbildning.

Allmänna åtgärder

Kommunernas förslag till åtgärder. Statligt stöd till nyetableringar och rekonstruktion av företag, ökad utbyggnad av service,intensifierad informationsverksamhet, ökat bostadsbyggande, för- bättrade kommunikationer, ökad satsning på utbildning, ökade resurser till företagareföreningen, uppförande av industrilokaler genom kommu- nala stiftelser, utveckling av hantverkscentrum samt av turism och friluftsliv.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. För att förbättra de allmänna betingelserna för näringslivet, den s. k. infrastrukturen, föreslår länsstyrelsen bl. a. följande.

K o m m u ni k a t i o n e r n a bör förbättras genom att den besluta- de länsflygplatsen i Öjaby utanför Växjö snarast kommer till stånd. I avvaktan på detta är det önskvärt att linjen Stockholm—Växjö utsträckes

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 86

till Malmö—Köpenhamn från den nuvarande flygplatsen.

Beträffande vägarna bör E4 snarast rustas upp och småningom byggas ut till motorvägsstandard. En bekväm vägförbindelse av hög klass från Malmö till Växjö och norrut till Linköping—Norrköping är angelägen. För de interna kommunikationema behöver de sekundära vägarna rustas upp och länsstyrelsen anser det nödvändigt att särskilda medel ställs till förfogande härför.

U tbildningsmöjligheterna vid universitetsfilialen i Växjö bör byggas ut med i första hand naturvetenskapliga ämnen samt olika slag av yrkesinriktade kurser för t. ex. sjukvårdsadministratörer och socionomer.

För att utveckla olika serviceinrättningar i kommunernas centralorter anser länsstyrelsen det vara angeläget med en viss decentralisering av den offentliga servicen.

Utflyttning av statlig verksamhet till Växjö/ Alvestaregionen för att åstadkomma bättre balans mellan olika landsdelar ifråga om kvalificerade service- och ledningsfunktioner.

De mindre och medelstora företagens utveckling bör främjas genom åtgärder som effektiviserar produktionssamarbete, produktutveckling, marknadsföring och fortutbildning. Som ett led i denna strävan bör ökade resurser ställas till företagareföreningens förfogande.

Informationsverksamheten om länets lokaliseringsför- utsättningar bör öka och en arbetsgrupp med representanter för kommuner, landsting och länsorgan bör tillsättas i detta syfte.

Angeläget är att kommunerna planerar lämpliga industriområden samt uppför hantverks— och industrilokaler som sedan uthyres till företagen. Länsstyrelsen anser vidare att det vore värdefullt om idén med s. k. industricentra prövades i länet.

Gl & s- 0 c h tr ä i n d u st r i n och sysselsättningsfrågorna i östra länsdelen, där nämnda industrigrenar har stor omfattning, bör ägnas stor uppmärksamhet. Länsstyrelsen föreslår att en arbetsgrupp tillsätts av Kungl. Maj:t med representanter för staten, glasindustrin och de anställda för att snarast lägga fram förslag till konkreta åtgärder som underlättar glasindustrins utveckling och tryggar sysselsättningen. Länsstyrelsen anser det vidare angeläget att glasindustrin får del av det 5. k. utvecklingsstödet. Beträffande möbel- och snickeriindustrin understryker länsstyrelsen nödvändigheten av att en statlig utredning snarast kommer till stånd i enlighet med av länsstyrelserna i de tre smålandslänen tidigare framfört förslag.

Statligt lokaliseringsstöd bör även i fortsättningen kunna utgå i den östra länsdelen för att skapa ny och varaktig sysselsättning och ytterligare differentiering av näringslivet.

För jo r d- 0 c h 5 k 0 g 5 b r u k e ts del finner länsstyrelsen det angeläget att aktiva brukares tillköp av mark samt köp av rena skogsfastigheter stödjes genom statlig lånegaranti, samt att stödåtgärder vidtas för upprätthållande av betesdrift i bygder med vikande jordbruks- produktion för bevarande av landskapsbilden.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 87

T u ris m e n bör utvecklas och i detta "syfte föreslår länsstyrelsen en förbättrad information om länets sevärdheter och utbyggnad av stugbyar på lämpliga platser.

Ökade resurser för b 0 st a d 5 b y g g a n d e krävs så att icke blott det genom expansion uppkommande utan även uppdämt behov blir tillgodosett.

R e m i s s y t t r a n d e n. Remissinstanserna ansluter sig till länssty- relsens förslag och från flera håll understrykes behovet av en aktiv medverkan från statliga organ för att förstärka sysselsättningsmöjlighe- terna. Alvesta och Markaryds kommuner framhåller att företag som etablerar eller bygger ut bör få disponera investeringsfondsmedel. Växjö kommun anför som lämpliga åtgärder lokalisering av statlig förvaltning till Växjö samt dämpning av tillväxten i storstadsområdena och styrning till tillväxtcentra. Landstinget anser det lämpligt att till Växjö förlägga en filial till skogshögskolan. Vidare anser landstinget det vara ologiskt att flytta SJ-distriktet i Växjö till Malmö. I stället borde malmödistriktet i tillämpliga delar flyttas till Växjö/Alvesta.

Selek tiva åtgärder

Kommunernas förslag till åtgärder. Från kommu- nerna krävs en förstärkning av sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Utöver de åtgärder som framförts under avsnittet allmänna åtgärder föreslår länsstyrelsen att statlig verksamhet och andra lednings- och servicefuntkioner lokalieras till Växjö. Länsstyrelsen framhåller vidare som angeläget att en ökad differentiering av näringslivet i länets östra delar kommer till stånd. Särskilt viktigt är att någon form av metall- och verkstadsindustri lokaliseras till Lessebo.

B.7.3 Socialpolitiska åtgärder Sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur

Kommunernas förslag till åtgärder. Bcredskapsarbe- ten föreslås, bl. 3. inom natur- och miljövård, samt industriellt bered- skapsarbete. Vid behov bör skyddade verkstäder utbyggas och omskol- ningskurser övervägas.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Länsstyrelsen understryker angelägenheten av en fortlöpande invente- ring av olika objekt som kan tjäna som underlag för planering av sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur. Det är vidare angeläget att skyddade verkstäder och halvskyddad sysselsättning kan beredas i erforderlig omfattning samt att omskolningskurser kan ordnas vid behov.

Prop. l972:111 Bilaga ! Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 88

Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen

Kommunernas förslag till åtgärder. Från kommu- nerna redovisas planer och åtgärder beträffande öppen och sluten åldringsvård, sjukvård, barndaghem, skolväsendet, kultur- och fritidsakti- viteter, handikappvård, trafikservice och varuförsörjning i glesbygd. För vissa aktiviteter, såsom barntillsyn, färdtjänst, trafikservice och hem- hjälp anför en del kommuner att ökat eller nytt statligt stöd behövs.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Den slutna åldringsvården i kommunerna bör avlastas genom ökad satsning på öppen åldringsvård (hemsamaritverksamhet, färdtjänst, mat- distribution m. m."). För att underlätta för åldringar att utnyttja det allmännas service bör en subventionering av telefoner utredas. Länsstyrel- sen anser det vidare angeläget att platsbehoven på ålderdomshem tillgodoses.

Tillfredsställande sjukvårdsmöjligheter bör erbjudas befolkningen i länets olika delar. Behovet av alkoholpolikliniker, inackorderingshem och specialbostäder för alkoholskadade bör beaktas.

Antalet daghemsplatser bör utökas. De nuvarande utbildningsmöjligheterna i kommunerna bör upprätthål- las även om elevunderlaget reduceras.

För de handikappade bör kommunal färdtjänst inrättas, handikapp- lägenheter byggas i tillräcklig omfattning och arbetsmöjligheter beredas genom skyddad och halvskyddad sysselsättning.

En förbättring av de allmänna kommunikationema bör kunna åstad- kommas genom matarlinjer och beställningstrafik som komplement till det befintliga linjenätet. Olika åtgärder bör vidtagas för att förbättra glesbygdens varuförsörjning, exempelvis genom utvidgning av befintligt varubussnäl, organiserad utkörning av beställda varor eller kommunal färdtjänst för inköpsresor.

R e mis s y t t r a n d e n. Remissyttrandena ansluter sig till de av länsstyrelsen framförda förslagen. Flera remissinstanser framhåller beho- vet av en förbättring av kommunvägarna.

B.7.4 lnvesteringamas regionala fördelning Planeringsunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas investeringsbehov för perioden 1972—1975 ligger i huvudsak KELP 70. Länsstyrelsen har justerat grundmaterialet efter hand som kommunerna har redovisat nya uppgifter.

i tabell B.7:l redovisas i sammandrag primärkommunernas och lands- tingets investeringsbehov samt bostadsbyggnadsbehovet enligt de kom- munala bostadsbyggnadsprogrammen. Primärkommunernas investeringar har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. l sammandraget ingår inte samtliga investeringsområden. Exempelvis innefattas inte exploaterings- investeringar i anslutning till bostadsbyggandet i redovisningen. Vidare

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 89

har endast projekt medtagits som har kostnadsberäknats till minst 100 000 kr. Totalt för länet uppgår med dessa begränsningar de primär- kommunala investeringsbehoven för den aktuella perioden till ca 323 milj. kr. Bostadsbyggnadsbehovet i de kommuner som upprättar kommu- nala bostadsbyggnadsprogram anges till 9 298 lägenheter. Enligt läns- bostadsnämnden uppgår bostadsbyggnadsbehovet i hela länet till 8 335 lägenheter.

Huvuddelen eller ca 64 % av de primärkommunala investeringsbehoven faller på huvudtitlarna 3 (byggnads- och planväsen, gatu- och parkför- valtning, sport och friluftsliv) och 5 (industriell verksamhet). Investe- ringsbehovet inom olika områden varierar mellan kommunerna. Sålunda faller exempelvis 9 % av Ljungby kommuns redovisade behov på huvud- titel 2 (fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning) och 28 % på huvud— titel 7 (socialvård och socialförsäkring) medan motsvarande andelar för Markaryds kommun är 28 % resp. 3 %.

Av landstingets investeringar beräknas drygt 60 milj. kr. eller 83 % falla på Växjö kommun.

Regionalpolitirk prioritering

Länsorganen har vid de sektoriella prioriteringarna tillämpat flera prioriteringsregler. Exempelvis har länsbostadsnämnden i fråga om bostadsbyggandet tillämpat 1970 års kvot för länet som ram för priori- tetsgrupp [.

Vid den sektoriella prioriteringen har målsättningen i länsprogram 1970 beaktats. Någon omprioritering av regionalpolitiska skäl har därför inte behövt vidtagas.

Länsstyrelsen framhåller att tillgång på bostäder är av stor betydelse för den regionala utvecklingen. Det är därför väsentligt att tilldelningen av bostadskvot någorlunda svarar mot behovet. Enligt länsstyrelsen bör länsramar anges för olika investeringsslag.

Utfallet av länsstyrelsens prioritering illustreras av cirkeldiagrammen i figurerna B.7:l och 8.712. Cirklarnas ytor är proportionella mot de redovisade bostadsbyggnads- resp. investeringsbehoven.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 90

Tabell B. 7.'I Kommunala investeringar perioden 1972—1975 i projekt om 100 000 kr. eller 'ner med fördelning på huvudtitlar i tusentals kr., bostäder i antal lägen/reter

Kommun Huvudtitel Bostä- Lands- ————— der tinget 0—-1 2 3 4 5 6 7 8 0—8 Ljungby — 4 000 8 270 — 18 300 600 11 900 -— 43 070 1 291 5 108 Markaryd — 5 375 3 451 — 8 543 1 520 650 — 19 539 725 — Älmhult — 112 8 679 —— 12 832 3 500 2 850 27 973 824 440 Alvesta 300 600 5 817 — 8 504 1 200 4 750 — 21 171 835 1 680 Växjö 575 20 300 51 141 2100 46180 31640 12 750 164 686 3 973 60 744 Tingsryd 1 900 8 035 — 8 440 1 000 3 400 22 775 660 4 300 Uppvidinge 450 900 2 260 — 8 600 690 2 100 — 15 000 570 975 . Lessebo 600 500 4 200 — 2 100 700 1 050 — 9 150 420 — Länet 1925 33 687 91853 2100 113 499 40 850 39 450 -— 323 364 9 298 73 247

Titelkod

0—1 Ccntralförvaltning, rätts— och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning Byggnads— och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv Hamnar, kommunikationer och näringsliv Industriell verksamhet Undervisning och annan kulturell verksamhet Socialvård och socialförsäkring Hälso- och sjukvård

mxIO'xUl-bwlx)

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 91

6)

1 N. vilt. | 1 1 [x

Figur B.7:1 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostadsbyggnads- behov för perioden 1972 —1975, antal lägenheter

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 92

Figur B.7:2 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investeringsbehov för perioden 1972—1975, miljontals kr.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 93

B .8 Kalmar län

B.8.1 Utgångspunkter för programformuleringen Planeringsnivå

1 länsplanering 1967 framhöll 1 ä n 5 st y r e ls e n att Kalmar län har goda förutsättningar för lokalisering av en rad basind ustrier som söker sig till kustorter. Vissa förhållanden tyder på att ostkusten i framtiden får ett förbättrat konkurrensläge jämfört med västkusten och i någon män med Stockholmsområdet.

Enligt prognos 2 i länsplanering 1967 skulle folkmängden i länet år 1980 uppgå till 248 500 personer. Länsstyrelsen/planeringsrådet uttryckte sin lokaliseringspolitiska målsättning iett befolkningsramvärde år 1980 för länet av 255 450 personer.

Sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen uppvisade emellertid en betydligt ljusare bild under senare hälften av 1960-talet än under perioden 1960—1965. Flera betydande nylokaliseringar och utvidgningar av befintliga företag har skett. Näringslivets expansion har medfört en nettoinflyttning till länet under de senaste åren till skillnad från tidigare års nettoutflyttning. Information tillkommen efter länsplanering 1967 har motiverat en uppjustering av befolkningsprognoserna för sju av de tolv kommunblocken. Totalt för länet innebär denna justering en ökning i förhållande till den ursprungliga prognos 2 för år 1980 med 7 100 personer.

Följande tablå visar faktisk folkmängd åren 1965 och 1970 samt av länsstyrelsen antagen planeringsnivå för åren 1975 och 1980.

Faktisk P1aneringsnivå folkmängd Kommunblock 1965 1970 1975 1980 Västervik 42 000 42 300 43 900 45 000 Vimmerby 17 400 17 100 17 600 18 000 Hultsfred 19 500 19 600 20 300 21 000 HOngy 9 000 8 300 8 300 8 200 Oskarshamn 24 800 25 700 27 500 28 200 Monsteras 13 500 13 400 14 000 14 300 h_lybro 21 700 22 200 22 300 23 300 Emmaboda 11 400 11 800 12 900 14 000 Kalmar 49 700 52 800 55 400 58 400 Torsas .. 8 100 7 600 7 000 6 400 Morbylanga 10 200 9 900 9 700 10 000 Borgholm 11 200 10 400 9 500 8 800 Kommunblockslänet 238 700 241 100 248 300 255 600

R e m is 5 y t t r a n d e n. Den föreslagna planeringsnivån accepteras av flertalet kommuner. Hultsfreds kommun anför att den för år 1975 räknar med en folkmängd på 21 900 personer. Kalmar kommun anser det motiverat att planeringsnivån för 1980 höjs till 59 900 personer och

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 94

Borgholms kommunblock anför att kommunernas prognoser innebär 10 550 personer år 1975.

Länsstyrelsens ko mmentar. Länsstyrelsen slår fast att planeringsnivån inte får betraktas som bindande utan skall kunna justeras så snart utvecklingen ger entydigt underlag för detta. Den faktiska utvecklingen måste vara styrande vid tilldelning av reella resurser. För Hultsfreds kommun anser länsstyrelsen skäl inte föreligga f. n. att höja planeringsnivån, men om utvecklingen blir mer positiv än som förutsesi länsprogrammet kommer omprövning att ske. Beträffande Kalmar saknas ännu konkret underlag som motiverar en höjning. men länsstyrelsen betonar att om personalkrävande enheter lokaliseras till Kalmar även den av kommunen föreslagna planeringsnivån sannolikt kommer att ligga för lågt. [ fråga om Öland görs stora ansträngningar från berörda myndigheter att förbättra sysselsättningsläget, men osäkerheten om den framtida utvecklingen är betydande och länsstyrelsen kan ej biträda önskemålet om höjd planeringsnivå för Borgholmsblocket.

Andra utgångspunkter för programformuleringen

Den regionala jämlikheten kräver att existerande inkomstklyftor elimineras och att länets befolkning får väsentligt förbättrade servicebe- tingelser, framhåller lä n 5 st y r e l s e n. Trots att Kalmar län i dag efter en lång stagnationsperiod befinner sig i ett expansionsskede är den genomsnittliga ärsinkomsten väsentligt lägre än riksgenomsnittet. Detta kan illustreras med att skatteunderlaget per invånare ligger 20% under riksmedeltalet och 40% under Stockholmsregionens. Strävandena att höja inkomstnivån bör ha hög prioritet. Främsta medlet härför är en långsiktig lokaliseringsverksamhet i syfte att omstrukturera länets nä- ringsliv. Ävenledes anser länsstyrelsen att yrkesverksamhetsgraden för länets invånare bör ligga i nivå med riksgenomsnittet. Angeläget för att nå dithän är att den kvinnliga sysselsättningsgraden höjs. Härigenom ökar familjeinkomsten och inkomstklyftan gentemot andra regioner reduceras.

Ortsklassi f iceri ng

I länsplaneringen l967 uttalade lä n 5 st y r e l s e n sin avsikt att stödja och förstärka utvecklingen i samtliga länets centralorter, en målsättning som står i linje med den nya kommunindelningen. Länssty- relsen vidhåller denna målsättning.

Som storstadsalternativ i ett riksomfattande regionalt program anger länsstyrelsen Kalmar—Nybro—Emmaboda-regionen, i vilken ingår även Torsås kommun. Dessa kommuner har gemensamt bildat ett regionplane- förbund och har tillsammans omkring 95 000 invånare. Regionen är centralt belägen i sydöstra Sverige Genom statsmakternas tidigare underlåtenhet att satsa på sydöstra Sverige har befolkningen i detta område i väsentliga avseenden sämre utgängsmöjligheter än huvuddelen av rikets övriga invånare. Kravet att Kalmar—Nybro—Emmaboda-regio- nen betraktas som storstadsalternativ måste realiseras om invånarna i

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 95

länet skall komma i åtnjutande av regional jämlikhet och är den viktigaste förutsättningen för att den nödvändiga omstruktureringen av näringslivet skall kunna genomföras. '

Som regionala tillväxtcentra klassificeras Västervik, Oskarshamn, Vimmerby och Hultsfred. De är alla A-regioncentra och huvudorter för näringsliv och service.

Som serviceorter anges Mönsterås, Högsby, Borgholm och Mörbylånga. Mönsterås intar härvidlag en särställning eftersom orten är en av de fyra skogliga centralorterna i södra Sverige och därigenom kommer att tillför- säkras en betydande industriell utveckling.

R e mis s y t t r a n d e n. Landstinget anser att en kategoriuppdel- ning av länets tätorter inte rimmar med syftet att skapa så goda levnadsbetingelser som möjligt i de olika regionerna och ej skapar rättvisa möjligheter för de oprioriterade orterna att utvecklas positivt. Nyttjandet av den föreslagna klassificeringen bör vara synnerligen restriktiv. Tors- lunda kommun anför att en fastlåsning av ortsklassificeringen inom så snäva ramar som föreslås är olycklig och bör omprövas. Kalmar kommun betraktar däremot ortsklassificeringen som den på längre sikt viktigaste delen av länsprogram 1970.

Kravet på att Kalmar—Nybro—Emmaboda-regionen skall klassificeras som storstadsalternativ möter enhällig uppslutning av länets kommuner. Hultsfreds kommun, som tillstyrker förslaget, anför dock att regionens läge i länets södra del och de dåliga kommunikationema kan medföra svårigheter för större delen av länets befolkning att utnyttja denna centralort. Förslaget om regionala tillväxtcentra tillstyrks även överlag av kommunerna. Mönsterås kommunblock och Högsby kommun yrkar på att klassificeras som regionala tillväxtcentra.

Länsstyrelsens kommentar. Länsstyrelsen kan inte till- styrka förslagen från Högsby och Mönsterås.

B .8.2 Syselsättningspolitika åtgärder

Bakgrund

Enligt lä n 5 p r 0 g r a m m et har näringslivs- och befolkningsut- vecklingen ] länet under den senaste perioden kännetecknats av hög andel sysselsatta inom jordbruksnäringen, förhållandevis stort antal små före- tagsenheter inom industrin, låg urbaniseringsgrad med svag utveckling hos servicenäringarna som följd samt jämförelsevis låg inkomstnivå.

Antalet förvärvsarbetande uppgick år 1965 till 101 000 personer mot 98 000 år 1950. Sysselsättningen inom jordbruket har under denna period minskat med 9 000 förvärvsarbetande medan industrin och servicenäringarna har ökat med vardera 6 000. Av den förvärvsarbetande befolkningen år 1965 var i länet nära 20 % sysselsatta i jord- och skogsbruk mot 10 % i hela landet. Jordbrukssektorns totala sysselsättning i länet beräknas mellan åren 1965 och 1980 minska med omkring 10 000 personer.

Industrins andel av de förvärvsarbetande i länet år 1965 var 35 % eller

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 96

samma som riksgenomsnittet. Mellan åren 1962 och 1968 ökade antalet industrisysselsatta med 1 800 personer, varav 70 % utgjordes av förvalt- ningspersonal. Under åren 1969 och 1970 torde sysselsättningen ha ökat med ytterligare omkring 2 000 personer.

inom träindustrin, som är den näst största industribranschen och sysselsätter en fjärdedel av samtliga industriarbetande i länet, har sysselsättningen ökat. En strukturrationalisering inom denna bransch, särskilt vad det gäller möbel- och snickeriindustrin, kan dock förväntas. Svårlösta problem kan uppstå eftersom åtskilliga av branschens företag utgör basen för näringslivet i flera mindre och medelstora tätorter. Även inom den manuella glasindustrin, som sysselsätter 1 300 personer ilänet, kan strukturomvandlingen medföra minskning av antalet arbetsplatser och arbetstillfällen.

De mindre företagen-spelar stor roll för sysselsättningen i länet. Företag med mindre än 50 arbetare sysselsätter i länet 33 % av alla industriarbetare mot 26 % i hela landet. I en period med snabba strukturomvandlingar kan detta vara ett svaghetstecken.

Länet har flera ensidiga industriorter med små möjligheter att bereda kvinnorna sysselsättning i önskvärd omfattning. Behov föreligger därför av en differentiering av arbetsmarknaden. Några av de ensidiga orterna ligger dock så nära en centralort eller större ort att pendling kan accepteras. För en rad mindre tätorter med ensidigt näringsliv, exempel- vis glasbruksorterna och vissa träindustriorter, är det inte rimligt att tänka sig en differentiering med samhälleligt stöd.

Servicesektorn omfattar i länet 36 % av samtliga sysselsatta mot 45 % i hela riket. Länsstyrelsen anser att en av de viktigaste orsakerna till de negativa dragen i den sociala och ekonomiska strukturen i sydöstra Sverige med bl. a. låg inkomstnivå och svagt skatteunderlag är att denna landsända ej i tillräcklig utsträckning har fått del av servicenäringamas expansion. För att den regionala jämlikheten skall kunna förverkligas måste klyftan i fråga om andelen sysselsatta inom servicesektorn minska

Allmänna åtgärder

Kommunernas förslag. Inom flera kommuner anses de uppställda målsättningarna kunna förverkligas utan hjälp av särskilda åtgärder under förutsättning att bostadskvoterna ökar. Bristen på bostäder betraktas allmänt som den faktor som håller tillbaka länets näringslivsutveckling. Vidare bedöms en ökad satsning på kommunikatio- nerna vara av grundläggande betydelse. Ett flertal kommuner uttalar sig emot ett geografiskt avgränsat område för lokaliseringsstöd och anser att lokaliseringspolitiska åtgärder bör omfatta hela landet. Torsås kommun anser att byggandet av fabrikslokaler bör ingå i den kommunala

kompetensen. _ Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram.

Kalmar län har under de senaste årens högkonjunktur tidvis redovisat brist på arbetskraft även om det lokalt funnits vissa överskott. Däremot finns brister i den nuvarande företagsstrukturen som kan komma att

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 97

snabbt förändra läget inom vissa delar av länet. De ensidiga industrior- terna kan också vålla problem. Vissa kommunblock är svagt industrialise— rade och en förstärkning av näringslivet i deras centralorter är önskvärd. Kravet på en aktiv regionalpolitik där lokaliseringsverksamheten ingår som ett led aktualiseras framför allt av den låga inkomstnivån och näringslivets relativt ensidiga sammansättning, som nu bl. a. medför en betydande nettoutflyttning av den bäst utbildade arbetskraften. För att problemen skall kunna lösas på bästa sätt krävs samtidigt en styrning och begränsning av den okontrollerade storstadsexpansionen. l målsättningen för en aktiv regionalpolitik för hela landet bör enligt länsstyrelsens mening ingå att en ytterligare befolkningskoncentration till stocknings- områdena i södra och mellersta Sverige förhindras och att därmed en ökning av problemen i dessa områden också undviks. Av samhällsekono- miska skäl torde det vara angeläget att de befolkningsomflyttningar som f. n. sker i södra och mellersta Sverige kanaliseras till tätorter utanför storstadsområdena.

Länsstyrelsen föreslår sammanfattningsvis

— att den nuvarande geografiska avgränsningen av ett särskilt stödområde upphävs så att de lokaliseringspolitiska åtgärderna i princip skall kunna utsträckas till alla delar av landet där behov föreligger, att även lokaliseringsstödet till turistnäringen skall kunna utgå till alla delar av landet där behov av av sådant stöd föreligger och det ur lokaliseringssynpunkt är motiverat, —- att fortsatt centralisering inom statliga förvaltningsorgan och affärs- drivande verk undviks och att möjliga decentraliseringar genomförs, — att en reguljär statlig utredning snarast tillsätts för att utreda möbel— och snickeriindustrins framtida utvecklingsmöjligheter, — att åtgärder vidtas så att virkesöverskottet i sydöstra Sverige tillvaratas och att den nödvändiga utbyggnaden av förädlingsindustrin inom Kalmar län kommer till stånd, — att nya stödformer för den mindre och medelstora industrin prövas, varvid bl.a. staten i ökad utsträckning bör få möjligheter att på begäran av resp. företag kunna förvärva minoritetsposter i dessa, att de statliga insatserna för teknisk och ekonomisk service till de mindre och medelstora företagen förbättras, vilket kan ske bl. a. genom att länets företagareförening får ökade resurser, samt

— att samhället bevakar kvinnornas möjlighet att erhålla arbete och stöder åtgärder i syfte att åstadkomma arbetstillfällen lämpade för kvinnlig arbetskraft.

Länsstyrelsen framhåller vidare att en förutsättning för att de regionalpolitiska satsningar på länets näringsliv, som länsstyrelsen kräver, skall få önskad effekt är en förbättring av infrastrukturen. Särskilt understryks behovet av ett ökat bostadsbyggande och upprustning av kommunikationsledema.

Bristen på b 0 s t ä d e r i länet hindrar näringslivets spontana utveck- ling. De låga bostadskvoter som länet tilldelas är, enligt länsstyrelsens mening, beräknade mot bakgrund av föråldrade prognoser. Länsstyrelsen

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 98

önskar också att reglerna för fördelning av bostadskvoter ändras så att alla kommuner får möjlighet till långsiktig planering och att omfördel- ningar av länets bostadskvot skall kunna genomföras under pågående planeringsperiod. Sådana beslut bör kunna fattas regionalt.

Beträffande v ä g a r n a anför länsstyrelsen att nuvarande grunder för vägbyggnadsanslagens fördelning är oförmånliga för länet. Större resurser krävs för ombyggnad till erforderlig standard av vägar som utnyttjas för tunga transporter. Särskilt gäller detta vissa vägar i öst-västlig riktning som har stor betydelse såväl för näringslivets transporter som för övrig trafik. Vidare anser länsstyrelsen att riksväg 15 bör klassificeras som europaväg.

[ fråga om j ä r n v ä g a r n a framhåller länsstyrelsen att länet har drabbats mycket hårt av järnvägsnedläggningar. Enbart trafikekonomi får enligt länsstyrelsen aldrig vara avgärande vid bedömningen av om ett järnvägsnät skall bevaras. Det samhällsekonomiska värdet av järnvägens fortbestånd kan inte bedömas endast med utgångspunkt ijärnvägsrörel- sens driftresultat. Länsstyrelsen understryker att järnvägar liksom andra kommunikationsleder är väsentliga delar av samhällets struktur.

Länsstyrelsen hävdar bestämt att en förbättring av järnvägskommuni- kationema i länet är samhällsekonomiskt lönsam. För länets utveckling är det absolut nödvändigt att de senare årens industriexpansion följs upp genom att jämvägsförbindelserna förbättras. Länsstyrelsen yrkar därför att inga ytterligare nedläggningar av järnvägslinjer i länet sker utan i stället nuvarande linjer upprustas. Främst krävs en breddning till normalspår av linjen Kalmar—Berga. Vidare anför länsstyrelsen att tillkomsten av en ostkustbana skulle främja en positiv utveckling av industrin och förbättra lokaliseringsbetingelserna i länet. R e m i s s y t t r a n d e n. Remissinstanserna understryker och stödjer allmänt de i länsprogrammet framförda kraven. Nybro kommun förordar en decentralisering av arbetsmarknadsmässiga beslutsbefogenheter till länsorgan.

Länsstyrelsens kommentar. Länsstyrelsen anser att av- vägningar mellan regioner bör ske på riksnivå och är inte beredd att förorda en sådan decentralisering som förordas av Nybro kommun.

Selektiva åtgärder

Ko m munernas förslag. Från kommunalt håll pekas på två problemkomplex, nämligen pågående och förväntade strukturella föränd- ringar inom industrin och undersysselsättningen, framför allt bland kvinnorna. Vimmerby kommun föreslår att förvaltningsenheter på läns- och landstingsplan förläggs till kommunen. Många kommuner påtalar att de har drabbats av indragningar i samband med centralisering och rationalisering av statlig verksamhet.

Behov av nylokaliseringar görs gällande för Virserum, Högsby och Nybro, exempelvis inom metallsektorn, för att differentiera näringslivet. Kalmar kommun yrkar på att statlig central förvaltning och eftergymna-

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 99

sial utbildning förläggs till kommunen. Kommunblocken på Öland kräver ytterligare arbetstillfällen inom industri- och turistnäringen. Borgholms kommunblock menar att industriell etablering underlättas om färdiga lokaler kan ställas till förfogande och har tillstyrkt ett förslag från företagareföreningen att utreda möjligheterna att anordna ett industri- centrum i Borgholm.

Länsstyrelsens förslag till handlingSprogram. Till K a lm ar bör förläggas såväl statliga verk och förvaltningar som universitetsfilial, socialhögskola och annan högre utbildning. Med hänsyn till de nära kontakter som etablerats mellan Gotlands och Kalmar län anser länsstyrelsen att vid utbyggnad av specialiserad samhällsservice i Kalmar dimensroneringen bör ske med hänsyn även till Gotlands behov.

N y b r o bör tillföras en metallindustri eller annan industriell verksam- het så att ytterligare 700 arbetstillfällen skapas.

Till Högsby, Virserum och Torsås bör företag i lämpliga branscher lokaliseras för att förstärka och differentiera näringslivet.

Ö 1 a n d bör inkluderas bland det fåtal turistiska centralorter till vilka de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. ni. har föreslagit att stödet åt turistnäringen skall koncentreras. Samhälleliga åtgärder bör också vidtas för att till Öland lokalisera företag av lämplig storlek och produktionsinriktning.

R e m i s s y t t r a n d e n. Remissinstanserna instämmer i huvudsak i länsprogrammets synpunkter på behovet av och förslag till selektiva åtgärder i olika delar av länet. Några inlandskommuner invänder mot att kustområdena särskilt framhålls som lämpliga lokaliseringsorter för skogsindustrin och pekar på att närheten till råvaran har betydelse som lokaliseringsfaktor. Nybro kommun anför att lokalisering av statliga verk bör ske ej enbart till Kalmar utan även till andra orter i storstadsalterna- tivets räjong. Hultsfreds kommun anför att frågan om universitetsutbild- ning inte bör vara beroende av att en universitetsfilial förläggs till Kalmar, utan ansträngningarna bör inriktas även på att utlägga universitetsutbild- ning till länets gymnasieorter.

Länsstyrelsens kommentar. [fråga om utlokalisering av statliga verk kan endast en ort förordas och det måste vara Kalmar. Kravet på att eftergymnasial högre utbildning förläggs till Kalmar står fast, men länsstyrelsen stödjer synpunkten att samtliga gymnasieorter bör få möjlighet att arrangera högre utbildning.

8.8.3 Socialpolitiska åtgärder Sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur

K o m rn u n e r n a har redovisat få förslag till åtgärder. Så gott som samtliga kommunblock uppger att lämpliga objekt för beredskapsarbeten för äldre och andra svårplacerade har inventerats. Skyddade verkstäder finns i nio av länets tolv kommunblock med tillsammans 500 platser. En utbyggnad planeras med närmare 300 platser.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 100

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Företagen bör på lämpligt sätt stimuleras att anställa äldre och av annat skäl svårplacerad arbetskraft. Förekomsten av en sådan sysselsättning som kan erbjudas de kvinnor på landsbygden som av olika skäl är lokalt bundna t. ex. möjligheterna till sysselsättning i hemmen, bör utredas. Särskilda satsningar på utbildning av denna kategori bör göras.

Planeringen av beredskapsarbetena bör intensifieras och beredas så att tillräckligt många kan sättas i gång med mycket kort varsel.

Samhället bör ha möjlighet att påverka avvecklingsperiodens längd vid nedläggnings- och konkursföretag.

Möjligheterna att bereda den öländska arbetskraften en jämn syssel- sättning under året bör undersökas och från samhällets sida bör åtgärder vidtas för att lösa detta problem.

Beträffande skyddade verkstäder bör behovet av sådana i Torsås, Mör- bylånga och eventuellt Överums tätort utredas.

Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Enligt vad länsstyrelsen anför synes godtagbar stationär service på kommuncentrumnivå föreligga i samtliga länets kommunblockscentra samt härutöver i tätorterna Gamleby och Överum och möjligen Ankars- rum i Västerviks kommun samt Virserum i Hultsfreds kommun. Endast omkring 10 000 eller 4 % av länets invånare är bosatta på ett längre avstånd än 30 km från en väl utbyggd serviceort. Länsstyrelsen anser att den stationära servicen på kommuncentrumnivå kan koncentreras till ett relativt begränsat antal orter. Med utgångspunkt i den nuvarande servicestrukturen synes inga problem i detta avseende föreligga inom Kalmar län med undantag för förhållandena på norra Öland. Länsstyrel- sen föreslår därför att den stationära servicen i Löttorps tätort förstärks dels med hänsyn till det stora avståndet till centralorten Borgholm, dels på grund av servicebehovet sommartid till följd av turisttillströmningen.

De nuvarande serviceorterna är väl etablerade. Länsstyrelsen understry- ker emellertid att koncentrationen av servicen till ett begränsat antal orter förutsätter en viss standard på de kollektiva förbindelserna till dessa. Länsstyrelsen anser att glesbygdens serviceproblem i Kalmar län inte främst är en fråga om att ge stationär service i ytterligare tätorter utan att det i huvudsak är ett kommunikationsproblem. Den kollektiva trafikapparat som tillgodoser de glesbygdsboendes möjligheter att resa till resp. centralorter behöver upprustas. Med en begränsning av restiden till 45 minuter med kollektiva trafikmcdel till tätort med kommuncentrum- service bor mindre än 25 000 eller 10% av invånarna utanför dessa restidsområden. De utredningar som har påbörjats i kommunikations- rådets regi beträffande glesbygdstrafikens utformning bör fullföljas så att konkreta förslag till åtgärder kan läggas fram. Länsstyrelsen betonar också vikten av att den statliga glesbygdsutredningen snarast kommer fram med normer för hur glesbygdstrafiken skall utformas med hänsyn

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 101

till linjesträckning, turtäthet och kostnadstäckning.

Eftersom trafikantunderlaget för den kollektiva trafiken är krympande och glesbygdsbefolkningen bor utspridd är det enligt länsstyrelsen svårt att upprätthålla en företagsekonomiskt lönsam och samtidigt fullgod kommunikationsservice. Det blir sannolikt nödvändigt att samordna linjetrafik, skoltransporter samt gods- och postbefordran. Även möjlighe- terna att kombinera dessa med hcmsändning av varor bör undersökas. Vidare är trafikantunderlaget i vissa delar av länet så litet att bussarna lämpligen kan utbytas mot linjebilar, vilket tillåter en större grad av flexibilitet när det gäller linjesträckning och turtäthet. Ekonomiskt stöd kommer dock i de flesta fall att krävas från samhällets sida, såväl genom bidrag till olönsamma buss- och billinjer som genom upprustning av vägnätet. Då det är de ekonomiskt svaga glesbygdskommunerna som har det största behovet av stöd är det enligt länsstyrelsens mening rimligt att staten lämnar bidrag till glesbygdstrafik som är olönsam från företagseko- nomisk synpunkt.

Länsstyrelsen understryker också starkt behovet av en förbättring av den kulturella servicen. Särskilt nämns behovet av nya byggnader i Kalmar för länsbibliotek, länsmuseum och konstmuseum. Vidare är det angeläget att frågan om en länsteater utreds.

R e m i s s y t t r a n d e n. Remissinstanserna instämmer i de yrkanden och förslag som framförs i länsprogrammet. Detta gäller i särskilt hög grad kraven på en förbättring av glesbygdens trafikförsörjning.

B.8.4 lnvesteringarnas regionala fördelning Planeringsunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas/ kommunblockens investeringsbehov för perioden 1972—1975 ligger i huvudsak KELP 70. Enligt länsstyrelsens bedöming ger KELP 70 en mer realistisk bild av kommunernas ekonomiska långtidsplaner än tidigare kartläggning. Detta förhållande tillskrivs främst kommunernas ökade erfarenhet av denna typ av planering. En annan faktor som påverkat redovisningen i positiv riktning är kommunsammanläggningarna som har medfört ökad samordningi planeringen.

Viss brister kan dock iakttas i KELP 70. Bl.a. faller investerings- behoven ojämnt i tiden, vilket tar sig uttryck i en ansamling av investeringari början av planeringsperioden.

Länsstyrelsen framhåller att någon bedömning av investeringsprogram- mens realism mot bakgrund av den nuvarande och den budgeterade kommunala ekonomin inte har gjorts.

i tabell B.8:l redovisas i sammandrag primärkommunernas och lands- tingets investeringsbehov samt bostadsbyggnadsbehovet enligt de kom- munala bostadsbyggnadsProgrammen. Primärkommunernas investeringar har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. [ redovisningen ingår inte samtliga investeringsområden. Exempelvis innefattas inte exploaterings-

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 102

investeringar i anslutning till bostadsbyggandet i redovisningen. Vidare har endast medtagits sådana projekt som uppgår till minst 100 000 kr.

Totalt för länet uppgår med dessa begränsningar de primärkommunala investeringsbehoven för den aktuella perioden till drygt 461 milj. kr. Bostadsbyggnadsbehovet anges i de kommunala bostadsbyggnadspro- grammen till 11 010 lägenheter. Länsbostadsnämnden bedömmer bo- stadsbyggnadsbehovet för hela länet till 11 500 lägenheter.

Huvuddelen eller ca 71 % av de primärkommunala investeringsbehoven faller på huvudtitlarna 3 (byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvalt- ning, sport och friluftsliv), 5 (industriell verksamhet) och 6 (undervisning och annan kulturell verksamhet).

Kommunerna/kommunblocken uppvisar sinsemellan varierande in- vesteringsbehov. Exempelvis faller ca 5 % av Nybro kommunblocks redovisade behov på huvudtitel 6 (undervisning och annan kulturell verksamhet) och 55 % på huvudtitel 5 (industriell verksamhet) medan motsvarande andelar för Hultsfreds kommunblock är 34 % resp.-22 %.

Av landstingets investeringar om drygt 89 milj. kr. faller ca 67 % på Kalmar kommunblock, varav större delen avser lasarettet i Kalmar.

Regionalpolitisk prioritering

Länsorganen har i de sektoriella prioriteringarna ihuvudsak följt regeln att till prioritetsgrupperna 1, 11 och 111 hänföra resp. 60, 20 och 20 % av investeringsbehoven. [ de fall ansvarigt länsorgan har saknats har endast regionalpolitisk prioritering utförts.

Den sektoriella prioriteringen har legat till grund för den regionalpoli- tiska prioriteringen. Vid prioritering av i synnerhet bostäder anser länsstyrelsen att en ökad flexibilitet samt utjämning mellan expansiva och icke expansiva orter bör eftersträvas.

Utfallet av länsstyrelsens prioritering åskådliggörs av cirkeldiagrammen i figurerna B.8:l och B.8:2. Cirklarnas ytor är proportionella mot de redovisade bostadsbyggnads- resp. investeringsbehoven.

R e mis s y t t r a n d e 11. Några kommuner uttalar farhågor för att länsorganens prioriteringar kommer att medföra ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Därutöver anförs bl. a. att statliga myndig- heter omöjligen kan göra en korrekt bedömning av kommunala investe- ringsbehov på grund av att bl. a. den lokala kännedomen är otillräcklig. Kritik riktas också mot den tillämpade prioriteringsregeln. Den anses ge missvisande resultat för de kommuner som har redovisat huvuddelen av investeringsbehoven i slutet av planeringsperioden på grund av att hänsyn har tagits till de reella möjligheterna att genomföra investeringarna.

Tabell B.8:l Kommunala investeringar perioden 1972—1975 i projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning på huvudtitlar i tusentals

kr., bostäder i antal lägenheter

Kommun/ Kommunblock Huvudtitel

0—1 2

Västervik Vimmerby Hultsfred Högsby Oskarshamn Mönsterås N ybro Emmaboda Kalmar Torsås Mörbylånga Borgholm

Kommunblockslänet

5 025 395 -— 6 500 425 — 150 300 8 000 850 700 100 -- 800 85 — 6 635 16 695 14 514 12120 16 400 700 24 452 "7 098 11285 4130 31748 1460 5 465 3 271

132 643

1500

3 200 200 350 325 3 727 270 300

10 995 5 636 10195 3 205 10121 6140 33 270 8 200 16 217 2 855 13 078 10150

8 600 4 720 15 980 3 130 2 600 4 200 3 050 2 575 18 700 700 150 6 050 2 365 3 250 3 300 8 190 1 325 1 140 2 620 7 680 1 950 4 990

410

Övrigt

Summa

Bostäder

Lands- tinget

6 784 3 550 1 425

17 620 3 085 3 700

740

20 020

600 700

53 863 34 891 47 250 10 335 66 608 22 498 60 795 18 590 99 642

7 235 25 333 14 766

9 872

130 062

Titelkod

64 405

0—1 Centralförvaltning, rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning

NMVWNOINW

Hälso- och sjukvård

1 Länsbostadsnämndens uppskattning 2 ( beloppet ingår 6,3 milj. kr. för ett arbetsträningsinstitut som inte har fördelats på någon kommun.

Fastighetsförvajtning och bostadsförsörjning Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvajtning, sport och friluftsliv Hamnar, kommunikationer och näringsliv

Industriell verksamhet Undervisning och annan kulturell verksamhet Socialvård och socialförsäkring

43 270 58 224 461 806

1 360 980 1 140 376 1 470 248 1 040 595 3 200 111 2401 250

11010

14 300 2 700 2 200 2 310

1 600

60 173

400 89 9832

Bihang B Sammanfattning av lansprogram 1970

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 104

Figur B.8:l Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostadsbyggnads— behov för perioden 1972—1975, antal lägenheter

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 105

Figur B.8:2 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investeringsbehov för perioden 1972—1975. miljontals kr.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 106

B.9 Gotlands län

B.9.1 Utgångspunkter för programformuleringen

Planeringsnivå

Gotland har, framhåller l ä n 5 st y r e l s e n, glesbygdsproblem i dubbel bemärkelse. Länets isolerade läge gör att de fördelar som liggeri samplanering med andra regioner är begränsade. I fråga om serviceverksamhetcns utbyggnad måste Gotland bli självförsörjande i större utsträckning än befolkningsmässigt och strukturellt jämförbara områden på fastlandet.

En fortsatt befolkningsminskning i enlighet med prognos 2 i länsplanering 1967 kan länsstyrelsen inte acceptera med hänsyn till återverkningarna på serviceförsörjningen.

Till stöd för denna uppfattning anför länsstyrelsen departementsche- fens uttalande vid redovisningen av länsplanering 1967 (prop. 1969zl, bil. 13) att i fråga om Gotland finns risk för att den utveckling som prognos 2 anger kan vålla svårigheter när det gäller serviceförsörjningen på ön. 1 konsekvens härmed menar länsstyrelsen att målsättningen i länsplanering 1967 skall utgöra planeringsnivå.

Folkmängden åren 1965 och 1970 samt enligt prognos och målsätt- ning framgår av följande sammanställning.

1965 1970 1975 1980 Faktisk folkmängd 53 751 53 835 Prognos 2 52 160 50 700 Målsättning 55 000 56 000

Andra utgångspunkter för program formuleringen

1 l ä n 5 p r 0 g r a m m e t refereras en undersökning av flyttningarna till och från Gotland som gjordes år 1968. Av den framgår att in- och utflyttarna var yngre än de kvarboende och att flyttningsförlusten var störst i åldersgruppen 15—24 år. Flyttarna hade vidare högre utbildning än de kvarboende.

De främsta orsakerna till utflyttningen var arbetsförhållandena och utbildningsmöjligheterna. Drygt en tredjedel av utflyttarna uppgav att de skulle ha stannat kvar på Gotland om de hade fått lämpligt arbete. De kvarboende som önskade flytta från Gotland (11 %) angav samma skäl. Som de viktigaste inflyttningsorsakerna angavs Gotlands natur och klimat, närhet till bekanta samt lämpligt arbete.

Drygt hälften av inflyttarna önskade lämna Gotland medan ungefär en tredjedel av utflyttarna hade planer på att återvända.

Både in- och utflyttarna ansåg att det var dyrare att leva på Gotland än på fastlandet. I fråga om serviceförsörjning ansåg inflyttarna att de hade fått det sämre medan utflyttarna ansåg att de hade fått bättre service. Utflyttarna såg de största förbättringarna i fråga om utbildning och

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 107

kommunikationer. lnflyttarna ansåg att de hade fått bättre möjligheter till fritidssysselsättning, tillgång till bra bostäder, miljö och natur. Samtliga grupper betraktade kontakterna med fastlandet som betydelse- fulla. Främst önskade man billigare resor och frakt.

Enligt en undersökning av scrviceförhållandena på Gotland skulle en befolkningsutveckling i linje med prognos 2 i länsplanering 1967 bli särskilt bekymmersam för sjukvården, skolväsendet och detaljhandeln.

Sommaren 1969 gjorde länsstyrelsen en utredning om turismens betydelse för Gotland. Utredningen uppskattade antalet turister till drygt 182 000 personer. Inkomsterna av turismen beräknades till 50 milj. kr. eller ca 10 % av Gotlands ekonomi. Sysselsättningseffekten bedömdes motsvara 2 000 årsarbetare eller 10 % av den totala sysselsättningen. Ca 70 % utgjorde åretruntsysselsatta.

Turismen har avgörande betydelse för vissa serviceområden. Det gäller bl. a. kommunikationema. En tredjedel av årsomsättningen för busstrafiken tillskrivs turismen. Av Gotlandsbolagets inkomster härrörde 40 % från turismen, och turisternas andel i den reguljära flygtrafiken till ön uppgick till 25 %. Överskotten under sommaren bidrar till att finansiera busstrafiken under övriga är. Turismen utgör i många fall också grundförutsättning för serviceföretag i rena glesbygden.

Länsstyrelsen pekar på risken för en ny utflyttningsvåg. Tidigare nämnda undersökningar rörande in- resp. utflyttningen från Gotland uppger att 1 l % av den infödda befolkningen önskar lämna ön för att få bättre arbete och inkomst. 1 absoluta tal motsvarar det omkring 6 000 personer.

Gotlands problem är inte bara en arbetsmarknadsfråga. Det gäller också att parallellt med sysselsättningsskapande insatser söka bryta befolkningens isolering i olika avseenden och tillgodose kraven på acceptabel samhällsservice. En utökad industrialisering måste t. ex. kombineras med åtgärder som verkar förbilligande på person- och varutransporter till och från fastlandet.

Ortsklassificering

Länsstyrelsen klassificerar hela Gotland som regionalt tillväxtcentrum.

B.9.2 Sysselsättningspolitiska åtgärder Bakgrund

Den förvärvsarbetande befolkningens relativa fördelning på olika näringsgrenar år 1965 var enligt länsprogrammet följande

% jord- och skogsbruk 30 industri 19 byggnad sverk sam het 10 service 41

Jordbruket intar en framträdande plats på länets arbetsmarknad. För

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 108

perioden l965- 1980 uppskattar länsstyrelsen nedgången inom de areella näringarna till 20% per femårsperiod eller sammantaget ungefär 3 000 personer.

Trots jordbruksnäringens betydelse utgör Gotland inget utpräglat smäbrukarlän. Enligt 1966 års jordbruksräkning var medianstorlcken för brukningsenheternas åkerareal 17,3 ha på Gotland mot 9,3 ha i hela riket.

Under perioden 1958—1970 nyctableradcs ll industriföretag med statligt stöd. För närvarande rymmer dessa 1070 arbetstillfällen. Till vissa delar förtogs dock effekten av dessa nylokaliseringar på grund av sysselsättningsminskning i andra företag. Enligt en undersökning hänför sig sysselsättningsökningen inom industrin i huvudsak till perioden 1960-1965. Efter år 1965 har sysselsättningen inom industrin stagnerat.

För att nå målsättningen 56 000 invånare år 1980 kakylerade länsplanering 1967 med ett tillskott på 2 600 arbetstillfällen. Eftersom industrins sysselsättningsökning avstannat efter år 1965 ställer måluppfyllelsen krav på 3 500 nya arbetstillfällen fram till år 1980, varav 2 200 inom industrin. Uppskattningen av sysselsättningsbehovct bygger på antagandet att utvecklingen inom de areella näringarna och servicenäringarna följer prognosen i länsplanering 1967. En nulägesbe- dörnning ger vid handen att behovet kan vara underskattat.

På norra Gotland utgör de areella näringarna samt cement- och stenindustrin de mest betydelsefulla verksamheterna.

[ mellersta Gotland sätter Visby i egenskap av administrativt, kulturellt och merkantilt centrum för hela länet sin prägel på näringslivet. Industrin i Visby under senare år har fått ökad differentiering och därmed större förutsättningar att ta emot friställd arbetskraft från jordbruket.

Södra Gotland domineras av jord- och skogsbruk med tillhörande serviceverksamhet.

Dominerande industribranscher i länets industri är elektroindustri, jord- och stenindustri samt livsmedelsindustri. I nämnd ordning sysselsatte dc resp. 25, 17 och 27 % av totala antalet industrisysselsatta.

1 norra länsdelen minskade industrisysselsättningen under åren 1963—1969 med drygt 100 personer. 1 mellersta Gotland ökade den med ca 400 personer. Områdets andel av länets industrisysselsatta uppgick år 1969 till 72 %. På södra Gotland ökade industrisysselsättningen med 70 personer.

Allmänna åtgärder

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. För att kunna hålla ett önskvärt befolkningsunderlag, kompensera hittillsvarande sysselsättningsminskning och öka näringslivets differentie- ring krävs ordentliga satsningar främst i fråga om industriell utbyggnad. Satsningen bör främst inriktas på bearbetning och förädling av gotländska råvaror. Som lämpliga satsningsområden anges trädgårdspro-

Bihang B Sammanfattning av länsprogram l970 109

dukter. frukt och grönsaker, fiskeprodukter och animalieproduktion. Vidare bör den träföräldlande industrin byggas ut. En satsning av detta slag bör kunna ske vid befintliga företag. Detta förutsätter dock en bättre samordning och ett mera effektivt utnyttjande av befintliga resurser såväl i produktions- som marknadsföringsled. Delegationen för de mindre och medelstora företagen bör särskilt uppmärksamma Gotland i detta aVSeende.

Ansträngningarna måste inriktas på att tillföra länet högförädlande industriproduktion som motsvarar 1970- och 1980-talens efterfrågan (verktyg, instrument, elektroteknik).

Gotlands kommun bör ange de orter till vilka näringslivets utbyggnad skall koncentreras. En uppföljande kommunal planering omfattande iordningsställande av industriområden och industrilokaler bör komma till stånd. l detta arbete bör södra Gotland särskilt uppmärksammas.

Anslaget för särskilda stödåtgärder i glesbygden bör även omfatta Gotland.

Befintliga turistanläggningar bör upprustas men främst bör förutsätt- ningarna att bygga nya anläggningar med bl. a. lokaliseringsstöd prövas.

Länsstyrelsen delar kommitténs för planering av turistanläggningar och friluftsområden (stencil Jo 197127) uppfattning att Gotland betraktas som primärt rekreationsområde och att satsningar på detta område kommer att ge positiva resultat.

I fråga om jordbruket bör ansträngningarna koncentreras på att påskynda en övergång till mer gynnsamma produktionsformer och produktionsinriktningar såsom speeialodlingar och ökad animalieproduk- tion för att stärka den ekonomiska bärkraften och därmed dämpa nuvarande minskningstakt.

När det gäller sockerbetsodlingen föreligger förutsättningar för utökad odling och vidareförädling. En utökning av verksamheten torde när det gäller betodlingen kunna ge upphov till åtskilliga nya arbetstillfällen främst inom de områden av Gotland där det f. n. är svårt att finna sysselsättningsmöjligheter.

Länsstyrelsen anser det ofrånkomligt att frågan om en sänkning av flygpriserna tas upp till prövning.

Bristen på kapital för investeringar på Gotland kan komma att återverka allvarligt på sysselsättningen under 1970-talet. Bl.a. av denna anledning är det angeläget att statliga företag lokaliseras till Gotland för att ge näringslivet ökad stabilitet.

Om målsättningen skall kunna nås torde utöver den ordinära lokaliseringspolitiken särskilda åtgärder behövas för att skapa ca 1 000 arbetstillfällen. Av dessa beräknas omkring 500 avse industriella beredskapsarbeten.

I en utredning om elförsörjningen på Gotland konstateras att det ständigt ökade elbehovet medför att nuvarande fastlandsförbindelse blir otillräcklig och att kraftbehovet nu måste lösas långsiktigt.

Länsstyrelsen har i sitt yttrande över utredningen förordat att en utbyggnad sker och anser det ytterst angeläget för att inte säga

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 110

nödvändigt _ att en ny förbindelse utförs med statsbidrag till 100 % så att kraftpn'sema på Gotland kan hållas i paritet med fastlandet. Länsstyrelsen framhåller vidare att en snar utbyggnad måste bedömas som närmast ofrånkomlig för en vidareutveckling av det gotländska näringslivet.

B.9.3 Socialpolitiska åtgärder

Sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. De årliga inventeringarna av lämpliga beredskapsprojekt tillmäts hög angelägenhet. Vidtagna tillfälliga åtgärder bör tillses få så långt möjligt en positiv långsiktig verkan. insatserna bör utformas så att de främjar strävandena att utveckla näringslivet på ett sådant sätt att de svarar mot framtida efterfrågeförhållanden.

Länsstyrelsen anser att arbetsmarknadsstyrelsen i ökad utsträckning skall bidraga till finansieringen av den skyddade verksamheten.

Det är av riksintresse att resurser avsätts för att bevara Visby stadsmiljö. Denna säregna miljö är av fundamental betydelse för turismen. Planverket avser att i samråd med kommunen utarbeta en plan för stadskämans framtida utformning.

Enligt naturvårdsverket bör ersättning utgå till lantbrukare som är villiga att hålla djur och bedriva slätter. Såväl miljö- som sysselsättnings- skäl talar för att Gotland bör tilldelas sådana resurser.

Ett planmässigt utnyttjande av existerande statliga lånemöjligheter för upprustning av åldringsboståder bör ske.

Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen

Med hänsyn till de speciella förhållande på Gotland anser 1 ä n s s t y r e l s e n det vara ofrånkomligt att viss service på regional nivå, som normalt kräver större invånarantal, måste finnas. Detta gäller t. ex. gymnasieskolan och sjukvården.

Kommunikationernas betydelse framhålls. Om någon överenskommel- se inte träffas mellan SJ och Gotlands kommun avser SJ att upphöra med sin verksamhet på Gotland.

År 1970 tillsatte sammanläggningsdelegerade en arbetsgrupp för att se över den kollektiva persontrafiken. Arbetsgruppen har i främsta hand koncentrerat sig på att få till stånd en samordning av skolskjutsar, arbetsbussar och allmänna kollektiva persontransporter. Trafikförsörj- ningen bör bygga på största möjliga samordning av olika transportbehov. Arbetsgruppen föreslår att ett kommunalt organ t. ex. kommunstyrelsen ska svara för att en samordning erhålls.

Befolkningens successiva föråldring innebär att det redan låga skatteunderlaget ytterligare försämras. Detta kommer att i än högre grad belasta de kommunala resurserna. Vidare kommer det att innebära minskad köpkraft.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 1 l 1

En av länsstyrelsen företagen utredning om servicen på Gotland konstaterar att länets väl utbyggda akutsjukvård svårligen kan behålla nuvarande kliniska differentiering vid en folkminskning. Befolkningens föråldring kommer att ställa stora anspråk på långtidsvården. Detsamma gäller behovet av ålderdomshemsplatser.

Förutom Visby anses även Hemse, Klintehamn och Slite ha vissa förutsättningar för en utvecklad detaljhandel. Av utredningen angående flyttningens orsaker till och från Gotland framgår att de kvarboende ansåg att brister i serviceförhållandena vara ett viktigt motiv för eventuell flyttning.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram

Den kollektiva trafiken får inte försämras. Samordningen mellan olika kollektiva huvudlinjer och anslutande linjer måste öka. SJ får inte upphöra eller göra några radikala inskränkningar i sin nuvarande trafik. En indragning av den statliga trafiken på Gotland anses orimlig med hänsyn till att Gotlands kommun även har landstingskommunala skyldigheter. Vidare bör staten svara för att medborgarna bereds rimliga kontaktmöjlighcter med länsstyrelsen och övriga regionala organ i Visby.

Resultat av den regionala trafikplaneringen bör avvaktas innan SJ:s trafikverksamhet avgörs.

Minskningen av befolkning och serviceutbud i glesbygdsområdena påverkar varandra ömsesidigt och inverkar negativt på turismen. Pågående utveckling kan motverkas på olika sätt. Ett är att befintliga affärer på landsbygden inordnas i ett servicesystem omfattande post, fraktgods. blanketter, apoteksvaror, systembolagsvaror etc. En annan lösning kan vara mobil handel som drivs i samverkan mellan olika företag. En tredje väg anges vara samordning med postverkets lantbrevbärarlinjer. De två sista alternativen löser inte behovet av viss lanthandel för turismens behov. Denna fråga bör uppmärksammas i samband med den regionala trafikplaneringen.

Servicebussar för social hemhjälp bör inrättas i glesbygdsområden. Distribution av djupfrysta enportionsförpackningar näringsriktig mat till äldre människor bör övervägas.

Den öppna åldringsvärden måste prioriteras. Som alternativ och komplement till ålderdomshem anges servicebostäder. [ anslutning till ålderdomshemmen bör inrättas dagvård för handikappade. Flerläkarsta- tionema bör byggas ut med vårdcentraler. Över huvud måste olika former av åldringsvård samordnas.

Statliga lån för upprustning av åldringsbostädcr bör planmässigt utnyttjas.

Alkoholpolikliniken i Visby bör få ökade resurser för eftervård av alkohol— och narkotikaskadade.

På expansiva orter måste investeringar i barnstugor prioriteras. Som alternativ nämns mobil lekskolevcrksamhet.

Gotland bör hänföras till högre skattekraftområde alternativt att andra åtgärder vidtas som ger Gotland högre skatteutjämningsbidrag. En

Prop. l972:111 Bilaga l Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 112

extremt hög utdebitering kan annars bl. a. innebära att de lokaliserings- politiska insatserna motverkas.

R e mi s s y t t r a n d e n. I sitt remissyttrande framhåller Gotlands kommun at många angelägna investeringar måste senareläggas på grund av kommunens brist på resurser. Möjligheterna att realisera investeringarna förutsätter att Gotland blir gynnsammare behandlat i fråga om skatteutjämningsbidragen. Som motiv härför anförs nuvarande höga utdebitering. Det höga skattetrycket orsakas av bl. a. kommunsamman- läggningen som har medfört en standardutjämning med åtföljande kostnadsstegringar, kommunens geografiska belägenhet med fördyrande

transporter samt befolknings- och näringslivsförhållandena som medför höga driftkostnader.

B.9.4 lnvesteringarnas regionala fördelning

Planeringsunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunens investe- ringsbehov för perioden 1971—1975 ligger i huvudsak KELP 70. Läns- styrelsen påpekar att i redovisningen ingår projekt som har påbörjats eller redan har avslutats.

l tabell B.9:l redovisas i sammandrag kommunens investerings- och bostadsbyggnadsbehov. Kommunens investeringar har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. l sammandraget ingår inte samtliga kommu- nala investeringsområden. Exempelvis innefattas inte exploateringsin- vesteringar i anslutning till bostadsbyggandet i redovisningen. Vidare har tagits med endast de projekt som har kostnadsberäknats till minst 100000 kr.

Kommunens investeringsbehov för den aktuella perioden uppgår till ca 150 milj. kr. Bostadsbyggnadsbehovet anges till 2 278 lägenheter.

Ca 60 % av kommunens investeringsbehov faller på huvudtitlarna 3 (byggnads- och planväsen. gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv) och 5 (industriell verksamhet).

Regionalpolitisk prioritering

Länsstyrelsen framhåller att syftet med prioriteringen är att försöksvis utarbeta ett underlag för bättre samordning av i första hand de statliga organens verksamhet. Härutöver erhålls en viss uppfattning om vad utveckligen enligt länsplanering 1967 innebär i form av bl.a. grund- läggande kommunala investeringar.

Gotlands kommun har svarat för prioriteringen. Kommunen har därvid sökt följa prioriteringsregeln att till prioriteritetsgrupperna [, ll och lll hänföra resp. 60, 20 och 20% av investeringsbehoven. Kommunens prioritering har i huvudsak accepterats av länsstyrelsen.

Vid prioriteringen av bostadsbyggandet har mellersta Gotland ägnats stor uppmärksamhet. Ca 85 % av bostadsbyggandet beräknas ske där.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 1 13

Länsstyrelsen betonar att bostadsbyggandet på södra Gotland bör ökas om nya arbetstillfällen uppkommer.

Utfallet av länsstyrelsens prioritering åskådliggörs av cirkeldiagrammen ifigurerna 13.911 och B.9:2.

R e mis S y t t r a n d e n. Gotlands kommun påpekar att positiva resultat av lokaliseringssträvandena för södra Gotland kan leda till en omfördelning av bostadskvoterna till förmån för denna del av kommu-

nen.

Tabell B.9:1 Kommunala investeringar perioden 1971—1975 i projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning på huvudtitlar i tusentals kr., bostäder iantal lägenheter

Kommun Huvudtitel Bostäder 0—1 2 3 4 5 6 7 8 0—-8 Gotland 5 030 26 155 2 750 62 595 23 240 8 300 22 082 150 152 2 278 Länet — 5 030 26155 2 750 62 595 23 240 8 300 22 082 150 152 2 278 Titelkod

O—l Centralförvaltning, rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning Byggnads— och planväsen, gatu— och parkförvaltning, sport och friluftsliv Hamnar, kommunikationer och näringsliv Industriell verksamhet Undervisning och annan kulturell verksamhet Socialvård och socialförsäkring Hälso- och sjukvård

QQONUI-hww

Prop. l972:111 Bilagal Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 114

Gotland

Figur B.9:l Regionalpolitisk prioritering av kommunens bostadsbyggnadsbehov för penoden 197l-—l975.antalngnheter

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 1 15

Figur B.9:2 Regionalpolitisk prioritering av kommunens investeringsbehov för perioden 1971—1975, miljontals kr.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 116

B. 10 Blekinge län

B.10.l Utgångspunkter för programformuleringen

Planeringsnivå

Till grund för planeringen ligger de målsättningar som lä n s sty - r e 1 s e n formulerade i länsplanering 1967. De är i sammandrag

— att verka för en fortsatt utveckling av näringslivet med tillvaratagande av länets resurser, vilket bl. a. innebär full sysselsättning, — att den fortsatta samhällsutbyggnaden sker så att invånarnas behov av kulturell och social miljö tillfredsställs, att förstärka det stadslandskap som utbildats i anslutning till de öst—västgående kommunikationslederna och hamnarna vilket förhål- lande starkt medverkat till näringslivets positiva utveckling. — att all översiktlig planering på olika nivåer liksom förverkligandet av utbyggnadsplanema samordnas så långt det är möjligt, — att vidareutveckla nuvarande positiva trend, vilket om länsplaneringens intentioner fullföljes bör innebära bl. a. att totalbefolkningen år 1980 uppgår till ca 168 000 invånare. Bostadsproduktionen bör dimensione- ras härefter så att länets invånare erhåller en boendestandard som minst motsvarar genomsnittet i riket.

För kommunerna/kommunblocken angavs följande riktlinjer: Karlskrona kommunblock. Den statliga och kommunala satsning som har påbörjats för att bryta den negativa utvecklingen bör med kraft fullföljas. Karlskrona bör erhålla samma industriella utveck- lingstakt som karakteriserar övriga delar av länet.

R 0 n n e b y k 0 m m u n. Expansionen under 1960-talet förutsätts bestå. Den industriella utbyggnaden bör i första hand inriktas på att bereda sysselsättning åt den kvinnliga arbetskraften.

K 3 rl 5 h a m n k 0 m m u n. Den positiva utvecklingen beräknas bestå. Karlshamns betydelse för ett vidare område bör beaktas.

S ö lv e 5 b 0 r g 5 k 0 m m u n. Näringslivet bör Såväl utökas som differentieras för att bl. a. tillgodose den kvinnliga arbetskraftens behov av sysselsättning.

O 1 o fs t r 6 m 5 k 0 m m u n. Näringslivets ensidighet utsätter kom- munen för en betydande konjunkturkänslighet. Det är av största vikt att detta motverkas genom ökad differentiering.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 1 17

Hittillsvarande befolkningsutveckling samt prognoser och målsättning enligt länsplanering 1967 framgår av följande tabell.

Kommun/kommunblock Faktisk folkmängd Prognos 2 Målsättning 1980 1980 1965 1970 Karlskrona 60 241 59 324 63 200 65 200 Ronneby 28 418 29 649 31 700 32 200 Karlshamn 29 981 31 903 34 900 35 500 Sölvesborg 14 677 15 221 16 000 16 400 Olofström 15 837 17 644 18 900 19 100 Kommunblockslänet 149 154 153 741 164 700 168 400

Perioden 1965—1970 var den faktiska befolkningsökningen större än den prognoserade för samtliga kommuner utom Karlskrona kommun- block. 1 Olofström och Karlshamns kommun överträffade utvecklingen också den uppsatta målsättningen. Enligt länsstyrelsen påkallar plane- ringsnivån i Olofström särskild observans med hänsyn till den hittills- varande utvecklingen och föreliggande utbyggnadsplaner inom industrin.

Länsstyrelsen anser att den hittillsvarande utvecklingen ger belägg för att målsättningen är det mest realistiska planeringsalternativet. Stats- maktens bedömning att prognos 2 bör vara dimensionerande för planeringen har enligt länsstyrelsen bl.a. bidragit till en minskande bostadstilldelning. Det har i sin tur verkat hämmande på exportindustrins utveckling. Länsstyrelsen anser att det från regionalpolitiska utgångs- punkter är väsentligt att lokala och regionala organs bedömningar får gensvar hos centrala instanser.

En annan faktor som länsstyrelsen fäster stort avseende vid är den kvinnliga yrkesverksamheten som i Blekinge är lägre än den riksgenom- snittliga. _

R e m i s s y t t r a n d e n. Flertalet remissinstanser ansluter sig till länsstyrelsens förslag till målsättning för de skilda kommunerna/kom- munblocken. Olofströms kommun anser däremot att både prognosen och målsättningen underskattar kommunens kommande utveckling medan Karlskrona kommunblock och landstinget anser att för Karlskrona utgör prognosen det mest sannolika utvecklingsalternativet.

Länsstyrelsens kommentar. Mot bakgrund av hittillsva- rande utveckling kan det finnas skäl att se över planeringsnivån för Karlskrona och Olofström men att det bl. a. i avvaktan på aktuellare underlagsmaterial bör anstå till nästa planeringsomgång.

Ortsklassificering

Länsplaneringen arbetar med kommunblock som minsta planeringsen- het. L ä n s s t y r e l s e n anser att denna indelning är naturlig för Blekinge län och överensstämmer med rådande förhållanden. De sponta- na regioner som utkristalliserats sammanfaller i huvudsak med nuvarande kommunblock.

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 1 18

Länsstyrelsen föreslår att hela länet från lokaliseringssynpunkt utpekas till storstadsalternativ.

l-luvudmotivet för denna bedömning är följande. Blekinge län har näst efter de tre storstadslänen den högsta folkmängdstätheten (52 inv./km2 ). Av länets ca 154 000 invånare år 1970 var ca 140 000 bosatta i det stadslandskap som har utbildats längs länets riks— och länsvägar. Avstån- den mellan länets huvudorter och större tätorter är korta och medger omfattande pendling. Det senare innebär att länet i stort kan betraktas som ett enhetligt arbetsmarknadsområde.

Länet anses också ligga på betryggande avstånd från de nuvarande storstadsregionernas influens utan att ha alltför långa tidsmässiga reseavstånd. Länets läge ger också närhet till olika m a r k n a d e r. Väl utbyggda kommunikationer finns, vilka har medver- kat till ett differentierat näringsliv med starkt inslag av exportindustri. Hämnarna har härvid stor betydelse.

R e m is 5 y ( t r a n d e n. Flertalet remissinstanser delar länsstyrel- sens mening att hela länet bör betraktas som storstadsalternativ. Länsarkitekten anser däremot inte att länet fyller de krav som anges för storstadsalternativ. Olofströms kommun framhåller att länets klassifice- ring som storstadsalternativ väcker frågan hur samverkan mellan kommu- nerna skall organiseras. Denna fråga berör länsstyrelsen över huvud taget inte.

Länssty relsens kom mentar. Den allmänna utvecklingen i länet går mot ökad integration och den regionala planeringen måste därför inriktas på att öka samordningen mellan primärkommunerna, landstinget och de statliga länsmyndigheterna. De flesta avvägningarna måste göras med hänsyn till hela länets befolkning.

B.]0.2 Sysselsättningspolitiska åtgärder Bakgrund

Av länsprogrammet framgår att år 1965 var drygt 42% av länets befolkning yrkesverksamma. Motsvarande andel för riket var drygt 43 %. Skillnaden återspeglar främst den lägre yrkesverksamheten bland kvinnorna i Blekinge. Länsstyrelsen räknar med att på grund av en förväntad tidigare pensionering och utbildningens utbyggnad kommer yrkesverksamheten totalt att sjunka i länet. För kvinnorna och då i synnerhet de gifta kvinnorna beräknas däremot yrkesverksamheten öka.

Under första hälften av 1960-talet ökade sysselsättningen i länet med närmare 7 % medan ökningen i riket uppgick till 5 %. Enligt prognosen i länsplanering 1967 beräknas sysselsättningen i länet komma att öka med 3 500 personer mellan åren 1965 och 1975.

År 1965 var ca 7 600 personer eller 12 % av länets förvärvsarbetande sysselsatta i jord- och skogsbruk mot 10% i hela landet. Mellan åren 1950 och 1965 minskade sysselsättningen i dessa näringar med drygt 40 %. Enligt prognosen beräknas minskningen mellan åren 1965 och 1980 uppgå till 4 000 personer.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 1 19

Industrin har en stark ställning i länets näringsliv. Av de förvärvsarbe- tande år 1965 var i länet ca 39 % sysselsatta i industri mot 34 % i hela riket. Mellan 1960 och 1965 ökade sysselsättningen inom industrin i länet med drygt 10 % medan riket totalt fick vidkännas en minskning med ungefär 1 %.

Enligt prognosen i länsplanering 1967 kommer industrin att bibehålla sin relativa betydelse i länets näringsliv.

Antalet sysselsatta inom byggnads— och anläggningsverksamhet uppgick vid mitten av 1960-talet till ca 6 000 personer. Länsstyrelsen räknar med att sysselsättningen konrmer att stabiliseras på denna nivå.

Ca 40 % av de förvärvsarbetande i länet var år 1965 verksamma inom servicenäringarna mot 46 % i hela landet. Under första hälften av 1960-talet var den relativa sysselsättningsökningen i servicenäringarna lägre i länet än i riket. De väntas dock få en ökande betydelse på länets arbetsmarknad.

Allmänna åtgärder

K o m m u n e r n a s fö r sl a g. En expansiv utveckling bör stimule- ras genom nyetablering av industrier och utbyggnad av de befintliga. Några kommuner anser det angeläget att främja den kvinnliga sysselsätt- ningen. Karlshamns kommun menar att den minskade bostadstilldel- ningen verkat hämmande på näringslivets utveckling.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Länsstyrelsen föreslår sammanfattningsvis — att en allmän förstärkning av länets näringsliv sker genom ytterligare

differentiering av industrin och service i sådana former att länets arbetskraftstillgångar blir fullt utnyttjade, vilket bör ge ökade valmöj- ligheter för såväl män som kvinnor. Som motiv härför anges bl. a. länets låga skattekraft,

- att nuvarande urbanisering med koncentration av näringsliv och befolkning till ett mindre antal regioner i riket inte kan fortgå utan betydande risker av ekonomisk, kulturell och social natur för stora delar av övriga landet. Även inom länet bör en spridning av näringslivet åstadkomms, främst då av mindre industrier, - att länet tilldelas ökad ram för bostadsbyggandet i syfte att främja exportindustrins utveckling,

— att kommunernas industrimark blir fullt utnyttjade, att företagareföreningens resurser förstärks, — att den kommunala samverkan i lokaliseringsfrågor utvidgas, — att länets naturliga resurser, som ger goda förutsättningar för turism, tillvaratas och att ytterligare satsning sker på denna näring. H a m n a r. Den positiva utveckling som kännetecknar hamnarna i länet och som avspeglar näringslivets utveckling kan äventyras om hamnutredningens förslag genomförs. Som en ytterligare faktor för sydöstra kustens betydelse framhålls följdverkningarna på Östersjöhan- deln av ytterligare internationell avspänning.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 120

K o m m u n i k 3 t i o n e r. Långtidsplanen för byggande av riksvägar och primära länsvägar redovisar högre medelsram än flerårsplanen. Med anledning av vägnätets betydelse för utvecklingen bör länet därför tilldelas ramar minst enligt långtidsplanens förslag.

Medelstilldelningen för förbättringar av det sekundära och primära vägnätet tenderar att minska. Vägar av detta slag som betjänar lokaltra- fiken inte minst i glesbygderna bör ges ökat utrymme i planerna. Försämring av dessa vägar leder annars till ytterligare isolering av befolkningen i vissa länsdelar.

Länsstyrelsen anser att SJ:s ersättningstrafik med buss vid järnvägsned- läggningar inte är tillfredsställande. [ många fall har den reducerats efter hand med försämrad kommunikationsserice som följd. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte SJ:s prispolitik bidrar till denna utveckling.

Selek tiva åtgärder

K o m m u n e r n a s fö r sla g. Flertalet kommuner betonar beho- vet av åtgärder för att höja den kvinnliga sysselsättningen. Karlskrona kommunblock framhåller att ett klart behov av sysselsättningsskapande åtgärder föreligger främst för den manliga arbetskraften. Vidare under- stryks blockets behov av näringslivsdifferentierade åtgärder samt vidgade utbildningsmöjligheter. Karlshamns kommun anser att målsättningen inte ställer krav på några speciella åtgärder. Kommunen tar dock för givet att Karlshamns gynnsamma lokaliseringsbetingelser i form av hamnanlägg— ningar m. ni. kommer att beaktas. Olofströms kommun framhåller bl. a. att målsättningen är att successivt åstadkomma en ökad differentiering av näringslivet. Ronneby kommun anser att i första hand bör bortfallet av arbetstillfällen genom strukturförändringar kompenseras.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. I Karlskrona kommunblock krävs en betydande förstärk- ning av näringslivet för att återställa den näringspolitiska balansen i denna del av riket. Som ett led i denna strävan anges lokalisering av central statlig förvaltning. Vidare bör eftergymnasial utbildning komma till stånd. Ur rättvisesynpunkt bör inget län undanhållas sådan utbildning.

I R 0 n n e b y k 0 m m n n bör åtgärderna inriktas på att kompen- sera nedgången i sysselsättningen på grund av strukturomdaningen. Särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser kan aktualiseras för att trygga sysselsättningen. På sikt bör strävan vara att höja sysselsättningsgraden.

I K a rl 5 h a m n s k 0 m m u n bör åtgärder vidtas för att underlätta näringslivets spontana expansion.

[ Sölvesborgs komm un krävs åtgärder för att allmänt förstärka näringslivet i syfte att bl. a. kompensera avgången från de areella näringarna.

[ O 1 0 f 5 t r ö m 5 k 0 m m u n krävs en ytterligare differentiering av näringslivet. Vidare att servicenäringarna byggs ut i snabbare takt och att en ytterligare anpassning sker av invandrare t. ex. genom förbättrade utbildningsmöjligheter och ökad produktion av familjebostäder.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 121

B.10.3 Socialpolitiska åtgärder Sysselsättningsskapande åtgärder av temporär natur

K o m rn u n e r n a 5 f ö r sla g. Karlskrona kommunblock samt Ronneby och Olofströms kommuner framhåller behovet av åtgärder för att skapa sysselsättning för svårplacerade. I( a rl s k r o n a uppger att behovet av särskilda insatser är stort. Vidare föreslås att bidragen till Tl-arbeten byggs ut. R 0 n n e b y har i samarbete med skogsvårdsstyrel- sen utarbetat en plan för naturvårdsarbeten.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Länets arbetsmarknad utmärks på vissa områden av stor konjunkturkäns- lighet. Med hänsyn till att länet under en rad år har drabbats av temporära störningar på arbetsmarknaden är det viktigt att beredskapen mot arbetslöshet byggs ut. Behovet av beredskapsarbeten är stort på grund av att utflyttningen från länet gett länets befolkning en skev åldersstruktur. Under budgetåret 1970/71 omfattade beredskapsarbetena 20 195 dagsverken. Behovet uppskattas till 25 000—30 000 dagsverken per år. [ beredskapsprogrammet bör också ingå ett utbildningsprogram som motsvarar arbetsmarknadslägets behov. Särskild uppmärksamhet bör ägnas ungdomsgrupper som inte är i utbildning eller kan få arbete.

Parallellt med de samhälleliga insatserna bör näringslivet stimuleras att behålla och anställa svårplacerad arbetskraft.

Organisationen av hemarbetscentralerna som drivs i landstingets regi förefaller att kräva en översyn. Landstinget finner det f. n. inte aktuellt med utbyggnad på grund av svårigheter att bedöma behovet.

Planeringen av lämpliga beredskapsprojekt bör intensifieras. Arbets- vården bedöms ha en god spridning i länet.

Konstruktionen av "fl-arbetena anses inte vara ändamålsenlig. Nuvaran- de uppläggning med en fastställd dagsverkskostnad försvårar att finna rimliga arbetsuppgifter för den svårplacerade arbetskraften. Som lösning föreslås att avtal ingås mellan länsarbetsnämnd och kommun som innebär att kommunen förbinder sig att sysselsätta ett visst antal s.k. svårplace- rade personer mot bidrag enligt fastställda grunder.

Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen

Till grund för bedömningarna ligger en utredning om service och kommunikationer i länet som länsstyrelsen gjort. Utredningen konstate- rar att kännetecknande för Blekinge är korta avstånd och stark koncentration av befolkning till ett band längs kusten där de större tätorterna är belägna. Ca 30 000 personer eller 20 ”a av länets befolkning beräknas för närvarande vara bosatta utanför tätorterna.

Utredningen kommer fram till att serviceproblenren i glesbygds- områdena måste lösas genom en kombination av service- och kommuni- kationsförbättrande åtgärder.

PrOp. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 122

Länsstyrelsen anser att glesbygdsutredningens uppdelning av service— försörjningen i närhetsservice, kommuncentrumservice och region- centrumservice bör ytterligare differentieras. Bl.a. bör en servicenivå under närhetsservice utvecklas.

Glesbygdsutredningens norm att kommuncentrumservice bör finnas tillgänglig på högst ca 45 minuters resavstånd betraktas som rimlig. Inom den tidsramen har större delen av Blekinges folkmängd tillgång till kommuncentrumservice med allmänna kommunikationer. De områden som faller utanför är länets norra, nordöstra och östra delar samt skärgården.

K o rn m u n e r n a 5 f ö r sl a g. Ett flertal kommuner kristiserar SJ:s trafikpolitik och anser att kommunerna bör beredas tillfälle att yttra sig över SJ:s planläggning av linjer och tidtabell.

Ronneby kommun anser att det behövs en ny trafikpolitik som även beaktar socialpoltiska aspekter. Vidare bör vägnätet mellan kust- och skogsbygd rustas upp. Karlshamn kommun efterlyser ett samlat gles- bygdspolitiskt handlingsprogram.

Några kommuner framhåller att skolskjutsar och lantbrevbärarskjutsar bör göras tillgängliga för allmänheten.

Vad gäller olika former av service föreslår Karlskrona kommunblock att stora etablerade affärsföretag bör åläggas att sörja för varudistributio- nen i glesbygdsområdena.

Ronneby kommun anser att samhället bör lämna stöd till glesbygds- service. Några kommuner framhåller den ambulerande servicens betydel- se. Försök borde göras med abonnemang eller förhandsbeställningar.

Länsstyrelsens förslag tillhandlingsprogram. Länsstyrelsen föreslår sammanfattningsvis

att kommunikationssystemet förbättras, vilket bör kunna ske genom samverkan mellan respektive huvudmän. Kommunikationsplaneringen förläggs till länsnivå, — att ett tillräckligt stort befolkningsunderlag bevaras ivissa tätorter för att därmed säkra rimlig service i orten och dess omland, att i de fall där allmänna kommunikationer saknas eller är otillfreds- ställande, en komplettering bör ske varvid taxibilar och skolskjutsar i ökad omfattning bör kunna tas i allmänt bruk, —- att någon form av stöd utgår till befintliga glesbygdsbutiker med möjlighet till mobil varudistribution, tjänster och kontaktverksamhet, — att kommunerna bör utarbeta planer för vilka orter som det skall satsas på i servicehänseende, att en ingående utredning av serviceproblemen görs i de enskilda kommunerna.

R e m is 5 y t t r a n d e n. Några erinringar mot länsstyrelsens förslag framförs inte i remissyttrandena.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 123

B.10.4 Investeringarnas regionala fördelning

Planeringsunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas] kommunblockens investeringsbehov för perioden 1970—1975 ligger i huvudsak KELP 70. Uppgifter om det planerade bostadsbyggandet har hämtats från de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.

Länsstyrelsen framhåller att planeringen är att betrakta som försöks- verksamhet och att den fortsatta verksamheten kan väntas ge en mer enhetlig redovisning genom att bl. a. kommunreformen vid nästa plane- ringsomgång är genomförd.

I tabell B.10:l redovisas i sammandrag bostadsbyggnadsbehovet samt landstingets och primärkommunernas investeringsbehov. Primärkommu- nernas investeringar har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. I redovisningen ingår endast investeringsprojekt som uppgår till minst 100 000 kr. Vidare har inte samtliga investeringar medtagits. Exempelvis innefattas inte exploateringsinvesteringar i anslutning till bostadsbyggan- det i sammandraget.

De totala primärkommunala investeringsbehoven uppgår med dessa begränsningar till drygt 413 milj. kr. Bostadsbyggnadsbehovet för perio- den 1971—1975 anges i bostadsbyggnadsprogrammen till 8 972 lägen- heter. Enligt länsbostadsnämndens bedömningar uppgår behovet för hela länet till 9 457 lägenheter.

Totalt för länet faller huvuddelen eller ca 64 % av de primärkommu- nala investeringsbehoven på huvudtitlarna 3 (byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv) och 5 (industriell verksamhet). Inom de skilda kommunerna/kommunblocken uppvisar huvudtitlarna varierande omfattning. Sålunda svarar i Karlskronablocket huvudtitel 3 för 53 % av investeringsbehovet medan motsvarande andel i Ronneby kommun är ca 18 %.

Av landstingets investeringar om drygt 41 milj. kr. faller 24 milj. kr. eller 60 % på Karlskrona kommunblock.

Regionalpolitisk prioritering

Vid den sektoriella prioriteringen har i huvudsak tillämpats regeln att till prioritetsgrupperna I, II och III hänföra resp. 60, 20 och 20% av investeringsbehoven. Länsbostadsnämnden anser att bostadsbyggnadsbe- hovet har underskattats och har därför fört hela det kommunala behovet till prioritetsgrupp I.

Länsstyrelsen har i den regionalpolitiska prioriteringen sökt följa samma regel som i den sektoriella prioriteringen. I flera fall har emellertid påbörjade och/eller lång avancerade projekt omöjliggjort en konsekvent tillämpning av denna regel.

Utfallet av den regionalpolitiska prioriteringen åskådliggörs av cirkel- diagrammen i figurerna B.10:1 och B.1012. Cirklarnas ytor är proportio- nella mot de redovisade bostadsbyggnads- resp. investeringsbehoven.

Tabell B.10:1 Kommunala investeringar perioden 1970—1975 i projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning på huvudtitlar i tusentals

kr., bostäder i antal lägenheter

Kommun/ Huvudtitel

Kommunblock 0—1 2

Karlskrona — 3 5 25 Ronneby -— 8 790 Karlshamn — 67 5 Sölvesborg — 140 Olofström -— 70

Kommunblockslänet — .l 3 200

T ite/kod

0—1 Centralforvaltning, rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning

F astighetsförvaltning och bOstadsförsörjning Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv

Hamnar, kommunikationer och näringsliv

Industriell verksamhet

Socialvård och socialförsäkring Hälso- och sjukvård

1 Perioden 1971—1975

qu'lhkohw

106 535 12 195 18 709

7 700 14 590

159 729

Undervisning och annan kulturell verksamhet

6 384 1 132 22 000

29516

54 093 13 125 19 926 11 250

6 900

105 294

0—8

14 785 16 415 13 200 20020 12150 9 573 3 200 1850 11760 2 715 55 095 50 573

201 737 68 462 83 033 24 140 36 035 413 407

Bostäderl

3 425 1 500 2 097

750 1 200

8 972

Lands- tinget

24 800

7 900 7 505 1 000

4125

Prop. 1972 111 Bilaga 1

Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 124

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 125

Olof-tror

r.") [krona

om 547 " |||

Figur B.10:l Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostadsbygg- nadsbehov för perioden 1970—1975. antal lägenheter.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 126

Figur B.10:2 chionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investerings- behov för perioden 1970—1975, miljontals kr.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 127

B. 11 Kristianstads län B. 1 1.1 Synpunkter på uppläggningen av planeringsverksamheten

L ä n s s t r e l s e n framhåller att den enligt riksdagsbeslut har an- svaret för samhällsplaneringen och den regionala utvecklingen inom länet, varför det är ytterst angeläget att länsstyrelsen också får disponera över de resurser som statsmakterna tilldelar länet. F.n. erhåller länsmyndig- heterna endast ramar för ett fåtal sektorer medan övriga fördelningsbe- slut. som påverkar utvecklingen i länet och dess olika delar, i huvudsak sker på centralt håll. Det är högst otillfredsställande att länsstyrelsen skall ha ansvaret men ej de huvudsakliga resurserna. På länsnivå upplevs det som ologiskt och inkonsekvent att t. ex. bostadsstyrelsen från läns- myndigheterna har övertagit fördelningen av mer än hälften av länets tilldelade ramar för bostadsbyggande.

B. 11.2 Utgångspunkter från programformuleringen Plan eringsn i vå

L ä n 5 st y r e l s e n erinrar om att enligt beslut av 1969 års riksdag skall prognos 2 i länsplanering l967 utgöra befolkningsramvärde för kommunblocken. Ser man till totalsiffran för länet stämmer prognos 2 relativt väl med den faktiska utvecklingen.

För de flesta enskilda block pekar emellertid utvecklingstendenserna enligt länsstyrelsen på att länsstyrelsens målsättning i länsplanering 1967 stämmer bättre än prognosen. För att nå en bättre verklighetsanpassning har därför prognossiffrorna justerats inom totalramen för länet. Samtliga kommunblock utom Ängelholms och Klippans får enligt denna metod behålla samma värden som i målsättningen, medan för nämnda kommun- block befolkningstalen minskas. Länsstyrelsen anger följande planerings- nivåer för kommunblocken år 1980.

Kommunblock Faktisk befolkning Planeringsnivå 1.7.1971 1980 Simrishamn 20 374 19 500 Tomelilla 12 885 11 500 Kristianstad 65 477 67 700 Bromölla 10 685 11 900 Broby 14 532 l6100 Osby 13 752 14 000 Hässleholm 46 806 50 600 Perstorp 7 834 9 700 Klippan 16 175 18 800 Örkelljunga 8 727 8 400 Åstorp 10 654 12 000 Ängelholm 26 210 29 200 Båstad 10 457 9 700

Kommunblockslänct 264 568 279 100

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 128

R e mis s y t t r a n d e n. Remissinstanserna godtar i allmänhet att prognos 2 används som totalram för länet. Ett flertal kommunblock bl. a. Kristianstads, Bromölla, Örkelljunga, Åstorps och Båstads önskar emeller- tid en uppjustering av det egna blockets befolkningsmålsättning, eftersom den faktiska utvecklingen varit snabbare än den prognoserna anger.

Länsstyrelsens kommentar. Länsstyrelsen finner att awikelserna från prognosen ide flesta fall är obetydliga, och med hänsyn till att arbetet med en noggrann revidering av målsättningarna för kommunblocken snart kommer att inledas finner länsstyrelsen ingen anledning att nu företaga några ändringar.

Andra utgångspunkter för programformuleringen

I länsprogrammet föreslår ] ä n 5 st y r e l s e n en alternativ målsätt- ning för Skåne. Länsstyrelsen påpekar att expansion i Skåne har både med hänsyn till sina historiska och aktuella tendenser varit mycket ojämnt fördelad inom landskapet. Samtidigt som tillväxten varit utom- ordentligt stark i Malmö/Lund- och Helsingborgsområdet har stora delar av landskapet i övrigt endast med svårighet kunnat kompensera sysselsätt- ningsminskningen i de areella näringarna. Många områden har även utsatts för kontinuerlig utflyttning och folkminskning. Trots sin karaktär av väl sammanhållen geografisk region med begränsade transportavstånd utgör därför Skåne i dag inte någon ekonomiskt funktionell, samver- kande enhet. Tvärtom karakteriseras landskapet av allvarliga balans- problem och av skiljaktigheter mellan olika bygder, vilka icke har någon naturlig tendens att utjämnas.

En skärpning av de regionala skillnaderna och en gradvis allt starkare accentuering av norra och östra Skånes underordning och komplement- karaktär i förhållande till Malmöområdet anser sig länsstyrelsen inte kunna godtaga som lämpligt planeringsmål. Ett av de viktigaste målen för regionalpolitiken — att säkra en likvärdig social och ekonomisk standard för människorna i olika regioner — kan inte anses förenligt med den här befarade utvecklingstendensen. Om, som fallet är, den spontana utveck- lingen pekar hän mot en skärpning av skillnaderna mellan landskapets olika delar, bör denna utveckling påverkas i annan riktning genom särskilda stimulans- eller styrningsåtgärder.

R 6 mis s y t t r a n d e n. Remissinstanserna instämmer överlag i de synpunkter länsstyrelsen framfört beträffande den mera långsiktiga utvecklingen i Skåne och den skärpning i den regionala obalansen som en fortsatt okontrollerad tillväxt isydvästra Skåne ofrånkomligen kommer att medföra. Åtskilliga remissinstanser påtalar nödvändigheten av sampla- nering över längsgränserna främst i nordvästra och sydöstra delarna av Skåne.

Länsstyrelsens kommentar. Länsstyrelsen understryker att utarbetandet av länsprogram 70 har skett under intimt samarbete med länsstyrelsen i Malmöhus län. De problemställningar som aktualiseras av remissinstanserna har ägnats intensiva överläggningar mellan länen. Sam-

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 129

rådet mellan de båda Skånelänen i planeringsfrågor kommer att ytter- ligare fördjupas.

Ortsklassificering

L ä n s s t y r e l s e n s förslag till ortsklassificering, som bl. a skall ses mot bakgrund av föregående beskrivning av utvecklingen i Skåne, innebär följande.

Storstadsalternativ Kristianstads—Hässleholmsregionen, (i Malmö- hus län Helsingborgsregionen) Regionala tillväxtcentra Ängelholm, Simrishamn

Dessa orter och regioner bör ingå i ett riksomfattande regionalpolitiskt handlingsprogram. Länet har dessutom ett stort aittal orter tillhörande kategorin övriga orter, för vilka insatserna huvudsakligen får utformas på länsplanet.

R & mis s y t t r a n d e n . Remissinstanserna har i allmänhet inga mer betydande invändningar mot länsstyrelsens ortsklassificering. Tome- lilla kommun anser att sydöstra Skåne med Ystad som huvudort bör klassificeras som storstadsalternativ samt att Tomelilla skall hänföras till gruppen regionala tillväxtcentra. Perstorps och Båstads kommuner samt Klippans, Åstorps och Ängelholms kommunblock är tveksamma till klassificeringen av Kristianstad/Hässleholm som enda storstadsalternativ och framhåller att också Helsingborg torde utgöra ett storstadsalternativ i Skåne.

B. 11.3 Sysselsättningspolitiska åtgärder Bakgrund

[ lä n 5 p r 0 g r 3 m m e t framhålles att om planeringsnivån skall uppnås måste ca 6000 arbetstillfällen skapas under perioden 1965— 1980, därav drygt 4000 mellan åren 1970 och 1980. Utvecklingen väntas följa tendenserna under perioden 1960—1965. Detta innebär bl.a. en fortsatt jordbruksrationalisering. På grund av den fortsatta rationaliseringen och automatiseringen förväntas sysselsättningsnivån för industrin och byggnadsbranschen stagnera vid en oförändrad nivå efter år 1975. I stället kommer servicenäringarna att få sysselsättningsök- ningar.

lnom industrin i länet dominerar verkstadsindustrin som sysselsätter 20 % av antalet industrisysselsatta. Därefter i storleksordning kommer livsmedels— och träindustri med vardera ca 15 %. De två sistnämnda industrigrenarna har ökat sina andelar sedan år 1962. Kemisk industri har drygt 9 % av antalet industrisysselsatta och är jämte livsmedelsindustrin den industri som har expanderat mest. Jord- och stenindustrin har haft störst sysselsättningsminskningar men även inom textil- och beklädnads- industrin samt sko- och läderindustrin har antal sysselsatta minskat. Inom

PrOp. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 130

de flesta kommunblock är industrin relativt mångsidig. Bromölla och Perstorp kan dock betraktas som ensidiga orter. Av de industrisysselsatta i Bromölla återfinns 70 % inom jord- och stenindustrin och i Perstorp 88 % inom kemisk industri. l båda blocken är en mycket stor andel av de förvärvsarbetande sysselsatta inom industri.

Livsmedelsindustrin har en stor andel av de industrisysselsatta i Simrishamns (31%), i Tomelilla (38 %) och i Kristianstads (38 %) kommunblock. De två förstnämnda blocken har också en för länet låg industrialiseringsgrad.

Allmänna åtgärder

K o m m u n e r n a s fö r sl a g. Kristianstads läns landstings näringsråd föreslår bl. a. att länsmyndigheterna med anledning av lagen om lokaliseringssamråd söker samarbete med de för samrådet ansvariga myndigheterna i Malmöhus län, att den påbörjade informationsverksam- heten om lokaliseringsförutsättningar i länet fortsätter, att särskild hänsyn tages till kommunikationema genom att satsa på i första hand den planerade motorvägen mellan Malmö och Kristianstad, nuvarande riksväg 21 mellan Helsingborg/Ängelholm och Kristianstad samt vägför- bindelsen mellan Malmö och Simrishamn, att större ekonomiska resurser ställs till företagarcföreningens förfogande, att arbetet med att skapa ett slagkraftigt alternativ till storstadsområden intensifieras genom att utveckla Kristianstad—hässleholmsregionen. Kristianstadsblocket föreslår i anledning av lagen om lokaliseringssamråd att länsstyrelsen i Kristian- stads län blir remissinstans i frågor om lokalisering till Malmö/Lundem- rådet. Samarbetskommittén för sydöstra Skåne föreslår någon form av insyn i fråga om bl.a. nylokalisering av industrier i storstadsregionema och kraftigare åtstramning av nyproduktion av bostäder i dessa områden. Vidare bör länens företagarföreningar få betydligt större resurser.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Länsstyrelsen ansluter sig i huvudsak till de förslag som framkommit från kommunerna och föreslår

att då ärende har anhängiggjorts enligt 1970 års lag om lokaliserings- samråd som berör Malmöhus län även länsstyrelsen i Kristianstads län blir remissinstans eller på annat sätt får tillfälle att framföra synpunkter i ärendet,

att arbetet för en utvidgad informationsverksamhet om lokaliserings- förutsättningarna i länet fortsätts och förstärks,

att länsmyndigheterna aktivt påverkar statsmakterna i samband med utlokalisering av statliga verk,

att större ekonomiska resurser ställs till företagareföreningens förfo- gande för att möjliggöra ökade insatser för den redan etablerade industrin i länet vad beträffar olika typer av rådgivnings- och utbildningsverk- samhet,

att kontakten mellan företag och kommuner utvidgas och fördjupas, att uppbyggnad av kompletterande industri stimuleras i orter som har

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 131

en ensidig branschinriktning, t. ex. industri som har goda förutsättningar att sysselsätta även kvinnor,

att speciellt nyetableringar av företag med en branschinriktning som enligt långtidsutredningen bedöms som expansiv och som förväntas att öka sin produktion och sysselsättning stimuleras,

att kommunikationema och vägarna mellan landskapets östra och västra delar byggs ut. Därvid prioriteras den planerade motorvägen mellan Malmö och Kristianstad, nuvarande riksväg 21 mellan Helsingborg/Ängel- holm och Kristianstad/Bromölla, vägförbindelsen mellan Malmö och Simrishamn samt en nordgående förbindelse från Kristianstad/Hässle- holmsregionen. Oberoende av ovannämnda prioriteringar förutsättes en fortsatt utbyggnad av 56 över Hallandsåsen komma till stånd på grund av den riksomfattande betydelse denna väg har,

att utbyggnaden av daghem stimuleras för att ge förvärvsarbetande föräldrars barn tillfredsställande barntillsyn och därigenom underlätta för gifta kvinnor att börja förvärvsarbeta,

att länet erhåller en sådan tilldelning av kvot för bostadsbyggande att inte, som har varit fallet under 1960-talets andra hälft, näringslivets spontana tillväxt hämmas.

Selektiva åtgärder

K o m m u n e r n a s fö r sla g. För Bjärnum, Perstorp, Bromölla och Simrishamn framförs önskemål om nyetableringar och differentiering inom industri samt ökade sysselsättningsmöjligheter för kvinnor.

Landstinget anser att Österlen bör räknas som stödområde och understryker behovet av en kraftig medveten industri- och företagslokali- sering till Kristianstad—Hässleholmsregionen. Samarbetskommittén för sydöstra Skåne anser att sydöstra Skåne bör bli ett lokaliseringspolitiskt stödområde.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Länsstyrelsen ansluter sig i huvudsak till kommunernas förslag och föreslår

att i princip nyetableringar stimuleras särskilt i orter med en enda industri eller bransch för att skapa alternativa sysselsättningar och göra orterna mindre konjunkturkänsliga,

att sydöstra Skåne förklaras ingå i allmänna stödområdet och få del av alla de. lokaliseringspolitiska medel som finns tillgängliga.

Vidare anför länstyrelsen att fördelningen av b 0 st ä (1 e r är av stor betydelse för samhällsplaneringcn i länet.

Länet bör självt få disponera över sin ram och fördela allt bostads- byggande. För att öka möjligheterna att realisera målsättningarna i länsplanen bör fördelningen av bostäder koncentreras till en länsmyndig- het, så att fördelningen icke sker utifrån olika målsättningar. Besked om kvoter bör meddelas tidigare än f. n. för att underlätta planeringen.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 132

Antalet block med s. k. garanterade program för flera år framåt bör ökas.

Länsstyrelsen anser även att en samordning av v ä g p la n e r i n g e n och den regionalpolitiska planeringen är synnerligen angelägen. Den regionalpolitiska målsättningen beträffande vilka orter och regioner som i första hand bör förbindas med goda kommunikationsleder bör vara avgörande vid vägplaneringen. Ett system av vägförbindelser på skilda nivåer bör vara uppbyggt så, att storstadsalternativen har högklassiga förbindelser med storstadsregionema. Regionala tillväxtcentra bör förbin- das med storstadsalternativen medels goda vägar. Vidare måste de övriga orternas och då i första hand kommunblockscentras förbindelser med regionala tillväxtcentra vara tillfredsställande.

Från regionalpolitisk synpunkt är det vidare angeläget att den j ä r 11- v ä g 5 t r a f i k av knutpunktskaraktär som SJ eftersträvar anpassas till länsplanens regionala mönster. Under år 1972 kommer persontrafiken på linjen Kristianstad_Gärsnäs—Köpingebro att läggas ned. Enligt länsstyrel- sens mening är det synnerligen angeläget att järnvägsförbindelsen ersätts med fullgod allmän landsvägstrafik så att inte förbindelserna mellan länets centrala och södra delar försämras. För planeringen i länet är det angeläget att ställning snarast möjligt tages till de fasta förbindelserna över Öresund och att tidsplan snarast fastställes. Frågan om järnvägstrafik via Ystad till Polen övervägs. Det är därför betydelsefullt att godstrafiken på sträckan Kristianstad—Gärsnäs;Ystad bibehålls med hänsyn till den " betydelse järnvägstrafiken med Östeuropa på bl. a. denna linje kan komma att få för östra Skåne. Länsstyrelsen förutsätter att persontra- fiken på linjen Simrishamn—YstadJMalmö bibehålls.

Beträffande tel e k 0 m m u n i k a t io n e r n a framhåller läns- styrelsen att den nuvarande indelningen i riktnummer- och taxeområden är helt skild från den kommunala indelningen. Detta medför att kontak- ten med huvudorten försvåras för de invånare som är bosatta i annat riktnummerområde än kommunens huvudort. Länsstyrelsen anser det därför önskvärt med en ny indelning av riktnummer- och taxeområdena så att samtliga kommuninvånare så långt tekniskt och ekonomiskt är möjligt får tillhöra samma område. Ett bestämt krav är att kostnaden för samtal inom en kommun blir lika för samtliga invånare.

R e mis s y t t r a n d e n . Samarbetskommittén för sydöstra Skärte och Kristianstads kommunblock instämmer i länsstyrelsens synpunkter beträffande fördelningen av bostadslåneramarna.

B. 11.4 Socialpolitiska åtgärder

S_vsselsättningsskapande åtgärder av temporär natur

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram. Antalet elevplatser vid speciellt anordnade kurser inom arbetsmark- nadsutbildningen uppgår för närvarande till ca 700. Detta platsantal bör utökas att år 1975 omfatta ca 1 000 elevplatser, förlagda till följande

Bihang B Sammanfattning av länsprogram l970 1 3 3

kommuner: Kristianstad, Simrishamn, Klippan, Ängelholm, Hässleholm och Osby.

Antalet skyddade arbetsplatser uppgår för närvarande till omkring 450 men bör ökas betydligt. Ett realistiskt mål för år 1975 bör vara något över 1 000 platser enligt följande fördelning:

Skyddade verkstäder 600 platser Arkivarbete 250 platser Halvskyddat arbete 200 platser

Behov att nyinrätta skyddade verkstäder föreligger i första hand beträffande Simrishamn, Bromölla och Osby. Vidare är det angeläget att öka platsantalet vid befintliga skyddade verkstäder, framförallt i Kristian- stad men även i Hässleholm och Ängelholm.

Inrättande av hemarbetscentraler, knutna till de skyddade verkstä- derna, skulle ge sysselsättningstillfallen även för människor vilka på grund av handikapp, stora avstånd eller andra orsaker inte kan arbeta i de skyddade verkstäderna. Hemarbetscentralerna skulle ha om hand organi- serandet av hemarbetet, utlämning och hämtning av produkter, inköp av eventuella maskiner osv.

Arbetsplatser vid beredskapsarbete för svårplacerad arbetskraft bör inrättas i sådan omfattning att sysselsättning under säsongavmattnings- periodema kan beredas ca 500 personer. Önskvärt är att här ingår industriella beredskapsarbeten av lämplig art.

Åtgärder för att trygga serviceförsörjningen

L ä n 5 st y r e l s e n har vid bedömning av servicestandarden i orter och kommunblock uppställt kriterier för vad som kan anses vara tillfredsställande servicenivå i orter på olika nivåer, godtagbara restids- avstånd till servicefunktioner m.m. De kan emellertid i viss mån sägas vara subjektivt valda. För att få någon mening bör sådana normer vara allmänt vedertagna. Länsstyrelsen anser att den statliga glesbygdsutred- ningen bör behandla dessa frågor för att komma fram till riksomfattande normer, vilka sedan kan politiskt sanktioneras av olika organ.

Scrvicestrukturen i länet är sådan att de flesta invånare för närvarande kan anses ha en godtagbar servicestandard. Problem föreligger dock för vissa befolkningskategorier såsom äldre personer och glesbygdsinvånare utan tillgång till bil. En försämring av servicesituationen kommer att äga rum inom de närmaste åren om inga åtgärder vidtages. Särskilt i de kommunblock där folkminskning förutsätts fram till år 1980, dvs. Simrishamns, Tomelilla, Örkelljunga och Båstads kommunblock, men även i de flesta andra block beräknas indragningar av serviceinrättningari de mindre orterna samt inskränkningar i de allmänna kommunikatio- nerna äga rum.

Statliga och kommunala myndigheter har för närvarande små möjlig- heter att påverka lokalisering och dimensionering av det kommersiella serviceutbudet. Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram berör därför

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 134

främst den samhällelliga servicen.

De förslag till åtgärder som framförs ligger huvudsakligen inom kommunernas verksamhetsområde.

Länsstyrelsens förslag till handlingsprogram Länsstyrelsen föreslår att samtliga kommunblock eller planeringsområden låter utföra utred- ningar som innehåller konkreta planer för hur den kollektiva trafiken skall utformas för att trygga en tillfredsställande transportförsörjning för invånarna,

att det sekundära vägnätet byggs ut, att hemsändningsservicen utvidgas och organiseras samt att möjlig- heterna att använda lantbrevbärarna i denna verksamhet prövas i länet,

att åtgärder vidtas för att säkra en tillfredsställande serviceförsörjning och goda levnadsförhållanden iövrigt för de äldre invånarna. Exempel på sådana åtgärder är distribution av färdiglagad mat. ökade möjligheter att erhålla statliga förbättringslån till bostäder och intensifierad information angående möjligheterna att erhålla sådana lån, ökad satsning på hemsama— ritverksamheten, färdtjänst, fri installation av telefon samt utökad kon- taktverksamhet,

att den kommunala åldringsvärden i ökad omfattning integreras med landstingets vård av långvarigt sjuka,

att en universitetsfilial lokaliseras till Kristianstad—Hässleholmsre- gionen och gymnasieskola inrättas i Simrishamn.

R e m is 5 y t t r a n d e n . Remissinstanserna ansluter sig till länssty- relsens förslag och understryker behovet bl. a. av förbättrade kommuni- kationer. Bromölla kommunblock reagerar mot den bortrationalisering av allmän service som sker.

B.11.S Investeringamas regionala fördelning

Planeringsunderlag

Till grund för redovisningen och prioriteringen av kommunernas/ kommunblockens investeringsplaner för perioden 1970—1975 ligger i huvudsak KELP 70. Länsstyrelsen framhåller att investeringsplaneringen utgör en försöksverksamhet och att grundmaterialet i KELP 70 uppvisar vissa brister.

Enligt länsstyrelsen skall kommunernas/kommunblockens investerings- planer i likhet med länsplanering 1967 endast betraktas som riktlinjer för den fortsatta verksamheten. Däremot kan de inte ligga till grund för beslut om åtgärder.

[ tabell B.] 1 :l redovisas i sammandrag bostadsbyggnadsbehovet samt landstingets och primärkommunernas investeringsbehov. Primärkommu- nernas investeringar har fördelats på huvudtitlar enligt K-planen. l sammandraget ingår inte samtliga kommunala investeringar. Exempelvis

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 135

innefattas inte exploateringsinvesteringar i anslutning till bostadsbyggan- det i redovisningen. Vidare har tagits med endast projekt som uppgår till minst 100 000 kr.

Totalt för länet uppgår med dessa begränsningar de primärkommunala investeringsbehoven för den aktuella perioden till 641 milj. kr. Bostads- byggnadsbehovet i kommuner med bostadsbyggnadsprogram anges till 15 683 lägenheter. Enligt länsbostadsnämndens bedömning uppgår be- hovet i hela länet till 16 348 lägenheter.

Drygt hälften eller 54 % av de primärkommunala investeringsbehoven faller på huvudtitlarna 5 (industriell verksamhet) och 6 (undervisning och annan kulturell verksamhet). Som framgår av tabellen skiftar huvudtitlar- nas omfattning i de skilda kommunerna/kommunblocken. Exempelvis faller 60 % av Broby kommuns investeringsbehov på huvudtitel 6 (under- visning och annan kulturell verksamhet) medan motsvarande andel för Osby är 13 %.

Landstingets största planerade investering utgörs av det nya sjukhuset i Kristianstadsblocket. som har kostnadsberäknats till 191 milj. kr. eller ca 56 % av landstingets redovisade investeringsplaner.

Regionalpolitisk prioritering

Länsorganen har i de sektoriella prioriteringarna följt prioriterings- regeln att till prioritetsgrupperna I, 11 och 111 hänföra resp. 60, 20 och 20 % av investeringsbehoven. För bostadsbyggandet har 1970 års ram lagts till grund för prioritetsgrupp I.

Den tillämpade prioriteringsregeln innebär enligt länsstyrelsen att åtskilliga projekt som har placerats i prioritetsgrupperna 11 och 111 är lika angelägna som de som har hänförts till grupp I. Länsstyrelsen betonar att de redovisade behoven i prioritetsgrupp 1 inte får ligga till grund för eventuella ramfördelningar mellan länen. Vidare anser länsstyrelsen att det nuvarande fördelningssystemet är otillfredsställande, eftersom fördel- ningen av resurserna inom vissa sektorer utförs på central nivå. Länssty- relsen erinrar om att enligt riksdagens beslut är länsstyrelsen ansvarig för samhällsplaneringen och den regionala utvecklingen inom länet.

Utfallet av länsstyrelsens prioritering illustreras av cirkeldiagrammen i figurerna B.ll:l och B.ll:2. Cirklarnas ytor är proportionella mot de redovisade bostadsbyggnads- resp. investeringsbehoven.

R e m i s s y t t r a n d e n. De flesta remissinstanserna framhåller be- träffande bostadsfördelningen nödvändigheten av att lägenhetskvoten fördelas tidigare och att antalet kommuner med s.k. garanterade pro- gram utökas. Kristianstads och Osby kommunblock samt samarbetskom- mittén för sydöstra Skåne anser att fördelningen av bostadsbyggandet bör koncentreras till en länsmyndighet som ansvarar för hela fördel- ningen inom länet.

Tabell BJJ:] Kommunala investeringar perioden 1970—1975 i projekt om 100 000 kr. eller mer med fördelning på huvudtitlar i tusentals kr., bostäder i antal lägenheter

Kommun/ Huvudtitel Bostäderl Lands— Kommunblock ' tinget

0—1 2 3 4 5 6 7 8 Övrigt Summa

Simrishamn — 2 000 20 500 330 21 508 9 748 7 905 — 3 431 65 422 680 8 600 Tomelilla 1 400 750 1 413 — 3 352 1 400 3 870 — 2 510 14 695 400 2 500 Kristianstad 3 530 2 378 24 557 3 550 40 790 39 863 15 370 — 17 733 147 771 4 638 231 600 Bromölla — — 7 352 — 7 806 6 844 831 -— 1734 24 567 710 — Broby — 500 5 265 — 5 642 21 846 3 316 -— 290 36 859 1 040 — Osby — 2 000 6 914 — 10 368 3 739 2 288 — 4 328 29 637 700 3 900 Hässleholm 100 13 960 27 839 — 28 001 33 731 8 938 — 14 058 126 627 2 834 28 000 Perstorp — — — — 3 450 5 870 4 662 — 2 945 16 927 340 — Klippan 1635 200 2 213 — 12 700 10 312 2 090 — 3 017 32 167 875 2 400 Örkelljunga — — 4 083 — 3 947 1 100 3 411 -— 3 090 15 631 650 — Åstorp — 100 5 520 -— 7 888 6 400 950 — 1 960 22 818 745 — Ängelholm — 6 000 20 950 — 23 498 20 156 5 585 — 9 272 85 461 1 321 63 800 Båstad — 1 400 4 205 — 10 750 3 375 750 — 1 925 22 405 750

Kommunblockslänet 6 665 29 288 130 811 3 880 179 700 164 384 59 966 — 66 293 640 987 15 683 340 800

Titelkod 0—1 Centralförvaltning, rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning F astighetsförvaltning och bostadsförsörjning

Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning, sport och friluftsliv Hamnar, kommunikationer och näringsliv

Industriell verksamhet Undervisning och annan kulturell verksamhet

Socialvård och socialförsäkring Hälso- och sjukvård

NMQWXDKNN

1 Period 1971— 1975.

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m. m. 136

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 137

”fax )— _ / 750 X jgu— tad x / . 1 321 x 650 / I Ännelhol'y— x _, !]Orkfxungf'xv) 795'1'

A&M *I ; 340 l 3099

N 1015 16) / [_Perut0543

Hli- ul cho ha

I)..

Figur B.ll:l Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas bostadsbygg- nadsbehov för perioden 1971—1975, antal lägenheter

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 138

Figur B.11:2 Regionalpolitisk prioritering av primärkommunernas investerings- behov för perioden 1970—1975, miljontals kr.

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 139

B. 12 Malmöhus län

B. 12.1 Utgångspunkter för programformuleringen Planeringsnivå

Allmän utgångspunkt för lä n 5 st y r el s e n s handlingsprogram är en planeringsnivå som motsvarar målsättningen i länsplanering 1967 och som överensstämmer med prognos 2. Därvid har beaktats möjligheterna att med tillgängliga regionalpolitiska medel åstadkomma en utveckling i riktning mot länsprogrammets allmänna målsättning. Med hänsyn till den . faktiska utvecklingen har dock planeringsnivån justerats i förhållande till målsättningen dels för sydvästra Skäne, dels för llöör kommun. Pla- neringsramarna för sydvästra Skåne anses ligga för högt främst på grund av att nativiteten blivit lägre än vad som antogs i prognos 2. Denna prognos kommer att omprövas då resultatet av 1970 års folk- och bostadsräkning blir tillgängligt. Länsstyrelsen anser det emellertid rimligt att redan nu anpassa planeringsramen för sydvästra Skåne till en inom sydvästra Skånes kommunalförbund upprättad prognos. Detta innebär att planeringsramen för år 1980 sänks med 18000 invånare. Hela sänkningen av planeringsramen har lagts på Malmö kommunblock. Utvecklingen i Höör har under andra hälften av 1960-talet varit något gynnsammare än vad länsstyrelsens prognos utvisar. Länsstyrelsen anser därför att planeringsramen för år 1980 bör höjas med 800 till 9 500 invånare. [ övriga kommunblock bibehålles ramarna oförändrade. Av följande tabell framgår folkmängden åren 1965 och 1970 samt pla- neringsnivån för åren 1975 och 1980.

Folkmå'ngdi 1 OOO-tal

Kommun/Kommunblock Faktisk folkmängd Planeringsnivä 1965 1970 1975 1980 Höganäs 17,4 19,0 21,2 22,4 Helsingborg 93,9 100,5 108,8 1 17,6 Bjuv 11.8 13,2 15,2 16,6 Landskrona 36,2 37 ,7 40,3 42,1 Svalöv 12,2 12,1 12,5 12,8 Kävlinge 12,6 14,6 18,2 24,0 Lund 65 ,9 79,9 88,8 100,0 Lomma 8,7 12,3 17,4 20,0 Malmö 2739 288,4 310,7 332,0 Vellinge 9.5 13,2 16,9 20,0 Trelleborg 35 ,0 36,2 38,0 44,0 Skurup 10,8 10,5 10.7 10,8 Ystad 24,7 24,1 24,9 25 ,3 Sjöbo 14,0 13,3 12,7 12,3 Eslöv 24,2 26,2 28,1 29,6 Hörby 12,3 11,7 11,1 11,0 Höör 8,8 8.9 9,2 9,5

Kommunblockslänet 671,9 721,8 784,7 850,0

Prop. l972:111 Bilaga ] Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 140

Andra utgångspunkter för programformuleringen

Den pågående urbaniseringsprocessen och den allt snabbare ekono- miska och tekniska utvecklingen kommer enligt länsstyrelsens mening att ställa allt större krav på en regional planering omfattande hela Skåne. De båda länsstyrelserna i Skåne har vid utarbetandet av länsprogrammen gemensamt utformat målsättning för bebyggelsens fördelning i Skåne.

Länet är, anför länsstyrelsen, en del av Öresundsregionen — Nordens största befolkningskonccntration med ca 3 milj. invånare. De regionalpo- litiska strävandena bör inriktas på att minska olägenheterna av att denna region är delad av Öresund och en riksgräns. De båda delarna av regionen bör genom samarbete bygga upp den högt kvalificerade service som det gemensamma stora befolknings- och näringslivsunderlaget möjliggör. Av vitalt intresse är härvid att knyta samman de båda delarna med fasta förbindelser över öresund. Folkökningen i länet är stor, vilket är en följd av de gynnsamma betingelserna för näringslivet. En kraftig koncentration av bebyggelsen till Malmö/Lund har skett. Detta har medfört uppenbara fördelar. En kraftig koncentration av bebyggelsen kan emellertid också innebära nackdelar. Risken är stor, om utvecklingen sker med otillfreds- ställande planering, att det så småningom uppstår en alltför kompakt tätbyggd yta omkring Malmö/Lund med nackdelari form av trafiksvårig- heter, knappa fria ytor och en otillfredsställande samhällsmiljö med brist på utrymmen för nya eller expanderande behov. Därtill kommer obe- stridligen att sydvästra Skåne har landets bästa åkermark.. Det är därför önskvärt att expansionen blir jämnare fördelad i länet och i hela landskapet Skåne. Såväl Helsingborg som Kristianstad/Hässleholm är på grund av sitt läge och sin välutvecklade service realistiska alternativ till storstäderna i lokaliseringssammanhang. Flera andra orter i Skåne har emellertid goda utvecklingsmöjligheter. [ Malmöhus län gäller detta i första hand övriga regioncentra, dvs. Landskrona, Trelleborg, Ystad och Eslöv. Den geografiska fördelningen av regioncentra i länet är mycket god. Avstånden inom regionerna är inte större än att de möjliggör dagliga arbetspendlingar och serviceresor.

Enligt länsstyrelsen finns det alltså möjlghet att kring regioncentra ordna en bebyggelse som gör det möjligt att bibehålla koncentrationens fördelar men undgå många av den kompakta storstadens nackdelar. Planeringen syftar till att hålla samman länets olika regioncentra med ett' välutvecklat nät av trafikleder men skilja de tätbebyggda områdena från varandra med vidsträckta grönområden och jordbruksarealer. En mycket väsentlig regionalpolitisk målsättning är att de sju regionerna har en väl differentierad arbetsmarknad och service. Enligt länsplanen behövs för att fylla denna målsättning ett underlag i regionerna av minst 60000 invånare. Detta underlag saknar f. n. Landskrona-, Trelleborgs- och Eslövsregionerna. l Ystadsregionen minskar folk mängden med risk för att arbetsmarknads- och serviceförhållandena blir otillfredsställande. 1 Lands- krona och Trelleborgsregionerna kan den spontana utvecklingen väntas bli så snabb att några särskilda regionalpolitiska insatser inte behövs. De

Bihang B Sammanfattning av länsprogram 1970 141

regionalpolitiska insatserna bör främst inriktas på att förbättra service- och arbetsmarknadsförhållandena i Ystad- och Eslövsregionerna. Tätorts- strukturen i regionerna är i stort sett tillfredsställande. Förutom region- centrum har regionerna kommunblockscentra med sysselsättningsmöj- ligheter och en relativt väl utvecklad service. En förutsättning för att de skall kunna fylla denna funktion är enligt länsstyrelsens mening att de har ett befolkningsunderlag av minst 10 000 invånare i blocket. Så stort underlag har samtliga kommunblock utom Höörs som har 9 000 invåna- re. Folkmängden minskar i Sjöbo- och Hörbyblocken och risk föreligger att underlaget i framtiden inte skall räcka till för en tillfredsställande serviceutrustning. Bebyggelsens fördelning inom kommunblocken är en kommunal angelägenhet. Kommunerna bör ta ställning till de små orternas funktion och utveckling. Därvid bör kommunerna särskilt ange de orter som på sikt bedömes få en sådan utveckling att underlaget i orten och dess omland blir minst 2 000 invånare.

R e mis s y t t r a n d e n. Nackdelarna av den kraftiga expansionen i Malmö/Lundområdet och av folkminskningen i sydöstra Skåne under- strykes starkt av flertalet kommunala remissinstanser utanför sydvästra Skåne men också av landstinget, Vellinge kommunblock, Trelleborgs kommun samt Kommunförbundets länsavdelning, Handelskammaren, Sydvästra Skånes kommunalförbund och Malmö. Lund och Vellinge kommuner anser däremot att stockningsproblemen i Malmö/Lundem- rådet inte är av någon större omfattning och att det går att komma till rätta med dessa genom en lämplig planering i sydvästra Skåne.

Mot den föreslagna grupperingen kring regioncentra och kommun- blockscentra har endast få remissorgan gjort invändningar. Sydvästra Skånes kommunalförbund vill i stället ha en spridning av bebyggelsen inom sydvästra Skåne kompletterad med radiella tillväxtstråk från det mest expansiva kärnområdet. Dessa stråk skulle även omfatta delar av Kristianstads län.

Länsstyrelsens kommentar. Enligt länsstyrelsens mening är det synnerligen angeläget att samhället genom en framsynt planering tillser att befolkningen och näringslivet fördelas så inom sydvästra Skåne att stockningsproblem inte uppstår och så att en god miljö bibehålles. Länsstyrelsen kommer att medverka till att planeringen inom sydvästra Skåne blir väl samordnad med övrig planering i länet.

Förslaget om radiella tillväxtstråk strider enligt länsstyrelsen inte mot länsprogrammet men är för ospecificerat. Om en tillfredsställande service och arbetsmarknad skall kunna skapas i alla delar av länet är det enligt länsstyrelsens mening nödvändigt med en utbyggnad kring samtliga sju regioncentra.

Ortsklassificering

L ä n s s t y r el s e n anser att dess regionalpolitiska målsättning ock- så innebär en tätortsklassificering. Anpassad till de i prop. 1970:75

Prop. l972:111 Bilaga 1 Reg.-pol. handlingsprogram m.m. 142

angivna tätortstyperna scr länsstyrelsens ortsklassificering ut på följande sätt.

Storstadsomräde Malmö/Lund Storstadsalternativ Helsingborg Regionala tillväxtcentra Landskrona, Trelleborg, Ystad grupp 1 och Eslöv Regionala tillväxtcentra Höganäs, Bjuv, Svalöv, Kävlinge, grupp 2 Lomma, Vellinge, Skurup, Sjöbo,

Hörby och Höör

Länsstyrelsen karakteriserar Malmö/Lund som landsdelscentrum och framhåller att det kan diskuteras om Malmö/Lund är en storstad. Enligt definitionen i prop. l970:75 betecknas dock Malmöområdet som stor- stad. Enligt länsstyrelsens målsättning bör bebyggelsen i länet grupperas kring regioncentra. De fyra regioncentra bör enligt länsstyrelsens mening föras till en särskild grupp tillväxtcentra, benämnd regionala tillväxt- centra grupp 1. De av länets kommunblockscentra som inte är region- centra bör föras till en särskild grupp tillväxtcentra, benämnd regionala tillväxtcentra grupp 2.

R e mis s y 1 t r a n d e n. Mot denna gruppering har invändningar .orts endast av Vellinge kommunblock, som anser att Helsingborg ligger för nära Malmö/Lund för att kunna betecknas som storstadsalternativ.

Länsstyrelsens kommentar. Enligt länsstyrelsens mening är avståndet mellan Helsingborg och Malmö/Lund tillräckligt stort för att Hclsingborgsregionen skall kunna utvecklas som en i förhållande till Malmö/Lund fristående bebyggelseenhet.

B. 12.2 Sysselsättningspolitiska åtgärder Bakgrund

Länet har, framhåller lä n s sty r e l s e n, ett väl differentierat och expansivt näringsliv. Bristen på arbetskraft är det på lång sikt domineran- de problemet.