Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås enhetliga regler för beräkning av socialförsäk- ringsavgifter på uppdragsinkomster. Enligt gällande regler erlägger uppdrags- tagaren socialförsäkringsavgifter om inte uppdragsgivaren enligt s.k. lik- ställighetsavtal har åtagit sig avgiftsskyldighet. Förslaget i propositionen in- nebär att uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighet och att i stället upp- dragsgivare automatiskt skall vara skyldig att erlägga socialförsäkringsav- gifterna. Avgiftsskyldigheten får i stort sett samma omfattning som den nu har för uppdragsgivare som har träffat ett fullständigt likställighetsavtal. Uppdragsinkomst skall enligt förslaget vid beräkning av sjukpenninggrun- dande och pensionsgrundande inkomst alltid anses som inkomst av an- ställning. Härigenom får uppdragstagarna samma trygghet inom ATP som anställda.

I fråga om egenföretagare behålls den nuvarande möjligheten att i fråga om sociallörsäkringsavgifter kunna träffa likställighetsavtal beträffande visst arbete. Det föreslås att omfattningen av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet när avtal träffas skall vara densamma som den som föreslås för annan upp- dragsersättning. Uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal skall inte längre förekomma.

l propositionen föreslås vidare att lön som utgår till anställd i varje form av verksamhet som bedrivs i Sverige av utländsk arbetsgivare skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av ATP-avgift och vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för ATP. Förslaget innebär en förstärkning av ATP-skyddet för berörda arbetstagare.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 46 ?

Lagförslag

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 3 kap. 2 ;". ll kap. 2; och 19 kap. 1 ;" lagen (1962381) om allmän försäkringl skall ha nedan angivna lydelse.

I'iirt'slugt'n [rt/ulst' 3 kap.

Nuvarande [wie/sc

2 &

Sj Ifk/) () n ningg r u n r/u n (fc inkn m sr är den inkomst i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. som försäkrad kan antagas för årräknat komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i, allmän eller enskild tjänst (in kr) m sl u t' u ns/ä/ln ing) eller på annan grund (inko m sl a l' nu nu! ['ö' r l' ii r vs (1 rho/c). Siukpenninggrundande inkomst fästställes av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat Rjrvärvsarbete skola därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. För tid då undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt ll kap. 7; gäller för den för-

säkrade skall inkomst av annat förvärvsarbete icke beaktas.

Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från in- komst av anställning och annat för- värvsarbete i den mån summan där- av överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbe- loppet. Belopp. från vilket sålunda skall bortses. avräknas i första hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller natura- förmåner som i första stycket sagts för arbete som/iirsäkrad utför för an- nans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst anses såsom inkomst av anställning. såvida (lv/zförsäkrat/t' och den som l/Igiri! urst'ilmingr-w [im msn därom samt iii'crt'nskmnmf'ls't' fil/ika lrr'i/it'is (in/ig! ]] kap. .7 lf mulm styckar; och skall i (fr/ik! lil/l den liirrc

1Lagen omtryckt 1973:908.

Vid beräkning av sjukpenning- grundande inkomst bortses från in- komst av anställning och annat för- värvsarbete i den mån summan (lär- av överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbe— loppet. BeIOpp. från vilket sålunda skall bortses. avräknas i första hand på inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i penningar eller natura- förmåner som i första stycket sagts för arbete som någon utför för an- nans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall. om ersättningen IIIN/t'!" ('II är rip/igår! lill mins! li'm- hum/ru krunur. anses såsom inkomst av anställning. .Åfr WSJ/[ningar (m hän/öra li/l ill/mms! av rörelse som fw-

(irivils av den som [((/iir! arbete! eller ur

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 46 3

Närvarande [vr/else Föreslagen lydelse

anses sdsom arbetstagare oe/t den se— _[ort/bntks/astigltel sattt den/te brukat nare scisom ('t/'he/sgivare. skall vad nu sagts gälla endast sa'vida denne och den som utgivit ersättningen äro ense därom. I tie/allsom nu nämnts skall den som utfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som utgivit ersätt- ningen såsom arbetsgivare.

Beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall. där förhållandena ej eljest äro kända för försäkringskassan. grundas på de upplysningar. som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som må kunna framgå av den uppskattning. som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. lnkomst av arbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Utgöres inkomst helt eller delvis av naturaförmåner. skola dessa uppskattas efter de regler. som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt.

ll kap.

1

2 .:"

Med inkomst av anställning avses den lön i penningar eller naturaförmåner i-form av kost eller bostad. som försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänföres dock icke från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ett år ej uppgått till femhundra kronor. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (19541243) om yrkesskade- försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. i den mån ersättningen träder i stället för lörsäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

b) föräldrapenning.

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 5.

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskass-t-t.

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (19731371) om kontant ar- betsmarknaclsstöd.

fl utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpen- ning och Stimulansbidrag.

g) timstudiestöd. inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestöds- lagen (19731349) samt

h) delpension enligt lagen (l975:380) om delpensionsförsäkring.

" Senaste lydelse enligt förslag i prop. 1975:109. Enligt l9752379 träder första stycket punkten f) i kraft den 1 januari 1976 och punkten h) i kraft den I juli 1976.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 46

Nuvarande fvt/else

Ii'tsiitming i penningar eller natu- ralörmåner som i första stycket sägs för arbete som I/ätsäkrad utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall. om ersättningen under ett år uppgått till minst 5/7!) kra— nor. anses såsom inkomst av anställ— ning. såvida den ”t'/"säkrade oe/t den som utgivi/ ersät/ningen varit ense där- om; och skall i d_vlikt fall den liirre anses såsom arbetstagare OL'll den senare såsom arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall hänsyn ieke tagas till lön eller annan ersättning. som för- säkrad ätnjutit från arbetsgivare. vil- ken är bosatt utom riket eller är ut- ländsk juridisk person. i annat lit/I än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i ri ket belägenfaslig/tet eller i rörelse som bedrivs./rån ltt'ir he- läget jast driftställe eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt han- delsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare. såframt svenska staten eller. där lönen härrör från ut- ländsk juridisk person. svensk juri- disk person. som äger ett bestäm- mande inflytande över den ut- ländskajuridiska personen. enligt av riksförsäkringsverket godtagen för- bindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension en- ligt 19 kap. lä.

I'iireslttgen lvdelse

I /i'ågtt om ersättning i penningar eller naturalörmåner som i första stycket sägs för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall vad i _? kap. 39 andra stt'eket sägs äga motsvaramle tillämpning.

Vid beräkning av inkomst av an- ställning skall hänsyn tagas till lön eller annan ersättning. som försäk— rad åtnjutit frän arbetsgivare. vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person. endast i /a// då den försäkrade sysselsatts här i riket eller tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffan- de lön till svensk medborgare. så- framt svenska staten eller. där lönen härrör från utländsk juridisk person. svensk juridisk person. som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen. enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. | &.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön ellerannan ersättning från främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare. vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket. såframt utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkrings— verket godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för till- Iäggspension enligt 19 kap. 1 ;".

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76: 46

'Jl

Nuvarande [vt/else I'iireslagen lydelse Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

-3 ls

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga socialför- säkringsavgift till sjukförsäkringen. folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen och till folkpensioneringen utgår är summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturalörmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller. där fall som avses i 3 kap. 235 andra stycket sista punkten är för handen. annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension tttgår är summan av vad ar- betsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller na- turaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller. där'fall som avses i 11 kap. 25 andra stycket är för handen. annan ersättning för utfört arbete. sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgi men under året. lIärvid skall arbetstagare. som ttnder hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare. som under året varit anställd i mindre omfattning. medräknas i motsvarande män. Det antal arbetstimmar per år som i allmänhet skall anses motsvara full arbetstid fastställes av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill. må avgift beräknas på sätt som avviker från vad nu stadgats men som giveri huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragrafskall hänsyn icke ta- gas till arbetstagare. vars lön ttnder året ej uppgått till femhundra kro- nor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare. där (:”! lla/I som avses i 3 kap. 3le andra stycket sista [tank/en t'it'jiir handen. vid beriikning av allt!!/i bortses från arbetstagare. som icke är obligato— riskt försäkrad enligt lagen om yr-

JSenaste lydelse 19751316.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke ta- gas till arbetstagare. vars lön under året cj uppgått till femhundra kro- nor. Vad gäller sjukförsäkringen och folkpensioneringen skall vidare bort- ses från arbetstagare. som icke är ob- ligatoriskt försäkrad enligt lagen om y rkesskadeförsäk ring. eller. (liir/råga iir om arbete som itt/iirts l/iir attnans räkning utan att anställningförelegat.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 46

Nuvarande lydelse

kesskadeförsäkring. Såvitt angår för- säkringen för tilläggspension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeIOppet. Såvitt angår försäkring- en för tilläggspension skall vidare bortses från arbetstagare. som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder. så ock från arbetstagare i fall då lön eller annan ersättning till ho- nom antingen enligt 11 kap. 2 & tred- jc eller fjärde stycket icke räknas så- som inkomst av anställning eller. om arbetstagaren icke är svensk med- borgare och ej heller är bosatt här- städes. avser arbete utom riket.

AVgift erlägges icke för arbetsta- gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med an- ledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning. som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 &. Av- gift erlägges ej heller för lön som ar- betsgivare utgivit till hemmavaran- de barn för arbete utfört i hans för- värVSVerksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxering- en.

Föreslagen lydelse

I/i'tin arbetstagare som varit bosatt Ill- om/ana's och ltt/ört arbete! utom riket. Såvitt angår försäkringen för tilläggs- pension skall hänsyn icke tagas till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets in- gång gällande basbeloppet. Såvitt an- går försäkringen för tilläggSpension skall vidare bortses från arbetstagare. som vid årets ingång uppnått sex- tiofem års ålder. så ock från arbets- tagare i fall då lön eller annan er- sättning till honom antingen enligt 11 kap. 2 5"— tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av an- ställning eller. om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes. avser arbete utom riket.

Avgift erlägges icke för arbetsta- gares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med att- _ledning av barns födelse till den del

lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning. som arbetsgivare äger uppbära enligt 3 kap. 16 :". Av- gift erlägges ej heller för lön som ar- betsgivare utgivit till hemmavaran- de barn för arbete utfört i hans för- värvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxering- en elle/"lör ersätt/ting I/ör vilken he- villningsavgi/i erlagts enligt lagen ( ] 90.85] 28 s. 1 ) om hevil/ingsat'gi/ier för särskildaförmåner och rt'ittigheter.

]. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före den 1 januari 1976.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 46

3. Anmälan som avses i 11 kap. 7; första stycket lagen (1962z38110m allmän försäkring får återkallas före utgången av år 1976 med verkan från och med den 1 januari 1976 utan hinder av vad som stadgas i andra stycket första punkten sagda paragraf.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 46

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift

Härigenom föreskrives att 2 .:" lagen (1970:742) om lönegarantiavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvtlelse

Arbetsgivare erlägger årligen löne- garantiavgift med belopp som mot- svarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturalörmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 29" andra .S'fl't'Å't'l sis/a punkten lagen ( I 962.381 ) om allmän Iiirst'ikring, annan erst'it/ning för ltt/iir! arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare. vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna be- räkning från arbetstagare. som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la- gen ( 1 954243) om yrkesskadeförsäk - ring. om ej fall som avses i _? kap. 2 _f' andra .Sft't'kt'l sis/a punkten lagen om allmän försäkring iir för handen.

(1

I-"iires/agen [vt/else

Arbetsgivare erlägger årligen löne- garantiavgift med belopp som mot- svarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiftentages icke hänsyn till arbetstagare. vars lön ttnder året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna be- räkning från arbetstagare. som icke är obligatoriskt försäkrad enligt la- gen ( 1954:243 ) om yrkesskadeförsäk- ring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning. som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16sK lagen om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till hemmavarande barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

lSom nuvarande lydelse anges l975:320. som träder i kraft den 1 januari 1976.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76:46

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.

Härigenom föreskrives att 2 ;" lagen (19592552) om uppbörd av vissa av- gifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.' skall ha nedan angiven

lydelse.

Nuvarande [vile/se

I denna lag förstås med

Föreslagen fvt/else

a rbe t sg i v a ra v gi ft: summan av arbetsgivarens avgifter enligt l &

första stycket;

av gifts un (] e r 1 a g: belopp varå avgift. som avses i 1 & första stycket. skall beräknas för arbetsgivaren;

u t g i ft s å r: det kalenderår för vilket avgiftsundei'lag skall bestämmas; slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påförcs vid den årliga av- giftsdebiteringen för nästförcgåcnde utgiftsår;

p re l i m i när av g i ft : belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;

k va r s tå en (1 e a v gi ft : avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift:

t i l 1 k om man de a v g i ft: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.

Såvitt gäller beräkning av avgifts- underlag för avgift till sjukförsäk- ringen. folkpensioneringen och för- säkringen för tilläggspension.lliir lii— negatantiatgi/i samt för arbetsgivar- avgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknads- stödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning. som enligt 3kap. Zi andra stycket sista punkten eller 11 kap. Zs” stycket lagen (19622381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av

andra

anställning.

Såvitt gäller beräkning av avgifts- ttnderlag för avgift till sjukförsäk- ringen. folkpensioneringen och för- säkringen för tilläggspension samt för arbetsgivaravgift till arbetslös- hetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning.som enligt 3 kap. 2 ; and- ra stycket sista punkten och 11 kap. 25% andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning. l-"'at/ lIII sagts äger dock icke lil/('i/n/ming lta/l där ersättningen tttgtitt till utomlands ha— satt person och avser arbete atom riket eller där het'i/lttingsat'gi/i er/agts enligt lagen ( I Ulin?! JN s. / ) om ln'villingsar— gillerliir.st'irski/daHuvud/teroch t't'iltig- . heter.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 46 10

Vad i 19 kap. 6; lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt förevarande lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 46 11

Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-10-23

Närvarande: statsråden Sträng. ordförande. och Andersson. Aspling. Lund— kvist. Geijer. Bengtsson. Norling. Lidbom. Carlsson. Gustafsson. Leijon.

l-ljelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Aspling

Proposition om enhetliga regler för beräkning av socialförsäkrings— avgifter på uppdragsinkomster m. m.

2.2. Likställighetsavtal

Uppdragsgivare och uppdragstagare kan komma överens om att ersätt— ningen för uppdraget skall anses utgöra inkomst av anställning. Genom det s. k. likställighetsavtalet påtar sig den som utgett ersättningen skyldighet att betala vissa arbetsgivaravgifter.

l AFL föreskrivs att 1ikställighetsavtal kan träffas endast i fråga om er- sättning för arbete som någon utfört för annans räkning. Härmed avses vad man benämner uppdrag. Likställighetsavtal kan emellertid även slutas beträffande inkomst som eljest skulle ingå i en rörelseinkomst. Är arbetet av sådan natur att det faller inom ramen för handel eller industri som bedrivs av den arbetspresterande. torde det i allmänhet inte kunna betraktas som arbete för annans räkning. Däremot anses likställighetsavtal kunna träffas i fråga om ersättning för visst uppdrag som ingår i rörelse av sådan art att den huvudsakligen består av en samling fortlöpande uppdrag för andras räkning. Sålunda kan exempelvis arkitekter. konsulter och olika kulturar- betare träffa överenskommelse för avgränsade ttppdrag som ingår i av dem bedriven rörelse.

Likställighetsavtal förutsätter att ersättningen under ett år uppgått till minst 500 kr.

Det finns två typer av likställighctsavtal. Det ena. som brukar benämnas begränsat likställighetsavtal. regleras i 11 kap. 25 andra stycket AFL och avser endast ATP. Det andra. som regleras i 3 kap. 2 & andra stycket AFL. avser sjukförsäkring. Den sistnämnda typen av avtal förutsätter alltid att avtal också träffats i fråga om ATP och brukar därför benämnas fullständigt likställighetsavtal. Det går således inte att träffa avtal avseende enbart sjuk— försäkringen.

För uppdragstagaren medför 1ikställighetsavtalcn att inkomsten hänförs till inkomst av anställning och att han slipper erlägga egenavgifter för den ersättning överenskommelsen omfattar. Oavsett vilken typ av likställighets- avtal som träffats slipper uppdragstagaren dessutom att för ersättningen i fråga betala egenavgift till fölkpensioneringen. Sistnämnda avgift beräknas nämligen enbart på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

För uppdragsgivaren medför det begränsade likställighetsavtalet skyldig- het att erlägga ATP-avgift för den ersättning han utgivit. Någon skyldighet

• Sida 16
•  Original

Prop. l975/76: 46 l6

för honom att erlägga arbetsgivaravgift till folkpensioneringen föreligger inte vid ett begränsat likställighetsavtal. [ praktiken debiteras alltså varken upp- dragstagaren eller ttppdragsgivaren någon avgift till folkpensioneringen i detta läge.

Med det fullständiga likställighetsavtalet följer skyldighet för uppdrags- givaren att erlägga — förutom ATP- och sjukförsäkringsavgift — avgift till folkpensit.)neringen. lönegarantiavgift samt avgift till arbetslöshetsförsäk- ringen oeh det kontanta arbetsmarknadsstödet. Från den 1 januari 1976 utvidgas denna skyldighet till att omfatta även avgifterna till delpensions- försäkringen. arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbildningen.

Enligt cirkulär (l963:12) till statsmyndigheterna gäller fullständigt lik- ställighetsavtal i fråga om ersättning för uppdrag som utförs för statsmyn- dighets räkning. llärvid undantas dock ersättning till rörelseidkare i rörelse som avses i 2,7; kommunalskattelagen.

Landstingsförbundet och Kommunförbundet har rekommenderat sina medlemmar att träffa motsvarande avtal i fråga om kommunala uppdrag.

2.3. Undantagande

Den som har inkomst av annat förvärvsarbete. dvs. inkomst av jordbruk. rörelse eller uppdrag. kan göra anmälan om undantagande från försäkringen för ATP (11 kap. 75. AFL'). Undantagandet gäller då all hans inkomst av annat förvärvsarbete. ffar undantagande skett skall vid beräkningen av pen- sionsgrundande inkomst bortses från inkomst av annat förvärvsarbete. För tid då undantagande från försäkringen för ATP gäller skall inkomst av annat förvärvsarbete inte heller beaktas vid beräkningen av sjttkpenninggrundande inkomst (3 kap. 2 ä' första stycket AFL). LJnt'lantt-tgande får alltså aldrig ske beträffande enbart ATP eller enbart sjukpenningförsäkringen utan avser all- tid båda dessa försäkringar. På inkomster som omfattas av undantagandet erlägger den försäkrade ingen tilläggspensionsavgift. Sjukförsäkringsavgift beräknas enligt särskilda bestämmelser.

Undantagandet gäller fr. o. m. året efter det då anmälan skett. Anmälan kan återkallas med verkan från nästa årsskifte. Undantagandet skall dock gälla minSt fem år. Har återkallelse skett kan nytt undantagande inte komma i fråga. Undantagandet kan på visst sätt minska rätten till pension på grund- val av sådan inkomst som inte und-antagits från försäkringen. Lindantagandet kan vidare reducera storleken av utgående pensionstillskott enligt lagen (l969:205) om pensionstillskott.

2.4. Slopandet av beloppstaket

Som ett led i finansieringen av den i maj i år beslutade skatteomläggningen m. m. för år 1976 slopas beloppstaket för samtliga arbetsgivaravgifter och egenavgifter utom ATP-avgiften (prop. 1975192. Sk U l975z25. SfU l975zl7.

• Sida 17
•  Original

Prop. l975/76: 46 17

rskr 126 och 127). De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1976.

Av egenavgifterna berörs socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen och sjukförsäkringsavgiften av den nya lagstiftningen. För den som har inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete (t. ex. uppdrag) läggs f.n. anställningsinkomsten i botten vid beräkningen av dessa båda egen- avgifter. Uppgår anställningsinkomsten till eller överstiger den beloppstaket innebär detta att inga egenavgifter betalas på uppdragsarvodet. Om anställ- ningsinkomsten inte når upp till beloppstaket erläggs egenavgift på den del av uppdragsarvodet som ryms mellan anställningsinkomsten och be- loppstaket.

Efter slopandet av beloppstaket får den försäkrade alltid betala egenavgift till folkpensioneringen och sjukförsäkringen på hela uppdragsarvodet oavsett storleken av anställningsinkomsten. Träffar han ett fullständigt likställig- hetsavtal med uppdragsgivaren slipper han att själv erlägga dessa båda av- gifter.

För ett begränsat likställighetsavtal leder inte den nya lagstiftningen till ökade avgifter för uppdragsgivaren. Har däremot ett fullständigt likställig- hetsavtal slutits ökar uppdragsgivarens avgifter till folkpensioneringen. sjuk- försäkringen. den statliga lönegarantin samt arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Arbetsgivaravgift skall i deSsa hänse- enden erläggas på hela uppdragsarvodet utan några begränsningar.

2.5. Lön från vissa utländska arbetsgivare

'Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst av anställning tas i princip inte hänsyn till lön från utländsk arbetsgivare i annat fall än då den försäkrade arbetstagaren sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som bedrivs från här beläget fast driftställe (11 kap. 2 & tredje stycket första punkten AFL). Är någon av dessa båda förutsättningar uppfyllda är också den utländske arbetsgivaren skyldig att erlägga ATP-avgift. l annat fall betraktas ersättningen från den utländske arbetsgivaren som inkomst av annat förvärvsarbete med åtföljande skyldighet för den försäkrade att betala tilläggspensionsavgift. Den försäkrade debiteras samtidigt socialför- säkringsavgift till folkpensioneringen. Möjlighet att träffa likställighetsavtal saknas.

Någon motsvarande inskränkning i den utländske arbetsgivarens skyl- digth att erlägga arbetsgivaravgifterna vid sidan av ATP-avgiften föreligger inte. Är fråga om ett anställningsförhållande skall denne således betala samt- liga dessa avgifter inkl. soeialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen. Si- tuationer med dubbeldebitering av avgiften till folkpensioneringen kan alltså förekomma.

Av förarbetena till de berörda bestämmelserna framgår ( prop. 1959:100 ) att man inte velat föreskriva skyldighet för arbetsgivare att erlägga ATP- avgift i de fall möjlighet regelmässigt inte föreligger att göra krav på avgiften

2 Riksdagen 1975/76. I sam/. Nr46

• Sida 18
•  Original

Prop. l975/76: 46 18

gällande på exekutiv väg.

Någon definition av uttrycken "rörelse" och "fast driftställe" finns inte i AFL och inte heller i förarbetena till denna lag. Med rörelse förstås i 27; kommunalskattelagen "yrkesmässigt bedriven förvärvsverksamhet". vilket innebär viss kontinuitet och vinstsyfte. [ 61 & samma lag anges vad som skall anses som fast driftställe och som exempel nämns bl. a. kontor. Riksförsäkringsverket har emellertid i lagtillämpningen inte ansett sig bun- det av skattemyndigheternas tolkning. i Sverige bedriven rörelse har sålunda av verket ansetts föreligga i alla fall då verksamheten här varit ett led i företagets ekonomiska verksamhet i hemlandet. exempelvis försäljnings- kontor för endast upptagande av order.

Efter ett avgörande i försäkringsdomstolen den 14 november 1972 har verket ändrat sin praxis. [ försäkringsdon'tstolens dom ansågs ett utländskt företag inte ha bedrivit rörelse från fäst driftställe här i riket. Bolaget i fråga hade haft kontor i Stockholm och därifrån utövat viss försäljningsverk- samhet. Bolaget hade emellertid inte bildat något svenskt dotterbolag och ansåg sig inte heller ha etablerat någon filial med självständig förvaltning.

• Sida 19
•  Original

Prop. l975/76: 46 19

Prop. l975/76: 46

fx) ru

givarna ålades skyldighet att erlägga avgifterna till tilläggspensioneringen. sjukförsäkringen. folkpensioneringen. delpensionsförsäkringen. den statliga lönegarantin. arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknads- stödet. vuxenutbildningen samt t-trbetsmarknadsutbildningen.

Rätten till de förmåner som i avgiftshänseendc berörs av ett fullständigt likställighetsavtal kan —. påpekar kommitten — i princip tjänas in av upp- dragstagare lika väl som av arbetstagare. Undantag härvidlag utgör den statliga lönegarantin vid arbetsgivares konkurs. Detta utgör enligt kom- mitténs mening ett vägande skäl för att.avgiftsskyldighet skall föreligga för samtliga dessa förmånsslag med det angivna undantaget.

Beträffande ATP-avgiften kan visserligen enligt kommittén framhållas den bristande överensstämmelse mellan avgift och förmån som är en följd av att arbetsgivaravgiften beräknas kollektivt. Denna leder till att uppdrags- givaren i viss utsträckning får erlägga ATP-avgift på inkomstdelar som ligger över beloppstaket. På sådana inkomstdelar uttas inte ATP-avgift då av- giftsskyldigheten åvilar uppdragstagaren. Såvitt avser avgifterna till folk- pensioneringen och sjukförsäkringen kan vidare enligt kommitten invändas att avgift kommer att tas ut utan någon övre åldersgräns. Det kan slutligen enligt kommitten konstateras att det fullständiga likställighctsavtalet om- fattar även andra avgifter än de som utgår i form av egenavgifter.

Kommittén gör beträffande de redovisade synpunkterna följande bedöm- ning. De problem som är förknippade med den kollektiva beräkningen av ATP—avgiften när denna tas ut som arbetsgivaravgift föreligger redan för de arbetstagare som har två eller fier anställningar liksom för de uppdrags- tagare som träffat likställighetsavtal. Avgifter till folkpensioneringen och sjukförsäkringen erläggs för arbetstagare — liksom för uppdrt-tgstagare som slutit fullständigt likställighetsavtal — utan någon övre åldersgräns. l kom- mitténs fortsatta utredningsuppdrag ingår att lägga fram förslag om en- hetligare avgiftsregfer inom socialförsäkringarna. Det är med hänsyn härtill inte lämpligt att införa särskilda beräkningsgrunder såvitt gäller uppdrags- . givares avgif'tsskyldighet. Kommittén understryker att uppdragstagarna får samma trygghet som arbetstagarna inom ATP och tjänar in samma rätt som dessa inom övriga berörda förmånsslag. Detta förhållande jämte den omständigheten att lönegarantiavgiften inte tas med. motiverar också enligt kommitténs mening det ökade avgiftsuttaget om 1.075 9.3 för den kategori som inte redan omfattas av fullständigt likställighetsavtal. Detta uttag ba- lanserar även den intäktsminskning som blir följden om lönegarantiavgiften inte i fortsättningen utgår på uppdragsinkomster.

Mot denna bakgrund föreslår kommittén att uppdragstagare befrias från egenavgifter och att i stället uppdragsgivare på den ersättning de utger till uppdragstagare skall vara skyldiga att erlägga de avgifter som enligt nu- varande ordning åvilar den uppdragsgivare vilken träffat ett fullständigt likställighetsavtal med "undantag av lönegarantiavgiften.

Kommittén framhåller att uppdragstagarna genom förslaget. kommer att

• Sida 23
•  Original

ru 'J—J

Prop. l975/76: 46

i avgif'tshänseendc behandlas lika oavsett för vem uppdraget utförts. Detta ligger i linje med strävandena att åstadkomma mer enhetliga regler för av- giftsberäkningen inom socialförsäkringarna. Den förordade lösningen bör enligt kommitténs mening medföra att uppdragsinkotnster vid beräkning av sj ttkpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst enligt AFL anses sotn inkomst av anställning på samma sätt som nu gäller då fullständigt likställighetsavtal träffats.

Sammanfattningsvis föreslår kommittén att uppdragsgivare på den er- sättning som utges till uppdragstagare alltid skall erlägga arbetsgivaravgifter till ATP. folkpensioneringen. sjukförsäkringen. delpensionsförsäkringen. ar- betslöshetsförsäkringen jämte det kontanta arbetsmarknadsstödet. arbets- tnarknadsutbildningen samt vuxenutbildningen. Avgifterna skall beräknas enligt samma grttnder som gäller i dag. Uppdragsinkomst skall vid beräk- ningen av sjukpenninggrttndande och pensionsgrundande inkomst enligt A FL anses som inkomst av anställning. Förslaget avser därutöver inte att beröra uppdragstagarnas förmånssituation inorn socialförsäkringarna.

Vid den förordade lösningen fyller enligt kommittén inte längre likstäl- lighetsavtalen någon funktion såvitt gäller uppdragstagarna. Kommittén på- pekar att likställighetsavtalcn har betydelse även för vissa grupper egen— företagare vars avgiftssituation inte berörs av kommitténs hittills nämnda förslag. l'irågan gäller här inte sådana tillfälliga ttppdrag som egenföretagaren utför vid sidan av och utan samband med bedriven rörelse resp. brukande av jordbruksfastighet. Sådana fall omfattas av kommitténs förslag beträf- fande ttppdragstagarna. Vad kommittén här avser gäller i stället fall där arbetsprestationen är av sådan natur att den kan betecknas som arbete för annans räkning men samtidigt ingår i egenföretagarens rörelse resp. jordbruk. Enligt vad kommittén inhämtat från riksförsäkringsverket förekommer i viss utsträckning att rörelseidkare träffar likställighetsavtal med avseende på visst uppdrag som eljest ingår i rörelsen. [ fråga om arbete som utförts inom ramen för jordbruk torde det enligt kommittén i praktiken inte fö- rekomma att likställighetsavtal träffas. Sådana arbeten som skogskörslor och skogsavverkning åt annan hänförs sålunda regelmässigt vid beräkning av pensionsgrundande inkomst till inkomst av anställning trots att ersätt- ningen i skatterättsligt hänseende räknas som inkomst av jordbruksfastighet.

Kommittén upplyser att den mot bakgrund av det sagda övervägt att föreslå att möjlighet till likställighetsavtal skall förekomma endast för rö- relseidkare. Kommittén anser emellertid att det inte kan uteslutas att si- tuationer kan uppkomma där arbete som faller inom förvärvskällan jordbruk samtidigt kan anses utfört för annans räkning. Det bör därför enligt kom- mitténs mening föreligga möjlighet för parterna att i ett arbetsförhållande av nämnt slag själva komma överens om att ersättningen skall likställas med anställningsinkomst. Därigenom klarläggs dern emellan frågan om av- giftsskyldigheten. Kommittén finner således att möjlighet till likställighets- avtaltills vidare bör hållas öppen även såvitt avser inkomst av jordbruks-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975/76: 46 24

fastighet. Enligt kommitténs mening skulle det vara en avgjord fördel om likställighetsavtalet i fråga om sina verkningar därvid ansluter till vad som föreslås beträffande uppdragstagarna. Sålunda bör enligt kommittén avtalet alltid medföra en skyldighet för den som utger ifrågavart-tnde ersättning att erlägga samma avgifter som enligt kommitténs förslag skall åvila tipp- dragsgivarna. Genom att ersätta fullständigt och begränsat likställighetsavtal med en och samma avtalsform blir omfattningen av avgiftsskyldigheten enhetligare även för de nu berörda grupperna. Vidare katt det enligt kont- mitten inte längre förekomma situationer där varken den som utger en ersättning eller den som tnottar densamma erlägger avgift till folkpensio- neringen.

Kommittén anser att förslaget bör medföra att den nuvarande möjligheten att begära undantagande från sjukpenninglörsäkringen och tilläggspensio- neringen slopas såvitt gäller uppdragsinkomster. Kommittén finner det kon- sekvent att upjxlragstagt-trna i detta hänseende jämställs med arbetstagarna. Kommitténs förslag innebär att ett undantagande med avseende på upp- dragsinkomster helt kommer att sakna verkan i avgiftshänseende. Försäk— rade som begärt ttndatttagande före ikraftträdandet bör enligt kommitten övergångsvis ges tillfälle att återkalla undantagandet utan hinder av be- stämmelserna i ll kap. 7 ; andra stycket första punkten Al-"L. Kommittén föreslår inte någon ändring av möjligheterna att begära undantagande be- träffande andra inkomster än uppdragsinkomster.

3.2 Lön från vissa utländska arbetsgivare

Som framgått av den tidigare lämnade redogörelsen skall lön från vissa utländska arbetsgivare inte hänföras till inkomst av anställning vid bestäm- mande av pensionsgrundande inkomst enligt Al-"L. Enligt gällande regler skall således i detta hänseende hänsyn inte tas till lön från utländsk ar- betsgivare i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörel*e som bedrivs från här beläget fast driftställe.

[ en skrivelse. som efter remiss till riksförsäkringsverket överlämnats till kommittén. har TCO påpekat att följden av den tolkning av gällande be- stämmelser som nu förekommer i praxis är att ett antal utländska arbets- givare utan egen förvaltning i Sverige har befriats från skyldigheten att erlägga ATP-avgift. Detta har enligt TCO i sin tur lett till att arbetstagarna vid dessa företag krävts — i vissa fall retroaktivt — på egenavgifter. Mot bakgrund av att arbetstagarnas anställnings- och pensionsvillkor är avpassade efter de förmåner som utgår från den allmänna försäkringen finner TCO det uppkomna läget synnerligen otillfredsställande från arbetstagarsynpunkt. TCO hemställer därför om en sådan ändring i AFL att dessa arbetsgivare åläggs avgiftsskyldighet.

Rikslörsäkringsverket har i sitt i kommitténs betänkande redovisade re-

• Sida 25
•  Original

Prop. l975/76: 46

fs.) 'Jl

missyttrande över TCO:s framställning tillstyrkt att lön från här berörda arbetsgivare behandlas på samma sätt som lön från andra arbetsgivare. Enligt verkets mening bör med hänsyn bl. a. till avgiftsskyldigheten endast mycket starka skäl föranleda avsteg från principen att arbetstagares lön hänförs till inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Verket erinar om att den ifrågavarande bestämmelsen motiverats av prak- tiska exekutiva skäl men påpekar samtidigt att de berörda arbetsgivarna påförs övriga socialförsäkringsavgifter. Risken för bristande betalning av ATP-avgift från dessa arbetsgivare är enligt verkets erfarenhet ringa. Vid en summarisk genomgång av kontobeskeden beträffande registrerade ut- ländska arbetsgivare har verket funnit att restantier av avgifter inte före- kommer att ett stort antal utländska arbetsgivare som inte kunnat påföras att motivet för lagbestämmelsen inte längre har någon relevans. Till detta kommer att ett stort antal utländska arbetsgivare som inte kunnat påföras ATP-avgift önskat betala även sådan avgift. Ett slopande av ifrågavarande bestämmelse skulle vidare bespara verkets avgiftsbyrå och de lokala skat- ' temyndigheterna en del utredningsarbete. Avskaffas den aktuella bestäm- melsen skulle detta slutligen enligt verket medföra att dubbeldebiteringen av avgifter till folkpensioneringen upphör.

Anses den utländske arbetsgivaren inte bedriva rörelse från här beläget fast driftställe får — påpekar kontmittén — arbetstagarna hos denne själva erlägga såväl ATP-avgift som avgift till fölkpensioneringen. Den utländske arbetsgivaren betalar samtliga förekommande arbetsgivaravgifter utom ATP-avgiften. Såväl arbetstagaren som arbetsgivaren debiteras alltså avgift till folkpensioneringen i detta läge.

Av riksförsäkringsverkets remissyttrande framgår enligt kommitténs me- ning att anledning saknas att behandla lön som utbetalas av utländsk ar- betsgivare i Sverige annorlunda än lön som utbetalas av svensk arbetsgivare. Särbehandlingen av de utländska arbetsgivarna leder enligt kommittén till mindre tilltalande konsekvenser för vissa arbetstagare. Kommittén anser det önskvärt att dessa konsekvenser så långt möjligt undanröjs. Arbets- tagares behandling i avgiftshänseende bör i princip inte vara beroende av om lönen utbetalas av svensk eller utländsk arbetsgivare. Kommittén föreslår därför att lön som utgår till anställd i varje form av verksamhet som bedrivs häri riket av utländsk arbetsgivare skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL och vid beräkning av ATP-avgift. Det bör således enligt kommitténs mening vara utan be- tydelse i förevarande hänseende om verksamheten saknar den inriktning eller omfattning som kan anses utmärka en rörelse. Inte heller bör avsak- naden av fast driftställe i Sverige tillmätas någon betydelse.

Kommittén understryker att även detta förslag bör ses som ett led i kom- mitténs strävanden att åstadkomma mer enhetliga avgiftsregler inom so- cialförsäkringarna. Arbetstagarna hos utländska arbetsgivare kommer enligt kommittén genom förslaget att behandlas lika i avgiftshänseende på ett

• Sida 26
•  Original

Prop. l975/76: 46 26

undantag när. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL skall nämligen f. n. hänsyn inte tas till lön eller annan ersättning från främ- mande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet. Hänsyn skall heller inte tas till lön eller annan ersättning från arbetsgivare som tillhör beskickning eller konsulat och inte är svensk medborgare. Kommittén fö- reslår inte någon ändring beträffande denna speciella grupp av utländska arbetsgivare. Kommittén erinrar emellertid om möjligheten för denna ka- tegori arbetsgivare att genom särskild förbindelse åta sig att svara för A_TP- avgiften och upplyser att exempelvis åtskilliga ambassader har gjort det.

• Sida 27
•  Original

Prop. l975/76: 46 ' 27

4. Remissmtrandena 4.1 Soeialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster

Remissinstanserna är eniga om önskvärdheten av en utveckling mot en- hetligare regler i fråga om socialförsäkringsavgifter. Riksskatlciwkw konsta- terar att kommitténs förslag att uppdragstagares inkomster skall hänföras till inkomst av anställning medför större överensstämmelse mellan arbets- tagarbegreppen i AFL och uppbördslagen. Socin/styrelser; anser att de fö- reslagna ändringarna kan åstadkomma en reell jämställdhet mellan olika grupper av inkomsttagare oavsett anställningsformen. Enligt Landstings/ör- humle/s bedömning innebär kommitténs förslag mer enhetliga regler för avgiftsberäkning på uppdragsinkomster och även en administrativ förenkling för myndigheter. arbetsgivare och uppdragsgivare. F öns-äkri/igslt'asw/Firbmah't finner förslagen väl motiverade. LO framhåller att kommitténs förslag är ett viktigt steg på vägen att åstadkomma enhetliga och för alla inkomstka- - tegorier rättvisa regler för avgiftsberäkning inom socialförsäkringarna. TCO uttalar att de framlagda förslagen helt ansluter till de framställningar som organisationen gjort då det gäller de nu aktuella avgiftsfrågorna.

Remissinstanserna är så gott som genomgående positiva till förslaget att avgiftsskyldigheten alltid skall åvila den som utger ersättning till uppdrags- tagare lör utfört arbete. Såväl löntagarorganisationerna som företrädarna för arbetsgivarna biträder förslaget. Kr)lnmtm/örbum/c/ påpekar att avgifts- och skattebelastningen på uppdragsinkomster vid oförändrade regler torde leda till ett starkt minskat intresse hos den enskilde att åta sig uppdrag. En sådan utveckling är enligt förbundets uppfattning inte önskvärd och någon annan utväg än att ålägga uppdragsgivarna skyldigheten att svara för socialförsäkringsavgifterna synes inte praktiskt möjlig. Lam/slitigs/iir/mn- der motiverar sitt tillstyrkande av förslaget med dels det ogynnsamma läge många uppdragstagare skulle råka i om efter skatteomläggningen endast möjligheten till likställighetsavtal stod till buds. dels de nuvarande skill- naderna mellan uppdragstagare hos staten. kommunerna och det enskilda näringslivet. Luka/a ska/lemvnr/[g/telcn !" Sum/svul/sliian/eri framhåller att för- slaget innebär betydande arbetsbesparingar för de lokala skattemyndighe- terna och större förutsättningar för likformighet i bedömningsfrågor. För- slaget innebär bl. a. en inte oväsentlig förenkling i ATP-arbetet. Lii/ts.sri'/'t')/.stiri i Kristianstads !iin anser att avskaffandet av beloppstaket skulle komma att ytterligare försvåra möjligheten för uppdragstagare att träffa likställighets- avtal. Enligt länsstyrelsen är kommitténs förslag väl motiverat ur likfor- mighetssynpunkt och de föreslagna reglerna torde från administrativ syn- punkt bli mer lätthanterliga än de nu gällande. LRF. som anser att gällande regler är svåröverskådliga och svåra att tillämpa. kan acceptera kommitténs förslag som huvudregel om möjlighet ges för uppdragsgivaren och upp-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 46 28

dragstagaren att'träffa avtal om undantag från denna regel.

De ekonomiska följderna av förslaget att uppdragsgivares avgiftsskyldig- het skall gälla alla uppdragstagare berörs av bl. a. Kr;ninmn/örlmmlel. Lant/s- lings/iirhmnlt'l, SÅ I". "lir/ningarmts urht'fsgivarc/iirt*ning och .4-pr0ssr'ns sain- a/gnnisniion samt .S't'vriat's Rin/io.

KOH]!!![lll/Öl'hlllldt'l upplyser att den gällande rekommendationen att träffa likställighetsavtal endast avser arvoden till kommunala förtroendemän. För- bundet påpekar att kommitténs förslag även berör fosterföräldrar. övervakare och personer som mottar feriebarn. Beträffande fosterföräldrar har förbundet i cirkulär meddelat. att anledning saknas att träffa likställighetsavtal. För— bundet upplyser att det dock från fosterföräldrahåll till förbundet framförts önskemål om att kommunerna skall svara för socialförsäkringsavgiftcrna på ersättningarna och att enstaka kommuner också slutit likställighetsavtal med fosterföräldrarna. Även om förslaget således innebär en kostnadsökning för kommunerna vill förbundet inte motsätta sig detsamma. Förbundet på- pekar vidare att övervakare inom barna- och nykterhetsvården samt personer som mottar feriebarn torde få anses som uppdragstagare men att kostnaderna för avgifterna för dessa grupper är av mindre storleksordning. Förbundet hemställer också om ett klarläggande huruvida förmyndare och gode män enligt förmynderskapslagstiftningen skall anses som uppdragstagare hos kommun.

Lan(brings/iii'bunrler upplyser att dess medlemmar i stor utsträckning följt rekommendationen om likställighetsavtal med förtroendemän. Uppdragsta- gare i övrigt till landstingen är konsulter och övervakare m.fl. liknande kategorier. vilka inte är egenföretagare. Dessa grupper har enligt förbundet marginell betydelse inom landstingssektorn.

SAF uppger att den föreslagna avgiftsskyldigheten kommer att medföra kostnadsökningar inom vissa branscher. Det är enligt SAF otillfredsställande att förslag härom framläggs vid en tidpunkt då budgetkalkyler m.m. för år 1976 redan är uppgjorda. Liknande synpunkter anförs av Tidningarnas arbctsgit'are/örcning och .fi-pressens sannnganisarion.

Sveriges Radio AB påpekar att kommitténs förslag kommer att drabba företaget samtidigt som uppdragstagarna får en ekonomisk fördel. Sveriges Radio tar också upp frågan om avgiftsskyldighet för vissa utländska artister som temporärt medverkar i programverksamheten och som är bosatta ut- omlands. Enligt företagets uppfattning kan det inte vara rimligt att avgifter skall erläggas för sådana artister eftersom dessa knappast kan tänkas komma i åtnjutande av de förmåner den svenska socialförsäkringslagstiftningen er- bjuder.

I fråga om den föreslagna omfattningen av uppdragsgivares avgiftsskyl— dighet föreligger delade meningar hos rentissinstanserna. Kommitténs för- slag tillstyrks eller lämnas utan erinran av sr)cin/styrelser]. arbets/nark/mals- stvrelscn. sia/ens avlalsverk. länsstyrelserna i Kristianstads, Giirr'lmrgs och Bo— hus. Skaraborgs. Örebro och l-"äsrcrnorrlanrls län. Landstings/Firminr/ct. TCO.

• Sida 29
•  Original

Prop. l975/76: 46 29

Försäkringskassq/örbunder samt PRO.

lt'ommun/örbunäet och SAF anser att enbart de avgifter som kan tas ut i form av egenavgifter bör omfattas av uppdragsgivarcns avgiftsskyldighet. KL YS finner det tveksamt att uppdragstagare kan få nytta av andra avgifter än de nu avsedda. Även i'iks/ä/säkrin_t.'sverket ifrågasätter omfattningen av den avgiftsskyldighet som läggs på uppdragsgivarna.

SAI-' och LRF anser att den av kommittén angivna utgångspunkten — att en lösning av de ifrågavarande problemen inte får leda till någon minsk- ning av de förväntade avgiftsintäkterna — kan ifrågasättas. Enligt LRF bör kommitténs ståndpunktstagande å andra sidan betyda att reformen inte får medföra ökade intäkter. SAF och LRF pekar på de av kommittén re- dovisade frågorna om bristande överensstämmelse mellan avgift och förmån inom ATP, uttaget utan åldersgräns av avgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäkringen samt det ökade avgiftsuttaget på 1.075 % för den ka- tegori som inte redan omfattas av fullständigt likställighetsavtal. SAF, som anser att kommittén inte anfört tillräckliga skäl för den föreslagna omfatt- ningen av avgiftsskyldigheten. kan inte tillstyrka att förslaget i oförändrad form läggs till grund för lagstiftning. Ytterligare överväganden särskilt i fråga om ATP-avgiften anses nödvändiga. SACO/SR anser att förslaget medför en överfinansiering av skattereformen. Lallt/Silll_l,'$/Öl'bl"!(/t'! föreslår att kommittén i sitt fortsatta arbete utreder möjligheterna att föreslå regler som förhindrar att i vissa fall för höga avgifter tas ut.

Riksskattevm'ket föreslår att samma enhetliga regler skall gälla för avgifter på uppdragsinkomster som på inkomst av anställning och ifrågasätter därför om det är nödvändigt att undanta lönegarantiavgiften från uppdragsgivarens avgiftsskyldighet. Samma mening uttalas av lokala skattemyndigheten i Go'- teborgs hier/eri.

LO tillstyrker kommitténs förslag men anser att uppdragsgivarnas av- giftsskyldighet. utöver de av kommittén föreslagna avgifterna. bör omfatta också avgifterna till arbetarskydd och byggnadsforskning. eftersom det med visst fog kan hävdas att både arbetstagare och uppdragstagare har nytta av verksamhet som bedrivs inom ramen för arbetarskyddet och byggnads- forskningen.

Kommitténs förslag om bibehållen möjlighet för egenföretagare att träffa likställighetsavtal tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. socialstvi'elswt. arbets!tiark/ia:lsstt'relsrw. riksskatteverket. avta/.werket. länsstyrelserna i Gi)"- teho/gs och Bohus. .S'karabmgs. Örebro och l-"c'isIernorrlamls län. Lamlstings/iir- bundet, T("O. LO. S/fl". I"o'i'säkringskassc/örbtinde! och PRO.

l remissyttrandena från i'iks/ii/säkringsverket. länsstyrelsen i Kristianstads län, KOD"!!!lli/Öl'blllldt'l och LRF framhålls att tolkningssvårigheter kan upp- komma vid gränsdragningen mellan uppdragsinkomst och inkomst av rö- relse. Enligt länsstyrelsen i Kristianstads län bör emellertid god vägledning erhållas av praxis inom skatterättens område i fråga om vad som är att hänföra till rörelse enligt kommunalskattelagens bestämmelser. Loka/a skat-

4 Riksdagen ] 975/ 76. ] saml. Nr 46

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 46 30

tenzj'ndig/ieten i Sundsvall.;fögderi anser att det är tillfredsställande att egen- företagarna även i fortsättningen får träffa likställighetsavtal. För den lokala skattemyndigheten medför den möjligheten inget eller endast obetydligt merarbete i hanteringen.

KLYS påpekar att det för många grupper och individer inom det an- svarsområde som organisationen svarar för är svårt att avgöra vad som är uppdragsinkomster resp. rörelseinkomster. För flertalet konstnärliga och litterära yrkesutövare måste likställighetsavtal träffas. Även i denna del vän- der sig KLYS mot att uppdragsgivarens avgiftsskyldighet skall omfatta andra avgifter än de som kan utgå i form av egenavgifter.

Sveriges Radio .rfB förutsätter att upphovsrättsersättning till uppdragstagare är att betrakta som intäkt av rörelse och att det därför ges möjlighet till likställighetsavtal beträffande sådana ersättningar.

4.2. Lön från vissa utländska arbetsgivare

Med undantag av riksskatteverket tillstyrker samtliga remissinstanser som yttrat sig över frågan om avgiftsskyldighet för utländsk arbetsgivare kont- mittens förslag. LO anser att förslaget böt genomföras bl. a. mot bakgrund av att utländskt företag som bedriver rörelse i Sverige tttan att ha fast drift- ställe här kan göra detta utan omkostnader för ATP-avgift. Riks/örsäkrings- verket konstaterar att kommitténs förslag följer den framställning från TCO som verket tillstyrkt.

Riksskatteverket uttalar förståelse för att hänsynen till arbetstagarna har vägt tungt när kommittén tagit ställning i denna fråga. Verket anser dock att praktiska svårigheter kommer att uppstå vid ett genomförande av för- slaget och anser sig därför inte kunna tillstyrka det. Enligt verkets mening blir anmaningsförfarande. vitesföreläggande och förseningsavgift ineffektiva i de fall fast driftställe saknas i Sverige. Endast en del av de avtal som har träffats med andra länder om handräckning innehåller överenskommelse om indrivning av socialförsäkringsavgifter.

De lokala skattenivntltjglteterna i Göteborgs och Sundsvallsfögderier delar kommitténs uppfattning att i princip var och en som bedriver verksamhet i Sverige skall vara skyldig att erlägga ATP-avgift. Skattemyndigheterna framhåller att förslaget medför att besvärliga bedömningsfrågor bortfaller och att det skapas större förutsättningar för likformighet och rättvisa vid bedömning av arbetsgivar- och arbetstagarbegreppen. .

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 46 31

5. Föredraganden 5.1 Inledning

Sänkningen av den Statliga inkomstskatten den I januari 1976 finansieras bl.a. genom höjda socialförsäkringsavgifter (prop. 1975z92. SkU l975:25. SfU 1975117. rskr l975:126 och 127). De ändrade reglerna för socialförsäk- ringsavgifter innebär bl. a. avveckling av begränsningen för avgiftsunderlaget till 7.5 gånger basbeIOppet per årslön (det 5. k. beloppstaket) för socialför- säkringsavgifterna med undantag för ATP-avgiften.

För dem som har inkomster av uppdrag föreligger f. n. möjlighet att genom s.k. likställighetsavtal i avgiftshänseende likställas med arbetstagarna. Fullständigt likställighetsavtal medför att uppdragstagaren befrias från egen- avgifter medan uppdragsgivaren åtar sig skyldighet att erlägga förekom- mande avgifter. Vid begränsat avtal erlägger uppdragsgivaren endast ATP- avgift. [ fråga om uppdragsinkomster som ligger ovanför beloppstaket har uppdragstagaren hittills saknat intresse av att träffa likställighetsavtal efter- som egenavgifter inte erlagts för dessa inkomster. Från den ] januari 1976 förändras denna situation genom att avgifterna — med undantag av ATP- avgiften — skall erläggas utan beaktande av beloppstaket. Detta medför ett ökat behov hos uppdragstagarna att ingå likställighetsavtal samtidigt som uppdragsgivarnas benägenhet att träffa sådana avtal torde minska.

Då förslaget om skatteomläggningen lades fram framhölljag att den fram- tida utformningen av reglerna om likställighetsavtal innefattades i det upp- drag som pensionskOmmittén har i fråga om avgiftsreglerna i den allmänna försäkringen. Kommittén har nu i ett enhälligt delbetänkande föreslagit ett nytt regelsystem för socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster av- sett att träda i kraft samtidigt med skatteomläggningen den 1 januari 1976. Kommittén har också föreslagit vissa ändringar i de regler som gäller be- räkning av pensionsgrumlande inkomst och ATP-avgift för lön från utländsk arbetsgivare som driver verksamhet i Sverige.

Kommitténs förslag har fått ett positivt mottagande vid remissbehand- lingen. Enligt min mening har kommittén genom de framlagda förslagen tillgodosett kraven på en utveckling mot ett mer enhetligt avgiftssystem samtidigt som förslaget inte medför någon minskning av de avgiftsinkomster som är en förutsättning för genomförandet av skattereformen. En följd av kommitténs förslag är därjämte att ATP-skyddet för de berörda kategorierna förstärks. På grundval av kommitténs betänkande föreslår jag följande re- formering av reglerna för beräkning av socialförsäkringsavgifter på upp- dragsinkomster m.m.

]. Uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighet. Uppdragsgivare skall i stället automatiskt vara skyldig att erlägga de avgifter som enligt nuvarande ordning åvilar uppdragsgivare som träffat ett fullständigt likställighetsavtal

• Sida 32
•  Original

Prop. l975/76: 46 32

med undantag av lönegarantiavgiften. Reglerna om likställighetsavtal. som inte längre får någon funktion såvitt gäller uppdragstagarna. avskaffas.

2. Uppdragsinkomst skall vid beräkning av sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst anses som inkomst av anställning. llärigenom likställs uppdragstagaren i fråga om beräkning av pensionspoäng inom ATP med arbetstagare.

3. För egenföretagare behålls möjligheten till likställighetsavtal i fråga om socialförsäkringsavgiften såvitt avser visst uppdrag som annars ingår i rörelse eller jordbruk. Träffas likställighetsavtal i sådant fall åtar sig upp- dragsgivare samma avgiftsskyldighet som för övriga uppdragsinkomster. Uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal skall inte längre förekomma.

4. Lön som utgår till anställd i varje form av verksamhet i Sverige hos utländsk arbetsgivare skall vid beräkning av ATP-avgift och pensionsgrun— dande inkomst för ATP hänföras till inkomst av anställning. Arbetstagare hos utländska arbetsgivare kommer härigenom att behandlas lika oavsett om de sysselsätts i rörelse som drivs från här beläget fast driftställe eller i verksamhet som drivs i annan form. Förslaget medför motsvarande för- stärkning av ATP-skyddet för dessa arbetstagare som det som föreslås för uppdragstagarna. Samtliga ändringar föreslås träda i kraft den I januari 1976.

5.2. Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster

Enligt gällande regler erlägger den som har inkomst av uppdrag soci- alförsäkringsavgifter i form av egenavgifter om inte uppdragsgivaren enligt s.k. likställighetsavtal har åtagit sig avgiftsskyldighet. Egenavgifterna er- läggs på uppdragsinkomster i den mån dessa tillsammans med eventuella övriga inkomster understiger beloppstaket. Med ett fullständigt likställig- hetsavtal följer skyldighet för uppdragsgivaren att erlägga — förutom ATP- och sjukförsäkringsavgift — avgift till folkpensioneringen, lönegarantiavgift samt avgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknads- stödet. Från den I januari 1976 omfattar skyldigheten även avgifterna till delpensionsförsäkringen. arbetsmarknadsutbildningen och vuxenutbild- ningen. Vid begränsat likställighetsavtal avser avgiftsskyldigheten för upp- dragsgivaren endast ATP-avgiften.

Ett likställighetsavtal medför att kontantersättning eller naturaförmåner för arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd anses som inkomst av anställning. Den förre skall då anses som arbetstagare och den senare som arbetsgivare. Bestämmelserna äger tillämpning på t. ex. ersättning för förtroendeuppdrag. Likställighetsavtal gäller allmänt i fråga om uppdragsersättning som utgår från staten. Kommunförbundet och Landstingsförbundet har på sina områden gett rekommendationer av samma

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 46 33

innebörd för ersättningar till förtroendemännen. Samma anordning kan till- lämpas även av andra uppdragsgivare.

Slopandet av beloppstaket med verkan fr. o. m. den ljanuari 1976 kommer att innebära en ökad belastning för uppdragstagarna i de fall likställighets- avtal inte har träffats. En lösning av denna fråga kan enligt kommittén sökas med utgångspunkt i reglerna om likställighetsavtal. Därvid bör dock lösningen utformas mot bakgrunden av önskemålen att åstadkomma mer enhetliga regler för avgiftsberäkningen inom socialförsäkringarna. Enligt kommittén träffas likställighetsavtal i relativt begränsad omfattning. Upp- gifter som kommittén inhämtat från riksrevisionsverket och riksförsäkrings- verket ger vid handen att det totala avgiftsunderlaget för år 1976 såvitt avser uppdragsersättningar kan uppskattas till ca 1.9 miljarder kr. Träffas likställighetsavtal i nuvarande omfattning, skulle enligt kommittén ca 500 milj. kr. eller ungefär en fjärdedel av det totala underlaget komma att om— fattas av sådana avtal.

Att likställighetsavtal träffats i så begränsad omfattning förklaras enligt kommittén delvis av att det saknats anledning att träffa överenskommelse i fråga om uppdragsersättning i de fall då uppdragsarvodet efter beaktande av uppdragstagarens övriga inkomster kommit att ligga ovanför beloppstaket. En annan orsak är enligt kommittén att uppdragstagarna inte har lyckats få till stånd avtal. Slopandet av beloppstaket kommer enligt kommittén sannolikt att göra det än svårare för många uppdragstagare att få ett avtal till stånd. Enligt kommitténs mening kan således inte likställighetsavtal, vare sig i nuvarande eller förändrade former. utgöra någon godtagbar lösning av hithörande frågor.

Den lösning som kommittén förordar innebär att uppdragsgivare alltid skall vara skyldiga att svara för uppdragstagares socialförsäkringsavgifter. Detta kan uppnås genom en sådan ändring av reglerna i AFL att upp- dragsersättning obligatoriskt behandlas som om ett fullständigt likställig— hetsavtal träffats mellan parterna. För uppdragstagarnas del blir resultatet då att de inte behöver erlägga egenavgifter. Uppdragstagarna jämställs i detta hänseende med arbetstagarna. På uppdragsersättningar får i stället tipp- dragsgivarna betala avgifter på väsentligen samma sätt som arbetsgivarna ltar att erlägga socialförsäkringsavgifter på lön till anställda. Rätten till de förmåner som i avgiftshänseende berörs av ett fullständigt likställighetsavtal kan — med undantag av den statliga lönegarantin vid tippdragsgivarens kon- kurs — i princip tjänas in av uppdragstagare lika väl som av arbetstagare. Detta utgör enligt kommitténs mening ett vägande skäl för att avgifts- skyldighet skall föreligga för samtliga dessa förmånsslag med det angivna undantaget.

Kommitténs förslag innebär att uppdragsgivare på den ersättning som utges till uppdragstagare alltid skall erlägga arbetsgivaravgifter till ATP. folkpensioneringen sjukförsäkringen. delpensionsförsäkringen. arbetslös- hetsförsäkri ngen jämte det kontanta arbetsmarknadsstödet. arbetsmarknads-

• Sida 34
•  Original

Prop. l975/76: 46 34

utbildningen samt vuxenutbildningen. Uppdragsinkomst skall vid beräk- ningen av sjukpenninggrundande och pensionsgrttndande inkomst enligt AFL anses som inkomst av anställning.

Med den av kommittén förordade lösningen fyller likställighetsavtalen inte längre någon funktion såvitt gäller uppdragstagarna. Kommittén föreslår därför att reglerna om möjlighet för uppdragstagarna att ingå sådana avtal avskaffas. För egenföretagare är det enligt kommittén betydelsefullt att kun- na träffa likställighetsavtal beträffande uppdrag som annars ingår i rörelse eller jordbruk. Kommittén föreslår därför att denna möjlighet bibehålls för egenföretagare. Träffas sådant avtal skall enligt kommitténs förslag om- fattningen av uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet vara densamma som den som föreslås för annan ttppdragsersättning. Uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal skall enligt kommitténs förslag inte längre förekomma.

Kommitténs förslag får stöd av det övervägande antalet remissinstanser. LO framhåller att förslaget är ett viktigt steg på vägen att åstadkomma enhetliga och för alla inkomstkategorier rättvisa regler för avgiftsberäkningen inom socialförsiikringarna.

Enligt min mening har kommittén på ett övertygande sätt visat att en lösning av frågan om avgiftsskyldigheten för uppdragsinkomster bör lösas på ett annat sätt än genom den nuvarande anordningen med likställighets- avtal. Sådana avtal har träffats i relativt liten utsträckning och då nästan uteslutande av offentliga arbetsgivare. Jag delar därför kommitténs upp- fattning att uppdragsgivare bör åläggas obligatorisk avgiftsskyldighet för de ersättningar som ges ut till uppdragstagare. Därav följer att jag inte kan biträda ett av LRF framfört förslag om möjlighet till undantag från denna regel.

Jag förordar således att uppdragstagare befrias från avgiftsskyldighet och att uppdragsgivare i stället obligatoriskt skall vara skyldig att erlägga av- gifterna för uppdragsinkomst. Det är enligt min uppfattning viktigt att man på detta sätt uppnår enhetliga regler för avgiftsskyldighet och omfattning av avgiftsttnderlag.

Vid remissbehandlingen har Kommunförbundet begärt ett klarläggande huruvida förmyndare och gode män skall anses som ttppdragstagarc hos kommun. Enligt den nya förmynderskapslagstiftningen. som träder i kraft den 1 januari 1976. skall den av kommunen valde överförmyndaren be- stämma arvode till förmyndare och gode män med ledning av grunder som fastställs av kommunen. ] de fall sådant arvode eller del därav betalas av kommunen bör avgiftsskyldigheten därför också åvila kommunen.

Vid remissbehandlingen har vidare Sveriges Radio AB tagit upp frågan om avgiftsskyldighet för utomlands bosatta utländska artister som tillfälligt medverkar i programverksamheten. l denna fråga vill jag erinra om att den som är bosatt i utlandet och som medverkar vid offentlig föreställning eller tttövar artistisk verksamhet för svensk radio eller television enligt sär-

• Sida 35
•  Original

'Jl

Prop. l975/76: 46 3

skilda regler erlägger en s. k. bevillningsavgift på 30 ”.fr av bruttoersättningen. För avgiftens erläggande svarar föreställningens anordnare eller den som har att utgiva ersättning för verksamheten. Bevillningsavgif'ten träder för dessa särskilda fall i stället för allmänna skatter. Jag delar mot bakgrund härav Sveriges Radios uppfattning att ett undantag i avgiftsskyldighet för socialförsäkringsavgifter bör kunna göras i de fall bevillningsavgift erläggs. Frågan om utländska artisters beskattning är f.n. föremål för utredning (Fi-l97l:f)l) och ytterligare överväganden i fråga om avgiftsskyldigheten bör göras i anslutning till att förslag om ändrade skatteregler läggs fram. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen till lagförslagen.

Kommitténs förslag beträffande omfattningen av uppdragsgivares avgifts- skyldighet godtas av det övervägande antalet remissinstanser. Kommun- förbundet och SAF anser att de avgifter som inte kan tas ut i form av egenavgifter inte bör omfattas av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet. Även riksförsäkringsverket och KLYS ifrågasätter omfattningen av avgiftsskyl- (ligheten.

[ andra remissyttranden ifrågasätts å andra sidan det nödvändiga i att undanta lönegarantiavgiften från uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet. Riks- skatteverket föreslår att omfattningen av avgiftsskyldigheten för uppdrags- givarna skall helt överensstämma med vad som gäller för arbetsgivarna. Lt) tillstyrker kommitténs förslag men anser att avgiftsskyldigheten bör omfatta också avgifterna till arbetarskydd och byggnadsforskning.

Enligt min mening bör omfattningen av avgiftsskylt'ligheten bedömas med beaktande även av förmånssidan för uppdragstagarna. Som pensions- kommittén framhållit kan man därvid konstatera att uppdragstagarna tjänar in rätt till eller kan komma i åtnjutande av de förmåner för vilka tipp- dragsgivarna enligt kommitténs förslag skall erlägga avgifter. Jag förordar därför att avgiftssk_t-'ldigheten för uppdragsgivarna i enlighet med kommit- téns förslag skall omfatta dc avgifter som enligt nuvarande ordning åvilar uppdragsgivare som träffat fullständigt likställighetsavtal med undantag av lönegarantiavgiften. Det innebär att uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet fö- reslas omfatta avgifterna för ATP. folkpension. sjukförsäkring. delpensions- försäkring. arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd. arbets- marknadsutbildning samt vuxenutbildning. I fråga om lönegarantiavgiften samt avgiften till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmark- nadsstödet har jag samrått med chefen för arbetsmarknadsdepartementct och i fråga om avgiften till arbetsmarknadsutbildningen med statsrådet Lei- _i0n. Vad gäller avgiften till vuxenutbildningen harjag samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Kommittén har redovisat att uppdragsgivarna genom förslaget i viss ut- sträckning kommer att få erlägga ATP-avgift på inkomstdelar som ligger över beloppstaket och att avgifterna till folkpensioneringen och sjukförsäk- ringen kommer att tas ut utan någon övre åldersgräns. Vid remissbehand- lingen har SAF och LRF pekat på detta förhållande och anfört det som

• Sida 36
•  Original

Prop. l975/76: 46 36

ett skäl mot att genomföra kommitténs förslag. Jag delar här kommitténs uppfattning att det varken från principiell eller praktisk synpunkt skulle vara lämpligt att i avvaktan på ytterligare förslag om enhetliga regler för avgiftsberäkning inom socialförsäkringarna nu införa komplicerande sär- skilda bcräkningsgrunder för uppdragsgivarnas avgiftsskyldighet som inte har någon motsvarighet när det gäller avgiftsplikten för löner till anställda. Som jag redan framhållit bör strävandena i stället inriktas på så enhetliga regler som möjligt. Jag ansluter mig således till kommitténs bedömningar och förordar att kommitténs förslag om nya regler för socialförsäkrings- avgifter på uppdragsinkomster genomförs.

Flera remissinstanser understryker betydelsen av att uppdragsersättning- arna vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst genom förslaget blir att betrakta som inkomst av anställning. För egen del finner jag det också tillfredsställande att ATP-skyddet för uppdragstagarna på föreslaget sätt kan stärkas och att uppdragstagarna i detta hänseende kommer att jämställas med arbetstagare.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas uppfattning att det för egen- företagare kan vara betydelsefullt att kunna träffa likställighetsavtal beträf- fande visst uppdrag. [ enlighet med kommitténs förslag förordarjag därför att möjligheterna till likställighetsavtal i fråga om socialförsäkringsavgifter bibehålls för rörelseidkare och jordbrukare och att i sådana fall omfattningen av uppdragsgivares avgiftsskyldighet skall vara densamma som för övriga uppdragsersättningar. Jag biträder också kommitté-ns förslag att uppdelning i begränsade och fullständiga likställighetsavtal därvid inte skall förekomma. De på grundval av kommitténs betänkande nu framlagda förslagen gäller avgiftsskyldighet i fråga om ersättning för uppdragsinkomster. Övriga frågor beträffande reglerna för avgiftsunderlag för egenföretagare behandlas av kommittén i dess fortsatta utredningsarbete.

5.3. Lön från vissa utländska arbetsgivare

Som framgått av den tidigare lämnade redogörelsen gäller särskilda be- stämmelser beträffände lön från vissa utländska arbetsgivare vid bestäm- mande av pensionsgrundande inkomst för ATP. Enligt nuvarande regler skall i detta hänseende hänsyn inte tas till lön från utländsk arbetsgivare i annat fall än då den försäkrade har sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i rörelse som bedrivs från här beläget fast driftställe.

Enligt kommitténs mening saknas det i princip anledning att behandla lön som utbetalas av utländsk arbetsgivare i Sverige annorlunda än lön som utbetalas av svensk arbetsgivare. Särbehandlingen av de utländska ar- betsgivarna leder enligt kommittén till mindre tilltalande konsekvenser för vissa arbetstagare. som drabbas av skyldigheten att betala egenavgifter till ATP för sin inkomst av anställningen. Kommittén anser att arbetstagares

• Sida 37
•  Original

Prop. l975/76: 46 " 37

behandling i avgiftshänseende i princip inte bör vara beroende av om lönen utbetalas av svensk eller utländsk arbetsgivare. Kommittén föreslår därför att lön som utgår till anställd i varje form av verksamhet som bedrivs här i riket av utländsk arbetsgivare skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och vid beräkning av ATP- avgift. Det bör enligt kommitténs mening vara utan betydelse i detta hän- seende om verksamheten har den inriktning eller omfattning som kan anses utmärka en rörelse. Inte heller bör förekomsten av fast driftställe här i riket tillmätas någon betydelse.

l likhet med kommittén anser jag att det saknas anledning att i fråga om den anställdes rätt till ATP-poäng och i fråga om arbetsgivarnas skyldighet att betala ATP-avgift behandla lön som utbetalas av utländsk arbetsgivare i Sverige annorlunda än lön som utbetalas av svensk arbetsgivare. De re- missinstanser som yttrat sig över pensionskontmittens förslag i denna del . uttalar ocklså genomgående sin tillfredsställelse med att särbehandlingen av lön från de utländska arbetsgivarna upphör. Riksskatteverket. som uttalar förståelse för att hänsynen till arbetstagarna vägt tungt vid utformningen av kommitténs förslag. har vici remissbehandlingen framfört invändningar av praktisk art mot förslaget. Jag vill med anledning därav erinra om att det här som regel gäller arbetsgivare som redan erlägger övriga socialför- säkringsavgifter och att det även mot den bakgrunden framstår som naturligt att deras avgiftsskyldighet också skall omfatta ATP-avgiften. Enligt vad riksförsäkringsverket har uppgett är frekvensen av obetalda avgifter inte större bland sådana arbetsgivare än arbetsgivare i allmänhet. Jag ansluter mig således till kommitténs förslag att lön som utgår till anställd som sys- selsätts i Sverige av utländsk arbetsgivare skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av ATP-avgift och vid beräkning av pensions- grundande inkomst för ATP. Förslaget innebär att skillnaderna i avgifts- hänseende försvinner och att den utländske arbetsgivaren erlägger avgifter på samma sätt som svensk arbetsgivare.

5.4. U pprättade lagförslag

[ enlighet med det anförda har inom socialdepartcmentet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (19621381) om allmän försäkring.

2. lag om ändring i lagen ( 1970:742 ) om Iönegarantiavgift.

3. lag om ändring i lagen (l959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/76: 46 38

6. Specialtttotivering till lagförslagen

().l Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

3 kap. 2 ;"

l denna paragraf regleras f.n. möjligheten att träffa fullständigt likstäl- lighetsavtal. ] andra stycket sista punkten stadgas att ersättning för arbete. som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd hos denne. vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst skallanses som inkomst av anställning. om parterna kommer överens om detta och motsvarande överenskommelse samtidigt träffas såvitt gäller tilläggspensioneringen.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall uppdragsersättning ob- ligatoriskt anses som inkomst av anställning vid beräkningen av sjukpen- ninggrundande inkomst. Reglerna i paragrafen har därför utformats så att likställighetsavtal inte längre utgör förutsättning härför. I sådana fall då ersättningen är att hänföra till inkomst av rörelse som den försäkrade drivit eller av jordbruksfastighet som denne brukat krävs emellertid för att er- sättningen skall anses som inkomst av anställning att parterna kommer överens om detta.

Uppdragsgivarens avgiftsskyldighet skall omfatta samtliga de avgifter som f. n. följer av ett fullständigt likställighetsavtal med undantag för lönega- rantiavgiften. Detta skall gälla såväl då uppdragsgivaren obligatoriskt har att erlägga avgifter som då avgiftsskyldigheten inträder på grund av en över- enskommelse mellan uppdragsgivare och egenföretagare. Den hänvisning till 3 kap. 2,5 andra stycket sista punkten som förekommer i samtliga de författningsrum som reglerar uttagandet av här berörda arbetsgivaravgifter syftar i paragrafens nya lydelse på båda dessa fall. Fr. o. m. den 1 januari 1976 skall uppdragsgivaren således vara skyldig att erlägga avgifterna till ATP. sjukförsäkringen. folkpensioneringen. arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. delpensionsförsäkringen. arbetsmark- nadsutbildningen samt vuxenutbildningen.

ll kap. 2:

Ändringarna i paragrafens andra stycke innebär att uppdragsersättning obligatoriskt skall anses som inkomst av anställning vid beräkning av pen- sionsgrttndande inkomst. En följd är bl.a. att uppdragstagaren härigenom kan uppfylla det grundläggande kravet för rätt till delpension enligt lagen (N'/51380) om delpensitmsförsäkring. nämligen att ha visst antal år med pensionsgrundande inkomst av anställning. Det bör dock erinras om att

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975/76246 . 39

för rätt till delpension därutöver krävs bl. a. att arbetsvillkor och nedtrapp- ning av arbetsinsats fullgörs som anställd. För det fall ersättningen är att hänföra till inkomst av rörelse ellerjordbruksfastighet som drivs resp. brukas av den försäkrade skall ersättningen vid motsvarande beräkning anses som inkomst av anställning endast om sådan överenskommelse som avses i 3 kap. 2 & andra stycket har träffats. Det skall således inte längre vara möjligt att träffa likställighetsavtal avseende enbart tilläggspensioneringen.

Omfattningen av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet enligt förslaget har kommenterats i motiveringen till 3 kap. 2,5.

Ändringen i paragrafens tredje stycke innebär att lön som utgår till anställd som sysselsätts i Sverige av utländsk arbetsgivare skall hänföras till inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst oavsett formen för verksamheten. Även lön som utgått i verksamhet som inte är ekonomiskt inriktad skall beaktas. Ändringen innebäratt arbetsgivaren kommer att vara avgiftsskyldig för samtliga förekommande arbetsgivaravgifter. Arbetstagare hos utländska arbetsgivare skall således —'med undantag för anställda hos främmande makts beskickning, konsulat eller beskickningspcrsonal — be- handlas lika i avgiftshänseende. Självfallet gäller även de undantag som föranleds av bestämmelserna i art. 5 i den nordiska trygghetskonventionen. Ersättning från utländsk uppdragsgivare som bedriver verksamhet häri riket skall enligt förslaget behandlas på samma sätt som ersättning från svensk uppdragsgivare.

19 kap. ls'

De nya bestämmelserna i 3 kap. 2 ä' andra stycket oeh 11 kap. 2,5 andra stycket innebär att uppt'fragsgivarens avgiftsskyldighet i fråga om uppdrags- ersättning — frånsett när uppdraget ingår i rörelse cllerjordbruk — inte grun- das på att likställighetsavtal träffats i det särskilda fallet som förutsätts i l9 kap. 1 ;" i nuvarande lydelse. [ fortsättningen blir avgiftsplikten. liksom när det gäller anställning. generell och omfattar alla fall som objektivt är att hänföra till uppdrag. Med hänsyn härtill har de särskilda hänvisningarna som förekommer i andra. tredje och fjärde styckena av 19 kap. l & till fall som avses i nyssnämnda bestämmelser fått utgå.

l fjärde stycket av paragrafen har tillagts en bestämmelse om undantag från avgiftsplikten till sjukförsäkringen och folkpensioneringen. Bestämmel- sen syftar till att avgiftsskyldighet inte skall föreligga i sådana fall där upp- dragsgivaren skulle varit befriad från avgift om uppdragstagaren i stället hade varit anställd hos honom. Detta innebär. liksom f. n.. att ersättning från en svensk uppdragsgivare till utomlands bosatt person för arbete som utförts i utlandet inte skall beaktas vid fastställande av uppdragsgivarens avgiftsskyldighet. Särbestämmclsen motiveras av att uppdragstagare i denna egenskap aldrig är yrkesskadeförsäkrad och att följaktligen den undantags-

• Sida 40
•  Original

Prop. l975/76z46 , 40

regel som gäller för anställda inte kan tillämpas på. uppdragstagare.

Som framgår av den allmänna motiveringen skall ersättning till utomlands bosatt utländsk person för vilken s. k. bevillningsavgift erlagts inte tas i beaktande då uppdragsgivares avgiftsskyldighet fastställs. Föreskrift härom har intagits i paragrafens femte stycke.

(_)vergcingshesläuinre/serna

Undantagande från ATP som avses i ll kap. 7å första stycket kommer från den 1 januari 1976 att sakna verkan beträffande uppdragsersättning i den mån sådan ersättning skall anses som inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande och sjukpenninggrundande inkomst. l öv- rigt påverkas inte möjligheterna att begära undantagande. Rätten till pension på grundval av de uppdragsinkomster som obligatoriskt skall anses som anställningsinkomster kan emellertid enligt 12 kap. 2 & andra stycket mins- kas på visst sätt om undantagandet avser andra inkomster. Försäkradc som _har begärt undantagande före ikraftträdandet bereds därför genom över- gångsbestämmelsen i punkt 3 tillfälle att under år l976 återkalla undan- tagandet med verkan fr. o. m. den I januari l976 oavsett att undantagande enligt vanliga regler inte kan återkallas förrän det har gällt i fem år och oavsett att det inte kan återkallas med retroaktiv verkan.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om lönegarantiavgift

2 ;"

Ändringen av denna paragraf innebär att lönegarantiavgift inte längre skall erläggas på ersättning för utfört arbete i fall som avses i 3 kap. 2; andra stycket sista punkten AFL. dvs. då uppdragsersättning obligatoriskt eller på grund av överenskommelse mellan uppdragsgivare och egenföre- tagare skall anses som inkomst av anställning.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.

2.5

Ur uppräkningen i andra stycket har uteslutits lönegarantiavgiften. Övriga ändringar i denna paragraf ansluter helt till ändringarna i 19 kap. l ;" AFL. Beträffande innebörden av ändringarna hänvisas till specialmotiveringen till sagda paragraf. Bestämmelserna får tillämpning beträffande arbetsgivarav- gifter på grundval av alla lagar som har tillämpning på uppdragsersättningar.

• Sida 41
•  Original

Prop. l975/76z46 ' 41

l avvaktan på slutgiltigt förslag från pensionskommittén om enhetliga av- giftsregler har jag funnit det mera praktiskt att för samtliga arbetsgivar- avgifter utanför AFL införa de nödvändiga begränsningsreglerna i denna lag än att göra ändringar i de olika avgiftslagarna.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

]. lag om ändring i lagen (l962:381) om allmän försäkring.

2. lag om ändring i lagen (l970:742) om lönegarantiavgift.

3. lag om ändring i lagen (l959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76:46