Prop. 1975/76:185
om ytterligare indstricenteranläggningar samt vissa andra reginalpolitiska frågor
Regeringens proposition 1975/76:185
om ytterligare industricenteranläggningar samt vissa andra regio- nalpolitiska frågor;
beslutad den 18 mars 1976. .
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll for den åtgärd och det ändamål som framgår av fo- redragandens hemställan. '
På regeringens vägnar"
OLOF PALME lNGEM UND BENGTSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att regeringen får besluta om att bygga indu- stricenteranläggningar i Ljusdal och Haparanda. Beslut avses bli fattat när minst hälften av lokalerna i varje ort omedelbart kan hyras ut.
Vidare föreslås att regionalpolitiskt stöd i form av lånegaranti skall lämnas för att täcka marknadsföringskostnader vid introduktion av en ny eller vä- sentligt vidareutvecklad produkt hos industriföretag inom det allmänna stöd- området. Lånegarantin får uppgå till 80 % av marknadsföringskostnaderna. dock högst 500000 kr. -
Genom propositionen informeras vidare riksdagen om planerna på en decentralisering av beslutanderätten i vissa ärenden om regionalpolitiskt stöd till regional nivå.
Prop. 1975/76:185 2
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1976-03-18
Närvarande: statsminister Palme, ordförande, och statsråden Sträng, An- dersson. Johanssont Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson. Nor- ling. Feldt, Zachrisson. Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande: statsrådet Bengtsson
Proposition om ytterligare industricenteranläggningar samt vissa andra regionalpolitiska frågor
1. Inledning
År'l973 påbörjades enligt riksdagens beslut (prop. 1972zlll bil. ], an l972:28. rskr 19721347 samt prop. l973:50. an l973:7. rskr l973:248) en försöksverksamhct med statliga industricentra i regionala centra i det. inre stödområdet. Huvudman för verksamheten är Stiftelsen lndustricentra. Stif- telsen har i en skrivelse till arbetsmarknadsdepartementct redovisat sin syn på den fortsatta verksamheten med industricentra. Vidare har inom ramen för Länsplanering 1974 flera länsstyrelser föreslagit att verksamheten skall byggas ut.
Tanken att främja marknadsföringsåtgärder genom utökat lokaliserings- Stöd har förts fram bl.a. i remissyttranden över 1968 års lokaliseringsut- rednings betänkande (SOU 1969149) Lokaliserings- och regionalpolitik samt i riksdagsmotioner under senare år. Vid behandlingen av motioner i frågan till 1974 års vårriksdag uttalade inrikesutskottet att Kungl. Maj:t mot bak- grund av motionsförslagen närmare borde överväga i vilka former ökat stöd till marknadslöringsåtgärder skulle komma till stånd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag(an l974:7, rskr 1974z204). Frågan om ökat re- gionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder har därefter utretts inom ar- betsmarknadsdepartementet.
[ slutet av år 1974 började en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepar- tcmentet utreda frågan om delegering av beslutanderätt i ärenden om re- gionalpolitiskt stöd från centrala till regionala organ. Efter bemyndigande av regeringen tillkallade chefen för kommundepar'tementet år 1975 sakkunni- gal med uppdrag att utreda frågan om ökad decentralisering i förvaltningen. De ' Statssckrctcrart-n lennart Sandgren. ordlörandc. rikstltigslcdamotcn Anders Dahl- gren. lörstc _iiirm'iigscxpt-ditorcn Svcn chrit-sson. horgarradct John-Olof l'crsson. rikstlagslcdanu>tt—n l'cr-lric Ringahy. filosofie doktorn Jörgen Ullenhag. landstings- tadt't Hclnj' Westman och riksd:igslt-damotcn Akt- Wictorsson.
Prop. l975/76:l85 3
sakkunnigalKn 1975:01)antog benämningen decentraliseringsutredningen.
Arbetsgruppen har gjort en kartläggning av handläggningen av det re- gionalpolitiska stödet. ärendestrukturen och samarbetet mellan olika or- gan på central och regional nivå. Kartläggningen och arbetsgruppens pre- liminära överväganden har redovisats för decentraliseringsutredningen. Ut- redningen har granskat arbetsgruppens slutsatser och förslag och gett syn- punkter på innehållet. Resultaten av arbetsgruppens överväganden och ut- redningens granskning har redovisats i betänkandet (Ds Kn 197514) De- centralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). statens indu- striverk. samtliga länsstyrelser. expertgruppen för regional utred- ningsverksamhet (ERU). Föreningsbankernas förbund. Företagareförening- arnas förbund. Kooperativa förbundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Stiftelsen lndustricentra. Svensk industriför- ening. Svenska arbetsgivarelöreningen (SAF). Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska handelskammarförbundet. Svens- ka kommunförbundet. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges industriför- bund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHlO) och Tjänstemän- nens centralorganisation (TCO). Statens industriverk har bifogat yttranden från flertalet företagareföreningar. Flera länsstyrelserhar bifogat yttranden från kommuner. handelskammare m. fl. LO har bifogat yttranden från Svenska trä- industriarbetareförbundet och Svenska metal[industriarbetareförbu ndet.
2. Industricentra
År 1973 påbörjades en försöksverksamhet med statliga industricentra i regionala centra i det inre stödområdet (prop. 1972:111 bil. 1. an 197228. rskr 1972z347 samt prop. 1973z50. an 1973z7, rskr 1973:248). Syftet med verksamheten är att genom att uppföra industrilokaler för uthyrning vidga de regionalpolitiska insatserna. Huvudman för verksamheten är Stiftelsen ln- dustricentra, som har till uppgift att planera. uppföra. äga och förvalta in- dustricenteranläggningar samt i övrigt verka för att skapa goda förutsätt- ningar för verksamheten i anläggningarna. Stiftelsens förvaltning är loka- liserad till Skellefteå.
ldet utredningsförslag som lågtill grund förbeslutetom industricentra föror- dades att anläggningar skulle planeras i Lycksele och Strömsund för vardera ca 300 arbetsplatser. Utredningen förordade dock en stegvis uppbyggnad och att en första utbyggnad borde omfatta lokaler för ca 150 arbetsplatser. Statsmakterna anslöt sig till utredningens förslag om en stegvis utbyggnad. Anläggningarna dimensionerades för vardera ca 150 arbetsplatser. vilket motsvarar ca 6000 rn2 lokalyta.
Statsmakterna har nyligen beslutat om en utbyggnad av anläggningarna
” Riku/ata?) 1976. I sum/. Nr [85
Prop". 1975/76:185 4
i Strömsund och Lycksele till den storlek som ursprungligen beräknades för ett fullt utbyggt industricentrum (prop. 1975/76:87. an 1975/76:27. rskr 1975/761167). Beslutet innebär att riksdagen hartagit ställning till frågan om utbyggnad av anläggningarna och till riktlinjerna för finansiering av investeringarna. Det ankommer sedan på regeringen att besluta om igång- sättning av utbyggnaderna. Först när regeringen bedömer att minst hälften av de nya lokalerna i resp. ort omedelbart kan hyras ut bör en utbyggnad ske.
Hyran i industricenteranläggningarna skall ligga på en nivå som motsvarar de kostnader som företagen kan räkna med om de bygger egna lokaler med statligt lokaliseringsstöd. Finansieringen av byggnadsinvesteringarna har därför ordnats på ett sätt som motsvarar det statliga lokaliseringsstödet. Den första etappen av anläggningarna i Strömsund och Lycksele. som har kostnadsberäknats till ca 14.1 milj. kr.. har sålunda finansierats genom stat- liga lokaliseringsbidrag med sammanlagt 9.2 milj. kr.. vilket motsvarar 65 % av byggnadskostnaderna. Återstoden har täckts med statliga annuitetslån på sammanlagt 1 840 000 kr. från investeringsanslaget Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån under elfte huvudtiteln samt med stiftelsens eget kapital. Stiftelsen har från förslagsanslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet under elfte huvudtiteln tillförts sammanlagt 3.6 milj. kr. som stiftelseför- mögenhet (prop. 1973250. an 1973z7. rskr 19735248 samt prop. 1975:85 bil. 10. an 1975113. rskr 1973:169').' Den andra etappen av anläggningarna kommer att finansieras enligt samma principer (prop. 1975/76:87. an 1975/76127. rskr 1975/76:167). För vissa maskininvesteringar har stiftelsen vidare beviljats lokaliseringsstöd med sammanlagt 712000 kr. i avskriv- ningslån och 713000 kr. i lokaliseringslån.
Stiftelsens administrationskostnader täcks delvis genom statsbidrag från anslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet. Statsbidraget skall täcka de regionalpolitiskt motiverade kostnaderna för stiftelsens verksamhet. dvs. sådana kostnader som rimligen inte" skall belasta hyresgästerna. De för- valtningskostnader som direkt hänför sig till anläggningarna kalkyleras där- emot in i hyrorna. Det statliga administrationsbidraget uppgår till 450000 kr. för budgetåret 1975/76. Stiftelsen har vidare under budgetåret 1975/76 beviljats ett förlusttäckningsbidrag "på 260 000 kr. Förlusttäckningsbidraget motiveras av att lokalerna i den första etappen till stor del har stått outhyrda under uppbyggnadsperioden. När lokalerna är fullt uthyrda skall hyrorna täcka stiftelsens kostnader för anläggningarna. Genom att utbyggnaden av den andra etappen påbörjas först när minst hälften av de nya lokalerna omedelbart kan hyras. ut minskar behovet av särskilda bidrag för att täcka hyresbortfall. '
Stiftelsen lndustricentra skall följa utvecklingen och ta initiativ för att tillgodose behovet av nya lokaler. Stiftelsen har i en skrivelse till arbets- marknadsdepartementet redovisat sin syn på den fortsatta verksamheten. Till skrivelsen har stiftelsen fogat ett faktaunderlag för de orter som kan
'JI
Prop. 1975/76:185
bli aktuella i den fortsatta verksamheten med industricentra. Faktaunder- laget, som omfattar alla regionala centra i det inre stödområdet. har på stiftelsens uppdrag utarbetats av geografiska institutionen vid Umeå uni- versitet. Stiftelsen avstår i sin skrivelse från att föreslå nya etableringsorter. Samtidigt påpekar stiftelsen att kontakterna med företag skullege väsentligt bättre resultat i form av etableringar i industricenteranläggningar om flera ortsalternativ med större regional spridning kunde erbjudas. Stiftelsen fram- håller också betydelsen av att få arbeta med en längre planeringsperiod.
Inom ramen för länsplanering 1974 har åtskilliga länsstyrelser föreslagit att verksamheten med industricentra skall byggas ut. Föreslagna orter är Hemse. Vara. Filipstad. Mora. Ljusdal. Ånge. Järpen. Sveg. Vilhelmina. Storuman. Haparanda och Gällivare. Vidare har flera kommuner i skrivelser _
till regeringen föreslagit att industricenteranläggningar skall byggas inom _ .. resp. kommun. Arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Tor- nedalen har hemställt om att ett industricentrum uppförs i Haparanda.
3. Decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd 3.1. Bakgrund
Genom statsmakternas beslut är 1964 (prop. 1964:185. BaU 1964z48. rskr 1964z408) infördes statligt" lokaliseringsstöd som ett medel att påverka fö- retagens lokalisering till orter och regioner där en förstärkning av näringsliv och sysselsättning är önskvärd. År 1970 förstärktes och vidareutveckladcs det regionalpolitiska stödet (prop. 1970:75. SU 1970:103. BaU 1970z40. rskr 1970. 270 och 1970: 304). Stödet byggdes ut ytterligare år 1973 (.prop 1973: 50. an 1973: 7. rskr 1973: 248)
Regionalpolitiskt stöd lämnas f. n. som lokaliseringsstöd. introduktions- stöd. utbildningsstöd. sysselsättningsstöd samt flyttningsstöd till personal med kvalificerad yrkesutbildning. För stödverksamheten är landet indelat i ett allmänt stödområde och ett inre stödområde.
AMS. eller i vissa fall regeringen. beslutar om lokaliseringsstöd. utbild- ' ningsstöd och sysselsättningsstöd. l ärenden om introduktionsstöd och flytt- ningsstöd till personal beslutar AMS eller. efter AMS bestämmande. länsarbetsnämnd (SFS 1970:180.omtryckt 1973:552.ändrad senast l975:352).
3.2. Nuvarande ordning
L 0 k al is e ri n g 5 s t ö d utges i form av lokaliseringsbidrag. avskriv- ningslån. lokaliseringslån. lånegaranti och ersättning vid flyttning av företag. Stöd lämnas i första hand inom det allmänna stödområdet. [ särskilda fall kan stöd lämnas i övriga delar av landet. t. ex. när avsevärda sysselsätt- ningssvårigheter förutses eller har uppkommit till följd av industrinedlägg-
Prop. l975/76:185 6
ning i samband med omfattande branschrationalisering eller när särskilda skäl talar för att ett område med ensidigt näringsliv eller isolerat läge bör tillföras ytterligare industri.
Som allmänna förutsättningar för stöd gäller bl. a. att verksamheten skall bedömas medföra varaktig sysselsättning för arbetskraften. få tillfredsstäl- lande lönsamhet och utövas i ort där goda förutsättningar finns för verk- samheten.
Stöd kan inom det allmänna stödområdet lämnas till industri. industri- liknande verksamhet. industriserviceverksamhet. företagsinriktad partihan- del och uppdragsverksamhet med mer än lokal betydelse samt till turist- näringen. Företag som flyttar sin verksamhet till ort inom det allmänna stödområdet kan få ersättning för kostnader för flyttning av maskiner, ar- betsredskap och verktyg. Utanför stödområdet kan stöd utges endast till företag med industriell eller industriliknande verksamhet. Lokaliseringsstöd kan dessutom lämnas vid utflyttning från storstadsområde av centrala för- valtningsenheter inom den privata sektorn.
Bidrag. avskrivningslån och lokaliseringslån lämnas vid ny-. till- eller ombyggnad av lokal eller annan anläggning som är nödvändig för verk- samheten. Lokaliseringslån kan dessutom lämnas vid anskaffning av ma- skiner. arbetsredskap och verktyg samt vid förvärv av fabriksbyggnad. ] vissa fall kan avskrivningslån lämnas till industriföretag inom det inre stöd- området vid investeringar i maskiner. arbetsredskap och verktyg. Lånegar- anti för anskaffning av omsättningstillgångar kan lämnas till industri. in- dustriliknande verksamhet. uppdragsverksamhet och turistnäringen inom det allmänna stödområdet.
Lokaliseringsbidrag och avskrivningslån får uppgå till sammanlagt högst 35 % eller. om särskilda skäl föreligger. 50 %- av stödunderlaget. Föreligger synnerliga skäl får lokaliseringsbidrag och avskrivningslån uppgå till sam- manlagt högst 65 % av stödunderlaget vid byggnadsinvesteringar inom det inre stödområdet. Bidrag. avskrivningslån och lokaliseringslån fåri allmänhet uppgå till högst två tredjedelar av stödunderlaget. Lånegaranti uppgår till högst 50 % av det rörelsekapital som behövs under verksamhetens inled- ningsskede. Ersättning vid flyttning av företag lämnas med belopp som motsvarar skälig kostnad för nedmontering. transport och uppmontering av maskiner. arbetsredskap och verktyg.
AMS beslutar i ärenden om lokaliseringsstöd. Styrelsen skall dock över- lämna det slutliga avgörandet till regeringen om
— stödet avser verksamhet utanför det allmänna stödområdet
_ den sammanlagda kostnaden för investeringar och anskaffning av om- sättningstillgångar är 5 milj. kr. eller mer. varvid även stödunderlag vid tidigare beviljat stöd skall "räknas in i beloppet
— stödet avser avskrivningslån vid förvärv av maskiner. arbetsredskap och verktyg
Prop. 1975/76zl85 ' 7
— stödet avser lokaliseringsbidrag/avskrivningslån med mer än 50 % av investeringskostnaden
— stödet avser lokaliseringsbidrag/avskrivningslån till verksamhet inom tu- ristnäringen
— det är tveksamt om viss verksamhet kan hänföras till stödberättigad industriservice. partihandel eller uppdragsverksamhet
— AMS vill bifalla ansökan som länsstyrelsen har avstyrkt
_ stödet avser rationaliseringsinvestering som inte medför ökad sysselsätt- ning i verksamheten
— stödet avser verksamhet som skall drivas av utländsk medborgare eller juridisk person eller av svenskt företag med betydande utländskt in- flytande
— stödet avser verksamhet som skall bedrivas av svensk juridisk person med betydande statligt inflytande _ stödet avser flyttning av central förvaltningsenhet från storstadsområde
Om ansökan om stöd lämnas direkt till regeringen kan regeringen avgöra ärendet även om det normalt skulle ha avgjorts av AMS.
Lokaliseringsstöd skall sökas antingen hos länsstyrelsen i det län där verk— samheten skall bedrivas eller hos AMS. Har ansökan gjorts hos AMS skall styrelsen inhämta länsstyrelsens yttrande. Länsstyrelsen låter i samråd med länsarbetsnämnden. andra berörda myndigheter och företagareföreningen göra den utredning som behövs i ärendet. Därefter lämnar länsstyrelsen med eget yttrande över alla handlingar i ärendet till AMS. Om AMS inte får avgöra ärendet lämnar styrelsen med eget yttrande handlingarna vidare till regeringen.
Introd u ktionsstöd lämnas till företag som nyanställer personal i samband med nyetablering eller utvidgning av verksamhet under för- utsättning att verksamheten bedöms medföra varaktig sysselsättning för arbetskraften och få tillfredsställande lönsamhet i ort där goda förutsättningar finns för företagets verksamhet. Stödet uppgår till 5 kr. för varje nyanställd och arbetstimme under sex månader. Det utges endast till företag inom det allmänna stödområdet. Ärenden angående introduktionsstöd avgörs av AMS eller. efter AMS bestämmande. av länsarbetsnämnden. Syftet med introduktionsstödet är att stödja lokaliseringsföretagen under inlednings- skedet med att lära upp och träna in den nya arbetsstyrkan. Stödformen används när det utbildande momentet inte är så framträdande. Stödet ger främst täckning för allmänna inkörningskostnader.
Om företagen anordnar mer kvalificerad utbildning kan introduktions- stödet ersättas med utbild n i ngsstöd. Utbildningsstöd är ett indi- viduellt bestämt stöd vid egentlig yrkesutbildning efter särskild plan. Det" lämnas i första hand inom stödområdet och för en tid av högst ett år. Stöd- belopp per elev och arbetstimme bestäms från fall till fall med hänsyn till
2* Riksdagen I976. I sam/. Nr IHJ"
Prop. 1975/76:185 8
utbildningskostnaderna och utbildningstiden. Ärenden angående utbild- ningsstöd inom det allmänna stödområdet med högst 10 kr. per elev och arbetstimme avgörs av AMS. Fråga om utbildningsstöd med högre belopp eller stöd utanför stödområdet prövas av regeringen. Sysselsättningsstöd lämnas till företag i det inre stödområdet som bedriver industriell eller industriliknande verksamhet. industriservice samt företagsinriktad partihandel och uppdragsverksamhet med mer än lokal betydelse. Stödet omfattar enbart ökningar av arbetskraften och utges under tre år. Stöd lämnas till både företag som nyetablerar verksamhet i området och befintliga företag som utökar sin arbetsstyrka. Som förutsättning gäller bl. a. att företaget i fråga utger löneförmåner till de anställda enligt tillämpligt kollektivavtal.
För varje kalenderår. under vilket sysselsättningen i ett företags verk- samhet har ökat i förhållande till närmast föregående kalenderår. lämnas sysselsättningsstöd i form av förstaårsstöd. Om sysselsättningsökningen kvarstår får företaget stöd i ytterligare högst två år. s.k. fortsatt stöd.
Förstaårsstödet är 7 000 kr. för varje årsarbetare som sysselsättningen har ökat med. Andra året lämnas ytterligare 7000 kr. i stöd och tredje året 3 500 kr.
Ansökningar om sysselsättningsstöd avgörs av AMS. År 1975 påbörjades en försöksverksamhet med sysselsättningsstöd i vissa fall till företag utanför det inre stödområdet (SFS 1974:761). Efter beslut i varje särskilt fall av regeringen kan företag i gränsområdet i det inre stöd- området samt på Gotland beviljas sysselsättningsstöd i samband med 10- kaliseringsstöd. Regeringen har nyligen föreslagit (prop. 1975/76:88) att för- söksverksamheten med sysselsättningsstöd utanför det inre stödområdet skall utsträckas till att omfatta skärgårdsområdena. Vidare kan turistföretag i det inre stödområdet i särskilda fall få sysselsättningsstöd efter beslut av regeringen. Försöksverksamheten skall pågå t.o.m. år 1976.
Flyttningsstöd i form av respenning. bortavistelsebidrag. hyres— tillskott och starthjälp lämnas till den som har kvalificerad yrkesutbildning och har fått stadigvarande anställning vid sådant nyetablerat eller utvidgat företag i ort inom det allmänna stödområdet som bedriver industriell eller industriliknande verksamhet. Som förutsättning gäller dock att arbetskraft med den behövliga utbildning inte kan erhållas i orten. Stöd får vägras eller sättas ned under vad som annars hade kunnat ges om sökanden nyligen har flyttat och därvid har fått flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungö- relsen(l966:368:omtryckt1975:822.ändrad senast 1975:1275')ellerflyttnings- stöd.
Ärenden om flyttningsstöd prövas av AMS eller. efter styrelsens bestäm- mande. av länsarbetsnämnden.
F. n. pågår en försöksverksamhet med könskvotering vid vissa former av regionalpolitiskt stöd. Som villkor för lokaliseringsstöd. introduktionsstöd och utbildningsstöd gäller att minst 40 % av det antal arbetsplatser som
Prop. 1975/76:185 9
tillkommer hos den som beviljats sådant stöd skall förbehållas vartdera könet. Vid ansökan om stöd skall fogas rekryteringsplan som skall utarbetas i sam- verkan mellan sökanden. länsarbetsnämnden samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Länsarbetsnämnden har under AMS tillsyn över att villkoret om könskvotering uppfylls och att rekrytering sker enligt den godkända planen.
3.3. Utredningsförslaget
Den till decentraliseringsutredningen knutna arbetsgruppen anser att handläggningen av ärenden om regionalpolitiskt stöd måste vara effektiv i den meningen att de ansvariga organen fattar underbyggda och väl motiverade beslut. Det måste vid valet mellan olika alternativ till hand- läggningsorganisation bli en avvägning mellan kraven på resultat i stöd- verksamheten. tillförlitlighet i bedömningarna samt snabbhet och flexibilitet i beredningen av ärenden. Den regionalpolitiska stödverksamheten har sedan mitten av l960—talet efter stegvisa utbyggnader funnit sina former. Grunderna för bedömningen av stödförutsättningarna är relativt klart och entydigt formu- lerade. En utveckling av kunnande och erfarenhet hos handläggningsorganen harinneburit att praxis har stabiliserats. Målen för verksamheten harefter hand blivit alltmer preciserade. Erfarenheten av de senaste årens handläggningtyder på att regionala och centrala organs bedömningar i de enskilda fallen stämmer
ganska bra överens. __ Enligt arbetsgruppen finns det mot denna bakgrund numera inga av-
görande hinder för en uppdelning av beslutsbefogenheterna mellan central och regional nivå. Fördelarna med en decentralisering är flera. En uppdelning av beslutsfunktionerna skapar förutsättningar för en snabbare handläggning av okomplicerade ärenden. Många av de stödsökande företagen får med ett sådant system nära kontakter med beslutsorganet. Länsorganens kän- nedom om regionala behov och förutsättningar kan tas till vara effektivt både i berednings- och i beslutsarbetet. Ansökningar om statligt stöd till mindre utbyggnader fordrar inte alltid samma överblick av marknads- och branschförhållanden som större ansökningar. Tyngdpunkten i prövningen ligger i stället på en omsorgsfull bedömning av företagsledarens och fö- retagets allmänna kunnande och kapacitet. Den bedömningen bör så långt som möjligt baseras på löpande kontakter mellan handläggare och före- tagsledning. I sådana ärenden framstår den nuvarande stegvisa berednings- och beslutsprocessen som onödigt komplicerad. Men en decentralisering av be- slutsbefogenheterna medför också vissa nackdelar. De regionalpolitiska orga- nens ställning blirsvag i lägen där företag i valet av lokaliseringsort har alterna- tiva lösningar i olika län. Brist på likformighet i länsorganens bedömningaroch ställningstaganden kan vidareinnebäravarierande villkorförföretagiolikalän. Nackdelarna bör dock kunna motverkas genom aktiva saniordningsåtgärder. Arbetsgruppen föreslår därför att ett system med decentraliserad beslutande-
Prop. 1975/76:185 10
rätt i ärenden om regionalpolitiskt stöd skall prövas under en försöksperiod. Dccentraliseringsutredningen ställer sig bakom arbetsgruppens slutsatser och förslag.
Beslutanderätten på regional nivå föreslås för 10 k al is e r i n g 5 s t ö d omfatta
_ lokaliseringsbidrag/avskrivningslån med upp till 3 % av byggnadskost- naden inom det allmänna stödområdet och högst 50 % inom det inre stödområdet
— lokaliseringslån så att lånet jämte bidrag och avskrivningslån uppgår till högst två tredjedelar av kostnaden för byggnader, maskiner och inven- tarier inom det allmänna stödområdet.
Arbetsgruppen har gjort en avvägning mellan behovet av dels en central regionalpolitisk bedömning och dels en förenklad handläggning. En avgräns- ning av länsorganens beslutanderätt kan ske 1. ex. efter investeringens stor- lek. ändamålet med åtgärden eller typen av stöd. Enligt arbetsgruppens be- dömning talar övervägande skäl för att avgränsningen skall ske med in- vesteringens storlek som bas. Arbetsgruppen har vidare ansett det önskvärt att en väsentlig del av ärendena bör avgöras på regional nivå och har slutligen stannat för att beslut när det gäller om- och tillbyggnader samt maskin- anskaffning bör fattas regionalt vid investeringar upp till 1.5 milj. kr. Det innebär att stödet kan uppgå till högst 1 milj. kr. Storleksgränsen föreslås gälla en och samma investeringsåtgärd. Innebörden av den nuvarande s. k. ackumuleringsregeln reduceras alltså till att avse utvidgningar i beslutade men inte påbörjade arbeten samt förändringar av pågående investeringar. Fördelningen av beviljat lokaliseringsstöd efter stödets storlek i enskilda ärenden budgetåren 1972/73—1974/75 redovisas i följande tabell.
Beviljat lokaliseringsstöd” med jörrle/ning eller stödets storlek i enskilda ärenden budgetåren 1972/73—1974/75
Beviljat stöd_ Antal ärenden Totalt stödbelopp,l OOO-tal kr. 1 OOO-tal kr. ___—___— 1972/73 1973/74 1974/75 Genomsnitt 1972/73 1973/74 1974/75 Genomsnitt 1972/73— 1972/73— 1974/75 1974/75 _ 100 33 20 15 23 2 257 1 396 1 096 1 583 101— 200 52 40 28 40 7 626 6 113 4 280 6 006 201— 300 47 26 49 41 11 996 6 619 12 437 10 351 301— 400 29 16 29 25 10 221 5 681 10 244 8 715 401— 500 30 15 37 27 13 558 6 985 17 063 12 535 501— 600 22 10 16 16 12 342 5017 8 969 8 776 601— 700 18 17 16 17 11 865 11 258 10 380 11 168 701— 800 22 12 19 18 16 707 9 054 15 380 13 714 801— 900 11 7 15 11 9 423 5 983 13 058 9 488 901— 1 000 14 13 8 12 13 772 11 462 7 886 11 040
Prop. 1975/76:185 11
Beviljat stöd. Antal ärenden Totaltstödbclopp.lOOO-talkr. 1 OOO—(3116. _..... ..... ___ _________.._.__. .....___.. ...._. -... .. __ . ...... __ . _. . 1972/73 1973/74 1974/75 (.ienomsnrtt 1972/73 1973/74 1974/75. (icnmthnill 1972/73-— 1972/73— 1974/75 1974/75 1 001— 1 500 37 46 37 40 45 944 55124 44 378 48 482 1 501— 2 000 18 19 19 19 32 446 32 482 33 781 32 903 2 001— 2 500 5 10 13 9 11 551 21 883 29 313 20 916 2 501— 3 000 9 12 . 9 10 24 929 33 020 24 727 27 559 3 001— 3500 1 6 5 4 . 3 127 19 437 16 616 13 030 3 501— 4 000 4 9 9 7 15 390 34 355 33 952 27 899 4 001— 4 500 3 2 4 3 12 595 8 890 17 348 12 944 4 501— 5 000 2 7 5 5 9 660 38 908 24 480 24 349 5 001—10 000 5 10 14 10 39 430 77 176 99 251 71 952 10 001— 4 11 9 8 57 707 287 800 178 877 174 795 Summa 366 308 356 343 362 546 678 553 603 516 548 205
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (särskild bearbetning)
* Lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån.
Tabellen visar att de minsta investeringarna dominerar i antal. 1 runt tal två tredjedelar av ärendena omfattade stöd på högst 1 milj. kr. Dessa ärenden tog dock i anspråk mindre än en femtedel av det sammanlagda stödbeloppet.
De regionala organens beslutsbefogenheter bör enligt arbetsgruppen om- fatta lokaliseringsstöd till industri. Stöd till industriliknande verksamhet. industriservice. partihandel och uppdragsverksamhet. turistnäringen och flyttning av förvaltningsenhet från storstadsområde undantas från försöks- verksamhetcn. Undantag kan också under viss tid erfordras för vissa in- dustribranscher. Sådana undantag kommer sannolikt att bli nödvändiga för t. ex. de branscher som omfattas av särskilda statliga stödåtgärder inom ramen för de industripolitiska branschprogrammen.
Från de regionala organens befogenheter bör vidare undantas avgöranden i ärenden om flyttning av befintlig verksamhet mellan orter i olika län. Undantagen föreslås gälla beslut både om flyttningsersättning och lokali- seringsstöd till investeringar vid flyttning till den nya orten. Med hänsyn till behovet av avvägning mellan insatser i olika län bör beslut fattas centralt också i ärenden om stöd vid etablering av nytt företag eller av fristående nytt arbetsställe i ort utanför det län där företaget bedriver sin huvudsakliga verksamhet. De regionala organen bör däremot få avgöra ärenden om stöd vid etablering av nytt fristående arbetsställe av företag som redan bedriver huvuddelen av sin verksamhet inom länet.
Arbetsgruppen föreslår att regeringen fastställer rörliga medelsramar för
Prop. l975/76:l85 12
bestämda tidsperioder för de län som omfattas av lörsöksverksamheten. Ramarna skall inte vara några slutgiltiga restriktioner för handlandet i länen. Beloppen bör kunna ändras under budgetåret efter hand som medelsbehovet förändras. Ramarnas styrfunktioner blir därmed begränsade och de får sna- rast karaktär av kontrollstationer för den centrala tillsynen av stödgivningen på regional nivå.
Arbetsgruppen föreslår att beslut i ärenden om s y 5 s e l s å t t-n i n g 5 - s t ö d skall fattas på regional nivå. Beslutanderätten föreslås bli begränsad till ärenden om stöd till industriföretag. Sysselsättningsstöd till företag med industriliknande verksamhet. industriservice. partihandel och uppdragsverk- samhet bör liksom hittills avgöras centralt. Detsamma gäller försöksverk- samhctcn med sysselsättningsstöd till företag i gränstrakterna till det inre stödområdet och på Gotland samt till företag inom turistnäringen. Från den regionala beslutanderätten bör vidare undantas ärenden om sysselsätt- ningsstöd till företag som efter att ha lagt ner verksamheten åter tar upp driften.
För introduktionsstöd. utbildningsstöd och flyttningsersättning till per- sonal föreslår arbetsgruppen inga förändringar av beslutsbefogenheterna.
Arbetsgruppen föreslår att länsstyrelsen även i fortsättningen skall ha hu- vudansvaret förhandläggningen på regional nivå av ärenden om lokaliseringsstöd. Länsstyrelsen har ett övergripande regionalt planerings- ansvar och en samordningsuppgift i länen när det gäller den regionala utveck- lingen. Länsstyrelsens beslut i stödärenden bör fattas efter samråd med företa- gareföreningen. som redovisar en företagsekonomisk bedömning. och med länsarbetsnämnden. som framförallt granskar det stödsökande företagets re- kryteringsplan och beslutar om dispens från bestämmelsen om könskvotering om detta har aktualiserats i ansökan och ärendet skall avgöras på regional nivå. Samråd bör vid behov ske också med andra statliga organ inom och utom länet samt med kommuner.
Ärenden om sysselsättningsstöd bereds f. n. av länsarbetsnämnden. De krav som i prövningen ställs på företagen har främst anknytning till företagets personalrekrytering. Arbetsgruppen anser det vara naturligt att länsarbetsnämnden beslutar i ärenden som avser stöd till industri inom det inre stödområdet.
Länsarbetsnämnden bör liksom hittills vara beredande organ på länsplanet i ärenden om sysselsättningsstöd som skall avgöras på central nivå. Ställ- ningstaganden i vissa ärenden bör ske i samråd med länsstyrelsen. Det gäller sysselsättningsstöd i gränstrakterna till det inre stödområdet och på Gotland samt till företag inom turistnäringen.
Ärenden om introduktionsstöd och flyttningsersättning föreslås liksom hittills beslutas av länsarbetsnämnden.
AMS är central myndighet i ärenden om regionalpolitiskt stöd. Beslut- anderätt i ärenden som faller utanför styrelsens ansvarsområde tillkommer regeringen. Ärenden om regionalpolitiskt stöd som skall avgöras av rege-
Prop. 1975/76:185 13
ringen bereds inom arbetsmarknadsdepartementet.
Stödgivningens utveckling och inriktning har inneburit att regeringen har kommit att svara för en allt större del av de slutliga avgörandena i 10- kaliseringsstödärenden. Enligt arbetsgruppens mening har handläggningen nu funnit sina former och praxis har stabiliserats. Det finns därför inte anledning att belasta regeringen med det slutliga avgörandet i så stor ut- sträckning som nu sker.
Arbetsgruppen föreslår att AMS får befogenhet att. utöver vad som nu gäller. besluta om lokaliseringsbidrag/avskrivningslån med upp till 20 % av byggnadskostnaden och lokaliseringslån så att lånetjämte bidrag och avskriv- ningslån uppgårtill högst tvåtrcdjedelarav kostnaden förbyggnader. maskiner och inventarierinom dens. k.grå7.onen närmastgränsen fördetallmännastöd- området samt om lokaliseringsbidrag/avskrivningslån till ny-, om- och till- byggnad inom turistnäringen.
Enligt arbetsgruppens förslag skall AMS kompetensområde inom det all- männa stödområdet och i den grå zonen vidare utökas genom att den s. k. ackumuleringsregeln begränsas till att gälla upprepade ansökningar som av- ser en och samma investeringsåtgärd.
Arbetsgruppen föreslår att förslaget till omfördelade beslutsfogenheter i den regionalpolitiska stödgivningen för lokaliseringsstödets del prövas fr. o. m. den 1 juli 1976 och att de nya reglerna tillämpas som fö r sö k 5 - v e rk sam h et under den tid som återstår av den regionalpolitiska pro- gramperioden. dvs. fram till den 1 juli 1978.
När det gäller sysselsättningsstödet. som lämnas till företagen kalender- årsvis i efterskott. bör den nya handläggningsordningen tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1977.
3.4. Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser är positiva till förslaget att överföra beslutan- derätt i ärenden om regionalpolitiskt stöd till regional nivå. AMS framhåller att arbetsmarknadsverkets verksamhet präglas av en hög grad av decen- traliserat beslutsfattande. Decentraliseringen medför inte bara en begränsning
av handläggningstiderna utan innebär också en förbättrad kontakt mellan be- slutsfattare och den betjänade allmänhetcn. Det är också betydelsefullt att initiativ och ansvar läggs ut på regionala och lokala organ. Styrelsen tillstyrker att beslut om regionalpolitiskt stöd tlecentraliseras.
Flera länsstyrelser framhåller att det är angeläget att decentralisera olika beslutsfunktioner från central till regional nivå. Länsstyrelsen iJönköpings län pekat" härvid på länsstyrelsernas efter hand vidgade uppgifter inom den översiktliga samhällsplaneringen. De vidgade möjligheterna och befogen- heterna när det gäller planering motsvaras endast i liten utsträckning av befogenheter när det gäller att verkställa planeringen. Enligt länsstyrelsen är det angeläget att styrelserna ges verkliga möjligheter att förverkliga den
Prop. 1975/76:185 ”
planering de beslutar om. Liknande synpunkter förs fram av bl. a. länsstyrel- serna i Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Värmlands. Kopparbergs. Gäv- leborgs och l-"'ästerbottens län. Även statskontoret framhåller att ett viktigt skäl för decentralisering är att ge länsstyrelserna en allt starkare ställning på samhällsplaneringens område. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att de regionala myndigheterna är väl förtrogna med de problem som finns inom länet. De har som regel mycket god kännedom om näringslivets situation och företagens förutsättningar att utvecklas. Genom decentralisering av be- slutsfattandet skapas förutsättningar för att förenkla handläggningsrutinerna och förkorta handläggningstiderna utan att något avkall behöver göras på handläggningens och beslutens kvalitet. En rad länsstyrelser framför liknande synpunkter.
Några remissinstanser understryker behovet av en övergripande bedöm- ning av de regionala frågorna. Sålunda anser LO att de regionalpolitiska problemen är av den karaktären att en central styrning är nödvändig. Det ligger därför i sakens natur att beslut om stödinsatser måste fattas ovanför den regionala nivån. Emellertid har under senare år de inomregionala oba- lanserna alltmer kommit att uppmärksammas. Behovet av inomregional styrning av näringslivets utbyggnad har därför ökat. LO kan mot den bak- grunden tillstyrka utredningens förslag. Även länsstvre/sen i l-"'äst/nanlands län anser att regeringen måste ha det övergripande ansvaret för det regio- nalpolitiska stödet. Länsstyrelsen uppfattar de föreslagna åtgärderna närmast som en ofrånkomlig nedskärning av den byråkratiska proceduren och har därför inget att erinra mot förslaget. TCO ansluter sig till utredningens be- dömning att en decentralisering av beslutanderätt om regionalpolitiskt stöd ligger väl i linje med de allmänna strävandena att utveckla de regionala och lokala organens kompetens och uppnå ett mer decentraliserat besluts- fattande. Det regionalpolitiska stödets karaktär av selektiv stödform medför emellertid att det finns särskilda problem förknippade med en decentra- lisering av beslutanderätten. TCO vill mot denna bakgrund understryka att en delegering av det slag som utredningen föreslår inte får ha till följd att de centrala organen avhänder sig styrningen av den totala inriktningen av den regionalpolitiska stödverksamheten. att stödets selektiva karaktär luckras upp eller att olika former av prövning äger rum på olika nivåer i beslutsprocessen. TCO betonar samtidigt att en rätt utnyttjad decentra- lisering kan medföra en effektivare och mer differentierad användning av det regionalpolitiska stödet. Svenska kommunförbundet menar att en stor del av lokaliseringSärendena är av relativt enkel natur. Dessa ärenden kräver ingen övergripande regionalpolitisk prioritering. Det är därför ett steg i rätt riktning att i sådana ärenden lägga beredning och beslut på samma nivå, dvs. på det regionala planet. Förbundet anser dock att förslaget inte innebär någon avgörande förändring av beslutanderätten över de regionalpolitiska medlen. I.andstings/förbtmdet anför liknande synpunkter. SAF. Svenska llande/skammarlörhttndet och Sveriges itu/tistri/örbund. som i ett gemensamt
Prop. 1975/76:185 15
yttrande ansluter sig till utredningsförslaget. vill dock varna för att de re- gionala ambitionerna föranleder alltför optimistiska satsningar. Även Svens- ka bank/öreningen ansluter sig till utredningens förslag. men framhåller sam- tidigt att det regionala beslutsfattandet inte får medföra att man sänker kravet på lönsamhet och goda framtidsutsikter för projekt som får loka- liseringsstöd.
Åtskilliga remissinstanser tillstyrker eller har inga erinringar emot ut- redningens förslag till avgränsning av de regionala organens beslutsbefo- genhetcr i ärenden om 1 0 k al is e ri n g 5 s t ö d . Det gäller t. ex. LO. SAF. Svenska bankföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska handels- kammar/örbundet. Svenska kommtinlörbttndet, Sveriges industri/örbttnd och TCO. Många remissinstanser. särskilt bland länsstyrelserna. föreslår dock på olika punkter utvidgningar av utredningsförslaget.
När det gäller den geografiska avgränsningen föreslår utredningen att den regionala beslutanderätten i fråga om lokaliseringsstöd skall omfatta det allmänna stödområdet. De flesta länsstyrelser i län som inte ingår i stöd- området motsätter sig den begränsningen. Enligt länsstyrelsen i Söderman- lands län innebär denna begränsning en i dagens läge orealistisk indelning av riket. Länsstvre/sen i Östergötlands län menar att det kan synas naturligt att begränsa den regionala beslutanderätten till det allmänna stödområdet. Med tanke på att en ganska stor del av lokaliseringsstödet har satts in på problemorter också i andra delar av landet framstår det ändå som rimligt att genomföra förslaget också utanför stödområdet. Det kan enligt länsstyrel- sen ske genom att samtliga län tilldelas en ekonomisk ram inom vilken länsstyrelsen kan fatta beslut. Länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker med skärpa att decentraliseringen endast skall gälla inom stödområdet. Samtliga län bör. enligt länsstyrelsen. ges ökade möjligheter att inom vissa centralt bestämda ramar påverka den egna utvecklingen. Länsstvre/sen i Uppsala. Värmlands. Örebro och l-"ästtnanlands lätt samt Företagai'e/öreningarnasjör- bnnd anser att den regionala beslutanderätten bör utsträckas till att omfatta den s.k. grå zonen.
Utredningens förslag att den regionala beslutanderätten när det gäller 10- kaliseringsbidrag skall begränsas till högst 35 % av byggnadskostnaderna idet allmänna stödområdetoch högst50 % av sådana kostnaderi det inre stöd- området möter inga invändningar hos de flesta remissinstanser. RR l" påpekar dock att det enligt gällande kungörelse inte är orten för verksamheten som är avgörande för bidragets storlek. En praxis synes dock ha utbildats som innebär att företagen fåren bidragsandel som varierar med företagens geografiska läge. Länsstyrelsen iGot/antls lätt framhåller att AMS och regeringen i många fall har beviljat företag inom länet lokaliseringsbidrag med 50 % av byggnadskostna- derna. Mot den bakgrunden anser länsstyrelsen att utredningens förslag. som innebäratt länsstyrelsen i Gotlands län skulle få besluta om lokaliseringsbidrag med högst 35 % av stödunderlaget. inte får någon betydelse för Gotlands del. Länsstyrelsen föreslår därför att bidrag med 50 96 av stödunderlaget skall kun- na beviljas vid regionalt fattade beslut inom Gotlands län.
Prop. 1975/76:185 16
Utredningens förslag om en beloppsbegränsning med avseende på in- vesteringarnas storlek godtas av de flesta remissinstanserna. Länsstyrelsen i .Äf/vsborgs lätt och ..4'lvsbm'gs läns.företagare/örening vill dock ifrågasätta om inte begränsningen bör knytas till stödets storlek i stället för till investe- ringskostnaden.
När det gäller vid vilket belopp gränsen skall sättas föreslår några re- missinstanser högre belopp än 1.5 milj. kr. som utredningen förordar. Stats- kontoret anser att gränsen kan höjas till 2.5—3 milj. kr. Företagare/örening- arnasjörbtntd föreslår att gränsen sätts till 25 milj. kr. Även länsstyrelserna i Kalmar och Örebro lätt anser att gränsen kan höjas. SI-IIO föreslår att Storleksgränsen skall uttryckas i basbelopp och förordar därvid 150 basbelopp. ,.lfll-IS godtar utredningens förslag. men framhåller att det kan finnas skäl att börja med ett något lägre belopp, och sedan efter hand höja gränsen.
Förslaget att den s. k. ackumuleringsregeln endast skall avse upprepade ansökningar som hänför sig till en och samma investeringsåtgärd stöds av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. RRV framhåller att det är angeläget att begreppet investeringsåtgärd definieras klart.
Utredningens förslag innebär att de regionala organens beslutsbefogen- hetcr begränsas till stöd till industriell verksamhet. Flera remissinstanser vill utvidga decentraliseringen till att omfatta även andra former av stöd- berättigad verksamhet. Sålunda föreslår länsstvre/sen i Östergötlands län att de regionala organen skall få besluta om stöd också till industriliknande verksamhet och industriservice. LäIISSU-"l'P/SPII i Kopparbergs län anser att beslutanderätten för andra stödberättigade verksamheter än industri kan decentraliseras. åtminstone i de fall regeringen har lämnat förhandsbesked att verksamheten är stödberättigad. Länsstvre/sen i Jämtlands län föreslår att länet blir försökslän för en till länsstyrelsen delegerad beslutanderätt också i fråga om stöd till turistnäringen. Även länsstvrelserna i l-"ästernorr- Iam/s och Norrbottens lätt. Fin'etagai'e/örenitigar/taslörbtiml och .S'H IO föreslår utvidgningar i den regionala beslutanderätten när det gäller arten av verk- samhet som kan få stöd.
Förslaget att tidvis undanta vissa industribranscher från den regionala beslutanderätten får stöd av de flesta remissinstanserna. bl. a. AMS. industri- verket och LO. Både industriverket och LO framhålleratt undantagen bl. a. bör avse de branscher som omfattas av strukturstödåtgärder. Några remissinstan- ser. bl. a. länsstyrelseni Västerbottens lätt. anser dock att beslutanderätten kan decentraliserasävenidessa falleftcrsom ocksåregionalabeslutsfattare måste ta hänsyn till olika branschers utvecklingsmöjligheter.
Vid nyetableringar skall. enligt utredningens förslag. regionala organ få besluta om stöd enbart när det är fråga om etablering av nytt fristående arbetsställe av ett företag som har den huvudsakliga verksamheten inom samma län. Denna begränsning får stöd av de flesta remissinstanserna. Några remissinstanser föreslår dock jämfört med utredningsförslaget utökade be- fogenheter för de regionala organen när det gäller nyetableringar. Det gäller
Prop. l975/76:185 17
bl. a. länsstyrelserna i Älvsborgs. l-"ärmlands. Väster/torrlands. Jämtlands, Vr'isterbolttens och Norrbottens lätt samt Företugai'e/r'ireningar/tas förbund. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sålunda att regional beslutanderätt bör finnas i ärenden om stöd till etablering av nya företag. om etableringen görs av personer som är verksamma inom länet och de regionala organen medverkar till att etableringen skall komma till stånd. Sådana beslutsbe- fogenheter skulle. enligt länsstyrelsen, sannolikt öka de regionala organens möjligheter att med kraft verka för en ökad sysselsättning i länets sys- selsättningssvaga regioner.
Utredningens förslag innebär ingen förändring av beslutsbefogenheterna ' när det gäller statlig lånegaranti för anskaffning av omsättningstillgångar. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att det framförallt från praktiska utgångs- punkter är fördelaktigt att finansieringsfrågan i sin helhet kan lösas i ett och samma beslut. Länsstyrelsen föreslår därför att beslut om lånegaranti för rörel- sekapital decentraliserastill länsstyrelsen i de fall de sammanlagda investering- arnaianläggnings-ochersättningstillgångarrymsinomdentotalaramsomgäl- ler för beslut på regional nivå. Liknande synpunkter förs fram av länsstvrelserna i Östergötlands. Kalmar. Gotlands. Göteborgs och Bolrtrs. Älvsborgs. I-"'r't'.ster'- norrlands. Jämtlands. l-"'ästerbottens och Norrbottens län samt I'i'iretagare/r'ir- enl/tearnasförbund. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser dessutom att länsstyrelserna i förekommande fall bör få besluta om flyttningsersättning till företag.
Systemet med rörliga medelsramar för länen får stöd av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs. Kalmar. Kristianstads. Värttt/ands. Örebro och Jämt- lands län samt SHIO och Svensk industri/örening. Länsstyrelsen i Älvsborgs län godtar förslaget. men anser att en fördelningsmetod grundad på in- formationssystemet företag—samhälle skulle stärka motiven för de regionala organen att verka aktivt. Länsstvrelsen i Göteborgs och Bohus lätt delar inte utredningens uppfattning om rörliga medelsramar utan anser att ett system med löpande rapportering är tillräckligt. Liknande synpunkter förs fram av länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län. TCO vill inte mot- sätta sig förslaget om rörliga ramar men anser att ett system med fasta medelsramar troligen är bättre. Utredningens förslag att ärenden om s y 5 s e l s ät t n i n g 5 s t ö d till in- dustriföretag skall beslutas på regional nivå stöds av de remissinstanser som har yttrat sig i den frågan. bl.a. RR V, AMS och flertalet länsstyrelser. De remissinstanser som har förordat en utvidgad regional beslutanderätt i fråga om lokaliseringsstöd har i många fall förordat motsvarande utvidgningar beträffande sysselsättningsstödet.
Utredningens förslag att länsstyrelserna även i fortsättningen skall ha hu- vudansvaret förhandläggningen på regional nivå av ärenden om lokaliseringsstöd och därmed beslutanderätt i vissa sådana ärenden stöds eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom TCO. TCO anser att länsarbetsnämnderna vid en delegering av beslutsbefogenheterna bör få denna funktion. Som motiv för sitt förslag anför TCO att AMS har de samord-
Prop. 1975/76:185 1.8
nade funktionerna påcentral nivå och att sysselsättningsfrågorna haren central ställning inom regional politiken. SA F. Svenska bank/öreningen. Svenska hatt- delskarnrnar/örbtmdet och Sveriges industri/örbund framhåller att länsstyrelser- nas beslut i lokaliseringsstödsärenden bör fattas in pleno.
Förslaget att länsarbetsnäm nderna skall få beslutanderätt i vissa ärenden om sysselsättningsstöd möter inga invändningar bland remissinstanserna.
Utredningens förslag att AMS får besluta om visst lokaliseringsstöd inom den s.k. grå zonen och om lokaliseringsbidrag/avskrivningslån vid ny-. till- eller ombyggnad inom turistnäringen får stöd eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser vill föra över beslutan- derätten från regeringen till AMS i ännu flera fall. RRV anser att AMS borde kunna avgöra även ärenden om t.ex. avskrivningslån vid maski- ninvesteringar och stöd vid rationaliseringsinvesteringar. Länsstyrelsen i K ris- tianstads lärt menar att AMS bör vara beslutande myndighet i ärenden om lokaliseringsstöd även.,utanför stödområdet om stödunderlaget understiger 5 milj. kr.
Enligt utredningen bör förslaget till omfördelande beslutsbefogenheter prövas som fö r s 6 k 5 v e r k 5 a m h et under de två sista budgetåren av den innevarande femårsperioden för regionalpolitiskt stöd. Det innebär att de nya reglerna skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1976 när det gäller lokaliseringsstöd och fr. o. m. den 1 januari 1977 när det gäller sysselsättningsstödet. Förslaget om försöksverksamhet under den angivna tiden får stöd av de flesta remissinstan- serna. LOframhålleratt det klart bör slås fast att det är fråga om en försöksverk- samhet. Statskontoret och länsstvre/serr i Östergötlands län anser däremot att för- söksverksamhet är obehövlig.eftersom en så stor del av handläggningen redan sköts på regional nivå. Länsstvrelsen i Stockholms län anser att decentralise- ringsutredningens förslag inte bör avgöras nu utan behandlas i samband med att nuvarande system med indelning i stödområden omprövas. Enligt länsstyrelsen bör nämligen den nuvarande områdesindelningen avskaffas. 1 stället bör samordnade regional- och näringspolitiska insatser ske med ut- gångspunkt från de analyser av nuvarande och framtida sysselsättningspro- blem i olika delar av landet. som redovisas i Länsplanering 1974.
Flera remissinstanser. bl. a. RR !" och industriverket f ramhålleratt det är vik- tigt att resultaten av försöksverksamheten utvärderas.
Utredningen föreslår att regeringen utfärdar tillämpningsbestämmelser och att AMS ger råd och anvisningar för den decentraliserade handlägg- ningen och beslutsordningen i ärenden om regionalpolitiskt stöd. Värdet av centrala anvisningar stryks under av åtskilliga remissinstanser.
4. Föredraganden 4.1 Inledning
År 1965 påbörjades den aktiva lokaliseringspolitiken bl. a. genom att statligt lokaliseringsstöd infördes som ett medel att påverka företagens lokalisering.
Prop. 1975/76:185 '9
Under den gångna tioårsperioden har det regionalpolitiska stödet utvecklats och förbättrats. Riksdagen beslutade om de nuvarande stödformerna år 1973 (prop. 1973:50.1nU 1973z7. rskr 19731248). Beslutet innebar också att en me- delsram på 2 500 milj. kr. fastställdes fördet regionalpolitiska stödet under fem- årsperioden 1973/74—1977/78.
[ årets budgetproposition har regeringen föreslagit att medelsramen för det regionalpolitiska stödet under den innevarande femårsperioden skall utökas med 1 500 milj. kr. Jag hari propositionen anfört attjag har för avsikt att senare i vår föreslå regeringen att proposition om samordnad sysselsättnings- och re- gionalpolitik föreläggs riksdagen. Vidare avserjag att inom kort föreslå rege- ringen att i tilläggsdirektiv ge sysselsättningsutredningen i uppdrag att se över formerna för det regionalpolitiska stödet inför utgången av den innevarande femårsperioden för stödverksamheten. Redan nu bör emellertid beslutas om vissa frågor som rör den regionalpolitiska stödverksam heten. Jag syftar då på frågan om att bygga ut verksamheten med statliga industricentra samt frågan om ökat regionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder.
Deeentraliseringsutredningen hari betänkandetle Kn 1975z4) Decentrali- sering av beslut om regionalpolitiskt stöd föreslagit att beslut i ärenden om re- gionalpolitiskt stöd i vissa fall skall kunna fattas på regional nivå. Det ankom- mer på regeringen att besluta om handläggningsordningen i sådana ärenden. Jag anser att det är lämpligt att riksdagen informeras om förslagen och om hu- vuddragen i det förslag till ändrad beslutsordning som jag avser att lägga fram för regeringen senare i vår.
4.2 lndustricentra
Sedan år 1973 pågår en försöksverksamhet med statliga industricentra i re- gionala centra i det inre stödom rådet. Syftet med verksamheten är att vidga de regionalpolitiska insatserna genom att tillhandahålla industrilokaler för uthyr- ning. Huvudman för verksamhet är Stiftelsen Industricentra.
lndustricenteranläggningar har uppförts i Strömsund och Lycksele. Riksda- gen har nyligen beslutat att bygga ut de båda anläggningarna(prop. 1975/76:87, InU 1975/76:27. rskr 1975/761167). Det är regeringens sak att besluta när ut- byggnadsarbetena skall sättas i gång. Utbyggnad bör ske när regeringen bedö- mer att minst hälften av de nya lokalerna i resp. ort omedelbart kan hyras ut.
1 industricenteranläggningarna skall hyran ligga påen nivå som motsvararde kostnadersom företagen kan räkna med om de byggeregna lokaler med statligt lokaliseringsstöd. Anläggningarna i Strömsund och Lycksele har finansierats med statliga lokaliseringsbidragoch lån frånanslagen för regionalpolitiskt stöd. Vidare har Stiftelsen Industricentra tillförts stiftelsekapital från samma anslag.
Stiftelsen lndustricentra har i en skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet redovisat ett faktaunderlag fören bedöm ning av vilka ortersom närmast kan bli aktuella i den fortsatta verksamheten med industricentra. Eftersom stiftelsens verksamhet bör sättas in i ett större regionalpolitiskt sammanhang avstår stif-
Prop. 1975/76:185 20
.
telsen från att själv föreslå nya orter för industricentra. Stiftelsen påpekar dock att kontakterna med företag skulle ge bättre resultat i form av industrietable- ringar om flera olika ortsalternativ med större regional spridning kunde erbju- das.
Åtskilliga länsstyrelser hari Länsplanering 1974 föreslagit att verksamheten med industricentra skall byggas ut. Föreslagna orterär Hemse. Vara. Filipstad. Mora. Ljusdal. Ånge. Järpen. Sveg, Vilhelmina. Storuman. Haparanda och Gällivare. Arbetsgruppen för bevakning av sysselsättningsfrågor i Tornedalen har föreslagit att ett ind ustricentrum skall byggas i Haparanda. Vidare har flera kommuner i skrivelser till regeringen föreslagit att industricenteranläggningar skall byggas inom resp. kommun.
Sammanlagt har staten hittills lämnat stöd till Stiftelsen lndustricentra med ca 16 milj. kr. för investeringarna i Strömsund och Lycksele. Vidare har flera av de företag som hyrlokaleri anläggningarna fått statligt lokaliseringsstöd i sam- band med etableringen. Lokalerna i de båda anläggningarna är nu till större de- len uthyrda. Med stöd av uppgifter från de företag som hyr lokalerna kan antalet arbetsplatser i de båda anläggningarna beräknas gå upp till totalt 250—300 efter en inkörningsperiod. F. n. sysselsätts ca 85 personer i anläggningarna. Även om industricenterverksamheten hittills har gett i huvudsak positiva resultat har det enligt min mening ännu gått för kort tid för att några säkra slutsatser skall kunna dras om värdet på längre sikt av industricentra som regionalpoli- tiskt medel. Det kan dock finnas skäl att nu planera fören begränsad utvidgning av försöksverksam heten. Jag anser liksom stiftelsen att verksamheten bör un- derlättas om lokaler i industricenteranläggningar kan erbjudas i flera orter. Riksdagen har nyligen beslutat om att bygga ut den andra etappen av anlägg- ningarna i Strömsund och Lycksele. Jag anser att stiftelsen bör få möjlighet att erbjuda lokaler i ytterligare två orter som alternativ till de nuvarande.
En av de nya industricenteranläggningarna bör enligt min mening ligga i Norrbottens län. Den andra anläggningen bör lokaliseras längre söderut än de båda nuvarande anläggningarna. Jag förordar att industricenteranläggningar ' skall byggas i Haparanda och Ljusdal.
De nya anläggningarna bördimensioneras på samma sätt som skedde förden förstaetappen i Strömsund och Lycksele. Det innebär en lokalyta påca 6 000 m2 och utrymme för ca 150 arbetsplatser på vardera orten. Antalet sysselsatta blir givetvis beroende av vilken typ av verksamhet som förläggs till lokalerna. Jag förordar vidare att samma beslutsordning tillämpas som för utbyggnaden av den andra etappen i StrömSund och Lycksele. Det innebär att riksdagen nu tar ställning till ortsvalet samt till riktlinjerna för finansiering av anläggningarna. Sedan får regeringen besluta när investeringarna skall göras. Det bör ske först när regeringen bedömeratt minst hälften av lokalerna i resp. ort omedelbart kan hyras ut. Med en sådan ordning kan stiftelsen genast börja planera för de nya an- läggningarna och bl. a. söka träffa överenskommelse med företag om uthyr- ning av lokalerna.
Investeringarna bör finansieras efter samma principer som anläggningarna i
Prop. l975/76:185 21
Strömsund och Lycksele. Jag föreslårdärföratt regeringen inhämtarriksdagens bemyndigande att från anslagen för regionalpolitiskt stöd ta i anspråk medel för lokaliseringsbidrag. annuitetslån och kapitaltillskott till Stiftelsen lndustri- centra föratt finansiera industricenteranläggningari Ljusdal och Haparanda.
4.3. Regionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder
Enligt gällande regler för statligt regionalpolitiskt stöd kan företag inom det allmänna stödområdet få statlig lånegaranti för att anskaffa rörelsekapital i samband med sådan utbyggnad eller nyetablering som sker med lokaliserings- stöd. Lånegarantin får uppgå till högst 50 % av det beräknade behovet av rörel- sekapital. Rörelsekapitalet kan användas bl. a. för att täcka marknadsförings- kostnader.
Riksdagensinrikesutskott uttalade våren 1974 att Kungl. Maj:tnärmare bor- deöverväga i vilken form ökat stöd till marknadsföringsåtgärderskulle komma till stånd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag (an l974:7. rskr 19742204). Frågan har därefter beretts inom arbetsmarknadsdepartementet.
Begreppet marknadsföring kan beskrivas som den teknik ett företag ut- nyttjar för att skaffa sig kännedom om marknaden. att anpassa varor och tjänster till marknadens behov. att tillhandahålla varorna och tjänsterna och att genom olika konkurrensmedel söka påverka marknaden. Marknads- föringens roll har förstärkts efter hand som produktionen av varor och tjäns- ter har utvidgats och produkternas livslängd genomsnittligt har blivit kortare.
Särskilt i samband med introduktionen av en ny produkt kan marknads- föringen medföra problem för företagen. Efter en kostnadskrävande teknisk utveckling kan det vara svårt för ett företag att mobilisera de finansiella resurser som krävs för att försäljningsarbetet skall kunna drivas effektivt. Sådana svårigheter drabbar främst de små och medelstora företagen. Dessa företag är de som hittills mest har efterfrågat det regionalpolitiska stödet. Även i framtiden kommer de små och medelstora företagen att spela en viktig roll inom näringslivet i de regioner där en ytterligare förstärkning och differentiering av sysselsättningstillfällena är önskvärd. Ett ökat regio- nalpolitiskt stöd för marknadsföringsåtgärder kan därför bidra till att nä- ringslivet inom det allmänna stödområdet utvecklas i gynnsam riktning.
Ett ökat statligt regionalpolitiskt stöd till marknadsföring kan emellertid också ge vissa negativa effekter. Konkurrenslörhållanden kan genom ett sådant stöd påverkas ogynnsamt. Vidare kan ett stöd till marknadsförings- åtgärder för vissa företag leda till överdrivet stora säljinsatser. Detta kan i sin tur leda till att också konkurrerande företag ökar sina marknadsför- ingsinsatser. På så sätt kan det enda resultatet av stödet bli att marknads- föringskostnaderna inom vissa varuområden generellt ökar.
Av vad jag nu har sagt framgår att det finns skäl både för och emot ett ökat regionalpolitiskt stöd för marknadsföringsåtgärder. Enligt min mc- ning kan det dock finnas anledning att på det sättet utvidga stödverksam-
[x) IN)
Prop. 1975/76:185
heten att statlig lånegaranti får lämnas för sådana åtgärder enligt samma regler som gäller för sådan garanti som är avsedd för anskaffning av om- sättningtillgångar. Det innebär bl. a. att garanti skall lämnas bara om sö- kanden saknar tillräckliga säkerheter för vanligt banklån.
Stöd bör lämnas endast för marknadsföringsåtgärder i samband med in- troduktion av en ny eller väsentligt vidareutvecklad produkt. l stödunder- laget börkunnainräknasde kostnadersom direkt hänförsigtill marknadsintro- duktionen och som avser marknadsföringens tre dclfunktioner marknadsana- lys. marknadsplancring och marknadsbearbetning. Exempel på vad stödun- derlaget däremot inte bör omfatta är kostnader för lagerhållning och distribu- tion, för en speciell förpackning eller för särskilda priskampanjer. Stödet bör lämnas endast till industriföretag inom det allmänna stödom rådet.
Den särskilda statliga lånegarantin för finansiering av marknadsförings- åtgärder bör uppgå till högst 80 % av stödunderlaget. Det totala garanti- beloppet bör vidare begränsas till högst 500000 kr. för varje projekt. Här- igenom kommer stödet att få betydelse främst för de små och medelstora företagen.
Som underlag för beslut om stöd skall det stödsökande företaget presentera en detaljerad marknadsplan. Av planen skall framgå målsättning, innehåll. organisation och kostnader både för den löpande marknadsföring som fö- retaget bedriver och för den marknadsintroduktion som företaget söker stöd för.
Det utvidgade stödet vid marknadsföringsåtgärder bör prövas under en försöksperiod. Jag förordar att stödet lämnas under perioden den 1 juli 1976—den 30 juni 1978.
Lånegarantier för finansiering av marknadsföringsåtgärder bör rymmas inom samma ram som anvisas för statlig kreditgaranti för lån i lokalise- ringssyfte till rörelsekapital. Regeringen har i -l976 års budgetproposition föreslagit att ramen fastställs till 25 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Kost- nader för att infria garantierna bör. liksom infriande av lånegarantier för anskaffning av omsättningstillgångar. täckas från förslagsanslaget Regio- nalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet under elfte huvudtiteln.
4.4. Decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd
Det regionalpolitiska stödet består av lokaliseringsstöd vid investeringar, introduktionsstöd. utbildningsstöd och sysselsättningsstöd vid nyanställning av personal samt flyttningsstöd till personal med kvalificerad yrkesutbild- ning. Lokaliseringsstödet vid investeringar består i sin tur av lokaliserings- bidrag. avskrivninglån. lokaliseringslån. lånegaranti och ersättning för flytt- ning av maskiner. arbetsredskap och verktyg. För stödverksamheten är lan- det indelat i ett allmänt stödområde och ett inre stödområde.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) beslutar om lokaliseringsstöd. utbild- ningsstöd och sysselsättningsstöd. [ vissa ärenden om lokaliseringsstöd och
Prop. 1975/76:185 23
utbildningsstöd beslutar regeringen. AMS eller. efter AMS bestämmande. länsarbetsnämnd beslutar om introduktionsstöd och flyttningsstöd till perso- nal.
Det ankommer på regeringen att besluta om handläggnings-och besluts- ordning i ärenden om regionalpolitiskt stöd. För riksdagens kännedom vill jag dock här närmare redogöra för hur beslutsordningen enligt min mening i fortsättningen bör se ut. Jag vill också tillägga att jag Senare i vår avser att föreslå regeringen att beslutsordningen utformas i huvudsak som jag här förordar.
Decentraliseringsutredningen föreslår i betänkandet (Ds Kn l975:4') De- centralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd att ett system där beslut-' anderätten i ärenden om regionalpolitiskt stöd förläggs till regional nivå skall prövas under en försöksperiod. Ett sådant system har. menar utred- ningen. både fördelar och nackdelar. Bland fördelarna anger utredningen att ärendena kan handläggas snabbare. Dessutom underlättas kontakten mel- lan sökande och beslutsfattare. Nackdelar med regional beslutanderätt är bl. a. att de regionalpolitiska organen kan få en svag förhandlingsställning gentemot stödsökande företag. Vidare kan systemet medföra bristande lik- formighet mellan olika län. Utredningen menar dock att nackdelarna kan motverkas genom aktiva samordningsåtgärder. Något avgörande hinder för att dela upp beslutsbefogenheterna mellan central och regional nivå finns således inte enligt utredningens mening.
Förslaget att överföra viss beslutanderätt till regional nivå i ärenden om regionalpolitiskt stöd har bemötts positivt av samtliga remissinstanser. AMS framhåller värdet av att initiativ och ansvar läggs ut på regionala" och lokala organ. Åtskilliga remissinstanser. särskilt bland länsstyrelserna. anser att en decentralisering av beslutanderätt ger länsstyrelserna en starkare ställning inom samhällsplaneringen, eftersom styrelsernas planeringsansvar där- igenom kompletteras med befogenheter att verkställa planeringen. Flera re- missinstanser behandlar frågan om det övergripande ansvaret för regional- politiken. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens central- organisation (TCO) framhåller att en central styrning är nödvändig. LO kan dock mot bakgrund av" de inomregionala problemens ökade betydelse till- styrka utredningsförslaget. TCO anser att en rätt utnyttjad decentralisering kan medföra en effektivare användning av det regionalpolitiska stödet.
Syftet med det regionalpolitiska stödet är att påverka lokaliseringen av arbetsplatser till orter och regioner där en förstärkning av näringsliv och sysselsättning är önskvärd. Det har därför varit naturligt att beslutanderätten i ärenden om regionalpolitiskt stöd har lagts hos centrala organ som kan överblicka och samordna stödinsatserna. [ likhet med LO och TCO finner jag att de centrala organen även i fortsättningen måste svara för styrningen och inriktningen av den regionala stödverksamheten. Det hindrar dock inte att det nu kan vara lämpligt att överföra vissa beslutsfunktioner i ärenden om regionalpolitiskt stöd till regionala organ. Många av ansökningarna om
Prop. 1975/76:185 24
regionalpolitiskt stöd är av den karaktären att den nuvarande handlägg- ningsordningen framstår som onödigt komplicerad. Jag anser därför att det kan vara av värde att pröva en ordning där vissa stödärenden avgörs på regional nivå. Det är dock viktigt att åtgärder vidtas för att motverka de olägenheter som ett sådant system kan föra med sig.
När det gäller att avgränsa de regionala organens beslutsbefogenheter bör enligt min mening i huvudsak gälla följande.
I likhet med vad utredningen har föreslagit och de flesta remissinstanserna har tillstyrkt bör beslutanderätten i fråga om lo k al is e ri n g 5 s t ö d be- gränsas till att avse ärenden om sådant stöd till verksamhet inom det all- männa stödområdet. Jag delar alltså inte den uppfattning som har framförts av flera länsstyrelser utanför stödområdet, nämligen att decentraliseringen skall omfatta samtliga län, eftersom det skulle innebära att man övergav stödområdesprincipen. Jag vill också erinra om att det enligt nuvarande regler. ankommer på regeringen att besluta om stöd utanför det allmänna stödområdet.
Enligt nuvarande regler för lokaliseringsstödet kan AMS bevilja loka- liseringsbidrag och avskrivningslån inom det allmänna stödområdet med högst 50 % av byggnadskostnaderna om det finns särskilt starka skäl. Nor- malt skall dock bidrag/avskrivningslån inte gå upp till mer än högst 35 % av byggnadskostnaderna. Utredningens förslag att de regionala organen inte skall få besluta om lokaliseringsbidrag och avskrivningslån med högre belopp än 35 % av byggnadskostnaderna i det allmänna stödområdet och 50 % av sådana kostnader i det inre stödområdet kan medföra vissa problem. Jag tänker främst på de uttalanden som statsmakterna har gjort om en generös tillämpning av stödbestämmelserna vid investeringar i gränsområdet till det inre stödområdet och på Gotland. Samma begränsningar av stödets storlek som f. n. gäller för AMS bör därför gälla för stöd som beslutas på regional nivå. Jag vill framhålla att de regionala organen bör följa den praxis beträffande stödets storlek som AMS tillämpar. De angivna procentsatserna anger det högsta möjliga stödet. Det ankommer på beslutande myndighet att avgöra hur stort statligt stöd som skall lämnas. Enligt gällande regler skall stödet inte vara större än vad som behövs för att den planerade in- vesteringen skall komma till stånd.
Huvudregeln för avgränsning av beslutanderätt mellan AMS och rege- ringen bygger på investeringskostnadernas storlek. Utredningsförslaget in- nebär att samma metod skall användas för att avgränsa beslutanderätten mellan regionala organ och AMS. Beloppsgränsen bör enligt förslaget sättas till 1,5 milj. kr. Det innebär att det största möjliga stödet vid beslut på länsnivå blir 1 milj. kr. I likhet med utredningen och de flesta remiss- instanserna anser jag att den föreslagna metoden för avgränsningen av be- slutanderätt mellan regionala och centrala organ vara lämplig. Också den föreslagna gränsen. 1.5 milj. kr., är väl avvägd. Härigenom kommer ett tillräckligt antal ärenden att avgöras på regional nivå för att decentraliseringen
Prop. 1975/76:185 25 -
skall bli meningsfull. samtidigt som beslutanderätten vid större investeringar behålls på central nivå.
Lokaliseringsstöd kan f. n. lämnas till industri. industriliknande verksam- het. industriservice. viss partihandel och uppdragsverksamhet, turistnäring- en samt vid flyttning av förvaltningsenhet från storstadsområde. Som ut- redningen har föreslagit bör de regionala organens beslutanderätt omfatta endast stöd till industri. Undantag kan också under viss tid behövas för vissa industribranscher. Jag räknar med att sådana undantag kan bli nöd- vändiga för bl. a. de branscher som om fattas av statliga strukturstödåtgärder. Med hänsyn bl. a. till avgränsningsproblem och behov av centrala över- väganden bör stöd till övriga typer av stödberättigad verksamhet beslutas centralt. Även ärenden om stöd i anslutning till bevaknings- och upp- föjningsåtgärder bör prövas centralt.
I enlighet med utredningsförslaget bör vidare beslut om flyttningsersätt- ning och lokaliseringsstöd vid flyttning av verksamhet mellan orter i olika län liksom hittills fattas på central nivå. Likaså bör beslut fattas centralt - i ärenden om stöd vid etablering av nytt företag eller av nytt fristående arbetsställe i ort utanför det län där företaget bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Däremot bör de regionala organen få avgöra ärenden om stöd när ett företag vill etablera ett nytt fristående arbetsställe inom det län där det redan bedriver huvuddelen av sin verksamhet.
Statlig lånegaranti kan f. n. lämnas för anskaffning av rörelsekapital som behövs i inledningsskedet av verksamhet som har fått lokaliseringsstöd. Behovet av rörelsekapital räknas i förekommande fall in i stödunderlaget vid bedömningen av om ett ärende skall avgöras av AMS eller regeringen. Utredningens förslag innebär att beslut om lånegaranti inte skall decen- traliseras till regional nivå. Flera remissinstanser anser att det från praktiska utgångspunkter är lämpligt att beslut om lånegaranti fattas på regional nivå om det totala stödunderlaget ryms inom den ram som gäller för sådana beslut.
Ett viktigt motiv för att införa lånegaranti som en regionalpolitisk stödform var att samma statliga myndighet skulle pröva stödbehovet både för an- skaffning av anläggnings- och omsättningstillgångar. Redan tidigare fanns nämligen möjlighet att söka industrigarantilån för att täcka rörelsekapital- behovet. Industrigarantilånen prövas dock av en annan myndighet än AMS. För att tillgodose samordningssyftet bör därför beslut om lånegaranti fattas på regional nivå i de fall det totala stödunderlaget för investeringar i an- läggnings- och omsättningstillgångar uppgår till högst 1.5 milj. kr. Beslut om lånegaranti för finansiering av marknadsföringsåtgärder bör dock fattas på central nivå.
Utredningens förslag om rörliga medelsramar för beslut inom resp. län får stöd av de flesta remissinstanserna. Ramarna skall enligt förslaget fast- ställas av regeringen och avse bestämda tidsperioder. Beloppen bör dock kunna ändras efter hand som behovet av insatser i de olika länen ändras.
Prop. 1975/76:185 26
På så sätt får ramarna närmast karaktär av kontrollstationer för den centrala tillsynen av stödet. Några remissinstanser anser att ramar inte behövs och att ett syStem med löpande rapportering av regionala beslut är tillräckligt. Jag anser liksom utredningen att ramarnas styrande effekt blir begränsad. Ett system med rörliga medelsramar har dock värde för den centrala tillsynen av verksamheten. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.
AMS beslutar f. n. iärenden om s y 5 s el s å t t n i n g 5 s t ö d . Regeringen beslutar dock i de fall stödet avser den pågående försöksverksamheten med sysselsättningsstöd i gränsområdet till det inre stödområdet och på Gotland samt stöd till turistnäringen. Enligt utredningsförslaget skall beslut i vissa ärenden om sysselsättningsstöd till industriföretag fattas på regional nivå. Förslaget har fått stöd av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Även jag finner att beslutanderätt i vissa ärenden om sysselsättningsstöd till industriföretag bör delegeras till regional nivå.
Länsstyrelserna har f.n. det samordnande ansvaret för handlägg- ninge n på regional nivå i ärenden om lokaliseringsstöd. De har också ett övergripande regionalt planeringsansvar och en samordningsuppgift när det gäller den regionala utvecklingen. Mot den bakgrunden föreslår utredningen att den regionala beslutanderätten i ärenden om lokaliserings- stöd skall överlämnas till länsstyrelserna. Förslaget får stöd av samtliga re- missinstanser utom TCO. som i stället föreslår att länsarbetsnämnderna skall ha den regionala beslutanderätten i dessa ärenden. För egen del in- stämmer jag i utredningens bedömning. Jag avser sålunda att föreslå re- geringen att länsstyrelserna skall ha beslutanderätten på regional nivå i ären- den om lokaliseringsstöd.
Ärenden om sysselsättningsstöd avgörs f. n. av AMS. Enligt utrednings- förslaget skall den regionala beslutanderätten i ärenden om sysselsättnings- stöd utövas av länsarbetsnämnderna. Även jag anser att länsarbetsnämn- derna bör ha den regionala beslutanderätten i sådana ärenden.
Genom tillämpningsföreskrifter kan anvisningar ges till de regionala myn- digheter som skall besluta i ärenden om regionalpolitiskt stöd. Bland de frågor som bör tas upp i tillämpningsföreskrifter är handläggningen av ansökningar om dispens från könskvoteringsvillkoren vid regionalpolitiskt stöd samt samordningen vid prövning av flera ansökningar från ett och samma företag om stöd vid utbyggnad i olika län.
Liksom utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att beslutan- derätten i vissa ärenden numera bör kunna flyttas över från regeringen till AMS. Det gäller vissa ärenden om lokaliseringsstöd inom den s. k. grå zonen utanför det allmänna stödområdet. Jag avser att återkomma till re- geringen med förslag om den närmare avgränsningen av vilka kommuner och vilka ärenden som skall omfattas av AMS beslutanderätt i ärenden om lokaliseringsstöd utanför det allmänna stödområdet.
Den här skisserade omfördelningen av beslutsbefogenheter från central
Prop. 1975/76:185 27
till regional nivå bör tillämpas under en försöksperiod av ca två år som avslutas när den innevarande femårsperioden för regionalpolitiskt stöd går ut. Självfallet bör resultaten av försöksverksamheten utvärderas.
5. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att ]. godkänna de grunder för regionalpolitiskt stöd vid marknads-
föringsåtgärder som jag har förordat att tillämpas under bud- getåren 1976/77 och 1977/78.
2. bemyndiga regeringen att ta i anspråk medel från anslagen Re- gionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet och Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för finansiering av industricenteranlägg- ningar i Ljusdal och Haparanda enligt de grunder som jag har förordat. (le/s ger riksdagen till känna vadjag har anfört om beslutsordningen i fråga om regionalpolitiskt stöd.
6. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som han har hemställt om.
Gotab, Stockholm 1976 50.300